RH 1995:99

Åklagaren yrkade vid Sundsvalls tingsrätt ansvar å P-R.M. för mutbrott enligt följande gärningsbeskrivning: P-R.M. är riksdagsman för moderata samlingspartiet sedan oktober 1991.P-R.M. har i mars 1991 i Sundsvall, genom att tillställa ett tjugotal företag bifogade erbjudande, begärt otillbörlig belöning för tjänster som haft samband med hans kommande uppdrag som riksdagsman. P-R.M. har vidare under 1991 - 1993 från sitt bolag Samhällsaspekten i Sundsvall AB, Sundsvall, fakturerat Svenska Cellulosa AB (SCA) sammanlagt 96 000 kr som därefter uppburits. Beloppet har utgjort otillbörlig belöning för tjänster som hört till P-R.M:s uppdrag som riksdagsman eller haft anknytning till detta uppdrag.

Åklagaren yrkade vidare ansvar å M.B. för bestickning enligt följande gärningsbeskrivning: M.B. har som chefsjurist och företrädare för SCA varit ansvarig för att bolaget under 1992 och 1993 till P-R.M:s bolag betalat ut sammanlagt 96 000 kr som utgjort otillbörlig belöning för tjänster som hört till P-R.M:s uppdrag som riksdagsman eller haft anknytning till detta uppdrag.

Det av åklagaren åberopade erbjudandet hade följande lydelse:

"Som framgått av massmedia har jag för avsikt att efter tre års uppehåll från riksdagen ånyo kandidera - därtill uppmanad av personer inom partiledningen.

Under mina tidigare riksdagsår (1982-1988) deltog jag i ett flertal statliga utredningar och var med placering i näringsutskottet ansvarig för bl.a. partiets energipolitik under de särskilt besvärliga åren i anslutning till Tjernobylolyckan.

I höstas invaldes jag i den moderata partistyrelsen och har därigenom en god inblick i det inre partiarbetet. I länet är jag moderat gruppledare i landstinget och ledamot av länsstyrelsens styrelse.

Jag driver ett eget bolag - Samhällsaspekten AB - i vilket jag åtar mig uppdrag av lobbykaraktär för företag och organisationer som behöver bistånd vad gäller att göra politiska bedömningar i anslutning till olika projekt eller hjälp att finna de rätta kontakterna i den offentliga sektorns labyrinter.

Förutsättningen för att jag skall ha råd att ånyo åta mig ett riksdagsuppdrag (riksdagsarvodet ligger kring 25 000 kr per månad) är att jag inom ramen för mitt företag kan träffa ett treårigt avtal omfattande politisk information och rådgivning med ett mindre antal företag i Västernorrlands län.

Jag erbjuder Dig två konsultdagar a 8 000:- per dag och år. Jag är övertygad om att kostnaden för detta uppdrag kommer att betala sig. Vi står högst sannolikt inför ett regeringsskifte, som i sin tur kommer att leda till förändringar på en lång rad områden. Avregleringar och mera marknadskonforma lösningar måste tillåtas lösa upp de stela strukturer, som idag lägger hinder i vägen för rationellare lösningar på många av våra ekonomiska problem. I en sådan omställningsprocess är det värdefullt med politiker som har erfarenhet från näringslivet.

Mitt erbjudande fyller således två syften. Dels får Du och Ditt företag tillgång till en egen politisk service och dels medverkar Du till att vi från vårt län får en person med både erfarenhet från det politiska fältet och från näringslivet.

Tacksam få Din reaktion på mitt erbjudande.

Vänligen

P-R.M.

P-R.M. och M.B. bestred ansvar.

Åklagaren anförde till utvecklande av åtalet bl.a. följande. Breven som P-R.M. skickat från sitt bolag ("Samhällsaspekten i Sundsvall Aktiebolag" (bolaget)) har tillställts bl.a. följande företag: Svenska Cellulosa (SCA), Mo & Domsjö, Graningeverken, Sundsvalls Verkstäder, Sunds Defibrator, HN Bygg, Gränges, Alby Klorat i Alby, H. & Söner, NCB, Skandia, Skanska, Trygg-Hansa, BÅKAB; R. Bilspedition, Neste Gas, VP System, NCC och Sundfrakt. - De tjänster som P-R.M. utfört för SCA:s räkning, sådana de avses i åtalet, kan härledas till det erbjudande P-R.M. lämnat i brevet. - P-R.M. har såsom medlem i partistyrelsen för moderata samlingspartiet och framförallt i egenskap av medlem i Näringsutskottet haft goda möjligheter att biträda SCA med tjänster. P-R.M:s arbete har bl.a. berört fyra för SCA viktiga områden, såsom avregleringen av el-marknaden (försäljningen av BÅKAB) - privatiseringen av Domänverket - frågor rörande uppbyggnad av ett forskningscenter i Sundsvall - frågor kring den s.k. kretsloppspropositionen. I dessa frågor har P-R.M. avgivit motioner till riksdagen. - När P-R.M. i brevet åtagit sig uppdrag av "lobbykaraktär" och att mot betalning träffa treåriga avtal omfattande politisk information och rådgivning till ett mindre antal företag i Västernorrlands län, har detta avsett tjänster som haft samband med hans kommande uppdrag som riksdagsman. Påstådd "otillbörlighet" kan bedömas endast genom en avvägning av samtliga i målet framkomna omständigheter. Konstitutionsutskottet har i betänkande 1993/94:KU 49 riktigt bedömt åtalade gärningen till att omfatta tjänster som ligger utanför den egentliga verksamheten i kammaren och i andra organ med direkt anknytning till riksdagen, samt uttalat att det inte behövts något medgivande av riksdagen för att väcka åtal.

Vid tingsrätten åberopades två fakturor som P-R.M. ställt till SCA samt hördes P-R.M., M.B. och, såsom vittne, S.O. De uppgav bl.a. följande.

P-R.M: Han anställdes som verkställande direktör vid Handelskammaren år 1963. I det uppdraget hade han livliga kontakter med SCA, som var en av de största intressenterna i Handelskammaren. Dessa kontakter var nödvändiga för att han skulle kunna tillvarata näringslivets intressen. I takt med hans ökade politiska engagemang blev kontakterna alltmer värdefulla för SCA. 1982 invaldes han i riksdagen. Han träffade då en överenskommelse med Handelskammaren, vilken innebar att han kvarstod som VD vid Handelskammaren. Vidare innebar överenskommelsen att mellanskillnaden mellan hans lön vid Handelskammaren och som riksdagsman skulle betalas av en grupp företag, som hade intressen i Handelskammaren. Detta var i stort samma företag, som han senare tillställde det i målet aktuella brevet. Han kvarstod som VD vid Handelskammaren fram till 1985. Avtalet med Handelskammaren prolongerades därefter och fram till det att han bildade eget bolag 1988. Han avstod av familjeskäl från att kandidera vid riksdagsvalet 1988. Under den tidsperiod som han stod utanför riksdagsarbetet var han anställd inom landstinget. Efter diskussioner och samråd med dåvarande ordföranden i Handelskammarens styrelse, S.M.L., bildade han sitt bolag, vilket skulle bedriva konsultverksamhet i näringslivs- och politiska frågor. SCA medverkade till att han fick ett avtal med Handelskammaren, som innebar att han skulle utföra tjänster åt i första hand SCA och fakturera och uppbära betalning från Handelskammaren. Han lämnade kontinuerlig information till SCA och då oftast till S.O. Hans inkomster i bolaget härrörde emellertid i huvudsak från tjänster utförda för Svenska Arbetsgivarföreningen och Handelskammaren. 1991 blev han återigen invald i riksdagen. I samband med detta upphörde kopplingen mellan hans bolag och Handelskammaren. För att han ekonomiskt skulle kunna fortsätta att driva bolaget var han beroende av att få sälja tjänster till näringslivet. Detta var anledningen till att han tilllskrev ett antal företag och erbjöd sina tjänster. Företagen var de av åklagaren angivna. Som VD vid Handelskammaren och genom sitt politiska engagemang hade han fått stora kunskaper i näringslivets förhållanden och om företagsmiljön i Norrland. Det framstod som naturligt för honom att det från företagens sida fanns ett intresse av att dra nytta av hans kunskaper. Hans avsikt var att lämna information om "vad som var på gång" på den politiska marknaden; i riks-, regional- och lokalpolitiken. Ordet "av lobbykaraktär" i brevet avsåg att beskriva de faktiska förhållanden som skulle råda under tiden fram tills han blev riksdagsman och han avsåg aldrig att såsom riksdagsman åta sig uppdrag som innebar påverkan inne i riksdagen. Avsikten var att han efter invalet i riksdagen skulle lämna företagen kvalificerad information om hanteringen i riksdagen. Kontakterna med SCA har på senare tid vanligen skett med M.B. Under hösten 1991 träffade han ett muntligt avtal med M.B. om att utföra tjänster för SCAs räkning. Kontakterna med M.B. och det muntliga avtalet var en fortsättning på det tidigare samarbetet och avtalet hade inget samband med brevet som skickats ut i mars 1991. Det var naturligt att han med SCA och M.B. diskuterade ersättning för sina tjänster efter det att avtalet med Handelskammaren upphörde. Han fakturerade ersättning efter beräkning av ungefärlig tidsåtgång. Den ersättning han begärt av SCA och som framgår av i målet aktuella fakturor hade inte någon direkt koppling till innehållet i brevet, utan det förhållandet att den begärda ersättningen överensstämmer med vad han begärt i brevet beror på att det återspeglar den taxa han tillämpade för sina tjänster. Han fick reaktion på brevet från två företag. Han tog inte några ytterligare kontakter med dessa företag. Det var och är vanligt att riksdagsmän har sidouppdrag. Han försökte inte på något sätt dölja sitt uppdrag åt SCA. Han gick öppet ut med brevet till ett tjugutal företag. Om han anat att det kunde strida mot regler och principer skulle han aldrig ha sänt brevet.

M.B.: Han anställdes 1984 i SCA som bolagsjurist. Han hade dessförinnan arbetat inom domstolsväsendet. 1986 blev han chefsjurist i SCA- koncernen. Efter hand kom hans arbetsuppgifter mer och mer att koncentreras till koncernutveckling och mindre till operativ juridik. Redan under sin tid som domstolsjurist hade han genom politiken haft kontakter med P-R.M. Det blev därför naturligt att han i sitt arbete vid SCA konsulterade P-R.M. i olika frågor. I samband med avregleringen på kraftområdet, som ledde till att BÅKABs kraftverksamhet avvecklades 1991-92, utvecklades kontakterna med P-R.M. ytterligare. Det har även förekommit kontakter i en mängd andra frågor, av både riks- och regionalkaraktär, bl.a. de av åklagaren angivna områdena har varit föremål för olika bedömningar. Det har aldrig föresvävat honom att han skulle använda P-R.M. för påtryckningar i riksdagen. Ord som "lobbying" nämndes aldrig. Det aktuella brevet hamnade på hans bord. Han läste brevet, men minns inte idag om han gjorde någon reflexion i anledning av detta. Samarbetet med P-R.M. hade inte någon koppling till innehållet i brevet. När P-R.M. blev riksdagsman gjorde M.B. en analys av situationen och han drog därvid slutsatsen att samarbetet med P-R.M. var riskfritt. Han konsulterade inte någon i frågan då han inte ansåg att frågan hade den digniteten. Under hösten 1991 diskuterade han med P-R.M. om hur arrangemanget mellan SCA och P-R.M. skulle ske i framtiden. I februari 1992 träffades ett muntligt avtal varvid de kom överens om en arbetsplan och om ersättning till P-R.M. Det fanns inte någon direkt avgränsning för uppdraget utan "vi betalade för en person som hade kontakter och kunskaper och en allmän känsla för den politiska processen". SCA anlitar konsulter i stor omfattning och lägger ned mycket stora belopp härför. Anlitandet av P-R.M. var därför bara ett av många konsultuppdrag, men P-R.M:s erfarenhet och insikt i näringslivsfrågor gjorde att det var "väl värda pengar".

S.O: Han anställdes i SCA 1968 och han pensionerades 1991. Han arbetade med transportfrågor och EU-frågor. Redan på 70-talet, när P-R.M. var chef för Handelskammaren, förekom livliga kontakter mellan honom och P-R.M. Han utnyttjade P-R.M:s kunskaper genom dennes kontakter med företag i hela länet. Under P-R.M:s båda riksdagsperioder tillställde P-R.M. honom material från riksdagen. Han utnyttjade ofta P-R.M:s tjänster, exempelvis när han skulle ha synpunkter på någon promemoria eller på något föredrag. Han skickade då koncept till P-R.M. som rättade dessa. Frekvensen av deras överläggningar framgår av dagboksanteckningar, som han tillställt åklagaren. Han visste att P-R.M. uppbar ersättning från Handelskammaren, även efter det P-R.M. slutat som VD, men han kände inte till hur P-R.M. ersattes av SCA. Det var aldrig tal om detta mellan dem. Det var aldrig aktuellt att P-R.M. i riksdagen skulle "driva någon fråga för SCA:s räkning", utan P-R.M. skulle biträda med sitt kunnande. Han kände inte till det närmare innehållet i avtalet mellan SCA och P-R.M. M.B. har genom olika rapporter fått reda på de insatser som P-R.M. gjort inom området för transport- och EG-frågor.

Sundsvalls tingsrätt (1994-09-08, rådmannen Sten Sikström samt nämndemännen Christina Hjorten, Kenneth Åström och Gerd Ytterbom) dömde P-R.M. för mutbrott till villkorlig dom och 60 dagsböter å 330 kr samt M.B. för bestickning till villkorlig dom och 40 dagsböter å 700 kr. Tingsrätten yttrade i sina domskäl: Av utredningen i målet framgår bl.a., att P-R.M. såsom företrädare för moderata samlingspartiet varit riksdagsledamot 1982-1988, att han därvid varit verksam i näringsutskottet och riksdagens trafikutskott, och att han sedan oktober 1991 åter är verksam i riksdagen såsom ledamot av näringsutskottet. Vidare har framkommit att P-R.M. sedan många år och framförallt under åren som anställd vid Handelskammaren haft ett nära - och omfattande samarbete med SCA. Av vad P-R.M. och M.B. berättat, vilket även stöds av vad S.O. omvittnat, är klarlagt att det arbete som P-R.M. utfört för SCA:s räkning under den ifrågavarande tidsperioden utgjort en fortsättning på tidigare uppdrag. Enbart det förhållandet att av P-R.M. gjord debitering överensstämmer med vad som angivits i brevet förändrar inte denna bedömning. Åklagarens påstående om att de ifrågavarande tjänsterna initierats genom brevet är således vederlagd. På sätt talan utformats har emellertid detta inte någon självständig betydelse, utan de frågor som tingsrätten har att bedöma är, dels om erbjudandet som P-R.M. genom ifrågavarande brevet tillställt ett tjugutal företag, dels ock hans arbetsinsatser mot betalning för SCA:s räkning - utgör mutbrott. Det bedömningsresultat som framkommer i det senare ledet blir sedan helt avgörande för bedömningen av gärningspåståendet gentemot M.B.

Såsom framgår av rättspraxis och doktrin på området avser bestämmelserna om ansvar för mutbrott främst att skydda en tjänsts eller ett uppdrags integritet. Härvid poängteras således intresset av att ett åliggande fullgöres utan ovidkommande hänsyn. För vissa uppdrag och tjänster föreligger särskilda krav på integritet. Så har i förarbetena till aktuell lagstiftning uttalats, att en tjänsts beskaffenhet kan vara sådan att den kräver särskilt integritetsskydd, och att detta i hög grad gäller i fråga om myndighetsutövning och annan väsentlig verksamhet. Mutansvarskommitten har vidare härom bl.a. uttalat, att misstanke, att verksamheten på dessa områden inte bedrivs med opartiskhet och saklighet, skulle på ett olyckligt sätt kunna rubba allmänhetens förtroende för offentliga organ. Vidare uttalas att vissa arbetsuppgifter kan vara av sådan karaktär, att dess korrekta fullgörande måste stå utom allt rimligt tvivel. (SOU 1974:37 s. 119). Enligt tingsrättens bedömning måste uppdrag som riksdagsledamot räknas till sådan "annan väsentlig verksamhet" som omfattas av dessa uttalanden.

P-R.M. har som huvudargument för ansvarsbefrielse anfört, att den ersättning han begärt i brevet respektive erhållit för utförda/kommande tjänster åt SCA, inte utgjort sådan straffbar "belöning" som avses i mutbrottsstadgandet. - Tingsrätten konstaterar härvid att det i motiven till lagstadgandet inte närmare angetts vad som är avsett att falla under uttrycket belöning. På åtskilliga ställen har ordet förmån använts som ett synonymt begrepp. Enligt mutansvarskommitten faller inom det straffbara området "över huvud taget varje förmån, som normalt sett är av beskaffenhet att kunna utgöra ett verksamt bestickningsmedel" (SOU 1974:37 s. 141). - P-R.M:s invändning att begärd och uppburen ersättning ej utgjort belöning kan därför inte vinna beaktande.

Den typiska mutans syfte är att mottagaren skall göra sig skyldig till pliktstridig tjänsteutövning. Inom det straffbara området faller emellertid även förmåner, varmed inte åsyftas att förmå till pliktstridigt förfarande (jfr JuU 1976/77:17 s. 6). Även en förmån som kanske endast utgör erkänsla för redan fullgjord utövning av tjänst eller uppdrag - den må ha varit pliktstridig eller ej - kan, som mutansvarskommitten framhållit, falla under lagrummet.

För att en begäran eller ett mottagande av en förmån skall föranleda straffansvar såsom mutbrott erfordras att den varit "otillbörlig" och att den begärts/mottagits för "tjänsteutövning".

I anslutning till ovannämnda kommittebetänkandet gjorde departementschefen vissa uttalanden om vad som är att anse som tillbörligt (prop 1975/76:176 s. 36 f). Så uttalades att det erfordras en samlad bedömning av alla för det enskilda fallet betydelsefulla omständigheter. Vidare uttalades att som otillbörlig är att betrakta varje transaktion som objektivt sett är ägnad att påverka funktionärens tjänsteutövning.

Den omständigheten att den otillbörliga förmånen skall, för att medföra ansvar, vara mottagen, utlovad eller begärd för arbetstagarens tjänst betyder - såsom uttalats av mutansvarskommitten - inte att det måste visas att den stått i samband med viss tjänsteåtgärd eller att den syftat till, föranlett eller utgjort vederlag för en oriktig eller bestickaren gynnad åtgärd. Såsom kommitten uttalade erfordras emellertid att förmånen i princip skall vara inriktad på åtgärd som hör till arbetstagarens tjänst (SOU 1974:37 s. 142 och 143). - Mot bakgrund härav och av vad P-R.M. själv berättat, dvs. att den politiska information och rådgivning som han erbjudit respektive tillhandahållit emanerar från hans tjänstgöring som riksdagsledamot, måste anses att förmånen skall anses begärd/mottagen i hans tjänsteutövning.

Med beaktande bl.a. av ovan återgivna uttalanden av mutansvarskommitten, departementschefen och justitieutskottet, - vilka uttalanden i allt väsentligt vunnit stöd av Högsta domstolen i ett antal avgöranden, såsom framgår av bl.a. NJA 1985 s. 477, finner tingsrätten - mot bakgrund av att uppdraget som riksdagsledamot kräver särskilt integritetsskydd - det vara utrett, att P-R.M. i brevet, genom att i sin tjänsteutövning erbjuda särbehandling för de företag som erlägger begärd betalning, med ett icke ringa belopp, förfarit otillbörligt. Det synes uppenbart att utomstående till följd av erbjudandet i brevet kan bibringas den uppfattningen att betalaren, framför den som inte betalt , skulle kunna komma att gynnas av P-R.M. vid åtgärd som hör till hans uppdrag som riksdagsledamot. P-R.M. är därför förfallen till ansvar för mutbrott.

När det gäller P-R.M:s ersättning från SCA finner tingsrätten, helt i enlighet med vad som anförts ovan - angående bl.a. belöning, otillbörlig och tjänsteutövning - att den fakturerade och därefter uppburna ersättningen om 96 000 kr, utgjort en otillbörlig förmån för tjänster som haft sådan anknytning till P-R.M:s uppdrag som riksdagsledamot, att förfarandet bör föranleda ansvar för mutbrott. De av P-R.M. för ansvarsbefrielse åberopade och oemotsagda omständigheterna, att han nedlagt arbete åt SCA som fullt ut motsvarar det uppburna beloppet, att frågan om riksdagsledamöters eventuella arbete vid sidan av egentligt riksdagsarbete inte finns lagreglerat, och att det är relativt vanligt att riksdagsledamöter jämte riksdagsarbetet fullgör avlönade uppdrag i bolagsstyrelser och föreningar eller erhåller ersättning från tidigare anställningar, föranleder inte till annan bedömning.

M.B., som för SCA:s räkning både ingått avtal med P-R.M. och varit ansvarig för utbetalning av ersättningen till P-R.M., kan - då ersättningen utgjort en otillbörlig förmån för P-R.M. i dennes tjänsteutövning - inte undgå ansvar för bestickning.

P-R.M. och M.B. överklagade domen och yrkade att åtalet skulle ogillas.

I hovrätten hördes P-R.M. och M.B. på nytt samt åberopades S.O:s vittnesutsaga vid tingsrätten och den där förebragta skriftliga bevisningen.

Av P-R.M:s och M.B:s utsagor återges följande uppgifter.

P-R.M: Med hänsyn till den industriella tyngdpunkten i området var det naturligt att han som verkställande direktör för handelskammaren ägnade sig åt skogs- energi- och transportfrågor. Av tradition var SCA:s verkställande direktör ordförande i handelskammaren. SCA var även en av de större bidragsgivarna till handelskammarens verksamhet. Det var därför ofrånkomligt att han kom i kontakt med olika frågor inom SCA:s verksamhetsområde. Efter riksdagsperioden 1985-1988 hade han ett avtal med handelskammaren som bl.a. garanterade honom ett visst antal konsultdagar i det egna bolaget. Han fortsatte att inom sitt bolag arbeta för SCA. Han hade också andra uppdrag, bl.a. från SAF. Inför valet 1991 gjorde han olika överväganden hur och om det skulle vara möjligt att ha kvar det egna bolaget och samtidigt sitta i riksdagen. Den 30 juni 1991 skulle garantiavtalet med handelskammaren upphöra. Det var inte möjligt att tillföra bolaget de medel som behövdes för bl.a. revision av bolaget från det beskattade riksdagsmannaarvodet. För att i framtiden kunna fortsätta driva egen verksamhet skrev han därför det "säljbrev" som är aktuellt i målet. Han diskuterade brevet med S.O. men denne hade inga synpunkter. Han såg själv inga problem med att driva viss verksamhet vidare i bolaget under den tid som han satt i riksdagen, eftersom det är vanligt att riksdagsmän både har sidouppdrag och driver egen verksamhet. De tjänster som han avsåg i brevet innebar att han skulle tillhandahålla politisk information och analyser, plocka fram offentliga riksdagshandlingar som kunde vara aktuella i någon fråga för uppdragsgivaren, redovisa de pågående politiska förändringsprocesserna samt att hjälpa företag att "komma rätt" i den offentliga byråkratin. Någon lobbyverksamhet i form av uppvaktningar inför myndigheter, riksdagsutskott eller andra beslutsfattare hade han aldrig ägnat sig åt i sitt bolag och det var inte sådan verksamhet han syftade på i brevet. Däremot skulle han med det mycket stora kontaktnät han hade inom samhällslivet på många olika nivåer kunna hänvisa sin uppdragsgivare till rätt myndighet och rätt person för en viss fråga. För honom själv framstod det som en självklarhet att konsultuppdraget inte skulle omfatta någon form av lobbyverksamhet i riksdagen. Han skulle inte kunna tänka sig att svika sina plikter som riksdagsman. - Dagarvodet var i enlighet med hans vanliga taxa för sådana uppdrag och innefattade också förberedelsearbetet för en konsultation. Naturligtvis var det inte meningen att han skulle utföra arbete åt alla de bolag han tillskrev utan endast åt så många som han kunde hinna med vid sidan av riksdagsarbetet. Brevet ledde inte till att avtal slöts med något företag. Fastän hans avtal med handelskammaren upphört att gälla fortsatte han med samma verksamhet som tidigare för SCA:s räkning - egentligen samma frågor som han varit SCA behjälplig med sedan 1960-talet. Däremot hade ersättningsfrågan kommit i en ny situation eftersom han inte längre fick ersättning från handelskammaren. Han hade därför kontakt med bl.a. M.B. och de var under hösten 1991 överens om att SCA skulle ersätta honom direkt för det arbete han utförde åt SCA. Det egentliga avtalet träffades mellan honom och M.B. i början av 1992. Han och M.B. diskuterade aldrig brevet utan det var endast fråga om en fortsättning på det mångåriga samarbetet mellan honom och SCA. Nivån på ersättningen hämtades från det tidigare avtalet med handelskammaren. De uppdrag han hade för SCA:s räkning omfattade bl.a. frågor rörande försäljningen av Båkab Energi AB, flyttningen av SCA:s huvudkontor, tidningarna Arbetets och Nya Norrlands konkurs, problem med EG- inriktning, forskningspolitik, transportproblem, Assi Domän, SCA:s investering i England med en sydafrikansk partner, avregleringen av elmarknaden och liknande där han hade något att tillföra. Under den aktuella tidsperioden ingick det politiska parti han företräder i regeringen. Detta gjorde att riksdagsmännens uppgift i riksdag och utskott var att "lotsa igenom regeringens förslag". Utrymmet för egna politiska initiativ var avsevärt mindre under den borgerliga regeringen än om partiet befunnit sig i oppositionsställning i riksdagen. Han motionerade inte om någonting annat än om ett forskningscentrum i Sundsvall och den motionen byggde på ett underlag från högskolan. Allt arbete han utförde åt SCA var utanför riksdagen även om det var frågan om politiska bedömningar där han använde sina allmänpolitiska kunskaper. Han bedömde att det hade ett värde för SCA att någon med hans kunskaper i olika frågor kunde medverka i företaget och belysa olika frågeställningar ur andra synvinklar än de gängse. Det har aldrig varit på tal att han på något sätt särskilt skulle tillmötesgå SCA:s önskemål i arbetet i riksdagen och han hade heller ingen faktisk möjlighet till det.

M.B.: SCA har små interna utredningsresurser varför företaget i stor utsträckning köper tjänster externt. SCA har genomgått stora förändringar de senaste åren, bl.a. har Båkab sålts för ca 11 miljarder kr och huvudkontoret har flyttats till Stockholm. M.B. lärde känna P-R.M. under 1980-talet och han och andra företrädare för SCA har haft nytta av hans synpunkter. Det har varit löpande kontakter i många frågor. M.B. kände till att P-R.M. hade ett avtal med handelskammaren - till vilken SCA bidrar med väsentliga belopp - varför frågan om att särskilt ersätta P-R.M. tidigare aldrig varit aktuell. Han har sett det aktuella brevet. Det kom honom att tänka på att P-R.M:s avtal med handelskammaren gått ut och att han måste reglera frågan om ersättning för P-R.M:s arbete åt SCA. I övrigt saknade brevet allt intresse för SCA, eftersom P-R.M. redan arbetade åt SCA. Ersättningsfrågan berördes under hösten 1991 och ett avtal slöts under februari 1992. Efter detta betalade SCA den faktura P-R.M. tidigare utställt. Den beskrivning som givits av P-R.M. rörande hans arbetsuppgifter är riktig och han har närmast arbetat mer än vad som förväntats. Varken brevet eller det förhållandet att P-R.M. var riksdagsman hade någon betydelse för honom vid beslutet att ingå det aktuella avtalet. Det var P-R.M:s samlade erfarenhet som var intressant liksom hans förmåga att analysera politiska beslut och trender och hans kännedom om aktuella utredningar och samhällsutvecklingen i stort. P-R.M. fungerade som ett komplement till andra analyser och han har specialistkunskaper inom bl.a. energiområdet. Det har aldrig vid något tillfälle varit tal om att P-R.M. skulle företräda eller driva någon fråga åt SCA. Om SCA vill påverka politiskt har man möjlighet att ordna egna möten med exempelvis departementschefer, något som skett flera gånger under den aktuella perioden. Informationen har gått från P-R.M. till SCA och ej i motsatt riktning. Genom sin tidigare verksamhet hade P-R.M. god kännedom om SCA:s intressen och kunde "sila" och anpassa den aktuella informationen efter SCA:s behov.

Hovrätten för Nedre Norrland (1995-05-22, f.d. hovrättslagmannen Ingrid Andersson, hovrättsrådet Anders Lind, referent, hovrättsassessorn Lars Magnusson samt nämndemännen Ulla-Britt Ulander och Björn Westin) ogillade åtalen och anförde i sina domskäl: Enligt 20 kap. 2 § första stycket brottsbalken straffas arbetstagare för mutbrott, om han tar emot, låter åt sig utlova eller begär muta eller annan otillbörlig belöning för sin tjänsteutövning. Enligt andra stycket skall vad sålunda stadgas också tillämpas på en riksdagsledamot.

I 17 kap. 7 § brottsbalken stadgas att den som till någon som omfattas av reglerna för mutbrott lämnar, utlovar eller erbjuder muta eller annan otillbörlig belöning för tjänsteutövningen skall fällas till ansvar för bestickning.

Mot bakgrund av vad P-R.M. och M.B. uppgivit i hovrätten samt till vad S.O. uppgivit och som antecknats i tingsrättens dom finner hovrätten - lika med tingsrätten - att de ersättningar P-R.M. erhållit av SCA inte kan anses ha initierats genom erbjudandet i brevet. I målet är utrett att P-R.M. under en lång följd av år på olika sätt arbetat eller haft beröring med frågor som varit av betydelse för SCA. Detta har fått till följd att han haft regelbundna kontakter med olika tjänstemän vid SCA. Det får också anses utrett att SCA haft nytta av P-R.M:s kunskaper. Mot bakgrund av detta framstår det inte som anmärkningsvärt att - när förutsättningarna för P-R.M:s ekonomiska utbyte av ifrågavarande verksamhet förändrats - SCA funnit det lämpligt att avtala direkt med honom om en fortsättning på verksamheten. Om verksamheten - som synes ha bestått i att informera SCA om vad offentliga handlingar från riksdagen och regeringen innehöll inom verksamhetsområden som var intressanta för SCA samt att analysera politiska frågor och anlägga politiska synpunkter på olika frågeställningar som berörde SCA - har inte annat framkommit än att den utgjort en fortsättning på det arbete P-R.M. utfört åt SCA och fått ersättning för av handelskammaren. Det finns ingenting som tyder på att den utgivna ersättningen om 96 000 kr varit särskilt hög i förhållande till P-R.M:s arbetsinsats. I målet har heller ingenting framkommit som tyder på att uppdraget från SCA haft någon som helst beröring eller samband med P-R.M:s uppdrag som riksdagsledamot eller avsett att få det. Något rättsligt hinder för en riksdagsledamot att åta sig denna typ av sidouppdrag kan inte anses föreligga. Med hänsyn till vad som sålunda framkommit skall åtalet mot P-R.M. i denna del ogillas.

Som framgått har hovrätten inte funnit det på något sätt lagstridigt eller anmärkningsvärt att SCA anlitat P-R.M. såsom konsult och utgivit ersättning för det arbete denne utfört. Med hänsyn härtill saknas skäl att närmare beröra åtalet mot M.B. för bestickning utan detta skall ogillas.

Såvitt avser det brev P-R.M. sänt till ett antal företag kan det till en början konstateras att utredningen i hovrätten inte på något sätt ger belägg för att syftet med detta varit att P-R.M. skulle erbjuda tjänster som innebar ett pliktstridigt handlande i riksdagen från hans sida. Mot bakgrund av vad som framkommit rörande P-R.M:s arbetsuppgifter hos SCA och det förhållandet att han helt öppet erbjudit sina tjänster i ett brev som ställts till ett flertal större bolag talar fastmer med styrka för att något sådant syfte inte förelegat.

Emellertid framgår av förarbetena till den kortfattade och tämligen opreciserade lagbestämmelsen i 20 kap. 2 § brottsbalken att lagstiftarens avsikt varit att straffbelägga inte bara transaktioner som har en konkret inriktning på pliktstridigt förfarande utan också sådana som allmänt sett är ägnade att påverka funktionärens tjänsteutövning och som kan utgöra en fara för ett pliktstridigt handlande. Avsikten med bestämmelsen är att ge ett långtgående skydd för tjänstens integritet (prop 1975/76:176 s. 29 f, 36). Beträffande lagtextens formulering "för tjänsten" har mutansvarskommitten uttalat att den ifrågavarande förmånen i princip skall vara inriktad på åtgärd som hör till arbetstagarens tjänst (SOU 1974:37 s. 142). Vad gäller P-R.M. innebär detta att förmånen skall vara inriktad på åtgärd som hör till uppdraget som riksdagsledamot. I doktrinen (Cars, Mutor och bestickning, 1983, s. 42-43, 47) har anförts att så snart det föreligger ett yttre samband mellan en belöning och utövningen av en tjänst eller ett uppdrag antar man att mutan påverkar eller kan påverka mottagarens tjänsteutövning; antagandet om påverkan kan brytas om det är fråga om ersättning för ett personligt uppdrag - "extra-knäck" - som ligger helt vid sidan av funktionärens tjänsteutövning, om ersättningen inte är oskäligt stor i förhållande till uppdragets karaktär och omfattning.

Brevet upptar i första stycket ett meddelande att P-R.M. har för avsikt att kandidera för uppdrag som riksdagsledamot, i andra och tredje styckena en beskrivning av hans meriter i politiskt hänseende, i fjärde stycket en presentation av det bolag P-R.M. drivit sedan 1988 samt i femte, sjätte och sjunde styckena själva erbjudandet. Särskilt av femte och sjunde styckena framgår att erbjudandet har ett samband med det kommande - eventuella - riksdagsledamotskapet. P-R.M. klargör där att förutsättningen för att han skall kunna åtaga sig ett uppdrag som riksdagsledamot är att han inom ramen för sitt bolag kan erhålla konsultuppdrag samt betonar att det är till gagn för länet att få en ledamot i riksdagen med hans erfarenhet från det politiska fältet och från näringslivet.

P-R.M. uttrycker sig i brevet kortfattat och beskrivningen av tjänsterna är allmänt hållen. Det är därför inte möjligt att få en mer detaljerad bild av erbjudandet. Det kan emellertid inte i ett brottmål komma i fråga att göra några fria uttolkningar utan bedömningen av om fråga är om ett straffbart förfarande måste strikt bygga på P-R.M:s eget ordval.

Vad gäller själva erbjudandet i femte, sjätte och sjunde styckena i brevet anges att detta avser politisk information, rådgivning och service mot ett konsultarvode om 8 000 kr per dag. Tingsrätten har i överklagade domen, angivit att P-R.M. i brevet erbjudit särbehandling för de företag som erlägger begärd betalning. Brevet innehåller emellertid inte något sådant erbjudande och det har för övrigt ej heller åklagaren påstått. - Konsultarvodet om 8 000 kr per dag kan inte för den som har någon erfarenhet av konsultverksamhet uppfattas som oskäligt, i synnerhet som det torde vara ganska vanligt att ett dagarvode innefattar förberedande arbete till konsultationen. Den som läser det mycket kortfattade erbjudandet inser att fråga inte är om en uttömmande beskrivning av ett eventuellt konsultuppdrag utan att kompletterande upplysningar kommer att lämnas, om ett bolag anmäler intresse.

Såsom brevet är utformat är även fjärde styckets beskrivning av verksamheten i bolaget av betydelse. P-R.M. uppger där att han åtager sig uppdrag av lobbykaraktär. Med ordet lobby torde i allmänhet avses en påtryckning på beslutsfattare i mer informella former. När det gäller riksdagsarbetet förhåller det sig emellertid på det sättet att ordet lobby ibland används för den form av påverkan som sker genom att en representant för ett bolag eller en organisation företräder inför ett helt utskott och därvid lämnar upplysningar och synpunkter i någon viss sakfråga (jfr artiklar rörande lobby i nr 10, 14, 16 och 18 av Från Riksdag och Departement 1988). Detta anses inte otillbörligt utan tvärt om vara av värde genom att utskottsledamöterna därigenom får ett bredare beslutsunderlag. P-R.M. har i brevet definierat vad han menar med lobby, nämligen bistånd åt företag och organisationer "vad gäller att göra politiska bedömningar i anslutning till olika projekt eller hjälp att finna de rätta kontakterna" (i den offentliga sektorns labyrinter). P-R.M. har alltså inte uppgivit att fråga skulle vara om kontakter i riksdagen.

I förarbetena till bestämmelsen om mutbrott har anförts att bedömningen av frågan om brottsligt förfarande föreligger skall göras på grundval av samtliga för det enskilda fallet betydelsefulla omständigheter. Bland annat bör särskilt beskaffenheten av den tjänst eller det uppdrag som innehavaren innehar beaktas, därvid personer som utövar myndighet eller annan väsentlig offentlig verksamhet intar en särställning (prop. 1975/76:176 s. 36). Justitieutskottet uttalade: Avgörande för bedömningen av otillbörlighetsbegreppet bör i första hand vara syftet med straffbudet, dvs. de intressen som straffbudet avser att skydda måste skjutas i förgrunden. Med hänsyn till det traditionellt starka skyddsintresse som är förenat med myndighetsutövande verksamhet intar personer som utövar sådan verksamhet en särställning. Det är därför naturligt att otillbörlighetsbegreppet får en vidare innebörd när verksamheten innefattar myndighetsutövning än när så ej är fallet. (JuU 1976/77:17 s. 10). - I Beckman m.fl., Kommentar till brottsbalken II, 6 uppl. s. 476, anföres att den närmare bestämningen av begreppet otillbörlighet är beroende av sed och allmän uppfattning samt att vad som bör anses otillbörligt kan växla från tid till annan och vara olika inom olika verksamhetsområden.

Det finns på grund av dessa uttalanden skäl att klargöra vad som innefattas i uppdraget som riksdagsledamot och vad som skiljer utövandet av ett sådant uppdrag från tjänsteutövning.

I det betänkande som avgavs av Konstitutionsutskottet rörande åtalet mot P-R.M. konstateras att enligt grundlagberedningen avses med utövande av riksdagsledamotsuppdrag endast ledamotens verksamhet i kammaren, utskott och vissa uppräknade organ, där verksamheten har samband med det egentliga riksdagsarbetet; utanför detta område faller verksamhet i förvaltningsstyrelsen, Riksdagens revisorer och uppdrag såsom fullmäktige i Riksbanken (KU 1993/94:49). Av detta följer att arbete som utföres inom partiet eller vid kontakter med väljarna inte hör till ledamotskapet i den mening som här är av intresse. - I betänkandet har utskottet uttalat att den gärning åklagaren lägger P-R.M. till last inte begåtts i verksamhet i kammaren eller i riksdagsorgan med direkt anknytning till arbetet i riksdagen.

För en riksdagsledamot gäller i flera avseenden helt andra regler än för en domare eller annan tjänsteman. En tjänsteman får sålunda inte tillföra ett mål eller ett ärende material och upplysningar i annan ordning än som är stadgat i lag och förordning och får inte låta informella kontakter påverka beredningen och bedömningen av målet/ärendet. Några sådana restriktioner föreligger inte för en riksdagsledamot utan torde det tvärtom vara av grundläggande betydelse för ett meningsfullt arbete inom riksdagen att ledamöterna tillför denna kunskaper och synpunkter utifrån sina egna erfarenheter utanför riksdagen och att så många kompetensområden som möjligt finns representerade. Det ligger därför i sakens natur att en riksdagsledamot skall vara aktiv även utanför det direkta riksdagsarbetet och vara mottaglig för åsikter och synpunkter. Detta torde vara orsaken till att det inte finns något lagstadgande eller någon praxis som - i motsats till vad som gäller för tjänstemän - reglerar innehav av bisysslor. Synsättet har lett till att ett stort antal riksdagsledamöter har betalda styrelseuppdrag i bolag och organisationer. Det är allmänt bekant att vissa riksdagsledamöter har ett stort antal sådana uppdrag. Det förekommer att riksdagsledamot med eget företag fortsätter att driva detta under mandatperioden. Det synes inte heller i och för sig föreligga något hinder mot att en riksdagsledamot mot betalning utför arbete åt sin tidigare arbetsgivare, vilken kan ha ett intresse av att hålla kontakt med sin arbetstagare och efter mandattidens slut få tillbaka denne.

Också i en del andra avseenden skiljer sig uppdraget som riksdagsledamot från vad som gäller för tjänstemän. Som exempel kan nämnas immunitetsreglerna i 4 kap. 8 § regeringsformen, de i förhållande till vad som gäller för tjänstemän mycket begränsade jävsbestämmelserna i riksdagsordningen och bestämmelsen i 20 kap. 1 § tredje stycket brottsbalken att ledamot av beslutande statlig församling inte är underkastad ansvar för tjänstefel för någon åtgärd som han vidtar i denna egenskap.

Det kan således konstateras att en riksdagsledamot enligt lag och sedvänja intar en betydligt friare ställning än en tjänsteman. Detta skall ses i belysning av att en riksdagsledamot som åsidosätter sina plikter eller uppträder olämpligt riskerar att förlora väljarnas förtroende och att inte bli omvald. Såsom redan anförts när det gäller konsultuppdraget för SCA finns det inte något rättsligt hinder för en riksdagsledamot att mot ersättning tillhandahålla intresserade information och råd av politisk karaktär, allt under förutsättning att fråga inte är om sekretessbelagt material. Att tjänsterna lämnas inom ramen för en bolagsverksamhet saknar betydelse. Vid den tidigare gjorda genomgången av de olika styckena i brevet har konstaterats att P-R.M. inte erbjudit bolagen någon särbehandling i riksdagen och att han inte uppgivit att han i sitt bolag bedriver lobbyverksamhet där. Brevet får därför anses uteslutande avse tjänster som ligger utanför det egentliga arbetet som riksdagsledamot. Det finns ingenting i brevet som tyder på annat än att det begärda konsultarvodet skall motsvaras av en arbetsinsats från P-R.M:s sida och, såsom förut anförts, kan arvodet inte anses oskäligt. Att vissa formuleringar i brevet är mindre väl övervägda och kan föranleda mer vidsträckta tolkningar än vad ordalagen i själva verket ger vid handen kan inte läggas P-R.M. till last vid ansvarsbedömningen. Mycket talar för att förklaringen till att P-R.M. uttryckt sig på sätt han gjort helt enkelt är den att det varit en främmande tanke för honom att erbjuda tjänster som skulle innefatta ett pliktstridigt handlande i riksdagen och att han inte ansett sig ha någonting att dölja. Det förhållandet att P-R.M., därest erbjudandet antogs av något bolag, skulle komma att under mandatperioden få insyn i och fördjupade kontakter med detta kan mot bakgrunden av den praxis som råder när det gäller riksdagsledamöters bisysslor inte i sig anses presumera en fara för pliktstridigt handlande. Vid en samlad bedömning av samtliga dessa föreliggande omständigheter finner hovrätten att, även om på sätt förut angivits visst yttre samband föreligger mellan de erbjudna tjänsterna och P-R.M:s kommande uppdrag som riksdagsledamot, det inte kan anses att P-R.M. begärt otillbörlig belöning för uppdraget. Åtalet skall alltså ogillas även i denna del.

Målnummer B 442/94