NJA 2020 s. 540

P.F. åtalades för vållande till kroppsskada enligt 3 kap. 8 § första stycket BrB enligt följande gärningsbeskrivning.

Tingsrätten dömde P.F. enligt åtalet och förpliktade honom att betala skadestånd till A.M. Hovrätten har fastställt tingsrättens dom. Hovrätten har funnit att P.F. kört på den cyklande A.M. med sin bil, att hon till följd av sitt fall med cykeln orsakats svullnad, smärta, skrubbsår och blåmärken. Beträffande skadorna konstaterades att A.M. uppsökt sjukhus och röntgats samma dag som kollisionen inträffat samt att hon haft ont i en vecka. Enligt hovrättens bedömning var den sammantagna skadebilden, trots att A.M. inte varit sjukskriven, sådan att skadorna inte skulle bedömas som ringa.

HD har med utgångspunkt i hovrättens bedömning att P.F. av oaktsamhet har orsakat A.M. kroppsskada i form av svullnad, skrubbsår och blåmärken, meddelat prövningstillstånd i frågan om sådan kroppsskada är ringa. Frågan om prövningstillstånd rörande målet i övrigt har förklarats vilande.

För vållande till kroppsskada eller sjukdom döms den som av oaktsamhet orsakar annan person sådan kroppsskada eller sjukdom som inte är ringa (3 kap. 8 § första stycket BrB).

Genom att undanta oaktsamt orsakande av ringa kroppsskada avsåg lagstiftaren att begränsa det straffbelagda området så att det inte skulle omfatta sådana fall av kroppsskada som framstod som bagatellartade (se prop. 1962:10 s. B 93 f.). Vad som är att beteckna som ringa kroppsskada preciserades emellertid inte närmare i förarbetena. Inte heller har det i rättstillämpningen klarlagts vad som avses med att en skada är ringa.

Kravet på att kroppsskadan ska vara inte ringa innebär alltså att det är skadans svårhetsgrad som är avgörande för bedömningen. En skada är ringa om den är ytlig till sin karaktär och av begränsad omfattning. Hit räknas lindrigare och enstaka rodnader, blåmärken, hudavskrapningar, svullnader och bulor, ytliga eller små sår samt mindre blödningar.

Det händer att en person orsakas ett antal mindre skador som var och en för sig bedöms som ringa. I ett sådant fall kan den samlade skadebilden tala mot att kroppsskadan ska bedömas som ringa. För att straffansvar för vållande till kroppsskada ska komma i fråga i en sådan situation bör emellertid krävas att skadorna sammantaget har en relativt stor omfattning.

Enbart smärta omfattas inte av det straffbara området. Emellertid kan långvarig eller betydande smärta vara en indikation på en skada som inte är ringa. På samma sätt kan sjukskrivning tala för en skada som inte är ringa.

Att den skadedrabbade haft behov av vård – på sjukhus, vårdcentral, eller hos annan vårdgivare såsom tandläkare – för att bli återställd från skadan, medför att den i regel inte kan betraktas som ringa. Men även om ingen behandling satts in för att läka skadan kan den vara att betrakta som en inte ringa skada, t.ex. vid vissa typer av frakturer som får läka av sig själva. Enbart det förhållandet att en person uppsöker en vårdinrättning för undersökning, innebär inte att en skada medför straffansvar för vållande till kroppsskada.

P.F. har oaktsamt kört på A.M:s cykel vilket fått till följd att hon kört omkull. Hon har orsakats svullnad på knä, skrubbsår på hand och knä samt mindre blåmärken på några olika ställen på kroppen. Var och en av dessa skador är att bedöma som ringa. Trots att det rört sig om flera skador kan de inte heller sammantaget sägas ha varit annat än ringa. A.M. har uppsökt sjukhus och röntgats där, men det har då kunnat konstateras att hon inte var i behov av vård till följd av sina skador.

Den kroppsskada P.F. orsakat A.M. ska därför bedömas som ringa. Den fråga som ställs i prövningstillståndet ska besvaras i enlighet härmed.

Mot bakgrund av det anförda ska prövningstillstånd meddelas beträffande målet i övriga delar.

Eftersom den kroppsskada som P.F. orsakat A.M. är ringa ska han frikännas.