Prop. 1985/86:17
om godkännande av FN-konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning
Regeringens proposition 1985/86: 17
om godkännande av FN-konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller låg?/86: ” förnedrande behandling eller bestraffning
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollct den 5 september 1985.
På regeringens vägnar Ingvar Carlsson
Lennart Bodström
PrOpositionens huvudsakliga innehåll.
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en av Förenta nationer- nas generalförsamling den 10 december 1984 antagen konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bc- straffning. Konventionen innehåller bl. a. regler om kriminalisering av tortyrbrott och om utlämning respektive lagföring för sådant brott av en misstänkt varhelst denne påträffas. Genom konventionen upprättas också en kommitté som ges behörighet att granska konventionens efterlevnad. Tillträdet föranleder inga ändringar i gällande lagstiftning.
Prop. 1985/86: 17
Utrikesdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 5 september 1985
Närvarande: statsrådet I. Carlsson. ordförande. och statsråden Feldt, Sigurdsen, Gustafsson. Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Bodström, Göransson, Gradin, R. Carlsson, Holmberg, Hellström. Thunborg
Föredragande: statsrådet Bodström
Proposition om godkännande av FN-konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning
Sammanfattningsvis fårjag anföra följande.
Konventionen utgör ett betydelsefullt tillskott till det regelsystem som syftar till att stärka skyddet för de mänskliga rättigheterna. Sverige har — i enlighet med sina utrikespolitiska traditioner — engagerat sig hårt i för- handlingsarbetet och har spelat en väsentlig roll vid konventionens tillbli- velse. Jag förordar alltså att Sverige tillträder konventionen.
20
diun acte qu'elle ou une tierce personnc a commis ou est soupeonnec d'avoir eommis, de l'intimider ou de faire prcssion sur elle ou d'intimider en de faire prcssion sur unc tierce personnc, ou pour tout autre motif fonde' sur une forme de discrimination quelle qu'elle soit, Iorsqu'une telle douleur en de tellcs souffrances sont infligecs par un agent de la fonetion publique ou toute autre personnc agissant a titre Officiel ou ä son instigation ou avec son consentement expres ou tacitc. Ce terme ne s'étend pas a la douleur ou aux souffrances resultant uniquement de sanc— tions légitimes, inhérentes & ces sanctions ou occasionnées par elles.
?.. Ce't article est sans prejudice de tout in- strument international ou de toute loi natio- nale qui contient ou peut contcnir des dispo- sitions de portec plus large.
Article 2
1. Tout Etat partie prend des mesures legisla- tives, administratives. judiciaires et autres mesures efficaces pour empéeher que des actes de torture soient commis dans tout ter- ritoire sous sa juridiction.
2. Aucune circonstance exceptionnellc, quelle qu'elle soit, qu'il s'agisse de l'état de guerre ou de menace de guerre, d'instabilité politique intérieurc ou de tout autre état d'ex- ception, ne peut étre invoquée pour justifier la torture.
3. L'ordre d'un supérieur ou d'une autorité publique ne peut etre invoqué pour justitier la torture.
Article 3
]. Aucun Etat partie n'expulsera, ne refou- lera, ni n'extradera une pcrsonne vers un autre Etat ou il y a des motifs séricux de croirc qu'elle n'sque d'étre soumise a la tor- ture.
2. Pour détcrminer s'il y a de tels motifs. les autorités compétentes ticndront compte de toutes les considerations pertinentes. y com-
han eller en tredje person har begått eller misstänks ha begått eller att hota eller tvinga honom eller en tredje person eller också av något skäl som har sin grund i någon form av diskriminering, under förutsättning att smär- tan eller lidandet äsamkas av eller på anstif- tan eller med samtycke eller medgivande av en offentlig tjänsteman eller någon annan per- son som handlar såsom företrädare för det allmänna. Tortyr innefattar inte smärta eller lidande som uppkommer enbart genom eller är förknippade med lagenliga sanktioner.
2. Denna artikel får ej åberopas gentemot internationella instrument eller nationell lag- stiftning som innehåller eller kan innehålla bestämmelser som går längre.
Artikel 2
1. Varje konventionsstat skall vidta effektiva Iegislativa, administrativa, rättsliga eller and— ra åtgärder för att förhindra tortyrhandlingar inom varje territorium under dess jurisdik- tion. '
2. Inga som helst särskilda omständigheter, vare sig krigstillstånd eller krigshot, inre poli- tisk instabilitet eller annan allmän nödsitua- tion får anföras för att rättfärdiga tortyr.
3. En order från en överordnad offentlig tjänsteman eller offentlig myndighet får inte åberopas för att rättfärdiga tortyr.
Artikel 3
1. Ingen konventionsstat skall utvisa, åter- föra eller utlämna en person till en annan stat, i vilken det linns grundad anledning att tro att han skulle vara i fara för att utsättas för tor- tyr.
2. För att. fastställa huruvida sådan anledning föreligger, skall de behöriga myndigheterna beakta alla hänsyn av betydelse, vari i före-
Prop. 1985/86: 17
considerations including, where applicable. the existence in the State concerned of a con- sistent pattern of gross, tlagrant or mass vio- lations of human rights.
Article 4
1. Each State Party shall ensure that all acts of torture are offences under its criminal law. The same shall apply to an attempt to commit torture and to an act by any person which constitutes complieity or participation in tor- ture.
2. Each State Party shall make these offences punishable by appropriate penalties which take into account their grave nature.
Article 5
1. Each State Party shall take such measures as may be necessary to establish its jurisdic- tion over the offences referred to in article 4 in the following cases: (a) When the offences are committed in any territory under its jurisdiction or on board a ship or aircraft registered in that State; (b) When the alleged offender is a nation- al of that State; (c) When the victim is a national of that State if that State considers it appropriate.
2. Each State Party shall likewise take such measures as may be necessary to establish its jurisdiction over such offences in cases where the alleged offender is present in any territory under its jurisdiction and it does not extradite him pursuant to article 8 to any of the States mentioned in paragraph 1 of this article.
3. This Convention does not exclude any criminal jurisdiction exercised in accordance with internal law.
pris, le cas e'chéant. de l'cxistence. dans l'E— tat intéresse', d”un ensemble de violations systématiques des droits de ]*hommc, graves, flagrantes ou massives.
Article 4
]. Tout Etat partie veille ä ce que tous les actes de torture eonstituent des infractions au regard de son droit pénal. ll en est dc méme de la tentative de pratiquer la torture ou de tout acte commis par n”importe quelle per- sonne qui constitue une complicité ou une participation ä l'acte de torture.
2. Tout Etat panic rend ces infractions passi- bles de peines appropriées qui prennent en consideration leur gravité.
Article 5
l. Tout Etat partie prend les mesures neces- saires pour établir sa competence aux fins de connaitre des infractions visees ä llarticle 4 dans les eas suivants:
(a) Quand l'infraction a été commise sur tout territoire sous la juridiction dudit Etat ou å bord d'aeronefs ou de navires imma— triculés dans cet Etat;
(b) Quand l'auteur pre'sumé de l'infrac- tion est un ressortissant dudit Etat;
(c) Quand la victime est un ressortissant dudit Etat et que ce dernier le juge appro- prie.
2.-Tout Etat partie prend également les me- sures ne'cessaires pour établir sa competence aux fins de connaitre desdites infractions dans le cas ou l*auteur présumé de celles-ci se trouve sur tout territoire sous sa juridic- tion et ou ledit Etat ne l'extrade pas confor- me'ment ä Particle 8 vers l'un des Etats vises au paragraphe ] du present article.
3. La présente Convention n'écarte aucune competence penale exercée conformément aux lois nationales.
kommande fall även skall inbegripas före- komsten i den berörda staten av ett konse- kvent handlingsmönster av grova, uppenbara eller talrika kränkningar av de mänskliga rät- tigheterna.
Artikel 4
1. Varje konventionsstat skall säkerställa att alla tortyrhandlingar utgör brott enligt dess strafflag. Detsamma gäller försök att utöva tortyr samt av någon person vidtagen hand- ling som utgör medverkan till eller deltagande itortyr.
2. Varje konventionsstat skall belägga dessa brott med adekvata straff", som beaktar deras allvarliga karaktär.
Artikel 5
1. Varje konventionsstat skall vidta sådana åtgärder som kan vara nödvändiga för att hävda egen domsrätt i fråga om de i artikel 4 avsedda brotten i följande fall:
a) när brottet begås inom något territori- um under dessjurisdiktion eller ombord på fartyg eller luftfartyg som är registrerat i den staten;
b) när den påstådde förövaren är med- borgare i den staten;
c) när offret är medborgare i den staten, om denna stat anser detta vara lämpligt.
2. Varje konventionsstat skall likaledes vidta de åtgärder som kan vara nödvändiga för att domstolsprövning skall kunna förekomma beträffande sådana brott i fall att den på- stådde förövaren uppehåller sig inom något territorium under dess jurisdiktion och den inte i enlighet med artikel 8 utlämnar honom till någon av de i punkt I i denna artikel nämnda staterna.
3. Denna konvention utesluter inte lagföring för brott i enlighet med inhemsk lag.
Prop. 1985/86: 17
Prop. 1985/86: 17
Artic/c 6
I. Upon being satisfied. after an examination ofinformation available to it. that the circum- stances so warrant, any State Party in whose territory a person allegcd to have committed any offence referred to in article 4 is present shall take him into custody or take other legal measures to ensure his presence. The custo— dy and other legal measures shall be as pro- vided in the law of that State but may be continued only for such time as is necessary to enable any criminal or extradition pro- ceedings to be instituted.
2. Such State shall immediately make :) pre- liminary inquiry into the facts.
3. Any person in custody pursuant. to para- graph ] of this article shall be assisted in communicating immediately with the nearest appropriate representative of the State of which he is a national, or, if he is a stateless person. with the representative of the State where he usually resides. '
4. When & State, pursuant to this article. has taken a person inte custody, it shall immedi- ately notify the States referred to in article 5, paragraph ], of the fact that such person is in custody and of the circumstanccs which war- rant his detention. The State which makes the preliminary inquiry contemplated in para- graph 2 of this article shall promptly report its findings to the said States and shall indicate whether it intends to exercise jurisdiction.
Article 7
1. The State Party in the territory under whose jurisdiction a person alleged to have committed any offencc referred to in article 4 is found shall in the cases contemplated in article 5, if it does not extradite him, submit the case to its competent authorities for the purpose of prosecution.
24
Article 6
!. S'il cstime que les circonstances le justi- lient, aprés avoir examiné les renseignements dont il dispose, tout Etat partie sur le terri- toire duquel se trouve une pcrsonne soupcon- née d'avoir commis unc infraction visee a Particle 4 assure la détention de cette per- sonne ou prend toutes autres mesures juridi- ques nécessaires pour assurer sa presence. Cctte détention et ces mesures doivcnt étre conformes a la législation dudit Etat; elles ne pcuvent étre maintenucs que pendant le délai néccssaire a Pengagement de poursuites pen— ales ou d'une procedure d'extradition.
2. Ledit Etat procéde immédiatement & une enquéte préliminaire en vue (Pe'tablir les faits.
3. Toute personnc détenuc en application du paragraphe ] du présent article peut com- muniquer immédiatement avec le plus proche representant qualilié de PEtat dont elle & la nationalité ou, s”il s'agit d”une personne apa- tride, avec lc representant de l'Etat ou elle réside habituellement.
4. Lorsqu'un Etat a mis une personne en détention, conformément aux dispositions du present article, il avise immediatement de cette détention et des circonstanees qui la justitient les Etats visés au paragraphe [ de Particle 5. L'Etat qui procédc å l'enquéte préliminaire visée au paragraphe 2 du present article en communique rapidement les con- clusions auxdits Etats et leur indique s'il cn— tend exercer sa competence.
Article 7
1. L'Etat partie sur lc territoire sous la juri- diction duquel l'auteur présumé (Pune infrac- tion viséc a Particle 4 est découvcrt, s'il nlcx- trade pas ce dernier, soumet Patfaire, dans les cas vises & Particle 5 . ä ses autorités com- pétentes pour chereice de l'action penale.
Artikel 6
1. Sedan den efter en undersökning av till- gänglig information konstaterat att omstän- digheterna så kräver, skall'en konventions- stat, inom vilkens territorium en person som påstås ha begått ett brott som avses i artikel 4 uppehåller sig. ta honom i fängsligt förvar eller vidta andra rättsliga åtgärder för att sä- kerställa hans närvaro. Det. fängsliga förvarct och övriga rättsliga åtgärder skall vara i enlig- het med den statens lag men får pågå endast under den tid som krävs för att genomföra förfarande avseende straffansvar eller utläm— mm;.
2. En sådan stat skall omedelbart göra en preliminär undersökning av fakta.
3. Varje person som tagits i fängsligt förvar i enlighet med punkt 1 i denna artikel skall få hjälp med att omedelbart sätta sig i förbindel- se med närmaste behörig företrädare för den stat där han är medborgare eller, om han är statslös, med företrädaren för den stat där han vanligen har hemvist.
4. När en stat i enlighet med denna artikel har tagit en person i fängsligt förvar, skall den omedelbart underrätta de stater som avses i artikel 5, punkt 1, om att denna person är tagen i förvar och om de omständigheter som ligger till grund för gripandet. Den stat som utför den preliminära undersökning, som anges i punkt 2 i denna artikel skall snarast meddela sina slutsatser till de nämnda sta- tema och ange huruvida den avser att låta "domstol pröva fallet.
Artikel 7
1. Den konventiOnsstat som har jurisdiktion över territorium inom vilket en person påträf- fas som påstås ha begått ett brott som avses i artikel 4, skall i fall som avses i artikel 5, om den inte utlämnar denna person. underställa behöriga myndigheter ärendet i och för åtal.
Prop. 1985/86: ]7
2. 'fhese authorities shall take their decision in the same manner as in the case of any ordinary offenee ofa serious nature under the law of that State. In the cases referred to in article 5. paragraph 2, the standards of evi- dence required for prosecution and convic- tion shall in no way be less stringent than those which apply in the cases referred to in article 5, paragraph ].
3. Any person regarding whom proceedings are brought in connection with any of the offences referred to in article 4 shall be guar- anteed fair treatment at all stages of the pro— ceedings.
Article 8
1. The offences referred to in article 4 shall be dcemed to be included as extraditable of- fences in any extradition treaty existing be- tween States Parties. States Parties under- take to include such offences as extraditable offences in every extradition treaty to be con- cluded between them. '
2. lf a State Party which makes extradition conditional on the existence of & treaty re- ceives a request for extradition from another State Party with which it has no extradition treaty, it may consider this Convention as the legal basis for extradition in respect of such offences. Extradition shall be subject to the other conditions provided by the law of the requested State.
3. States Parties which do not make extradi- tion conditional on the existence of a treaty shall recognize such offences as extraditable offences between themselves subject to the conditions provided by the law of the re- quested State.
4. Such offences shall be treated, forthe pur— pose of extradition between States Parties, as if they had been committed not only" in the place in which they occurred but also in the tcrritories of the States required to establish theirjurisdlction in accordance with article 5, paragraph 1.
26
2. Ces autorités prenncnt lcur decision dans les mémes conditions que pour toute infrac- tion de droit commun de ea'ractere grave en vertu du droit de cet Etat. Dans les eas vises au paragraphe 2 de Particle 5. les regles de prcuve qui s'appliqucnt aux poursuites et a la condamnation ne sont en aucune facon moins rigoureuses que celles qui s'appliquent dans les cas vises au paragraphe I de Particle 5.
3. 'l'oute personnc poursuivie pour l'une quelconque dcs infractions visées a l'article 4 be'néticie de la garantie d*un traitement équi- table a tous les stades de la procedure.
Article 8
l. Les infractions visécs a Particle 4 som de plein droit comprises dans tout traité d'extra- dition conclu entre Etats parties. Les Etats parties s'cngagent å comprendre lesdites in— fractions dans tout traité d'extradition a con- clure entre eux.
2. Si un Etat partie qui subordonne l'extradi- tion å Pexistence d'un traité est saisi d'une demande d'extradition par un autre Etat par— tie avec lequel il n”est pas lie par un traité d'extradition, il peut considerer Ia présente Convention comme constituant la basejuridi— que de l'extradition en ce qui concernc les- dites infractions. L'extradition est subordon— née aux autres conditions prévues par le droit de l'Etat" requis.
3. Les Etats parties qui ne subordonnent pas l'extradition a Pexistence d”un traité recon- naissant lesdites infractions comme cas d'ex— tradition entre eux dans les conditions pré— vues par le droit de l'Etat requis.
4. Entre Etats particslcsdites infractions sont considérées aux lins d'cxtradition comme ayant été commises tant au lieu de leur perpe- tration que sur le territoire sous lajuridiction des Etats tcnus d'établir leur competence en vertu du paragraphe ] de. Particle 5.
2. Dessa myndigheter skall fatta sitt beslut på samma sätt som när det är fråga om ett van- ligt brott av allvarlig karaktär enligt den sta- tens lag. I de fall som avses i artikel 5, punkt 2, skall de beviskrav som erfordras för åtal och fällande dom inte på något sätt vara mindre stränga än de som tillämpas på de fall som avses i artikel 5, punkt l.
3. Varje person mot vilken ett förfarande inleds i satnband med något av de brott som anges i artikel 4 skall tillförsäkras en rättvis behandling under alla stadier i förfarandet.
Artikel 8
l. Brott som anges i artikel 4 skall anses vara upptagna bland utltimningsbara brott i varje föret'lntligt utlämningsavtal mellan konven- tionsstatcrna. Konventionsstaterna åtar sig att uppta sådana brott bland de utlämnings- bara brotten i varje utlämningsavtal som in- gås mellan dem.
2. Om en konventionsstat som gör utlämning beroende av förekomsten av ett avtal mottar en utlämningsframställning från en annan konventionsstat, med vilken den inte har nå- got utlämningsavtal, kan den betrakta denna konvention som den lagliga grunden för ut- lämning för sådana brott. Utlämning skall vara underkastad de. övriga villkor som före- skrivs iden anmodade statens lag.
3. Konventionsstater som inte gör utlämning beroende av förekomsten av ett avtal skall erkänna sådana brott såsom utlämningsbara brott mellan dem själva "med förbehåll för de villkor som föreskrivs i den anmodade sta- tens lag.
4. Sådana brott skall vad avser utlämning mellan konventionsstater behandlas som om de hade begåtts inte endast på den plats där de ägde rum utan även inom de territorier som tillhör den stat som är förpliktad att lag— föra brott i enlighet med artikel 5. punkt ].
Prop. 1985/86: 17
Article 9
[. States Parties shall afford one another the greatest measure of assistance in connection with criminal proceedings brought in respect of any of the offences referred to in article 4, including the supply of all evidence at their disposal necessary for the proceedings.
2. States Parties shall carry out their obliga- tions under paragraph 1 of this article in con- formity with any treaties On mutual judicial assistance that may exist between them.
Article 10
]. Each State Party shall ensure that educa- tion and information regarding the prohibi- tion against torture are fully included in the training of law enforcement personnel, civil or military, medical personnel, public offt— cials and other persons who may be involved in the custody, interrogation or treatment of any individual subjected to any form of ar- rest, dctcntion or imprisonment.
2. Each State Party shall include this prohibi— tion in the rules or instructions issued in rc- gard to the dnties and functions of any such persons.
Article !]
Each State Party shall keep under systematic review interrogation rules, instructions, methods and practices as well as arrange- ments for the custody and treatment of per- sons subjected to any form of arrest, deten- tion or imprisonment in any territory under itsjurisdiction, with a view to preventing any cases of torture.
Article 12
Each State Party shall ensure that its compe- tent authorities proceed to a prompt and im- partial investigation, Wherever there is rea- sonable ground to believe that an act of tor-
28
Article 9
]. Les Etats parties s'accordent Pentraidc judiciaire la plus large possible dans toute procedure pénale relative aux infractions vi— sées a Particle 4, y compris en ce qui con— cernc la communication de tous les elements de prcuve dont ils disposent et qui sont nécessaires aux fins de la procedure.
2. Les Etats panies s'aequittent de leurs obli— gations en vertu du paragraphe 1 du present article en conformité avec tout traité d”en- traide judiciaire qui peut exister entre eux.
Article 10
]. Tout Etat partie veille 21 cc que Penseigne- ment et I'information concernant l'interdic- tion de la torture fassent partie intégrante de la formation du personnel civil ou militaire charge de l'application des lois, du personnel médical, des agents de la fonetion publique et des autres personnes qui pcuvent intervcnir dans la garde, l'interrogatoire ou le traite- ment de tout individu arrété, détenu ou emprisonné de quelque facon que ce soit.
2. Tout Etat partie incorpore ladite interdic- tion aux regles ou instructions édictées en ce qui concerne les obligations et les attribu- tions de telleslpersonnes.
Article 1 )
Tout Etat partie exercc unc surveillance sys- tématique sur les régles, instructions. metho- des et pratiques d”interrogatoire et sur les dispositions concernant Ia garde et le traile- ment des personnes arretécs. détenues ou. emprisonnées de quelque facon que ce soit sur tout territoire sous sa juridiction, en vue d'éviter tout cas de torture.
Article lZ
Tout Etat partie veille å cc que les autorités eompétentes procédent immédiatcment & une enquéte impartiale chaque fois qu'il y a des motifs raisonnables de croire qu'un acte de
Artikel 9
l. Konventionsstatcrna skall lämna varandra mesta möjliga bistånd i samband med de straffrättsliga förfaranden som inletts vad avser brott enligt artikel 4, vari inbegrips till— handahållande av allt bevismaterial som de förfogar över och som behövs vid förfaran- det.
2. Konventionsstaterna skall fullgöra sina skyldigheter enligt punkt I i denna artikel i överensstämmelse med de avtal om ömsesi— dig rättshjälp som kan finnas mellan dem.
Artikel 10
1. Varje konventionsstat skall säkerställa att undervisning och information om förbudet mot tortyr till fullo innefattas i utbildningen av civil och militär brottsbeivrande personal. medicinsk personal, myndighetSpersoner och andra personer som kan delta vid fängsligt förvar, förhör eller behandling av enskilda personer som blivit utsatta för någon form av gripande, kvarhållande eller frihetsbe- rövande.
2. Varje konventionsstat skall införa detta förbud i de regler eller instruktioner som ut- färdats rörande sådana personers skyldighe- ter och uppgifter.
Artikel ll
Varje konventionsstat skall i syfte att för- hindra fall av tortyr systematiskt se över för- hörsregler, instruktioner, metoder och ruti- ner liksom procedurer för fängsligt förvar och behandling av personer som blir föremål för någon form av gripande, kvarhållande eller frihetsberövande inom något territorium un- der dess jurisdiktion.
Artikel l2
Varje konventionsstat skall säkerställa att dess behöriga myndigheter företar en ome- delbar och opartisk undersökning, då skälig orsak finns att misstänka att en tortyrhand-
Prop. 1985186: 17
ture has been committed in any territory un- der its jurisdiction.
Article 13
Each State Party shall ensure that any indi- vidual who alleges he has been subjected to torture in any territory Under its jurisdiction has the right to complain to, and to have his case promptly and impartially examined by, its competent authorities. Steps shall be tak- en to ensure that the cornplainant and wit- nesses are protected against all ill-treatment or intimidation as a consequence of his com- plaint or any evidence given.
Article 14
I. Each State party shall ensure in its legal system that the vietim of an act of torture obtains redress and has an enforceablc right to fair and adequate compensation, including the means for as full rehabilitation as possi- ble. In the event of the death of the viclim as a result of an act of torture, his dependants shall be entitled to compensation.
2. Nothing in this article shall atfect any right of the vietim or other persons to compensa— tion which may exist under national law.
Article 15
Each State Party shall ensure that any state- ment which is established to have been made as a result of torture shall not be invoked as evidence in any proceedings, except against a person aceused of torture as evidence that the statement was made.
Article 16
[. Each State Party shall undertake to pre- vent in any territory under its jurisdiction other acts of cruel, inhuman or degrading treatment or punishment which do not amount to torture as defined in article ], when such acts are committed by or at the
30
torture a été commis sur tout territoire sous sa _iuridiction.
Article 13
Tout Etat partie assure å toute personnc qui prétcnd avoir été soumise a la torture- sur tout territoire sous sajuridiction le droit de porter plainte devant les autorités compéteutcs du- dit Etat qui procéderont immédiatement et impartialement a l”examen de sa cause. Des mesures seront prises pour assurer la protec- tion du plaignant et des lémoins contre tout mauvais traitement ou toute intimidation en raison de la plainte déposée en de toute depo- sition faite.
Article 14
1. Tout Etat partie garantit, dans son systeme juridique. a la victime d'un acte de torture, le droit d'obtenir reparation et d*étre indcmni- ' sée équitablement et de maniere adéquate, y compris les moyens nécessaires är sa réadap— tation la plus complete possible. En cas de mort de la victime resultant d'un acte de tor- ture, les ayants cause de cello-ci ont droit a indemnisation.
2. Le present. article n'exclut aucun droit ä indemnisation qu'aurait la victime ou toute autre personnc en vertu des lois nationales.
Article 15
Tout Etat partie veille 51 cc que toute declara- tion dont il est établi qu'elle a été obtenue par la torture ne puissc etrc invoquée comme un élément de preuve dans une procedure, si ce n'est contre la personnc accuséc de torture pour établir qu'une declaration a été faite.
Article 16
]. Tout Etat partie s'engage å interdire dans tout territoire sous sa juridiction d'autres actes constitutifs de peines ou traitements cruels, inhumains ou dégradants qui ne sont pas des actes de torture telle qu*elle est dé- frnie ä l'article premier lorsquc de tels actes
ling begåtts inom något territorium under dcssjurisdiktion.
Artikel 13
Varje konventionsstat skall säkerställa att varje enskild person som påstår att han blivit utsatt för tortyr inom något territorium under dessjurisdiktion har rätt att klaga hos samt få sitt fall omedelbart och opartiskt utrett av statens behöriga myndigheter. Åtgärder skall vidtas för att säkerställa att den klagande och vittnen skyddas mot alla former av övergrepp eller hotelser som en följd av klagan eller avgivna vittnesmål.
Artikel 14
1. Varje konventionsstat skall i sitt rättssy- stem säkerställa att offret för en tortyrhand— ling erhåller upprättelse och erhåller en verk- ställbar rätt till en rimlig och adekvat. gottgö- relse. varmed även förstås medel för ett så fullständigt återvinnande av hälsa som möj- ligt. Om offret skulle avlida till följd av en tortyrhandling, skall de personer som han un- derhåller vara berättigade till gottgörelse.
2. Ingenting i denna artikel skall påverka off- rets eller andra personers rätt till gottgörelse enligt nationell lag.
Artikel 15
Varje konventionsstat skall säkerställa att ett uttalande, som konstaterats ha gjorts till följd av tortyr, inte skall åberopas som bevis i ett rättsligt förfarande utom mot en person som anklagas för tortyr såsom bevis för att utta- landet gjorts.
Artikel 16
1. Varje konventionsstat skall åta sig att inom varje territorium under dess jurisdiktion för- hindra andra handlingar som innebär grym. omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning men som inte kan betecknas som tortyr enligt definitionen i artikel I . när dessa
Prop. 1985/86: 17
instigation of or with the consent or acquies- cence ofa public official or other person act- ing in an official capacity. In particular. the obligations contained in articles 10, II, 12 and 13 shall apply with the substitution for references to torture of references to other forms of cruel, inhuman or degrading treat- ment or punishment.
2. The provisions of this Convention are without prejudice to the provisions of any other international instrument or national law which prohibits cruel, inhuman or degrading treatment or punishment or which relates to extradition or cxpulsion.
PART II Article 17
]. There shall be established a Committee against Torture (hereinafter referred to as the Committee) which shall carry out the func- tions hereinafter provided. T he Committee shall consist of ten experts of high moral standing and recognized competence in the field of human rights, who shall serve in their personal capacity. The experts shall be elect- ed by the States Parties, consideration being given to equitable geographical distribution and to the usefulness of the participation of some persons having legal experience.
2. The members of the Committee shall be electcd by secret ballot from a list of persons nominated by States Parties. Each State Par— ty may nominate one person from among its own nationals. States Parties shall bear in mind the uscfulness of nominating persons who are also members of the Human Rights Committee established under the Internation- al Covenant on Civil and Political Rights and who are willing to serve on the Committee against Torture.
sont commis par un agent de la fonetion pub— lique ou toute autre personnc agissant a titre Officiel. ou är son instigation ou avec son eon— sentement expres ou tacite. En particulier, les obligations enoncées aux articles 10, 11, 12 et 13 sont applicables moyennant lc renr- placement de la mention de la torture par la mention d'autres formes de peines ou traile- ments cruels, inhumains ou degradants.
2. Les dispositions de la présente Convention sont sans prejudice des dispositions de tout autre instrument international ou de la loi nationale qui interdisent les peines ou traite- ments cruels, inhumains ou degradants. ou qui ont trait a l”extradition ou a l'expulsion.
DEUXIEME PARTlE Article 17
l. ]! est institué un Comité contre la torture (ci-apres dénommé le Comité) qui a les fone- tions détinies ci-apres. Le Comité est com— posé de dix experts de haute moralité et pos- sédant une competence reconnue dans le do- maine des droits de l'homme. qui siegent a titre personnel. Les experts sont élus par les Etats parties, compte tenu d”une répartition géographique equitable et de l'intérét que présente la participation aux travaux du Co- mité de quelques personnes ayant une expéri- cnce juridique.
2. Les membres du Comité sont élus au scru- tin secret sur une liste de candidats designés par les Etats parties. Chaque Etat partie peut designer un candidat choisi parmi ses ressor— tissants. Les Etats parties tiennent compte de l'intérét qu”il y a a designer des candidats qui soient également membres du Comité des droits de l'homme institué en vertu du Pacte international relatif aux droits civils et politi- ques et qui soient dispose's & siéger au Comite contre la torture.
handlingar begås av eller sker på uppmaning eller med samtycke eller medgivande av en offentlig tjänsteman eller någon annan person som handlar såsom företrädare för det all- männa. Särskilt skall skyldigheterna enligt artiklarna 10, 11, 12 och 13 tillämpas, varvid hänvisningarna till tortyr skall utbytas mot hänvisningar till andra former av grym, Omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. .
2. Bestämmelserna i denna konvention får inte åberopas mot bestämmelser i andra in- ternationella överenskommelser eller i natio- nell lag som förbjuder grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning el- ler som hänför sig till utlämning eller utvis- ning.
DEL II Artikel 17
1. En kommitté mot tortyr (härnedan be- nämnd kommittén) skall upprättas, vilken skall utföra de uppgifter som föreskrivs i det följande. Kommittén skall vara sammansatt av tio personer med högt moraliskt anseende och erkänd sakkunskap på området för de mänskliga rättigheterna, vilka skall tjänstgöra i sin personliga egenskap. De sakkunniga skall väljas av konventionsstaterna, varvid avseende skall fästas vid en rättvis geografisk fördelning samt vid nyttan av att några av medlemmarna harjuridisk erfarenhet.
2. Kommitténs medlemmar skall väljas ge- nom hemlig omröstning från en förteckning över personer som föreslagits av konven- tionsstaterna. Varje konventionsstat kan fö- reslå en kandidat bland sina egna medborga- re. Konventionsstaterna skall beakta att det kan vara lämpligt att föreslå personer som även är medlemmar av den kommitté för de mänskliga rättigheterna som tillsatts enligt den internationella konventionen om med- borgerliga och politiska rättigheter och som är villiga att tjänstgöra i kommittén mot tor- tyr.
3 Riksdagen 1985/86. ! saml. Nr 17
Prop. 1985/86: 17
3. Elections of the members of the Commit- tee shall be held at biennial meetings of States Parties convened by the Secretary- General of the United Nations. At those meetings, for which two thirds of the States Parties shall constitute a quorum, the persons elected to the Committee shall be those who obtain the largest number of votes and an absolute majority of the votes of the repre- sentatives of States Parties present and vo- ting.
4. The initial election shall be held no later than six months after the date of the entry into force of this Convention. At least four months before the date of each election, the Secretary-General of the United Nations shall address a letter to the States Parties inviting them to submit their nominations within three months. The Secretary-General shall prepare a list in alphabetical order of all persons thus nominated, indicating the States Parties which have nominated them, and shall submit it to the States Parties.
5. The members of the Committee shall be elected for a term of four years. They shall be eligible for re-election if renominated. How- ever, the term of five of the members elected at the first election shall expire at the end of two years; immediately after the first election the names of these five members shall be chosen by lot by the chairman of the meeting referred to in paragraph 3 of this article.
6. If a member of the Committee dies or resigns or for any other cause can no longer perform his Committee duties, the State Par- ty which nominated him shall appoint an— other expert from among its nationals to serve for the remainder ofhis term, subject to the approval ol' the majority of the States Parties. The approval shall be considered giv- en unless half or more of the States Parties respond negativcly within six Weeks after having been informed by the Secretary-Gen— eral of the. United Nations of the proposed appointment.
34
3. Les membres du Comité sont élus au cours de réunions biennalcs des Etats parties con- voquées par le Secrétaire général de l*0rgani- sation des Nations Unies. A ces re'unions, ou le quorum est constitué par les deux tiers des Etats parties, sont elus membres du Comité les candidats qui obtiennent le plus grand nombrc de voix et la majorite absolue des votes des representants des Etats parties pre.- sents et votants.
4. La premiere éleetion aura lieu au plus tard six mois apres la date d'entrée en vigueur de la présente Convention. Quatre mois au moins avant la date de chaque election, le Secrétaire general de l'Organisation des Na— tions Unies envoie une lettre aux Etats par- ties pour les inviter å presenter leurs candida- tures dans un délai de trois mois. Le Secre- taire general dresse une liste par ordre alpha- bétique de tous les candidats ainsi désignés, avec indication des Etats parties qui les ont designés, et la communique aux Etats par- tics.
5. Les membres du Comité sont élus pour quatre ans. 115 som rééligibles s'ils sont pré- sentés å nouveau. 'foutefois, le mandat de cinq des membres élus lors de la premiere election prendra fin au bout de deux ans; immédiatement apres la premiere election, le nom de ces cinq membres sera tiré au sort par le président de la rc'union mentionnée au pa- ragraphe 3 du present article.
6. Si un membre du Comitc de'cede, se de'-met de ses fonctions ou n”est plus en mesure pour quelque autre raison de slacquitter de ses attributions au Comité, l'Etat partie qui [”a désigné nomme parmi ses ressortissants un autre expert qui siege au Comité pour la par- tie du mandat restant a courir, sous reserve de l'approbation de la majorité des Etats par- ties. Cette approbation est considérée comme acquise a moins que la moitie des Etats parties ou davantage n'émettcnt une opinion défavorable dans un delai de six se- maines & compter du moment of] ils ont été informés par le Secretaire general de l'Or— ganisation des Nations Unies de la nomina- tion proposée.
3. Val av kommitténs medlemmar skall för- rättas vartannat. år vid möten med konven- tionsstaterna, som Förenta nationernas gene- ralsekreterare sammankallat. Vid dessa mö- ten, som är bcslutmässiga när två tredjedelar av konventionsstaterna är närvarande, skall de kandidater inväljas i kommittén som upp- når det största antalet röster och absolut ma- joritet av de närvarande och röstande kon- ventionsstaternas röster.
4. Det första valet skall hållas senast sex mä- nader efter dagen för denna konventions ikraftträdande. Senast fyra månader före var- je valdag skall Förenta nationernas general- sekreterare skriftligen uppmana konventions— staterna att inom tre månader inkomma med Sina förslag. Generalsekreteraren skall upp- rätta och till konventionsstaterna överlämna en förteckning i alfabetisk ordning över samt- liga föreslagna personcr och ange vilka kon- ventionsstater som föreslagit dem.
5. Kommitténs medlemmar skall väljas för en tid av fyra år. De kan återväljas, om de före- slagits till återval. För fem av de medlemmar som utsetts vid det första valet skall mandat- tiden dock utlöpa efter två år. Omedelbart efter det första valet skall namnen på dessa fem medlemmar utses genom lottdragning av ordföranden vid det i punkt 3 i denna artikel avsedda mötet. '
6. Om en kommittémedlem avlider eller av- säger sig sitt uppdrag eller av någon annan anledning inte längre kan fullgöra sitt upp- drag inom kommittén, skall den konventions- stat som föreslog honom utnämna en annan sakkunnig bland sina medborgare, som skall inneha uppdraget under återstoden av man- dattiden på villkor att flertalet konventions- stater godkänncr det. Godkännandet skall anses ha givits, om inte minst hälften av kon- ventionsstaterna ger ett nekande svar inom sex veckor efter det att de av Förenta natio— nernas generalsekreterare har underrättats om den föreslagna utnämningen.
Prop. 1985/86: 17
7. States Parties shall be responsible for the expenses of the members of the Committee while they are in performance of Committee duties.
Article 18
1. The Committee shall elect its officers for a term of two years. They may be re-elected.
2. The Committee shall establish its otvn rules of procedure, but these rules shall pro- vide, intcr alia. that: (a) Six members shall consitute a quo— rum; (b) Decisions of the Committee shall be made by a majority vote of the members present.
3. The Secretary—General of the United Na- tions shall provide the necessary staff and facilities for the effective performance of the functions of the Committee ttnder this Con- vention.
4. The Secretary-General of the United Na- tions shall convene the initial meeting of the Committee. After its initial meeting, the Committee shall meet at such times as shall be provided in its rules of procedure.
5. The States Parties shall be responsible for expenses ineurred in connection with the holding of meetings of the States Parties and of the Committee, including reimbursement to the United Nations for any expenses, such as the cost of staff and facilities, ineurred by the United Nations pursuant to paragraph 3 of this article.
Article 19
I. The States Parties shall submit to the Com- mittee, through the Secretary-General of the United Nations, reports on the measures they have taken to give effect to their under- takings under this Convention. Within onc year after the entry into force of the Conven-
36
7. Les Etats parties prennent a leur charge les dépenses des membres du Comité pour la période ou ceux—ci s'acquittent de fonetions au Comité.
Article 18
]. Le Comité e'lit son bureau pour ttne p(z— riode de deux ans. Les membres du bureau sont reéligibles.
(b) Les decisions du Comite' sont prises a la majorité des membres presents.
3. Le Secrétaire general de l'Organisation des Nations Unies met a la disposition du Comité le personnel et les installations matérielles qui lui sont nécessaires pour s*acquitter effi- cacement des fonetions qui lui sont eonftées en vertu de la présente Convention.
4. Le Sccrétaire general de l*0rganisation des Nations Unies convoque lcs membres du Co- mité pour la premiere reunion. Aprés sa pre- miere reunion, le Comité se réunit a toute occasion prévue par son réglement intérieur.
5. Les Etats parties prennent a leur charge les dépenses occasionnées par la tenue de réu- nions des Etats parties et du Comité, y com— pris lc remboursement & l'Organisation des Nations Unies de tous frais. tels que de- penses de personnel et cont d”installations matérielles, que l”0rganisation aura engagés conformement au paragraphe 3 du présent article.
Article 19
[. Les Etats parties présentent au Comité, par l'entremise du Secrétaire general de l"Or— ganisation des Nations Unies, des rapports sur les mesures qu'ils ont prises pour donner effet a leurs engagements en vertu de la pré- sente Convention, dans un délal d*un an a
7. Konventionsstaterna skall ansvara för kommittémedlemmarnas utgifter under den tid som de utför uppdrag för kommittén.
Artikel 18
l. Kommittén skall välja sitt presidium för en period av två år. De kan återväljas.
2. Kommittén skall själv anta sin arbetsord- ning; denna skall dock föreskriva bland annat följande: &) kommittén är beslutmässig med sex medlemmar närvarande; b) kommitténs beslut fattas med en ma- jon'tet av de närvarande medlemmarnas röster.
3. Förenta nationernas generalsekreterare skall tillhandahålla erforderlig personal och övriga resurser för att möjliggöra för kommit- tén att effektivt utföra sitt uppdrag enligt den- na konvention.
4. Förenta nationernas generalsekreterarc skall sammankalla kommitténs första möte. Efter sitt första möte skall kommittén sam- manträda vid tidpunkter som anges i dess arbetsordning.
5. Konventionsstaterna skall ansvara för ut— gifter i samband med konventionsstaternas och kommitténs möten, vari inbegrips ersätt- ning till Förenta nationerna för utgifter som exempelvis kostnaderna för personal och öv— riga resurser, som Förenta nationerna ådragit sig i enlighet med punkt 3 i denna artikel.
Artikel 19
l. Konventionsstaterna skall genom Förenta nationernas generalsekreterare inom ett år ef- ter denna konventions ikraftträdande i förhål- lande till den berörda konventionsstaten till kommitten avge rapporter om de åtgärder som de vidtagit för att genomföra sina skyl-
Prop.-1985/86: 17
tion for the State Party concerned. There— after the States Parties shall submit supple- mentary reports every four years on any new measures taken and such other reports as the Committee may request.
2. The Secretary-General of the United Na- tions shall transmit the reports to all States Parties.
3. Each report shall be considered by the Committee which may make such general comments on the report as it may consider appropriate and shall forward these to the State Party concerned. That State Party may respond with any observations it chooses to the Committee.
4. The Committee may, at its discretion, dc- citle to include any comments made by it in accordance with paragraph 3 of this article. together with the observations thereon re- ceived from the State Party concerned, in its annual report made in accordance with arti- cle 24. If so requested by the State Party concerned, the Committee may also include a copy ofthc report submitted under paragraph ] of this article.
Article 20
[. If the Committee receives reliable informa- tion which appears to it to contain well- founded indications that torture is being sys- tematically practised in the territory of a State Party, the Committee shall invite that State Party to co-operatc in the examination of the information and to this end to submit observations with regard to the information concerned.
2. Taking into account any observations which may have been submitted by the State Party concerned, as well as any other rel- evant information available to it, the Com- mittee may, if it decides that this is warrant— ed. designate one or more of its members to make a confidential inquiry and to report to the Committee urgcntly.
38
compter de l'entrée en vigueur de la Conven- tion pour l'Etat partie interesse. Les Etats parties présentent ensuite des rapports com- plementaires tous les quatre ans sur toutes nouvelles mesures prises, et tous autres rap- ports demandes par le Comite.
2. Le Seerétaire general de I'Organisation des Nations Unies transmet les rapports a tous les Etats parties.
3. Chaque rapport est étudié par le Comité, qui peut faire les commentaires d'ordre géné- ral sur le rapport qu”il estime apprOpries ct qui transmet Iesdits commentaires a l'Etat partie intéressé. Cet Etat. partie peut com- muniqucr en réponse au Comité toutes obser- vations qu'il juge utiles.
4. Le Comité peut, a sa discretion, de'cider de reproduire dans le rapport annuel qu”il établit conformément a l'artiele 24 tous commen- taires formulés par lui en vertu du paragraphe 3 du present article, accompagnc's des obser- vations reeues & ee sujet de l'Etat partie in- téressé. Si l*Etat partie interesse le demande, le Comité peut aussi reproduire le rapport présenté au titre du paragraphe l du present article.
Article 20
[. Si le. Comité recoit des renseignemcnts erédibles qui lui semblcnt contenir des indi- cations bien fondées que la torture est prati- quée systématiquement sur le territoire d'un Etat partie, il invite ledit Etat a coopérer dans l'examen des renseignemcnts et, är cette fin, a lui faire part de ses observations a ce sujet.
2. En tcnant compte de toutes observations éventuellement présentees par l'Etat partie intéressé et de tous autres renseignemcnts pertinents dont il dispose, le Comité peut, s'il juge que eela se justifie, eharger un ou plu- sieurs de ses membres de procéder a unc cnquéte confidentielle et de lui faire rapport d'urgence.
digheter enligt denna konvention. Därefter skall konventionsstaterna vart fjärde år avge ytterligare rapporter om nya åtgärder som den vidtagit samt andra rapporter som kom- mittén kan begära.
2. Förenta nationernas generalsekreterare skall överlämna rapporterna till samtliga kon- ventionsstater.
3. Varje rapport skall granskas av kommittén som kan ge sådana allmänna kommentarer om rapporten som den kan anse vara lämpli- ga och som skall vidarebefordra dessa till den berörda konventionsstaten. Denna konven- tionsstat kan svara genom att till kommittén framföra de synpunkter som den finner lämp- liga.
4. Kommittén kan efter eget avgörande be- sluta atti sin årliga rapport, som avges i enlig- het med artikel 24, ta in de kommentarer som den gjort i enlighet med punkt 3 i denna arti- kel tillsammans med de synpunkter som den mottagit från den berörda konventionsstaten. Om den berörda konventionsstaten begär det, kan kommittén även bifoga en kopia av den enligt punkt l i denna artikel ingivna rapporten.
Artikel 20
1. Får kommittén tillförlitlig information, som enligt dess uppfattning innehåller väl- grundade indikationer på att tortyr systema- tiskt används inom en konventionsstats terri- torium, skall kommittén uppmana denna kon- ventionsstat att samarbeta vid granskningen av informationen och att för detta ändamål lämna kommentarer till ifrågavarande infor- mation.
2. Med beaktande av de kommentarer som . kan ha inkommit frånden berörda konven- tionsstaten samt annan relevant information som den har tillgång till kan kommitten, om den beslutar att så är lämpligt, utse en eller flera av sina medlemmar att göra en konti- dentiell utredning och att omedelbart avge rapport till kommittén.
Prop. 1985/86: 17
3. lf an inquiry is made in accordance with paragraph ?. of this article, the Committee shall seck thc co-operation of the State Party concerned. ln agreement with that State Par— ty. such an inquiry may include a visit to its territory.
4. After examining the findings of its member or members submitted in accordance with paragraph ?. of this article, the Committee shall transmit. these findings to the State Par- ty concerned together with any comments or suggestions which seem appropriate in view of the situation.
5. All the proceedings of the Committee re— ferred to in paragraphs 1 to 4 of this article shall be confidential, and at all stages of the proceedings the co—operation of the State Party shall be sought. After such proceedings have been completed with regard to an irr- quiry made in accordance with paragraph 2, the Committee may, after consultations with the State Party concerned, decide to include a summary account of the results of the pro- ceedings in its annual report made in accor- dance with article 24.
Article 21
1. A State party to this Convention may at any time declarc under this article that it rec- ognizes the competence of the Committee to receive and consider communications to the effect that a State Party claims that another State Party is not fullilling its obligations un- der this Convention. Such communications may be received and considered according to the procedures laid down in this article only if submitted by a State Party which has made a declaration reeognizing in regard to itself the competence of the Committee. No communi- cation shall be dealt with by the Committee under this article if it concerns & State Party which has not made such a declaration. Com- munications received under this article shall be dealt with in accordance with the follow- ing procedure: (a) [f a State Party considers that an— other State Party is not giving effect to the provisions of this Convention, it may, by
40
3. Si unc cnquete est faite en vettu du para— graphe 2 dtl présent article. le Comité re- cherche la cooperation de l'Etat partie inte- resse. En accord avec cet Etat partie, l"en- quéte peut comporter une visite sur son terri- torre.
4. Apres avoir examine les conclusions du rnembre ou des membres qui lui sont sou- mises conformément au paragraphe 2 du pré- scnt article, le Comite' transmet ces conclu- sions å l'Etat partie interesse, avec tous com- mentaires ou suggestions qu”il juge appro- priés compte tenu de la situation.
5. Tous les travaux du Comité dont il est fait mention aux paragraphes l a 4 du present article sont contidentiels et, å toutes les étapes des travaux, on s”eiforcc d'obtenir la cooperation de l'Etat partie. Une fois achevés ccs travaux relatifs a une enquete menee en vertu du paragraphe 2, le Comité peut, apres consultations avec I”F.tat partie interesse. décider de faire figurer un compte rendu succinct des résultats des travaux dans le rapport annuel qu'il établit conformément ä ['article 24.
Article 21
l. Tout Etat partie & la présente Convention peut. en vertu du present article, de'clarer ä tout moment qu'il reconnait la competence du Comité pour recevoir et examiner des communications dans lesquelles un Etat par— tie prétend qu'un autre Etat partie ne sl'ac- quitte pas de ses obligations au titre de la présente Convention. Ces communications ne pcuvent étre recues et examinées confor- mément au present article que si elles eman— ent d'un Etat partie qui a fait unc declaration reconnaissant, en ce qui le concernc, la com— petence du Comité. Le Comité ne recoit au- cune communication interessant un Etat par- ' tie qui nia pas fait une telle declaration. La
procedure ci—aprés s'applique a ]*egard des communications recues en vertu du présent article: (a) Si un Etat partie a la présente Con- vention estime qu'un autre Etat également partie a la Convention n'en applique pas
3. Inleds en utredning enligt punkt 2 i denna artikel, skall kommittén söka samarbete med den berörda konventionsstaten. [ samför— stånd med denna konventionsstat. kan en så- dan utredning även omfatta ett besök på dess tern'torium.
4. Sedan kommittén har granskat sin med- lems eller sina medlemmars redogörelser i enlighet med punkt 2 i denna artikel, skall kommittén vidarebefordra dessa till den be- rörda konventionsstaten tillsammans med de kommentarer eller förslag som förefaller vara lämpliga med hänsyn till situationen.
5. Kommitténs alla åtgärder enligt punkterna ] - 4 i denna artikel skall vara kontidentiella. och på alla stadier skall man söka uppnå ett samarbete med konventionsstaten. Sedan en enligt punkt 2 företagen utredning avslutats kan kommittén, efter samråd med den berör- da konventionsstatcn, besluta att i sin enligt artikel 24 upprättade årsrapport ta in ett sant- mandrag av resultatet av åtgärderna.
Artikel 21
I. En konventionsstat kan när som helst avge förklaring enligt denna artikel att den erkän- ner kommitténs behörighet att motta och prö- v:_ framställningar, i vilka en konventionsstat påstår att en annan konventionsstat inte upp- fyller sina förpliktelser enligt denna konven- tion. Sådana framställningar kan mottas och prövas enligt de. i denna artikel angivna för- farandena endast om de härrör från en kon- ventionsstat som avgivit förklaring om att den för egen del erkänner kommitténs behö- righet. ()m en framställning gäller en konven- tionsstat som inte avgivit en sådan förklaring. skall den inte behandlas av kommittén i enlig- het med denna artikel. Framställningar som mottagits enligt denna artikel skall handläg- gas enligt följande:
a') Om en konventionsstat anser att en annan konventionsstat inte efterlever be— stämmelserna i denna konvention, kan den
Prop. 1985./86: 17
42
written communication. bring thc matter to the. attention of that State Party. Within three months after the receipt of the com- munication the receiving State shall afford the State which sent the communication an explanation or any other statement in writ- ing clarifying the matter, which should in- clude, to the extent possible and pertinent, reference to domestic procedures and rem- edies taken, pcnding or available in the matter:
(I7) If the matter is not adjusted to the satisfaction of both States parties con- cerned within six months after the receipt by the receiving State of the initial commu- nication, either State shall have the right to refer the matter to the Committee. by no- tice given to the Committee and to the oth- er State;
(c) 'llhe Committee shall deal with a mat- ter referred to it under this article only after it has ascertained that all domestic remedies have been invoked and exhaust- ed in the matter. in conformity With the generally recognized principles of interna- tional law. This shall not be the rule where the application of the remedies is unrea- sonably prolongcd or is unlikely to bring effective relief to the person who is the victim ofthc violation of this Convention;
(d) The Committee shall hold closed meetings when examining communications under this article; '
(tf) Subject to the provisions of subpara- graph (c), the Committee shall make avail- able its good Offices to the States Parties concerned with a view to a friendly solu- tion of the matter on the basis of respect for the obligations provided for in this Con- vention. For this purpose, the Committee may, when appropriate, set up an ad hoc conciliation commission;
(f) In any matter referred to it under this article. the Committee may call upon the States Parties concerned, referred to in
les dispositions. il peut appeler, par com- munication écritc, l'attention de cet Etat sur la question. Dans un délai de trois mois a compter de la date de réception de la communication, l”Etat destinataire tera tenir & l'Etat qui a adressé la communica— tion des explieations ou toutes autres dé— clarations écn'tes élucidant la question, qui devront eomprendre, dans toute la mesure possible et utile, des indications sur ses regles de procedure et sur les moyens de recours, soit deja utilisés, soit. en instance, soit encore ouverts;
(h) Si. dans un délai de six mois & compter de la date de reception de la com- munication originale par l'Etat destina- taire, la question n*est pas réglée a la satis— faction des deux Etats parties intéressés, l'un comme l'autre auront le droit de la soumettre au Comité, en adressant une no- titication au Comité, ainsi qu'a l'autre Etat interesse; (c) Le Comité ne peut connailre d'une af- faire qui lui est soumise en vertu du préscnt article qu'aprés s'etre assuré que tous les recours internes disponibles ont été utilisés et épuisés, conformément aux principes de droit international généralement reconnus. Cette regle ne s”applique pas dans les cas ou les procedures de recours excedent des délais raisonnables ni dans les cas ou il est peu probable que les procedures de recours don- neraient satisfaction a la personnc qui est la victime dela violation de la présente Conven- tion;
( d) Le Comité tient ses séances a huis elos lorsqu'il examine les communications pré— vues au présent article;
(e) Sous réserve des dispositions de l'a- linéa ((:), le Comité met ses bons Offices a la disposition des Etats parties intéressés, at'in de parvenir a une solution amiable dela ques- tion. fondéc sur le respect des obligations prévues par la présente Convention. A cette fin. le Comité peut, s'il Festime opportun, établir une commission de conciliation ad har:;
(f) Dans toute affaire qui lui est. soumise en vertu du present article, le Comité peut de- tnandcr aux Etats parties intéressés, vises å
skriftligen fasta den senare statens upp- märksamhet på detta förhållande. Inom tre månader efter det att meddelandet motta- gits skall den mottagande staten skriftligen tillställa den stat som sände meddelandet en förklaring eller ett annat uttalande. var- igenom ärendet klarläggs. ] den mån så är möjligt och sakligt motiverat, skall däri även redogöras för de inhemska process— reglerna och för de rättsmedel som redan uttömts, som använts eller som kan använ- das i saken;
b) Om ärendet inte regleras på ett för de berörda konventionsstatema tillfredsstäl- lande sätt inom sex månader efter det att den mottagande staten erhöll det ursprung- liga meddelandet, äger vardera staten rätt att hänskjuta ärendet till kommittén genom anmälan såväl till denna som till den andra staten;
c) Kommittén skall behandla ett till den- samma enligt denna artikel hänskjutet ärende först när den försäkrat sig om att alla i ärendet tillgängliga inhemska rättsme- del tagits i anspråk och uttömts i överens— stämmelse med folkrättens allmänt veder— tagna grundsatser. Detta skall dock ej gäl- la, om utnyttjandet av rättsmedlen är oskä- ligt tidskrävande eller sannolikt inte med- för effektiv hjälp åt den person som är offer för kränkningen av konventionen;
d) Kommittén skall sammanträda inom stängda dörrar, när den behandlar fram- ställningar enligt denna artikel;
e) Med förbehåll för bestämmelserna i punkt c) skall kommittén ställa sig till be— rörda konventionsstaters förfogande i syfte att uppnå en uppgörelse i godo på grundval av respekten för åtagandena enligt denna konvention. I detta syfte kan kommittén, när så är lämpligt, tillsätta en förliknings- kommission ad hoc;
f) I varje till kommittén enligt denna arti- kel hänskjutet ärende äger den anmoda de berörda, i punkt. b) avsedda konventions—
Prop. 1985/86: [7
subparagraph (b), to supply any relevant information;
(g) The States Parties concerned, re— ferred to in subparagraph (b), shall have the right to be represented when the matter is being considered by the Committee and to make submissions orally and/or in writ- ing;
(lr) 'l'he Committee shall, within twelve months after the date of receipt of notice under subparagraph ( bj, submit a report:
(i) If a solution within the terms of subparagraph (e) is reached, the Commit- tee shall eonfrne its report to a brief state- ment of the facts and of the solution reached;
(ii) lf a solution within the terms of subparagraph (e) is not reached, the Corn- mittee shall contine its report to a brief statement of the facts; thc written submis- sions and record of the oral submissions made by the States Parties concerned shall be attached to the report.
In every matter, the report shall be com- municated to the States Parties concerned.
2. The provisions of this article shall come into force when five States Parties to this Convention have made declarations under paragraph ] of this article. Such declarations shall be deposited by the States Parties with the Secretary—General of the United Nations. who shall transmit copies thereof to the other States Parties. A declaration may be with- drawn at any time by notification to the Se- cretary—General. Such a withdrawal shall not prejudice the consideration of any matter which is the subject of & communication al- ready transmitted under this article; no fur— ther communication by any State Party shall be received under this article after the notifi- cation of withdraWal of the declaration has been received by the Secretary-General, un- less the State Party concerned has made a new declaration.
44
l'alinea (I)), de lui fournir tout renseignement pertinent;
(g) Les Etats parties interessés, vises ä I'alinéa (b), ont le droit de se faire représenter lors de l'examcn de l'aft'aire par le Comité et de presenter des observations oralement ett par écrit, ou sous I”une et l'autre forme;
(h) Le Comité doit presenter un rapport dans un délai de douze mois a compter du jour ou il & regu la notification visée a [”alinéa (b):
(i) Si une solution a pu étre trouvée con- formément aux dispositions de l'alinéa (e), le Comité se borne dans son rapport. ä un bref exposé des faits et de la solution intervenue;
(ii) Si une solution n'a pu etre trouvéc conformément aux dispositions de l'alinéa (e), le Comité se borne, dans son rapport. är un bref exposé des faits; le texte des observa- tions écrites et le proces-verbal des observa— tions orales présentées par les Etats parties intéressés sontjoints au rapport.
Pour chaque affaire, le rapport est com- muniqué aux Etats parties intéressés.
2. Les dispositions du present article entre- ront en vigueur lorsquc cinq Etats parties a la présente Convention auront fait la declara- tion pre'vue au paragraphe ] du present arti- cle. Ladite declaration est deposée par [*Etat partie auprcs du Scerétaire général de l'Or- ganisation des Nations Unies, qui en com- munique copie aux atrtres Etats parties. Une declaration peut étre rctirée a tout moment au moyen d'une notification adressée au Se- crétaire général. Ce retrait est sans prejudice de l'examen de toute question qui fait l'objet d'une communication deja transmise en vcrtu. du présent article; aucune autre communica- tion d”un Etat partie ne sera recue en vertu du present article apres que le Secrétaire ge- néral aura reeu notification du retrait de la declaration, a moins que l'Etat partie inté- resse ait fait une nouvelle declaration.
staterna att lämna relevanta upplysningar;
g) De berörda. i ptrnkt b) avsedda kon- ventionsstaterna har rätt att vara represen- terade, när ärendet. behandlas i kommittén, samt att muntligen och/eller skriftligen an- föra synpunkter;
h) Inom lolv månader efter dagen för mottagandet av anmälan enligt punkt b) skall kommittén avge en rapport:
(i) Om en uppgörelse enligt punkt e) uppnåtts. skall kommittén begränsa sin rapport till en kort redogörelse för de fak— tiska förhållandena och dcn uppnådda lös- ningen.
(ii) Om en uppgörelse enligt punkt e) inte uppnåtts, skall kommittén begränsa sin rapport till en kort redogörelse för de faktiska förhållandena. Synpunkter som de berörda konventionsstaterna har anfört skriftligen liksom protokoll över syn- punkter som de anfört muntligen skall fo- gas till rapporten. I varje ärende skall rapporten delges med berörda konventionsstater.
2. Bestämmelserna i denna artikel träder i kraft, när fem konventionsstater avgivit för- klaringar enligt punkt ] i denna artikel. Dessa förklaringar skall av konventionsstaterna de- poneras hos Förenta nationernas generalsek- reterare, vilken det åligger att översända ko- pior av dem till övriga konventionsstater. En förklaring får när som helst återkallas genom notifikation till generalsekretcraren. Ett så— dant återkallande skall inte påverka pröv- ningen av ett ärende, som redan föranlett en anmälan enligt denna artikel; inga ytterligare anmälningar från någon konventionsstat skall mottas sedan enligt denna artikel notifikation om återkallande av förklaringen mottagits av generalsekreteraren, såvida inte berörda kon— ventionsstat avgivit en ny förklaring.
Prop. 1985/86: 17
Article 22
1. A State Party to this Convention may at any time dcclare under this article that it rec— ognizes the competence of the Committee to receive and consider commmunications from or on behalf of individuals subject to its juris- diction who claim to be victims ol'a violation by a State Party of the provisions of the Con— vention. No communication shall be received by the Committee if it concerns a State Party which has not made such a declaration.
2. The Committee shall consider inadmissible any communication under this article which is anonymous or which il considers to be an abuse ofthc right of submission of such com- munications or to be incompatible with the provisions of this Convention.
3. Subject to the provisions of paragraph 2. the Committee shall bring any communica- tions submitted to it under this article to the attention of the State Party to this Conven- tion which has made a declaration under paragraph 1 and is allegcd to be violating any provisions of the Convention. Within six months, the receiving State shall submit to the Committee written cxplanations or state- ments elarifying the matter and the remedy, if any, that may have been taken by that State.
4. The Committee shall consider communica- tions received under this article in the light of all information made available to it hy or on behalf of the individual and by the State Party concerned.
5. The Committee shall not consider any communications from an individual under this article unless it has asccrtained that: (a) The same matter has not been, and is not being, examined under another proce- dure of international investigation or settle- ment; (b) The individual has cxhaustcd all available domestic remedies: this shall not be the rule where the application of the
46
Article 22
]. Tout Etat panic a la présente Convention peut, en vertu du présent article, déclarer å tout moment qu'il reconnait la competence du Comité pour recevoir et examiner des communications présentées par ou pour le compte de particuliers relevant de sa juridic— tion qui pretendent étre victimes d'une viola- tion, par un Etat partie, des dispositions de la Convention. Le Comité ne recoit aucune communication intéressant un Etat partie qui n*a pas fait une tclle declaration.
2. Le Comité declare irrecevable toute com- munication soumise en vcrtu du present arti- cle qui est anonyme ou qu'il considére étre un abus du droit de soumettre de telles com- munications, ou étre incompatible avec les dispositions de la présente Convention.
3. Sous reserve des dispositions du para- graphe 2, le Comité porte toute communica- tion qui lui est soumisc en vertu du present article a l”attention de l'Etat partie a la pre- sente Convention qui a fait une declaration en vertu du paragraphe ] et _a prétendument violé I'une quelconque des dispositions de la Convention. Dans les six mois qui suivcnt, ledit Etat soumet par écrit au Comité des cxplications ou déclarations éclaircissant la question et indiquant, le cas échéant, lcs me- sures qu'il pourrait avoir prises pour reme— dier a la situation.
4. Le Comité examine les communications reeues en vcrtu du présent article en tenant compte de toutes les informations qui lui sont soumises par ou pour le compte du particulier et par l”Etat partie interesse.
5. Le Comité n'examinera aucune communi- cation d”un particulier conformement au pré- sent article sans s”étre assuré que: ( a ) La méme question n”a pas été et n'est pas en cours d*examen dcvant une autre instance internationale d”enquétc en de réglement; (b) Le particulier a épuisé tous les re- cours internes disponibles; cette régle ne s'applique pas si les procedures de recours
Artikel 22
]. En konventionsstat kan när som helst avge förklaring enligt denna artikel att den erkän- ner kommitténs behörighet att motta och prö- va framställningar frän enskilda personer un- der dess jurisdiktion, vilka säger sig ha blivit utsatta för en konventionsstats kränkningar av bestämmelserna i konventionen, eller för deras räkning. Om en framställning gäller en konventionsstat som inte avgivit en sådan förklaring, skall den inte tas emot av kommit- tén.
2. Kommittén skall avvisa vane framställning enligt den artikel som är anonym eller som den anser utgöra ett missbruk av rätten att göra framställning eller vara oförenliga med bestämmelserna i denna konvention.
3. Med förbehåll för bestämmelserna i punkt 2 skall kommittén delge framställningar, som gjorts till den enligt denna artikel, med den konventionsstat som avgivit förklaring enligt punkt 1 och som påstås ha kränkt någon be- stämmelse i konventionen. Den mottagande staten skall inom sex månader tillställa kom- mittén en skriftlig förklaring eller en klargör- ande redogörelse för ärendet och den åtgärd som kan ha vidtagits av den staten.
4. Kommittén skall pröva framställningar som mottagits enligt denna artikel mot bak- grund av alla upplysningar som lämnats av den enskilda personen eller för hans räkning eller av den berörda konventionsstaten.
5 . Kommittén skall inte pröva framställningar från en enskild person enligt denna artikel, om den inte har försäkrat sig om att a) samma ärende inte har varit eller är föremål för internationell undersökning el- ler reglering i annan form;
b) klaganden har uttömt alla tillgängliga inhemska rättsmedel; detta skall inte gälla om rättsmedlens utnyttjande är oskäligt
Prop. 1985186: 17
remedies is unreasonably prolonged, or is unlikely to bring effective relief to the per- son who is the victim of the violation of this Convention.
6. The Committee shall hold closed mectings when examining communications under this article.
50
Nations "Unies un rapport annuel sur les acti— vites qu'il aura entreprises en application de la présente Convention.
TROISIEME PARTIE Article 25
|. La présente Convention est ouverte a la signature de tous les Etats.
2. La présente Convention est sujettc a ratifi- cation. Les instrtlments de ratification seront déposés aupres du Secrétaire général de l'Or— ganisation des Nations Unies.
Artic/e 26
Tous les Etats pcuvent adhérer a la présente Convention. L'adhésion se fera par le dépöt d'un instrument d'adhésion aupres du Secre- taire general de l”0rganisation des Nations Unies.
Article 27
1. La présente Convention entrcra en vigueur le trentieme jour apres la date du de'pöt auprés du Seerétaire général de l'Organisa- tion des Nations Unies du vingtieme instru— ment de ratification ou d”adhésion.
2. Pour tout Etat qui ratifiera la présente Convention ou y adhércra aprés le dépöt du vingtieme instrument de ratification ou d'ad- hésion, la Convention entrcra en vigueur le trenti'eme jour apres la date du dépöt par cet Etat de son instrument de ratification ou d'adhésion.
Article 28
l. Chaque Etat pourra. au moment ou il sig- nera ou ratiftera la présente Convention ou y adhérera, déclarer qu'il ne reconnait pas la competence accordée au Comité aux termes de l'article 20.
samling en årlig redogörelse för sin verksam- het enligt denna konvention.
DEL I II Artikel 25
1. Denna konvention står öppen för under- tecknande av alla stater.
2. Denna konvention skall ratificeras. Ratifi- kationsmstrumenten skall deponeras hos Förenta nationernas generalsekreterare.
Artikel 26
Denna konvention står öppen för anslutning av alla stater. Anslutning sker genom deposi- tion av ett anslutningsinstrument hos Förenta nationernas generalsekrctcrare.
Artikel 27
1. Denna konvention träder i kraft den tret- tiOnde dagen efter dagen för depositionen hos Förenta nationernas generalsekreterare av det tjugonde ratifikations- eller anslutningsin- strumentet.
2. I förhållande till varje stat som ratilieerar eller ansluter sig till konventionen efter depo- sitionen av det tjugonde ratifikations- eller anslutningsinstrumentet träder denna kon- vention i kraft den trettionde dagen efter da- gen för depositionen av dess ratitikations- el- ler anslutningsinstrumcnt.
Artikel 28
[. Varje stat kan, när den undertecknar, rati- ticerar eller ansluter sig till denna konven- tion, förklara att den inte erkänner kommit- téns behörighet enligt artikel 20.
2. En fördragsslutande stat som har gjort ett förbehåll enligt puakt l i denna artikel kan när som helst återta detta förbehåll genom
Sl
Prop. l985l86: 17
by notification to the Secretary-General of. the United Nations.
Article 29
l. Any State Party to this Convention may propose an amendment and file it with the Secretary—General of the United Nations. The Secretary-General shall therupon com- municate thc proposed amendment to the States Parties with a request that they notify him whether they favour a conference of States Parties for the purpose of considering and voting upon the proposal. In the event that within four months from the date of such communication at least one third of the States Parties favours such a conference, the Secretary—General shall c0nvene the confer- ence under the auspices of the United Na- tions. Any amendment adopted by a majority of the States parties present and voting at the conference shall be submitted by the Secre- tary- General to all the States Parties for ac- ceptance.
2. An amendment adopted in accordance with paragraph ] of this article shall enter into force when two thirds of the States Par- ties to this Convention have notifred the Sc- eretary- General of the United Nations that they have accepted it in accordance with their respective constitutional processes.
3. When amendments enter into force, they shall be binding on those States Parties which have accepted them, other States Parties still being bound by the previsions of this Cott- vention and any earlier amendments which they have accepted.
Article 30
]. Any dispute between two or more States Parties concerning the interpretation or appli- cation of this Convention which cannot be settled through negotiation shall. at the re— quest of one of them, be submitted to arbitra-
52
moment lcvcr cette réserve par une notifica- tion adressée att Secrétaire général de l'Or— ganisation des Nations Unies.
Article 29
l. Tout Etat partie a la présente Convention pourra proposer un arnendement et deposer sa proposition aupres du Secrétaire general de l*0rganisation des Nations Unies. Le Se- crétaire general communique-ra la proposition d'amendement aux Etats parties en leur de- mandant de lui faire savoir s'ils sont favora- bles a l'organisation d'une conference d'E— tats parties en vue de l'examen de la proposi— tion et de sa mise aux voix. Si, dans les quatre mois qui suivent la date d'une telle communication, le tiers au moins des Etats parties se prononcent en faveur de la tenue de ladite conference, le Secrétaire général organisera la conference sous les auspices de POrganisation des Nations "Unies. Tout amendement adopté par la majorité des Etats parties présents et votants a la conférence sera soumis par le Secretaire general å l'ac- ceptation de tous les Etats parties.
2. Un amendemcnt adopté selon les disposi- tions du paragraphe l du present article en- trera en vigueur lorsqtte les deux tiers des Etats parties a la présente Convention auront informé le Seerétaire general de l'Organisa- tion des Nations Unies qu'ils l'ont accepté conformément a la procedure prévue par leurs constitutions respectives.
3. Lorsqtre les amendements entrcront en vi- gueur, ils auront force obligatoire pour les Etats parties qui les auront acccptés, les autres Etats parties demeurant lies par les dispositions de la présente Convention ct par tous amendemcnts antérieurs qu'ils auront acceptés.
Article 30
l . Tout differend entre deux ett plus des Etats parties eoncernant l'interprétation ou l'appli— cation de la présente Convention qui ne peut pas étre réglé par voie de négociation est soumis a l'arbitrage a la demande de l”un
notitikation till Förenta nationernas general- sekreterare.
Artikel 29
1. En konventionsstat kan föreslå ändring i konventionen och överlämna förslaget till Förenta nationernas generalsekreterare. Denne skall sedan översända ändringsförsla- get till konventionsstaterna med en begäran om att dessa underrättar honom om huruvida de tillstyrker att en konferens med konven- tionsstaterna sammankallas för att pröva och rösta om förslaget. Om minst. en tredjedel av staterna inom fyra månader tillstyrker en så- dan konferens, skall generalsekreteraren sammankalla konferensen i Förenta nationer- nas regi. Ändringsförslag som antagits av en majoritet av de vid konferensen närvarande och röstande konventionsstaterna skall av generalsekreteraren underställas alla konven- tionsstater för godkännande.
2. En" ändring som antagits enligt punkt 1 i denna artikel träder'i kraft, när två tredjede- lar av konventionsstatcma har underrättat Förenta nationernas generalsekrcterare om att de har antagit den i enlighet med sina respektive konstitutionella förfaranden.
3. När ändringar träder i kraft skall de vara bindande för de stater som antagit dem. me- dan övriga stater fortfarande är bundna av bestämmelserna i denna konvention och eventuella tidigare ändringar, som de antagit.
Artikel 30
1. Varje tvist mellan två eller flera konven- tionsstater om tolkningen eller tillämpningen av denna konvention, som inte kan biläggas genom förhandlingar, skall på begäran av nå- gon av dem hänskjutas till skiljedom. Kan
Prop. 1985/86: 17
tion. lf within six months from the date of the request for arbitration the Parties are unable to agree on the organization of the arbitra- tion. any one of those Parties may rel'er thc dispute to the International Court of Justice by request in conformity with the Statute of the Court.
2. Each State may, at the time of signature or ratification of this Convention or acce5sion thereto. declare that it does not consider it- self bound by paragraph ] of this article. The other States Parties shall not be bound by paragraph [ ofthis article with respect to any State Party having made such a reservation.
3. Any State Party having made a reservation in accordance with paragraph 2 of this article may at any time withdraw this reservation by notification to the Secretary-General of the United Nations.
Article 31
1. A State Party may denounce this Conven- tion by written notification to the Secretary- General of the United Nations. Denunciation becomes effective one year after the date of receipt of the notifrcation by the Secretary— General.
2. Such a denunciation shall not have the effect of releasing the State Party from its obligations under this Convention in regard to any act or omission which occurs prior to the date at which the denunciation becomes effective, nor shall denunciation prejudice in any way the continued consideration of any matter which is already under consideration by the Committee prior to the date at which the denuneiation becomes effective.
3. Following the date at which the denuncia- tion of a State Party becomes effective, the Committee Shall not commence considera- tion of any new matter regarding that State.
d'entrc eux. Si, dans les six mois qui srrivcnt la date de la demande d”arbitrage. lcs parties ne parviennent pas & se mettre d”aecord sur Porganisation de Farbitrage, l'une quelcon— que d*entre elles peut soumettre le différend & la Cour internationale de Justice en depo— sant une requete conformément au Statut de la Cour.
2. Chaque Etat pourra, au moment ou il sig- nera ou ratifrera la présente Convention ou y adhérera. déclarer qu'il ne se considere pas. lie par les dispositions du paragraphe ] du present article. Les autres Etats parties ne seront pas liés par lesdites dispositions envers tout Etat partie qui aura formulé une telle réserve.
3. Tout Etat partie qui aura formule une re- serve conformément aux dispositions du pa- ragraphe 2 du present article pourra ä tout moment lever cette reserve par unc notifica- tion adresse'e au Secrc'taire general de l”Ot- ganisation des Nations Unies.
Article 31
[. Un Etat partie pourra dénoncer la présente Convention par notifrcation écrite adressée au Secrétaire général de l'Organisalion des Nations Unies. La dénonciation prend effet un an aprés la date å laquelle la notifrcation aura été res;.ue par le Secretaire general.
2. Une telle dénonciation ne libérera pas l'E— tat partie des obligations qui lui incombent en vertu de la présente Convention en ce qui concernc tout acte ou toute omission commis avant la date 51 laquelle la dénonciation pren- dra effet; elle nc fera nullement obstacle a la poursuite de l'examen de toute question dont le Comité était deja saisi a la date a laquelle la denoncialion a pris effet.
3. Apres la date å laquelle Ia dénonciation par un Etat partie prend effet, le Comité n'entre- prend l'examen d'aucune question nouvelle concernant cet Etat.
parterna inom sex månader från dagen för begäran om skiljedom inte enas om skilje— domsförfarandct, kan en av parterna hän- skjuta tvisten till Internationella domstolen genom begäran enligt domstolens stadga.
2. Varje konventionsstat kan vid tidpunkten för undertecknande eller ratifikation av eller vid anslutning till denna konvention förklara att den inte anser sig bunden av punkt 1 i denna artikel. De övriga konventionsstaterna skall inte vara bundna av punkt 1 i denna artikel i förhållande till en konventionsstat som gjort ett sådant förbehåll.
3. Varje konventionsstat som har gjort förbe- håll enligt punkt 2 i denna artikel kan när som helst återta detta förbehåll genom notitika- tion till Förenta nationernas generalsekrete- rare.
Artikel 3]
1. En konventionsstat kan säga upp denna konvention genom skriftlig underrättelse till Förenta nationernas generalsekreterarc. Uppsägningen träder i kraft ett år efter den dag då underrättelsen mottogs av generalsek- reteraren.
2. En sådan uppsägning skall inte medföra att konventionsstaten blir löst från sina åtagan- den enligt denna konvention vad avser varje handling eller underlåtenhet att handla som inträffar före den dag då uppsägningen träder i kraft. Uppsägningen skall inte heller i något hänseende hindra den fortsatta handläggning- en av ett ärende som redan är under behand- ling av kommittén före den dag då uppsäg- ningen träder i kraft.
3. Efter den dag då en konventionsstats upp- sägning träder i kraft skall kommittén inte inleda prövning av något nytt ärende rörande ifrågavarande stat.
Prop. WS$/86: l7
Article 32
The Secretary-General of the United Nations shall inform all States Members of the United Nations and all States which have signed this Convention or acceded to it ol' the following: (a) Signatures, ratifications and acces- sions under articles 25 and 26;
(b) 'l'he date of entry into form of this Convention under article 27 and the date of the entry into force of any amendments under article 29;
(c) Denunciations under article 3 |.
Article 33
!. This Convention, of which the Arabic, Chinese, English. French, Russian and Span- ish texts are equally authentic, shall be depo- sited with the Secretary-General of the Unit- ed Nations.
2. The Secretary-General of the United Na- tions shall transmit certified copies of this Convention to all States.
56
Article 32
Le Secrétaire général de ]*Organisation des Nations Unies notiftera å tous les Etats Membres de l'Organisation des Nations Unies et a tous les Etats qui auront signé la présente Convention ou y auront adhéré:
(a) Les signatures, les ratifieations et les adhésions regues en application des arti- cles 25 et 26;
(b) La date d'entrée en vigueur de la Convention en application de l'artiele 27 et la date d'entrée en vigueur de tout amende- mcnt en application de l'article 29;
(c) Les dénoneiations regues en applica- tion de Particle 31.
Article 33
1. La présente Convention, dont les textes anglais, arabc. chinois, espagnol, franeais et russe font également foi, sera déposéc aupres du Secrétaire general de I'Organisation des Nations Unies.
2. Le Secrétaire général de l'Organisation des Nations Unies fera tenir une c0pie certil'te'e conforme de la présente Convention a tous les Etats.
Artikel 32
Förenta nationernas generalsekreterare skall underrätta alla medlemmar av Förenta natio- nerna och alla stater som har undertecknat eller anslutit sig till denna konvention om
a) undertecknande, ratilikation och an— slutning enligt artiklarna 25 och 26;
b) dagen för ikraftträdandet av denna konvention enligt artikel 27 och dagen för ikraftträdandet av ändringar enligt artikel 29;
e) uppsägning enligt artikel 31.
Artikel 33
1. Denna konvention, vars arabiska, engels- ka, franska, kinesiska, ryska och spanska texter har lika giltighet, skall deponeras hos Förenta nationernas generalsekreterare.
2. Förenta nationernas generalsekreterare skall översända bestyrkta kopior av denna konvention till alla stater.
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1985
1. Inledning
Efter andra världskriget har inom Förenta nationerna och inom regionala mellanstatliga organisationer utarbetats ett stort antal internationella över- enskommelser för att främja och säkerställa respekten för mänskliga rättig- heter. En av de viktigaste är den inom FN år 1948 antagna Allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, resolution 217 (111). Denna förklaring grundlägger emellertid inga rättsliga förpliktelser för staterna. Avsikten med förklaringen var i stället att dess principer skulle utöva ett moraliskt inflytande på medlemsstaternas regeringar och allmänna opinio- nen.
Bland de inom FN antagna konventionerna kan nämnas 1966 års kon- vention om ekonomiska. sociala och kulturella rättigheter (SÖ 1971:4l) samt 1966 års konvention om medborgerliga och politiska rättigheter (SÖ l97lz42). Den överenskommelse, som för svenskt vidkommande anses vara av särskild betydelse, är 1950 års europeiska konvention angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (SÖ 1952: 35) vilken kompletterats med ett antal protokoll.
Förenta nationernas generalförsamling antog den 9 december 1975 en deklaration om skydd för alla personer mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, resolution 3452 (XXX). Till grund för tortyr-frågans och deklarationens behandling låg ett beslut av generalförsamlingen i resolution 3218 (XXIX).
Deklarationen hade på förslag av Nederländerna och Sverige utarbetats av Förenta nationernas femte kongress för förebyggande av brott. och behandling av brottslingar som hölls i Geneve i september 1975. I inled- ningen till den resolution, genom vilken deklarationen antogs, erinrar generalförsamlingen om medlemsstaternas åtagande enligt FN-stadgan att främja respekten för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter samt om det förbud mot tortyr, som redan inskrivits i den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter och den internationella konventionen om med-
borgerliga och politiska rättigheter. 1 resolutidnén förklarar generalförsam— lingen att den antar deklarationen som riktlinje för alla stater och andra enheter som utövar effektiv makt. Deklarationen utgör emellertid inte något rättsligt bindande dokument.
Sverige Och vissa andra länder verkade därför för att man skulle gå vidare och arbeta ut en internationell överenskommelse mot tortyr. Ett första resultat var att generalförsamlingen på svenskt initiativ i december 1977 antog resolution 32/62. Resolutionen innehåller en erinran om 1975 års deklaration och en uppmaning till kommissionen för de mänskliga rättigheterna att — på grundval av de principer som kommer till uttryck i deklarationen — utarbeta ett utkast till konvention rörande tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling.
Kommissionen tillsatte en arbetsgrupp som påbörjade sitt arbete i febru— ari 1978. Denna överlämnade i mars 1984 till kommissionen ett utkast bestående av en inledning och 32 artiklar. Enighet hade inte nåtts om två artiklar, nämligen artiklarna 19 och 20 som avser övervakningssystemct. Med resolution 1984/21, som antogs enhälligt, överlämnade kommissionen konventionsförslagct i detta skick till generalförsamlingen för granskning. Generalförsamlingens tredje utskott antog den 5 december 1984 utan om- röstning det fullständiga förslaget till konvention mot tortyr. Beslutet hade föregåtts av långvariga, komplicerade konsultationer som resulterat i vissa smärre ändringar i konventionstexten.
Den 10 december 1984 antog generalförsamligen utan omröstning resolu— tion 39/46 om en konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Konventionen öppnades för undertecknande vid FN—högkvarteret i New York den 4 februari 1985. Sverige undertecknade konventionen samma dag. Enligt meddelande från depositarien, FN:s generalsekreterare, hade den 1 september 1985 kon- ventionen undertecknats av 33 stater.
Konventionen blir bindande för alla stater som undertecknat och ratifi— cerat den. Den står vidare öppen för anslutning av stater, som inte har undertecknat den inom föreskriven tid. Konventionen träderi kraft trettio dagar efter dagen för deponering av det tjugonde ratifikations- eller an- slutningsinstrumentet. För stat som deponerar sitt ratifikations- eller an— slutningsinstrument senare än denna dag, träder konventionen i kraft tret— tio dagar efter det att dess instrument har deponerats.
Konventionen i engelsk och fransk originaltext, som har samma giltig— het, samt en översättning till svenska bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga.
Jag avser nu att ta upp frågan om godkännande av denna konvention.
Hänvisningar till S1
- Prop. 1985/86:17: Avsnitt 3
2. Konventionens innehåll
Konventionen mot tortyr och annan grym. omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning består av en inledning och 33 artiklar.
I inledningen erinras om medlemsstaternas åtagande enligt Förenta na— tionernas stadga att främja respekten för mänskliga rättigheter och grund-
Prop. 1985/86: 17 läggande friheter samt om det förbud mot tortyr, som redan inskrivits i den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.
Konventionen är efter inledningen indelad i tre huvudavsnitt. Del ] upptar de materiella reglerna om förbud mot tortyr rn. m.(artiklarna l—l6). Del ll reglerar den internationella kontrollen över tortyrkonventionens efterlevnad (implementeringen) (artiklarna l7—24). Del 111 innehåller be- stämmelser om undertecknande, ratifikation, ikraftträdande m.m. (artik- larna 25—33).
3. De enskilda bestämmelserna DEL 1
Artikel 1 innehåller en definition av begreppet tortyr. Enligt definitionen avses med begreppet tortyr varje handling genom vilken allvarlig smärta eller svårt lidande, fysiskt eller psykiskt, medvetet tillfogas någon antingen för sådana syften som att erhålla information eller en bekännelse av honom eller en tredje person, att straffa honom för en gärning som han eller en tredje person har begått eller misstänks ha begått eller att hota eller tvinga honom eller en tredje person eller också av något skäl som har sin grund i någon form av diskriminering. Som ytterligare fömtsättning anges att smärtan eller lidandet åsamkas av eller på anstiftan eller med samtycke eller medgivande av en offentlig tjänsteman eller någon annan person som handlar såsom företrädare för det allmänna. Tortyr innefattar inte smärta eller lidande som uppkommer enbart genom eller är förknippad med lagen- liga sanktioner. Vidare föreskrivs att artikeln inte får åberopas gentemot internationella instrument eller nationell lagstiftning som innehåller eller kan innehålla bestämmelser som går längre.
[ artikel 2 stadgas att konventionsstaterna åläggs att effektivt förhindra tortyr på sitt territorium. Inga som helst särskilda omständigheter får anföras för att rättfärdiga tortyr. Inte heller kan order från överordnad offentlig tjänsteman eller offentlig myndighet åberopas för att rättfärdiga tortyr.
' I artikel 3 förbinder sig staterna att inte utvisa, återföra eller utlämna en person till en annan stat, i vilken det finns grundad anledning att tro att han skulle vara i fara för att utsättas för tortyr. För att fastställa huruvida sådan anledning föreligger, Skall de behöriga myndigheterna beakta alla hänsyn av betydelse. I artikeln pekas särskilt på att hänsyn i förekommande fall skall tas till om det i den berörda staten förekommer ett konsekvent handlingsmönster av grova, uppenbara eller talrika kränkningar av de mänskliga rättigheterna.
Artikel 4 stadgar att tortyr liksom försök eller medverkan till tortyr skall kriminaliseras.
Enligt artikel 5 skall varje konventionsstat vidta sådana åtgärder som kan vara nödvändiga för att hävda egen domsrätt i fråga om de i artikel 4 avsedda brotten i följande fall.
Domstolsprövning skall således kunna ske dels när brottet begås inom
en konventionsstats jurisdiktionsområde eller'i'ombord på fartyg eller luft— fartyg som registrerats i den staten, dels när den påstådde förövaren är medborgare i den staten. dels när offret är medborgare i den staten, om denna stat anser detta vara lämpligt. '
Vidare skall varje konventionsstat se till att domstolsprövning skall kunna förekomma beträffande sådana brott som avses i artikel 4, om den påstådde förövaren uppehåller sig inom något territorium under dess juris— diktion och staten inte lämnar ut honom till någon av de stater som nyss nämnts. Konventionen utesluter inte straffrättsligt förfarande enligt in- hemsk lag.
Enligt artikel 6 åtar sig konventionsstaterna att ta en person som är misstänkt för tortyrbrott i fängsligt förvar eller vidta andra rättsliga åtgär- der för att säkerställa hans närvaro. Det fängsliga förvarat och övriga rättsliga åtgärder skall vara i enlighet med den berörda statens lag men får pågå endast under den tid som krävs för att genomföra rättegång eller utlämningsförfarande.
En stat som vidtar sådana tvångsåtgärder skall omedelbart göra en preliminär undersökning av fakta. Varje person som tagits i fängsligt förvar skall få hjälp med att omedelbart sätta sig i förbindelse med närmaste behöriga företrädare för den stat där han är medborgare eller, om han är statslös, med företrädare för den stat där han vanligen har hemvist. När en stat i enlighet med denna artikel har tagit en person i fängsligt förvar, skall den omedelbart underrätta de stater som avses i artikel 5, punkt 1, om att personen är tagen i förvar och om de omständigheter som ligger till grund för gripandet. .
Artikel 7 ålägger den konventionsstat som har jurisdiktion över territori- um, inom vilket en person påträffas som påstås ha begått ett tortyrbrott, att - om staten inte lämnar ut honom underställa behöriga myndigheter frågan om åtal.
De behöriga myndigheterna skall i ett sådant fall fatta sina beslut på samma sätt som när det är fråga om ett vanligt brott av allvarlig karaktär enligt den statens lag. Den anklagade tillförsäkras en rättvis behandling.
Artikel 8 innehåller bestämmelser om att. brott som anges i artikel 4 skall anses vara upptagna bland utlämningsbara brott i varje utlämningsavtal som finns mellan konventionsstaterna. De åtar sig vidare att ta upp sådana brott bland de utlämningsbara brotten i varje utlämningsavtal som ingås mellan dem. Om en konventionsstat som gör utlämning beroende av före- komsten av ett. avtal mottar en utlämningsframställning från en annan konventionSstat, med vilken den inte har något utlämningsavtal, kan den betrakta konventionen som den lagliga grunden för utlämning för sådana brott. Utlämning skall vara underkastad de övriga villkor som föreskrivs i den anmodade statens lag.
I artikeln anges vidare att konventionsstater som inte gör utlämning beroende av att det finns ett avtal skall erkänna sådana brott såsom utlämningsbara brott mellan dem själva med förbehåll för de villkor som föreskrivs i den anmodade statens lag.
Sådana brott skall vad avser utlämning mellan konventionsstater be— handlas som om de hade begåtts inte bara på den plats där de ägde rum
Prop. 1985/86: 17
utan också inom de territorier som tillhör den stat som är förpliktad att Iagföra brott i enlighet med artikel 5, punkt 1.
Enligt artikel 9 skall konventionsstaterna lämna varandra bistånd i sam- band med det straffrättsliga förfarandet. Konventionsstaterna skall fullgö- ra denna skyldighet i överensstämmelse med de avtal om ömsesidig rätts- hjälp som kan finnas mellan dem.
I artikel 10 förbinder sig konventionsstaterna att undervisning och infor- mation om förbud mot tortyr kommer med i utbildningen av civil och militär brottsbeivrande personal, medicinsk personal. myndighetspersoner och andra personer som kan delta vid fängsligt förvar, förhör eller behand- ling av enskilda personer som blivit utsatta för någon form av gripande, kvarhållande eller frihetsberövande. Varje konventionsstat skall föra in tortyr-förbudet i de regler eller instruktioner som utfärdats rörande sådana personers skyldigheter och uppgifter.
Artikel ll anger att konventionsstaterna skall i syfte att förhindra fall av tortyr systematiskt granska förhörsregler. instruktioner, metoder och ruti— ner. Även procedurer för förvar och behandling av personer som blir föremål för någon form av gripande, kvarhållande eller frihetsberövande skall granskas.
I artikel 12 fastställs att en omedelbar och opartisk undersökning skall företas vid misstanke att en tortyrhandling begåtts. Enligt artikel 13 har varje enskild person, som påstår att han blivit utsatt för tortyr, rätt att få detta omedelbart och opartiskt utrett.
Artikel l4 ålägger konventionsstaterna att införa bestämmelser om ska- destånd till offret för en tortyrhandling. Avlider offret till följd av en tortyrhandling. skall de personer som han underhåller vara berättigade till gottgörelse. Ingenting i artikeln skall påverka offrets eller andra personers rätt till gottgörelse enligt nationell lag.
I artikel 15 fastställs att ett uttalande, som gjorts till följd av tortyr, inte skall få åberopas som bevis i ett rättsligt förfarande. Däremot kan det åberopas mot en person som anklagas för tortyr som bevis för att uttalan- det gjorts.
Artikel 16 föreskriver att varje konventionsstat skall åta sig att inom varje territorium under dess jurisdiktion förhindra andra handlingar som innebär grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning men som inte kan betecknas som törtyr enligt definitionen i artikel 1, när dessa handlingar begås av eller sker på uppmaning eller med samtycke eller medgivande av en offentlig tjänsteman eller någon annan person som handlar såsom företrädare för det allmänna. De skyldigheter som följer av artiklarna 10, 11. 12 och 13 skall särskilt beaktas. Hänvisningar—na till tortyr som finns i dessa artiklar skall därvid bytas ut mot hänvisningar till andra former av grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.
Vidare föreskriVS att bestämmelserna i konventionen inte får åberopas mot bestämmelser i andra internationella överenskommelser eller i natio- nell lag som förbjuder grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning eller som hänför sig till utlämning eller utvisning.
DEL II ..::-,
Enligt artikel 17 skall en kommitté mot tortyr upprättas. Den skall bestå av tio personer, vilka skall vara medborgare i stater. som biträtt konven- tionen. Dcssa personer skall vara moraliskt högtstående och erkänt sak— kunniga på området för de mänskliga rättigheterna. Vidare erinras i arti- keln om värdet av att några personer. som deltari kommitténs arbete, har juridisk erfarenhet. Kommitténs medlemmar skall tjänstgöra i sin person— liga egenskap. Mcdlemsvalet skall ske vid hemlig omröstning från en förteckning över personer som föreslagits av konventionsstaterna. Varje konventionsstat kan föreslå en kandidat bland sina egna medborgare.
I artikeln framhålls det lämpliga i att. konventionsstaterna föreslår perso- ner sorn är medlemmar i den kommitté för de mänskliga rättigheterna som tillsatts enligt den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och som är villiga att tjänstgöra i kommittén mot ton) r. 1 övrigt behandlar artikeln tillvägagångsättet i samband med med- lemsvalet.
] artikel 18 föreskrivs att kommittén skall välja sitt presidium för en period av två år och att medlemmarna i detta kan återväljas. Vidare föreskrivs att kommittén själv skall anta sin arbetsordning och att kommit- tén är beslutmässig med sex medlemmar närvarande och att kommitténs beslut fattas med en majoritet av de närvarande medlemmarnas röster. Det åligger Förenta nationernas generalsekreterare att tillhandahålla erforder- lig personal och övriga hjälpmedel för att kommittén skall kunna utföra sitt uppdrag på ett effektivt sätt. Generalsekreteraren skall även sammankalla kommittén till dess första möte. Konventionsstaterna skall svara för ut- gifter i samband med konventionsstaternas och kommitténs möten.
Artikel 19 föreskriver att konventionsstaterna inom ett år efter konven- tionens ikraftträdande skall till kommittén avge rapporter om de åtgärder som de vidtagit för att genomföra sina skyldigheter enligt konventionen. Därefter skall konventionsstaterna vart fjärde år avge ytterligare rapporter om nya åtgärder som de vidtagit samt andra rapporter som kommittén kan begära. '
Varje rapport skall granskas av kommittén som kan ge sådana allmänna kommentarer om rapporten som den tinner lämpliga. Sådana kommentarer skall vidarebefordras till konventionsstaten. Kommentarer och svar kan enligt kommitténs gottfinnande intas i årsrapporten.
Om kommittén får tillförlitlig information, som enligt dess uppfattning innehåller välgrundade indikationer på att tortyr systematiskt används inom en konventionsstats territorium, skall kommitten enligt artikel 20 uppmana denna konventionsstat att samarbeta vid granskningen av infor- mationen och att för detta ändamål kommentera den.
Med beaktande av de kommentarer som kan ha kommit in från den berörda konventionsstaten och annan relevant information som den har tillgång till kan kommittén, om den finner det lämpligt, utse en eller flera av sina medlemmar att göra en konfidentiell utredning och att omedelbart avge rapport till kommittén.
Inleds en sådan utredning, skall kommittén söka samarbete med den
Prop. 1985/86: 17
berörda konventionsstaten. [ samförstånd med denna konventionsstat kan en sådan utredning även omfatta ett besök på dess territorium.
Sedan kommittén har granskat sin medlems eller sina medlemmars redo- görelser, skall kommittén vidarebefordra dessa till den berörda konven— tionsstatcn tillsammans med de kommentarer eller förslag som förefaller vara lämpliga med hänsyn till situlionen.
Vidare föreskrivs att kommitténs alla åtgärder skall vara konfidentiella, och att man på alla stadier skall söka uppnå ett samarbete med konven- tionsstatcn. Sedan en företagen utredning avslutats kan kommittén, efter samråd med den berörda konventionsstaten, besluta att i sin årsrapport (se artikel 24) ta in ett sammandrag av resultatet av åtgärderna.
Artikel 2] stadgar att en konventionsstat kan avge förklaring att den erkänner kommitténs behörighet att ta emot och pröva framställningar i vilka en konventionsstat påstår att en annan kon ventionsstat inte uppfyller sina förpliktelser enligt konventionen. Om en framställning gäller en kon— ventionsstat som inte avgett en sådan förklaring, skall den inte behandlas av kommittén. Framställningar som tagits emot av kommittén skall hand- läggas på följande sätt.
Om en konventionsstat anser att en annan konventionsstat inte efter— lever bestämmelserna i konventionen, kan den skriftligen fasta den senare statens uppmärksamhet på detta förhållande. Inom tre månader efter det att. meddelandet tagits emot skall den mottagande staten skriftligen tillstäl- la den stat som sände meddelandet en förklaring eller ett annat klarläg- gande uttalande. I den mån så är möjligt och sakligt motiverat, skal] uttalandet innehålla en redogörelse för de inhemska processreglerna och för de rättsmedel som redan uttömts, som använts eller som kan användas i saken.
Om ärendet inte regleras på ett för de berörda konventionsstaterna tillfredsställande sätt inom sex månader efter det att den mottagande staten erhöll det ursprungliga meddelandet, har vardera staten rätt att hänskjuta ärendet till kommittén. '
Kommittén får inte behandla ett hänskjutet ärende förrän alla tillgängliga inhemska rättsmedel tagits i anspråk och uttömts i överensstämmelse med folkrättens allmänt vedertagna grundsatser. Detta gäller dock inte om utnyttjandet av rättsmedlen är oskäligt tidskrävande eller sannolikt inte medför effektiv hjälp åt den person som är offer för kränkningen av konventionen.
Vidare föreskrivs att kommittén skall sammanträda inom stängda dörrar när den behandlar framställningar enligt denna artikel. Kommittén skall ställa sig till berörda konventionsstaters förfogande för att uppnå en upp- görelse i godo. ! detta syfte kan kommittén, när så är lämpligt.. tillsätta en tillfällig förlikningskommission. I varje till kommittén enligt denna artikel hänskjutet ärende får den anmoda de berörda konventionsstaterna att lämna relevanta upplysningar. Konventionsstaterna har rätt att vara repre- senterade, när ärendet behandlas i kommittén. Inom tolv månader efter dagen för mottagandet av anmälan skall kommittén avge en rapport.
Om en uppgörelse i godo har kunnat uppnås, skall kommittén i en rapport lämna en kort redogörelse för de faktiska förhållandena och den
uppnådda lösningen. Om en sådan uppgörelse- inte kunnat uppnås. skall kommitten begränsa rapporten till en kort redogörelse för de faktiska förhållandena. Synpunkter som de berörda konventionsstaterna anfört skriftligen liksom protokoll över synpunkter som de anfört muntligen skall fogas till rapporten. I varje ärende skall rapporten delges med berörda konventionsstater.
Bestämmelserna i artikeln träder i kraft, när fem konventionsstater avgett förklaringar som erkänner kommitténs behörighet. I övrigt behand- lar artikeln tillvägagångssättet i samband med deponering och återkallelse av sådana förklaringar.
Artikel 22 föreskriver bl.a. att en konventionsstat när som helst kan avge förklaring att den erkänner kommitténs behörighet att motta och pröva framställningar från enskilda personer som säger sig ha blivit utsatta för en konventionsstats kränkningar av bestämmelserna i konventionen. Berör framställningen en konventionsstat som inte avgett en sådan förkla- ring, skall den inte mottas av kommittén. Kommittén skall avvisa anonyma framställningar. Kommittén skall delge framställningar. som gjorts enligt. denna artikel, med den konventionsstat som avgett förklaring att den erkänner kommitténs behörighet och som påstås ha kränkt någon bestäm— melse i konventionen. Den mottagande staten skall inom sex månader tillställa kommittén en skriftlig förklaring eller en klargörande redogörelse för ärendet och den åtgärd som kan ha vidtagits av den staten. Vidare föreskrivs att kommittén skall pröva framställningar som mottagits enligt denna artikel mot bakgrund av alla upplysningar som lämnats av den enskilde personen eller för hans räkning eller av den berörda konventions— staten.
Kommittén skall inte pröva framställningar från enskilda personer om den inte har försäkrat sig om att samma ärende inte har varit eller är föremål för internationell undersökning eller reglering i annan form.
Kommittén måste också fastställa att klaganden har uttömt alla tillgäng- liga inhemska rättsmedel. Detta skall inte gälla, om rättsmedlens utnyttjan- de är oskäligt tidskrävande eller sannolikt inte på ett effektivt sätt blir till hjälp för den person som är offer för brott mot konventionen.
Kommittén sammanträder inom stängda dörrar. Den skall framföra sina synpunkter till den berörda konventionsstaten och till klaganden.
Bestämmelserna i denna artikel träder i kraft när fem konventionsstater avgett förklaringar som erkänner kommitténs behörighet. I övrigt behand- lar artikeln tillvägagängssättet i samband med deponering och återkallelse av sådana förklaringar.
Medlemmarna i kommittén och i de förlikningskommissioner som kan komma att utses skall enligt artikel 23 åtnjuta de förmåner, privilegier och den immunitet som tillkommer experter på uppdrag för Förenta nationerna enligt tillämpliga bestämmelser i konventionen om privilegier och immuni- teter för Förenta nationerna.
Enligt artikel 24 skall kommittén tillställa konventionsstaterna och För- enta nationernas generalförsamling en årlig redogörelse för sin verksamhet enligt konventionen.
Prop. 1985/86: 17
10
DEL Ill
Artiklarna 25—33 innehåller slutbcstämmelser. Frågan om ratifikation (ar— tikel 25), anslutning (artikel 26) och ikraftträdandet (artikel 27) har berörts tidigare (avsnitt 1). Ralit'rkations— eller anslutningsinstmment skall depo- neras hos Förenta nationernas generalsekreterarc.
I artikel 28 föreskrivs att varje stat kan, när den undertecknar, ratificerar eller ansluter sig till konventionen. förklara att den inte erkänner kommit— téns behörighet enligt artikel 20. En fördragsslutande stat som gjort ett sådant förbehåll kan trär som helst återta detta förbehåll genom notitika- tion till Förenta nationernas generalsekreterare.
Artikel 29 innehåller bestämmelser om ändringar i konventionstexten. I artikel 30 stadgas bl. a. att varje tvist mellan två eller flera konventions— stater om tolkningen eller tillämpningen av konventionen, som inte kan hiläggas genom förhandlingar, skall på begäran av någon av dessa stater hänskjutas till skiljedom.
Varje konventionsstat kan vid tidpunkten för undertecknande eller rati- fikation av eller vid anslutning till konventionen förklara att den inte anser sig bunden av skiljedomsl'örfarandet. Ett sådant förbehåll kan återtas när som helst.
Enligt artikel 31 kan en konventionsstat säga upp konventionen. Upp— sägningen träder inte ikraft förrän efter ett år. En sådan uppsägning skall inte medföra att konventionsstaten blir löst från sina åtaganden enligt konventionen vad avser varje handling eller underlåtenhet att handla som inträffar före den dag då uppsägningen träder i kraft. Uppsägningen hind— rar inte lrelleri något hänseende den fortsatta handläggningen av ett ärende som redan är under behandling av kommittén före den dag då uppsägning— crr träderi kraft. Efter den dag då en konventionsstats uppsägning trädcri kraft skall kommittén inte inleda prövning av något nytt ärende som rör den staten.
I artikel 32 föreskrivs att Förenta natiOnernas generalsekreterare skall underrätta alla medlemmar av Förenta nationerna och alla stater som har undertecknat eller anslutit sig till konventionen om undertecknande, ratifi— kation och anslutning enligt artiklarna 25 och 26, dagen för ikraftträdandet av konventionen enligt artikel 27 och dagen för ikraftträdandet av ändring- ar i denna enligt artikel 29. Vidare skall FN:s medlemmar underrättas om uppsägningar enligt artikel 31.
Artikel 33 —— konventionens sista artikel — föreskriver bl. a. att de arabiska, engelska, franska, kinesiska, ryska och spanska originaltexterna till konventionen har lika giltighet.
Hänvisningar till S3
4. Föredraganden
Generalförsamlingens beslut att anta konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling markerar avslutningen på ett omfattande förhandlingsarbetc, som pågått sedan år l977. då Sverige tog initiativ till en sådan konvention och lade fram ett förslag till text. Det
ankommer nu på FN:s medlemsstater att ta- ytterligare steg mot konven- tionens förverkligande genom att tillträda den. Konventionen träder ikraft när tjugo stater har tillträtt den.
Trots att skyddet för de mänskliga rättigheterna alltsedan FN:s tillkomst varit en av de viktigaste programpunkterna för organisationen måste man konstatera att det idag på olika håll i världen begås otaliga kränkningar mot dessa rättigheter. Även om det är lätt att gripas av pessimism när det gäller möjligheterna att uppnå förbättringar, får man inte ge upp ansträngningar- na att med alla till buds stående medel förmå världens nationer att leva upp till de åtaganden som de redan har gjort.
Mot denna bakgrund måste det hälsas med stor tillfredsställelse att FN:s generalförsamling nu kunnat enas om en konvention mot tortyr och annan grym. omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Genom denna konvention har man enligt min mening fått ett instrument som. rätt använt. kan bli ett effektivt medel i kampen för de mänskliga rättigheterna på detta område. När jag nu föreslår att Sverige skall tillträda denna konvention görjag det i förhoppningen att konventionen skall vinna bred anslutning bland världens nationer. Av särskild betydelse är givetvis att staterna också underkastar sig det kontrollsystem som finns inbyggt i konventionen.
Tortyr är förbjuden i bl.a. FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna från år 1948, FN-konventionen om medborgerliga och poli— tiska rättigheter. som tillkom år 1966. den europeiska konventionen an- gående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande frihe- terna från år [950 samt i 1949 års Genévckonventioner. Ingen av dessa konventioner innehåller emellertid en definition av begreppet tortyr. Även om det finns en allmän uppfattning om vad som avses med tortyr, öppnar frånvaron av en definition av begreppet alltid en möjlighet för stater som utövar tortyr att hävda att en vidtagen handling inte kan betraktas som tortyr. Skyddet av de mänskliga rättigheterna kan stärkas på olika sätt. Ett viktigt sätt att stärka detta skydd är att klart definiera otillåtna åtgärder.
Det är mot denna bakgrund betydelsefullt att den av FN nu antagna konventionen innehåller en definition av begreppet tortyr. Syftet med denna definition är givetvis att förbudet mot tortyr skall bli så effektivt som möjligt. Jag vill emellertid betona att konventionen har ett vidare tillämp- ningsområde än som följer av den nu nämnda definitionen. De stater som ansluter sig till konventionen åtar sig nämligen att förhindra också andra handlingar som innebär grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning men som inte faller under definitionen i artikel 1.
Genom konventionen åläggs de. stater som ansluter sig till den bl.a. att förhindra och kriminalisera tortyrbrott-, att se till att personer som begått tortyrbrott i annat land kan lämnas ut och att förbjuda att bevis som har tagits fram under tortyr används i domstolsprocessen. Konventionen inne- bär också att tortyroffer skall ha rätt till gottgörelse och att ingen får utvisas eller lämnas ut till ett land där hon eller han löper risk att utsättas för tortyr. En internationell kommitté skall vidare tillsättas för att kontrol- lera konventionens efterlevnad, bl. a. genom att granska rapporter som de stater som ansluter sig till konventionen är skyldiga att avge. En mycket
Prop. 1985/86: 17
l2
viktig funktion för kommitten är att den skall kunna agera i olika hänseen- den, om den finner att det föreligger" tillförlitliga indikationer på att syste- matisk tortyr utövas i någon konventionsstat. Emellertid kan en stat för- klara att den inte erkänner kommitténs kompetens i sistnämnda hänseen- de. .
Av stor betydelse är kommitténs möjligheter att ta emot. och pröva framställningar från konventionsstater (artikel 21) eller enskilda personer (artikel 22) med påståenden om att en konventionsstat inte uppfyller sina förpliktelser enligt konventionen eller direkt utsatt någon för kränkning. En förutsättning för att konventionsstaterna skall bli bundna av detta kontrollsystem är emellertid att de avger en positiv förklaring om detta.
För att frågan om ett godkännande för Sveriges del av tortyrkonven— tionen skall få en allsidig belysning är det enligt min mening angeläget att närmare kommentera några av de viktigare artiklarna i konventionen och jämföra dem med svensk lagstiftning.
Artikel ] innehåller den nyss berörda definitionen av begreppet tortyr. Definitionen anger att "tortyr" betyder — till att börja med — varje handling genom vilken allvarlig smärta eller svårt lidande. fysiskt eller psykiskt, medvetet tillfogas någon. [ definitionen anges ytterligare två förutsättningar: smärtan eller lidandet skall ha tillfogats någon av eller på anstiftan eller med samtycke eller medgivande av en offentlig tjänsteman eller någon annan person som handlar som företrädare för det allmänna samt att gärningen har skett i ett visst syfte". t. ex. för att få information eller en bekännelse.
Denna definition innebär inga svårigheter från svensk rättssynpunkt. En sådan handling faller oftast i vart fall under begreppet miSShandel ibrotts— balken (BrB). Därunder faller nämligen handlingar som orsakar fysisk skada eller smärta, men också svårare former av psykisk skada. De hand- lingar som ligger nära gränsen till misshandel torde ofta vara straffbara som något annat brott enligt 3 eller 4 kap. BrB. Gällande svenska bestäm- melser torde väl täcka innehållet i artikel 1.
Artikel 2 ålägger statema att vidta åtgärder för att förhindra tortyrhand- lingar. Jag vill här särskilt peka på punkt 3 som stadgar att en order från en överordnad offentlig tjänsteman eller offentlig myndighet inte får åberopas för att rättfärdiga tortyr. I detta sammanhang kan finnas skäl att uppmärk- samma bestämmelsen i 24 kap. 6 & BrB, som lyder:
Gärning som någon begått på befallning av den under vars lydnad han står skall ej medföra ansvar för honom, om han med hänsyn till lydnadsförhäl- landets art, gärningens beskaffenhet och omständigheterna i övrigt hade att efterkomma bcfallningcn.
Det torde vara uteslutet att ansvarsfrihet enligt denna paragraf kan komma ifråga för en gärning som innefattar tortyr.
Åtagandena i artikel 3 är i svensk rätt uppfyllda genom reglerna om asylrätt i 3 och'6 åå utlänningslagen (19801376) som hindrar att utvisning sker i de fall där man vid prövning i ett konkret fall finner att det föreligger fara för att en person skall utsättas för tortyr, om han utvisas. Vad gäller utlämning för brott vill jag hänvisa till 7 5 lagen (1957: 668) om utlämning
för brott. som innehåller liknande regler till skydd för den som riskerar utlämnande.
Artlkel4 ålägger konventionsstaterna att se till att tortyrhandlingar utgör brott enligt deras strafflag. Brottcn i 3 och 4 kap. BrB —' sammanställda med medverkansrcglerna i 23 kap. — täcker enligt min mening konventio— nens krav. Jag konstaterar också att försök till misshandel, som inte är ringa, är straffbart enligt 3 kap. 10 & BrB. Det bör även noteras att en tortyrhandling naturligtvis kan vara straffbar också enligt andra bestäm- melser, t.ex. som övergrepp i rättssak (17 kap. 10 & BrB). . Artikel 5 uppställer bestämmelser för tillämplig strafflag. Reglerna om tillämpligheten av svensk lag i 2 kap. BrB täcker helt vad som krävs i artikelns punkt l a och b.
Av punkt 1 c följer att en stat åtar sig att svara för lagföring "när offret är medborgare i den staten. om denna stat anser detta vara lämpligt". Denna föreskrift är mera långtgående än vad reglerna i BrB täcker. 1 och för sig - kan lagföring i Sverige av brott utomlands mot svenskt brottsoffer ske i ett antal fall utöver dem som nämns i l a och b. Av betydelse är särskilt 2 kap. 2 5 första stycket 3 BrB som i princip gör det möjligt att i Sverige åtala en utlänning som finns här i riket när det på brotten kan följa fängelse i mer än sex månader. Jag syftar vidare på fall som anges i samma paragraf första stycket 1 senare ledet ("av utlänning med hemvist i Sverige”) och i 2 kap. 3 & BrB (i andra fall än då brottet begåtts på svenskt fartyg eller luftfartyg). Ytterligare kan jag hänvisa till 2 kap. 3 a & BrBjämfört med lagen (1976: 19) om internationellt samarbete rörande lagföring för brott. Att märka är emellertid att de långtgående anspråken att i Sverige döma över brott utomlands modifieras av åtalsbestämmelserna i 2 kap. 2 & andra stycket och 5 a & BrB.
De nu angivna reglerna ger uttryck för vad Sverige anser vara en rimlig nivå när det gäller lagföring i Sverige för gärningar som har begåtts utom- lands mot svenska brottsoffer. De svenska bestämmelserna säkerställer alltså inte att man i varje fall av brott mot ett svenskt offer utomlands kan lagföra gärningsmannen i Sverige.
Här är dock att märka att någon skyldighet att lagföra en gärningsman i den situationen inte föreligger enligt konventionstcxten. Det enskilda lan- det ges nämligen möjlighet att göra en lämplighetsprövning i lagförandcfrå- gan.
Någon situation där Sverige skulle kunna sägas bryta mot konventionen behöver således inte uppkomma. Den praktiska slutsatsen torde bli att något behov av lagstiftning inte föreligger.
När det gäller det krav på jurisdiktion som ställs upp i punkt 2 kan konstateras att bestämmelserna i 2 kap. BrB ger så vidsträckt behörighet åt svenska domstolar att det knappast kan inträffa något fall av det slag som är aktuellt där svensk domsrätt ej föreligger. 1 konsekvens med de ställ- ningstagandcn som har gjorts i andra liknande sammanhang (jfr t. ex. prop. l975:7l s. 29) anser jag med hänsyn härtill att inte heller denna punkt påkallar någon lagändring.
Av artikel 6 följer att konventionsstaterna förpliktar sig att ingripa med vissa tvångsmedel mot den som misstänks för tortyrbrott. Om brottet har
Prop. 1985/86: 17
14
begåtts i Sverige, är reglerna om häktning reseförbud m.m. i 24 och "25 kap. rättegångsbalken direkt tillämpliga. Detsamma gäller de fall där gär- ningen har begåtts utomlands men lagföringen skall ske här enligt bestäm- melserna i 2 kap. BrB.
1 utlämningsärenden är reglerna i 24 och 25 kap. rättegångsbalken också tillämpliga genom hänvisningar i 16 5 lagen (1957:668) om utlämning för brott (allmänna utlämningslagen) och 12 å lagen (19591254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge (nordiska utlämningsla- gen).
Vad som sägs i artikel 6 punkt 1 andra meningen betyder att konven- tionen kräver att en person som är misstänkt för tortyrbrott utomlands skall kunna berövas friheten i Sverige även innan en formell begäran om utlämning kunnat överlämnas. Erforderliga bestämmelser härom finns i 23 å allmänna utlämningslagen och 17 & nordiska utlämningslagen.
Punkterna 2—4 torde inte medföra några problem ijämförelse med svensk lagstiftning.
Av artikel 7 följer att en stat som inte lämnar ut en person som är misstänkt för tortyrbrott skall vara skyldig att låta statens egna myndighe- ter lagföra personen ifråga. Artikeln torde knappast kräva några kommen- tarer för svenskt vidkommande.
Som en anmärkning i anslutning till artikel 8 punkt I kan jag nämna att utlämning för våld eller hot mot krigsman (21 kap. 7 & BrB), vilket kan tänkas vara ett tortyrbrott, inte får ske enligt 5 5 första stycket allmänna utlämningslagen. Om en sådan gärning innefattar även brott som är utläm- ningsbart, får dock utlämning ske för det brottet. En likartad regel gäller i fråga om politiska brott (6 5). Denna reglering torde inte strida mot kon- ventionen. Artikel 8 medgerju (i punkterna 2 och 3) att resp. stat tillämpar sina ordinära utlämningsbestämmelser även ide fall konventionen behand- lar. . Bestämmelserna i artikel 9 om internationell rättshjälp föreskriver bl. a. att konventionsstaterna skall lämna varandra mesta möjliga bistånd i sam- band med de straffrättsliga förfaranden som är aktuella i sammanhanget. Detta kan för svenskt vidkommande sägas ske redan idag enligt regler och praxis beträffande internationell rättshjälp.
[ artikel 10 ställs upp krav på viss utbildning och undervisning m.m. Jag återkommer till dessa frågor i anslutning till artikel 16.
Till artiklarna 11—13 som berör förhörsregler, undersökningar och Ikla- gomöjligheter rn. m. behövs enligt min mening inga särskilda kommenta- rer.
Artikel 14 föreskriver om rätt till skadestånd. Den svenska regleringen på området innebär följande.
Enligt 2 kap. 1 ti skadeståndslagen (1972:207) skall person- eller sak- skada som vållas med uppsåt eller av oaktsamhet ersättas av gärningsman- nen. En ren förmögenhetsskada som vållas genom brott skall också ersät— tas (2 kap. 4 % skadeståndslagen). Även ideellt skadestånd för lidande som någon tillfogar annan genom brott mot den personliga friheten skall ersät— tas (1 kap. 3 & skadeståndslagen). ()m en tortyrhandling skulle begås i t. ex.
statens verksamhet. kan den drabbade vända sig direkt till staten med sina anspråk (3 kap. skadeståndslagen).
Utöver skadeståndslagen kan jag också nämna brottsskadelagen (1978: 413), enligt vilken ersättning för vissa skador i samband med brott kan utges av statsmedel.
Sammanfattningsvis kan sägas att de svenska reglerna på området är tillräckliga för att tillmötesgå konventionens krav.
Några uttryckliga regler som tillgodoser det i artikel 15 stadgade förbu- det mot användning av utsagor som gjorts till följd av tortyr finns inte i rättegångsbalken. Däremot är det självklart att vad konventionen kräver gäller ändå, bl.a. därför att en framlvungcn utsaga saknar bevisvärde. Artikeln kräver med andra ord ingen ny svensk lagstiftning.
I fråga om artikel 16 angående andra handlingar som innebär grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning kan sägas att artikelns krav ligger på ett allmänt plan och torde uppfyllas av Sverige redan nu. I ett hänseende är artikelns krav så konkret att några ytterligare kommentarer kan vara på sin plats. Jag syftar på kravet (genom hänvis- ningen till artikel 10) att konventionens förbud mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning uttryckligen skall skrivas in i instruktioner för olika grupper av befattningshavare (polis, militär. vårdpersonal och alla andra grupper som har att göra med personer som är berövade friheten).
Jag vill här peka på att sådana regler finns redan idag för de centrala grupperna, dvs. polis samt häktes- och knminalvårdspersonal. Vad jag främst syftar på är följande bestämmelser:
— Under förhör må ej i syfte att framkalla bekännelse eller uttalande i viss riktning användas medvetet oriktiga uppgifter, löften cllcr förespeg— lingar om särSkilda förmåner, hot, tvång, uttröttning eller andra otillbörliga åtgärder (23 kap. 12 & rättegångsbalken)
— Häktad skall behandlas så att skadliga följder av frihetsberövande motverkas (2 5 lagen 1976: 371 om behandlingen av häktade och anhållna m. fl.)
— Intagen skall behandlas med aktning för hans människovärde (9 5 lagen 1974c203 om kriminalvård i anstalt).
De angivna bestämmelserna torde vara tillräckliga på sitt område. Jag kan vidare hänvisa till lagen (1980: 11) om tillsyn över hälso- och sjukvårdspersonalen m. fl., som ju täcker i princip all medicinsk vårdper- sonal oavsett huvudman. I 5 & anges bl. a. att den som tillhör hälso- och sjukvårdspcrsonalen skall visa patienten omtanke och respekt. Denna bestämmelse får anses täcka behovet på det medicinska området.
Några kommentarer till artiklarna 17 och 18 som innehåller bestämmel— ser om upprättandet av en kommitté mot tortyr torde inte behövas.
Som jag tidigare har nämnt rådde det stor oenighet om texten till artik— larna [9 och 20 under slutfasen av konventionsarbetet. Efter ingående konsultationer accepterades dock artiklarna i det skick vari de nu förelig- ger.
Vad avser artikel 20 kan nämnas att kommittén genom olika åtgärder har möjlighet att kontrollera att konventionen efterlevs. Av intresse i samman-
Prop. 1985/86: 17
16
hanget är särskilt att kommissionen kan utse en eller tlera av sina medlem- mar att göra en konfidentiell utredning i samarbete med den berörda konventionsstaten. Som ett inslag i denna utredning kan i samförstånd med konventionsstaten göras besök på dess territorium.
Av artikel 28 följer att en stat som tillträder konventionen kan reservera sig mot det nu nämnda undersökningsförfarandet. Denna reservationsrätt är en eftergift ät särskilt öststaterna och ett antal länder i tredje världen. I praktiken innebär detta att de länder som inte vill tillåta en noggrann kontroll måste särskilt anmärka detta när de antar konventionen. En stat som gör ett sådant förbehåll, visar därmed att den ställer sig utanför en viktig kontrollnrekanism i konventionssystemet.
En konventionsstat kan när som helst enligt artiklarna 21 och 27 avge förklaringar att den erkänner kommitténs behörighet att pröva framställ- ningar i vilka en konventionsstat påstår att en annan konventionsstat inte uppfyller sina förpliktelser respektive att pröva framställningar från enskil- da personer som påstår att de blivit utsatta för en konventionsstats kränk- ningar.
Enligt min mening är förfarandena enligt dessa båda artiklar ett utomor— dentligt viktigt inslag i konventionens kontrollsystem. Jag föreslår att Sverige i samband med ratificeringen av konventionen avger förklaringar enligt båda artiklarna.
Jag vill i detta sammanhang påpeka att en person som påstår sig ha blivit utsatt för tortyr eller annan grym. omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning kan ha flera möjligheter att klaga. Avgörande är här vilka åtaganden den stat, mot vilken klagomålen riktas, har gjort. De utvägar som kan stå till buds är:
— förfarande enligt det fakultativa protokollet till FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter (tortyr är förbjuden enligt artikel 7 i denna konvention)
— förfarande inför den europeiska kommissionen för de mänskliga rät- tigheterna (tortyr är som tidigare nämnts förbjuden enligt artikel 3 i den europeiska konventionen)
— förfarande inför den kommitté mot tortyr som upprättas enligt den nu aktuella konventionen.
Ett särskilt problem kan uppkomma när det gäller klagorättcn enligt- tortyrkonventionens artikel 21 i jämförelse med den europeiska konven- tionen om de mänskliga rättigheterna. Problemet är besläktat med den konkurrenssituation som kan uppkomma mellan den europeiska konven- tionen och FN-konventionen till skydd för medborgerliga och politiska rättigheter. Vad jag syftar på är följande situation.
Artikel 3 i den europeiska konventionen förbjuder som jag just har konstaterat tortyr eller omänsklig eller förnedrande behandling. En för- dragsslutande stat som anser att en annan stat som är ansluten till konven- tionen kränker bestämmelserna i nämnda artikel kan enligt artikel 24 i konventionen hänskjuta frågan till den europeiska kommissionen för de mänskliga rättigheterna. De båda staterna ifråga kan emellertid också ha avgett förklaring enligt artikel 41 i könventioncn om medborgerliga och politiska rättigheter. Den artikeln innebär att FN:s kommitté för de mänsk-
liga rättigheterna har behörighet att ta emot och pröva framställningar från en klagande stat.
Europarådets ministerkommitté har år 1970 antagit en resolution 70 (17) som avser att lösa denna konkurrenssituation. Resolutionen innebär att stater som är underkastade båda de nu nämnda förfarandena vid lösande av tvister som gäller fri— och rättigheter som ärgaranterade i båda konven- tionerna skall begagna sig av det förfarande som den europeiska konven— tionen erbjuder.
Mot denna bakgrund anser jag — med tanke på den klagorätt som föreligger enligt artikel 21 i tortyrkonventionen — att Sverige skall beakta resolution 70 (17). Vid tvist med stat som är ansluten till den europeiska konventionen och till tortyrkonventionen bör Sverige alltså begagna sig av det förfarande som föreskrivs i den förstnämnda konventionen.
Artikel 23 angående immunitet och privilegier m.m. faller in under punkt 2 i bilagan till lagen (19761661) om immunitet och privilegier i vissa fall. Den punkten gäller medlemmarnas representanteri FN och personer med tjänst hos eller uppdrag av organisationen. Ett tillkännagivande behövs som kompletterar tillkännagivandet (1983: 739) av vissa uppgifter om över- enskommelser som avses i 4 5 lagen (1976: 661) om immunitet och privile- gier i vissa fall.
Konventionens övriga artiklar bereder inte några problem när det gäller förhållandet till gällande svensk rätt.
5. Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna konventiOnen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning med de förklaringar enligt artik- larna 21 och 22 i konventionen som jag har angett.
6— Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.
Prop. 1985/86: 17
Convention against Torture and Other Cruel, Inhuman or Degrading Treatment or Punishment
The States Parties to this Convention,
Considering that, in accordance with the principles proclaimed in the Charter of the United Nations, recognition of the equal and inalienable rights of all members of the hu- man family is the foundation of freedom, jus- tice and peace in the world,
Recognizing that those rights derive from the inherent dignity of the human person,
Considering the obligation of States under the Charter. in particular Article 55. to pro- mote universal respect for, and observance of. human rights and fundamental freedoms,
Having regard to article 5 of the "Universal Declaration of Human Rights and article 7 of the International Covenant on Civil and Po- litical Rights, both of which provide that no one shall be subjected to torture or to cruel, inhuman or dcgrading treatment or punish- ment,
Having regard also to the Declaration on the Protection of All Persons from Being Suhjected to Torture and Other Cruel, lnhu- man or Degrading Treatment or Punishment, adopted by the General Assembly on 9 De- cember 1975,
Desiring to make more effective the strug- gle against torture and other cruel, inhuman or degrading treatment or punishment throughout the world,
Have agreed as follows:
PART [ Article ]
1. For the purposes of this Convention, the term ”torture” means any act by which se— vere pain or suffering, whether physical or mental, is intentionally int'lictcd on a person for such purposes as obtaining from him or a third person information or a confession, punishing him for an act he or a third person
18
Bilaga
Convention contre la torture et autres peines ou traitements cruels, inhumains ou dégradants
Les Etats parties (i la présente Convention,
Considérant que, conformément aux pn'n- cipcs proclamés dans la'Charte des Nations Unies, la reconnaissancc des droits égaux et inalie'nables de tous les membres de la famille humaine est le fondemcnt de la liberté, de la justice et de la paix dans le monde,
Rccomzaissant que ccs droits procedent de la dignité inhérente a la personne humaine,
Considémnt que les Etats sont tenus. en vertu de la Chartc, en partieulier de l'Article 55, d'encouragcr le respect universel et effec- tif des droits de [”hommc et des libertes fon- damcntales,
Tenant compte de Particle 5 de la Declara- tion universelle des droits de l'homme et de ['article 7 du Pacte international relatif aux droits civils ct politiques qui prescrivent tous deux que nul ne sera soumis a la torture. ni ta des peines ou traitements cruels, inhumains ou dégradants,
Terran! compte également de la Declara- tion sur la protection de toutes les personnes contre la torture et autres peines ou traite- ments cruels, inhumains ou degradants, adoptée par l'Assemblée générale le 9 dé- cembrc 1975,
Désireux d'accroitre Fett'ieacité de la lutte centre la torture ct les autres peines ou traile- ments cruels, inhumains ou dégradants dans le monde entier,
Sant eonvemts de ce qui suit:
PREMIERE PARTIE Article premier
]. Aux lins de la présente Convention, ' le termc ((torturc» désigne tout acte par lequel une douleur ou des souffrances aigues, physi- - ques ou mentales, sont intentionnellement in-
flige'es å une personne aux lins notamment d'obtcnir d'elle ou dlune tierce personne des renseignements ou des aveux, de la punir
Översättning
Konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning De stater som är parter i denna konvention,
som beaktar att, i enlighet med de prin- ciper som proklamerats i Förenta nationernas stadga, erkännandet av de lika och oförytter- liga rättigheter som tillkommer alla männi- skor utgör grundvalen för frihet, rättvisa och fred i världen,
som erkänner att dessa rättigheter härrör från människans nedärvda värdighet.
som beaktar staternas skyldighet enligt stadgan, särskilt artikel 55, att främja allmän respekt för och iakttagande av mänskliga rät— tigheter och grundläggande friheter,
som tar hänsyn till artikel 5 iden allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och artikel 7 i den internationella konven- tionen om medborgerliga och politiska rättig- heter. vilka båda föreskriver att ingen får ut- sättas för tortyr eller grym. omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,
som också tar hänsyn till förklaringen om skydd för alla människor mot tortyr och an- nan grym, omänsklig eller förnedrande be- handling eller bestraffning, antagen av gene- ralförsamlingen den 9 december 1975.
som önskar göra kampen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande bc- handling eller bestraffning mera effektiv överallt i världen,
har kommit överens om följande.
DEL I Artikel ]
l. I denna konvention avses med begreppet tortyr varje handling genom-vilken allvarlig smärta eller svårt lidande, fysiskt eller psy- kiskt, medvetet tillfogas någon antingen för sådana syften som att erhålla information el- ler en bekännelse av honom eller en tredje person, att straffa honom för en gärning som
Prop. 1985/86: 17
has committed or is suspected of having com- mitted. or intimidating or coercing him or & third person. or for any reason based on dis- crimination of any kind, when such pain or suffering is inflictcd by or at the instigation of or with the consent or acquiesccnce of a pub- lic offtcial or other person acting in an official capacity. It does not include pain or suffering arising only from, inhcrent in or incidental to lawful sanctions.
2. This article is without prejudice to any international instrument or national legisla- tion which does or may contain provisions of wider application.
Article .?
]. Each State Party shall take effective legis- lative, administrative, judicial or other mea- sures to prevent acts of torture in any terri- tory under its jurisdiction.
2. No exceptional circumstances whatso- ever, whether a state of war or a threat of war, internal political instability or any other public emergency, may be invoked as ajusti- i'ication of torture.
3. An order from a superior officer or a public authority may not be invoked as a justifica- tion of torture.
Article 3
|. No State Party shall expel, return (”re- fouler”) or extradite a person to another State where there are substantial grounds for belicving that he would be in danger of being subjected to torture.
7. The Committee shall forward its views to the State Party concerned and to the indivi- duaL
8. The provisions of this article shall come into force when five States Parties to this Convention have. made declarations under paragraph 1 of this article. Such declarations Shall be deposited by the States Parties with the Secretary-General of the United Nations, who shall transmit copies thereof to the other States Parties. A declaration may be with- drawn at any time by notiiication to the Se- cretary-General. Such a withdrawal shall not prejudice the consideration of any matter which is the subject of a communication al- ready transmitted under this article; no further communication by or on behalf of an individual shall be received under this article after the notil'rcation of withdrawal of the dc- elaration has been received by the Secretary- General, unless the State Party has made a new declaration.
A rticle 23
'The members of the Committee and of the ad
hoc coneiliation commissions which may be appointed under article 21, paragraph [ (e), shall be entitled to the facilities, privileges and lmmunities of experts on mission for the United Nations as laid clown in the relevant sections of the Convention on the Privileges and lmmunities of the United Nations.
Article 24
The Committee shall submit an annual report on its activities under this Convention to the
48
excédent des delais raisonnables ou s”il est peu probable qu”elles donneraient satisfac— tion au particulier qui est la victime (Pune violation de la présente Convention.
6. Le Comité tient ses séances å huis clos lorsqu”il examine les communications pre- vues dans le present article.
7. Le Comité fail. part de ses constatations ä llEtat partie interesse et au particulicr.
8. Les dispositions du present article entre- ront en vigueur lorsquc cinq Etats parties a la présente Convention auront fait la declara- tion prévue au paragraphe ] du présent ani- cle. Ladite declaration est déposée par 1”Etat partie aupres du Secre'taire general de l*0r- ganisation des Nations Unies, qui en com— munique copie aux autres Etats parties. Une declaration peut etre retirée ä tout moment au moyen d'une notification adressée au Se- crétaire general. Ce retrait est sans prejudice de remmen de toute question qui fait l'objet d”une communication deja transmise en vertu du present article; aucune autre communica- tion soumise par ou pour le compte d'un par- ticulier ne sera regue en vertu du present article apres que le Secrétaire general aura regu notifrcation du retrait de la declaration, ä moins que l'Etat partie intéressé ait fait unc nouvelle declaration.
Article 23
Les membres du Comité et les membres des commissions de conciliation ad hoc qui pour- raient étre nommes conformément a Valinéa (e) du paragraphe I de l'article 21 ont droit aux facilités, privileges et immunités recon- nus aux experts en mission pour l'Organisa- tion des Nations Unies. tels qulils sent én- once's dans les sections pertincntes de la Con— vention sur les privilegcs et lcs immunités des Nations Unies.
Article 24
Le Comité présente aux Etats parties et är l'Assemblée générale de l”0rganisation des
tidskrävande eller sannolikt inte på ett ef- fektivt sätt blir till hjälp för den person som är offer för brott mot denna konvention.
6. Kommittén skall sammanträda inom stängda dörrar, när den prövar framställning- ar enligt denna artikel.
7. Kommittén skall framföra sina synpunkter till den berörda konventionsstaten och till klaganden.
8. Bestämmelserna i denna artikel träder i kraft, när fem k0nventionsstater avgivit för- klaringar enligt punkt 1 i denna artikel. Dessa förklaringar skall av konventionsstaterna de— poneras hos Förenta nationernas generalsek— reterare, som skall översända kopior av dem till övriga konventionsstater. En förklaring får när som helst återkallas genom notifika- tion till generalsekreteraren. Ett sådant åter- kallande skall inte påverka prövningen av ett ärende, som redan föranlett en anmälan en- ligt denna artikel; inga ytterligare anmälning- ar från någon enskild person eller för en en- skild persons räkning skall mottas enligt den- na artikel sedan nutifrkation om återkallande av förklaringen mottagits av generalsekrete— raren, såvida inte berörda konventionsstat avgivit en ny förklaring.
Artikel 23
Medlemmarna i kommittén och i de förlik- ningskommissioner ad hoc, som kan utses enligt artikel 2], punkt [ (e), har rätt till de förmåner, privilegier och immuniteter som tillkommer experter på uppdrag för Förenta nationerna enligt tillämpliga bestämmelser i konventionen om Förenta nationernas privi- legier och immuniteter.
A rtikcl 24
Kommittén skall tillställa konventionssta- terna och Förenta nationernas generalför-
Prop. 1985/86: 17
States Parties and to the General Assembly ofthe United Nations.
PART lll Article 25
1. This Convention is open for signature by all States.
2. This Convention is subject to ratifieation. Instruments of ratification shall be deposited with the Secretary—General of the United Na- tions.
Article 26
This Convention is open to accession by all States. Accession shall be affected by the ' deposit ol' an instrument of accession with the Secretary-General of the United Nations.
Article 27
1, This Convention shall enter into force on the thirtieth day after the date of the deposit with the Secretary-General of the United Na- tions of the twentieth instrument of ratifica- tion or aceession.
2. For each State ratifying this Convention or aeceding to it after the deposit of the twen- tieth instrument of ratification or accession, the Convention shall enter into force on the thirtieth day after the date of the deposit ofits own instrument of ratification or aceession.
Article 28
]. Each State may, at the time of signature or ratification of this Convention or accession there-to, declare that it does not recognize thc competence ofthe Committee provided for in article 20.