NJA 2018 s. 649
Den som har brukat narkotika som tidigare utgjort del av eget innehav ska som huvudregel inte ersätta staten för rättegångskostnad för provtagning och undersökning, om kostnaden avser utredning som gäller bruket av narkotikan.
Kalmar tingsrätt
Allmän åklagare väckte vid Kalmar tingsrätt åtal mot J.T. för ringa narkotikabrott, bestående i att hon den 16 juli 2017 i Mörbylånga olovligen innehaft 1,71 gram cannabisharts.
J.T. erkände gärningen.
Domskäl
Tingsrätten (tingsfiskalen Linda Kadar Rosengren) meddelade dom den 14 september 2017.
DOMSKÄL
Tingsrätten fann bevisat att J.T. hade begått gärningen och konstaterade att hon skulle dömas för ringa narkotikabrott till böter.
Tingsrätten anförde vidare följande.
Enligt 31 kap. 1 § första stycket RB ska den tilltalade ersätta staten för kostnaden för blodprovstagning, blodundersökning, urinprovstagning och urinundersökning som avser honom eller henne och som har gjorts för utredning om brottet. Åklagaren har i gärningsbeskrivningen påstått att J.T. innehaft narkotika och det är det brottet hon genom denna dom döms för. Kostnaderna för provtagning och analys hänför sig emellertid till utredning av eventuellt bruk av narkotika. Utredningen har således inte rört det åtalade brottet. Tingsrättens uppfattning är att J.T., mot bakgrund av den gärningsbeskrivning som åklagaren angett, inte kan förpliktas att till staten återbetala kostnaderna för provtagning och analys.
DOMSLUT
Tingsrätten dömde J.T. enligt 1 § första stycket 6 och 2 §narkotikastrafflagen (1968:64) för ringa narkotikabrott till 30 dagsböter å 250 kr.
Göta hovrätt
Åklagaren överklagade i Göta hovrätt och yrkade att hovrätten skulle ålägga J.T. att betala kostnaderna för provtagning och analys om 676 kr.
Till stöd för sin talan anförde åklagaren följande.
En tilltalad som döms för brott ska enligt 31 kap. 1 § RB ersätta kostnad för urinprovtagning som gjorts för utredning av brottet. Som framgår av Hovrätten över Skåne och Blekinges dom i mål B 3035-15 som fastställts av HD i mål B 4368-16, ska den som döms för brott ersätta en sådan kostnad även om bruket konsumeras. En sådan ordning vore också i enlighet med prop. 1987/88:71 s. 25 där det anges att åklagaren endast bör åtala för innehavet.
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Mats Lundeholm samt hovrättsråden Helen Svensson och Ingrid Brunmarker, referent) anförde i beslut den 20 november 2017 följande.
HOVRÄTTENS SKÄL
Hovrätten anser att åklagaren är behörig att föra nu aktuell talan (jfr rättsfallet NJA 1982 s. 112).
Som tingsrätten har framhållit i sina skäl omfattar gärningsbeskrivningen endast att J.T. innehaft narkotika och det är det brottet hon döms för genom tingsrättens dom. Analysen av urinprovet har inte haft någon betydelse för frågan om innehav av narkotika. Som tingsrätten har konstaterat har analyskostnaderna således inte rört det i målet aktuella brottet. Hovrätten delar tingsrättens bedömning att J.T. vid dessa förhållanden inte kan förpliktas att till staten återbetala kostnaderna för provtagning och analys. Överklagandet ska därför avslås.
BESLUT
Hovrätten avslår överklagandet.
Högsta domstolen
Riksåklagaren överklagade hovrättens beslut och yrkade att HD skulle förplikta J.T. att ersätta statens kostnad för urinundersökning.
J.T. motsatte sig att hovrättens beslut ändrades.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Pia Nilsson Taari, föreslog i betänkande följande beslut.
SKÄL
Bakgrund
1-4. Motsvarar i huvudsak punkterna 1-4 i HD:s beslut.
Prejudikatfrågan
Frågan är om den som har dömts för ringa narkotikabrott kan förpliktas att ersätta staten kostnaden för urinundersökning när gärningsbeskrivningen omfattar moment som konstituerar innehav - men inte bruk - av narkotika.
Rättsliga utgångspunkter
6 och 7. Motsvarar punkterna 6 och 7 i HD:s beslut.
Vid bedömningen av om en kostnad är hänförlig till ett visst brott är det inte brottets rubricering som ligger till grund utan det händelseförlopp som angetts i gärningsbeskrivningen och de moment som bestraffas. Så har till exempel den som har dömts för ringa narkotikabrott genom innehav förpliktats att ersätta statens kostnad för urinundersökning när det straffbara bruket, som alltså angetts i gärningsbeskrivningen, har konsumerats av innehavet (se ”Det delvis förbrukade narkotikainnehavet” NJA 2017 s. 415).
Bedömningen i detta fall
Gärningsbeskrivningen omfattar endast att J.T. uppsåtligen har innehaft viss narkotika på angiven tid och plats. Urinundersökningen har inte gjorts för utredningen av det brott som hon dömts för. Överklagandet ska därför avslås.
HD:S AVGÖRANDE
HD avslår överklagandet.
Domskäl
HD (justitieråden Stefan Lindskog, Agneta Bäcklund, referent, Sten Andersson, Mari Heidenborg och Petter Asp) meddelade den 13 juli 2018 följande slutliga beslut.
SKÄL
Bakgrund
J.T. åtalades för ringa narkotikabrott enligt följande gärningsbeskrivning.
J.T. har olovligen innehaft 1,71 gram cannabisharts, som är narkotika. Det hände den 16 juli 2017 på Sandbergen, Mörbylånga, Mörbylånga kommun.
- J.T. begick gärningen med uppsåt.
Innehavet avsåg en halvrökt egenrullad cigarett som vägde 0,46 gram och en egenrullad cigarett som vägde 1,25 gram. Cigaretterna innehöll cannabisharts och tobak.
Åklagaren upplyste i stämningsansökan att provtagning och analys hade kostat 676 kr. Kostnaden avsåg en rättskemisk undersökning av urin. Undersökningsresultatet, som inte åberopades som bevisning i målet, visade spår av cannabis i urinen.
Tingsrätten dömde J.T. för ringa narkotikabrott till dagsböter. Hon förpliktades inte att ersätta kostnaderna för provtagning och analys eftersom de enligt tingsrätten hänförde sig till utredningen av eventuellt bruk av narkotika och inte till det brott som åklagaren hade angett i gärningsbeskrivningen och som tingsrätten dömde henne för.
Åklagaren överklagade beslutet rörande ersättningsskyldigheten. Hovrätten har avslagit överklagandet.
Prejudikatfrågan
Frågan är om den som döms för innehav men inte för bruk av narkotika kan förpliktas att ersätta analyskostnad hänförlig till bruk av narkotika (31 kap. 1 § RB).
Rättsliga utgångspunkter
31 kap. 1 § RB
Enligt 31 kap. 1 § första stycket RB ska en tilltalad, som döms för det åtalade brottet i ett mål där åklagaren för talan, ersätta staten för kostnaden för provtagning och analys av bl.a. urin som avser honom eller henne och som har gjorts för utredning av brottet. I paragrafens andra stycke stadgas att ersättningsskyldigheten inte omfattar kostnader som inte skäligen har varit motiverade för utredningen.
När åtalet har avsett flera brott och talan bifallits endast beträffande något av dem, ska den dömde ersätta de kostnader som hänför sig till det brott för vilket han eller hon har blivit fälld (jfr SOU 1938:44 s. 345 och prop. 2017/18:86 s. 42).
Vid ställningstagandet till om en kostnad är hänförlig till ett visst brott är det inte brottets rubricering som ligger till grund för bedömningen utan det händelseförlopp som har angetts i gärningsbeskrivningen och de moment som bestraffas.
Innehav och bruk av narkotika
Av rättsfallet "Det delvis förbrukade innehavet" NJA 2017 s. 415 - där kostnadsfrågan inte blev föremål för något vägledande uttalande - framgår att den som har brukat narkotika som tidigare utgjort del av eget innehav av narkotika ska dömas endast för straffbart innehav. Det straffbara bruket konsumeras av innehavet. I målet saknades utredning om hur mycket narkotika som den tilltalade hade brukat och straffvärdet bestämdes med utgångspunkt i endast den mängd narkotika som innehavet avsåg.
Slutsats
Den som har brukat narkotika som tidigare utgjort del av eget innehav ska som huvudregel inte ersätta staten för rättegångskostnad för provtagning och undersökning, om kostnaden avser utredning som gäller bruket av narkotikan.
Det sagda utesluter inte att det kan förekomma fall där kostnaden varit motiverad för utredningen om själva innehavsgärningen eller där det finns några andra särskilda förhållanden som gör att den tilltalade bör ersätta kostnaden.
Bedömningen i detta fall
Åtalet avser att J.T. uppsåtligen har innehaft den mängd cannabisharts som de beslagtagna cigaretterna innehöll. Urinundersökningen har inte gjorts för utredningen av det brott som hon dömts för.
Överklagandet ska därför avslås.
HD:S AVGÖRANDE
HD avslår överklagandet.