RH 2022:38

Fråga om företagsbotens storlek när denna grundas på överträdelse av yrkestrafiklagen och lagen om straff för vissa trafikbrott.

Örebro tingsrätt

Åklagaren väckte talan vid tingsrätten om att Ripro AB skulle åläggas företagsbot om 35 000 kr för brott mot 5 kap. 4 § yrkestrafiklagen och 3 § tredje stycket lagen om straff för vissa trafikbrott. Något särskilt påstående om att gärningen begåtts av oaktsamhet gjordes inte.

Ripro AB bestred åklagarens talan.

Målet avgjordes utan huvudförhandling.

Domskäl

Tingsrätten (ordförande tingsfiskalen Ellinor Gustavsson) anförde i dom den 19 maj 2022 följande.

DOMSKÄL

– – –

Åklagaren har gjort gällande att såväl brott mot yrkestrafiklagen som tillåtande av olovlig körning har begåtts i utövningen av bolagets näringsverksamhet. Åklagaren har inte gjort gällande att brotten begåtts genom oaktsamhet, varför tingsrätten har att ta ställning till om åklagaren förmått visa att uppsåtligt brott begåtts. Ställföreträdaren R.H. har i polisförhör förklarat att hon inte hade kännedom om den aktuella händelsen och att kontakt med Transportstyrelsen brukar tas inför anställningar av medborgare utanför EU för att kontrollera att förarna har rätt att framföra fordonen. Detta för att se till att något brott inte begås. Utifrån vad ställföreträdaren anfört om bolagets rutiner och skälet för dessa, bedömer tingsrätten att åklagaren inte förmått visa att något uppsåtligt brott begåtts i utövningen av bolagets näringsverksamhet. Eftersom något brott inte begåtts, ska talan om företagsbot ogillas.

DOMSLUT

Talan om att ålägga Ripro AB att betala en företagsbot om 35 000 kr ogillas.

Hovrätten

Åklagaren överklagade tingsrättens dom och vidhöll sitt yrkande. I hovrätten justerade åklagaren talan på så sätt att det gjordes gällande att gärningen begåtts av oaktsamhet.

Ripro AB motsatte sig att tingsrättens dom ändrades och invände att bolaget inte hade agerat oaktsamt.

Domskäl

Hovrätten (hovrättsråden Ulrik Lönnmyr, Helen Svensson och Mikael Malm, referent) anförde i dom den 9 september 2022 följande.

DOMSKÄL

– – –

Har något brott begåtts? Ripro AB har haft en kirgizisk medborgare anställd som chaufför. Han har för bolagets räkning kört en svenskregistrerad lastbil i yrkesmässig trafik på vägar i Sverige. Eftersom han är medborgare i en stat utanför EES-området och saknar svenskt körkort har han inte haft rätt att göra detta (se 2 kap. 11 § första stycket och 5 kap. 4 §yrkestrafiklagen).

Eftersom den anställde kört lastbil i förvärvsverksamhet för transport av gods är det även utrett att de objektiva förutsättningarna för tillåtande av olovlig körning är uppfyllda (3 § tredje stycket lagen om straff för vissa trafikbrott och 6 kap. 3 § körkortslagen,1998:488).

Frågan är då om bolaget förfarit oaktsamt. Hovrätten gör i den delen följande avvägningar. För den som anställer utländska medborgare för yrkesmässig trafik eller annars inom förvärvsverksamhet kan särskilda krav på aktsamhet ställas. I det här fallet är det uppenbart att rutinerna har brustit på ett sätt som möjliggjort att en person som saknat den nödvändiga körkortsbehörigheten anställts. Bolagets företrädare har därför genom oaktsamhet kommit att anställa en person som inte haft rätt att köra yrkesmässig trafik. Vad Ripro AB anfört om att förarbehörigheten normalt kontrolleras med Transportstyrelsen föranleder ingen annan bedömning.

Ska företagsboten grundas på överträdelser av både yrkestrafiklagen och trafikbrottslagen? Åklagarens talan om företagsbot innefattar både brott mot yrkestrafiklagen och tillåtande av olovlig körning. När ett handlande innefattar mer än en straffbelagd gärning uppstår frågan om domstolen ska döma för ett eller för flera brott, dvs. om det ena brottet ska konsumera det andra eller om rätten ska döma för båda brotten i konkurrens. Vid talan om företagsbot innebär det att rätten på samma sätt får pröva om företagsboten ska grundas på överträdelser av det ena eller andra eller båda straffbuden.

De bestämmelser som nu är aktuella återfinns i trafikbrottslagen och yrkestrafiklagen. Lagarna är huvudsakligen avsedda att skydda olika intressen. Trafikbrottslagen är avsedd att tillgodose trafiksäkerheten (se Josef Zila, Specialstraffrätten, 2019, Version 9, JUNO, s. 17). Yrkestrafiklagen syftar till att modernisera och göra den inre marknaden för gods- och busstransporter mer enhetlig och effektiv. Den senare lagstiftningen bygger på EU-rätt och utgör ett komplement till de bestämmelser som finns i EU:s trafiktillståndsförordning (EU-parlamentets och rådets förordning [EG] nr 1071/2009). Syftet bakom yrkestrafikregleringen är bland annat förverkligandet av en inre marknad med rättvisa konkurrensvillkor inom unionen (se t.ex. förordningens skäl nr 1).

Som framgår har bestämmelserna alltså skilda skyddsintressen och vilar på olika kriminalpolitiska grunder. Av det skälet bör bestämmelserna tillämpas i konkurrens. Det innebär att talan om företagsbot i det här fallet ska grundas på överträdelser av både yrkestrafiklagen och trafikbrottslagen.

Företagsbotens storlek

En företagsbot får bestämmas till lägst fem tusen kronor och högst tio miljoner kronor. Sanktionsvärdet ska bedömas med utgångspunkt i straffvärdet för den samlade brottsligheten. Särskild hänsyn ska tas till den skada eller fara som brottsligheten inneburit samt till brottslighetens förhållande till verksamheten. Det ska också tas skälig hänsyn till om företaget tidigare har ålagts att betala företagsbot (se 36 kap. 8 § brottsbalken).

Riksenheten för miljö- och arbetsmiljömål vid Åklagarmyndigheten har tagit fram rekommendationer avseende företagsbot och straff som rör belopp och straffmätning vid miljö- och arbetsmiljöbrott. Högsta domstolen har i rättsfallen NJA 2014 s. 139 I–IV uttalat att Åklagarmyndighetens rekommendationer (som då kallades ”riktlinjer”) kan vara vägledande när företagsbotens storlek bestäms vid arbetsmiljöbrott. I ett av dessa rättsfall, som rörde brott mot livsmedelslagen, har Högsta domstolen också uttalat att även om Åklagarmyndighetens rekommendationer inte omfattar brott mot livsmedelslagen är de av visst intresse när det gäller nivån på företagsboten vid såväl brott mot livsmedelslagen som vid andra brott. Detta har motiverats med att överträdelser som får bedömas som lika allvarliga i princip bör medföra lika hög företagsbot, oavsett vilken lagstiftning som det har brutits mot i näringsverksamheten (NJA 2014 s. 139 III).

Företagsbotens storlek ska samtidigt bestämmas utifrån omständigheterna i det enskilda fallet, vilket innebär att riktvärdena kan justeras uppåt eller neråt (se Borgeke m.fl., Studier rörande påföljdspraxis m.m., sjunde upplagan, 2022, s. 1737).

Några rekommendationer från Åklagarmyndigheten om företagsbotens storlek vid brott mot yrkestrafiklagen eller trafikbrottslagen finns inte. Däremot bör mot bakgrund av det ovan sagda viss vägledning ändå kunna hämtas från Åklagarmyndighetens rekommendationer avseende andra brott med motsvarande straffvärde.

Den påföljd som kan utdömas för aktuell brottslighet är böter. I praxis har brott mot yrkestrafiklagen och tillåtande av olovlig körning enligt trafikbrottslagen lett till ett lågt antal dagsböter (se exempelvis rättsfallet NJA 2004 s. 472). I Åklagarmyndighetens rekommendationer motsvarar ett straffvärde som uppgår till ett lågt antal dagsböter i många fall en företagsbot som uppgår till omkring 25 000 kr (jfr även Göta hovrätts domar den 23 juni 2022 i mål B 201-22 och den 4 juli 2022 i mål B 919-22).

Hovrätten anser att bolaget genom sitt agerande har åsidosatt sunda konkurrensvillkor och i viss mån även trafiksäkerheten i strid med lagstiftningarna och dess syften. Föraren av fordonet hade varit anställd i företaget i drygt tre månader före det att körningen uppdagades, dvs. denne hade arbetat under en inte obetydlig tid i bolaget. Även om det var fråga om en provanställning så framgår det av anställningskontraktet att avsikten var att denne skulle arbeta i vart fall under den återstående tiden av år 2021. Samtidigt ska det beaktas att det bara varit fråga om en anställd och det finns inget som tyder på att åsidosättandet av gällande lagar och regler skett systematiskt. Annat har inte heller gjorts gällande än att överträdelserna skett av oaktsamhet.

Det är dock gärningen som sådan, dess förhållande till verksamheten och skadan eller faran den inneburit som ska ges störst utrymme (prop. 2005/06:59 s. 35). Sammantaget anser hovrätten, främst med beaktande av lagstiftningarnas syften att främja sunda konkurrensvillkor och delvis även trafiksäkerheten, att företagsboten bör bestämmas till 25 000 kr. Det förhållandet att överträdelser skett både mot trafikbrottslagen och yrkestrafiklagen utgör mot bakgrund av att det varit fråga om en och samma gärning inte skäl för en högre företagsbot än så.

DOMSLUT

Hovrätten ändrar tingsrättens domslut på så sätt att hovrätten ålägger

Ripro AB att betala en företagsbot om 25 000 kr till staten.

– – –