NJA 2020 s. 540

En bilist har oaktsamt kört omkull en cyklist och orsakat cyklisten kroppsskada i form av svullnad, skrubbsår och blåmärken. Skadan har bedömts som ringa och bilföraren har frikänts från åtal för vållande till kroppsskada.

Stockholms tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Stockholms tingsrätt åtal mot P.F. för vållande till kroppsskada enligt följande gärningsbeskrivning.

P.F. har orsakat A.M. svullnad, smärta, skrubbsår och blåmärken genom att köra på henne med en personbil. Det hände den 29 september 2017 i korsningen Gjörwellsgatan/Rålambsvägen, Stockholms stad. P.F. begick gärningen av oaktsamhet. Oaktsamheten bestod i att P.F. har gjort en otillåten omkörning i en korsning av två bilar som lät cyklister från höger passera och vid denna brustit i uppmärksamheten framåt och åt sidan varvid han kolliderade med målsäganden som cyklade genom korsningen.

A.M. yrkade skadestånd med 10 370 kr jämte ränta.

Domskäl

Tingsrätten (ordförande tingsfiskalen Maria Rydström) meddelade dom den 7 februari 2019.

DOMSKÄL

Tingsrätten fann utrett att P.F. hade kört på den cyklande A.M. med en taxibil så att hon hade ramlat omkull och till följd därav orsakats svullnad, smärta, skrubbsår och blåmärken. Hennes skador var enligt tingsrätten inte att bedöma som ringa. P.F. förklarade att han inte hade märkt att han kört på någon person vid tillfället. Tingsrätten fann att P.F. hade begått gärningen av oaktsamhet på sätt som åklagaren påstod och att han skulle dömas för vållande till kroppsskada.

Med hänsyn till utgången i målet var P.F. enligt tingsrätten skyldig att ersätta A.M. för de skador hon hade drabbats av till följd av händelsen. P.F. hade vitsordat yrkad ersättning med 3 250 kr för cykelreparation och sjukvårdskostnader. Tingsrätten fann inte skäl att bifalla A.M:s yrkande om ersättning därutöver.

DOMSLUT

Tingsrätten dömde P.F. för vållande till kroppsskada enligt 3 kap. 8 § första stycket BrB till 50 dagsböter å 210 kr samt ålade honom att utge skadestånd till A. M. med 3 250 kr jämte ränta.

Svea hovrätt

P.F. överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle frikänna honom från ansvar för brott och befria honom från skyldighet att utge skadestånd till A.M.

Åklagaren och A.M. motsatte sig P.F:s ändringsyrkanden.

A.M. yrkade skadestånd med ytterligare visst belopp. P.F. motsatte sig hennes yrkande.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Annika Åkerlind och Lena Blixt samt tf. hovrättsassessorn Carolina Wiger, referent) anförde i dom den 20 juni 2019 följande.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

Utredningen är densamma i hovrätten som i tingsrätten. På de skäl som tingsrätten anfört finner hovrätten att det är utrett att det är P.F. som har kört den aktuella taxibilen och av oaktsamhet orsakat kollisionen. Av utredningen framgår vidare att A.M. till följd av kollisionen orsakats svullnad, smärta, skrubbsår och blåmärken, att hon uppsökte sjukhus samma dag varvid hon röntgades, samt att hon hade ont i en vecka efter händelsen. Även om A.M. inte har varit sjukskriven på grund av olyckan är den sammantagna skadebilden enligt hovrättens mening sådan att skadorna inte är att bedöma som ringa. P.F. ska därför dömas för vållande till kroppsskada.

Hovrätten gör inte några andra bedömningar än de som tingsrätten har gjort i fråga om påföljd eller skadestånd. Tingsrättens dom ska därför inte ändras.

HOVRÄTTENS DOMSLUT

Hovrätten fastställer tingsrättens dom.

Högsta domstolen

P.F. överklagade hovrättens dom och yrkade att HD skulle frikänna honom från åtalet.

Riksåklagaren motsatte sig att hovrättens dom ändrades.

HD meddelade det prövningstillstånd som framgår av punkten 3 i HD:s dom.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, justitiesekreteraren Karin Lambertz, föreslog i betänkande följande dom.

DOMSKÄL

Bakgrund

1–3. Motsvarar i huvudsak punkterna 1 och 2 i HD:s dom.

Rättsliga utgångspunkter

4.

För vållande till kroppsskada eller sjukdom enligt 3 kap. 8 § första stycket BrB döms den som av oaktsamhet orsakar annan person sådan kroppsskada eller sjukdom som inte är ringa.

5.

Straffbestämmelsen, som trädde i kraft vid brottsbalkens tillkomst, motsvarar i huvudsak den dessförinnan gällande bestämmelsen i 14 kap. 17 § i 1864 års strafflag.

6.

Brottet utgör en oaktsamhetsvariant av brottet misshandel (3 kap. 5 § BrB), med den skillnaden att det inte är belagt med straff att av oaktsamhet orsaka annan person smärta eller försätta denne i vanmakt eller annat sådant tillstånd. Vidare krävs att kroppsskadan eller sjukdomen inte är ringa.

7.

Genom att undanta oaktsamt orsakande av ringa kroppsskador från det straffbara området avsåg lagstiftaren att begränsa det straffbelagda området så att det inte skulle omfatta sådana fall av vållande till kroppsskada som framstod som bagatellartade. I förarbetena konstaterades att en sådan omfattning av straffansvaret nära anslöt till dessförinnan gällande rätt. (Prop. 1962:10 s. B 93 f.) Vad som är att beteckna som ringa kroppsskada preciserades emellertid inte i förarbetena.

8.

I rättstillämpningen har som ringa kroppsskada exempelvis bedömts sår som sytts med enstaka stygn (RH 1995:94), bula i huvudet (Hovrätten för Nedre Norrland, dom 2009-10-06 i mål B 749-09) samt rodnad och blåmärke (RH 2013:76 och NJA 2013 s. 397). Som ej ringa skada har exempelvis bedömts olika former av benbrott (NJA 1996 s. 590 och RH 2003:53), och tandskador (RH 1996:18 och Göta hovrätts dom 2016-11-23 i mål B 1721-16).

9.

Med ringa kroppsskada bör, i enlighet med vad som uttryckts i förarbetena, avses sådan skada som är av förhållandevis bagatellartat slag. Till ringa kroppsskador ska därför i första hand räknas enstaka rodnader, blåmärken, hudavskrapningar, svullnader och bulor, ytliga eller små sår samt mindre blödningar. Om en person har drabbats av ett stort antal skador som var och en för sig hade bedömts som ringa kan den samlade skadebilden dock tala för att kroppsskadan inte ska bedömas som ringa. Att den skadedrabbade haft behov av vård (hos sjukhus, vårdcentral, tandläkare eller annan vårdgivare), sjukskrivning eller lidit av långvarig eller betydande smärta till följd av skadan är ytterligare faktorer som talar för att denna inte varit ringa.

Bedömningen i detta fall

10.

P.F. har genom oaktsamhet orsakat A.M. svullnad, skrubbsår och blåmärken. Sedda var och en för sig skulle skadorna bedömas som ringa. Trots att det rört sig om flera skador kan skadebilden inte sägas ha varit omfattande. Skadorna har heller inte orsakat A.M. någon längre tids smärta och hon har inte varit sjukskriven. A.M. har uppsökt sjukhus men har inte konstaterats vara i behov av vård till följd av sina skador. Den kroppsskada P.F. orsakat A.M. ska mot denna bakgrund bedömas som ringa.

11.

Den fråga som ställs i prövningstillståndet ska alltså besvaras på så sätt att den aktuella kroppsskadan är ringa.

– – –

DOMSLUT

Se HD:s dom.

Domskäl

HD (justitieråden Gudmund Toijer, Ann-Christine Lindeblad, Johnny Herre, Agneta Bäcklund och Svante O. Johansson, referent) meddelade den 17 juni 2020 följande dom.

DOMSKÄL

Bakgrund

1.

P.F. åtalades för vållande till kroppsskada enligt 3 kap. 8 § första stycket BrB enligt följande gärningsbeskrivning.

P.F. har orsakat A.M. svullnad, smärta, skrubbsår och blåmärken genom att köra på henne med en personbil. Det hände den 29 september 2017 i korsningen Gjörwellsgatan/Rålambsvägen, Stockholms stad.

P.F. begick gärningen av oaktsamhet. Oaktsamheten bestod i att P.F. har gjort en otillåten omkörning i en korsning av två bilar som lät cyklister från höger passera och vid denna brustit i uppmärksamheten framåt och åt sidan varvid han kolliderade med målsäganden som cyklade genom korsningen.

2.

Tingsrätten dömde P.F. enligt åtalet och förpliktade honom att betala skadestånd till A.M. Hovrätten har fastställt tingsrättens dom. Hovrätten har funnit att P.F. kört på den cyklande A.M. med sin bil, att hon till följd av sitt fall med cykeln orsakats svullnad, smärta, skrubbsår och blåmärken. Beträffande skadorna konstaterades att A.M. uppsökt sjukhus och röntgats samma dag som kollisionen inträffat samt att hon haft ont i en vecka. Enligt hovrättens bedömning var den sammantagna skadebilden, trots att A.M. inte varit sjukskriven, sådan att skadorna inte skulle bedömas som ringa.

Prejudikatfrågan

3.

HD har med utgångspunkt i hovrättens bedömning att P.F. av oaktsamhet har orsakat A.M. kroppsskada i form av svullnad, skrubbsår och blåmärken, meddelat prövningstillstånd i frågan om sådan kroppsskada är ringa. Frågan om prövningstillstånd rörande målet i övrigt har förklarats vilande.

Rättsliga utgångspunkter

4.

För vållande till kroppsskada eller sjukdom döms den som av oaktsamhet orsakar annan person sådan kroppsskada eller sjukdom som inte är ringa (3 kap. 8 § första stycket BrB).

5.

Genom att undanta oaktsamt orsakande av ringa kroppsskada avsåg lagstiftaren att begränsa det straffbelagda området så att det inte skulle omfatta sådana fall av kroppsskada som framstod som bagatellartade (se prop. 1962:10 s. B 93 f.). Vad som är att beteckna som ringa kroppsskada preciserades emellertid inte närmare i förarbetena. Inte heller har det i rättstillämpningen klarlagts vad som avses med att en skada är ringa.

6.

Kravet på att kroppsskadan ska vara inte ringa innebär alltså att det är skadans svårhetsgrad som är avgörande för bedömningen. En skada är ringa om den är ytlig till sin karaktär och av begränsad omfattning. Hit räknas lindrigare och enstaka rodnader, blåmärken, hudavskrapningar, svullnader och bulor, ytliga eller små sår samt mindre blödningar.

7.

Det händer att en person orsakas ett antal mindre skador som var och en för sig bedöms som ringa. I ett sådant fall kan den samlade skadebilden tala mot att kroppsskadan ska bedömas som ringa. För att straffansvar för vållande till kroppsskada ska komma i fråga i en sådan situation bör emellertid krävas att skadorna sammantaget har en relativt stor omfattning.

8.

Enbart smärta omfattas inte av det straffbara området. Emellertid kan långvarig eller betydande smärta vara en indikation på en skada som inte är ringa. På samma sätt kan sjukskrivning tala för en skada som inte är ringa.

9.

Att den skadedrabbade haft behov av vård – på sjukhus, vårdcentral, eller hos annan vårdgivare såsom tandläkare – för att bli återställd från skadan, medför att den i regel inte kan betraktas som ringa. Men även om ingen behandling satts in för att läka skadan kan den vara att betrakta som en inte ringa skada, t.ex. vid vissa typer av frakturer som får läka av sig själva. Enbart det förhållandet att en person uppsöker en vårdinrättning för undersökning, innebär inte att en skada medför straffansvar för vållande till kroppsskada.

Bedömningen i detta fall

10.

P.F. har oaktsamt kört på A.M:s cykel vilket fått till följd att hon kört omkull. Hon har orsakats svullnad på knä, skrubbsår på hand och knä samt mindre blåmärken på några olika ställen på kroppen. Var och en av dessa skador är att bedöma som ringa. Trots att det rört sig om flera skador kan de inte heller sammantaget sägas ha varit annat än ringa. A.M. har uppsökt sjukhus och röntgats där, men det har då kunnat konstateras att hon inte var i behov av vård till följd av sina skador.

11.

Den kroppsskada P.F. orsakat A.M. ska därför bedömas som ringa. Den fråga som ställs i prövningstillståndet ska besvaras i enlighet härmed.

12.

Mot bakgrund av det anförda ska prövningstillstånd meddelas beträffande målet i övriga delar.

13.

Eftersom den kroppsskada som P.F. orsakat A.M. är ringa ska han frikännas.

DOMSLUT

HD förklarar att den kroppsskada som P.F. av oaktsamhet har orsakat A.M. i form av svullnad, skrubbsår och blåmärken är en ringa kroppsskada.

HD meddelar prövningstillstånd rörande målet i övriga delar.

HD ändrar hovrättens dom på det sättet att P.F. frikänns från åtalet – – – .