Märkning av hushållsapparater

Regeringens proposition >

1992/93:34 =

Märkning av hushållsapparater

Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen. Vid regeringssammanträdet har chefen för Civildepartementet varit föredragande. Stockholm den 8 oktober 1992

På regeringens vägnar

Carl Bildt

Inger Davidson

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen behandlas frågan om att anpassa svensk rätt till tre direktiv som har utfärdats inom EG i fråga om märkning av hushållsapparater och som Sverige genom EES-avtalet åtar sig att införliva med svensk rätt.

I propositionen läggs fram förslag till en lag om märkning av hushållsapparater. Genom lagen bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om att vissa hushållsapparater skall märkas med information om energiförbrukning och om luftburet buller. Regeringen bemyndigas också att meddela föreskrifter om tillsynen över att de föreskrifter som har meddelats med stöd av ett bemyndigande i lagen följs.

Lagen föreslås träda i kraft den dag som regeringen bestämmer.

Märkning av hushållsapparater

1¶Ärendet och dess beredning

Ett gemensamt ministermöte mellan EG och EFTA-länderna i Luxemburg i april 1984 resulterade i den s.k. Luxemburgdeklarationen. Deklarationen Jade den politiska grunden för ett utvidgat samarbete mellan EG och EFTA:s medlemsländer i syfte att skapa ett Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde (EES), där det skall råda fri rörlighet för varor, tjänster, kapital och personer.

Under år 1990 inleddes förhandlingar för att förverkliga samarbetsområdet. Förhandlingarna om bl.a. ett EES-avtal slutfördes under våren 1992. EES-avtalet undertecknades den 2 maj 1992 och skall under året godkännas av EG och av parlamenten i EG- och EFTA-länderna för att träda i kraft den 1 januari 1993. Avtalet innehåller bestämmelser som kan tillämpas om tidplanen för avtalets godkännade inte håller.

Regeringen har i propositionen (1991/92:170) om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) förelagt riksdagen EES-avtalet för godkännande. Vissa särfrågor avsågs dock bli behandlade i särskilda lagpropositioner till riksdagen under hösten 1992. En sådan fråga är märkning av hushållsapparater (jfr prop. 1991/92:170 bilaga 12).

Inom Civildepartementet har under våren 1992 upprättats promemorian (Ds 1992:48) Märkning av hushållsapparater — en EG-anpassning till följd av EES-avtalet. Promemorians lagförslag framgår av bilaga 1. Promemorian har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna och en sammanställning av remissyttrandena finns i bilaga 2. .

EES-avtalet omfattar bl.a. tre direktiv om märkning av hushållsapparater. För att i enlighet med EES-avtalet uppfylla kraven enligt bestämmelserna i direktiven föreslår regeringen i denna propositionen en lag om märkning av hushållsapparater. Lagförslaget innehåller föreskrifter om bl.a. överklagande, som formellt ligger inom Lagrådets granskningsområde. Lagförslaget är emellertid av sådan beskaffenhet att Lagrådets hörande skulle sakna betydelse. |

Den följande framställningen inleds i avsnitt 2 med en kort redogörelse för EES-avtalet och svensk rätt. Därefter behandlas i avsnitt 3 EG-direktiven om märkning av hushållsapparater. I avsnitt 4 följer en redogörelse för förhållandena i Sverige i fråga om märkning av hushållsapparater och övervägs frågan om anpassningen av svensk rätt till EG:s regler. I avsnitt 5 redovisas förslagens kostnadskonsekvenser. Slutligen i avsnitten 6 och 7 tas upp och kommenteras propositionens lagförslag.

2¶EES-avtalet och svensk rätt

Genom EES-avtalet (artikel 7) förbinder sig Sverige och övriga EFTA-länder att i respektive lands rättsordning införliva stora delar av EG:s regelverk i sin rättsordning.

EES-avtalet består av en huvuddel som motsvarar den primära EG-rätten, Prop: 1992/93:34 dvs. Romfördraget med följdförfattningar. I avtalets huvuddel finns också bestämmelser om samarbetets mål och medel samt om gemensamma organ för beslutsfattande, samråd, administration och utveckling. I bilagor till avtalet finns införd den sckundära rätten, dvs. direktiv, förordningar, beslut och rekommendationer. I avtalet tillämpas en hänvisningsteknik som innebär att reglerna i den sekundära rätten inte återges i fulltext utan i form av en uttömmande uppräkning av alla relevanta rättsakter.

I EES-avtalets bilaga II (Tekniska föreskrifter, standarder, provning och certifiering) finns i avsnitt IV tre direktiv som rör hushållsapparater, nämligen: 1. Rådets direktiv 79/530/EEG av den 14 maj 1979 om märkning som anger

hushållsapparaters energiförbrukning. 2. Rådets direktiv 79/531/EEG av den 14 maj 1979 om tillämpning på elekt-

riska ugnar av direktiv 79/530/EEG om märkning som anger hushålls-

apparaters energiförbrukning.

3. Rådets direktiv 86/594/EEG av den 1 december 1986 om luftburet buller

från hushållsapparater. Rättsakterna i svensk översättning fogas till denna proposition som bilaga 3-5.

3¶EG-direktiv om märkning av hushållsapparater

3.1¶Hushållsapparaters energiförbrukning

I en resolution av den 17 december 1974 rörande ett åtgärdsprogram för gémenskapen om det rationella utnyttjandet av energi (EGT nr C153, 9.7.1975) slår EG:s ministerråd fast att varje steg på vägen mot en mer cffektiv användning av energin innebär fördelar för miljön.

På grundval av 1974 års program antog EG:s ministerråd år 1979 direktiv 79/530/EEG om märkning som anger hushållsapparaters energiförbrukning, i fortsättningen benämnt energidirektivet (jfr bilaga 3). Vidare antog rådet direktiv 79/531/EEG om tillämpning på clektriska ugnar av direktiv 79/530/EEG om märkning som anger hushållsapparaters encergiförbrukning, i fortsättningen benämnt genomförandedirektivet (jfr bilaga 4).

Energidirektivets syfte och innehåll I ingressen till energidirektivet framhålls att det är viktigt att Europeiska ekonomiska gemenskapen beslutar om åtgärder för en rationell användning och besparing av energi för att minska problemen med tillgången av kolväten. Varje förbättring i en rationell energianvändning anses gynna miljön i stort.

Enligt ingressen bör allmänheten på ett så begripligt och enhetligt sätt som möjligt upplysas om olika hushållsapparaters specifika encergiförbrukning.

Korrekt, relevant och jämförbar information förväntas påverka allmänheten Prop: 1992/93:34 att välja apparater som förbrukar mindre energi. Detta antas i sin tur leda till att tillverkarna anstränger sig att minska energiförbrukningen hos de apparater som de tillverkar.

I ingressen sägs vidare att en situation där informationen lämnas på olika sätt kan skapa icke tullmässiga handelshinder för hushållsapparater inom gemenskapen.

I enlighet med vad som har uttalats i ingressen sägs i artikel I i energidirektivet att direktivet syftar till att i fråga om vissa typer av hushållsapparater harmonisera nationella föreskrifter. Det är fråga om föreskrifter som avser skyldighet att lämna information, särskilt i form av märkning, om energiförbrukning och viss kompletterande information. Direktivet omfattar hushållsapparater för uppvärmning av vatten, ugnar, kylskåp och frysar, tvättmaskiner, TV-apparater, diskmaskiner, torktumlare samt strykmaskiner.

Energidirektivet förutsätter att särskilda genomförandedirektiv beslutas för var och en av de typer av hushållsapparater som direktivet omfattar. Informationen om hushållsapparaters energiförbrukning skall anges i enlighet med de standarder och metoder som läggs fast i sådana genomförandedirektiv (artikel 2). Hittills har bara ett genomförandedirektiv beslutats, nämligen det om elektriska ugnar.

Medlemsstaterna får enligt energidirektivet inte förbjuda eller begränsa marknadsföringen av hushållsapparater på grund av märkning som anger apparaternas energiförbrukning, om märkningen stämmer överens med bestämmelserna i direktivet och i genomförandedirektiven (artikel 4, punkt I).

Redovisning av energiförbrukningen Energidirektivet innehåller allmänna bestämmelser om hur information om energiförbrukningen skall lämnas på hushållsapparater.

Direktivet ger medlemsstaterna en möjlighet att föreskriva att alla tillverkare eller importörer som marknadsför sådana hushållsapparater som anges i genomförandedirektiven skall tillhandahålla etiketter i enlighet med direktivet (artikel 3, punkt 1).

De ctiketter som tillverkarna eller importörerna tillhandahåller skall an-

bringas på hushållsapparaterna senast när de ställs ut till försäljning. Saknas etiketter får återförsäljaren begära att tillverkaren eller importören tillhandahåller sådana. Etiketterna skall fästas på den plats som anges i ett genomförandedirektiv eller annars på en väl synlig plats (artikel 3, punkt 2).

Hur etiketten skall utformas med avseende på storlek, färg och layout anges i tre bilagor till energidirektivet. I bilaga 1 anges bl.a. att formatet på etiketten får ändras om andra data också förs in. Det kan gälla mätvärden eller godkännanden avseende vattenförbrukning och ljudnivå, som kan komma att krävas på grund av andra direktiv. Formen och storleken på den etikett som anger energiförbrukningen samt den symbol som skall finnas på etiketten framgår av bilagorna 2 och 3 till direktivet.

Energidirektivet ålägger medlemsstaterna att vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa att varje etikett som anger energiförbrukningen i alla avseenden uppfyller direktivens krav. Medlemsstaterna skall förbjuda eti-

ketter, märkningar, symboler eller påskrifter som inte uppfyller kraven i energidircktivet eller i genomförandedirektiven. Detta gäller också i de fall när en medlemsstat inte har infört en obligatorisk märkning (artikel 9).

Kontroller Energidirektivet bygger bl.a. på förutsättningen att märkningen på hushållsapparater skall anses uppfylla de krav som anges i direktivet och i genomförandedircktiven, om de har försetts med vederbörlig etikett (artikel 4, punkt 2).

Riktigheten av uppgifter om en hushållsapparats energiförbrukning kan dock enligt direktivet prövas genom stickprovskontroller efter det att apparaten har ställts ut till försäljning.

De närmare metoderna för stickprovskontroller anges i genomförandedirektiven (jfr bilaga 21 till genomförandedirektivet).

Genomförandedirektivet om elektriska ugnar Genomförandedirektivet (jfr bilaga 4) omfattar information om energiförbrukningen i elektriska ugnar med strålvärme. Direktivet tillämpas både på fristående ugnar och på ugnar som ingår i en kombinerad hushållsinstallation

såsom en spis (artikel 1).

I bilaga 1 till genomförandedirektivet anges hur informationen om elektriska ugnars energiförbrukning skall utformas och på vilken standard som mätvärdena skall baseras. Vidare framgår av bilagan hur kontrollen av de på etiketten uppgivna värdena för elförbrukning skall utföras.

Pågående direktivarbete inom EG Energidirektivet och genomförandedirektivet har fått dåligt genomslag inom EG. Implementering har skett bara i några få EG-stater, t.ex. i Danmark. Anledningen till detta är sannolikt att ugnar inte är någon central produkt i

hushållens energikonsumtion.

Eftersom några harmoniserade mätmetoder ännu inte föreligger har genomförandedirektiv för några andra hushållsapparater än ugnar inte åstadkommits. Tyskland har emellertid infört egna bestämmelser på området. Inom EG bereds för närvarande förslag till direktiv om obligatorisk energimärkning av hushållsapparater.

3.2¶Buller från hushållsapparater

EG:s ministerråd antog år 1986 direktiv 86/594/EEG om luftburct buller från

hushållsapparater, i fortsättningen benämnt bullerdirektivet (jfr bilaga 3).

IH ingressen till direktivet hänvisas till EG:s handlingsprogram för miljön från år 1973 (EGT nr C 112, 20.12.1973) respektive år 1977 (EGT nr C 139, 13.6.1977) där man betonar hur viktigt problemet med bullerstörningar är och framhåller ett samlat behov av åtgärder mot källan till bullret.

Enligt ingressen bör allmänheten på ett så lättförståeligt och enhetligt sätt

som möjligt informeras om bullernivåer från hushållsapparater. Allmänhe- Prop. 1992/93:34 : ten förväntas med Jedning av korrekt, relevant och jämförbar information välja mindre bullriga apparater. Detta antas i sin tur leda till att tillverkarna anstränger sig att sänka ljudnivån på de apparater som de tillverkar.

Bullerdircktivet innehåller bestämmelser om hur information om bullernivåer skall redovisas, om hur bullernivån skall mätas och om tillsynen.

Medlemsstaterna får enligt direktivet inte vägra, förbjuda eller begränsa marknadsföringen och försäljningen av hushållsapparater på grund av den information om bullernivåer som lämnas, om den stämmer överens med direktivets krav (artikel 5, punkt 1). Medlemsstaterna skall vidare anse att den publicerade informationen om luftburet buller överensstämmer med direktivets bestämmelser (artikel 5, punkt 2).

Bullerdirektivets tillämpningsområde Bullerdirektivet är tillämpligt på hushållsapparater som bjuds ut till försäljning i ett medlemsland.

Med en hushållsapparat förstås enligt direktivet varje maskin, del av maskin eller installation som har tillverkats för huvudsaklig användning i bostäder, inklusive källare, garage och andra uthus. Direktivet gäller i synnerhet hushållsapparater för underhålls- och rengöringsändamål, tillredning och lagring av matvaror, produktion och distribution av värme och kyla, luftkonditionering samt andra apparater som inte används yrkesmässigt (artikel 2 a).

Direktivet gäller dock inte hushållsapparater som uteslutande är avsedda för industriell eller yrkesmässig användning. Vidare undantas apparater som ingår som integrerade delar av en byggnad eller dess installationer, såsom utrustning för luftkonditionering, uppvärmning och ventilation (utom hushållsfläktar, spisfläktar och fristående uppvärmningsanordningar), oljebrännare för central uppvärmning och pumpar för vatten- och avloppsanläggningar. Direktivet är inte heller tillämpligt på elektroakustiska apparater el-

ler på delar av utrustning såsom motorer (artikel 1, punkt 2).

Redovisningen av bullernivåer

Bullerdirektivet innehåller alltså bestämmelser som syftar till att informa-

tion om luftburet buller från hushållsapparater skall redovisas på enhetligt sätt inom EG.

Direktivet ställer dock inte upp några krav på att information om bullernivåer från hushållsapparater skall lämnas, men ger medlemsstaterna en möj-

lighet att föreskriva en sådan skyldighet i fråga om vissa slag av hushållsappa-

rater (artikel 3, punkt I första stycket). Hittills har inte något EG-land infört krav på obligatorisk märkning.

Också i de fall när informationen om bullernivån lämnas frivilligt på hus-

hållsapparaterna, skall den uppfylla direktivets allmänna krav och därmed vara baserad på enhetliga metoder för mätning och publicering. Det ankommer på tillverkaren att se till att korrekt information lämnas. Driver tillverkaren sin rörelse utanför gemenskapen faller denna skyldighet i stället på 10

den som inom EG har etablerat sig som importör av hushållsapparaterna (artikel 3, punkt I andra och tredje styckena och punkt 2).

Om det för hushållsapparaterna finns krav på märkning med någon annan information, t.ex. om energiförbrukningen enligt direktiv 79/530/EEG (jfr avsnitt 3.1), skall informationen om bullernivån lämnas på samma ctikett (artikel 4).

Möätmetoder Bullerdirektivet definierar vissa krav i fråga om vad som skall mätas och gränsen för mätosäkerheten (artikel 6).

Bullerdirektivet bygger bl.a. på förutsättningen att den information som

lämnas om bullernivåer för hushållsapparater stämmer överens med direkti-

vets bestämmelser. Medlemsstaterna skall förutsätta att kraven är uppfyllda och att kontrollerna är riktigt gjorda, om mätningarna för att bestämma bullernivån har utförts i enlighet med nationella standarder som inbegriper harmoniserade standarder som har offentliggjorts i Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Om det inte finns någon harmoniserad standard, skall mätningarna och kontrollerna godtas, om de utförts enligt sådana nationella standarder och tekniska föreskrifter som är godkända enligt en i direktivet angiven procedur (artikel 8).

Tillsyn Riktigheten av lämnad information om bullret från en hushållsapparat kan prövas genom stickprovskontroller, dock först sedan apparaterna har bjudits ut till försäljning (jfr artikel 5, punkt 2).

I bullerdirektivet ges bestämmelser om hur kontrollen skall genomföras

(artikel 6, punkt 2).

Enligt direktivet skall medlemsstaterna vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att tillverkaren eller importören rättar en information som vid kontroll visar sig vara felaktig, om tillverkaren eller importören inte väljer att återkalla de felaktigt märkta apparaterna från marknaden (anikel 7).

4¶Den svenska anpassningen

4.1¶Behovet av anpassning

Regeringens bedömning: För att Sverige skall kunna uppfylla sina förpliktelser enligt EES-avtalet, måste EG-direktiven om märkning av hushållsapparater transformeras till svenska föreskrifter på området.

Promemorians bedömning överensstämmer med regeringens bedömning

(promemorian s. 15).

Remissinstanserna lämnar promemorians bedömning utan erinran.

Skälen för regeringens bedömning: EES-avtalet innebär att Sverige och 1i

övriga EFTA-länder åtar sig att ta över EG:s gemensamma föreskrifter och produktkrav, principen att erkänna nationella likvärdiga regler (den s.k. Cassis de Dijon-principen) samt EG:s system för att fastställa hur produkter skall provas, kontrolleras och märkas.

De aktuella direktiven om märkning av hushållsapparater är — liksom övriga EG-direktiv — bindande i fråga om det resultat som skall uppnås. Däremot står det varje land fritt att själv bestämma på vilket sätt direktiven skall införlivas med respektive lands rättsordning. Om det saknas bindande regler som stämmer överens med direktivens innehåll och syfte, måste sådana tillskapas. Den term som används för ändamålet är att EG-direktivens regler transformeras till nationella föreskrifter.

I Sverige saknas bindande regler om märkning av hushållsapparater. Däremot har Konsumentverket utfärdat särskilda riktlinjer för information om energiförbrukningen hos kylar/frysar och ugnar (jfr KOVFS 1979:4 och 1979:13). Riktlinjerna är anpassade till energidirektivets och genomförandedirektivets regler om hur informationen skall presenteras.

Vidare finns vissa nationella standarder. Här kan nämnas Svensk Standard (SS 433 01 20) Provningsmetod för bestämning av luftburet buller från elektriska hushållsapparater och liknande produkter som hänvisar till vissa internationella provningsmetoder för bestämning av luftburet buller. Standarden är inte bindande.

I vissa fall, såsom i fråga om konvektionsugnar, spisfläktar och mikrovågsugnar, saknas internationella standarder. Konsumentverket använder då egna metoder för att mäta bullret. Här kan nämnas en äldre svensk standard (SS 433 05 01) som gäller spisfläktar.

I Sverige finns alltså riktlinjer och standarder i fråga om hushållsapparater som till stora delar stämmer överens med de krav som de aktuella EG-direktiven om hushållsapparater ställer upp. Riktlinjerna och standarderna är emellertid inte bindande. För att uppfylla Sveriges förpliktelser enligt EESavtalet måste direktiven transformeras till svenska föreskrifter på området.

I sammanhanget kan nämnas att det för närvarande sker visst utredningsarbete i fråga om buller och energiförbrukning. |

En utredning för handlingsplan mot buller (M 1992:02) tillsattes under våren 1992 (jfr prop. 1990/91:90, bet. 1990/91:JoU30, rskr. 1990/91:338). Utredningen skall utarbeta en samlad aktionsplan mot alla typer av buller med målsättningen att minska antalet bullerstörda människor (dir. 1992:20). Utredningen skall bl.a. ta upp frågan om bullerminskning vid källan. Utredningsarbetet skall vara slutfört den 1 juli 1993.

Vidare har Konsumentverket tillsammans med Närings- och teknikutvecklingsverket som en fortsättning på ett nordiskt projekt utrett frågan om behovet av föreskrifter när det gäller hushållsapparaters energiförbrukning. Övervägandena presenteras i promemorian ”Normer för maximal elförbrukning hos hushållsapparater m.m.”, som i mars 1992 lämnades över till regeringen. Ärendet bereds för närvarande inom Näringsdepartementet (dnr EM 776/92).

Regeringens förslag: EG:s regler om märkning av hushållsapparater införlivas i svensk rätt genom föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.

IT en särskild lag om märkning av hushållsapparater meddelas de bemyndiganden för regeringen som behövs.

Promemorians förslag överensstämmer med regeringens förslag (promemorian s. 15-17).

Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar promemorians förslag i huvudsak utan erinran. Konvnerskollegium finner det angeläget att det i lagstiftningen görs en formell koppling till EES-avtalet. Vidare bör lagen kompletteras med uppgifter dels om syftet att uppnå fri rörlighet för varor, dels de EG-direktiv som avses införlivas genom författningen. Chalmers Tekniska Högskola (CTH) ifrågasätter lagens omfattning och relevans, eftersom Jagen bara behandlar luftburet buller och energiförbrukning. Lagen omfattar t.ex. inte mikrovågsugnar eller varmluftsugnar. CTH påpekar också att bullerdirektivet inte omfattar det i Sverige vanligt förekommande förhållandet att hushållsapparaterna ingår som integrerade delar av en byggnad eller dess installationer. Konsumentverket betonar att energiförbrukningen i framtiden kommer att få en större betydelse än buller, vilket enligt verket också bör återspeglas i lagtexten. Industriförbundet finner det lämpligt att lagtexten kopplas till EES-avtalet. Förbundet ifrågasätter vidare om lagförslagets långtgående fullmakt och avsaknad av materiella bestämmelser står i överensstämmelse med 8 kap. 2 § regeringsformen. Köpmannaförbundet anser det viktigt att reglerna om märkning inte innehåller krav som går utanför direktivens krav. Vidare bör bl.a. branschorganisationerna beredas tillfälle att delta vid utformningen av myndighetsföreskrifter. Statens provningsanstalt anser med hänvisning till maskinsäkerhetsdircktivet att det bör vara obligatoriskt att lämna information också om ljudeffektnivån på hushållsapparater. Även Husmodersförbundet Hem och Samhälle framför synpunkten att skyldigheten att märka hushållsapparater skall vara obligatorisk.

Skälen för regeringens förslag: De föreskrifter som behövs för att Sverige skall uppfylla de krav om märkning av hushållsapparater som ställs upp i de aktuella direktiven innefattar sådana åligganden för enskilda som i princip enligt 8 kap. 3§ regeringsformen skall meddelas i lag. Med stöd av 8 kap. 7 8 första stycket 3 regeringsformen får dock riksdagen genom lag bemyndiga regeringen att meddela föreskrifter om näringsverksamhet. Riksdagen kan också enligt 11 § samma kapitel bemyndiga regeringen att överlåta åt en förvaltningsmyndighet att meddela föreskrifter i ämnet.

Den reglering som det närmast är fråga om när det gäller märkning av hushållsapparater är, som har framgått av redovisningen i avsnitt 3, huvudsakligen detaljerad och av teknisk karaktär. Efter hand kan det visa sig nödvändigt att justera föreskrifterna med hänsyn till utvecklingen inom EG och EES. Det är därför lämpligt att föreskriftsrätten så långt som det är möjligt

delegeras till regeringen eller till den myndighet som regeringen bestämmer. En lämplig ordning är därför att lagstiftningen utformas som en bemyndigandelag.

Som har nämnts i avsnitt 3 ställer de här aktuella direktiven inte upp några absoluta krav på att hushållsapparater skall vara märkta. Om hushållsapparater märks eller på något annat sätt förses med information om energiförbrukning eller buller, skall det dock ske i enlighet med reglerna i respektive direktiv.

För svensk del torde det för närvarande inte finnas skäl att ställa upp krav på obligatorisk märkning av hushållsapparater i något av de avseenden som berörs av de befintliga energi- och bullerdirektiven. Däremot måste möjligheten att införa sådana krav hållas öppen, t.ex. för det fall man inom EG inför sådana krav och de kommer att omfattas av EES-avtalet eller det annars bedöms som nödvändigt. Regeringen bör därför i lag bemyndigas att meddela föreskrifter om att hushållsapparater skall vara märkta med information om energiförbrukning och om luftburet buller.

Föreskrifter om hur information om cenergiförbrukning och om luftburet buller skall deklareras och utformas, när hushållsapparater frivilligt märks eller på något annat sätt förses med sådan information bör efter delegation kunna beslutas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, lämpligen Konsumentverket. Det gäller också mera detaljerade regler om metoder för att bestämma bullernivåer och energiförbrukning.

I fråga om föreskrifternas materiella innehåll gäller det att överföra reglerna i de aktuella direktiven till svensk rätt. Det innebär att reglerna måste stämma överens med EG:s regler på området och att de inte kan gå längre än dessa. Det är också naturligt och får förutsättas att detaljerade myndighetsföreskrifter utarbetas efter samråd med de branschorganisationer som berörs.

Eftersom lagstiftningen utformas som en bemyndigandelag, saknas det anledning att där göra en formell koppling till EES-avtalet. Däremot kan det vara lämpligt att göra en sådan koppling i de författningar som materiellt reglerar märkningen av hushållsapparater i enlighet med de aktuella direktiven (jfr prop. 1991/92:170 del 1 s. 187).

Sammanfattningsvis föreslår vi alltså att direktiven om hushållsapparater införlivas med svensk rätt genom föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. I en särskild lag — lag om märkning av hushållsapparater — ges de bemyndiganden för regeringen som behövs.

4.3¶Tillsyn

Regeringens förslag: Den myndighet som regeringen bestämmer skall se till att föreskrifter om märkning av hushållsapparater följs. Den tillsynsmyndigheten skall få meddela de förelägganden och förbud som behövs. |

Den som med uppsåt eller av grov oaktsamhet bryter mot föreskrif-

ter om märkning bör kunna dömas till böter. 14

"Promemorians förslag motsvarar i huvudsak regeringens förslag. I promemorian föreslås att Konsumentverket blir tillsynsmyndighet (promemorian s. 17 f.).

Remissinstanserna tillstyrker eller lämnar promemorians förslag i huvudsak utan erinran. Kommerskollegium anser det angeläget att marknadsövervakningen utvecklas i harmoni med övriga länder i den gemensamma marknaden. Konkurrensverket tar upp frågan om det bör vara Konsumentverket som skall vara det organ som utför den provnings- och kontrollverksamhet som föreskrivs i olika EG-direktiv. Verket anser att denna verksamhet bör upphandlas i konkurrens mellan olika kompetenta organ. Myndighetsutövande funktioner och konkurrensutsatt verksamhet bör enligt verket i princip bedrivas fristående från varandra. Statens provningsanstalt anser att leverantörens egna stickprov, tillfredsställande verifierade och dokumenterade, skall kunna användas som alternativ till efterhandskontrollen genom stickprov. Vidare ifrågasätts om samma myndighet både skall meddela föreskrifter och genomföra provtagningen i fråga om hushållsapparater. Konsumentverket framhåller att föreskrifter om skyldighet för en näringsidkare att betala kostnader för provtagning eller undersökning av prov och skyldighet att rätta felaktiga uppgifter bör regleras i lag eller förordning. Industriförbundet anser att lagen skall utformas så att skyldigheten för näringsidkare att ”rätta felaktiga uppgifter” begränsas till sådana former som inte möter några yttrandefrihetsrättsliga invändningar.

Skälen för regeringens bedömning Direktivens krav på marknadsövervakning Såsom tidigare redovisats i avsnitten 3.1 och 3.2 förutsätter såväl energidirektivet (artikel 9) som bullerdirektivet (artikel 7) att medlemsländerna på olika sätt vidtar åtgärder för att säkerställa att den information om energiförbrukning och om luftburet buller som lämnas på hushållsapparater stämmer överens med kraven i respektive direktiv. Detta förutsätter i sin tur en effektiv marknadsövervakning och tillsyn över att reglerna på området följs. I direktiven sägs emellertid inte på vilket sätt det skall ske, annat än att den information som lämnas kan bli föremål för stickprovskontroller.

Tillsynsmyndighet Konsumentverket är en central förvaltningsmyndighet för konsumentfrågor. Verket har bl.a. till uppgift att utarbeta riktlinjer för näringsidkarnas marknadsföring och för utformning av varor, tjänster och andra nyttigheter. Verket utövar tillsyn enligt bl.a. marknadsföringslagen (1975:1418) och bevakar efterlevnaden av verkets egna riktlinjer.

Konsumentverket har genom sin verksamhet både erfarenhet och kompetens i fråga om hushållsapparater. Tillsynsfunktionen när det gäller cfterlevnaden av kraven i energidirektivet och bullerdirektivet bör därför lämpligen ankomma på Konsumentverket. En sådan tillsynsuppgift ligger också väl i linje med de uppgifter som redan i dag ligger på Konsumentverket.

Industriförbundet har ifrågasatt om inte en sådan ordning som innebär att 15

Konsumentverket som föreskrivande myndighet också skall utföra tillsynen över att verkets föreskrifter följs står i strid med regeringsformen. Inom svensk förvaltning är det emellertid inte ovanligt att en tillsynsmyndighet har denna dubbla funktion. Exempel på detta finns bl.a. inom de områden som regleras i livsmedelslagen (1971:511), arbetsmiljölagen (1977:1160), lagen (1985:426) om kemiska produkter och prisinformationslagen (1991:601). Ordningen är också praktisk eftersom de olika sektorsmyndigheterna har specialkompetens inom sina respektive områden, både att utfärda detaljföreskrifter och se till efterlevnaden av regelverken. Tillsynsmyndighetens beslut och andra åtgärder enligt myndighetens egna föreskrifter kan dessutom efter överklagande prövas av domstol. Några konstitutionella hinder mot den föreslagna ordningen föreligger inte heller.

Det bör ankomma på regeringen att meddela föreskrifter om tillsynsmyndighet.

Tillsynen och åtgärder vid överträdelser Den tillsyn som Konsumentverket i dag utövar skor i allmänhet genom att verkets egen personal t.ex. granskar marknadsföring eller köper in misstänkta produkter som därefter testas på verket. Konsumentverket har hittills i sin marknadsövervakning i allmänhet prioriterat säkerhetsfrågor. Det har i fråga om det område som omfattas av direktiven om hushållsapparater inneburit att den aktiva marknadsbevakningen har varit av mindre omfattning. Anmälningar med stöd av marknadsföringslagen har på området förekommit bara i en mycket ringa utsträckning.

En stor del av den aktiva kontrollen sker efter anmälan av kommunala konsumentvägledare, allmänheten eller konkurrerande företag. Den form av Övervakning genom stickprovskontroller som förutsätts i buller- och energidirektiven (se avsnitt 3) torde i framtiden kräva att urvalet för kontrollen görs mera slumpartad än som sker i dag.

Ett par remissinstanser har ifrågasatt om Konsumentverket själv skall utföra de provningar som behövs för att kontrollera att den lämnade informationen om bullernivåer och energiförbrukning är riktig. Konsumentverket har inte i dag resurser att själv utföra sådana provningar. I den uträckning som det behövs får tjänsterna i stället upphandlas från organ som har kompetens på området. Frågan om inriktningen och omfattningen av Konsumentverkets framtida verksamhet kommer att övervägas av den kommitté som skall göra en konsumentpolitisk översyn (dir. 1992:63).

Marknadsföringslagen innehåller generella föreskrifter om otillbörlig marknadsföring. Lagen tar sikte på reklam och andra handlingar vid marknadsföring av en vara, tjänst eller en annan nyttighet. De aktuella föreskrifterna om märkning av hushållsapparater har ett delvis annat syfte än marknadsföringslagen. Bestämmelserna i energidirektivet, genomförandedirektivet och bullerdirektivet har alla i första hand till syfte att tillskapa enhetliga regler om märkning av hushållsapparater för att därigenom underlätta en fri rörlighet för hushållsapparater (jfr avsnitt 3). Syftet med reglerna är alltså inte i första hand att komma till rätta med otillbörliga förfaranden vid marknadsföring av hushållsapparater. Det är därför inte möjligt att använda 16

marknadsföringslagens sanktionssystem vid alla överträdelser av föreskrifterna om märkning. Det behövs alltså särskilda regler som kan ta hand om olika fall av överträdelser av dessa föreskrifter.

Vad som nu har sagts utesluter emellertid inte att marknadsföringslagens föreskrifter om otillbörlig marknadsföring i vissa fall ändå kan bli tillämpliga. I fråga om förhållandet mellan marknadsföringslagen och speciallagstiftning om märkning kan hänvisas till uttalanden i prop. 1975/76:34 med förslag till marknadsföringslag, m.m. (s. 113 £.).

För att möjliggöra en effektiv kontroll av att föreskrifterna om märkning av hushållsapparater följs, bör Konsumentverket — som tillsynsmyndighet ha rätt att meddela de förelägganden och förbud som behövs. Sådana förelägganden och förbud bör också kunna förenas med vite. I sammanhanget bör dock framhållas att Konsumentverket i första hand bör söka nå rättelse på frivillig väg, genom att lämna information om reglernas innebörd och råd om hur näringsidkarna skall förfara för att uppfylla de föreskrivna kraven.

Bullerdirektivet innehåller också krav på medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att tillverkaren eller importören, om han inte väljer att återkalla det defekta partiet från marknaden, utan dröjsmål rättar felaktig information (artikel 7). Tillsynsmyndigheten bör därför kunna ålägga en näringsidkare att rätta felaktiga uppgifter. Några yttrandeeller tryckfrihetsrättsliga hinder mot en sådan ordning finns inte, eftersom det här bara är fråga om rättelse av sådan information som hushållsapparaterna är försedda med.

Vid sidan om förelägganden eller förbud förenade med vite bör som alternativ också finnas en möjlighet att bestraffa uppsåtliga eller oaktsamma överträdelser av föreskrifterna om märkning av hushållsapparater. Sträng-

are påföljd än böter bör därvid inte komma i fråga. För åtal bör krävas med-

givande av Konsumentverket såsom tillsynsmyndighet. När det gäller straffbelagda förfaranden bör vite inte tillämpas som alternativ när frågan lämpli-

gen bör prövas i straffrättslig ordning av allmän domstol, t.ex. då någon

oklarhet i skuldfrågan föreligger.

Det bör ankomma på regeringen att meddela föreskrifter om tillsynen, om förelägganden och förbud förenade med vite samt om bötesstraff.

5¶Kostnadskonsekvenser

Regeringens bedömning: Kostnaderna för att övervaka att de hushålls-

apparater som finns på marknaden blivit märkta på rätt sätt bör kunna

täckas genom en omfördelning, av tillgängliga resurser.

Konsumentverket bör ha rätt att från tillverkaren eller importören ta ut kostnaderna för en provtagning och en undersökning av prov, i det fall märkningen av hushållsapparaten inte har uppfyllt de föreskrivna kraven.

Promemorians bedömning motsvarar i huvudsak regeringens bedömning 17 (promemorian s. 18 ff.).

2 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 34

Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser lämnar promemorians bedömning utan erinran. Konsumentverket framhåller att särskilda medel bör ”öronmärkas” för stickprovskontroller. Annars kan det enligt verket finnas risk att man på grund av kostnaderna inte kan uppfylla EG-direktivens krav. LO anser att Konsumentverket bör tillföras ytterligare medel eftersom de nya uppgifterna inte kan klaras enbart genom en omfördelning av tillgängliga resurser. Industriförbundet framhåller att det av lagtexten bör framgå att skyldigheten att betala kostnader för provtagning och undersökning är begränsad till näringsidkare som inte har följt de aktuella reglerna.

Skälen för regeringens bedömning: Direktiven om hushållsapparater förutsätter att medlemsländerna aktivt övervakar att de produkter som finns på marknaden uppfyller de krav som anges i direktiven (jfr avsnitt 4.3). I direktiven sägs emellertid inte något om omfattningen av marknadsövervakningen eller på vilket sätt den skall utföras, annat än att den information som lämnas kan bli föremål för stickprovskontroller.

Regeringen har under våren 1992 bemyndigat chefen för Civildepartementet att tillkalla en kommitté med uppgift att göra en konsumentpolitisk översyn (dir. 1992:63). Översynen skall omfatta bl.a. Konsumentverket, dess organisation och uppgifter. I kommitténs uppdrag ingår bl.a. att undersöka hur marknadsövervakningen på konsumentområdet med anledning av EES-avtalet bör organiseras samt vilka finansieringsbehov och finansieringsalternativ som föreligger.

I avvaktan på resultatet av kommitténs arbete bör Konsumentverkets utökade uppgifter i fråga om märkning av hushållsapparater tills vidare kunna klaras av genom en omfördelning av tillgängliga resurser.

Konsumentverket kan vid stickprovskontroller komma att drabbas av särskilda kostnader för sådan provtagning och undersökning av prov som inte verket själv kan utföra. Konsumentverket har beräknat test- och analyskostnaderna för en tvättmaskin till 4500 kr avseende bullerstyrkan och 7500 kr avseende energiförbrukningen.

Enligt direktiven är det tillverkaren eller importören som ansvarar för att den information som lämnas är korrekt (artikel 2 i energidirektivet och artikel 3 punkt 1 i bullerdirektivet). Tillsynsmyndigheten bör ges en rätt att från tillverkaren eller importören av hushållsapparaterna ta ut en ersättning för kostnaderna för provtagning och undersökning av prov. En sådan rätt bör i vart fall tills vidare och i avvaktan på resultatet av den konsumentpolitiska översynen gälla när den som ansvarar för märkningen inte har uppfyllt de föreskrivna kraven. Det bör ankomma på regeringen att i en förordning meddela föreskrifter om skyldigheten att betala sådana kostnader.

En fråga som i detta sammanhang också bör tas upp är förslagets eventuella kostnadskonsekvenser för domstolarna.

I avsnitt 4.3 har vi föreslagit att Konsumentverket bör ha möjlighet att meddela förelägganden och förbud förenade med vite. Beslut om sådana åtgärder liksom om skyldighet att betala kostnader för provtagning och kontroll eller att lämna upplysningar m.m. bör kunna överklagas hos domstol. De aktuella besluten bör kunna överklagas till kammarrätt. Instansordningen kan dock komma att ändras på grund av att Domstolsutredningen i betänkandet (SOU 1991:106) Domstolar inför 2000-talet har föreslagit att i 18

princip alla förvaltningsmål skall prövas av länsrätt som första domstolsinstans. Föreskrifter om överklagande har tagits in propositionens lagförslag. Även i fråga om utdömande vite tas domstolsresurser i anspråk.

Vi har tidigare (avsnitt 4) nämnt att de standarder och riktlinjer i fråga om hushållsapparater som gäller i dag i stort stämmer överens med EG-direktivens bestämmelser samt att efterlevnaden av dessa standarder och riktlinjer i praktiken god. Konsumentverket förutsätts också genom information och råd till näringsidkare söka motverka överträdelser av reglerna och i första hand försöka nå rättelse på frivillig väg. Belastningen på domstolarna med hänsyn till den nya lagstiftningen måste därför betraktas som försumbar.

6¶Upprättat lagförslag

I enlighet med vad vi nu har anfört har inom Civildepartementet upprättats förslag till

lag om märkning av hushållsapparater.

Förslaget till lag om märkning av hushållsapparater

Lagen har utformats som en bemyndigandelag (jfr avsnitt 4.2).

18 Denna lag skall tillämpas på hushållsapparater som säljs i närings-

verksamhet.

Av I$ framgår att lagen tillämpas på hushållsapparater som säljs i näringsverksamhet. Med näringsverksamhet avses här detsamma som i annan marknadsrättslig lagstiftning, nämligen sådan verksamhet som drivs av näringsidkare. Näringsidkare är var och en som yrkesmässigt driver verksamhet av ekonomisk art, oavsett om verksamheten är inriktad på ekonomisk vinst eller inte.

2 § Regeringen får meddela föreskrifter om att vissa slag av hushållsapparater skall vara märkta eller på något annat sätt försedda med information om energiförbrukning och om luftburet buller.

Närmare föreskrifter om informationsskyldigheten får meddelas av den myndighet som regeringen bestämmer.

I första stycket lämnas ett bemyndigande till regeringen att meddela föreskrifter om att vissa slag av hushållsapparater skall vara märkta eller på något annat sätt försedda med information om luftburet buller och om energiförbrukning. Det är här alltså fråga om en obligatorisk märkning.

Bemyndigandet i 2 § är alltså vidare än vad som behövs eftersom dircktiven om märkning av hushållsapparater inte ställer upp några krav på obligatorisk märkning (jfr artikel 3, punkt 1 i cnergidirektivet och artikel 3, punkt 1 i bullerdirektivet). Genom att införa en möjlighet för regeringen att meddela föreskrifter om obligatorisk märkning skapas en beredskap för det fallet att man inom EG antar direktiv om obligatorisk märkning, som kommer att omfattas av EES-avtalet. Det kan också i övrigt komma att bedömas nödvändigt eller lämpligt att i några avseenden införa ett krav på obligatorisk märkning.

Genom bestämmelsen i andra stycket ges den myndighet som regeringen bestämmer möjlighet att meddela närmare föreskrifter om informationsskyldigheten. Den myndighet som det ligger närmast till hands att vidaredelegera föreskriftsrätten till är Konsumentverket (jfr avsnitt 4.2). De föreskrifter som här är aktuclla är de som motsvarar reglerna i artikel 3 i energidirektivet och bilaga 1-3 till samma dircktiv, bilaga 1 till genomförandedirektivet samt artiklarna 3 och 4 i bullerdircktivet.

3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur information om energiförbrukning och om luftburet buller skall utformas, när vissa slag av hushållsapparater frivilligt märks eller på något annat sätt förses med sådan information.

Enligt artikel 9 i energidirektivet och artikel 3 punkt 2 i bullerdirektivet skall reglerna om märkning i direktiven tillämpas också när märkningen sker frivilligt. Genom paragrafen bemyndigas därför regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela de föreskrifter som krävs i fråga om hur information om energiförbrukning respektive om luftburet buller skall deklareras och utformas när hushållsapparaterna frivilligt märks eller

på något annat sätt förses med sådan information. Det gäller vidare vilka

typer av hushållsapparater som skall omfattas av de särskilda reglerna om märkning. Det är här fråga om regler motsvarande dem som avses i2 § andra stycket.

4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. vilka metoder som skall användas för att bestämma energiförbrukning och bullernivåer, samt

2. vilka metoder som skall användas vid kontroll av den lämnade informationen om energiförbrukning och bullernivåer.

I 4 § lämnas bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om metoder för kontroll av energiförbrukning och bullernivåer (se vidare avsnitt 4.2). Det är alltså här fråga om provning och kontroll av att den lämnade informationen är riktig. Regler om detta finns i bilaga 1 till genomförandedirektivet (punkt 2.2) och i artikel 6, punkt 2 i bullerdirektivet.

5§ Den myndighet som regeringen bestämmer skall se till att de föreskrifter följs som har meddelats med stöd av denna lag eller ett bemyndigande enligt lagen.

Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som behövs för tillsynen.

I första stycket lämnas ett bemyndigande till regeringen att meddela föreskrifter om tillsynsmyndighet.

För att tillsynen skall bli effektiv bör tillsynsmyndigheten ges möjlighet att meddela de förelägganden och förbud som behövs. Detta gäller bl.a. i de fall där medlemsstaterna enligt artikel 9 i energidirektivet åläggs att förbjuda etiketter, märkningar, symboler eller påskrifter som inte uppfyller kraven i 21

direktiven. I andra stycket har därför tagits in bestämmelser om rätt för tillsynsmyndigheten att meddela de förelägganden och förbud som behövs för tillsynen.

Tillsynsmyndighetens beslut om föreläggande eller förbud bör kunna förenas med vite. Något särskilt bemyndigande i lag om vitessanktion behövs dock inte (jfr prop. 1975:8 s. 45).

6 & Regeringen får meddela föreskrifter om

1. att en näringsidkare är skyldig att betala kostnader för provtagning och undersökning av prov,

2. att en näringsidkare är skyldig att lämna tillsynsmyndigheten sådana upplysningar, handlingar, varuprov och liknande som behövs för tillsynen, samt .

3. att en näringsidkare är skyldig att rätta felaktiga informationer

om energiförbrukning och bullernivåer.

I punkt 1 lämnas bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om skyldighet för en näringsidkare att betala kostnader för provtagning och undersökning av prov (se vidare avsnitt 5).

För en effektiv tillsynsfunktion (se avsnitt 4.3) krävs att tillsynsmyndigheten får tillgång till uppgifter från näringsidkaren. Det för tillsynen nödvändiga underlaget kan finnas i dokument och andra handlingar hos denne. För

att kunna utföra mätningar på hushållsapparater måste tillsynsmyndigheten

också få tillgång till varuprover. I punkt 2 bemyndigas därför regeringen att meddela föreskrifter om skyldighet att lämna tillsynsmyndigheten sådana upplysningar, handlingar, varuprov och liknande som behövs för tillsynen.

I artikel 9 i energidirektivet och artikel 2 i genomförandedirektivet läggs ett särskilt ansvar på medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att etiketter som anger energiförbrukning och all övrig information om energiförbrukning uppfyller de i direktiven uppställda kraven. I artikel 7 i bullerdirektivet läggs på motsvarande sätt ett särskilt ansvar på medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att tillverkaren eller importören, om han inte väljer att återkalla det defekta partiet från marknaden, utan dröjsmål rättar felaktig information. I punkt 3 ges därför ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om skyldighet att rätta felaktiga uppgifter som har lämnats.

7 § Tillsynsmyndighetens beslut i enskilda fall enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos kammarrätten.

Hänsynen till rättssäkerheten kräver att beslut som en myndighet meddelar inom ramen för tillsynen av märkningen av hushållsapparater är överklagbara.

17§ finns därför bestämmelser om överklagande av tillsynsmyndighets beslut om föreläggande eller förbud som har meddelats med stöd av lagen (fr 5 § andra stycket). Överklagbara beslut är bl.a. beslut att näringsidkare skall lämna upplysningar, handlingar, varuprover och liknande (jfr 6 § 2). Det kan också gälla sådana beslut varigenom en näringsidkare har ålagts att betala kostnader för provtagning eller för undersökning av prover eller att rätta felaktig information (jfr 6 § 1 och 3).

Tillsynsmyndighetens beslut får överklagas hos kammarrätten.

Ikraftträdande EES-avtalet avses träda i kraft tidigast den 1 januari 1993. Den föreslagna lagen om märkning av hushållsapparater bör träda i kraft samtidigt som EES-avtalet. Lagen föreslås därför träda i kraft den dag som regeringen bestämmer.

Någon särskild övergångsreglering till lagen torde inte behövas. Däremot finns det anledning att överväga övergångsbestämmelser till regeringens respektive Konsumentverkets föreskrifter. Nära till hands ligger att låta reglerna gälla för sådana hushållsapparater som har tillverkats eller importerats efter ikraftträdandet. Sådana hushållsapparater som i princip redan finns på marknaden bör alltså under en kortare övergångsperiod kunna undantas. Det bör emellertid ankomma på regeringen respektive Konsumentverket att meddela föreskrifter om detta.

8 Ärendet till riksdagen

Regeringen föreslår att riksdagen antar förslaget till

lag om märkning av hushållsapparater.

Propositionens

Förslag till Lag om märkning av hushållsapparater

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde

1 8 Denna lag skall tillämpas på hushållsapparater som säljs i näringsverksamhet.

Obligatorisk märkning

28 Regeringen får meddela föreskrifter om att vissa slag av hushållsapparater skall vara märkta eller på något annat sätt försedda med information om energiförbrukning och om luftburet buller.

Närmare föreskrifter om informationsskyldigheten får meddelas av den myndighet som regeringen bestämmer. |

Frivillig märkning 3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur information om energiförbrukning och om luftburet buller skall utformas, när vissa slag av hushållsapparater frivilligt märks eller på något annat sätt förses med sådan information.

Metoder 43 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om |

1. vilka metoder som skall användas för att bestämma energiförbrukning och bullernivåer, samt

2. vilka metoder som skall användas vid kontroll av den lämnade informationen om energiförbrukning och bullernivåer.

Tillsyn 5§ Den myndighet som regeringen bestämmer skall se till att de föreskrifter följs som har meddelats med stöd av denna lag eller ett bemyndigande enligt lagen.

Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden och förbud som behövs för tillsynen. 6 § Regeringen får meddela föreskrifter om

1. att en näringsidkare är skyldig att betala kostnader för provtagning och undersökning av prov,

2. att en näringsidkare är skyldig att lämna tillsynsmyndigheten sådana upplysningar, handlingar, varuprov och liknande som behövs för tillsynen, samt

3. att en näringsidkare är skyldig att rätta felaktiga informationer om ener-

giförbrukning och bullernivåer.

7 § Tillsynsmyndighetens beslut i enskilda fall enligt denna lag eller enligt Propositionens föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen får överklagas hos kam- lagförslag marrätten.

Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

av hushållsapparater — en EG- anpassning till följd av Bilaga 1 EES-avtalet

Förslag till Lag om märkning av hushållsapparater

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens tillämpningsområde 1 §& Denna lag skall tillämpas på hushållsapparater som säljs i näringsverksamhet.

Obligatorisk märkning 2 § Regeringen får meddela föreskrifter om att hushållsapparater skall vara märkta med uppgifter om luftburet buller och om energiförbrukning.

Närmare föreskrifter om märkningen och om undantag från märkningsskyldigheten får meddelas av den myndighet som regeringen bestämmer.

Frivillig märkning 3 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om frivillig märkning av hushållsapparater med uppgifter om Iuftburet buller och om energiförbrukning.

Gemensamma bestämmelser 4 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om

1. metoder för att bestämma bullernivåer och energiförbrukning,

2. provning och kontroll av luftburet buller och av energiförbrukning,

3. skyldighet för en näringsidkare att betala kostnader för provtagning cl- Jer undersökning av prov,

4. skyldighet för en näringsidkare att rätta felaktiga uppgifter om luftburet buller och om encrgiförbrukning, samt

5. skyldighet för en näringsidkare att lämna sådana upplysningar, handlingar, varuprov och liknande som behövs för att se till att de föreskrifter som har meddelats med stöd av denna lag efterlevs.

Denna lag träder i kraft den dag som regeringen bestämmer.

promemorian (Ds 1992:48) Märkning av Bilaga 2

hushållsapparater — en EG-anpassning till följd av EES-avtalet

Remissinstanserna Efter remiss av promemorian (Ds 1992:48) Märkning av hushållsapparater har yttrande avgetts av: Kommerskollegium Chalmers tekniska högskola Närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) Konkurrensverket Statens provningsanstalt SIS — Standardiseringskommissionen i Sverige Konsumentverket Landsorganisationen i Sverige (LO) Sveriges akademikers centralorganisation (SACO) Sveriges Industriförbund Sveriges Köpmannaförbundet Företagarnas Riksorganisation Konsumentgillesförbundet Husmodersförbundet Hem och Samhälle

Yttrande har också kommit in från Elektriska Hushållsapparat Leverantö-

rer EHL och utredningen (M 1992:02) Handlingsplan mot buller.

Svenska kommunförbundet har avstått från att avge något remissyttrande.

Sammanfattning av remissutfallet

Förslagen i promemorian tillstyrks eller lämnas i huvudsak utan erinran av remissinstanserna.

Närmare om de synpunkter som har förts fram i remissyttrandena

Lagförslaget Kommerskollegium: Kollegict finner de författningssammanställningar som gjorts värdefulla från informationssynpunkt. Samtidigt saknar lagförslagen formell koppling till EES-avtalet, vilket skapar osäkerhet hos berörda intressenter. Lagarna bör kompletteras med uppgift om dels syftet att uppnå fri rörlighet för varor, dels att de utgör en implementering av aktuella EG-direktiv. Från handels- och konkurrenssynpunkt är det vidare angeläget att marknadsövervakningen, liksom dess finansiering, utvecklas i harmoni med övriga länder inom den gemensamma marknaden. —-—-

I förslagen till Lag om märkning av textilier och Lag om märkning av hushållsapparater har kopplingen till EES-avtalet och dess syfte helt utelämnats. 27

Härigenom finns en risk att EES-avtalets styrning och dess harmoniseringseffekter går förlorad. I EES-propositionen (1991/92:170, del I) sägs att vid Bilaga 2 transformering bör ”införlivandeförfattningen” utformas så att det framgår att denna innefattar genomförandet av regler som har sin grund i ”EES-direktiv”. I alla händelser utgör avsaknaden av formell koppling till avtalet en osäkerhetsfaktor för berörda intressenter. Det är därför angeläget att lagarna i sina inledande paragrafer kompletteras med uppgift om dels syftet att uppnå fri rörlighet för varor, dels de EG-direktiv som-avses införlivas genom författningarna (jämför 1 paragraf i förslaget till byggproduktlag enligt Ds 1992:65).

Chalmers tekniska högskola: Lagen behandlar enbart luftburet buller och energiförbrukning. Den tar däremot inte upp annat buller, t.ex. stomljud, vibrationer och skakningar och inte heller miljöfrågor, såsom vattenförbrukning, miljöfarliga ämnen, destruktion m m.

Standardiseringskommissionen i Sverige — SIS: EES-avtalet förpliktar Sverige att på det här aktuella varuområdet införa författningsrepler, vilket avses ske ilag, förordning och myndighetsföreskrif-

ter. SIS vill framhålla att det på detta område, liksom på andra mer eller

mindre oreglerade områden, är ytterst angeläget att de föreskrifter som bedöms erforderliga i största möjliga utsträckning hänvisar till europeisk standard eller, i förekommande fall, internationell standard som fastställts som svensk standard.

Konsumentverket: Konsumentverket tillstyrker förslaget till en lag om märkning av hushållsapparater med följande kommentarer.

2§

ret buller”. Anledningen är att energiförbrukningen kommer att spela en allt mer dominerande roll i framtiden, viktigare än buller.

2 § andra stycket Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer bör kunna meddela närmare föreskrifter för märkningen.

4§, punkterna 3 och 4 Regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, ges enligt förslaget möjlighet att meddela föreskrifter om skyldighet för en näringsidkare att betala kostnader för provtagning eller undersökning av prov och skyldig- 28

het att rätta felaktiga uppgifter. Enligt Konsumentverket rör det sig här om sådana skyldigheter för näringsidkare som bör regleras i lag eller i förord- Bilaga 2 ning.

Avsnitt 4.2 Utformningen av svenska regler I promemorian berörs inte den föreslagna lagens förhållande till marknadsföringslagens bestämmelse om otillbörlig marknadsföring (2 §), och om nä- ' ringsidkares skyldighet att lämna information som har särskild betydelse från konsumentsynpunkt (3 §). Konsumentverket utgår från att en tillämpning av marknadsföringslagen i dessa avseenden inte är utesluten genom den föreslagna lagen. |

Industriförbundet: Endast av motiven till respektive lagförslag framgår att bakgrunden är att . Sverige enligt EES-avtalet är skyldigt att införa bindande föreskrifter på respektive område. Detta är enligt förbundets mening cn allvarlig brist eftersom bakgrunden till lagförslagen inte på något sätt omnämns i lagtexterna som sådana. Detta kan skapa osäkerhet om innebörden och omfånget av gällande regler hos de näringsidkare som berörs av förslagen. I enlighet med: vad som sägs i EES-propositionen (1991/92:170 del 1) bör kopplingen till EES-avtalet framgå redan av lagtexten och inte enbart av motiven. Det lämpligaste synes vara att komplettera lagarna med en preambel där EESavtalets syfte att uppnå fri rörlighet för varor samt avsikten att implementera det aktuella EG-direktivet klart framgår. |

—-—- lagförslagen i promemorian utgör rena fullmaktslagar varigenom —-—- | —- regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer ges möjlighet att utfärda bindande föreskrifter —-—- som avser ——- 3. märkning och annan produktinformation.

Praktiska skäl talar otvivelaktigt för att ge regeringen eller myndighet som denna bestämmer fullmakt att utfärda de mera detaljerade bestämmelserna. Frågan är dock om lagförslagens långtgående fullmakt och avsaknad av materiella bestämmelser står i överensstämmelse med 8 kap 2 § regeringsformen. En tänkbar lösning är att på sätt som angetts i föregående avsnitt i lagtexten hänvisas till de materiella reglerna i respektive EG-direktiv. Därigenom ges —-—-- lagarna ett mera materiellt innehåll och förlorar delvis sin karaktär av helt generell fullmakt. —--

Som en för det här aktuella lagförslaget specifik detalj har förbundet noterat möjligheten att införa en skyldighet för näringsidkare att ”rätta felaktiga uppgifter”. Detta synes vara motiverat av ett motsvarande krav enligt direktivet. Emellertid ger varken direktivet, förslaget till lagtext eller promemorians motiv någon cgentlig upplysning om vari en sådan rättelse är avsedd att kunna bestå. Det bör betonas att krav på ”rättelse” i form av s k ”corrective advertising” som förekommer i vissa EG-länder inte går att förena med tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen. Det är en brist att detta inte uppmärksammas i promemorian. Lagförslaget bör enligt förbundets mening utformas så att kravet på ”rättelse” begränsas till sådana former

29 som inte möter några yttrandefrihetsrättsliga invändningar.

Köpmannaförbundet: Regeringens förslag att i en särskild lag kompletterad med föreskrifter införa Bilaga 2 regler om märkning av hushållsapparater torde vara en lämplig metod att

införliva EGs bestämmelser i svensk rätt. Detta tillvägagångssätt medger

flexibilitet vid anpassningen av direktiven till svenska förhållanden. Dessutom är det lättare att göra eventuella kommande anpassningar/förändringar i en förordning än i lagtext.

En särskild lag tillstyrks därför av Köpmannaförbundet. I lagen bör det emellertid klart uttryckas att reglerna baseras på bestämmelserna i EES-avtalet och på innehållet i de aktuella direktiven.

När nya regler och föreskrifter avseende märkning av hushållsapparater utarbetas anser vi att det är mycket viktigt att se till att dessa inte innehåller krav utöver direktivens krav för att man inte skall skapa nya tekniska handelshinder, vilka EES-avtalet är till för att undanröja. Detsamma gäller om reglerna i Sverige går längre än i andra EES-länder, vilket t ex ett beslut om obligatorisk märkning enbart i Sverige skulle göra, eftersom inget annat EGland hittills infört krav på obligatorisk märkning.

Förbundet anser också att det är viktigt att berörda parter, bl.a. branschorganisationerna, får möjlighet att delta i utformningen av föreskrifterna.

I enlighet med lagförslaget anser vi också att det är viktigt att i den föreslagna lagen reglera ansvaret för att direktivets bestämmelser uppfylls. I $ 4 bör man därför precisera ordet näringsidkare till att avse tillverkare och/eller importörer, eftersom det är dessa parter som är ytterst ansvariga för att produkten förs in på EES-marknaden i enlighet med gällande bestämmelser. Denna precisering görs dessutom i de berörda direktiven.

Husmodersförbundet Hem och Samhälle: Förslaget att hushållsapparater skall vara märkta med uppgifter om luftburet buller och om energiförbrukning tillstyrker vi oförbehållsamt. Buller är en påtaglig sanitär olägenhet och bör hållas på så låg nivå som möjligt. Det är att märka att vi numera har ett flertal hushållsapparater i hemmet och sammantaget kan det ställa till stora olägenheter, varför det är av vikt att känna

till den enskilde hushållsapparatens bullernivå. ——- Betr energiförbrukningen är detta också en viktig uppgift. Vi lever i en tid

då vi måste om möjligt nedbringa energiförbrukningen för att energin skall räcka till. Dessutom är det en viktig kostnadsfråga för den enskilde konsumenten. Vi måste sträva efter att få fram energisnåla produkter.

Betr obligatorisk märkning $ 2 anser vi att märkningen skall vara obligatorisk och att det skall finnas mycket starkt vägande skäl till ev undantag från märkningsskyldigheten. T ex om den utgör olösliga handelshinder, vilket innebär att $ 3 om frivillig märkning borde utgå då ev undantag inrymmes i

$2. |

Elektriska Hushållsapparat Leverantörer: Vi har inga erinringar mot det framlagda lagförslaget, men vill framhålla

att reglerna för utformningen av märkningen bör vara enhetliga för de län- 30 der som omfattas av EES-avtalet,

att utformningen av märkningskraven bör möjliggöra användande av symboler så att en märkningsetikett inte behöver innehålla text på mottagarlan- Bilaga 2 dets språk samt |

att tidpunkten för införande av märkningskrav i Sverige samordnas med ikraftträdandet i övriga länder. |

Marknadsövervakningen Kommerskollegium: Det finns slutligen anledning rikta uppmärksamhet mot innebörden av den ökade tyngd som marknadskontrollen ges. I promemoriorna påpekas att den föreslagna tillsynsmyndigheten — Konsumentverket — kommer att få utökade uppgifter. Detta genom övergången från ”anmälningsstyrd” till mer systematisk övervakning byggd på stickprovskontroller och kartläggningar på verkets egen initiativ. Det är naturligtvis viktigt att nationella skillnader i synen på marknadsövervakningen inte för med sig att den harmonisering som åstadkommits genom EES-avtalet går förlorad. Att marknaden inte längre är svensk utan europeisk innebär att produkter kan provas och godkännas i vilket av de avtalsslutande länderna som helst. I det nya perspektivet skapas också utrymme för strukturrationaliseringar t ex genom samordning av provnings- och certifieringskapaciteten. Samarbete länderna emellan om marknadskontrollen är också det en naturlig följd av en ökad internationalisering. Dessa möjligheter bör beaktas vid utvecklingen av den svenska övervakningsmodellen liksom dess finansiering. Från handels- och konkurrenssynpunkt bör marknadskontrollen utvecklas i samklang med vad som sker i Norden och övriga curopeiska länder inom den gemensamma marknaden.

Konkurrensverket: Medlemsländerna förutsätts i direktiven vidta de åtgärder som behövs för att den information om buller eller energiförbrukning som anges på hushållsapparater överensstämmer med direktivens föreskrifter. Enligt promemorian förutsätter denna en effektiv marknadsövervakning och tillsyn.

Konsumentverket bedriver f n kontroll av hushållsapparater. KoVs kontroll initieras enligt promemorian på olika sätt, bl a efter anmälan från kommunala konsumentrådgivarc, allmänheten eller konkurrerande företag. Tillsynen sker f n genom att misstänkta produkter köps in och testas på KoV.

Konkurrensverket anser det tveksamt om KoVs granskning efter anmälan från t ex konkurrerande företag kan anses utgöra sådana stickprov som avses i direktiven (artikel 4(2) respektive 5(2)). I begreppet stickprov torde ligga att provningen sker genom någon form av slumpmässigt urval. -—--

Konkurrensverket vill här framhålla vissa synpunkter som redovisas i SPES remissyttrande (Dnr 849/91) avseende Ds 1991:86, Införande av EESrätt inom området för provning och kontroll. Det är från konkurrenssynpunkt av stor vikt att provnings- och certifieringsverksamhet sker i konkurrens på lika villkor mellan kompetenta organ, oavsett om dessa är privata eller offentliga. Myndighetsutövande funktioner och konkurrensutsatt verksamhet bör därför i princip bedrivas fristående från varandra. Provnings- och 31

certifieringsorgan som är knutna till statliga myndigheter kan nämligen få en särställning i förhållande till övriga prövningsorgan. Detta gäller särskilt om Bilaga 2 myndigheten i fråga samtidigt är säkerhetsansvarig och utövar tillsyn över de anmälda organen inom sitt ansvarsområde. —-—-—-

Konkurrensverket anser det viktigt att direktivets regler efterlevs så att principen om fria varuflöden säkerställs. Verket vill dock framhålla vikten av att det svenska kontroll- och övervakningssystemet inte utformas och tilllämpas på ett sådant sätt att det kan utgöra ett handelshinder och därmed stå i strid med EES-avtalet.

Konkurrensverket vill i sammanhanget peka på värdet av information. Denna möjlighet nämns inte i promemorian. Genom att avsätta delar av resurserna för tillsynsverksamhet till informationsåtgärder torde behovet av rena övervaknings- och kontrollåtgärder kunna minskas.

Statens Provningsanstalt: Vi har inom SP under en lång följd av år byggt upp erfarenhet av såväl bullersom energimätningar för ett stort antal produktkategorier — däribland hushållsapparater — och är beredda att erbjuda våra tjänster för den tekniska delen av kontrollen i den mån man därigenom kan undvika uppbyggnad av dubblerade resurser. Härigenom ges också möjlighet att lägga föreskriftsan-

svar och provning på skilda instanser. Vi anser också att leverantörens egna

stickprov, tillfredsställande verifierade och dokumenterade och eventuellt med krav på tredjepartsmedverkan, bör kunna användas som alternativ till efterhandskontroll för att styrka produktionsseriens egenskaper.

Den praktiska tillämpningen bör samordnas med motsvarande tillämpning till följd av maskinsäkerhetsdirektivet. I detta föreskrivs att tillverkare ska redovisa buller- och vibrationsdata över sina produkter. Eftersom bullerdeklarationen här är obligatorisk bör man överväga samma obligatorium för hushållsapparater. Vi anser dock inte att det är nödvändigt att klistra en etikett på maskinen. Det bör räcka om ljudeffektnivån anges tillsammans med övriga produktdata.

På samma sätt anser vi att eventuella kontroller i form av stickprov eller på annat sätt bör följa samma grundprinciper för både hushållsapparater och andra typer av maskiner. Om stickprovsförfarande ska tillämpas kan man, för att minska byråkratin hos den föreskrivande myndigheten, tänka sig att leverantören gör egna provningar hos tredje part och på begäran visar upp denna dokumentation över seriens egenskaper.

Vi anser att det principiellt är tveksamt att samma myndighet både föreskriver och provar. I detta sammanhang vill vi ta tillfället i akt att påpeka att SP förfogar över god kompetens och goda provningsresurser på bullerområdet. Vi utför rutinmässigt ett stort antal ljudeffektmätningar på olika typer av maskiner, inkl hushållsapparater, varje år. Det är därför knappast ekonomiskt försvarbart att försöka bygga upp liknande resurser hos andra myndigheter.

Det tekniska underlaget i form av standarder för utförande av bullerdeklarationerna, mätningarna och verifieringarna anser vi vara tillfredsställande. Eventuella ändringar måste genomföras på internationell nivå. 32

Energiavsnittet har såvitt vi kan se ingen uppenbar koppling till andra direktiv. Principiellt har vi för övrigt likartade synpunkter som på bulleravsnit- Bilaga 2 tet om att alternativa möjligheter till stickprovskontroll i efterhand bör finnas och fördelningen av myndighetsansvar och provning. Tillämpningsdirektiv och europeisk eller internationell standard saknas fortfarande för de flesta produktkategorierna med åtföjande oklarheter om hur resursbehovet för mätningarna i detalj ser ut. Som central mät- och provningsresurs bl a inom energiområdet är vi dock beredda att överväga uppbyggnad av resurser för den tekniska kontrollen om detta är önskvärt med hänsyn till den slutliga bedömningen av uppdelning av myndighetsansvar och provning.

Industriförbundet: Vad som under rubriken ”Sanktioner” i bilagan anförs om att det torde ligga närmare till hands att tillämpa 2 § marknadsföringslagen gör sig sannolikt gällande med än större tyngd ifråga om märkning av hushållsapparater. Med hänsyn till den arbetsbelastning som åklagarmyndigheterna och de allmänna domstolarna har torde överträdelser av regler angående märkning av hushållsapparater komma att vara mycket lågt prioriterade. Skall respekten för dessa regler upprätthållas torde en tillämpning av 2 § marknadsföringslagen vara den i praktiken enda framkomliga vägen. I den mån en straffsanktion införs bör, även om ett krav härpå inte kan anses följa av regeringsformen, en fullmaktsbestämmelse härom tas in i lagen. Av de anförda praktiska skälen samt att böter och fängelse som sanktion inom marknadsrätten i viss mån

kan vara på avskrivning vill förbundet dock inte förorda en sådan bestäm-

melse. Olika former av s k sanktionsavgifter, som nyligen föreslagits inom konkurrensrätten samt diskuteras inom ramen för den sittande marknadsföringsutredningen kan vara ett alternativ. ——-

Förbundet vill dock framhålla att utdömande av böter eller fängelse torde bli mycket ovanligt. Detta gäller inte minst i fråga om felaktig märkning eller produktinformation. I sådana fall måste det ligga närmare till hands att tilllämpa 2 § marknadsföringslagen —, särskilt som ansvaret enligt dessa bestämmelser är rent objektivt. KO behöver således inte styrka att näringsidkaren förfarit uppsåtligen eller oaktsamt. Skulle möjligheten att tillämpa marknadsföringslagen — stå kvar förutsätts dock att konsumentverket/KOs dubbla roll som lagstiftare och åklagare avskaffas.

Husmodersförbundet Hem och Samhälle: Vi anser vidare att det vore lämpligast ur alla synpunkter att Konsumentverket utses till tillsynsmyndighet.

Kostnadskonsekvenser Konkurrensverket: Konkurrensverket vill i detta sammanhang ifrågasätta om KoV framdeles skall vara det organ som utför den provnings- och kontrollverksamhet som föreskrivs i t ex olika EES-direktiv. En från konkurrenssynpunkt mer till- 33

3 Riksdagen 1992/93. I saml. Nr 34

fredsställande ordning kunde vara att KoV beslutar vilka stickprovskontroller som skall utföras, men att detta sedan utförs av något av flera kompetenta Bilaga 2 organ som därvid tävlar om att få utföra uppdraget. KoV bör därvid upphandla provningstjänsterna genom att kräva in anbud från samtliga kompetenta organ. Frågan torde komma att belysas av den nyligen tillsatta kommittén för en konsumentpolitisk översyn (dir. 1992:63), som bl a skall omfatta Konsumentverket, dess organisation och uppgifter.

Konsumentverket: Angående finansiering av stickprovskontroller, bör särskilda pengar ”öronmärkas” för detta. Det kan annars finnas en risk att man på grund av kostnaderna inte kan leva upp till de kontrollkrav, som förutsätts enligt EG-dirckti-

ven (se vidare Konsumentverkets skrivelse till Civildepartementet av den 18

mars 1992).

Landsorganisationen i Sverige: Däremot delar inte LO uppfattningen att Konsumentverket kommer att klara de nya uppgifterna genom en omfördelning av tillgängliga resurser. Ytterligare medel fordras. Marknadskontrollen bör ha en sådan finansiell bas att den inte riskerar att i praktiken uttunnas i oacceptabel grad. -—--

Den kommitté som nyligen tillsatts för en konsumentpolitisk översyn bör alldeles tydligt ges uppdraget att belysa konsumentverkets totala resursbehov.

Industriförbundet:

Enligt —-—- får föreskrifter utfärdas om skyldighet för en näringsidkare att betala kostnader för provtagning och undersökning av prover. —-—-- I motiveringen till bestämmelsen ——-—- anges att möjligheten att ta ut kostnaderna för provtagning och undersökning bara skall gälla näringsidkare som inte följt respektive lag och föreskrifter utfärdade enligt denna. -—- Industriförbundet har i och för sig ingen invändning mot att kostnaderna för provtagning och undersökning i vissa fall skall kunna läggas på näringsidkare. Förbundet kan emellertid inte finna några skäl att i fråga om — lagförslagen avvika från den ordning som generellt gäller inom det marknadsrättsliga området, dvs att skyldighet att betala aktuella kostnader endast kan drabba näringsidkare som handlat i strid med gällande regler. Detta gäller allra helst som EG-direktivet överhuvudtaget inte innchåller några regler i aktuellt avseende. Skyldigheten för näringsidkare att stå för kostnader för provtagning och undersökning bör därför endast gälla den som ej följt de aktuella lagarna eller

föreskrifter utfärdade med stöd av dessa. Denna begränsning bör vidare framgå redan av lagtexten. -—-

Av lagtexten bör alltså framgå att skyldigheten att betala kostnader för provtagning och undersökning är begränsad till näringsidkare som inte har

följt de aktuella reglerna.

Konsumentgillesförbundet: Konsumentverkets roll bör understrykas och vi motsätter oss nedskärningar Bilaga 2 i deras budget.

Övriga synpunkter Kommerskollegium: Osäkerheten om vilka regler som skall gälla till följd av EES-avtalet har hittills varit stor och setts som ett problem för näringslivet. De sammanställningar som nu gjorts av aktuella författningar inom de olika varuområdena fyller därför en viktig informationsfunktion. De bör dock följas upp med motsvarande sammanhängande genomgångar i den fortsatta implementeringsprocessen, när kommande mer detaljerade regler föreligger. -—--

Vad beträffar kravet på notifiering av förslagen gäller följande. Om lagförslagen avser en strikt implementering av motsvarande EG-direktiv krävs inte, enligt överenskommelse i EFTA, att detta notifieras enligt EFTA och EFTA/EG-procedurerna. Kollegiet anser att notifiering då inte heller är påkallad i GATT. Avsikten är nämligen att EES-avtalet och de delar som ingår i detta skall tillkännages i GATT.

Chalmers tekniska högskola: Förslaget beskriver en situation som gällde vid 1980-talets mitt och negligerar den utveckling som skedde därefter. Detta framgår tydligast i avsnitt 2.2 sid 11 som beskriver tillämpningsdirektivet om information om energiförbrukningen i elektriska ugnar med strålningsvärme. Däremot nämns inte mikrovågsugnar eller varmluftsugnar, vilket är utvecklingar som kommit senare.

I avsnitt 2.1 sid 6 anges i sista stycket att bullerdirektivet dock inte gäller apparater som ingår som integrerade delar av en byggnad eller dess installationer. Sverige har här en särställning när det gäller köksinstallationer. De ingår ju, till skillnad från förhållandena i resten av Europa, som integrerade delar av en byggnad. Detta avsnitt bör alltså förtydligas vid svensk tillämpning av lagen. Kravet på information om bullernivåer på hushållsapparater är oklart.

NUTEK: NUTEK delar uppfattningen om att det behövs övergångsregler till förordning och myndighetsföreskrifter. NUTEK anser att sådana hushållsapparater som redan finns ute på marknaden vid ikraftträdandet ej helt bör undantas från de nya reglerna om egergimärkning. Reglerna bör gälla produkter marknadsförda ett antal år före ikraftträdandet.

Konkurrensverket: Ifrågavarande EG-direktiv har dubbla syften. Regler om jämförbar information i dessa avseenden på olika hushållsapparater skall medföra att konsu- 35

menterna väljer miljövänliga apparater, vilket i sin tur skall påverka leverantörerna att tillverka sådana apparater. Det andra syftet är att undanröja så- Bilaga 2 dana handelshinder som kan orsakas av olika nationella regler om märkning av hushållsapparater. Konkurrensverket anser att skyddet av miljön är en angelägen uppgift av utpräglat internationell karaktär. Verket vill dock samtidigt peka på vikten av att regler om märkning och provning av hushållsapparater utformas på ett sådant sätt att de inte onödigtvis motverkar en fungerande internationell konkurrens.

Standardiseringskommissionen i Sverige — SIS: NUTEK och Konsumentverket (KOV) har i den rapport ”Normer för maximal elförbrukning i hushållsapparater m m” som överlämnats till Näringsdepartementet föreslagit att normer för minskad energiåtgång bör införas på frivillig väg. En skyldighet att tydligt deklarera energiåtgången hos olika hushållsapparater bör enligt NUTEK och KOV redan nu lagfästas (sid 36). Samtidigt framhålls att ”Sverige skall aktivt medverka internationellt vid framtagandet av regler för obligatorisk energideklaration av hushållsapparater. Sådant arbete pågår för närvarande inom EG. Enligt vår uppfattning är också energideklarationer en förutsättning för att normer för maximal elförbrukning skall kunna fastställas”. Enligt SIS uppfattning är rapportens förslag i dessa avseenden motsägelsefulla. NUTEKSs och KOVSs förslag bör inte ligga till grund för lagstiftning.

En viktig förutsättning för en meningsfull energideklaration och för att normer för maximal elförbrukning skall kunna tillämpas (inte fastställas) är att det finns metoder för bestämning av energiförbrukning. Metoderna bör utformas så att de ger godtagbar reproducerbarhet och repeterbarhet. Samtidigt får man inte bortse från hushållsapparaternas huvudfunktion. En energisnål tvättmaskin måste således även ge ett acceptabelt tvättresultat. Inom IEC/CENELEC/SEK pågår för närvarande arbete med provtagningsmetoder för elektriska hushållsapparater.

Av Civildepartementets promemoria framgår, i motsats till vad NUTEK

och KOV föreslagit beträffande energideklaration, att det för närvarande

inte torde finnas skäl att ställa upp krav på obligatorisk märkning i något av de avseenden som berörs av de direktiv som omfattas av EES-avtalet. SIS delar denna uppfattning.

Köpmannaförbundet: På grund av EES-avtalets omfattning åvilar en stor informationsuppgift förutom på regeringen och berörda myndigheter också på näringslivets olika organisationer. Sveriges Köpmannaförbund har därför intensifierat sin EGoch EES-bevakning för att kunna ge medlemsföretagen denna service. På grund av omfattningen av avtalet och den korta tid som återstår innan EESavtalet avses träda i kraft måste tillräcklig tid ges för dessa informationsinsatser och efterföljande anpassning. Förbundet anser därför att den nya lagen

om märkning av hushållapparater med åtföljande föreskrifter bör träda i

kraft tidigast ett år efter EES-avtalets ikraftträdande. 36

Konsumenigillesförbundet: Miljöaspekterna måste läggas in i produktutvecklingen. Vi vill inte att sop- Bilaga 2 berget ska växa ytterligare och freonet i exempelvis kylskåp är som vi alla vet en farlig ”sopa”. |

Handlingsplan mot buller (M 1992:02): Med hänsyn till den mängd apparater som idag finns i ett välutrustat hem kommer konsumenterna att bli alltmer uppmärksamma på värdet av låga ljudnivåer. För att ge konsumenterna en möjlighet att välja tystgående hushållsartiklar är det nödvändigt att bulleravgivningen redovisas på ett lämpligt och lättförståeligt sätt. Utredningen välkomnar därför den möjlighet som den nu föreslagna lagen öppnar för en sådan märkning.

De bemyndiganden för regeringen som lagen innehåller att meddela föreskrifter om luftburet buller, dels i fråga om obligatorisk märkning, dels i fråga om frivillig märkning som lagen innehåller kan vålla problem. För att undvika missförstånd om att det kan röra sig om såväl en frivillig som obligatorisk märkning av hushållsapparater bör det i propositionen tydligare framgå att bemyndigandet i 3 §& avser den nu förestående anpassningen till EG:s bestämmelser medan bemyndigandet i 2 § avser en framtida EG-anpassning.

Det är brist i promemorian att den fortsatta hanteringen av märkning av hushållsapparater för svenskt vidkommande inte nämns. Som särskild utredare för att ta fram en handlingsplan mot buller är det angeläget att det snarast införs föreskrifter om en sådan märkning. Enligt direktiven har jag möjlighet att successivt lägga fram delförslag till åtgärder som kan genomföras snabbt. Jag utgår därför från att samråd under hand kommer att ske med mig i fråga om de eventuella föreskrifter som kan komma att meddelas med stöd av bemyndigandet i 3 8.

4 Riksdagen 1992/93. 1 saml. Nr 34

Bilaga 3

379L0530/S

13.6.79 Europeiska gemenskapernas officrella tidning Nr L 14571

RÅDETS DIREKTIV

av den 14 maj 1979 om märkning som anger hushållsapparaters energiförbrukning

(79/530/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT inom gemenskapen för ett rationellt energiutnyttjände? konsta- DETTA DIREKTIV terade rådet, att kommissionen i sin rapport till rådet med titeln ”Rationell energianvändning” hade upprättat ett åtgärdsprogram för gemenskapen på detta område. med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel! 100 i detta,

med beaktande av kommissionens förslag! , Det är viktigt att gemenskapen beslutar om åtgärder för rationell användning och besparing av energi för att minska nuvarande och framtida problem med tillgången av kolväten.

med beaktande av Europaparlamentets yttrande?

med beaktande av Ekonomiska och sociaia kommitténs yttrande?, och Den 4 maj 1976 antog rådet en rekommendation om rationell energianvändning vid bruk av elektriska hushållsapparater".

med beaktande av följande:

Varje förbättring 1 en rationel] energianvändning gynnar I resolutionen den 17 september 1974 om en ny energipolitisk miljön i stort. strategi för gemenskapen! enades rådet om målsättningen att begränsa ökningen av förbrukningen inom gemenskapen genom åtgärder som syftar till en rationell och ekonomisk energianvändning utan att äventyra målsättningen för social och ekonomisk tillvaxt. Allmänheten bör på ett så begripligt och enhetligt sätt som möjligt upplysas om olika hushållsapparaters specifika energiförbrukning. Sådana korrekta, relevanta och jämförbara I resolutionen den 17 december 1974 om et åtgärdsprogram upplysningar kan påverka allmänhetens val till förmån för de apparater som förbrukar mindre energi och därigenom påverka tillverkarna att vidta åtgärder för att minska energiforbrukningen hos apparater som de tillverkar.

! EGT ar C 212, 6.9.1978, 3. 2. ? EGT nr C 93, 9.4 1979, s. 72.

> Yurande avgivet den 4 och 5 april 1979 (ännu inte offentliggjort i Europeiska gemenskapens officiella tidning). S EGT nr C 153, 9.7.1975, s. 5. SEGT or C 153, 9.7 1975, s. 1. $ EGT nr L 140, 28.5.1976, s. 18. SLUTLIG

Observera att bilagorna 2 och 3 till direktivet inte har tagits med.

Prop. 1992/

Bilaga 3

379L0530/S

Nr L 145/2 Europeiska gemenskapernas officiella tidning 13.6.79

Denna information lämnas för närvarande på olika sätt, när denne är eublerad utanför gemenskapen, av den inom antingen i enlighet med nationella författningar eller utan stöd gemenskapen etablerade importören. Den som lämnar ini sådana. Denna situation kan skapa icke tullmässiga handels- formationen ansvarar för alt den är korrekt. hinder för hushållsapparater inom gemenskapen.

Energiförbrukningen för varje typ av apparat måste därför Artikel 3 mätas i enlighet med harmoniserade standarder och det måste vara möjligt att i försäljningsledet kontrollera att dessa 1. Medlemsstaterna får ålägga alla tillverkare eller importörer standarder tillämpas. som marknadsför de hushållsapparater som anges i genom-

förandedirektiven inom deras territorium att tillhandahålla en

etikett i enlighet med detta direktiv. Det är inte nödvändigt att införa ett obligatoriskt system i samtliga medlemsstater. De etiketter som används i dl na skall alltid

överensstämma med kraven i detta direktiv samt i genom-

förandedirektiven.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

[EN För märkningen skall följande bestämmelser gälla:

Artikel I a) Tillverkaren eller, när denne är etablerad utanför gemen-

skapen, importören skall till varje apparat tillhandahålla

relevanta etiketter avseende den typ av apparat som anges Detta direktiv syftar till att harmonisera nationella föreskrifter i genomförandedirektiven. avseende skyldighet att lämna information, särskilt i form av märkning, om energiförbrukning samt kompletterande b De etiketter som tillverkarna eller importörerna tillhandainformation avseende följande hushållsapparater: håller skall anbringas på ifrågavarande apparater när dessa

ställs ut för försäljning av återförsäljare. Etiketten skall

Apparater för uppvärmning av valten. fästas på den plats som kan anges i respektive genom-

förandedirektiv eller, om ingen sådan angivits, på väl -— Ugnar. synlig plats.

— Kylskåp och frysar. I de fall apparater inte är försedda med etiketter skall till-

verkaren eller, när denne är etablerad utanför gemenskapen, — Tvättmaskiner. importören vara skyldig att tillhandahålla ifrågavarande

etiketter på begäran av återförsäljaren. — TV-apparater.

— Diskmaskiner.

Artikel 4 — Torktumlare

1. Ingen medlemsstat får vare sig förbjuda eller begränsa — Strykmaskiner marknadsföringen av de hushållsapparater som anges i artikel

I på grund av märkning som anger deras energiförbrukning,

om bestånmelserna i detta direktiv och i genomförandedirekti- Detta direktiv gäller inte märkplåtar eller motsvarande som av ven är uppfyllda. säkerhetsskäl skall finnas på dessa apparater.

2. Med förbehåll för resultatet av stickprovskontroller efter

det att sådana apparater ställts ut till försäljning skall med-

Artikel 2 lemsstaterna anse att de hushållsapparater som anges i anikel

1 uppfyller bestämmelserna i detta direktiv och i genomföran-

dedirektiven, om de försetts med vederbörlig etikett. Informationen om hushållsapparaters energiförbrukning skall till gagn för konsumenten anges i enlighet med de standarder och metoder, som fastläggs genom direktiv för var och en av de typer av apparater som anges i artikel 1, och som antagits Artikel 5 i samband med genomförandet av detta direktiv. Denna information skall lämnas av tillverkaren av apparaterna eller, Alla ändringar som krävs för anpassning till den tekniska

Bilaga 3

379L0530/S

13.6.79 Europeiska gemenskapernas officiella tidning Nr L 145/3

utvecklingen av Ariikel 8

— bilagorna till detta direktiv, Överensstämmelse med nationella bestämmelser om märkning — de tekniska bilagorna till de särdirektiv som avser olika som anger hushållsapparaters energiförbrukning skall intygas hushållsapparater eller grupper av hushållsapparater antingen av medlemsstaterna eller av organ som utsetts för detta ändamål.

skall antas enligt proceduren i artikel 7. När en medlemsstat utsett ett organ inom sitt territorium för alt intyga att etiketter som anger hushållsapparaters energifärbrukning uppfyller kraven i detta direktiv och i respektive Artikel 6 genomförandedirektiv, skall medl aten anmäla t på detta organ till kommissionen och de övriga medlemsstaterna. 1. En kommitté för anpassning till den tekniska utvecklingen av direktiven om märkning som anger hushåltsapparaters energiförbrukning. nedan kallad "kommituéa”, tillsätts härmed. Artikel 9 Den skall bestå av representanter för medlemsstaterna med en repr för ke ISS: som ordförande. Alla medlemsstater, inklusive de stater som inte inför obligatorisk märkning, skall vidta erforderliga åtgärder för att säkerställa att varje etikett som anger energiförbrukning ifråga 2. Kommittén skall själv bestämma sin arbetsordning. om hushållsapparater som ställs ut till försäljning inom deras territorier och som är fastsatt på en apparat av ett av de slag som anges i artikel 1, för vilken ett genomförandedirektiv gäller, i alla avseenden uppfyller kraven i detta direktiv och Artikel 7 i respektive genomförandedirektiv. Medlemsstaten skall också vidta nödvändiga åtgärder för att förbjuda aw etiketter, 1. När den procedur som fastställs i denna artikel skall följas, märkningar, symboler eller påskrifter som inte uppfyller skall frågan hänskjutas till kommittén av ordföranden antingen kraven i detta direktiv och i respektive genomförandedirektiv på dennes initiativ eller på begäran av en representant för en presenteras på liknande sätt. medlemsstat.

Artikel 10 2. Kommissionens representant skall till kommittén överlämna ett utkast med förslag till de åtgärder som skall vidtas. 1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser som Kommittén skall avge sit yttrande om förslaget inom en är nödvändiga för att följa detta direktiv inom två år efter tidsgräns som fastställts av ordföranden beroende på hur dagen för anmälan av det första genomförandedirektivet. brådskande frågan är. Yttranden skall godkännas med 41 rösters majoritet, varvid medlemsstaternas röster skall vågas 2 Medlemsstaterna. skall underrätta kommissionen om de 1 enlighet med vad som föreskrivs i fördragets artikel 148 2. åtgärder som de vidtar på det område som omfattas av deua Ordföranden får inte rösta. direktiv.

3. a) — När de förutsedda åtgärderna överensstämmer med Artikel 11 kommitténs yttrande skall kommissionen besluta i enlighet härmed. Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

b) När dessa åtgärder inte överensstämmer med kom- Utfärdat i Bryssel den 14 maj 1979, mitténs yttrande, eller om inget yttrande avges, skall kommissionen utan dröjsmål lägga fram et förslag till åtgärder för rådet. Rådet skall fatta beslut med På rådets vägnar kvalificerad majoritet. R. MONORY

ce) Om rådet inte fattat något beslut inom sex månader Ordförande efter det alt förslaget lagts fram, skall kommissionen besluta i enlighet med de föreslagna åtgärderna.

Bilaga 3

379L0530/S Nr L 145/4 Europeiska gemenskapernas officiella tidning 13.6 79

BILAGA I

Den etikett som anger energiförbrukningen skall ha den form och storlek som framgår av bilaga 2 och ) det övre vänstra hornet viså det märke som återfinns i bilaga 3 [NT] Etikettens yttre mått skall vara 90 x 100 mm. Euketten skall ha rundade hörn med 6 mm:s radie. Etikettens text skall vara tryckt med svart färg mot en orange bakgrund. Den övre delen skall vara 20 mm hög och innehålla den symbol som återfinns i bilaga 3 som skall tryckas på den plats som anges i bilaga 2. Den särskilda informationen skall ramas in i ett 78 x 74 mm stort fält. Plats måste beredas i övre delen av det fäll som reserverats för särskild information och där skall apparattyp, märke och mudell anges. Formatet bestäms för varje apparatyp för sig. Etikettens olika fält skall avskiljas med en horisootell linje. De ovannämnda formaten får avvika med 20 90. Med varje apparat skall tillverkarna tillhandahålla en uppsättning etiketter på säljlandets olika språk. Dessa etiketter skall lätt kunna avlägsnas från sitt underlag. De skall antingen vara bestrukna med något bindemedel på baksidan så att de kan sättas fast på apparaten och ehter försäljningen lätt avlägsnas utan att lämna spår som inte kan tas bort med vanliga hushållsprodukter eller sitta fast elektrostatiskt på apparaten. Etiketten får kompletteras eller modifieras genom tillägg av sådana andra uppgifter, måttuppgiker eller godkännandemärken rörande t.ex. vattenförbrukning eller bullernivåer som kan krävas genom andra direktiv.

Bilaga 4

379L0531/S

13.6.79 Europeiska gemenskapernas officiella tidning Nr L 145/7

RÅDETS DIREKTIV

av den 14 maj 1979

om tillämpning på elektriska ugnar av direktiv 79/53/EEG om märkning som anger

hushållsapparaters energiförbrukning

(79/531/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. DETTA DIREKTIV

Artikel 1

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska Detta direktiv syflar till att harmonisera nationella föreskrifter ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 100 i detta, avseende skyldigheten att lämna information om energiför-

brukningen i elektriska ugnar med strålvärme, antingen de är

fristående eller ingår i en kombinerad hushållsinstallation, med beaktande av kommissionens förslag! . samt kompletterande information.

med beaktande av Europaparlamentets yttrande?, Artikel 2

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att yttrande!, och säkerställa alt etiketter som anger energiförbrukning och all

övrig information om energiförbrukning står i överensstäm-

melse med de definitioner och regler som fastställs genom med beaktande av följande: direktiv 79/530/EEG och genom detta direktiv.

Artikel 3 Rådets direktiv 79/530/EEG av den 14 maj 1979 om märkning som anger hushållsapparaters energiförbrukning" föreskriver

I detta direktiv skatt de standarder och metoder som anges i alt ett genomförandedirektiv skall fastställa de standarder och direktiv 79/530/EEG, artikel 2, vara de som redovisas i bilaga

metoder som skall gälla för ugnar. 1 till deua direktiv.

Artikel 4

Allmänheten bör på cu så begripligt och enhetligt sätt som 1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser som möjligt upplysas om elektriska ugnars specifika energiförbruk- är nödvändiga för au följa detta direktiv inom två år efter

dagen för anmälan och skall genast underrätta kommissionen ning. Sådana korrekta, relevanta och jämförbara upplysningar

om detta. kan påverka allmänhetens val till förmån för de elektriska ugnar som förbrukar mindre energi och därigenom påverka

2. Medlemsstaterna skall meddela kommissionen varje åtgärd tillverkarna att vida åtgärder för att minska energiförbruk- som de vidtar inom det område som omfattas av dutta direktiv. ningen i ugnar som de tillverkar.

Artikel 5

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna. Information om elektriska ugnar skiljer sig från den som lämnas om ugnar som använder andra värmekällor.

Utfärdat i Bryssel den 14 maj 1979.

På rådets vägnar Anikel 10.1 i direktiv 79/530/EEG föreskriver alt medlemsstaterna skall följa det direktivet inom två år efter R. MONORY anmälan av det första genomförandedirektivet. Ordförande

SLUTLIG

V EGT ar C 212, 6.9.1978, s. 7. 2 EGT ar C 93, 9.4.1979, s. 72. 3 Yttrande avgivet den 4 och 5 april 1979 (ännu inte

offentliggjort i Europeiska gemenskapens officiella tidning). t EGT nr L 145, 13.6.1979, s. 1.

Ubservera att buaga 2 till direktivet inte har tagits med.

Bilaga 4

379L05S31/S Nr L 145/8 Europeiska gemenskapernas officiella tidning 13.6.79

BILAGA I Alla bestämmelser i direktiv 79/530/EEG skall gälla etiketter på elektriska ugnar. Tillverkarna eller importörerna skall ansvara för mätningen av energiförbrukningen och upprättandet av den nedan angivna, kompletterande informationen i enlighet med de mätmetoder som anges i CENELEC:s harmoniseringsdokument HD 376 från oktober 1978, med undantag för punkt 3 2, 4.2 och 7. Följande gäller när riktigheten av etikettens information skall kontrolleras: Den mätning som utförs på en apparat som uppfyller tillverkningsspecifikationerna och som utvalts genom stickprov bland apparater av samma typ får inte avvika med mer än 15 § från den information som lämnas på etiketten. Om så är fallet skall yuerligare en kontroll utföras på tre apparater som uppfyller tillverkningsspecifikationerna och som utvalts genom stickprov bland apparater av samma typ. Om medelvärdet av de kontrolter som utförts på dessa tre apparater avviker med mer än 10 § från den information som lämnas på etiketten får tillverkaren eller importören endast distribuera etiketter som ändrats. Detta gäller såvida inte ytterligare mätningar, utförda på begäran av tillverkaren i närvaro av en representant för det organ som tillsatts av medlemsstaten för att utföra kontroller, leder till ett medelvärde som inte avviker med mer än 10 96 från den information som lämnas på etiketten. Den information som är specifik för elektriska ugnar skall lämnas i det fält som reserverats för detta ändamål. Den skall ange apparattyp, nyttovolym, energiforbrukning vid uppvärmning till 200'C, energiförbrukning för at upprätthålla en temperatur på 200” i en timme, den totala förbrukningen, energiförbrukningen vid en eventuell automatisk rengöringsprocess (så snart en metod för detta har godkänts) och en hänvisning till de standarder som använts för att mäta dessa data. Tryckstilen Univers 65 skall användas i enlighet med exemplen i bilaga 2 a, b, c, d, e och f. 3.1. Dessa data uttrycks med följande termer på de olika språken: 3.1.1. Apparattyp ”Elbageovn" på danska (DK), "Elektrobackofen” på tyska (D), "Electric oven" på engelska (E). "Four électrique” på franska (F), ”Forno elettrico” på italienska (1), "Elektrische oven” på holländska (NL). Dessa ovrd skall åtföljas av märke och modell. 3.1.2. Ett horisontellt obrutet streck skall skilja denna information från det följande. 3.1.3. Volym Nyttevolumen (DK), Nutzvolumen (D), Usable volume (E), Volume utilisable (F), Volume utilizzabile (I), Bruikbaar volume (NL). Denna mängd skall uttryckas i liter.

Bilaga 4

379L0531/S 13.6.79 Europeiska gemenskapernas officiella tidning Nr L 145/9

31.4. En horisontellt obrutet streck skall skilja denna information från det följande: 3.1.5. Energiförbrukning 3.1.5.1. Energiforbrug ved opvarmning til 200"C (DK), Energieverbrauch för Aufheizen auf 200'C (D), Preheat consumption to 200'C (E), Consommation de montée å 200" C (F), Consumo per raggiungere i 200'C (IH), Verbruik om 200'C te bereiken (NL). Denna mängd skall uttryckas i kWh. Energiforbrug til opretholdelse af 200'C i én time (DK), Energieverbrauch fur einständige Temperaturhaltung auf 200C (D), Steady state consumption (one hour at 200"C) (E), Consommation de maintien pendant une heure å 200"C (F), Consumo per mantenere per un ora i 200'C (1), Verbruik om gedurende cen uur 200'C te handhaven (NL).

Denna mängd skall uttryckas i kWh.

Summan av dessa två skall anges delbart under dessa uppgifter. Ett streck, som skall vara lika brett som siffrorma och förkortningen av enheten, skall skilja denna summa från det föregående. Summan skall föregås av följande ord: PALT (DK), INSGES. (D), TOTAL (E), TOTAL (FP); TOTALE (PD. TOTAAL (NL). 3.1.5.2. Ett horisontellt obrutet streck skall skilja denna information från det följande: 3.1.5.3. Energiforbrug til rensning (DK), Energieverbrauch för Reinigungsprozess (D), Cleaning cycle consumption (E), Consommation du cycle de neuvyage (F), Consumo del ciclo di pulizia (1), Verbruik van ac reinigingscyclus (NL). Sistnämnda information skall återfinnas på etiketten senast två år efter det att metoden antagits av kommittén för anpassning till den tekniska utvecklingen. 3.1.6. Ett horisontellt obrutet streck skall skilja denna information från det följande: 3.1.7. Standard Den standard som används skall framgå i hela fältets bredd genom beteckningen

"CENELEC HD 376".

3.1.8. Informationens beteckning skall återfinnas i en kolumn som sträcker sig från fältets vänstra marginal till 30 mm från den högra marginalen. Informationen skall återfinnas i en kolumn som sträcker sig från 30 mm till vänster om fältets högra marginal till denna marginal. 3.1.9. Titlarna skall tryckas med stilen Univers 65. 3.1.10. En avvikelse på 20 70 skall tillåtas för de ovannämnda måttangivelserna.

Bilaga 5

386L0594/S

Nr L 344/24 Europeiska gemenskapernas officiella tidning 6.12.86

RÅDETS DIREKTIV

av den 1 december 1986

om luftburet buller från hushållsapparater

(86/594/EEG)

EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS RÅD HAR ANTAGIT som anger hushållsapparaters energiförbrukning', och särdi- DETTA DIREKTIV rektiv.

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska Harmoniseringen av lagstiftningen måste i det hår fallet ekonomiska gemenskapen, särskilt artikel 100 i detta.

begränsas till de krav som är nödvändiga för att mäta luftburet med beaktande av kommissionens förslag! , buller från hushållsapparater och för att kontrollera den

deklarerade nivån. Sådana krav måste ersätta de nationella med beaktande av Europaparlamentets yttrande?, bestämmelserna på området.

med beaktande av Ekonomiska och sociala kommitténs Detta direktiv definierar bara de nödvändigaste kraven. Det yttrande?, och förutsäus att dessa krav uppfylls endast när harmoniserade

standarder tillämpas. Det är därför nödvändigt alt ha tillgång med beaktande av följande:

till dessa standarder för att mäta och kontrollera den deklare- Europeiska gemenskapernas åtgärdsprogram för miljöfrågor rade nivån för luftburet buller från en hushållsapparat som är från 1973" och 1977" betonar hur allvarligt bullerstörnings- i drift. problemet är och framhåller särskilt behovet av åtgärder mot källan till bullret. Europeiska organisationen för standardisering (CEN) och

Europeiska organisationen för standardisering inom elområdet Allmänheten bör på et så lättförståeligt och enhetligt säll som (CENELEC) erkänns vara de organ som är behöriga att möjligt informeras om bullernivåer från hushållsapparater. Korrekt, relevant och jämförbar information kan tjäna som utarbeta och anta harmoniserade standarder (europeiska ledning för allmänheten så att man väljer mindre bullriga standarder eller harmoniseringsdokument) på uppdrag av hushållsapparater. Som ett resultat av detta påverkas till- kommissionen enligt rådets direktiv 83/189/EEG av den 28 verkarna att vidta åtgärder så att bullernivåerna sänks på mars 1983, vilket fastlägger et informationsförfarande för hushållsapparaterna de tillverkar. tekniska standarder och föreskrifter”, och enligt allmänna

riktlinjer för samarbetet mellan kommissionen och dessa två När det är fråga om samma grupp av hushållsapparater bör det organ, vilket undertecknats den 13 nuvember 1984. av praktiska skäl, och för att undvika en alltför riklig mängd av märkningar på sådana apparater, lämnas information om bullernivåer på den märkning som föreskrivs enligt rådets I avvaktan på harmoniserade standarder säkerställs en fri direktiv 79/530/EEG av den 14 maj 1979 om märkning spridning av varor genom att man accepterar produkter, som

uppfyller nationella standarder och tekniska föreskrifter, och

som genom ett tillsyns förfarande anses uppfylla kraven i detta

direktiv.

t EGT nr C 181, 19.7.1982, s. I och

EGT nar C 334, 10.12.1983, s. 15. EGT nr C 277, 17.10.1983, s. 166. EGT nr C 205, 9.8.1982, s. 13.

EGT nr C 112, 20.12.1973, s. 3. $ EGT nr L 145, 13.6.1979, s. I. wav 7 EGT nr L 109, 26.4 1983, s. 8.

EGT nr C 139, 13.6.1977, s. 3.

SLUTLIG

Bilaga 5

386L0594/S

6.12.86 Eurupeiska gemenskapernas officiella tidning Nr L 344/25

Ständiga kommittén, tillsatt enligt artikel 5 i direktiv d) — parti: en viss angiven kvantitet av hushållsapparater av 83/189/EEG, är mest lämpad att säkerställa tillsynen över att en viss serie framställd under likartade förhållanden, harmoniserade standarder och nationella standarder och tekniska föreskrifter överensstämmer sinsemellan. ee) — Infiburet buller: den A-vägda ljudeffektnivån, Ly,, från en hushållsapparat, uttryckt i decibel (dB) relativt en picuwatt (IpW) överförd via luhen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 3

I. En medlemsstat kan för vissa grupper av apparater före- Artikel I skriva publicering av information om luftburet buller från dessa apparater. 1. Detta direktiv skall omfatta bestämmelser om Denna information skall lämnas av tillverkaren eller, där — allmänna principer för publicering av information om tillverkaren driver sin rörelse utanför gemenskapen, av den luftburet butler från hushållsapparater, inom gemenskapen etablerade importören. — mätmetoder för att bestämma lufburet buller från När så är fallet hushållsapparater,

— — tillsynsförfarande när det gäller nivåer på luftburet a) skall bullernivån, om vilken information skall lämnas, buller från hushållsapparater. bestämmas enligt villkoren i artikel 6.1,

ta Detta direktiv skall inte gälla b) — kan informationen bli föremål för stickprovskontroller enligt principerna i artikel 6.2; den berörda medlems- — apparater, utrustning eller maskiner som uteslutande är staten får vidta alla lämpliga åtgärder för att säkerställa avsedda för industriell eller yrkesmässig användning, att den tillhandahållna informationen uppfyller kraven i detta direktiv, — apparater som ingår som integrerade delar av en byggnad eiler dess installationer som t.ex. utrustning för ec) skall tillverkaren eller importören ansvara för att den luftkonditionering, uppvärming och ventilation (utom lämnade informationen är riktig. hushållsfläktar, spisfläktar och fristående uppvärmningsanordningar), oljebrännare för central uppvärmning och pumpar för vatten- och avloppsanläggningar, 2. När en medlemsstat inte kräver att information om det avgivna luftburna bullret skall publiceras kan tillverkaren eller — delar av utrustning som t.ex. motorer, importören ändå publicera sådan information, men punkt 1, tredje stycket, a, b och c, skall dock fortfarande gälla. — elektroakustiska apparater.

Artikel 4 Artikel 2 I de fall det föreskrivs en etikett med annan information för I detta direktiv avses med samma grupp av hushållsapparner, t.ex. enligt ett särdirektiv antaget under direktiv 79/530/EEG, skall information om det a) hushållsapparat: varje maskin, del av maskin eller luftburna bullret lämnas på samma etikett. installation som tillverkats för huvudsaklig användning i bostäder, inklusive källare, garage och andra uthus, i synnerhet hushållsapparater för underhålls- och rengör- Artikel 5 ingsändamål, tillredning och lagring av matvaror, produktion och distribution av värme och kyla, luft- 1. Ingen medlemsstat får vägra, förbjuda eller begränsa konditionering samt andra apparater som inte används marknadsföringen och försäljningen av hushållsapp av yrkesmässigt, skäl som hänför sig till information om det luftburna bullret från sådana apparater, om informationen om sådana apparater b) — grupp: alla modeller (eller typer) av olika hushållsappauppfyller de krav som fastställs i detta direktiv. rater som utformats för samma ändamål och som drivs med samma huvudkrafhkälla. I allmänhet ingår Hera 2 Utan att det påverkar resultaten av stickprovskontroller, modeller (eller typer) i en och samma grupp. som får utföras sedan hushållsapparaterna bjudits ut till försäljning, skall medl Tä anse att F hl; ad information e) serie: alla hushållsapparater som hör till samma modetl om luftburet buller över med bestä Iserna i (eller typ). som har bestämda egenskaper och produceras av samma tillverkare, detta direkvv.

Bilaga 5

3806L0594/S

Nr L 344/26 semenskapernas officiella tidning 6.12.86

Artikel 6 a) — nationella standarder som inbegriper harmoniserade

standarder till vilka referenser har offentliggjorts i 1. a) Den allmänt avända testmetoden för att bestämma Europeiska gemenskapernas officiella tidning. Med-

det luftburna bullret från hushållsapparater måste lemsstaterna skall offentliggöra referenser till de natio-

vara så noggrann att mätosäkerheten sväarar mot eo nefla standarderna; eller standardavvikelse på högst 2 dB när det gåller Avägda ljudeffektnivåer.

b) de nationella standarder och tekniska föreskrifter som

nämns i punkt 2 om det inte finns någon harmoniserad

Standardavvikelsen som nämns i första stycket skall

standard på de områden som täcks av dessa nationella

motsvara den ackumuierade inverkan av alla källor

standarder och föreskrifter. till osäkerhet i mätningarna med undantag av variationen i apparatens ljudnivå vid ohka mät-

ningar. 2 Medl na skall till k issionen överlämna

texterna till de nationella standarder och tekniska föreskriher

b) Den allmänt använda testinetoden som nämns i a som nämnas i punkt I b och som de anser motsvarar kraven i

skall för varje apparatgrupp kompletteras med en artikel 6. Kommissionen skall skyndsamt vidarebefordra dessa

beskrivning av plats, installation, belastning och texter till övriga medlemsstater. Enligt det förfarande som

körning av apparaterna under prov förhållanden som fastställs i artikel 9.2 skall kommissionen informera med-

simulerar ena nonnal användning och säkerställer eo lemsstaterna om vilka av dessa nationella standarder och

fullgod repeterbarhet och reproducerbarhet. Stan- tekniska föreskrifter som skall förutsättas motsvara kraven i

dardavvikelsen för reproducerbarhet måste anges artikel 6.

för varje apparatgrupp.

Medlemsstaterna skall se till att referenser till dessa nationella

standarder och tekniska föreskrifter offentliggörs. Kommissio- 2. — Den statistiska metod man skall använda för att verifiera

nen skall se till att de även offentliggörs i Europeiska gemenden deklarerade bullernivån hos apparater i samma parti skill vara stickprovsmätningar på enstaka apparatpartier med hjälp skapernas officiella tidning. av ensidigt bestämda tester.

De grundläggande statistiska parametrarna i den statistiska Artikel 9 metod som nämns i första stycket skall vara sådana att sannolikheten för ett godtagande är 95 K om 6,5 RK av 1. När en ll tat eller k anser att de bullernivåerna i ett parti är högre än den deklarerade nivån. harmoniserade standarder som nämns i artikel 8.1 a inte helt Minst" tre exemplar måste provas. Den valda stalistiska motsvarar kraven i artikel 6, skall denna medlemsstat eller metoden kräver att man använder en total referensstandardav- kommissionen ta upp frågan inför Ständiga kommittén utsedd vikelse på 3,5 dB. genom direktiv 83/189/EEG, nedan kallad ”kommittén”, och

därvid ange sina skäl för detta. Kommittén skall avge ett Före den 1 januari 1991 skall rådet på förslag av kommissio-

utlåtande och behandla ärendet brådskande. nen fastställa nya värden för antal exemplar och referensstandardavvikelser för varje grupp hushållsapparater.

Med hänsyn till kommitténs utlåtande skall kommissionen

underrätta medlemsstaterna om huruvida offentliggörandet

Artikel 7 enligt artikel 8.1 a av de berörda standarderna skall återkallas.

Medlemsstaterna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för utt säkerställa att tillverkaren eller importören, om han inte väljer 2 Vad beträffar de nationella standarder och tekniska föreatt återkalla det defekta partiet från marknaden, utan dröjsmål skrifter som nämns + artikel 8.2 skall kommittén förfara på rättar informationen, om det vid kontroll enligt artikel 6.2 följande sätt: visar sig alt nivån på det luftburna bullret från ett parti apparater överskrider den deklarerade nivån. a) Kommissionens företrädare skall förelägga kommittén

ett förslag till åtgärder. Kommittén skall yttra sig över

förslaget inom den tid som ordföranden bestämmer med

Artikel 8

hänsyn till hur brådskande frågan är. Kommittén skall

fatta sitt beslut med en majoritet av 54 röster, varvid 1. Medlemsstaterna skall förutsätta att uppgiften om iuft-

medlemsstaternas röster skall vägas enligt fördragets buret buller från en hushållsapparat följer kraven i detta

antikel 148.2. Ordföranden fär inte rösta. direktiv och att kontrollerna har genomförts på rätt sätl av medlemsstaterna, om mätningarna för att bestämma nivån på det luftburna bullret och de kontroller som hör dit har utförts b) Kommissionen skall själv anta förslaget om det har enligt: tillstyrkts av kommittén.

Bilaga 5

386L0594/S 6.12.86 Europeiska gemenskapernas officiella tidning Nr L 344/27

ec) Om förslaget inte har tillstyrkts av kommittén eller om dagen för anmälan! och skall genast underrätta kommissionen inget yttrande avges, skall kommissionen utan dröjsmål om detta. föreslå rådet vilka åtgärder som skall vidtas. Rådet skall 2 Medlemsstaterna skall ull kommissionen överlämna fatta sitt beslut med kvalificerad majoritet. texterna till centrala bestämmelser i nationell lagstifining som de antar inom det område som omfattas av deta direktiv. d) — Om rådet inte har fattat något beslut inom tre månader från det att förslaget mottagits, skall kommissionen själv Artikel II besluta att de föreslagna åtgärderna skall vidtas. Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna. Utfärdat i Bryssel den I december 1986. Artikel 10 På rådets vägnar 1. Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som är nöd- A. CLARK vändiga för att följa detta direktiv inom 36 månader efter Ordförande

t Direktivet har anmälts till medlemsstaterna den 24 december 1986.

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 8 oktober 1992 Närvarande: statsministern Bildt, ordförande, och statsråden B. Westerberg, Friggebo, Johansson, Laurén, Olsson, Svensson, af Ugglas, Dinkelspiel, Thurdin, Hellsvik, Wibble, Björck, Davidson, Könberg, Odell, Lundgren, P. Westerberg, Ask Statsrådet Davidson anmäler fråga om märkning av hushållsapparater.

Regeringen beslutar att genom proposition lämna förslag till riksdagen om märkning av hushållsapparater i enlighet med bilagan till detta protokoll.

Ur protokollet:

Maud Melin