RH 2022:35

Domskäl

Tingsrätten (rådmannen Vendela Enmarker) anförde i beslut den 13 maj 2020 följande.

SKÄL

Efter att Inskrivningsmyndigheten fattade de beslut som överklagandet avser har Prodeca försatts i konkurs. En ansökan om företagsinteckning kan inte beviljas om sökanden är i konkurs (se 4 kap. 11 § 2 lagen, 2008:990, om företagshypotek). Tingsrätten bedömer att det inte finns skäl att pröva de överklagade besluten eftersom det, med anledning av att Prodeca är i konkurs, under alla förhållanden saknas möjlighet att bevilja den sökta företagsinteckningen.

BESLUT

Tingsrätten avslår Ativos överklagande.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Mats Fällström och Emina Fazlic, referent, samt tf. hovrättsassessorn Emelie Jonsson) anförde i beslut den 3 maj 2022 följande.

SKÄL

Allmänna utgångspunkter

En näringsidkare som vill upplåta företagshypotek i sin näringsverksamhet har rätt att få inskrivning av ett visst belopp i verksamheten (företagsinteckning), vilket innebär att näringsidkaren är sökanden i ärenden om företagshypotek. Näringsidkaren kan sedan upplåta företagshypoteket till en borgenär genom att företagsinteckningsbrevet överlämnas som säkerhet för en fordran som borgenären har mot näringsidkaren. På ansökan av den som innehar ett företagsinteckningsbrev ska innehavet antecknas i företagsinteckningsregistret. Ett elektroniskt företagsinteckningsbrev anses ha överlämnats till borgenären när borgenären eller någon som företräder honom eller henne har registrerats som inteckningsbrevshavare i registret. Ett konkursbo kan inte beviljas företagsinteckning och kan inte heller upplåta företagshypotek (se 1 kap. 2–4 §§ lagen, 2008:990, om företagshypotek).

Vid beviljande av ansökan om företagsinteckning uppkommer en skyldighet för näringsidkaren att betala stämpelskatt. Behörig firmatecknare för närings-idkaren ska skriva under ansökan om inskrivningsärenden om företags-inteckning, vilket bl.a. framgår av Inskrivningsmyndighetens blankett för ändamålet. Någon annan än näringsidkaren kan vara ingivare under förutsättning att denne agerar som ombud, som dock ej behöver visa upp skriftlig fullmakt annat än om Inskrivningsmyndigheten anser att det behövs (se 4 kap. 3–3 a § samma lag).

Enligt 4 kap. 23 § samma lag får ett beslut av Inskrivningsmyndigheten i ett inskrivningsärende överklagas av den som beslutet rör, om det gått honom eller henne emot. Bestämmelsen har sin motsvarighet och förebild i bl.a. 36 § lagen (1996:242) om domstolsärenden och 19 kap. 32 § jordabalken (jfr prop. 2007/08:161 s. 58, se prop. 1983/84:128 s. 84 och prop. 1966:23 s. 133).

I detta fall har Inskrivningsmyndigheten återsänt näringsidkarens ansökningar om företagsinteckning på grund av att dessa inte varit undertecknade av behöriga ställföreträdare. Näringsidkaren försattes i konkurs i mars 2020. Factoringgruppen har efter näringsidkarens konkurs överklagat dessa återsändanden. Den första frågan hovrätten har att ta ställning till är om återsändandena kan jämställas med ett överklagbart beslut. Om så är fallet har hovrätten att pröva om dessa i så fall kan anses angå Factoringgruppen på ett sådant sätt att de kan tillerkännas klagorätt.

Är Inskrivningsmyndighetens återsändanden att betrakta som överklagbara beslut?

Förfarandet med återsändanden eller återärenden i inskrivningsärenden enligt företagshypotek regleras inte i lagen. För liknande förfaranden, t.ex. för inskrivningar enligt jordabalken, gäller att inskrivningsmyndigheterna anses kunna återsända ofullständiga ansökningar till ingivaren. Om det under handläggningen av ett sådant inskrivningsärende uppmärksammas att det finns en brist som gör att ansökan inte kan beviljas gäller att inskrivnings-myndigheten med ingivarens medgivande normalt skickar tillbaka ansökan för komplettering eller flyttar ärendet till en senare inskrivningsdag. Enligt förarbetena till bestämmelserna i 19–23 kap.jordabalken ska det då i ärendet registreras att ansökan med ingivarens samtycke har återsänts samt vilken komplettering som ska göras. När ansökan eller den efterfrågade kompletteringen inkommer registreras ärendet i ärenderegistret på den inskrivningsdag som ansökan eller kompletteringen inkom. Denna användning av återsändanden är ett vanligt förfarande i inskrivningsärenden (se t.ex. prop. 2005/06:28 s. 44 f.).

I detta fall har Inskrivningsmyndigheten beslutat att återsända näringsidkarens ansökningar om företagsinteckningar vid tre tillfällen med stöd av att sökanden inte strukit över meningen i ansökningshandlingar om medgivandet för återsändande vid ofullständig ansökan. Enligt hovrättens mening kan detta förfarande närmast liknas vid att sökanden på förhand återkallar sin ansökan för det fall den anses vara ofullständig eller bristfällig. Hovrätten konstaterar att inget av de tre återsändandena har form av ett myndighetsbeslut med exempelvis uppgift om vem som har fattat beslutet eller hur beslutet kan överklagas. Vad som avgör om en myndighets ställningstagande utgör ett överklagbart beslut är emellertid inte hur det har rubricerats eller vilken form det har utan vilka faktiska verkningar det får för den som berörs av det. En myndighets ställningstagande som har eller är ägnat att få en påvisbar effekt för den som berörs av beslutet har i praxis ansetts överklagbart även utan direkt lagstöd (se t.ex. HFD 2019 ref. 17 och HFD 2018 ref. 23 med däri angivna hänvisningar).

I detta fall kan återsändandena av ansökningarna enligt hovrättens bedömning inte ses på annat sätt än ett dokumenterat ställningstagande från Inskrivnings-myndighetens sida varigenom sökandens ansökan om företagshypotek underkänts, vilket får faktiska verkningar i form av utebliven inskrivning av företagsinteckning i näringsidkarens verksamhet. Enligt hovrättens mening kan ett återsändande av en ansökan om inskrivning av företagshypotek – oberoende av att om det skett med sökandens medgivande eller ej – få sådana faktiska verkningar för den som berörs av det att återsändande i sig bör anses utgöra ett överklagbart beslut.

Har Factoringgruppen klagorätt?

Klagorätten beträffande ett beslut från Inskrivningsmyndigheten tillkommer den som beslutet rör, om beslutet har gått honom eller henne emot (se 4 kap. 23 § lagen om företagshypotek). Beslutet om beviljande av företagsinteckning angår sökanden, dvs. näringsidkaren som vill använda sig av företagsinteck-ningsbrevet som säkerhet för ett lån. I detta ärende är det dock inte närings-idkaren som klagat. Factoringgruppen har inte heller klagat med påstående om att det företräder näringsidkaren. Näringsidkaren försattes i konkurs innan Factoringgruppens överklagande. Factoringgruppen har däremot klagat i eget namn, dvs. i egenskap av en borgenär som ville bli antecknad som intecknings-brevshavare. Frågan blir därför om Factoringgruppen har klagorätt beträffande återsändandena.

På samma sätt som vid bedömningen av överklagbarheten av återsändande-besluten måste man avseende klagorätten söka ledning i praxis och förarbeten i andra typer av ärenden. Av exempelvis förarbetena och praxis till jordabalken följer att klagorätt i och för sig kan tillkomma tredjeman i inskrivningsärenden om beslutet kan anses angå tredjeman (se t.ex. SOU 1960:25 s. 696, NJA 1964 s. 210 och RH 2007:74). Frågan om ett beslut kan anses angå tredjeman beror på den effekt som beslutet får för vederbörande. För klagorätt brukar normalt krävas att beslutet antingen påverkar personens rättsliga ställning eller rör ett intresse som denne har och som på något sätt har erkänts av rättsordningen. Sådant s.k. skyddssyfte kan komma till uttryck t.ex. genom bestämmelser om att de ska beredas tillfälle att yttra sig innan beslut fattas eller genom att det på annat sätt framgår att beslutsmyndigheten ska ta hänsyn också till av dem företrädda intressen. Med andra ord anses tredjeman ha klagorätt om hans eller hennes intresse beaktas i bedömningen av själva saken (se t.ex. rättsfallen NJA 1999 s. 622, RÅ 1984 2:68 och NJA 2015 s. 976, SOU 2010:29 s. 645 ff. samt Fitger m.fl., kommentaren till 36 § lagen om domstolsärenden, Juno version 3A, 2022-02-18).

Inteckningshavarens rätt till anteckning om innehav av företagsinteckningsbrev är helt underordnad näringsidkarens ansökan om företagsinteckning. Det innebär att om en näringsidkares ansökan beviljas så kan även en anteckning av borgenärens säkerhet beviljas och om näringsidkarens ansökan avslås kan det följaktligen inte heller ske någon anteckning om borgenärens innehav/rätt. En borgenär har därmed ingen självständig rättslig ställning i ärenden om beviljande om företagsinteckning och saknar rätt att ansöka om företags-inteckning i någon annans näringsverksamhet. En borgenär har naturligtvis ett intresse i att få säkerhet för sin fordran i form av en företagsinteckning och att få innehavet antecknat i företagsinteckningsregistret. Lagen om företags-hypotek saknar emellertid bestämmelser som föreskriver att borgenärs-intressen bör beaktas innan Inskrivningsmyndigheten beslutar om näringsidkares ansökan om företagshypotek. Detta kan möjligen förklaras av att de intressen en sådan borgenär har får tillräckligt skydd genom att borgenären kan innehålla sitt lån till dess låntagaren kan presentera tillräcklig säkerhet för lånet. Det anförda talar enligt hovrättens mening för att Factoringgruppen inte har någon självständig rättslig ställning i inskrivnings-ärendet och att det inte finns något skyddssyfte för Factoringgruppens intressen vilket talar emot att de ska tillerkännas klagorätt. En klagorätt för Factoringgruppen skulle vidare innebära att en tredjeman skulle ges rätt att vidta åtgärder genom vilka en näringsidkare påförs skyldigheter, t.ex. stämpelskatt, och andra borgenärers rättigheter i näringsidkarens konkurs kan komma att äventyras. Även detta talar mot klagorätt för Factoringgruppen i det aktuella fallet.

Mot denna bakgrund och vid en samlad bedömning anser därför hovrätten att Factoringgruppen inte har någon klagorätt som skulle kunna grunda sig vare sig i nationell rätt eller i artikel 6.1 Europakonventionen. Med undanröjande av tingsrättens beslut ska därför Factoringgruppens överklagande av Inskrivningsmyndighetens beslut avvisas.

BESLUT

Med ändring av tingsrättens beslut avvisar hovrätten Factoringgruppen AB:s överklagande av Inskrivningsmyndighetens återsändande av ansökningar i ärendena nr – – –.