lagen.nu

NJA 2017 s. 981

Styrelsen i ett aktiebolag har, med anledning av uppgifter om att en aktieägare överlåtit sina aktier, på eget initiativ strukit aktieägaren i aktieboken. Strykningen har bedömts sakna laglig grund och aktieägaren har därför behållit sin rätt att föra talan mot stämmobeslut i aktiebolaget.

Stockholms tingsrätt

Bure Equity AB förde vid Stockholms tingsrätt den talan mot Rushrail AB som framgår av tingsrättens dom.

Tingsrätten (chefsrådmannen Karin Kussak, rådmannen Carl Rosenmüller, referent, och tingsfiskalen Sofia F. Witting) anförde följande i dom den 2 december 2015.

BAKGRUND

Bure Equity AB ("Bure") är ett investmentbolag. Rushrail AB ("Rushrail") är ett företag som bedriver godstransporter på järnväg. Den 7 maj 2012 investerade Bure i Rushrail genom att förvärva 30 procent av aktierna i Rushrail, vilket skedde genom en riktad kontantemission. Bure registrerades som ägare till aktierna i Rushrails aktiebok i anslutning till förvärvet.

Resterande 70 procent av aktierna i Rushrail ägdes av Couplers Inc AB ("Couplers") som i sin tur ägs av privatpersonerna J.B. och J.L. Både J.B. och J.L. var styrelseledamöter i Rushrail och J.L. var även dess verkställande direktör. Bure, Couplers, J.B. och J.L. tecknade också ett aktieägaravtal i samband med investeringen.

Enligt såväl bolagsordningen som det aktieägaravtal som gällde mellan parterna fanns begränsningar för aktieägare att vidareöverlåta aktierna i Rushrail.

Den 7 juli 2013 uppmärksammades Couplers på att aktierna ägdes av Bures dotterbolag Investment AB Bure, och inte av Bure. Couplers ansåg då att en överlåtelse i strid med aktieägaravtal och bolagsordning skett. Det framkom senare att aktierna som Bure köpt hade tagits upp i dotterbolagets årsredovisning redan den 31 december 2012.

Den 10 april 2014 hölls årsstämma och den 16 juli 2014 hölls extra bolagsstämma i Rushrail. Bure kallades inte och deltog inte i någon av stämmorna. Årsstämman fattade beslut om ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och den verkställande direktören. På extrastämman fattades bland annat beslut om nyemission av aktier. Genom beslutet på extrastämman blev Bures aktieinnehav i Rushrail utspätt, från 30 procent till cirka fyra procent.

YRKANDEN M.M.

Bure har yrkat att tingsrätten ska upphäva beslutet om ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och den verkställande direktören som fattades vid årsstämma i Rushrail den 10 april 2014 (mål nr T 9838-14). Bure har vidare yrkat att tingsrätten ska upphäva samtliga beslut som fattades vid extra bolagsstämma i Rushrail den 16 juli 2014 (mål nr T 10684-14).

Rushrail har i första hand yrkat att käromålen ska avvisas och i andra hand ogillas.

Bure har bestritt att käromålen ska avvisas.

- - -

GRUNDER

Avvisningsfrågan

Rushrail har gjort gällande att Bure varken var aktieägare eller införd som aktieägare i aktieboken när respektive klandertalan väcktes. Rushrails styrelse har inte heller obehörigen vägrat att föra in Bure som aktieägare i aktieboken. Bure har därför ingen talerätt i målen (7 kap. 50 § aktiebolagslagen).

Bure har gjort gällande att Bure har varit aktieägare till aktierna hela tiden, d.v.s. under hela den aktuella perioden. Bure har felaktigt avförts ur aktieboken vilket är att jämställa med att förvägras att införas som aktieägare. Ett felaktigt avförande ur aktieboken kan inte innebära att man förlorar den talerätt man har som aktieägare.

Klanderfrågan

Bure har gjort gällande att beslutet om ansvarsfrihet på årsstämman inte har tillkommit i behörig ordning eftersom Bure inte har kallats till årsstämman. Inte heller besluten på extrastämman har tillkommit i behörig ordning eftersom Bure inte har kallats till extrastämman. Därtill kommer att emissionsbeslutet är behäftat med allvarliga brister och därmed lagstridigt och icke registreringsbart.

Rushrail har gjort gällande att besluten har tillkommit i behörig ordning. Bure var inte vid tidpunkten för respektive stämma registrerad som aktieägare i aktieboken. Bure hade därför ingen rätt att bli kallad till eller delta i stämmorna. Extrastämman bemyndigade styrelsen, Rushrail och en advokat att vidta ändringar och justeringar i villkoren för emissionsbeslutet. Justeringar har gjorts i emissionsbeslutet och det föreligger inte längre några brister i detta. Extrastämman skulle ha fattat samma beslut även om Bure röstat mot besluten med stöd av 30 procent av aktierna. Tingsrätten ska - om något - endast ändra emissionsbeslutet till den utformning det fick efter justeringarna.

Bure har genmält att justeringarna i villkoren för emissionsbeslutet varken sedda för sig eller tillsammans utgör mindre formella justeringar. Beslutet att ändra i emissionsbeslutet ligger utanför styrelsens och verkställande direktörens kompetens, och är därför ogiltigt och läker inte de ursprungliga bristerna. Eftersom Rushrail åsidosatt kallelsereglerna i aktiebolagslagen är extrastämman en nullitet. I sådant fall kan tingsrätten inte genom en dom ändra ett stämmobeslut utan det ska upphävas.

UTVECKLING AV TALAN

Bure

Rushrail behövde under våren 2012 kapitaltillskott i anledning av att man avsåg börja transportera trävirke. Kontakt etablerades mellan Bure och Rushrail. Två övergripande avtal skrevs; ett aktieägaravtal mellan Bure, Couplers, J.B. och J.L., och ett avtal mellan Rushrail och Investment AB Bure. Det senare avtalet innebar att Rushrail av Investment AB Bure hyrde lok till trätransporterna. Enligt aktieägaravtalet fick Bure utse styrelseledamöter. Dessa ledamöter fick också vetorätt i vissa frågor. Enligt aktieägaravtalet fick styrelsen inte heller fatta vissa beslut med mindre än att de ledamöter som Bure utsett deltog i beslutet. Från Bures sida utsågs P.N. och H.B. som styrelseledamöter. Från Couplers m.fl. sida utsågs J.B. och J.L. samt advokaten Jo.B. Även en oberoende styrelseledamot utsågs.

Under första halvåret 2013 pågick en diskussion i Rushrail om nyemission. P.N. skickade den 9 juli 2013 ett mejl till Jo.B. i anledning av detta. I mejlet upplyste P.N. bland annat om att aktierna ägdes av dotterbolaget Investment AB Bure, och inte av moderbolaget Bure. Det stämmer att aktierna vid detta tillfälle var överlåtna på dotterbolaget. Bure gjorde detta i tron att det fanns ett inhämtat samtycke, vilket dock visade sig inte stämma. Anledningen till att aktierna lades i dotterbolaget var att Bure redovisar sina olika investeringar mot marknaden på detta sätt. Överlåtelsen av aktierna i Rushrail på dotterbolaget var endast en administrativ intern koncernöverenskommelse.

Efter ett dygn återkom Couplers och hävdade att överlåtelsen var i strid med aktieägaravtalet och bolagsordningen. Enligt aktieägaravtalet fick ingen av parterna överlåta sina aktier inom ett år, vilket här hade skett. Vidare gällde såväl en förköps- som en hembudsklausul enligt bolagsordningen. Följden av en överlåtelse i strid med en förköpsklausul är ogiltighet. Couplers hävdade dock att man ensidigt godtog överlåtelsen, men att hembud nu gällde för aktierna. Det är inte möjligt att ensidigt läka en sådan ogiltighet. Överlåtelsen var ett administrativt misstag som utgör en nullitet.

Efter detta vidtog skriftväxling. Bure meddelade Jo.B. den 17 juli 2015 att aktierna överlåtits av misstag på dotterbolaget och att de genast hade återförts på Bure när misstaget påtalades av Couplers. Jo.B. och Couplers framhärdade dock och gjorde av ren formalism gällande att Bures aktier nu var passiviserade. Någon gång i augusti 2013 ströks Bure ur aktieboken, med en anteckning om att ifrågavarande aktier omfattades av hembudsplikt.

Härefter tappade Bure helt insyn och inflytande i Rushrail. Det hölls flera bolagsstämmor där beslut fattades som var negativa för Bure. Utöver de klandrade stämmobesluten fattades bland annat beslut om att kasta ut Bures utsedda styrelseledamöter.

Bure försökte därför att med alla medel återfå kontrollen över sin investering, bland annat genom att ansöka hos Bolagsverket om att verket skulle kalla till extra bolagsstämma i Rushrail. Bolagsverket biföll ansökan med motiveringen att Bure alltjämt var att betrakta som aktieägare och att hembudsklausulen inte var tillämplig. Efter att Rushrail överklagat Bolagsverkets beslut ändrades dock beslutet av förvaltningsrätten. Kammarrätten fastställde sedan förvaltingsrättens beslut, med motiveringen att Bure inte var införd i aktieboken, och att den som vägras införing i aktieboken i stället kan väcka skadeståndstalan och eventuell klandertalan, vilket Bure alltså gör i dessa två mål.

Bure inhämtade också ett rättsutlåtande där slutsatsen drogs att övervägande skäl talade för att hembudsbestämmelsen i Rushrails bolagsordning skulle tolkas så att det inte förelåg hembudsskyldighet för Bure eller Investment AB Bure.

Bure initierade vidare ett skiljeförfarande enligt anvisning i aktieägaravtalet. Skiljemannen kom den 24 april 2015 fram till att Rushrails agerande innefattat väsentliga kontraktsbrott mot aktieägaravtalet och att hembudsklausulen inte var tillämplig på aktieöverlåtelsen på Bures dotterbolag. Först då vidtogs rättelse av Rushrail genom att Bure återinfördes i aktieboken med en anteckning om att Bure varit ägare sedan den 12 juli 2013, d.v.s. från den dag då aktierna återfördes till Bure från dotterbolaget. Anteckningen om hembudsplikt togs samtidigt bort.

Det är uppenbart att Rushrails ägare agerar utifrån ren formalism för att utmanövrera en stor aktieägare. Bure har hela tiden varit aktieägare. Kravet på registrering i aktieboken framgår inte av lagtexten (7 kap. 50 § första meningen aktiebolagslagen). Under alla förhållanden har Bure felaktigt avförts ur aktieboken. Hade detta inte skett skulle Bure ha kallats till de aktuella bolagsstämmorna. Stämmobesluten har därför inte kommit till i behörig ordning.

Rushrail

Under år 2011 identifierades den så kallade Trätågsaffären. För att denna skulle kunna genomföras krävdes dock att kapital tillsköts, vilket sedermera skedde genom att Bure gick in som aktieägare med 30 procent. Det aktieägaravtal som skrevs var mycket förmånligt för Bure, liksom det lokuthyrningsavtal som tecknades mellan Rushrail och Investment AB Bure.

Det fungerade redan från början dåligt med Bure som delägare i bolaget. Stridigheter förekom i de flesta frågor. Styrelsearbetet fungerade inte vilket ledde till att den oberoende styrelseledamoten hoppade av.

Trots att det fanns ett överlåtelseförbud, en förköpsklausul och en hembudsklausul så överlät Bure sina aktier på dotterbolaget den 31 december 2012. Detta kom dock inte till Couplers m.fl. kännedom förrän senare.

Under våren drabbades Rushrail av ett kundbortfall med ansträngd ekonomi som följd. Det behövdes därför ytterligare finansiering, vilket mejlet den 9 juli 2013 från P.N. handlar om. Vid denna tidpunkt fick Rushrail reda på att Bure överlåtit sina aktier på dotterbolaget. Detta var inget "administrativt misstag". Dotterbolaget omfattades t.ex. inte av aktieägaravtalet. Efter detta påbörjades en diskussion mellan parterna om tillåtligheten av överlåtelsen och även av återöverlåtelsen av aktierna på Bure.

Under sensommaren 2013 blev det tydligt att Rushrail måste räddas. Det skulle bland annat upprättas en kontrollbalansräkning. Trots detta fortsatte Bure att på ett icke konstruktivt sätt hindra att Rushrail vidtog nödvändiga åtgärder. Bure hotade t.ex. med skadeståndstalan mot Rushrail och mot styrelsen, samt begärde särskild granskningsman m.m. Parternas relation försämrades successivt.

Den 12 december 2013 försattes Rushrail i företagsrekonstruktion och P.Ö. på Ackordscentralen utsågs som rekonstruktör. Rekonstruktionen avslutades genom att tingsrätten den 27 maj 2014 fastställde ett ackord. Bure var en av borgenärerna som accepterade ackordsförslaget.

Under sommaren 2014 beslöts så att ta in ytterligare kapital för att kunna betala ut ackordslikviden, därav beslutet om nyemission på extrastämman den 16 juli 2014. Detta lyckades till slut genom att två nya investerare sköt till kapital.

Styrelsen i Rushrail har agerat utifrån att hembudsklausulen var tillämplig. Även Rushrail har inhämtat ett rättsutlåtande vilket ger stöd åt Rushrails hållning i hembudsfrågan. Därför var det riktigt att stryka Bure ur aktieboken och även korrekt att inte kalla Bure till de aktuella stämmorna. Oavsett om Bure hade kallats så hade besluten blivit desamma. I vart fall gäller detta emissionsbeslutet.

I skiljedomen var flera andra frågor uppe till bedömning där Rushrail ansågs som vinnande. Noterbart är att även skiljemannen fann att Bures aktieöverlåtelse var giltig.

DOMSKÄL

På Bures begäran har partsförhör under sanningsförsäkran hållits med H.B. och vittnesförhör hållits med P.N. Parterna har åberopat skriftlig bevisning.

Talerättsfrågan

Tingsrätten har först att ta ställning till om Bure har talerätt i målen, d.v.s. om rättegångshinder föreligger. Tingsrätten har beslutat att frågan om rättegångshinder ska prövas i samband med att målen tas till slutligt avgörande i sak. Frågan om talerätt är av indispositiv natur och utgör en del av domstolens officialprövning. Domstolen kan följaktligen ta hänsyn även till sådana förhållanden som inte uttryckligen åberopas av parterna (se t.ex. Westberg, Civilrättskipning, s. 224, uppl. 1:1, Norstedts Juridik).

Av 7 kap. 50 § första meningen aktiebolagslagen (2005:551) framgår, såvitt här är av intresse, att en aktieägare i ett bolag har rätt att i allmän domstol föra talan mot bolaget om att upphäva eller ändra ett bolagsstämmobeslut som inte har kommit till i behörig ordning eller på annat sätt strider mot aktiebolagslagen. Enligt bestämmelsens andra mening tillkommer talerätt även den som av styrelsen obehörigen har vägrats föras in som aktieägare i aktieboken. Den sistnämnda ventilen får anses innebära att klanderrätt enligt första meningen förutsätter att den klandrande både är civilrättslig ägare till aktierna och införd i aktieboken när talan väcks och så länge talan förs (se t.ex. Johansson m.fl., Aktiebolagslagen - En kommentar, del 1, 7:100). Däremot krävs det för talerätt inte att man vid tidpunkten för det aktuella stämmobeslutet var införd i aktieboken, var förvägrad därtill eller ens aktieägare (se Nerep m.fl., Aktiebolagslag, 7 kap. 50 §, Lexino 2015-09-22).

Enligt 4 kap. 37 § första stycket aktiebolagslagen gäller vidare att en aktieägare inte får utöva de rättigheter gentemot bolaget som aktierna ger förrän han eller hon är införd i aktieboken. Motsvarande huvudregel återfanns i 3 kap. 14 § i 1975 års aktiebolagslag. Under lagstiftningsarbetet till den äldre aktiebolagslagen diskuterades om kravet på legitimering i aktieboken alltjämt borde uppställas för att en aktieägare skulle få utöva sina rättigheter. Aktiebolagsutredningen förordade därvid att en person som anmält och styrkt sitt aktieförvärv borde ges rätt att delta på bolagsstämma och utöva andra med aktieinnehavet förenade rättigheter trots att denne inte var införd i aktieboken, om detta var en följd av styrelsens försummelse (se SOU 1971:15 s. 152). Departementschefen fann dock att en sådan ordning skulle kunna leda till komplikationer samt anförde att om en aktieägare i god tid före en bolagsstämma anmäler och styrker sitt förvärv, men styrelsen underlåter att införa denne i aktieboken, återstod möjlighet för aktieägaren att rikta såväl en skadeståndstalan som en klandertalan mot bolaget (se prop. 1975:103 s. 325 f.). Skyddsintresset för den aktieägare som drabbades av styrelsens underlåtenhet att föra en korrekt aktiebok ansågs därmed tillgodosett. Av vad som kan utläsas ur motiven har lagstiftarens avsikt således varit att ge ett fullgott skydd till den aktieägare som oriktigt saknas i aktieboken (jfr även Nerep m.fl., Aktiebolagslag, 4 kap. 37 §, Lexino 2013-02-01).

Det är i målen ostridigt att Bure överlät sitt aktieinnehav i Rushrail på dotterbolaget Investment AB Bure och att detta kom till bl.a. Jo.B:s kännedom genom mejlet den 9 juli 2013. Det är vidare klarlagt att aktierna omgående därefter återfördes till Bure. Det får numera också anses utrett att Bure under perioden augusti 2013 till den 29 april 2015 inte fanns antecknad som aktieägare i aktieboken samt att ingen ny ägare under samma period fanns antecknad för ifrågavarande aktier. Det är slutligen ostridigt att aktieboken fr.o.m. den 30 april 2015 upptar Bure som aktieägare sedan den 12 juli 2013. Enligt tingsrätten måste överlåtelsen från Bure till dotterbolaget anses som en giltig överlåtelse, eftersom Couplers godtog densamma. I linje med detta är även återöverlåtelsen giltig. Enligt tingsrätten är Bure därmed att anse som aktieägare i Rushrail sedan den 12 juli 2013, vilket innebär att Bure var aktieägare även när talan i målen väcktes.

Frågan blir alltså om det förhållandet att Bure vid talans väckande inte var upptagen i aktieboken innebär att klanderrätt inte föreligger.

Rushrail har i målen gjort en principiell invändning om att tingsrätten saknar behörighet att prejudiciellt pröva frågan om Bure borde ha varit införd i aktieboken och i denna del hänvisat till rättsfallet NJA 1990 s. 286, vilket gällde ett bolags skadeståndstalan mot dess revisorer. För att få föra en sådan skadeståndstalan fordrades stämmobeslut, en förutsättning som enligt svaranden i målet inte förelåg p.g.a. otydliga formuleringar i stämmoprotokollet. HD uttalade i sammanhanget att utgångspunkten måste vara att ett i behörig ordning justerat protokoll från bolagsstämma äger vitsord i fråga om beslutets innehåll, såvida det inte i särskild rättegång visats att beslutet haft annat innehåll än det protokollförda. Enligt Rushrail bör motsvarande gälla för aktieboken, innebärande att Bure innan en eventuell klandertalan väcks först genom särskild rättegång måste få fastlagt att aktieboken har varit felaktigt förd. Som framhålls ovan har domstolen dock att självmant pröva frågan om rättegångshinder. Inom ramen för den prövningen måste det enligt tingsrättens mening också kunna prövas om aktieboken har förts korrekt eller inte. En motsatt ordning skulle nämligen innebära att varje tveksamhet i aktieboken först måste föranleda en särskild talan av den förfördelade aktieägaren. Det kan inte vara avsikten att en person som obehörigen vägras införing i aktieboken ska tvingas till dubbla processer; en om aktieboken och därefter en om klander. Det bör i sammanhanget framhållas att klanderrätten för aktieägare som vägras införing i aktieboken är av minoritetsskyddskaraktär (jfr Muncks tillägg i 1990 års fall och Svante Johansson i JT 1990-91 s. 110). I det nu aktuella fallet föreligger inte heller någon otydlighet kring aktiebokens innehåll. Rushrails invändning om rättegångshinder tar i stället helt sikte på att Bure vid talans väckande inte var införd i aktieboken, ett förhållande som Bure vitsordar men menar har varit i strid med aktiebolagslagen. Mot den bakgrunden framstår det som naturligt att tingsrätten inom ramen för talerättsfrågan tar ställning till om aktieboken har förts korrekt eller inte.

I målen är klarlagt att strykningen ur aktieboken föranleddes av att Couplers m.fl. ansåg att aktierna omfattades av hembudsplikt och därmed enligt 4 kap. 35 § första stycket 2 aktiebolagslagen var passiviserade. Enligt 4 kap. 35 § första stycket 1 aktiebolagslagen gäller för aktiebokens vidkommande dock att den som har förvärvat en hembudspliktig aktie inte får föras in som aktieägare i aktieboken förrän det står klart att lösningsrätten inte har utnyttjats. Motsatsvis torde gälla att överlåtaren av aktien inte bör strykas ur aktieboken förrän lösningsrätten tagits i anspråk av den lösningsberättigade. I vart fall måste detta gälla när både överlåtare och förvärvare motsätter sig att hembudsplikt föreligger, vilket är fallet med Bure och dess dotterbolag.

Därtill kommer att Couplers m.fl. åtgärd att acceptera överlåtelsen - trots att denna stod i strid med förköpsklausulen - av allt att döma endast syftade till att avskära Bure från fortsatt inflytande i bolaget. Någon egentlig vilja att förvärva Bures aktier eller att skydda den dittillsvarande ägarstrukturen i Rushrail synes inte ha förelegat hos Couplers. Det bör därför understrykas att syftet med sådana förköps- respektive hembudsklausuler som nu är aktuella typiskt sett sammanfaller, nämligen att göra det möjligt för aktieägarna att förhindra oönskade förändringar i ägarkretsen (se t.ex. prop. 2004/05:85 s. 253 och 260 f.). Syftet med hembudsförfarandet är vidare att skapa förutsebarhet för såväl förvärvaren som för den lösningsberättigade. En hembudsklausul sätter press på förvärvaren att erhålla ett snabbt avgörande på lösningsfrågan. Om förvärvaren däremot inte anser att hembudsplikt föreligger, torde det i stället ankomma på den lösningsberättigade att ställa frågan på sin spets, t.ex. genom att i särskild rättegång få saken prövad (se Sandström, Hembud och lösningsrätt vid övergång av aktie, s. 232 f., Norstedt & Söners förlag). Couplers agerande att i det uppkomna läget avstå rätten till förköp, men hävda rätt till hembud och sedan genom styrelsen i Rushrail stryka Bure ur aktieboken framstår mot bakgrund av det nu sagda varken som förenligt med klausulernas syfte eller särskilt skyddsvärt. Någon skyldighet att stryka Bure ur aktieboken har inte heller förelegat (jfr även NJA 1938 s. 592).

Den nu uppkomna situationen torde också kunna jämföras med det fallet där en styrelse medvetet och utan skäl stryker en ovetande aktieägare ur aktieboken och därefter vidtar en rad negativa beslut för aktieägaren. Med en strikt tillämpning av 7 kap. 50 § aktiebolagslagen skulle denna person sakna talerätt fram till dess att aktieägaren får kännedom om att hans namn saknas i aktieboken. Begär aktieägaren då att återinföras i aktieboken blir följden antingen att styrelsen återinför aktieägaren i aktieboken, eller att styrelsen obehörigen vägrar detta. I båda fallen uppstår klanderrätt, men stämmobesluten skulle likväl anses ha tillkommit i behörig ordning eftersom samtliga på dagen för stämman införda aktieägare i aktieboken var kallade (se 7 kap. 2 § aktiebolagslagen). Den aktieägare som felaktigt strukits ur aktieboken skulle alltså lida en rättsförlust. Likväl har Rushrail i målen argumenterat för just detta; det enda Bure behöver göra för att få klanderrätt är att begära återinförande i aktieboken, låt vara att Bures klandertalan sedan ska ogillas. Bure har å sin sida argumenterat för att en begäran om införande inte är nödvändig, eftersom överlåtelsen från början var ogiltig. Bure har också förklarat sin position med att en begäran om återinförande i aktieboken skulle kunna tolkas som att Bure accepterar att först ha blivit avförd ur aktieboken med följden att kallelserna till stämmorna anses korrekta, samt att en begäran om återinförande på nytt skulle kunna aktualisera hembudsklausulen. Bures vägran att begära återinförande i aktieboken framstår mot den bakgrunden som försvarlig.

Sammanfattningsvis finner tingsrätten att strykningen av Bure ur aktieboken har saknat grund och därmed har skett i strid med aktiebolagslagen. Med hänsyn till de långtgående åtgärder som styrelsen i Rushrail därefter vidtog, och de negativa konsekvenser som detta innebar för Bures investering i bolaget, kan det i detta fall inte anses tillräckligt att hänvisa Bure till att föra en skadeståndstalan om saken. Den aktuella talerättsregeln riktar sig visserligen i första hand till nytillkomna aktieägare som vägras införande i aktieboken, och inte till befintliga aktieägare som obehörigen stryks ur densamma. Något bärande skäl mot att tillämpa bestämmelsen på den sistnämnda situationen kan tingsrätten dock inte finna. Tvärtom sammanfaller skyddsintresset i de båda fallen i allt väsentligt. Tingsrätten finner därmed att åtgärden att stryka Bure ur aktieboken har varit jämförbar med att obehörigen vägra att införa en aktieägare i aktieboken i den mening som avses i 7 kap. 50 § aktiebolagslagen. Bures talan i de båda målen ska därmed tillåtas.

Frågan om klander

Enligt 7 kap. 2 § första stycket aktiebolagslagen gäller att den aktieägare som på dagen för bolagsstämman är införd i aktieboken har rätt att delta på stämman. I målen är ostridigt att Bure inte var införd vid tidpunkterna för de båda stämmorna. Tingsrättens ovan redovisade slutsats i talerättsfrågan innebär dock att Bure rätteligen borde ha stått antecknad i aktieboken vid dessa tidpunkter. Någon anledning att göra en annan bedömning i sak, d.v.s. i frågan om klander, föreligger inte. Bure borde därmed ha kallats till bolagsstämmorna. En omvänd ordning skulle innebära en möjlighet för styrelsen att underlåta att kalla oönskade aktieägare till en bolagsstämma, med hänvisning till att styrelsen valt att stryka dessa ur aktieboken. Det faktum att det fanns en oenighet mellan Bure och Rushrail om huruvida aktierna var passiviserade kan inte heller anses ha gett Rushrails styrelse rätt att endast kalla vissa aktieägare. I detta fall har styrelsen dessutom varit medveten om att Bure ansåg sig vara fullgod aktieägare när kallelserna skickades ut.

Tingsrättens slutsats blir att de aktuella stämmobesluten på grund av formellt fel vid kallelserna inte har tillkommit i behörig ordning. Felen får anses väsentliga i den mening som avses i 7 kap. 51 § andra stycket 3 aktiebolagslagen, d.v.s. de utgör en sådan nullitetsgrund för vilken gäller en obegränsad klanderfrist. I linje med detta får felen anses ha haft betydelse för stämmobeslutens utgång.

Med hänsyn till de grundläggande kallelsefel som förekommit, och att de aktuella stämmobesluten haft sådan tydligt negativ effekt för Bures ägande i Rushrail, saknas det enligt tingsrätten utrymme att ändra stämmobesluten genom att försöka fastställa vilket innehåll de rätteligen borde ha haft om Bure hade varit tillstädes (se t.ex. Nerep m.fl., Aktiebolagslag, 7 kap. 52 §, Lexino 2015-09-22 och Nereps artikel i Svernlöv, Bolagsstämma, s. 79 f., Stockholm Centre for Commercial Law/Jure förlag, 2014).

Det nu sagda innebär att de båda bolagsstämmobesluten ska upphävas i enlighet med Bures yrkanden i målen.

DOMSLUT

1.Tingsrätten upphäver beslutet om ansvarsfrihet för styrelseledamöterna och den verkställande direktören som fattades vid årsstämman den 10 april 2014 i Rushrail AB.

2.Tingsrätten upphäver samtliga beslut som fattades vid den extra bolagsstämman den 16 juli 2014 i Rushrail AB.

3.- - -

4.Rushrail AB:s yrkande om avvisning avslås.

Svea hovrätt

Rushrail AB överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten i första hand skulle avvisa Bure Equity AB:s talan i målet och i andra hand ogilla Bures talan.

Scandinavian Trainpartner AB (STP) intervenerade i hovrätten på Rushrails sida i rättegången i den del av målet som avsåg beslut fattade vid extra bolagsstämma den 16 juli 2014. Bolaget yrkade att hovrätten skulle bifalla Rushrails talan.

Bure motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Rushrail förtydligade att bolaget inte gjort gällande att Bure inte var aktieägare när respektive klandertalan väcktes, men att Bure inte var införd som aktieägare i aktieboken när respektive klandertalan väcktes. Vidare förtydligade parterna att Bure redan i tingsrätten frånföll den särskilda grund för sin talan som avsåg att emissionsbeslutet skulle varit behäftat med brister.

Hovrätten (hovrättslagmannen Peter Strömberg samt hovrättsråden Kajsa Bergkvist, Kerstin Norman och Adrian Engman, referent) anförde följande í dom den 25 november 2016.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

Hovrätten inleder med att ta ställning till om Bure har rätt att föra talan mot bolagsstämmobesluten. Det ska prövas som en fråga om rättegångshinder och om Bure inte har talerätt ska bolagets talan avvisas.

Rättsliga utgångspunkter

Enligt 7 kap. 50 § första meningen aktiebolagslagen (2005:551) får bl.a. en aktieägare föra talan om att ett bolagsstämmobeslut ska upphävas eller ändras. Enligt bestämmelsens andra mening har även den som styrelsen obehörigen vägrat att föra in som aktieägare i aktieboken rätt att föra en sådan talan.

Den andra meningen anses påverka tolkningen av den första meningen på så sätt att talerätten för en aktieägare enligt bestämmelsen, som huvudregel, förutsätter inte bara att en person civilrättsligt är ägare till aktier utan även att han eller hon har införts som ägare i aktieboken (se t.ex. prop. 1975:103 s. 413, jfr prop. 2004/05:85 s. 612). Detta korresponderar med den allmänna bestämmelsen i 4 kap. 37 § första stycket aktiebolagslagen, enligt vilken en aktieägare inte får utöva de rättigheter gentemot bolaget som aktierna ger förrän han eller hon är införd i aktieboken.

Den avgörande tidpunkten när de båda förutsättningarna för talerätt ska vara uppfyllda är när talan väcks och förutsättningarna ska bestå under den tid som målet pågår. För själva talerätten har det däremot inte någon betydelse hur förhållandena såg ut vid tidpunkten för den bolagsstämma vars beslut klandras (se t.ex. prop. 1975:103 s. 413, jfr prop. 2004/05:85 s. 612).

Bestämmelser om aktieboken finns i 5 kap. aktiebolagslagen. I 1 § anges att ändamålet med aktieboken är att ligga till grund för utövandet av aktieägares rättigheter mot bolaget samt att ge bolaget, aktieägare och andra underlag för att bedöma ägarförhållandena i bolaget. När det gäller bolag som inte är avstämningsbolag räknas i 5 § upp vilka uppgifter som ska finnas i aktieboken, bl.a. aktieägarnas namn, och av 9 § framgår att ändringar genast ska antecknas. Dessutom finns i 10 § en särskild bestämmelse om aktiebokens offentlighet.

När det gäller bolag som inte är avstämningsbolag är det enligt 5 kap. 7 § aktiebolagslagen styrelsen som är ansvarig för att aktieboken förs, bevaras och hålls tillgänglig. Skyldigheten är förenad med straffrättsligt ansvar, se 30 kap. 1 § första stycket andra punkten aktiebolagslagen.

Bure var inte införd i aktieboken

I målet är det ostridigt att Bure ägde aktier i Rushrail vid tidpunkten för talans väckande i respektive mål, dvs. den 9 juli 2014 och den 1 augusti 2014. Vidare är det ostridigt att Bure inte var registrerad som ägare i aktieboken vid dessa tidpunkter. Parterna har dock olika uppfattning om det har någon betydelse dels att Bure tidigare varit registrerad som aktieägare men strukits ur aktieboken, dels att Bure senare har antecknats retroaktivt som ägare i aktieboken.

I äldre förarbeten till aktiebolagslagen diskuterades situationen när den rätte ägaren felaktigt strukits ur aktieboken. Att undantagslöst kräva registrering i aktieboken syntes kunna medföra oskäliga konsekvenser. Det ansågs därför rimligt att aktieägaren även i ett sådant fall skulle ha klanderrätt, eftersom ett skadeståndsanspråk inte innebar ett tillräckligt skydd (SOU 1941:9 s. 187). Lagberedningen föreslog trots det ingen ändring av relevanta bestämmelser för att åstadkomma en utökad talerätt mot bolagsstämmobeslut. Efter påpekande från Lagrådet infördes emellertid den äldre motsvarigheten till 7 kap. 50 § andra meningen aktiebolagslagen (se prop. 1944:5 s. 169), vilken enbart tar sikte på situationen när styrelsen obehörigen har vägrat föra in någon i aktieboken. Inte heller i samband med senare översyner av aktiebolagslagen har någon utvidgning av möjligheten att föra talan mot bolagsstämmobeslut införts. Utgångspunkten är alltså att 7 kap. 50 § aktiebolagslagen uttömmande reglerar i vilka situationer en aktieägare har talerätt.

Mot denna bakgrund finner hovrätten att det för frågan om talerätt enligt 7 kap. 50 § första meningen aktiebolagslagen inte har någon betydelse att Bure tidigare varit införd i aktieboken och därefter med rätt eller orätt har strukits.

I målet har framkommit att sedan en skiljedom mellan parterna meddelades den 24 april 2015 ändrades aktieboken genom att Bure återinfördes som aktieägare med en anteckning om att Bure varit ägare sedan den 12 juli 2013.

Trots kravet på styrelsen att enligt 5 kap. 9 § aktiebolagslagen genast anteckna ändringar i aktieboken, kan det konstateras att viss fördröjning i förhållande till de faktiska civilrättsliga förhållandena är ofrånkomlig i bolag som inte är avstämningsbolag beroende på bl.a. att information om aktieförvärvet inte alltid kan delges bolaget i samma stund som aktie---------förvärvet sker. Detta innebär att aktieägaren inte alltid kan göra gällande sina rättigheter fullt ut mot bolaget, vilket inte heller har varit lagstiftarens avsikt (se t.ex. den allmänna bestämmelsen i 4 kap. 37 § aktiebolagslagen eller 7 kap. 2 § aktiebolagslagen om aktieägares rätt att delta i bolagsstämma).

I förarbetena till 1975 års aktiebolagslag ifrågasattes om kravet på införande i aktieboken skulle behållas för att en aktieägare skulle få utöva sina rättigheter mot bolaget. Aktiebolagsutredningen föreslog att en person som anmält och styrkt sitt aktieförvärv skulle ges rätt att delta på bolagsstämma och utöva andra med aktieinnehavet förenade rättigheter trots att denne inte var införd i aktieboken, om detta var en följd av styrelsens försummelse (se SOU 1971:15 s. 152). Förslaget antogs dock inte utan det ansågs att aktieägarens skyddsintresse var tillgodosett genom möjligheterna att rikta såväl en skadeståndstalan som en klandertalan mot bolaget (se prop. 1975:103 s. 326 f.).

Den avgörande tidpunkten när förutsättningarna för talerätt ska vara uppfyllda är som framgått ovan när talan väcks. På grund av det som anförts ovan har det enligt hovrättens mening inte någon betydelse att Bure i efterhand har förts in i aktieboken som ägare till aktierna sedan den 12 juli 2013.

Eftersom Bure inte var införd i aktieboken vid tidpunkten för talans väckande i respektive mål har Bure inte någon talerätt enligt huvudregeln i 7 kap. 50 § första meningen aktiebolagslagen.

Bure har inte begärt att föras in i aktieboken

Parterna är överens om att Bure inte har begärt att föras in som aktieägare i aktieboken och att Rushrail därmed inte heller vägrat att föra in Bure som aktieägare i aktieboken. Det står därmed klart att den aktuella situationen faller utanför den direkta ordalydelsen i 7 kap. 50 § andra meningen aktiebolagslagen.

Bure har gjort gällande att en felaktig strykning ur aktieboken ska jämställas med en vägran att införa någon som aktieägare. Vidare har Bure förklarat att en begäran om återinförande i aktieboken skulle kunna tolkas som om Bure accepterat att först ha blivit avförd ur aktieboken. Frågan är därför om det finns stöd för att tillämpa 7 kap. 50 § andra meningen aktiebolagslagen analogt på den aktuella situationen.

Enligt hovrätten talar övervägande skäl emot en analog tillämpning av bestämmelsen. Aktiebolagslagen är en detaljerad lagstiftning som har setts över av lagstiftaren vid många tillfällen sedan den först tillkom. Vid olika tillfällen har undantag från huvudregeln i motsvarigheten till 7 kap. 50 § första meningen aktiebolagslagen föreslagits, men förkastats av lagstiftaren.

En aktieägare saknar inte heller möjlighet att klandra bolagsstämmobeslut i en situation när han eller hon på felaktiga grunder har strukits ur aktieboken. En aktieägare kan nämligen vända sig till bolagets styrelse med en begäran att bli införd som aktieägare. Om begäran tillmötesgås får aktieägaren talerätt enligt 7 kap. 50 § första meningen aktiebolagslagen. Om styrelsen däremot obehörigen vägrar att föra in aktieägaren i aktieboken, tillförsäkras aktieägaren en rätt att föra talan mot bolagsstämmobeslutet enligt 7 kap. 50 § andra meningen aktiebolagslagen.

Väsentlig i sammanhanget är dessutom straffbestämmelsen i 30 kap. 1 § aktiebolagslagen, vilken utgör ett skydd mot att styrelsen gör oriktiga ändringar i aktieboken eller obehörigen vägrar att införa ändringar. Vidare har aktieägaren vissa möjligheter enligt 29 kap. aktiebolagslagen att föra talan om skadestånd.

Betydelsen av innehållet i aktieboken för den formella frågan om talerätt bör också skiljas från materiella grunder för talan mot bolagsstämmobeslut. En begäran om att föras in i aktieboken behöver inte innebära ett vitsordande av att en tidigare strykning ur aktieboken var korrekt. Bure har dock valt att inte begära att på nytt föras in i aktieboken, trots att så hade kunnat ske även med en reservation om att bolaget aldrig borde ha strukits.

Eftersom hovrätten funnit att det saknas förutsättningar att jämställa det förhållandet att Bure strukits ur aktieboken med den situationen att styrelsen obehörigen skulle ha vägrat att föra in Bure som aktieägare i aktieboken är undantagsbestämmelsen i 7 kap. 50 § andra meningen aktiebolagslagen inte tillämplig.

Bure saknade talerätt

Hovrättens ovan redovisade bedömningar innebär att Bure saknade talerätt vid tidpunkten för talans väckande i respektive mål.

Vid denna bedömning har hovrätten inte anledning att pröva om det förekommit några materiella fel genom kallelserna till respektive bolagsstämma eller genom besluten fattade vid stämmorna.

Tingsrättens dom ska alltså undanröjas och Bures talan ska avvisas.

HOVRÄTTENS DOMSLUT

Med undanröjande av tingsrättens dom avvisar hovrätten Bure Equity AB:s talan.

Högsta domstolen

Bure Equity AB överklagade och yrkade att HD skulle i första hand fastställa tingsrättens dom och i andra hand upphäva hovrättens avvisningsbeslut och återförvisa målet till hovrätten för ny handläggning.

Rushrail AB i konkurs och Scandinavian Trainpartner AB motsatte sig att hovrättens dom ändrades.

HD meddelade prövningstillstånd i frågan om Bure Equity AB:s rätt att föra talan om klander av bolagsstämmobeslut. HD vilandeförklarade frågan om prövningstillstånd rörande målet i övrigt.

Målet avgjordes efter huvudförhandling.

HD (justitieråden Gudmund Toijer, Ann-Christine Lindeblad, Kerstin Calissendorff, Svante O. Johansson och Sten Andersson, referent) meddelade den 7 december 2017 följande beslut.

SKÄL

Prejudikatfrågan

1. Frågan är om en aktieägare som har strukits i aktieboken har rätt att föra talan mot bolagsstämmobeslut.

Bakgrund

2. Bure Equity AB (Bure) förvärvade år 2012 genom nyemission 30 procent av aktierna i Rushrail AB (Rushrail) och infördes då också som aktieägare i aktieboken för Rushrail. Bures aktier omfattades av förbehåll om förköp och hembud till förmån för den andra aktieägaren i Rushrail, Couplers Inc AB (Couplers). Mellan Bure och Couplers fanns också ett aktieägaravtal som bl.a. innebar att Bure under viss tid inte utan samtycke fick överlåta sina aktier.

3. Bure överlät per årsskiftet 2012/13 aktierna till ett dotterbolag. Detta kom till Rushrails och Couplers kännedom den 9 juli 2013. Dagen därpå meddelade företrädare för Couplers att man godtog överlåtelsen men ansåg att dotterbolaget var skyldigt att hembjuda de förvärvade aktierna. Bure lät den 12 juli 2013 överlåtelsen till dotterbolaget gå tillbaka.

4. I augusti 2013 gjordes ändringar i Rushrails aktiebok. Ändringarna fick till följd att Bure inte längre stod upptaget som aktieägare.

5. Den 10 april 2014 hölls det årsstämma i Rushrail. Stämman beslutade bl.a. om ansvarsfrihet för styrelsens ledamöter och den verkställande direktören. Den 16 juli 2014 hölls ytterligare en stämma då det beslutades om nyemission m.m. De nya aktierna kom sedermera att tecknas av Scandinavian Trainpartner AB (STP).

6. Bure, som inte hade deltagit i de båda stämmorna och inte heller hade fått några kallelser, väckte vid tingsrätten talan mot Rushrail enligt 7 kap. 50 § aktiebolagslagen (2005:551) och yrkade att besluten om ansvarsfrihet respektive nyemission m.m. skulle upphävas. Rushrail, som bestred Bures talan, yrkade i första hand att talan skulle avvisas.

7. Tingsrätten avslog avvisningsyrkandet och upphävde besluten om ansvarsfrihet respektive nyemission m.m. Rushrail överklagade tingsrättens dom och STP intervenerade på Rushrails sida, såvitt gäller talan om beslutet angående nyemission m.m. Hovrätten har avvisat Bures talan.

8. HD har meddelat prövningstillstånd i frågan om Bures rätt att föra talan om klander av bolagsstämmobeslut. Frågan om prövningstillstånd i målet i övrigt har förklarats vilande.

Parternas inställning

9. Bure har gjort gällande att bolaget har rätt att föra talan mot stämmobesluten, eftersom det vid tiden för talans väckande var aktieägare i Rushrail och tidigare hade blivit infört i aktieboken men därefter felaktigt strukits i aktieboken. Bure har i det sammanhanget åberopat 7 kap. 50 § första meningen aktiebolagslagen. Enligt Bure har bolaget under alla förhållanden, även om det skulle anses ha genom strykningen förlorat sin talerätt, återvunnit denna genom att agera mot strykningen på ett adekvat sätt. Bure har i den delen gjort gällande att 50 § andra meningen ska tillämpas analogt.

10. Såväl Rushrail som STP har i HD vidhållit sin uppfattning att Bure inte har talerätt. De har därvid hänvisat till att Bure vid tiden för talans väckande varken var infört i aktieboken eller obehörigen hade vägrats införing i denna. De har särskilt gjort gällande att det vid prövningen av Bures talerätt enbart ska tas hänsyn till aktiebokens faktiska innehåll, att strykningen av Bure under alla förhållanden var korrekt, eftersom Bure hade överlåtit sina aktier och att styrelsen i Rushrail i vart fall hade goda skäl för åtgärden. De har bestritt att det finns förutsättningar att i detta fall tillämpa 7 kap. 50 § aktiebolagslagen vare sig direkt eller analogt.

Den rättsliga regleringen av förandet av aktiebok

11. Bestämmelser om förande av aktiebok i bolag som inte är avstämningsbolag finns i 5 kap. aktiebolagslagen. Av 7 § framgår att styrelsen är ansvarig för att aktieboken förs. I 9 § första stycket regleras införing i aktieboken med anledning av att aktier har övergått till ny ägare. Styrelsen eller den som styrelsen har bemyndigat ska, när någon styrker sitt förvärv, genast föra in förvärvaren som aktieägare i aktieboken. Införande av en ny aktieägare förutsätter att denne har begärt att bli införd; styrelsen kan alltså inte på eget initiativ föra in en ny aktieägare (se Albert Kôersner, Om aktiebok, inregistrering av aktier och aktieförvärv, 1916, s. 72 och Jan Sandström, Aktiebok och rösträtt i Festskrift till Knut Rodhe, 1976, s. 387).

12. Aktiebolagslagen innehåller inte några bestämmelser om strykning eller avregistrering av tidigare aktieägare. En sådan åtgärd utgör därför normalt enbart ett led i införandet av ny aktieägare; införingen medför att aktieboken inte längre anger den tidigare aktieägaren som aktuell aktieägare. Det utesluter i och för sig inte att den som har överlåtit sina aktier stryks i aktieboken utan samband med att den nya aktieägaren förs in (se Sten Andersson m.fl., Aktiebolagslagen. En kommentar, Supplement 12, april 2017, s. 5:20) men en sådan strykning förutsätter en begäran från den tidigare aktieägaren. Det utesluter inte heller att styrelsen korrigerar oriktiga anteckningar (se Svante Johansson, Svensk associationsrätt i huvuddrag, 11 uppl. 2014, s. 300, Kôersner, a.a. s. 94 f. och Curt Olsson, Aktieförvärvares rätt i förhållande till bolaget, 1949, s. 149), men det måste då vara fråga om rättelser av uppenbara misstag, t.ex. sådana som beror på en sammanblandning av två namn. I övrigt har en i aktieboken införd aktieägare rätt att förlita sig på att inte bli struken från aktieboken förrän det genom domstols avgörande eller - om bolagsordningen innehåller en skiljeklausul - genom skiljedom har slagits fast att aktieboken har ett felaktigt innehåll (se Kôersner, a.a. s. 94, jfr även Sandström, a.a. s. 387 ff. och Olsson, a.a. s. 148 f.).

13. Enligt 5 kap. 9 § andra stycket aktiebolagslagen ska, om ett förhållande som angetts i aktieboken har ändrats på något annat sätt än som avses i paragrafens första stycke, ändring genast göras i aktieboken. En sådan ändring kan styrelsen göra på eget initiativ. Bestämmelsen är tillämplig exempelvis när en aktieägare har bytt efternamn eller adress. Den aktualiseras också sedan förbehåll avseende befintliga aktier har tagits in i bolagsordningen. (Se prop. 2004/05:85 s. 577 f.) Den ger emellertid inte styrelsen någon behörighet att på eget initiativ föra in en ny aktieägare i aktieboken eller avregistrera den som redan är införd.

14. Om aktier omfattas av förköps- eller hembudsförbehåll, aktualiseras särskilda bestämmelser i 4 kap. aktiebolagslagen om anteckning i aktieboken. Av intresse i detta sammanhang är att den som har förvärvat aktier som omfattas av ett hembudsförbehåll snarast efter förvärvet ska anmäla aktieövergången till bolagets styrelse (30 §). I bolag som inte är avstämningsbolag ska en sådan anmälan antecknas i aktieboken (31 §), men förvärvaren får inte föras in förrän det står klart att lösningsrätten inte har utnyttjats (35 §). Lagen anger inte huruvida den tidigare aktieägaren i denna situation får strykas i aktieboken innan den nye ägaren har förts in. På samma sätt som vid överlåtelser av aktier som inte omfattas av hembudsförbehåll får emellertid en sådan förtida avregistrering anses förutsätta en begäran från den tidigare aktieägaren.

Rätten att föra talan mot bolagsstämmobeslut

15. Bestämmelser om talan mot bolagsstämmobeslut finns i 7 kap. 50 § aktiebolagslagen. Där framgår att en sådan talan får föras av aktieägare, styrelsen, styrelseledamöter och den verkställande direktören. För aktieägare gäller - såsom följer av 4 kap. 37 § - en särskild begränsning; aktieägaren får inte föra en sådan talan förrän han eller hon har blivit införd i aktieboken. Den sistnämnda begränsningen gäller dock inte ifråga om aktieägare som styrelsen obehörigen har vägrat att föra in som aktieägare (se 7 kap. 50 § andra meningen, jfr prop. 1944:5 s. 169 och 369).

16. Lagtexten reglerar inte uttryckligen frågan om talerätt i den speciella situationen att någon har blivit struken i aktieboken fastän han eller hon fortfarande är aktieägare. Detta torde bero på den särskilda reglering som gäller ifråga om förande av aktiebok och som bygger på att den som har förts in i aktieboken normalt inte får strykas i denna förrän i samband med att en ny aktieägare förs in (jfr p. 12-14).

17. Huvudregeln får emellertid likväl anses vara att den talerätt som en aktieägare förvärvar i och med införingen i aktiebok faller i och med att han eller hon stryks i aktieboken (se prop. 1975:103 s. 412, där det uttalas att aktieägare för att få föra talan måste vara legitimerad som sådan när talan väcks och så länge han för talan). Det sammanhänger med att 4 kap. 37 § aktiebolagslagen ger uttryck för en mera allmän princip om att en aktieägare kan utöva sina förvaltningsrättigheter i bolaget bara om aktieägaren är införd i aktieboken.

18. Behovet av att upprätthålla principen om aktieägarrättigheternas anknytning till införing i aktieboken gör sig emellertid gällande med olika styrka på skilda områden. När det är fråga om aktieägares rätt att delta på bolagsstämma gäller principen undantagslöst (se 7 kap. 2 § första stycket aktiebolagslagen). Detta är naturligt med hänsyn till att en annan ordning skulle öka risken för att en bolagsstämma tvingas ta ställning i svårlösta tvister om vem som äger företräda en viss aktie vid stämman. Det är inte lika givet att principen bör gälla generellt ifråga om utövandet av olika slag av minoritetsrättigheter som flera personer kan utöva parallellt, såsom är fallet i fråga om rätten att föra talan mot stämmobeslut.

19. Bestämmelsen i 7 kap. 50 § andra meningen aktiebolagslagen - att även aktieägare som obehörigen har vägrats införing i aktieboken får föra talan mot stämmobeslut - syftar till att skydda aktieägare mot ett illojalt agerande från styrelsens sida. Det är tydligt att aktieägare har samma behov av skydd mot att bli strukna i aktieboken utan laglig grund. Visserligen kan obehörigen strukna aktieägare agera på andra sätt än genom en talan enligt 7 kap. 50 §. De kan kräva skadestånd eller polisanmäla styrelsens ledamöter för brott mot bestämmelserna om förande av aktiebok (jfr 30 kap. 1 § första stycket 2). De kan också begära att på nytt bli införda i aktieboken och de kommer då - om styrelsen vägrar att gå dem till mötes - att kunna stödja sig direkt på 7 kap. 50 § andra meningen. Ingen av dessa åtgärder ger dock aktieägarna tillräckligt skydd mot ett illojalt handlande från styrelsens sida. Det är mot den bakgrunden rimligt och följdriktigt att en obehörigen gjord strykning inte berövar aktieägaren hans eller hennes rätt att föra talan mot bolagsstämmobeslut.

20. Ett skäl mot en sådan ordning kan synas vara att aktieboken är offentlig (jfr 5 kap. 10 och 19 §§ aktiebolagslagen) och att såväl andra aktieägare som utomstående intressenter har ett befogat intresse av kunna förlita sig på att ägar- och maktförhållandena i bolaget inte avviker från vad de har kunnat läsa ut av aktieboken. Genom bestämmelsen i 7 kap. 50 § andra meningen har lagstiftaren emellertid redan på visst sätt brutit kopplingen mellan talerätt och införandet i aktiebok. En utomstående kan redan av den anledningen inte vara säker på att aktieboken förmedlar en korrekt bild av vilka som har rätt att föra talan mot ett bolagsstämmobeslut.

21. Om även aktieägare som obehörigen har strukits i aktieboken ska ha rätt att föra talan enligt 7 kap. 50 § aktiebolagslagen, förutsätter det att domstolen har möjlighet att pröva en fråga om aktiebokens riktighet inom ramen för sin prövning av kärandens talerätt. I målet har med hänvisning till rättsfallet NJA 1990 s. 286 gjorts gällande att en domstol inte har någon sådan möjlighet. I det fallet ansåg HD att ett i behörig ordning justerat protokoll från bolagsstämma äger vitsord i fråga om beslutets innehåll, såvida inte i särskild rättegång har visats att beslutet haft annat innehåll. Rättsfallet kan inte tas till intäkt för att en domstol är förhindrad att prejudiciellt pröva huruvida ett aktiebolagsrättsligt beslut med visst ostridigt innehåll, t.ex. ett beslut att stryka någon i aktieboken, är lagligen grundat. Inte heller i övrigt finns det några hinder mot att vid den talerättsprövning som domstolen ska göra i ett mål enligt 7 kap. 50 § pröva om en strykning i aktieboken har skett obehörigen.

22. Slutsatsen är att en aktieägare som har blivit införd i aktieboken men därefter struken bör anses bibehållen vid sin rätt enligt 7 kap. 50 § första meningen aktiebolagslagen att föra talan mot ett bolagsstämmobeslut, om styrelsen har saknat laglig grund för att göra strykningen.

23. En särskild fråga är om denna fortsatta talerätt är beroende av att den strukna aktieägaren så snart han eller hon får reda på strykningen agerar på visst sätt, t.ex. uppmanar styrelsen att på nytt föra in honom eller henne i aktieboken. Vad som talar för det är framför allt att samarbetet inom ett bolag kan ställa krav på viss ömsesidig lojalitet och att det därför kan ankomma på aktieägare att gemensamt verka för att lösa konflikter dem emellan. Trots detta - och med hänsyn till det betydande skyddsintresse som obehörigen strukna aktieägare har - bör det dock inte vara en förutsättning för den fortsatta talerätten att aktieägaren protesterar mot strykningen hos styrelsen.

24. Inte heller kan en fortsatt passivitet från den strukna aktieägarens sida medföra att han eller hon förlorar sin talerätt. Även detta skulle urholka det skydd som bestämmelserna om förande av aktiebok är avsett att ge aktieägarna. Det skulle också öppna för tvister om huruvida den strukna aktieägaren har markerat, på ett tillräckligt tydligt sätt, att han eller hon inte godtar strykningen. Också intresset av att bestämmelserna om aktiebokens förande respekteras talar för att en strykning som har skett utan laglig grund bör påverka aktieägarens talerätt enbart om denne godkänner strykningen.

25. Vad som nu har sagts innebär att en aktieägare som har varit införd i aktieboken men har blivit struken utan laglig grund behåller sin rätt att föra talan mot ett stämmobeslut, oavsett om han eller hon har protesterat mot strykningen.

26. Inte heller omständigheter på styrelsens sida bör tillmätas någon betydelse, när styrelsen har agerat obehörigen. Det förhållandet att styrelsen har handlat i god tro när den har strukit en aktieägare i aktieboken utan att ha laglig grund för detta bör alltså inte inverka på aktieägarens talerätt.

Bedömningen i detta fall

27. I målet är ostridigt att Bure blev aktieägare år 2012 och då fördes in i aktieboken som aktieägare, att aktierna per årsskiftet 2012/13 överläts till ett dotterbolag men den 12 juli 2013 återfördes till Bure och att Rushrail, som blev informerat om överlåtelsen den 9 juli 2013, i augusti 2013 på eget initiativ strök Bure som aktieägare. Detta innebar att Bure, när talan väcktes, var aktieägare i Rushrail men inte längre införd i aktieboken som sådan.

28. Strykningen av Bure som aktieägare hade inte föregåtts av någon begäran från vare sig Bure eller Bures dotterbolag. Den utgjorde inte heller det slag av registreringsåtgärd som Rushrails styrelse självmant kunde vidta. Inte heller de särskilda bestämmelserna om hur aktieboken ska föras ifråga om hembudspliktiga aktier gav Rushrails styrelse behörighet att stryka Bure som aktieägare.

29. Strykningen saknade alltså laglig grund. Vid sådant förhållande är Bure bibehållen vid sin rätt att föra talan mot de i målet aktuella stämmobesluten. Det saknar därvid betydelse att Bure underlät att på ett otvetydigt sätt begära att på nytt bli införd i aktieboken. Det saknar också betydelse om Rushrails styrelse agerade i god tro.

30. Den fråga som har ställts i prövningstillståndet ska besvaras i enlighet med detta. Vid denna bedömning bör det beviljas prövningstillstånd beträffande målet i övrigt. Hovrätten har avvisat Bures talan och inte prövat den i sak. Målet bör därför lämnas tillbaka till hovrätten för fortsatt handläggning.

HD:S AVGÖRANDE

HD förklarar att Bure Equity AB har rätt att föra talan mot beslut vid bolagsstämmor i Rushrail AB den 10 april och den 16 juli 2014.

HD lämnar tillstånd till prövning beträffande målet i övrigt.

HD upphäver hovrättens dom och lämnar tillbaka målet till hovrätten för fortsatt handläggning.

Metadata

Domstol
Högsta domstolen
Avgörandedatum
2017-12-07
Målnummer
T6008-16
Lagrum
4 kap. 37 §, 5 kap. 8
och 9 § samt 7 kap. 50 § aktiebolagslagen (2005:551)
Sökord
Talan mot bolagsstämmobeslut
Aktiebok
Aktiebolag
Talerätt
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation