NJA 2019 s. 1021

Domskäl

Skäl

Frågorna i HD

1.Målet gäller förutsättningarna att meddela en person tillträdesförbud enligt lagen (2005:321) om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang, särskilt när personen inte tidigare har dömts för brott. Fråga är också om partsställningen vid domstolsprövning i sådana ärenden.

Bakgrund

2.I samband med en allsvensk fotbollsmatch på Tele2 Arena i Stockholm den 10 mars 2019 uppstod bråk mellan fotbollssupportrar. En förundersökning inleddes därefter mot M.Ö. avseende misshandelsbrott. Efter polismyndighetens anmälan beslutade åklagaren den 10 maj 2019 att meddela M.Ö. tillträdesförbud innebärande förbud att tillträda eller vistas på samtliga inhägnade idrottsanläggningar i Sverige när det anordnas fotbollsmatcher av visst slag. Tillträdesförbudet skulle gälla under ett år. Som skäl för beslutet angav åklagaren att M.Ö. tillsammans och i samförstånd med andra misshandlat en supporter från motståndarlaget den 10 mars 2019 och att det på grund av särskilda omständigheter fanns risk att M.Ö. kommer att begå brott ägnade att störa ordning eller säkerhet under fotbollsmatcher av angivet slag.

3.M.Ö. överklagade åklagarens beslut och gjorde gällande att förutsättningarna för tillträdesförbud inte förelåg eftersom han inte dömts för idrottsrelaterad brottslighet. M.Ö. var tidigare ostraffad och förnekade brottsmisstanken mot honom. Åklagaren stod fast vid sitt beslut och åberopade stillbilder och uppspelning av en övervakningsfilm. Tingsrätten höll sammanträde och avslog därefter M.Ö:s överklagande.

4.Sedan M.Ö. överklagat till hovrätten meddelade hovrätten prövningstillstånd. Hovrätten har fastställt tingsrättens beslut.

5.I sitt överklagande till HD har M.Ö. vidhållit att förutsättningarna för tillträdesförbud inte föreligger. Han har härvid pekat på att han inte tidigare är dömd för brott och att det inte föreligger någon lagakraftvunnen dom mot honom avseende brottsmisstanken, vilken han förnekar. Han tillhör inte heller någon högrisk supportergruppering och det har inte framkommit några särskilda omständigheter som innebär en risk för att han kommer att begå brott ägnade att störa ordning och säkerhet vid framtida fotbollsmatcher. Ett tillträdesförbud är vidare oproportionellt, det skulle vara tillräckligt med en mindre ingripande åtgärd. Ett förbud bör i vart fall inte överstiga tre månader.

6.I HD har Svenska Fotbollförbundet yttrat sig och fråga har därmed uppkommit om fotbollförbundet borde behandlats som M.Ö:s motpart vid tingsrätten och i hovrätten.

7.Sedan åtal väckts mot M.Ö. avseende brottsmisstanken har tingsrätten genom dom den 14 november 2019 dömt M.Ö. för misshandel till villkorlig dom och samhällstjänst.

Tillträdesförbud vid idrottsarrangemang

Allmänt

8.Enligt lagen om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang får en person som är över femton år förbjudas att – under en viss tid, till en början högst tre år – få tillträde till och vistas på en inhägnad plats huvudsakligen avsedd för idrottsutövning när idrottsarrangemang anordnas på platsen av en idrottsorganisation (1 och 3 §§).

9.Tillträdesförbud kan meddelas om det på grund av särskilda omständigheter finns risk för att personen kommer att begå brott under idrottsarrangemang och brottet är ägnat att störa ordningen eller säkerheten där. Vid denna bedömning ska särskilt beaktas om personen tidigare har begått brott under eller i samband med idrottsarrangemang, varvid brott som personen har begått före femton års ålder inte får beaktas. Om syftet med ett tillträdesförbud kan tillgodoses genom en mindre ingripande åtgärd får förbud inte meddelas. Tillträdesförbud får vidare meddelas endast om åtgärden är proportionell. (Se 2 §.)

10.Lagen om tillträdesförbud tillkom p.g.a. att brottslighet i samband med idrottsarrangemang ansågs utgöra ett växande problem. Lagen har ett preventivt syfte och är tänkt att motverka och förebygga idrottsanknuten brottslighet. Tillträdesförbud är avsett att bl.a. förebygga farliga eller annars oönskade beteenden och därigenom öka tryggheten och trivseln under idrottsarrangemang samt att bidra till att avskräcka presumtiva brottslingar och minska nyrekryteringen till de speciella grupper som särskilt ägnar sig åt sådan brottslighet (se prop. 2004/05:77, s. 15 ff. och 21 ff.).

11.Systemet med tillträdesförbud utformades med regleringen om besöksförbud som förebild, varvid det ansågs naturligt att ett tillträdesförbud, liksom ett besöksförbud, skulle grundas på en riskbedömning (se a. prop. s. 24 och 31).

Riskbedömningen

12.Riskbedömningen ska ta sikte på om personen kommer att begå brott under idrottsarrangemang och därvid avse framförallt brott som riktar sig mot verksamheten eller som avser övergrepp på enskilda såsom våldsbrott, skadegörelse eller vissa brott mot ordningslagen. Risken ska som utgångspunkt avse brott och inte ordningsstörningar som inte avser brott. Vidare ska brottet åtminstone till sin typ vara ägnat att störa ordning och säkerhet. (Se prop. 2004/05:77, s. 31 och 59 f.)

13.Har personen tidigare begått brott ägnat att störa ordning och säkerhet under eller i samband med idrottsarrangemang ska detta särskilt beaktas vid bedömningen, eftersom det kan anses att personen därigenom har visat sig beredd att begå sådana brott som lagstiftningen ska motverka (se a. prop. s. 32). I fråga om tidigare brott har framhållits att skuldfrågan inte behöver vara slutligt avgjord för att tillträdesförbud ska kunna beslutas. Detta eftersom sådan brottslighet endast utgör en – om än en särskilt viktig – omständighet av betydelse för riskbedömningen. Vilken utredning om brottet som bör finnas i dessa fall får avgöras i det enskilda fallet. Om en förundersökning pågår bör normalt finnas åtminstone en polisanmälan att utgå ifrån. Också andra förhållanden som hänför sig till den enskilde bör beaktas vid riskbedömningen. (Se a. prop. s. 35 och 61.)

14.Även brott som har begåtts utanför arenorna (t.ex. på väg till och från ett arrangemang) ska alltså beaktas vid riskbedömningen, under förutsättning att det finns ett tidsmässigt, geografiskt eller annars klart samband till ett idrottsarrangemang. Det har sagts att en viktig omständighet som kan tala för ett sådant samband är att den som begått brottet har varit åskådare till arrangemanget på plats eller på annat sätt engagerat sig i detta. Som exempel har i förarbetena angivits att om någon sett en match på en sportbar och på vägen därifrån misshandlat en annan supporter kan misshandeln anses idrottsanknuten. (Se a. prop. 33 och 60 f.)

15.Det har i förarbetena framhållits att tillträdesförbud som regel bör komma i fråga endast när någon har begått idrottsanknutna brott eftersom det i andra fall torde vara svårt att påvisa den risk som krävs för att tillträdesförbud ska beslutas. Det har dock inte uteslutits att det i rena undantagsfall kan föreligga en sådan risk avseende en person som överhuvudtaget inte har gjort sig skyldig till brott tidigare eller en person som har begått brott utan idrottsanknytning. Som ett sådant exempel har bl.a. angetts att en person ingått i en supportergruppering och varit inblandad i handgripligheter där det inte går att visa exakt vad personen gjort. Det har också sagts att beteenden som i och för sig inte utgör brott undantagsvis kan åberopas vid riskbedömningen. (Se a. prop. s. 33 och 61 f.)

Handläggningen hos åklagaren

16.Det är allmän åklagare som prövar frågor om tillträdesförbud efter ansökan av idrottsorganisation eller specialidrottsförbund. Sådan fråga kan också tas upp efter anmälan av polismyndighet, som då inte är part i ärendet (6 § tillträdesförbudslagen). I dessa fall är aktuellt specialidrottsförbund istället part (9 § andra stycket). Specialidrottsförbundet kan då i praktiken utföra sin talan som om de själva hade ansökt om tillträdesförbudet varvid de kan argumentera såväl till fördel som till nackdel för den enskilde (se prop. 2008/09:78, s. 32).

17.Den som är part ska underrättas om uppgift som tillförts ärendet genom någon annan och få tillfälle att yttra sig över den innan frågan om tillträdesförbud avgörs, om detta inte är uppenbart obehövligt. Det är åklagaren som bestämmer hur underrättelse med parterna ska ske (se 9 §). Bestämmelsen i 9 § skulle bl.a. säkerställa att parterna – även special idrottsförbundet, när polismyndigheten är initiativtagare – får del av uppgifterna i ärendet utan hinder av eventuell sekretess (se a. prop. s. 33).

18.I ett ärende om tillträdesförbud hos åklagaren kan det alltså förekomma flera parter, nämligen den enskilde, berört specialidrottsförbund och annan idrottsorganisation (se a. prop. s. 32).

19.Åklagaren kan besluta om interimistiskt tillträdesförbud under fyra veckor (9 a §). Enligt 3 § andra stycket gäller beslut om tillträdesförbud omedelbart om inte annat bestämts.

20.Överklagande av åklagarens beslut sker till tingsrätten. Den som beslutet angår får hos åklagaren begära domstolsprövning om beslutet gått honom eller henne emot (13 §). Formuleringen innebär att exempelvis en enskild idrottsorganisation som berörs men inte formellt sett varit part hos åklagaren kan begära överprövning av beslutet (se a. prop. s. 33).

Handläggningen i domstol

21.Vid domstolens handläggning tillämpas förutom vad som sägs i lagen om tillträdesförbud lagen (1996:242) om domstolsärenden (20 § tillträdesförbudslagen). Beslut om tillträdesförbud kan också prövas i mål om allmänt åtal och i så fall tillämpas rättegångsbalkens bestämmelser om rättegången i brottmål (21 §). Enligt 2 § lag om domstolsärenden ska avvikande bestämmelser i annan lag, bortsett från förvaltningslagen, tillämpas i första hand. Enligt 11 § i samma lag är den beslutande myndigheten vid överklagande normalt motpart till den enskilde i domstolen.

22.Åklagaren har beträffande överklagade tillträdesförbud dock inte tillerkänts ställning som part eller ålagts skyldighet att föra ett specialidrottsförbunds talan i domstol eftersom förbunden och i förekommande fall organisationerna har bedömts ha förutsättningar att föra sin egen talan. I domstolen gäller som utgångspunkt samma partsställning som hos åklagaren. (Se prop. 2004/05:77, s. 49 och prop. 2008/09:78, s. 34 f.) Som redan nämnts kan det dock förekomma att ytterligare parter tillkommer (se p. 19). Domstolen ska däremot begära yttrande av åklagaren, om det inte är obehövligt (15 § tillträdesförbudslagen).

23.Förfarandet i domstolen är som utgångspunkt skriftligt enligt 13 § lag om domstolsärenden. I 15–17 §§ samma lag finns bestämmelser om bl.a. skriftväxlingen. Enligt 22 § får ett ärende som huvudregel inte avgöras utan att den som är part har fått kännedom om en uppgift som tillförts ärendet genom någon annan än parten och har fått tillfälle att yttra sig över uppgiften.

24.Om en part begär det ska domstolen hålla sammanträde (17 § lag om domstolsärenden). Parterna ska svara för sin egen rättegångskostnad, utom i sådana fall som avses i 18 kap. 6 § RB (19 § samma lag).

Förbudstidens längd

25.Ett tillträdesförbud ska gälla för en bestämd tid, högst tre år, och får förlängas med högst ett år i taget (3 § tillträdesförbudslagen). När lagen infördes kunde ett förbud som utgångspunkt meddelas för högst ett år. Det finns inte någon nedre gräns för förbudstiden, förbudet kan avse t.ex. ett arrangemang en viss dag. I förarbetena har angivits att förbudstidens längd får bestämmas efter en prövning av omständigheterna i det enskilda fallet, varvid det särskilt bör vägas in vilket brott eller andra omständigheter som riskbedömningen grundas på och om det är fråga om ett eller flera brott.

(Se prop. 2004/05:77, s. 38 och 62 f.)

26.I samband med lagändringarna 2014 då bestämmelsen fick sin nuvarande lydelse har angetts att vid bedömningen av om ett förbud bör bestämmas till längre period än ett år bör allvaret och konsekvenserna av den brottslighet som ligger till grund för förbudet särskilt beaktas. Av betydelse är hur långt risken sträcker sig för att den som förbudet riktar sig mot ska begå brott vid idrottsarrangemang. Att brottsligheten präglats av hänsynslöshet, fått kännbara konsekvenser, om enskilda besökare utsatts för påtaglig fara eller skadats, det är fråga om flera brott som ligger till grund för bedömningen, eller att brottsligheten har begåtts tillsammans med andra i organiserad form kan motivera ett tillträdesförbud som är längre än ett år. (Se prop. 2013/14:68, s. 9 och 11.)

Bedömningen i detta fall

Rättegångsfel har förekommit i domstolarna

27.Svenska Fotbollförbundet har som berört specialidrottsförbund uppgivits som part hos åklagaren. Eftersom tingsrätten och hovrätten felaktigt hanterat åklagaren, men inte Svenska Fotbollförbundet, som motpart har fotbollförbundet bl.a. inte fått kännedom om överklagandet och de uppgifter som tillförts ärendet samt därvid fått tillfälle att yttra sig över dessa. Det rättegångsfel som förekommit är av sådant slag som avses i 50 kap. 28 § RB (jfr 50 kap. 26 § och 55 kap. 15 § andra stycket). Felet är så allvarligt ur rättssäkerhetssynpunkt att det måste presumeras ha haft betydelse för utgången i målet, trots att det finns stöd för att utgången i det konkreta fallet skulle ha blivit densamma även om rättegångsfelet inte hade förekommit (jfr t.ex. NJA 1997 s. 121, NJA 2001 s. 731, NJA 2004 s. 561 och NJA 2010 s. 342 I). Det har alltså förekommit rättegångsfel vid domstolarnas handläggning som måste antas ha inverkat på målets utgång.

28.Svenska Fotbollförbundet har i HD fått tillfälle att bemöta innehållet i handlingarna och förbundet har inte motsatt sig att HD avgör ärendet slutligt. Förbundets inställning till frågan om tillträdesförbud är densamma som åklagarens och det som förbundet har framfört till grund för sin talan överensstämmer i huvudsak med vad åklagaren framfört i ärendet. Mot denna bakgrund kan felet anses ha blivit avhjälpt. Eftersom ytterligare tidsutdräkt härigenom också kan undvikas saknas anledning att nu undanröja domstolarnas beslut och återförvisa ärendet (jfr bl.a. NJA 1996 s. 732).

Tillträdesförbudet ska upphävas

29.Det brott M.Ö. var misstänkt för, och sedermera dömts för av tingsrätten, är ett sådant brott som typiskt sett är ägnat att störa ordning och säkerhet vid idrottsarrangemang. Det finns också ett tidsmässigt och geografiskt samband till fotbollsmatchen som spelades vid tillfället.

30.Systemet med tillträdesförbud har tillkommit särskilt för att motverka och förebygga förekomsten av bl.a. grupprelaterat våld i samband med idrottsarrangemang (se prop. 2004/05:77, s. 15 ff.). Delaktighet i handgripligheter eller våldsamheter i samband med idrottsarrangemang kan i vissa fall, beroende på omständigheterna i övrigt, ligga till grund för tillträdesförbud även om personen inte blivit dömd för brottet eller tidigare har dömts för brott i idrottssammanhang (jfr a. prop. s. 62). Detta förutsätter dock, liksom för andra fall, att det på grund av särskilda omständigheter finns en risk att personen kommer att begå brott under idrottsarrangemang. För att tillträdesförbud ska meddelas bör vidare krävas att det finns en klar och konkret risk för detta (jfr NJA 2007 s. 272).

31.Möjligheten att besluta om tillträdesförbud mot den som är misstänkt för brott men inte tidigare har dömts för brott i idrottssammanhang ska användas restriktivt och undantagsvis. I dessa fall bör särskilt höga krav ställas på underlaget som ligger till grund för riskbedömningen. Det är inte tillräckligt att brottsmisstanken rör ett brott som till sin typ är ett återkommande samhällsproblem utan att det också framkommit någon mer tillräckligt stark riskfaktor hänförlig till den enskilde individen.

32.I detta fall framgår klart och tydligt av det bildmaterial och den övervakningsfilm som åberopats att M.Ö. tillsammans med flera andra deltog i handgripligheter och utövade våld vid det aktuella tillfället. Det framstår inte som att händelsen föregåtts av någon uppgjord planering. Annat har inte framkommit än att bråket måste ha uppstått spontant i stunden. M.Ö. har i ärendet inte lämnat någon närmare redogörelse för händelsen.

33.M.Ö. är inte tidigare dömd för något brott före det nu aktuella tillfället. Även om M.Ö. blivit misstänkt och sedermera har dömts för misshandel i samband med händelsen finns inte ett tillräckligt underlag kring risken för att M.Ö. kommer att begå brott i sådana sammanhang framöver. Det har t.ex. inte framkommit att M.Ö. på annat sätt tidigare uppvisat ett beteende som i sig utgör en risk för framtida brott. Inte heller finns underlag för att M.Ö. skulle ha närmare kopplingar till några våldsamma supportergrupperingar. Det som hände kan utifrån vad som framkommit i ärendet likväl ha varit en engångsföreteelse i M.Ö:s fall, även om han regelbundet går på fotbollsmatcher. Vad som framkommit av tingsrättens dom i anledning av åtalet föranleder inte någon annan bedömning i dessa avseenden.

34.Eftersom det således inte framgår av underlaget att det finns en klar och konkret risk för att M.Ö. framöver kommer att begå brott under idrottsarrangemang ska tillträdesförbudet upphävas.

Domslut

HD:s avgörande

HD upphäver beslutet om tillträdesförbud.