RH 2018:34

En VD för ett bolag som anställt skogsarbetare från Kamerun har inte befunnits skadeståndsskyldig för uteblivna löner, i huvudsak därför att det som bevisats om hur VD:n uppträtt inte ansetts ut-göra ett kvalificerat otillbörligt agerande.

Umeå tingsrätt

Bakgrund

Skogsnicke AB, fortsättningsvis benämnt Bolaget, hade sitt säte i Vännäs kommun och inledde sin verksamhet år 2004. Bolaget ägnade sig i huvudsak åt skogsplantering. Styrelsen i Bolaget utgjordes av N.G. som även var Bolagets VD. Bolaget har till viss del rekryterat arbetskraft direkt från Kamerun och arbetstagare därifrån har utfört planteringsarbeten i Sverige bl.a. under åren 2011 och 2012. Bolaget har haft bl.a. kärandena L.N., B.F., E.A., A.D., P.U., Z.U. och P.T. anställda under denna tidsperiod. Bolaget försattes i konkurs år 2014.

Kärandena har vid tingsrätten ansökt om stämning mot N.G. och Bolaget. Talan mot Bolaget har under målens handläggning återkallats och målen har skrivits av i dessa delar. Tvisten mellan parterna gäller främst frågan om N.G. genom brott eller kvalificerat otillbörligt agerande är skyldig att utge skadestånd till dem med visst belopp.

Yrkanden

L.N., B.F., E.A., A.D., P.U., Z.U. och P.T. (kärandena) väckte talan mot Bolaget och N.G. Kärandena yrkade förpliktande för Bolaget och N.G. att som ersättning för utebliven lön, övertids- och semesterersättning samt traktamenten utge vissa belopp jämte ränta till var och en av kärandena. Bolaget och N.G. bestred käromålen.

Parterna yrkade ersättning för rättegångskostnader.

Grunder för skadeståndsskyldighet

Skadeståndsskyldighet på grund av brott

Samtliga kärande har gjort gällande att N.G. gjort sig skyldig till bedrägeri jämlikt 9 kap. 1 § brottsbalken. Enligt 2 kap. 2 § skadeståndslagen ska N.G. ersätta den rena förmögenhetsskada som uppkommit genom brottet.

Följande gärningspåstående har framställts.

Bolaget och N.G. har vilselett kärandena genom att inför respektive planteringssäsong 2011 och 2012 delge dem anställningserbjudanden, vilket har förmått dem att ta sig till Kongo för att kunna få arbetstillstånd, varefter de begett sig till Sverige för att arbeta hos Bolaget, trots att Bolaget och N.G. aldrig haft för avsikt att ersätta dem enligt anställningserbjudandet.

I Sverige arbetade kärandena utan att erhålla vad som utlovats i anställningserbjudandet.

Detta har inneburit vinning för Bolaget och N.G. - som ensam ägare och styrelseledamot i Bolaget - och skada för kärandena.

Avseende dem som arbetade båda säsongerna har Bolaget och N.G. i slutet av planteringssäsongen 2011 utlovat att erlägga den ersättning som uteblev för säsongen och att även, med avseende på säsongen 2012, uppfylla villkoren i anställningserbjudandet om kärandena även arbetade under planteringssäsongen 2012.

Genom det sagda vilseledandet har Bolaget och N.G. förmått kärandena att arbeta även säsongen 2012, trots att Bolaget och N.G. inte hade för avsikt att uppfylla sitt löfte.

Den enskilde käranden, B.F., har dessutom den 4 oktober 2011 av Bolaget och N.G. blivit vilseledd genom att erbjudas arbete för perioden oktober 2011-april 2012 med en lön om 15 000 kr i månaden, trots att avsikten varit att inte ersätta honom. Därefter utförde B.F. det avtalade arbetet utan att få någon lön alls.

Det sagda har lett till skada för kärandena och vinning för Bolaget och N.G.

Skadestånd på grund av kvalificerad otillbörlighet

Samtliga kärandeparter

N.G. är i vart fall skyldig att utge skadestånd till kärandena då han på ett kvalificerat otillbörligt sätt - enligt vad som framgår av det redovisade händelseförloppet - ingripit/agerat i avtalsförhållandet mellan Bolaget och kärandena till skada för dem, varvid kärandenas underlägsna och utsatta ställning särskilt bör beaktas.

N.G:s tillvägagångssätt har varit att förespegla kärandena förhållandevis rimliga lönenivåer och traktamenten m.m. i förening med lagenliga arbetstider, vilket N.G. emellertid aldrig haft för avsikt att uppfylla.

Särskilt bör beaktas att kärandena av N.G. förmåtts att lämna sitt avläg-set belägna hemland under skuldsättning och att de, på grund av N.G:s lågt satta ersättningsnivåer för genomfört arbete, försatts i en avsevärt mycket sämre ekonomisk situation än den de befann sig i då de avreste till Sverige.

Det ska tilläggas att en arbetsgivare som utfärdat ett anställningserbjudande - på det sätt som N.G. gjorde - vilket innefattar en försäkran inför Migrationsverket om att uppgifterna om anställningsvillkoren är riktiga, och att de ska tillämpas hela anställningstiden, inte därefter kan ändra dessa villkor eftersom förutsättningarna för det beviljade arbetstillståndet då bortfallit med följden att arbetstillståndet rätteligen skulle återkallas.

Kärandena har utfört mycket omfattande arbetsinsatser, för vilket Bolaget betalat dem med en högst oansenlig del av den utlovade och avtalade ersättningen. Kärandena har också varit berättigade att utgå ifrån att anställningserbjudandet skulle innefatta en korrekt tillämpning av svensk lagstiftning och kollektivavtalet, vilket N.G. gravt brutit emot, bl.a. genom att beordra dem kontinuerlig övertid på i genomsnitt 70 procent utan att betala någon ersättning alls, och genom att inte heller underrätta dem om att ett sådant förfarande är förbjudet enligt lag, och om att rätt till övertids-ersättning föreligger enligt kollektivavtalet.

I den mån ledighet förekom skedde det endast under ett par söndagar. På söndagarna fick kärandena också sluta något tidigare på kvällen så att de kunde inhandla mat för nästkommande vecka.

Arbetsdagarna såg ut på följande sätt.

- Väckning kl. 05.00.

- Avresa till arbetsplatsen kl. 06.00. Resorna tog normalt cirka en timme.

- Arbetet påbörjades normalt kl. 07.00 och pågick därefter i hög takt.

- Inga raster var utlagda. Eventuella måltider intogs under hand.

- Arbetet avslutades normalt vid 21-23-tiden.

- Återkomsten inträffade normalt vid 22-24-tiden, varefter följde tillagning och intagande av måltider samt hygienbestyr.

- Normalt kunde man gå till sängs vid 24-02-tiden.

Vid slutet av säsongen år 2011 skyllde N.G. de ofullständiga löneutbetalningarna på sina uppdragsgivare, två stora skogsbolag. N.G. påstod att han hade stora belopp att vänta från dem och att de inte betalat i tid. Han utlovade emellertid att alla planterare rikligt skulle kompenseras vid den kommande säsongen 2012 när hans uppdragsgivare betalat.

Kärandena ville inte tro annat än att N.G. skulle infria dessa löften och de flesta av dem begav sig därefter till Göteborg för att avvakta till nästa säsong. Kärandena blev djupt förtvivlade över N.G:s uppenbart uppsåtliga åsidosättanden av sina förpliktelser gentemot dem samtliga.

De kontaktade så småningom den fackliga organisationen, vilket emellertid ledde till att N.G. blev hotfull mot dem som han ansåg hade "skvallrat". Bl.a. skickade han ett mejl avseende tre namngivna planterare med synnerligen hotfulla uttalanden, som inte bara avsåg dem själva, utan framförallt deras anhöriga i Kamerun. Av mejlet framgick även att de inte hade några ytterligare löner att vänta genom det hänsynslösa och cyniska uttalandet: " I rather spend 2 000 USD on this than giving them 1 USD. They are finished ...".

I den uppkomna situationen, som medförde stor besvikelse och upprördhet hos kärandena, som försattes i ekonomisk misär, fick de lov att lämna sina anställningar, trots att största delen av den lön de hade rätt till inte hade betalats av arbetsgivaren.

Inte bara de själva utan även deras anhöriga hade i stort hela sin ekonomi upphängd på projektet med arbete i Sverige. Att sluta på eget initiativ, eller om så skedde efter uppsägning från anställningen, skulle därför innebära en än värre ekonomisk situation för såväl planterarna som deras familjer, även då det uppenbarades att de inte alls fick ut vad de hade rätt att kräva.

Trots de orimliga arbetsförhållandena blev N.G. aggressiv och hotade med avsked om någon av de anställda gjorde något kritiskt påpekande. Det visade sig senare också att allvarliga konsekvenser uppstod om exempelvis lönehanteringen ifrågasattes. Det gällde Z.U., som under andra hälften av juli 2012 blev avskedad av N.G., för att han krävde att få ut mer än de endast 13 000 kr han dittills erhållit från säsongens början, dvs. för cirka två och en halv månads arbete med över 50 procents övertid. En annan planterare, A.D., som drabbades av en arbetsskada i benen då han utförde en ålagd arbetsuppgift, blev avskedad med en "1 000-lapp i handen", vilket var den enda lön han fick för nästan två månaders arbete. N.G. hade dessförinnan vägrat transportera A.D. till en sjukvårdsinrättning, trots att det var fråga om en allvarlig skada som gav upphov till bestående men. I juli 2012 blev även planteringsarbetarna S.B. och T.C. avskedade för att de ansåg sig inte kunna utföra biltransporter eftersom de inte hade något arbetstillstånd för 2012. De som vågade kontakta facket blev allvarligt hotade.

Samtliga hade tagit dyra lån och det gick inte att under sådana förhållanden återvända till hemlandet om man inte kunde göra rätt för sig. Bl.a. ovannämnda omständigheter gjorde det möjligt för N.G. att förmå samt-liga planterare att väl prestera sitt arbete, de arbetsmiljömässigt oaccepta-bla förhållandena, (brist på regnkläder, bodar m.m.) och det mycket primi-tiva, och icke sanitärt godtagbara boendet till trots. Till detta ska läggas att planterarna inte ens bereddes möjlighet att få sin lagenliga dygns- och veckovila och betogs alla möjligheter till rekreations- och fritidsverksamheter, i vart fall under år 2011. En viktig "fritidsaktivitet" var att tvätta kläder under de primitiva förhållanden som anvisades av N.G. De långa arbetsdagarna i kombination med detta fysiskt krävande arbete fick dramatiska hälsoeffekter, bl.a. såtillvida att samtliga kraftigt gick ned i vikt, normalt 10-15 kg.

Oaktat det nyss sagda var den allmänna uppfattningen att alla ambitiöst och effektivt utförde sitt arbete. Från uppdragsgivarna Holmen och SCA framhölls att planteringsarbetet var mycket väl utfört.

B.F.

N.G. har i egenskap av Bolagets styrelse, aktieägare samt verkställande direktör, på ett kvalificerat otillbörligt sätt ingripit/agerat i avtalsförhållandet mellan Bolaget och B.F., under anställningen oktober 2011 till april 2012, genom följande åtgärder.

- Ej betalat avtalad lön och semesterersättning till B.F. trots att han utfört ett omfattande arbete från och med oktober 2011 till och med april 2012.

- Ej följt kollektivavtalets lönebestämmelser, vilket försvårat för B.F. att bevaka sina rättigheter.

- Att i syfte att omöjliggöra B.F:s rätt till semesterersättning, påstå att B.F. hade en omfattande semesterledighet med full kompensation.

- Att i efterhand upprätta förfalskade dokument utvisande att B.F. erhållit

kompensation, i syfte att ej betala lönen ifråga, förmå GS-facket att avstå från att driva lönetvisten samt försvåra B.F:s möjligheter att vidta rättsliga åtgärder.

Härvid bör B.F:s underlägsna ställning i avtalsförhållandet särskilt beaktas, bl.a. med hänsyn till B.F:s svaga ekonomi, att han nödgats belåna sig för att anta anställningen, att han för bibehållandet av anställningen var beroende av arbetsgivarens understödjande av arbetstillståndet samt hans bristfälliga möjligheter att tillvarata sina rättsliga intressen, vilket N.G. utnyttjat.

Dessutom ska följande tilläggas. Rädslan för N.G. har tilltagit med anledning av att en av de personer som hotats av N.G., nämligen Z.U., fått ta emot ett mejl från Kamerun som avsänts av personer som på något sätt fått kännedom om att han skulle ha, som det uttrycks, "refused or block the chances of others from coming to Sweden".

I den uppkomna situationen krävde N.G. att B.F. i egenskap av förman skulle ta hans, N.G:s, parti. Sålunda beordrades B.F. att inför både facklig organisation och medier uttala att de planterare som hade kritiserat de anställnings- och arbetsvillkor som N.G. tillämpade hade ljugit och att klago-målen var grundlösa. B.F. vägrade emellertid att medverka härtill.

Därutöver uppmanade N.G. B.F. att ta kontakt med kriminella kretsar i Kamerun, som skulle anlitas för att ställa till problem för anhöriga till några av planteringsarbetarna.

N.G:s grunder för bestridande av skadeståndsskyldighet

N.G. har inte vilselett kärandena eller i vart fall har han inte haft uppsåt att vilseleda dem.

Kärandena har inte förmåtts till en sådan disposition som innebär en omedelbar förmögenhetsöverföring från dem direkt till N.G., vilket är en förutsättning för ansvar enligt bestämmelsen om bedrägeri.

Det saknas kausalitet mellan de/den påstådda handlingen/handlingarna och de ersättningsanspråk som framförs.

Ett anställningsförhållande mellan den svenska arbetsgivaren och den utländska medborgaren uppkommer först när ett skriftligt eller muntligt avtal därom har träffats. Eftersom anställningserbjudandet måste skrivas lång tid i förväg kan det inträffa omständigheter som gör att anställningsavtalet inte i alla delar stämmer överens med anställningserbjudandet.

När det gäller skogsplantering är det sedan lång tid tillbaka en etablerad praxis att allt arbete sker på ackord, och att skogsplanteraren får betalt per planta. Någon annan form av ersättning förekommer, såvitt är känt, inte inom branschen. Någon möjlighet att lämna uppgift om att ersättning för arbete skulle ske genom ackordslön fanns, som ovan berörts, inte vid användning av Migrationsverkets standardformulär. Bolaget angav därför i stället en månadslön baserad på det förväntade antalet plantor som en skogsplanterare med normal prestationsförmåga kunde förväntas sätta. Väl i Sverige ingicks anställningsavtal med samtliga kärande som föreskrev att ackordslön skulle tillämpas. Bolaget har betalat ut lön i enlighet med parternas överenskommelse och har alltid haft för avsikt att göra det.

Inför planteringssäsongen 2011 (maj-oktober) tog G.M. och M.N, som är G.M:s fru, samt A.T., vilka alla hade arbetat åt Bolaget med ackordslön under 2010, kontakt med N.G. och berättade att de hade släktingar som ville komma till Sverige och arbeta med skogsplantering åt Bolaget under nästföljande år. N.G. svarade att han gärna tog emot arbetstagare från Kamerun även nästa år. G.M. åtog sig då att administrera allt från kontakter med personer i Kamerun till att hjälpa dem med ansökningar om arbetstillstånd och uppehållstillstånd m.m. Det kan tilläggas att G.M., M.N. och A.T. var studenter i Sverige under 2010.

Kontakterna mellan Bolaget och de berörda planterarna sköttes uteslutande av andra personer i Kamerun.

Det bestrids att tre av B.F. angivna personer, nämligen Z.U., S.B. och T.C., blivit avskedade på grund av skäl som käranden uppger. Samtliga tre påstod inför säsongen 2012 att de hade arbetstillstånd för arbete i Sverige. Z.U. började arbeta åt Bolaget den 6 juni 2012. Då Bolaget upptäckte att han saknade arbetstillstånd avbröt Bolaget hans anställning den 30 juni 2012. S.B. började arbeta åt Bolaget den 10 maj 2012. Då Bolaget upptäckte att han saknade arbetstillstånd avbröts även hans anställning, närmare bestämt den 4 juli 2012. T.C. började arbeta åt Bolaget den 10 maj. Då Bolaget upptäckte att hon saknade arbetstillstånd avbröts också hennes anställning den 4 juli 2012.

A.D. började arbeta hos Bolaget den 3 juli 2012. A.D. hade råkat ut för en trafikolycka i Kamerun och kunde inte arbeta i skogen. Sedan det uppdagats att han inte kunde utföra planteringsarbete tog N.G. upp den omständigheten med honom. Parterna blev överens om att han inte kunde utföra planteringsarbete i skogen och gjorde upp om att hans anställning skulle upphöra den 26 juli 2012. A.D. åkte därefter till Göteborg.

Det kan även tilläggas att Bolaget blev polisanmält för människohandel och ocker. En omfattande utredning gjordes av Internationella åklagarkammaren under ledning av kammaråklagare - - -. Enligt underrättelse om beslut har dock utredningen lagts ned då det inte finns anledning att fullfölja förundersökningen.

Utredningen

- - -

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Olof Johnson, f.d. hovrättspresidenten Anders Iacobæus och tingsfiskalen Jon Karlsson, referent) anförde i dom den 30 december 2016 bl.a. följande.

DOMSKÄL

Det mest naturliga i mål som gäller skadestånd är att först pröva frågan om skadeståndsskyldighet föreligger. Om skadeståndsskyldighet befinns föreligga och om det inte finns något hinder i övrigt prövas därefter skadans storlek.

I dessa mål har dock gjorts gällande att skillnaden mellan den ersättning som kärandena anser sig berättigade till av Bolaget och den lön som de faktiskt erhållit utgör grund både för skadeståndsskyldighet och för jämkning av de förlikningsavtal som vissa av kärandena ingått med Bolaget. För sakens allsidiga belysning kan tingsrätten därför inte undgå att först bilda sig en uppfattning om de fordringar som kärandeparterna gjort gällande mot Bolaget, varefter tingsrätten kan övergå till att pröva om N.G. är skyldig att betala ersättning i någon del.

Har kärandena någon fordran mot bolaget?

Kärandenas fordringsanspråk mot Bolaget grundar sig på anställningar under planteringssäsongerna 2011 och 2012, samt för B.F:s del även den mellankommande vinteranställningen. Tingsrätten har att bedöma vilka villkor anställningsavtalen har innehållit om lön och ersättning. För att bedöma kärandenas löneanspråk mot Bolaget måste tingsrätten pröva vilken tid som arbetats inom ramen för respektive anställning samt i vad mån ersättning för traktamente ska utgå. Slutligen ska tingsrätten bestämma om denna ersättning har betalats av Bolaget, som N.G. påstått.

Tingsrätten kommer att bedöma de olika anställningsperioderna var för sig och därefter räkna samman kärandenas eventuella återstående fordringar.

- - -

Är N.G. skyldig att betala bolagets skulder?

De grunder som har gjorts gällande beträffande N.G:s skyldighet att betala skadestånd motsvarande Bolagets skulder till dem är dels brottslig gärning, dels ett kvalificerat otillbörligt sätt ingripit i avtalsförhållandet mellan Bolaget och dess anställda. - - -

Har N.G., genom sitt agerande, ådragit sig skadeståndsskyldighet motsvarande Bolagets skulder till kärandena?

Kärandena har argumenterat för att N.G, som ostridigt varit Bolagets ägare, styrelse och VD, ska åläggas personlig skadeståndsskyldighet mot-svarande de fordringar som gjorts gällande mot Bolaget. Den rättsliga argumentationen har utgått från att N.G. otillbörligt ingripit och agerat i de anställningsavtalsförhållanden som förelegat mellan Bolaget och kärandena. Stödet för att skadeståndsskyldighet för ren förmögenhetsskada kan uppstå för annan än den som ingått avtalet - dvs. Bolaget i det här fallet - har kärandena i första hand hämtat från Högsta domstolens avgörande NJA 2005 s. 608. Det fallet rörde en helt annan situation, nämligen att hamburgerkedjan Frasses handlat i samförstånd med ena parten i ett avtalsförhållande vid svek mot den andra parten, konkurrenten Max hamburgerrestauranger. Eftersom Frasses handlande bl.a. bedömdes som kvalificerat otillbörligt ansåg Högsta domstolen att Frasses var skyldigt att ersätta Max skada. Till skillnad från NJA 2005 s. 608 rör det nu aktuella målet frågan om ett bolags ägare och ställföreträdare kan åläggas att betala skadestånd motsvarande vissa av Bolagets löneskulder. Det är för tingsrätten främmande att betrakta N.G. som tredje man i förhållande till Bolaget när han ostridigt agerat i egenskap av Bolagets ställföreträdare. Trots att Frasses i det ovan refererade avgörandet köpt en aktiemajoritet i det bolag som var Max avtalspart, agerade inte Frasses som ägare utåt eller i något formellt bolagsorgan, vilket även var ett av skälen till att avtalet tidigare hävts på grund av svek. Redan av detta resonemang anser tingsrätten att den rättsliga argumentation som kärandena presenterat svårligen låter sig överföras till de för målet aktuella förhållandena. Rättsläget efter NJA 2005 s. 608 kan än så länge inte anses innebära att praxis tillåter något mer allmänt ut-vidgande av skadeståndsskyldighet för ren förmögenhetsskada utanför kontraktsförhållanden (jfr bl.a. Håkan Andersson, Ansvarsproblem i skadeståndsrätten, Iustus förlag, 2013, s. 273ff.).

Tingsrätten finner således att gällande rätt inte ger utrymme att förpliktiga N.G. att under de aktuella förhållandena utge skadestånd för ren förmögenhetsskada då han inte stått i avtalsförhållande med kärandeparterna.

- - -

De omständigheter som kärandena särskilt lyft fram i fråga om N.G:s skadeståndsskyldighet framgår under rubriken skadestånd på grund av kvalificerad otillbörlighet. Tingsrätten gör följande bedömning.

Kärandena har inte förmått visa att N.G. använt anställningserbjudandet som ett sätt att förmå dem att komma till Sverige och arbeta. Det finns nämligen inget som visar att dennes uppfattning var annan än att lönen skulle utbetalas till kärandena i enlighet med anställningserbjudandet, men att arbetstagarna även skulle betala för det logi som erbjöds dem i Sverige. Med hänsyn till kärandenas egna uppgifter om hur mycket de planterade finns inte skäl att tro annat än att de skulle uppnått den utlovade ersätt-ningen även vid ett rakt ackord enligt kollektivavtal. Det finns således inte någon utredning som styrker kärandenas påstående om att anställningser-bjudandet var ett sätt att förespegla rimliga lönenivåer utan avsikt att upp-fylla dem.

Kärandena har begett sig till Sverige för arbete och därefter utfört planteringsarbete. Det kan hållas för visst att kärandena under anställningen varit i en utsatt situation eftersom de lämnat sitt hemland för arbete hos Bolaget och i princip varit helt utelämnade till Bolaget för sin försörjning, sitt uppehälle i Sverige och för att kunna betala de kostnader som upp-kommit för resan.

Tingsrätten anser att kärandena dock inte har styrkt att N.G. utnyttjat deras utsatta situation på de sätt som gjorts gällande. Det har således inte visats att N.G, i sin egenskap av Bolagets ställföreträdare, tvingat eller pressat dem att arbeta under så undermåliga förhållanden och villkor som påståtts. Tingsrätten har inte heller funnit styrkt att N.G., i strid med kollektivavtal, beordrat arbete i den omfattning som gjorts gällande. Inte heller har kärandena bevisat sitt påstående om att N.G. under anställningarna varit aggressiv och hotat med avsked för den som kom med kritik.

Tingsrätten har - - - funnit att de kärande som arbetat med plantering under år 2011 har visat att Bolaget har en oreglerad skuld för lön och annan ersättning till dem. B.F. har således en nettofordran på 28 831 kr, L.N. på 44 623 kr och E.A. på 47 623 kr. Fordringarna är stora i förhållande till anställningserbjudandets uppgivna nettoersättning, som motsvarar ca 67 000 kr för den tid som arbetats. Att N.G. skulle ha känt till kärandenas uppfattning om den förväntade lönen har dock inte styrkts. Kärandenas utbetalda nettolön, som för B.F. varit 54 505 kr, för L.N. 38 000 kr och för E.A. 35 000 kr, har varit den rena förtjänst för arbetet som N.G. kunnat överblicka. Dessa nettolöner ska vid denna bedömning ställas i förhållande till lönenivån enligt kollektivavtalets lägsta lön med avdrag för normala levnadsomkostnader. Utifrån dessa premisser kan det inte anses styrkt att N.G. på ett kvalificerat otillbörligt sätt utnyttjat arbetstagarnas utsatta situation vid bestämmande av ersättning för utfört arbete. Att Bolaget kvittat fordringar mot lön på ett otillåtet sätt, tillhandahållit primitivt boende och otillräcklig skyddsutrustning har varit en del i en undermålig personalpolitik i Bolaget. Det har dock varit frågor som Bolaget ska gå i svaromål för. Inga konkreta åtgärder från N.G:s sida kan anses vara så pass kvalificerat otillbörliga att han kan anses ha missbrukat bolagsformen eller av annan anledning ska svara personligen för Bolagets skulder till kärandena.

Kärandena har gjort gällande att N.G. i slutet av säsongen 2011 har utlovat att Bolaget skulle reglera löneskulder och ge högre ersättning om L.N., E.A. och B.F. återkom för anställning även under nästa säsong. Detta påstående är inte styrkt genom den förebringade bevisningen som endast bestått av partsförhör. P.U. har fått ett liknande arbetserbjudande som öv-riga kärande fick 2011 inför denna säsong. Vad gäller arbetsvillkoren och det sätt på vilket N.G. agerat under planteringssäsongen 2012 gör tingsrätten samma bedömning som ovan. Det är således inte visat att han på ett kvalificerat otillbörligt sätt utnyttjat kärandenas utsatta situation och beroendeställning till Bolaget. Beträffande lönefordringarna bedömer tingsrätten att det som anförts - - - beträffande utbetald ersättning i förhållande till förväntad nettolön inte föranleder någon annan bedömning än vad gäller föregående planteringssäsong. Inte heller för arbetet under planteringssäsongen 2012 kan därför kärandena anses ha visat att N.G. agerat på ett så kvalificerat otillbörligt sätt eller att han missbrukat bolagsformen så att han ska anses personligen skyldig att svara för Bolagets skulder.

När det gäller B.F:s vinteranställning finns det anledning att beakta att tingsrätten - - - kommit fram till att den lönefordran som B.F. upparbetat mot Bolaget under denna period varit avsevärd och i sin helhet kvarstår oreglerad. Samtidigt ska hänsyn tas till att B.F., trots att någon lön inte utbetalats, haft gratis boende och tillgång till VISA-kort för inköp av matvaror under perioden och inte kunnat styrka arbete med mer än den deltid som anställningsavtalet ska anses innebära. Han har dessutom på eget initiativ fått kvarstanna i Sverige under denna period på grund av anställningen. Att det från N.G:s sida skulle ha förekommit ett utnyttjande av beroendeställning, tvång, svek eller annat kvalificerad otillbörlighet i denna anställning har inte visats. Att Bolaget häftar i skuld kan inte ensamt anses vara ett sådant förhållande som kan läggas N.G. till last som kvalificerat otillbörligt. De lönebesked som förekommit i målet, och som påstås ha upprättats av Bolaget inför de fackliga förhandlingarna för att ge sken av en omfattande semesterledighet, kan inte heller anses innebära en sådan otillbörlighet och N.G:s ansvar för dessa får anses vara otillräckligt utrett.

Slutligen har kärandena pekat på ett hotfullt meddelande som kommit några av kärandena tillhanda och som särskilt pekar ut Z.U., A.D. och G.M. Tingsrätten har - - - ogillat Z.U:s och A.D:s käromål på den grunden att de förlikts. G.M. är inte part i målet. Det har inte visats att N.G. haft till syfte att hota fler än dessa personer genom meddelandet eller rent allmänt sätta skräck i dem som opponerat sig mot Bolaget. Inte heller har kärandena genom sina partsutsagor styrkt att N.G. i övrigt hotat dem som tagit kontakt med facket och media eller att B.F. fått i uppdrag att ta kontakt med kriminella kretsar i Kamerun för att ställa till problem för anhöriga till planteringsarbetarna.

Sammanfattningsvis anser tingsrätten att kärandena visat på allvarliga brister i Bolagets sätt att bl.a. hantera löneutbetalningar. Tingsrättens bedömning är dock att N.G. inte agerat så kvalificerat otillbörligt i Bolaget att ansvarsgenombrott på denna grund aktualiseras.

- - -

Sammanfattande slutsats

Tingsrätten har, med hänsyn till bevisbördans placering, kommit fram till att Bolaget får anses ha anställt de kamerunier som kom till Sverige med en garantilön som översteg kollektivavtalets. På samma sätt har de haft rätt till traktamentsersättning för den tid de arbetat från annan ort än Tavelsjö. Däremot har inte kärandena förmått styrka påståendet om omfattande övertid under någon av de båda planteringssäsongerna. När vissa arbetstagare återvände för arbete under 2012 får de anses ha anställts utifrån kollektivavtalets utfyllande regler.

N.G. har endast i ett fall förmått styrka den utbetalda lönen och i övriga fall ligger kärandenas uppgifter till grund för bedömningen av vilken ersättning de fått. N.G. har inte heller kunnat styrka att Bolaget haft rätt att från lönen göra avdrag för bland annat boendekostnad.

Tingsrättens slutsats är att samtliga kärande, med undantag för A.D., har betydande kvarstående fordringar mot Bolaget. P.T. och Z.U. har dock inte visat att de förlikningsavtal som ingåtts mellan dem och Bolaget är oskäliga i avtalslagens mening. De har därför inte rätt att efter förlikningen återkomma med ytterligare anspråk mot Bolaget och deras talan ogillas redan på denna grund.

Tingsrätten har därefter prövat en rad omständigheter som gjorts gällande mot N.G. och inte funnit det bevisat att han agerat på ett så kvalificerat otillbörligt eller brottsligt sätt att han ådragit sig personligt ansvar för Bolagets skulder till B.F., L.N, E.A. och P.U.

Tingsrättens slutsats är därför att samtliga käromål ska ogillas i sin helhet.

DOMSLUT

Tingsrätten ogillade samtliga käromål och förpliktade var och en av kärandena att ersätta N.G. för dennes rättegångskostnader.

Hovrätten

Skogsarbetarna överklagade tingsrättens dom och yrkade bl.a. att hovrätten skulle bifalla deras vid tingsrätten förda talan.

N.G. bestred ändring.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Hans Sundberg och Katarina Brodin, referent, f.d. hovrättsrådet Gunnar Sjöblom samt f.d. rådmannen Ulf G. Andersson) anförde i dom den 8 maj 2018 bl.a. följande.

DOMSKÄL

Parterna har åberopat samma grunder och sakomständigheter som vid tingsrätten.

- - -

Skadeståndsskyldighet vid kvalificerat otillbörligt agerande

Målet gäller yrkanden om ersättning för ren förmögenhetsskada. Enligt skadeståndslagens ordalydelse ersätts sådan skada endast på grund av brottslig gärning, vilket hovrätten ovan kommit fram till inte kan grunda skadeståndsskyldighet i detta fall. Ren förmögenhetsskada kan även ersättas inom ramen för avtalsförhållanden. Parterna är dock eniga om att det inte finns något avtalsförhållande mellan dem, även om ett kontraktsförhållande i och för sig har förelegat mellan klagandeparterna och Bolaget. Regleringen i skadeståndslagen har dock inte avsetts utesluta att skadestånd för ren förmögenhetsskada kan utgå även i andra fall (se prop. 1972:5 s. 568).

I nu aktuell del av prövningen är det således fråga om ett påstående om skadeståndsansvar för ren förmögenhetsskada som inte orsakats av brott och som inte vilar på avtalsrättslig grund. Det rör sig närmare bestämt om ett aktiebolags, numera i konkurs, ställföreträdare och ägare kan anses personligt skadeståndsskyldig för lönekrav från aktiebolagets anställda, vilket är en fordran som enligt huvudregeln riktas mot aktiebolaget. Hovrätten har därmed att bedöma vilket utrymme som finns att under sådana förhållanden hålla ställföreträdaren/ägaren ansvarig och på vilken rättslig grund som en sådan skadeståndsskyldighet skulle vila.

Klagandeparterna har i hovrätten gjort gällande att N.G.s agerande, såsom de beskrivit det, varit kvalificerat otillbörligt och att hans agerande inneburit en kränkning av deras rättigheter enligt Europakonventionens förmögenhetsskydd, vilket de har benämnt "grovt utnyttjande av arbetskraft". Om argumentationen vid tingsrätten varit mer inriktad på att N.G. ingripit i eller agerat i avtalsförhållandet mellan Bolaget och klagandepar-terna, har de i hovrätten mer argumenterat utifrån att hans agerande i stort inneburit att han handlat på ett kvalificerat otillbörligt sätt, vilket varit till skada för klagandeparterna och inneburit en kränkning av deras konventionsrättigheter. Hovrätten anser sig oförhindrad att pröva målet utifrån vad klagandena nu har anfört.

Högsta domstolen har meddelat två avgöranden som är av särskilt intresse för bedömningen av utrymmet för en sådan skadeståndsskyldighet. Det ena är rättsfallet NJA 2005 s. 608 (det s.k. Max och Frassesmålet, som tingsrätten har berört i sina domskäl) och det andra är rättsfallet NJA 2015 s. 899, som främst rörde frågan om en kränkning av Europakonventionen genom en facklig stridsåtgärd kunde medföra skadeståndsansvar. Högsta domstolen har i det senare rättsfallet uttalat sig allmänt om hållpunkterna för en konventionskonform tolkning av allmänna skadeståndsrättsliga principer rörande ersättningsansvar för enskilda vid ren förmögenhetsskada utom kontraktsförhållanden som inte är vållade genom brott. Uttalandena kan sammanfattas enligt följande (se punkterna 34-39 och 41 i ovan anfört rättsfall, hovrättens kursivering nedan).

"Utan lagstöd har ansvar ansetts föreligga i främst två typsituationer. Den ena är att det rör sig om en kvalificerad tillitssituation eller att det rör sig om skada som har orsakats av ett kvalificerat otillbörligt, om än inte brottsligt, handlande. Det står klart att ett skadeståndsrättsligt ansvar för en enskild inte kan utlösas så fort ett handlande innefattar en kränkning av en rättighet enligt Europakonventionen, detta till skillnad från vad som gäller för statens ansvar enligt artikel 13. Men i linje med föreliggande rättspraxis bör ett ansvar för ren förmögenhetsskada i utomkontraktuella situationer föreligga, om det rättighetskränkande handlandet med hänsyn till omständigheterna är att anse som kvalificerat otillbörligt. Vad som krävs för att ett handlande ska kunna bedömas som så kvalificerat otillbörligt, att det motiverar ett ansvar för sådan ren förmögenhetsskada som handlandet har orsakat, låter sig inte bestämmas entydigt för alla fall. Men vid bedömningen av om ett handlande ska föranleda skadeståndsansvar bör det förhållandet att det rör sig om en konventionsskyddad rättighet väga tungt. Hur stor vikt som förhållandet ska tillmätas kan variera med vad för slags rättighet det rör sig om och med kränkningens natur i övrigt. Vid ett kvalificerat otillbörligt handlande, som inte är brottsligt, bör i allmänhet ett krav på uppsåt gälla för att ansvar för ren förmögenhetsskada utom kontraktsförhållande ska föreligga. Andra förhållanden av betydelse rör hänsynen till förutsebarhet samt att det finns vidare anledning att vara återhållsam med att låta skadeståndsansvar följa på sådana rättighetskränkningar som till sitt slag typiskt sett träffar en stor och på förhand obestämbar krets. Därutöver måste det ställas krav på proportionalitet mellan den skadegörande handlingen och ansvarets omfattning samt på praktisk hanterlighet. En särskild aspekt är hur ett utomobligatoriskt skadeståndsansvar skulle samspela med andrarättsregler. Om det som här redan finns en etablerad regelordning kan det vara skäl mot ett utomobliga-toriskt skadeståndsansvar vid sidan av dessa regler."

Fallet kan sägas klargöra att när man vid en tillämpning av allmänna skadeståndsrättsliga principer ska tolka om ett visst agerande innebär vad som benämns ett "kvalificerat otillbörligt agerande", så kan Europakonventionens värderingar ingå bland de källor som kan påverka avgörandet inom ramen för den totala avvägningen (Andersson, Håkan, Ersättningsproblem i Skadeståndsrätten, 2017, s. 801). Avgörandet har kritiserats i doktrin med påståenden om att den skillnad som tidigare gällt mot kontraktsförhållanden blivit mindre markerad och att den undantagsregel som ska gälla har beskrivits i svävande ordalag där varje kriterium som anges är ganska svårt att tolka (Bertil Bengtsson, JT 2017-18, s. 265 ff., särskilt s. 268).

Hovrätten instämmer i och för sig i tingsrättens resonemang att det, mot bakgrund av rättsfallet NJA 2005 s. 608, är främmande att betrakta N.G. som tredje man i förhållande till Bolaget när han ostridigt agerat i egenskap av Bolagets ställföreträdare, ensam ägare och VD. Utifrån hur Högsta domstolen har resonerat i rättsfallet NJA 2015 s. 899 framstår det dock som att det finns utrymme för en vidare prövning utifrån hur klagandeparterna har argumenterat i målet. Det bör dock framhållas att utrymmet för att i en situation som denna ålägga en bolagsföreträdare personligt betalningsansvar ändå får anses vara mycket begränsat. För detta talar inte minst att det redan finns etablerade regler i aktiebolagslagen om personligt ansvar för bolagets förpliktelser, att det även i övrigt finns principer om ansvarsgenombrott, som hovrätten återkommer till nedan, och att det - som tingsrätten framhållit - finns regler om statlig lönegaranti och förmånsrätt för lönefordringar i konkurs.

Mot denna bakgrund ska hovrätten närmare bedöma vad som är visat om N.G:s agerande och om detta innebär att han betett sig så kvalificerat otillbörligt att han bör vara personligt skadeståndsskyldig.

När det gäller vad som påståtts om N.G:s tillvägagångssätt, dvs. att han skulle ha förespeglat klagandeparterna lön, andra förmåner och villkor för anställningen som han aldrig haft för avsikt att uppfylla, så instämmer hovrätten i tingsrättens resonemang om att det saknas utredning som visar att så varit fallet. Att de fått mindre lön utbetalt än vad de borde ha fått kan man dock sluta sig till, dock inte att detta skulle ha skett efter ett uppsåtligt vilseledande från N.G:s sida.

Även om klagandena varit i en utsatt situation eftersom de lämnat sitt hemland under varierande grad av skuldsättning så saknas utredning om att N.G. skulle ha haft någon närmare insikt i deras privatekonomi. Det har även gjorts gällande att N.G. vilselett genom att påstå att han haft stora belopp att vänta från skogsbolagen och att utbetalningar skulle komma till nästa säsong. Att N.G. uppsåtligen skulle ha förmått arbetarna att stanna med löfte om framtida betalning som han inte haft för avsikt att infria är dock inte visat i målet. Hovrätten noterar att N.G. inte fått några närmare frågor om Bolagets möjlighet att betala ut lön under år 2011, annat än att han på sitt ombuds fråga svarat att de yrkade beloppen i målet inte skulle ha kunnat utbetalas på grund av dess storlek.

Hovrätten instämmer även i tingsrättens bedömning rörande det e-postmeddelande som N.G. skickat och som beskrivits vara av hotfull karaktär. N.G. har förklarat bakgrunden till det inträffade och hans förklaring får i brist på annan utredning tas för god.

När det gäller påståendet om att N.G. skulle i efterhand uppsåtligen ha upprättat förfalskade dokument som utvisar att B.F. erhållit viss lön anser hovrätten att det påståendet inte är bevisat. Även i övrigt ansluter sig hovrätten till vad tingsrätten anfört rörande B.F.

Sammantaget finner hovrätten att N.G:s agerande inte kan anses vara så kvalificerat otillbörligt att han ska åläggas personligt skadeståndsansvar för Bolagets skuld. Någon överträdelse av klagandenas konventionsrättigheter bedöms inte heller ha skett. Något personligt skadeståndsansvar på anförd grund föreligger därmed inte för N.G.

- - -

DOMSLUT

Hovrätten fastställde tingsrättens domslut i själva saken.