RH 2013:13

Åklagaren åtalade L.L. för arbetsmiljöbrott enligt följande gärningsbeskrivning.

Gärning. Den 9 juni 2009 har det inträffat en arbetsolycka vid kartongmaskinavdelningen på Cascades Djupafors Aktiebolag i Kallinge. Företaget tillverkar kartongpapp på rulle. Operatör C.S. har skött en rullmaskin där kartongpapp rullas till önskad bredd och tjocklek, varefter rullarna vägs och registreras. Riskområdet vid rullmaskinen var omgärdat av ett cirka en meter högt staket med två förreglade grindar. Grinden kunde dock öppnas även under den tid det tar för maskinen att stanna. C.S. har berett sig tillträde till riskområdet genom att öppna grinden eller hoppa över staketet. Han har därefter fastnat mellan kartongrulle och bärvals, rullat igenom och klämts till döds.

L.L. har på grund av delegation av arbetsmiljöuppgifter varit ansvarig för arbetsmiljön i företaget. Han har uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosatt vad som enligt arbetsmiljölagen har ålegat honom till förebyggande av olycksfall och därigenom, av oaktsamhet, orsakat dödsfallet.

Under lång tid har man haft problem med att de kantremsor som skurits bort i rullmaskinen, inte åker ner i för dem avsedda rör, vilket kan leda till att de åker in i pappersrullen och förstör den. År 1999 har man haft ett liknande tillbud vid rullmaskinen och under hösten 2008 har man haft problem med att arbetstagare har satt förreglingen till grinden ur funktion. Arbetet vid rullmaskinen har präglats av ett högt arbetstempo. Detta har ökat stressfaktorn hos arbetstagarna, vilket har medfört en benägenhet att försöka klara produktionskraven genom att kringgå de skyddsanordningar som fanns.

Det läggs L.L. till last att han brustit i det förebyggande arbetsmiljöarbetet enligt följande, det har inte genomförts en tillräcklig undersökning och bedömning av risker beträffande arbetsmomenten vid rullmaskinen, de förreglade grindarna till rullmaskinen har saknat tidlås eller annan anordning som hindrar att grindarna kan passeras innan farlig maskinrörelse i rullmaskinen har stannat, staketets låga höjd har inte hindrat tillträde till rullmaskinens riskområde, det har förelegat bristande information om risker samt otillräckliga säkerhetsrutiner och instruktioner, kontroll av rutiner och instruktioner har varit otillräckliga.

Lagrum. 3 kap. 10 § jämfört med 7 § brottsbalken, 3 kap.2 a och 3 §§arbetsmiljölagen (1977:1160), Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS) 2001:1, 7-11 §§ samt 2006:4, 3, 5 och 8 §§ jämfört med bilaga A2.13 och 11 § jämfört med bilaga B2.3 samt 14 §.

Vidare yrkade åklagaren att Cascades Djupafors Aktiebolag (Cascades) enligt 36 kap. 7 § brottsbalken skulle åläggas företagsbot om två miljoner kr. Åklagaren anförde följande grunder.

Den under åtalspunkt 1 beskrivna brottsligheten har begåtts av en företrädare för Cascades näringsverksamhet. Bolaget har inte gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten. Brottet har skett av en person i ledande ställning grundad på befogenhet att företräda näringsidkaren eller fatta beslut på näringsidkarens vägnar.

V.C.S., O.S. och J.C.S., föräldrar och syster till C.S., yrkade att L.L. och Cascades skulle förpliktas att solidariskt betala skadestånd till envar av dem med 50 000 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 9 juni 2009 till dess att betalning sker för den personskada i form av psykiskt lidande av övergående natur (sveda och värk) som åsamkats dem till följd av dödsfallet.

L.L. förnekade gärningen och bestred skadeståndsskyldighet. Cascades motsatte sig åklagarens talan om företagsbot och bestred skadeståndsskyldighet.

Tingsrätten (rådmannen Carina Wågnäs Blomkvist samt nämndemännen Anita Seaberg, Per-Anders Nygård och Sune Johansson) fann i dom den 15 februari 2012 utrett att L.L. hade gjort sig skyldig till arbetsmiljöbrott på det sätt åklagaren hade påstått samt anförde såvitt avser talan om företagsbot och skadestånd följande.

DOMSKÄL

Frågan om företagsbot

Företrädare i ledande ställning för Cascades har gjort sig skyldig till arbetsmiljöbrott. Brottet har begåtts i utövning av bolagets näringsverksamhet. Bolaget har under lång tid underlåtit att riskbedöma arbetet med rullmaskinen trots problemen med s.k. rems och en tidigare klämskada vid samma maskin. Vidare har arbetsförhållandena vid rullmaskinen inte varit i enlighet med arbetsmiljöföreskrifterna vad gäller skyddsanordningar. Inte heller har det funnits skriftliga instruktioner rörande arbetet vid maskinen trots de allvarliga säkerhetsriskerna med att arbetet vid maskinen och introduktionen av nyanställda har i detta hänseende varit bristfällig. Bolagets underlåtenhet har lett till en dödsolycka.

Bolaget har således inte gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten. Bolaget ska därför åläggas företagsbot.

Av 36 kap. 8 § brottsbalken framgår att företagsbot ska fastställas till lägst fem tusen kronor och högst tio miljoner kronor. När storleken av företagsboten bestäms, ska enligt 36 kap. 9 § första stycket brottsbalken, med beaktande av straffskalan för brottet, särskild hänsyn tas till den skada eller fara som brottsligheten inneburit samt till brottslighetens omfattning och förhållande till näringsverksamheten.

Reglerna om företagsbot infördes år 1986. Den 1 juli 2006 slopades kravet på att brottsligheten skulle ha inneburit ett grovt åsidosättande av de särskilda skyldigheter som var förenade med verksamheten eller annars var av allvarligt slag. I motiven framgår att lagändringen tillkommit i syfte att effektivisera och öka användningen av sanktionen, bland annat så att den skulle kunna användas även beträffande mindre allvarlig brottslighet. Även i sådana fall ansågs det önskvärt att ge näringsidkaren incitament att organisera verksamheten på ett sätt som motverkar eller förhindrar att överträdelser sker. Det anges emellertid också att graden av åsidosättandet av näringsidkarens skyldigheter fortfarande ska vara av betydelse för bedömningen, men att den omständigheten bör kunna beaktas vid bedömningen av den fara eller skada som brottsligheten inneburit samt av brottslighetens förhållande till näringsverksamheten (se prop. 2005/06:59 s. 18 f och 35).

Domstolen ska vid bestämmandet av företagsbotens storlek i stor utsträckning utgå från objektiva omständigheter. Subjektiva faktorer bör ges en mer begränsad betydelse. Utdömandet av företagsbot ska därmed vara verksamhetsrelaterat snarare än personrelaterat.

När det gäller rekvisitet brottslighetens omfattning är det en försvårande omständighet om det varit fråga om systematisk brottslighet som bedrivits i stor omfattning.

Storleken på företagsboten ska enligt motiven bestämmas oberoende av företagets storlek men det konstateras samtidigt att smärre avvikelser i ett stort företag kan medföra en brottslighet av större omfattning än motsvarande avvikelse i ett litet företag. Beträffande brottslighetens förhållande till näringsverksamheten har gärningsmannens ställning i företaget betydelse; likaså är graden av åsidosättande av näringsidkarens skyldigheter avgörande (se prop. 2005/06:59 s. 35 och 61 f). Enligt motiven bör de högre beloppen vara förbehållna ytterlighetsfall. Det bör också beaktas att företagsbot är tillämpligt på ett brett spektrum av brott av olika svårighetsgrad, från rena bötesbrott till mycket allvarliga brott. Straffskalan för den nu aktuella brottsligheten är fängelse i högst två år. Man bör därav kunna dra slutsatsen att företagsbotens storlek inte ska bestämmas till ett belopp i den nedre delen av skalan.

En utgångspunkt måste också vara att bestämma storleken på beloppet så att det utgör ett incitament att inte begå fortsatta överträdelser. Vid bestämmandet av storleken på företagsboten i det nu aktuella fallet ska det beaktas att graden av åsidosättandet av näringsidkarens skyldigheter och faran härmed varit mycket allvarlig. Den aktuella maskinen har använts i industriell verksamhet och varit i drift dygnet om, vilket allmänt sett måste anses vara brottslighet av det farligare slaget. Den skada som brottsligheten har orsakat har också varit mycket allvarlig men något medvetet risktagande har inte framkommit och något vinstsyfte synes inte ha legat bakom brottsligheten. Bolaget synes i vart fall numera ha ett seriöst arbetsmiljöarbete. Vid en samlad bedömning av dessa omständigheter och med Riksenhetens för miljö- och arbetsmiljömål riktlinjer angående företagsbot som utgångspunkt finner tingsrätten att företagsboten bör bestämmas till 2 miljoner kr. Det har inte framkommit att bolaget har vidtagit några närmare åtgärder för att förebygga, avhjälpa eller begränsa de skadliga verkningarna av den nu aktuella händelsen. Yrkandet om jämkning av företagsboten kan därför inte vinna bifall.

Skadeståndsfrågan

Vid denna utgång i skuldfrågan är L.L. och Cascades solidariskt skadeståndsskyldiga i förhållande till C.S:s föräldrar och syster.

Skadestånd för psykiskt lidande i anledning av nära anhörigs död på grund av oaktsamt dödande utgår normalt med ett schablonbelopp. Beloppet har sedan lång tid varit 25 000 kr men Svea hovrätt har i dom den 15 november 2011 frångått beloppet under angivande av att beloppet varit oförändrat under lång tid trots inflation och att andra nivåer av ideella skadestånd stigit. Svea hovrätt bestämde skadeståndet till 40 000 kr till envar av målsägandena. Tingsrätten gör beträffande skadeståndets storlek samma bedömning som Svea hovrätt och finner att O.S., V.C. S. och J.C.S. ska tillerkännas skadestånd med 40 000 kr.

Om ränteyrkandet råder inte tvist.

DOMSLUT

Tingsrätten dömer L.L. för arbetsmiljöbrott till villkorlig dom och dagsböter 80 å 600 kr, ålägger Cascades att betala företagsbot om två miljoner kr samt förpliktar L.L. och Cascades att solidariskt betala skadestånd till var och en av V.C.S., O.S. och J.C.S. med 40 000 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från den 9 juni 2009 till dess att betalning sker.

L.L. överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle frikänna honom från ansvar och, till följd därav, ogilla V.C.S:s, O.S:s och J.C.S:s skadeståndsyrkanden. I andra hand yrkade han att hovrätten skulle sätta ner skadeståndet.

Även Cascades överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle ogilla talan om företagsbot eller, i vart fall, sätta ner företagsboten.

Åklagaren, V.C.S., O.S. och J.C.S. motsatte sig L.L:s och Cascades ändringsyrkanden.

V.C.S., O.S. och J.C.S. överklagade för egen del domen och yrkade fullt bifall till sina vid tingsrätten framställda skadeståndsyrkanden.

L.L. motsatte sig V.C.S:s, O.S:s och J.C.S:s ändringsyrkanden.

Cascades medgav V.C.S:s, O.S:s och J.C.S:s ändringsyrkanden.