NJA 2022 s. 645
Fråga om relationen mellan två kvinnor var sådan att ett parförhållande enligt sambolagen förelåg.
Mora tingsrätt
G.R. och L.R., som är makar, hade tillsammans dottern H.R. som avled den 14 januari 2018. H.R. hade när hon avled en grupplivförsäkring i Folksam (GF 17001) med dödsfallskapital om 320 000 kr. Enligt försäkringsvillkoren är förmånstagare till dödsfallskapitalet i första hand make, registrerad partner eller sambo och i andra hand arvsberättigade släktingar. G.R. och L.R. har gjort gällande att de är arvsberättigade släktingar till avlidna dottern H.R. och första förmånstagare till försäkringsersättningen. Då även S.Ö. gjort anspråk på försäkringsersättningen såsom varande sambo till avlidna H.R., har Folksam hos Länsstyrelsen i Stockholm nedsatt försäkringsersätt-ningen om 320 000 kr jämte eventuell ränta.
G.R. och L.R. väckte talan vid Mora tingsrätt mot S.Ö. och yrkade att tingsrätten skulle fastställa att de i förhållande till försäkringsbolaget Folksams försäkring GF 17001 hade bättre rätt än S.Ö. till den hos Länssty-relsen i Stockholm nedsatta försäkringsersättningen om 320 000 kr jämte eventuell hos Länsstyrelsen upplupen ränta.
S.Ö. bestred käromålet.
Parterna anförde följande som grunder för sin talan.
G.R. och L.R. gjorde gällande att de var arvsberättigade släktingar till avlidna dottern H.R. och därmed första förmånstagare till den grupplivförsäkring som H.R. hade, från vilken det nedsatts försäkringsersättning hos Länsstyrelsen i Stockholm av försäkringsbolaget Folksam. H.R. och S.Ö. bodde inte stadigvarande i ett parförhållande och de var inte sambor. H.R. hade varken make, registrerad partner eller sambo. G.R. och L.R. var därmed förmånstagare till gruppförsäkringen i egenskap av arvsberättigade släktingar.
S.Ö. gjorde gällande att hon var första förmånstagare till försäkringsersättningen då hon var sambo med H.R. vid dennas bortgång. Hon och H.R. hade stadigvarande bott tillsammans i ett parförhållande och de hade ge-mensam bostad, hushåll och gemensamt konto för levnadsomkostnaderna. De hade ett asexuellt förhållande. Hon var att anse som sambo enligt försäkringsvillkoren och hon hade därmed bättre rätt till försäkringsersätt-ningen.
Domskäl
Tingsrätten (rådmannen Agneta Benner) anförde följande i dom den 18 november 2020.
DOMSKÄL
Utredningen i målet
Båda parter åberopade såväl muntlig som skriftlig bevisning som inte redovisas i referatet.
Tingsrättens bedömning
Frågan som tingsrätten har att ta ställning till är vem av parterna som i förhållande till försäkringsbolaget Folksams försäkring GF 17001 avseende H.R., ska anses ha bättre rätt till försäkringsersättning om 320 000 kr som nedsatts hos Länsstyrelsen i Stockholm.
Det är i målet ostridigt att H.R. och S.Ö. stadigvarande bott tillsammans, att de har haft ett gemensamt hushåll och att de inte haft någon sexuell samvaro, dvs. att deras förhållande har varit asexuellt. Det är vidare ostridigt att det i försäkringsvillkoren för Folksams Grupplivförsäkring GF 17001 anges att förmånstagare för dödsfallskapitalet är i första hand make, registrerad partner eller sambo och i andra hand arvsberättigade släktingar. Det är ostridigt att förmånstagarförordnande saknades för försäkringen. Vidare är ostridigt att det av Folksams Försäkringsvillkor för Gruppförsäkring under rubriken Förklaring till viktiga begrepp anges för begreppet sambor att ”med sambor avses två ogifta personer som har gemensamt hushåll och som stadigvarande bor tillsammans i ett parförhållande enligt sambolagen”.
Det tingsrätten har att ta ställning till är hur begreppet sambo i försäkringsvillkoren ska tolkas i förhållande till sambolagen. Tingsrätten har därefter att ta ställning till om H.R:s och S.Ö:s förhållande varit att anse som sådant parförhållande som avses med begreppet sambo. Om tingsrätten kommer fram till att deras förhållande varit ett samboförhållande ska tingsrätten pröva frågan om S.Ö. har bättre rätt till försäkringsersättningen än G.R. och L.R.
Frågan om tolkningen av begreppet sambo
Av sambolagen (2003:376) framgår i 1 § att med sambor avses två personer som stadigvarande bor tillsammans i ett parförhållande och har gemensamt hushåll. Det är ostridigt i målet att det varit fråga om stadigvarande boende och gemensamt hushåll. Den andra förutsättningen för att det ska vara ett samboförhållande är enligt propositionen 2002/03:80 till sambolagen sid. 44 att parterna bor tillsammans i ett parförhållande. I propositionen anges vidare att härmed avses att de ska bo tillsammans i ett förhållande vari normalt ingår sexuellt samliv.
I den tidigare lagen om sambors gemensamma hem fanns uttrycket ”äktenskapsliknande förhållande” som i nuvarande lagen ersattes med uttrycket parförhållande. Någon ändring i sak har inte varit avsikten med ändringen av begreppet. Med äktenskapsliknande förhållande eller parförhållande avses ett förhållande vari normalt ingår sexuellt samliv, såväl i propositionen till nuvarande sambolagen som till den tidigare lagen (se även prop. 1986/87:104 sid. 99 f.). Av förarbetena framgår vidare att det inte bör bli aktuellt att företa någon utredning om parternas sexualliv (se SOU 1999:104 sid. 186). Det är i stället uppgifter om hur parterna betraktat sig själva och hur de betraktats av omgivningen som får betydelse när det ska prövas om ett samboförhållande föreligger. Enligt Göran Håkansson i Lexinos kommentar till 1 § sambolagen (3.4 Parförhållande) får även parternas egen upp-fattning tillmätas betydelse i de fall ett vänskapsförhållande utvecklas till något som kan tolkas som ett sam-boförhållande. Håkansson nämner som exempel äldre personer som flyttar samman utan att något sexuellt umgänge förekommer men de stadigvarande bor tillsammans med gemensamt hushåll samt att gränsdragningen mot ett fortsatt enbart vänskapsförhållande får bli beroende på omständigheterna i det enskilda fallet.
Av rättsfallet RH 1989:56, som gällde förordnande av bodelningsförrättare, framgår att hovrätten fann att parterna bott tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden och att den tidigare sambolagen därför var tillämplig på deras förhållande, trots att parternas sexuella samliv hade upphört. Enligt hovrätten krävde lagen att ett samboförhållande skulle vara äktenskapsliknande och inte att det i alla delar skulle motsvara ett idealäkt-enskap.
Var H.R:s och S.Ö:s förhållande ett parförhållande?
Det är S.Ö. som har att styrka att hon och H.R. levde i ett samboförhållande. Det är mellan parterna ostridigt att det varit fråga om att de stadigvarande bott tillsammans och att de haft gemensamt hushåll. Frågan gäller således om det varit fråga om ett parförhållande.
S.Ö. och H.R. levde i ett uttalat asexuellt förhållande, vilket är ostridigt i målet. Av utredningen i målet har framgått att de av sin omgivning, dvs. vänner och grannar, uppfattades som sambor och även att de hade en kärleksrelation. Det har framkommit att de avsåg att leva och bo tillsammans och att de planerade för en ge-mensam framtid. Frågan är i vilken mån deras uttalade asexuella relation ska inverka på bedömningen om det varit fråga om ett samboförhållande? I ett äktenskap, ställs inga krav på att sexuellt samliv ska förekomma eller ingå. Av förarbetena till sambolagen uttalas att det ska vara fråga om ett parförhållande som det normalt ingår ett sexuellt samliv i. Formuleringen i sig utesluter inte att det även kan vara fråga om parförhållanden där ett sexuellt samliv inte ingår. Enligt tingsrätten framstår det som orimligt att frågan om det föreligger ett samboförhållande skulle vara beroende av att det förekommer ett sexuellt samliv. Tingsrätten menar därför att S.Ö. har styrkt att hon och H.R. levde i ett samboförhållande.
Frågan om vem av parterna som har bättre rätt till försäkringsersättningen
Då tingsrätten enligt ovan kommit fram till att S.Ö. och H.R. hade ett samboförhållande ska S.Ö. anses ha bättre rätt till försäkringsersättningen än G.R. och L.R. Käromålet ska därför ogillas.
DOMSLUT
Käromålet ogillas.
Svea hovrätt
G.R. och L.R. överklagade i Svea hovrätt och yrkade att hovrätten skulle bifalla deras talan i tingsrätten.
S.Ö. motsatte sig att tingsrättens dom ändrades.
Domskäl
Hovrätten (hovrättslagmannen Staffan Lind, referent, samt hovrättsråden Marianne Lishajko och Robert Green) anförde följande i dom den 14 oktober 2021.
HOVRÄTTENS DOMSKÄL
Frågan i målet är om S.Ö. och H.R. hade ett samboförhållande i sambolagens mening. S.Ö. har bevisbördan för att så var fallet. Det är i hovrätten ostridigt att de stadigvarande bodde tillsammans och hade ett gemensamt hushåll. Frågan är därför om S.Ö. har visat att de hade ett parförhållande i sambolagens mening, se 1 § sambolagen (2003:376).
Som tingsrätten har redogjort för anges i förarbetena till sambolagen att med parförhållande avses ett förhållande vari normalt ingår ett sexuellt samliv, se prop. 2002/03:80 s. 44 och jfr prop. 1986/87:1 s. 252. Vid bedömningen av om det varit fråga om ett parförhållande kan beaktas hur omgivningen har uppfattat parternas relation samt hur parterna själva har betraktat sin relation och om det manifesterats på något sätt. Hänsyn bör också kunna tas till omständigheterna i övrigt.
I målet är det utrett att S.Ö. och H.R. hade ett asexuellt förhållande och att de alltså inte hade något sexuellt samliv. Hovrätten anser likt tingsrätten att – även om utgångspunkten när sambolagen infördes var att lagen skulle omfatta sådana förhållanden där ett sexuellt samliv ingår – ett sexuellt samliv inte är en absolut förut-sättning för att ett förhållande ska kunna anses vara ett parförhållande. Enligt hovrättens mening kan ett asexuellt förhållande alltså utgöra ett parförhållande i sambolagens mening. I avsaknad av ett sexuellt samliv bör dock högre krav ställas på bevisningen i övrigt för att kunna anse att det är fråga om ett parförhållande i lagens mening, jfr NJA 1994 s. 256.
Av utredningen framgår att begreppen kombo, sambo och vänner har använts för att beskriva S.Ö:s och H.R:s relation, såväl av dem själva som av andra. Kombo är inte ett vedertaget begrepp, men har av flera i målet förklarats som kompisar som bor ihop. Sambo är ett juridiskt begrepp och användningen av begreppet i vardagligt tal avser inte alltid sambo i juridisk mening. Det framgår också att de personer som hörts i målet använder begreppen på något olika sätt. Vilket begrepp en person använder för att beskriva sin relation kan också variera beroende på sammanhang.
Av å ena sidan G.R:s, L.R:s och A.R:s uppgifter samt å andra sidan L.Ö:s uppgifter framgår att familjerna har haft vitt skilda uppfattningar om S.Ö:s och H.R:s relation. Viss försiktighet ska iakttas vid värderingen av deras uppgifter utifrån att de är närstående. Att G.R. och L.R. är parter i målet påverkar också värderingen av deras uppgifter. Den omständighet att de inte hade köpt gården till H.R. om de hade vetat att hon var sambo med S.Ö. kan också i viss utsträckning ha påverkat vilka uppgifter H.R. lämnade till dem om relationen. Även om famil-jerna har haft regelbunden kontakt med S.Ö. och H.R. efter att de flyttade till Sollerön har de inte träffats så ofta. Deras inblick i S.Ö:s och H.R:s relation och vardag under den perioden var därför begränsad.
De som umgicks mer frekvent med S.Ö. och H.R. efter flytten till Sollerön är vittnena E.S., M.F., B.N. och A-B.N. Såvitt framkommit bodde de grannar med S.Ö. och H.R. och träffade dem förhållandevis ofta under i vart fall några år. Grannarna har på olika sätt beskrivit att de uppfattade S.Ö. och H.R. som ett par som delade på allt och såg en framtid tillsammans. Deras uppgifter bygger i olika utsträckning på egna iakttagelser samt vad S.Ö. och H.R. berättat för dem om sin relation. E.S., som bevittnade testamentet och gåvobrevet, har uppgett att hon aldrig har haft anledning att ifrågasätta sättet som S.Ö. och H.R. själva definierade sin relation i de handlingarna, dvs. som sambor.
Hovrätten finner att grannarnas uppgifter ger starkt stöd för att S.Ö:s och H.R:s närmaste omgivning har betraktat dem som ett par och som sambor. L.Ö:s uppgifter, som enligt ovan ska värderas med viss försiktighet, ger också stöd för den slutsatsen. H.R:s familjs och övriga vittnens uppgifter i detta avseende föranleder ingen annan bedömning.
S.Ö. har uppgett att hon och H.R. hade en djup känslomässig relation och att de betraktade sig som sambor. Hon har vidare uppgett att de inför andra ofta använde begreppet kombo för att inte behöva förklara sin asexualitet, men att de använde begreppet sambo i juridiska handlingar eftersom det var det juridiska begreppet för deras relation. Att även H.R. har gett uttryck för att hon betraktade dem som sambor får stöd av B.L:s uppgifter. Det av H.R. upprättade testamentet och gåvobrevet ger stöd för att hennes vilja var att hon och S.Ö. skulle betraktas som sambor, jfr RH 1993:91. Därtill framgår av L.Ö:s uppgifter att H.R. och S.Ö. tog juridisk rådgivning inför upprättandet av dessa handlingar för att säkerställa att deras vilja att dela på allt blev formellt giltig. Testamentet och gåvobrevet ger mot den bakgrunden starkt stöd för att S.Ö. och H.R. betraktade sig som sambor.
Hovrätten anser att utredningen visar att S.Ö. och H.R. betraktade sig som sambor i sambolagens mening och önskade reglera sina mellanhavanden som sambor. Därtill framgår av såväl skriftlig som muntlig bevisning att S.Ö. och H.R. levde ett gemensamt liv på gården på Sollerön där de delade på sysslor samt hade ett gemensamt umgänge och gemensamma intressen. Vidare framgår av utredningen att de planerade för en framtid tillsam-mans. Också dessa omständigheter talar med styrka för att deras relation var att anse som ett parförhållande.
Sammantaget anser hovrätten att S.Ö. har visat att hon och H.R. hade ett parförhållande och därmed var sambor i sambolagens mening. Det innebär att S.Ö. har bättre rätt till försäkringsersättningen. Tingsrättens dom ska alltså inte ändras.
HOVRÄTTENS DOMSLUT
Hovrätten fastställer tingsrättens dom.
Högsta domstolen
G.R. och L.R. yrkade att HD skulle fastställa att de i förhållande till försäkringsbolaget Folksams försäkring GF 17001 hade bättre rätt än S.Ö. till den hos Länsstyrelsen i Stockholms län nedsatta försäkringsersättningen om 320 000 kr jämte eventuell upplupen ränta.
S.Ö. motsatte sig att hovrättens dom ändrades.
Betänkande
Målet avgjordes efter föredragning.
Föredraganden, justitiesekreteraren Charlotte Hellner Kirstein, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom.
DOMSKÄL
Frågan i målet
Frågan i målet är om två kvinnor har sammanbott under sådana omständigheter att de kan anses ha varit sambor i den mening som avses i 1 § sambolagen (2003:376). Frågan är särskilt om de levt i ett parförhållande i bestämmelsens mening.
Bakgrund
H.R. avled i januari 2018 vid en ålder av 31 år. S.Ö., som är jämngammal, bodde tillsammans med henne vid tiden för dödsfallet. G.R. och L.R. är föräldrar till H.R.
När hon dog hade H.R. en gällande gruppförsäkring i Folksam med ett försäkringsbelopp vid dödsfall om 320 000 kr. Enligt försäkringens förmånstagarförordnande var förmånstagare i första hand make, registrerad partner eller sambo, och i andra hand arvsberättigade släktingar. Med sambo avsågs enligt försäkringsvillkoren två ogifta personer som hade gemensamt hushåll och som stadigvarande bodde tillsammans i ett parförhållande enligt sambolagen.
Parterna i målet gjorde anspråk på försäkringsersättningen som arvsberättigade släktingar respektive som sambo. Folksam nedsatte därför ett motsvarande belopp hos Länsstyrelsen i Stockholms län. G.R. och L.R. väckte därefter talan och yrkade att tingsrätten skulle fastställa att de hade bättre rätt än S.Ö. till den nedsatta försäkringsersättningen jämte eventuell upplupen ränta.
I målet var ostridigt att H.R. och S.Ö. vid tiden för dödsfallet stadigvarande bodde tillsammans och hade ett gemensamt hushåll. Parterna var emellertid oense i frågan om de två kvinnorna också levde i ett parförhållande. G.R. och L.R. gjorde gällande att H.R. och S.Ö. bott ihop som kompisar utan något sexuellt samliv. S.Ö. anförde å sin sida att hon och H.R. hade en känslomässigt djup relation och såg sig som ett par och som sambor. Det gällde även om deras förhållande var uttalat asexuellt.
Tingsrätten ogillade käromålet. Domstolen ansåg att ett parförhållande kan föreligga trots att det inte ingår ett sexuellt samliv. S.Ö. bedömdes ha visat att hon och H.R. levde i ett sådant förhållande och att de var sambor i sambolagens mening och därmed även enligt försäkringsvillkoren. Hovrätten har gjort samma bedömning och fastställt tingsrättens dom.
Parternas inställning i målet är densamma i HD som i tingsrätten och hovrätten, och de har åberopat samma omständigheter och bevisning.
Vad som avses med sambor enligt sambolagen
Enligt 1 § sambolagen avses med sambor två personer som stadigvarande bor tillsammans i ett parförhållande och har gemensamt hushåll.
Ordet stadigvarande ger uttryck för att sammanboendet ska ha en viss varaktighet eller i vart fall vara tänkt att ha det. Det får således inte vara frågan om en alltför kort förbindelse och ett riktmärke är att parterna har bott tillsammans i minst sex månader. Med gemensamt hushåll menas att de som bor ihop har ett samarbete i vardagliga göromål och har gemensam ekonomi eller i vart fall ett sådant ekonomiskt samarbete så att man kan tala om hushållsgemenskap. (Se prop. 2002/03:80 s. 27 f. och 43.)
Om förutsättningarna för parförhållande i sambolagens mening
Begreppet parförhållande infördes i sambodefinitionen genom 2003 års lag. Lagen ersatte 1987 års sambolagstiftning där det i stället fanns uttrycket äktenskapsliknande förhållanden. Ändringen var inte avsedd att innebära någon skillnad i sak utan kom sig närmast av att den nya lagen gjordes könsneutral. (Se prop. 2002/03:80 s. 27 och 43.) Vid den tiden fanns inte den möjlighet för samkönade par att ingå äktenskap som gäller sedan 2009.
Med parförhållande avses en förbindelse vari normalt ingår ett sexuellt samliv (se prop. 2002/03:80 s. 44. Jfr NJA 1994 s. 256). Förarbetena förklarar inte närmare vad som menas med formuleringen. Men att döma av ordalydelsen har avsikten inte varit att ställa upp något absolut krav på att det ska förekomma ett sexuellt samliv inom förhållandet.
Således finns utrymme för en tolkning som innebär att två personer som bor ihop kan anses leva i ett parförhållande även om det har framkommit att de faktiskt inte har ett sådant samliv. Ett samboförhållande kan alltså vara möjligt trots detta. Tänkbara skäl kan vara sjukdom eller att personerna i fråga är äldre (jfr NJA 1994 s. 61). Men det kan även finnas andra orsaker till att parterna inte kan eller vill ha sexuellt umgänge med varandra. Samboskap bör inte heller vara uteslutet i sådana fall.
Vad som nyss sagts framstår som rimligt också med hänsyn till att det av integritetsskäl inte kan komma i fråga att utreda parternas intima privatliv för att avgöra en fråga om samboskap. Det kan även noteras att sexuell samvaro inte är något krav för äktenskap. Men en förutsättning för att ett parförhållande ska kunna föreligga måste i alla fall vara att det står klart att parternas relation är grundad på en sådan nära personlig gemenskap som de flesta förknippar med äktenskap (jfr NJA 1989 s. 682).
I sammanhanget bör framhållas att sambolagen inte är avsedd att vara tillämplig på sammanboenden mellan nära släktingar som föräldrar, barn och syskon. Detsamma gäller mellan vänner, arbetskamrater eller liknande. (Jfr prop. 2002/03:80 s. 26.) Var gränsen går mellan parförhållanden och särskilt vänskapsrelationer är inte alltid enkelt att säga. En bedömning måste ske från fall till fall där de faktiska förhållandena får avgöra om de som bor ihop kan anses ha en sådan relation som förutsätts för att de ska kunna anses som sambor.
Omständigheter som kan tala för att parterna har ett parförhållande är då att man delar intressen, umgängesliv och vänner samt att man åker på gemensamma semestrar och tillsammans deltar i firandet av högtider och släktsammankomster. Det kan också handla om att man är varandras primära stöd i olika situationer och att man har planer för en gemensam framtid. (Jfr SOU 1999:104 s. 186.) Ett test kan vara att tänka hur ett äktenskap mellan parter i samma åldrar och vid motsvarande förhållanden i övrigt normalt skulle ha gestaltat sig.
Utöver faktiska omständigheter rörande parternas gemensamma liv bör relativt stor vikt läggas vid parternas egen uppfattning om sitt förhållande och även hur de betraktas av sin omgivning. Om parterna uttryckt en klar uppfattning om, eller det annars framgår att den gemensamma avsikten varit, att de skulle uppfattas som sambor i sambolagens mening kan även det vägas in i bedömningen.
Bedömningen i detta fall
Av utredningen framgår att H.R. och S.Ö. var folkbokförda på samma adress från 2012 och fram till H.R:s bortgång 2018. Från 2015 bodde de på gården Sollerön i Dalarna där de hade ett gemensamt liv vad gällde hushåll och ekonomi men även vad gällde umgänge och intressen. De deltog bland annat i julfirande, var bjudna på bröllop och semestrade tillsammans. Vidare har framkommit att de förlitade sig på varandra för stöd i olika situationer och att de hade uttalade planer för en framtid ihop. S.Ö. har förklarat att de hade djupa känslor för varandra och en kärleksrelation trots att den inte innehöll någon samvaro av sexuell natur.
Gården ägdes ursprungligen av H.R. ensam men enligt ett gåvobrev från 2016 överlät hon hälften av fastigheten på S.Ö. H.R. lät vid samma tid upprätta ett testamente där hon förordnade att all hennes kvarlåtenskap skulle tillfalla S.Ö. H.R. angav i såväl gåvobrevet som testamentet S.Ö. som sin sambo. Dessa handlingar ger starkt stöd för att de båda såg sig som ett par och som sambor. Genom vittnesmål står klart att flera personer i deras närmsta omgivning uppfattade dem på samma sätt.
Vid en sammantagen bedömning anser HD att S.Ö., som har bevisbördan, har visat att hon och H.R. hade ett parför-hållande och att de var sambor i sambolagens mening.
Därmed är även klarlagt att S.Ö. är att betrakta som sambo enligt de aktuella försäkringsvillkoren. Det innebär att S.Ö. har bättre rätt till försäkringsersättningen än G.R. och L.R. Således ska hovrättens domslut fastställas.
DOMSLUT
HD fastställer hovrättens domslut.
Domskäl
HD (justitieråden Anders Eka, Dag Mattsson, referent, Eric M. Runesson, Stefan Reimer och Jonas Malmberg) meddelade den 8 juli 2022 följande dom.
DOMSKÄL
Frågan i målet
Frågan i målet är om två kvinnor ska anses ha varit sambor i den mening som avses i sambolagen (2003:376).
Bakgrund
H.R. och S.Ö., som då var i tjugoårsåldern, träffades 2008 och folkbokförde sig på samma adress några år senare. Sedan 2015 var de folkbokförda på en gård på Sollerön i Dalarna, där de båda bodde och tillsammans bl.a. sysslade med djurhållning. De hade gemensamt hushåll och gemensam ekonomi och i stort sett samma intressen och umgänge. En del i familjen och vänkretsen uppfattade de två kvinnorna som kamrater eller goda vänner, andra såg dem som ett par. I det gåvobrev avseende gården som H.R. skrev till S.Ö. antecknades att de var sambor. Också i sitt testamente, där all kvarlåtenskap skulle tillfalla S.Ö., förklarade H.R. att S.Ö. var hennes sambo. I januari 2018 avled H.R.
H.R. hade en gruppförsäkring hos Folksam som vid hennes död föll ut med 320 000 kr. Förmånstagare är enligt försäkringsvillkoren i första hand make, partner eller sambo och i andra hand arvsberättigade släktingar. Med sambor avses enligt villkoren två ogifta personer som har gemensamt hushåll och som stadigvarande bor tillsammans i ett parförhållande enligt sambolagen.
Det blev tvist mellan H.R:s föräldrar – G.R. och L.R. – och S.Ö. om vem som i egenskap av förmånstagare har rätt till försäkringsersättningen. Folksam satte därför ned beloppet hos länsstyrelsen.
Parternas inställning
G.R. och L.R., som väckt fastställelsetalan om bättre rätt till försäkringsersättningen, har vitsordat att H.R. och S.Ö. vid dödsfallet stadigvarande bodde tillsammans och hade gemensamt hushåll men har gjort gällande att det inte rörde sig om något parförhållande i sambolagens mening. De har särskilt framhållit att H.R. och S.Ö. inte hade något sexuellt samliv utan bodde ihop som kamrater.
S.Ö. har anfört att det är riktigt att det inte förekom något sexuellt samliv men har förklarat att hon och H.R. hade en känslomässigt djup relation och såg sig som ett par och som sambor.
Parterna är överens om att beteckningen sambor i försäkringsavtalet har samma innebörd som definitionen av sambor i sambolagen (jfr också 14 kap. 6 § försäkringsavtalslagen och prop. 2003/04:150 s. 548). Målet gäller därmed frågan om H.R. och S.Ö. levde i ett parförhållande i den mening som avses i den lagen.
Domstolarnas bedömning
Såväl tingsrätten som hovrätten har kommit fram till att H.R. och S.Ö. ska anses ha varit sambor och att S.Ö. har bättre rätt till försäkringsersättningen än G.R. och L.R.
Sambolagen
Sambolagen tar sin utgångspunkt i det förhållandet att det genom ett samliv med gemensamt hushåll och uppbyggandet av ett gemensamt hem sker en faktisk sammanflätning av de sammanboendes ekonomi. Det har ansetts att det behövs en praktiskt inriktad lagstiftning som ger vägledning för upplösningen av det gemensamma hemmet men också ett visst skydd för den som bäst behöver bostaden.
Lagen innehåller därför regler som, när samboförhållandet upplöses, ger samborna en giftorättsliknande rätt till delning av sådan egendom i det gemensamma hemmet som har skaffats för gemensam användning. Vidare har en sambo rätt att under vissa förutsättningar ta över en gemensam bostad som den andra sambon innehar.
Definitionen av sambor
Sambolagen innehåller i 1 § en definition av sambor. Med sambor avses två personer som stadigvarande bor tillsammans i ett parförhållande och har gemensamt hushåll.
Denna definition av sambor ersatte det krav på äktenskapsliknande förhållande som hade funnits i 1973 års och 1987 års lagar på området. Den huvudsakliga anledningen till ändringen var att en sambolag, som ska omfatta även sambor av samma kön, inte kunde tala om ”äktenskapsliknande” när den infördes 2003 eftersom äktenskap då kunde ingås endast mellan en man och en kvinna. Dessutom ville lagstiftaren försöka förtydliga vad som avsågs genom att i lagtexten ta in sådant som tidigare hade förklarats bara i förarbetena. Samtidigt underströks att den nya definitionen inte var avsedd att innebära någon saklig ändring av sambobegreppet (se prop. 2002/03:80 s. 27).
På ett övergripande plan kan tanken därför fortfarande sägas vara att det ska röra sig om ett förhållande som sammantaget är äktenskapsliknande, då med beaktande av att också par av samma kön numera kan gifta sig. De förutsättningar för ett samboförhållande som anges i 1 § kan därmed inte strikt ses som helt fristående rekvisit. Liksom tidigare får det göras en samlad och fri prövning med hänsyn till alla förekommande omständigheter (jfr t.ex. prop. 1973:32 s. 167 och ”Samborna i Forserum” NJA 1994 s. 256). En omständighet som inte klart tyder på ett samboförhållande kan på så sätt vägas upp av att en annan relevant omständighet starkt talar för att det föreligger ett sådant förhållande.
Av väsentlig betydelse är att sambolagens definition av sambor inte bara gäller för den lagen. Enligt 1 § andra stycket ska definitionen som utgångspunkt tillämpas också när begreppet sambor används i andra för-fattningar. Tillämpningsområdet för definitionen är alltså vidsträckt och den får genomslag på flera områden som inte endast gäller sambornas inbördes förhållande, t.ex. i fråga om utsökningslagstiftningen, skatterätten och olika socialrättsliga bidragsformer.
I vilken utsträckning som hänsyn ska tas till de sammanboendes egen inställning till om de är sambor i lagens mening måste därmed bli beroende av det sammanhang där frågan kommer upp. Sambolagen utgår från att det är de objektiva, faktiska omständigheterna som ska vara avgörande för om ett samboförhållande föreligger (se t.ex. prop. 2002/03:80 s. 27). Men ifall saken i allt väsentligt bara rör parterna själva, framstår det som rimligt att en gemensamt uttryckt vilja från deras sida om att de är sambor i praktiken tillmäts stor vikt (jfr t.ex. ”Samborna och gruppboendet” NJA 1994 s. 61). Också annars kan parternas egen inställning få betydelse, närmast som en omständighet som ger stöd för bedömningen att sammanlevnaden har tillräcklig stadga eller att det är fråga om ett parförhållande.
Närmare om parförhållande
Genom begreppet parförhållande i lagtexten ville lagstiftaren – när uttrycket äktenskapsliknande förhållande inte kunde användas – på ett annat sätt från sambodefinitionen skilja ut de situationer där t.ex. släktingar, vänner eller arbetskamrater delar bostad och hushållsgemenskap. I anledning av detta sägs i förarbetena att med parförhållande avses att personerna ska bo tillsammans i ett förhållande där det normalt ingår sexuellt samliv (se prop. 2002/03:80 s. 28 och 44).
Detta förarbetsuttalande om sexuellt samliv kan inte förstås så att det skulle ta sikte på hur det ska vara i det enskilda samboförhållandet. Tanken är snarare att uttrycka att personerna ska stå i en sådan känslomässig relation till varandra att sexuellt umgänge brukar ingå i liknande förbindelser (jfr lagutskottets betänkande LU 1986/87:28 s. 8). Också ett förhållande utan sexuellt samliv kan alltså utgöra ett parförhållande i lagens mening, och detta gäller oavsett anledningen till att något sexuellt samliv inte förekommer.
Det som är avgörande är i stället att relationen ska kännetecknas av en sådan nära gemenskap i personligt hänseende som normalt förekommer mellan gifta (jfr ”Samborna på Götabergsgatan” NJA 1989 s. 682). Det ligger i sakens natur att det inte går att generellt beskriva vad känslomässiga band av det slaget närmare innefattar. Av betydelse vid bedömningen är om det finns en speciell samhörighet och tillit mellan personerna och en vilja att tillsammans dela livet som liknar det som brukar finnas mellan dem som väljer att gifta sig med varandra.
Bedömningen i detta fall
I målet är det ostridigt att H.R. och S.Ö. vid dödsfallet bodde stadigvarande tillsammans och hade gemensamt hushåll. Det har framgått att de då hade bott ihop och haft gemensam ekonomi under avsevärd tid. Inte minst den omständigheten att de själva såg sig som sambor talar i hög grad för att detta gemensamma boende var avsett att bestå.
Av utredningen framgår att H.R. och S.Ö. förlitade sig på och stöttade varandra i svåra stunder och upp-fattade den andra som sin närmaste anhörig. S.Ö. har i förhör beskrivit hur nära deras känslomässiga relation var, att de älskade varandra, betraktade sig som sambor och planerade att bo och vara tillsammans för framtiden. S.Ö:s uppgifter om en djup och intim känslogemenskap får starkt stöd av anteckningar som H.R. gjorde och textmeddelanden som hon och S.Ö. skickade till varandra.
Vid en sammantagen bedömning ger utredningen tillräckligt stöd för att H.R. och S.Ö. inte bara var kamrater utan levde i en sådan nära personlig gemenskap som ska anses som ett parförhållande i sambolagens mening.
Slutsatsen är alltså att H.R. och S.Ö. var sambor när H.R. avled. G.R. och L.R. har därför inte bättre rätt till försäkringsersättningen. Hovrättens domslut ska således fastställas.
DOMSLUT
HD fastställer hovrättens domslut.