RH 2003:64
Påföljden för en 81-årig man som gjort sig skyldig till mord har av hovrätten bestämts till fängelse sju år.
Åklagaren åtalade K.N. för mord enligt följande gärningsbeskrivning. K.N. har den 3 juni 2003 i den gemensamma bostaden på Balladgatan i Malmö uppsåtligen berövat sin före detta hustru D.N. livet genom att med ett hagelgevär skjuta henne i halsen och huvudet. D.N. har omedelbart avlidit till följd av skottskadan.
Malmö tingsrätt (2003-09-05, rådmannen Ulla Nilsson samt nämndemännen Eva Bårman, Lars Larsson och Birgitta Lybegård) fann åtalet styrkt och dömde K.N. till fängelse tio år.
Beträffande brottets rubricering yttrade tingsrätten följande.
K.N. har erkänt att han tagit livet av D.N. genom att skjuta henne med ett hagelgevär. Han har invänt att gärningen med hänsyn till omständigheterna bör rubriceras som dråp.
Tingsrätten delar åklagarens uppfattning att det av förhöret med K.N. som hållits på kvällen den 3 juni 2003 framgår att han först tagit ett beslut att döda D.N. och att han i den avsikten hämtat sitt gevär, laddat geväret och därefter osäkrat det. Han har också förflyttat sig genom lägenheten och har därför haft tid till eftertanke innan han avlossade ett skott mot henne. Han siktade mot hennes huvud och avlossade skottet i avsikt att döda henne. Det framgår också att D.N., innan han avlossade skottet, fått klart för sig att han var beväpnad. Mot denna bakgrund kan gärningen inte bedömas som dråp. K.N. skall dömas för mord.
I påföljdsfrågan anförde tingsrätten bl.a. följande.
Påföljden för mord skall bestämmas till fängelse tio år eller på livstid. Vad som talar för att välja fängelse på livstid är – som åklagaren framhållit – att K.N. visat stor beslutsamhet att genomföra sitt beslut sedan han bestämt sig för att ta livet av D.N. Han har använt ett mycket grovt våld genom att använda ett hagelgevär, avlossa detta på kort avstånd och sikta mot huvudet. D.N. måste enligt tingsrättens bedömning dessutom ha insett att han stod i begrepp att döda henne. Omständigheterna är nämligen sådana att det framgår att hon var på flykt genom lägenheten. Hon måste mot denna bakgrund ha känt en stark dödsångest. K.N. har därefter skjutit henne snett bakifrån.
K.N. är över 80 år gammal. Mot denna bakgrund och då dödsskjutningen inte föregåtts av någon längre planering anser tingsrätten att påföljden ändå bör kunna stanna vid fängelse i tio år. I samma riktning talar att K.N., såsom han upplevt det, uppfattat att han utsatts för en allvarlig kränkning av D.N. och därför befunnit sig i en sinnesstämning som gjort det svårt för honom att besinna sig.
Påföljden för K.N. bör alltså bestämmas till fängelse i tio år.
K.N. överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle bestämma påföljden till rättspsykiatrisk vård med särskild utskrivningsprövning eller, i andra hand, sätta ned fängelsestraffet. Åklagaren yrkade att hovrätten skulle bestämma påföljden till fängelse på livstid.
Hovrätten över Skåne och Blekinge (2003-11-07, hovrättslagmannen Lars Göran Abelson, hovrättsrådet Agneta Lindelöf, tf. hovrättsassessorn Heléne Wahlgren, referent, samt nämndemännen Tranje Danielsson och Margareta Forsberg) ändrade tingsrättens domslut på så sätt att hovrätten bestämde påföljden till fängelse sju år. I domskälen uttalade hovrätten bl.a. följande.
Genom K.N:s berättelse och utredningen i övrigt är det klarlagt att K.N. på tid och plats som åklagaren angett uppsåtligen berövat D.N. livet genom att skjuta henne med ett hagelgevär i halsen och huvudet.
Den som berövar annan livet skall dömas för mord, såvida inte brottet med hänsyn till de omständigheter som föranlett gärningen eller eljest är att anse som mindre grovt. I sådant fall skall i stället dömas för dråp.
Vid bedömningen av hur brottet skall rubriceras har hovrätten att utgå från de uppgifter K.N. lämnat här. Genom dessa och genom vad som i övrigt förekommit är utrett att det före brottet varit en helt vanlig dag i K.N:s och D.N:s liv och att inget anmärkningsvärt eller annat som avvikit från deras vanliga rutiner inträffat. Av K.N:s berättelse framgår vidare att D.N., som varit kraftigt alkoholpåverkad, efter det att hon väckt honom gjort uttalanden som K.N. uppfattat som mycket provocerande. K.N. har därefter hämtat sitt hagelgevär, laddat det och på kort avstånd skjutit D.N. med ett skott snett bakifrån. K.N. har således, efter det att han upplevt att han blivit utsatt för en allvarlig kränkning, handlat oöverlagt och i hastigt mod. Händelseförloppet har varit mycket kortvarigt och utredningen ger inte belägg för att D.N. hunnit uppfatta vad som skulle inträffa innan det direkt dödande skottet avlossades. De angivna omständigheterna talar med styrka för att brottet bör anses som mindre grovt. Å andra sidan har D.N., på samma sätt som flertalet mordoffer, befunnit sig i en skyddslös situation. Detta, liksom det förhållandet att hon och K.N. var närstående, talar för att brottet skall bedömas som mord. Hovrätten har uppfattat Högsta domstolens praxis på det sättet att när fråga är om uppsåtligt dödande av närstående saknas i stort sett utrymme för att bedöma ett sådant brott som dråp (jfr NJA 1989 s. 97, NJA 1994 s. 310 och NJA 2002 s. 116.) Mot bakgrund härav finner hovrätten, liksom tingsrätten, att brottet bör bedömas som mord.
I fråga om påföljdsvalet ansluter sig hovrätten till tingsrättens bedömning. K.N. skall således dömas till ett fängelsestraff.
Straffet för mord är fängelse i tio år eller på livstid. Av rättspraxis (bl.a. NJA 1985 s. 510) framgår att det inte råder någon presumtion för att fängelse på livstid skall dömas ut för mord, utan straffet skall bestämmas enligt gängse straffmätningsprinciper, varvid det för att livstidsstraff skall komma i fråga bör fordras att någon särskild försvårande omständighet föreligger. Det kan t.ex. vara fråga om att gärningsmannen visat särskild grymhet genom att uppsåtligen, såsom vid fall av tortyr, plåga offret svårt före dödandet eller genom att döda ett barn eller någon som på grund av invaliditet saknat förmåga att försvara dig. Andra exempel på fall där fängelse på livstid framstår som befogat är då mordet sker för att främja annat brott eller för att dölja ett brott som gärningsmannen varit inblandad i. Livstidsstraff bör också tillämpas när det rör sig om dödande av flera personer och beträffande gärningsmän som tidigare dömts för synnerligen allvarlig brottslighet.
Vid en sammanvägning av omständigheterna i förevarande fall anser hovrätten att det vid bedömningen av straffvärdet saknas tillräckliga skäl att frångå ett tidsbestämt straff. Straffvärdet av brottet motsvarar således enligt hovrättens bedömning fängelse tio år. Vid straffmätningen skall enligt 29 kap. 5 § första stycket 6 brottsbalken i mildrande riktning beaktas K.N:s höga ålder, 81 år. Med hänsyn härtill föreligger enligt hovrättens mening särskilda skäl att döma till ett lindrigare straff än vad som är föreskrivet för brottet. Påföljden bör bestämmas till fängelse sju år.