lagen.nu

RH 2013:13

Storleken av företagsbot vid arbetsmiljöbrott genom vållande till annans död. Även storleken av skadeståndet till den förolyckades nära anhöriga för personskada i form av psykiskt lidande av övergående natur (sveda och värk).

Blekinge tingsrätt

Åklagaren åtalade L.L. för arbetsmiljöbrott enligt följande gärningsbeskrivning.

Gärning. Den 9 juni 2009 har det inträffat en arbetsolycka vid kartongmaskinavdelningen på Cascades Djupafors Aktiebolag i Kallinge. Företaget tillverkar kartongpapp på rulle. Operatör C.S. har skött en rullmaskin där kartongpapp rullas till önskad bredd och tjocklek, varefter rullarna vägs och registreras. Riskområdet vid rullmaskinen var omgärdat av ett cirka en meter högt staket med två förreglade grindar. Grinden kunde dock öppnas även under den tid det tar för maskinen att stanna. C.S. har berett sig tillträde till riskområdet genom att öppna grinden eller hoppa över staketet. Han har därefter fastnat mellan kartongrulle och bärvals, rullat igenom och klämts till döds.

L.L. har på grund av delegation av arbetsmiljöuppgifter varit ansvarig för arbetsmiljön i företaget. Han har uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosatt vad som enligt arbetsmiljölagen har ålegat honom till förebyggande av olycksfall och därigenom, av oaktsamhet, orsakat dödsfallet.

Under lång tid har man haft problem med att de kantremsor som skurits bort i rullmaskinen, inte åker ner i för dem avsedda rör, vilket kan leda till att de åker in i pappersrullen och förstör den. År 1999 har man haft ett liknande tillbud vid rullmaskinen och under hösten 2008 har man haft problem med att arbetstagare har satt förreglingen till grinden ur funktion. Arbetet vid rullmaskinen har präglats av ett högt arbetstempo. Detta har ökat stressfaktorn hos arbetstagarna, vilket har medfört en benägenhet att försöka klara produktionskraven genom att kringgå de skyddsanordningar som fanns.

Det läggs L.L. till last att han brustit i det förebyggande arbetsmiljöarbetet enligt följande, det har inte genomförts en tillräcklig undersökning och bedömning av risker beträffande arbetsmomenten vid rullmaskinen, de förreglade grindarna till rullmaskinen har saknat tidlås eller annan anordning som hindrar att grindarna kan passeras innan farlig maskinrörelse i rullmaskinen har stannat, staketets låga höjd har inte hindrat tillträde till rullmaskinens riskområde, det har förelegat bristande information om risker samt otillräckliga säkerhetsrutiner och instruktioner, kontroll av rutiner och instruktioner har varit otillräckliga.

Lagrum. 3 kap. 10 § jämfört med 7 § brottsbalken, 3 kap. 2 a och 3 §§ arbetsmiljölagen (1977:1160), Arbetsmiljöverkets föreskrifter (AFS) 2001:1, 7-11 §§ samt 2006:4, 3, 5 och 8 §§ jämfört med bilaga A2.13 och 11 § jämfört med bilaga B2.3 samt 14 §.

Vidare yrkade åklagaren att Cascades Djupafors Aktiebolag (Cascades) enligt 36 kap. 7 § brottsbalken skulle åläggas företagsbot om två miljoner kr. Åklagaren anförde följande grunder.

Den under åtalspunkt 1 beskrivna brottsligheten har begåtts av en företrädare för Cascades näringsverksamhet. Bolaget har inte gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten. Brottet har skett av en person i ledande ställning grundad på befogenhet att företräda näringsidkaren eller fatta beslut på näringsidkarens vägnar.

V.C.S., O.S. och J.C.S., föräldrar och syster till C.S., yrkade att L.L. och Cascades skulle förpliktas att solidariskt betala skadestånd till envar av dem med 50 000 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 9 juni 2009 till dess att betalning sker för den personskada i form av psykiskt lidande av övergående natur (sveda och värk) som åsamkats dem till följd av dödsfallet.

L.L. förnekade gärningen och bestred skadeståndsskyldighet. Cascades motsatte sig åklagarens talan om företagsbot och bestred skadeståndsskyldighet.

Tingsrätten (rådmannen Carina Wågnäs Blomkvist samt nämndemännen Anita Seaberg , Per-Anders Nygård och Sune Johansson) fann i dom den 15 februari 2012 utrett att L.L. hade gjort sig skyldig till arbetsmiljöbrott på det sätt åklagaren hade påstått samt anförde såvitt avser talan om företagsbot och skadestånd följande.

DOMSKÄL

Frågan om företagsbot

Företrädare i ledande ställning för Cascades har gjort sig skyldig till arbetsmiljöbrott. Brottet har begåtts i utövning av bolagets näringsverksamhet. Bolaget har under lång tid underlåtit att riskbedöma arbetet med rullmaskinen trots problemen med s.k. rems och en tidigare klämskada vid samma maskin. Vidare har arbetsförhållandena vid rullmaskinen inte varit i enlighet med arbetsmiljöföreskrifterna vad gäller skyddsanordningar. Inte heller har det funnits skriftliga instruktioner rörande arbetet vid maskinen trots de allvarliga säkerhetsriskerna med att arbetet vid maskinen och introduktionen av nyanställda har i detta hänseende varit bristfällig. Bolagets underlåtenhet har lett till en dödsolycka.

Bolaget har således inte gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten. Bolaget ska därför åläggas företagsbot.

Av 36 kap. 8 § brottsbalken framgår att företagsbot ska fastställas till lägst fem tusen kronor och högst tio miljoner kronor. När storleken av företagsboten bestäms, ska enligt 36 kap. 9 § första stycket brottsbalken, med beaktande av straffskalan för brottet, särskild hänsyn tas till den skada eller fara som brottsligheten inneburit samt till brottslighetens omfattning och förhållande till näringsverksamheten.

Reglerna om företagsbot infördes år 1986. Den 1 juli 2006 slopades kravet på att brottsligheten skulle ha inneburit ett grovt åsidosättande av de särskilda skyldigheter som var förenade med verksamheten eller annars var av allvarligt slag. I motiven framgår att lagändringen tillkommit i syfte att effektivisera och öka användningen av sanktionen, bland annat så att den skulle kunna användas även beträffande mindre allvarlig brottslighet. Även i sådana fall ansågs det önskvärt att ge näringsidkaren incitament att organisera verksamheten på ett sätt som motverkar eller förhindrar att överträdelser sker. Det anges emellertid också att graden av åsidosättandet av näringsidkarens skyldigheter fortfarande ska vara av betydelse för bedömningen, men att den omständigheten bör kunna beaktas vid bedömningen av den fara eller skada som brottsligheten inneburit samt av brottslighetens förhållande till näringsverksamheten (se prop. 2005/06:59 s. 18 f och 35).

Domstolen ska vid bestämmandet av företagsbotens storlek i stor utsträckning utgå från objektiva omständigheter. Subjektiva faktorer bör ges en mer begränsad betydelse. Utdömandet av företagsbot ska därmed vara verksamhetsrelaterat snarare än personrelaterat.

När det gäller rekvisitet brottslighetens omfattning är det en försvårande omständighet om det varit fråga om systematisk brottslighet som bedrivits i stor omfattning.

Storleken på företagsboten ska enligt motiven bestämmas oberoende av företagets storlek men det konstateras samtidigt att smärre avvikelser i ett stort företag kan medföra en brottslighet av större omfattning än motsvarande avvikelse i ett litet företag. Beträffande brottslighetens förhållande till näringsverksamheten har gärningsmannens ställning i företaget betydelse; likaså är graden av åsidosättande av näringsidkarens skyldigheter avgörande (se prop. 2005/06:59 s. 35 och 61 f). Enligt motiven bör de högre beloppen vara förbehållna ytterlighetsfall. Det bör också beaktas att företagsbot är tillämpligt på ett brett spektrum av brott av olika svårighetsgrad, från rena bötesbrott till mycket allvarliga brott. Straffskalan för den nu aktuella brottsligheten är fängelse i högst två år. Man bör därav kunna dra slutsatsen att företagsbotens storlek inte ska bestämmas till ett belopp i den nedre delen av skalan.

En utgångspunkt måste också vara att bestämma storleken på beloppet så att det utgör ett incitament att inte begå fortsatta överträdelser. Vid bestämmandet av storleken på företagsboten i det nu aktuella fallet ska det beaktas att graden av åsidosättandet av näringsidkarens skyldigheter och faran härmed varit mycket allvarlig. Den aktuella maskinen har använts i industriell verksamhet och varit i drift dygnet om, vilket allmänt sett måste anses vara brottslighet av det farligare slaget. Den skada som brottsligheten har orsakat har också varit mycket allvarlig men något medvetet risktagande har inte framkommit och något vinstsyfte synes inte ha legat bakom brottsligheten. Bolaget synes i vart fall numera ha ett seriöst arbetsmiljöarbete. Vid en samlad bedömning av dessa omständigheter och med Riksenhetens för miljö- och arbetsmiljömål riktlinjer angående företagsbot som utgångspunkt finner tingsrätten att företagsboten bör bestämmas till 2 miljoner kr. Det har inte framkommit att bolaget har vidtagit några närmare åtgärder för att förebygga, avhjälpa eller begränsa de skadliga verkningarna av den nu aktuella händelsen. Yrkandet om jämkning av företagsboten kan därför inte vinna bifall.

Skadeståndsfrågan

Vid denna utgång i skuldfrågan är L.L. och Cascades solidariskt skadeståndsskyldiga i förhållande till C.S:s föräldrar och syster.

Skadestånd för psykiskt lidande i anledning av nära anhörigs död på grund av oaktsamt dödande utgår normalt med ett schablonbelopp. Beloppet har sedan lång tid varit 25 000 kr men Svea hovrätt har i dom den 15 november 2011 frångått beloppet under angivande av att beloppet varit oförändrat under lång tid trots inflation och att andra nivåer av ideella skadestånd stigit. Svea hovrätt bestämde skadeståndet till 40 000 kr till envar av målsägandena. Tingsrätten gör beträffande skadeståndets storlek samma bedömning som Svea hovrätt och finner att O.S., V.C. S. och J.C.S. ska tillerkännas skadestånd med 40 000 kr.

Om ränteyrkandet råder inte tvist.

DOMSLUT

Tingsrätten dömer L.L. för arbetsmiljöbrott till villkorlig dom och dagsböter 80 å 600 kr, ålägger Cascades att betala företagsbot om två miljoner kr samt förpliktar L.L. och Cascades att solidariskt betala skadestånd till var och en av V.C.S., O.S. och J.C.S. med 40 000 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från den 9 juni 2009 till dess att betalning sker.

Hovrätten över Skåne och Blekinge

L.L. överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle frikänna honom från ansvar och, till följd därav, ogilla V.C.S:s , O.S:s och J.C.S:s skadeståndsyrkanden. I andra hand yrkade han att hovrätten skulle sätta ner skadeståndet.

Även Cascades överklagade domen och yrkade att hovrätten skulle ogilla talan om företagsbot eller, i vart fall, sätta ner företagsboten.

Åklagaren, V.C.S., O.S. och J.C.S. motsatte sig L.L:s och Cascades ändringsyrkanden.

V.C.S., O.S. och J.C.S. överklagade för egen del domen och yrkade fullt bifall till sina vid tingsrätten framställda skadeståndsyrkanden.

L.L. motsatte sig V.C.S:s , O.S:s och J.C.S:s ändringsyrkanden.

Cascades medgav V.C.S:s , O.S:s och J.C.S:s ändringsyrkanden.

Hovrätten (hovrättsrådet Lena Serrander, rådmannen Sofia Tauson och tf. hovrättsassessorn Linnéa Brossner, referent, samt nämndemännen Christer Hansson och Göran V Johansson) fastställde i dom den 10 januari 2013 tingsrättens domslut såvitt avsåg åtalet för arbetsmiljöbrott samt anförde såvitt avsåg skadeståndtalan riktad mot L.L. och talan om företagsbot följande.

DOMSKÄL

Skadestånd

L.L. ska med hänsyn till utgången i målet betala skadestånd till V.C.S., O.S. och J.C.S. Han har inte godtagit något belopp som skäligt i och för sig.

V.C.S., O.S. och J.C.S. har vad gäller skadeståndets storlek anfört att schablonersättningen för skadestånd i anledning av nära anhörigs död varit oförändrad under lång tid och att det nu finns skäl för en höjning av beloppet.

Nära anhöriga till den som har dödats genom en skadeståndsgrundande handling har enligt 5 kap. 2 § första stycket 3 skadeståndslagen (1972:207) rätt till skadestånd för personskada som åsamkats dem till följd av dödsfallet. Av 5 kap. 1 § första stycket skadeståndslagen framgår att skadestånd till den som har tillfogats personskada omfattar bl.a. ersättning för psykiskt lidande av övergående natur (sveda och värk).

Skadestånd för psykiskt lidande i anledning av nära anhörigs död utgår normalt med ett schablonbelopp som varierar i storlek beroende på om den skadeståndsgrundande handlingen har varit uppsåtlig eller oaktsam. Den schabloniserade ersättningsnivån när det gäller oaktsamt dödande har länge uppgått till 25 000 kr (se NJA 2000 s. 521).

Förarbetena till bestämmelsen i 5 kap. 2 § första stycket 3 skadeståndslagen innehåller inte något uttalande om vad som skulle kunna vara en rimlig ersättningsnivå annat än att det sägs att det belopp som i hittillsvarande rättspraxis synes ha dömts ut om 25 000 kr numera framstår som lågt (se prop. 2000/01:68 s. 37).

Högsta domstolen har prövat schablonbeloppets storlek efter det att de nämnda förarbetsuttalandena gjordes.

I rättsfallet NJA 2004 s. 26 fann Högsta domstolen att de normer som allmänt tillämpas vid bestämmande av ersättning för sveda och värk även fortsättningsvis får tas till utgångspunkt när det gäller att fastställa vilket belopp som schablonmässigt ska utgå. Detta eftersom lagstiftaren valt att reglera skadestånd för psykiska besvär till nära anhöriga till följd av dödsfall som en ersättning för personskada i form av sveda och värk. Domstolen konstaterade vidare att det inte fanns underlag för att anta att de psykiska besvär, utöver sorg och saknad, som kan uppkomma till följd av ett skadeståndsgrundande dödsfall i allmänhet är av en sådan omfattning och karaktär att de kan motivera en högre schablonmässig ersättning än det belopp om 25 000 kr som enligt Trafikskadenämndens hjälptabeller för år 2002 motsvarade en akut sjuktid på ett år med annan vård än sjukhusvård.

I rättsfallet NJA 2006 s. 738 konstaterade Högsta domstolen att uttalandet i NJA 2004 s. 26 innebär att en skadelidande har rätt till ersättning för sveda och värk motsvarande ett års akut sjuktid med annan vård än sjukhusvård eller, vid uppsåtlig dödande, ett dubbelt så högt belopp utan att behöva förebringa någon bevisning (se även NJA 2007 s. 953).

Enligt Trafikskadenämndens hjälptabeller för år 2009 motsvarar 30 000 kr avrundat uppåt en akut sjuktid på ett år med annan vård än sjukhusvård. Den ersättning L.L. ska betala till var och en av V.C.S., O.S. och J.C.S. bör därför bestämmas till 30 000 kr.

Företagsbot

Arbetsmiljöbrottet har begåtts i utövning av Cascades näringsverksamhet. För brottet är föreskrivet strängare straff än penningböter. Cascades har inte gjort vad som skäligen kunnat krävas för att förebygga brottsligheten. Av befattningsbeskrivningen framgår att produktionschefen ingår i Cascades ledningsgrupp. L.L. har också vidgått att han som produktionschef kunde företräda bolaget och fatta beslut på bolagets vägnar. Brottet har således begåtts av en person i ledande ställning grundad på befogenhet att företräda Cascades eller fatta beslut på bolagets vägnar. Förutsättningarna för att ålägga Cascades företagsbot är, som tingsrätten funnit, uppfyllda.

Företagsbot ska, som tingsrätten angett, bestämmas till lägst fem tusen kr och högst tio miljoner kr. Av 36 kap. 9 § brottsbalken följer att när företagsbotens storlek bestäms, ska, med beaktande av straffskalan för brottet, särskild hänsyn tas till den skada eller fara som brottsligheten inneburit samt till brottslighetens omfattning och förhållande till näringsverksamheten. Av förarbetena framgår att den skada eller fara som brottsligheten har inneburit ska vara grundläggande för bestämningen av boten. Vid beaktande av brottslighetens omfattning finns det i allmänhet skäl att se mer allvarligt på sådan brottslighet som har bedrivits på ett systematiskt sätt och i stor omfattning, än på enstaka överträdelser. När det gäller brottslighetens förhållande till näringsverksamheten, bör hänsyn tas till såväl graden av åsidosättande som till gärningsmannens ställning i företaget. Storleken på företagsboten ska vidare bestämmas oberoende av företagets storlek (se prop. 1985/86:23 s. 70 och prop. 2005/06:59 s. 61 och 62).

Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål har tagit fram riktlinjer för bestämmande av företagsbotens storlek. Det kan, i syfte att uppnå en så enhetlig rättstillämpning som möjligt, framstå som lämpligt att använda de beloppsintervall som anges i riktlinjerna som en utgångspunkt, även om det givetvis måste finnas stort utrymme att ta hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet. Detta synsätt har också stöd i ett antal tidigare hovrättsavgöranden (jfr t.ex. Hovrätten över Skåne och Blekinges dom den 22 oktober 2009 i mål B 417-09, Svea hovrätts dom den 15 november 2011 i mål B 1007-11 och B 1008-11 samt Hovrätten för Västra Sveriges dom den 16 december 2011 i mål B 4597-10).

Brottet har i detta fall inneburit mycket stor skada, C.S:s död. I försvårande riktning talar även det förehållande att brottsligheten läggs Cascades dåvarande produktionschef till last samt att den pågått i Cascades kärnverksamhet under en längre tid, trots att bolaget fått flera varningssignaler om att det fanns allvarliga brister i arbetsmiljöarbetet såvitt avser rullmaskinen. I mildrande riktning bör dock beaktas att det inte varit fråga om ett medvetet risktagande och att det inte heller legat något vinstsyfte bakom brottsligheten. Sammantaget anser hovrätten, i likhet med tingsrätten, att en rimlig företagsbot i detta fall uppgår till ett belopp om två miljoner kr.

Cascades har anfört att det finns skäl att jämka företagsboten och har gjort gällande dels att brottet medfört annan betalningsskyldighet för bolaget varför den samlade reaktionen på brottsligheten skulle bli oproportionerligt sträng, dels att bolaget efter förmåga försökt förebygga de skadliga verkningarna av brottet.

Den samlade reaktionen på brottsligheten är inte för sträng. Som framgått ovan har det funnits flera brister i Cascades arbetsmiljöarbete. Det har bl.a. funnits stora brister i de grundläggande riskbedömningarna av arbetsmomenten vid rullmaskinen. Bolaget kan därmed inte anses ha försökt förebygga de skadliga verkningarna av brottet. Det saknas även i övrigt förutsättningar för jämkning.

DOMSLUT

Hovrätten ändrar tingsrättens domslut på så sätt att hovrätten beslutar att L.L., solidariskt med Cascades, ska betala skadestånd till envar av V.C.S., O.S. och J.C.S. med 30 000 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från den 9 juni 2009 till dess att betalning sker.

Hovrätten fastställer tingsrättens domslut i fråga om företagsbot.

Hovrättens dom meddelad: den 10 januari 2013.

Mål nr: B 774-12.

Lagrum: 36 kap. 7 § brottsbalken; 5 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207).

Rättsfall: NJA 2000 s. 521; NJA 2004 s. 26; NJA 2006 s. 738.

Litteratur: Prop. 1985/86:23 s. 70; Prop. 2005/06:59 s. 61 och 62; Prop. 2000/01:68 s. 37.

Metadata

Domstol
Hovrättenöver Skåne och Blekinge
Avgörandedatum
2013-01-10
Målnummer
B774-12
Lagrum
36 kap. 7 § brottsbalken (1962:700)
5 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207)
Rättsfall
NJA 2000 s. 521
NJA 2004 s. 26
NJA 2006 s. 738
Litteratur
Prop. 1985/86:23 s. 70
Prop. 2005/06:59 s. 61 och 62
Prop. 2000/01:68 s. 37
Sökord
Företagsbot
Skadestånd
Nära anhörig
Oaktsamhet
Källa
Domstolsverket
Lagen.nu är en privat webbplats. Informationen här är inte officiell och kan vara felaktig | Ansvarsfriskrivning | Kontaktinformation