Texten har ändrats jämfört med källan: Korrigerat avgörandedatum

NJA 2004 s. 472

En körning med lastbil i syfte att hämta gods för transport mot betalning har ansetts ha ägt rum i yrkesmässig trafik.Tillika fråga om 5 § andra stycket lagen (1964:163) om införande av brottsbalken skall tillämpas på gärning som numera är tillåten på grund av annan stats inträde i EU.

Trelleborgs tingsrätt

Allmän åklagare väckte vid Trelleborgs tingsrätt åtal mot K.-G.J. under åberopande av 3 § tredje stycket lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott för tillåtande av olovlig körning enligt följande gärningsbeskrivning: K.-G.J. har den 21 augusti 1999 anställt och brukat annan som förare av lastbilen PLP 059 med tillkopplade släpvagnen DKJ 876 bl.a. på Travemündeallén i Trelleborg trots att denne inte ägt rätt att föra fordonet.

Domskäl

Tingsrätten (ordf. tingsnotarien Emma Carlius) anförde i dom den 30 augusti 2000:

Domskäl

K.-G.J. har förnekat gärningen.

Närmare hörd över åtalet har K.-G.J. berättat: Han driver åkeriet KG J. & Co Åkeri, som har ett flertal utländska chaufförer anställda bl.a. G.H. Denne kom den 21 augusti 1999 med färja från Polen till Ystad med dragbil och tillkopplad trailer. G.H. var tillsagd att parkera trailern i Ystad och därefter köra med enbart dragbilen till Trelleborg för att där koppla på en annan trailer och sedan fortsätta igen med färja från Trelleborg. Trailern stod parkerad på parkeringsplatsen vid Shell- macken på Travemündeallén ca 550-600 meter från tullstationen i Trelleborg. Det är vanligt förekommande att åkerier parkerar trailers precis utanför svenska tullen. Dessa hämtas sedan av utländska chaufförer anställda av åkerierna för vidarebefordring till utlandet. Chauffören som skall föra ut trailern måste köra den genom tullen och därför måste trailern parkeras utanför tullstationen. G.H. hade utländskt körkort för förande av lastbil. Det var inte fråga om yrkesmässig trafik då denne körde lastbilen från Ystad till Trelleborg även om åkeriet stod för kostnaderna för dieseln. G.H. har inte timlön och han får endast betalt för de mil han kör utanför Sverige. Enligt Länsstyrelsens i Hallands län beslut hade G.H. tillstånd att föra svenskregistrerad lastbil i hamnområdet i Trelleborg. Det är osäkert var gränsen för hamnområdet går. K.-G.J. hade inte tänkt på var gränsen för hamnområdet går någonstans innan G.H. blev stoppad. Eftersom parkeringsplatsen vid Shell-macken är närmast och enda stället där man kan parkera trailers utanför tullen i Trelleborg trodde han att det gick bra att hans utländska chaufförer hämtade trailers där och körde dem ner till färjan. Många andra åkerier parkerar också sina trailers på samma plats. Han har aldrig tänkt på att söka undantag som uttryckligen sträcker sig till och med Shell-macken.

På åklagarens begäran har vittnesförhör hållits med L.-Å.M., som berättat: Han arbetar som trafikpolis och stoppade aktuell lastbil med trailer vid en rutinkontroll. Chauffören kom från ett icke EU-land. Denne uppgav att han hade kommit med färja till Ystad, ställt av en trailer där och sedan fortsatt med enbart dragbilen till Trelleborg. Chauffören visade att han hade dispens att köra bl.a. i Trelleborgs hamnområde. L.-Å.M. vet inte var gränsen för hamnområdet går. Enligt polisens praxis går gränsen vid biljett- och passkontrollen. Det finns inte någon plats inne på hamnområdet där man kan parkera trailers. Han har aldrig sett undantag som uttryckligen sträcker sig till och med Shell-macken på Travemündeallén ca 500-600 meter från tullstationen. Oavsett om den utländske chauffören hade betalt att köra från Ystad till Trelleborg eller ej så utgör körningen ett led i yrkesmässig trafik eftersom chauffören var på väg att hämta ny last i Trelleborg. När man kommer med bil från Ystad hinner man köra ca 50 meter på Travemündeallén innan man kan svänga in på Shell-macken.

Åklagaren har såsom skriftlig bevisning åberopat Länsstyrelsens i Hallands län beslut 1999-01-08.

Tingsrättens bedömning

Tingsrätten finner att körningen med enbart dragbil utan trailer från Ystad till Trelleborg inte kan anses vara ett led i yrkesmässig trafik. G.H. har varit utrustad med ett körkort med korrekt behörighet. Han har inte fått betalt för resan av arbetsgivaren och han har inte heller fraktat något gods för arbetsgivarens räkning. Körningen är därför att anse som en privat förflyttning från en plats till en annan även om denna skett med dragbil. Vidare kan det inte anses utrett i målet var gränsen för hamnområdet går och därmed hur långt det undantag Länsstyrelsen i Halmstad beviljat sträcker sig. L.-Å.M. har berättat att han inte vet var gränsen för hamnområdet går och att parkeringsplatsen på Shell-macken endast ligger 500-600 meter från tullstationen. Genom den åberopade bevisningen är det inte styrkt att G.H. kört dragbilen med tillkopplat släp utanför hamnområdet i Trelleborg. Åtalet skall därför ogillas.

Domslut

Åtalet ogillas.

Hovrätten över Skåne och Blekinge

Åklagaren överklagade i Hovrätten över Skåne och Blekinge och yrkade att hovrätten skulle döma K.-G.J. för tillåtande av olovlig körning enligt följande i hovrätten justerade gärningsbeskrivning: ”K.-G.J. har den 21 augusti 1999 anställt och brukat annan som förare i Ystad och Trelleborg av lastbilen PLP 059 trots att denne inte ägt rätt att föra fordonet.”

K.-G.J. bestred ändring.

Domskäl

Hovrätten (hovrättslagmannen Lars Göran Abelson, adjungerade ledamoten rådmannen Björn Wendel och hovrättsassessorn Ingela Sundin, referent) anförde i dom den 16 november 2001:

Hovrättens domskäl

Åklagaren har i hovrätten överklagat tingsrättens dom enbart beträffande den del av det vid tingsrätten påstådda händelseförloppet som avser förandet av lastbilen från Ystad till Trelleborg. I anledning därav har hon justerat gärningsbeskrivningen enligt vad som angetts ovan.

Enligt 6 kap. 3 § körkortslagen (1998:488) medför ett utländskt körkort inte rätt för någon annan än en medborgare i en stat inom EES att köra svenskregistrerad lastbil eller buss i förvärvsverksamhet för transport av personer eller gods. Denna bestämmelse måste enligt hovrättens bedömning förstås så, att orden ”för transport av personer eller gods” är en bestämning till ordet ”förvärvsverksamhet”. Det måste alltså för att regeln skall vara tillämpbar inte krävas att gods faktiskt har transporterats, utan det avgörande är att körningen skett i en förvärvsverksamhet som har till syfte att transportera gods.

Den i målet aktuelle chauffören är ungersk medborgare och har ett utländskt körkort som i och för sig gäller i Sverige. Chauffören har anlänt till Ystad med färja, varefter en trailer kopplats från dragbilen och chauffören sedan fortsatt med den åkeriet tillhöriga dragbilen till Trelleborg för att där koppla på en ny trailer. Körningen har alltså skett i syfte att hämta upp gods. Åkeriet har stått för kostnad för diesel avseende sträckan Ystad-Trelleborg. Oavsett om chauffören faktiskt har uppburit lön för den tid han kört lastbilen i Sverige eller inte har det enligt hovrättens uppfattning varit fråga om en körning inom ramen för K.-G.J:s förvärvsverksamhet. Denna förvärvsverksamhet avser transport av gods. Chauffören har således inte varit behörig att köra lastbilen mellan Ystad och Trelleborg.

K.-G.J. har haft vetskap om nu angivna faktiska förhållanden och körningen har skett på uppmaning av honom. Han kan därför inte undgå ansvar för tillåtande av olovlig körning. Påföljden skall bestämmas till böter.

- - -

Hovrättens domslut

Med ändring av tingsrättens domslut dömer hovrätten K.-G.J. enligt 3 § tredje stycket trafikbrottslagen (1951:649) för tillåtande av olovlig körning till dagsböter 30 å 230 kr.

Högsta domstolen

K.-G.J. överklagade och yrkade att HD skulle ogilla åtalet.

Riksåklagaren bestred annan ändring av hovrättens dom än att K.-G.J. skulle dömas för brott mot 6 kap. 5 § yrkestrafiklagen.

Betänkande

Målet avgjordes efter föredragning.

Föredraganden, rev.sekr. Susanne Sjöholm, föreslog i betänkande att HD skulle meddela följande dom:

Domskäl

Sedan K.-G.J. överklagat hovrättens dom och yrkat att åtalet skall ogillas har Riksåklagaren i HD gjort gällande att K.-G.J. skall dömas för brott mot 6 kap. 5 § yrkestrafiklagen till böter. Vad Riksåklagaren lagt K.-G.J. till last är att han av oaktsamhet inte kände till att chauffören inte ägde rätt att föra fordonet.

Riksåklagaren har, med hänvisning till ett inhämtat yttrande från Vägverket, anfört att den körning som ägt rum skett inom ramen för bedrivande av yrkesmässig trafik varför yrkestrafiklagens bestämmelser är tillämpliga. Vägverket har i yttrandet anfört att med yrkesmässig trafik avses transporter som sker för annans räkning mot betalning inom ramen för ett beviljat trafiktillstånd medan en körning i förvärvsverksamhet innebär att eget gods transporteras. Enligt Vägverket har den aktuella körningen inte utgjort ett led i en förvärvsverksamhet utan det har varit fråga om sådan verksamhet som kräver trafiktillstånd enligt yrkestrafiklagen. Vägverket har vidare ansett att det förhållande att lastbilen inte varit lastad med gods saknar betydelse.

K.-G.J. har bestritt att den aktuella körningen skett i yrkesmässig trafik och gjort gällande att körningen med dragbilen mellan Ystad och Trelleborg uteslutande varit av privat karaktär och föranledd av att föraren själv framställt önskemål om att få hämta trailern med gods i Trelleborg i stället för i Ystad varför yrkestrafiklagens bestämmelser angående förarbehörighet inte är tillämpliga.

I 1 kap. 1 § yrkestrafiklagen anges att lagen gäller yrkesmässig trafik, varmed avses sådan trafik som 1. bedrivs med personbilar, lastbilar, bussar, terrängfordon eller traktorer med tillkopplade släpfordon (traktortåg) och 2. innebär att fordon och förare mot betalning ställs till allmänhetens förfogande för transporter av personer eller gods. I 3 § samma kapitel anges att yrkesmässig trafik kan bedrivas som, såvitt nu är av intresse, 4. godstrafik, varvid godstrafik definieras som ”Sådan yrkesmässig trafik som avser transport av gods”.

HD delar Vägverkets uppfattning att den aktuella verksamheten omfattas av yrkestrafiklagens bestämmelser. Frågan är då om den körning som ägt rum har skett i yrkesmässig trafik. I målet är ostridigt att syftet med körningen till Trelleborg varit att hämta gods. Det saknas anledning att göra någon skillnad mellan en körning där ett fordon framförs i syfte att hämta gods och en körning där gods faktiskt transporteras utan båda körningarna får anses ha skett yrkesmässigt inom ramen för ett beviljat trafiktillstånd (jfr NJA 1983 s. 798).

K.-G.J. har härigenom, som Riksåklagaren gjort gällande, i strid mot 3 kap. 11 § yrkestrafiklagen av oaktsamhet tillåtit den ungerske chauffören att framföra fordonet trots att denne inte varit berättigad att göra detta. Den gärningsbeskrivning som legat till grund för hovrättens fällande dom ger utrymme för en sådan ändrad rubricering.

Eftersom föraren av lastbilen är ungersk medborgare har HD härefter att ta ställning till om det förhållande att Ungern sedan den 1 maj 2004 är en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet innebär att den åtalade gärningen numera är straffri. Enligt 5 § andra stycket lagen (1964:163) om införande av brottsbalken, vilken även är tillämplig inom specialstraffrättens område, skall straff i princip bestämmas efter den lag som gällde när gärningen företogs. Gäller annan lag när dom meddelas, skall dock den lagen tillämpas om den leder till frihet från straff eller till lindrigare straff. Härifrån görs i sin tur undantag i fråga om gärning som under viss tid har varit straffbelagd på grund av då rådande särskilda förhållanden.

Som framgått av det föregående omfattas inte längre ungerska medborgare av bestämmelsen i 3 kap. 11 § yrkestrafiklagen. Att ungerska medborgare inte längre omfattas av den aktuella bestämmelsen grundas emellertid inte på någon förändrad syn vad gäller de krav som skall ställas på en förare som framför fordon i yrkesmässig trafik utan beror på att det med EU-inträdet följer en förpliktelse för Ungern att anpassa sina regler avseende bl.a. yrkestrafik och körkortsfrågor så att de harmoniserar med reglerna inom EU, varför behovet av kriminalisering i förhållande till ungerska medborgare bortfallit. Det är således fråga om ändringar i de bakomliggande förhållandena. Med hänsyn härtill bör inte den omständigheten att Ungern sedan den 1 maj 2004 är medlem i EU påverka bedömningen vad gäller straffbarheten avseende den körning av en ungersk medborgare som skedde före detta datum (jfr NJA 1996 s. 613).

K.-G.J. skall därför dömas för brott mot 6 kap. 5 § yrkestrafiklagen till det av hovrätten utmätta bötesstraffet.

Domslut

HD ändrar hovrättens dom på så sätt att HD dömer K.-G.J. för brott mot 6 kap. 5 § yrkestrafiklagen (1998:490) till det av hovrätten utmätta bötesstraffet.

Domskäl

HD (justitieråden Munck, Regner, Dahllöf, referent, Calissendorff och Virdesten) meddelade den 2 juli 2004 följande dom:

Domskäl

Hovrätten har genom den överklagade domen dömt K.-G.J. enligt 3 § tredje stycket lagen (1951:649) om straff för vissa trafikbrott (TBL) för tillåtande av olovlig körning. Därvid har åberopats 6 kap. 3 § körkortslagen (1998:488).

Brottet har enligt hovrätten bestått i att K.-G.J., som driver KG J. & Co Åkeri, den 21 augusti 1999 inom ramen för sin förvärvsverksamhet att transportera gods låtit en i åkeriet anställd ungersk chaufför med utländskt körkort föra en i Sverige registrerad lastbil från Ystad till Trelleborg, trots att chauffören inte var behörig att köra lastbilen den sträckan.

Riksåklagaren har i HD frånfallit sin tidigare ståndpunkt att gärningen skall bedömas enligt 3 § tredje stycket TBL och i stället hävdat att gärningen skall ses som en överträdelse av 3 kap. 11 § yrkestrafiklagen och straff utdömas med stöd av 6 kap. 5 § samma lag. Enligt Riksåklagaren har nämligen K.-G. J. av oaktsamhet brutit mot dessa bestämmelser genom att han överlämnat åt eller på annat sätt tillåtit åkeriets ungerske chaufför att föra den svenskregistrerade lastbilen i yrkesmässig trafik från Ystad till Trelleborg, trots att chauffören inte ägt rätt att föra fordonet den sträckan samt K.-G.J. haft vetskap om dessa faktiska förhållanden. Från Riksåklagarens sida har i målet ingivits ett yttrande från Vägverket, enligt vilket den aktuella färden inte företagits i förvärvsverksamhet i den mening som avses i körkortslagen men däremot utgjort yrkesmässig trafik. Riksåklagaren har förklarat sig sakna anledning att inta annan ståndpunkt än Vägverket.

Riksåklagarens ändrade inställning i HD innebär inte någon otillåten ändring av talan (jfr Fitger, Rättegångsbalken s. 30:5 ff.).

Bestämmelsen om ansvar för bötesbrottet tillåtande av olovlig körning i 3 § tredje stycket TBL har en mera generell räckvidd än straffbestämmelsen i 6 kap. 5 § yrkestrafiklagen där påföljden också är böter. Bestämmelsen i TBL sanktionerar överträdelser av bl.a. 6 kap. 3 § körkortslagen (jfr 9 kap. 4 § samma lag) som avser förande i förvärvsverksamhet för transport av personer eller gods medan yrkestrafiklagens straffbestämmelse tar sikte på överträdelser av bestämmelserna om förarbehörighet vid yrkesmässig trafik enligt yrkestrafiklagen. Riksåklagarens inställning måste uppfattas så att det inte görs gällande att färden företagits i förvärvsverksamhet i den mening som avses i körkortslagen. Med hänsyn härtill skall på grundval av den gärningsbeskrivning som låg till grund för hovrättens dom prövas huruvida K.-G.J. har överträtt 3 kap. 11 § yrkestrafiklagen och om han i så fall skall dömas enligt 6 kap. 5 § samma lag.

Enligt 3 kap. 11 § yrkestrafiklagen medför ett utländskt körkort inte rätt för någon annan än medborgare i en stat inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) att köra svenskregistrerat motordrivet fordon i yrkesmässig trafik. Det framgår av 6 kap. 5 § samma lag att den döms till böter som i fall som avses i 3 kap. 11 § uppsåtligen eller av oaktsamhet överlämnar åt eller på annat sätt tillåter annan att föra fordon utan att denne är berättigad till det.

I målet är det ostridigt att åkeriets ungerske chaufför vid körningen hade ett utländskt körkort och att den lastbil han förde från Ystad till Trelleborg var svenskregistrerad.

K.-G.J. har gjort gällande bl.a. att transporten som skedde utan gods inte företogs i yrkesmässig trafik utan att chaufförens körning uteslutande var av privat karaktär och föranledd av att föraren av personliga skäl hade framställt önskemål om att få hämta trailern med gods i Trelleborg i stället för i Ystad. Inte heller fick chauffören enligt K.-G.J. någon ersättning för den delen av körningen. Dessutom följer enligt K.-G.J. av 5 § andra stycket lagen (1964:163) om införande av brottsbalken (BrP) att den inträffade händelsen under alla förhållanden är straffri i och med att Ungern inträtt i Europeiska unionen (EU) den 1 maj 2004.

Det framgår av 1 kap. 1 § 1 och 2 yrkestrafiklagen att med yrkesmässig trafik avses bl.a. sådan trafik som bedrivs med lastbilar och innebär att fordon och förare mot betalning ställs till allmänhetens förfogande för transporter av gods. Vidare framgår av 3 § 4 samma kapitel att yrkesmässig trafik kan drivas som godstrafik, dvs. sådan yrkesmässig trafik som avser transport av gods.

Syftet med den aktuella körningen var att med lastbilen hämta gods i Trelleborg varifrån godset sedan skulle transporteras vidare som ett led i åkeriets yrkesmässiga trafik. Den aktuella körningen måste under sådana förhållanden anses ha företagits i den yrkesmässiga trafiken. K.-G.J. har därför, som Riksåklagaren gjort gällande, i strid med 3 kap. 11 § yrkestrafiklagen av oaktsamhet anställt och brukat den ungerske chauffören med utländskt körkort som förare i Ystad och Trelleborg av den svenskregistrerade lastbilen, trots att denne inte ägt rätt att föra fordonet.

Fråga är emellertid om gärningen är straffbar, eftersom kravet på särskild förarbehörighet i 3 kap. 11 § yrkestrafiklagen är begränsat till förare som inte är medborgare i stat inom EES och således inte gäller för ungerska medborgare i och med Ungerns inträde i EU.

Enligt 5 § andra stycket BrP, vilken även är tillämplig inom specialstraffrättens område, skall straff bestämmas efter den lag som gällde när gärningen företogs. Om annan lag gäller när dom meddelas, skall dock enligt samma stycke den lagen tillämpas som leder till frihet från straff eller till lindrigare straff. Det framgår vidare att detta dock inte skall gälla när fråga är om en gärning som under viss tid har varit straffbelagd på grund av då rådande särskilda förhållanden.

Det förhållandet att 3 kap. 11 § yrkestrafiklagen inte längre innebär någon begränsning för ungerska medborgare beror inte på någon ändrad trafiklagstiftning i Sverige. Förändringen är inte heller föranledd av någon ändrad grundsyn från svensk sida på vilka krav som skall ställas på förare som framför motorfordon i yrkesmässig trafik utan sammanhänger uteslutande med Ungerns inträde i EU den 1 maj 2004. Sistnämnda omständighet ger inte anledning till sådant val mellan gammal och ny lag som avses i 5 § andra stycket BrP och kan inte påverka bedömningen vad gäller straffbarheten avseende den körning av en ungersk medborgare som skedde före detta datum.

K.-G.J. skall därför dömas enligt 6 kap. 5 § yrkestrafiklagen till det av hovrätten utmätta bötesstraffet.

Domslut

HD ändrar hovrättens dom på så sätt att HD dömer K.-G.J. enligt 6 kap. 5 § yrkestrafiklagen (1998:490) för brott mot nämnda lag till det av hovrätten utmätta bötesstraffet.

HD:s dom meddelad: den 2 juli 2004.

Mål nr: B 4611-01.

Lagrum: 3 kap. 11 § och 6 kap. 5 §yrkestrafiklagen (1998:490) samt 5 § andra stycket lagen (1964:163) om införande av brottsbalken.

Rättsfall: NJA 1995 s. 333, NJA 1995 s. 606 och NJA 1996 s. 613.