NJA 2022 s. 1094

Tillämpningen av 29 kap. 5 § (numera 29 kap. 5 a §) BrB när de tilltalade har medverkat till utredningen om den egna brottsligheten på ett sätt som haft avgörande betydelse.

Södertörns tingsrätt

Allmän åklagare väckte åtal vid Södertörns tingsrätt mot A.L., E.L. och E.I. för grovt vapenbrott enligt 9 kap. 1 a § första stycket vapenlagen (1996:67) och för grovt narkotikabrott enligt 1 § första stycket 6 och 3 § första stycketnarkotikastrafflagen (1968:64) med följande gärningsbeskrivningar.

Grovt vapenbrott (åtalspunkt 1)

A.L., E.L. och E.I. har tillsammans och i samförstånd innehaft en halvautomatisk pistol i kaliber 9 mm Parabellum utan att ha rätt till det. Det var mellan den 1 oktober 2021 och den 6 november 2021 på [en adress i] Farsta, Stockholms stad.

Brottet bör bedömas som grovt eftersom vapnet varit av särskilt farlig beskaffenhet och då vapnet innehafts i en sådan miljö att det typiskt sett kan befaras komma till brottslig användning.

A.L., E.L. och E.I. begick gärningen med uppsåt.

Grovt narkotikabrott (åtalspunkt 2)

A.L., E.L. och E.I. har tillsammans och i samförstånd olovligen i överlåtelsesyfte förpackat, förvarat och innehaft

– 848,7 gram kokain,

– 6 251,97 gram cannabis,

– 10 864,2 gram cannabisharts,

– 72,3 gram cannabisharts/cannabis och

– 1,42 gram psilocinsvamp, som är narkotika. Det hände mellan den

1 oktober 2021 och den 6 november 2021 på [samma adress i] Farsta, Stockholms stad.

Brottet bör bedömas som grovt då brottet utgjort led i en verksamhet som bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt och avsett en särskilt stor mängd narkotika.

A.L., E.L. och E.I. begick gärningen med uppsåt.

E.I. åtalades dessutom för ett fall av ringa narkotikabrott (åtalspunkt 3) och tre fall av narkotikabrott (särskild stämningsansökan).

Åklagaren yrkade att tingsrätten skulle förklara i beslag tagen narkotika förverkad. Vidare yrkade åklagaren att tingsrätten skulle förklara i beslag tagna

42 640 kr förverkade såsom utbyte av brottslig verksamhet, eftersom det enligt åklagaren var klart mer sannolikt att pengarna kom från brottslig verksamhet än att så inte var fallet.

Tingsrätten (ordförande rådmannen Anders Larsson) anförde följande i dom den 13 april 2022.

MÅL B 18762-21 (GROVT NARKOTIKABROTT, GROVT VAPENBROTT OCH RINGA NARKOTIKABROTT)

Inledning

A.L. är 21 år gammal. I januari 2021 kom han till Sverige efter att ha bott i Spanien en tid. Han hade inga pengar och ingenstans att bo. I månadsskiftet januari/februari 2021 blev han tillsammans med E.L., 22 år gammal.

Drygt en månad efter att A.L. hade kommit hem till Sverige tackade han ja till ett erbjudande från en person vid namn I att sälja narkotika från ett hotellrum under en helg. För detta skulle han få 10 000 kr. Enligt A.L. var avsikten att sälja just under en helg för att få ihop lite pengar. Enligt vad han berättat kom han istället i kontakt med en person som kallade sig för M och inlurad i en storskalig narkotikahantering. Enligt vad han berättat kom han under drygt ett halvår att styras av M och hanterade under denna tid stora mängder narkotika. Under den första tiden som A.L. sålde narkotika åt M bodde han på hotell.

Han flyttade sedan till en lägenhet i Västra skogen, där han bodde någon månad.

Utredningen i målet ger stöd för att det funnits en person som kallat sig för M och som gett A.L., och senare också E.I. (se mera nedan), instruktioner kring narkotikahanteringen.

Under påsken 2021 lärde A.L. känna E.I., 22 år gammal, och i maj 2021 flyttade A.L. hem till E.I. på [en adress] i Hagsätra. I lägenheten bodde också E.I:s barndomskompis, T. A.L. bodde med E.I. och T fram till juni 2021, då han flyttade till ett studentboende, för att i juli flytta tillbaka till E.I. och T.

I mitten av augusti 2021 flyttade A.L. till [adressen] i Farsta och bodde där under den tid som omfattas av åtalet (1 oktober–6 november 2021).

E.L. är skriven hos sin mamma i Gnesta. Efter det att hon blev tillsammans med A.L. vistades hon dock mycket hos honom, bl.a. på [adressen] i Farsta. Såvitt framkommit hade hon dock inga egna nycklar till bostaden och inga egna möbler där utan bara en del kläder. Hon sov över hos A.L. ibland, men vistades även en hel del hemma i Gnesta.

I slutet av september 2021 reste A.L. och E.L. till Serbien på semester. De kom tillbaka till Sverige den 2 oktober 2021.

Omkring den 2–3 oktober 2021 försvann T med, såsom det verkar, en stor summa pengar som tillhörde M. M gjorde då klart för A.L. och E.I. att de numera stod i skuld till honom med cirka 1 Mkr vardera, en skuld som skulle betalas av genom narkotikaförsäljning.

Några dagar senare flyttade E.I. in hos A.L. på [adressen] i Farsta. Även han bodde alltså på [adressen] under större delen av den tidsperiod som omfattas av åtalet.

Den 19 oktober 2021 kontaktade A.L. en polis vid namn U.H., vars dotter A.L. känner. Han berättade att han hade blivit tvingad att sälja narkotika och fruktade för sitt liv.

Dagen därpå, den 20 oktober 2021, hölls ett första möte mellan A.L. och U.H. Även E.L. närvarade vid mötet.

Efter detta möte tog U.H. kontakt med sina chefer, M.F. och P.F., och den 25 oktober 2021 hölls ett möte mellan A.L., U.H., M.F. och P.F.

Dagen därpå togs kontakt med BOPS, polisens brottsoffer- och personskyddsgrupp, men något möte med dem kom inte till stånd, då A.L. hade svårt att komma ifrån på dagtid.

Den 2 november 2021 hölls ett nytt möte mellan A.L., U.H., M.F. och P.F.

Den 5 november 2021 kontaktade A.L. U.H. och berättade att det var akut, att han hade uppmanats att kasta in en handgranat i en lägenhet i Brandbergen. En evakuering av A.L. och E.L. påbörjades av polisen. P.F. lämnade sitt telefonnummer till A.L., som i sin tur lämnade numret vidare till E.I. Lite senare ringde E.I. till P.F. och berättade att han hade fått i uppdrag att flytta all narkotika. Det bedömdes då att även E.I. behövde evakueras. A.L., E.L. och E.I. placerades på hemlig ort.

Polisen gjorde husrannsakan på [adressen] i Farsta, där alltså i vart fall A.L. och E.I. då bodde. I lägenheten påträffades stora mängder narkotika (se åtalspunkten 2 i stämningsansökningen daterad den 16 mars 2022), vågar, en pistol (se åtalspunkten 1 i nämnd stämningsansökan) samt kontanter. En stor del av narkotikan förvarades helt öppet i lägenheten. Pistolen låg på golvet bakom en byrå i det rum som disponerades av E.I. Pistolen är halvautomatisk med magasin. Någon ammunition påträffades dock inte. Värdet på narkotikan uppgick till nästan 3 Mkr. I E.I:s jacka påträffades 9,33 gram cannabisharts och 15 410 kr i kontanter (se åtalspunkten 3). På E.L. påträffades 10 020 kr i kontanter. I en garderob påträffades 13 000 kr kontanter. Ytterligare 1 710 kr påträffades spridda runtom i lägenheten och 250 euro (2 500 kr) påträffades på vardagsrumsbordet.

– – –

De tilltalades inställning

E.I.

E.I har inte gått med på att dömas för grovt narkotikabrott eller grovt vapenbrott. Han har gått med på att dömas för ringa narkotikabrott (åtalspunkten 3). Han har såvitt gäller grovt narkotikabrott och grovt vapenbrott, såsom han slutligt bestämt sin talan, gått med på att han någon gång under den angivna tidsperioden, troligtvis efter den 10 oktober 2021, tillsammans och i samförstånd med A.L. innehaft aktuell pistol. Han har inte gått med på att dömas för grovt vapenbrott, då han handlat i nöd. Vad gäller grovt narkotikabrott, så har han förnekat att han under den inledande angivna tidsperioden förpackat, förvarat och innehaft den angivna narkotikan. Under den senare delen av den angivna tidsperioden, efter det att polis kontaktats vilket troligtvis var den 19 oktober 2021, har han gått med på att han tillsammans och i samförstånd med A.L. förpackat, förvarat och innehaft narkotika. Han har inte kunnat ange vilken sort och mängd narkotika som han tagit befattning med och vid vilken tidpunkt respektive parti kommit till [adressen i Farsta].

Han har inte gått med på att dömas för grovt narkotikabrott, då han handlat i nöd.

E.I. har motsatt sig åklagarens begäran om att i beslag tagna 15 410 kr, som han haft på sig, ska förklaras förverkade. Han har inte haft någon erinran mot åklagarens begäran om förverkande av narkotika och en pistol.

E.L.

E.L. har inte gått med på att dömas för grovt narkotikabrott eller grovt vapenbrott. Hon har inte haft någon erinran mot åklagarens begäran om förverkande av narkotika och pistol. Hon har överlämnat åt tingsrätten att pröva frågan om förverkande av kontanter, vilket får antas ta sikte på de pengar som påträffats på henne.

– – –

A.L.

A.L. har inte gått med på att dömas för grovt narkotikabrott eller grovt vapenbrott. Han har inte haft någon erinran mot åklagarens begäran om förverkande av narkotika och en pistol. Han har, utifrån att han förnekat brott, motsatt sig åklagarens begäran om för-verkande av kontanter.

A.L. har i korthet gjort gällande följande. Han har i sin bostad på [adressen] i Farsta olovligen och i överlåtelsesyfte förpackat, förvarat och innehaft

– 848,7 gram kokain mellan den 2–6 november 2021

– 6 251,97 gram cannabis mellan den 3 oktober–6 november 2021

– 10 864,2 gram cannabisharts mellan den 2–6 november–2021

– 72,3 gram cannabisharts/cannabis mellan den 1 oktober–6 november 2021

– 1,42 gram psilocinsvamp mellan den 1 oktober–6 november 2021.

Han har också innehaft den aktuella pistolen mellan den 3 oktober–6 november 2021.

Han har invänt att han agerat i nöd och därför inte ska dömas för vare sig grovt vapenbrott eller grovt narkotikabrott.

Bevisning

– – –

Tingsrättens bedömning

Skuldfrågan

Åtalspunkterna 1–2 (grovt narkotikabrott och grovt vapenbrott)

Tingsrätten fann utrett att A.L. gjort sig skyldig till de åtalade gärningarna, dock att innehavet av narkotikan och pistolen skett under de perioder A.L. uppgett.

Vidare fann tingsrätten att E.I., när han omkring den 3 oktober 2021 hade flyttat in hos A.L. på [adressen i Farsta], hade agerat tillsammans och i samförstånd med A.L. vad gäller förpackandet, förvarandet och innehavet av narkotikan i den lägenheten, i enlighet med vad som funnits styrkt ovan beträffande A.L.

Varken A.L. eller E.I. hade enligt tingsrätten befunnit sig i en nödsituation.

Brotten skulle bedömas som grovt narkotikabrott och grovt vapenbrott.

E.L:s inblandning

På anförda skäl fann tingsrätten att åtalen mot E.L. för såväl grovt narkotikabrott som grovt vapenbrott skulle ogillas.

Åtalspunkten 3 (ringa narkotikabrott)

Genom E.I:s erkännande, som stöds av övrig utredning, är det visat att han innehaft den aktuella narkotikan. Det är emellertid fråga om samma narkotikaslag som han innehaft på [adressen i Farsta] och det kan antas att han kommit i besittning av narkotikan vid ett och samma tillfälle. Vid sådant förhållande ska han inte dömas särskilt för ringa narkotikabrott utan det ska ingå i det grova narkotikabrottet.

Förverkandefrågan

– – –

NARKOTIKABROTT I TRE FALL

Tingsrätten fann på anförda skäl att E.I. skulle dömas för tre fall av narkotikabrott i enlighet med åtalet samt att i beslag tagen narkotika och 21 000 kr skulle förverkas.

PÅFÖLJDSFRÅGAN

Brottens straffvärde

A.L. och E.I. döms för grovt narkotikabrott och grovt vapenbrott. E.I. döms även för narkotikabrott i tre fall. Åklagaren har gett uttryck för att straffvärdet för det grova narkotikabrottet och det grova vapenbrottet motsvarar åtta års fängelse, men att straffmätningsvärdet, efter att hänsyn tagits till att A.L. och E.I. befunnit sig i en nödsituation som, även om det inte ska leda till ansvarsfrihet, ska beaktas vid straffmätningen i enlighet med 29 kap. 3 § 1 st. 5 p. BrB samt att A.L. och E.I. i viss mån medverkat i utredningen, motsvarar sex års fängelse.

A.L. och E.I. har tagit kvalificerad befattning med en mycket stor mängd narkotika. Det måste ha stått klart för dem båda att de agerat inom ramen för en organiserad brottslighet av allvarligt slag. Såvitt framkommit har de emellertid inte haft någon närmare kännedom om hur verksamheten varit organiserad. Av betydelse i sammanhanget är också att varken A.L. eller E.I. synes ha tagit några egentliga egna initiativ utan endast handlat i enlighet med mottagna instruktioner. Även om de kan sägas ha fyllt en viktig funktion i huvud-mannens narkotikaverksamhet framstår det således som att de båda haft en underordnad roll i organisationen.

Mot nu angiven bakgrund bedöms att det grova narkotikabrottet har ett straffvärde motsvarande omkring fem års fängelse ( jfr ”Grillen”, NJA 2017 s. 814, där straffvärdet bedömdes motsvara fem år och sex månader i ett fall där den tilltalade hade hanterat drygt ett kilo kokain samt drygt 700 gram cannabis och haft ett bestämmande inflytande över en del av verksamheten). Det grova vapen-brottet bedöms ha ett straffvärde motsvarande omkring två års fängelse. Brottens sammanlagda straffvärde bedöms motsvara sex års fängelse. Härutöver ska E.I. dömas för tre fall av narkotikabrott. Det samlade straffvärdet för hans del motsvarar således ett fängelsestraff motsvarande omkring sex år och två månader.

Frågan om förmildrande omständigheter

Enligt 29 kap. 3 § 1 st. 5 p. BrB ska som förmildrande omständighet vid bedömningen av straffvärdet särskilt beaktas om gärningen, utan att vara fri från ansvar, är sådan som avses i 24 kapitlet. Tanken bakom regeln är att det inte sällan skulle leda till en för sträng bedömning om den som har handlat i t.ex. nöd eller nödvärn men som har överskridit gränsen för vad han eller hon fått göra ska fällas till ansvar alldeles med bortseende från att han eller hon har handlat i t.ex. en nöd- eller nödvärnssituation. Domstolen har i dessa fall möjlighet att, allt efter hur de närmare förhållandena varit, tillmäta brottet ett lägre straffvärde.

Enligt 29 kap. 5 § 1 st. 5 p. BrB ska rätten vid straffmätningen utöver brottets straffvärde i skälig omfattning beakta om den tilltalade frivilligt angett sig eller lämnat uppgifter som är av väsentlig betydelse för utredningen av brottet. HD har i ”Narkotikadistributören”, NJA 2021 s. 525, gjort uttalanden om när och i vilken omfattning uppgifter från den tilltalade ska beaktas som en förmildrande omständighet vid straffmätningen. HD uttalade följande:

13. Det finns i grunden anledning till en viss restriktivitet vid användningen av billighetsskälen i 29 kap. 5 § så att tillämpningen inte medför risker för en oenhetlig praxis. Det krävs därmed att billighetsskälen har viss tyngd för att en strafflindring ska kunna medges. (Se ”Mordet med brödkniven” HD:s dom den 1 juni 2021 i mål B 6041-20 p. 18 med där gjorda hänvisningar.)

14. När det har konstaterats att det finns billighetsskäl som ska beaktas vid straffmätningen måste de kunna få ett märkbart genomslag. Allmänt gäller att reduceringen av straffet bör vara beroende av den straffvärdenivå som den aktuella brottsligheten ligger på och av billighetsskälens styrka och art. Rör det sig om mycket höga straffvärden kan det bli aktuellt att mer påtagligt reducera ett fängelsestraff. Vid kortare fängelsestraff bör reduktionen begränsas till en eller annan månad. (Se ”Mordet med brödkniven” p. 19, med där gjorda hänvisningar.)

15. Bestämmelsen i 29 kap. 5 § första stycket 5 gav redan tidigare möjlighet att beakta om den tilltalade hade angett sig frivilligt. Genom en lagändring 2015 kompletterades den så att det vid straffmätningen också ska beaktas om den tilltalade lämnat uppgifter som är av väsentlig betydelse för utredningen av brottet.

16. Grundtanken är att en misstänkt som medverkar till utredningen av det egna brottet så att händelseförloppet klargörs ger uttryck för ett ansvarstagande och markerar en vilja att klara upp och ställa till rätta efter sig, och att ta avstånd från den brottsliga gärningen. Han eller hon ska då premieras vid påföljdsbestämningen på motsvarande sätt som den som frivilligt anger sig. I förarbetena angavs också att detta kan bidra till en effektivare ut-rednings- och lagföringsprocess. Det framhölls vidare att strafflindringsgrunden var avsedd att utgöra ett tydligt incitament för en misstänkt person att medverka vid utredningen av det egna brottet. (Se prop. 2014/15:37 s. 18.)

17. Det angavs också i förarbetena att strafflindringsgrunden främst kan antas komma i fråga vid svårutredda brott. Men även lagföring av brottslighet som inte hör till den mest avancerade eller svårutredda kan underlättas eller påskyndas i betydande grad om den misstänkte bidrar på ett konstruktivt sätt. (Se a. prop. s. 22 f.)

18. Vilka motiv den tilltalade har haft att medverka till utredningen är inte av direkt betydelse, även om det typiskt sett bör handla om ånger och ansvarstagande. God vilja, ånger eller ansvarstagande är enligt förarbetena emellertid inte i sig tillräckligt för att strafflindring ska komma i fråga. En tilltalad som visar vilja att medverka, men av olika praktiska skäl inte kan detta, exempelvis för att det redan finns fullödig bevisning ska således inte få ett lägre straff på denna grund. (Se a. prop. s. 20 ff.)

19. Ett erkännande är inte i sig tillräckligt för att bestämmelsen ska tillämpas. Enligt förarbetena bör det inte komma i fråga att tillämpa strafflindringsgrunden när en person har blivit tagen på bar gärning eller har erkänt efter att utredningen har nått så långt att det redan finns övertygande bevisning om hans eller hennes skuld. Detta kommer till uttryck i lagtextens krav på att uppgifterna ska vara av väsentlig betydelse för utredningen. (Se a. prop. s. 22 f.)

20. En relevant medverkan ska normalt innefatta en utförlig redogörelse för händelseförloppet eller annan information av betydelse för utredningsarbetet. Det kan exempelvis i en utredning om ekonomisk brottslighet röra sig om en redogörelse för ekonomiska transaktioner eller beträffande stöldbrottslighet uppgifter om var stöldgodset finns. Andra exempel är att den tilltalade lämnat uppgifter om kontakter som han eller hon har haft, pekat ut personer som kunnat lämna upplysningar om olika förhållanden eller anvisat platser av betydelse för utredningen av brottet. (Se a. prop. s. 22, 24 och 38 och Martin Borgeke m.fl., Att bestämma påföljd för brott, 3 uppl. 2016, s. 234 f.)

21. Kravet på att de uppgifter som lämnats har varit av väsentlig betydelse för utredningen kan inte ges en alltför konkret innebörd. Det kan inte krävas att det är klarlagt att den tilltalades medverkan i utredningen faktiskt har lett till resultat som annars inte hade kunnat uppnås. Det kan inte heller krävas att det står klart i det enskilda fallet att den har lett till att utredningen kunnat genomföras snabbare och enklare. En sådan ordning skulle behöva bygga på hypotetiska resonemang och få oförutsebara effekter. Det bör således räcka att den tilltalade har medverkat på ett sätt som har varit ägnat att på något väsentligt sätt föra utredningen framåt. En annan sak är om åklagaren kan redovisa omständigheter som ger vid handen att den tilltalades medverkan faktiskt har varit betydelselös, exempelvis därför att polisen redan hade tillgång till de uppgifter som den tilltalade lämnade. Det kan då ge underlag för en bedömning att uppgifter som lämnats inte varit av väsentlig betydelse för utredningen.

22. För storleken på en straffreduktion på grund av den tilltalades medverkan har det betydelse hur omfattande medverkan har varit samt vilket slag av uppgifter som har lämnats. Om uppgifter lämnas som samtidigt avser någon annan gärningsman är det enbart uppgifternas värde i förhållande till utredningen av den egna brottsligheten som kan ligga till grund för strafflindring med stöd av punkten 5.

Varken A.L. eller E.I. har som framgått ovan befunnit sig i nöd. Bestämmelsen i 29 kap. 3 § 5 BrB är därför inte tillämplig rakt av. Den press som de stått under och de hot som de fått motta har emellertid sådana nödliknande inslag som avses i den bestämmelsen att det ska beaktas som en förmildrande omständighet vid bedömningen av straffvärdet (se t.ex. Hovrätten för Västra Sveriges dom den 26 maj 2020 i mål B 2733-20).

A.L. har den 19 oktober 2021 kontaktat polisen U.H. Syftet med detta synes ha varit att han vill komma bort från narkotikahanteringen och den person, M, som styrt honom. Kontakten med U.H. har lett till en träff med denne samt P.F. och M.F. samt ytterligare ett möte den 2 november 2021. Vid dessa möten har A.L. berättat att han sysslar med narkotikahantering, att han har fått ett större parti cannabis levererat till sig och att han har det i bostaden. Han har också berättat att han har en pistol i bostaden. Han har dock inte berättat var han bor. Detta tycks dock snarare bero på att U.H., P.F. och M.F. inte velat få den informationen, då det skulle ha inneburit att de hade behövt ingripa, än att A.L. inte velat berätta. A.L. har också efter det att han tagit kontakt med U.H. fotodokumenterat narkotika som han befattat sig med. Det är – utifrån vad som har kommit fram i vittnesmålen från U.H., M.F. och P.F. – fullt möjligt att A.L. bibringats uppfattningen av i vart fall någon av dem att det är bra om han dokumenterar narkotikahanteringen. Istället har dokumentationen använts som bevisning mot honom i den här rättegången. Slutligen har A.L. den 5 november 2021 berättat för M.M. att det fanns narkotika och vapen i hans bostad. Vid den tidpunkten visste M.M. var A.L. bodde.

En sammantagen bedömning leder till slutsatsen att A.L. genom vad som redovisats ovan har lämnat uppgifter som har varit av väsentlig betydelse för utredningen. Detta ska påverka straffmätningen i mildrande riktning.

När det gäller E.I. görs följande överväganden. Det är inte helt enkelt att avgöra om E.I. stått bakom A.L:s beslut att kontakta polisen och lämna information till dem. A.L:s uppgift om att E.I. blivit lite orolig när han berättat för honom om att han kontaktat polis talar mot att så varit fallet. E.I:s uppgift i polisförhör, där han gett uttryck för att han inte ville kontakta polis, men att A.L. gjorde det, talar i samma riktning. I samma riktning talar den tidigare nämnda kontakten mellan E.I. och M den 27 oktober 2021, dvs. efter det att A.L. haft två möten med polisen, frågar M om han kommer att börja få betalt när skulden inte längre finns. Trots detta och även om det bedöms mindre troligt är det inte uteslutet att det gått till på det sättet som E.I. berättat vid huvudförhandlingen, nämligen att han uppmuntrat A.L. att kontakta polisen. Det kan då också ha förhållit sig på det sättet att A.L. och E.I. varit överens om att bara A.L. skulle träffa och lämna information till poliserna och sedan rapportera vad som framkommit vid mötena. Den information som A.L. lämnat vid mötena med polis får därför anses lämnade även för E.I:s räkning och räknas honom till godo. Till detta kommer att E.I. den 6 november 2021 berättat för M.M. att det funnits vapen och narkotika i bostaden. Denna uppgift hade förvisso A.L. redan lämnat till M.M. dagen innan, men det hade såvitt framkommit fortfarande inte inletts någon förundersökning. E.I:s lämnade uppgifter får därför anses ha varit till gagn för utredningen. Detta gäller inte minst då det varit BOPS/M.M. som kontaktat regionledningscentralen, vilket i sin tur var an-ledningen till att en förundersökning mot A.L. och E.I. inleddes. Enligt vad M.F. har berättat var hans plan inte att hantera det på det här sättet. Slutligen har även E.I. efter det att polis kopplats in gjort viss dokumentation angående narkotikahanteringen (tagit bilder på pengar).

En sammantagen bedömning leder fram till slutsatsen att även E.I. genom vad som redovisats ovan har lämnat uppgifter som har varit av väsentlig betydelse för utredningen. Detta ska påverka straffmätningen i mildrande riktning.

Påföljden för A.L. och E.I.

Efter att ha beaktat ovan redovisade förmildrande omständigheter motsvarar det så kallade straffmätningsvärdet för A.L:s vidkommande fängelse i fem år och tre månader och för E.I:s vidkommande fem år och fem månader. Det innebär en nedsättning av fängelsestraffet för var och en av dem med nio månader. Straffmätningsvärdet är därmed i båda fallen så högt att någon annan påföljd än fängelse inte kan komma ifråga. Både A.L. och E.I. ska således dömas till fängelse i enlighet med respektive straffmätningsvärde.

HÄKTNING

– – –

DOMSLUT

Tingsrätten dömde E.I. och A.L. för grovt narkotikabrott enligt 1 § första stycket 6 och 3 § första stycketnarkotikastrafflagen och för grovt vapenbrott enligt 9 kap. 1 a § första stycket vapenlagen. E.I. dömdes även för narkotikabrott enligt 1 § första stycket 1 och 6 narkotikastrafflagen

(2 tillfällen) och för narkotikabrott enligt 1 § första stycket 1 narkotika­strafflagen. Påföljden bestämdes för E.I. till fängelse 5 år 5 månader och för A.L. till fängelse 5 år 3 månader.

Åtalet mot E.L. ogillades.

Tingsrätten förordnade om förverkande och beslag, häktning samt brottsofferfond.

Svea hovrätt

E.I. överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle frikänna honom från ansvar för grovt narkotikabrott och grovt va-penbrott samt, under alla förhållanden, lindra straffet. Han yrkade även att hovrätten skulle upphäva tingsrättens beslut om förver-kande av i beslag tagna kontanter (15 410 kr).

Även A.L. överklagade. Han yrkade att hovrätten skulle frikänna honom från åtalet samt, under alla förhållanden, lindra straffet. Han yrkade även att hovrätten skulle upphäva tingsrättens beslut om förverkande av i beslag tagna kontanter (15 410 kr, 13 000 kr, 1 710 kr och 250 euro).

Åklagaren motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.

Hovrätten (hovrättsrådet Robert Green och tf. hovrättsassessorn Lina Posse, referent, samt två nämndemän) anförde följande i dom den 1 juli 2022.

HOVRÄTTENS DOMSKÄL

Inte överklagade skuldfrågor

I enlighet med tingsrättens dom ska E.I. i inte överklagad skuldfråga dömas för tre fall av narkotikabrott.

Utredningen

Utöver den bevisning som lades fram i tingsrätten har kompletterande frågor ställts till E.I. i hovrätten. Åklagaren har åberopat ny skriftlig bevisning i form av sakkunnigutlåtande från Nationellt forensiskt centrum. Förhöret vid tingsrätten med E.L. har inte tagits upp i hovrätten.

Återstående skuldfrågor

Tingsrätten har i fråga om åtalspunkterna 1 och 2 – – – tydligt redogjort för utredningen i målet och hur tingsrätten har värderat bevisningen. Hovrätten delar helt den bedömning som tingsrätten har gjort i fråga om E.I:s och A.L:s skuld. Vad E.I. har anfört i hovrätten medför inte någon annan bedömning. Tingsrättens dom ska därför inte ändras i denna del.

Påföljd

Hovrätten gör inte någon annan bedömning i fråga om gärningarnas sammanlagda straffvärde än den som tingsrätten har gjort. Tingsrätten har i sin dom utförligt redogjort för vilka överväganden som gjorts avseende straffmätning. Hovrätten instämmer i tingsrättens bedömning.

E.I. och A.L. har i hovrätten gjort gällande att deras rätt till en rättvis rättegång i enlighet med artikel 6 i Europakonventionen har åsidosatts. Hovrätten gör i denna del följande bedömning. Av utredningen framgår att poliserna som varit i kontakt med A.L. tidigt måste ha insett att A.L. och E.I. skäligen kunde misstänkas för allvarlig brottslighet. Trots detta har A.L. och E.I. uppmanats att fortsätta att lämna uppgifter till poliserna och att dokumentera den egna brottsligheten, utan att delges misstanke om brott. De har därmed inte heller underrättats som sin rätt att inte behöva yttra sig angående brottsmisstanken eller medverka till utredningen av deras skuld (se NJA 2021 s. 286). Eftersom de uppgifter som A.L. och E.I. därefter har lämnat till polis till stor del ligger till grund för att A.L. och E.I. nu döms för brott bedömer hovrätten att deras rätt till en rättvis rättegång har åsidosatts och att detta ska beaktas inom ramen för straffmätningen. Fängelsestraffets längd ska därför sättas ned för var och en av dem med ytterligare tre månader. Tingsrättens dom ska således ändras i denna del.

Häktning

För grovt narkotikabrott och grovt vapenbrott är det inte föreskrivet lindrigare straff än fängelse i två år och det finns risk för att E.I. och A.L. på fri fot undandrar sig straff eller fortsätter sin brottsliga verksamhet. De ska därför stanna kvar i häkte till dess straffet får verkställas.

Förverkande

När det gäller frågan om förverkande av de kontanter som påträffades i E.I:s jackficka och runtom i lägenheten på [adressen i Farsta] gör hovrätten inte någon annan bedömning än den som tingsrätten har gjort. Tingsrättens dom ska därför inte ändras i denna del.

HOVRÄTTENS DOMSLUT

Hovrätten, som tillämpade 1 § första stycket 4 och 6 samt 3 § första stycket narkotikastrafflagen (1968:64), ändrade tingsrättens dom på så sätt att fängelsestraffets längd bestäms till 5 år och 2 månader för E.I. och till 5 år för A.L.

E.I. och A.L. skulle stanna kvar i häkte till dess fängelsestraffet fick verkställas.

Det som tingsrätten hade beslutat om beslag skulle fortsätta att gälla.

Högsta domstolen

E.I. överklagade och yrkade att HD skulle frikänna honom från ansvar för grovt narkotikabrott och grovt vapenbrott eller, i andra hand, lindra påföljden.

Även A.L. överklagade. Han yrkade att HD skulle frikänna honom eller, i andra hand, lindra påföljden. Han yrkade också att HD skulle ogilla yrkandet om förverkande.

Riksåklagaren medgav att påföljderna lindrades.

Med utgångspunkt i vad hovrätten hade funnit utrett avseende det faktiska händelseförloppet och uppsåt meddelade HD prövningstillstånd i fråga om påföljd för E.I. och A.L.

Målet avgjordes efter föredragning

Föredraganden, justitiesekreteraren Heléne Åberg Benalal, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.

DOMSKÄL

Bakgrund

Punkterna 1–24 överensstämmer i huvudsak med punkterna 1–19 i HD:s domskäl.

Andra omständigheter

25. Bestämmelsen i 29 kap. 5 § första stycket 8 innehåller en mer allmänt hållen bestämmelse om att andra omständigheter än de som framgår av punkterna 1–7 kan beaktas, under förutsättning att de framstår som likvärdiga och lika tungt vägande. (Se prop. 1987/88:120 s. 95 f.)

26. Bestämmelsen har bland annat tillämpats när medverkan till utredningen har lett till att den tilltalade skulle komma att leva under hot om allvarliga repressalier, vilket påtagligt inskränkte hans eller hennes möjligheter att leva ett normalt liv (se ”Kronvittnet” NJA 2009 s. 599).

Bedömningen i detta fall

Brottslighetens straffvärde

Punkterna 27–33 överensstämmer med punkterna 20–25 i HD:s domskäl.

Hot

Punkten 34 överensstämmer med punkten 32 i HD:s domskäl.

Rätten till en rättvis rättegång

35. E.I:s och A.L:s rätt till en rättvis rättegång enligt artikel 6.1 i Europakonventionen har kränkts genom att de inte har underrättats om sin rätt att inte behöva yttra sig angående brottsmisstanken eller medverka till utredningen av deras skuld ( jfr ”Kroppskamerainspelningen” NJA 2021 s. 286). Det finns inte skäl att avvika från den bedömning som hovrätten har gjort när det gäller i vilken utsträckning som kränkningen ska beaktas vid straffmätningen. Straffet bör till följd härav sänkas ytterligare i förhållande till straffvärdet.

36. Mot denna bakgrund ska hovrättens domslut ändras på så sätt att fängelsestraffets längd beträffande E.I. bestäms till tre år och nio månader och fängelsestraffets längd beträffande A.L. bestäms till tre år och sju månader.

DOMSLUT

HD ändrar hovrättens domslut endast på så sätt att HD beträffande E.I. bestämmer fängelsestraffets längd till tre år och nio månader och beträffande A.L. bestämmer fängelsestraffets längd till tre år och sju månader.

HD ( justitieråden Gudmund Toijer, Johnny Herre, referent, Svante O. Johansson, Dag Mattsson och Cecilia Renfors) meddelade den 28 december 2022 följande dom.

DOMSKÄL

Bakgrund

1. Den 19 oktober 2021 kontaktade A.L. en polisman för att berätta att han var tvingad att sälja narkotika och att han fruktade för sitt liv. Den 5 november tog både han och E.I. en akut kontakt med polisen. E.I. lämnade uppgifter om narkotikahanteringen av motsvarande slag som A.L. redan lämnat. De evakuerades därefter för placering på hemlig ort.

2. Med anledning av uppgifterna genomfördes dagen efter en husrannsakan på den adress där de båda bodde. I lägenheten påträffades bland annat narkotika och en halvautomatisk pistol.

3. E.I. och A.L. åtalades för grovt narkotikabrott för att de tillsammans och i samförstånd olovligen i överlåtelsesyfte förpackat, förvarat och innehaft 848,7 gram kokain, 6 251,97 gram cannabis, 10 864,2 gram cannabisharts, 72,3 gram cannabisharts/cannabis och 1,42 gram psilocinsvamp, som är narkotika. Enligt åklagaren var brottet grovt, eftersom det utgjort led i en verksamhet som bedrivits i större omfattning eller yrkesmässigt och avsett en särskilt stor mängd narkotika.

4. E.I. och A.L. åtalades också för grovt vapenbrott för att de tillsammans och i samförstånd hade innehaft en halvautomatisk pistol utan att ha rätt till det. Enligt åklagaren var brottet grovt, eftersom vapnet var av särskilt farlig beskaffenhet och innehades i en sådan miljö att det typiskt sett kunde befaras komma till brottslig användning.

5. E.I. åtalades samtidigt för tre fall av narkotikabrott.

6. Tingsrätten dömde E.I. och A.L. för grovt narkotikabrott och grovt vapenbrott. E.I. dömdes dessutom för tre fall av narkotikabrott.

7. Det samlade straffvärdet uppgick enligt tingsrätten beträffande E.I:s brottslighet till omkring fängelse sex år och två månader och beträffande A.L:s brottslighet till fängelse sex år. Tingsrätten beaktade den press som E.I. och A.L. stått under och att det hade förekommit hot mot dem. Vidare beaktade tingsrätten att både E.I. och A.L. medverkat vid utredningen av brotten. Straffet bestämdes mot den bakgrunden beträffande E.I. till fängelse fem år och fem månader och beträffande A.L. till fängelse fem år och tre månader.

8. Hovrätten har inte gjort någon annan bedömning än tingsrätten i fråga om gärningarnas sammanlagda straffvärde. Hovrätten har även instämt i tingsrättens bedömning avseende straffmätningen. Därutöver har hovrätten, med beaktande av att E.I:s och A.L:s rätt till en rättvis rättegång åsidosatts på sådant sätt att det bör påverka straffmätningen, satt ned fängelsestraffets längd för var och en av dem med ytterligare tre månader. Straffet har därför beträffande E.I. bestämts till fängelse fem år och två månader och beträffande A.L. till fängelse fem år.

9. HD har beviljat prövningstillstånd i fråga om påföljd. Det har skett med utgångspunkt i vad hovrätten funnit utrett avseende det faktiska händelseförloppet och i fråga om uppsåt.

Frågan i HD

10. Frågan i HD är vilken strafflindring som ska ges en tilltalad som har lämnat uppgifter av väsentlig betydelse för utredningen av brottet (se 29 kap. 5 § första stycket 5 BrB; numera 29 kap. 5 a § första stycket).

Den rättsliga regleringen

Billighetsskäl

11. Vid straffmätningen ska rätten i skälig omfattning beakta vissa billighetsskäl (se 29 kap. 5 § och 5 a § BrB). Det är främst fråga om omständigheter som är hänförliga till den tilltalades person eller som har inträffat efter brottet. Även andra omständigheter kan beaktas. De olika billighetsskälen kan överlappa varandra.

12. Det finns i grunden anledning till en viss restriktivitet vid användningen av billighetsskälen så att tillämpningen inte medför risker för en oenhetlig praxis. Det krävs därför att skälen har en viss tyngd för att en strafflindring ska ske. (Se ”Mordet med brödkniven” NJA 2021 s. 377 p. 18 med där gjorda hänvisningar.)

13. Men när ett billighetsskäl väl har konstaterats, måste det kunna få ett märkbart genomslag. Allmänt gäller att reduceringen av straffet bör vara beroende av dels den straffvärdenivå som den aktuella brottsligheten ligger på, dels av billighetsskälets styrka och art. Rör det sig om mycket höga straffvärden kan det bli aktuellt att mera påtagligt reducera ett fängelsestraff. Vid kortare fängelsestraff bör reduktionen begränsas till en eller annan månad. (Se ”Mordet med brödkniven” p. 19.)

Medverkan till utredningen

14. Genom en lagändring 2015 infördes som ett billighetsskäl i 29 kap. 5 § första stycket 5 en möjlighet att vid straffmätningen beakta om den tilltalade lämnat uppgifter av väsentlig betydelse för utredningen av brottet. Paragrafen gav redan tidigare möjlighet att beakta om den tilltalade angett sig frivilligt. Sedan den 1 juli 2022 har bestämmelsen flyttats till 29 kap. 5 a § första stycket; någon ändring i sak är inte avsedd (se prop. 2021/22:186 s. 119).

15. En grundtanke bakom regleringen är att en misstänkt som medverkar till utredningen av det egna brottet så att händelseförloppet klargörs typiskt sett ger uttryck för ett ansvarstagande och en vilja att klara upp och ställa till rätta efter sig, liksom att ta avstånd från den brottsliga gärningen. En medverkan kan också bidra till en effektivare utrednings- och lagföringsprocess. Ett sådant agerande ska därför premieras vid påföljdsbestämningen. Strafflindringsgrunden är avsedd att utgöra ett tydligt incitament för en misstänkt person att medverka vid utredningen av det egna brottet. ( Jfr prop. 2014/15:37 s. 18.)

16. Vilka motiv den tilltalade har haft att medverka till utredningen är emellertid inte av direkt betydelse. God vilja, ånger eller ansvarstagande är inte i sig tillräckligt för att strafflindring ska komma i fråga. En tilltalad som visar vilja att medverka till utredningen, men av olika praktiska skäl inte kan detta, exempelvis för att det redan finns fullödig bevisning, ska således inte få ett lägre straff på denna grund. Ett erkännande är inte heller i sig tillräckligt för att bestämmelsen ska tillämpas. Regeln ska därför inte tillämpas exempelvis när en person har blivit tagen på bar gärning eller har erkänt efter det att utredningen har nått så långt att det redan finns övertygande bevisning om hans eller hennes skuld. ( Jfr a. prop. s. 20 ff.)

17. En relevant medverkan ska normalt innefatta en utförlig redogörelse för händelseförloppet eller någon annan information av betydelse för utredningsarbetet. Det kan t.ex. vara fråga om uppgifter om kontakter som den tilltalade har haft, utpekande av personer som kunnat lämna upplysningar om olika förhållanden eller anvisning av platser av betydelse, såsom var en försvunnen person, ett mordvapen, narkotika, sprängmedel eller skjutvapen finns. ( Jfr prop. 2021/22:186 s. 59 och 119.)

18. Ett krav för att regeln ska vara tillämplig är att uppgifterna är av väsentlig betydelse för utredningen. Det krävs inte att det är klarlagt att den tilltalades medverkan i utredningen faktiskt har lett till resultat som annars inte hade kunnat uppnås. Inte heller behöver det stå klart i det enskilda fallet att medverkan verkligen har lett till att utredningen kunnat genomföras snabbare och enklare. Det räcker med att den tilltalade har medverkat på ett sätt som har varit ägnat att på något väsentligt sätt föra utredningen framåt.

19. För storleken på en straffreduktion till följd av den tilltalades medverkan har det betydelse hur omfattande medverkan har varit samt vilket slag av uppgifter som har lämnats (se ”Narkotikadistributören” NJA 2021 s. 525 p. 22). Det är särskilt betydelsefullt om brottsligheten inte hade kunnat klaras upp utan medverkan under utredningen. Även allvaret i den aktuella brottsligheten bör tillmätas betydelse. ( Jfr prop. 2021/22:186 s. 63 f. och 119 f.)

Bedömningen i detta fall

Brottslighetens straffvärde

20. Som hovrätten funnit ska E.I. och A.L. dömas för grovt narkotikabrott och grovt vapenbrott och E.I. därutöver för tre fall av narkotikabrott.

21. Det samlade straffvärdet beträffande E.I:s brottslighet motsvarar fängelse sex år och beträffande A.L:s fängelse fem år och tio månader. Vid denna bedömning har det tagits hänsyn till de nödliknande inslag som hovrätten beaktat vid straffmätningen och som avses i 29 kap. 3 § första stycket 5 BrB.

E.I:s och A.L:s medverkan har varit av väsentlig betydelse

22. A.L. har, utan att någon misstanke om brott funnits mot honom, kontaktat polisen och berättat om omständigheterna kring en pågående narkotikaförsäljning som han själv varit inblandad i och om att det fanns såväl narkotika som ett vapen i hans bostad. Den information som A.L. har lämnat får, som hovrätten funnit, anses ha lämnats också för E.I:s räkning. Därefter har även E.I. berättat om delaktighet i den pågående narkotikahanteringen och om att det fanns narkotika och ett vapen i bostaden.

23. Med anledning av uppgifterna har en husrannsakan genomförts i bostaden där beslag av narkotika och vapen som utgör grund för åtalet har kunnat göras. I senare polisförhör har A.L. och E.I. lämnat relativt utförliga och konkreta uppgifter om den egna brottsligheten.

24. De uppgifter som E.I. och A.L. lämnat har haft väsentlig betydelse för utredningen och ska leda till en nedsättning av straffet. Även om A.L. har tagit den första kontakten med polisen och lämnat något mer omfattande uppgifter än E.I., får deras medverkan vid utredningen i huvudsak ses som ett gemensamt agerande. Deras respektive medverkan får därför bedömas som likvärdiga.

25. Det bör tilläggas att E.I:s och A.L:s medverkan till en del kan ha haft andra orsaker än att de ville ta ansvar för sina gärningar, och att de handlade i omsorg om sin egen personliga säkerhet. Detta bör dock inte påverka bedömningen av om det finns skäl att sätta ned straffet; det centrala är att de har medverkat på ett sätt som var ägnat att klara upp brotten ( jfr p. 16).

Påverkan på straffmätningen

26. Frågan är då vilken påverkan på straffmätningen som denna medverkan bör ha.

27. I ”Narkotikadistributören”, där brottslighetens straffvärde motsvarade fängelse i fem år och tre månader, kom HD fram till att straffet skulle sänkas med sex månader. Den tilltalade hade medverkat i ett tidigt skede av förundersökningen genom utförliga och konkreta uppgifter och medverkan var ägnad att väsentligt underlätta förundersökningen. Samtidigt stöddes misstankarna mot honom emellertid av annan utredning, bl.a. beslag som gjordes i anslutning till att han greps. (Se ”Narkotikadistributören”, p. 34–36.)

28. De utförliga uppgifter som EI och A.L. lämnade hade avgörande betydelse för utredningens genomförande, för att det kunde säkras bevisning och för att det över huvud taget inleddes en förundersökning. Deras medverkan har lett till att grova brott har kunnat klaras upp. Med hänsyn till graden av medverkan och till brottslighetens straffvärde bör straffet för var och en av dem sänkas med två år.

Rätten till en rättvis rättegång

29. E.I. och A.L. har gjort gällande att deras rätt till en rättvis rättegång enligt artikel 6.1 i Europakonventionen har kränkts genom att de inte har underrättats om sin rätt att inte behöva yttra sig angående brottsmisstanken eller medverka till utredningen.

30. Det framgår av utredningen att de poliser som hade kontakt med A.L. vid den första kontakten den 19 oktober 2021 och de efterföljande tillfällena ställdes inför en komplicerad valsituation med överväganden om A.L. skulle få hjälp med att hoppa av den brottsliga verksamheten eller medverka till en förbättring av situationen genom att bli informatör. När sedan både E.I. och A.L. den 5 november 2021 kontaktade polisen var situationen akut. Någon anklagelse om brott förelåg inte vid denna tidpunkt och en betydande del av den information som lämnades var sådan som behövdes för att medge en bedömning av hur man skulle hantera den uppkomna situationen.

31. Rätten till en rättvis rättegång kan mot bakgrund av omständigheterna inte sägas ha åsidosatts på ett sådant sätt att det får någon inverkan på straffet.

Hot till följd av polissamarbetet

32. E.I. har gjort gällande att det även ska beaktas att han till följd av sitt samarbete med polisen kommer att leva under hot om allvarliga repressalier och att hans möjligheter att leva ett normalt liv därmed kommer att vara påtagligt inskränkta. Det är dock inte fråga om en sådan situation att det ska påverka straffet.

Samlad bedömning

33. Mot denna bakgrund ska hovrättens domslut ändras på så sätt att fängelsestraffets längd beträffande E.I. bestäms till fyra år och fängelsestraffets längd beträffande A.L. bestäms till tre år och tio månader.

DOMSLUT

HD ändrar hovrättens domslut på så sätt att HD beträffande E.I. bestämmer fängelsestraffet till fyra år och beträffande A.L. be-stämmer fängelsestraffet till tre år och tio månader.