Ds 2010:34
En ny energimärkning
Sammanfattning
I departementspromemorian lämnas förslag till en ny lag om märkning av energirelaterade produkter. Lagen syftar till att genomföra det reviderade energimärkningsdirektivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU om märkning och standardiserad produktinformation som anger energirelaterade produkters användning av energi och andra resurser) som antogs den 19 maj 2010. Lagen föreslås tillämpas för energirelaterade produkter som omfattas av föreskrifter i en delegerad akt enligt artikel 10 i direktiv 2010/30/EU. Direktivets syfte är att göra det möjligt för slutanvändare av energirelaterade produkter att välja de mest effektiva produkterna, främst vad avser energieffektivitet men även beträffande användning av andra väsentliga resurser. Lagen föreslås även tillämpas för tillsynen av att föreskrifterna i däckmärkningsförordningen (Europaparlamentets och rådets förordning EG nr 1222/2009 av den 25 november 2009 om märkning av däck vad gäller drivmedelseffektivitet och andra väsentliga parametrar) följs. Däckmärkningsförordningen syftar till att underlätta slutanvändarnas val av energieffektiva däck genom krav på obligatorisk märkning som ska tillämpas fr.o.m. den 1 november 2012. Lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater föreslås samtidigt att upphöra att gälla från och med den 21 juli 2011. Lagen ska dock fortsatt tillämpas beträffande produkter som omfattas av föreskrifter vilka har meddelats med stöd av den upphävda lagen.
Sammanfattning Ds 2010:34
I departementspromemorian föreslås också att lagen (2008:112) om ekodesign (ekodesignlagen) tillämpningsområde utvidgas till att, utöver energianvändande produkter, även omfatta energirelaterade produkter. Vissa mindre terminologiska förändringar föreslås också i ekodesignlagen. Ändringarna görs för att genomföra det reviderade ekodesign-direktivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter (omarbetning).
1. Lagtext
1.1. Lag om märkning av energirelaterade produkter
Härigenom föreskrivs följande.
1 § Genom denna lag genomförs Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU av den 19 maj 2010 om märkning och standardiserad produktinformation som anger energirelaterade produkters användning av energi och andra resurser.
Lagen innehåller bestämmelser om att slutanvändare av energirelaterade produkter ska ges information om dessa produkters användning av energi och av andra väsentliga resurser. Informationen ska ges i form av märkning av produkten och av bifogad standardiserad produktinformation.
Lagen gäller inte begagnade energirelaterade produkter.
2 § Med en energirelaterad produkt avses i denna lag en produkt som omfattas av föreskrifter i en delegerad akt enligt artikel 10 i direktiv 2010/30/EU.
3 § Med en leverantör avses en tillverkare eller en tillverkares representant eller en importör som släpper ut en energirelaterad produkt på unionsmarknaden eller som gör det möjligt att ta den i bruk på unionsmarknaden.
Lagtext Ds 2010:34
Med en representant avses en fysisk eller juridisk person som är etablerad inom Europeiska unionen och som av en tillverkare fått skriftlig fullmakt att handla på dennes vägnar i fråga om samtliga eller vissa av förpliktelserna enligt denna lag.
Med en importör avses en fysisk eller juridisk person som är etablerad inom Europeiska unionen och som inom sin näringsverksamhet släpper ut en produkt från tredjeland på unionsmarknaden eller som gör det möjligt att ta den i bruk på unionsmarknaden.
En produkt släpps ut på unionsmarknaden genom att den görs tillgänglig för första gången på unionsmarknaden i syfte att den ska spridas eller användas inom unionen oavsett om det sker i vinstsyfte eller gratis och oavsett vilken försäljningsteknik som används.
En produkt tas i bruk på unionsmarknaden när den för första gången tas i bruk för avsett ändamål inom unionen.
Om det inte finns någon leverantör åvilar leverantörens skyldigheter varje fysisk eller juridisk person som släpper ut produkten eller som gör det möjligt att ta den i bruk på unionsmarknaden.
4 § Med en återförsäljare avses en detaljist eller annan person som yrkesmässigt ställer ut eller bjuder ut energirelaterade produkter som är avsedda för slutanvändare, oavsett om detta ska ske genom försäljning, uthyrning eller hyrköp.
5 § En leverantör som släpper ut en energirelaterad produkt på unionsmarknaden ska kostnadsfritt tillhandahålla en etikett och ett informationsblad till alla exemplar av produkten.
För inbyggda eller installerade produkter gäller detta bara om det föreskrivs i den delegerade akten för produkten.
Etiketten och informationsbladet ska innehålla den information som krävs enligt den delegerade akten för produkten och vara avfattad på svenska språket.
Lagtext
6 § När en energirelaterad produkt ställs ut för försäljning, uthyrning eller hyrköp till slutanvändare ska återförsäljaren eller den som i övrigt ställer ut produkten anbringa etiketten på produkten. Detta ska ske på en plats där etiketten lätt kan läsas och i övrigt på det sätt som anges i den delegerade akten. Dessutom ska informationsbladet finnas tillgängligt i anslutning till produkten.
7 § När en energirelaterad produkt bjuds ut till försäljning, uthyrning eller hyrköp på ett sådant sätt att en eventuell slutanvändare inte kan se produkten utställd ska återförsäljaren eller den som i övrigt bjuder ut produkten lämna den information som anges på etiketten och i informationsbladet på det sätt som anges i den delegerade akten.
8 § När en energirelaterad produkt säljs till slutanvändare ska säljaren se till att produkten är försedd med en etikett och att informationsbladet finns med i de handlingar som åtföljer produkten.
9 § Den som på annat sätt än det som sägs i 6 och 7 §§ gör reklam för en särskild modell av en energirelaterad produkt och i reklamen lämnar energirelaterad information eller information om priset ska i reklamen också lämna en hänvisning till produktens energieffektivitetsklass.
10 § Den som tillhandahåller tekniskt reklammaterial avseende en energirelaterad produkt och som beskriver de specifika tekniska parametrarna för produkten ska i reklammaterialet lämna den information om produktens energianvändning som en slutanvändare kan antas behöva eller lämna information om produktens energieffektivitetsklass.
Lagtext Ds 2010:34
11 § Leverantören ska se till att en teknisk dokumentation avseende en energirelaterad produkt upprättas i den utsträckning som behövs för att man ska kunna bedöma riktigheten av den information som finns på etiketten och informationsbladet.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om den tekniska dokumentationen.
12 § Den tekniska dokumentationen ska av leverantören hållas tillgänglig för kontroll i fem år efter det att den sista berörda produkten har tillverkats. Om leverantören är importör enligt 3 § tredje stycket ska dokumentationen hållas tillgänglig i fem år efter det att importören importerade det sista exemplaret av produkten.
Leverantören ska på begäran hålla en elektronisk version av dokumentationen tillgänglig för tillsynsmyndigheten i en medlemsstat i Europeiska unionen och för Europeiska kommissionen. Detta ska ske inom tio arbetsdagar från det att leverantören mottog begäran.
13 § En energirelaterad produkt får inte förses med etiketter, märken, symboler eller påskrifter som inte uppfyller de krav som gäller för produkten. Detta gäller dock bara om åtgärden kan leda till missförstånd eller förväxling hos slutanvändarna om produktens användning av energi eller andra väsentliga resurser.
14 § Upphandlande myndigheter ska vid offentlig upphandling av energirelaterade produkter sträva efter att enbart upphandla produkter som uppfyller kriterierna för de högsta prestandanivåerna och som tillhör den högsta energieffektivitetsklassen.
Detta gäller dock bara vid upphandling av sådana kontrakt som avses i lagen (2007:1091) om offentlig upphandling.
Bestämmelserna gäller bara vid upphandling av kontrakt vars värde uppgår till eller överstiger de tröskelvärden som nämns i 3 kap. 1 § lagen (2007:1091) om offentlig upphandling.
Lagtext
15 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag, de föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen och föreskrifter i en delegerad akt enligt artikel 10 i direktiv 2010/30/EU utövas av den myndighet som regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten).
16 § Tillsynsmyndigheten ska se till att föreskrifterna i Europaparlamentets och rådets förordning EG nr 1222/2009 av den 25 november 2009 om märkning av däck vad gäller drivmedelseffektivitet och andra väsentliga parametrar följs.
17 § En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagen, de föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen, föreskrifterna i en delegerad akt enligt artikel 10 i direktiv 2010/30/EU samt föreskrifterna i förordning (EG) nr 1222/2009 ska följas. Ett föreläggande eller förbud får förenas med vite.
Ett föreläggande angående en leverantörs skyldigheter enligt 12 § andra stycket gäller omedelbart.
18 § Ett föreläggande enligt 17 § får avse att en leverantör ska tillhandahålla de upplysningar, handlingar, varuprover och liknande som behövs för tillsynen. Ett sådant föreläggande gäller omedelbart.
19 § För att fullgöra sina uppgifter enligt denna lag har tillsynsmyndigheten rätt att få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som har anknytning till den verksamhet som tillsynen avser, dock inte bostäder.
Polismyndigheten ska lämna det biträde som behövs för tillsynen.
20 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för en leverantör av en energirelaterad produkt att ersätta tillsynsmyndighetens kostnader för provtagning och undersökning av prov.
Lagtext Ds 2010:34
Sådana föreskrifter får dock bara avse fall då produkten visat sig inte uppfylla de krav som gäller enligt denna lag, enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen eller enligt föreskrifter i en delegerad akt enligt artikel 10 i direktiv 2010/30/EU.
21 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 1 november 2012 i fråga om 16 § och i övrigt den 20 juli 2011.
2. Lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater ska upphöra att gälla från den 20 juli 2011.
3. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om produkter som omfattas av föreskrifter, vilka har meddelats med stöd av den upphävda lagen. Detta gäller dock inte om en sådan produkt omfattas av föreskrifter i en delegerad akt enligt artikel 10 i direktiv 2010/30/EU.
Lagtext
1.2. Lag om ändring i lagen (2008:112) om ekodesign
Härigenom föreskrivs att 1–14 och 17 §§ lagen (2008:112) om ekodesign ska ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
1 §
Denna lag syftar till att främja en effektiv energianvändning och en låg miljöpåverkan av energianvändande produkter och energianvändande delar av sådana produkter genom att miljöaspekter integreras i produktdesignen för att förbättra produktens eller delens miljöprestanda under hela dess livscykel (ekodesign).
Denna lag syftar till att främja en effektiv energianvändning och en låg miljöpåverkan av energirelaterade produkter och energirelaterade delar av sådana produkter genom att miljöaspekter integreras i produktdesignen för att förbättra produktens eller delens miljöprestanda under hela dess livscykel (ekodesign).
Lagtext Ds 2010:34
2 §1
Med en energianvändande produkt och en energianvändande del avses en produkt respektive en del som omfattas av en föreskrift enligt 4 § första stycket eller av föreskrifter i en genomförandeåtgärd enligt artikel 15 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/32/EG av den 6 juli 2005 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energianvändande produkter och om ändring av rådets direktiv 92/42/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 96/57/EG och 2000/55/EG.
Med en energirelaterad produkt och en energirelaterad del avses en produkt respektive en del som omfattas av en föreskrift enligt 4 § första stycket eller av föreskrifter i en genomförandeåtgärd enligt artikel 15 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter (omarbetning).
3 §2
Med en representant avses en fysisk eller juridisk person som är etablerad inom Europeiska gemenskapen och som av en tillverkare fått skriftlig fullmakt att handla på dennes vägnar i fråga om samtliga eller vissa av förpliktelserna och formaliteterna i denna lag eller i genomförandeåtgärder enligt artikel 15 i direktiv 2005/32/EG.
Med en representant avses en fysisk eller juridisk person som är etablerad inom Europeiska unionen och som av en tillverkare fått skriftlig fullmakt att handla på dennes vägnar i fråga om samtliga eller vissa av förpliktelserna och formaliteterna i denna lag eller i genomförandeåtgärder enligt artikel 15 i direktiv 2009/125/EG.
1 Senaste lydelse 2010:285. 2 Senaste lydelse 2010:285.
Lagtext
Med en importör avses en fysisk eller juridisk person som är etablerad inom Europeiska gemenskapen och som inom sin näringsverksamhet släpper ut en produkt från tredjeland på gemenskapens marknad.
Med en importör avses en fysisk eller juridisk person som är etablerad inom Europeiska unionen och som inom sin näringsverksamhet släpper ut en produkt från tredjeland på unionsmarknaden.
4 §3
Regeringen får meddela föreskrifter om vilka typer av produkter och delar som ska omfattas av lagens bestämmelser. Sådana föreskrifter får bara avse produkter och delar som varit föremål för genomförandeåtgärder enligt artikel 15 i direktiv 2005/32/EG.
Regeringen får meddela föreskrifter om vilka typer av produkter och delar som ska omfattas av lagens bestämmelser. Sådana föreskrifter får bara avse produkter och delar som varit föremål för genomförandeåtgärder enligt artikel 15 i direktiv 2009/125/EG.
Föreskrifter enligt första stycket får inte avse produkter eller delar som är avsedda att stadigvarande ingå i byggnadsverk och som omfattas av bestämmelserna i lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. och de föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen.
3 Senaste lydelse 2010:285.
Lagtext Ds 2010:34
5 §
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att miljöaspekter ska integreras i produktdesignen beträffande energianvändande produkter och energianvändande delar i syfte att förbättra produktens eller delens miljöprestanda under hela dess livscykel.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att miljöaspekter ska integreras i produktdesignen beträffande energirelaterade produkter och energirelaterade delar i syfte att förbättra produktens eller delens miljöprestanda under hela dess livscykel.
6 §4
En energianvändande produkt eller en energianvändande del får släppas ut på gemenskapens marknad eller tas i bruk inom gemenskapen endast om den uppfyller de krav som ställs i föreskrifter som meddelats med stöd av 5 § eller i en genomförandeåtgärd enligt artikel 15 i direktiv 2005/32/EG.
Innan en energianvändande produkt eller en energianvändande del släpps ut på gemenskapens marknad eller tas i bruk inom gemenskapen ska tillverkaren eller dennes representant se till att det görs en bedömning av om produkten eller delen överensstämmer med de krav som ställs i före-
En energirelaterad produkt eller en energirelaterad del får släppas ut på unionsmarknaden eller tas i bruk inom unionen endast om den uppfyller de krav som ställs i föreskrifter som meddelats med stöd av 5 § eller i en genomförandeåtgärd enligt artikel 15 i direktiv 2009/125/EG.
Innan en energirelaterad produkt eller en energirelaterad del släpps ut på unionsmarknaden eller tas i bruk inom unionen ska tillverkaren eller dennes representant se till att det görs en bedömning av om produkten eller delen överensstämmer med de krav som ställs i föreskrifter som
4 Senaste lydelse 2010:285.
Lagtext
skrifter som meddelats med stöd av 5 § eller i föreskrifter i en genomförandeåtgärd enligt artikel 15 i direktiv 2005/32/EG (bedömning av överensstämmelse).
meddelats med stöd av 5 § eller i föreskrifter i en genomförandeåtgärd enligt artikel 15 i direktiv 2009/125/EG (bedömning av överensstämmelse).
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur denna bedömning av överensstämmelse ska gå till.
7 §5
Innan en energianvändande produkt eller en energianvändande del släpps ut på gemenskapens marknad eller tas i bruk inom gemenskapen ska
a) en försäkran utfärdas av produktens eller delens tillverkare eller dennes representant om att produkten eller delen överensstämmer med de krav som anges i de föreskrifter som meddelats med stöd av 5 § eller i föreskrifter i en genomförandeåtgärd enligt artikel 15 i direktiv 2005/32/EG (försäkran om överensstämmelse), och
Innan en energirelaterad produkt eller en energirelaterad del släpps ut på unionsmarknaden eller tas i bruk inom unionen ska
a) en EU-försäkran utfärdas av produktens eller delens tillverkare eller dennes representant om att produkten eller delen överensstämmer med de krav som anges i de föreskrifter som meddelats med stöd av 5 § eller i föreskrifter i en genomförandeåtgärd enligt artikel 15 i direktiv 2009/125/EG (EUförsäkran om överensstämmelse), och
b) produkten eller delen förses med CE-märkning. Tillverkaren eller dennes representant svarar för att produkten eller delen uppfyller kraven enligt första stycket.
5 Senaste lydelse 2010:285.
Lagtext Ds 2010:34
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om de upplysningar som ska lämnas i en försäkran om överensstämmelse.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om de upplysningar som ska lämnas i en EU-försäkran om överensstämmelse.
8 §6
En energianvändande produkt eller del får CE-märkas endast om den uppfyller de krav som ställs i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen eller i föreskrifter i en genomförandeåtgärd enligt artikel 15 i direktiv 2005/32/EG.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om CE-märkning av energianvändande produkter och delar.
En energirelaterad produkt eller del får CE-märkas endast om den uppfyller de krav som ställs i föreskrifter som meddelats med stöd av lagen eller i föreskrifter i en genomförandeåtgärd enligt artikel 15 i direktiv 2009/125/EG.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om CE-märkning av energirelaterade produkter och delar.
För CE-märkning gäller vidare bestämmelserna i lagen (1992:1534) om CE-märkning.
9 §
En försäkran om överensstämmelse och den dokumentation som legat till grund för bedömningen av överensstämmelse ska finnas tillgänglig hos tillverkaren eller dennes representant tills tio år har förflutit sedan den sista
En EU-försäkran om överensstämmelse och den dokumentation som legat till grund för bedömningen av överensstämmelse ska finnas tillgänglig hos tillverkaren eller dennes representant tills tio år har förflutit sedan den sista
6 Senaste lydelse 2010:285.
Lagtext
energianvändande produkten tillverkades.
energirelaterade produkten tillverkades.
På begäran av en tillsynsmyndighet ska tillverkaren eller dennes representant ställa dokumentationen enligt första stycket till myndighetens förfogande inom tio dagar från det att begäran har mottagits av tillverkaren eller dennes representant. Denna skyldighet gäller gentemot alla tillsynsmyndigheter i Europeiska unionens medlemsstater.
10 §
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att en tillverkare av en energianvändande produkt eller del eller dennes representant ska, på det sätt som denne anser lämpligt, se till att konsumenter får
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att en tillverkare av en energirelaterad produkt eller del eller dennes representant ska, på det sätt som denne anser lämpligt, se till att konsumenter får
a) den information som är nödvändig för att kunna använda produkten eller delen energieffektivt och med låg miljöpåverkan, och
b) information om dels alla miljöaspekter som är knutna till produkten eller delen under dess livscykel, dels fördelarna med ekodesign, om så krävs i den relevanta genomförandeåtgärden.
11 §7
Om tillverkaren inte är etablerad inom Europeiska gemenskapen och inte har någon representant inom gemenskapen svarar en energianvändande produkts eller energianvändande dels
Om tillverkaren inte är etablerad inom Europeiska unionen och inte har någon representant inom unionen svarar en energirelaterad produkts eller energirelaterad dels importör för de skyldigheter som enligt
7 Senaste lydelse 2010:285.
Lagtext Ds 2010:34
importör för de skyldigheter som enligt denna lag eller enligt föreskrifter i en genomförandeåtgärd enligt artikel 15 i direktiv 2005/32/EG åvilar tillverkaren eller dennes representant.
Om det i ett fall som anges i första stycket saknas importör åvilar dessa skyldigheter varje fysisk eller juridisk person som släpper ut en energianvändande produkt eller del på gemenskapens marknad eller tar den i bruk inom gemenskapen.
denna lag eller enligt föreskrifter i en genomförandeåtgärd enligt artikel 15 i direktiv 2009/125/EG åvilar tillverkaren eller dennes representant.
Om det i ett fall som anges i första stycket saknas importör åvilar dessa skyldigheter varje fysisk eller juridisk person som släpper ut en energirelaterad produkt eller del på unionsmarknaden eller tar den i bruk inom unionen.
12 §
Energianvändande produkter eller delar får demonstreras på handelsmässor, utställningar, demonstrationer och liknande även om kraven i 5–8 och 10 §§, i föreskrifter som har meddelats med stöd av 5, 6, 8 och 10 §§ och i verkställighetsföreskrifter enligt 7 § inte har uppfyllts. Detta gäller dock bara under förutsättning att det synligt anges att produkten eller delen inte kommer att släppas ut på gemenskapens marknad eller tas i bruk inom gemenskapen förrän kraven har uppfyllts.
Energirelaterade produkter eller delar får demonstreras på handelsmässor, utställningar, demonstrationer och liknande även om kraven i 5–8 och 10 §§, i föreskrifter som har meddelats med stöd av 5, 6, 8 och 10 §§ och i verkställighetsföreskrifter enligt 7 § inte har uppfyllts. Detta gäller dock bara under förutsättning att det synligt anges att produkten eller delen inte kommer att släppas ut på unionsmarknaden eller tas i bruk inom unionen förrän kraven har uppfyllts.
Lagtext
13 §8
Den eller de myndigheter som regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten) ska se till att denna lag, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen samt föreskrifterna i en genomförandeåtgärd enligt artikel 15 i direktiv 2005/32/EG följs. Detta gäller dock bara i den utsträckning som det inte finns relevanta bestämmelser om tillsyn i någon annan författning.
Den eller de myndigheter som regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten) ska se till att denna lag, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen samt föreskrifterna i en genomförandeåtgärd enligt artikel 15 i direktiv 2009/125/EG följs. Detta gäller dock bara i den utsträckning som det inte finns relevanta bestämmelser om tillsyn i någon annan författning.
14 §9
En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagen, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen samt föreskrifterna i en genomförandeåtgärd enligt artikel 15 i direktiv 2005/32/EG ska följas. Ett föreläggande eller förbud får förenas med vite.
En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagen, de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen samt föreskrifterna i en genomförandeåtgärd enligt artikel 15 i direktiv 2009/125/EG ska följas. Ett föreläggande eller förbud får förenas med vite.
17 §10
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för en tillverkare av
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för en tillverkare av
8 Senaste lydelse 2010:285. 9 Senaste lydelse 2010:285. 10 Senaste lydelse 2010:285.
Lagtext Ds 2010:34
energianvändande produkter och delar eller dennes representant att ersätta tillsynsmyndighetens kostnader för provtagning och undersökning av prov. Sådana föreskrifter får dock bara avse fall då produkten eller delen visat sig inte uppfylla de krav som gäller enligt denna lag, enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt föreskrifter i en genomförandeåtgärd enligt artikel 15 i direktiv 2005/32/EG.
energirelaterade produkter och delar eller dennes representant att ersätta tillsynsmyndighetens kostnader för provtagning och undersökning av prov. Sådana föreskrifter får dock bara avse fall då produkten eller delen visat sig inte uppfylla de krav som gäller enligt denna lag, enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen eller enligt föreskrifter i en genomförandeåtgärd enligt artikel 15 i direktiv 2009/125/EG.
Denna lag träder i kraft den dd-mm- 2011.
2. Bakgrund
2.1. Energimärkning av hushållsapparater
EU-gemensam energimärkning av hushållsapparater
Det första försöket att få till stånd en energimärkning av hushållsapparater för de dåvarande EG-länderna började redan i slutet av 1970-talet. 1979 beslutades de två första EG-rättsakterna om en märkning av hushållsapparaters energianvändning1. Till skillnad från dagens energimärkning var den frivillig och kom i praktiken endast att omfatta ugnar. Intresset för den frivilliga märkningen var relativt lågt och den kunde därmed inte i någon större omfattning påverka utbudet av energisnåla modeller på marknaden. I stället började det dyka upp olika nationella energimärkningar i till exempel Frankrike, Holland och Danmark.
Grunden för dagens obligatoriska energimärkning lades i början av 1990-talet i och med ett gemensamt system inom EG. Det gav helt nya förutsättningar för att driva på utvecklingen av marknaden mot energieffektivare produkter. En stor andel av de tillverkande företagen säljer produkter inom hela Europa och gemensamma regler kan underlätta för företagen och samtidigt ge förutsättningar för att förändra utbudet och efterfrågan på marknaden.
1 Rådets direktiv 79/530/EEG av den 14 maj 1979 om märkning som anger hushållsapparaters energiförbrukning och rådets direktiv av den 14 maj 1979 om tillämpning på elektriska ugnar av direktiv 79/530/EEG om märkning som anger hushållsapparaters energiförbrukning.
Bakgrund Ds 2010:34
Dagens utformning och omfattning av den obligatoriska energimärkningen baseras på ett ramdirektiv från den 22 september 1992 (92/75/EEG). I ramdirektivet beskrivs två syften med energimärkningen. Det första är att öka konsumenternas medvetenhet om betydelsen av att spara energi. Det andra är att se till att de åtgärder som behövs för att öka konsumenternas medvetenhet inte blir ett hinder för den fria rörligheten för varor inom EU. Ramdirektivet är genomfört i svensk rätt genom lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater samt förordningen (1994:1774) om märkning av hushållsapparater.
Obligatoriska krav för respektive produktgrupp finns reglerat i olika genomförandedirektiv som beskriver reglerna mer i detalj och vilken information som ska lämnas. De detaljerade bestämmelserna för respektive produktgrupp finns i Energimyndighetens föreskrifter (STEMFS 2005:4-2005:13). Den obligatoriska energimärkningen finns idag för ett antal olika produktgrupper. Det enskilt största området där den obligatoriska energimärkningen förekommer är vitvaror. Detta är produkter med lång livslängd och som konsumenten köper sällan. Dessa produkter har oftast ett pris som kan motivera konsumenten att ta reda på olika fakta om produkten innan köp. Energimärkningen innefattar i dag även en helt annan kategori av produkter nämligen lampor. För dessa produkter gäller andra förutsättningar för konsumenternas köpsituation.
Systemet har sedan starten visat sig vara ett effektivt styrmedel för att förändra marknadsutbudet, vilket visat sig inte minst gällande det förändrade utbudet av vitvaror så som kylar och frysar. Detta har även visat sig i andra delar av världen, där liknande system tagits fram direkt inspirerade av EU:s energimärkningssystem.
Bakgrund
Utformning av energimärkningen
Dagens energimärkningssystem baseras på att information kring väsentliga produktegenskaper för respektive produktmodell ska finnas tillgänglig för konsumenterna. Denna information ska finnas tillgänglig för konsumenterna i samband med köpsituationen, men också när konsumenten söker information inför en köpsituation. Konsumenten ska kunna få ett bra underlag för att kunna göra sina köpval. Systemet för energimärkning bygger på att konsumenten lätt ska få tillgång till denna information. Denna information tillhandahålls med hjälp av en märkningsetikett som överskådligt visar den enskilda produktens egenskaper. Det innebär i praktiken att alla enskilda produkter som omfattas av märkningssystemet ska vara märkta i samband med att de visas i butik. Information om produktens egenskaper ska även vara tillgänglig vid andra försäljningskanaler som Internet.
Etikettens utformning innebär information om energieffektivitet är baserad på en skala från A till G och med pilar från grönt till rött. Beteckningen A representerar den mest energieffektiva klassen och G den minst energieffektiva klassen. För kylar och frysar finns även energiklasserna A+ och A++, där A++ använder minst energi. Den gröna färgen på pilmarkeringen anges för de mest energieffektiva produkterna och rött de minst energieffektiva. Även andra viktiga egenskaper som hur bra maskinerna tvättar, centrifugerar eller diskar visas på en skala från A till G, där A visar på bäst prestanda.
För tvättmaskiner som är effektivare än A har tillverkarna på eget initiativ infört klasserna A+ och A++. Detta är dock inte reglerat i lag och är därför enbart en frivillig märkning. Tillverkarna använder denna frivilliga märkning A+ och A++ bara i marknadsföringen och inte på den obligatoriska energimärkningsetiketten. Det pågår dock arbete inom kommissionen som sannolikt kommer att utmynna i en reviderad märkning för tvättmaskiner framöver.
Bakgrund Ds 2010:34
Produktgrupper som omfattas av dagens energimärkning
Nuvarande obligatoriska energimärkningen omfattar produktområdena – vitvaror, ljuskällor såsom glöd- och lågenergilampor och luftkonditionering. Dagens omfattning av den obligatoriska energimärkningen gäller för följande produktgrupper:
- Kylar och frysar
- Ugnar och ugnsdelen på spisar
- Diskmaskiner
- Tvättmaskiner
- Torktumlare
- Kombinerade tvättmaskiner och torktumlare
- Lampor
- Luftkonditioneringsaggregat
Märkningen på lampor skiljer sig från märkningen på vitvaror på så sätt att den finns tryckt direkt på förpackningen och inte behöver vara i färg. Luftkonditioneringsapparater har i Sverige hittills inte varit en lika stor konsumentprodukt för enskilda hushåll som i andra länder inom Europa. Med den allt ökade användningen av luft-luftvärmepumpar i Sverige har det uppstått en situation där märkningens information kommunicerar energieffektivitet för kyla medan flertalet av hushållen köper produkten för värmeförmågan.
Aktörernas ansvar
Ansvaret för energimärkningen delas primärt av tre aktörer; medlemsländerna inom EU, tillverkarna och återförsäljarna. Sverige ska som medlemsland i EU införliva reglerna om energimärkning med den nationella lagstiftningen och ansvara för att följa upp efterlevnaden på marknaden. Medlemsländerna ansvarar också för utbildnings- och informationsinsatser.
Bakgrund
Tillverkarna ska kostnadsfritt förse butikerna med märkmaterial och se till att det finns ett informationsblad i alla broschyrer eller andra dokument som följer med apparaten. Det är också tillverkarna som ansvarar för att den information som lämnas om modellen på energimärkningen är korrekt. De ska tillhandahålla teknisk dokumentation så att tillsynsmyndigheten kan kontrollera riktigheten i den deklarerade informationen. Dokumentationen ska finnas tillgänglig till och med fem år efter det att det sista exemplaret av en modell tillverkats.
Handlarna och återförsäljarna ansvarar för att alla apparater och produkter som finns utställda till försäljning eller uthyrning är energimärkta. Krav finns även när det gäller märkning vid distansförsäljning som till exempel på Internet. I butik skall märkningen placeras väl synlig på produktens fram- eller ovansida och även rätt informationsremsa och grundetikett ska placeras på produkten.
Tillsyn
Enligt lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater 4§, får den myndighet som regeringen utser meddela föreskrifter om vilka metoder som skall användas för att bestämma energi och annan resursförbrukning samt bullernivåer, vilka tekniska beskrivningar som skall upprättas samt vilka metoder som skall användas vid kontroll av den lämnade informationen om energi- och annan resursförbrukning samt bullernivåer. Enligt lagens 5§ ska den myndighet som regeringen bestämmer se till att de föreskrifter följs som har meddelats med stöd av lagen.
Efterlevnaden av reglerna har kontrollerats årligen av Konsumentverket mellan åren 1995–2005. Sedan den 1 januari 2006 är Energimyndigheten tillsynsmyndighet i Sverige och ansvarar för att följa upp att reglerna efterlevs. Tillsynsansvaret övergick samtidigt som Testlab-verksamheten överfördes från Konsumentverket till Energimyndigheten.
Bakgrund Ds 2010:34
Överföringen av ansvaret motiverades bl.a. med den kommande förändring av verksamhetens inriktning som genomförandet ekodesigndirektivet (2005/32/EG) innebar mot fler icke-konsumentinriktade produkter och behovet av en ökad samordning av fastställandet av energieffektivitetskrav på produkter. Under de fyra år som Energimyndigheten varit tillsynsmyndighet har i snitt 50 butiker per år kontrollerats över hela Sverige.
Sanktionsmöjligheten som Energimyndigheten förfogar över är vitesföreläggande till butiker som har bristande energimärkning. Ett beslut om vitesföreläggande fattas på avdelningschefsnivå för belopp under en miljon kronor. I övriga fall fattas beslutet av generaldirektören. Visar en återkontroll i butiken att bristerna kvarstår trots föreläggande vid vite att rätta till bristerna kan Energimyndigheten lämna ärendet till förvaltningsrätten för utdömande av vitet.
Tillsyn av energimärkningen omfattas både av tillsyn i butik, det vill säga att produkterna är märkta, och tillsyn över att de uppgifter tillverkarna deklarerat på energimärkningsetiketten är korrekta. Tillsyn på Internet genomförs i fackbutiker, varuhus, stormarknader och flera av de riktstäckande butikskedjornas egna webbplatser och genomförs av Energimyndighetens egen personal.
Tillsynen av varor på markanden kallas marknadskontroll. Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/95 åläggs medlemsstaterna att utpeka myndigheter som ansvarar för marknadskontrollen inom enskilda sektorer samt att organisera och genomföra marknadskontroll i enlighet med krav som återfinns i förordningen (se avsnitt 3.7.5)
Kontrollen av att informationen på märkningsetiketten är korrekt för respektive enskild produkt sker med hjälp av tillsynsprovning.
Bakgrund
För att kunna kontrollera att tillverkare har märkt korrekt krävs provning av enskilda exemplar av produkterna. Tillsynsprovningarna genomförs av Energimyndighetens Testlab som är en enhet inom avdelningen Främjande. Testlab förfogar över egna provningsrum för tester av produkter. I de fall då Testlab inte har resurser för att prova specifika produktgrupper används andra laboratorier både inom och utom landet. Energimyndigheten fattar beslut om vilka produktgrupper som ska omfattas av tillsynsprovning i tillsynsplanen som tas fram för ett år i taget. Beslutet om vilka enskilda modeller som ska testas inom en produktgrupp och ansvaret för provningen sker på olika avdelningar inom Energimyndigheten. Beslutet om vilka modeller som ska vara föremål för tillsyn fattas utifrån ett underlag i form av en lista på tillgängliga modeller på marknaden. Tillsynsprovningarna genomförs enligt antagna internationella standarder.
Efter avslutad provning fattas beslut om ärendet ska drivas vidare beroende på om produkten överensstämt med märkningen eller inte. Om produkten avviker från angiven märkningen kan det bli fråga vitesföreläggande. Beloppet bedöms utifrån situationen och ska vara avskräckande, vilket innebär att belopp på upp mot en miljon kronor kan vara aktuella. Rättar sig inte leverantören efter föreläggandet kan ärendet komma att drivas vidare i förvaltningsrätten för utdömande av vite.
2.2. Den inre marknaden och fri rörlighet för varor
Det primära syftet med tillskapandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen (EEG) genom Romfördraget, som ingicks 1957, var att upprätta en gemensam marknad för medlemsstaterna. Detta arbete intensifierades från mitten av 1980-talet då också begreppet ”den inre marknaden” introducerades. En av förutsättningarna för en fungerande inre marknad är att det råder fri rörlighet för varor.
Bakgrund Ds 2010:34
Att se till att medlemsstaternas krav inte skiljer sig åt, genom harmonisering av kraven, är ett av de viktigaste sätten att garantera fri rörlighet. Detta har också skett genom att man har antagit en rad direktiv om sådana krav. Dessa krav har huvudsakligen gällt olika typer av tekniska krav på en rad produkter. Bland de tekniska kraven återfinns krav på märkning av produkter.
Arbetet med harmonisering av krav på varor inom EU har varit framgångsrikt och det enhetliga regelverket, kombinerat med EU:s stora handel med omvärlden, har lett till att EU:s regler blivit normerande för en stor del av världsmarknaden. Sedan mitten av 1980-talet använder sig EU systematiskt av standarder i produktlagstiftningen. I produktsäkerhetslagstiftningen hänvisar man till standarder som exempel på tillfredsställande säkerhet men då är standarderna fortfarande frivilliga. I andra fall hänvisar man till standarder med obligatorisk verkan, t.ex. för provmetoder.
Europeiska kommissionen kan enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter, efter hörande av medlemsstaterna, ge de europeiska standardiseringsorganen i uppdrag (mandat) att utarbeta en europeisk standard på ett visst område. När standarden föreligger kan kommissionen publicera en hänvisning till denna i Europeiska unionens officiella tidning (EUT). Standarden ges därigenom en rättslig verkan. De provmetoder som ska tillämpas för energimärkning har i flera fall utarbetats inom standardiseringen.
För den kontroll som ska utföras innan vara släpps ut på marknaden av att en vara överensstämmer med ställda krav, eller som i detta direktiv har korrekt märkning, gäller som huvudregel att den ska utföras av tillverkaren eller importören. Tillverkaren eller importören ska intyga att kraven uppfylls och får därigenom ett uttryckligt ansvar för att kraven uppfylls. För varor som är förknippade med allvarligare risker för t.ex. liv och hälsa kräver EU att tillverkarens intyg stöds av en kontroll hos ett oberoende organ.
Bakgrund
I Europaparlamentets och Rådets beslut nr 768/2008/EG om en gemensam ram för saluförande av produkter och upphävande av beslut 93/465/EEG anges ett antal kontrollförfaranden, ”moduler”, som kan åberopas i EU-lagstiftningen. Dessa spänner från tillverkarens egen försäkran om överensstämmelse, till kontroll av varje enskilt exemplar som tillverkas. Beslut 768/2008/EG innehåller också bestämmelser om tillverkares och återförsäljares ansvar. Huvuddragen av dessa bestämmelser återfinns i direktiv 2010/30/EU.
Myndigheternas roll har, förutom regelgivningen, inriktats på tillsyn av att produkterna på marknaden uppfyller ställda krav. Denna tillsyn utövas genom marknadskontroll där myndigheterna genom stickprov provar produkterna på marknaden. I Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) nr 765/2008 om krav på ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 åläggs medlemsstaterna bl.a. att för varje sektor utpeka myndigheter som har ansvar för marknadskontrollen samt att organisera och genomföra kontrollen. Vidare finns ålägganden att informera kommissionen och övriga medlemsstater när ingripande görs mot produkt som inte uppfyller kraven.
2.3. Svensk standardisering
Standarder är dokument som utarbetas inom privata organ för frivillig användning. Lagstiftaren kan hänvisa till standarder och därigenom ge dem en rättslig verkan.
Internationellt finns krav på standardiseringsorgan och standarder. De ska bl.a. utarbetas i opartiska organ under former som är öppna för alla som vill delta och det finns tydliga regler för framtagning och fastställande av standarder, bl.a. om remissförfaranden och omröstning. Internationellt finns tre erkända standardiseringsorgan, ISO samt IEC på det elektrotekniska området och ITU på telekomområdet.
Bakgrund Ds 2010:34
Dessa motsvaras i Europa av CEN, CENELEC och ETSI och i Sverige av SIS – Swedish Standards Institute, SEK-Svensk Elstandard och ITS, Informationstekniska Standardiseringen. De tre svenska organisationerna, som representerar Sverige de europeiska och internationella organen, styrs av sina medlemmar (företag, organisationer och myndigheter). För att inte divergerande nationella standarder inom EU ska förorsaka handelshinder gäller att europeisk standard som fastställs av något av europeiska organen ska införlivas som nationell standard i hela Europa. Något motsvarande åtagande finns inte i de internationella organen.
Allt mer av arbetet sker i de europeiska och internationella organen: av det årliga tillskottet av ny svensk standard är endast någon enstaka procent helt nationell svensk standard som utarbetats i Sverige. De svenska standardiseringsorganens uppgift har alltmer blivit att tillvarata svenska intressen i det europeiska och internationella arbetet.
2.4. Den integrerade produktpolitiken och hållbar konsumtion och produktion
Kommissionen antog den 18 juni 2003 ett meddelande om en integrerad produktpolitik (IPP, KOM (2003) 302) med fokus på livscykelperspektiv, aktörssamverkan, arbete med marknaden, att använda en mix av olika verktyg samt ständig förbättring. Sverige hade dessförinnan tagit fram en regeringsskrivelse om en Miljöorienterad produktpolitik med syftet att förebygga och minska produkters negativa påverkan på människors hälsa eller på miljön under produkternas hela livscykel (skr. 1999/2000:114).
Den 16 juli 2008 presenterade kommissionen ett meddelande om en handlingsplan för hållbar konsumtion och produktion och hållbar näringspolitik. Handlingsplanen utgör en del av kommissionens strategi för att stödja en sammanhållen ansats i EU för hållbar utveckling.
Bakgrund
Strategin är ett komplement till redan existerande insatser på produkters miljöprestanda och energianvändning och då framförallt energi- och klimatpaketet som presenterades i januari 2008. Handlingsplanen presenterar en rad initiativ från kommissionen som avser att förbättra produkters energi- och miljöprestanda och öka efterfrågan för dessa typer av produkter. Utmaningen är, enligt kommissionen, att skapa en positiv utveckling genom att förbättra varors miljöprestanda över hela livscykeln, stimulera efterfrågan på bättre produkter och teknologier samt hjälpa konsumenter att göra bättre miljöval genom enhetlig märkning.
I enlighet med handlingsplanen har en rad åtgärder genomförts, bl.a. ändringar i ramdirektiven för ekodesign, revidering av miljömärkningen (EU-blomman), ändring i direktivet om energimärkning för att täcka in ett större antal produkter under lagstiftningen, revidering av förordningen om offentlig upphandling samt en ny förordning om ett system för verifiering av miljöteknik. Dessutom har ett samarbete med återförsäljare påbörjats Åtgärder för att främja resurseffektivitet, ekoinnovationer ska också genomföras. Handlingsplanen planeras revideras 2012.
Internationellt ska inom ramen för CSD (Commission on Sustainable Development) ett tioårigt ramverk av program för hållbar konsumtion och produktion tas fram (den s.k. Marrakechprocessen) och antas av länderna under 2011. Vid CSD 18, som är ett översynsår i CSD:s arbetscykel, diskuterades frågan för första gången. Ramverket och Marrakechprocessen med sina olika element såsom bl.a. regionala möten och strategier, NGO- och näringslivsforum samt 7 internationella arbetsgrupper fick ett starkt stöd från många, även utvecklingsländer, som ser hållbar konsumtion och produktion som ett sätt att stärka sitt näringsliv, minska fattigdomen och samtidigt bidra till en god miljö och hälsa.
Bakgrund Ds 2010:34
2.5. Energirelaterade produkter i ett svenskt energipolitiskt perspektiv
2.5.1. Dagens energieffektiviseringspolitik
Ett effektivt utnyttjande av resurser, inklusive energi, utgör grunden för ekonomisk tillväxt och en hållbar utveckling. Regeringens målsättning är att bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och ökad användning av energi och råvaror. Energieffektivisering bidrar i de flesta fall till minskad belastning på klimat och miljö och en tryggare energiförsörjning. Olika energikällor och energibärare har i det sammanhanget olika betydelse. Besparing av en kilowattimme el från kolkondenskraft måste värderas högre än besparing av en kilowattimme fjärrvärme från industriell spillvärme eller från en solfångare. Hushåll och företag kan spara pengar på lägre energikostnader och därmed använda sina resurser på annat som ger dem välfärd och tillväxt. För företag i framkant har energieffektiva produkter och tjänster växande global efterfrågan. En framgångsrik politik för energieffektivisering leder till att miljontals beslutsfattare dagligen, integrerat med andra beslut, även beaktar energieffektivisering. Av den anledningen är åtgärderna inom området energieffektivisering brett upplagda och syftar till att nå så många individer som möjligt och påverka deras handlande i många olika situationer.
Energieffektivisering bör bedömas utifrån ett systemperspektiv. Detta innebär att den nytta som uppnås i form av mindre resursförbrukning och mindre miljöpåverkande utsläpp och på sikt också lägre kostnader ska ses som det egentliga syftet med energieffektivisering. Effektivisering i sig ska inte uppfattas som det egentliga målet.
I enlighet med riksdagens beslut om propositionen En sammanhållen klimat- och energipolitik (prop. 2008/09:163, bet. 2008/09:NU25, rskr. 2008/09:301) har energipolitiska mål beslutas. Ett mål är 20 procent effektivare energianvändning till år 2020.
Bakgrund
Målet uttrycks som ett sektorsövergripande mål om minskad energiintensitet om 20 procent mellan 2008 och 2020. Vidare gäller målet att energibesparingen med avseende på slutanvänd energi till år 2016 är minst 9 procent av det årliga energianvändningsgenomsnittet 2001–2005. Ett mellanliggande mål är att energibesparingen år 2010 är minst 6,5 procent av det årliga energianvändningsgenomsnittet 2001–2005. Propositionen innebär också att ett femårigt energieffektiviseringsprogram under åren 2010–2014 genomförs dels för att genomföra energitjänstedirektivet och de mål och förpliktelser som följer av direktivet, dels för att nå målet om 20 procents effektivare energianvändning till 2020. Programmet tillförs 300 miljoner kronor årligen under fem år.
2.5.2. EU:s energieffektiviseringspolitik
Europeiska kommissionen presenterade i juni 2005 en grönbok om effektivare energiutnyttjande (KOM(2005)265 slutlig) som en grund för ett samlat europeiskt initiativ om energieffektivisering. Vid energiministermötet i december 2005 antogs rådsslutsatser där man ställde sig bakom grönbokens inriktning. Kommissionen presenterade i oktober 2006 en handlingsplan för ökad energieffektivitet inom EU utifrån den råds- och remissbehandling som skett av grönboken om energieffektivisering. Handlingsplanen innehåller omkring 75 olika åtgärder för effektivare energianvändning avseende åren 2007–2012. Vid energirådsmötet den 23 november 2006 antogs rådsslutsatser, där man välkomnar och stödjer den övergripande inriktningen i kommissionens handlingsplan. Rådet antog också ambitionen att öka energieffektiviteten inom unionen för att uppnå besparingsmålet på 20 procent av EU:s energikonsumtion jämfört med beräkningarna för år 2020.
Bakgrund Ds 2010:34
2.6. Arbete på myndighetsnivå
2.6.1. Statens energimyndighet
Statens energimyndighet är förvaltningsmyndighet för frågor om användning och tillförsel av energi. Myndigheten ska verka för att på kort och lång sikt trygga tillgången på el och annan energi på med omvärlden konkurrenskraftiga villkor. Myndigheten ska vidare inom sitt verksamhetsområde verka för en effektiv och hållbar energianvändning och en kostnadseffektiv energiförsörjning, båda med en låg negativ inverkan på hälsa, miljö och klimat. Myndigheten ska bidra till omställningen till ett ekologiskt uthålligt energisystem. Stränga krav ska ställas på säkerhet och omsorg om hälsa och miljö vid omvandling och utveckling av all energiteknik. Energimyndigheten ska främja energieffektivisering och en smartare energianvändning inom transport-, industri-, och byggnadssektorerna. Detta görs bland annat genom riktad information, teknikupphandling, uppföljning och utvärdering av goda exempel, tester av produkter och system och arbete med produktkrav samt genom arbete med energimärkning av produkter. Detta arbete sker i kommunal samverkan och i samarbete med befintliga nationella nätverk som branschorganisationer samt olika lokala och regionala aktörer.
Energimyndigheten arbetar med ett antal olika styrmedel för att effektivisera energianvändningen. Energimyndigheten deltar i arbetet med framtagande av nya produktgruppsförordningar inom energimärkning och ekodesign. Ekodesign tar genom lagkrav (i vissa fall genom avtal med industrin) på EU-nivå bort de sämsta produkterna på marknaden medan energimärkningen ska stimulera konsumenterna att välja de bästa produkterna. Detta innebär bl.a. att Energimyndigheten på uppdrag av regeringen representerar Sverige i kommissionens kommitté för energimärkning och ekodesign.
Bakgrund
Nationellt ansvarar Energimyndigheten för förankring med berörda företag bl.a. genom branschmöten för specifika produktgrupper, framtagande av konsekvensutredningar avseende påverkan för svenskt näringsliv, informationsspridning och samarbete med andra berörda myndigheter. Energimyndigheten ansvarar även för informationen i samband med implementeringen och deltar vid EU:s revideringar av produktkrav. Vidare är Energimyndigheten tillsynsmyndighet för dagens energimärkning samt för de hittills antagna produktgruppsförordningarna inom ekodesign.
Energimyndigheten ansvarar sedan den 1 januari 2006 för tillsyn över dagens energimärkta produkter och har föreskriftsrätt i fråga om energimärkning av hushållsapparater, ljuskällor och luftkonditioneringssystem (däribland ingår det vissa värmepumpar). Det innebär en tillsyn över den information om energi- och annan resursförbrukning samt om buller, som lämnas av näringsidkare i samband med marknadsföring av sådana produkter. Tillsyn utövas genom kontroll av den information som finns angående märkta produkter samt provning av produkten för att avgöra om tillverkarnas märkning av produkterna är korrekt. Det finns också krav om vilken information som skall lämnas i produktbroschyrer och via Internet.
För arbetet med energimärkning och ekodesign har Energimyndigheten initierat en ledningsgrupp och en arbetsgrupp. Ledningsgruppen består av representanter på chefsnivå för Energimyndigheten, Kemikalieinspektionen, Naturvårdsverket och Boverket. Rollen är att förankra arbetet internt på respektive myndighet och att övervaka så att resurser kan avsättas för arbete samt att lägga upp den övergripande strategin för arbetet. Arbetsgruppen består av representanter på handläggarnivå för Elsäkerhetsverket, Energimyndigheten, Kemikalieinspektionen, Naturvårdsverket, Tillväxtverket och Boverket samt som adjungerad medlem Miljöstyrningsrådet.
Bakgrund Ds 2010:34
Dessutom har Energimyndigheten ett stort internationellt samarbete inom ramen för arbetet med energimärkning och ekodesign. Exempel på detta är en EU-gemensam arbetsgrupp för tillsynsfrågor. Arbetet sker inom ramen för en s.k. ADCOarbetsgrupp (Administrative cooperation for market surveillance). Ett annat samarbetsforum är en arbetsgrupp kring energimärkning och ekodesign inom ramen för EnR-samarbetet. EnR är ett informellt nätverk för erfarenhetsutbyte och ’best practice’ mellan olika energimyndigheter i EU. EnR har ett större antal arbetsgrupper kopplat till verksamheten. Energimyndigheten är även aktivt inom det svenska och internationella standardiseringsarbetet för att revidera och utveckla provningsmetoder.
Sedan år 2001 finns ett avtal mellan EU och USA om ett gemensamt program för energieffektivitetsmärkning av kontorsutrustning, det så kallade Energy Star-programmet. Bestämmelserna om sådan märkning som förnyades 2008 finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 106/2008 om ett gemenskapsprogram för energieffektivitetsmärkning av kontorsutrustning. Energimyndigheten har ansvar för att bevaka att gällande energieffektivitetskrav enligt Energy Star följs. I arbetet med energimärkning och ekodesign sker det en koordinering till Energy Star.
Energimyndigheten har organiserat arbetet så att enheten Testlab inom avdelningen Främjande har ansvaret för arbetet med energimärkningen och ekodesign i alla dess delar. Ett undantag finns och det gäller beslut om vilka modeller av tillverkarnas produkter som ska tas in för tillsyn. Sådana beslut fattas av avdelningen Stöd. Konstruktionen säkerställer att beslut om vilka företag och produktmodeller som ska omfattas av tillsyn inte kan relateras till annan energieffektiviseringsverksamhet inom myndigheten.
Testlabs uppdrag är att arbeta med energieffektivisering av produkter och system. Det sker genom lagstiftningsarbete inom energimärkning och ekodesign samt utifrån styrmedlet information.
Bakgrund
Förutom verktygen och arbetssätten som omnämns ovan så arbetar Testlab med provning av produkter. Provning av produkter sker utifrån flera syften och där resultaten används dels för att utgöra underlag för enhetens arbete med energieffektivisering av produkter och system och dels vid informationsspridning om produkter och dess egenskaper.
Testresultaten används som underlagsmaterial i samband med utformningen av nya produktkrav inom energimärkningen och för ekodesign-krav. Det sker genom att Testlab initierar test av produkter som är eller kommer vara föremål för reglering enligt dessa två direktiv – energimärkning och ekodesign. Testresultaten används sedan som underlagsmaterial för att bedömning av lämpliga nivåer på produktkrav, indelning av märkningsklasserna, bedömning av vilka egenskaper som är angelägna att reglera, utvärdering av föreslagna beräkningsmodeller och bedömning av anvisade standarder. Testlab använder även historiska testresultat för att kunna analysera utvecklingen av produkter över tid.
Provning av produkter sker även i samband vid tillsyn om tillverkarna har märkt sina produkter korrekt.
Testresultat på produkter utgör också ett sätt att informera om energieffektivisering och betydelsen och möjligheten att kunna göra egna aktiva produktval, oavsett om aktören är en konsument eller ett företag. Målgrupper för produktrelaterad information är bl.a. enskilda konsumenter, fastighetsägare och tillverkande företag, men informationen används även av energi- och klimatrådgivarna. Produktvalen är tillsammans med användningsmönstret avgörande för framtida energianvändning. Tillsammans utgör energimärkning, ekodesign-krav och produkttester ett samlat och integrerat sätt att arbeta med energieffektivisering av produkter och system.
Bakgrund Ds 2010:34
2.7. Gällande rätt
2.7.1. Lagen om märkning av hushållsapparater
I slutet av 1992 antogs lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater (energimärkningslagen) av riksdagen (prop. 1992/93:34, bet. 1992/93:LU13). Genom lagen bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om att vissa hushållsapparater skall märkas med information om energiförbrukning och om luftburet buller. Genom lagen genomfördes tre direktiv; rådets direktiv 79/530/EEG om märkning som anger hushållsapparaters energiförbrukning (energimärkningsdirektivet), direktiv 79/531/EEG om tillämpning på elektriska ugnar av direktiv 79/530/EEG om märkning som anger hushållsapparaters energiförbrukning och direktiv 86/594/EEG om luftburet buller från hushållsapparater (bullerdirektivet). 1994 beslutade riksdagen om ett antal ändringar i energimärkningslagen som en följd av att det tidigare energimärkningsdirektivet hösten 1992 ersatts av ett nytt direktiv i samma ämne, nämligen rådets direktiv 92/75/EEG av den 22 september 1992 om märkning och annan produktinformation som anger hushållsapparaters förbrukning av energi och andra resurser. Det nya direktivet innebar en del ändringar och en rad skärpningar i fråga om kraven på information. Medan det gamla direktivet endast omfattade information om hushållsapparaters energiförbrukning omfattar det nya direktivet också information om andra resurser, t.ex. vatten och kemikalier. Vidare infördes genom det nya direktivet ett obligatoriskt krav på information i de avseenden och på det sätt som anges i särskilda genomförandedirektiv för olika slag av apparater.
Bakgrund
2.7.2. Lagen om ekodesign
Det s.k. ekodesign-direktivet11 antogs 2005 i syfte att skapa ett ramverk för att fastställa minimikrav på energieffektivitet och andra miljöaspekter för olika produktgrupper. Direktivet har genomförts i lagen (2008:112) om ekodesign och syftar till att främja en effektiv energianvändning och en låg miljöpåverkan av energianvändande produkter genom att miljöaspekter integreras i produktdesignen för att förbättra produktens eller delens miljöprestanda under hela dess livscykel (ekodesign). Inom ramen för ekodesigndirektivet har en mängd s.k. genomförandeåtgärder antagits som innebär att det fastställs minimikrav på energieffektivitet för att få släppa ut sådana produkter på marknaden. Förhandlingsarbetet med genomförandeåtgärder enligt ekodesigndirektivet har under de senaste åren ofta hanterats parallellt med framtagande av energimärkningskrav. I kommittologin har också frågorna hanterats i samma kommitté – Kommittén för energimärkning och ekodesign. Hösten 2009 antogs en omarbetning av det s.k. ekodesign-direktivet (Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober juli 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter som innebar en vidgning i förhållande till direktiv 2005/32/EG till att omfatta även energirelaterade produkter). Direktivet antogs enligt artikel 95 i EG-fördraget, vilket innebär att dess primära syfte är att harmonisera relevanta bestämmelser på det aktuella området för att upprätta den inre marknaden och få denna att fungera. Ett viktigt syfte med direktivet är självfallet också att öka energieffektiviteten och minska miljöpåverkan vid produktion och användning av produkter som använder energi.
11 Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/32/EG av den 6 juli 2005 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energianvändande produkter och om ändring av rådets direktiv 92/42/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 96/57/EG och 2000/55/EG.
Bakgrund Ds 2010:34
2.7.3. Förordningen om Energy Star (Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 106/2008 av den 15 januari 2008 om ett gemenskapsprogram för energieffektivitetsmärkning av kontorsutrustning)
Sedan 2001 finns ett avtal mellan EU och USA om ett program för frivillig energieffektivitetsmärkning av kontorsutrustning. Bestämmelser utifrån ett reviderat avtal som slöts 2006 finns i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 106/2008 av den 15 januari 2008 om ett gemenskapsprogram för energieffektivitetsmärkning av kontorsutrustning. Det reviderade avtalet är ett ramavtal om ett fortsatt samarbete för att främja energieffektivisering av kontorsapparater. Avtalet innehåller också nya och mer krävande kriterier för energieffektivitet, som gäller både när apparaterna är i standby-läge och då de används. Kriterierna ska löpande anpassas till ny teknik och till produktutvecklingen. Energy Star omfattar datorer, skärmar, skrivare, kopiatorer, skannrar och faxar. Energimyndigheten har i uppgift att bevaka att förordningen följs i Sverige. Energimyndigheten har även i uppdrag att vara expertmyndighet avseende Energy Star-programmet. I detta ingår att Energimyndigheten skall utse svensk företrädare till Europeiska gemenskapens styrelse för Energy Star (ECESB). Energimyndigheten ska även svara för att information om Energy Star-programmet finns tillgänglig för konsumenter och berörda organ. För närvarande pågår förberedelser för att på nytt förnya avtalet om Energy Star mellan EU och USA vilket planeras att ske under 2011.
2.7.4. Förordningen om europeisk miljömärkning
Ett system för frivillig miljömärkning inom EU, den s.k. Blomman (EU Ecolabel), med syfte att främja produkter med reducerad påverkan på miljön under hela sin livscykel beslutades 1992. Idag finns det kriterier för EU Ecolabel inom 28 produktkategorier.
Bakgrund
Dessa omfattar bl.a. rengöringsprodukter, tvål och schampo, diskmedel, värmepumpar, TV-apparater, datorer, glödlampor, tvättmedel, skor, textilier, campingplatser, pappersprodukter, bäddmadrasser, trämöbler, golv, jordförbättringsmedel, färger och lacker och smörjmedel. Vissa av de produkter som i dag omfattas av märkning med EU Ecolabel omfattas också av krav på obligatorisk energimärkning.
En revidering av den frivilliga europeiska miljömärkningen beslutades 2009. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 66/2010 av den 25 november 2009 om ett EU-miljömärke trädde i kraft i februari 2010. Den nya förordningen syftar till att stärka Blommans genomslag, bland annat genom att sänka företagens kostnader för att Blomman-märka sina produkter. Den nya förordningen för Blomman innebär i korthet följande:
– Blomman anpassas till EU:s handlingsplan för hållbar konsumtion och produktion.
– En utredning genomförs för att studera lämpligheten av en utvidgning av Blomman så att den kan omfatta livsmedel.
– Harmonisering med andra märkningar underlättas. – Processen för utveckling av kriterier förenklas. – Årsavgiften sänks och görs frivillig.
2.7.5. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter innehåller allmänna bestämmelser om marknadskontroll som rör saluföring av produkter. Marknadskontroll definieras som en myndighets åtgärd för att säkerställa att en vara som gjorts tillgänglig på marknaden uppfyller gällande krav.
Bakgrund Ds 2010:34
Förordningen är en europeisk ram för användning av
ackreditering och anger tvingande krav på medlemsstaternas marknadskontroll. Förordningen kompletterar sektorsdirektivens krav på marknadskontroll. För att uppfylla syftet med energimärkningsdirektivet anges i detta direktiv mer detaljerade bestämmelser för att uppfylla syftet med märkningsbestämmelserna. Dessa bestämmelser överensstämmer med förordning (EG) nr 765/2008.
För svenskt vidkommande pågår arbete med att anpassa svensk lagstiftning utifrån denna förordning. I betänkandet EU,
Sverige och den inre marknaden – En översyn av horisontella bestämmelser inom varu- och tjänsteområdet (SOU 2009:71) har det gjorts översyn av horisontella bestämmelser inom varu- och tjänsteområdet och i betänkandet föreslås en rad åtgärder som kan förbättra företagens villkor och skapa förutsättningar för att bättre ta tillvara den inre marknadens fördelar i Sverige.
Betänkandet bereds för närvarande i Regeringskansliet. Swedac (Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll) är den myndighet som har samordningsansvar vad gäller frågor om marknadskontroll, vilket bl.a. sker genom Marknadskontrollrådet. I Marknadskontrollrådet är de sektorsmyndigheter som ansvarar för marknadskontroll utifrån olika sektorsregleringar representerade.
2.7.6. Marknadsföringslagen
Marknadsföringslagen (2008:486) syftar till att främja konsumenternas och näringslivets intressen i samband med marknadsföring av produkter och att motverka marknadsföring som är otillbörlig mot konsumenter och näringsidkare. Marknadsföringslagen gäller bl.a. för marknadsföring av varor som framöver kan omfattas av delegerade akter enligt energimärkningsdirektivet. Den som bryter mot reglerna i marknadsföringslagen kan förbjudas att fortsätta med sin marknadsföring eller åläggas att lämna information vid marknadsföringen.
Bakgrund
Den som bryter mot marknadsföringslagen kan i vissa fall även bli skyldig att betala en särskild avgift på lägst fem tusen kronor och högst fem miljoner kronor som tillfaller staten. Konsumentverket utövar tillsyn enligt marknadsföringslagen.
3. Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU av den 19 maj 2010 om märkning och standardiserad produktinformation som anger energirelaterade produkters användning av energi och andra resurser
Bakgrund
Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU om märkning och standardiserad produktinformation som anger energirelaterade produkters användning av energi och andra resurser (energimärkningsdirektivet) antogs den 19 maj 2010.
Ingressen
Inledningsvis nämns att rådets direktiv 92/75/EEG av den 22 september 1992 om märkning och standardiserad konsumentinformation som anger hushållsapparaters förbrukning av energi och andra resurser har ändrats väsentligt. Med anledning av dessa ändringar bör direktivet av tydlighetsskäl ändras. (1)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU Ds 2010:34 av den 19 maj 2010 om märkning och standardiserad produktinformation som anger energirelaterade produkters användning av energi och andra resurser
Det direktivet är bara tillämpligt på hushållsapparater. Tillämpningsområdet bör nu utvidgas till att omfatta energirelaterade produkter som direkt eller indirekt kraftigt påverkar energianvändningen under användningen. (2)
Slutanvändarna bör få tillgång till korrekt, relevant och jämförbar information om den energi som varje energirelaterad produkt använder. Därmed bör detta påverka deras val av produkter till förmån för mer energieffektiva produkter. (5)
Eftersom information om energianvändningen spelar en avgörande roll när det gäller att påverka marknadskrafterna är det nödvändigt att införa en enhetlig etikett för alla produkter av samma slag och att förse slutanvändare med kompletterande standardiserad information om produkternas energieffektivitet. Dessutom bör slutanvändare som inte kan se produkten utställd, och därmed inte heller etiketten, få denna standardiserade information. (8)
Artikel 1
Artikeln, som består av tre punkter, har rubriken ”Tillämpningsområde”.
Punkten 1
Här anges att det genom direktivet inrättas en ram för harmoniseringen av vissa nationella åtgärder.
De åtgärder som avses är information till slutanvändaren om energirelaterade produkter. Syftet med denna information är att ge slutanvändaren möjlighet att välja mer effektiva produkter när det gäller inköp av energirelaterade produkter.
Ds 2010:34 Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU av den 19 maj 2010 om märkning och standardiserad produktinformation som anger energirelaterade produkters användning av energi och andra resurser
Den typ av information som särskilt avses är märkning och standardiserad produktinformation. Informationen ska främst avse en produkts användning av energi men även, när så är relevant, produktens användning av andra väsentliga resurser. Även kompletterande uppgifter kan ges i informationen.
Energirelaterad produkt eller produkt definieras i artikel 2 a som ”en vara som påverkar energianvändningen när den används och som släpps ut på marknaden och/eller tas i bruk i unionen, inklusive delar avsedda att ingå i energirelaterade produkter som omfattas av detta direktiv, vilka släpps ut på marknaden och/eller tas i bruk som enskilda delar för slutanvändare och vilkas miljöprestanda kan bedömas separat”.
Andra väsentliga resurser definieras i artikel 2 c som ”vatten, kemikalier eller varje annat ämne som en produkt använder vid normal användning”.
Kompletterande information definieras i artikel 2 d som ”övriga upplysningar om en produkts prestanda och egenskaper som gäller, eller bidrar till att bedöma, dess användning av energi eller andra väsentliga resurser, baserade på mätbara uppgifter”.
Punkten 2
I denna punkt anges på vilka produkter direktivet ska tillämpas, nämligen energirelaterade produkter som under användning har en betydande direkt eller indirekt påverkan på användningen av energi och, när det är relevant, andra väsentliga resurser.
Direkt påverkan definieras i artikel 2 e som ”påverkan av produkter som under användning faktiskt använder energi”.
Indirekt påverkan definieras i artikel 2 f som ”påverkan av produkter som inte använder energi men som under användning bidrar till energisparande”.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU Ds 2010:34 av den 19 maj 2010 om märkning och standardiserad produktinformation som anger energirelaterade produkters användning av energi och andra resurser
Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 kräver, på grund av sin karaktär, inga genomförandeåtgärder.
Närmare bestämmelser om den information till slutanvändaren, särskilt genom märkning och standardiserad produktinformation, som nämns i punkten 1, ges i artiklarna 4–7.
Punkten 3
I denna punkt undantas tre typer av produkter från direktivets tillämpning, nämligen begagnade produkter, transportmedel för personer eller varor samt märkplåtar eller motsvarande som fästs på produkter av säkerhetsskäl.
Bestämmelsen genomförs genom 1 § tredje stycket i lagen.
Artikel 2
Artikeln, som har rubriken ”Definitioner”, innehåller just definitioner.
Artikeln kräver, på grund av sin karaktär, inga genomförandeåtgärder.
Artikel 3
Artikeln, som består av fyra punkter, har rubriken ”Medlemsstaternas ansvar”.
Ds 2010:34 Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU av den 19 maj 2010 om märkning och standardiserad produktinformation som anger energirelaterade produkters användning av energi och andra resurser
Punkten 1
Inledningsvis anges att medlemsstaterna ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa fyra angivna mål enligt följande.
a) Alla leverantörer och återförsäljare som är etablerade inom medlemsstatens territorium ska fullgöra de skyldigheter som anges i artiklarna 5 och 6.
Leverantör definieras i artikel 2 h som ”tillverkaren eller dennes auktoriserade representant inom unionen eller den importör som släpper ut produkten eller tar denna i bruk på unionsmarknaden. Om det inte finns någon sådan ska varje fysisk eller juridisk person som släpper ut produkter som omfattas av detta direktiv, eller tar dem i bruk, anses vara leverantör”.
Återförsäljare definieras i artikel 2 g som ”detaljist eller annan person som säljer, hyr ut, erbjuder för hyrköp eller ställer ut produkter som är avsedda för slutanvändare”.
Utsläppande på marknaden definieras i artikel 2 i som ”tillgängliggörande av en produkt för första gången på unionsmarknaden i syfte att den ska spridas eller användas inom unionen, i vinstsyfte eller gratis och oavsett försäljningsteknik”.
Ibruktagande definieras i artikel 2 j som ”den första användningen av en produkt för avsett ändamål inom unionen”.
Bestämmelsen kräver, på grund av sin karaktär, inga genomförandeåtgärder.
b) Det ska vara förbjudet att på produkter som omfattas av direktivet anbringa etiketter, märken, symboler eller påskrifter som gäller användning av energi eller, där det är relevant, andra väsentliga resurser om de inte uppfyller kraven i detta direktiv eller de relevanta delegerade akterna.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU Ds 2010:34 av den 19 maj 2010 om märkning och standardiserad produktinformation som anger energirelaterade produkters användning av energi och andra resurser
Detta gäller dock bara om anbringandet kan leda till missförstånd eller förväxling hos slutanvändarna under användning.
Bestämmelsen genomförs genom 13 § i lagen.
c) I samband med att systemet med etiketter och informationsblad avseende energianvändning eller energisparande införs ska upplysnings- och reklamkampanjer genomföras. Kampanjerna ska syfta till att främja energieffektivitet och att uppmuntra slutanvändare till en mer ansvarsfull energianvändning.
d) Lämpliga åtgärder ska vidtas för att uppmuntra berörda myndigheter att samarbeta sinsemellan och förse varandra och kommissionen med information för att bidra till tillämpningen av direktivet. Samarbetet och informationsutbytet ska i största möjliga mån ske elektroniskt och kostnadseffektivt och det ska garantera säkerhet och sekretess och, då det är nödvändigt, skydd för känslig information.
Punkten 2
Om en produkt inte stämmer överens med kraven för etiketten eller informationsbladet är leverantören skyldig att säkerställa att produkten överensstämmer med kraven genom att medlemsstaten fastställer villkor för detta.
Bestämmelsen syftar både på det förhållandet att produkten inte motsvarar de uppgifter som anges på etiketten och i informationsbladet och på det förhållandet att etiketten och informationsbladet inte är utformat enligt föreskrifterna i den delegerade akten för produkten i fråga.
Uttrycket att medlemsstaten ska fastställa villkoren för rättelse innebär, för svenskt vidkommande, att behörig myndighet ska förelägga leverantören att vidta de åtgärder som krävs för att kraven ska vara uppfyllda.
Ds 2010:34 Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU av den 19 maj 2010 om märkning och standardiserad produktinformation som anger energirelaterade produkters användning av energi och andra resurser
Vidare föreskrivs att om en produkt brister i överensstämmelse ska medlemsstaten vidta förebyggande åtgärder samt åtgärder som syftar till att säkerställa överensstämmelse inom en bestämd tidsram. Därvid ska den skada som vållats beaktas.
Innebörden av detta stycke är detsamma som innebörden av föregående stycke.
Om bristande överensstämmelse fortsätter ska medlemsstaten antingen fatta beslut om att begränsa eller förbjuda utsläppande på marknaden och/eller ibruktagande av produkten eller se till att produkten dras tillbaka från marknaden.
Om produkten dras tillbaka från marknaden eller om utsläppande på marknaden förbjuds ska kommissionen och övriga medlemsstater omedelbart informeras.
Punkten genomförs genom 15 § i lagen.
Punkterna 3 och 4
I dessa punkter regleras viss rapporteringsskyldighet för medlemsstaterna gentemot kommissionen och kommissionens skyldighet att tillhandahålla Europaparlamentet och rådet en sammanfattning av dessa rapporter.
Artikel 4
Artikeln har rubriken ”Informationskrav”.
Enligt artikeln ska medlemsstaterna säkerställa att viss information tillställs slutanvändarna av hushållsapparater enligt följande.
a) Information ska tillhandahållas slutanvändare av hushållsapparater. Informationen ska lämnas genom ett informationsblad och en etikett.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU Ds 2010:34 av den 19 maj 2010 om märkning och standardiserad produktinformation som anger energirelaterade produkters användning av energi och andra resurser
Informationen ska avse apparatens användning av elektrisk energi, av andra former av energi och, där så är relevant, av andra väsentliga resurser. Dessutom ska ytterligare upplysningar lämnas enligt delegerade rättsakter. Informationen ska lämnas när produkten ställs ut för eller bjuds ut till försäljning, hyra eller kreditköp. Informationsskyldigheten gäller oavsett om utställandet eller utbjudandet sker direkt eller indirekt genom någon form av distansförsäljning, inbegripet via Internet.
I den delegerade rättsakt som gäller en produkt kommer all den information som ska lämnas på etiketten och informationsbladet att anges.
Bestämmelsen kräver, på grund av sin karaktär, inga genomförandeåtgärder.
Närmare bestämmelser om de skyldigheter som regleras i avsnitt a finns i artiklarna 5–7.
b) Den information som nämns i punkten a ska, när det gäller inbyggda eller installerade produkter, bara lämnas när detta krävs i en delegerad akt.
Med inbyggda produkter avses främst delar som är fast installerade i en energirelaterad produkt. Med installerade produkter avses produkter som kräver mer omfattande installationsåtgärder än exempelvis vanliga hushållsprodukter, såsom tvätt- och diskmaskiner. Som exempel på installerade produkter kan nämnas varmvattenberedare.
Bestämmelsen genomförs genom 5 § andra stycket i lagen.
c) All reklam som avser en särskild typ av energirelaterade produkter ska innehålla en hänvisning till produktens energieffektivitetsklass. Detta gäller dock bara om produkten omfattas av en delegerad akt och om energirelaterad information eller prisinformation har lämnats avseende den särskilda typen.
Ds 2010:34 Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU av den 19 maj 2010 om märkning och standardiserad produktinformation som anger energirelaterade produkters användning av energi och andra resurser
Med uttrycket ”en särskild typ av produkt” avses en variant eller modell av en produkt som omfattas av en delegerad akt.
Produktens energieffektivitetsklass anges i den delegerade akten för produkten. Det finns sju klasser, rubricerade från A till G.
Bestämmelsen genomförs genom 9 § i lagen.
d) Allt tekniskt reklammaterial som beskriver de specifika tekniska parametrarna för en energirelaterad produkt, såsom tekniska manualer och broschyrer, ska ge slutanvändaren den information som behövs om energianvändningen eller innehålla en hänvisning till produktens energieffektivitetsklass. Detta gäller oavsett om informationen lämnas i pappersform eller på Internet.
Bestämmelsen genomförs genom 10 § i lagen.
Artikel 5
Artikeln har rubriken ”Leverantörernas ansvar”.
Enligt artikeln ska medlemsstaterna säkerställa följande.
a) En leverantör som släpper ut på marknaden eller tar i bruk en produkt som omfattas av en delegerad akt ska tillhandahålla en etikett och ett informationsblad.
Bestämmelsen genomförs genom 5 § i lagen.
b) En leverantör ska upprätta en teknisk dokumentation av produkten. Dokumentationen ska vara utformad så att man kan bedöma riktigheten av den information som finns på etiketten och i informationsbladet.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU Ds 2010:34 av den 19 maj 2010 om märkning och standardiserad produktinformation som anger energirelaterade produkters användning av energi och andra resurser
Den tekniska dokumentationen ska innehålla en allmän beskrivning av produkten, resultaten av konstruktionsberäkningar, dock endast om det är relevant, tillgängliga provningsrapporter, inbegripet sådana som har utarbetats av anmälda organ som är behöriga enligt annan unionslagstiftning samt, när värdena används för liknande modeller, de hänvisningar som gör det möjligt att identifiera dessa modeller.
Då denna tekniska dokumentation upprättas får sådan dokumentation användas som är upprättad enligt de krav som läggs fast i relevant unionslagstiftning.
Bestämmelsen genomförs genom 11 § i lagen.
c) Leverantörerna ska hålla den tekniska dokumentationen tillgänglig för kontroll i fem år efter det att den sista produkten tillverkades.
På begäran ska den tekniska dokumentationen hållas tillgänglig i en elektronisk version inom tio arbetsdagar. De myndigheter som svarar för marknadsövervakning i den aktuella medlemsstaten samt kommissionen har rätt att direkt framställa en sådan begäran. Om en myndighet i en annan medlemsstat vill ta del av dokumentationen måste en sådan begäran gå via myndigheten i den aktuella medlemsstaten eller via kommissionen.
Bestämmelserna genomförs genom 12 § i lagen.
d) Leverantören ska kostnadsfritt tillhandahålla etiketter och informationsblad.
Bestämmelsen genomförs genom 5 § i lagen. e–h) Här ges närmare bestämmelser om etiketter och informationsblad.
Bestämmelserna kommer att genomföras i förordningar och myndighetsföreskrifter.
Ds 2010:34 Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU av den 19 maj 2010 om märkning och standardiserad produktinformation som anger energirelaterade produkters användning av energi och andra resurser
Artikel 6
Artikeln har rubriken ”Återförsäljarnas ansvar”.
Enligt artikeln ska medlemsstaterna säkerställa följande.
a) En återförsäljare ska anbringa etiketter på produkter som säljs till slutanvändare. Detta ska ske synligt och läsligt samt på ett korrekt sätt. Återförsäljaren ska dessutom se till att informationsbladet finns med i produktbroschyren och i andra handlingar som följer med produkten när den säljs.
b) När en produkt, som omfattas av en delegerad akt, ställs ut ska återförsäljaren fästa etiketten på produkten. Detta ska ske på den väl synliga plats som anges i den delegerade akten. Etiketten ska vara avfattad på det relevanta språket.
Artikeln genomförs genom 8 respektive 6 § i lagen.
Artikel 7
Artikeln har rubriken ”Distansförsäljning och andra försäljningsformer”.
I artikeln regleras frågor om information om produkten när försäljning, hyra eller kreditköp sker på annat sätt än genom direktförsäljning. Med detta avses försäljningsformer där man inte kan vänta sig att en eventuell slutanvändare ser produkten utställd. Som exempel anges försäljning genom postorder, via katalog, via Internet och telefonförsäljning. I dessa fall ska den delegerade akten innehålla bestämmelser som säkerställer att eventuella slutanvändare före köpet får den information som lämnas på etiketten och i informationsbladet för produkten. I den delegerade akten ska, när så är lämpligt, specificeras på vilket sätt etiketten eller informationsbladet, eller den information som lämnas där, ska göras tillgänglig för en eventuell slutanvändare.
Artikeln genomförs genom 7 § i lagen.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU Ds 2010:34 av den 19 maj 2010 om märkning och standardiserad produktinformation som anger energirelaterade produkters användning av energi och andra resurser
Artikel 8
Artikeln, som har två punkter, har rubriken ”Fri rörlighet”.
Punkten 1
Medlemsstaterna får inte förbjuda, begränsa eller förhindra utsläppande på marknaden eller ibruktagande av en produkt som omfattas av och är förenligt med direktivet och den tillämpliga delegerade akten.
Bestämmelsen kräver, på grund av sin karaktär, inga genomförandeåtgärder.
Punkten 2
En medlemsstat ska anse att etiketter och informationsblad uppfyller kraven i direktivet och i den delegerade akten om inte medlemsstaten har bevis om motsatsen.
Om det finns anledning att misstänka att informationen på etikett och informationsblad inte är korrekt ska medlemsstaten kräva att leverantören tillhandahåller bevis för att informationen på etiketten och informationsbladet är korrekt. Bevis ska tillhandahållas i form av sådana handlingar som avses i artikel 5.
Bestämmelsen i andra stycket genomförs genom 12 § i lagen.
Artikel 9
Artikeln, som består av fyra punkter, har rubriken ”Offentliga upphandlingar och incitament”.
Ds 2010:34 Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU av den 19 maj 2010 om märkning och standardiserad produktinformation som anger energirelaterade produkters användning av energi och andra resurser
Punkten 1
Om en produkt omfattas av en delegerad akt ska upphandlande myndigheter sträva efter att enbart upphandla produkter som uppfyller kriterierna för de högsta prestandanivåerna och som tillhör den högsta energieffektivitetsklassen.
Prestandanivåer anges i den delegerade akten och avser andra prestanda än energieffektivitet, exempelvis buller och tvättprestanda vad gäller tvättmaskiner.
Bestämmelsen gäller för upphandlande myndigheter som ingår offentliga byggentreprenadkontrakt, varukontrakt eller tjänstekontrakt som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster och som inte är undantagna med stöd av artiklarna 12–18 i det direktivet.
En medlemsstat får också kräva att de upphandlande myndigheterna endast upphandlar produkter som uppfyller kriterierna.
En medlemsstat får också besluta att dessa kriterier endast ska tillämpas om detta är kostnadseffektivt, ekonomiskt genomförbart och tekniskt lämpligt samt om tillräcklig konkurrens råder.
Punkten 2
Punkten 1 gäller bara för kontrakt, vars värde uppgår till eller överstiger de tröskelvärden som fastställs i artikel 7 i direktiv 2004/18/EG.
Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 genomförs genom 14 § i lagen.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU Ds 2010:34 av den 19 maj 2010 om märkning och standardiserad produktinformation som anger energirelaterade produkters användning av energi och andra resurser
Punkten 3
Om en medlemsstat tillhandahåller ett incitament för en produkt som omfattas av en delegerad akt ska medlemsstaten sträva efter de högsta prestandanivåer och den högsta energieffektivitetsklass som anges i den delegerade akten.
Med uttrycket ”incitament” avses olika former av stöd, bidrag, etc.
Som incitament anses inte beskattning och skattefrågor.
Punkten 4
Om en medlemsstat tillhandahåller incitament för en produkt ska prestandanivåerna uttryckas i form av klasser som dessa är definierade i den delegerade akten.
Bestämmelsen gäller både vid incitament för slutanvändare av produkter med hög energieffektivitet och vid incitament för industrier som marknadsför och producerar sådana produkter.
Bestämmelsen gäller inte då medlemsstaten föreskriver högre prestandanivåer än det tröskelvärde som anges i den delegerade akten. En medlemsstat får föreskriva högre prestandanivåer än tröskelvärdet för den högsta energieffektivitetsklass som anges i den delegerade akten.
Med tröskelvärde avses den lägsta prestandanivån i den delegerade akten.
Artikel 10
Artikeln, som består av fyra punkter, har rubriken ”Delegerade akter”.
Artikeln riktar sig till kommissionen.
Ds 2010:34 Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU av den 19 maj 2010 om märkning och standardiserad produktinformation som anger energirelaterade produkters användning av energi och andra resurser
Punkten 1
Om en produkt uppfyller vissa kriterier ska kommissionen fastställa närmare föreskrifter om etiketten och informationsbladet för denna produkt. Detta ska ske genom en delegerad akt.
Föreskrifterna ska reglera den information om användning av energi och andra väsentliga resurser under användning som ska anges på etiketten och informationsbladet. Informationen har till syfte att göra det möjligt dels för slutanvändare att fatta beslut om inköp på bättre grunder, dels för marknadsövervakningsmyndigheter att kontrollera huruvida produkter överensstämmer med den information som anges på etiketten och informationsbladet.
Om den delegerade akten innehåller bestämmelser om användning av både energi och väsentliga resurser ska etikettens utformning och innehåll framhäva energianvändningen.
Punkten 2
I denna punkt anges de kriterier som en produkt ska uppfylla för att en delegerad ska beslutas om produkten.
Två kriterier anges. Produkten ska ge betydande möjligheter att spara energi och, när det är relevant, andra väsentliga resurser. Det ska finnas stora skillnader i fråga om prestandanivåer för produkter med likvärdig funktionalitet.
Innan beslut om en delegerad akt fattas ska kommissionen beakta unionslagstiftning och självreglering. Därigenom kan kommissionen undersöka om det är möjligt att uppnå de politiska målen snabbare eller till lägre kostnad genom exempelvis frivilliga avtal än genom obligatoriska krav.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU Ds 2010:34 av den 19 maj 2010 om märkning och standardiserad produktinformation som anger energirelaterade produkters användning av energi och andra resurser
Punkten 3
I denna punkt anges ett antal omständigheter som kommissionen ska beakta då den utarbetar ett utkast till en delegerad akt.
Punkten 4
I punkten anges ett antal uppgifter som en delegerad akt ska innehålla.
Artikeln kräver, på grund av sin karaktär, inga genomförandeåtgärder.
Artikel 11
Artikeln, som består av tre punkter, har rubriken ”Utövande av delegering”.
Punkten 1
I punkten ges kommissionen befogenhet för en period om fem år att anta delegerade akter enligt artikel 10. Befogenheten förlängs automatiskt med fem år åt gången om den inte återkallas enligt artikel 12.
Punkten 2
I punkten åläggs kommissionen att delge Europaparlamentet och rådet en delegerad akt så snart den har antagits.
Ds 2010:34 Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU av den 19 maj 2010 om märkning och standardiserad produktinformation som anger energirelaterade produkters användning av energi och andra resurser
Punkten 3
Enligt denna punkt ges kommissionen den befogenhet som avses i punkten 1 med förbehåll för de villkor som nämns i artiklarna 11 och 12.
Artikeln kräver, på grund av sin karaktär, inga genomförandeåtgärder.
Artikel 12
Artikeln, som består av tre punkter, har rubriken ”Återkallande av delegering”.
I artikeln anges att befogenheten enligt artikel 10 får återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Dessutom anges de närmare villkoren för en återkallelse.
Artikeln kräver, på grund av sin karaktär, inga genomförandeåtgärder.
Artikel 13
Artikeln, som består av tre punkter, har rubriken ”Invändning mot delegerade akter”.
Enligt artikeln får Europaparlamentet eller rådet invända mot en delegerad akt inom tre månader från delgivningsdagen. Dessutom anges de närmare villkoren för en invändning.
Artikeln kräver, på grund av sin karaktär, inga genomförandeåtgärder.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU Ds 2010:34 av den 19 maj 2010 om märkning och standardiserad produktinformation som anger energirelaterade produkters användning av energi och andra resurser
Artikel 14
I artikeln, som har rubriken ”Utvärdering”, åläggs kommissionen viss rapporteringsskyldighet.
Artikeln kräver, på grund av sin karaktär, inga genomförandeåtgärder.
Artikel 15
Artikeln har rubriken ”Sanktioner”.
I denna artikel åläggs medlemsstaterna att fastställa regler om de sanktioner som ska gälla vid överträdelser av nationella bestämmelser som har antagits enligt direktivet och dess delegerade akter. Som överträdelse nämns särskilt otillåten användning av en etikett.
Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.
Medlemsstaterna ska anmäla dessa bestämmelser till kommissionen och hålla kommissionen underrättad om eventuella ändringar av bestämmelserna.
Artikeln genomförs genom 17 § i lagen. Frågan behandlas närmare i avsnitt 7.10 om sanktioner.
Artikel 16
Artikeln, som består av två punkter, har rubriken ”Införlivande”.
Ds 2010:34 Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU av den 19 maj 2010 om märkning och standardiserad produktinformation som anger energirelaterade produkters användning av energi och andra resurser
Punkten 1
Medlemsstaterna ska senast den 20 juni 2011 ha genomfört direktivet i sin lagstiftning och även tillämpa lagstiftningens bestämmelser från detta datum.
En hänvisning till direktivet ska finnas i de nationella bestämmelserna eller också ska en sådan hänvisning göras i samband med utfärdandet av bestämmelserna.
Dessutom ska det finnas en uppgift att hänvisningar i de nationella bestämmelserna till direktiv 92/75/EEG ska anses som hänvisningar till direktivet.
Punkten 2
Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala nationella bestämmelser varigenom direktivet genomförs.
Artikel 17
Enligt artikeln, som har rubriken ”Upphävande”, ska direktiv 92/75/EEG upphöra att gälla från och med den 21 juli 2011.
Dessutom anges att hänvisningar till nämnda direktiv ska anses som hänvisningar till det nya direktivet.
Artikel 18
I artikeln, som har rubriken ”Ikraftträdande”, anges att direktivet träder i kraft dagen efter det att det har publicerats i Europeiska unionens officiella tidning.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU Ds 2010:34 av den 19 maj 2010 om märkning och standardiserad produktinformation som anger energirelaterade produkters användning av energi och andra resurser
Dessutom anges att artikel 5 d, g och h ska tillämpas från och med den 31 juli 2011.
Artikel 19
Artikeln, som har rubriken ”Adressater”, anger att direktivet riktar sig till medlemsstaterna.
4. Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter (omarbetning)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/32/EG om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energianvändande produkter och om ändring av rådets direktiv 92/42/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 96/57/EG och 2000/55/EG (ekodesigndirektivet) antogs den 6 juli 2005.
Direktivets syfte är att främja en effektiv energianvändning och en låg miljöpåverkan av energianvändande produkter. Detta syfte ska uppnås genom att miljöaspekter integreras i produktdesignen på ett sådant sätt att produktens miljöprestanda under hela dess livscykel. Detta kallas i dagligt tal ekodesign.
Direktivet är uppbyggt som ett s.k. ramdirektiv, vilket innebär att direktivet endast anger vissa grundläggande bestämmelser som måste iakttas av den som släpper ut en energianvändande produkt på gemenskapsmarknaden. Direktivet nämner heller inte några specifika produkter som ska omfattas av direktivets bestämmelser.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG Ds 2010:34 av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter (omarbetning)
Enligt en viss bestämmelse i direktivet ska Europeiska kommissionen anta s.k. genomförandeåtgärder beträffande en specifik produkt om denna uppfyller vissa angivna kriterier.
En genomförandeåtgärd har formen av en förordning, där det anges en mängd krav som produkten ska uppfylla för att få släppas ut på gemenskapsmarknaden. Först i och med detta omfattas den specifika produkten av ekodesignsystemets bestämmelser.
Förordningen är direkt tillämplig i Sverige. Direktivet har genomförts i Sverige genom lagen (2008:112) om ekodesign (Prop. 2007/08:36, bet. 2007/08:NU6, rskr. 2007/08:140), som trädde i kraft den 1 maj 2008.
Lagen har ändrats genom lagen (2010:285) om ändring i lagen (2008:112) om ekodesign (Prop. 2009/10:93, bet. 2009/10:NU15, rskr. 2009/10:218). Ändringarna träder i kraft den 1 juli 2010.
Lagen är uppbyggd på samma sätt som direktivet, dvs. den är en ramlag, som bara anger de grundläggande bestämmelser som måste iakttas av den som släpper ut en energianvändande produkt på gemenskapsmarknaden. De mer specifika kraven fastställs, som nyss nämnts, i kommissionens genomförandeåtgärder.
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter (omarbetning) (det reviderade ekodesigndirektivet) antogs den 21 oktober 2009. Detta direktiv är endast en revidering av det ursprungliga ekodesigdirektivet. Den enda substantiella ändringen är att direktivet, utöver energianvändande produkter, även omfattar energirelaterade produkter.
Skillnaden mellan dessa två begrepp framgår av definitionen av energianvändande produkt i artikel 2.1 i det ursprungliga
Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade
produkter (omarbetning)
direktivet och definitionen av energirelaterad produkt i artikel 2.1 i det reviderade ekodesigndirektivet.
En energianvändande produkt definieras som en produkt som är beroende av energitillförsel (elektricitet, fossila bränslen och förnybara energikällor) för att kunna fungera som avsett eller en produkt för framställning, överföring och mätning av sådan energi.
En energirelaterad produkt definieras som en produkt som påverkar energiförbrukningen när den används.
Den nya definitionen innefattar alla produkter som omfattas av definitionen i det ursprungliga direktivet. Skillnaden mellan de två definitionerna är att den första endast omfattar produkter som kräver tillförsel av energi för att fungera medan den nya definitionen även inkluderar produkter som inte kräver tillförsel av energi för att fungera men som indirekt påverkar energiförbrukningen när den används. Som exempel brukar nämnas fönster som ju påverkar energiförbrukningen för uppvärmningen av ett hus beroende på hur effektivt de isolerar byggnaden.
Enligt det reviderade ekodesigndirektivet upphör det ursprungliga direktivet att gälla.
Det reviderade ekodesigndirektivet ska vara genomfört senast den 20 november 2010.
5. Europaparlamentets och rådets förordning 1222/2009/EG av den 25 november 2009 om märkning av däck vad gäller drivmedelseffektivitet och andra väsentliga parametrar
5.1. Ny EU-förordning om däckmärkning
Kommissionens presenterade den 13 november 2008 ett förslag till ett direktiv om märkning av däck. Förslaget presenterades parallellt med förslaget till omarbetning av energimärkningsdirektivet från 1992. Det separata förslaget om däckmärkning motiverades av att fordon och fordonsrelaterad utrustning ej föreslogs omfattas av förslaget till omarbetat energimärkningsdirektiv.
Utifrån bland annat Europaparlamentets ändringsförslag under våren 2009 presenterade kommissionen ett reviderat förslag i juni 2009, som bland annat innebär att rättsakten föreslogs bli i form av en förordning. Europaparlamentet och ministerrådet nådde en överenskommelse om kommissionens förslag till ny EU-förordning om märkning av däck den 1 oktober 2009.
Europaparlamentets och rådets förordning 1222/2009/EG Ds 2010:34 av den 25 november 2009 om märkning av däck vad gäller drivmedelseffektivitet och andra väsentliga parametrar
Förordningen EG nr 1222/2009 av den 25 november 2009 om märkning av däck vad gäller drivmedelseffektivitet och andra väsentliga parametrar publicerades i EUT den 22 december 200912.
Förordningen innebär ett obligatoriskt krav på att drivmedelseffektivitet, väggreppsförmåga vid vått vägunderlag samt buller ska anges på en etikett vid försäljning av däck för personbilar och lastbilar (så kallade C1-C3-däck). Däcken svarar i dag för omkring 20–30 procent av fordonens totala drivmedelsförbrukning, vilket innebär att en minskad energiintensitet i hög grad kan bidra till minskade utsläpp från transportsektorn. De mest energieffektiva däcken kan minska drivmedelsförbrukningen med upp till tio procent. Genom märkningen underlättas konsumentens val av energieffektiva däck. Enligt beräkningar som gjorts tros märkningen kunna innebära totala drivmedelsbesparingar på ungefär fem procent på lite sikt.
Däckmärkningen kompletterar den nyligen antagna lagstiftningen om typgodkännande av däck som omfattar minimikrav för att få släppa ut däck på marknaden. Minimikraven avseende rullmotstånd, väggrepp på vått underlag och externt däck- och vägbanebuller börjar gälla i oktober 2012. Ytterligare förbättringar utöver dessa nivåer kommer att drivas fram med hjälp av märkningssystemet. Märkningssystemet motsvarar det som i dag gäller för hushållsapparater, det vill säga som bygger på A-G-märkning. Förordningen träder i kraft den 1 november 2012. Kravet på märkning ska gälla för däck som är tillverkade från och med den 1 juli 2012.
12 Celex 32009R1222, EUT L 342, 22.12.2009, s. 46–58.
Ds 2010:34 Europaparlamentets och rådets förordning 1222/2009/EG av den 25 november 2009 om märkning av däck vad gäller drivmedelseffektivitet och andra väsentliga parametrar
Figur 1 Utformning av etiketten för däckmärkning
Europaparlamentets och rådets förordning 1222/2009/EG Ds 2010:34 av den 25 november 2009 om märkning av däck vad gäller drivmedelseffektivitet och andra väsentliga parametrar
5.2. Bestämmelser i däckmärkningsförordningen som kräver kompletterande åtgärder i Sverige
Däckmärkningsförordningen innehåller huvudsakligen tekniska bestämmelser om däckmärkningens utformning. Artiklarna 8–12 i förordningen riktar sig emellertid till medlemsstaterna och ställer bl.a. krav på att kontrollförfaranden av att märkningskraven efterlevs finns i medlemsstaterna. I artikel 12 framgår att medlemsstaterna ska säkerställa att en marknadsövervakande myndighet ska kontrollera överensstämmelsen med artiklarna 4, 5 och 6 i förordningen. En nationell tillsynsmyndighet i respektive medlemsstat behöver således utses för dessa uppgifter. Tillsynsuppgifterna motsvarar dem som gäller enligt det reviderade energimärkningsdirektivet. Tillsynen omfattar dels försäljningsställen, det vill säga att produkterna är märkta, dels tillsyn över att de uppgifter tillverkarna deklarerat på energimärkningsetiketten är korrekta.
5.3. Anpassning av däckmärkningen till den tekniska utvecklingen och översyn
I artikel 11 framgår att det planeras ske ändringar och anpassningar av däckmärkningen till den tekniska utvecklingen.
De kompletterande åtgärder som räknas upp är följande: – införande av informationskrav som avser kategorisering avseende väggrepp på vått underlag för C2- och C3-däck, under förutsättning att lämpliga harmoniserade testmetoder finns tillgängliga,
– anpassning, i tillämpliga fall, av väggreppsklassen till de tekniska egenskaperna hos däck som i huvudsak är utformade för att ge bättre prestanda på is- och/eller snöunderlag än ett normalt däck i fråga om förmågan att starta, behålla eller hejda fordonsrörelse.
Ds 2010:34 Europaparlamentets och rådets förordning 1222/2009/EG av den 25 november 2009 om märkning av däck vad gäller drivmedelseffektivitet och andra väsentliga parametrar
– anpassning av bilagorna I−IV till den tekniska utvecklingen.
Sådana kompletteringar ska enligt artikel 11 antas i enlighet med det föreskrivande kommittéförfarande med kontroll som föreskrivs i artikel 13. Kommissionen har låtit inrätta en sådan kommitté som påbörjar sitt arbete under hösten 2010. Energimyndigheten i samråd med Transportstyrelsen kommer att representera Sverige i detta kommittéarbete.
Enligt artikel 14 ska kommissionen vidare bedöma om det behövs en översyn av däckmärkningsförordningen med beaktande av bl.a. när det gäller slutanvändarnas medvetenhet, om märkningssystemet bör utökas till att omfatta regummerade däck, om nya däckparametrar, som körsträcka, bör införas, och den information om däckparametrar som fordonsleverantörerna och fordonsdistributörerna tillhandahåller slutanvändare. Kommissionen ska lägga fram resultatet av bedömningen för Europaparlamentet och rådet senast den 1 mars 2016 och, i lämpliga fall, lägga fram förslag för Europaparlamentet och rådet.
6. Förslag
6.1. En ny lag om märkning och standardiserad produktinformation avseende energirelaterade produkter
Förslag: En ny lag om märkning och standardiserad
produktinformation avseende energirelaterade produkter införs. Lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater ska upphöra att gälla från och med den 21 juli 2011. Den upphävda lagen ska alltjämt tillämpas beträffande produkter som omfattas av föreskrifter, vilka har meddelats med stöd av den upphävda lagen.
Skälen för förslaget: De ändringar som har beslutats i det
reviderade energimärkningsdirektivet innebär omfattande förändringar i förhållande till det tidigare energimärkningsdirektivet som antogs 1992. Ändringarna påverkar också i stor utsträckning det hittillsvarande genomförandet av det tidigare energimärkningsdirektivet i svensk rätt i lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater (energimärkningslagen). Ändringarna innebär bl.a. att direktivets omfång vidgas från hushållsapparater till att omfatta energirelaterade produkter, dvs. även produkter som inte själva är beroende av energitillförsel, men som har en inverkan på energianvändningen. Direktivet vidgas även från att tidigare ha varit riktat mot konsumentprodukter till att omfatta också industri- och kommersiella produkter.
Förslag Ds 2010:34
Vidare har ändringar och tillägg av definitioner gjorts i direktivet, informations- och märkningskraven har reviderats samt nya bestämmelser om reklam för energirelaterade produkter och tillsyn införts. I direktivet har också ett antal anpassningar gjorts utifrån ikraftträdandet av Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).
Framtida produktmärkningar kommer att beslutas i form av s.k. delegerade akter genom EU-förordningar i stället för som tidigare genom särskilda produktdirektiv som genomförts i svensk rätt genom myndighetsföreskrifter. Detta innebär ett behov av lagtekniska anpassningar utifrån en ny lagstiftningsmetod på EU-nivån. Även i övrigt finns ett behov av en viss språklig modernisering av lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater. Vissa av de bestämmelser som i dag återfinns i förordningen (1994:1774) om märkning av hushållsapparater bör i stället tas upp i lagen. Vissa närmare föreskrifter planeras dock fortsatt anges i förordning. Sammantaget medför detta så omfattande ändringar i förhållande till nuvarande energimärkninglag att en ny lag om energimärkning av energirelaterade produkter är motiverad.
Lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater föreslås upphöra att gälla från och med den 21 juli 2011. Den upphävda lagen föreslås dock alltjämt tillämpas beträffande produkter som omfattas av föreskrifter, vilka har meddelats med stöd av den upphävda lagen. I det reviderade energimärkningsdirektivets artikel 17 framgår att direktiv 92/75/EEG ska upphöra att gälla med verkan från och med den 21 juli 2011, utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter när det gäller de tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning och tillämpning av direktivet som anges närmare i direktiv 2010/30/EU, del B i bilaga I. Hänvisningar till direktiv 92/75/EEG ska anses som hänvisningar till direktiv 2010/30/EU. Det finns därmed ett behov av att gällande energimärkningslag fortsatt ska tillämpas för de produktdirektiv som antagits inom ramen för direktiv 92/75/EEG.
Förslag
Inom ramen för den befintliga energimärkningslagen har tio produktdirektiv antagits för åtta olika produktgrupper som beskrivits närmare i avsnitt 3.1. Dessa produktdirektiv kommer fortsatt att gälla tills dess att de kommer bli att föremål för en översyn av kommissionen. Produktdirektiven har i Sverige genomförts genom myndighetsföreskrifter hos Energimyndigheten. Kommissionen kommer vid en översyn av produktmärkningsreglerna för befintliga märkningar föreslå revideringar i form av EU-förordningar som då blir direkt gällande rätt i Sverige. Därmed kommer det framöver inte som hittills finnas behov av att utfärda myndighetsföreskrifter för att genomföra de nya produktmärkningar som kommer att beslutas av kommissionen genom delegerade akter.
6.2. Lagens tillämpningsområde
Förslag: Lagen ska tillämpas för energirelaterade produkter
som omfattas av föreskrifter i en delegerad akt enligt artikel 10 i direktiv 2010/30/EU. Lagen ska även tillämpas för tillsynen av att föreskrifterna i Europaparlamentets och rådets förordning EG nr 1222/2009 av den 25 november 2009 om märkning av däck vad gäller drivmedelseffektivitet och andra väsentliga parametrar följs.
Skälen för förslaget: Det reviderade energimärknings-
direktivet är ett ramdirektiv vilket innebär att det i direktivet anges vissa grundläggande krav på energimärkning av produkter och vissa åtgärder som skall vidtas innan en produkt släpps ut på marknaden eller tas i bruk. Några specifika produkter nämns inte i direktivet, utan de specifika märkningskraven kommer att anges i delegerade akter som kommer beslutas av kommissionen i form av förordningar som blir direkt tillämpliga inom EU.
Förslag Ds 2010:34
Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU om märkning och standardiserad produktinformation som anger energirelaterade produkters användning av energi och andra resurser (energimärkningsdirektivet) antogs den 19 maj 2010.
Direktivets syfte är att göra det möjligt för slutanvändare av energirelaterade produkter att välja de mest effektiva produkterna, främst vad avser energieffektivitet men även beträffande användning av andra väsentliga resurser. Syftet ska uppnås genom att energirelaterade produkter förses med information om de uppgifter som påverkar produktens användning av energi och andra väsentliga resurser. Informationen ska lämnas på två sätt, nämligen på en etikett som fästs på själva produkten och i ett informationsblad som bifogas produkten.
Av vissa bestämmelser i direktivet framgår att om en viss produkt eller grupp av produkter uppfyller vissa förutsättningar ska Europeiska kommissionen anta en delegerad akt på visst angivet sätt. I en sådan akt ska först anges vilken eller vilka produkter som omfattas av den delegerade akten. Därefter ska en rad krav på energimärkning av produkten ställas upp. Dessa krav kommer att vara mer omfattande och mer preciserade än de allmänt hållna kraven i direktivet. Bestämmelserna i den delegerade akten kommer bland annat innehålla de tekniska parametrar som ska vara uppfyllda för klassificeringen av en produkt i en viss energieffektivitetsklass inom en skala från A till G. För befintliga produktmärkningar kan också ytterligare klasser läggas till om den tekniska utvecklingen kräver det; A+, A++ och A+++.
Begreppet delegerad akt introducerades genom det s.k. Lissabonfördraget, vilket undertecknades den 13 december 2007 av företrädare för de 27 medlemsstaterna. Genom fördraget genomförs omfattande förändringar i bl.a. fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (Romfördraget), som bl.a. innebär att fördragets namn ändras till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).
Förslag
Föreskrifter om unionens rättsakter finns i EUF-fördragets sjätte del, kapitel 2, avsnitt 1. Enligt artikel 288 ska institutionerna, när de utövar unionens befogenheter, anta förordningar, direktiv, beslut, rekommendationer och yttranden, vilka med en gemensam benämning kallas rättsakter. Tre av dessa rättsakter, nämligen förordningar, direktiv och beslut, är bindande för dem till vilken rättsakten riktar sig. Dessa rättsakter antas, enligt artikel 289, inom ramen för ett lagstiftningsförfarande och benämns lagstiftningsakter. Dessa akter antas som huvudregel av Europaparlamentet och rådet på förslag av kommissionen. Enligt artikel 290 kan det genom en lagstiftningsakt till kommissionen delegeras befogenhet att anta akter med allmän räckvidd som inte är lagstiftningsakter och som kompletterar eller ändrar vissa icke väsentliga delar av lagstiftningsakten.
Den föreslagna lagen är i huvudsak uppbyggd på samma sätt som direktivet, dvs. den är en ramlag. Lagen anger alltså de allmänna kraven på energimärkning av energirelaterade produkter och de åtgärder som ska vidtas innan en sådan produkt släpps ut på marknaden eller tas i bruk, men ingen specifik produkt nämns uttryckligen i lagen. Utformningen av den föreslagna lagen har också stora likheter med utformningen av ekodesignlagen (2008:112). I och med de ändringar som föreslås i ekodesignlagen i avsnitt 6.12 kommer också båda dessa lagstiftningar omfatta energirelaterade produkter.
Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska kommissionen samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna. Europaparlamentet eller rådet får invända mot en delegerad akt inom en period på två månader från delgivningsdagen. På Europaparlamentets eller rådets initiativ får denna period förlängas med två månader. Om varken Europaparlamentet eller rådet vid utgången av denna period har invänt mot den delegerade akten ska den offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft den dag som anges i den.
Förslag Ds 2010:34
Den delegerade akten får offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft före utgången av denna period om både Europaparlamentet och rådet har underrättat kommissionen om att de har beslutat att inte göra invändningar. Om Europaparlamentet eller rådet invänder mot en delegerad akt ska den inte träda i kraft. Den institution som invänder mot den delegerade akten ska ange skälen för detta.
När kommissionen antar en delegerad akt beträffande en specifik produkt innebär det att produkten förs in under energimärkningssystemet och lagens bestämmelser blir tillämpliga på produkten. De delegerade akterna kommer att få formen av förordningar, vars bestämmelser är direkt tillämpliga i Sverige och alltså inte vare sig får eller ska genomföras i svensk lagstiftning. Undantag från detta gäller bara om det i en förordning uttryckligen anges att medlemsstaterna ska anta föreskrifter inom ett visst område.
6.3. Krav på märkning av energirelaterade produkter
Förslag: En leverantör som släpper ut en energirelaterad
produkt på unionsmarknaden som omfattas av en delegerad akt enligt energimärkningsdirektivet ska kostnadsfritt tillhandahålla en etikett och ett informationsblad till alla exemplar av produkten.
När en energirelaterad produkt ställs ut för försäljning, uthyrning eller hyrköp till slutanvändare ska återförsäljaren eller den som i övrigt ställer ut produkten anbringa etiketten på produkten. Detta ska ske på en plats där etiketten lätt kan läsas och i övrigt på det sätt som anges i den delegerade akten. Dessutom ska informationsbladet finnas tillgängligt i anslutning till produkten.
Förslag
En energirelaterad produkt får inte förses med etiketter, märken, symboler eller påskrifter som beskriver produktens användning av energi eller andra väsentliga resurser men som inte uppfyller de krav som gäller för produkten. Detta gäller dock bara om åtgärden kan leda till missförstånd eller förväxling hos slutanvändarna om produktens egenskaper.
Skälen för förslaget: Artikel 4 i det reviderade energi-
märkningsdirektivet innehåller liksom tidigare krav på att produkter ska förses med etiketter och att informationsblad ska tillhandahållas. De huvudsakliga förändringarna jämfört med det tidigare energimärkningsdirektivet är att kraven nu vidgas till att omfatta energirelaterade produkter i stället för endast hushållsapparater och att informationen vidgas till att rikta sig till slutanvändare i stället för konsumenter. Bestämmelserna föreslås tas in i den nya energimärkningslagen i stället för att som tidigare huvudsakligen tagits upp i förordningsbestämmelser. Vissa begreppsmässiga ändringar görs även för att anpassa lagstiftningen utifrån den terminologi som EUF-fördraget medför. Det nya energimärkningsdirektivet ger också möjlighet att ställa informationskrav i delegerade akter för inbyggda eller installerade produkter. Sådana produkter kan t.ex. vara varmvattenberedare där kommissionen bedriver ett förberedelsearbete för att ta fram en delegerad akt om krav på energimärkning.
6.4. Information om energianvändning i reklammaterial för energirelaterade produkter
Förslag: Den som gör reklam för en särskild modell av en
energirelaterad produkt och i reklamen lämnar energirelaterad information eller information om priset ska i reklamen också lämna en hänvisning till produktens energieffektivitetsklass.
Förslag Ds 2010:34
Den som tillhandahåller tekniskt reklammaterial avseende en energirelaterad produkt och som beskriver de specifika tekniska parametrarna för produkten ska i reklammaterialet lämna den information om produktens energianvändning som en slutanvändare kan antas behöva eller lämna information om produktens energieffektivitetsklass.
Skälen för förslaget: I det reviderade energimärknings-
direktivets artikel 4 har det införts ett nytt krav som innebär att all reklam för en särskild typ av energirelaterade produkter som omfattas av en delegerad akt enligt direktivet, när energirelaterad information eller prisinformation lämnas, ska innehålla en hänvisning till produktens energieffektivitetsklass. Allt tekniskt reklammaterial om energirelaterade produkter som beskriver de specifika tekniska parametrarna för en produkt i pappersform eller på Internet, ska enligt artikel 4 också ge slutanvändare den information som behövs om energianvändningen eller innehålla en hänvisning till produktens energieffektivitetsklass. Energimärkningsdirektivets nya bestämmelser innebär ett behov av nya svenska regler för att uppfylla direktivets krav. I § 9 i den nya energimärkningslagen föreslås sådana bestämmelser. Detta innebär att exempelvis annonsering i dagspress, på Internet, via television, affischer eller i annat reklammaterial för en specifik energirelaterad produkt som omfattas av en delegerad akt ska innehålla en hänvisning till produktens energieffektivitetsklass. I avsnitt 8 Författningskommentar redogörs närmare för när informationskravet i reklam är tillämpligt.
Förslag
6.5. Krav på energieffektivitetsklass och prestandanivå vid offentlig upphandling
Förslag: För energirelaterade produkter som omfattas av en
delegerad akt ska upphandlande myndigheter sträva efter att enbart upphandla produkter som uppfyller kriterierna för de högsta prestandanivåerna och som tillhör den högsta energieffektivitetsklassen.
Skälen för förslaget: Artikel 9 i energimärkningsdirektivet
innehåller en bestämmelse om att om en produkt som omfattas av en delegerad akt ska upphandlande myndigheter sträva efter att enbart upphandla produkter som uppfyller kriterierna för de högsta prestandanivåerna och som tillhör den högsta energieffektivitetsklassen. Detta gäller för myndigheter som ingår offentliga byggentreprenadkontrakt, varukontrakt eller tjänstekontrakt som avses i direktiv 2004/18/EG om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster13 och som inte är undantagna med stöd av artiklarna 12–18 i det direktivet. Bestämmelserna ska tillämpas på kontrakt vars värde uppgår till eller överstiger de tröskelvärden som fastställs i artikel 7 i direktiv 2004/18/EG). Energimyndigheten bör få i uppdrag att följa upp tillämpningen av denna bestämmelse.
Energimyndigheten bör svara för att informera de upphandlande myndigheter som berörs av kravet på att sträva efter att upphandla energieffektiva produkter när det införs nya delegerade akter. Sedan tidigare bedriver Energimyndigheten ett arbete med att främja energieffektivitetskrav vid offentlig upphandling. Energimyndigheten är också ansvarig för att informera och vägleda de myndigheter som omfattas av förordningen (2009:893) om energieffektiva åtgärder för
13 I Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster.
Förslag Ds 2010:34
myndigheter. Energimyndigheten är även ansvarig myndighet för att fördela medel enligt förordningen (2009:1533) om statligt stöd till energieffektivisering i kommuner och landsting. Energimyndigheten bör inom ramen för detta stöd verka för att stimulera kommuner och landsting att ställa krav på energieffektivitetsklass och prestandanivå vid offentlig upphandling. Bland de alternativa åtgärder som myndigheter enligt denna förordning ska genomföra finns att köpa in utrustning med effektiv energianvändning. Det nya krav som följer av energimärkningsdirektivet vad gäller offentlig upphandling ligger således i linje med vad som gäller enligt denna förordning.
6.6. Tillsyn
Förslag: Den myndighet som regeringen bestämmer
(tillsynsmyndigheten) ska se till att energimärkningslagen, de föreskrifter som har meddelats i anslutning till energimärkningslagen samt föreskrifterna i en delegerad akt enligt artikel 10 i direktiv 2010/30/EU följs. Tillsynsmyndigheten ska även se till att föreskrifterna i Europaparlamentets och rådets förordning EG nr 1222/2009 av den 25 november 2009 om märkning av däck vad gäller drivmedelseffektivitet och andra väsentliga parametrar följs.
Skälen för förslaget: Energimärkningsdirektivet uppställer
krav på att medlemsstaterna skall utse myndigheter med ansvar för marknadskontroll och att dessa har och använder sig av nödvändiga befogenheter för att kunna vidta lämpliga åtgärder i enlighet med de skyldigheter som följer av direktivet.
Sedan 2006 är Energimyndigheten utsedd att vara tillsynsmyndighet enligt energimärkningslagen för de åtta produktgrupper som omfattas av krav på obligatorisk energimärkning.
Förslag
De produktgrupper där kommissionen för närvarande förbereder nya delegerade akter är sådana där Energimyndigheten även fortsättningsvis är lämpad att vara tillsynsmyndighet.
I och med att en särskild förordning om däckmärkning beslutats behöver vissa bestämmelser om befogenheter för tillsynsmyndigheten införas för att en effektiv tillsyn ska kunna bedrivas. Då däckmärkningsförordningen har stora likheter med hur utformningen av kommande delegerade akter enligt det nya energimärkningsdirektivet väntas utformas är det ändamålsenligt med motsvarande befogenheter som föreslås i den nya energimärkningslagen. Energimyndigheten sedan tidigare har erfarenhet av tillsyn och provning av olika slag av produkter enligt den befintliga energimärkningslagen. Det finns också skäl att hålla samman tillsynsarbetet för olika slag av energimärkningar till en myndighet för att uppnå samordnings- och effektivitetsvinster. Energimyndigheten bör därför vara lämpad att vara ansvarig tillsynsmyndighet för att följa upp tillämpningen av däckmärkningsförordningen. Energimyndigheten bör dock vid behov samråda med Transportstyrelsen som är tillsynsmyndighet bl.a. när det gäller vägfordon.
Bestämmelser om marknadskontroll finns i förordningen (2005:893) om marknadskontroll av varor, vars övergripande syfte är att ge riktlinjer och förutsättningar för en samordning av marknadskontrollen i Sverige.
6.7. Tillsynsmyndighetens befogenheter
Förslag: En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden
och förbud som behövs för att lagen, de föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen samt föreskrifterna i en delegerad akt enligt artikel 10 i direktiv 2010/30/EU ska följas. Ett föreläggande eller förbud får förenas med vite.
Förslag Ds 2010:34
Ett föreläggande får avse att en leverantör ska tillhandahålla de upplysningar, handlingar, varuprover och liknande som behövs för tillsynen. Ett sådant föreläggande gäller omedelbart.
För att fullgöra sina uppgifter enligt energimärkningslagen har tillsynsmyndigheten rätt att få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som har anknytning till den verksamhet som tillsynen avser, dock inte bostäder. Polismyndigheten ska lämna det biträde som behövs för tillsynen.
Skälen för förslaget: I artikel 3 i energimärkningsdirektivet
framgår att om en medlemsstat konstaterar att en produkt inte överensstämmer med alla relevanta krav som fastställs i detta direktiv och dess delegerade akter ska leverantören vara skyldig att säkerställa att produkten är i överensstämmelse med dessa krav genom att medlemsstaterna fastställer effektiva och proportionerliga villkor för detta. Om det finns tillräckliga bevis för att en produkt brister i överensstämmelse, ska den berörda medlemsstaten vidta erforderliga förebyggande åtgärder samt åtgärder som syftar till att säkerställa överensstämmelse inom en bestämd tidsram, med beaktande av den skada som vållats.
Artikel 3 innebär att det behövs svenska regler som ger den tillsynsmyndighet som utses befogenheter att utöva en effektiv tillsyn av att lagen och att föreskrifterna i de delegerade akter som antas utifrån energimärkningsdirektivet följs. I den nuvarande energimärkningslagen finns bestämmelser om att tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som behövs för tillsynen. Motsvarande bestämmelser föreslås i den nya energimärkningslagen med tillägget att tillsynen även omfattar föreskrifterna i de delegerade akter som kommissionen beslutar. För att precisera tillsynsmyndighetens befogenheter införs också en bestämmelse om att tillsynsmyndigheten har rätt att få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som har anknytning till den verksamhet som tillsynen avser, dock inte bostäder.
Förslag
Bestämmelserna motsvarar de befogenheter tillsynsmyndigheten har enligt ekodesignlagen (2008:112) och möjliggör att tillsynen när det är lämpligt kan bedrivas samordnat när produkter omfattas av både ekodesign- och energimärkningskrav. Tillsynen kan även framöver främst väntas bedrivas i butiker och på Internet av att produkterna är korrekt märkta och över att de uppgifter tillverkarna deklarerat på energimärkningsetiketten är korrekta.
6.8. Avgifter för provning
Förslag: Regeringen eller den myndighet som regeringen
bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för en leverantör av en energirelaterad produkt att ersätta tillsynsmyndighetens kostnader för provtagning och undersökning av prov. Sådana föreskrifter får dock bara avse fall då produkten visat sig inte uppfylla de krav som gäller enligt denna lag, enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen eller enligt föreskrifter i en delegerad akt enligt artikel 10 i direktiv 2010/30/EU.
Skälen för förslaget: För att finansiera delar av tillsyns-
myndighetens tillsynskostnader bör en avgift få tas ut för provning av att energirelaterade produkter som omfattas av delegerade akter respektive däckmärkningsförordningen uppfyller de uppställda kraven. Den nuvarande energimärkningslagen innehåller också motsvarande bestämmelser om skyldighet för näringsidkare att betala kostnader för provtagning och undersökning av prov för att kontrollera överensstämmelse med de krav som ställs på produkten. Förslaget har dock en ny utformning och begreppet näringsidkare har ersatts med leverantör.
Förslag Ds 2010:34
Bemyndigandet föreslås liksom i nuvarande regelverk endast gälla de fall då produkten visat sig inte uppfylla de krav som gäller enligt den föreslagna lagen eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av lagen eller föreskrifterna i den delegerade akten.
6.9. Överklagande
Förslag: Tillsynsmyndighetens beslut enligt lagen får över-
klagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Skälen för förslaget: Tillsynsmyndighetens beslut i enskilda
fall enligt den befintliga energimärkningslagen eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. De beslut som tillsynsmyndigheten kommer att meddela med stöd av den nu föreslagna lagen gäller enskilds ställning i förhållande till det allmänna. Det är därför naturligt att tillsynsmyndighetens beslut, liksom nu är fallet, ska få överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. I enlighet med den allmänt gällande huvudregeln bör även i dessa fall prövningstillstånd krävas vid överklagande till kammarrätten.
Förslag
6.10. Sanktioner
Förslag: Vitesföreläggande med eventuellt utdömande av
vitet ska utgöra sanktion vid brott mot lagens bestämmelser.
Skälen för förslaget: Enligt artikel 15 i direktivet ska
medlemsstaterna fastställa regler om de sanktioner som ska tillämpas vid överträdelser av de nationella bestämmelser som har antagits enligt direktivet och dess delegerade akter, inklusive otillåten användning av etiketten. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.
De sanktioner som intas i lagen blir tillämpliga vid överträdelser som begås av svenska leverantörer, importörer eller återförsäljare.
De sanktioner som först kommer i åtanke är straff, dvs. böter eller fängelse, eller någon form av sanktionsavgift.
Den överträdelse som särskilt nämns i artikeln är, som nyss nämnts, otillåten användning av etiketten. Det får också anses vara den allvarligaste överträdelsen av direktivets bestämmelser. Vad det i praktiken handlar om är att en energirelaterad produkt är försedd med en etikett, som anger att produkten uppfyller kraven enligt den delegerade akten avseende produkten trots att så inte är fallet. Forsknings- utvecklings- och tillverkningskostnaderna för en sådan produkt torde vara lägre än för motsvarande produkter som verkligen uppfyller de krav som anges på etiketten. Den som begår en sådan överträdelse får därför en konkurrensfördel gentemot andra leverantörer. Dessutom vilseleder en sådan leverantör slutanvändarna avseende en för dem viktig omständighet.
En sådan överträdelse begås alltså av en leverantör, dvs. det företag som har tillverkat produkten. Om det rör sig om ett svenskt företag kan man utan problem ådöma företaget en sanktionsavgift eller en ansvarig person på företaget ett straff.
Situationen blir en annan om en energirelaterad produkt är tillverkad i ett land utanför EU.
Förslag Ds 2010:34
I det fallet är det en importör som släpper ut produkten på unionsmarknaden. Det är då också importören som är skyldig att se till att produkten är åtföljd av en etikett med de uppgifter som krävs enligt den delegerade akten avseende produkten.
Om den importerade produkten inte uppfyller de krav som anges på etiketten kan inte tillverkaren, som alltså är etablerad i tredjeland, göras ansvarig, utan ansvaret åvilar importören, eftersom det är han som släpper ut produkten på unionsmarknaden.
En importör har dock i praktiken inga möjligheter att utan tids- och kostnadskrävande provning kontrollera att produkten uppfyller kraven enligt etiketten. Det är dessutom en fråga för tillsynsmyndigheten.
Av den anledningen torde det aldrig vara möjligt att ådöma en importör ett straff, eftersom det kräver uppsåt eller oaktsamhet av importören, vilket inte torde föreligga i ett sådant fall. Situationen blir densamma om man inför en sanktionsavgift enligt mönster från exempelvis konkurrenslagen.
Att införa en sanktionsavgift enligt mönster från exempelvis bestämmelserna om skattetillägg, där det inte krävs uppsåt eller oaktsamhet, framstår inte heller som en lämplig lösning i det aktuella fallet eftersom det handlar om ett fel som har begåtts av tillverkaren och där importören i praktiken inte har haft någon möjlighet att kontrollera den felaktiga uppgiften.
Det bör alltså inte komma i fråga att använda vare sig straff eller sanktionsavgift mot en importör i nu nämnd situation.
Dessa former av sanktioner bör inte heller komma i fråga vid överträdelser som begås av en svensk leverantör. Överträdelser bör nämligen hanteras på samma sätt oavsett om produkten är tillverkad i eller importerad till Sverige.
I stället bör vitesföreläggande, eller snarare utdömande av vitet, i detta fall kunna användas som en lämplig sanktion för den typ av överträdelser som är aktuella.
Förslag
När en överträdelse konstateras, oavsett vilken typ av överträdelse det rör sig om, har tillsynsmyndigheten möjlighet att utfärda ett föreläggande, förenat med vite. Syftet med föreläggandet är naturligtvis att rättelse ska ske. Om så inte sker kan tillsynsmyndigheten ansöka hos domstol om att vitet ska dömas ut.
För en importör får detta följande konsekvenser. Om tillsynsmyndigheten uppdagar att en importerad produkt inte uppfyller de krav som anges på etiketten blir importören förelagd vid vite att se till att produkten i fortsättningen uppfyller kraven. Importören kan då välja att omedelbart upphöra med importen och ändamålet med föreläggandet har därmed förfallit. Om importören däremot väljer att fortsätta med importen blir han tvungen att hos tillverkaren säkerställa att produkten uppfyller kraven. I den situationen kan det bli nödvändigt för importören att låta testa produkten här i landet.
Om importören inte vidtar dessa åtgärder utan fortsätter att importera produkten och denna fortfarande visar sig vara behäftad med fel kan tillsynsmyndigheten ansöka om utdömande av vitet.
Samma sanktion bör lämpligen användas även vid andra former av överträdelser av lagens bestämmelser.
De former av överträdelser som kan bli aktuella är brott mot bestämmelserna i 5–7 och 9–13 §§.
6.11. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Förslag: Lagen träder i kraft den 20 juli 2011. De delar av
lagen som gäller tillsynen av att föreskrifterna i Europaparlamentets och rådets förordning EG nr 1222/2009 av den 25 november 2009 om märkning av däck vad gäller drivmedelseffektivitet och andra väsentliga parametrar följs träder dock i kraft den 1 november 2012.
Förslag Ds 2010:34
Lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater ska upphöra att gälla från och med den 21 juli 2011. Den upphävda lagen ska alltjämt tillämpas beträffande produkter som omfattas av föreskrifter, vilka har meddelats med stöd av den upphävda lagen. Detta gäller dock inte om en sådan produkt omfattas av föreskrifter i en delegerad akt enligt artikel 10 i direktiv 2010/30/EU.
Skälen för förslaget: Enligt artikel 16 i direktiv 2010/30/EU
ska medlemsstaterna senast den 20 juni 2011 sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. Dessa bestämmelser ska tillämpas från och med den 20 juli 2011. Den svenska lagen bör därför träda i kraft senast den 20 juli 2011.
I det reviderade energimärkningsdirektivets artikel 17 framgår att direktiv 92/75/EEG ska upphöra att gälla med verkan från och med den 21 juli 2011, utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter när det gäller de tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning och tillämpning av direktivet som anges närmare i direktiv 2010/30/EU, del B i bilaga I. Hänvisningar till direktiv 92/75/EEG ska anses som hänvisningar till direktiv 2010/30/EU. Som också framgår ovan i avsnitt 3.7.1 finns därmed ett behov av att gällande energimärkningslag fortsatt ska tillämpas för de produktdirektiv som antagits inom ramen för direktiv 92/75/EEG. Det finns i dag åtta produktgrupper som omfattas av krav på märkning enligt det tidigare energimärkningsdirektivet och som genomförts i svensk rätt. De befintliga nationella föreskrifter som utfärdats bör därmed fortsatt tillämpas tills dess att de ersätts av en delegerad akt inom ramen för det reviderade energimärkningsdirektivet.
Förslag
6.12. Tryckfrihetsrättsliga aspekter
I 5 § i den föreslagna lagen föreskrivs att en leverantör som släpper ut en energirelaterad produkt på unionsmarknaden kostnadsfritt ska tillhandahålla en etikett och ett informationsblad till alla exemplar av produkten.
Vidare föreskrivs att etiketten och informationsbladet ska innehålla den information som krävs enligt den delegerade akten för produkten och vara avfattad på svenska språket. En delegerad akt antas av Europeiska kommissionen.
I vart fall informationsbladet torde vara att anse som en tryckt skrift enligt definitionen i 1 kap. 5 § tryckfrihetsförordningen (TF), varför TF får anses vara tillämplig på informationsbladet.
Enligt 1 kap. 2 § TF får någon censur av en tryckt skrift inte förekomma. Med det avses att någon granskning av en skrift innan den trycks inte får förekomma och att något förbud mot att trycka en skrift inte får förekomma.
Bestämmelsen i 5 § strider inte direkt mot ordalydelsen i nämnda bestämmelse i TF. Bestämmelsen innebär dock att föreskrifter meddelas om att en viss typ av tryckt skrift ska ha ett visst angivet innehåll.
Detta brukar normalt inte anses som förenligt med 1 kap. 2 § TF. Vid bedömning av denna fråga brukar man emellertid beakta syftet med tryckfriheten. Syftet framgår närmast av 1 kap. 1 § andra stycket TF. Där anges att tryckfriheten bl.a. syftar till att säkerställa ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning. För att uppnå dessa syften tillförsäkras varje svensk medborgare att i tryckt skrift bl.a. yttra sina tankar och åsikter och att meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst.
Sådana föreskrifter som meddelas i 5 § i den föreslagna lagen brukar därför anses tillåtna om de gäller skrifter som inte innehåller texter av uttryckligen åsiktspåverkande eller opinionsbildande karaktär.
Förslag Ds 2010:34
De texter som nu är aktuella är de texter som är intagna i de delegerade akter som kommer att antas av EU-kommissionen för olika energirelaterade produkter. Dessa texter kommer uteslutande att innehålla en beskrivning av produktens tekniska egenskaper, framför allt vad gäller dess energieffektivitet och dess miljöpåverkan.
Föreskrifterna i 5 § i den föreslagna lagen om innehållet i informationsbladet får därmed anses vara förenliga med TF:s bestämmelser.
I 9 och 10 §§ i den föreslagna lagen ges bestämmelser om innehållet i vissa typer av reklam för energirelaterade produkter.
Kommersiell reklam faller i huvudsak utanför det område som skyddas av TF. Det kan visserligen diskuteras huruvida det tekniska reklammaterial som regleras i 10 § verkligen utgörs av reklammaterial. Oavsett hur det förhåller därmed utgörs det innehåll som föreskrivs i såväl 9 som 10 § uteslutande av en beskrivning av produktens tekniska egenskaper, framför allt vad gäller dess energieffektivitet och dess miljöpåverkan.
Även föreskrifterna i 9 och 10 §§ i den föreslagna lagen om innehållet i den beskrivna typen av reklam får därmed anses vara förenliga med TF:s bestämmelser.
6.13. Förslag till ändringar i ekodesignlagen
Förslag:Ekodesignlagens tillämpningsområde utvidgas till
att, utöver energianvändande produkter, även omfatta energirelaterade produkter. Vissa terminologiska förändringar genomförs också utifrån EUF-fördragets ikraftträdande. Benämningen Europeiska gemenskapen ersätts av Europeiska unionen, begreppet gemenskapens marknad ersätts av unionsmarknaden och begreppet försäkran ersätts av EU-försäkran.
Förslag
Som en följd av att ekodesigndirektivet reviderats ersätts även hänvisningar till ekodesigndirektivet i lagtexten till det reviderade ekodesigndirektivet. Lagändringarna träder i kraft den 1 april 2011.
Skälen för förslaget: Lagen (2008:112) om ekodesign
(ekodesignlagen) innehåller bestämmelser som syftar till att främja en effektiv energianvändning och en låg miljöpåverkan av energianvändande produkter genom att miljöaspekter integreras i produktdesignen för att förbättra produktens eller delens miljöprestanda under hela dess livscykel (ekodesign). I syfte att möjliggöra att fler produktgrupper som har en väsentlig påverkan på energianvändningen ska kunna omfattas av ekodesignkrav föreslog kommissionen i juli 2008 en revidering av ekodesign-direktivet14. Det reviderade ekodesigndirektivet antogs av rådet och Europaparlamentet den 21 oktober 200915. Genom revideringen omfattar direktivet även energirelaterade produkter, det vill säga även produkter som inte själva är beroende av energitillförsel, men som har en inverkan på energianvändningen. Därigenom möjliggörs för kommissionen att ta fram förslag till genomförandeåtgärder för fler produktgrupper än tidigare.
De föreslagna ändringarna i ekodesignlagen innehåller de lagändringar som krävs för att genomföra det reviderade ekodesign-direktivet i svensk rätt. Enligt artikel 23 i direktiv 2009/125/EG ska de reviderade bestämmelserna införlivas i medlemsstaterna senast den 20 november 2010. Mot bakgrund av att lagstiftningsarbetet planeras samordnas med den nya energimärkningslag som föreslås i avsnitt 6.1–6.11 kan dock ikraftträdandet inte ske förrän under början av 2011.
14 Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/32/EG av den 6 juli 2005 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energianvändande produkter och om ändring av rådets direktiv 92/42/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 96/57/EG och 2000/55/EG. 15 Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter.
Förslag Ds 2010:34
Då inga genomförandeåtgärder för energirelaterade produkter i dag förutses träda ikraft under denna tid får ett något senare ikraftträdandedatum inte någon praktisk betydelse. Lagändringarna föreslås mot denna bakgrund träda i kraft den 1 april 2011.
7. Konsekvenser
7.1. Konsekvenser för myndigheter
Reviderade energimärkningsdirektivet
Energimyndigheten är i dag tillsynsmyndighet enligt lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater. De direkta konsekvenserna för Energimyndigheten av den nya föreslagna lagen är begränsade eftersom inga nya produktkrav följer av den. Däremot kommer Energimyndigheten få ökade arbetsuppgifter som en följd av att nya delegerade akter tas fram. Arbetet består bl.a. i att delta i det förberedelsearbete som sker vid kommissionen inför att delegerade akter tas fram och tillhörande standardiseringsarbete. Vidare tillkommer arbete med tillsyn och marknadskontroll av att nya produkter som omfattas av delegerade akter uppfyller de föreskrivna kraven för märkning. Tillsyn av energimärkningen omfattar både tillsyn vid försäljningsställen, det vill säga att produkterna är märkta, och tillsyn över att de uppgifter tillverkarna deklarerat på energimärkningsetiketten är korrekta. Kontrollen av att informationen på märkningsetiketten är korrekt för respektive enskild produkt sker med hjälp av tillsynsprovning. En nytillkommande tillsynsuppgift är att se efter att all reklam som avser en särskild typ av energirelaterade produkter innehåller en hänvisning till produktens energieffektivitetsklass.
Energimyndigheten föreslås få ansvar för tillsyn av de tillkommande energirelaterade produkter som i dag förutses komma omfattas av delegerade akter.
Konsekvenser Ds 2010:34
Energimyndigheten har sedan tidigare inom ramen för den befintliga energimärkningslagstiftningen byggt upp en god kompetens kring utvecklingen av och tillsynen av energimärkning. Det finns också betydande effektivitets- och samordningsfördelar med myndighetens arbete kopplat till tillsynen enligt ekodesignlagen. Om det framöver visar sig att produktgruppen i fråga omfattas av en annan sektorsmyndighets primära tillsynsområde kan det dock i framtiden aktualiseras att även andra myndigheter kan få ansvar för att utöva tillsyn av att vissa delegerade akter följs. Energimyndigheten ska dock på motsvarande sätt som i dag sker i arbetet med ekodesignkrav vara samordnande myndighet när det gäller produktgrupper där andra myndigheter kan vara berörda, t.ex. Konsumentverket och Boverket.
Energimyndigheten ska även svara för att informera de upphandlande myndigheter som berörs av kravet på att sträva efter att upphandla energieffektiva produkter när det införs nya delegerade akter. Denna uppgift bör kunna samordnas med det arbete som Energimyndigheten sedan tidigare bedriver med att främja energieffektivitetskrav vid offentlig upphandling. För upphandlande myndigheter innebär den nya bestämmelsen inget absolut krav att upphandla de energieffektivaste produkterna. Kravet syftar till att upphandlande myndigheterna ska uppmärksammas på möjligheterna att välja de mest energieffektiva produkterna vid inköp och därmed bidra till att minska myndighetens driftkostnader för köpt energi.
Vart fjärde år ska medlemsstaterna lämna en rapport till kommissionen med en närmare redogörelse för de åtgärder som medlemsstaterna har vidtagit för att säkerställa efterlevnad och graden av efterlevnad på deras territorier. Energimyndigheten bör svara för att ta fram underlag till regeringen för dessa rapporter.
Ds 2010:34 Konsekvenser
Däckmärkningsförordningen
Energimyndigheten avses få ansvar för att utöva tillsyn av att föreskrifterna i däckmärkningsförordningen följs. Därigenom kan samordningsfördelar med tillsynsarbetet för övrig energimärkning uppnås. Energimyndigheten ska samråda med Transportstyrelsen i kommittéarbetet som sker i den föreskrivande kommitté som kommissionen inrättat för att ta fram kompletterande åtgärder för anpassningar av däckmärkningen till den tekniska utvecklingen.
Reviderade ekodesigndirektivet
Den vidgade omfattningen av ekodesigndirektivet till att omfatta även energirelaterade produkter kan väntas innebära att Energimyndigheten framöver kan komma att få tillsynsansvar för fler produktgrupper som omfattas av genomförandeåtgärder enligt ekodesigndirektivet. Energimyndigheten ska liksom i dag fortsatt vara samordnande myndighet för arbetet som relaterar till nya genomförandeåtgärder enligt ekodesigndirektivet.
7.2. Statsfinansiella konsekvenser
Den nya lagen om energimärkning för energirelaterade produkter väntas innebära utökade arbetsuppgifter för Energimyndigheten i och med att fler produktgrupper framöver väntas omfattas av energimärkning. En tillkommande arbetsuppgift för Energimyndigheten är även att se till att föreskrifterna i däckmärkningsförordningen följs. Även utvidgningen av ekodesignlagens tillämpningsområde till att omfatta även energirelaterade produkter kan väntas innebära utökade arbetsuppgifter för Energimyndigheten.
Konsekvenser Ds 2010:34
Regeringens bedömning är dock att de tillkommande
arbetsuppgifter som följer av förslaget bör finansieras genom omprioriteringar inom befintliga ekonomiska ramar. Vidare avses Energimyndigheten få möjlighet att meddela föreskrifter om skyldighet för leverantörer eller deras representanter att betala de kostnader som uppkommer vid tillsynsmyndighetens provtagning och undersökning av prov. Detta gäller dock endast de fall då produkten visat sig inte uppfylla de krav som gäller enligt energimärkningslagen eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av lagen eller föreskrifterna i den delegerade akten. Denna myndighetsverksamheten kommer att anslagsfinansieras.
Tillkommande arbetsuppgifter kan eventuellt även uppstå för andra berörda myndigheter när fler genomförandeåtgärder tas fram av kommissionen. Regeringens bedömning är att dessa arbetsuppgifter bör finansieras inom befintliga ekonomiska ramar. Frågan om tillkommande resursbehov kommer att behöva följas upp framöver.
7.3. Konsekvenser för företag
Reviderade energimärkningsdirektivet
Energimärkningsdirektivet är ett ramdirektiv och den föreslagna lagen om energimärkning en ramlag. Detta innebär att det först är när kommissionen antar delegerade akter för olika produktgrupper som leverantörer behöver se till att sådana produkter är korrekt märkta. Genom de delegerade akterna uppnås en harmoniserad märkning inom EU vad gäller energieffektivitet och andra väsentliga parametrar som underlättar slutanvändarnas val av energieffektiva produkter vid köptillfället. Kraven på märkning av produkter ställer i sig inga krav på en produkts egenskaper. Märkningskraven innebär däremot det att produkter klassificeras utifrån de parametrar som anges i den delegerade akten.
Ds 2010:34 Konsekvenser
Syftet med märkningskraven är primärt att förmå företagen att ta fram så energieffektiva produkter som möjligt för att på sikt förändra marknadsutbudet mot allt mer energieffektiva produkter. Om slutanvändare får tillgång till korrekt, relevant och jämförbar information om den energi som varje enskild energirelaterad produkt använder, kommer detta kunna påverka deras val till förmån för produkter som kräver mindre energi och andra väsentliga resurser under användning och därigenom motivera tillverkarna att minska användningen av energi och andra väsentliga resurser hos de produkter som de tillverkar. Avsikten med energimärkningsdirektivet är att öka energieffektiviteten och att minska annan resursåtgång vid användning av produkterna, utan att försämra användbarhet, ekonomi och säkerhet för produkterna. Med enhetliga krav följer en större tillgänglighet till den inre marknaden. Riskerna för särskilda krav på märkning i olika länder minskar. Detta bör kunna få positiva effekter för svenska företags konkurrensförmåga på den inre marknaden. Framtagandet av kraven på energimärkning kommer också samordnas inom kommissionen med framtagandet av ekodesignkrav som ställer minimikrav vad gäller bl.a. energieffektivitet för att få släppa ut sådana produkter på marknaden. Den tillkommande administrativa bördan för företagen vid framtagandet av nya energimärkningskrav kan därmed begränsas.
När det gäller effekterna på små- och medelstora företag bör Energimyndigheten särskilt uppmärksamma eventuella behov av stötta dem med vägledning och kunskapsstöd inför att nya krav på energimärkning införs. Energimyndigheten bör också liksom sker i dag bedriva ett aktivt utåtriktat arbete gentemot berörda företag inför att nya produktgrupper ska omfattas av krav på energimärkning.
Antalet företag som kan komma att beröras av nya krav på märkning är svårt att bedöma på förhand då det är avhängigt av vilka produktgrupper som framöver kommer att omfattas av delegerade akter. De nya produktgrupper som för närvarande är aktuella att omfattas av delegerade akter är enligt kommissionen bl.a. TV-apparater.
Konsekvenser Ds 2010:34
Revideringar pågår även av befintliga märkningar för olika slag av hushållsapparater, bl.a. för tvättmaskiner och diskmaskiner.
7.4. Övriga konsekvenser
Den föreslagna lagen om energimärkning och ändringarna i ekodesignlagen bedöms inte medföra några konsekvenser för den kommunala självstyrelsen, brottsligheten, det brottsförebyggande arbetet, sysselsättning och offentlig service i olika delar av landet, jämställdheten mellan kvinnor och män eller för möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen. När det gäller tillämpningen av nuvarande lagstiftning har måltillströmningen till domstolarna varit låg. Det är däremot svårt att på förhand bedöma hur den framtida måltillströmningen kan komma att förändras.
8. Författningskommentar
8.1. Lagen om märkning av energirelaterade produkter
Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU om märkning och standardiserad produktinformation som anger energirelaterade produkters användning av energi och andra resurser (energimärkningsdirektivet) antogs den 19 maj 2010.
Direktivets syfte är att göra det möjligt för slutanvändare av energirelaterade produkter att välja de mest effektiva produkterna, främst vad avser energieffektivitet men även beträffande användning av andra väsentliga resurser.
Syftet ska uppnås genom att energirelaterade produkter förses med information om de uppgifter som påverkar produktens användning av energi och andra väsentliga resurser. Informationen ska lämnas på två sätt, nämligen på en etikett som fästs på själva produkten och i ett informationsblad som bifogas produkten.
Direktivet är ett s.k. ramdirektiv, vilket innebär att det i direktivet bara anges vissa grundläggande krav på energimärkning av produkter och vissa åtgärder som skall vidtas innan en produkt släpps ut på marknaden eller tas i bruk. Några specifika produkter nämns inte i direktivet.
Av vissa bestämmelser i direktivet framgår att om en viss produkt eller grupp av produkter uppfyller vissa förutsättningar ska Europeiska kommissionen anta en delegerad akt på visst angivet sätt. I en sådan akt ska först anges vilken eller vilka produkter som omfattas av den delegerade akten.
Författningskommentar Ds 2010:34
Därefter ska en rad krav på energimärkning av produkten ställas upp. Dessa krav kommer att vara mer omfattande och mer preciserade än de allmänt hållna kraven i direktivet.
Begreppet delegerad akt introducerades genom det s.k. Lissabonfördraget, vilket undertecknades den 13 december 2007 av företrädare för de 27 medlemsstaterna. Genom fördraget genomförs omfattande förändringar i bl.a. fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (Romfördraget), som bl.a. innebär att fördragets namn ändras till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).
Föreskrifter om unionens rättsakter finns i EUF-fördragets sjätte del, kapitel 2, avsnitt 1. Enligt artikel 288 ska institutionerna, när de utövar unionens befogenheter, anta förordningar, direktiv, beslut, rekommendationer och yttranden, vilka med en gemensam benämning kallas rättsakter. Tre av dessa rättsakter, nämligen förordningar, direktiv och beslut, är bindande för dem till vilken rättsakten riktar sig. Dessa rättsakter antas, enligt artikel 289, inom ramen för ett lagstiftningsförfarande och benämns lagstiftningsakter. Dessa akter antas som huvudregel av Europaparlamentet och rådet på förslag av kommissionen.
Enligt artikel 290 kan det genom en lagstiftningsakt till kommissionen delegeras befogenhet att anta akter med allmän räckvidd som inte är lagstiftningsakter och som kompletterar eller ändrar vissa icke väsentliga delar av lagstiftningsakten.
Den föreslagna lagen är i huvudsak uppbyggd på samma sätt som direktivet, dvs. den är en ramlag. Lagen anger alltså de allmänna kraven på energimärkning av energirelaterade produkter och de åtgärder som ska vidtas innan en sådan produkt släpps ut på marknaden eller tas i bruk, men ingen specifik produkt nämns uttryckligen i lagen.
När kommissionen antar en delegerad akt beträffande en specifik produkt innebär det att produkten förs in under energimärkningssystemet och lagens bestämmelser blir tillämpliga på produkten.
Ds 2010:34 Författningskommentar
De delegerade akterna kommer att få formen av förordningar, vars bestämmelser är direkt tillämpliga i Sverige och alltså inte vare sig får eller ska genomföras i svensk lagstiftning. Undantag från detta gäller bara om det i en förordning uttryckligen anges att medlemsstaterna ska anta föreskrifter inom ett visst område.
1 § Genom denna lag genomförs Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/30/EU av den 19 maj 2010 om märkning och standardiserad produktinformation som anger energirelaterade produkters användning av energi och andra resurser.
Lagen innehåller bestämmelser om att slutanvändare av energirelaterade produkter ska ges information om dessa produkters användning av energi och av andra väsentliga resurser. Informationen ska ges i form av märkning av produkten och av bifogad standardiserad produktinformation.
Lagen gäller inte begagnade energirelaterade produkter.
I första stycket anges att genom lagen genomförs det s.k. energimärkningsdirektivet i svensk lagstiftning.
I andra stycket anges lagens huvudsakliga innehåll, och samtidigt dess syfte. Lagen syftar till att ge slutanvändare av energirelaterade produkter information om sådana produkters användning av energi och av andra väsentliga resurser. Dessutom anges hur denna information ska ges, nämligen i form av märkning av produkten och i form av en bifogad produktinformation. Den typen av information benämns i dagligt tal energimärkning.
Syftet med energimärkningen är att göra det möjligt för slutanvändare att köpa de produkter som är mest effektiva i nämnda hänseenden.
I tredje stycket anges att lagens bestämmelser inte omfattar begagnade produkter. I artikel 1.3 i direktivet anges att direktivet inte ska tillämpas på begagnade produkter, transportmedel för
Författningskommentar Ds 2010:34
personer eller varor och märkplåtar eller motsvarande som fästs på produkter av säkerhetsskäl.
En produkt som enligt lagens definition är en energirelaterad produkt omfattas alltså inte av lagens bestämmelser när den säljs som begagnad.
De övriga två typerna behöver inte nämnas då de aldrig kommer att bli föremål för en delegerad akt och därmed aldrig kommer att omfattas av lagens bestämmelser.
Genom bestämmelsen genomförs artikel 1.3 i direktivet.
2 § Med en energirelaterad produkt avses i denna lag en produkt som omfattas av föreskrifter i en delegerad akt enligt artikel 10 i direktiv 2010/30/EU.
Som har nämnts i inledningen till författningskommentaren är lagen en s.k. ramlag. Den anger alltså bara vissa grundläggande bestämmelser om energimärkning av produkter. Viktigare att uppmärksamma är att lagen inte nämner någon specifik produkt. Skälet till detta är följande.
I inledningen till författningskommentaren nämns att enligt artikel 10 i direktivet ska Europeiska kommissionen, under vissa förutsättningar, anta en delegerad akt beträffande en specifik produkt. Detta medför att produkten förs in under systemet med energimärkning och omfattas därmed av föreskrifterna i den delegerade akten och föreskrifterna i denna lag. Produkter som inte omfattas av någon delegerad akt omfattas alltså inte av lagens bestämmelser.
Direktivet omfattar enligt artikel 1.2 bara produkter som har en betydande direkt eller indirekt inverkan på användningen av energi och, när det är relevant, andra väsentliga resurser. Endast sådana produkter kan alltså bli föremål för en delegerad akt.
Begreppet ”direkt påverkan” definieras i artikel 2 e som ”påverkan av produkter som under användning faktiskt använder energi”, medan begreppet ”indirekt påverkan” definieras i artikel 2 f som ”påverkan av produkter som inte använder energi men som under användning bidrar till energisparande”.
Ds 2010:34 Författningskommentar
Produkter som omfattas av en delegerad akt och alltså omfattas av lagens bestämmelser benämns i lagen ”energirelaterade produkter”. Det är samma term som används i direktivet.
3 § Med en leverantör avses en tillverkare eller en tillverkares representant eller en importör som släpper ut en energirelaterad produkt på unionsmarknaden eller som gör det möjligt att ta den i bruk på unionsmarknaden.
Med en representant avses en fysisk eller juridisk person som är etablerad inom Europeiska unionen och som av en tillverkare fått skriftlig fullmakt att handla på dennes vägnar i fråga om samtliga eller vissa av förpliktelserna enligt denna lag.
Med en importör avses en fysisk eller juridisk person som är etablerad inom Europeiska unionen och som inom sin näringsverksamhet släpper ut en produkt från tredjeland på unionsmarknaden eller som gör det möjligt att ta den i bruk på unionsmarknaden.
En produkt släpps ut på unionsmarknaden genom att den görs tillgänglig för första gången på unionsmarknaden i syfte att den ska spridas eller användas inom unionen oavsett om det sker i vinstsyfte eller gratis och oavsett vilken försäljningsteknik som används.
En produkt tas i bruk på unionsmarknaden när den för första gången tas i bruk för avsett ändamål inom unionen.
Om det inte finns någon leverantör åvilar leverantörens skyldigheter varje fysisk eller juridisk person som släpper ut produkten eller som gör det möjligt att ta den i bruk på unionsmarknaden.
Definitionen i första stycket bygger på motsvarande definition i direktivets artikel 2 h.
Definitionerna i andra och tredje styckena är utformade efter motsvarande definitioner i lagen (2008:112) om ekodesign.
Författningskommentar Ds 2010:34
Definitionen i fjärde stycket bygger på motsvarande definition i direktivets artikel 2 i. I definitionen sägs att en produkt släpps ut på marknaden. Med detta avses inte en enskild produkt utan produkten i kollektiv bemärkelse. Detta skiljer sig från definitionen i nästa stycke.
Ett utsläppande på marknaden av en produkt omfattas av definitionen oavsett om det sker i vinstsyfte eller gratis. Ingen torde släppa ut en produkt i kollektiv bemärkelse i syfte att ge bort den gratis. Däremot är det inte ovanligt med gratiserbjudanden av enskilda produkter i vissa situationer, exempelvis när en ny produkt introduceras på marknaden eller en produkt utbjuds gratis i kombination med en annan produkt. Enligt definitionen omfattas även sådana gratisprodukter av definitionen och därmed av lagens bestämmelser.
Det är i praktiken en leverantör, enligt definitionen i första stycket, som släpper ut en produkt på marknaden. Antingen är leverantören en tillverkare som för vidare produkten från tillverkningsledet i avsikt att den ska distribueras eller användas inom unionen eller är leverantören en importör som för in produkten på unionsmarknaden i samma avsikt.
En produkt anses inte vara utsläppt på marknaden eller tagen i bruk där när den t.ex. förs vidare till en annan tillverkare för ytterligare insatser, såsom montering, förpackning, bearbetning eller märkning. Produkter som uteslutande exporteras till tredje land anses inte heller bli utsläppta på unionsmarknaden.
Definitionen i femte stycket bygger på motsvarande definition i direktivets artikel 2 j.
Denna definition syftar, i motsats till föregående definition, på en enskild produkt. Många energirelaterade produkter består av många delar som inte monteras ihop förrän produkten installeras på plats. Som exempel kan nämnas varmvattenberedare. En sådan produkt släpps visserligen ut på marknaden enligt definitionen men att exempelvis energimärka de olika delarna med en etikett är inte möjligt.
Ds 2010:34 Författningskommentar
Vissa skyldigheter enligt lagen inträder därför inte förrän den enskilda produkten är ihopmonterad på plats och därmed tas i bruk för första gången.
Om det inte finns någon leverantör åvilar leverantörens skyldigheter varje fysisk eller juridisk person som släpper ut produkten eller som gör det möjligt att ta den i bruk på unionsmarknaden, vilket föreskrivs i sjätte stycket.
4 § Med en återförsäljare avses en detaljist eller annan person som yrkesmässigt ställer ut eller bjuder ut energirelaterade produkter som är avsedda för slutanvändare, oavsett om detta ska ske genom försäljning, uthyrning eller hyrköp.
Paragrafens definition utgår från motsvarande definition i artikel 2 g i direktivet.
En detaljist är typiskt sett en fysisk eller juridisk person som bedriver sin verksamhet i en detaljhandel. Med annan person avses en person som bedriver motsvarande verksamhet men inte i en detaljhandel. Det rör sig i allmänhet om försäljningsverksamhet som bedrivs under en kortare tidsperiod på exempelvis marknader eller som gatuförsäljning.
Endast yrkesmässiga försäljare omfattas av begreppet. En fysisk person som helt privat bjuder ut eller säljer produkter omfattas alltså inte av lagens bestämmelser. Sådan privat försäljning torde nästan uteslutande omfatta begagnade produkter som enligt 1 § tredje stycket inte omfattas av lagens bestämmelser.
Begreppet ”ställa ut en produkt” syftar på det förhållandet att en eventuell slutanvändare kan iaktta produkten i verkligheten, exempelvis i en butik. Begreppet ”bjuda ut en produkt” syftar på det motsatta förhållandet, dvs. att en eventuell slutanvändare inte kan iaktta produkten i verkligheten. Det rör sig då om s.k. distansförsäljning, exempelvis genom postorderkataloger eller via Internet.
Författningskommentar Ds 2010:34
Det bör uppmärksammas att begreppet ”slutanvändare” inte bara innefattar konsumenter utan alla som kan tänkas inhandla en energirelaterad produkt.
5 § En leverantör som släpper ut en energirelaterad produkt på unionsmarknaden ska kostnadsfritt tillhandahålla en etikett och ett informationsblad till alla exemplar av produkten.
För inbyggda eller installerade produkter gäller detta bara om det föreskrivs i den delegerade akten för produkten.
Etiketten och informationsbladet ska innehålla den information som krävs enligt den delegerade akten för produkten och vara avfattad på svenska språket.
I första stycket anges det grundläggande kravet på en leverantör när han släpper ut en produkt på unionsmarknaden, nämligen att han tillhandahåller en etikett och ett informationsblad avseende produkten. Skyldigheten gäller för varje enskild produkt.
Om leverantören är tillverkare av produkten är det naturligtvis tillverkaren som framställer etiketter och informationsblad och sedan tillhandahåller dessa. Om leverantören däremot är importör av produkten kan han välja mellan att själv tillverka etiketter och informationsblad eller låta tillverkaren, som i detta fall är etablerad i ett tredjeland, tillverka etiketter och informationsblad. Oavsett vilket sätt importören väljer måste han från tillverkaren försäkra sig om korrekt information beträffande de uppgifter som ska anges på etiketten och informationsbladet och korrekt utformning av etiketten och informationsbladet.
I 3 § fjärde stycket anges när en produkt ska anses utsläppt på marknaden.
Genom bestämmelsen i första stycket genomförs artikel 5 a i direktivet.
Etiketter och informationsblad ska tillhandahållas kostnadsfritt. Genom bestämmelsen genomförs artikel 5 d i direktivet.
I andra stycket anges ett undantag från skyldigheten enligt första stycket.
Ds 2010:34 Författningskommentar
Det gäller inbyggda eller installerade produkter. För dessa produkter gäller skyldigheten bara när så uttryckligen anges i den delegerade akten för den aktuella produkten.
Med inbyggda produkter avses främst delar som är fast installerade i en energirelaterad produkt. Med installerade produkter avses produkter som kräver mer omfattande installationsåtgärder än exempelvis vanliga hushållsprodukter, såsom tvätt- och diskmaskiner. Som exempel på installerade produkter kan nämnas varmvattenberedare.
Denna typ av produkter behandlas också i författningskommentaren till 3 § femte stycket.
Genom bestämmelsen i andra stycket genomförs artikel 4 b i direktivet.
I tredje stycket anges att etiketten och informationsbladet ska ange den information som krävs enligt den delegerade akten och vara avfattad på svenska språket.
6 § När en energirelaterad produkt ställs ut för försäljning, uthyrning eller hyrköp till slutanvändare ska återförsäljaren eller den som i övrigt ställer ut produkten anbringa etiketten på produkten. Detta ska ske på en plats där etiketten lätt kan läsas och i övrigt på det sätt som anges i den delegerade akten. Dessutom ska informationsbladet finnas tillgängligt i anslutning till produkten.
Paragrafen reglerar det fall att en produkt ställs ut för försäljning, uthyrning eller hyrköp till slutanvändare, dvs. när produkten är utställd på ett sådant sätt att en eventuell slutanvändare kan iaktta produkten i verkligheten.
Den som ställer ut produkten är då skyldig att på produkten anbringa den etikett som leverantören enligt 5 § är skyldig att tillhandahålla. Det vanliga torde vara att en återförsäljare ställer ut produkten i sin butik. Men även andra fall torde förekomma, exempelvis att en produkt ställs ut på en marknad eller liknande eller att leverantören själv ställer ut produkten.
Författningskommentar Ds 2010:34
Det är dock alltid den som ställer ut produkten som har skyldigheterna enligt paragrafen.
Anbringandet av etiketten ska ske på ett sådant sätt att en eventuell slutanvändare lätt kan ta del av etikettens information. I övrigt måste den delegerade aktens föreskrifter om anbringande av etiketten följas.
Slutligen måste informationsbladet angående produkten finnas tillgängligt för en eventuell slutanvändare i anslutning till produkten.
Genom paragrafen genomförs artikel 6 b i direktivet.
7 § När en energirelaterad produkt bjuds ut till försäljning, uthyrning eller hyrköp på ett sådant sätt att en eventuell slutanvändare inte kan se produkten utställd ska återförsäljaren eller den som i övrigt bjuder ut produkten lämna den information som anges på etiketten och i informationsbladet på det sätt som anges i den delegerade akten.
Denna paragraf reglerar det fall att en produkt bjuds ut på ett sådant sätt att en eventuell slutanvändare inte kan iaktta produkten i verkligheten. Det gäller t. ex. när produkter säljs via postorder, då produkten bara finns avbildad i en postorderkatalog, då den säljs via Internet då produkten i allmänhet finns avbildad på en hemsida eller i direktreklam i brevlådan då produkten finns avbildad i reklambladet.
Den delegerade akten för produkten i fråga kommer då att innehålla föreskrifter om hur den information som anges på etiketten och informationsbladet ska göras tillgänglig för en eventuell slutanvändare. Dessa föreskrifter måste då följas av den som ställer ut produkten för försäljning.
Genom paragrafen genomförs artikel 7 i direktivet.
8 § När en energirelaterad produkt säljs till slutanvändare ska säljaren se till att produkten är försedd med en etikett och att informationsbladet finns med i de handlingar som åtföljer produkten.
Ds 2010:34 Författningskommentar
I paragrafen föreskrivs att säljaren vid själva försäljningen ska se till att den försålda produkten är försedd med etikett och att informationsbladet finns bifogat.
Genom paragrafen genomförs artikel 6 a i direktivet.
9 § Den som på annat sätt än det som sägs i 6 och 7 §§ gör reklam för en särskild modell av en energirelaterad produkt och i reklamen lämnar energirelaterad information eller information om priset ska i reklamen också lämna en hänvisning till produktens energieffektivitetsklass.
Den aktuella paragrafen gäller bara vid reklam för en viss modell av en energirelaterad produkt.
Om exempelvis en leverantör, t. ex. en tillverkare av tvättmaskiner, eller en återförsäljare, t. ex. en detaljhandelskedja som saluför tvättmaskiner, gör reklam för sina tvättmaskiner utan att nämna en viss modell är paragrafen inte tillämplig. Detsamma gäller om reklamen avser tvättmaskiner av ett visst märke utan att någon viss modell nämns.
Paragrafen blir inte heller tillämplig om reklamen avser en viss modell men ingen information lämnas om energieffektivitet eller pris. I sistnämnda fall krävs alltså att information lämnas om antingen energieffektivitet eller pris eller båda för att paragrafen ska bli tillämplig.
Kraven i paragrafen är inte lika långtgående som kraven då en energirelaterad produkt ställs ut eller bjuds ut till försäljning.
Frågan blir då hur man skiljer reklam enligt denna paragraf (reklam) från utställande och utbjudande av produkten.
Vad gäller utställande av en viss modell torde det inte stöta på några problem att skilja det från reklam. Utställande äger rum i en butik med modellen fysiskt närvarande och där syftet är att slutanvändare ska köpa de modeller som finns i butiken.
Däremot kan det bli svårare att skilja utbjudande av modellen från reklam.
Författningskommentar Ds 2010:34
Utgångspunkt vid bedömande av denna fråga bör vara inställningen att syftet med reklam är att göra slutanvändarna uppmärksamma på en modell medan utbjudande av en modell visserligen har samma syfte men därutöver syftar till att lämna information om var och hur man kan inhandla modellen.
Detta synsätt får följande konsekvenser. Om man förevisar en modell i bild och lämnar information om energieffektivitet och pris men ingenting annat är det reklam.
Typexempel på sådan reklam är TV-reklam och bioreklam. Den aktuella reklamen visas då under så kort tidrymd att det inte är meningsfullt att lämna mer omfattande och ingående information eftersom eventuella slutanvändare inte hinner vare sig anteckna eller memorera sådan information.
Andra typexempel är reklam på stora annonstavlor på allmän plats eller på annonstavlor i bussar och tunnelbanevagnar.
Inte heller i dessa fall torde det vara meningsfullt att lämna mer omfattande och ingående information, eftersom mycket få slutanvändare torde anteckna eller lägga på minnet sådan information.
I nu nämnda fall vill man alltså bara göra slutanvändarna uppmärksamma på en modell.
I dessa fall blir den aktuella paragrafen tillämplig. Om man däremot, utöver hittills nämnd information, även informerar om var och hur man kan inhandla modellen blir det fråga om utbjudande av modellen. Denna information måste dock vara någorlunda preciserad för att ska bli fråga om utbjudande av modellen. Det räcker alltså inte med att en koncern som både tillverkar och säljer en modell i reklamen informerar om att modellen säljs i koncernens egna butiker eller att en detaljhandelskedja informerar om att modellen säljs i dess butiker.
Det krävs i stället att information lämnas om specifikt angivna butiker eller att det åtminstone finns information om var man utan för stort besvär kan få denna information.
Ds 2010:34 Författningskommentar
Typexempel på sådant utbjudande är hemsidor på Internet, postorderkataloger och reklamlappar i brevlådan. Den slutanvändare som söker upp information på dessa ställen gör det knappast för att bli uppmärksammad på en viss modell utan syftet torde för det mesta vara att informera sig om en modell som han avser att köpa eller i vart fall funderar på att köpa.
I dessa fall blir den aktuella paragrafen inte tillämplig utan i stället de allmänna bestämmelserna om utbjudande av produkter till försäljning.
Denna fråga är dock så svårbedömd att den slutligen torde avgöras genom tillsynsmyndighetens praxisbildning.
Genom paragrafen genomförs artikel 4 c i direktivet.
10 § Den som tillhandahåller tekniskt reklammaterial avseende en energirelaterad produkt och som beskriver de specifika tekniska parametrarna för produkten ska i reklammaterialet lämna den information om produktens energianvändning som en slutanvändare kan antas behöva eller lämna information om produktens energieffektivitetsklass.
Paragrafen reglerar mer omfattande reklammaterial än det som regleras i föregående paragraf. Det rör sig här om tekniska manualer och användarbroschyrer för en produkt. Sådana produkter måste innehålla uppgifter om produktens energianvändning. Några mer preciserade föreskrifter om denna information ges inte annat än att de ska motsvara det som en slutanvändare, som tar del av sådana manualer, broschyrer, etc., kan förvänta sig. Informationen kan också inskränka sig till en hänvisning till produktens energieffektivitetsklass. Detta får alltså anses som minimum för informationen.
Genom paragrafen genomförs artikel 4 d i direktivet.
Författningskommentar Ds 2010:34
11 § Leverantören ska se till att en teknisk dokumentation avseende en energirelaterad produkt upprättas i den utsträckning som behövs för att man ska kunna bedöma riktigheten av den information som finns på etiketten och informationsbladet.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer meddelar närmare föreskrifter om den tekniska dokumentationen.
Enligt första stycket ska leverantören se till att det upprättas en teknisk dokumentation avseende en energirelaterad produkt. Dokumentationen ska vara så utformad att den gör det möjligt att bedöma riktigheten av den information som ges på etiketten och informationsbladet.
Om leverantören är tillverkare av produkten är det naturligtvis leverantören själv som upprättar denna dokumentation. Om leverantören däremot är importör torde det inte vara möjligt för importören att upprätta denna dokumentation. Importören får då träffa avtal med tillverkaren av den aktuella produkten, som ju då är etablerad i ett tredjeland, att upprätta dokumentationen. Importören måste också se till att dokumentationen är upprättad enligt de EU-regler som gäller för dokumentationen.
I andra stycket ges en upplysning att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan komma att meddela närmare föreskrifter om den tekniska dokumentationen. Föreskrifter kommer först och främst att meddelas i enlighet med föreskrifterna i artikel 5 b. Dessa föreskrifter kan också behöva utvecklas närmare. Det kan inte heller uteslutas att ytterligare föreskrifter kan behöva meddelas.
Genom denna paragraf genomförs artikel 5 b i direktivet.
12 § Den tekniska dokumentationen ska av leverantören hållas tillgänglig för kontroll i fem år efter det att den sista berörda produkten har tillverkats.
Ds 2010:34 Författningskommentar
Om leverantören är importör enligt 3 § tredje stycket ska dokumentationen hållas tillgänglig i fem år efter det att importören importerade det sista exemplaret av produkten.
Leverantören ska på begäran hålla en elektronisk version av dokumentationen tillgänglig för tillsynsmyndigheten i en medlemsstat i Europeiska unionen eller för Europeiska kommissionen. Detta ska ske inom tio arbetsdagar från det att leverantören mottog begäran.
I första stycket föreskrivs att den enligt 11 § upprättade dokumentationen ska hållas tillgänglig för kontroll i fem år efter det att den sista berörda produkten har tillverkats.
När leverantören är importör av produkten medför bestämmelsen att importören måste anskaffa dokumentationen från tillverkaren av produkten, som i det fallet är etablerad i ett tredjeland, och sedan bevara dokumentationen. I detta fall behöver importören hålla dokumentationen tillgänglig i fem år efter det att han importerade den sista produkten.
I andra stycket regleras skyldigheten att hålla dokumentationen tillgänglig för vissa myndigheter.
Skyldigheten gäller gentemot tillsynsmyndigheterna i Europeiska unionens medlemsstater och gentemot Europeiska kommissionen. Tidsfristen är tio dagar från det att begäran mottogs.
Enligt den svenska versionen av direktivet gäller skyldigheten bara gentemot tillsynsmyndigheten i den medlemsstat där leverantören är etablerad eller gentemot Europeiska kommissionen. Dessutom framgår av ordalydelsen att tillsynsmyndigheterna i samtliga medlemsstater kan framställa en begäran om att få en elektronisk version av dokumentationen. Bestämmelsen är alltså något oklar.
Av flera andra versioner av direktivet, däribland de engelska, tyska, franska och danska versionerna, framgår uttryckligen att skyldigheten gäller gentemot tillsynsmyndigheterna i samtliga medlemsstater och gentemot kommissionen.
Lagtexten har utformats enligt nyss nämnda versioner.
Författningskommentar Ds 2010:34
Genom paragrafen genomförs artikel 5 c i direktivet.
13 § En energirelaterad produkt får inte förses med etiketter, märken, symboler eller påskrifter som inte uppfyller de krav som gäller för produkten. Detta gäller dock bara om åtgärden kan leda till missförstånd eller förväxling hos slutanvändarna om produktens användning av energi eller andra väsentliga resurser.
Föreskriften gäller bara beträffande energirelaterade produkter, dvs. sådana produkter som omfattas av en delegerad akt och därmed av den aktuella lagen.
Det som är förbjudet är att förse produkten med någon form av märkning som ger intryck av att vara en etikett enligt föreskrifterna i den delegerade akten och den aktuella lagen och som innehåller uppgifter om att produkten uppfyller kraven i den delegerade akten trots att så inte är fallet.
Förbudet gäller bara om anbringandet av märkning kan leda till missförstånd eller förväxling hos slutanvändarna om produktens egenskaper. Om det alltså är uppenbart att en sådan märkning inte sker i enlighet med kraven i den delegerade akten och den aktuella lagen omfattas åtgärden inte av förbudet.
En felaktig märkning som däremot innehåller korrekta uppgifter, dvs. uppgifter att produkten uppfyller kraven i den delegerade akten och den aktuella lagen och så även är fallet, omfattas inte heller av förbudet.
Förbudet omfattar inte heller åtgärder som ger sken av att produkten i fråga har varit föremål för en delegerad akt trots att så inte är fallet.
Förbudet gäller bara etiketter och inte informationsblad. Genom paragrafen genomförs artikel 3.1 b i direktivet.
Ds 2010:34 Författningskommentar
14 § Upphandlande myndigheter ska vid offentlig upphandling av energirelaterade produkter sträva efter att enbart upphandla produkter som uppfyller kriterierna för de högsta prestandanivåerna och som tillhör den högsta energieffektivitetsklassen.
Detta gäller dock bara vid upphandling av sådana kontrakt som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster och som inte är undantagna med stöd av artiklarna 12–18 i det direktivet.
Bestämmelserna gäller bara vid upphandling av kontrakt vars värde uppgår till eller överstiger de tröskelvärden som fastställs i artikel 7 i direktiv 2004/18/EG.
Genom paragrafen genomförs artikel 9.1–2 i direktivet.
15 § Tillsynen över efterlevnaden av denna lag, de föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen och föreskrifter i en delegerad akt enligt artikel 10 i direktiv 2010/30/EU utövas av den myndighet som regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten).
Paragrafen anger den reglering som tillsynen omfattar.
16 § Tillsynsmyndigheten ska se till att föreskrifterna i Europaparlamentets och rådets förordning EG nr 1222/2009 av den 25 november 2009 om märkning av däck vad gäller drivmedelseffektivitet och andra väsentliga parametrar följs.
Den enligt 15 § utsedda tillsynsmyndigheten ska även ha tillsyn över bestämmelserna i förordning EG nr 1222/2009.
Författningskommentar Ds 2010:34
17 § En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagen, de föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen samt föreskrifterna i en delegerad akt enligt artikel 10 i direktiv 2010/30/EU ska följas. Ett föreläggande eller förbud får förenas med vite.
Genom paragrafen ges tillsynsmyndigheten möjlighet att meddela de förelägganden och förbud som behövs för att lagen och de föreskrifter som meddelats med stöd av lagen samt föreskrifterna i en delegerad akt ska följas. Sådana förelägganden eller förbud får förenas med vite.
Genom paragrafen genomförs artiklarna 3.2 och 15 i direktivet.
Frågan om genomförande av artikel 15 behandlas närmare i avsnitt 7.10 om sanktioner.
18 § Ett föreläggande enligt 17 § får avse att en leverantör ska tillhandahålla de upplysningar, handlingar, varuprover och liknande som behövs för tillsynen. Ett sådant föreläggande gäller omedelbart.
Ett föreläggande enligt denna paragraf gäller omedelbart, dvs. utan hinder av att det har överklagats. Om ett sådant beslut överklagas har domstolen möjlighet att meddela inhibition enligt 28 § förvaltningsprocesslagen (1971:291).
19 § För att fullgöra sina uppgifter enligt denna lag har tillsynsmyndigheten rätt att få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som har anknytning till den verksamhet som tillsynen avser, dock inte bostäder.
Polismyndigheten ska lämna det biträde som behövs för tillsynen.
Genom paragrafen har tillsynsmyndigheten rätt att få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen. Av integritetsskäl omfattar rätten till tillträde inte bostäder.
Ds 2010:34 Författningskommentar
Om tillträde vägras, kan myndigheten ta hjälp av polismyndigheten.
20 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldighet för en leverantör av en energirelaterad produkt att ersätta tillsynsmyndighetens kostnader för provtagning och undersökning av prov. Sådana föreskrifter får dock bara avse fall då produkten visat sig inte uppfylla de krav som gäller enligt denna lag, enligt föreskrifter som har meddelats i anslutning till lagen eller enligt föreskrifter i en delegerad akt enligt artikel 10 i direktiv 2010/30/EU.
Genom paragrafen bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om skyldighet för leverantörer eller deras representanter att betala de kostnader som uppkommer vid tillsynsmyndighetens provtagning och undersökning av prov.
Bemyndigandet är dock inskränkt till att endast avse de fall då produkten visat sig inte uppfylla de krav som gäller enligt denna lag eller enligt föreskrifter meddelade med stöd av lagen eller föreskrifterna i den delegerade akten.
21 § Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Ett föreläggande angående en leverantörs skyldigheter enligt 12 § andra stycket får dock inte överklagas.
Paragrafen reglerar rätten att överklaga tillsynsmyndighetens beslut.
Tillsynsmyndighetens beslut enligt denna lag får, enligt första stycket, överklagas. Det gäller myndighetens beslut om föreläggande och förbud enligt 17 §, och beslut om föreläggande att tillhandahålla vissa upplysningar, handlingar etc. enligt 18 §.
Författningskommentar Ds 2010:34
Enligt andra stycket krävs prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten.
Enligt tredje stycket gäller ett undantag från rätten att överklaga myndighetens beslut. Det gäller skyldigheten enligt 12 § andra stycket för leverantören att inom tio arbetsdagar hålla den tekniska dokumentationen beträffande en energirelaterad produkt tillgänglig för en tillsynsmyndighet i någon av medlemsstaterna i Europeiska unionen eller för Europeiska kommissionen. Den skyldigheten är absolut och ska, som nämnts, fullgöras inom tio arbetsdagar. Någon rätt att överklaga en sådan begäran föreligger därför inte.
1. Denna lag träder i kraft den 1 november 2012 i fråga om 16 § och i övrigt den 20 juli 2011.
2. Lagen ( 1992:1232 ) om märkning av hushållsapparater ska upphöra att gälla från den 20 juli 2011.
3. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om produkter som omfattas av föreskrifter, vilka har meddelats med stöd av den upphävda lagen. Detta gäller dock inte om en sådan produkt omfattas av föreskrifter i en delegerad akt enligt artikel 10 i direktiv 2010/30/EU.
Enligt punkten 1 träder lagen i kraft den 20 juli 2011. Enligt artikel 16.1 första stycket ska direktivet vara genomfört den 20 juni 2011 men de bestämmelser varigenom direktivet genomförs ska, enligt artikel 16.1 andra stycket, inte börja tillämpas förrän den 20 juli 2011.
Ett undantag från bestämmelsen gäller dock. 15 §, som reglerar tillsynen över förordning EG nr 1222/2009, träder inte i kraft förrän den 1 november 2012, då förordningens bestämmelser, enligt artikel 16 andra stycket, ska börja tillämpas.
Enligt punkten 2 upphävs lagen (1992:1232) om märkning av hushållsapparater från och med den 21 juli 2011, vilket är samma dag som direktiv 92/75/EEG, enligt artikel 17 i energimärkningsdirektivet, ska upphöra att gälla.
Ds 2010:34 Författningskommentar
Med stöd av direktiv 92/75/EEG har kommissionen utfärdat nio direktiv, vilka har genomförts i Sverige genom förordningar och myndighetsföreskrifter, vilka i sin tur ha meddelats med stöd av bemyndiganden i den upphävda lagen.
Därför ska den upphävda lagen alltjämt tillämpas på de produkter som omfattas av nämnda föreskrifter. Detta gäller dock inte om någon av dessa produkter blir föremål för en delegerad akt enligt artikel 10 i direktiv 2010/30/EU.
Det nu sagda gäller även produkter som omfattas av föreskrifter vilka har meddelats för att genomföra rådets direktiv 86/594/EEG av den 1 december 1986 om luftburet buller från hushållsapparater. Även dessa föreskrifter har utfärdats med stöd av ett bemyndigande i den upphävda lagen.
Föreskrifter om det nämnda finns i punkten 3.
8.2. Lagen om ändring i lagen (2008:112) om ekodesign
Den enda sakliga ändring som det reviderade ekodesigndirektivet medför är att direktivets tillämpningsområde utvidgas till att, utöver energianvändande produkter, även omfatta energirelaterade produkter.
Begreppet energirelaterade produkter definieras i artikel 2.1 i det reviderade ekodesigndirektivet. Av definitionen framgår att begreppet omfattar såväl energianvändande som energirelaterade produkter.
I samtliga paragrafer där begreppet energianvändande produkt nämns har detta därför ersatts av begreppet energirelaterad produkt.
I lagen görs i flera paragrafer hänvisningar till det ursprungliga ekodesigndirektivet. Dessa hänvisningar har nu ersatts av hänvisningar till det reviderade ekodesigndirektivet.
Begreppet försäkran har i det reviderade ekodesigndirektivet ersatts av begreppet EU-försäkran. Motsvarande ändring har gjorts i lagen.
Författningskommentar Ds 2010:34
Lissabonfördraget innebär vissa terminologiska förändringar som också har genomförts i lagen enligt följande.
Europeiska gemenskapen har ersatts av Europeiska unionen och gemenskapens marknad har ersatts av unionsmarknaden.
I
(Lagstiftningsakter)
DIREKTIV
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2010/30/EU
av den 19 maj 2010
om märkning och standardiserad produktinformation som anger energirelaterade produkters
användning av energi och andra resurser
(omarbetning)
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR
ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions
sätt, särskilt artikel 194.2,
med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit
téns yttrande (
1
),
efter att ha hört Regionkommittén,
i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet (
2
), och
av följande skäl:
(1)
Rådets
direktiv
92/75/EEG
av
den
22
september
1992
om märkning och standardiserad konsumentinformation
som anger hushållsapparaters förbrukning av energi och
andra resurser (
3
) har ändras väsentligt (
4
). Med anledning
av nya ändringar bör det av tydlighetsskäl omarbetas.
(2)
Tillämpningsområdet
för
direktiv
92/75/EEG
är
begränsat
till hushållsapparater. Kommissionens meddelande av den
16 juli 2008 om handlingsplanen för hållbar konsumtion
och produktion samt en hållbar industripolitik har visat
att en utvidgning av tillämpningsområdet för direktiv
92/75/EEG till att omfatta energirelaterade produkter
som direkt eller indirekt kraftigt påverkar energianvänd
ningen under användning skulle kunna förstärka poten
tiella synergieffekter mellan existerande lagstiftningsåtgär
der – i synnerhet med Europaparlamentets och rådets
direktiv 2009/125/EG av den 21 oktober 2009 om upp
rättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för
energirelaterade produkter (
5
). Det här direktivet bör inte
påverka tillämpningen av direktiv 2009/125/EG. Tillsam
mans med det direktivet och andra unionsinstrument
utgör det här direktivet en del av en bredare rättslig
ram och leder i samband med en helhetsstrategi till yt
terligare energibesparingar och miljövinster.
(3)
I
ordförandeskapets
slutsatser
från
Europeiska
rådets
möte den 8 och 9 mars 2007 betonades behovet av
att öka energieffektiviteten i unionen för att uppnå be
sparingsmålet på 20 % av unionens energianvändning
senast 2020, fastställa mål för utvecklingen av förnybara
energikällor i hela EU och minskning av utsläppen av
växthusgaser samt efterlystes ett genomgripande och
snabbt genomförande av de nyckelområden som fastställs
i kommissionens meddelande av den 19 oktober 2006
med titeln ”Handlingsplan för energieffektivitet: att för
verkliga möjligheterna”. I handlingsplanen betonas de
enorma möjligheterna till energibesparingar inom pro
duktsektorn.
(4)
Effektivare
energirelaterade
produkter
genom
väl
under
byggda val från konsumenternas sida blir till nytta för
EU:s ekonomi överlag.
SV
18.6.2010 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
153/1
(
1
) EUT C 228, 22.9.2009, s. 90.
( 2 ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 5 maj 2009 (ännu ej offent
liggjord i EUT), rådets ståndpunkt vid första behandlingen av den
14 april 2010 (ännu ej offentliggjord i EUT) och Europaparlamentets
ståndpunkt av den 18 maj 2010 (ännu ej offentliggjord i EUT).
( 3 ) EGT L 297, 13.10.1992, s. 16.
(
4
) Se bilaga I del A.
(
5
) EUT L 285, 31.10.2009, s. 10.
Det reviderade
energimärkningsdirektivet
129
(5)
Om
slutanvändare
får
tillgång
till
korrekt,
relevant
och
jämförbar information om den energi som varje enskild
energirelaterad produkt använder, bör detta påverka deras
val till förmån för produkter som kräver mindre energi
och andra väsentliga resurser under användning, eller
som indirekt leder till lägre användning, och därigenom
motivera tillverkarna att minska användningen av energi
och andra väsentliga resurser hos de produkter som de
tillverkar. Indirekt bör detta även främja en effektiv an
vändning av produkterna för att bidra till EU:s energibe
sparingsmål på 20 %. I brist på sådan information kom
mer marknadskrafterna inte själva att kunna främja en
rationell användning av energi och andra väsentliga re
surser för dessa produkter.
(6)
Det
bör
erinras
om
att
det
finns
unionslagstiftning
och
nationell lagstiftning som ger konsumenterna vissa rättig
heter när det gäller inköpta produkter, inklusive kompen
sation eller utbyte av produkten.
(7)
Kommissionen
bör
tillhandahålla
en
prioritetsförteckning
över energirelaterade produkter som kan omfattas av en
delegerad akt enligt detta direktiv. Denna förteckning kan
införas i den arbetsplan som avses i direktiv
2009/125/EG.
(8)
Information spelar en avgörande roll när det gäller att
påverka marknadskrafterna, och det är därför nödvändigt
att införa en enhetlig etikett för samtliga produkter av
samma slag, att förse eventuella köpare med komplette
rande standardiserad information om dessa produkters
energikostnader och användning av andra väsentliga re
surser och att vidta åtgärder för att säkerställa att också
eventuella slutanvändare som inte har möjlighet att se
produkten utställd, och därigenom inte heller etiketten,
förses med denna information. För att etiketten ska vara
effektiv och framgångsrik bör den vara lätt att känna igen
för slutanvändare samt enkel och kortfattad. För detta
ändamål bör etikettens nuvarande utformning behållas
som informationsunderlag för att ge slutanvändare infor
mation om produkters energieffektivitet. Energianvänd
ningen och annan information om produkterna bör mä
tas enligt harmoniserade standarder och metoder.
(9)
Såsom
det
påpekas
i
kommissionens
konsekvensbedöm
ning som åtföljer dess förslag till detta direktiv har märk
ningssystemet tagits som modell i olika länder världen
över.
(10)
Medlemsstaterna
bör
regelbundet
övervaka
efterlevnaden
av detta direktiv och inkludera all relevant information i
den rapport som de enligt detta direktiv är skyldiga att
lämna till kommissionen vart fjärde år, särskilt med av
seende på leverantörernas och återförsäljarnas ansvar.
(11)
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering
och marknadskontroll i samband med saluföring av pro
dukter (
1
) innehåller allmänna bestämmelser om mark
nadskontroll som rör saluföring av produkter. För att
uppfylla syftet med detta direktiv, anger det mer detalje
rade bestämmelser i detta hänseende. Dessa bestämmelser
överensstämmer med förordning (EG) nr 765/2008.
(12)
Ett
helt
frivilligt
system
skulle
leda
till
att
bara
några
produkter blir märkta eller försedda med standardiserad
produktinformation, vilket kan vara förvirrande eller till
och med missvisande för vissa slutanvändare. Därför
måste det system som nu införs säkerställa att samtliga
berörda produkter förses med information om använd
ningen av energi och andra väsentliga resurser genom
märkning och enhetliga informationsblad om produkten.
(13)
Under
användning
påverkar
energirelaterade
produkter
direkt eller indirekt användningen av många olika former
av energi, varav elektricitet och gas är de viktigaste. Detta
direktiv bör därför omfatta energirelaterade produkter
som under användning direkt eller indirekt påverkar an
vändningen av alla former av energi.
(14)
Energirelaterade
produkter
som
under
användning
har
en
betydande direkt eller indirekt inverkan på användningen
av energi eller, när det är relevant, väsentliga resurser och
som erbjuder tillräckliga möjligheter att förbättra ener
gieffektiviteten bör omfattas av en delegerad akt, när till
handahållande av information genom märkning kan sti
mulera slutanvändare att köpa mer effektiva produkter.
(15)
För
att
uppfylla
unionens
mål
i
fråga
om
klimatföränd
ringar och energitrygghet, och med tanke på att den
totala energi som används av produkter förväntas fort
sätta att öka på längre sikt, kan det i de delegerade
akterna enligt detta direktiv, när så är lämpligt, även
föreskrivas att produktens totala energianvändning sär
skilt anges på etiketten.
(16)
En
rad
medlemsstater
har
regler
för
offentlig
upphandling
som kräver att upphandlande myndigheter ska köpa
energieffektiva produkter. En rad medlemsstater har
också infört incitament för energieffektiva produkter. Kri
terierna för att produkter ska kunna komma i fråga för
offentliga upphandlingar eller incitament kan skilja sig
kraftigt från en medlemsstat till en annan. Att hänvisa
till prestandaklasser som nivåer för vissa produkter, i
enlighet med de delegerade akterna enligt detta direktiv,
kan minska skillnaderna när det gäller offentliga upp
handlingar och incitament och främja utnyttjandet av
effektiva produkter.
SV
L 153/2
Europeiska unionens officiella tidning
18.6.2010
(
1
) EUT L 218, 13.8.2008, s. 30.
130
Bilaga 1
Ds 2010:34
(17)
Incitament
som
medlemsstaterna
tillhandahåller
för
att
främja effektiva produkter kan utgöra statligt stöd. Detta
direktiv föregriper inte utgången av eventuella förfaran
den för statligt stöd som kan inledas enligt artiklarna 107
och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktions
sätt (EUF-fördraget) avseende sådana incitament och bör
inte omfatta beskattning och skattefrågor. Det står med
lemsstaterna fritt att besluta om utformningen av sådana
incitament.
(18)
Främjandet
av
energieffektiva
produkter
genom
märk
ning, offentliga upphandlingar och incitament bör inte
vara till skada för sådana produkters miljöprestanda totalt
sett eller deras funktion.
(19)
Kommissionen
bör
ges
befogenhet
att
anta
delegerade
akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget i fråga
om märkning och standardiserad produktinformation
som anger energirelaterade produkters användning av
energi och andra väsentliga resurser under användning.
Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför
lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive
på expertnivå.
(20)
Kommissionen
bör
regelbundet
förelägga
Europaparla
mentet och rådet en sammanfattning, omfattande EU
och varje enskild medlemsstat, av de av medlemsstaterna
enligt detta direktiv framlagda rapporterna om efterlev
nadsåtgärder och graden av efterlevnad.
(21)
Kommissionen
bör
ansvara
för
anpassningen
av
märk
ningsklassificeringarna i syfte att säkerställa förutsägbar
het för branschen och begriplighet för konsumenterna.
(22)
Den
tekniska
utvecklingen
och
potentialen
för
ytterligare
betydande energibesparingar kan, i olika utsträckning
alltefter produkt, nödvändiggöra fortsatt produktdifferen
tiering och motivera en översyn av klassificeringen.
Denna översyn bör framför allt innefatta en möjlighet
till omskalning. Översynen bör ske så snabbt som möjligt
i fråga om produkter som på grund av sin mycket inno
vativa karaktär i väsentlig mån kan bidra till energieffek
tivitet.
(23)
När kommissionen 2012 granskar de framsteg som
gjorts och rapporterar om genomförandet av handlings
planen för hållbar konsumtion och produktion, kommer
den särskilt att granska om det behövs ytterligare åtgär
der för att förbättra produkters energi- och miljöpre
standa, inbegripet bland annat möjligheten att informera
konsumenterna om produkternas koldioxidavtryck eller
om deras miljöpåverkan under livscykeln.
(24)
Skyldigheten
att
införliva
detta
direktiv
med
nationell
lagstiftning bör endast gälla de bestämmelser som utgör
en innehållsmässig ändring i förhållande till direktiv
92/75/EEG. Skyldigheten att införliva de oförändrade be
stämmelserna följer av direktiv 92/75/EEG.
(25)
När
medlemsstaterna
tillämpar
detta
direktivs
bestämmel
ser bör de sträva efter att avstå från att anta åtgärder som
skulle kunna medföra onödigt byråkratiska och tunga
krav på de berörda marknadsaktörerna, i synnerhet små
och medelstora företag.
(26)
Detta
direktiv
bör
inte
påverka
medlemsstaternas
skyldig
heter vad gäller tidsfristerna för införlivande med natio
nell lagstiftning och tillämpningen av direktiv 92/75/EEG.
(27)
I
enlighet
med
punkt
34
i
det
interinstitutionella
avtalet
om bättre lagstiftning (
1
) uppmuntras medlemsstaterna
att för egen del och i unionens intresse upprätta egna
tabeller som så långt det är möjligt visar överensstäm
melsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna
samt att offentliggöra dessa tabeller.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Tillämpningsområde
1. Genom
detta
direktiv
inrättas
en
ram
för
harmoniseringen
av nationella åtgärder när det gäller information till slutanvän
daren, särskilt genom märkning och standardiserad produkt
information, om användning av energi och, där så är relevant,
andra väsentliga resurser under användning samt komplette
rande uppgifter om energirelaterade produkter, för att däri
genom ge slutanvändarna möjlighet att välja mer effektiva pro
dukter.
2. Detta direktiv ska tillämpas på energirelaterade produkter
som under användning har en betydande direkt eller indirekt
inverkan på användningen av energi och, när det är relevant,
andra väsentliga resurser.
3. Detta
direktiv
ska
inte
tillämpas
på
a) begagnade produkter,
b) transportmedel för personer eller varor,
c) märkplåtar eller motsvarande som fästs på produkter av
säkerhetsskäl.
SV
18.6.2010 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
153/3
(
1
) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.
131
Bilaga 1
Ds 2010:34
Artikel 2
Definitioner
I detta direktiv avses med
a) energirelaterad produkt eller produkt: en vara som påverkar
energianvändningen när den används och som släpps ut
på marknaden och/eller tas i bruk i unionen, inklusive delar
avsedda att ingå i energirelaterade produkter som omfattas
av detta direktiv, vilka släpps ut på marknaden och/eller tas
i bruk som enskilda delar för slutanvändare och vilkas mil
jöprestanda kan bedömas separat,
b) informationsblad: en standardiserad uppställning av infor
mation om en produkt,
c) andra väsentliga resurser: vatten, kemikalier eller varje annat
ämne som en produkt använder vid normal användning,
d) kompletterande information: övriga upplysningar om en pro
dukts prestanda och egenskaper som gäller, eller bidrar till
att bedöma, dess användning av energi eller andra väsentliga
resurser, baserade på mätbara uppgifter,
e) direkt påverkan: påverkan av produkter som under använd
ning faktiskt använder energi,
f) indirekt
påverkan: påverkan av produkter som inte använder
energi men som under användning bidrar till energis
parande,
g) återförsäljare: detaljist eller annan person som säljer, hyr ut,
erbjuder för avbetalning eller ställer ut produkter som är
avsedda för slutanvändare,
h) leverantör: tillverkaren eller dennes auktoriserade represen
tant inom unionen eller den importör som släpper ut pro
dukten eller tar denna i bruk på unionsmarknaden. Om det
inte finns någon sådan ska varje fysisk eller juridisk person
som släpper ut produkter som omfattas av detta direktiv,
eller tar dem i bruk, anses vara leverantör,
i) utsläppande
på
marknaden: tillgängliggörande av en produkt
för första gången på unionsmarknaden i syfte att den ska
spridas eller användas inom unionen, i vinstsyfte eller gratis
och oavsett försäljningsteknik,
j) ibruktagande: den första användningen av en produkt för
avsett ändamål inom unionen,
k) obehörig användning av etiketten: användning av etiketten av
andra än medlemsstaternas myndigheter eller EU:s institu
tioner på ett sätt som inte föreskrivs i detta direktiv eller i
en delegerad akt.
Artikel 3
Medlemsstaternas ansvar
1. Medlemsstaterna
ska
vidta
alla
nödvändiga
åtgärder
för
att
säkerställa följande:
a) Alla leverantörer och återförsäljare, som är etablerade inom
deras territorier, ska fullgöra de skyldigheter som anges i
artiklarna 5 och 6.
b) För produkter som omfattas av detta direktiv ska det vara
förbjudet att anbringa andra etiketter, märken, symboler eller
påskrifter som inte uppfyller kraven i detta direktiv eller de
relevanta delegerade akterna, om anbringandet kan leda till
missförstånd eller förväxling hos slutanvändarna beträffande
användning av energi eller, där det är relevant, andra väsent
liga resurser under användning.
c) I samband med införandet av systemet med etiketter och
informationsblad avseende energianvändning eller energis
parande ska upplysnings- och reklamkampanjer genomföras
i syfte att främja energieffektivitet och mer ansvarsfull ener
gianvändning av slutanvändare.
d) Lämpliga åtgärder ska vidtas för att uppmuntra de relevanta
nationella eller regionala myndigheter som är ansvariga för
genomförandet av detta direktiv att samarbeta och förse
varandra och kommissionen med information för att bidra
till tillämpningen av detta direktiv. I det administrativa sam
arbetet och informationsutbytet ska elektroniska kommuni
kationsmedel utnyttjas i största möjliga mån och vara kost
nadseffektiva, varvid relevanta EU-program får ge stöd. Så
dant samarbete ska garantera säkerheten och sekretessen vid
behandlingen samt, där det är nödvändigt, skyddet av känslig
information som tillhandahållits i samband med förfarandet.
Kommissionen ska vidta lämpliga åtgärder för att uppmuntra
och bidra till samarbete mellan medlemsstaterna enligt detta
led.
2. Om
en
medlemsstat
konstaterar
att
en
produkt
inte
över
ensstämmer med alla relevanta krav som fastställs i detta direk
tiv och dess delegerade akter för etiketten och informations
bladet, ska leverantören vara skyldig att säkerställa att produk
ten är i överensstämmelse med dessa krav genom att medlems
staterna fastställer effektiva och proportionerliga villkor för
detta.
Om det finns tillräckliga bevis för att en produkt brister i över
ensstämmelse, ska den berörda medlemsstaten vidta erforderliga
förebyggande åtgärder samt åtgärder som syftar till att säker
ställa överensstämmelse inom en bestämd tidsram, med beak
tande av den skada som vållats.
SV
L 153/4
Europeiska unionens officiella tidning
18.6.2010
132
Bilaga 1
Ds 2010:34
Om den bristande överensstämmelsen fortsätter ska den berörda
medlemsstaten fatta beslut om att begränsa eller förbjuda ut
släppande på marknaden och/eller ibruktagande av produkten i
fråga eller se till att den dras tillbaka från marknaden. Om
produkten dras tillbaka från marknaden eller om utsläppande
på marknaden förbjuds, ska kommissionen och övriga med
lemsstater informeras omedelbart.
3. Vart
fjärde
år
ska
medlemsstaterna
lämna
en
rapport
till
kommissionen med en närmare redogörelse för de åtgärder som
medlemsstaterna har vidtagit för att säkerställa efterlevnad och
graden av efterlevnad på deras territorier.
Kommissionen får genom att fastställa riktlinjer fastställa när
mare föreskrifter om det allmänna innehållet i dessa rapporter.
4. Kommissionen
ska
för
kännedom
regelbundet
tillhanda
hålla Europaparlamentet och rådet en sammanfattning av dessa
rapporter.
Artikel 4
Informationskrav
Medlemsstaterna ska säkerställa följande:
a) Information om hushållsapparaters användning av elektrisk
energi, andra former av energi och, där så är relevant, andra
väsentliga resurser under användning samt ytterligare upp
lysningar ska lämnas, i enlighet med delegerade akter enligt
detta direktiv, till slutanvändarna genom ett informationsblad
och en etikett, när sådana produkter ställs ut för eller bjuds
ut till försäljning, hyra eller kreditköp till slutanvändare di
rekt eller indirekt genom någon form av distansförsäljning,
inbegripet via Internet.
b) Den information som avses i led a ska tillhandahållas för
inbyggda eller installerade produkter endast när det krävs i
den tillämpliga delegerade akten.
c) All reklam för en särskild typ av energirelaterade produkter
som omfattas av en delegerad akt enligt detta direktiv ska,
när energirelaterad information eller prisinformation utläm
nas, innehålla en hänvisning till produktens energieffektivi
tetsklass.
d) Allt tekniskt reklammaterial om energirelaterade produkter
som beskriver de specifika tekniska parametrarna för en
produkt, nämligen tekniska manualer och broschyrer från
tillverkare, i pappersform eller på Internet, ska ge slutanvän
dare den information som behövs om energianvändningen
eller innehålla en hänvisning till produktens energieffektivi
tetsklass.
Artikel 5
Leverantörernas ansvar
Medlemsstaterna ska säkerställa följande:
a) Leverantörer som släpper ut på marknaden eller tar i bruk
sådana produkter som omfattas av en delegerad akt ska till
handahålla en etikett och ett informationsblad i enlighet med
detta direktiv och den delegerade akten.
b) Leverantörerna ska upprätta teknisk dokumentation i den
utsträckning som behövs för att kunna bedöma riktigheten
av den information som finns på etiketten och i infor
mationsbladet. Den tekniska dokumentationen ska innehålla
i) en allmän beskrivning av produkten,
ii) resultaten av konstruktionsberäkningar, om det är rele
vant,
iii) tillgängliga provningsrapporter, även sådana som utarbe
tats av anmälda organ som är behöriga enligt annan
unionslagstiftning,
iv) när värdena används för liknande modeller, de hänvis
ningar som möjliggör identifiering av dessa modeller.
För detta ändamål får leverantörerna använda dokumenta
tion som är upprättad i enlighet med krav som fastställs i
relevant unionslagstiftning.
c) Leverantörerna ska hålla den tekniska dokumentationen till
gänglig för kontroll intill utgången av femte året efter det att
den sista berörda produkten har tillverkats.
Leverantörerna ska på begäran göra en elektronisk version av
den tekniska dokumentationen tillgänglig för medlemsstatens
marknadsövervakningsmyndigheter och för kommissionen
inom tio arbetsdagar efter det att den behöriga myndigheten
i en medlemsstat eller kommissionen har mottagit begäran.
d) Leverantörerna ska kostnadsfritt förse återförsäljare med er
forderliga etiketter för märkning och produktinformation.
Utan att det påverkar leverantörernas val av system för le
verans av etiketter, ska leverantörer skyndsamt leverera eti
ketter efter beställning från återförsäljare.
SV
18.6.2010 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
153/5
133
Bilaga 1
Ds 2010:34
e) Förutom etiketter ska leverantörerna tillhandahålla ett infor
mationsblad.
f) Leverantörerna ska inkludera ett informationsblad i alla bro
schyrer om produkten. Om leverantören inte tillhandahåller
broschyrer om produkten, ska leverantören tillhandahålla
informationsblad tillsammans med andra handlingar som
åtföljer produkten.
g) Leverantörerna ansvarar för att uppgifterna på de etiketter
och informationsblad som de tillhandahåller är korrekta.
h) Leverantörerna ska anses ha givit sitt samtycke till att upp
gifterna på etiketten eller i informationsbladet offentliggörs.
Artikel 6
Återförsäljarnas ansvar
Medlemsstaterna ska säkerställa följande:
a) Återförsäljare ska på ett synligt och läsbart sätt anbringa
etiketter på korrekt sätt och sörja för att informationsbladet
finns med i produktbroschyren eller i andra handlingar som
åtföljer produkterna när de säljs till slutanvändare.
b) När en produkt som omfattas av en delegerad akt ställs ut
ska återförsäljare fästa en lämplig etikett i den relevanta
språkversionen på den väl synliga plats som anges i den till
lämpliga delegerade akten.
Artikel 7
Distansförsäljning och andra försäljningsformer
När produkter bjuds ut till försäljning, hyra eller kreditköp
genom postorder, via katalog, via Internet, telefonförsäljning
eller på något annat sätt som innebär att man inte kan vänta
sig att en eventuell slutanvändare ser produkten utställd, ska
delegerade akter innehålla bestämmelser som säkerställer att
eventuella slutanvändare före köpet får den information som
lämnas på etiketten för produkten i fråga och i informations
bladet. I delegerade akter ska det, när det är lämpligt, specifice
ras på vilket sätt etiketten eller informationsbladet, eller den
information som anges på etiketten eller informationsbladet,
ska anbringas eller lämnas till en eventuell slutanvändare.
Artikel 8
Fri rörlighet
1. Medlemsstaterna
får
inte
förbjuda,
begränsa
eller
förhindra
utsläppandet på marknaden eller ibruktagandet, inom sina ter
ritorier, av produkter som omfattas av och är förenliga med
detta direktiv och den tillämpliga delegerade akten.
2. Medlemsstaterna
ska
anse
att
etiketter
och
informations
blad uppfyller kraven i detta direktiv och i de delegerade ak
terna, om de inte har bevis om motsatsen. Medlemsstaterna ska
kräva att leverantörerna tillhandahåller bevis i den mening som
avses i artikel 5 för att styrka riktigheten av den information
som lämnats på deras etiketter och informationsblad, om de har
anledning att misstänka att informationen inte är korrekt.
Artikel 9
Offentliga upphandlingar och incitament
1. Om en produkt omfattas av en delegerad akt ska upp
handlande myndigheter som ingår offentliga byggentreprenad
kontrakt, varukontrakt eller tjänstekontrakt som avses i Europa
parlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars
2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling
av byggentreprenader, varor och tjänster (
1
) och som inte är
undantagna med stöd av artiklarna 12–18 i det direktivet sträva
efter att enbart upphandla produkter som uppfyller kriterierna
för de högsta prestandanivåerna och som tillhör den högsta
energieffektivitetsklassen. Medlemsstaterna får också kräva att
de upphandlande myndigheterna endast upphandlar produkter
som uppfyller kriterierna. Medlemsstaterna får besluta att dessa
kriterier endast ska tillämpas om detta är kostnadseffektivt, eko
nomiskt genomförbart och tekniskt lämpligt samt om tillräcklig
konkurrens råder.
2. Punkt 1 ska tillämpas på kontrakt vars värde uppgår till
eller överstiger de tröskelvärden som fastställs i artikel 7 i di
rektiv 2004/18/EG.
3. Om
medlemsstaterna
tillhandahåller
ett
incitament
för
en
produkt som omfattas av en delegerad akt ska de sträva efter de
högsta prestandanivåer och den högsta energieffektivitetsklass
som anges i den tillämpliga delegerade akten. Beskattning och
skattefrågor utgör inte incitament i den mening som avses i
detta direktiv.
4. Om
medlemsstaterna
tillhandahåller
incitament
för
pro
dukter, både för slutanvändare av produkter med hög energief
fektivitet och för industrier som marknadsför och producerar
sådana produkter, ska de uttrycka prestandanivåerna i form av
klasser som de är definierade i den tillämpliga delegerade akten,
utom när de föreskriver högre prestandanivåer än tröskelvärdet
för den högsta energieffektivitetsklass som anges i den delege
rade akten. Medlemsstaterna får föreskriva högre prestanda
nivåer än tröskelvärdet för den högsta energieffektivitetsklass
som anges i den delegerade akten.
Artikel 10
Delegerade akter
1. Kommissionen
ska
fastställa
närmare
föreskrifter
om
eti
ketten och informationsbladet genom delegerade akter i enlighet
med artiklarna 11, 12 och 13, för varje produkttyp i överens
stämmelse med denna artikel.
SV
L 153/6
Europeiska unionens officiella tidning
18.6.2010
(
1
) EUT L 134, 30.4.2004, s. 114.
134
Bilaga 1
Ds 2010:34
Om en produkt uppfyller kriterierna i punkt 2 ska den omfattas
av en delegerad akt i enlighet med punkt 4.
De delegerade akterna ska innehålla bestämmelser om infor
mation som tillhandahålls på etiketten och i informationsbladet
om användning av energi och andra väsentliga resurser under
användning som gör det möjligt för slutanvändare att fatta
inköpsbeslut på bättre grunder och för marknadsövervaknings
myndigheter att kontrollera huruvida produkter överensstäm
mer med den information som tillhandahålls.
Om en delegerad akt innehåller bestämmelser om både ener
gieffektivitet och användning av väsentliga resurser för en pro
dukt, ska etikettens utformning och innehåll framhäva produk
tens energieffektivitet.
2. De
kriterier
som
avses
i
punkt
1
är
följande:
a) Enligt senast tillgängliga uppgifter och med beaktande av de
kvantiteter som släpps ut på unionsmarknaden, ska produk
terna ge betydande möjligheter att spara energi och, när det
är relevant, andra väsentliga resurser.
b) Det ska finnas stora skillnader i fråga om relevanta prestan
danivåer för produkter som har likvärdig funktionalitet och
som är tillgängliga på marknaden.
c) Kommissionen ska ta hänsyn till relevant unionslagstiftning
och självreglering, exempelvis frivilliga avtal, som förväntas
uppnå de politiska målen snabbare eller till lägre kostnad än
obligatoriska krav.
3. När
kommissionen
utarbetar
ett
utkast
till
en
delegerad
akt ska den
a) ta hänsyn till de miljöparametrar som anges i del 1 i bilaga I
till direktiv 2009/125/EG som betecknas som betydande i
den relevanta genomförandeåtgärd som antagits i enlighet
med direktiv 2009/125/EG och som är relevanta för slut
användaren under användning,
b) göra en bedömning av aktens effekter på miljö, slutanvän
dare och tillverkare, inbegripet små och medelstora företag, i
fråga om konkurrenskraft, även på marknader utanför unio
nen, innovation, marknadstillträde samt kostnader och nytta,
c) hålla lämpliga samråd med berörda aktörer,
d) fastställa genomförandedatum, eventuella stegvisa åtgärder
eller övergångsåtgärder eller övergångsperioder, särskilt med
beaktande av eventuella konsekvenser för små och medels
tora företag eller för särskilda produktgrupper som främst
tillverkas av små och medelstora företag.
4. De
delegerade
akterna
ska
i
synnerhet
ange
följande:
a) En exakt definition av det produktslag som avses.
b) De mätstandarder och mätmetoder som ska tillämpas för att
ta fram den information som avses i artikel 1.1.
c) Närmare uppgifter om den tekniska dokumentation som
krävs enligt artikel 5.
d) Utformningen av och innehållet på den etikett som avses i
artikel 4; den ska i största möjliga utsträckning ha ett en
hetligt utseende för de olika produktgrupperna och ska un
der alla omständigheter vara klart synlig och läsbar. Klas
sificeringen med bokstäver från A–G ska bibehållas som
utgångspunkt för etikettens utformning; stegen i klassifice
ringen ska motsvara betydande energi- och kostnadsbespa
ringar ur slutanvändarens perspektiv.
Ytterligare tre klasser kan läggas till i klassificeringen om de
tekniska framstegen kräver detta. Dessa ytterligare klasser ska
vara A+, A++ och A+++ för den effektivaste klassen. I prin
cip kommer det totala antalet klasser att begränsas till sju,
såvida inte fler klasser fortfarande utnyttjas.
Färgskalan ska bestå av högst sju olika färger från mörkgrön
till röd. Färgkoden för den högsta klassen ska alltid vara
mörkgrön och denna färg får inte användas för någon annan
klass. Om det finns fler än sju klasser kan endast den röda
färgen dupliceras.
Klassificeringen ska särskilt ses över när en betydande andel
produkter på den inre marknaden uppnår de två högsta
energiklasserna och när ytterligare besparingar kan åstad
kommas genom ytterligare differentiering av produkter.
Detaljerade kriterier för en eventuell omklassificering av pro
dukter ska när så är lämpligt fastställas i varje enskilt fall i
den relevanta delegerade akten.
e) Den plats på den utställda produkten där etiketten ska an
bringas och det sätt på vilket etiketten och/eller informatio
nen ska tillhandahållas när produkten bjuds ut till försäljning
enligt artikel 7. Om det är lämpligt, kan det i de delegerade
akterna föreskrivas att etiketten ska fästas på produkten eller
tryckas på förpackningen, eller fastställas närmare föreskrifter
om märkningskraven för kataloger, distansförsäljning och
Internetförsäljning.
f) Innehållet i det informationsblad eller den kompletterande
information som avses i artiklarna 4 och 5 c, och, om det
behövs, formatet och andra närmare uppgifter. Den infor
mation som lämnas på etiketten ska även ingå i infor
mationsbladet.
SV
18.6.2010 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
153/7
135
Bilaga 1
Ds 2010:34
g) Etikettens specifika innehåll för annonsering av, bland annat
och beroende på vad som är lämpligt, energiklassen och
andra relevanta prestandanivåer för den aktuella produkten
i läsbar och synlig form.
h) Varaktigheten av de klassificeringar som anges på etiketten,
när så är lämpligt, i enlighet med led d.
i) Noggrannheten i deklarationerna på etiketten och i infor
mationsbladen.
j) Datum för utvärdering och eventuell revidering av den dele
gerade akten, med hänsyn till takten i den tekniska utveck
lingen.
Artikel 11
Utövande av delegering
1. Befogenhet att anta de delegerade akter som avses i
artikel 10 ska ges till kommissionen för en period på fem år
från den 19 juni 2010. Kommissionen ska utarbeta en rapport
om de delegerade befogenheterna senast sex månader innan
perioden på fem år löpt ut. Delegeringen av befogenhet ska
automatiskt förlängas med perioder av samma längd, om den
inte återkallas av Europaparlamentet eller rådet i enlighet med
artikel 12.
2. Så
snart
kommissionen
antar
en
delegerad
akt
ska
kom
missionen samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.
3. Befogenheten
att
anta
delegerade
akter
ges
till
kommissio
nen med förbehåll för de villkor som anges i artiklarna 12 och
13.
Artikel 12
Återkallande av delegering
1. Den
delegering
av
befogenhet
som
avses
i
artikel
10
får
återkallas av Europaparlamentet eller rådet.
2. Den institution som har inlett ett internt förfarande för att
besluta huruvida en delegering av befogenhet ska återkallas ska
sträva efter att informera den andra institutionen och kommis
sionen i rimlig tid innan det slutliga beslutet fattas, och ange
vilka delegerade befogenheter som kan komma att återkallas
samt de eventuella skälen för detta.
3. Beslutet
om
återkallande
innebär
att
delegeringen
av
de
befogenheter som anges i beslutet upphör att gälla. Det får
verkan omedelbart eller vid ett senare, i beslutet angivet, datum.
Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan trätt
i kraft. Det ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tid
ning.
Artikel 13
Invändning mot delegerade akter
1. Europaparlamentet
eller
rådet
får
invända
mot
en
delege
rad akt inom en period på två månader från delgivningsdagen.
På Europaparlamentets eller rådets initiativ får denna period
förlängas med två månader.
2. Om varken Europaparlamentet eller rådet vid utgången av
denna period har invänt mot den delegerade akten ska den
offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i
kraft den dag som anges i den.
Den delegerade akten får offentliggöras i Europeiska unionens
officiella tidning och träda i kraft före utgången av denna period
om både Europaparlamentet och rådet har underrättat kommis
sionen om att de har beslutat att inte göra invändningar.
3. Om
Europaparlamentet
eller
rådet
invänder
mot
en
dele
gerad akt ska den inte träda i kraft. Den institution som invän
der mot den delegerade akten ska ange skälen för detta.
Artikel 14
Utvärdering
Kommissionen ska senast den 31 december 2014 se över detta
direktivs och dess delegerade akters ändamålsenlighet och lägga
fram en rapport för Europaparlamentet och rådet.
Vid detta tillfälle ska kommissionen också bedöma
a) det sätt på vilket artikel 4 c bidrar till detta direktivs syfte,
b) effektiviteten hos artikel 9.1,
c) behovet av att ändra artikel 10.4 d mot bakgrund av den
tekniska utvecklingen och i vilken mån konsumenterna för-
står etikettens utformning.
Artikel 15
Sanktioner
Medlemsstaterna ska fastställa regler om de sanktioner som ska
tillämpas vid överträdelser av de nationella bestämmelser som
har antagits enligt detta direktiv och dess delegerade akter, in
klusive otillåten användning av etiketten, och ska vidta de åt
gärder som är nödvändiga för att säkerställa att de genomförs.
Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräc
kande. Medlemsstaterna ska anmäla dessa bestämmelser till
kommissionen senast den 20 juni 2011 och ska utan dröjsmål
meddela kommissionen eventuella ändringar som påverkar be
stämmelserna.
SV
L 153/8
Europeiska unionens officiella tidning
18.6.2010
136
Bilaga 1
Ds 2010:34
Artikel 16
Införlivande
1. Medlemsstaterna
ska
senast
den
20
juni
2011
sätta
i
kraft
de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa
detta direktiv. De ska till kommissionen genast överlämna tex
ten till dessa bestämmelser.
De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 20 juli
2011.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla
en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvis
ning när de offentliggörs. De ska även innehålla en uppgift om
att hänvisningar i befintliga lagar och andra författningar till
direktiv 92/75/EEG ska anses som hänvisningar till det här
direktivet. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras
och om hur uppgiften ska formuleras ska varje medlemsstat
själv utfärda.
2. Medlemsstaterna
ska
till
kommissionen
överlämna
texten
till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de
antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 17
Upphävande
Direktiv 92/75/EEG, ändrat genom den förordning som anges i
del A i bilaga I, ska upphöra att gälla med verkan från och med
den 21 juli 2011, utan att det påverkar medlemsstaternas skyl
digheter när det gäller de tidsfrister för införlivande med natio
nell lagstiftning och tillämpning av direktivet som anges i del B
i bilaga I.
Hänvisningar till direktiv 92/75/EEG ska anses som hänvis
ningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med jäm
förelsetabellen i bilaga II.
Artikel 18
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft dagen efter det att det har offentlig-
gjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 5 d, g och h ska tillämpas från och med den 31 juli
2011.
Artikel 19
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Strasbourg den 19 maj 2010.
På Europaparlamentets vägnar
J. BUZEK
Ordförande
På rådets vägnar
D. LÓPEZ GARRIDO
Ordförande
SV
18.6.2010 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
153/9
137
Bilaga 1
Ds 2010:34
BILAGA I
DEL A
Upphävt direktiv och ändring av det
(som avses i artikel 17)
Rådets direktiv 92/75/EEG
(EGT L 297, 13.10.1992, s. 16)
Förordning (EG) nr 1882/2003
(EUT L 284, 31.10.2003, s. 1)
Endast punkt 32 i bilaga III
DEL B
Tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning
(som avses i artikel 16)
Direktiv Sista
datum
för
införlivande
92/75/EEG 1
januari
1994
SV
L 153/10
Europeiska unionens officiella tidning
18.6.2010
138
Bilaga 1
Ds 2010:34
BILAGA II
Jämförelsetabell
Direktiv 92/75/EEG Detta
direktiv
Artikel 1.1 inledningen, första meningen Artikel
1.1
Artikel 1.1 inledningen, andra meningen Artikel
1.2
Artikel 1.1 första till sjunde strecksatserna
—
Artikel 1.2
—
— Artikel
1.3
a
och
b
Artikel 1.3 Artikel
1.3
c
— Artikel
2
a
och
b
Artikel 1.4 första och andra strecksatserna Artikel
2
g
och
h
Artikel 1.4 tredje strecksatsen
—
Artikel 1.4 fjärde strecksatsen Artikel
2
c
Artikel 1.4 femte strecksatsen Artikel
2
d
— Artikel
2
e,
f,
i,
j
och
k
Artikel 1.5
—
Artikel 2.1 Artikel
4
a
— Artikel
4
b,
c
och
d
Artikel 2.2
—
Artikel 2.3 Artikel
5
b
Artikel 2.4 Artikel
5
b
och
c
Artikel 3.1 Artikel
5
a
Artikel 3.2 Artikel
5
e
och
f
Artikel 3.3 Artikel
5
g
Artikel 3.4 Artikel
5
h
— Artikel
6
a
Artikel 4 a Artikel
6
b
Artikel 4 b Artikel
5
d
Artikel 5 Artikel
7
Artikel 6
—
Artikel 7 a Artikel
3.1
a
Artikel 7 b Artikel
3.1
b
Artikel 7 c Artikel
3.1
c
— Artikel
3.1
d
— Artikel
3.2,
3.3
och
3.4
Artikel 8.1 Artikel
8.1
Artikel 8.2 Artikel
8.2
Artikel 9
—
SV
18.6.2010 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
153/11
139
Bilaga 1
Ds 2010:34
Direktiv 92/75/EEG Detta
direktiv
— Artikel
9
Artikel 10
—
— Artikel
10.1,
10.2
och
10.3
Artikel 11
—
Artikel 12 a Artikel
10.4
a
Artikel 12 b Artikel
10.4
b
Artikel 12 c Artikel
10.4
c
Artikel 12 d Artikel
10.4
d
Artikel 12 e Artikel
10.4
e
Artikel 12 f Artikel
10.4
f
Artikel 12 g
—
— Artikel
10.4
g,
h,
i
och
j
—
Artiklarna 11, 12, 13, 14 och 15
Artikel 13 Artikel
17
Artikel 14 Artikel
16
— Artikel
18
Artikel 15 Artikel
19
— Bilaga
I
— Bilaga
II
SV
L 153/12
Europeiska unionens officiella tidning
18.6.2010
140
Bilaga 1
Ds 2010:34
Europeiska unionens officiella tidning
22.12.2009
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING EG nr 1222/2009
av den 25 november 2009
om märkning av däck vad gäller drivmedelseffektivitet och andra väsentliga parametrar
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR
ANTAGIT DENNA FÖRORDNING
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen, särskilt artikel 95,
med beaktande av kommissionens förslag,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit
téns yttrande
(
1
) EUT C 288, 22.9.2009, s. 81.
(
1
),
efter att ha hört Regionkommittén,
i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget
(
2
) Europaparlamentets yttrande av den 22 april 2009 (ännu ej offentlig
gjort i EUT), rådets gemensamma ståndpunkt av den 20 november
2009 (ännu ej offentliggjord i EUT) och Europaparlamentets stånd
punkt av den 24 november 2009 (ännu ej offentliggjord i EUT).
(
2
), och
av följande skäl:
(1)
Hållbara transporter är en av gemenskapens stora utma
ningar mot bakgrund av klimatförändringarna och beho
vet av att främja Europas konkurrenskraft, såsom betonas
i kommissionens meddelande av den 8 juli 2008 om grö
nare transporter.
(2)
I kommissionens meddelande av den 19 oktober 2006
med titeln Handlingsplan för energieffektivitet: Att förverkliga
möjligheterna framhölls att det är möjligt att minska den
totala energiförbrukningen med 20 % fram till 2020
genom ett antal målinriktade åtgärder, inbegripet märk
ning av däck.
(3)
I kommissionens meddelande av den 7 februari 2007 med
titeln Resultat av översynen av gemenskapens strategi för att
minska koldioxidutsläppen från personbilar och lätta nyttofor
don, framhölls att det är möjligt att minska koldioxidut
släppen genom kompletterande åtgärder för de
komponenter i bilarna som har störst inverkan på drivme
delsförbrukningen, som exempelvis däcken.
(4)
Däcken står för 20−30 % av fordonens drivmedelsförbruk
ning, framför allt på grund av deras rullmotstånd. Detta
betyder att minskat rullmotstånd kan bidra avsevärt till
energieffektivare vägtransporter och därmed till minskade
utsläpp.
(5)
Däck kännetecknas av ett antal parametrar som hör ihop
med varandra. Om en enskild parameter som rullmotstån
det förbättras, kan det ha en negativ inverkan på andra
parametrar som väggreppet på vått underlag och ett för
bättrande av väggreppet på vått underlag ha en negativ
inverkan på det externa däck- och vägbanebullret. Däck
tillverkarna bör uppmuntras att optimera alla parametrar,
utöver redan uppnådda standarder.
(6)
Drivmedelseffektiva däck är kostnadseffektiva eftersom
den minskade drivmedelsförbrukningen mer än väl kom
penserar dessa däcks högre inköpspris på grund av högre
produktionskostnader.
(7)
I Europaparlamentets och rådets förordning (EG)
nr 661/2009 av den 13 juli 2009 om krav för typgodkän
nande av allmän säkerhet hos motorfordon och deras släp
vagnar samt av de system, komponenter och separata
tekniska enheter som är avsedda för dem
(
3
) EUT L 200, 31.7.2009, s. 1.
(
3
) fastställs mini
mikrav för rullmotstånd för däck. Den tekniska utveck
lingen gör det möjligt att minska energiförlusterna på
grund av däckens rullmotstånd betydligt mer än dessa
minimikrav. För att minska vägtrafikens miljöeffekter bör
det därför fastställas bestämmelser som uppmuntrar slut
användarna att köpa mer drivmedelseffektiva däck genom
att ge harmoniserad information om den parametern.
(8)
Trafikbuller är en betydande olägenhet som även har skad
lig inverkan på hälsan. I förordning (EG) nr 661/2009 fast
ställs minimikrav för externt däck- och vägbanebuller. Den
tekniska utvecklingen gör det möjligt att minska det
externa däck- och vägbanebullret betydligt mer än enligt
dessa minimikrav. För att minska trafikbullret från väg
transporter bör det därför fastställas bestämmelser som
uppmuntrar slutanvändarna att köpa däck som ger upp
hov till mindre externt däck- och vägbanebuller genom att
ge harmoniserad information om den parametern.
(9)
Tillhandahållandet av harmoniserad information om
externt däck- och vägbanebuller skulle också främja
genomförandet av åtgärder mot trafikbuller och bidra till
ökad medvetenhet om vilken effekt däck har på trafikbull
ret inom ramen för Europaparlamentets och rådets direk
tiv 2002/49/EG av den 25 juni 2002 om bedömning och
hantering av omgivningsbuller
(
4
) EGT L 189, 18.7.2002, s. 12.
(
4
).
V
S
6
4
/
2
4
3
L
Däckmärkningsförordningen
141
Europeiska unionens officiella tidning
L 342/47
(10)
I förordning (EG) nr 661/2009 fastställs minimikrav för
däck vad gäller väggrepp på vått underlag. Den tekniska
utvecklingen gör det möjligt att förbättra det externa väg
greppet på vått underlag betydligt mer än minimikraven,
och därmed att förkorta bromssträckorna på vått under
lag. För att förbättra trafiksäkerheten bör det därför fast
ställas bestämmelser som uppmuntrar slutanvändarna att
köpa däck med bättre väggrepp på vått underlag genom att
ge harmoniserad information om den parametern.
(11)
Det är möjligt att information om väggrepp på vått under
lag inte avspeglar den primära prestandan hos däck som är
utformade speciellt för is- och snöunderlag. Eftersom det
ännu inte finns harmoniserade testmetoder för sådana
däck, bör det finnas möjlighet att i ett senare stadium
anpassa klassificeringen av deras väggrepp.
(12)
Det faktum att information om däckparametrar tillhanda
hålls i form av en standardiserad märkning kommer san
nolikt att påverka slutanvändarnas inköpsbeslut på ett sätt
som gagnar säkrare, tystare och mer drivmedelseffektiva
däck. Detta kommer i sin tur förmodligen att stimulera
däcktillverkarna att optimera dessa däckparametrar, vilket
skulle bana vägen för mer hållbar konsumtion och
produktion.
(13)
Förekomsten av en mångfald olika bestämmelser om märk
ning av däck i olika medlemsstater skulle upprätta hinder
för handel inom gemenskapen och öka den administrativa
bördan och testkostnaderna för däcktillverkarna.
(14)
Ersättningsdäck utgör 78 % av däckmarknaden. Det är där
för lämpligt att informera slutanvändarna om parame
trarna för både ersättningsdäck och däck monterade på
nya fordon.
(15)
Behovet av mer information om däckens drivmedelseffek
tivitet och andra parametrar är relevant för konsumen
terna, inklusive ansvariga för fordonsparker och
transportföretag, som inte kan jämföra parametrarna för
olika däckmärken på ett enkelt sätt i avsaknad av märkning
och ett harmoniserat testsystem. Därför bör C1-, C2-
och C3-däck omfattas av denna förordning.
(16)
En energimärkning som klassificerar produkter på en skala
från ”A” till ”G”, som märkningen av hushållsapparater
enligt rådets direktiv 92/75/EEG av den 22 september
1992 om märkning och standardiserad konsumentinfor
mation som anger hushållsapparaters förbrukning av
energi och andra resurser
(
1
) EGT L 297, 13.10.1992, s. 16.
(
1
), är välbekant för konsumen
terna och har visat sig framgångsrik när det gäller att främja
effektivare apparater. Märkningen avseende däcks drivme
delseffektivitet bör utformas på samma sätt.
(17)
En märkning av däcken som visas på försäljningsstället
och i tekniskt reklammaterial bör säkerställa att både dist
ributörer och potentiella slutanvändare vid den tidpunkten
och på den plats där beslut om inköpet fattas får harmo
niserad information om däckens drivmedelseffektivitet,
väggrepp på vått underlag och externa däck- och
vägbanebuller.
(18)
En del slutanvändare väljer däck innan de kommer till för
säljningsstället eller köper däck via postorder. I syfte att
säkerställa att även dessa slutanvändare kan göra ett väl
underbyggt val på grundval av harmoniserad information
om däckens drivmedelseffektivitet, väggrepp på vått under
lag och externa däck- och vägbanebuller bör märkningen
ingå i allt tekniskt reklammaterial, inbegripet sådant mate
rial som tillhandahålls via Internet. I tekniskt reklammate
rial ingår inte annonsering på affischtavlor eller i tidningar,
tidskrifter, radio, television och motsvarande nätutgåvor.
(19)
Potentiella slutanvändare bör få information som förklarar
märkningens samtliga delar och deras betydelse. Denna
information bör finnas i tekniskt reklammaterial, exempel
vis på leverantörernas webbplatser.
(20)
Information bör tillhandahållas i enlighet med harmonise
rade testmetoder som bör vara tillförlitliga, noggranna och
reproducerbara för att slutanvändarna ska kunna jämföra
olika däck och för att begränsa tillverkarnas testkostnader.
(21)
För att minska utsläppen av växthusgaser och förbättra
vägtransporternas säkerhet kan medlemsstaterna införa
incitament som främjar drivmedelseffektiva och säkrare
däck med lägre externt däck- och vägbanebuller. Det är
lämpligt att klassificeringar för drivmedelseffektivitet och
väggrepp på vått underlag fastställs på en miniminivå
under vilken sådana incitament inte kan beviljas, för att
undvika fragmentering av den inre marknaden. Sådana
incitament kan utgöra statligt stöd. Denna förordning bör
inte påverka utgången av framtida förfaranden beträffande
statligt stöd vilka genomförs med stöd av artiklarna 87
och 88 i fördraget angående sådana incitament och bör
inte omfatta beskattning och skattefrågor.
(22)
En förutsättning för att syftet med dessa bestämmelser ska
kunna uppnås och jämlika villkor säkerställas inom
gemenskapen, är att leverantörer och distributörer uppfyl
ler märkningskraven. Medlemsstaterna bör därför övervaka
efterlevnaden genom marknadsövervakning och regel
bundna efterhandskontroller i överensstämmelse med
framför allt Europaparlamentets och rådets förordning
(EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackre
ditering och marknadskontroll i samband med saluföring
av produkter
(
2
) EUT L 218, 13.8.2008, s. 30.
(
2
).
(23)
När medlemsstaterna tillämpar de relevanta bestämmel
serna i denna förordning bör de avstå från att införa
genomförandeåtgärder som medför omotiverade, byråkra
tiska och invecklade krav på små och medelstora företag.
V
S
9
0
0
2
.
2
1
.
2
2
142
Bilaga 2
Ds 2010:34
Europeiska unionens officiella tidning
22.12.2009
(24)
Leverantörer och distributörer av däck bör uppmuntras att
före 2012 följa bestämmelserna i denna förordning för att
öka medvetenheten om märkningen och se till att förde
larna kan förverkligas så snabbt som möjligt.
(25)
De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna
förordning bör antas i enlighet med rådets beslut
1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som
skall tillämpas vid utövandet av kommissionens
genomförandebefogenheter
(
1
) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.
(
1
).
(26)
Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att införa klas
sificeringskrav för C2- och C3-däck när det gäller väggrepp
på vått underlag, att anpassa klassificeringen av väggrep
pet för däck som är särskilt utformade för is- och snöun
derlag och att anpassa bilagorna, inbegripet testmetoderna
och därtill relaterade tillåtna avvikelser, till den tekniska
utvecklingen. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räck
vidd och avser att ändra icke väsentliga delar av denna för
ordning genom att komplettera den, bland annat genom
att komplettera den med nya icke-väsentliga delar, måste
de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med
kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.
(27)
En översyn av denna förordning bör göras för att fastställa
slutanvändarnas förståelse av märkningen och förordning
ens förmåga att förändra marknaden.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Syfte
1.
Denna förordning syftar till att göra vägtransporterna säk
rare och ekonomiskt och miljömässigt effektivare genom att
främja drivmedelseffektiva, säkra däck med lågt externt däck- och
vägbanebuller.
2.
Genom denna förordning fastställs en ram för tillhandahål
lande av harmoniserad information om däckparametrar genom
märkning, så att slutanvändarna kan göra välgrundade val vid köp
av däck.
Artikel 2
Tillämpningsområde
1.
Denna förordning ska tillämpas på C1-, C2- och C3-däck.
2.
Denna förordning ska inte tillämpas på
a) regummerade däck,
b) terränggående däck för yrkesmässigt bruk,
c) däck som är konstruerade endast för montering på fordon
som registrerats för första gången före den 1 oktober 1990,
d) reservdäck för temporärt bruk (T-typ),
e) däck avsedda för hastigheter under 80 km/tim,
f) däck vars nominella fälgdiameter inte överstiger 254 mm
eller som är 635 mm eller större,
g) däck som försetts med tilläggsutrustning för att förbättra frik
tionsegenskaperna, som t.ex. dubbdäck,
h) däck som är konstruerade endast för montering på fordon
som uteslutande är avsedda för hastighetstävlingar.
Artikel 3
Definitioner
I denna förordning avses med
1. C1-, C2- och C3-däck: de däckklasser som definieras i artikel 8
i förordning (EG) nr 661/2009,
2. reservdäck för temporärt bruk (T-typ): reservdäck för temporärt
bruk avsedda att användas med högre tryck än vad som
används i standarddäck och förstärkta däck,
3. försäljningsställe: en plats där däck ställs ut eller lagras och
bjuds ut för försäljning till slutanvändare, inklusive bilförsälj
ningslokaler när däck som inte är monterade på fordon bjuds
ut till försäljning till slutanvändare,
4. tekniskt reklammaterial: tekniska manualer, broschyrer, foldrar
och kataloger (vare sig dessa är i tryckt eller elektronisk form
eller tillgängliga på Internet) samt webbplatser, vilka har till
syfte att marknadsföra däck för slutanvändare eller distribu
törer och som anger däckens specifika tekniska parametrar,
5. teknisk dokumentation: information om däck (inklusive tillver
kare och däckmärke), beskrivning av den däcktyp eller däck
kategori som fastställts för deklaration av klassificering för
drivmedelseffektivitet, klassificering för väggrepp på vått
underlag och klassificering och det uppmätta värdet för
externt däck och vägbanebuller, samt testrapporter och tes
ternas tillförlitlighet,
6. tillverkare: varje fysisk eller juridisk person som tillverkar en
produkt eller som låter konstruera eller tillverka en produkt
och saluför den produkten, i eget namn eller under eget
varumärke,
7. importör: varje fysisk eller juridisk person som är etablerad i
gemenskapen och som släpper ut en produkt från ett tredje
land på gemenskapsmarknaden,
8. tillverkarens representant: varje fysisk eller juridisk person som
är etablerad inom gemenskapen och som enligt skriftlig full
makt från tillverkaren har rätt att i dennes ställe utföra sär
skilda uppgifter avseende dennes skyldigheter enligt denna
förordning,
V
S
8
4
/
2
4
3
L
143
Bilaga 2
Ds 2010:34
Europeiska unionens officiella tidning
L 342/49
9. leverantör: tillverkaren, tillverkarens representant i gemenska
pen eller importören,
10. distributör: varje fysisk eller juridisk person i leveranskedjan
utom tillverkaren eller importören som tillhandahåller ett
däck på marknaden,
11. tillhandahållande på marknaden: varje leverans av en produkt
för distribution eller användning på gemenskapsmarknaden
i samband med kommersiell verksamhet, antingen mot betal
ning eller kostnadsfritt,
12. slutanvändare: en konsument, även ansvariga för fordonspar
ker eller vägtransportföretag, som köper eller förväntas köpa
ett däck,
13. väsentlig parameter: en däckparameter som t.ex. rullmotstånd,
väggrepp på vått underlag eller externt däck- och vägbane
buller som har en betydande påverkan på miljö, trafiksäker
het eller hälsa vid användning.
Artikel 4
Däckleverantörernas ansvarsområden
1.
Leverantörerna ska se till att C1- och C2-däck som levere
ras till distributörer eller slutanvändare
a) förses med en dekal på slitbanan som visar däckets klassifi
cering för drivmedelseffektivitet enligt bilaga I, del A, klassi
ficering och det uppmätta värdet för däck- och vägbanebuller
enligt bilaga I, del C, och, i tillämpliga fall, däckets klassifice
ring för väggrepp på vått underlag enligt bilaga I, del B, eller
b) att varje parti av ett eller flera likadana däck som levereras
åtföljs av ett tryckt märke som visar däckets klassificering när
det gäller drivmedelseffektivitet enligt bilaga I, del A, klassi
ficering och det uppmätta värdet för däck- och vägbanebul
ler enligt bilaga I, del C och, i tillämpliga fall, däckets
klassificering när det gäller väggrepp på vått underlag enligt
bilaga I, del B.
2.
Dekal och märke enligt punkt 1 ska utformas enligt före
skrifterna i bilaga II.
3.
Leverantörerna ska ange däckets klassificering för drivme
delseffektivitet, klassificering och det uppmätta värdet för externt
däck- och vägbanebuller och, i tillämpliga fall, väggrepp på vått
underlag för C1-, C2- och C3-däck i tekniskt reklammaterial,
inbegripet på deras webbplatser, enligt bilaga I, i den ordning som
fastställs i bilaga III.
4.
Leverantörerna ska göra den tekniska dokumentationen till
gänglig för medlemsstaternas myndigheter på begäran, för en
period som löper ut fem år efter det att det sista däcket av en viss
däcktyp har kommit ut på marknaden. Den tekniska dokumen
tationen ska vara så detaljerad att myndigheterna kan kontrollera
tillförlitligheten för informationen på märkningen när det gäller
drivmedelseffektivitet, väggrepp på vått underlag och externt
däck- och vägbanebuller.
Artikel 5
Däckdistributörernas ansvarsområden
1.
Distributörerna ska se till att
a) däcken på försäljningsstället är försedda med den dekal som
tillhandahålls av leverantörerna i enlighet med artikel 4.1 a
och att dekalen är fäst på väl synlig plats, eller att
b) det märke som anges i artikel 4.1 b är tydligt utställt och kan
ses av slutanvändaren på försäljningsstället, i omedelbar när
het av däcket, före försäljningen av däcket.
2.
I de fall då däck som bjuds ut till försäljning inte förvaras så
att slutanvändarna kan se dem, ska distributörerna ge slutanvän
daren information om dessa däcks klassificering vad gäller driv
medelseffektivitet och väggrepp på vått underlag samt
klassificering och det uppmätta värdet för externt däck- och
vägbanebuller.
3.
För C1-, C2- och C3-däck ska distributörerna ange klassifi
cering för drivmedelseffektivitet, det uppmätta värdet för externt
däck- och vägbanebuller och, i tillämpliga fall, klassificering för
väggrepp vid vått väglag enligt bilaga I på eller tillsammans med
de fakturor som slutanvändarna får vid inköp av däck.
Artikel 6
Fordonsleverantörernas och fordonsdistributörernas
ansvarsområden
När slutanvändare på försäljningsstället erbjuds att välja mellan
olika däck för montering på ett nytt fordon som fordonsleveran
törer och -distributörer säljer, ska dessa före försäljningen tillhan
dahålla slutanvändarna information, för vart och ett av de däck
som erbjuds, om klassificeringen för drivmedelseffektivitet, klas
sificering och det uppmätta värdet för externt däck- och vägba
nebuller samt, i tillämpliga fall däckets klassificering för väggrepp
på vått underlag i fråga om C1-däck, C2- och C3-däck i enlighet
med bilaga I och i den ordning som fastställs i bilaga III. Denna
information ska åtminstone ingå i åtminstone det elektroniska
tekniska reklammaterialet.
Artikel 7
Harmoniserade testmetoder
Den information som ska tillhandahållas enligt artiklarna 4, 5
och 6 om däckens klassificering för drivmedelseffektivitet, klassi
ficering och det uppmätta värdet för externt däck- och vägbane
buller och klassificering för väggrepp vid vått väglag ska tas fram
genom tillämpning av de harmoniserade testmetoder som anges i
bilaga I.
Artikel 8
Kontrollförfarande
Medlemsstaterna ska bedöma överensstämmelsen för de deklare
rade klassificeringarna när det gäller drivmedelseffektivitet och
väggrepp på vått underlag, i den mening som avses i bilaga I
delarna A och B, och deklarerad klassificering och det uppmätta
värdet för externt däck- och vägbanebuller i den mening som
avses i bilaga I del C i enlighet med förfarandet i bilaga IV.
V
S
9
0
0
2
.
2
1
.
2
2
144
Bilaga 2
Ds 2010:34
L 342/50
SV
Europeiska unionens officiella tidning
22.12.2009
Artikel 9
Inre marknaden
1.
När kraven i denna förordning uppfylls ska medlemssta
terna varken förbjuda eller begränsa tillhandahållandet av däck
som avses i artikel 2 på marknaden på grundval av
produktinformation.
2.
Medlemsstaterna ska anse att märkning och produktinfor
mation uppfyller denna förordning om det inte finns bevis på
motsatsen. De får kräva att leverantörer tillhandahåller teknisk
dokumentation i enlighet med artikel 4.4, så att de kan bedöma
tillförlitligheten hos deklarerade värden och klasser.
Artikel 10
Incitament
Medlemsstaterna ska inte tillhandahålla några incitament som
omfattar däck med en lägre klassificering än klass C avseende
drivmedelseffektivitet eller väggrepp på vått underlag, i den
mening som avses i bilaga I, del A respektive del B. Beskattning
och skatteåtgärder utgör inte incitament i den mening som avses
i denna förordning.
Artikel 11
Ändringar och anpassning till den tekniska utvecklingen
Följande åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av
denna förordning, bland annat genom att komplettera den, ska
antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll
som avses i artikel 13.2:
a) Införande av informationskrav som avser kategorisering
avseende väggrepp på vått underlag för C2- och C3-däck,
under förutsättning att lämpliga harmoniserade testmetoder
finns tillgängliga.
b) Anpassning, i tillämpliga fall, av väggreppsklassen till de tek
niska egenskaperna hos däck som i huvudsak är utformade
för att ge bättre prestanda på is- och/eller snöunderlag än ett
normalt däck i fråga om förmågan att starta, behålla eller
hejda fordonsrörelse.
c) Anpassning av bilagorna I−IV till den tekniska utvecklingen.
Artikel 12
Efterlevnad
I enlighet med förordning (EG) nr 765/2008 ska medlemsstaterna
säkerställa att de myndigheter som ansvarar för marknadsöver
vakning kontrollerar överensstämmelsen med artiklarna 4, 5
och 6 i den här förordningen.
Artikel 13
Kommittéförfarande
1.
Kommissionen ska biträdas av en kommitté.
2.
När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5a.1–5a.4
och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av
bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.
Artikel 14
Översyn
1.
Kommissionen ska bedöma om det behövs en översyn av
denna förordning, med beaktande av bland annat
a) hur effektiv märkningen är när det gäller slutanvändarnas
medvetenhet, särskilt om bestämmelserna i artikel 4.1 b är
lika effektiva som bestämmelserna i artikel 4.1 a när det gäl
ler att bidra till syftena med denna förordning,
b) huruvida märkningssystemet bör utökas till att omfatta
regummerade däck,
c) huruvida nya däckparametrar, som körsträcka, bör införas,
och
d) den information om däckparametrar som fordonsleverantö
rerna
och
fordonsdistributörerna
tillhandahåller
slutanvändare.
2.
Kommission ska lägga fram resultatet av bedömningen för
Europaparlamentet och rådet senast den 1 mars 2016 och, i
lämpliga fall, lägga fram förslag för Europaparlamentet och rådet.
Artikel 15
Övergångsbestämmelse
Artiklarna 4 och 5 ska inte tillämpas på däck som tillverkas före
den 1 juli 2012.
Artikel 16
Ikraftträdande
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att
den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning ska tillämpas från och med den 1 november
2012.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
Utfärdad i Strasbourg den 25 november 2009.
På Europaparlamentets vägnar
J. BUZEK
Ordförande
På rådets vägnar
Å. TORSTENSSON
Ordförande
145
Bilaga 2
Ds 2010:34
Europeiska unionens officiella tidning
L 342/51
BILAGA I
KLASSIFICERING AV DÄCKPARAMETRAR
Del A: Drivmedelseffektivitet, klassificering
Drivmedelseffektiviteten ska fastställas på grundval av rullmotståndskoefficienten (RRC) enligt den skala från ”A” till ”G” som
anges nedan, och mätas i enlighet med Föreskrifter nr 117 från Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa
(FN/ECE) och dess efterföljande ändringar.
Om däcktypen är godkänd för mer än en däckklass (t.ex. C1 och C2) ska man för att fastställa drivmedelseffektiviteten för
denna däcktyp använda den klassificeringsskala som tillämpas på den högsta däckklassen (t.ex. C2, inte C1).
C1-däck
C2-däck
C3-däck
RRC i kg/t
Energieffektivitets
klass
RRC i kg/t
Energieffektivitets
klass
RRC i kg/t
Energieffektivitets
klass
RRC ≤ 6,5
A
RRC ≤ 5,5
A
RRC ≤ 4,0
A
6,6 ≤ RRC ≤ 7,7
B
5,6 ≤ RRC ≤ 6,7
B
4,1 ≤ RRC ≤ 5,0
B
7,8 ≤ RRC ≤ 9,0
C
6,8 ≤ RRC ≤ 8,0
C
5,1 ≤ RRC ≤ 6,0
C
Tomt
D
Tomt
D
6,1 ≤ RRC ≤ 7,0
D
9,1 ≤ RRC ≤ 10,5
E
8,1 ≤ RRC ≤ 9,2
E
7,1 ≤ RRC ≤ 8,0
E
10,6 ≤ RRC
≤ 12,0
F
9,3 ≤ RRC
≤ 10,5
F
RRC ≥ 8,1
F
RRC ≥ 12,1
G
RRC ≥ 10,6
G
Tomt
G
Del B: Klasser avseende väggrepp i vått väglag
Klassen avseende väggrepp på vått underlag för C1-däck ska fastställas på grundval av indexet för väggrepp på vått underlag
(G) enligt den skala från ”A” till ”G” som anges nedan och mätas i enlighet med Föreskrifter nr 117 från FN/ECE och dess
efterföljande ändringar.
G
Klass – väggrepp på vått underlag
1,55 ≤ G
A
1,40 ≤ G ≤ 1,54
B
1,25 ≤ G ≤ 1,39
C
Tomt
D
1,10 ≤ G ≤ 1,24
E
G ≤ 1,09
F
Tomt
G
Del C: Klass och det uppmätta värdet för externt däck- och vägbanebuller
Det uppmätta värdet för externt däck- och vägbanebuller (N) ska beräknas i decibel och mätas i enlighet med Föreskrifter
nr 117 från FN/ECE och dess efterföljande ändringar.
V
S
9
0
0
2
.
2
1
.
2
2
146
Bilaga 2
Ds 2010:34
L 342/52
SV
Europeiska unionens officiella tidning
22.12.2009
Klass i fråga om externt däck- och vägbanebuller ska fastställas med utgångspunkt i de gränsvärden (LV) som anges i bilaga II,
del C, till förordning (EG) nr 661/2009 i enlighet med följande.
N uttryckt i dB
Klass i fråga om externt däck- och vägbanebuller
N ≤ LV – 3
LV – 3 < N ≤ LV
N > LV
147
Bilaga 2
Ds 2010:34
22.12.2009
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 342/53
BILAGA II
MÄRKNINGENS UTFORMNING
1. Märkets format
1.1 Det märke som avses i artiklarna 4.1 och 5.1 ska vara utformat i enlighet med illustrationen nedan:
148
Bilaga 2
Ds 2010:34
1.2 Nedan tillhandahålls specifikationer för märket:
1.3 Märket ska vara minst 75 mm brett och 110 mm högt. Om märket trycks upp i ett större format måste det ha samma
proportioner som specifikationerna ovan.
1.4 Märket ska uppfylla följande krav:
a) Färgerna ska vara CMYK – cyan, magenta, gult och svart – och anges i följande exempel: 00–70-X-00: 0 % cyan,
70 % magenta, 100 % gul, 0 % svart.
b) De nummer som anges nedan avser siffrorna i punkt 1.2:
Piktogram enligt förlaga: bredd: 19,5 mm, höjd: 18,5 mm – Linjen i piktogrammets ram: 3,5 pt, bredd:
26 mm, höjd: 23 mm – Ram runt klassificeringen: linje: 1 pt – Ramens ändar: linje: 3,5 pt, bredd: 36 mm –
Färg: X-10-00-05.
Piktogram enligt förlaga: bredd: 19 mm, höjd: 19 mm – Piktogrammets ram: linje: 3,5 pt, bredd: 26 mm,
höjd: 23 mm – Ram runt klassificeringen: linje: 1 pt – Ramens ändar: linje: 3,5 pt, bredd: 26 mm –
Färg: X-10-00-05.
9
0
0
2
.
2
1
.
2
2
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
4
5
/
2
4
3
L
g
a
lr
e
d
n
u
tt
å
v
å
p
p
p
e
r
g
g
ä
V
te
ti
vi
t
k
ef
fe
sl
e
d
e
m
vi
r
D
149
Bilaga 2
Ds 2010:34
Piktogram enligt förlaga: bredd: 14 mm, höjd: 15 mm – Piktogrammets ram: linje: 3,5 pt, bredd: 26 mm,
höjd: 24 mm – Ram runt värdet: linje: 1 pt – Ramens ändar: linje: 3,5 pt, höjd: 24 mm – Färg: X-10-00-05.
Pilar: höjd: 4,75 mm, mellanrum: 0,75 mm, svart streck: 0,5 pt – färg:
— A: X-00-X-00.
— B: 70–00-X-00.
— C: 30–00-X-00.
— D: 00–00-X-00.
— E: 00–30-X-00.
— F: 00–70-X-00.
— G: 00-X-X-00.
Text: Helvetica fetstil 12 pt, 100 % vit, svart kontur: 0,5 pt.
Pil: bredd: 16 mm, höjd: 10 mm, 100 % svart.
Text: Helvetica fetstil 27 pt, 100 % vit.
Pil: bredd: 25,25 mm, höjd: 10 mm, 100 % svart.
Text: Helvetica fetstil 20 pt, 100 % vit.
Enhetstext: Helvetica fetstil 13 pt, 100 % vit.
Hänvisning till däckklass: Helvetica fetstil 7,5 pt, 100 % svart.
c) Bakgrunden ska vara vit.
1.5 Däckklassen (C1 eller C2) ska anges på märkningen i det format som föreskrivs i illustrationen i punkt 1.2.
5
5
/
2
4
3
L
g
n
i
n
d
it
a
ll
e
i
c
if
f
o
s
n
e
n
o
i
n
u
a
k
si
e
p
o
r
u
E
V
S
9
0
0
2
.
2
1
.
2
2
.t
r
a
v
s
%
0
0
1
–
m
m
5
,
5
1
:
d
j
ö
h
,
m
m
5
2
,
8
:
d
d
e
r
b
:
C
l
e
d
,I
a
g
a
li
b
t
g
il
n
e
r
el
l
u
b
e
n
a
b
g
ä
v
h
c
o
-
k
c
ä
d
t
n
r
et
x
e
r
ö
f
s
s
a
l
K
.t
r
a
v
s
%
0
0
1
,t
p
5
,
7
l
a
m
r
o
n
a
c
it
e
v
l
e
H
:
g
n
i
n
d
r
o
r
ö
f
ll
it
g
n
i
n
si
v
n
ä
H
.
m
m
6
:
d
j
ö
h
,
m
m
9
:
d
d
e
r
b
:
p
y
t
o
g
o
l
s:
U
E
r
el
l
u
b
e
n
a
b
g
ä
v
h
c
o
-
k
c
ä
d
t
n
r
et
x
e
r
ö
f
e
d
r
ä
v
tt
ä
m
p
p
U
.t
r
a
v
s
%
0
0
1
,t
p
1
1
li
t
s
t
e
f
a
c
it
e
v
l
e
H
:t
x
et
–
a
l
a
k
S
.t
r
a
v
s
%
0
0
1
,
m
m
5
,
5
:
e
j
n
il
d
a
k
c
e
r
t
s
,t
p
5
,
0
:
e
j
n
il
:r
e
d
a
r
–
a
l
a
k
S
g
n
ir
e
ci
fi
s
s
a
l
K
”
G
”
ll
it
”
A
”
n
å
rf
a
l
a
k
S
.
5
0
–
0
0
–
0
1
-
X
:
g
r
ä
F
–
t
p
5
,
1
:
e
j
n
il
:
n
e
g
n
i
n
k
r
ä
m
t
n
u
r
t
n
a
K
r
el
l
u
b
e
n
a
b
g
ä
v
h
c
o
-
k
c
ä
d
t
n
r
et
x
E
150
Bilaga 2
Ds 2010:34
L 342/56
SV
Europeiska unionens officiella tidning
22.12.2009
2. Dekal
2.1 Den dekal som avses i artiklarna 4.1 och 5.1 ska bestå av två delar: i) ett märke upptryckt i det format som beskrivs i
punkt 1 i denna bilaga och ii) ett utrymme för ett varumärke tryckt i enlighet med specifikationerna i punkt 2.2 i denna
bilaga.
2.2 Utrymme för ett varumärke: Leverantörerna ska lägga till sitt handelsnamn eller varumärke, däckgruppen, däckens
dimension, belastningsindex, hastighetskategori och andra tekniska specifikationer på dekalen i valfri färg, utformning
och design, under förutsättning att detta inte avleder uppmärksamheten från eller stör det innehåll som återfinns på
det märke som anges i punkt 1 i denna bilaga. Dekalens totala yta får inte vara större än 250 cm
2
och dess totala höjd
får inte överstiga 220 mm.
151
Bilaga 2
Ds 2010:34
22.12.2009
SV
Europeiska unionens officiella tidning
L 342/57
BILAGA III
Information som tillhandahålls i tekniskt reklammaterial
1. Information om däck ska tillhandahållas i följande ordning:
i)
Drivmedelseffektivitet, klassificering (bokstav ”A” till ”G”).
ii) Klass för väggrepp på vått underlag (bokstav ”A” till ”G”).
iii) Klass för externt däck- och vägbanebuller och det uppmätta värdet (dB).
2. Informationen i punkt 1 ska uppfylla följande krav:
i)
Vara lätt att läsa.
ii) Vara lättbegriplig.
iii) Om en viss typ av däck kan ha olika klassificeringar beroende på dimensionen eller andra parametrar, bör spänn
vidden mellan de däck som har bästa och sämsta prestanda anges.
3. Leverantörerna ska på sin webbplats också
i)
tillhandahålla en länk till kommissionens relevanta webbplats för denna förordning,
i)
förklara piktogrammen på märket, och
ii) lägga ut ett meddelande som lyfter fram att de faktiska drivmedelsbesparingarna och trafiksäkerheten i hög grad
beror på förarnas beteende, särskilt följande:
— Miljövänlig körning kan minska drivmedelsförbrukningen avsevärt.
— Däcktrycket bör kontrolleras regelbundet för att optimera väggreppet på vått underlag och
drivmedelseffektiviteten.
— Säkerhetsavstånden bör alltid följas strikt.
152
Bilaga 2
Ds 2010:34
L 342/58
SV
Europeiska unionens officiella tidning
22.12.2009
BILAGA IV
Kontrollförfarande
Överensstämmelsen för de deklarerade klasserna vad gäller drivmedelseffektivitet och väghållning på vått underlag samt det
uppmätta värdet för externt däck- och vägbanebuller, ska bedömas för varje däcktyp eller varje grupp av däck som leveran
tören har fastställt; detta ska göras i enlighet med ett av följande förfaranden:
a) i)
Först ska ett enda däck testas; om det uppmätta värdet uppfyller kraven för den deklarerade klassen eller för det
uppmätta värdet för externt däck- och vägbanebuller godkänns testet, och
ii) om det uppmätta värdet inte uppfyller kraven för den deklarerade klassen eller för det uppmätta värdet för externt
däck- och vägbanebuller, ska ytterligare tre däck testas; genomsnittsvärdet för de fyra däck som testats ska då
användas som underlag för bedömningen av om den deklarerade informationen är korrekt, eller
b) om de angivna klasserna och värdena härrör från resultat av prov för typgodkännande enligt direktiv 2001/43/EG, för
ordning (EG) nr 661/2009 eller Föreskrifter nr 117 från FN/ECE och dess efterföljande ändringar, får medlemsstaterna
använda uppgifterna om överensstämmelse i fråga om däck vad gäller produktionen från dessa typgodkännanden.
Vid bedömning av produktionsuppgifternas överensstämmelse ska man beakta tillåtna avvikelser i avsnitt 8 i Föreskrifter
nr 117 från FN/ECE och dess efterföljande ändringar.
153
Bilaga 2
Ds 2010:34
DIREKTIV
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2009/125/EG
av den 21 oktober 2009
om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter
(omarbetning)
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR
ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska
gemenskapen, särskilt artikel 95,
med beaktande av kommissionens förslag,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit
téns yttrande (
1
),
i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (
2
), och
av följande skäl:
(1)
Europaparlamentets
och
rådets
direktiv
2005/32/EG
av
den 6 juli 2005 om upprättande av en ram för att fast
ställa krav på ekodesign för energianvändande produk
ter (
3
) har ändrats väsentligt. Eftersom nya ändringar som
endast gäller utvidgning av tillämpningsområdet så att
alla energirelaterade produkter omfattas ska göras, bör
det direktivet av tydlighetsskäl omarbetas.
(2)
Skillnaderna
mellan
medlemsstaternas
lagar
och
admi
nistrativa bestämmelser om ekodesign för energirelate
rade produkter kan skapa handelshinder och snedvriden
konkurrens i gemenskapen och följaktligen ha en direkt
inverkan på upprättandet av den inre marknaden och hur
den fungerar. Endast genom att harmonisera nationella
lagar kan sådana handelshinder och den illojala konkur
rensen förebyggas. Genom en utvidgning av tillämp
ningsområdet till alla energirelaterade produkter kan kra
ven på ekodesign för alla viktiga energirelaterade produk
ter harmoniseras på gemenskapsnivå.
(3)
Energirelaterade produkter står för en stor del av använd
ningen av naturresurser och energi i gemenskapen. De
medför också en rad andra viktiga miljöpåverkningar. De
allra flesta produktkategorier som finns på gemenskaps
marknaden påverkar miljön i mycket olika grad, även om
de fungerar på i stort sett samma sätt. För att gynna en
hållbar utveckling bör ständiga minskningar av dessa
produkters övergripande miljöpåverkan uppmuntras, i
synnerhet genom att de främsta källorna till negativ mil
jöpåverkan kartläggs och genom att överföring av föro
rening undviks, när förbättringen inte medför orimligt
höga kostnader.
(4)
Många
energirelaterade
produkter
har
stora
möjligheter
att förbättras, för att minska påverkan på miljön och
spara energi med hjälp av bättre formgivning, vilket
också leder till ekonomiska besparingar för näringslivet
och för slutanvändarna. Förutom produkter som förbru
kar, genererar, överför och mäter energi kan vissa ener
girelaterade produkter, inbegripet byggprodukter såsom
fönster och isolermaterial eller produkter för vattenför
brukning som duschmunstycken och kranar i hög grad
bidra till stora energibesparingar.
(5)
Ekodesign
för
produkter
intar
en
central
plats
i
gemen
skapsstrategin för en integrerad produktpolicy. Detta är
en förebyggande strategi som syftar till att optimera pro
dukternas miljöprestanda och samtidigt bevara deras an
vändningskvalitet, och den erbjuder därför nya och kon
kreta möjligheter för tillverkarna, konsumenterna och
samhället.
SV
L 285/10
Europeiska unionens officiella tidning
31.10.2009
( 1 ) EUT C 100, 30.4.2009, s. 120.
(
2
) Europaparlamentets yttrande av den 24 april 2009 (ännu ej offent
liggjort i EUT) och rådets beslut av den 24 september 2009.
(
3
) EUT L 191, 22.7.2005, s. 29.
Det reviderade ekodesigndirektivet
155
(6)
Ökad
energieffektivitet
-
bland
annat
genom
en
effekti
vare slutanvändning av elektriciteten - anses vara en av
görande förutsättning för att utsläppsmålen för växthus
gaser i gemenskapen ska uppnås. Efterfrågan på elektrici
tet är den kategori av slutanvändning av energi som
växer snabbast, och om inga politiska åtgärder vidtas
beräknas efterfrågan öka under de kommande 20-30
åren. En avsevärd minskning av energianvändningen an
ses vara möjlig enligt kommissionens förslag i Europeiska
klimatförändringsprogrammet (ECCP). Klimatföränd
ringen är ett av de prioriterade områdena i gemenskapens
sjätte miljöhandlingsprogram, fastställt i Europaparlamen
tets och rådets beslut nr 1600/2002/EG (
1
). Energibespa
ring är den mest kostnadseffektiva metoden för att öka
försörjningstryggheten och minska importberoendet.
Därför bör omfattande åtgärder vidtas och omfattande
mål fastställas på efterfrågesidan.
(7)
Åtgärder
bör
vidtas
redan
under
den
energirelaterade
pro
duktens designfas, eftersom det är då den förorening som
produkten vållar under sin livscykel bestäms och större
delen av kostnaderna uppstår.
(8)
En sammanhängande ram för tillämpningen av gemen
skapskrav på ekodesign för energirelaterade produkter
bör fastställas i syfte att säkra fri rörlighet för de produk
ter som uppfyller sådana krav samt minska deras över
gripande miljöpåverkan. Sådana gemenskapskrav bör
följa principerna för sund konkurrens och internationell
handel.
(9)
Kraven
på
ekodesign
bör
fastställas
med
hänsyn
till
må
len och prioriteringarna i gemenskapens sjätte miljöhand
lingsprogram, varvid – när så är lämpligt – de tillämpliga
målen för de relevanta temainriktade strategierna för det
programmet ska beaktas.
(10)
Syftet
med
detta
direktiv
är
att
uppnå
en
hög
skyddsnivå
för miljön genom att minska de energirelaterade produk
ternas potentiella miljöpåverkan, vilket i slutändan kom
mer att gynna konsumenterna och andra slutanvändare.
En hållbar utveckling kräver också att vederbörlig hänsyn
tas till de föreslagna åtgärdernas effekter på hälso- och
sjukvårdsområdet samt deras sociala och ekonomiska
konsekvenser. Att förbättra produkternas energi- och re
surseffektivitet bidrar till att trygga energiförsörjningen
och minska efterfrågan på naturresurser, vilket är en för
utsättning för sund ekonomisk verksamhet och följaktli
gen för hållbar utveckling.
(11)
En
medlemsstat
som
anser
det
nödvändigt
att
behålla
nationella bestämmelser som grundar sig på tvingande
behov avseende miljöskydd, eller att införa nya bestäm
melser grundade på nya vetenskapliga belägg med an
knytning till miljöskydd för att lösa ett problem som
är specifikt för den medlemsstaten och som uppkommer
efter beslutet om den tillämpliga genomförandeåtgärden,
får göra det i enlighet med de villkor som fastställts i
artikel 95.4, 95.5 och 95.6 i fördraget, i vilket föreskrivs
en anmälningsskyldighet till och godkännande av kom
missionen.
(12)
För
att
maximera
miljövinsterna
av
förbättrad
design
kan
det komma att visa sig nödvändigt att konsumenterna
informeras om energirelaterade produkters miljömässiga
egenskaper och miljöprestanda och får råd om hur de ska
använda produkten på ett miljövänligt sätt.
(13)
Strategin
i
kommissionens
meddelande
av
den
18
juni
2003 ”Integrerad produktpolitik – Miljöpåverkan ur livs
cykelperspektiv”, som är ett viktigt innovativt inslag i
gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram, syftar till
att minska produkternas miljöpåverkan under hela deras
livscykel, inbegripet urval och användning av råvaror,
tillverkning, emballage, transport och distribution, instal
lering och underhåll, användning och omhändertagande
av uttjänta produkter. Om det redan i designfasen tas
hänsyn till en produkts miljöpåverkan under hela dess
livscykel, finns det stora möjligheter att främja miljöför
bättringar på ett kostnadseffektivt sätt, inbegripet när det
gäller resurs- och materialeffektivitet för att därigenom
bidra till att uppnå målen i den temainriktade strategin
för hållbar användning av naturresurser. Flexibiliteten bör
vara tillräcklig för att göra det möjligt att integrera denna
faktor i produktdesignen och samtidigt ta hänsyn till
tekniska, funktionella och ekonomiska faktorer.
(14)
Även
om
det
är
önskvärt
med
en
samlad
strategi
avse
ende miljöprestanda, bör en minskning av utsläppen av
växthusgaser genom ökad energieffektivitet anses vara ett
prioriterat miljömål i avvaktan på att en arbetsplan antas.
SV
31.10.2009 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
285/11
(
1
) EGT L 242, 10.9.2002, s. 1.
156
Bilaga 3
Ds 2010:34
(15)
Det
kan
vara
nödvändigt
och
berättigat
att
upprätta
spe
cifika kvantifierade krav på ekodesign för vissa produkter
eller miljöaspekter hos dessa, för att kunna garantera att
deras påverkan på miljön blir så liten som möjligt. Med
beaktande av hur viktigt det är att bidra till att uppnå
målen enligt Kyotoprotokollet till Förenta nationernas
ramkonvention om klimatförändring och utan att det
påverkar den samordnade strategi som främjas i detta
direktiv, bör de åtgärder som erbjuder stora möjligheter
att till en låg kostnad minska utsläppen av växthusgaser i
viss mån prioriteras. Dessa åtgärder kan också bidra till
en hållbar resursanvändning och utgöra ett viktigt bidrag
till det tioåriga ramprogram om hållbar produktion och
konsumtion som antogs på världstoppmötet om hållbar
utveckling i Johannesburg den 26 augusti–4 september
2002.
(16)
Energirelaterade
produkters
energiförbrukning
i
standby-
eller frånläge bör som en allmän princip och när det är
lämpligt minskas till den miniminivå som krävs för att
produkterna ska fungera.
(17)
Samtidigt
som
de
produkter
som
har
bäst
prestanda
och
bästa tillgängliga teknik på marknaden, även på den in
ternationella marknaden, bör vara utgångspunkten, bör
nivån på kraven på ekodesign fastställas på grundval av
såväl tekniska och ekonomiska som miljömässiga analy
ser. Flexibla metoder för att fastställa kravnivån kan göra
det lättare att uppnå snabba förbättringar av miljöpre
standan. De berörda parterna bör rådfrågas och sam
arbeta aktivt i samband med denna analys. Om obligato
riska åtgärder fastställs krävs samråd med berörda parter.
Sådana samråd kan understryka behovet av att åtgärderna
införs gradvis eller att övergångsåtgärder tillämpas. Infö
randet av delmål gör politiken mer förutsägbar, vilket
innebär att produktutvecklingscykeln kan beaktas och
det blir lättare för berörda parter att planera långsiktigt.
(18)
Alternativa
åtgärder,
t.ex.
självreglering
från
näringslivets
sida, bör prioriteras, om det är troligt att dessa åtgärder
kommer att bidra till att de politiska målen nås snabbare
eller till lägre kostnad än vid obligatoriska krav. Lagstift
ningsåtgärder kan bli nödvändiga om marknadskrafterna
inte utvecklas i rätt riktning eller tillräckligt snabbt.
(19)
Självreglering,
inklusive
frivilliga
avtal
i
form
av
ensidiga
åtaganden från näringslivets sida, kan möjliggöra snabba
framsteg genom snabbt och kostnadseffektivt genom
förande och ger möjlighet till en flexibel och lämplig
anpassning till tekniska möjligheter och tendenser på
marknaden.
(20)
Vid bedömningen av frivilliga avtal eller andra åtgärder
för självreglering som beskrivs som alternativ till genom
förandeåtgärderna bör det finnas information om åtmin
stone följande: möjligheter till deltagande, mervärde, re
presentativitet, kvantitativt uttryckta och etappvis för
delade mål, det civila samhällets medverkan, övervakning
och rapportering, kostnadseffektiv förvaltning av själv
regleringsinitiativ och hållbarhet.
(21)
Kommissionens
meddelande
av
den
17
februari
2002
om miljöavtal på gemenskapsnivå inom ramen för hand
lingsplanen för en bättre och enklare lagstiftning kan ge
användbar vägledning vid bedömningen av självreglering
från näringslivets sida inom ramen för detta direktiv.
(22)
Detta
direktiv
bör
även
främja
en
integrering
av
ekode
signtänkande i små och medelstora företag och i mycket
små företag. Ett sätt att underlätta en sådan integrering
skulle kunna vara att se till att det finns gott om lätt
tillgänglig information om huruvida deras produkter bi
drar till en hållbar utveckling.
(23)
Energirelaterade
produkter
som
uppfyller
de
krav
på
eko
design som fastställs i genomförandeåtgärder till detta
direktiv bör förses med CE-märkning och tillhörande in
formation, så att de kan släppas ut på den inre mark
naden och röra sig fritt. Det krävs en strikt övervakning
av genomförandeåtgärdernas efterlevnad för att miljö
påverkan av de reglerade energirelaterade produkterna
ska kunna minskas och sund konkurrens säkerställas.
(24)
När kommissionen utarbetar genomförandeåtgärderna
och arbetsplanen bör den samråda med såväl företrädare
för medlemsstaterna som produktgruppens berörda par
ter, t.ex. industrin, inbegripet små och medelstora företag,
hantverksföretag, fackföreningar, återförsäljare, detalj
handlare, importörer, miljöskyddsgrupper och kon
sumentorganisationer.
(25)
När
kommissionen
utarbetar
genomförandeåtgärder
bör
den också beakta befintlig nationell miljölagstiftning, sär
skilt beträffande giftiga ämnen, som bör bevaras enligt
vad medlemsstaterna meddelat, utan att befintliga och
berättigade skyddsnivåer i medlemsstaterna sänks.
(26)
Hänsyn
bör
tas
till
de
moduler
och
regler
som
är
avsedda
att användas i direktiven om teknisk harmonisering och
som fastställs i Europaparlamentet och rådets beslut nr
768/2008/EG av den 9 juli 2008 om en gemensam ram
för saluföring av produkter (
1
).
SV
L 285/12
Europeiska unionens officiella tidning
31.10.2009
(
1
) EUT L 218, 13.8.2008, s. 82.
157
Bilaga 3
Ds 2010:34
(27)
Tillsynsmyndigheterna
bör
utbyta
information
om
plane
rade åtgärder som omfattas av detta direktiv i syfte att
förbättra marknadsövervakningen, med beaktande av Eu
ropaparlamentets och rådets förordning (EG) nr
765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering
och marknadskontroll i samband med saluföring av pro
dukter (
1
). I ett sådant samarbete bör elektroniska kom
munikationsmöjligheter och relevanta gemenskapsprogr
am utnyttjas i största möjliga mån. Utbyte av infor
mation om miljöprestandan under livscykeln och om
resultaten av designlösningarna bör underlättas. Insam
ling och spridning av den samlade kunskap som genere
ras genom tillverkarnas insatser på ekodesignområdet är
en av de främsta vinsterna med detta direktiv.
(28)
Ett
behörigt
organ
är
vanligtvis
ett
offentligt
eller
privat
organ som utsetts av offentliga myndigheter och som
kan erbjuda nödvändiga garantier för opartiskhet och
tillgång till teknisk sakkunskap för att utföra en kontroll
av produkten med hänsyn till dess överensstämmelse
med de tillämpliga genomförandeåtgärderna.
(29)
Eftersom
det
är
viktigt
att
förhindra
bristande
överens
stämmelse bör medlemsstaterna se till att de nödvändiga
åtgärderna finns tillgängliga för en effektiv marknads
övervakning.
(30)
Det
kan
vara
lämpligt
att
överväga
kompletterande
verk
samhet för utbildning och information om ekodesign till
små och medelstora företag.
(31)
Det
är
av
vikt
för
att
den
inre
marknaden
ska
kunna
fungera att det finns standarder som harmoniserats på
gemenskapsnivå. Så snart en hänvisning till en sådan
standard offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tid
ning, bör överensstämmelse med denna innebära att
överensstämmelse förutsätts med motsvarande krav i
den genomförandeåtgärd som antagits på grundval av
detta direktiv, även om också andra sätt att påvisa sådan
överensstämmelse bör tillåtas.
(32)
En
av
de
viktigaste
avsikterna
med
harmoniserade
stan
darder bör vara att hjälpa tillverkarna att tillämpa de
genomförandeåtgärder som antas enligt detta direktiv.
Sådana standarder kan vara väsentliga vid fastställande
av metoder för mätning och test. När det gäller allmänna
ekodesignkrav kan harmoniserade standarder i hög grad
bidra till att ge tillverkarna vägledning om hur en viss
produkts ekologiska profil ska fastställas i enlighet med
kraven i den tillämpliga genomförandeåtgärden. Dessa
standarder bör tydligt ange förhållandet mellan klausu
lerna och de krav det gäller. Syftet med harmoniserade
standarder bör inte vara att fastställa gränser för miljö
aspekterna.
(33)
Internationella
standarder
såsom
ISO
14040
utgör
an
vändbara referenser för de definitioner som används i
detta direktiv.
(34)
Detta
direktiv
överensstämmer
med
vissa
principer
för
genomförandet av den nya metoden i enlighet med rå
dets resolution av den 7 maj 1985 om en ny metod för
teknisk harmonisering och standarder (
2
) och för hänvis
ningar till harmoniserade europeiska standarder. I rådets
resolution av den 28 oktober 1999 om standardisering
ens roll i Europa (
3
) uppmanas kommissionen att under
söka om principen i den nya metoden kan tillämpas på
områden som ännu inte omfattas, som ett sätt att för
bättra och förenkla lagstiftningen där så är möjligt.
(35)
Detta
direktiv
utgör
en
komplettering
till
befintliga
ge
menskapsinstrument, såsom rådets direktiv 92/75/EEG av
den 22 september 1992 om märkning och standardise
rad konsumentinformation som anger hushållsapparaters
förbrukning av energi och andra resurser (
4
), Europapar
lamentets och rådets förordning (EG) nr 1980/2000 av
den 17 juli 2000 om ett reviderat gemenskapsprogram
för tilldelning av miljömärke (
5
), Europaparlamentets och
rådets direktiv 2002/96/EG av den 27 januari 2003 om
avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elek
troniska produkter (WEEE) (
6
), Europaparlamentets och
rådets direktiv 2002/95/EG av den 27 januari 2003
om begränsning av användningen av vissa farliga ämnen
i elektriska och elektroniska produkter (
7
), Europaparla
mentets och rådets direktiv 2006/121/2006 av den
18 december 2006 om ändring av rådets direktiv
67/548/EEG om tillnärmning av lagar och andra författ
ningar om klassificering, förpackning och märkning av
farliga ämnen för att anpassa det till förordning (EG) nr
1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande
och begränsning av kemikalier (Reach) samt om inrät
tande av en europeisk kemikaliemyndighet (
8
) och Euro
paparlamentets och rådets förordning (EG) nr 106/2008
av den 15 januari 2008 om ett gemenskapsprogram för
energieffektivitetsmärkning av kontorsutrustning (
9
). Sy
nergieffekter mellan detta direktiv och de befintliga ge
menskapsinstrumenten bör bidra till att öka deras respek
tive verkan och ställa upp konsekventa krav för tillver
karna.
SV
31.10.2009 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
285/13
(
1
) EUT L 218, 13.8.2008, s. 30.
( 2 ) EGT C 136, 4.6.1985, s. 1.
(
3
) EGT C 141, 19.5.2000, s. 1.
( 4 ) EGT L 297, 13.10.1992, s. 16.
(
5
) EGT L 237, 21.9.2000, s. 1.
( 6 ) EUT L 37, 13.2.2003, s. 24.
(
7
) EUT L 37, 13.2.2003, s. 19.
( 8 ) EUT L 396, 30.12.2006, s. 1.
(
9
) EUT L 39, 13.2.2008, s. 1.
158
Bilaga 3
Ds 2010:34
(36)
De
åtgärder
som
är
nödvändiga
för
att
genomföra
detta
direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut
1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden
som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens ge
nomförandebefogenheter (
1
).
(37)
Kommissionen
bör
särskilt
ges
befogenhet
att
ändra
eller
upphäva rådets direktiv 92/42/EEG (
2
) samt Europaparla
mentets och rådets direktiv 96/57/EG
(
3
) och
2000/55/EG (
4
). Sådana ändringar eller upphävanden
måste antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet
med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.
(38)
Kommissionen
bör
dessutom
ges
befogenhet
att
anta
genomförandeåtgärder som fastställer krav på ekodesign
för definierade energirelaterade produkter, inbegripet ge
nomförandeåtgärder under övergångsperioden och, när
så är lämpligt, föreskrifter om hur de olika miljöaspek
terna ska vägas mot varandra. Eftersom dessa åtgärder
har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsent
liga delar av detta direktiv genom att komplettera det
med nya icke väsentliga delar, måste de antas i enlighet
med det föreskrivande förfarandet med kontroll i
artikel 5a i beslut 1999/468/EG.
(39)
Kommissionen
bör
på
grundval
av
erfarenheterna
av
till
lämpningen av detta direktiv, direktiv 2005/32/EG och
genomförandeåtgärderna se över det här direktivets funk
tion, metoder och effektivitet och bedöma om det är
lämpligt att utvidga tillämpningsområdet så att det också
omfattar andra produkter än energirelaterade produkter.
Vid den översynen bör kommissionen samråda med fö
reträdare för medlemsstaterna och med berörda parter.
(40)
Medlemsstaterna
bör
fastställa
vilka
sanktioner
som
ska
tillämpas vid överträdelser av de nationella bestämmelser
som antas i enlighet med det här direktivet. Dessa sank
tioner bör vara effektiva, proportionella och avskräc
kande.
(41)
Eftersom
målet
för
detta
direktiv,
nämligen
att
garantera
att den inre marknaden fungerar väl genom att kräva att
produkter är tillräckligt miljövänliga, inte i tillräcklig ut
sträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det där
för, på grund av dess omfattning och verkningar, bättre
kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta
åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i
fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i
samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är
nödvändigt för att uppnå detta mål.
(42)
Skyldigheten
att
införliva
detta
direktiv
med
nationell
lagstiftning bör endast gälla de bestämmelser som utgör
en innehållsmässig ändring i förhållande till direktiv
2005/32/EG. Skyldigheten att införliva de oförändrade
bestämmelserna följer av direktiv 2005/32/EG.
(43)
Detta
direktiv
bör
inte
påverka
medlemsstaternas
skyldig
heter vad gäller tidsfristerna för införlivande med natio
nell lagstiftning av de direktiv som anges i del B i bilaga
IX.
(44)
I
enlighet
med
punkt
34
i
det
interinstitutionella
avtalet
om bättre lagstiftning (
5
) uppmuntras medlemsstaterna
att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta
egna tabeller som så långt det är möjligt visar överens
stämmelsen mellan direktivet och införlivandeåtgärderna
samt att offentliggöra dessa tabeller.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Syfte och tillämpningsområde
1. I
detta
direktiv
upprättas
en
ram
för
fastställande
av
ge
menskapens krav på ekodesign för energirelaterade produkter i
syfte att garantera fri rörlighet för sådana produkter inom den
inre marknaden.
2. Enligt
detta
direktiv
ska
det
fastställas
krav
som
energire
laterade produkter som omfattas av genomförandeåtgärder ska
uppfylla för att få släppas ut på marknaden och/eller tas i bruk.
Detta bidrar till en hållbar utveckling genom ökad energieffek
tivitet och högre miljöskyddsnivå, samtidigt som försörjnings
tryggheten avseende energi ökar.
3. Detta
direktiv
ska
inte
tillämpas
på
transportmedel
för
personer eller varor.
4. Detta
direktiv
och
de
genomförandeåtgärder
som
antas
enligt det ska inte påverka gemenskapslagstiftningen om avfalls
hantering och om kemikalier, inklusive gemenskapslagstiftning
om fluorerade växthusgaser.
Artikel 2
Definitioner
I detta direktiv gäller följande definitioner:
SV
L 285/14
Europeiska unionens officiella tidning
31.10.2009
( 1 ) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.
(
2
) EGT L 167, 22.6.1992, s. 17.
( 3 ) EGT L 236, 18.9.1996, s. 36.
(
4
) EGT L 279, 1.11.2000, s. 33.
(
5
) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.
159
Bilaga 3
Ds 2010:34
1. energirelaterad produkt (en produkt): en produkt som påverkar
energiförbrukningen när den används och som släpps ut på
marknaden och/eller tas i bruk, inklusive delar avsedda att
ingå i energirelaterade produkter som omfattas av detta di
rektiv, vilka släpps ut på marknaden och/eller tas i bruk som
enskilda delar för slutanvändare och vilkas miljöprestanda
kan bedömas separat.
2. komponenter och underenheter: delar som är avsedda att ingå i
produkter och som inte släpps ut på marknaden och/eller tas
i bruk som enskilda delar för slutanvändare eller vilkas miljö
prestanda inte kan bedömas separat.
3. genomförandeåtgärder: åtgärder som antagits i enlighet med
detta direktiv och som fastställer krav på ekodesign för an
givna produkter eller för miljöaspekter av dessa.
4. utsläppande på marknaden: första gången en produkt blir till
gänglig på gemenskapsmarknaden för distribution eller an
vändning inom gemenskapen, antingen mot betalning eller
gratis och oberoende av försäljningsmetod.
5. ibruktagande: första gången en produkt används i avsett syfte
av en slutanvändare i gemenskapen.
6. tillverkare: fysisk eller juridisk person som tillverkar produkter
som omfattas av detta direktiv och som är ansvarig för att
den produkten överensstämmer med detta direktiv i sam
band med dess utsläppande på marknaden och/eller ibrukta
gande, under eget namn eller varumärke eller för eget bruk.
Om tillverkare enligt definitionen i den första meningen i
denna punkt eller importör enligt definitionen i punkt 8
saknas, ska varje fysisk eller juridisk person som släpper ut
produkter på marknaden och/eller tar produkter som omfat
tas av detta direktiv i bruk anses vara tillverkare.
7. representant: fysisk eller juridisk person som är etablerad i
gemenskapen och som erhållit skriftlig fullmakt från tillver
karen att handla på dennes vägnar när det gäller samtliga
eller en del av förpliktelserna och formaliteterna i samband
med detta direktiv.
8. importör: fysisk eller juridisk person etablerad inom gemen
skapen som inom sin näringsverksamhet släpper ut en pro
dukt från tredjeland på gemenskapens marknad.
9. material: allt material som används under en produkts livs
cykel.
10. produktdesign: de olika processer som omvandlar de juri
diska, tekniska, säkerhetsmässiga, funktionella, marknads
mässiga eller andra krav som en produkt ska uppfylla till
den tekniska specifikationen för produkten.
11. miljöaspekt: element eller funktion hos en produkt som kan
påverka miljön under produktens livscykel.
12. miljöpåverkan: förändring av miljön som helt eller delvis
orsakats av produkter under deras livscykel.
13. livscykel: de på varandra följande och sammanhängande sta
dier som en produkt genomgår från och med användning
av råvaror till och med slutligt omhändertagande.
14. återanvändning: process som innebär att en produkt eller
dess komponenter, efter att ha nått slutet av sin första
användningsperiod, används på nytt i samma syfte som
den/de utformades för, inklusive fortsatt användning av
en produkt som lämnats till en insamlingsanläggning, en
distributör, ett materialåtervinningsföretag eller en tillver
kare, samt återanvändning av en produkt efter rekonditio
nering.
15. materialåtervinning: upparbetning i en produktionsprocess av
avfallsmaterial till deras ursprungliga ändamål eller till an
dra ändamål, undantaget energiåtervinning.
16. energiåtervinning: användning av brännbart avfall som ett
sätt att generera energi genom direkt förbränning, med eller
utan annat avfall men med återvinning av värmen.
17. återvinning: sådan tillämplig åtgärd som avses i bilaga II B
till Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/12/EG av
den 5 april 2006 om avfall (
1
).
18. avfall: ämne eller föremål i de kategorier som anges i bilaga
I till direktiv 2006/12/EG och som innehavaren gör sig av
med eller har för avsikt eller är skyldig att göra sig av med.
19. farligt avfall: allt avfall som omfattas av artikel 1.4 i rådets
direktiv 91/689/EEG av den 12 december 1991 om farligt
avfall (
2
).
20. ekologisk profil: beskrivning, i enlighet med den genomföran
deåtgärd som gäller för produkten, av den input och output
(såsom material, utsläpp och avfall) som följer en produkt
under hela dess livscykel, vilka är av betydelse för dess
miljöpåverkan och uttrycks i fysiska, mätbara kvantiteter.
SV
31.10.2009 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
285/15
( 1 ) EUT L 114, 27.4.2006, s. 9.
(
2
) EGT L 377, 31.12.1991, s. 20.
160
Bilaga 3
Ds 2010:34
21. en produkts miljöprestanda: resultatet av tillverkarens hante
ring av produktens miljöaspekter, så som det avspeglas i
dess tekniska dokumentation.
22. förbättring av miljöprestanda: förfarandet att förbättra en pro
dukts miljöprestanda under flera generationer, men inte
nödvändigtvis alla produktens miljöaspekter samtidigt.
23. ekodesign: integrering av miljöaspekter i produktdesignen i
syfte att förbättra produktens miljöprestanda under hela
dess livscykel.
24. krav på ekodesign: krav med anknytning till en produkt eller
designen av en produkt, vilket syftar till att förbättra dess
miljöprestanda, eller krav på tillhandahållande av uppgifter
om en produkts miljöaspekter.
25. allmänna krav på ekodesign: krav på ekodesign på grundval
av den ekologiska profilen i sin helhet beträffande en pro
dukt, utan några fastställda gränsvärden för enskilda miljö
aspekter.
26. specifika krav på ekodesign: kvantifierbart och mätbart krav på
ekodesign vilket gäller en bestämd miljöaspekt av en pro
dukt, t.ex. energianvändning under drift, beräknat för en
bestämd effekt.
27. harmoniserad standard: teknisk specifikation som antagits av
ett erkänt standardiseringsorgan genom ett mandat från
kommissionen enligt det förfarande som anges i Europa
parlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni
1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska
standarder och föreskrifter (
1
), i syfte att fastställa europe
iska krav, som inte är bindande.
Artikel 3
Utsläppande på marknaden och/eller ibruktagande
1. Medlemsstaterna
ska
vidta
alla
lämpliga
åtgärder
för
att
se
till att produkter som omfattas av genomförandeåtgärder endast
får släppas ut på marknaden och/eller tas i bruk om de över
ensstämmer med dessa åtgärder och är försedda med CE-märk
ning i enlighet med artikel 5.
2. Medlemsstaterna
ska
utse
myndigheter
med
ansvar
för
marknadsövervakning. De ska ordna så att dessa myndigheter
har och använder sig av nödvändiga befogenheter för att kunna
vidta lämpliga åtgärder i enlighet med sina skyldigheter enligt
detta direktiv. Medlemsstaterna ska fastställa de behöriga myn
digheternas arbetsuppgifter, befogenheter och organisations
struktur, och de behöriga myndigheterna ska ha rätt att
a) i adekvat omfattning utföra lämpliga kontroller av produk
ters överensstämmelse samt ålägga tillverkaren eller dess re
presentant att dra tillbaka icke överensstämmande produkter
från marknaden i enlighet med artikel 7,
b) begära in alla nödvändiga upplysningar från de berörda par
terna enligt vad som föreskrivs i genomförandeåtgärderna,
c) ta stickprov på produkterna och kontrollera deras överens
stämmelse.
3. Medlemsstaterna
ska
hålla
kommissionen
informerad
om
resultatet av marknadsövervakningen och kommissionen ska i
lämpliga fall vidarebefordra denna information till de andra
medlemsstaterna.
4. Medlemsstaterna
ska
se
till
att
konsumenter
och
andra
berörda parter kan lämna kommentarer till de behöriga myn
digheterna om produkternas överensstämmelse.
Artikel 4
Importörens ansvar
Om tillverkaren inte är etablerad inom gemenskapen och inte
har någon representant ska importören ha följande samtliga
skyldigheter:
a) Se till att den produkt som släppts ut på marknaden och/
eller tagits i bruk överensstämmer med detta direktiv och
med den tillämpliga genomförandeåtgärden.
b) Hålla EG-försäkran om överensstämmelse och den tekniska
dokumentationen tillgängligt.
Artikel 5
Märkning och EG-försäkran om överensstämmelse
1. Innan
en
produkt
som
omfattas
av
genomförandeåtgärder
släpps ut på marknaden och/eller tas i bruk, ska den förses med
CE-märkning och en EG-försäkran om överensstämmelse ska
utfärdas, varigenom tillverkaren eller dennes representant för
klarar och försäkrar att produkten överensstämmer med alla
relevanta bestämmelser i den tillämpliga genomförandeåtgärden.
2. CE-märkningen
består
av
bokstäverna
”CE”,
enligt
vad
som
anges i bilaga III.
3. EG-försäkran om överensstämmelse ska innehålla de upp
lysningar som anges i bilaga VI och hänvisa till den tillämpliga
genomförandeåtgärden.
SV
L 285/16
Europeiska unionens officiella tidning
31.10.2009
(
1
) EGT L 204, 21.7.1998, s. 37.
161
Bilaga 3
Ds 2010:34
4. Det
ska
vara
förbjudet
att
förse
produkter
med
märken
som kan vilseleda användarna när det gäller CE-märkningens
innebörd eller utformning.
5. Varje
medlemsstat
får
kräva
att
den
information
som
ska
lämnas enligt del 2 i bilaga I ska föreligga på dess officiella
språk, när produkten når slutanvändaren.
Medlemsstaterna ska också tillåta att informationen lämnas på
ett eller flera andra av de officiella språken i Europeiska unio
nens institutioner.
När första stycket tillämpas, ska medlemsstaterna ta särskild
hänsyn till
a) om informationen kan ges med hjälp av harmoniserade sym
boler, erkända koder eller andra åtgärder, och
b) vilken typ av användare produkten vänder sig till och vilken
typ av information som ska lämnas.
Artikel 6
Fri rörlighet
1. Medlemsstaterna
får
inte
förbjuda,
begränsa
eller
förhindra
utsläppande på marknaden och/eller ibruktagande inom sitt ter
ritorium av en produkt som överensstämmer med alla relevanta
bestämmelser i den tillämpliga genomförandeåtgärden och som
är försedd med CE-märkning i enlighet med artikel 5, på grund
val av krav på ekodesign avseende de parametrar för ekodesign i
del 1 i bilaga I som omfattas av den tillämpliga genomförande
åtgärden.
2. Medlemsstaterna
får
inte
förbjuda,
begränsa
eller
förhindra
utsläppande på marknaden och/eller ibruktagande inom sitt ter
ritorium av en produkt som är försedd med CE-märkning i
enlighet med artikel 5, på grundval av krav på ekodesign av
seende de parametrar för ekodesign i del 1 i bilaga I för vilka
det i den tillämpliga genomförandeåtgärden föreskrivs att inga
krav på ekodesign är nödvändiga.
3. Medlemsstaterna
får
inte
förhindra
att
produkter
som
inte
överensstämmer med bestämmelserna i den tillämpliga genom
förandeåtgärden demonstreras på t.ex. handelsmässor, utställ
ningar och demonstrationer, under förutsättning att det synligt
anges att produkterna inte kommer att släppas ut på marknaden
och/eller tas i bruk förrän överensstämmelse uppnåtts.
Artikel 7
Skyddsklausul
1. Om en medlemsstat konstaterar att en produkt som är
försedd med CE-märkning enligt artikel 5 och använd på det
sätt som avses inte överensstämmer med alla de relevanta be
stämmelserna i den tillämpliga genomförandeåtgärden, ska till
verkaren eller dennes representant vara skyldig att bringa pro
dukten i överensstämmelse med bestämmelserna i den tillämp
liga genomförandeåtgärden och/eller med CE-märkningen och
se till att överträdelsen upphör enligt de villkor som medlems
staten fastställer.
Om det finns tillräckliga bevis för att produkten eventuellt bris
ter i överensstämmelse ska medlemsstaten vidta de nödvändiga
åtgärderna vilka, beroende på hur allvarlig den bristande över
ensstämmelsen är, kan innebära förbud att släppa ut produkten
på marknaden tills överensstämmelse uppnåtts.
Om den bristande överensstämmelsen fortsätter, ska medlems
staten fatta beslut om att begränsa eller förbjuda utsläppande på
marknaden och/eller ibruktagande av produkten i fråga eller se
till att den dras tillbaka från marknaden.
Om produkten förbjuds eller dras tillbaka från marknaden ska
kommissionen och de andra medlemsstaterna genast informeras
om detta.
2. I
varje
beslut
som
en
medlemsstat
fattar
med
stöd
av
detta
direktiv vilket begränsar eller förbjuder utsläppandet på mark
naden och/eller ibruktagande av en produkt ska grunderna för
beslutet anges.
Ett sådant beslut ska genast delges den berörda parten, som
samtidigt ska underrättas om vilka rättsmedel denne har enligt
gällande lag i den berörda medlemsstaten samt vilka tidsfrister
som gäller för dessa.
3. Medlemsstaten
ska
omedelbart
underrätta
kommissionen
och de övriga medlemsstaterna om varje beslut som fattats i
enlighet med punkt 1, med angivande av skälen för beslutet och
särskilt med uppgift om huruvida den bristande överensstäm
melsen beror på
a) underlåtenhet att uppfylla kraven i den tillämpliga genom
förandeåtgärden,
b) felaktig tillämpning av de harmoniserade standarder som
avses i artikel 10.2,
c) brister i de harmoniserade standarder som avses i
artikel 10.2.
4. Kommissionen
ska
utan
dröjsmål
inleda
samråd
med
de
berörda parterna och får inhämta tekniska utlåtanden från obe
roende externa experter.
Efter samrådet ska kommissionen omedelbart underrätta den
medlemsstat som har fattat beslutet samt de övriga medlems
staterna om sin uppfattning.
Om kommissionen anser att beslutet inte är välgrundat, ska den
omedelbart underrätta medlemsstaterna om detta.
SV
31.10.2009 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
285/17
162
Bilaga 3
Ds 2010:34
5. Om det beslut som avses i punkt 1 i denna artikel baseras
på brister i en harmoniserad standard, ska kommissionen ome
delbart inleda det förfarande som avses i artikel 10.2, 10.3 och
10.4. Kommissionen ska samtidigt underrätta den kommitté
som avses i artikel 19.1.
6. Medlemsstaterna
och
kommissionen
ska,
när
så
är
moti
verat, vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa sekretess för
de uppgifter som lämnats under förfarandet.
7. De
beslut
som
medlemsstaterna
fattar
i
enlighet
med
denna artikel ska offentliggöras på ett klart och öppet sätt.
8. Kommissionens
yttrande
om
dessa
beslut
ska
offentliggö
ras i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 8
Bedömning av överensstämmelse
1. Innan en produkt som omfattas av genomförandeåtgärder
släpps ut på marknaden och/eller tas i bruk, ska tillverkaren
eller dennes representant se till att en bedömning görs av pro
duktens överensstämmelse med alla de relevanta kraven i den
tillämpliga genomförandeåtgärden.
2. Förfarandena
för
bedömningen
av
överensstämmelse
ska
anges i genomförandeåtgärderna och ge tillverkarna möjlighet
att välja mellan intern designkontroll enligt bilaga IV till detta
direktiv och ledningssystemet enligt bilaga V till detta direktiv.
När det är motiverat och står i proportion till riskerna, ska
förfarandet för bedömning av överensstämmelse anges bland
tillämpliga moduler i enlighet med bilaga II till beslut nr
768/2008/EG.
Om en medlemsstat har starka indikationer på att en produkt
troligen brister i överensstämmelse ska den medlemsstaten så
fort som möjligt offentliggöra en grundlig bedömning av pro
duktens överensstämmelse, vilken får utföras av ett behörigt
organ för att, om det är lämpligt, korrigerande åtgärder ska
kunna vidtas i god tid.
Om en produkt som omfattas av genomförandeåtgärder utfor
mas av en organisation som är registrerad i enlighet med Eu
ropaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 761/2001 av
den 19 mars 2001 om frivilligt deltagande för organisationer i
gemenskapens miljölednings- och miljöredovisningsordning
(EMAS) (
1
) och designfunktionen omfattas av denna registrering,
ska denna organisations ledningssystem förutsättas överens
stämma med kraven i bilaga V till detta direktiv.
Om en produkt som omfattas av genomförandeåtgärder utfor
mas av en organisation vars ledningssystem omfattar produkt
designen och som genomförts i enlighet med harmoniserade
standarder vars referensnummer har offentliggjorts i Europeiska
unionens officiella tidning, ska detta ledningssystem förutsättas
överensstämma med motsvarande krav i bilaga V.
3. När en produkt som omfattas av genomförandeåtgärder
har släppts ut på marknaden och/eller tagits i bruk, ska till
verkaren eller dennes representant bevara relevanta handlingar
om den genomförda bedömningen av överensstämmelse och de
försäkringar om överensstämmelse som utfärdats samt hålla
dem tillgängliga för inspektion av medlemsstaterna under tio
år efter det att den sista produkten har tillverkats.
De relevanta handlingarna ska ställas till förfogande senast tio
dagar efter mottagandet av en begäran från den behöriga myn
digheten i en medlemsstat.
4. De
handlingar
om
bedömningen
av
överensstämmelse
och
EG-försäkran om överensstämmelse som avses i artikel 5 ska
utarbetas på något av de officiella språken i Europeiska unio
nens institutioner.
Artikel 9
Förutsatt överensstämmelse
1. Medlemsstaterna
ska
betrakta
produkter
som
är
CE-märkta
enligt artikel 5 som överensstämmande med de relevanta be
stämmelserna i den tillämpliga genomförandeåtgärden.
2. Medlemsstaterna
ska
betrakta
produkter
för
vilka
harmo
niserade standarder har tillämpats och vilkas referensnummer
har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning som över
ensstämmande med alla de relevanta kraven i den tillämpliga
genomförandeåtgärd som dessa standarder rör.
3. En
produkt
som
tilldelats
gemenskapens
miljömärke
i
en
lighet med förordning (EG) nr 1980/2000 ska förutsättas över
ensstämma med kraven på ekodesign i den tillämpliga genom
förandeåtgärden, om miljömärkningen uppfyller dessa krav.
4. För
förutsatt
överensstämmelse
inom
ramen
för
detta
di
rektiv får kommissionen i enlighet med det föreskrivande för
farande som avses i artikel 19.2 besluta att andra miljömärken
uppfyller villkor motsvarande villkoren för gemenskapens mil
jömärke i enlighet med förordning (EG) nr 1980/2000. De
produkter som har tilldelats sådana andra miljömärken ska för
utsättas överensstämma med kraven på ekodesign i den til
lämpliga genomförandeåtgärden, om miljömärkningen uppfyller
dessa krav.
SV
L 285/18
Europeiska unionens officiella tidning
31.10.2009
(
1
) EGT L 114, 24.4.2001, s. 1.
163
Bilaga 3
Ds 2010:34
Artikel 10
Harmoniserade standarder
1. Medlemsstaterna
ska
i
möjligaste
mån
se
till
att
lämpliga
åtgärder vidtas för att göra det möjligt att samråda med berörda
parter på nationell nivå i samband med utarbetandet och över
vakningen av de harmoniserade standarderna.
2. Om
en
medlemsstat
eller
kommissionen
anser
att
de
har
moniserade standarder vilkas tillämpning förutsätts uppfylla spe
cifika bestämmelser i en tillämplig genomförandeåtgärd inte helt
uppfyller dessa bestämmelser, ska den berörda medlemsstaten
eller kommissionen informera den ständiga kommitté som in
rättats genom artikel 5 i direktiv 98/34/EG om detta och ange
skälen till detta. Kommittén ska så snabbt som möjligt avge ett
yttrande.
3. Mot
bakgrund
av
kommitténs
yttrande
ska
kommissionen
besluta att offentliggöra, inte offentliggöra, delvis offentliggöra,
behålla eller dra tillbaka hänvisningarna till de berörda harmo
niserade standarderna i Europeiska unionens officiella tidning.
4. Kommissionen
ska
underrätta
det
berörda
europeiska
stan
dardiseringsorganet och om nödvändigt utfärda ett nytt mandat
för att revidera de berörda harmoniserade standarderna.
Artikel 11
Krav på komponenter och underenheter
Det får i genomförandeåtgärderna krävas att en tillverkare eller
en representant för denna som släpper ut komponenter och
underenheter på marknaden och/eller tar dem i bruk ska lämna
tillverkaren av en produkt som omfattas av genomförandeåtgär
derna relevanta uppgifter om komponenternas eller underenhe
ternas materialsammansättning samt energi-, material- och/eller
resursanvändning.
Artikel 12
Administrativt samarbete och informationsutbyte
1. Medlemsstaterna
ska
se
till
att
lämpliga
åtgärder
vidtas
för
att uppmuntra myndigheter med ansvar för genomförandet av
detta direktiv att samarbeta med varandra samt att informera
varandra och kommissionen för att bidra till ett väl fungerande
direktiv, särskilt genomförandet av artikel 7.
I det administrativa samarbetet och informationsutbytet ska
elektroniska kommunikationsmedel utnyttjas i största möjliga
mån, varvid relevanta gemenskapsprogram kan ge stöd.
Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om vilka myn
digheter som är ansvariga för tillämpningen av detta direktiv.
2. De
närmare
detaljerna
kring
och
strukturen
för
infor
mationsutbytet mellan kommissionen och medlemsstaterna
ska fastställas i enlighet med det föreskrivande förfarande som
avses i artikel 19.2.
3. Kommissionen
ska
vidta
lämpliga
åtgärder
för
att
upp
muntra och bidra till det samarbete mellan medlemsstaterna
som avses i denna artikel.
Artikel 13
Små och medelstora företag
1. När
det
gäller
program
som
små
och
medelstora
företag
och mycket små företag kan gynnas av ska kommissionen be
akta initiativ som hjälper små och medelstora företag och
mycket små företag att integrera miljöaspekter, energieffektivitet
inkluderat, i designen av sina produkter.
2. Riktlinjer
som
omfattar
särskilda
egenskaper
hos
de
små
och medelstora företag som är verksamma inom berörd pro
duktsektor får åtfölja en genomförandeåtgärd. Vid behov, och i
enlighet med punkt 1, får kommissionen ta fram ytterligare
material för att underlätta tillämpningen av detta direktiv för
små och medelstora företag.
3. Medlemsstaterna
ska
se
till,
särskilt
genom
att
stärka
nät
verk och strukturer för stöd, att små och medelstora företag och
mycket små företag uppmuntras att tillämpa en miljövänlig
strategi redan i samband med produktdesignen, och att anpassa
sig till kommande europeisk lagstiftning.
Artikel 14
Konsumentinformation
I enlighet med tillämplig genomförandeåtgärd ska tillverkare, på
det sätt de anser lämpligt, se till att konsumenter av produkter
får
a) nödvändig information om den roll de kan fylla för en håll
bar användning av produkten, och
b) produktens ekologiska profil och fördelarna med ekodesign,
om genomförandeåtgärderna kräver det.
SV
31.10.2009 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
285/19
164
Bilaga 3
Ds 2010:34
Artikel 15
Genomförandeåtgärder
1. När en produkt uppfyller kriterierna i punkt 2 i denna
artikel ska den omfattas av en genomförandeåtgärd eller en
självreglering i enlighet med punkt 3 b i denna artikel. Dessa
genomförandeåtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar
av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet
med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i
artikel 19.3.
2. De
kriterier
som
avses
i
punkt
1
är
följande,
nämligen
a) produkten ska stå för en betydande försäljnings- och han
delsvolym inom gemenskapen, normalt mer än 200 000
enheter under ett år enligt senast tillgängliga uppgifter,
b) produkten ska, med beaktande av de kvantiteter som släpps
ut på marknaden och/eller tas i bruk, ha betydande miljö
påverkan inom gemenskapen, i enlighet med gemenskapens
strategiska prioriteringar i beslut nr 1600/2002/EG, och
c) produkten ska ha en betydande potential för förbättring när
det gäller miljöpåverkan utan att det medför orimliga kost
nader, och särskilt ta hänsyn till
i) avsaknad av annan relevant gemenskapslagstiftning eller
oförmåga hos marknadskrafterna att ta itu med proble
met på lämpligt sätt, och
ii) stor skillnad i miljöprestanda mellan produkter på mark
naden med likvärdig funktion.
3. När
kommissionen
utarbetar
ett
utkast
till
genomförande
åtgärd ska den beakta eventuella synpunkter från den kommitté
som avses i artikel 19.1 samt
a) gemenskapens prioriteringar på miljöområdet, t.ex. dem som
fastställs i beslut nr 1600/2002/EG eller i Europeiska klimat
förändringsprogrammet från kommissionen, och
b) relevant gemenskapslagstiftning och självreglering, t.ex. frivil
liga avtal, som efter en bedömning i enlighet med artikel 17
förväntas uppnå de politiska målen snabbare eller till lägre
kostnad än vid obligatoriska krav.
4. När
kommissionen
utarbetar
ett
utkast
till
genomförande
åtgärd ska den
a) beakta produktens livscykel och alla väsentliga miljöaspekter,
bland annat energieffektiviteten; omfattningen på analysen av
miljöaspekterna och förbättringarnas genomförbarhet ska stå
i proportion till deras betydelse; antagandet av kraven på
ekodesign vad gäller en produkts väsentliga miljöaspekter
ska inte försenas i onödan på grund av osäkerheter beträf
fande andra aspekter,
b) genomföra en analys vilken ska beakta effekterna på miljön,
konsumenter och tillverkare, inbegripet små och medelstora
företag, i fråga om konkurrenskraft (även på marknader
utanför gemenskapen), innovation, marknadstillträde samt
kostnader och nytta,
c) beakta befintlig nationell miljölagstiftning som medlemssta
terna anser relevant,
d) hålla lämpliga samråd med berörda aktörer,
e) förbereda en motivering till utkastet till genomförandeåtgärd
på grundval av den bedömning som avses i led b, och
f) fastställa genomförandedatum, eventuella stegvisa åtgärder
eller övergångsåtgärder eller övergångsperioder, med beak
tande av i synnerhet eventuella konsekvenser för små och
medelstora företag eller för särskilda produktgrupper som
främst tillverkas av små och medelstora företag.
5. Genomförandeåtgärder
ska
uppfylla
samtliga
följande
kri
terier:
a) Det får inte bli betydande negativa konsekvenser när det
gäller produktens sätt att fungera, sett ur användarens syn
vinkel.
b) Hälsa, säkerhet och miljö får inte påverkas negativt.
c) Det får inte bli betydande negativa konsekvenser för kon
sumenterna, i synnerhet i fråga om produktens prisnivå och
livscykelkostnader.
d) Det får inte bli betydande negativa konsekvenser för indust
rins konkurrenskraft.
e) I princip får fastställandet av ett krav på ekodesign inte få till
följd att tillverkarna måste använda patentskyddad teknik.
f) Åtgärderna får inte medföra en orimlig administrativ börda
för tillverkarna.
6. Genomförandeåtgärderna
ska
innehålla
krav
på
ekodesign
i enlighet med bilaga I och/eller bilaga II.
SV
L 285/20
Europeiska unionens officiella tidning
31.10.2009
165
Bilaga 3
Ds 2010:34
Specifika krav på ekodesign ska införas för bestämda miljö
aspekter som har betydande påverkan på miljön.
I genomförandeåtgärderna får det också föreskrivas att det inte
är nödvändigt med några krav på ekodesign när det gäller de i
del 1 i bilaga I angivna specifika parametrarna för ekodesign.
7. Kraven ska vara så formulerade att det säkerställs att
marknadsövervakningsmyndigheterna kan kontrollera produk
ternas överensstämmelse med kraven i genomförandeåtgärden.
I genomförandeåtgärden ska specificeras huruvida kontrollför
farandet kan utföras antingen direkt på produkten eller med
stöd av den tekniska dokumentationen.
8. Genomförandeåtgärderna
ska
omfatta
punkterna
i
förteck
ningen i bilaga VII.
9. Kommissionens
relevanta
undersökningar
och
analyser
under utarbetandet av genomförandeåtgärderna bör göras till
gängliga för allmänheten, med särskild hänsyn till tillgänglighet
och användning för intresserade små och medelstora företag.
10. I
förekommande
fall
ska
en
genomförandeåtgärd
som
fastställer kraven för ekodesign innehålla föreskrifter om hur
de olika miljöaspekterna ska vägas mot varandra. Dessa åtgär
der, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv
genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det före
skrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 19.3.
Artikel 16
Arbetsplan
1. I
enlighet
med
kriterierna
i
artikel
15
och
efter
att
ha
hört
det samrådsforum som avses i artikel 18 ska kommissionen
senast den 21 oktober 2011 upprätta en arbetsplan, som ska
göras tillgänglig för allmänheten.
I arbetsplanen ska det för de tre påföljande åren fastställas en
vägledande förteckning över produktgrupper som betraktas som
prioriterade för antagande av genomförandeåtgärder.
Arbetsplanen ska ändras regelbundet av kommissionen efter det
att den har hört samrådsforumet.
2. Under
en
övergångsperiod,
medan
den
första
arbetsplanen
enligt punkt 1 i denna artikel utarbetas, ska kommissionen dock
i enlighet med kriterierna i artikel 15 och efter att ha hört
samrådsforumet, och om lämpligt, på förhand införa
a) genomförandeåtgärder och därvid börja med de produkter
som i enlighet med Europeiska klimatförändringsprogram
met har konstaterats erbjuda stora möjligheter till en kost
nadseffektiv minskning av utsläppen av växthusgaser, till
exempel utrustning för uppvärmning av byggnader och vat
ten, elektriska motorsystem, belysning i hushålls- och tjäns
tesektorn, hushållsapparater, kontorsutrustning i hushålls-
och tjänstesektorn, konsumentelektronik samt värme-, venti
lations- och klimatanläggningar, och
b) en separat genomförandeåtgärd för att minska en produkt
grupps stand by-förluster.
Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta
direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det
föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 19.3.
Artikel 17
Självreglering
Frivilliga avtal eller andra åtgärder för självreglering som be
skrivs som alternativ till genomförandeåtgärderna i detta direk
tiv ska minst bedömas utifrån bilaga VIII.
Artikel 18
Samrådsforum
Kommissionen ska se till att den vid genomförandet av sina
uppgifter, när det gäller varje genomförandeåtgärd, eftersträvar
ett väl avvägt deltagande av företrädare för medlemsstaterna och
alla produktens eller produktgruppens relevanta intressenter,
t.ex. industrin, inbegripet små och medelstora företag, hant
verksföretag, fackföreningar, återförsäljare, detaljhandlare, im
portörer, miljöskyddsgrupper och konsumentorganisationer.
Dessa parter ska i synnerhet bidra till att definiera och se
över genomförandeåtgärderna, undersöka effektiviteten hos de
etablerade systemen för marknadsövervakning och bedöma fri
villiga avtal och andra åtgärder för självreglering. Dessa parter
ska sammanträda i ett samrådsforum. Arbetsordningen för fo
rumet ska fastställas av kommissionen.
Artikel 19
Kommittéförfarande
1. Kommissionen
ska
biträdas
av
en
kommitté.
2. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5 och 7 i
beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmel
serna i artikel 8 i det beslutet.
Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG ska vara
tre månader.
3. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4
och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande
av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.
SV
31.10.2009 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
285/21
166
Bilaga 3
Ds 2010:34
Artikel 20
Sanktioner
Medlemsstaterna ska fastställa bestämmelser för överträdelser av
de nationella bestämmelser som antas enligt detta direktiv och
ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de genom
förs. Sanktionerna som fastställs ska vara effektiva, proportio
nella och avskräckande, med hänsyn till graden av bristande
överensstämmelse och antalet enheter med produkter med bris
tande överensstämmelse som släppts ut på gemenskapsmark
naden. Medlemsstaterna ska anmäla dessa bestämmelser till
kommissionen senast den 20 november 2010 och därefter
utan dröjsmål alla ändringar som gäller dem.
Artikel 21
Översyn
Kommissionen ska senast 2012 se över detta direktivs effekti
vitet, inklusive genomförandeåtgärder, vilket bland annat omfat
tar
a) de metoder som används för att fastställa och täcka väsent
liga miljöparametrar, såsom resurseffektivitet, med hänsyn
till produkternas hela livscykel,
b) tröskeln för genomförandeåtgärder,
c) mekanismer för marknadsövervakning, och
d) eventuella relevanta incitament till självreglering.
Efter denna översyn och med beaktande särskilt av erfarenhe
terna i samband med detta direktivs utvidgade tillämpnings
område ska kommissionen i synnerhet bedöma lämpligheten
av att utvidga direktivets tillämpningsområde till produkter
som inte är energirelaterade, i syfte att väsentligt minska miljö
påverkan under sådana produkters hela livscykel, efter det att
den har hört det samrådsforum som avses i artikel 18, samt när
så är lämpligt förelägga Europaparlamentet och rådet förslag om
ändring av direktivet
Artikel 22
Sekretess
Krav på tillverkarens och/eller dennes representants tillhandahål
lande av den information som avses i artikel 11 och i del 2 i
bilaga I ska vara proportionella, och hänsyn ska tas till legitim
sekretess för kommersiellt känslig information.
Artikel 23
Införlivande
1. Medlemsstaterna
ska
sätta
i
kraft
de
lagar
och
andra
för
fattningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 1–9, 11,
14, 15 och 20 och bilagorna I–V, VII och VIII senast den
20 november 2010. De ska genast överlämna texten till dessa
bestämmelser till kommissionen.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla
en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvis
ning när de offentliggörs. De ska också innehålla ett uttalande
om att hänvisningar i lagar och andra författningar till direktiv
som upphävts genom detta direktiv ska tolkas som hänvisningar
till det här direktivet. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen
ska göras och om hur uttalandet ska formuleras ska varje med
lemsstat själv utfärda.
2. Medlemsstaterna
ska
till
kommissionen
överlämna
texten
till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de
antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 24
Upphävande
Direktiv 2005/32/EG, ändrat genom de direktiv som anges i del
A i bilaga IX, ska upphöra att gälla dock utan att det påverkar
medlemsstaternas skyldigheter när det gäller tidsfristerna för
införlivande med nationell lagstiftning av de direktiv som anges
i del B i bilaga IX.
Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvis
ningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med jäm
förelsetabellen i bilaga X.
Artikel 25
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det
har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 26
Adressater
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i Strasbourg den 21 oktober 2009
På Europaparlamentets vägnar
J. BUZEK
Ordförande
På rådets vägnar
C. MALMSTRÖM
Ordförande
SV
L 285/22
Europeiska unionens officiella tidning
31.10.2009
167
Bilaga 3
Ds 2010:34
BILAGA I
Metod för att upprätta allmänna krav på ekodesign
(som det hänvisas till i artikel 15.6)
De allmänna kraven på ekodesign syftar till att förbättra produktens miljöprestanda och inriktas på produktens betydande
miljöaspekter, utan att några gränsvärden fastställs. Metoden som avses i denna bilaga ska tillämpas när det är olämpligt
att fastställa gränsvärden för den produktgrupp som utvärderas. Kommissionen ska fastställa de betydande miljöaspek
terna när den utarbetar det utkast till genomförandeåtgärd som ska överlämnas till den kommitté som avses i artikel 19.1,
varvid dessa särskilt ska anges i genomförandeåtgärden.
När kommissionen utarbetar genomförandeåtgärder som innehåller allmänna krav på ekodesign enligt artikel 15 ska den
för den produkt som omfattas av genomförandeåtgärden fastställa de relevanta parametrarna för ekodesign bland dem
som anges i förteckningen i del 1, kraven på tillhandahållande av information bland dem som anges i förteckningen i del
2 och de krav på tillverkaren som förtecknas i del 3.
Del 1. Parametrar för ekodesign av produkter
1.1 De betydande miljöaspekterna ska fastställas med beaktande av följande faser i produktens livscykel i den mån de rör
produktdesignen:
a) Urval och användning av råvaror.
b) Tillverkning.
c) Emballage, transport och distribution.
d) Installation och underhåll.
e) Användning.
f) Uttjänt produkt, vilket innebär en produkt i det tillstånd den är vid slutet av sin första användningsperiod och
fram till det slutliga omhändertagandet.
1.2 För varje fas ska följande miljöaspekter bedömas, när det är relevant:
a) Förväntad användning av material, energi och andra resurser, t.ex. färskvatten.
b) Förväntade utsläpp i luft, vatten och mark.
c) Förväntade föroreningar på grund av fysiska effekter, t.ex. buller, vibrationer, strålning och elektromagnetiska fält.
d) Förväntad mängd avfall.
e) Möjligheter till återanvändning och återvinning av material och/eller energi med hänsyn till direktiv 2002/96/EG.
1.3 När det är lämpligt ska följande parametrar särskilt användas och vid behov kompletteras med andra för att
utvärdera möjligheten att förbättra de miljöaspekter som avses i punkt 1.2:
a) Produktens vikt och volym.
b) Användning av återvunnet material.
c) Användning av energi, vatten och andra resurser under hela livscykeln.
SV
31.10.2009 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
285/23
168
Bilaga 3
Ds 2010:34
d) Användning av ämnen som är klassificerade som farliga för hälsan och/eller miljön enligt rådets direktiv
67/548/EEG av den 27 juni 1967 om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpack
ning och märkning av farliga ämnen (
1
), och med hänsyn till lagstiftningen om utsläppande på marknaden och
användning av särskilda ämnen, t.ex. rådets direktiv 76/769/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärmning av
medlemsstaternas lagar och andra författningar om begränsning av användning och utsläppande på marknaden
av vissa farliga ämnen och preparat (beredningar) (
2
) eller direktiv 2002/95/EG.
e) Mängd och art av de konsumtionsvaror som behövs för att korrekt använda och underhålla produkten.
f) Möjlighet till återanvändning och materialåtervinning uttryckt i: antal använda material och komponenter,
användning av standardkomponenter, tidsåtgång vid demontering, eventuella specialverktyg som behövs för
demontering, användning av kodningsstandarder för komponenter och material för att kartlägga komponenter
och material som kan återanvändas eller materialåtervinnas (även ISO-märkning av plastdelar), användning av
material som är lätta att återvinna, enkel åtkomst till värdefulla och andra återvinningsbara komponenter och
material, enkel åtkomst till komponenter och material som innehåller farliga ämnen.
g) Införlivande av använda komponenter.
h) Undvikande av tekniska lösningar som gör det svårare att återanvända och återvinna komponenter och hela
apparater.
i) Förlängning av livstiden uttryckt i: garanterad minimilivstid, garanterad minimileveranstid för reservdelar, mo
dularitet, uppgraderingsmöjligheter, reparationsmöjligheter.
j) Avfallsmängd
och
mängd
farligt
avfall.
k) Utsläpp i luften (växthusgaser, försurande ämnen, flyktiga organiska föreningar, ozonnedbrytande ämnen,
långlivade organiska föroreningar, tungmetaller, små partiklar och svävande partiklar) utan att det påverkar
tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 97/68/EG av den 16 december 1997 om tillnärmning
av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar från förbrän
ningsmotorer som ska monteras i mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg ( 3 ).
l) Utsläpp i vatten (tungmetaller, ämnen som är skadliga för syrebalansen, långlivade organiska föroreningar).
m) Utsläpp i mark (särskilt läckage och utsläpp av farliga ämnen under produktens användning och risken för
urlakning vid dess deponering som avfall).
Del 2. Krav på tillhandahållande av information
I genomförandeåtgärderna får det krävas att tillverkaren ska tillhandahålla information, vilket kan påverka hur produkten
hanteras, används eller återvinns av andra parter än tillverkaren. Den informationen kan vara t.ex. följande:
a) Information från produktdesignern om tillverkningsprocessen.
b) Konsumentinformation om en produkts viktigaste miljömässiga egenskaper och miljöprestanda som medföljer pro
dukten när den släpps ut på marknaden för att göra det möjligt för konsumenterna att jämföra dessa aspekter av
produkterna.
c) Konsumentinformation om hur produkten ska installeras, användas och underhållas för att minimera dess miljö
påverkan och för att säkra så lång livstid som möjligt, samt information om hur produkten ska lämnas tillbaka när
den är uttjänt och i tillämpliga fall information om den period när reservdelar finns tillgängliga och om möjligheterna
till uppgradering av produkter.
d) Uppgifter om behandlingsanläggningar för demontering, materialåtervinning eller omhändertagande av uttjänta pro
dukter.
Informationen bör om möjligt finnas på själva produkten.
I informationen ska hänsyn tas till förpliktelser i samband med annan gemenskapslagstiftning, t.ex. direktiv 2002/96/EG.
SV
L 285/24
Europeiska unionens officiella tidning
31.10.2009
(
1
) EGT 196, 16.8.1967, s. 1.
(
2
) EGT L 262, 27.9.1976, s. 201.
(
3
) EGT L 59, 27.2.1998, s. 1.
169
Bilaga 3
Ds 2010:34
Del 3. Krav på tillverkaren
1. Tillverkare av en produkt ska göra en bedömning av den produktmodellen under hela dess livscykel, genom att arbeta
med de miljöaspekter som i genomförandeåtgärden fastställs som sådana aspekter som kan ändras väsentligt genom
produktdesignen och baserat på realistiska antaganden om normala förhållanden och syftet med användningen. Andra
miljöaspekter kan utvärderas på frivillig basis.
På grundval av denna bedömning ska tillverkarna sedan fastställa produktens ekologiska profil. Den ska baseras på de
egenskaper hos produkten som är relevanta ur miljösynpunkt och resursanvändning och utsläpp/restprodukter under
hela produktens livscykel uttryckt i fysiska, mätbara kvantiteter.
2. Tillverkaren ska använda bedömningen för att utvärdera alternativa designlösningar och produktens uppnådda miljö
prestanda i förhållande till riktmärken.
Riktmärken ska fastställas av kommissionen i genomförandeåtgärden på grundval av den information som samlats in
när åtgärden utarbetades.
Vid valet av en särskild designlösning ska en lämplig balans uppnås mellan de olika miljöaspekterna och mellan
miljöaspekter och andra relevanta faktorer, t.ex. hälsa och säkerhet, tekniska funktionskrav, krav på kvalitet och
prestanda samt ekonomiska aspekter, även tillverkningskostnader och säljbarhet, samtidigt som all tillämplig lag
stiftning ska följas.
SV
31.10.2009 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
285/25
170
Bilaga 3
Ds 2010:34
BILAGA II
Metod för att fastställa specifika krav på ekodesign
(som det hänvisas till i artikel 15.6)
Specifika krav på ekodesign syftar till att förbättra en viss miljöaspekt hos en produkt. De kan i tillämpliga fall vara
utformade som krav på minskad förbrukning av en särskild resurs, t.ex. begränsningar av resursanvändningen i olika faser
i produktens livscykel (t.ex. gränser för vattenförbrukning under produktens användningsfas, gränser för mängden av ett
bestämt material som får ingå i produkten eller krav på att en viss mängd återvunnet material används).
När kommissionen utarbetar genomförandeåtgärder som innehåller specifika krav på ekodesign enligt artikel 15 ska den
för den produkt som omfattas av genomförandeåtgärden fastställa de relevanta parametrarna för ekodesign bland dem
som anges i förteckningen i del 1 i bilaga I, och fastställa nivåerna på dessa krav i enlighet med det föreskrivande
förfarande som avses i artikel 19.2, enligt följande:
1. Vid en teknisk, miljömässig och ekonomisk analys ska en rad representativa modeller av produkten på marknaden
väljas ut och tekniska möjligheter för att förbättra produktens miljöprestanda identifieras, samtidigt som dessa alter
nativs ekonomiska bärkraft ska beaktas och märkbara försämringar för konsumenterna undvikas när det gäller
prestanda eller användbarhet.
Den tekniska, miljömässiga och ekonomiska analysen ska också, för de miljöaspekter som beaktas, identifiera pro
dukterna med bäst prestanda och bästa tillgängliga teknik på marknaden.
Prestandan hos de produkter som finns tillgängliga på internationella marknader och riktmärken i andra länders
lagstiftning ska beaktas både i samband med analysen och när kraven fastställs.
På grundval av denna analys och med beaktande av den tekniska och ekonomiska genomförbarheten samt förbätt
ringspotentialen, ska konkreta åtgärder vidtas i syfte att minimera produktens miljöpåverkan.
När det gäller de representativa modellernas energianvändning i drift ska nivån för energieffektivitet eller energian
vändning fastställas i syfte att uppnå minsta möjliga kostnad för slutanvändarna under produktens hela livscykel och
hänsyn ska tas till konsekvenserna för andra miljöaspekter. Vid analysen av livscykelkostnaderna används en realränta
baserad på uppgifter från Europeiska centralbanken och en realistisk livstid för produkten. Den är baserad på summan
av ändringarna i inköpsprisen (som följer av ändringar i industrikostnaderna) och i driftsutgifterna, som följer av de
olika möjligheterna till tekniska förbättringar, som diskonteras under de representativa produkternas livstid. Drifts
utgifterna täcker i första hand energianvändning och ytterligare utgifter för andra resurser, t.ex. vatten eller rengörings
medel.
Det ska genomföras en känslighetsanalys som omfattar de relevanta faktorerna (t.ex. priset på energi och andra
resurser, kostnaden för råvaror eller produktionskostnader, diskonton) och i förekommande fall även de externa
miljökostnaderna, inklusive uteblivna utsläpp av växthusgaser, i syfte att kontrollera om det skett väsentliga ändringar
och om de övergripande slutsatserna håller. Kraven ska anpassas i överensstämmelse med detta.
En liknande metod får tillämpas på andra resurser, t.ex. vatten.
2. För att utveckla de tekniska, miljömässiga och ekonomiska analyserna får uppgifter som är tillgängliga inom ramen för
annan gemenskapsverksamhet användas.
Detsamma gäller uppgifter från befintliga program i andra delar av världen för fastställande av specifika krav på
ekodesign för produkter som förekommer vid handel med Europeiska unionens ekonomiska partner.
3. Vid fastställande av datumet för kravets ikraftträdande ska hänsyn tas till hur lång tid det kommer att ta att ge
produkten en ny design.
SV
L 285/26
Europeiska unionens officiella tidning
31.10.2009
171
Bilaga 3
Ds 2010:34
BILAGA III
CE-märkning
(som det hänvisas till i artikel 5.2)
CE-märkningen ska vara minst 5 mm hög. Om CE-märkningen förminskas eller förstoras ska proportionerna i ovanstå
ende modell bibehållas.
CE-märkningen ska anbringas på produkten. Om detta inte är möjligt ska märkningen anbringas på förpackningen och på
de medföljande dokumenten.
SV
31.10.2009 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
285/27
172
Bilaga 3
Ds 2010:34
BILAGA IV
Intern designkontroll
(som det hänvisas till i artikel 8.2)
1. I denna bilaga beskrivs det förfarande genom vilket tillverkaren eller dennes representant, som uppfyller de förpliktelser
som fastställs i punkt 2, förklarar och försäkrar att produkten överensstämmer med relevanta krav i den tillämpliga
genomförandeåtgärden. EG-försäkran om överensstämmelse kan omfatta en eller flera produkter och ska bevaras av
tillverkaren.
2. Tillverkaren ska sammanställa teknisk dokumentation som gör det möjligt att bedöma produktens överensstämmelse
med kraven i den tillämpliga genomförandeåtgärden.
Denna dokumentation ska i synnerhet innehålla:
a) En allmän beskrivning av produkten och dess avsedda användning.
b) Resultaten av relevanta miljöbedömningsstudier som utförts av tillverkaren och/eller hänvisningar till litteratur om
miljöbedömningar eller fallstudier som används av tillverkaren vid utvärdering, dokumentation och fastställande av
olika lösningar för produktdesignen.
c) Produktens ekologiska profil om det krävs enligt genomförandeåtgärden.
d) Element i produktdesignspecifikationen som rör produktens miljömässiga designaspekter.
e) En förteckning över de standarder som avses i artikel 10 och som helt eller delvis har använts samt en beskrivning
av de lösningar som har valts för att uppfylla kraven i den tillämpliga genomförandeåtgärden, om de standarder
som avses i artikel 10 inte har använts eller om dessa standarder inte fullt ut täcker kraven i den tillämpliga
genomförandeåtgärden.
f) En kopia av de uppgifter som rör produktens miljömässiga designaspekter som ska lämnas i enlighet med kraven i
del 2 i bilaga I.
g) Resultaten av mätningarna av de krav på ekodesign som utförts, även detaljer om dessa mätningars överensstäm
melse med de krav på ekodesign som fastställs i den tillämpliga genomförandeåtgärden.
3. Tillverkaren ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att garantera att produkten tillverkas i enlighet med de design
specifikationer som avses i punkt 2 och i enlighet med kraven i den tillämpliga åtgärden.
SV
L 285/28
Europeiska unionens officiella tidning
31.10.2009
173
Bilaga 3
Ds 2010:34
BILAGA V
Ledningssystem för bedömning av överensstämmelse
(som det hänvisas till i artikel 8.2)
1.
I denna bilaga beskrivs det förfarande genom vilket den tillverkare som uppfyller förpliktelserna i punkt 2, förklarar
och försäkrar att produkten uppfyller kraven i den tillämpliga genomförandeåtgärden. EG-försäkran om överens
stämmelse kan omfatta en eller flera produkter och ska bevaras av tillverkaren.
2. Ett
ledningssystem
kan
användas
för
bedömning
av
produktens
överensstämmelse
förutsatt
att
tillverkaren
inför
de
miljörelaterade delar av ledningssystemet som avses i punkt 3.
3. Miljödelar
i
ledningssystemet
I denna punkt anges de delar i ett ledningssystem och de förfaranden genom vilka tillverkaren kan påvisa att
produkten uppfyller kraven i den tillämpliga genomförandeåtgärden.
3.1 Policy
beträffande
produktens
miljöprestanda
Tillverkaren ska kunna påvisa överensstämmelse med kraven i den tillämpliga genomförandeåtgärden. Tillverkaren
ska också kunna tillhandahålla ramar för att fastställa och revidera målsättningar och indikatorer för produktens
miljöprestanda, för att förbättra produktens övergripande miljöprestanda.
Alla de åtgärder som antagits av tillverkaren för att förbättra produktens övergripande miljöprestanda och fastställa
produktens ekologiska profil, genom design och tillverkning, om det krävs enligt genomförandeåtgärden, ska
dokumenteras systematiskt och grundligt i form av skriftliga förfaranden och instruktioner.
Dessa förfaranden och instruktioner ska särskilt omfatta en adekvat beskrivning av
a) förteckningen över dokument som ska upprättas för att påvisa produktens överensstämmelse, och som - om
det är relevant - ska göras tillgängliga,
b) målsättningarna och indikatorerna för produktens miljöprestanda samt organisationsstruktur, ansvarsområden
och ledningens befogenheter liksom resursfördelningen när det gäller genomförande och uppdatering,
c) de kontroller och tester som ska utföras efter tillverkningen för att kontrollera produktens prestanda i förhål
lande till indikatorerna för miljöprestanda,
d) förfaranden för kontroll av den krävda dokumentationen och garantier för att den uppdateras, och
e) metoden för att kontrollera miljöinslagens genomförande och effektivitet i ledningssystemet.
3.2 Planering
Tillverkaren ska fastställa och uppdatera
a) förfaranden för fastställandet av produktens ekologiska profil,
b) målsättningar och indikatorer för produktens miljöprestanda, i vilka hänsyn tas till tekniska alternativ för att
uppfylla de tekniska och ekonomiska kraven, och
c) ett program för att uppnå dessa målsättningar.
3.3 Genomförande
och
dokumentation
SV
31.10.2009 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
285/29
174
Bilaga 3
Ds 2010:34
3.3.1 Dokumentationen av ledningssystemet ska särskilt uppfylla följande:
a) Ansvarsområden och befogenheter ska definieras och dokumenteras i syfte att säkra produktens miljöprestanda,
samtidigt som det rapporteras om hur översyn och förbättringar genomförs.
b) Det ska utarbetas dokument med beskrivningar av den metod för designkontroll och verifikation som införts
och de förfaranden och systematiska åtgärder som används vid produktdesignen.
c) Tillverkaren ska upprätta och uppdatera information för att beskriva de viktigaste miljörelaterade delarna i
ledningssystemet och förfarandena för att kontrollera alla dokument som krävs.
3.3.2 Dokumentationen av produkten ska särskilt innehålla följande:
a) En allmän beskrivning av produkten och dess avsedda användning.
b) Resultaten av relevanta miljöbedömningsstudier som utförts av tillverkaren och/eller hänvisningar till litteratur
om miljöbedömningar eller fallstudier som används av tillverkaren vid utvärdering, dokumentation och fast
ställande av olika lösningar för produktdesignen.
c) Produktens ekologiska profil om det krävs enligt genomförandeåtgärden.
d) Dokument som innehåller en redogörelse för resultaten av mätningarna av de krav på ekodesign som genom
förts, även detaljerade uppgifter om dessa mätningars överensstämmelse med de krav på ekodesign som fast
ställs i den tillämpliga genomförandeåtgärden.
e) Tillverkaren ska fastställa specifikationer, i vilka det särskilt framgår vilka standarder som tillämpats. Om
standarderna i artikel 10 inte tillämpats eller om de inte fullt ut omfattar kraven i den tillämpliga genom
förandeåtgärden, ska specifikationerna innehålla en beskrivning av de medel som använts för att uppnå över
ensstämmelse.
f) En kopia av den information som rör produktens miljömässiga designaspekter som ska lämnas i enlighet med
kraven i del 2 i bilaga I.
3.4 Kontroll
och
korrigerande
åtgärder
3.4.1 Tillverkaren ska
a) vidta alla nödvändiga åtgärder för att garantera att produkten kommer att tillverkas i enlighet med design
specifikationerna och med kraven i den tillämpliga genomförandeåtgärden,
b) fastställa och uppdatera förfaranden för att undersöka och hantera bristande överensstämmelse samt genomföra
de ändringar i de dokumenterade förfarandena som följer av de korrigerande åtgärderna, och
c) minst vart tredje år utföra en fullständig intern revision av ledningssystemet med avseende på dess miljödelar.
SV
L 285/30
Europeiska unionens officiella tidning
31.10.2009
175
Bilaga 3
Ds 2010:34
BILAGA VI
EG-försäkran om överensstämmelse
(som det hänvisas till i artikel 5.3)
EG-försäkran om överensstämmelse ska innehålla följande upplysningar:
1. Tillverkarens eller dennes representants namn och adress.
2. En beskrivning av modellen så att den kan identifieras entydigt.
3. I förekommande fall, hänvisningar till de harmoniserade standarder som använts.
4. I förekommande fall, övriga tekniska standarder och specifikationer som använts.
5. I förekommande fall, hänvisningar till annan gemenskapslagstiftning som innehåller bestämmelser om anbringande av
CE-märkningen.
6. Namnet på den person som är bemyndigad att underteckna bindande dokument på tillverkarens eller dennes repre
sentants vägnar, samt personens underskrift.
SV
31.10.2009 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
285/31
176
Bilaga 3
Ds 2010:34
BILAGA VII
Genomförandeåtgärdernas innehåll
(som det hänvisas till i artikel 15.8)
Genomförandeåtgärden ska särskilt innehålla följande:
1. En exakt definition av den eller de typer av produkter som omfattas.
2. Kraven på ekodesign för de produkter som omfattas, genomförandedatum, stegvisa åtgärder eller övergångsåtgärder
eller övergångsperioder:
a) Om det rör sig om allmänna krav på ekodesign, ska de relevanta faserna och aspekterna bland dem som nämns i
punkt 1.1 och 1.2 i bilaga I, åtföljda av exempel på parametrar bland dem som nämns i punkt 1.3 i bilaga I, anges
som riktlinjer för att utvärdera förbättringarna i fråga om fastställda miljöaspekter.
b) Om det rör sig om specifika krav på ekodesign ska nivån anges.
3. De parametrar för ekodesign som avses i del 1 i bilaga I för vilka inga krav på ekodesign är nödvändiga.
4. Kraven rörande installationen av produkten, om det är direkt relevant för miljöprestandan.
5. De mätningsstandarder och/eller mätmetoder som ska användas. Om möjligt ska harmoniserade standarder vilkas
referensnummer offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning användas.
6. Närmare upplysningar om bedömningen av överensstämmelse enligt beslut 93/465/EEG:
a) Om de moduler som ska användas skiljer sig från modul A, ska de faktorer som leder till att ett särskilt förfarande
väljs anges.
b) Om det är relevant, ska kriterierna för godkännande och/eller certifiering av tredje part anges.
Om andra moduler fastställs i andra EG-krav för samma produkt, ska modulen som fastställs i genomförandeåtgärden
gälla för det berörda kravet.
7. Krav på att tillverkarna ska överlämna uppgifter, framför allt om de faktorer i den tekniska dokumentationen som
behövs för att underlätta kontrollen av huruvida produkten överensstämmer med genomförandeåtgärden.
8. Längden på den övergångsperiod under vilken medlemsstaterna ska tillåta utsläppande på marknaden och/eller ibruk
tagande av produkter som uppfyller gällande bestämmelser inom deras territorium vid den tidpunkt då genomförande
åtgärden antas.
9. Datum för utvärderingen och en eventuell revidering av genomförandeåtgärden, med hänsyn till takten i den tekniska
utvecklingen.
SV
L 285/32
Europeiska unionens officiella tidning
31.10.2009
177
Bilaga 3
Ds 2010:34
BILAGA VIII
Självreglering
(som det hänvisas till i artikel 17)
Förutom det grundläggande rättsliga kravet på att självregleringsinitiativ ska vara förenliga med alla bestämmelser i
fördraget (framför allt om den inre marknaden och konkurrens) samt med gemenskapens internationella åtaganden,
bland dem också bestämmelserna för multilateral handel, kan följande icke uttömmande förteckning över vägledande
kriterier användas för att bedöma möjligheten att godkänna självregleringsinitiativ som alternativ till en genomförande
åtgärd enligt detta direktiv:
1. Möjligheter till deltagande
Aktörer från tredjeländer ska ha möjlighet att delta i både självregleringsinitiativens förberedande fas och genom
förandefas.
2. Mervärde
Självregleringsinitiativen ska skapa ett mervärde (jämfört med den vanliga näringsverksamheten) i form av bättre
miljöprestanda som helhet hos de produkter som berörs av dem.
3. Representativitet
Näringslivet och dess sammanslutningar som medverkar i en självreglerande åtgärd ska företräda en bred majoritet av
den relevanta ekonomiska sektorn, med så få undantag som möjligt. Man ska se till att konkurrensbestämmelserna
respekteras.
4. Kvantitativt uttryckta och etappvis fördelade mål
De mål som uppställs av de berörda parterna ska vara klara och entydiga och ha en väldefinierad utgångspunkt. Om
ett självregleringsinitiativ omfattar en längre tidsrymd ska även etappmål ingå. Övervakningen av att målen och
etappmålen nås ska kunna ske på ett trovärdigt sätt och till ett överkomligt pris med hjälp av klara och tillförlitliga
indikatorer. Utvecklingen av dessa indikatorer ska underlättas med hjälp av information från forskning samt veten
skapliga och tekniska bakgrundsuppgifter.
5. Det civila samhällets medverkan
För att tillförsäkra insyn ska självregleringsinitiativen offentliggöras, även med hjälp av Internet och andra elektroniska
informationsmedel.
Samma ska gälla för etappvisa och slutliga övervakningsrapporter. De berörda parterna, däribland medlemsstater,
näringslivet, frivilligorganisationer på miljöområdet och konsumentföreningar, ska få möjlighet att yttra sig om själv
regleringsinitiativen.
6. Övervakning och rapportering
Varje självregleringsinitiativ ska ha ett väl utformat system för övervakning med en tydlig ansvarsfördelning mellan
näringslivet och oberoende kontrollörer. Kommissionens avdelningar ska inbjudas att tillsammans med parterna i
självregleringsinitiativet övervaka att målen nås.
Planen för övervakning och rapportering ska vara ingående, medge insyn och präglas av objektivitet. Det ska även
fortsättningsvis tillkomma kommissionens avdelningar att med bistånd av den kommitté som avses i artikel 19.1
bedöma om målen i de frivilliga avtalen eller andra åtgärder för självreglering har uppnåtts.
7. Kostnadseffektiv förvaltning av självregleringsinitiativ
Förvaltningskostnaderna för självregleringsinitiativ, framför allt för övervakningen, får inte vara oskäligt betungande i
förhållande till initiativens mål samt jämfört med andra tillgängliga politiska styrmedel.
SV
31.10.2009 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
285/33
178
Bilaga 3
Ds 2010:34
8. Hållbarhet
Självregleringsinitiativen ska utgöra ett svar på de politiska målen för detta direktiv, bland dem dess helhetsperspektiv,
och vara förenliga med de ekonomiska och sociala dimensionerna av en hållbar utveckling. Skyddet av konsumen
ternas intressen, dvs. hälsa, livskvalitet och ekonomiska intressen, ska också ingå i målen.
9. Förenlighet med andra incitament
Självregleringsinitiativen kommer knappast att leda till de resultat som förväntas om andra faktorer och incitament,
såsom marknadens krav, skatter eller nationell lagstiftning, ger motstridiga signaler till dem som medverkar i själv
regleringsinitiativet. Politisk konsekvens är viktig i detta sammanhang och ska beaktas vid bedömningen av effekten
hos ett självregleringsinitiativ.
BILAGA IX
DEL A
Upphävt direktiv och ändringar av det
(som det hänvisas till i artikel 24)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/32/EG
(EUT L 191, 22.7.2005, s. 29)
Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/28/EG
(EUT L 81, 20.3.2008, s. 48)
Endast artikel 1
DEL B
Förteckning över tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning
(som det hänvisas till i artikel 24)
Direktiv Sista
datum
för
införlivande
2005/32/EG 11
augusti
2007
2008/28/EG
—
SV
L 285/34
Europeiska unionens officiella tidning
31.10.2009
179
Bilaga 3
Ds 2010:34
BILAGA X
Jämförelsetabell
Direktiv 2005/32/EG Detta
direktiv
Artiklarna 1–20 Artiklarna
1–20
Artikel 21
—
Artikel 22
—
Artikel 23 Artikel
21
Artikel 24 Artikel
22
Artikel 25
—
— Artikel
23
— Artikel
24
Artikel 26 Artikel
25
Artikel 27 Artikel
26
Bilagorna I–VIII Bilagorna
I–VIII
— Bilaga
IX
— Bilaga
X
SV
31.10.2009 Europeiska
unionens
officiella
tidning L
285/35
180
Bilaga 3
Ds 2010:34