Sveriges tillträde till FN:s tilläggsprotokoll mot människosmuggling

1¶Sammanfattning

I promemorian föreslås att Sverige skall tillträda ett inom Förenta nationerna (FN) utarbetat tilläggsprotokoll mot människosmuggling land-, luft- och sjövägen till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet.

Tilläggsprotokollet innehåller bland annat krav på de avtalsslutande parterna om en kriminalisering av förfaranden som innebär hjälp till olovlig vistelse och människosmuggling. Därutöver innehåller tilläggsprotokollet bestämmelser om förebyggande åtgärder och samarbete mellan parterna i syfte att bekämpa människosmuggling, däribland människosmuggling till havs.

I promemorian föreslås att lagen (1991:453) om tillstånd till ingripande mot svenskt fartyg utvidgas till att även omfatta tilläggsprotokollet mot människosmuggling. I övrigt görs bedömningen att det inte krävs några lagstiftningsåtgärder för att Sverige skall kunna tillträda tilläggsprotokollet.

2¶Promemorians lagförslag

2.1¶Förslag till lag om ändring i lagen (1991:453) om tillstånd till ingripande mot svenskt fartyg

Härigenom föreskrivs att lagen (1991:453) om tillstånd till ingripande mot svenskt fartyg skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Efter framställning av annan stat får regeringen medge den staten att ingripa mot ett svenskt fartyg utanför svenskt territorium i enlighet med

Förenta Nationernas 1. Förenta nationernas konvention den 19 december konvention den 19 december 1988 mot olaglig hantering av 1988 mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa narkotika och psykotropa ämnen. ämnen, eller

2. tilläggsprotokollet mot

människosmuggling land-, luft-

och sjövägen till Förenta

nationernas konvention den 15

november 2000 mot

gränsöverskridande organiserad brottslighet. Ett sådant medgivande får Ett sådant medgivande får

dock lämnas endast om det dock lämnas endast om det finns skälig anledning att anta finns skälig anledning att anta att fartyget används för att fartyget används för

brottslighet som begås på den brottslighet som begås på den främmande statens territorium främmande statens territorium eller som är avsedd att eller som är avsedd att fullbordas där eller som annars fullbordas där eller som annars riktar sig mot den statens riktar sig mot den statens intressen samt att intressen samt att brottsligheten motsvarar brott brottsligheten motsvarar brott för vilket enligt svensk lag är för vilket enligt svensk lag är föreskrivet fängelse i mer än ett föreskrivet fängelse i ett år eller år. mer.

Regeringen får förena ett medgivande med de villkor som anses behövliga.

3¶FN-protokollets innehåll m.m.

3.1¶Bakgrund

I december 1998 fick en s.k. ad hoc-kommitté i uppdrag av FN:s generalförsamling att utarbeta en konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet samt att dessutom överväga utarbetande av ytterligare instrument rörande tre olika brottstyper, nämligen människohandel, människosmuggling och vapenbrott.

I december 2000 öppnades FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet och dess tilläggsprotokoll mot människosmuggling land-, luft- och sjövägen för undertecknande. Sverige undertecknade såväl konventionen som protokollet mot människosmuggling i Palermo den 12 december 2000.

Protokollet är inte självständigt i förhållande till konventionen utan kan bara tillträdas under förutsättning att staten också har tillträtt konventionen. Konventionen trädde i kraft den 29 september 2003. Den 12 november 2003 godkände riksdagen propositionen Sveriges tillträde till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet (prop. 2002/03:146, bet. 2003/04:JuU6, rskr. 2003/04:23). I propositionen gjordes bedömningen att ingen ny lagstiftning krävdes för att uppfylla åtagandena i konventionen. Riksdagen delade denna bedömning. Sverige deponerade det svenska ratifikationsinstrumentet den 30 april 2004 och för svensk del trädde konventionen i kraft den 30 maj 2004.

Protokollet mot människosmuggling trädde i kraft den 28 januari 2004 efter det att 40 stater hade ratificerat det. Till de stater som har undertecknat protokollet hör bl.a. Norge, Island och samtliga 25 medlemsstater i EU. Hittills har tio av EU:s medlemsstater ratificerat protokollet.

Sverige har även undertecknat de två övriga tilläggsprotokollen till konventionen, dvs. protokollet om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn och protokollet mot olaglig tillverkning av och handel med skjutvapen, deras delar och komponenter och ammunition. Sveriges tillträde till tilläggsprotokollet mot människohandel har behandlats i propositionen Ett utvidgat straffansvar för människohandel (prop. 2003/04:111). Propositionen antogs av riksdagen den 26 maj 2004 (bet. 2003/04:JuU20, rskr. 2003/04:232). Regeringen beslutade den 17 juni 2004 att tilläggsprotokollet mot människohandel skulle ratificeras. Frågan om Sveriges tillträde till tilläggsprotokollet om vapenbrott bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Konventionen och dess tilläggsprotokoll kan även tillträdas av regionala organisationer för ekonomisk integration i vilka minst en medlemsstat är part i konventionen och i protokollen. Europeiska unionens råd bemyndigade den 8 december 2000 den Europeiska gemenskapen att underteckna konventionen mot gränsöverskridande organiserad brottslighet samt protokollen mot människohandel och smuggling av migranter (EGT L 30, 1.2.2001, s. 44). Bemyndigandet omfattar behörighet att underteckna instrumenten så långt dess bestämmelser avser frågor i vilka behörighet överförts till gemenskapen.

Vid sidan av konventionen och dess protokoll finns en överenskommelse om vad som skall ingå i de officiella noteringarna till ledning för tolkningen av konventionen och dess protokoll.

Protokollets originaltext i den engelska språkversionen samt en översättning till svenska finns intagen i bilaga 1.

3.2¶Allmänt

Protokollet innehåller en kort ingress och 25 artiklar, för vilka redogörs nedan. Nedan behandlas också de artiklar i konventionen mot gränsöverskridande organiserad brottslighet som har direkt betydelse för bestämmelserna i protokollet. Vidare behandlas sådana förtydliganden av relevans som återfinns i överenskommelsen till de officiella noteringarna, nedan kallad tolkningskommentaren.

När det talas om stater nedan avses, om inget annan sägs, stater som är bundna av protokollet, dvs. parter.

3.3¶Protokollets förhållande till FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet

Artikel 1 i protokollet behandlar protokollets förhållande till konventionen. I punkt 1 anges att protokollet kompletterar konventionen och att protokollet skall tolkas tillsammans med konventionen. Vidare anges i punkt 2 att konventionens bestämmelser, i tillämpliga delar (mutatis mutandis), skall gälla även protokollet såvida inte annat anges i protokollet. Av tolkningskommentaren framgår att med uttrycket ”mutatis mutandis” avses att konventionens bestämmelser skall tillämpas i fråga om människosmuggling med sådana modifikationer som omständigheterna kräver. Tanken är att bestämmelserna i konventionen, när de tillämpas i fråga om människosmuggling, skall få väsentligen samma effekt som när de tillämpas på brottslighet enligt konventionen. Frågor om exempelvis domsrätt, utlämning, internationell rättslig hjälp i brottmål, juridiska personers ansvar och förverkande behandlas i konventionen. Enligt punkten 3 skall de brott som anges i artikel 6 i protokollet anses som brott enligt konventionen.

3.4¶Protokollets syfte

I artikel 2 anges att protokollets syfte är att förebygga och bekämpa människosmuggling och främja samarbete mellan staterna i detta syfte samtidigt som de smugglade migranternas rättigheter skyddas.

3.5¶Definition av uttryck i protokollet

I artikel 3 definieras vissa uttryck i protokollet.

Människosmuggling: främjande, i syfte att direkt eller indirekt uppnå en ekonomisk eller annan materiell vinning, av en persons olagliga inresa i en stat som är bunden av protokollet och i vilken han eller hon inte är medborgare eller stadigvarande bosatt.

Av tolkningskommentaren följer att syftet med skrivningen ”att uppnå en ekonomisk eller annan materiell vinning” var att understryka att organiserade brottsliga sammanslutningars verksamheter faller in under protokollets tillämpningsområde. Personer som av humanitära skäl eller på grund av nära familjeanknytning ger sitt stöd till migranter omfattas däremot inte av protokollets bestämmelser.

Olaglig inresa: gränspassering utan att uppfylla de erforderliga villkoren för laglig inresa i den mottagande staten.

Falsk rese- eller identitetshandling: en rese- eller identitetshandling som i) har förfalskats eller ändrats på ett avgörande sätt av en person eller en myndighet som inte lagligen är bemyndigad att upprätta eller utfärda sådan handling på en stats vägnar, eller ii) som har otillbörligt utfärdats eller erhållits genom någon som inte varit behörig, genom bestickning, tvång eller på annat olagligt sätt, eller iii) som används av en annan person än den rättmätige innehavaren.

Enligt tolkningskommentaren avses med begreppet ”resehandling” varje typ av dokument som krävs för inresa i eller utresa från en stat enligt dess nationella rätt. Med begreppet ”identitetshandling” avses varje dokument som normalt används som bevis för en persons identitet i en stat enligt dess

lagstiftning eller system i övrigt. Uttrycket ”förfalskats eller ändrats” skall enligt tolkningskommentaren inkludera inte bara framställande av falska dokument utan också förvanskningar av riktiga dokument och ifyllande av stulna blanka dokument. Tanken är att såväl falska eller förfalskade dokument som äkta och korrekt utfärdade dokument som används av en annan person än den laglige innehavaren skall omfattas.

Fartyg: sjögående farkost av vilket slag som helst, innefattande svävare och bärplansfarkost, som används eller kan användas som transportmedel på vatten, utom örlogsfartyg, hjälpfartyg eller annat fartyg som ägs eller brukas av en stat och som vid tidpunkten i fråga uteslutande används i statlig, ickeaffärsdrivande tjänst.

3.6¶Protokollets tillämpningsområde

I artikel 4 anges protokollets tillämpningsområde. Protokollet är, om inte annat anges, tillämpligt på förebyggande, utredning och lagföring av brott som anges i artikel 6 när brottet är gränsöverskridande till sin natur och en organiserad brottslig sammanslutning är delaktig, liksom för skydd av de personers rättigheter som har utsatts för sådana brott. Av artikel 3.2 i konventionen följer att ett brott är gränsöverskridande till sin natur

a) om brottet begås i mer än en stat,

b) om brottet begås i en stat, men en betydande del av förberedelserna, planeringen, ledningen eller kontrollen sker i en annan stat,

c) om brottet begås i en stat men en organiserad brottslig sammanslutning som bedriver kriminell verksamhet i mer än en stat är delaktig, eller

d) om brottet begås i en stat men har betydande följder i en annan stat.

Av konventionens artikel 2 följer vidare att med ”organiserad brottslig sammanslutning” avses en strukturerad sammanslutning bestående av tre eller flera personer, som finns under en

viss tid och som handlar i samförstånd i syfte att begå ett eller flera grova brott eller överträdelser som är straffbelagda i enlighet med konventionen för att, direkt eller indirekt, uppnå ekonomisk eller annan materiell vinning. Med ”strukturerad sammanslutning” avses enligt samma artikel en sammanslutning som inte slumpvis har bildats för att omedelbart begå ett brott och som inte behöver ha formellt definierade roller för sina medlemmar, kontinuitet i medlemskapet eller en utvecklad struktur.

3.7¶Migranters straffrättsliga ansvar

Av artikel 5 framgår att migranter inte skall kunna lagföras enligt protokollet på den grund att har varit utsatta för det kriminella agerandet som anges i artikel 6. Av artikel 6.4 nedan framgår att en stat inte är förhindrad att vidta åtgärder mot en person vars handlande eller beteende utgör brott enligt dess nationella lagstiftning.

3.8¶Kriminalisering

I artikel 6 anges vilka gärningar som skall kriminaliseras. Enligt punkten 1 skall varje stat vidta de lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder som erfordras för att straffbelägga följande gärningar när de begås uppsåtligen och i syfte att direkt eller indirekt uppnå ekonomisk eller annan materiell vinning:

a) Människosmuggling. b) Gärningar som begås i syfte att möjliggöra människo-

smuggling genom antingen tillverkning av falsk rese- eller identitetshandling eller anskaffande, tillhandahållande eller innehav av sådana handlingar.

c) Att göra det möjligt för en person som inte är medborgare eller stadigvarande bosatt i en stat att stanna kvar där utan att uppfylla de erforderliga villkoren för att lagligen stanna kvar i

staten på de sätt som anges i b) i denna punkt eller på annat olagligt sätt.

Vidare skall varje stat enligt artikel 6.2 vidta de lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder som erfordras för att straffbelägga försök, medhjälp och anstiftan till gärningarna ovan.

Under de förutsättningar som följer av grundprinciperna i dess rättsordning skall varje stat, enligt artikel 6.3, vidta de lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder som erfordras för att fastställa som försvårande omständigheter till de brott som anges i artikel 6, omständigheter som äventyrar eller som kan förmodas äventyra migranternas liv eller säkerhet, eller som är förenade med omänsklig eller förnedrande behandling, däribland utnyttjande, av sådana migranter.

Av artikel 6.4 framgår att ingen bestämmelse i protokollet skall hindra en stat från att vidta åtgärder mot en person vars beteende utgör ett brott enligt dess nationella lagstiftning. Av tolkningskommentaren framgår att med åtgärder ovan avses både straffrättsliga och administrativa sanktioner.

3.9¶Människosmuggling till havs

Artiklarna 7–9 behandlar samarbete, säkerhetsbestämmelser och åtgärder mot människosmuggling till havs.

I artikel 7 anges att staterna skall samarbeta i största möjliga utsträckning för att förebygga och bekämpa människosmuggling till havs i enlighet med den internationella havsrätten. Vidare anges i artikel 8 att en stat som har anledning att misstänka att ett fartyg som för dess flagg eller som uppger sig vara registrerat i den staten, som saknar nationalitet eller som, fast det för utländsk flagg, eller vägrar att visa flagg, i själva verket har ifrågavarande parts nationalitet, ägnar sig åt människosmuggling till havs, har rätt att begära bistånd av andra parter för att hindra att fartyget används för sådant ändamål.

Finns det misstanke om att ett fartyg som för en annan parts flagg eller som visar en annan parts registreringsbeteckningar, och som utövar sin rätt till fri sjöfart enligt internationell rätt är

inblandat i människosmuggling, kan en part begära tillstånd från flaggstaten att få ingripa mot fartyget, t.ex. att borda och genomsöka fartyget.

En begäran från en part om kontroll av ett fartygs registrering eller tillstånd att borda och genomsöka ett fartyg skall besvaras skyndsamt. Varje part skall utse en myndighet som är behörig att ta emot och besvara framställningar om biträde m.m.

En flaggstat får förena sitt tillstånd med villkor som skall avtalas mellan den staten och den begärande staten, innefattande villkor om ansvar och omfattningen av de faktiska åtgärder som skall vidtas. Utan tillstånd får den begärande staten endast vidta sådana ytterligare åtgärder som behövs för att avhjälpa omedelbar fara för människoliv eller sådana åtgärder som följer av tillämpliga bilaterala eller multilaterala överenskommelser. Härutöver får en part som har skälig anledning att misstänka att ett fartyg utnyttjas för människosmuggling till havs borda och genomsöka detta om fartyget saknar nationalitet eller kan förmodas vara ett fartyg som saknar nationalitet. Om bevisning som bekräftar misstankarna påträffas skall parten vidta lämpliga åtgärder i överensstämmelse med tillämplig nationell och internationell rätt.

I artikel 9 anges att när en part vidtar åtgärder mot ett fartyg enligt protokollet skall den trygga de ombordvarandes säkerhet och människovärdiga behandling, beakta behovet att inte äventyra fartygets eller dess lasts säkerhet, inkräkta på flaggstatens eller någon annan berörd stats affärsintressen eller rättsliga intressen och med tillgängliga medel trygga att de åtgärder som vidtas med avseende på fartyget är miljömässigt sunda. I de fall motiven för de vidtagna åtgärderna visar sig vara ogrundade skall fartyget ersättas för förlust eller skada som det har åsamkats, förutsatt att det inte har begått någon gärning som motiverar de vidtagna åtgärderna.

Åtgärder som vidtas enligt artiklarna 7 och 8 får inte inkräkta på eller påverka kuststaters rättigheter och skyldigheter eller utövning av jurisdiktion enligt den internationella havsrätten, eller flaggstatens behörighet att utöva jurisdiktion och kontroll i

administrativa, tekniska och sociala frågor som rör fartyget. Endast örlogsfartyg eller militära luftfartyg eller andra fartyg eller luftfartyg som är tydligt markerade och identifierbara såsom varande i statlig tjänst och bemyndigade därtill får vidta åtgärder som anges i artiklarna 7 och 8.

3.10¶Förebyggande åtgärder och samarbete mellan staterna m.m.

3.10.1 Informationsutbyte

Enligt protokollets artikel 10 skall parterna, utan att det påverkar artiklarna 27 och 28 i konventionen mot gränsöverskridande organiserad brottslighet, utbyta information i relevanta frågor. Konventionens artikel 27 reglerar samarbetet mellan staternas rättsvårdande myndigheter i syfte att effektivisera bekämpningen av brott som täcks av konventionen. I konventionens artikel 28 finns bestämmelser om informationsinsamling. Enligt denna bestämmelse skall varje konventionsstat överväga att i samråd med vetenskapliga och akademiska organ analysera den organiserade brottslighetens utveckling inom sitt territorium, de förhållanden under vilka den verkar samt de yrkesgrupper och teknologier som berörs.

I artikel 10.1 anges att stater, särskilt sådana med gemensam gräns eller som är belägna längs farleder utefter vilka människosmuggling förekommer, skall utbyta information på ett sätt som är förenligt med deras respektive rättsordning och förvaltningssystem för att uppfylla protokollets syften. Detta informationsutbyte skall bland annat avse platser för in- och utresa, färdvägar, fraktförare, transportmedel och metoder som en organiserad brottslig sammanslutning kan misstänkas använda vid människosmuggling. Vidare skall staterna utbyta information om resehandlingars äkthet samt stöld eller missbruk av oifyllda rese- eller identitetshandlingar. Slutligen skall informations-

utbyte även ske vad gäller lagstiftning, praxis och andra åtgärder för att förebygga och bekämpa människosmuggling och hjälp till olovlig vistelse.

Enligt artikel 10.2 skall en part som tar emot information bifalla en begäran av den part som lämnar denna om inskränkningar i rätten att använda den.

3.10.2 Åtgärder vid gränser

Enligt artikel 11.1 skall staterna, utan att det skall inkräkta på internationella åtaganden avseende fri rörlighet för personer, så långt det är möjligt, förstärka sådan gränskontroll som kan vara nödvändig för att förebygga och upptäcka människosmuggling.

Enligt artikel 11.2 skall varje stat vidta lagstiftningsåtgärder eller andra lämpliga åtgärder för att så långt som möjligt förebygga att transportmedel som används av affärsdrivande fraktförare används vid människosmuggling.

Åtgärder enligt artikel 11.2 skall, enligt artikel 11.3, när det är lämpligt och utan att det skall inkräkta på tillämpliga internationella konventioner, innefatta åläggande av skyldighet för affärsdrivande fraktförare, inbegripet varje transportföretag eller ägare eller yrkesmässig brukare av transportmedel, att tillse att alla passagerare innehar de nödvändiga resehandlingarna för inresa i den mottagande staten. Denna skyldighet innefattar dock inte, enligt tolkningskommentaren, någon skyldighet för affärsdrivande fraktförare att bedöma dokumentens äkthet eller giltighet. Bestämmelsen skall inte heller begränsa staternas möjlighet att avstå från att hålla fraktförare ansvariga för transport av odokumenterade flyktingar.

Enligt artikel 11.4 skall varje stat vidta nödvändiga åtgärder i enlighet med sin nationella lag för att kunna föreskriva sanktioner vid bristande uppfyllelse av de skyldigheter som anges i artikel 11.3.

Varje stat skall också enligt artikel 11.5 överväga att vidta åtgärder som, i enlighet med dess nationella lag, tillåter avvisning eller återkallelse av visering för personer som är delaktiga i

förövande av brott som straffbeläggs i enlighet med detta protokoll.

Vidare skall staterna enligt artikel 11.6, utan att det skall påverka artikel 27 i konventionen, överväga att förstärka samarbetet mellan gränskontrollmyndigheterna genom att bland annat skapa och upprätthålla direkta kommunikationsvägar. Konventionens artikel 27 reglerar samarbetet mellan konventionsstaternas rättsvårdande myndigheter i syfte att effektivisera bekämpningen av brott som täcks av konventionen.

3.10.3 Rese- och identitetshandlingar

Artiklarna 12 och 13 behandlar staternas skyldighet att vidta åtgärder för att se till att de rese- och identitetshandlingar de utfärdar håller viss kvalitet och inte lätt kan förfalskas m.m.

Enligt artikel 12 skall varje stat vidta nödvändiga åtgärder för att, inom ramen för tillgängliga resurser, trygga

a) att rese- eller identitetshandlingar som den utfärdar är av sådan kvalitet att de inte enkelt kan missbrukas, förfalskas eller olagligen ändras, mångfaldigas eller utfärdas, och

b) skydd och säkerhet för äktheten av rese- och identitetshandlingar som den har utfärdat, eller som har utfärdats på dess vägnar, samt förebyggande av olaglig tillverkning, utfärdande och användning av sådana handlingar.

Enligt artikel 13 skall en stat på begäran av en annan stat, i enlighet med sin nationella lag inom skälig tid kontrollera äktheten och giltigheten för rese- och identitetshandlingar som har utfärdats eller som påstås ha utfärdats i dess namn och som misstänks för att användas i syfte att begå de gärningar som anges i artikel 6 i protokollet.

3.10.4 Utbildning och tekniskt samarbete

Enligt artikel 14 skall parterna tillhandahålla eller förbättra specialiserad utbildning för personer som arbetar med

migrationsfrågor och annan berörd personal för att förebygga människosmuggling och övriga gärningar som anges i artikel 6. Vidare anges att parterna skall samarbeta med varandra och med behöriga internationella organisationer, icke-statliga organisationer med flera för att säkerställa att det finns lämplig personalutbildning för att bekämpa och utrota människosmuggling och för att skydda de migranter som utsatts för sådant handlande. Utbildningen skall bland annat avse förbättrad säkerhet och kvalitet för resehandlingar, identifiering och upptäckt av falska rese- eller identitetshandlingar, insamling av kriminalunderrättelseinformation som rör identifiering av organiserade brottsliga sammanslutningar som ägnar sig åt människosmuggling, förbättring av metoder för att upptäcka smugglade personer och människovärdig behandling av migranter och skydd av deras rättigheter enligt protokollet.

Parter med sakkunskap på området skall överväga att lämna tekniskt bistånd till stater som ofta är ursprungsstater eller transitstater för personer som utsatts för sådant handlande som anges i artikel 6 i detta protokoll. Parterna skall också, om möjligt, tillhandahålla nödvändiga resurser, såsom fordon, datasystem och dokumentläsare för att bekämpa sådant handlande som anges i artikel 6.

3.10.5 Andra förebyggande åtgärder

I artikel 15 behandlas olika former av förebyggande åtgärder. Enligt bestämmelsen skall parterna vidta åtgärder för att införa eller förbättra upplysningsprogram för att höja allmänhetens medvetande om att människosmuggling är en brottslig verksamhet som ofta utförs av organiserade brottsliga sammanslutningar i vinstsyfte och att de utgör en allvarlig fara för de berörda migranterna. Vidare skall parterna samarbeta i fråga om upplysning till allmänheten i syfte att förebygga att potentiella migranter faller offer för organiserade brottsliga sammanslutningar.

I artikeln stadgas också att varje part på lämpligt sätt skall främja eller förbättra utvecklingsprogram och samarbete på det nationella, regionala och internationella planet med beaktande av de socioekonomiska förhållanden som inverkar på migration och med särskild uppmärksamhet på ekonomiskt och socialt eftersatta områden för att ta itu med de underliggande socioekonomiska orsakerna till människosmuggling såsom fattigdom och underutveckling.

3.10.6 Skydds- och hjälpåtgärder

Enligt artikel 16 skall parterna vid genomförandet av protokollet, i enlighet med sina åtaganden enligt internationell rätt, vidta alla lämpliga åtgärder, om så behövs innefattande lagstiftning, för att bevara och skydda de personers rättigheter som utsatts för sådant handlande som anges i artikel 6, särskilt rätten till liv och rätten att inte utsättas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

Varje part skall därutöver vidta lämpliga åtgärder för att erbjuda migranter tillräckligt skydd mot våld som de kan utsättas för, antingen av enskilda personer eller grupper, på grund av att de utsatts för sådant handlande som anges i artikel 6. Vidare skall varje part ge lämplig hjälp till migranter vilkas liv eller säkerhet är i fara därför att de är utsatts för sådant handlande som anges i artikel 6. Parterna skall därvid ta hänsyn till kvinnors och barns särskilda behov.

3.10.7 Avtal och andra arrangemang

Enligt artikel 17 skall parterna överväga att sluta bilaterala eller regionala avtal eller operativa arrangemang eller överenskommelser som syftar till att vidta åtgärder för att förebygga och bekämpa sådant handlande som anges i artikel 6.

3.10.8 Smugglade migranters återvändande

Enligt artikel 18 skall varje part underlätta och tillåta, utan oberättigat eller oskäligt dröjsmål, återtagandet av en person som varit utsatt för sådant handlande som anges i artikel 6 och som är dess medborgare eller som har rätt att permanent vistas inom dess territorium vid tidpunkten för återvändandet. På begäran av den mottagande staten, dvs. destinationslandet, skall den anmodade staten, utan oberättigat eller oskäligt dröjsmål, bekräfta personens medborgarskap eller rätten att permanent vistas inom dess territorium och i förekommande fall utfärda sådana resehandlingar eller andra tillstånd som kan behövas för att resa in i och återvända till dess territorium. Ett återvändande skall ske under värdiga former och med vederbörlig hänsyn till personens säkerhet och värdighet.

Vidare föreskrivs att inget i denna artikel skall inkräkta på någon rättighet som tillkommer de personer som utsatts för sådant handlande som anges i artikel 6 med stöd av den mottagande statens nationella lagstiftning. Inte heller skall artikeln inkräkta på åtaganden som gjorts med stöd av annat tillämpligt bilateralt eller multilateralt fördrag eller annat tillämpligt operativt avtal eller arrangemang som helt eller delvis reglerar personers återvändande som har utsatts för sådant handlande som anges i artikel 6.

3.10.9 Förbehåll, tvistlösning och övriga slutbestämmelser

Förbehåll

Av artikel 19 följer att inget i protokollet skall påverka de rättigheter, skyldigheter eller förpliktelser som stater eller enskilda har enligt internationell rätt, innefattande internationell humanitär rätt, internationell rätt avseende mänskliga rättigheter och särskilt, när de är tillämpliga, 1951 års konvention och 1967

års protokoll om flyktingars rättsliga ställning och principen om non-refoulement som ingår i dem. Protokollet i sig reglerar dock inte frågor om flyktingstatus, något som också påpekas i tolkningskommentaren.

De åtgärder som anges i protokollet skall tolkas och tillämpas på ett sätt som inte diskriminerar personer på den grunden att de har utsatts för sådant handlande som anges i artikel 6 i protokollet. Tolkningen och tillämpningen av dessa åtgärder skall vara förenliga med internationellt erkända principer om icke-diskriminering.

Tvistlösning

Enligt artikel 20 skall staterna sträva efter att lösa tvister om tolkningen och tillämpningen av protokollet genom förhandlingar. Tvister mellan två eller flera parter om tolkningen eller tillämpningen av protokollet som inte kan lösas genom förhandlingar inom skälig tid, skall på begäran av någon av dem, hänskjutas till skiljeförfarande. Om de tvistande staterna inte kan komma överens om hur skiljeförfarandet skall ske, får en av dem hänskjuta tvisten till Internationella domstolen i enlighet med dennas stadga.

Övriga slutbestämmelser

Artiklarna 21–25 innehåller sedvanliga slutbestämmelser och behandlar frågor om undertecknande och ratifikation och liknande, ikraftträdande och ändringar etc. Artiklar med motsvarande innehåll finns också i konventionen och dess övriga protokoll.

4¶Sveriges tillträde till protokollet

Förslag: Sverige skall tillträda tilläggsprotokollet mot människosmuggling land-, luft- och sjövägen till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet.

Skälen för förslaget: Människosmuggling har i allt högre grad

kommit att bedrivas av kriminella organisationer med förgreningar i många länder. Protokollet mot människosmuggling skapar ett mycket värdefullt globalt regelverk och innehåller olika viktiga miniminormer som skall följas av alla avtalsslutande stater. Sverige bör fortsätta att aktivt främja och delta i det internationella samarbetet för att förebygga och bekämpa människosmuggling. Det framstår därför naturligt för Sverige att tillträda protokollet.

Vilka lagändringar som bedöms vara nödvändiga för att Sverige skall kunna tillträda protokollet behandlas i avsnitt 5.

5¶Nuvarande svenska regler och behov av lagstiftning

5.1¶Kriminalisering av människosmuggling

5.1.1 Åtagandena

Av artikel 6 i protokollet framgår att varje stat skall vidta sådana rättsliga och andra åtgärder som är nödvändiga för att kriminalisera följande gärningar, när dessa begås uppsåtligen och för att uppnå – direkt eller indirekt – en ekonomisk eller annan materiell vinning: (a) människosmuggling, (b) tillverkning, anskaffande, tillhandahållande eller innehav av falska rese- eller identitetshandlingar i syfte att främja människosmuggling, samt (c) hjälp till olaglig vistelse. Vidare skall försök, medhjälp och anstiftan till dessa handlingar kriminaliseras. Som försvårande omständigheter skall anses omständigheter som innebär att de smugglades liv eller säkerhet äventyras eller kan förmodas äventyras, eller som innefattar omänsklig eller förnedrande behandling, däribland utnyttjande, av de smugglade.

Frågan om påföljder regleras inte i protokollet. Bestämmelserna i konventionen mot gränsöverskridande organiserad brottslighet skall dock, i tillämpliga delar, gälla även för protokollet och de brott som anges i artikel 6 i protokollet skall anses som brott enligt konventionen. Härav torde följa att staterna har att belägga brotten med straff som tar hänsyn till brottets allvarliga art (artikel 11.1 i konventionen).

5.1.2 Gällande bestämmelser i utlänningslagen fram till

och med 30 september 2004

Det är i dag straffbart att hjälpa en utlänning att resa in olagligt i Sverige. Enligt nuvarande lydelse av 10 kap. 2 a § utlänningslagen (1989:529) döms den som hjälper en utlänning att komma in i Sverige i strid med föreskrifter i utlänningslagen eller i en författning som utfärdats med stöd av lagen till fängelse i högst sex månader eller, när omständigheterna är mildrande, till böter. Är brottet grovt, kan fängelse i högst två år dömas ut. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningen utförts mot ersättning, avsett ett stort antal personer eller utförts under hänsynslösa former. Även försök, förberedelse, anstiftan och medhjälp är straffbart i enlighet med vad som anges i 23 kap. brottsbalken. I och med Sveriges inträde som operativ deltagare i Schengensamarbetet den 25 mars 2001 har bestämmelsen i 10 kap. 2 a § utlänningslagen utvidgats till att även avse hjälp till olaglig inresa i övriga Schengenstater. Förändringen framgår av 10 kap. 3 a § utlänningslagen. Förutsättningen är i det fallet, till skillnad mot om gärningen avser inresa i Sverige, att det finns ett vinstsyfte.

I 10 kap. 5 § första stycket utlänningslagen finns också en bestämmelse om straff för den som i vinstsyfte organiserar resor till Sverige för utlänningar som saknar behövliga tillstånd för inresa. Enligt bestämmelsen kan den som i vinstsyfte planlägger eller organiserar verksamhet som är inriktad på att främja att utlänningar reser till Sverige utan pass eller de tillstånd som krävs för inresa till Sverige, dömas till fängelse i högst fyra år, eller om brottet är mindre allvarligt, till böter eller fängelse i högst sex månader. Enligt 10 kap. 5 § andra stycket utlänningslagen döms den som hjälper en utlänning att resa till Sverige utan pass eller de tillstånd som krävs för inresa i Sverige för medhjälp till brott enligt första stycket om han insåg eller hade skälig anledning att anta att resan anordnats i vinstsyfte genom sådan verksamhet som där sägs.

När det gäller hjälp till olovlig vistelse kan den som i vinstsyfte, genom att dölja en utlänning eller genom någon

annan sådan åtgärd, försöker hindra verkställighet av ett beslut om avvisning eller utvisning dömas till fängelse i högst ett år eller, när omständigheterna är mildrande, till böter enligt 10 kap. 3 § 1 utlänningslagen. I och med Sveriges inträde i Schengensamarbetet utvidgades det straffbara området till att även omfatta straffansvar för den som hjälper en utlänning att olovligen vistas i övriga Schengenstater, om gärningen skett i vinstsyfte. Bestämmelsen finns i dag i 10 kap. 3 a § utlänningslagen.

5.1.3 Gällande bestämmelser i utlänningslagen från och

med den 1 oktober 2004

Riksdagen antog den 24 mars 2004 propositionen Människosmuggling och tidsbegränsat uppehållstillstånd för målsägande och vittnen m.m. (prop. 2003/04:35, bet. 2003/04:SfU6, rskr. 2003/04:164). I enlighet med propositionens förslag ändras vissa av utlänningslagens straffbestämmelser, bland annat införs straffskärpningar i de ovan nämnda bestämmelserna i 10 kap. 2 a och 5 §§ utlänningslagen. Ändringarna träder i kraft den 1 oktober 2004.

Enligt ny lydelse av 10 kap. 2 a § utlänningslagen kan den som uppsåtligen hjälper en utlänning att olovligen komma in i eller passera genom Sverige, medlemsstat i Europeiska unionen eller Norge eller Island dömas för människosmuggling till fängelse i högst två år. Är brottet grovt kan fängelse i lägst sex månader och högst sex år dömas ut. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningen utförts mot ersättning, utgjort ett led i en verksamhet som avsett ett stort antal personer, eller utförts under former som innebär livsfara för utlänningen eller annars utförts under hänsynslösa former. Är brottet att anse som ringa döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Även försök och förberedelse är straffbart i enlighet med vad som anges i 23 kap. brottsbalken.

Enligt ny lydelse av 10 kap. 5 § utlänningslagen kan den som i vinstsyfte planlägger eller organiserar verksamhet som är

inriktad på att främja att utlänningar reser till Sverige utan pass eller de tillstånd som krävs för inresa i Sverige dömas för organiserande av människosmuggling till fängelse i högst två år. Är brottet grovt kan fängelse i lägst sex månader och högst sex år dömas ut. Vid bedömande av om brottet är grovt skall särskilt beaktas om gärningen innefattar ett systematiskt utnyttjande av utlänningars utsatta situation, eller innefattar livsfara eller annan hänsynslöshet gentemot utlänningarna. Är brottet att anse som ringa döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Även ansvar för medhjälp till brott kan ådömas den som hjälper en utlänning att ta sig till Sverige utan pass eller behövliga tillstånd, om han insåg eller hade skälig anledning att anta att resan anordnats i vinstsyfte enligt 10 kap. 5 § fjärde stycket utlänningslagen. Det kan t.ex. gälla den som hjälper till med själva transporten, tillhandahåller transportmedlet eller som tillhandahåller förfalskade handlingar som skall underlätta resan till Sverige (jfr. prop. 1993/94:52 s. 19).

Vidare utvidgas bestämmelsen om hjälp till olovlig vistelse i tidigare lydelse av 10 kap. 3 § 1 utlänningslagen till att omfatta hjälp till all olovlig vistelse i landet om gärningen skett i vinstsyfte. Även försök till hjälp till olovlig vistelse straffbeläggs och straffet skärps till fängelse i högst två år eller, när omständigheterna är mildrande till böter. Eftersom fängelse ingår i straffskalan för brottet, är brottsbalkens regler om medverkan tillämpliga. Någon uttrycklig bestämmelse om anstiftan och medhjälp har därför inte införts. Bestämmelsen finns efter den 1 oktober 2004 införd i 10 kap. 3 a § utlänningslagen.

De lagförslag som lagts fram i propositionen vad avser människosmuggling och hjälp till olovlig vistelse föranleddes av genomförandet i svensk rätt av rådets direktiv 2002/90/EG av den 28 november 2002 om definition av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse samt rådets rambeslut av den 28 november 2002 om förstärkning av den straffrättsliga ramen för att förhindra hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse (EGT L 328, 5.12.2002, s 17 och s. 1). I detta sammanhang har

även de gärningar som staterna åläggs att kriminalisera enligt artikel 6 i protokollet mot människosmuggling land-, luft- och sjövägen beaktats.

5.1.4 Övrig kriminalisering i förhållande till åtagandena

Artikel 6 i protokollet ställer krav på att vissa förfaranden med falska rese- eller identitetshandlingar skall vara straffbelagda. Även försök till de angivna förfarandena skall vara straffbart. När det gäller tillverkning och tillhandahållande av falska reseeller identitetshandlingar ryms dessa gärningar under ansvarsbestämmelserna om urkundsförfalskning respektive brukande av falsk urkund i 14 kap. brottsbalken. Även försök och förberedelse till dessa brott är straffbart i enlighet med vad som anges i 23 kap. brottsbalken. Vidare torde anskaffning och innehav av falska rese- och identitetshandlingar i nu aktuellt sammanhang vara att bedöma som försök, förberedelse eller medhjälp till människosmuggling, vilket även det är kriminaliserat i enlighet med de allmänna reglerna härom.

5.1.5 Lagstiftningsbehovet

Bedömning: De handlingar som utgör brott enligt protokollet mot människosmuggling är straffbelagda enligt svensk rätt. Några lagändringar behövs således inte för att tillgodose protokollets krav i denna del. Vad gäller förverkande torde lagändringar krävas för att uppfylla protokollets krav. Eventuella lagstiftningsbehov kommer att ombesörjas inom ramen för beredningen av Förverkandeutredningens betänkande Effektivare förverkandelagstiftning (SOU 1999:147).

Skälen för bedömningen: Av den ovan lämnade redogörelsen av svensk rätt framgår att de gärningar som staterna åläggs att kriminalisera enligt artikel 6 i protokollet redan är belagda med straff enligt gällande rätt.

När det gäller människosmuggling, finns - till skillnad mot protokollets artikel 6 - inget krav på att gärningen skall ha skett i vinstsyfte i rådets direktiv 2002/90/EG. Ett krav på att gärningen skall ha skett i vinstsyfte har därför inte införts i den nyligen antagna lydelsen av bestämmelsen i 10 kap. 2 a § utlänningslagen. Som nämnts tidigare skall de brott som anges i artikel 6 i protokollet även anses som brott enligt konventionen mot gränsöverskridande organiserad brottslighet. Av artikel 34.3 i denna konvention framgår att varje konventionsstat får tillämpa striktare eller strängare åtgärder än de som avses i konventionen för att förebygga och bekämpa gränsöverskridande organiserad brottslighet. Något hinder mot att inte införa ett krav på vinstsyfte vid kriminalisering av de handlingar som anges i artikel 6 i protokollet vad avser bestämmelsen i 10 kap. 2 a § utlänningslagen bedöms därför inte föreligga. Ett krav på vinstsyfte för straffansvar för den som planlägger eller organiserar verksamhet som är inriktad på att främja att utlänningar reser till Sverige utan pass och de tillstånd som krävs för inresa i Sverige återfinns däremot i 10 kap. 5 § utlänningslagen.

I protokollets artikel 6.1(c) anges att en gärning som innebär att någon uppsåtligen i vinstsyfte gör det möjligt för en person att olovligen vistas i en stat genom att tillverka, anskaffa, tillhandahålla eller inneha falska rese- eller identitetshandlingar skall kriminaliseras. Som framgår av avsnitt 5.1.3 ovan kommer det från den 1 oktober 2004 att vara straffbart att uppsåtligen i vinstsyfte hjälpa en utlänning att olovligen vistas i landet, 10 kap. 3 a § utlänningslagen. Även försök till det brottet är straffbelagt. Förutom ansvar för brott mot utlänningslagen kan även ansvar för urkundsförfalskning eller brukande av falsk urkund, eller försök till sådana brott, komma att aktualiseras när det gäller de gärningar som anges i artikel 6.1(c). Några vidare lagstiftningsåtgärder behövs därmed inte göras för att uppfylla protokollets krav i denna del.

Som inledningsvis nämnts skall protokollet mot människosmuggling tolkas tillsammans med konventionen mot

gränsöverskridande organiserad brottslighet. Konventionens bestämmelser skall, i tillämpliga delar, gälla även protokollet då inte annat anges. Frågor om bland annat ansvar för juridiska personer, förverkande, domsrätt, utlämning och internationell rättslig hjälp i brottmål behandlas i konventionen. I propositionen om Sveriges tillträde till FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet (prop. 2002/03:146) gjordes bedömningen att det inte krävdes några lagändringar för att Sverige skulle kunna tillträda konventionen. Regeringen konstaterade därvid bland annat att samtliga som brott betraktade gärningar enligt konventionen bedömdes motsvaras av handlingar som är belagda med straff enligt brottsbalken (a. prop. s. 26). Riksdagen delade regeringens bedömningar (bet. 2003/04:JuU6, rskr. 2003/04:23).

I förtydligande syfte lämnas nedan en kort redogörelse för vissa av konventionens artiklar som även skall tillämpas för brott enligt protokollet. Det bör noteras att handlingar som utgör brott enligt protokollet är straffbelagda enligt utlänningslagens – och inte brottbalkens – bestämmelser. Hänvisningen till utlänningslagens straffbestämmelser nedan avser bestämmelserna i dess lydelser efter ikraftträdandet den 1 oktober 2004.

Juridiska personers ansvar

Frågan om ansvar och påföljder för juridiska personer regleras i konventionens artikel 10. I 36 kap. 7–10 §§ brottsbalken återfinns bestämmelser om företagsbot. Av dessa följer att för brott som har begåtts i utövningen av näringsverksamhet kan näringsidkaren i vissa fall åläggas företagsbot. I propositionen om Sveriges tillträde till konventionen mot gränsöverskridande brottslighet gjordes bedömningen att de bestämmelser om företagsbot som återfinns i 36 kap. 7–10 §§ brottsbalken väl täckte de åtaganden som följer av artikel 10 och att några lagstiftningsåtgärder inte bedömdes vara erforderliga (a. prop. s. 43). Brottsbalkens bestämmelser om företagsbot är även tillämpliga inom specialstraffrätten.

När det gäller människosmuggling och hjälp till olovlig vistelse, dvs. de gärningar som staterna åläggs att kriminalisera enligt protokollets artikel 6, godkände riksdagen i november 2001 propositionen Sveriges antagande av rambeslut om förstärkning av den straffrättsliga ramen för bekämpande av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse (prop. 2001/02:37). I propositionen gjordes bedömningen att brottsbalkens bestämmelser i 36 kap. 7–10 §§ om företagsbot motsvarade de krav som ställdes upp i utkastet till EU:s rambeslut om ansvar och påföljder för juridiska personer. Riksdagen delade denna bedömning (bet. 2001/02:SfU6, rskr. 2001/02:71). Genomförandet i svensk rätt av rådets direktiv 2002/90/EG och rådets rambeslut av den 28 november 2002 om förstärkning av den straffrättsliga ramen för att förhindra hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse (EGT L 328, 5.12.2002, s. 17 och s. 1) har behandlats i propositionen Människosmuggling och tidsbegränsat uppehållstillstånd för målsägande och vittnen m.m. (prop. 2003/04:35, bet. 2003/04:SfU6, rskr. 2003/04:164). Även i detta sammanhang gjordes bedömningen att rambeslutets bestämmelser om ansvar och påföljder för juridiska personer inte föranledde några lagstiftningsåtgärder (a. prop. s. 36).

Lagföring, rättegång och påföljder

Frågor om lagföring, rättegång och påföljder regleras inte i protokollet, utan återfinns i konventionens artikel 11. Eftersom bestämmelserna i konventionen i tillämpliga delar skall gälla även för brott mot protokollet torde följa att staterna skall belägga de handlingar som skall kriminaliseras enligt artikel 6 i protokollet med straff som tar hänsyn till brottets allvarliga art (artikel 11.1). Straffskärpningar för de brott som avses i protokollet har nyligen införts i utlänningslagen, se avsnitt 5.1.3 ovan.

Övriga bestämmelser i artikel 11 rör frågor om lagföring och rättegång, bland annat möjlighet att meddela åtalsunderlåtelse, villkorlig frigivning och preskriptionstid för brott enligt

konventionen. Att det nu är fråga om straffbestämmelser i utlänningslagen och inte i brottsbalken saknar betydelse för bedömningen av lagstiftningsbehovet i frågor om lagföring och rättegång. I likhet med vad som gällde vid tillträdet till konventionen föranleder ett svenskt tillträde till protokollet inga lagstiftningsåtgärder i denna del (jfr prop. 2002/03:146 s. 43).

Förverkande

Enligt konventionens artikel 12.1 skall medlemsstaterna, i största möjliga utsträckning, se till att vinning som härrör från brott eller egendom vars värde motsvarar värdet av sådan vinning skall kunna förklaras förverkad. På samma sätt skall egendom, utrustning och andra hjälpmedel som används vid eller är avsedd att användas vid förövande av brott kunna förklaras förverkad.

Av 10 kap. 6 § första stycket utlänningslagen framgår att ersättning som har lämnats till den som har begått brott enligt 10 kap. 2 a, 3 a eller 5 § utlänningslagen, dvs. människosmuggling, hjälp till olovlig vistelse eller organiserande av människosmuggling, skall förklaras förverkad om det inte är uppenbart oskäligt. Vidare får enligt 10 kap. 6 § andra stycket utlänningslagen transportmedel i vissa fall förverkas. I vissa fall torde 36 kap. 3 § brottsbalken, som tar sikte på föremål som på grund av sin särskilda beskaffenhet och omständigheterna i övrigt kan befaras komma till brottslig användning, kunna tillämpas för andra hjälpmedel som använts vid brott enligt utlänningslagen. Däremot är inte brottsbalkens regler om förverkande av utbyte av brott och egendom som använts som hjälpmedel vid brott i 36 kap. 2 och 3 §§ tillämpliga inom specialstraffrätten.

Förverkandebestämmelserna i utlänningslagen omfattar sådant utbyte och sådana hjälpmedel som typiskt sett uppkommer eller används vid denna brottslighet. Det är emellertid inte fråga om någon heltäckande reglering, eftersom den är begränsad just till ersättning som mottagits och till transportmedel.

Konventionens förverkandebestämmelser i artikel 12.1 har hämtat mönster från Förenta nationernas konvention den 19 december 1988 mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen (narkotikabrottskonventionen), SÖ 1991:41. Snarlika förverkandebestämmelser återfinns även i Europarådets konvention om penningtvätt, efterforskning, beslag och förverkande av vinning av brott (förverkandekonventionen), SÖ 1996:19.

I enlighet med åtaganden inom EU skall förverkandekonventionens bestämmelser om förverkande av vinning och hjälpmedel tillämpas på alla brott med mer än ett års fängelse i straffskalan. Åtagandet återfinns i den gemensamma åtgärd om penningtvätt, identifiering, spårande, spärrande, beslag och förverkande av hjälpmedel som EU:s ministerråd beslutade om den 3 december 1998 (EGT L 333, 9.12.1998, s.1) och upprepas i rambeslutet om penningtvätt, identifiering, spårande, spärrande, beslag och förverkande av hjälpmedel till och vinning av brott, 2001/500/RIF, som ministerrådet beslutade om den 26 juni 2001 (EGT L 182, 5.7.2001, s.1).

Med anledning av den gemensamma åtgärden har Förverkandeutredningen i sitt betänkande Effektivare förverkandelagstiftning (SOU 1999:147) föreslagit att bland annat förverkandebestämmelserna i utlänningslagen skall utvidgas till att omfatta allt utbyte av brott och all egendom som använts eller varit avsedd att användas som hjälpmedel vid brott. Förverkandeutredningens betänkande bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Enligt konventionens artikel 12.2 skall konventionsstaterna vidta de åtgärder som erfordras för att möjliggöra att föremål som avses i punkten 12.1 (se ovan) identifieras, spåras, spärras eller tas i beslag för att förverkande senare skall kunna ske. I propositionen om Sveriges tillträde till FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet konstaterades att föreskrifterna i den artikeln uppfylls för svensk del genom bestämmelserna i rättegångsbalken om beslag och husrannsakan (prop. 2002/03:146, s. 46).

Bestämmelserna i konventionens artiklar 12.3, 12.4 och 12.5 tar sikte på fall där föremålet i fråga inte finns i behåll, varför beslag i praktiken inte är möjligt att göra. Vidare avser bestämmelserna förverkande av avkastning från brottsligt förvärvad egendom. I propositionen om Sveriges tillträde till konventionen gjordes den bedömningen att nuvarande lagstiftning torde vara tillräcklig för att tillgodose de krav konventionen ställer upp (a. prop. s. 47). Det bör anmärkas att den bedömningen gjordes utifrån brottsbalkens förverkanderegler. Enligt den ändring som Förverkandeutredningen föreslagit i det ovan nämnda betänkandet, anpassas förverkandebestämmelserna i utlänningslagen till brottsbalkens terminologi.

Inte heller artiklarna 12.6, 12.7, 12.8 eller 12.9 i konventionen bedömdes påkalla några lagändringar (a. prop. s. 47).

Internationellt samarbete om förverkande

I konventionens artikel 13 behandlas internationellt samarbete i fråga om förverkande av vinning av brott, egendom, utrustning och andra hjälpmedel. I lagen (1972:260) om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom (internationella verkställighetslagen) finns bestämmelser om verkställighet av utomnordiska domar och beslut, t.ex. beslut om att egendom skall förverkas. En verkställighet av ett beslut om förverkande enligt internationella verkställighetslagen förutsätter att det finns ett avtal om ett sådant samarbete mellan Sverige och den andra staten. Internationella verkställighetslagen blir tillämplig på en internationell överenskommelse efter regeringens förordnande härom (se 1 §). Av 21 f § i förordning (1977:178) med vissa bestämmelser om internationellt samarbete rörande verkställighet av brottmålsdom framgår att fr.o.m. den 1 juni 2004 får förverkande som avses i artikel 12.1 i konventionen mot gränsöverskridande organiserad brottslighet verkställas i Sverige eller anförtros myndighet i någon av de stater som har tillträtt konventionen.

Domsrätt

Konventionens bestämmelser om domsrätt (artikel 15) skall gälla även för brott enligt protokollet. De överväganden om lagstiftningsbehovet som gjordes vid tillträdet till konventionen är således relevanta även vid tillträdet till protokollet. Några lagändringar som inskränker den svenska domsrätten har inte skett sedan tillträdet till konventionen. Att det nu är fråga om tillämpning av straffbestämmelser i utlänningslagen, och inte i brottsbalken, saknar betydelse för bedömningen av lagstiftningsbehovet i domsrättsfrågan. Bedömningen görs således att de svenska domsrättsreglerna i 2 kap. brottsbalken uppfyller åtagandena i protokollet.

Utlämning

Frågor om utlämning behandlas i konventionens artikel 16. Där anges bland annat att som en allmän förutsättning för utlämning enligt konventionen gäller att det brott för vilket utlämning begärs motsvaras av ett brott enligt den anmodade statens lag, dvs. ett krav på dubbel straffbarhet. Mot bakgrund av att de gärningar som en stat åtar sig att kriminalisera enligt protokollet redan utgör brott enligt svensk lag är kravet på dubbel straffbarhet i 4 § lagen (1957:668) om utlämning för brott (utlämningslagen) i överensstämmelse med protokollet. Därtill kommer att de straffbestämmelser i 10 kap. utlänningslagen som kan vara aktuella att tillämpa vid en begäran om utlämning enligt protokollet som rör människosmuggling, organiserande av människosmuggling eller hjälp till olovlig vistelse uppnår den strafftröskel om ett års fängelse eller mer som föreskrivs i 4 § utlämningslagen.

Internationell rättslig hjälp i brottmål

Enligt konventionens artikel 18 skall staterna i största möjliga utsträckning bistå varandra i brottsutredningar. Rättslig hjälp i brottmål regleras i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål. Utgångspunkten i den lagen är att alla de åtgärder som är tillgängliga i en svensk förundersökning också är tillgängliga för en annan stat, se 1 kap. 2 §. Lagen hindrar inte att hjälp lämnas även avseende en åtgärd som för svensk lag är okänd under förutsättning att det inte rör en tvångsåtgärd. Rättslig hjälp som t.ex. rör beslag och husrannsakan får lämnas endast om kravet på dubbel straffbarhet är uppfyllt, förutom i de fall ansökan görs på begäran av medlemsstat i Europeiska unionen, Island eller Norge, se 4 kap. 20 §. Som framgår ovan föreligger dubbel straffbarhet för de brott som staterna åläggs att kriminalisera enligt protokollet.

Sammanfattning

De gärningar som staterna åläggs att kriminalisera enligt artikel 6 i protokollet är redan belagda med straff enligt gällande rätt. Några lagändringar behövs således inte för att tillgodose protokollets krav i denna del.

I likhet med vad som anges i propositionen om Sveriges tillträde till konventionen mot gränsöverskridande organiserad brottslighet görs här bedömningen att ett svenskt tillträde till protokollet mot människosmuggling inte kräver någon ändring av svensk lag när det gäller ansvar för juridiska personer, domsrätt, utlämning för brott eller internationell rättslig hjälp i brottmål beträffande de brott som staterna åläggs att kriminalisera enligt artikel 6 i protokollet. För att uppfylla bestämmelserna om förverkande, vilka i tillämpliga delar skall gälla protokollet, torde det krävas lagändringar. Eventuella lagstiftningsbehov kommer att ombesörjas inom ramen för Förverkandeutredningens betänkande.

5.2¶Migranters straffrättsliga ansvar

Bedömning: Protokollets bestämmelse att migranter inte skall kunna lagföras på den grund att de har varit utsatta för sådant handlande som anges i artikel 6 i protokollet föranleder inte några lagstiftningsåtgärder.

Skälen för bedömningen: Av artikel 5 framgår att migranter inte skall kunna lagföras enligt protokollet på den grund att de har varit utsatta för sådant handlande som anges i artikel 6 i protokollet.

Protokollets syfte är att förebygga och bekämpa människosmuggling. Det tar således endast sikte på gärningar som människosmugglare begår och inte på handlingar som den som utsätts för den kriminella verksamheten utför. De gärningar som skall lagföras enligt protokollet kan inte heller enligt svensk rätt den som smugglas in i landet själv dömas för. Vidare är protokollet inte tillämpligt på de situationer då migranter själva använder sig av falska eller förfalskade rese- eller identitetshandlingar i syfte att resa in en stat eller för att vistas där olovligen. Artikel 5 utesluter därför inte att sådana gärningar är straffbara i den nationella lagstiftningen.

Av artikel 6.4 framgår vidare att inget i protokollet förhindrar eller begränsar en stats rätt att vidta åtgärder mot en person vars handlande eller beteende utgör ett brott enligt dess nationella lagstiftning. Av detta följer att något hinder mot att utreda och eventuellt lagföra en utlänning som själv försöker att resa in i Sverige med hjälp av falska eller förfalskade handlingar för förfalskningsbrott enligt brottsbalkens bestämmelser således inte föreligger enligt protokollet. Inte heller föreligger hinder mot att lagföra en utlänning som vistas i Sverige utan erforderliga tillstånd.

Något behov att införa en uttrycklig bestämmelse om att migranter inte skall kunna lagföras på den grund att de har utsatts för de gärningar som anges i artikel 6 i protokollet bedöms inte föreligga.

5.3¶Människosmuggling till havs

Förslag: Lagen (1991:453) om tillstånd till ingripande mot svenskt fartyg skall ändras så att annan stat skall kunna få tillstånd att ingripa mot svenskt fartyg utanför svenskt territorium i enlighet med tilläggsprotokollet mot människosmuggling land-, luft- och sjövägen.

Skälen för förslaget: Som nämnts i avsnitt 3.9 behandlar artiklarna 7–9 i protokollet samarbete, säkerhetsbestämmelser och åtgärder mot människosmuggling till havs.

Bestämmelserna innebär att parterna skall samarbeta i största möjliga utsträckning för att förebygga och bekämpa människosmuggling till havs i enlighet med den internationella havsrätten. Av särskilt intresse är därvid artikel 8.2. En stat som har skälig anledning att misstänka att ett fartyg som utövar sin rätt till fri sjöfart enligt internationell rätt och som för en annan parts flagg eller visar en annan parts registreringsbeteckningar utnyttjas för människosmuggling till havs får, efter att ha erhållit bekräftelse på registreringen, begära tillstånd från flaggstaten att vidta lämpliga åtgärder beträffande fartyget. Flaggstaten får bland annat ge den begärande staten tillstånd att borda och genomsöka fartyget. Om bevis påträffas att fartyget är inblandat i människosmuggling får den begärande staten, om flaggstaten så medger, vidta lämpliga åtgärder beträffande fartyget och personerna och lasten ombord. Flaggstaten får förena sitt medgivande med villkor som även kan gälla frågan om ansvar för brott och omfattningen av de faktiska åtgärder som skall vidtas. En part skall inte vidta några ytterligare åtgärder utan uttryckligt tillstånd av flaggstaten, utom sådana åtgärder som behövs för att avhjälpa omedelbar fara för människoliv eller sådana åtgärder som följer av tillämpliga bilaterala eller multilaterala överenskommelser.

Av artikel 9.3 framgår att åtgärder som stater vidtar enligt artiklarna 7–9 inte skall inkräkta på eller påverka kuststaters rättigheter och skyldigheter eller utövning av jurisdiktion enligt den internationella havsrätten. Denna reglering bygger på de

folkrättsliga principer som styr den rätt som enskilda stater har att ingripa med bland annat straffprocessuella tvångsmedel och berör bland annat de principer om s.k. oskadlig genomfart av territorialhavet och om straffrättslig jurisdiktion ombord på utländskt fartyg som återfinns i Förenta nationernas havsrättskonvention från 1982.

Havsrättskonventionen

Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982 trädde i kraft den 16 november 1994. Sverige har ratificerat havsrättskonventionen och för svensk del trädde konventionen i kraft den 25 juli 1996 (prop. 1995/96:140, bet. 1995/96:UU17, rskr. 1995/96:271, SÖ 2000:1).

Enligt folkrätten har en stat suveränitet över sitt land-, sjöoch luftterritorium. Sjöterritoriet, som omfattas av inre vatten innanför de s.k. baslinjerna och territorialhav utanför dessa, sträcker sig ut till territorialhavets yttre gräns, territorialhavsgränsen. Suveräniteten över territorialhavet genombryts av rätten för alla kategorier av fartyg till oskadlig genomfart av en stats territorialhav. De relevanta bestämmelserna i havsrättskonventionen innebär sammanfattningsvis att kuststaten har en nära nog oinskränkt jurisdiktion över utländska fartyg i dess hamnar och inre vatten. I fråga om fartyg som befinner sig i kuststatens territorialhav anses kuststaten ha jurisdiktion över utländska fartyg i de fall genomfarten inte är oskadlig, dvs. när genomfarten stör kuststatens fred, ordning och säkerhet. Om det utländska fartyget exempelvis deltar i ombordtagning eller avlämning av handelsvaror, kontanta penningmedel eller personer i strid med kuststatens lagar och andra förordningar rörande tullar, skatter, invandring eller hälsovård anses detta störa kuststatens fred, ordning och säkerhet (konventionens artikel 19.2). Kuststaten har då rätt att ingripa mot fartyget och

1 Varje kuststat har rätt att fastställa bredden av sitt territorialhav ut till en gräns av högst tolv nautiska mil från baslinjer som fastställts i enlighet med den internationella havsrätten.

eventuellt gripa personer ombord på fartyget eller genomföra en undersökning i anledning av brottet. Kuststaten har också rätt att ingripa om åtgärderna är nödvändiga som ett led i narkotikabekämpning. Kuststaten kan ingripa också på begäran av fartygets befälhavare eller flaggstatens myndigheter.

Med undantag för de regler i havsrättskonventionen som rör skydd och bevarande av den marina miljön (del XII) eller med hänsyn till överträdelser av lagar och andra författningar som antagits enligt del V som reglerar kuststaternas rättigheter, jurisdiktion och skyldigheter i den exklusiva ekonomiska zonen , EEZ, är huvudregeln att kuststaten inte får vidta åtgärder ombord på utländskt fartyg under genomfart av territorialhavet med anledning av brott begånget innan fartyget inlöpte på territorialhavet, om fartyget endast passerar genom territorialhavet utan att anlöpa inre vatten.

I de fall där en stat har inrättat en s.k. angränsande zon utanför territorialhavet har den inom detta område rätt att utöva nödvändig kontroll för att förhindra överträdelser av sina lagar och förordningar om tullar, skatter, invandring eller hälsovård samt hindra och bestraffa de överträdelser av dessa lagar som begåtts inom dess territorium eller territorialhav (konventionens artikel 33).

Sverige har i dag ingen angränsande zon. I samband med att Sverige ratificerade havsrättskonventionen gjorde regeringen bedömningen att en angränsande zon borde inrättas runt Sveriges kuster utanför det svenska sjöterritoriet (prop. 1995/96:140 s. 158). Förutsättningarna för att inleda arbetet med att inrätta en angränsande zon utreds för närvarande inom Regeringskansliet.

När det gäller det fria havet, dvs. den del av havet som ligger utanför en stats territorialhav eller dess exklusiva ekonomiska zon, har flaggstaten i princip exklusiv jurisdiktion. En stat får borda och visitera ett fartyg på det fria havet i de fall det finns

2 Varje kuststat har rätt att inrätta en exklusiv ekonomisk zon om maximalt 200 nautiska mil från de baslinjer varifrån territorialhavets bredd beräknas. 3 Varje kuststat har rätt att inrätta en angränsande zon om maximalt 24 nautiska mil beräknat från baslinjen.

skälig anledning att misstänka att det används för sjöröveri, slavhandel eller s.k. otillåten utsändning. Samma sak gäller bland annat om fartyget saknar eller förmodas sakna nationalitet. Om misstankarna visar sig vara ogrundade skall det bordade fartyget få ersättning för varje förlust eller skada som kan ha vållats.

Narkotikabrottskonventionen

Sverige ratificerade i oktober år 1991 Förenta nationernas konvention mot olaglig hantering av narkotika och psykotropa ämnen (narkotikabrottskonventionen) från 1988 (prop. 1990/91:127, 1990/91:JuU32, rskr. 1990/91:323, SÖ 1991:41). Förutom bestämmelser om ett utökat internationellt samarbete och förpliktelser att i olika hänseenden straffbelägga olaglig hantering av narkotika återfinns i artikel 17 i narkotikabrottskonventionen bestämmelser om olaglig narkotikahantering till havs. Dessa bestämmelser, som har utformats med stöd av relevanta artiklar i havsrättskonventionen, är näst intill identiska med de bestämmelser som nu återfinns i artiklarna 7–9 i protokollet mot människosmuggling.

Narkotikabrottskonventionen föreskriver inte någon skyldighet för en flaggstat att lämna tillstånd till annan stat att borda och genomsöka ett av dess fartyg vid misstanke om att det används vid olaglig narkotikahantering till havs. I samband med Sveriges tillträde till konventionen gjordes dock bedömningen att en ny lagstiftning skulle införas för att Sverige skulle uppfylla sina förpliktelser enligt konventionen. När det gällde frågan om att ge tillstånd till annan stat att ingripa mot ett svenskt fartyg i enlighet med narkotikabrottskonventionen anförde föredragande statsråd bland annat följande (prop. 1990/91:127 s. 44):

Om Sverige medger att en annan stat ingriper mot ett svenskt fartyg, kan knappast något annat komma i fråga än att ingripandet sker med stöd av de regler och i den ordning som föreskrivs i den främmande statens lagstiftning. En annan ordning skulle redan av praktiska skäl vara alltför svårhanterlig för att förtjäna närmare överväganden. Detta innebär att Sverige genom ett tillstånd till ingripande medger ett undantag från sitt

anspråk på exklusiv jurisdiktion. Ett sådant medgivande bör kunna komma ifråga endast under vissa preciserade förutsättningar.

Det kan givetvis inte uteslutas att liknande problem som de som gäller för narkotikahantering kan uppkomma även vid annan form av brottslighet. Enligt min mening bör emellertid möjligheten att medge främmande stat rätten att ingripa mot svenska fartyg åtminstone tills vidare begränsas till fall som avses i narkotikabrottskonventionen.

Ett medgivande bör också förutsätta att brottsligheten är av allvarligt slag. Olika alternativ är tänkbara när det gäller hur avgränsningen bör göras i det hänseendet. Ett medgivande för en främmande stat att ingripa mot ett fartyg är en i vissa hänseenden ny form för internationellt samarbete på brottmålsområdet. Normalt sker ett sådant samarbete genom att den anmodade staten för den andra statens räkning genomför en eller annan åtgärd. I det nu aktuella sammanhanget tillåter man i stället den ansökande staten att själv genomföra den åtgärd som staten önskar. Att man i konventionen reglerat en sådan möjlighet beror mindre på principiella överväganden än på det praktiska behov som finns genom att flaggstaten normalt saknar förutsättningar att lämna rättshjälp genom egna åtgärder. Detta talar för att de principer som normalt gäller för internationell rättshjälp bör kunna vara vägledande även i detta sammanhang. För egen del har jag därför stannat för att föreslå att det krav på brottets svårhet som gäller för utlämning enligt 1957 års utlämningslag skall gälla även för ett medgivande att ingripa mot ett svenskt fartyg. Detta innebär att det skall vara fråga om misstänkt brottslighet som motsvarar brott för vilket det enligt svensk lag är föreskrivet fängelse i mer än ett år.

För att ett medgivande skall lämnas bör vidare krävas att brottsligheten har anknytning till den ansökande staten. Ett medgivande bör således kunna lämnas endast om det finns skälig anledning att anta att fartyget används för brottslighet som begås på den främmande statens territorium eller som är avsedd att fullbordas där eller som annars riktar sig mot den statens intressen.

För att ett ingripande skall få äga rum bör vidare krävas att fartyget inte befinner sig på svenskt sjöterritorium.

Gällande rätt

Av lag (1991:453) om tillstånd till ingripande mot svenskt fartyg framgår att regeringen, efter framställning från annan stat, får medge den staten att ingripa mot ett svenskt fartyg utanför svenskt territorium i enlighet med narkotikabrottskonventionen. Ett sådant medgivande får dock lämnas endast om det finns skälig anledning att anta att fartyget används för brottslighet som begås på den främmande statens territorium eller som är

avsedd att fullbordas där eller som annars riktar sig mot den statens intressen samt att brottsligheten motsvarar brott för vilket enligt svensk lag är föreskrivet fängelse i mer än ett år. Regeringen får förena ett medgivande med de villkor som anses behövliga.

Protokollet mot människosmuggling land-, luft- och sjövägen

Som nämnts ovan följer bestämmelserna i artiklarna 7–9 i protokollet mot människosmuggling till sin konstruktion i stort de bestämmelser om olaglig narkotikahantering till havs som återfinns i artikel 17 i narkotikabrottskonventionen. Till skillnad från narkotikabrottskonventionens artikel 17 har bestämmelserna i protokollet till viss del vidareutvecklats i enlighet med havsrättskonventionen och omfattar nu även möjlighet för en stat att borda och genomsöka ett fartyg som saknar nationalitet eller som kan förmodas sakna nationalitet om staten har skälig anledning att misstänka att fartyget utnyttjas för människosmuggling. Om bevisning påträffas som bekräftar misstankarna skall staten vidta lämpliga åtgärder i överensstämmelse med tillämplig nationell och internationell rätt enligt artikel 8.7. Vidare anges att i de fall motiven för de vidtagna åtgärderna i enlighet med artikel 8 visar sig vara ogrundade, skall fartyget ersättas för förlust eller skada som det har åsamkats, förutsatt att det inte har begått någon gärning som motiverar de vidtagna åtgärderna, artikel 9.2.

I likhet med narkotikabrottskonventionen föreskriver inte protokollet mot människosmuggling någon skyldighet för en flaggstat att ge en annan stat tillstånd att ingripa mot ett av dess fartyg. Reglerna är inte tvingande. Protokollets syfte är dock att förebygga och bekämpa människosmuggling och främja samarbetet mellan parterna i detta syfte.

Människosmuggling till havs har under senare år ökat i omfattning, framför allt i Medelhavet, där ett stort antal personer har förolyckats i samband med att de försökt ta sig in i Europeiska unionen i små, sjöovärdiga fartyg. Inte sällan rör det

sig om situationer då fartyget uppehåller sig strax utanför en kuststats territorialhavsgräns och där de ombordvarande sätts i små gummiflottar för att själva försöka ta sig in till land. För kuststaten är det då inte möjligt att ingripa mot fartyget. För flaggstaten kan det också vara praktiskt sett omöjligt att ingripa med hänsyn till att fartyget befinner sig långt från statens eget territorium.

Från svensk sida torde vi inte ha anledning att i någon större utsträckning komma att behöva begära tillstånd från annan part om att ingripa mot dess fartyg avseende misstanke om att det utnyttjas för människosmuggling riktad mot Sverige. Såvitt bekant föreligger i dag inte heller någon information om att svenskflaggade fartyg utnyttjas för människosmuggling. För många andra stater kan däremot problemen vara av betydande omfattning. För dessa stater är den i protokollet reglerade möjligheten att begära att få ingripa mot ett fartyg som för annan stats flagg ett väsentligt framsteg för att bekämpa och förhindra människosmuggling till havs.

Enligt gällande rätt föreligger inte någon möjlighet att lämna ett sådant tillstånd som avses enligt protokollet, eftersom lagen (1991:453) om tillstånd till ingripande mot svenskt fartyg endast är tillämplig vid misstanke om brott enligt narkotikabrottskonventionen. När det gäller Sverige kan det visserligen antas att vi endast rent undantagsvis kommer att få någon begäran från annan stat som rör misstanke om att ett svenskflaggat fartyg utnyttjas för människosmuggling. För att markera den vikt som vi från svensk sida fäster vid att bekämpa den gränsöverskridande organiserade brottsligheten och människosmuggling sjövägen görs bedömningen att även Sverige skall kunna bifalla en begäran om att få ingripa mot ett svenskt fartyg vid misstanke om att det används vid människosmuggling till havs. Eftersom ett sådant medgivande - i likhet med vad som gäller vid misstanke om att ett svenskt fartyg används för olaglig narkotikahantering till havs - innebär ett undantag från vårt anspråk på exklusiv jurisdiktion föreslås att gällande rätt utvidgas till att även avse möjlighet att ge tillstånd till annan stat att ingripa mot ett svenskt fartyg

utanför svenskt territorium i enlighet med protokollet mot människosmuggling.

I detta sammanhang kan nämnas att det för närvarande pågår förhandlingar om en revidering av 1998 års konvention om bekämpande av brott mot sjöfartens säkerhet och dess tilläggsprotokoll (SÖ 1990:38 och SÖ 1990:39). Bland annat diskuteras att införa ytterligare kriminaliseringar utöver de redan gällande och att införa bestämmelser om bordning av fartyg.

Förhandlingarna avses leda fram till en diplomatkonferens som beräknas kunna hållas i slutet av år 2005. Det kan för närvarande inte anges när det kan bli aktuellt för Sverige att överväga att ratificera dessa nya tilläggsprotokoll.

Det finns därmed anledning att i detta sammanhang överväga om gällande lag redan nu bör omformuleras på så sätt att lagen blir direkt tillämplig även på framtida internationella överenskommelser som är bindande för Sverige. Lagstiftningen behöver då inte ändras varje gång det för Sveriges del blir aktuellt att tillträda en ny sådan överenskommelse. I stället för att direkt i lagen ange vilka överenskommelser som den omfattar kan anges att lagen skall tillämpas på överenskommelser som är bindande för Sverige. Av lagen skall vidare framgå att regeringen skall tillkännage vilka överenskommelser som omfattas av regleringen. En liknande skrivning återfinns bland annat i 5 kap. 13 § lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål.

Det som talar emot att nu lägga fram ett sådant förslag är att det i dagsläget är ovisst om ytterligare internationella överenskommelser kommer att arbetas fram på andra områden än de som nu är aktuella och som rör brottslighet till havs. Frågan kanske inte kommer att aktualiseras i fler fall. Eftersom frågan om ett eventuellt svenskt tillträde till de tilläggsprotokoll till den konvention och dess protokoll som nu förhandlas fram kan aktualiseras tidigast någon gång efter den planerade diplomatkonferensen i slutet av 2005, görs bedömningen att nuvarande lagstiftning i detta sammanhang endast bör utvidgas på så sätt att lagen blir tillämplig även i förhållande till tilläggsprotokollet mot människosmuggling land-, luft- och

sjövägen till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet.

Villkor för medgivande till ingripande

Enligt nu gällande lag om tillstånd till ingripande mot svenskt fartyg anges att ett medgivande endast får ges om det finns skälig anledning att anta att fartyget används för brottslighet som begås på den främmande statens territorium eller som är avsedd att fullbordas där eller som annars riktar sig mot den statens intressen. Varken narkotikabrottskonventionen eller protokollet mot människosmuggling ställer upp krav på att brotten skall vara avsedda att fullbordas på en annan stats territorium eller rikta sig mot en annan stats intresse. Enligt dessa två internationella överenskommelser torde i princip även en tredje part vid misstanke om att ett fartyg används för narkotikabrott eller människosmugglingsbrott kunna sända en framställning till flaggstaten om tillstånd att få borda dess fartyg. Om ett svenskflaggat fartyg befinner sig ute på det fria havet utanför exempelvis den afrikanska kusten skulle således en framställning kunna göras - förutom av den afrikanska stat som skäligen kan misstänka att fartyget har för avsikt att försöka smuggla in narkotika eller migranter på dess territorium - även av en annan närliggande stat eller av en annan stats fartyg som befinner sig i närområdet.

En förutsättning för att tillstånd skall kunna ges är att fartygets nationalitet är klarlagd. Det torde kunna förutsättas att en förfrågan om ett fartygs registrering i första hand görs från den stat som är mest trolig destinationsort för de migranter som kan finnas ombord på ett ankommande fartyg, eller från den stat som har skälig anledning att misstänka att ett visst fartyg har transporterat de migranter som eventuellt påträffas i mindre båtar antingen direkt utanför eller inne på kuststatens territorium. Härutöver kan naturligtvis en förfrågan om fartygets registrering också inkomma från övriga parter som av en eller annan anledning befinner sig i närområdet. En sådan

förfrågan om fartygets registrering kan utgöra en värdefull indikation på att ett svenskflaggat fartyg utnyttjas för människosmuggling och bör därför besvaras skyndsamt från svensk sida för att eventuellt kunna begära bistånd av andra parter för att hindra att fartyget används för sådant ändamål. Även om protokollet föreskriver att parterna skall samarbeta i största möjliga utsträckning för att förebygga och bekämpa människosmuggling är det däremot tveksamt om tillståndsgivning till att borda och genomsöka ett svenskflaggat fartyg bör utvidgas till att även avse stater som inte närmare berörs av människosmugglingsbrottet. Dessa stater kan visserligen ha ett allmänt intresse av att fartyget förhindras från att fortsatt utnyttjas för smugglingsbrott och att den organiserade kriminella verksamheten bekämpas. Den begränsning som vi i dag har i gällande rätt att brottsligheten antingen begås eller är avsedd att fullbordas på den främmande statens territorium eller att den annars riktar sig mot den statens intresse bör därför även fortsättningsvis ställas upp när det gäller den brottslighet som anges i protokollet mot människosmuggling. I och med att samma rekvisit för tillståndsgivningen då skulle komma att gälla både vad avser narkotikabrottslighet och människosmuggling till havs kan eventuella tolkningsproblem undvikas i de fall då ett svenskregistrerat fartyg vid ett och samma tillfälle misstänks för att ägna sig åt både narkotika- och människosmuggling till havs.

Ytterligare ett rekvisit som ställs upp i nu gällande lag är att brottsligheten skall motsvara brott för vilket enligt svensk lag är föreskrivet fängelse i mer än ett år. Kravet på brottets svårhet är hämtat från motsvarande reglering i dåvarande lydelse av 1957 års utlämningslag. Med hänsyn till att strafftröskeln för utlämning ändrades till fängelse i ett år eller mer i samband med Sveriges tillträde till 1996 års EU-konvention om utlämning (prop. 2000/01:83, bet. 2000/01:JuU26, rskr. 2000/01:281) bör nu motsvarande ändring i aktuell lag göras.

Enligt 10 kap. 2 a och 5 §§ utlänningslagen kan den som ägnar sig åt människosmuggling eller organiserande av människosmuggling dömas till fängelse i högst två år. Vid grova brott kan fängelse i lägst sex månader och högst sex år dömas ut. Är brotten att anse som ringa döms till böter eller fängelse i högst sex månader. Ringa fall av brott kan till exempel föreligga då det rör sig om smuggling av någon enstaka person. Verksamhet som bedrivs under mer organiserade former bör i allmänhet inte räknas som ringa (jfr. prop. 2003/04:35 s. 85).

I propositionen om Sveriges tillträde till narkotikabrottskonventionen anges att en lagstiftning som lämnar möjlighet att medge ingripande mot svenska fartyg måste tillämpas med betydande restriktivitet. Tillstånd till ingripande bör lämnas endast när det är uppenbart att det finns ett påtagligt behov och ett starkt intresse av ett ingripande som klart överväger sådana motstående skäl som förtjänar beaktande (prop. 1990/91:127 s. 45). Protokollet mot människosmuggling skall tillämpas på förebyggande, utredning och lagföring av brott enligt artikel 6 som är gränsöverskridande till sin natur och där en organiserad brottslig sammanslutning är delaktig. Av detta följer att tillstånd att ingripa mot svenskt fartyg som ägnar sig åt människosmuggling endast bör kunna medges om verksamheten bedrivs i mer organiserade former och inte då endast någon enstaka person omfattas av den kriminella verksamhet som anges i artikel 6. Mycket talar därmed för att kravet på att gärningen skall motsvara brott för vilket fängelse i ett år eller mer är föreskrivet enligt svensk lag bör gälla även när tillståndsgivningen avser fartyg som misstänks för människosmugglingsbrott enligt protokollet.

4 Enligt bestämmelsernas lydelse efter den 1 oktober 2004.

Beslutanderätten

När det gäller beslut om tillstånd att ingripa mot svenskt fartyg som misstänks för narkotikahantering till havs ligger beslutanderätten i dag på regeringen.

Enligt artikel 8.4 skall en part snarast besvara en framställning från en annan part dels vad gäller fartygets registrering dels vad avser tillstånd att borda och genomsöka ett fartyg. Kravet på skyndsam handläggning och beslut på en förfrågan om ingripande mot ett svenskt fartyg kan i och för sig tala för att en enkel och formlös procedur skall tillämpas och att beslutanderätten borde överföras på en enskild beslutsfattare eller myndighet som är väl insatt i frågor som rör den internationella havsrätten och olika straffrättsliga frågor. Samtidigt innebär ett medgivande en eftergift när det gäller anspråket på exklusiv jurisdiktion samt att ett medgivande kan komma att behöva förenas med villkor som kan anses behövliga i det enskilda fallet. Förutom villkor som kan gälla frågan om ansvar för brott, kan även villkor om ingripandets art (exempelvis att borda för att fastställa fartygets registrering) och omfattning samt vilka åtgärder som får vidtas mot fartyget och personer och egendom som finns ombord aktualiseras. Härtill kommer, till skillnad mot narkotikabrottskonventionen, att det i artikel 9.2 i protokollet mot människosmuggling anges att fartyg skall ersättas för förlust eller skada som det har åsamkats i de fall motiven för de vidtagna åtgärderna visar sig vara ogrundade. För att undvika tvister om eventuella skadeståndsanspråk beträffande fartyget bör det redan av medgivandet kunna framgå att bordning får ske under förutsättning att fartyget ersätts för eventuell förlust och skada från bordningsstatens sida.

Sedan gällande lag trädde i kraft år 1991 har regeringen vid ett tillfälle, efter framställning från annan stat, beslutat att medge den staten tillstånd att borda och genomsöka ett svenskt fartyg i samband med misstanke om narkotikabrott till havs. Man torde kunna utgå ifrån att Sverige endast undantagsvis kommer att få framställningar om tillstånd att borda och genomsöka svenska fartyg även i fråga om människosmuggling. Med hänsyn till vad

som anförts ovan finns det anledning att närmare överväga om det finns tillräckliga skäl för att flytta beslutanderätten från regeringen till en annan myndighet. I promemorian lämnas dock inte något förslag till ändring i denna del.

Centralmyndighet

Enligt protokollets artikel 8.6 skall varje part utse en myndighet, eller, om så behövs flera myndigheter, för att ta emot och besvara framställningar om biträde, bekräftelse av registrering eller av ett fartygs rätt att föra dess flagg samt tillstånd att vidta lämpliga åtgärder. Protokollet är ett tilläggsprotokoll till konventionen mot gränsöverskridande organiserad brottslighet. I propositionen om Sveriges tillträde till denna konvention anges (prop. 2002/03:146 s. 56) att Justitiedepartementet skall utses som centralmyndighet att vara behörig att ta emot framställningar enligt konventionen. I likhet med vad som gäller för konventionen, och flertalet andra konventioner på det straffrättsliga området, däribland narkotikabrottskonventionen, bör Justitiedepartementet även utses till den myndighet som skall besvara framställningar i frågor som rör människosmuggling till havs enligt protokollet.

Av artikel 8.4 i protokollet framgår att en part snarast skall besvara en framställning från en annan part angående ett fartygs registrering. Frågan om ett fartyg skall anses som svenskt och vara berättigat att föra svensk flagg regleras i 1 kap. 1 – 1 b §§ sjölagen (1994:1009). I likhet med vad som gäller förfrågningar om fartygs registrering enligt narkotikabrottskonventionen kommer det enligt protokollet mot människosmuggling att åligga Justitiedepartementet att besvara eventuella förfrågningar från andra stater om ett fartyg är behörigt att föra svensk flagg.

Eftersom förfrågningar om ett fartygs status kan förmodas inkomma även under icke kontorstid bör det, med hänsyn till att en framställning skall besvaras utan dröjsmål, även övervägas om inte en myndighet som har 24-timmarsbevakning, exempelvis Kustbevakningen, bör utses som behörig myndighet att besvara

förfrågningar om ett fartygs rätt att föra svensk flagg. En sådan förfrågan och svaret därpå bör lämpligen även översändas till Justitiedepartementet som därigenom i ett tidigt skede informeras om ärendet och därmed kan förbereda sig på en eventuell senare framställning från begärande stat om bordning och genomsökning av fartyget.

Sammanfattningsvis görs bedömningen att för att vi från svensk sida fullt ut skall kunna samarbeta med övriga parter i protokollet när det gäller människosmuggling till havs bör gällande lag ändras. Därför föreslås att lagen (1991:453) om tillstånd att ingripa mot svenskt fartyg utvidgas till att även omfatta möjlighet att medge tillstånd till ingripande i enlighet med tilläggsprotokollet mot människosmuggling land-, luft- och sjövägen till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet.

5.4¶Informationsutbyte

Bedömning: Protokollets bestämmelse om informationsutbyte föranleder inte några lagstiftningsåtgärder.

Skälen för bedömningen: I artikel 28 i konventionen mot gränsöverskridande organiserad brottslighet finns bestämmelser om informationsinsamling. I propositionen Sveriges tillträde till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet (prop. 2002/03:146) gjordes bedömningen att konventionens bestämmelser om informationsinsamling inte föranledde några lagstiftningsåtgärder. Riksdagen delade denna bedömning (bet. 2003/04:JuU6, rskr. 2003/04:23).

Härutöver behandlar artikel 10 i protokollet mot människosmuggling informationsutbyte mellan parterna. Informationsutbytet skall ske på ett sätt som är förenligt med respektive stats rättsordning och förvaltningssystem. I avsnitt 3.10.1 redogörs närmare för bestämmelserna i artikeln.

För Sveriges bistånd till andra länder med sådana former av inhämtande av information som kräver myndighetsutövning i

Sverige (exempelvis genom förhör) finns särskilda regler. I övrigt kan berörda svenska myndigheter och tjänstemän i stor utsträckning, informellt och utan särskilt författningsstöd, utbyta icke sekretessbelagd information av aktuellt slag med sina motsvarigheter i andra länder.

Här kan nämnas att det redan i dag förekommer ett informellt informationsutbyte rörande de frågor som anges i artikel 10 i protokollet. Inom Europeiska unionen har en särskild rådsarbetsgrupp, Centrum för information, reflexion och utbyte i frågor som rör gränspassage och invandring (CIREFI) inrättats, där medlemsstaterna samt Norge och Island regelbundet träffas för att utbyta information i frågor som rör gränspassage och olaglig invandring. Bland annat har ett tidigt varningssystem utarbetats för översändande av brådskande information till övriga medlemsstater om t.ex. människosmuggling land-, luft- och sjövägen, stulna eller förfalskade reseoch viseringshandlingar m.m.

För att ytterligare underlätta och påskynda insamling och utbyte av information i syfte att bidra till att förebygga och bekämpa olaglig invandring antog rådet för rättsliga och inrikes frågor den 19 februari 2004 en förordning om inrättandet av ett nätverk av sambandsmän för invandring i tredje land (EUT L 64, 2.3.2004, s. 1). I förordningen anges att sambandsmännen för invandring särskilt skall utbyta information som rör förekomsten av och verksamheten för brottsliga organisationer som är inblandade i människosmuggling samt de metoder som används för förfalskning av identitets- och resehandlingar. Från svensk sida kommer de polissambandsmän som av Rikskriminalpolisen utstationerats att tjänstgöra i vissa länder samt de särskilda migrationsattachéer som tjänstgör vid vissa svenska utlandsmyndigheter att ingå i detta nätverk. Även inom ramen för Inter-Governmental Consultations on Asylum, Refugee and Migration Policies in Europe, North America and Australia (IGC) utbyts information rörande de frågor som anges i artikel 10. IGC är en sammanslutning av 15 europeiska länder samt USA, Kanada och Australien, som tillkommit i syfte att ge

de stater som väljer att delta i konsultationerna möjlighet att på ett informellt sätt diskutera och utbyta information i frågor som rör asyl och migration. Inom IGC har en särskild arbetsgrupp som behandlar informationsutbyte i frågor om människosmuggling inrättats.

I artikel 10.2 anges att en part som tar emot information skall bifalla en framställning från den part som har förmedlat informationen om inskränkningar i rätten att använda informationen. En uppgift som är sekretessbelagd i Sverige får, enligt 1 kap. 3 § sekretesslagen, inte röjas för utländsk myndighet eller mellanfolklig organisation annat än om utlämnandet sker i enlighet med särskild föreskrift därom i lag eller förordning eller om uppgiften i motsvarande fall skulle få utlämnas till en svensk myndighet och det enligt den utlämnande myndighetens prövning står klart att det är förenligt med svenska intressen att uppgiften lämnas till den utländska myndigheten eller den mellanfolkliga organisationen. Sekretesslagens bestämmelser gäller som huvudregel också i fråga om svenska myndigheters skyldighet att lämna ut handlingar eller uppgifter ur handlingar som lämnats av en annan stat. Bestämmelser som begränsar möjligheten att utnyttja vissa uppgifter som en svensk myndighet har fått från en myndighet i en annan stat finns dock i lagen (2000:562) om internationell rättslig hjälp i brottmål, lagen (2000:343) om internationellt polisiärt samarbete, lagen (2000:344) om Schengens informationssystem, lagen (2000:1219) om internationellt tullsamarbete samt lagen (2003:1174) om gemensamma utredningsgrupper för brottsutredningar (se 1 kap. 4 § sekretesslagen). Hänvisningen i artikel 10.1 att informationsutbytet skall ske i enlighet med nationell rättsordning och förvaltningssystem i förening med de svenska sekretessbestämmelserna torde få anses tillgodose kraven i fråga om användarbegränsning i protokollet mot människosmuggling.

Sammantaget görs bedömningen att Sverige utan lagstiftningsåtgärder kan leva upp till åtagandena i protokollet om informationsutbyte.

5.5¶Gränskontrollåtgärder och transportörsansvar

Bedömning: Det krävs inte några lagändringar för att tillgodose de åtaganden om gränskontroller och transportörsansvar som protokollet ställer upp.

Skälen för bedömningen: Artikel 11 i protokollet innehåller bestämmelser om gränskontrollåtgärder och transportörsansvar. I avsnitt 3.10.2 redogörs närmare för bestämmelserna i artikeln.

Artikel 11.1 anger bland annat att staterna, utan att det skall inkräkta på internationella åtaganden avseende fri rörlighet för personer, skall så långt som möjligt förstärka sådan gränskontroll som kan vara nödvändig för att förebygga och upptäcka människosmuggling. I artikel 11.5 och 11.6 finns bestämmelser om att staterna skall överväga att förstärka samarbetet mellan gränskontrollmyndigheterna samt överväga att, i enlighet med nationell lag, tillåta avvisning eller återkallelse av visering för personer som har gjort sig skyldiga till brott enligt protokollet. Bestämmelserna har karaktären av målsättningsbestämmelser och redan härav torde följa att det inte krävs några lagändringar för att uppfylla dessa. Nedan ges dock exempel på några åtgärder som har vidtagits eller vidtas för att förstärka gränskontroller för att förebygga och upptäcka brottslighet, bland annat människosmuggling.

Schengenkonventionen ställer krav på att gränskontrollen vid konventionsstaternas yttre gränser skall uppnå en gemensam standard. Sverige antog under år 2000 den lagstiftning som var nödvändig för att Sverige skulle kunna delta fullt ut i Schengensamarbetet. I Schengens informationssystem, SIS, kan varje Schengenstat föra in uppgifter med begäran om att en viss åtgärd skall vidtas om en person eller ett fordon påträffas vid en gränskontroll. Av 4 kap. 1 § utlänningslagen följer att en utlänning får avvisas om han eller hon inte uppfyller de krav för inresa som föreskrivs i artikel 5 i Schengenkonventionen. Är utlänningen t.ex. registrerad på spärrlista i Schengens informationssystem, SIS, får utlänningen därmed avvisas från Sverige. Vidare får en utlänning enligt 4 kap. 2 § utlänningslagen

avvisas om det kan antas att han eller hon under sin vistelse i Sverige inte kommer att försörja sig på ett ärligt sätt.

Enligt 2 kap. 9 § utlänningslagen får en visering återkallas om utlänningen medvetet har lämnat oriktiga uppgifter som varit av betydelse för att få tillståndet eller medvetet förtigit omständigheter av sådan betydelse. En visering kan också återkallas om det i övrigt finns särskilda skäl.

Öresundsavtalet är ett avtal om polisiärt samarbete mellan Sverige och Danmark som kompletterar Schengenavtalet och syftar till att stärka samarbetet i Öresundsregionen för att bekämpa gränsöverskridande brottslighet m.m. Sedan december 2001 finns det även ett avtal mellan Skåne- och Köpenhamnspolisen om polisoperativt samarbete. Vidare finns ett avtal mellan Sverige, Norge och Finland om gränsöverskridande övervakning och förföljande som kompletterar Schengenkonventionens bestämmelser.

Artikel 11.2-4 innehåller bestämmelser om transportörers ansvar. Där finns bland annat bestämmelser om skyldighet för affärsdrivande fraktförare att tillse att passagerare innehar nödvändiga resehandlingar. En redogörelse för bestämmelserna finns i avsnitt 3.10.2.

Enligt 9 kap. 2 § utlänningslagen är en transportör i vissa fall skyldig att ersätta staten för kostnaderna för en utlännings resa från Sverige. Detta gäller om en utlänning som har kommit till Sverige med ett fartyg eller ett luftfartyg avvisas därför att han eller hon saknar pass eller de tillstånd som krävs för att resa in i landet eller medel för sin hemresa. Transportörerna kan under vissa förutsättningar helt eller delvis befrias från skyldigheten att ersätta statens kostnader. Detta gäller om de antingen visar att de har haft skälig anledning att anta att en utlänning hade rätt att resa in i Sverige eller om det med hänsyn till kostnadens storlek eller av andra skäl framstår som uppenbart oskäligt att utkräva kostnaden.

Enligt Schengenkonventionens artikel 26 skall de stater som träffat avtal om samarbete införa regler om transportörers ansvar i sin nationella lagstiftning dels vad avser skyldighet att

kontrollera att utlänningar innehar de resehandlingar som krävs för inresa dels skyldighet att ombesörja för utlänningens återresa till det tredje land där resan påbörjats samt även införa sanktioner mot transportörer som befordrar utlänningar utan nödvändiga resedokument. Europeiska unionens råd antog den 28 juni 2001 direktiv 2001/51/EG om komplettering av bestämmelserna i artikel 26 i Schengenkonventionen som reglerar transportörsansvar. Regeringen överlämnade i januari 2004 propositionen Åtgärder för att klarlägga asylsökandes identitet, m.m. till riksdagen. Propositionen, som antogs av riksdagen den 12 maj 2004, behandlar bland annat genomförandet i svensk rätt av det ovan nämnda rådsdirektivet (prop. 2003/04:50, bet, 2003/04:SfU11, rskr. 2003/04:214).

I enlighet med propositionens förslag har en ny bestämmelse införts i 5 kap. 2 a § utlänningslagen som innebär att en transportör skall kontrollera att utländska medborgare som reser till Sverige direkt från en annan stat än en Schengenstat innehar pass och andra tillståndshandlingar som krävs för inresa i landet. Syftet med kontrollskyldigheten är att förmå transportörer att göra en grundläggande kontroll av sina resandes handlingar. Vad transportörerna vid sin kontroll bör kunna upptäcka är avsaknad av eller uppenbart falska handlingar. Det är inte fråga om någon mer ingående kontroll som kräver expertkunskap i fråga om förfalskningar. En transportör som inte fullgör sin kontrollskyldighet skall, med vissa undantag, betala en särskild avgift enligt 10 kap. 9–11 §§ utlänningslagen. Lagändringarna trädde i kraft den 1 juli 2004.

Bestämmelserna om gränskontrollåtgärder och transportörsansvar i artikel 11 i protokollet har till största delen karaktären av målsättningsbestämmelser. En artikel med motsvarande innehåll återfinns även i tilläggsprotokollet om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn till FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet. Riksdagen antog den 26 maj 2004 propositionen Ett utvidgat straffansvar för människohandel (prop. 2003/04:111, bet. 2003/04:JuU20, rskr. 2003/04:232),

som bland annat behandlar Sveriges tillträde till detta tilläggsprotokoll. I likhet med vad som angavs i den propositionen görs här bedömningen att Sverige redan har tillräcklig lagstiftning vad gäller gränskontrollåtgärder och transportörsansvar för att kunna uppfylla åtagandena i artikel 11 i protokollet mot människosmuggling.

5.6¶Rese- och identitetsdokument

Bedömning: Svensk lagstiftning tillgodoser de åtaganden protokollet ställer upp när det gäller bestämmelserna om reseoch identitetsdokument.

Skälen för bedömningen: I artikel 12 i protokollet finns bestämmelser som varje stat inom ramen för tillgängliga resurser skall vidta som rör åtgärder för att förhindra t.ex. missbruk, förfalskning och olaglig tillverkning av rese- eller identitetsdokument. Enligt artikel 13 skall en stat på begäran av en annan stat, i enlighet med sin nationella lag, bekräfta äkthet och giltighet av rese- och identitetsdokument. En närmare redogörelse för bestämmelserna i artiklarna finns i avsnitt 3.10.3.

Passlagen (1978:302) reglerar i huvudsak utfärdande av pass. Sverige utfärdar sedan 1998 s.k. EU-pass. Dessa anses ur förfalskningssynpunkt vara av tillfredsställande kvalitet. En promemoria med förslag som bland annat syftar till att öka säkerheten i svenska pass - Ds 2004:8 Ökad säkerhet i pass m.m. - har remissbehandlats och bereds för närvarande inom Regeringskansliet. I promemorian föreslås bland annat att passets giltighetstid skall förkortas från tio år till fem år och att passen skall förses med s.k. biometrisk information. Med biometri avses i detta sammanhang tekniker som läser av en persons unika drag och översätter dem till en datakod i syfte att använda koden vid maskinell och automatisk identifiering.

Sverige tillmötesgår redan i dag en stat som kommer med en sådan begäran om kontroll av giltighet och äkthet som nämns i artikel 13 i protokollet. De vanligaste frågor som Sverige har att

besvara vad gäller äkthet och giltighet av pass är om passet är behörigen utfärdat eller anmält stulet. I Sverige kan man i första hand vända sig till Rikskommunikationscentralen under Rikskriminalpolisen för att få svar på dessa frågor. Svaren hämtas från passregistret och kan oftast lämnas direkt.

Likalydande bestämmelser om rese- och identitetsdokument återfinns även i artiklarna 12 och 13 i tilläggsprotokollet om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn till FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet. I propositionen Ett utvidgat straffansvar för människohandel (prop. 2003/04:111), som behandlar Sveriges tillträde till det protokollet, gjordes bedömningen att svensk lagstiftning uppfyller bestämmelserna om rese- och identitetsdokument när det gäller protokollet mot människohandel. Riksdagen delade denna bedömning (bet. 2003:04:JuU20, rskr. 2003/04:232). Någon annan bedömning görs inte heller nu vad gäller protokollet mot människosmuggling.

5.7¶Utbildning, tekniskt samarbete och andra förebyggande åtgärder

Bedömning: Protokollets bestämmelser om utbildning, tekniskt samarbete och andra förebyggande åtgärder föranleder inte några lagstiftningsåtgärder.

Skälen för bedömningen: Även i FN-konventionen finns bestämmelser om utbildning, tekniskt bistånd och andra åtgärder i syfte att förstärka samarbetet och förebygga den gränsöverskridande organiserade brottsligheten (konventionens artiklar 29 och 31). I propositionen Sveriges tillträde till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande brottslighet (prop. 2002/03:146) gjordes bedömningen att konventionens bestämmelser om utbildning, tekniskt samarbete och andra förebyggande åtgärder inte föranledde några lagstiftningsåtgärder.

Riksdagen delade denna bedömning (bet. 2003/04:JuU6, rskr. 2003/04:23).

I artikel 14 i protokollet anges att parterna skall tillhandahålla eller förbättra specialiserad utbildning för personer som arbetar med migrationsfrågor och annan berörd personal dels för att förebygga och bekämpa människosmuggling dels för säkerställa människovärdig behandling av migranter som utsatts för människosmuggling. Förutom utbildningsinsatser skall även parterna överväga att lämna tekniskt bistånd till ursprungs- eller transitstater i syfte att bekämpa människosmuggling.

Enligt artikel 15 i protokollet skall parterna i enlighet med FN-konventionens bestämmelser om förebyggande åtgärder samarbeta i fråga om upplysning till allmänheten i syfte att förebygga att potentiella migranter faller offer för organiserade brottsliga sammanslutningar. Vidare skall parterna på lämpligt sätt främja och förbättra utvecklingsprogram på det nationella, regionala och internationella planet för att ta itu med de underliggande socioekonomiska orsakerna till människosmuggling, såsom fattigdom och underutveckling. En närmare redogörelse för bestämmelserna i de två artiklarna återfinns i avsnitt 3.10.4 respektive avsnitt 3.10.5.

Bestämmelserna i artiklarna 14 och 15 har i stor utsträckning karaktär av rekommendationer och innehåller inga ovillkorliga skyldigheter för parterna i protokollet. Härav torde följa att det inte krävs några lagstiftningsåtgärder för att uppfylla dessa. Nedan ges dock exempel på några åtgärder som har vidtagits eller vidtas när det gäller utbildning, tekniskt bistånd och andra förebyggande åtgärder på det nationella, regionala och internationella planet.

Innehållet i artikel 14 om utbildningsinsatser i kompetenshöjande syfte för personer som arbetar med migrationsfrågor och annan berörd personal ligger väl i linje med hur regeringen i till exempel regleringsbrev och budgetproposition betonar utvecklingen av de områden som rör Migrationsverkets verksamhet. Förutom deltagande i det nordiska samarbetet på det migrationspolitiska området skall Migrationsverket även

samarbeta med andra länder för att stödja deras förmåga att hantera migrationsströmmar, samverka med EU-kommissionen och med andra nationella och internationella aktörer. Som framgår av propositionen Sveriges tillträde till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet har Rikskriminalpolisen anställt personal med akademisk kompetens inom olika områden för att bland annat öka kunskapen om den grova och gränsöverskridande brottsligheten (prop. 2002/03:146 s. 60). Rikspolisstyrelsen tillhandahåller även utbildning för personal vid de olika polismyndigheterna i de frågor som omnämns i artikel 14.

Riksdagen antog i december 2003 propositionen Gemensamt ansvar: Sveriges politik för global utveckling (prop. 2002/03:122, bet. 2003/04:UU3, rskr. 2003/04:112). Propositionen lägger grunden för en sammanhållen och samstämmig politik för att bidra till en rättvis och hållbar utveckling i världen, och är ett av Sveriges bidrag för att uppnå FN:s millenniemål – att halvera fattigdomen till år 2015. Handels-, jordbruks-, miljö- säkerhets-, migrations- och den ekonomiska politiken är exempel på områden där åtgärder skall utformas på ett sätt som främjar global utveckling.

Ett viktigt mål för Sveriges migrationspolitiska utvecklingssamarbete är att bekämpa människosmuggling och olika former av människohandel genom utveckling av ett rättssamhälle där utsatta människors rättigheter tas tillvara oavsett nationell tillhörighet. Ett annat mål är att främja regionalt samarbete rörande migrationsfrågor. Syftet med det migrationspolitiska utvecklingssamarbetet är att aktivt medverka till att i tredje länder bygga upp en migrationspolitisk rättsordning i linje med internationella normer och konventioner samt att medverka till ett gradvis närmande till EU:s rättsordning på asyl- och migrationsområdet. Genom ett riktat stöd till bland annat institutions- och kapacitetsuppbyggnad, konfliktförebyggande insatser och fattigdomsbekämpning kan biståndet bidra till att undanröja de grundläggande orsakerna till att människor känner sig tvingade att lämna sina hemländer.

Sverige har under en rad år bedrivit utvecklingssamarbete på det asyl- och migrationspolitiska området i Estland, Lettland och Litauen. På svenskt initiativ pågår för närvarande verksamhet som är inriktad på att göra länderna öster om den nya EUgränsen mindre attraktiva som transitländer i och med att ländernas egen kapacitet att hantera migrationsströmmarna förbättras. Genom finansiellt stöd från EU-kommissionen deltar Sverige, tillsammans med UNHCR, International Organization for Migration (IOM) och tio länder på ömse sidor av den nya EU-gränsen, nämligen Estland, Lettland, Litauen, Moldavien, Polen, Rumänien, Slovakien, Ukraina, Ungern och Vitryssland, i detta samarbete, den s.k. Söderköpingsprocessen. Sverige bedriver även bilateralt kapacitetsuppbyggande samarbete med bland annat Ukraina, Vitryssland och Moldavien.

Av den ovan lämnade redogörelsen görs bedömningen att Sverige väl uppfyller åtagandena i artiklarna 14 och 15 vad avser utbildning, tekniskt samarbete och andra förebyggande åtgärder m.m. utan att några lagstiftningsåtgärder behöver vidtas.

5.8¶Skydds- och hjälpåtgärder

Bedömning: Protokollets bestämmelse om skydds- och hjälpåtgärder föranleder inte några lagstiftningsåtgärder.

Skälen för bedömningen: I artikel 16.1 anges att parterna, när de tillämpar protokollet, i enlighet med sina åtaganden enligt internationell rätt skall vidta lämpliga åtgärder, om så behövs innefattande lagstiftning, för att bevara och skydda de personers rättigheter som har utsatts för människosmuggling eller som fått hjälp till att olovligt vistas i en stat med hjälp av en organiserad brottslig sammanslutning. Särskilt skall rätten till liv och rätten att inte utsättas för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling bestraffning beaktas. Vidare skall parterna enligt artikel 16.2 och 16.3 erbjuda migranter tillräckligt skydd mot våld eller ge lämplig hjälp till migranter vilkas liv är i fara därför att de varit föremål för det kriminella agerandet enligt

artikel 6. När stater tillämpar dessa bestämmelser skall, enligt artikel 16.4, i synnerhet kvinnors och barns särskilda behov beaktas.

Av tolkningskommentaren framgår att bestämmelserna inte skall tolkas som att staterna, parter i protokollet, åläggs att införa nya eller ytterligare rättigheter för personerna i fråga utöver de rättigheter som tillkommer dem enligt internationell rätt. Bestämmelserna tar främst sikte på de grundläggande rättigheter och skyldigheter som föranstaltas av olika internationella överenskommelser, bland annat av den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som sedan år 1995 gäller som lag i Sverige, och FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (prop. 1985/86:17, SÖ 1986:37) och den europeiska konventionen i samma ämne (prop. 1987/88:133, SÖ 1988:37).

Som framgår av artikel 19 skall ingenting i protokollet mot människosmuggling påverka andra rättigheter, skyldigheter eller förpliktelser som stater eller enskilda personer har enligt internationell rätt, innefattande internationell humanitär rätt, internationell rätt avseende mänskliga rättigheter och särskilt, när de är tillämpliga, 1951 års konvention angående flyktingars rättsliga ställning (flyktingkonventionen) och dess tilläggsprotokoll från 1967 (SÖ 1954:55 och SÖ 1967:45) och principen om non-refoulement som ingår i dem.

När det gäller de skydds- och hjälpåtgärder som staterna åläggs att vidta enligt artikel 16 kan nämnas att svensk lagstiftning redan i dag återspeglar de grundläggande rättigheter som tillkommer enskilda personer enligt internationell rätt. Enligt utlänningslagen (1989:529) ges varje utlänning möjlighet att söka asyl i Sverige. Därtill kommer att flyktingar och skyddsbehövande i övrigt har, förutom i lagen vissa angivna undantag, rätt till uppehållstillstånd. I fall som rör barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till barnets hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver. Härtill kommer ett generellt förbud mot verkställighet av ett beslut om avvisning eller

utvisning som medför risk för dödsstraff, kroppsstraff eller tortyr eller annan liknande behandling.

Vidare anges i artikel 16.5 att vid ett frihetsberövande av en person som har varit föremål för kriminellt agerande enligt artikel 6 skall parterna uppfylla sina skyldigheter enligt Wienkonventionen om konsulära förbindelser. Wien-konventionen om konsulära förbindelser ratificerades av Sverige år 1974 (SÖ 1974:10). Av lag (1989:152) om underrättelseskyldighet m.m. när utlänningar är berövade friheten, som grundas på artikel 36 i Wien-konventionen, framgår att om en utlänning berövas friheten efter beslut av en myndighet, skall den som ansvarar för verkställigheten av beslutet på begäran av utlänningen utan dröjsmål underrätta hans hemlands konsulat om frihetsberövandet samt vidarebefordra meddelanden från honom till konsulatet. Härav följer att Sverige redan i dag uppfyller protokollets krav om en frihetsberövad utlännings rätt att utan dröjsmål upplysas om sin rätt att begära att konsulatet skall underrättas om hans eller hennes frihetsberövande och om sina möjligheter att få meddelanden till konsulatet vidarebefordrade.

Sammantaget görs bedömningen att Sverige lever upp till åtagandena i artikel 16 om hjälp- och skyddsåtgärder utan att lagstiftningsåtgärder behöver vidtas.

5.9¶Avtal och andra arrangemang

Bedömning: Protokollets bestämmelse om avtal och andra arrangemang föranleder inte några lagstiftningsåtgärder.

Skälen för bedömningen: I artikel 17 anges att parterna kan överväga att ingå bilaterala eller regionala avtal för att mer effektivt förebygga och bekämpa människosmuggling. Bestämmelsen är inte förpliktigande och föranleder därför inga lagstiftningsåtgärder.

När det gäller det regionala samarbetet kan nämnas att medlemsstaterna i Europeiska unionen nära samarbetar i kampen mot människosmuggling. De gärningar som staterna åläggs att

kriminalisera enligt artikel 6 i protokollet återfinns även i rådets direktiv 2002/90/EG av den 28 november 2002 om definition av hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse och rådets rambeslut av den 28 november 2002 om förstärkning av den straffrättsliga ramen för att förhindra hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse (EGT L 328, 5.12.2002, s. 17 och s. 1). Medlemsstaterna skall senast den 5 december 2004 ha införlivat dessa rättsakter i nationell rätt. Genomförandet i svensk rätt av direktivet och rambeslutet har behandlats i propositionen Människosmuggling och tidsbegränsat uppehållstillstånd för målsägande och vittnen m.m. (prop. 2003/04:35).

Förutom EU-samarbetet och de polisiära samarbetsavtal som omnämns i avsnitt 5.5 har Sverige även ingått eller har för avsikt att ingå bilaterala polissamarbetsavtal med olika stater, bland annat Ungern, Polen och Rumänien, i syfte att förebygga och bekämpa den gränsöverskridande organiserade brottsligheten, däribland människosmuggling.

Sammanfattningsvis kan konstateras att Sverige genom vårt deltagande i olika bilaterala och regionala avtal redan i dag vidtar olika åtgärder som syftar till att effektivt förebygga och bekämpa människosmuggling.

5.10¶Smugglade migranters återvändande

Bedömning: Protokollets bestämmelse om smugglade migranters återvändande föranleder inte några lagstiftningsåtgärder.

Skälen för bedömningen: När det gäller möjlighet för de personer som utsatts för människosmuggling att återvända till sitt hemland stadgar artikel 18 i protokollet skyldigheter både för ursprungsstaten (den stat, i vilken personen är medborgare eller hade en rätt att permanent vistas vid tidpunkten för återvändandet) och destinationsstaten (den stat till vars territorium personen har ankommit). Åtagandena i artikel 18 redovisas närmare i avsnitt 3.10.8.

Innehållet i protokollet i denna del överensstämmer med den svenska återsändandepolitiken som bygger på respekt för mänskliga rättigheter och den enskildes integritet. Det innebär bland annat att ett återsändande skall ske, i första hand självmant, på ett humant och rättssäkert sätt.

Migrationsverket har huvudansvaret för verkställighet av avvisnings- och utvisningsbeslut som har fattats av verket eller Utlänningsnämnden enligt 8 kap. 11 § utlänningslagen. Enligt 8 kap. 17 § utlänningslagen får Migrationsverket lämna över ett verkställighetsärende till polismyndigheten om den som skall avvisas eller utvisas håller sig undan och inte kan anträffas utan polismyndighets medverkan eller om det kan antas att tvång kommer att behövas för att verkställigheten skall kunna genomföras.

I artikel 18.5 anges att alla lämpliga åtgärder skall vidtas för att återvändandet sker under värdiga former och med vederbörlig hänsyn till personens säkerhet och värdighet. Migrationsverket informerar vid ett s.k. återvändandesamtal utlänningen om vad som gäller när ett uppehållstillstånd har vägrats och ett avvisnings- eller utvisningsbeslut har fattats och vad som gäller i fråga om återvändande och hur Migrationsverket samarbetar med polismyndigheterna. Det bör därför aldrig råda någon tvekan om att utlänningen själv genom sitt agerande avgör under vilka former han eller hon kommer att lämna landet, självmant eller tvångsvis. Det innebär i sin tur en respekt för individens valmöjligheter och personliga integritet.

Sverige har ratificerat FN:s konvention om barnets bästa, barnkonventionen, (SÖ 1990:20). Innehållet i konventionen återspeglas i utlänningslagen. Av 1 kap. 1 § utlänningslagen framgår bland annat att i fall som rör barn skall särskilt beaktas vad hänsynen till barns hälsa och utveckling samt barnets bästa i övrigt kräver. Att barn i regel skall höras i samband med utredning vid ansökan om uppehållstillstånd framgår vidare av 11 kap. 1 a § utlänningslagen. När det gäller återsändande av ensamkommande barn kan detta ske först efter det att man från svensk sida har klarlagt att barnet vid ankomsten till sitt hemland

har ett ordnat mottagande och kan tas emot av föräldrar, nära anhöriga, barnhem eller andra sociala myndigheter. I detta sammanhang kan även nämnas att det inom ramen för Östersjöstaternas råd sedan 1998 pågår ett samarbete kring barn i utsatta situationer. Sedan 2003 pågår ett särskilt samarbetsprojekt kring barn utan legal vårdnadshavare och barn som varit utsatta för människohandel. En handlingsplan för detta arbete har tagits fram. Förutom samtliga stater kring Östersjön deltar även Ukraina, Moldavien och Vitryssland i projektet. Man har bland annat inrättat ett nätverk med nationella kontaktpunkter som skall underlätta och bistå medlemsstaternas myndigheter i frågor om återsändande av ensamkommande barn och barn som utsatts för människohandel.

Avsaknad av resehandlingar leder ofta till fördröjning av handläggningen vid verkställigheten av Migrationsverkets eller Utlänningsnämndens beslut om avvisning eller utvisning. Ett återvändande kan i vissa fall äga rum utan att utlänningen har en giltig resehandling. Det kan t.ex. vara fråga om att det finns kopior på utgångna pass eller ID-kort och andra handlingar som har utfärdats av myndigheter i hemlandet och som styrker identiteten. Inom Migrationsverket har en särskild enhet inrättats som har kontakter med olika utländska ambassader och beskickningar för att underlätta anskaffandet eller förnyelse av resehandlingar i samband med verkställighet av laga kraftvunna avvisnings- eller utvisningsbeslut.

Enligt artikel 18.8 skall protokollets bestämmelse om smugglade migranters återvändande inte inverka på åtaganden som gjorts med stöd av andra bilaterala eller multilaterala avtal som reglerar återvändande. Förutom de bilaterala återtagandeavtal som Sverige har ingått med länder utanför EU, bland annat Bulgarien, Kroatien, Rumänien och Serbien och Montenegro, har EU-kommissionen mandat att för EU:s medlemsstaters räkning förhandla fram återtagandeavtal med ett flertal tredje länder i syfte att skapa en sammanhållen EU-politik om återtagande och återvändande. Hittills har återtagandeavtal

med Hongkong och Macao ingåtts inom ramen för kommissionens förhandlingsmandat.

En artikel med delvis motsvarande innehåll till artikel 18 återfinns även i tilläggsprotokollet om förebyggande, bekämpande och bestraffande av handel med människor, särskilt kvinnor och barn avseende återvändande av offer för människohandel. I propositionen Ett utvidgat straffansvar för människohandel (prop. 2003/04:111) som bland annat behandlar Sveriges tillträde till protokollet mot människohandel gjordes bedömningen att Sverige utan lagstiftning eller andra sådana åtgärder som krävde riksdagens beslut levde upp till protokollets bestämmelser om återvändande av offer. Riksdagen delade denna bedömning (bet. 2003/04:JuU20, rskr. 2003/04:232).

Sammantaget görs bedömningen att inte heller bestämmelserna i protokollet mot människosmuggling föranleder några lagstiftningsåtgärder vad avser återvändande av smugglade migranter.

6¶Ikraftträdande

Förslag: Lagändringen skall träda i kraft den 1 juli 2005.

Den föreslagna lagändringen bör träda i kraft så snart som möjligt. Lagändringen föreslås därför träda i kraft den 1 juli 2005.

7¶Ekonomiska konsekvenser

De gärningar som staterna åläggs att kriminalisera vid ett tillträde till tilläggsprotokollet mot människosmuggling land-, luft och sjövägen är redan sedan tidigare belagda med straff enligt svensk rätt. Den föreslagna utvidgningen av gällande rätt till att även kunna medge tillstånd till annan stat att ingripa mot svenskt fartyg utanför svenskt territorium bedöms inte innebära ökade kostnader för staten.

Sammantaget görs bedömningen att ett svenskt tillträde till tilläggsprotokollet mot människosmuggling land-, luft- och sjövägen till Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet inte kommer att medföra några kostnadsökningar för staten.

8 Författningskommentar

Förslag till lag om ändring i lagen (1991:453) om tillstånd till ingripande mot svenskt fartyg

I lagen har lagts till att den omfattar även tilläggsprotokollet mot människosmuggling land-, luft- och sjövägen till Förenta nationernas konvention den 15 november 2000 mot gränsöverskridande organiserad brottslighet. Innebörden av tillägget är att en part som har skälig anledning att misstänka att ett fartyg används för människosmuggling till havs kan begära tillstånd från flaggstaten för att ingripa mot fartyget, t.ex. att borda och genomsöka fartyget. Tillägget är föranlett av att det nu föreslås att Sverige skall tillträda tilläggsprotokollet.

Kravet på den misstänkta brottslighetens svårhet har ändrats från att avse brott för vilket enligt svensk lag är föreskrivet fängelse i mer än ett år till fängelse i ett år eller mer. Ändringen är en anpassning till strafftröskeln i 4 § lagen (1957:668) om utlämning för brott, se avsnitt 5.3.

Bilaga 1 FN-protokollet mot människosmuggling

Protocol against the Tilläggsprotokoll mot Smuggling of Migrants by människosmuggling land-, land, sea and air, luft- och sjövägen till supplementing the United Förenta nationernas Nations Convention against konvention mot gränsöver- Transnational Organized skridande organiserad Crime brottslighet

Preamble Ingress

The States Parties to this De stater som är parter i Protocol, detta protokoll,

Declaring that effective förklarar att effektiva action to prevent and combat åtgärder för att förebygga och the smuggling of migrants by bekämpa människosmuggling land, sea and air requires a land-, luft- och sjövägen comprehensive international fordrar ett allomfattande approach, including coopera- internationellt tillvägagångstion, the exchange of sätt, innefattande samarbete, information and other informationsutbyte och andra appropriate measures, lämpliga åtgärder, däribland including socio-economic socioekonomiska åtgärder, på measures, at the national, det nationella, regionala och regional and international internationella planet, levels,

Recalling General som åberopar generalför- Assembly resolution 54/212 samlingens resolution 54/212 of 22 December 1999, in av den 22 december 1999, i which the Assembly urged vilken församlingen upp- Member States and the manar medlemsstaterna och United Nations system to FN-systemet att förstärka det strengthen international co- internationella samarbetet i operation in the area of fråga om internationell international migration and migration och utveckling för development in order to att ta itu med de address the root causes of underliggande orsakerna till migration, especially those migration, särskilt de som related to poverty, and to sammanhänger med fattigmaximize the benefits of dom, och att maximera international migration to fördelarna med internationell those concerned, and migration för de berörda, och encouraged, where relevant, uppmanar, där så är interregional, regional and tillämpligt, interregionala, subregional mechanisms to regionala och subregionala continue to address the organisationer att fortsätta att question of migration and ägna sig åt frågan om development, migration och utveckling,

Convinced of the need to som är övertygade om provide migrants with behovet att ge migranter en humane treatment and full human behandling och fullt protection of their rights, skydd för deras rättigheter,

Taking into account the fact som beaktar den that, despite work undertaken omständigheten att det, trots in other international forums, verksamhet företagen i andra there is no universal internationella fora, inte finns instrument that addresses all något universellt instrument aspects of smuggling of som beaktar alla aspekterna migrants and other related av människosmuggling och issues, andra därtill relaterade frågor,

Concerned at the som är oroade över organisignificant increase in the serade kriminella gruppers activities of organized betydligt ökade verksamhet i criminal groups in smuggling fråga om människosmuggling of migrants and other related och annan därtill relaterad criminal activities set forth in brottslig verksamhet som this Protocol, which bring anges i detta protokoll, vilket great harm to the States vållar de berörda staterna stor concerned, skada,

Have agreed as follows: har kommit överens om

följande.

I. General provisions Kapitel I Allmänna bestäm-

melser

Article 1 Artikel 1 Relation with the United Förhållande till Förenta Nations Convention against nationernas konvention mot Transnational Organized gränsöverskridande Crime organiserad brottslighet

1. This Protocol supple- 1. Detta protokoll kompments the United Nations letterar Förenta nationernas Convention against Trans- konvention mot gränsövernational Organized Crime. It skridande organiserad brottsshall be interpreted together lighet. Det skall tolkas with the Convention. tillsammans med den konven-

tionen.

2. The provisions of the 2. Bestämmelserna i Convention shall apply, konventionen skall i tillämpmutatis mutandis, to this liga delar gälla detta proto- Protocol unless otherwise koll, såvida inte annat anges provided herein. häri.

3. The offences established 3. Brott som anges i artikel in accordance with article 6 of 6 i detta protokoll skall this Protocol shall be betraktas som brott enligt

regarded as offences konventionen. established in accordance with the Convention.

Article 2 Artikel 2 Statement of purpose Syfte

The purpose of this Detta protokolls syfte är Protocol is to prevent and att förebygga och bekämpa combat the smuggling of människosmuggling och migrants, as well as to främja samarbete mellan promote cooperation among parterna i detta syfte States Parties to that end, samtidigt som de smugglade while protecting the rights of migranternas rättigheter smuggled migrants. skyddas.

Article 3 Artikel 3 Use of terms Definitioner

For the purposes of this I detta protokoll avses med Protocol:

(a)”Smuggling of a) människosmuggling: migrants” shall mean the främjande, i syfte att direkt procurement, in order to eller indirekt uppnå en obtain, directly or indirectly, ekonomisk eller annan a financial or other material materiell vinning, av en benefit, of the illegal entry of persons olagliga inresa i en a person into a State Party of stat som är bunden av which the person is not a protokollet och i vilken han national or a permanent eller hon inte är medborgare resident; eller stadigvarande bosatt.

(b) ”Illegal entry” shall b) olaglig inresa: mean crossing borders gränspassering utan att without complying with the uppfylla de erforderliga necessary requirements for villkoren för laglig inresa i legal entry into the receiving den mottagande staten. State;

(c) ”Fraudulent travel or c) falsk rese- eller identity document” shall identitetshandling: rese- eller mean any travel or identity identitetshandling, document:

(i) That has been falsely i) som har förfalskats eller made or altered in some ändrats på ett avgörande sätt material way by anyone other av en person eller en than a person or agency myndighet som inte lagligen lawfully authorized to make är bemyndigad att upprätta or issue the travel or identity eller utfärda sådan handling document on behalf of a på en stats vägnar, eller State; or

(ii) That has been ii) som har otillbörligt improperly issued or obtained utfärdats eller erhållits genom through misrepresentation, någon som inte varit behörig, corruption or duress or in any bestickning, tvång eller på other unlawful manner; or annat olagligt sätt, eller

(iii) That is being used by a iii) som används av en person other than the rightful annan person än den holder; rättmätige innehavaren.

(d) ”Vessel” shall mean any d) fartyg: sjögående farkost type of water craft, including av vilket slag som helst, non-displacement craft and innefattande svävare och seaplanes, used or capable of bärplansfarkost, som används being used as a means of eller kan användas som transportation on water, transportmedel på vatten, except a warship, naval utom örlogsfartyg, hjälpauxiliary or other vessel fartyg eller annat fartyg som owned or operated by a ägs eller brukas av en stat och Government and used, for som vid tidpunkten i fråga the time being, only on uteslutande används i statlig, government non-commercial icke-affärsdrivande tjänst. service.

Article 4 Artikel 4 Scope of application Tillämpningsområde

This Protocol shall apply, Såvida inte annat anges, except as otherwise stated skall detta protokoll tillämpas herein, to the prevention, på förebyggande, utredning investigation and prosecution och lagföring av brott som of the offences established in anges i artikel 6 i detta accordance with article 6 of protokoll, när brottet är this Protocol, where the gränsöverskridande till sin offences are transnational in natur och en organiserad nature and involve an brottslig sammanslutning är organized criminal group, as delaktig, liksom för skydd av well as to the protection of de personers rättigheter som the rights of persons who är utsatta för sådana brott. have been the object of such offences.

Artikel 5 Artikel 5 Criminal liability of Migranters straffrättsliga migrants ansvar

Migrants shall not become Migranter skall inte kunna liable to criminal prosecution lagföras enligt detta protokoll under this Protocol for the på den grund att de har varit fact of having been the object utsatta för sådant handlande of conduct set forth in article som anges i artikel 6 i 6 of this Protocol. protokollet.

Article 6 Artikel 6 Criminalization Kriminalisering

1. Each State Party shall 1. Varje part skall vidta de adopt such legislative and lagstiftningsåtgärder och other measures as may be andra åtgärder som erfordras necessary to establish as för att straffbelägga följande criminal offences, when gärningar när de begås committed intentionally and uppsåtligen och i syfte att

in order to obtain, directly or direkt eller indirekt uppnå en indirectly, a financial or other ekonomisk eller annan material benefit: materiell vinning:

(a) The smuggling of a) Människosmuggling. migrants;

(b) When committed for b) När följande gärningar the purpose of enabling the begås i syfte att möjliggöra smuggling of migrants: människosmuggling,

(i) Producing a fraudulent i) tillverkning av falsk resetravel or identity document; eller identitetshandling,

(ii) Procuring, providing or ii) anskaffning, tillhandapossessing such a document; hållande eller innehav av

sådan handling.

(c) Enabling a person who c) Att göra det möjligt för is not a national or a en person som inte är medpermanent resident to remain borgare eller stadigvarande in the State concerned bosatt i en stat att stanna kvar without complying with the där utan att uppfylla de necessary requirements for erforderliga villkoren för att legally remaining in the State lagligen stanna kvar i staten by the means mentioned in på de sätt som anges i b i subparagraph (b) of this denna punkt eller på annat paragraph or any other illegal olagligt sätt. means.

2. Each State Party shall 2. Varje part skall också also adopt such legislative and vidta de lagstiftningsåtgärder other measures as may be och andra åtgärder som necessary to establish as erfordras för att straffbelägga criminal offences: följande gärningar:

(a) Subject to the basic a) Att försöka begå ett concepts of its legal system, brott som anges i punkt 1 i attempting to commit an denna artikel under de offence established in förutsättningar som följer av accordance with paragraph 1 grundprinciperna i partens of this article; rättsordning.

(b) Participating as an b) Att delta som accomplice in an offence medbrottsling i ett brott som established in accordance anges i punkt 1 a, 1 b i eller 1 with paragraph 1 (a), (b) (i) c i denna artikel och, under de or (c) of this article and, förutsättningar som följer av subject to the basic concepts grundprinciperna i partens of its legal system, rättsordning, delta som participating as an accomplice medbrottsling i ett brott som in an offence established in anges i punkt 1 b ii i denna accordance with paragraph 1 artikel. (b) (ii) of this article;

(c) Organizing or directing c) Att organisera eller other persons to commit an förmå andra att begå ett brott offence established in som anges i punkt 1 i denna accordance with paragraph 1 artikel. of this article.

3. Each State Party shall 3. Varje part skall vidta de adopt such legislative and lagstiftningsåtgärder och other measures as may be andra åtgärder som erfordras necessary to establish as för att fastställa som aggravating circumstances to försvårande omständigheter the offences established in till de brott som anges i accordance with paragraph 1 punkt 1 a, 1 b i och 1 c i (a), (b) (i) and (c) of this denna artikel och, under de article and, subject to the förutsättningar som följer av basic concepts of its legal grundprinciperna i dess system, to the offences rättsordning, till de brott som established in accordance anges i punkt 2 b och 2 c i with paragraph 2 (b) and (c) denna artikel, omständigheter of this article, circumstances:

(a) That endanger, or are a) som äventyrar eller som likely to endanger, the lives kan förmodas äventyra or safety of the migrants migranternas liv eller concerned; or säkerhet, eller

(b) That entail inhuman or b) som är förenade med

degrading treatment, omänsklig eller förnedrande including for exploitation, of behandling, däribland utnyttsuch migrants. jande, av sådana migranter.

4. Nothing in this Protocol 4. Ingen bestämmelse i shall prevent a State Party detta protokoll skall hindra from taking measures against en part från att vidta åtgärder a person whose conduct mot en person vars beteende constitutes an offence under utgör ett brott enligt dess its domestic law. nationella lagstiftning.

II. Smuggling of migrants Kapitel II Människosmuggby sea ling till havs

Article 7 Artikel 7 Cooperation Samarbete

States Parties shall Parterna skall samarbeta i cooperate to the fullest extent största möjliga utsträckning possible to prevent and för att förebygga och suppress the smuggling of bekämpa människosmuggling migrants by sea, in till havs i enlighet med den accordance with the internationella havsrätten. international law of the sea.

Article 8 Artikel 8 Measures against the Åtgärder mot människosmuggling of migrants by smuggling till havs sea

1. A State Party that has 1. En part, som har skälig reasonable grounds to suspect anledning att misstänka att that a vessel that is flying its ett fartyg som för dess flagg, flag or claiming its registry, eller uppger sig vara that is without nationality or registrerat i den parten, som that, though flying a foreign saknar nationalitet eller som, flag or refusing to show a fast det för utländsk flagg

flag, is in reality of the eller vägrar att visa flagg, i nationality of the State Party själva verket har ifrågavarande concerned is engaged in the parts nationalitet, ägnar sig åt smuggling of migrants by sea människosmuggling till havs, may request the assistance of har rätt att begära bistånd av other States Parties in andra parter för att hindra att suppressing the use of the fartyget används för sådant vessel for that purpose. The ändamål. En part som mottar States Parties so requested en sådan framställning skall shall render such assistance to lämna det begärda biståndet the extent possible within så långt det är möjligt. their means.

2. A State Party that has 2. En part, som har skälig reasonable grounds to suspect anledning att misstänka att that a vessel exercising ett fartyg som utövar sin rätt freedom of navigation in till fri sjöfart enligt interaccordance with international nationell rätt och som för en law and flying the flag or annan parts flagg, eller visar displaying the marks of en annan parts registreringsregistry of another State beteckningar, utnyttjas för Party is engaged in the människosmuggling till havs, smuggling of migrants by sea får anmäla detta till may so notify the flag State, flaggstaten, begära bekräftelse request confirmation of på registreringen och, om registry and, if confirmed, bekräftelse erhålls, begära request authorization from tillstånd från flaggstaten att the flag State to take vidta lämpliga åtgärder appropriate measures with beträffande fartyget. Flaggregard to that vessel. The flag staten får ge den begärande State may authorize the staten tillstånd att bland requesting State, inter alia: annat

(a) To board the vessel; a) borda fartyget, (b) To search the vessel; b) genomsöka fartyget, och

and

(c) If evidence is found c) om bevis på att fartyget

that the vessel is engaged in är inblandat i människothe smuggling of migrants by smuggling till havs påträffas, sea, to take appropriate vidta lämpliga åtgärder measures with respect to the beträffande fartyget och vessel and persons and cargo personerna och lasten on board, as authorized by ombord enligt tillstånd av the flag State. flaggstaten.

3. A State Party that has 3. En part som har vidtagit taken any measure in en åtgärd enligt punkt 2 i accordance with paragraph 2 denna artikel skall omedelbart of this article shall promptly underrätta den berörda inform the flag State flaggstaten om resultatet av concerned of the results of åtgärden. that measure.

4. A State Party shall 4. En part skall snarast respond expeditiously to a besvara en framställning från request from another State en annan part om att avgöra Party to determine whether a om ett fartyg som påstår sig vessel that is claiming its vara registrerat där eller för registry or flying its flag is dess flagg är berättigat därtill entitled to do so and to a och en framställning om request for authorization tillstånd gjord med stöd av made in accordance with punkt 2 i denna artikel. paragraph 2 of this article.

5. A flag State may, 5. I enlighet med artikel 7 i consistent with article 7 of detta protokoll får en this Protocol, subject its flaggstat förena sitt tillstånd authorization to conditions med villkor som skall avtalas to be agreed by it and the mellan den staten och den requesting State, including begärande staten, innefattanconditions relating to de villkor om ansvar och responsibility and the extent omfattningen av de faktiska of effective measures to be åtgärder som skall vidtas. En taken. A State Party shall take part skall inte vidta några no additional measures ytterligare åtgärder utan

without the express uttryckligt tillstånd av authorization of the flag flaggstaten, utom sådana State, except those necessary åtgärder som behövs för att to relieve imminent danger to avhjälpa omedelbar fara för the lives of persons or those människoliv eller sådana åtwhich derive from relevant gärder som följer av tillämpbilateral or multilateral liga bilaterala eller multilateagreements. rala överenskommelser.

6. Each State Party shall 6. Varje part skall utse en designate an authority or, myndighet eller, om så where necessary, authorities behövs, flera myndigheter, to receive and respond to för att ta emot och besvara requests for assistance, for framställningar om biträde, confirmation of registry or of bekräftelse av registrering the right of a vessel to fly its eller av ett fartygs rätt att föra flag and for authorization to dess flagg samt tillstånd att take appropriate measures. vidta lämpliga åtgärder. Such designation shall be Notifikation om utseende av notified through the behörig myndighet skall Secretary-General to all other genom generalsekreteraren States Parties within one tillställas alla andra parter month of the designation. inom en månad efter det att

myndigheten har utsetts.

7. A State Party that has 7. En part som har skälig reasonable grounds to suspect anledning att misstänka att that a vessel is engaged in the ett fartyg utnyttjas för smuggling of migrants by sea människosmuggling till havs and is without nationality or och som saknar nationalitet, may be assimilated to a vessel eller som kan förmodas vara without nationality may ett fartyg som saknar board and search the vessel. If nationalitet, får borda och evidence confirming the genomsöka fartyget. Om suspicion is found, that State bevisning som bekräftar Party shall take appropriate misstankarna påträffas, skall

measures in accordance with parten vidta lämpliga åtgärder relevant domestic and i överensstämmelse med international law. tillämplig nationell och

internationell rätt.

Article 9 Artikel 9 Safeguard clauses Säkerhetsbestämmelser

1. Where a State Party 1. När en part vidtar takes measures against a åtgärder mot ett fartyg i vessel in accordance with enlighet med artikel 8 i detta article 8 of this Protocol, it protokoll, skall den shall:

(a) Ensure the safety and a) trygga de ombordhumane treatment of the varandes säkerhet och persons on board; människovärdiga behandling,

(b) Take due account of b) vederbörligen beakta the need not to endanger the behovet att inte äventyra security of the vessel or its fartygets eller dess lasts cargo; säkerhet,

(c) Take due account of the c) vederbörligen beakta need not to prejudice the behovet att inte inkräkta på commercial or legal interests flaggstatens eller någon of the flag State or any other annan berörd stats affärsinterested State; intressen eller rättsliga

intressen,

(d) Ensure, within available d) med tillgängliga medel means, that any measure trygga att de åtgärder som taken with regard to the vidtas med avseende på vessel is environmentally fartyget är miljömässigt sound. sunda.

2. Where the grounds for 2. I de fall motiven för de measures taken pursuant to vidtagna åtgärderna i enlighet article 8 of this Protocol med artikel 8 i protokollet prove to be unfounded, the visar sig vara ogrundade, skall vessel shall be compensated fartyget ersättas för förlust

for any loss or damage that eller skada som det har may have been sustained, åsamkats, förutsatt att det provided that the vessel has inte har begått någon gärning not committed any act som motiverar de vidtagna justifying the measures taken. åtgärderna.

3. Any measure taken, 3. Åtgärder enligt detta adopted or implemented in kapitel skall vidtas, antas eller accordance with this chapter genomföras med vederbörligt shall take due account of the beaktande av nödvändigheten need not to interfere with or av att inte inkräkta på eller to affect: påverka

(a) The rights and a) kuststaters rättigheter obligations and the exercise och skyldigheter eller of jurisdiction of coastal utövning av jurisdiktion States in accordance with the enligt den internationella international law of the sea; havsrätten, eller or

(b) The authority of the b) flaggstatens behörighet flag State to exercise att utöva jurisdiktion och jurisdiction and control in kontroll i administrativa, administrative, technical and tekniska och sociala frågor social matters involving the som berör fartyget. vessel.

4. Any measure taken at sea 4. Åtgärder som vidtagits pursuant to this chapter shall till havs enligt detta kapitel be carried out only by får endast vidtas av warships or military aircraft, örlogsfartyg eller militära or by other ships or aircraft luftfartyg eller av andra fartyg clearly marked and eller luftfartyg som är tydligt identifiable as being on markerade och identifierbara government service and såsom varande i statlig tjänst authorized to that effect. och bemyndigade därtill.

III. Prevention, cooperation Kapitel III. Förebyggande, and other business samarbete och andra

åtgärder

Article 10 Artikel 10 Information Information

1. Without prejudice to 1. Utan att det påverkar articles 27 and 28 of the artiklarna 27 och 28 i Convention, States Parties, in konventionen, skall parter, particular those with särskilt sådana med common borders or located gemensam gräns eller som är on routes along which belägna längs farleder utefter migrants are smuggled, shall, vilka människosmuggling for the purpose of achieving förekommer, i syfte att the objectives of this uppfylla detta protokolls Protocol, exchange among syften, på ett sätt som är themselves, consistent with förenligt med deras their respective domestic respektive rättsordning och legal and administrative förvaltningssystem, utbyta systems, relevant information information om relevanta on matters such as: frågor, såsom de följande:

(a) Embarkation and a) Platser för in- och utresa destination points, as well as samt färdvägar/rutter, fraktroutes, carriers and means of förare och transportmedel transportation, known to be som är kända för eller or suspected of being used by misstänks för att användas av an organized criminal group en organiserad brottslig engaged in conduct set forth sammanslutning som ägnar in article 6 of this Protocol; sig åt sådant handlande som

anges i artikel 6 i detta protokoll. (b) The identity and b) Sådana organisationers

methods of organizations or eller organiserade brottsliga organized criminal groups sammanslutningars identitet

known to be or suspected of och metoder som är kända being engaged in conduct set för eller misstänks för att forth in article 6 of this användas av en organiserad Protocol; brottslig sammanslutning

som ägnar sig åt sådant handlande som anges i artikel 6 i detta protokoll. (c) The authenticity and c) Äktheten av och den

proper form of travel riktiga formen för documents issued by a State resehandlingar som utfärdas Party and the theft or related av en part samt stöld eller misuse of blank travel or missbruk av oifyllda reseidentity documents; eller identitetshandlingar.

(d) Means and methods of d) Medel och metoder för concealment and transporta- att dölja och transportera tion of persons, the unlawful människor, olaglig ändring, alteration, reproduction or reproduktion, förvärv eller acquisition or other misuse of annat missbruk av rese- eller travel or identity documents identitetshandlingar som utused in conduct set forth in nyttjas vid begående av sådant article 6 of this Protocol and handlande som anges i artikel ways of detecting them; 6 i detta protokoll och

metoder för att upptäcka dem. (e) Legislative experiences e) Erfarenhet i fråga om

and practices and measures to lagstiftning, praxis och prevent and combat the åtgärder för att förebygga och conduct set forth in article 6 bekämpa sådant handlande of this Protocol; and som anges i artikel 6 i detta

protokoll.

(f) Scientific and f) Vetenskaplig och technological information teknologisk information som useful to law enforcement, so är användbar för as to enhance each other’s upprätthållande av lagen i ability to prevent, detect and syfte att förbättra varandras investigate the conduct set förmåga att förebygga,

forth in article 6 of this upptäcka och utreda sådant Protocol and to prosecute handlande som anges i artikel those involved. 6 i detta protokoll och åtala

de inblandade.

2. A State Party that 2. En part som tar emot receives information shall information skall bifalla en comply with any request by framställning från den part the State Party that trans- som har förmedlat denna om mitted the information that inskränkningar i rätten att places restrictions on its use. använda den.

Article 11 Artikel 11 Border measures Åtgärder vid gränser

1. Without prejudice to 1. Utan att det skall international commitments in inkräkta på internationella relation to the free movement åtaganden avseende fri of people, States Parties shall rörlighet för personer, skall strengthen, to the extent parterna så långt som möjligt possible, such border controls förstärka sådan gränskontroll as may be necessary to som kan vara nödvändig för prevent and detect the att förebygga och upptäcka smuggling of migrants. människosmuggling.

2. Each State Party shall 2. Varje part skall vidta adopt legislative or other lagstiftningsåtgärder eller appropriate measures to andra lämpliga åtgärder för prevent, to the extent att så långt som möjligt possible, means of transport förebygga att transportmedel operated by commercial som används av affärscarriers from being used in drivande fraktförare används the commission of the vid förövande av brott som offence established in anges i artikel 6.1 a i detta accordance with article 6, protokoll. paragraph 1 (a), of this Protocol.

3. Where appropriate, and 3. Där så är lämpligt och without prejudice to utan att det skall inkräkta på applicable international tillämpliga internationella conventions, such measures konventioner, skall dessa shall include establishing the åtgärder innefatta åläggande obligation of commercial av skyldighet för carriers, including any affärsdrivande fraktförare, transportation company or inbegripet varje transportthe owner or operator of any företag eller ägare eller means of transport, to yrkesmässig brukare av ascertain that all passengers transportmedel, att tillse att are in possession of the travel alla passagerare innehar de documents required for entry nödvändiga resehandlingarna into the receiving State. för inresa i den mottagande

staten.

4. Each State Party shall 4. Varje part skall vidta take the necessary measures, nödvändiga åtgärder i in accordance with its enlighet med sin nationella domestic law, to provide for lag för att kunna föreskriva sanctions in cases of violation sanktioner vid bristande of the obligation set forth in uppfyllelse av de skyldigheter paragraph 3 of this article. som anges i punkt 3 i denna

artikel.

5. Each State Party shall 5. Varje part skall överväga consider taking measures that att vidta åtgärder som, i permit, in accordance with its enlighet med dess nationella domestic law, the denial of lag, tillåter avvisning eller entry or revocation of visas of återkallelse av visering för persons implicated in the personer som är delaktiga i commission of offences förövande av brott som established in accordance straffbeläggs i enlighet med with this Protocol. detta protokoll.

6. Without prejudice to 6. Utan att det skall article 27 of the Convention, inkräkta på artikel 27 i States Parties shall consider konventionen, skall parterna strengthening cooperation överväga att förstärka samamong border control arbetet mellan gränskontrollagencies by, inter alia, myndigheterna, bland annat establishing and maintaining genom att skapa och upprättdirect channels of hålla direkta kommunikacommunication. tionsvägar.

Article 12 Artikel 12 Security and control of Säkerhet och kontroll av documents handlingar

Each State Party shall take Varje part skall vidta such measures as may be nödvändiga åtgärder för att, necessary, within available inom ramen för tillgängliga means: resurser, trygga

(a) To ensure that travel or a) att rese- eller identitetsidentity documents issued by handlingar som den utfärdar it are of such quality that they är av sådan kvalitet att de inte cannot easily be misused and enkelt kan missbrukas, cannot readily be falsified or förfalskas eller olagligen unlawfully altered, replicated ändras, mångfaldigas eller or issued; and utfärdas, och

(b) To ensure the integrity b) skydd och säkerhet för and security of travel or äktheten av rese- och identiidentity documents issued by tetshandlingar som den har or on behalf of the State utfärdat, eller som har Party and to prevent their utfärdats på dess vägnar, samt unlawful creation, issuance förebyggande av olaglig tilland use. verkning, utfärdande och

användning av sådana

handlingar.

Article 13 Artikel 13 Legitimacy and validity of Handlingars äkthet och documents giltighet

At the request of another En part skall, på begäran av State Party, a State Party en annan part, i enlighet med shall, in accordance with its sin nationella lag inom skälig domestic law, verify within a tid kontrollera äktheten och reasonable time the giltigheten för rese- eller legitimacy and validity of identitetshandlingar som har travel or identity documents utfärdats eller som påstås ha issued or purported to have utfärdats i dess namn och been issued in its name and som misstänks för att suspected of being used for användas i syfte att begå purposes of conduct set forth sådant handlande som anges i in article 6 of this Protocol. artikel 6 i detta protokoll.

Article 14 Artikel 14 Training and technical Utbildning och tekniskt cooperation samarbete

1. States Parties shall 1. Parterna skall tillhandaprovide or strengthen hålla eller förbättra specialispecialized training for serad utbildning för migraimmigration and other tionspersonal och annan relevant officials in berörd personal för att preventing the conduct set förebygga sådant handlande forth in article 6 of this som anges i artikel 6 i detta Protocol and in the humane protokoll och i människotreatment of migrants who värdig behandling av have been the object of such migranter som har utsatts för conduct, while respecting sådana gärningar, allt under their rights as set forth in this respekterande av deras rättig- Protocol. heter på det sätt som anges i

detta protokoll.

2. States Parties shall 2. Parterna skall samarbeta cooperate with each other med varandra och med and with competent behöriga internationella international organizations, organisationer, icke-statliga non-governmental organisationer, andra berörda organizations, other relevant organisationer och andra organizations and other delar av det civila samhället på elements of civil society as lämpligt sätt för att appropriate to ensure that säkerställa att det finns there is adequate personnel lämplig personalutbildning training in their territories to inom deras territorier för att prevent, combat and eradicate förebygga, bekämpa och the conduct set forth in utrota sådant handlande som article 6 of this Protocol and anges i artikel 6 i detta to protect the rights of protokoll och för att skydda migrants who have been the de migranters rätt som har object of such conduct. Such utsatts för sådant handlande. training shall include: Denna utbildning skall

innefatta följande:

(a) Improving the security a) Förbättrad säkerhet och and quality of travel kvalitet för resehandlingar. documents;

(b) Recognizing and b) Identifiering och detecting fraudulent travel or upptäckt av falska rese- eller identity documents; identitetshandlingar.

(c) Gathering criminal c) Insamling av kriminalintelligence, relating in underrättelseinformation, particular to the identification särskilt sådan som rör of organized criminal groups identifiering av organiserade known to be or suspected of brottsliga sammanslutningar being engaged in conduct set som är kända eller misstänks forth in article 6 of this för att begå sådant handlande Protocol, the methods used som anges i artikel 6 i detta to transport smuggled protokoll, metoder som migrants, the misuse of travel används för transport av

or identity documents for smugglade migranter, misspurposes of conduct set forth bruk av rese- eller in article 6 and the means of identitetshandlingar i syfte att concealment used in the begå sådant handlande som smuggling of migrants; anges i artikel 6 i detta

protokoll samt tillvägagångssätt som används för att dölja migranter vid människosmuggling. (d) Improving procedures d) Förbättring av metoder

for detecting smuggled för att upptäcka smugglade persons at conventional and personer vid konventionella non-conventional points of och icke-konventionella entry and exit; and gränsövergångsställen.

(e) The humane treatment e) Människovärdig behandof migrants and the ling av migranter och skydd protection of their rights as av deras rättigheter enligt set forth in this Protocol. detta protokoll.

3. States Parties with 3. Parter med sakkunskap relevant expertise shall på området skall överväga att consider providing technical lämna tekniskt bistånd till assistance to States that are stater som ofta är frequently countries of origin ursprungsstater eller transitor transit for persons who stater för personer som har have been the object of utsatts för sådant handlande conduct set forth in article 6 som anges i artikel 6 i detta of this Protocol. States protokoll. Parterna skall Parties shall make every också göra alla ansträngningar effort to provide the för att tillhandahålla necessary resources, such as nödvändiga resurser, såsom vehicles, computer systems fordon, datasystem och and document readers, to dokumentläsare, för att combat the conduct set forth bekämpa sådant handlande in article 6. som anges i artikel 6 i detta

protokoll.

Article 15 Artikel 15 Other prevention measures Andra förebyggande

åtgärder

1. Each State Party shall 1. Varje part skall vidta take measures to ensure that åtgärder för att införa eller it provides or strengthens förbättra upplysningsprogram information programmes to för att höja allmänhetens increase public awareness of medvetande om det förthe fact that the conduct set hållande att sådant handlande forth in article 6 of this som anges i artikel 6 i detta Protocol is a criminal activity protokoll är brottslig frequently perpetrated by verksamhet som ofta utförs organized criminal groups for av organiserade brottsliga profit and that it poses sammanslutningar i vinstsyfte serious risks to the migrants och att de utgör en allvarlig concerned. fara för de berörda

migranterna.

2. In accordance with 2. I enlighet med artikel 31 article 31 of the Convention, i konventionen skall parterna States Parties shall cooperate samarbeta i fråga om in the field of public upplysning till allmänheten i information for the purpose syfte att förebygga att of preventing potential potentiella migranter faller migrants from falling victim offer för organiserade to organized criminal groups. brottsliga sammanslutningar.

3. Each State Party shall 3. Varje part skall på promote or strengthen, as lämpligt sätt främja eller förappropriate, development bättra utvecklingsprogram programmes and cooperation och samarbete på det at the national, regional and nationella, regionala och international levels, taking internationella planet med into account the socio- beaktande av de socioeconomic realities of ekonomiska förhållanden migration and paying special som inverkar på migration

attention to economically and och med särskild uppmärksocially depressed areas, in samhet på ekonomiskt och order to combat the root socialt eftersatta områden för socio-economic causes of the att ta itu med de undersmuggling of migrants, such liggande socioekonomiska as poverty and under- orsakerna till människodevelopment. smuggling, såsom fattigdom

och underutveckling.

Article 16 Artikel 16 Protection and assistance Skydds- och hjälpåtgärder measures

1. In implementing this 1. Vid tillämpningen av Protocol, each State Party detta protokoll skall varje shall take, consistent with its part, i enlighet med sina obligations under inter- åtaganden enligt internationational law, all appropriate nell rätt, vidta alla lämpliga measures, including legisla- åtgärder, om så behövs tion if necessary, to preserve innefattande lagstiftning, för and protect the rights of att bevara och skydda de persons who have been the personers rättigheter som har object of conduct set forth in utsatts för sådant handlande article 6 of this Protocol as som anges i artikel 6 i detta accorded under applicable protokoll, vilka rättigheter international law, in particular tillkommer dem enligt the right to life and the right internationell rätt, särskilt not to be subjected to torture rätten till liv och rätten att or other cruel, inhuman or inte utsättas för tortyr eller degrading treatment or annan grym, omänsklig eller punishment. förnedrande behandling eller

bestraffning.

2. Each State Party shall 2. Varje part skall vidta take appropriate measures to lämpliga åtgärder för att afford migrants appropriate erbjuda migranter tillräckligt protection against violence skydd mot våld som de kan

that may be inflicted upon utsättas för, antingen av them, whether by individuals enskilda personer eller or groups, by reason of being grupper, därför att de är the object of conduct set utsatta för sådant handlande forth in article 6 of this som anges i artikel 6 i detta Protocol. protokoll.

3. Each State Party shall 3. Varje part skall ge afford appropriate assistance lämplig hjälp till migranter to migrants whose lives or vilkas liv eller säkerhet är i safety are endangered by fara därför att de är utsatta reason of being the object of för sådant handlande som conduct set forth in article 6 anges i artikel 6 i detta of this Protocol. protokoll.

4. In applying the 4. Vid tillämpning av provisions of this article, bestämmelserna i denna States Parties shall take into artikel skall parterna beakta account the special needs of kvinnors och barns särskilda women and children. behov.

5. In the case of the 5. Vid frihetsberövande av detention of a person who en person som har utsatts för has been the object of sådant handlande som anges i conduct set forth in article 6 artikel 6 i detta protokoll, of this Protocol, each State skall parterna uppfylla sina Party shall comply with its skyldigheter enligt Wienobligations under the Vienna konventionen om konsulära Convention on Consular förbindelser, där så är Relations, where applicable, tillämpligt innefattande including that of informing skyldigheten att ofördröjligen the person concerned without informera personen om delay about the provisions bestämmelserna om underconcerning notification to rättande av och meddelande and communication with med konsulära tjänstemän. consular officers.

Article 17 Artikel 17 Agreements and arrange- Avtal och andra arrangements mang

States Parties shall consider Parterna skall överväga att the conclusion of bilateral or sluta bilaterala eller regionala regional agreements or avtal eller operativa arrangeoperational arrangements or mang eller överenskommelser understandings aimed at: som syftar till att

(a) Establishing the most a) vidta åtgärder som är de appropriate and effective mest lämpliga och effektiva measures to prevent and för att förebygga och combat the conduct set forth bekämpa sådant handlande in article 6 of this Protocol; som anges i artikel 6 i detta or protokoll, eller

(b) Enhancing the b) ömsesidigt förstärka provisions of this Protocol bestämmelserna i detta among themselves. protokoll.

Article 18 Artikel 18 Return of smuggled Smugglade migranters återmigrants vändande

1. Each State Party agrees 1. Varje part går med på att to facilitate and accept, utan oberättigat eller oskäligt without undue or dröjsmål underlätta och tillåta unreasonable delay, the en persons återvändande som return of a person who has har utsatts för sådant been the object of conduct handlande som anges i artikel set forth in article 6 of this 6 i detta protokoll och som är Protocol and who is its dess medborgare eller har rätt national or who has the right att permanent vistas inom of permanent residence in its dess territorium vid tiden för territory at the time of återvändandet. return.

2. Each State Party shall 2. Varje part skall överväga consider the possibility of möjligheten att, i enlighet facilitating and accepting the med sin nationella lag, return of a person who has underlätta och tillåta en been the object of conduct persons återvändande som set forth in article 6 of this har utsatts för sådant Protocol and who had the handlande som anges i artikel right of permanent residence 6 i detta protokoll och som in its territory at the time of hade rätt att permanent vistas entry into the receiving State inom dess territorium vid in accordance with its tiden för inresan i den domestic law. mottagande staten.

3. At the request of the 3. På begäran av den receiving State Party, a mottagande parten skall en requested State Party shall, anmodad stat utan oberättigat without undue or eller oskäligt dröjsmål unreasonable delay, verify bekräfta om en person som whether a person who has har utsatts för sådant been the object of conduct handlande som anges i artikel set forth in article 6 of this 6 i detta protokoll är dess Protocol is its national or has medborgare eller har rätt att the right of permanent permanent vistas inom dess residence in its territory. territorium.

4. In order to facilitate the 4. För att underlätta en return of a person who has persons återvändande som been the object of conduct utsatts för sådant handlande set forth in article 6 of this som anges i artikel 6 i detta Protocol and is without protokoll och som saknar proper documentation, the erforderliga handlingar, skall State Party of which that den part i vilken personen är person is a national or in medborgare eller har rätt att which he or she has the right permanent vistas, på begäran of permanent residence shall av den mottagande parten, agree to issue, at the request utfärda sådana resehandlingar

of the receiving State Party, eller andra tillstånd som kan such travel documents or behövas för att tillåta other authorization as may be personen att resa in i och necessary to enable the återvända till dess person to travel to and re- territorium. enter its territory.

5. Each State Party 5. En part som berörs av en involved with the return of a persons återvändande som person who has been the har utsatts för sådant object of conduct set forth in handlande som anges i artikel article 6 of this Protocol shall 6 i detta protokoll skall vidta take all appropriate measures alla lämpliga åtgärder för att to carry out the return in an återvändandet sker under orderly manner and with due värdiga former och med regard for the safety and vederbörlig hänsyn till dignity of the person. personens säkerhet och

värdighet.

6. States Parties may 6. Parterna kan samarbeta cooperate with relevant med behöriga internationella international organizations in organisationer i fråga om the implementation of this genomförandet av denna article. artikel.

7. This article shall be 7. Denna artikel skall inte without prejudice to any right inkräkta på någon rättighet afforded to persons who have som tillkommer personer been the object of conduct som har utsatts för sådant set forth in article 6 of this handlande som anges i artikel Protocol by any domestic law 6 i detta protokoll med stöd of the receiving State Party. av den mottagande partens

nationella lag.

8. This article shall not 8. Denna artikel skall inte affect the obligations entered inverka på åtaganden som

into under any other gjorts med stöd av annat applicable treaty, bilateral or tillämpligt bilateralt eller multilateral, or any other multilateralt fördrag eller applicable operational annat tillämpligt operativt agreement or arrangement avtal eller arrangemang som that governs, in whole or in helt eller delvis reglerar part, the return of persons personers återvändande som who have been the object of har utsatts för sådant conduct set forth in article 6 handlande som anges i artikel of this Protocol. 6 i detta protokoll.

IV. Final Provisions Kapitel IV Slutbestämmelser

Article 19 Artikel 19 Saving clause Bestämmelser om förbehåll

1. Nothing in this Protocol 1. Ingenting i detta shall affect the other rights, protokoll skall påverka andra obligations and responsibili- rättigheter, skyldigheter eller ties of States and individuals förpliktelser som stater eller under international law, enskilda personer har enligt including international internationell rätt, innefattanhumanitarian law and inter- de internationell humanitär national human rights law rätt, internationell rätt avand, in particular, where seende mänskliga rättigheter applicable, the 1951 och särskilt, när de är Convention and the 1967 tillämpliga, 1951 års konven- Protocol relating to the tion och 1967 års protokoll Status of Refugees and the om flyktingars rättsliga principle of non-refoulement ställning och principen om as contained therein. icke-avvisning som ingår i

dem.

2. The measures set forth 2. De åtgärder som anges i in this Protocol shall be detta protokoll skall tolkas interpreted and applied in a och tillämpas på ett sätt som way that is not discriminatory inte diskriminerar personer

to persons on the ground that på den grunden att de är they are the object of conduct utsatta för sådant handlande set forth in article 6 of this som anges i artikel 6 i detta Protocol. The interpretation protokoll. Tolkningen och and application of those tillämpningen av dessa measures shall be consistent åtgärder skall vara förenliga with internationally med internationellt erkända recognized principles of non- principer om ickediscrimination. diskriminering.

Article 20 Artikel 20 Settlement of disputes Tvistlösning

l. States Parties shall 1. Parterna skall sträva endeavour to settle disputes efter att lösa tvister om concerning the interpretation tolkningen och tillämpningen or application of this Proto- av detta protokoll genom col through negotiation. förhandlingar.

2. Any dispute between 2. Tvister mellan två eller two or more States Parties flera parter om tolkningen concerning the interpretation eller tillämpningen av detta or application of this protokoll som inte kan lösas Protocol that cannot be genom förhandlingar inom settled through negotiation skälig tid skall, på begäran av within a reasonable time shall, någon av dem, hänskjutas till at the request of one of those skiljeförfarande. Om dessa States Parties, be submitted parter sex månader efter to arbitration. If, six months dagen för hänskjutandet till after the date of the request skiljeförfarande inte kan for arbitration, those States komma överens om hur Parties are unable to agree on skiljeförfarandet skall ske, får the organization of the en av dem hänskjuta tvisten arbitration, any one of those till Internationella domstolen States Parties may refer the i enlighet med dennas stadga. dispute to the International Court of Justice by request in

accordance with the Statute of the Court.

3. Each State Party may, at 3. Varje part får, när den the time of signature, undertecknar, ratificerar, ratification, acceptance or godtar, godkänner eller approval of or accession to ansluter sig till detta this Protocol, declare that it protokoll, förklara att den does not consider itself inte anser sig vara bunden av bound by paragraph 2 of this punkt 2 i denna artikel. De article. The other States övriga parterna skall inte vara Parties shall not be bound by bundna av punkt 2 i denna paragraph 2 of this article artikel gentemot en part som with respect to any State har gjort ett sådant förbehåll. Party that has made such a reservation.

4. Any State Party that has 4. En part som har gjort ett made a reservation in förbehåll i enlighet med accordance with paragraph 3 punkt 3 i denna artikel kan of this article may at any time när som helst häva detta withdraw that reservation by genom ett meddelande till notification to the Secretary- Förenta nationernas general- General of the United sekreterare. Nations.

Article 21 Artikel 21 Signature, ratification, Undertecknande, ratifikation, acceptance, approval and godtagande, godkännande accession och anslutning

1. This Protocol shall be 1. Detta protokoll skall stå open to all States for signature öppet för undertecknande av from 12 to 15 December 2000 alla stater från den 12 till den in Palermo, Italy, and 15 december 2000 i Palermo, thereafter at United Nations Italien, och därefter vid Fören- Headquarters in New York ta nationernas högkvarter i

until 12 December 2002. New York till den 12

december 2002.

2. This Protocol shall also 2. Detta protokoll skall be open for signature by också stå öppet för regional economic integration undertecknande av regionala organizations provided that at organisationer för ekonomisk least one member State of integration, om minst en such organization has signed medlemsstat i en sådan this Protocol in accordance organisation har undertecknat with paragraph 1 of this detta protokoll i enlighet med article. punkt 1 i denna artikel.

3. This Protocol is subject 3. Detta protokoll skall to ratification, acceptance or ratificeras, godtas eller godapproval. Instruments of kännas. Instrument avseende ratification, acceptance or ratifikation, godkännande approval shall be deposited eller godtagande skall depowith the Secretary-General of neras hos Förenta nationerthe United Nations. A nas generalsekreterare. En regional economic integration regional organisation för organization may deposit its ekonomisk integration får instrument of ratification, deponera sitt instrument acceptance or approval if at avseende ratifikation, godleast one of its member States kännande eller godtagande has done likewise. In that om minst en av dess instrument of ratification, medlemsstater har gjort detacceptance or approval, such samma. I sitt instrument organization shall declare the avseende ratifikation, godextent of its competence with kännande eller godtagande respect to the matters skall en sådan organisation governed by this Protocol. förklara omfattningen av sin Such organization shall also behörighet med avseende på inform the depositary of any frågor som täcks av detta relevant modification in the protokoll. En sådan organisaextent of its competence. tion skall också meddela

depositarien om varje ändring

av betydelse inom sitt

behörighetsområde.

4. This Protocol is open for 4. Detta protokoll skall stå accession by any State or any öppet för anslutning av stater regional economic integration eller regionala organisationer organization of which at least för ekonomisk integration i one member State is a Party to vilka minst en medlemsstat är this Protocol. Instruments of part i protokollet. Anslutaccession shall be deposited ningsinstrument skall deponewith the Secretary-General of ras hos Förenta nationernas the United Nations. At the generalsekreterare. Vid sin time of its accession, a regional anslutning skall en regional economic integration organiza- organisation för ekonomisk tion shall declare the extent of integration förklara omfattits competence with respect to ningen av sin behörighet med matters governed by this avseende på frågor som täcks Protocol. Such organization av protokollet. En sådan shall also inform the organisation skall också depositary of any relevant meddela depositarien om varje modification in the extent of ändring av betydelse inom sitt its competence. behörighetsområde.

Article 22 Artikel 22 Entry into force Ikraftträdande

1. This Protocol shall enter 1. Detta protokoll träder i into force on the ninetieth kraft den nittionde dagen day after the date of deposit efter dagen för deponering av of the fortieth instrument of det fyrtionde instrumentet ratification, acceptance, avseende ratifikation, godapproval or accession, except tagande, godkännande eller that it shall not enter into anslutning, men det skall inte force before the entry into träda i kraft före konvenforce of the Convention. For tionen. För det syfte som the purpose of this paragraph, avses i denna punkt skall ett

any instrument deposited by instrument som deponerats a regional economic av en regional organisation integration organization shall för ekonomisk integration not be counted as additional inte räknas utöver de to those deposited by instrument som deponerats member States of such av medlemsstaterna i en sådan organization. organisation.

2. For each State or 2. För varje stat eller regional economic integration regional organisation för organization ratifying, ekonomisk integration som accepting, approving or ratificerar, godtar, godkänner acceding to this Protocol eller ansluter sig till detta after the deposit of the protokoll efter det att det fortieth instrument of such fyrtionde instrumentet har action, this Protocol shall deponerats skall protokollet enter into force on the träda i kraft den trettionde thirtieth day after the date of dagen efter dagen för deposit by such State or ifrågavarande stats eller organization of the relevant organisations deponering av instrument or on the date this motsvarande instrument eller Protocol enters into force den dag detta protokoll träder pursuant to paragraph 1 of i kraft enligt punkt 1 i denna this article, whichever is the artikel, beroende på vilken later. händelse som inträffar senast.

Article 23 Artikel 23 Amendment Ändringar

1. After the expiry of five 1. Fem år efter detta years from the entry into protokolls ikraftträdande får force of this Protocol, a State en part i protokollet in- Party to the Protocol may komma med ändringsförslag propose an amendment and till Förenta nationernas file it with the Secretary- generalsekreterare, som skall General of the United delge det till parterna och Nations, who shall thereupon konventionsstatskonferensen

communicate the proposed för prövning och antagande. amendment to the States När parterna i detta protokoll Parties and to the Conference möts vid konventionsstatsof the Parties to the konferensen, skall de göra alla Convention for the purpose ansträngningar för att uppnå of considering and deciding enhällighet om ändringar. on the proposal. The States Om alla ansträngningar att Parties to this Protocol uppnå enhällighet har varit meeting at the Conference of förgäves och ingen enighet the Parties shall make every uppnåtts, skall, som en sista effort to achieve consensus utväg för att ändringen skall on each amendment. If all antas, krävas att den godtagits efforts at consensus have av en majoritet av två been exhausted and no tredjedelar av de närvarande agreement has been reached, och röstande parterna i detta the amendment shall, as a last protokoll vid partskonferenresort, require for its sen. adoption a two-thirds majority vote of the States Parties to this Protocol present and voting at the meeting of the Conference of the Parties.

2. Regional economic 2. Regionala organisationer integration organizations, in för ekonomisk integration får matters within their i frågor som faller inom deras competence, shall exercise behörighet utöva sin rösträtt their right to vote under this enligt denna artikel med det article with a number of votes antal röster som är lika med equal to the number of their antalet av dess medlemsstater member States that are som är parter i detta Parties to this Protocol. Such protokoll. Sådana organisatioorganizations shall not ner får inte utöva sin rösträtt exercise their right to vote if när dess medlemsstater their member States exercise utövar sin rösträtt och

theirs and vice versa. omvänt.

3. An amendment adopted 3. En ändring som antagits in accordance with paragraph i enlighet med punkt 1 i 1 of this article is subject to denna artikel skall ratificeras, ratification, acceptance or godtas eller godkännas av approval by States Parties. parterna.

4. An amendment adopted 4. En ändring som antagits in accordance with paragraph i enlighet med punkt 1 i 1 of this article shall enter denna artikel träder i kraft för into force in respect of a State en part 90 dagar efter dagen Party ninety days after the för deponering hos Förenta date of the deposit with the nationernas generalsekretera- Secretary-General of the re av ett instrument avseende United Nations of an ratifikation, godtagande eller instrument of ratification, godkännande av ändringen. acceptance or approval of such amendment.

5. When an amendment 5. När en ändring träder i enters into force, it shall be kraft, skall den vara bindande binding on those States för de parter som har uttryckt Parties which have expressed sitt medgivande till att vara their consent to be bound by bundna av den. De övriga it. Other States Parties shall parterna skall fortsätta att still be bound by the vara bundna av bestämmelprovisions of this Protocol serna i detta protokoll och av and any earlier amendments tidigare ändringar som de har that they have ratified, ratificerat, godtagit eller accepted or approved. godkänt.

Article 24 Artikel 24 Denunciation Uppsägning

1. A State Party may 1. En part kan säga upp denounce this Protocol by detta protokoll genom ett

written notification to the skriftligt meddelande till Secretary-General of the Förenta nationernas general- United Nations. Such sekreterare. Uppsägningen denunciation shall become träder i kraft ett år efter den effective one year after the dag då generalsekreteraren date of receipt of the mottog meddelandet. notification by the Secretary- General.

2. A regional economic 2. En regional organisation integration organization shall för ekonomisk integration cease to be a Party to this skall upphöra att vara part i Protocol when all of its detta protokoll när alla dess member States have medlemsstater har upphört denounced it. att vara parter i detsamma.

Article 25 Artikel 25 Depositary and languages Depositarie och språk

1. The Secretary-General of 1. Förenta nationernas the United Nations is generalsekreterare är deposidesignated depositary of this tarie för detta protokoll. Protocol.

2. The original of this 2. Originalet till detta Protocol, of which the protokoll, vars arabiska, Arabic, Chinese, English, engelska, franska, kinesiska, French, Russian and Spanish ryska och spanska texter är texts are equally authentic, lika giltiga, skall deponeras shall be deposited with the hos Förenta nationernas Secretary-General of the generalsekreterare. United Nations. IN WITNESS WHEREOF, Till bekräftelse härav har the undersigned pleni- undertecknade befullmäktigapotentiaries, being duly de, därtill vederbörligen authorized thereto by their bemyndigade av sina respekrespective Governments, have tive regeringar, undertecknat signed this Protocol. detta protokoll.