SOU 1999:104

Nya samboregler

Till statsrådet och chefen för Justitiedepartementet

Regeringen beslutade den 5 juni 1997 att tillkalla en parlamentarisk kommitté med uppgift att utvärdera lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem (sambolagen), att överväga om skillnaderna i den rättsliga behandlingen av homosexuella sambor jämfört med heterosexuella sambor är motiverade samt slutligen att klarlägga om det finns behov av ett utvidgat rättsligt skydd vid andra former av hushållsgemenskap än sådana som i dag är reglerade i lag. I den senare delen av uppdraget har ingått att särskilt överväga kretsen av bostadsbidragsberättigade.

Till ordförande i kommittén förordnades den 1 juli 1997 ordföranden och chefen för Allmänna reklamationsnämnden Karin Lindell. Som övriga ledamöter förordnades den 15 september 1997 riksdagsledamoten Rune Berglund (s), riksdagsledamoten Sven Bergström (c), riksdagsledamoten Chris Heister (m), socionomen Ann-Marie Johansson-Sahlin (v), numera förbundssekreteraren Christin Nilsson (s), riksdagsledamoten Catherine Persson (s), riksdagsledamoten Yvonne Ruwaida (mp), riksdagsledamoten Inger Segelström (s), riksdagsledamoten Ola Ström (fp), numera riksdagsledamoten Ingvar Svensson (kd) samt riksdagsledamoten Anders Ygeman (s). Den 12 juni 1998 entledigades Ola Ström och förordnades kanslichefen Erik Wassén (fp) som ledamot.

Att som sakkunniga delta i kommitténs arbete förordnades den 15 september 1997 hovrättsassessorn Anne Mellqvist och departementssekreteraren Inger Philipson. Som experter förordnades samtidigt advokaten Örjan Teleman och byrådirektören Ingrid Åkerman. Som expert förordnades dessutom fr.o.m den 26 mars 1999 ombudsmannen mot diskriminering på grund av sexuell läggning (HomO) Hans Ytterberg.

Hovrättsassessorn Monica Felding har varit sekreterare fr.o.m den 1 december 1997.

Kommittén som har antagit namnet Samboendekommittén får härmed överlämna sitt betänkande Nya samboregler.

Till betänkandet fogas två reservationer och sex särskilda yttranden.

Utredningsuppdraget är härmed slutfört.

Stockholm i september 1999.

Karin Lindell

Rune Berglund Sven Bergström Chris Heister

Ann-Marie Johansson-Sahlin Christin Nilsson Catherine Persson

Yvonne Ruwaida Inger Segelström Ingvar Svensson

Erik Wassén Anders Ygeman

/Monica Felding

Förkortningar

AFL lagen (1962:381) om allmän försäkring AGL lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt bet. betänkande BoF bostadsbidragsförordningen BoL lagen (1993:737) om bostadsbidrag BoU Bostadsutskottet BrB brottsbalken BTP bostadstillägg till pensionärer SBTP särskilt bostadstillägg till pensionärer dir. direktiv Ds Departementsserien EES Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EU Europeiska unionen HD Högsta domstolen Hovr:n hovrätten Hrd hæstaréttardómur ITP Industrins och handelns tilläggspension för tjänstemän ITP-K ITP-kompletterande ålderspension JB jordabalken kap. kapitel LIP lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension LO Landsorganisationen i Sverige LU Lagutskottet mot. motion NJA Nytt juridiskt arkiv PA/91 statens allmänna tjänstepensionsreglemente prop. proposition PTK Privattjänstemannakartellen RB rättegångsbalken RFSL Riksförbundet för sexuellt likaberättigande RFV Riksförsäkringsverket RH Rättsfall från hovrätterna RBD Rättsfall från bostadsdomstolen RoK rum och kök rskr. riksdagsskrivelse SAF Svenska Arbetsgivarföreningen

SCB Statistiska centralbyrån SOU Statens offentliga utredningar ULF undersökning om levnadsförhållanden TGL tjänstegrupplivförsäkring UB utsökningsbalken UfR Ugeskrift for retsvæsen ÄB ärvdabalken ÄktB äktenskapsbalken

Sammanfattning

Uppdraget

Kommittén har haft i uppdrag att utvärdera lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem (sambolagen). Utvärderingen har i enlighet med direktiven särskilt inriktats på frågan om huvudsyftet med lagen har uppnåtts, dvs. att ge ett minimiskydd åt den svagare parten vid ett samboförhållandes upplösning. I kommitténs uppdrag har också ingått att överväga om skillnaderna i den rättsliga behandlingen av homosexuella sambor jämfört med heterosexuella sambor är motiverade och om så inte är fallet föreslå hur dessa lämpligen kan undanröjas. Uppdraget har vidare bestått i att klarlägga om det finns behov av ett utvidgat rättsligt skydd vid andra former av hushållsgemenskap än sådana som i dag är reglerade i lag, särskilt om parterna inte har möjlighet att ingå äktenskap eller registrerat partnerskap. Kretsen bostadsbidragsberättigade har därvid övervägts särskilt.

Sambolagen

Allmänt

I avsikt att klarlägga om sambolagens övergripande syfte - att bereda den svagare parten ett minimiskydd vid ett samboförhållandes upplösning - uppfyllts har kommittén anordnat två hearingar. Utifrån bl.a. dessa hearingar drar kommittén slutsatsen att sambolagens huvudsyfte inte till fullo är uppfyllt. Kommittén föreslår därför vissa förändringar och förtydliganden i sambolagen, vilka i huvudsak redovisas nedan. Ett av de viktigaste förslagen är att en och samma sambolag skall vara direkt tillämplig på sambor oavsett kön.

Lagens rubricering

Lagen om sambors gemensamma hem är bland allmänheten känd som sambolagen. Även jurister kallar oftast lagen för enbart sambolagen. Redan detta talar för en ändrad rubricering av lagen. I och för sig kan

det framhållas att den nuvarande rubriken ger mer information om vad lagen omfattar än rubriken sambolagen. Enligt vad kommittén erfarit är dock kunskapen om sambolagen hos gemene man så bristfällig att informationsaspekten inte kan ses som ett bärande skäl att bibehålla nuvarande rubricering. Kommittén föreslår mot bakgrund av det anförda att lagens rubrik skall vara sambolagen.

Förutsättningarna för att ett samboförhållande skall föreligga

Enligt nuvarande ordning gäller sambolagen sådana förhållanden där en man och en kvinna bor tillsammans under äktenskapsliknande förhållanden. Genom en hänvisning i lagen (1987:813) om homosexuella sambor tillämpas sambolagen även på sambor av samma kön. Även om det har angetts i motivuttalandena (prop. 1986/87:1) vad som avses med äktenskapsliknande samlevnad har det visat sig att svårigheter kan uppstå när det gäller att avgöra om ett samboförhållande föreligger. För att lagen skall bli direkt tillämplig även på sambor av samma kön och för att lagtexten skall bli mer informativ och lättförståelig, föreslås en ny definition av begreppet sambor. I definitionen anges de grundläggande förutsättningarna som - i linje med tidigare förarbetsuttalanden - krävs för att två personer skall betraktas som sambor. Förutom att det skall vara fråga om två personer som stadigvarande bor tillsammans i ett parförhållande, krävs att de har gemensamt hushåll.

Förutsättningarna för att ett samboförhållande skall anses ha upphört

I sambolagen finns inte någon uttrycklig regel som anger när ett samboförhållande upphör. Trots detta knyts flera av sambolagens rättsverkningar till tidpunkten för samboförhållandets upphörande. Kommittén föreslår att det i lagen uttömmande skall anges när ett samboförhållande upphör. Kommitténs uppfattning är att några rättsverkningar inte bör knytas till någondera partens uppfattning om att samboförhållandet upphört, såvida detta inte manifesteras på ett för utomstående synbart sätt. Ett samboförhållande upphör när samborna eller någon av dem gifter sig eller ingår registrerat partnerskap, när samborna flyttar isär eller när någon av dem avlider. Därutöver föreslår kommittén att ett samboförhållande skall anses upphöra när en sambos eller båda sambornas ansökan om förordnande av bodelningsförrättare eller om rätt att ensam få bo kvar i bostaden inkommer till domstol eller när en sambo väcker talan om övertagande av bostad som inte omfattas av bodelning. Genom en sådan ansökan till domstol kan en sambo utan

den andra sambons medverkan bringa samboförhållandet att upphöra på ett för utomstående kontrollerbart sätt. En sådan ordning kan vara av betydelse för dem som far illa i samboförhållanden. Även för de sambor som är överens om att samboförhållandet upphört men som av olika skäl inte flyttat isär kan en ansökan enligt ovan få till följd att samboförhållandet rent faktiskt upphör.

Egendom som omfattas av sambolagen och samborätten

Enligt nuvarande lagstiftning omfattas sambornas gemensamma bostad och bohag av sambolagen. Enligt kommitténs uppfattning har en bil oftast lika stor betydelse för sambornas ekonomi som bostad och bohag. En bil som inte främst används för fritidsändamål fungerar mestadels som transportmedel till och från arbetsplatser eller till daghem, skola, barnens andra aktiviteter eller för inköp och andra ärenden som har anknytning till hushållet. Den har därmed ett naturligt samröre med utgångspunkten för sambolagen, dvs. med vad som behövs för det gemensamma hushållet. I olika delar av landet har andra motorfordon eller transportmedel samma användningsområden som bilen. Det gäller exempelvis motorbåt och snöskoter. Kommittén föreslår därför att alla slags motordrivna fortskaffningsmedel skall omfattas av sambolagen. Detta gäller dock inte om fortskaffningsmedlet används i huvudsak för fritidsändamål.

Kommittén föreslår vidare att sådan gemensam egendom som anges i sambolagen, dvs. bostad, bohag och motordrivet fortskaffningsmedel som inte huvudsakligen används för fritidsändamål, och som förvärvats av samborna för gemensamt begagnande skall benämnas ”samborättsgods”. Egendomen utgör dock inte samborättsgods om parterna skriftligen avtalat att egendomen inte skall bodelas eller om egendomen förvärvats av ena sambon i gåva eller genom arv eller testamente med föreskrift om att egendomen skall vara enskild.

Kommittén har även övervägt en ordning där samäganderätt till egendom som inte omfattas av samborätten kan upplösas vid bodelning. Vid kommitténs hearingar har många deltagare understrukit att det av praktiska skäl skulle vara fördelaktigt för parterna om egendomsgemenskapen dem emellan kunde upplösas vid ett och samma tillfälle. En sådan ordning kräver dock ingripande förändringar av bodelningsreglerna, vars konsekvenser noga måste övervägas. Därtill kommer att behov av motsvarande ändringar torde finnas i ÄktB. Ändringarna kan dessutom komma att kräva en samordning med reglerna i samäganderättslagen. Kommittén anser därmed att frågan ligger utanför

kommitténs uppdrag men vill framhålla att det är av stor vikt att frågan utreds i annan ordning.

Avtal om att viss egendom skall undantas från bodelning

Det är i dag tveksamt om sambor enligt sambolagen kan träffa avtal om att endast visst samborättsgods skall ingå i bodelningen medan annan egendom som i och för sig är bodelningsbar skall hållas utanför. Kommitténs uppfattning är att sambor, liksom makar, skall kunna ingå sådana avtal. Sambor bör dessutom, på samma sätt som makar, i ett nytt avtal kunna återinföra den rätt till delning som de tidigare har avtalat bort. Kommittén föreslår att lagen förtydligas på denna punkt.

Möjlighet att träffa föravtal

För de sambor som är överens om att samboförhållandet har upphört utan att detta manifesteras på ett för utomstående synbart sätt finns ett behov av att kunna träffa föravtal. Kommittén föreslår att sambor inför ett omedelbart förestående upphörande av samboförhållandet skall ha möjlighet att, liksom makar, avtala om den kommande bodelningen och annat som har samband med denna.

Behovet av en tidsfrist för när begäran om bodelning senast skall framställas

Varken sambolagen eller ÄktB innehåller någon tidsfrist för när ansökan om bodelning senast skall ske när båda parterna är i livet. Bodelning enligt sambolagen är emellertid inte obligatorisk i motsats till vad som gäller enligt ÄktB. För att öka förutsebarheten för samborna föreslår kommittén att en tidsfrist för när bodelning senast skall påkallas införs i sambolagen. Om inte bodelning påkallas inom en viss tid går rätten till bodelning förlorad. För att undvika stötande resultat bör inte tidsfristen sättas för snävt. Samtidigt är det angeläget att begäran om bodelning framställs snarast möjligt efter det att samboförhållandet upphört. Kommittén anser att en tidsfrist om ett år efter det att samboförhållandet upphörde är tillräckligt generös för att obilliga resultat skall kunna undvikas.

Behovet av en redovisningsregel

Om egendom som utgör samborättsgods säljs eller på annat sätt avhänds efter det att samboförhållandet upphört men innan bodelning sker är det tveksamt om värdet av egendomen ingår i bodelningen. Kommittén föreslår att det i sambolagen anges att en bodelning skall ha sin utgångspunkt i egendomsförhållandena den dag samboförhållandet upphör. Härigenom kommer värdet av samborättsgodset som fanns vid denna tidpunkt att ingå i bodelningen oavsett om egendomen finns i behåll eller inte. För att säkerställa att samborättsgodset - eller värdet av sådan egendom - förvaltas på bästa sätt, föreslår kommittén att sambolagen dessutom kompletteras med en bestämmelse om redovisningsplikt. Redovisningsplikten omfattar även sambornas gemensamma bostad som innehas av ena sambon med hyresrätt eller bostadsrätt och som kan bli föremål för övertagande enligt sambolagen.

Processuella frågor

Kommittén föreslår att sambolagen skall ge möjlighet för domstol att meddela interimistiska beslut om kvarsittningsrätt även beträffande bostad som ingår i bodelning. Vidare föreslår kommittén att interimistiska beslut enligt sambolagen skall kunna överklagas särskilt. Slutligen föreslår kommittén att frågor om övertagande av bostad och kvarsittningsrätt i bostad skall kunna prövas i mål mellan sambor om vårdnad om barn och barns boende.

Information

Kommittén anser att informationen om sambolagen måste förbättras. Innehållet i informationen skall vara tydligt och lättförståeligt och riktas till både sambor av motsatt och av samma kön. För att informationen om sambolagen skall nå så många som möjligt bör informationen framställas och spridas på många olika sätt. Riktade informationsinsatser bör göras särskilt till sambor av samma kön men även till ungdomar och invandrare.

Sambor av samma kön

I lagen om homosexuella sambor anges vilka lagar och bestämmelser som tillämpas på sambor av motsatt kön och som även skall gälla för sambor av samma kön. Avsikten är att lagen skall innehålla en

uttömmande uppräkning av de bestämmelser som skall tillämpas även på homosexuella samboförhållanden.

Med utgångspunkten att likställdhet skall råda mellan heterosexuella sambor och homosexuella sambor på samma sätt som mellan äkta makar och registrerade partner har kommittén bedömt om de rättsliga skillnader som föreligger mellan sambor i de båda grupperna är motiverade eller inte. Kommittén har härvid kunnat konstatera att de rättsliga skillnaderna mellan sambor av motsatt och av samma kön är långt fler än skillnaderna mellan äkta makar och partner.

Det stora antal författningar och författningsrum som anges i lagen om homosexuella sambor medför att det är svårt att upprätthålla kravet på tydlighet och överskådlighet. Det finns dessutom en risk för att rättsläget missuppfattas eftersom det inte i varje enskild lag eller bestämmelse anges vilka sambor författningen avser. Det har också visat sig att sambor av samma kön glömts bort i olika lagstiftningsarbeten som rört sambor.

Kommitténs bedömning är mot denna bakgrund att det finns behov av en ny reglering för att undanröja omotiverade rättsliga skillnader mellan sambor av samma och av motsatt kön. Endast i den mån de rättsliga skillnaderna mellan homosexuella och heterosexuella samboförhållanden motsvaras av de rättsliga skillnaderna mellan partnerskap och äktenskap kan de anses vara motiverade.

Kommittén föreslår, som ovan nämnts, att alla samboförhållanden regleras i en och samma sambolag samt att sambolagens definition av begreppet sambor ändras. Vidare föreslår kommittén att det av varje författning eller författningsrum skall framgå vilka sambor som avses i författningen. Begreppet sambo skall i fortsättningen avse sambor av motsatt och av samma kön.

Annan hushållsgemenskap

Allmänt

I kommitténs uppdrag angående annan hushållsgemenskap har ingått att belysa vilka grupper av sammanboende som kan ha behov av ökad rättslig trygghet samt att klarlägga vilka dessa behov är.

Kommittén har inventerat vilka skillnader det finns mellan rättsverkningarna vid samlevnad i äktenskap/registrerat partnerskap, samboförhållanden och i annan hushållsgemenskap beträffande några centrala rättsområden. Med hjälp av SCB har kommittén tagit fram uppgifter om hur många personer och hushåll det finns som är att hänföra till gruppen annan hushållsgemenskap. På kommitténs uppdrag

har SCB dessutom utfört en intervjuundersökning per telefon med drygt 500 personer som i tidigare undersökningar uppgett sig vara ensamstående med annan person i hushållet än barn under 21 år.

Av undersökningarna drar kommittén slutsatsen att de personer som bor tillsammans med annan än make/partner, sambo och/eller underåriga barn är en relativt begränsad grupp. Uppskattningsvis rör det sig om cirka 80 000 hushåll där vuxna barn (21 år och däröver) och föräldrar bor tillsammans, knappt 20 000 hushåll där syskon utan föräldrar bor tillsammans och drygt 20 000 hushåll där övriga personer bor tillsammans. I gruppen övriga återfinns bl.a. släktingar, arbetskamrater, studiekamrater och inneboende. I flertalet fall är det fråga om provisoriska sammanboenden som framför allt har praktiska orsaker. De sammanboenden som är tänkta att bestå och som också rent faktiskt består är ganska få. Det är framför allt sammanboenden mellan äldre syskon samt mellan vuxna barn och föräldrar som är bestående. Den ekonomiska gemenskap som uppstår i dessa långvariga sammanboenden tycks dock sällan motsvara den sammanflätning av ekonomin som ofta uppstår mellan äkta makar/partner och sambor i och med uppbyggnaden av ett gemensamt hem. Flertalet intervjupersoner som tillfrågades om behovet av rättsligt skydd ställde sig avvisande härtill.

Mot denna bakgrund har kommittén inte ansett att något behov föreligger av en rättslig reglering av de inbördes förhållandena mellan personer som bor tillsammans i en annan hushållsgemenskap. Kommittén har inte heller ansett att det finns skäl att införa någon särskild reglering för personer som bor tillsammans i annan hushållsgemenskap beträffande den sociala trygghetslagstiftningen.

Särskilt om kretsen bostadsbidragsberättigade

Vad gäller frågan om kretsen bostadsbidragsberättigade var bakgrunden till kommitténs direktiv ett tillkännagivande från riksdagen. Bostadsutskottet hade nämligen pekat på att makar och partner som lever tillsammans och sambor av motsatt kön skall ansöka om bostadsbidrag gemensamt. Enligt utskottets mening borde denna krets bostadsbidragsberättigade utvidgas till att omfatta personer som bor tillsammans, oavsett samlevnadsform (bet. 1995/96:BoU 11 s. 18). Utgångspunkten borde enligt utskottet vara att andra sammanboende i bostadsbidragshänseende jämställs med samboende män och kvinnor enligt de regler som gäller i dag enligt lagen (1993:737) om bostadsbidrag.

Kommittén har tolkat direktiven - och utskottets uttalande - så att utvidgningen endast avser gemensam ansökan för ungdomar under 29 år som bor tillsammans och för personer i hushåll där det finns barn; i båda

fallen under förutsättning att det inte bor fler än två bidragssökande personer i hushållet och att de bidragssökande är folkbokförda på samma adress. När riksdagens tillkännagivande gjordes och när kommitténs direktiv skrevs saknade sambor av samma kön möjlighet att gemensamt ansöka om bostadsbidrag. En sådan reglering trädde dock i kraft den 1 januari 1998. Sålunda gäller numera att makar och partner som lever tillsammans och sambor av samma eller motsatt kön skall ansöka om bostadsbidrag gemensamt.

Enligt kommitténs uppfattning är ett grundläggande skäl till att makar/partner och sambor skall ansöka om bostadsbidrag gemensamt att det i dessa hushåll anses finnas en utbredd ekonomisk gemenskap. Kommitténs intervjuundersökning har visat att det för en stor del av de personer som bor i samma bostad utan att vara makar/partner eller sambor är fråga om provisoriska boenden där de sammanboende inte har någon annan ekonomisk gemenskap än bostadskostnaden. Enligt kommitténs uppfattning är det inte rimligt att alla sammanboende -oberoende av vilken ekonomisk gemenskap som finns mellan dem - skall ansöka om bostadsbidrag gemensamt. Kommittén har även övervägt en ordning där sammanboende skulle ansöka gemensamt om bostadsbidrag endast om de har en mer vittgående hushållsgemenskap med ett ekonomiskt samarbete. En sådan ordning skulle dock innebära stora bevissvårigheter.

Det underlag som kommittén tagit fram visar att en gemensam ansökan om bostadsbidrag för personer i annan hushållsgemenskap inte generellt kan sägas leda till vare sig ett högre eller lägre bidrag än en individuell ansökan enligt det nuvarande systemet. Det bör dock uppmärksammas att vissa personer som i dag uppbär bostadsbidrag som ensamstående helt kan komma att förlora rätten härtill om de skulle tvingas ansöka gemensamt med annan i hushållet. I många fall skulle dessutom ensamstående föräldrar med barn få ett lägre bidrag vid en ansökan gemensamt med annan person i hushållet. De nu redovisade konsekvenserna talar enligt kommitténs uppfattning starkt mot att införa en ordning med gemensam ansökan om bostadsbidrag i annan hushållsgemenskap.

Mot bakgrund av det anförda blir kommitténs slutsats att någon ytterligare utvidgning av kretsen sammanboende som skall ansöka om bostadsbidrag gemensamt inte skall ske. Kommittén avstår därför från att lägga fram något förslag härom.

Summary

The terms of reference

The terms of reference of the Commission were to evaluate the Cohabitees (Joint Homes) Act (1987:232) (the Cohabitees Act). The evaluation has, in accordance with the directive, been directed particularly at the issue of whether the main purpose of the Act has been achieved, i.e. to provide a minimum level of protection for the weaker party on the dissolution of a cohabitee relationship. The terms of reference of the Commission also included deliberations as to whether the differences in the legal treatment of homosexual cohabitees compared with heterosexual cohabitees are justified and, if they are not to propose how these may be eliminated in an appropriate manner. The terms of reference also included the survey of whether it is necessary to extend the legal protection to forms of common households other than those that are governed by legislation today, particularly if the parties do not have the opportunity to enter into marriage or to be registered as partners. In this connection, particular attention has been paid to people who are entitled to housing allowance.

The Cohabitees Act

Generally

With the view to surveying whether in the overall objective of the Cohabitees Act – to provide the weaker party with a minimum level of protection in the event of the dissolution of the cohabitee relationship – has been attained, the Commission arranged two hearings. On the basis of, inter alia, these hearings, the Commission drew the conclusion that the main aim of the Cohabitees Act was not completely satisfied. The Commission therefore proposes certain amendments to and clarifications of the Cohabitees Act, which are described in outline below. One of the most important proposals is that one and the same Cohabitees Act should be directly applicable to cohabitees irrespective of sex.

The title of the Act

The Cohabitees (Joint Homes) Act is generally known as the Cohabitees Act. Even lawyers usually simply refer to the Act as the Cohabitees Act. This alone suggests that the title to the Act should be changed. However, it may be argued that the existing title provides more information about the scope of the Act than the title Cohabitees Act. However, in accordance with the information obtained by the Commission, knowledge of the Cohabitees Act among the general public is so inadequate that the information aspect cannot be viewed as a justifiable reason to retain the existing title. The Commission therefore proposes, against the background of that stated, that the title of the Act should be the Cohabitees Act.

The preconditions for the existence of a cohabitee relationship

According to the present system, the Cohabitees Act applies to such relationships where a man and a woman live together under circumstances resembling marriage. By a reference in the Homosexual Cohabitees Act (1987:813), the Cohabitees Act also applies to cohabitees of the same sex. Even if it was stated in opinions stated in the travaux préparatoires (Government Bill 1986/87:1) what is meant by ‘living together in circumstances resembling marriage’, it has transpired that difficulties can arise in relation to determining whether a cohabitee relationship exists. In order that the Act should also be directly applicable to cohabitees of the same sex and in order that the legal wording should be more informative and more easily understood, a new definition of the concept of ‘cohabitee’ is proposed. The definition contains the fundamental conditions that, in line with the previous statements in the travaux préparatoires, are required in order that two persons should be regarded to be cohabitees. In addition to it being a question of two persons who permanently live together as a couple, it is required that they have a joint household.

The preconditions for a cohabitee relationship being regarded as having ceased

There is no express rule in the Cohabitees Act stating when a cohabitee relationship ceases. Despite this, several of the legal effects of the Cohabitees Act are linked to the date when the cohabitee relationship ends. The Commission proposes that the Act shall exhaustively define when a cohabitee relationship ends. The Commission’s opinion is that no legal effect should be linked to either of the party’s view on a cohabitee

relationship ending so far as this has not been manifested in a manner apparent to outsiders. A cohabitee relationship ends when the cohabitees or either of them get married or enter into a registered partnership, when the cohabitees move apart or when either of them dies. In addition to this, the Commission proposes that a cohabitee relationship should be considered to have ended when a cohabitee’s or both cohabitees’ application for the appointment of a division of property administrator or for the right to remain resident in the dwelling is received by the court or when a cohabitee or both cohabitees institute proceedings to take over a dwelling that is not subject to the division of property. A cohabitee may by such an application to the court cause the cohabitee relationship to end, without the participation of the other party, in a manner that can be verified by outsiders. Such a system may be of importance for, for example, women who are subject to abuse or otherwise vulnerable in a cohabitee relationship. Even for those cohabitees who are agreed that a cohabitee relationship has ended but who for various reasons have not moved apart, such an application in accordance with the above can have the consequence that the cohabitee relationship ends.

Property subject to the Cohabitees Act and cohabitee-right

According to the current legislation, the Cohabitees Act applies to the cohabitees’ joint dwelling and household goods. In the view of the Commission, a car often has as great importance for the finances of the cohabitees as the dwelling and household goods. A car that is not primarily used for leisure purposes is often used as a means of transport to and from places of work or to day care homes, schools, other activities for the children or for shopping or other business connected to the household therefore has a natural connection with the basis for the Cohabitees Act, i.e. what is necessary for the joint household. In some parts of Sweden, other motor vehicles or means of transport have the same area of application as a motor car. For example this applies to motor boats and snow scooters. The Commission proposes that the joint motorised means of transport of the cohabitees should be subject to the Cohabitees Act. However, this does not apply if the means of transport is mainly used for leisure purposes.

The Commission proposes that such joint property as is stated in the Cohabitees Act, i.e. dwelling, household goods and motorised means of transport that are not primarily used for leisure purposes, and which are kept by the cohabitees for joint use should be referred to as "cohabiteeright property". However, property does not comprise cohabitee-right property if the parties have agreed in writing that the property should not

be subject to a division of property or the property is acquired by one of the cohabitees by inheritance, will or as a gift with a condition that the property is separate.

The Commission has also deliberated upon a system whereby joint ownership rights to property that is not subject to the cohabitee-right can be dissolved on a division of property. At the hearings of the Commission, many participants have emphasised that, for practical reasons, it would be advantageous for the parties if the community of property between them could be dissolved on one and the same occasion. However, such a system would require extensive alterations to the rules on division of property, the consequences of which must be deliberated upon carefully. In addition to this, there is probably also a need for corresponding amendments to the Marriage Code. These amendments may also require coordination with the rules in the Joint Ownership Act. Consequently, the Commission considers that the issue lies outside the terms of reference of the Commission but wishes to emphasise that it is of great importance that this matter is investigated by other means.

Contracts that certain property should be excepted from the division of property

It is today doubtful whether cohabitees can in accordance with the Cohabitees Act conclude contracts that only certain cohabitee-right property should be included in the division of property while other property, which would otherwise be subject to a division, should be excluded. The view of the Commission is that cohabitees, like spouses, should be able to enter into such contracts. Furthermore, cohabitees are in the same way as spouses able, by a new agreement, to reintroduce the right to a division that they have previously excluded by contract. The Commission proposes that the Act is made more clear regarding this item.

Possibility of concluding pre-cessation contracts

For those cohabitees who are agreed that a cohabitee relationship has ended without this having been manifested to outsiders in a visible way, there is a need to be able to conclude pre-cessation contracts. The Commission proposes that cohabitees in preparation of