Domskäl

Länsrätten i Malmöhus län (1994-08-24, ordförande Hinn) yttrade: Av handlingarna i målet framgår att H.H. är ensamstående med en son, född år 1991. Familjen bor i en lägenhet om tre rum och kök. Hyran uppgår till 4 663 kr per månad. Bostadsbidrag utgår med 2 180 kr per månad. H.H. har under den aktuella perioden i övrigt haft inkomster i form av barnbidrag, bidragsförskott och utbildningsbidrag. - Enligt 6 § socialtjänstlagen (1980:620), SoL, har den enskilde rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och sin livsföring i övrigt, om behovet inte kan tillgodoses på annat sätt. Genom biståndet skall den enskilde tillförsäkras en skälig levnadsnivå. - Länsrätten gör följande bedömning. - En av förutsättningarna för att en person skall vara berättigad till bistånd i form av socialbidrag är sålunda att hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt t.ex. genom inkomster av arbete eller ersättning från arbetslöshetskassan. Av det anförda får anses följa att den enskilde efter förmåga måste försöka bidra till sin försörjning. Han är således skyldig att söka arbete eller i vart fall delta i de åtgärder som samhället ställer till förfogande för arbetslösa. I fall där den enskilde inte står till arbetsmarknadens förfogande utan giltigt skäl, kan socialnämnden vägra att bevilja bistånd. - Av utredningen framgår att H.H. hade en ungdomspraktikplats som löpte fram till den 16 maj 1994. Socialförvaltningen har uppgett att H.H. vid ansökningstillfället den 3 mars 1994 inte sökt några arbeten sedan förra besöket den 3 februari 1994. Ansökan om bistånd har avslagits med motiveringen att H.H. inte varit aktivt arbetssökande under praktiktiden. H.H. har uppgett att hon inte hunnit söka några arbeten eftersom arbetsgivaren ställt höga krav på henne. Hon har också varit sjuk. Enligt länsrättens mening är det rimligt att den enskilde har en viss framförhållning och inte börjar tänka på försörjningen först när arbetet upphör. Hur lång denna framförhållning bör vara måste dock bedömas utifrån det enskilda fallet. Den enskildes situation, arbetets intensitet m.m. måste vara utgångspunkten vid bedömningen. Att sätta en generell gräns är inte förenligt med den individuella behovsprövningen. Mot bakgrund av det som framkommit i målet och då den tid varunder arbetssökandet skulle ägt rum infaller cirka tre månader före praktikplatsens upphörande, finner länsrätten att socialförvaltningen inte haft fog för att avslå ansökan på i beslutet anförda skäl. - Bistånd till kostnader för uppehälle skall enligt länsrättens mening beräknas enligt Socialstyrelsens vägledande norm för socialbidrag. Nämnda norm uppgår för år 1994 för ensamstående till 3 403 kr per månad, och för barn i åldern 0-3 år till 1 643 kr per månad. För perioden den 1 mars - 31 mars 1994 har H.H. haft disponibla inkomster om 9 876 kr (barnbidrag 750 kr, bostadsbidrag 2 180 kr, bidragsförskott 1 173 kr och utbildningsbidrag 5 773 kr) och godkända utgifter med 10 307 kr (norm 3 403 kr + 1 643 kr, hyra 4 361 kr, barnomsorg 390 kr och arbetsresor 510 kr) varvid ett underskott om 431 kr uppstått. Länsrätten finner därför att H.H. för den i målet aktuella perioden är berättigad till ytterligare bistånd med 431 kr. - Länsrätten bifaller överklagandet och ålägger socialförvaltningen att, till H.H. utge ytterligare bistånd till uppehälle med 431 kr för perioden den 1 mars - 31 mars 1994.

Socialnämnden överklagade och anförde följande. Som framgår av handlingarna hade H.H. en ungdomspraktikplats som löpte fram till den 16 maj 1994. Hon hade redan tidigare, med början under hösten 1993, vid flera tillfällen informerats om att hon måste söka arbeten under sin praktikperiod, för att inte stå utan försörjning när ungdomspraktiken upphörde. Länsrätten hade bedömt att den period som arbetssökandet skulle ägt rum (tiden den 3 februari - den 3 mars) infallit så långt innan praktikplatsen upphörde, att det ej varit befogat att begära att H.H. skulle varit aktivt arbetssökande då. Vad länsrätten i sin bedömning helt bortsett från var att H.H. inte varit förbunden att stanna på praktikplatsen till den 16 maj 1994. Hon hade haft rättighet att lämna sin praktikplats med omedelbar verkan om hon funnit en annan anställning. I socialtjänstens ögon var H.H. arbetslös under ungdomspraktiktiden, då detta endast var fråga om en tillfällig åtgärd. Det enda man med säkerhet vet om en ungdomspraktikplats är att den tar slut vid ett visst datum och det åligger därför den enskilde att under praktiktiden söka annat arbete som ger möjligheter till framtida försörjning. Detta understryks ytterligare genom den bestämmelse som säger att en ungdomspraktikant har rätt att använda åtta timmar i veckan till arbetssökande. H.H. hade uppgivit att hon under tiden den 3 februari - den 3 mars varit sjuk i fem dagar och att hon för övrigt haft mycket att göra på sin praktikplats. Utredaren anser inte att H.H:s sjukdom hindrat henne från att söka arbete övriga femton arbetsdagar av perioden, speciellt inte om man beaktar hennes rätt till ledighet för arbetssökande som nämnts ovan. Under perioden fanns ett antal arbeten som H.H. hade kunnat söka. Alla dessa arbeten var tillsvidareanställningar på heltid i Lund-Malmöregionen. Genom att söka dessa arbeten hade H.H. väsentligt ökat sina chanser att inom en snar framtid bli självförsörjande. Då hon ej sökt arbete alls under perioden den 3 februari - den 3 mars, ansåg inte socialnämnden att hon uppfyllt kravet på att vara aktivt arbetssökande.

Kammarrätten i Göteborg (1994-12-27, Kärrström, Österlin, Thorell, referent) yttrade: H.H. har varit ungdomspraktikant under en tid som bl.a. innefattar den period, den 1-31 mars 1994 , som biståndet nu avser. Hennes ungdomspraktik upphörde den 16 maj 1994. Socialnämnden har som skäl för att neka henne bistånd enligt 6 § SoL åberopat att hon inte har varit arbetssökande under februari månad 1994 och att hon därför inte stått till arbetsmarknadens förfogande. - Enligt 6 § SoL gäller att den enskilde är berättigad till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och livsföring i övrigt om hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Innebörden av detta är bl.a. att den enskilde i första hand skall försöka försörja sig genom eget arbete. Om han är arbetslös skall han ända söka arbete och därigenom stå till arbetsmarknadens förfogande. - Enligt lagen (1992:322) om ungdomspraktikanter skall ungdomar som av länsarbetsnämnden anvisats praktikplats inte anses som arbetstagare när de fullgör ungdomspraktik. Av bestämmelserna i förordningen (1994:936) om ungdomspraktikanter framgår att praktiken skall pågå i högst sex månader och vara en praktiskt inriktad utbildning under vilken ungdomspraktikanten har rätt till utbildningsbidrag i form av dagpenning. Enligt 14 § i förordningen skall en anvisad praktikplats omfatta verksamhet på heltid om det inte finns särskilda skäl för deltid. Enligt 21 § skall en ungdomspraktikant efter länsarbetsnämndens anvisningar delta i sådana arbetsförberedande och arbetsmarknadspolitiska åtgärder som bedöms vara lämpliga. I närmare anvisningar till denna bestämmelse har Arbetsmarknadsverket föreskrivit att aktiviteterna enligt 21 § kan omfatta fyra till åtta timmar per vecka eller koncentreras till några sammanhängande perioder. - Utifrån nu anförda omständigheter måste utgångspunkten vara att den som genomgår ungdomspraktik också står till arbetsmarknadens förfogande. Mot bakgrund härav är det först i samband med en eventuell ansökan om bistånd efter den 16 maj 1994, då ungdomspraktiken upphörde, som det finns anledning att pröva om H.H. är eller har varit tillräckligt aktiv för att få ett fast arbete. För den i målet aktuella perioden har det dock inte funnits skäl att neka henne det sökta biståndet. - Kammarrätten avslår överklagandet.

Socialnämnden överklagade hos Regeringsrätten. Nämnden anförde bl.a. följande. Målet att H.H. skulle bli självförsörjande kunde inte väntas bli uppnått genom ungdomspraktikplatsen, som är en till sex månader tidsbegränsad arbetsmarknadsåtgärd. Vid såväl föreliggande som förväntad arbetslöshet måste man göra allt man kan för att bli självförsörjande oavsett om man är föremål för arbetsmarknadsåtgärder eller inte. Det finns ingen anledning att skilja på grupper av socialbidragstagare som är helt arbetslösa och grupper som är föremål för någon form av arbetsmarknadsåtgärder, så länge den enskilde saknar förmåga att försörja sig själv. H.H. hade haft anledning att förvänta arbetslöshet vid ungdomspraktikens slut den 16 maj 1994. Hon hade haft möjlighet att söka arbete under praktiktiden och hon hade haft rätt att sluta praktikperioden före den 16 maj 1994 om hon fått annan anställning. Eftersom hon inte aktivt hade sökt anställningar under praktiktiden, hade hon inte uppfyllt ett grundläggande krav för rätt till bistånd.

Prövningstillstånd meddelades.

Socialstyrelsen avgav yttrande i målet. Styrelsen anförde bl.a. att H.H. genom sitt praktikarbete hade uppfyllt kravet att ha stått till arbetsmarknadens förfogande oavsett om hon sökt annat arbete eller ej under praktikperioden och att hon därför borde ha rätt till kompletterande socialbidrag för mars 1994.

Regeringsrätten (1998-06-15, Brink, Sjöberg, Rundqvist, Hulgaard, Nilsson) yttrade: Skälen för Regeringsrättens avgörande. Enligt 6 § SoL i tillämplig lydelse har den enskilde rätt till bistånd av socialnämnden för sin försörjning och sin livsföring i övrigt, om hans behov inte kan tillgodoses på annat sätt. Bestämmelsen innebär att den som är arbetslös för att kunna få bistånd är skyldig att ställa sig till arbetsmarknadens förfogande, dvs. i regel är skyldig att söka arbete och att godta anvisat lämpligt arbete. I denna skyldighet inbegrips i princip också att medverka i de åtgärder i övrigt, som samhället ställer till förfogande för arbetslösa i form av t.ex. arbetsmarknadsutbildning.

Vid den tid som målet gäller - mars 1994 - utgjorde ungdomspraktik en särskild av länsarbetsnämnd administrerad arbetsmarknadspolitisk åtgärd avsedd för ungdomar under 25 år. Ungdomspraktik var en arbetsmarknadsutbildning bestående av arbetsplatsförlagd praktikverksamhet. Regler för praktikverksamheten fanns i lagen (1992:322) om ungdomspraktikanter och förordningen (1992:330) om ungdomspraktikanter. I förordningen fanns bestämmelser som motsvarade de bestämmelser i förordningen (1994:936) om ungdomspraktikanter som redovisats i kammarrättens dom.

H.H. var anvisad ungdomspraktik för en period som löpte ut den 16 maj 1994. Det har inte gjorts gällande att hon inte fullgjorde sina åligganden på praktikplatsen eller att hon inte följde anvisningar av länsarbetsnämnden om att delta i s.k. jobbsökaraktiviteter. Vad socialnämnden lagt henne till last vid socialbidragsprövningen är i stället att hon brustit i sin skyldighet att vara aktivt arbetssökande under praktiktiden genom att underlåta att under ca fyra veckor i februari/mars 1994 söka några arbeten.

Regeringsrätten finner att ett aktivt deltagande i ungdomspraktikverksamheten får anses tillräckligt för att den bidragssökande under praktiktiden skall anses ha stått till arbetsmarknadens förfogande i den mening begreppet har vid tillämpning av SoL. H.H. uppfyllde vid den aktuella tiden detta krav på deltagande. Hon är därför berättigad till bistånd till uppehälle enligt vad underdomstolarna funnit. Socialnämndens överklagande kan följaktligen inte bifallas.

Domslut

Regeringsrättens avgörande. Regeringsrätten fastställer det slut kammarrättens dom innehåller.