Vägen till mer effektiva energideklarationer

Lagrådsremiss

Regeringen överlämnar denna remiss till Lagrådet.

Stockholm den 9 februari 2012

Anna-Karin Hatt

Dan Sandberg

(Näringsdepartementet)

Lagrådsremissens huvudsakliga innehåll

Lagrådsremissen innehåller förslag till ändringar i lagen (2006:985) om energideklaration för byggnader. Ändringarna är en följd av att Europaparlamentets och rådets direktiv om byggnaders energiprestanda har omarbetats men även av att det har funnits ett behov av att utveckla och effektivisera systemet med energideklarationer.

Förslagen innebär i huvudsak följande. Det införs krav på att en energideklaration ska visas upp för en spekulant och en presumtiv nyttjanderättshavare och överlämnas till en ny ägare eller nyttjanderättshavare vid försäljning eller uthyrning av en byggnad. Dessutom ska energideklarationens uppgift om energiprestanda anges vid annonsering om det finns en energideklaration när en byggnad bjuds ut till uthyrning eller försäljning. Det ska alltid finnas en energideklaration för en byggnad där en total användbar golvarea på över 500 kvadratmeter i byggnaden ofta besöks av allmänheten. Detta tröskelvärde på 500 kvadratmeter föreslås, i ett separat lagförslag, sänkas till 250 kvadratmeter den 1 juli 2015. Vidare ska utredning av alternativa energisystem göras för nya byggnader oavsett byggnadens storlek. Ett generellt krav införs också på att besiktning ska ske på plats när en byggnad energideklareras.

Tillsynen flyttas från kommunerna till den eller de myndigheter som regeringen bestämmer och ska avse såväl att en energideklaration har upprättats som att deklarationen i fråga anslås, visas, överlämnas och annonseras i enlighet med lagen.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 juli 2012.

.

1¶Besluut

Regeeringen har beeslutat att inhäämta Lagrådetts yttrande övver förslag till

1. lag om änddring i lagenn (2006:985)) om energiddeklaration fför bygggnader,

2. lag om änddring i lagenn (2006:985)) om energiddeklaration fför bygggnader.

22¶Laagtext

22.1¶Föörslag till lagg om ändringg i lagen (20006:985) omm energideklarattion för bygggnader

Härigenom föreskrivs i ffråga om lageen (2006:985)) om energideklaration för byggnnader

dels att 10 ooch 11 §§ ska uupphöra att gäälla, dels att rubriken närmast före 11 § ska utgå, dels att 3–5,, 6, 8, 12, 13, 15, 16 och 23–26 §§ ska haa följande lydeelse,

dels att det ii lagen ska innföras två nya paragrafer, 6 b § och 13 aa §, av fföljande lydelsse.

NNuvarande lyddelse Föreslagen lydeelse

3 §

I denna lag aavses med II denna lag avvses med

energiprestaanda: den mängd eenergiprestandda: den mmängd eenergi som beehöver använddas i en eneergi som behööver användass i en bbyggnad för aatt uppfylla dee behov bygggnad för att uppfylla de bbehov ssom är knutnaa till ett normaalt bruk somm är knutna tiill ett normaltt bruk aav byggnaden under ett år, av byggnaden unnder ett år, och

oberoende expert: en person ooberoende exxpert: en pperson ssom enligt ddenna lag ochh före- somm enligt dennna lag och de föresskrifter som mmeddelats meed stöd skrrifter som haar meddelats med aav lagen är oberoende i för- stööd av lagen äär oberoende i förhhållande till sin uppdraggsgivare hålllande till siin uppdragsggivare ooch har särskkild sakkunskkap om ochh har särskild sakkunskapp om eenergianvändnning och innomhus- eneergianvändninng och inommhusmmiljö i byggnaader, och milljö i byggnadeer.

tillsynsmynddighet: den eeller de kkommunala nämnder som fullgör kkommunens upuppgifter inomm plan-

ooch byggväsenndet.

4 §

Den som föör egen räkninng upp- DDen som för egen räkning uppfför eller låter uppföra en bbyggnad förr eller låter upppföra en bygggnad sskall se till attt det finns en energi- skaa se till att deet finns en ennergiddeklaration förr byggnaden. dekklaration uppprättad för bbygg-

nadden.

5 §

Den som ägger en byggnaad skall DDen som äger en byggnad sska se sse till att det fför byggnadeen alltid till att det alltidd finns en ennergiffinns en energgideklaration ssom inte dekklaration uppprättad för bbygg-

äär äldre än tioo år nadden om

1 Europaparlamenntets och rådets diirektiv 2010/31/EEU av den 19 maj 2010 om byggnaaders eenergiprestanda (EEUT L 153, 18.6.2010, s. 13 (Celeex 32010L0031).

1. om byggnaden är indelad som 1. en total användbar golvarea specialbyggnad enligt 2 kap. 2 § på över 500 kvadratmeter i byggfastighetstaxeringslagen naden ofta besöks av allmänheten, (1979:1152) och har en total eller

användbar golvarea som är större

än 1 000 kvadratmeter, eller

2. om byggnaden eller en del av 2. byggnaden eller en del av byggnaden upplåts med nyttjande- byggnaden upplåts med nyttjanderätt. rätt.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om beräkning

av total användbar golvarea.

6 §

När en byggnad eller en andel i Innan en byggnad eller en andel en byggnad säljs, skall den som i en byggnad säljs ska den som äger byggnaden se till att det för äger byggnaden se till att det finns byggnaden finns en energi- en energideklaration upprättad för deklaration som vid försäljnings- byggnaden. tidpunkten inte är äldre än tio år.

6 b § En energideklaration får användas i tio år efter att den har upprättats för att uppfylla kraven i

denna lag.

8 §

Innan en energideklaration upp- Innan en energideklaration upprättas för en befintlig byggnad rättas för en befintlig byggnad ska skall byggnadens ägare se till att den som äger byggnaden se till att byggnaden besiktigas, om det byggnaden besiktas på plats.

behövs för att en deklaration skall

kunna upprättas.

Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om besikt- meddela föreskrifter om besiktning. ning enligt första stycket och om

undantag från kravet på sådan

besiktning.

12 §

Den som enligt 4, 5, 6 eller 11 § Den som enligt 4, 5 eller 6 § ska första stycket skall se till att det se till att det finns en energifinns en energideklaration eller ett deklaration upprättad för byggbesiktningsprotokoll skall utse en naden ska utse en oberoende oberoende expert, som gör en expert som gör en besiktning besiktning enligt 8 eller 11 § och enligt 8 § och som upprättar en upprättar en energideklaration energideklaration. eller ett besiktningsprotokoll. 6

Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de krav i meddela föreskrifter om vilka krav fråga om sakkunskap och på sakkunskap och oberoende som oberoende som skall ställas på en ska ställas på en oberoende expert. oberoende expert.

13 §

Den som äger en byggnad skall Den som äger en byggnad ska se se till att den energideklaration till att den energideklaration som som senast har upprättats för senast har upprättats för byggbyggnaden är tillgänglig naden

1. på en för allmänheten väl 1. visas på en för allmänheten synlig och framträdande plats i väl synlig och framträdande plats i byggnaden, om den är en sådan byggnaden, om det gäller en byggnad som anges i 5 § 1, eller sådan byggnad som avses i 5 §

första stycket 1, eller på en väl

synlig plats i byggnaden, om det gäller en sådan byggnad som

avses i 5 § första stycket 2, 2. på en väl synlig plats i bygg- 2. visas för en presumtiv

naden, om den är en sådan bygg- nyttjanderättshavare om det gäller

nad som anges i 5 § 2. en sådan byggnad som avses i 5 § första stycket 2 eller för en spekulant om det gäller en sådan bygg-

nad som avses i 6 §,

3. överlämnas till en ny nyttjanderättshavare om det gäller en sådan byggnad som avses i 5 § första stycket 2 eller till en ny ägare om det gäller en sådan

byggnad som avses i 6 §.

I de fall en nyttjanderätt säljs ska säljaren av nyttjanderätten, i

stället för ägaren till byggnaden,

se till att energideklarationen visas och överlämnas enligt första

stycket 2 och 3.

Om det finns en energideklaration när en byggnad bjuds ut till uthyrning eller försäljning, ska den som äger byggnaden eller, i

de fall som avses i andra stycket,

säljaren, se till att den uppgift om byggnadens energiprestanda som finns i energideklarationen anges

vid annonsering.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att en

energideklaration får placeras på 7

en annan plats i en byggnad eller i anslutning till en byggnad

13 a § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de

skyldigheter som anges i 13 §.

15 §

Den som enligt 4, 5, 6 eller 11 § Den som enligt 4, 5 eller 6 § ska första stycket skall se till att det se till att det finns en energifinns en energideklaration eller ett deklaration upprättad för byggbesiktningsprotokoll eller den som naden eller den som enligt 14 § enligt 14 § låter upprätta en låter upprätta en energideklaration energideklaration skall se till att ska även se till att ett exemplar av ett exemplar av deklarationen eller deklarationen lämnas till Boverket. protokollet lämnas till Boverket.

Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om elektro- meddelar föreskrifter om elektronisk överföring av energi- nisk överföring av energideklaradeklarationer och besiktnings- tioner. protokoll.

16 §

Boverket skall föra ett register Boverket ska föra ett register över de energideklarationer och över de energideklarationer som besiktningsprotokoll som lämnats har lämnats till verket enligt 15 §. till verket enligt 15 §.

23 §

Den som för egen räkning upp- Den som för egen räkning uppför eller låter uppföra en byggnad för eller låter uppföra en byggnad med en total användbar golvarea ska innan byggnadsarbetena påsom är större än 1 000 kvadrat- börjas låta utreda alternativa meter skall innan byggnads- energiförsörjningssystem och arbetena påbörjas låta utreda alter- redovisa om sådana system är nativa energiförsörjningssystem tekniskt, miljömässigt och ekonoför byggnaden och redovisa om miskt genomförbara för byggsådana system är tekniskt, miljö- naden. Redovisningen ska lämnas mässigt och ekonomiskt genom- till den eller de kommunala förbara för byggnaden. Redovis- nämnder som fullgör kommunens ningen skall lämnas till tillsyns- uppgifter inom plan- och byggmyndigheten. väsendet.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om utredning enligt första stycket och om undantag från kravet på sådan

utredning. 8

24 §

Den eller de kommunala Den eller de myndigheter som nämnder som fullgör kommunens regeringen bestämmer utövar uppgifter inom plan- och bygg- tillsyn över att skyldigheterna som väsendet skall utöva tillsyn över anges i 4–6 och 13 §§ fullgörs. att den som äger en byggnad fullgör de skyldigheter som anges i 11 § första stycket och 13 §.

Regeringen får meddela föreskrifter om tillsyn och kontroll av

energideklarationer.

25 §

Tillsynsmyndigheten får En tillsynsmyndighet får meddela de förelägganden som meddela de förelägganden som behövs för att ägaren till en bygg- behövs för att de skyldigheter som nad skall fullgöra en sådan följer av 4–6 och 13 §§ fullgörs. skyldighet som anges i 11 § första Ett sådant föreläggande får stycket eller 13 §. Ett föreläggande förenas med vite. får förenas med vite.

Tillsynsmyndigheten skall på Ett föreläggande mot en säljare begäran, i den utsträckning det som avser fullgörande av en

behövs för tillsynen, få tillträde till skyldighet enligt 13 § andra eller sådana byggnader som avses i tredje stycket får dock förenas med 13 § samt utrymmen och områden vite endast i de fall där det finns som hör till sådana byggnader. en energideklaration upprättad för Denna rätt omfattar inte bostäder. byggnaden.

Om byggnadens ägare inte ger tillsynsmyndigheten tillträde när myndigheten har rätt till det får Kronofogdemyndigheten, efter

tillsynsmyndighetens ansökan, besluta om särskild handräckning.

Bestämmelser om sådan handräckning finns i lagen (1990:746) om betalningsföre-

läggande och handräckning.

26 §

En tillsynsmyndighets beslut om En tillsynsmyndighets beslut om föreläggande som förenats med föreläggande som har förenats vite enligt 25 § första stycket och med vite enligt 25 § och beslut om Boverkets beslut om rättelse enligt rättelse enligt 20 § får överklagas 20 § får överklagas hos allmän hos allmän förvaltningsdomstol. förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. överklagande till kammarrätt.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012.

2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för sådana energideklarationer som har utfärdats före den 1 juli 2012.

3. En energideklaration som har utfärdats för en byggnad före den 1 juli 2012 och som inte är äldre än tio år får användas för att uppfylla kraven i denna lag.

22.2¶Föörslag till lagg om ändringg i lagen (20006:985) omm energideklarattion för bygggnader

Härigenom föreskrivs attt 5 § lagen (22006:985) omm energideklaaration fför byggnader ska ha följande lydelse.

LLydelse enligt lagförslag 2.11 Föreslagen lydeelse

5 §

Den som äger en byggnadd ska se till attt det alltid finnns en energiddeklaration uppprättad för byyggnaden om

1. en total användbar ggolvarea 11. en total annvändbar gollvarea ppå över 500 kkvadratmeter i bygg- på över 250 kvaadratmeter i bbyggnnaden ofta bessöks av allmäänheten, nadden ofta besökks av allmänhheten, eeller elleer

2. byggnadeen eller en del av byggnadenn upplåts medd nyttjanderättt. Regeringen eller den mynndighet som reegeringen besttämmer får

mmeddela föreskkrifter om berräkning av total användbar golvarea.

Denna lag trräder i kraft deen 1 juli 2015.

3¶Ärenndet och deess berednning

En oomarbetad verrsion av EU-ddirektivet om byggnaders eenergiprestanda träddde i kraft undder våren 2010 . Mot bakkgrund av ommarbetningen av direkktivet såväl ssom av ett bredare behovv av att se övver hur energgidekllarationssystemmet fungerarr beslutade regeringen att uppdra åt Boverket att i sammarbete med Statens energgimyndighet ((Energimyndiighetenn) och Styrelsen för ackrreditering ochh teknisk konntroll (Swedaac) analyysera hur änddringarna i dirrektivet kan ggenomföras occh hur systemmet medd energideklarrationer kan uutvecklas och förbättras ävven i avseenden som inte följer av ändringar i diirektivet.

Booverket rappoorterade dettaa uppdrag denn 3 septembeer 2010 genoom rappporten EU-direektivet om bygggnaders energiprestanda – konsekvensser och behov av förändringaar i det svenska reggelverket (ddnr N2010/5746/E). EEn sammanfatttning av rappoorten finns i bbilaga 1.

Enn arbetsgrupp inom Regerinngskansliet haar, mot bakgruund av myndiighetenns rapport, utvecklat föörslag och bedömningar om hur ddet omaarbetade direkktivet ska geenomföras i svensk rätt samt om viiss utveeckling av syystemet med energideklarrationer. Arbetsgruppen hhar redoovisat sina beddömningar i een promemorria. Promemorrians lagförslag finnss i bilaga 2. PPromemorian har remissbehhandlats. En föförteckning övver remiissinstansernaa finns i bilagga 3. En sammmanställning av remissvaren finnss tillgänglig ii Näringsdepaartementet (dnnr N/2011/56000/E). Näringgsdepaartementet harr även tagit ffram en komppletterande prromemoria soom har remissbehanddlats. En förrteckning öveer remissinstaanserna finnss i bilagga 3. En sammmanställning aav remissvareen finns tillgännglig i Näringgsdepaartementet (dnnr N/2012/1933/RS).

Frrågan om gennomförande avv direktivets aartikel 9 om nnära-nollenerggibygggnader behanndlas i en säärskild promeemoria som NNäringsdeparttemenntet har tagit ffram. Promemmorian i frågaa innehåller iinga förslag ttill förfaattningsändrinngar och någoon lagrådsbehhandling krävvs därför intee i dennna del.

.

1 Euroopaparlamentets och rådets direktiiv 2010/31/EU avv den 19 maj 2010 om byggnaderss energgiprestanda (EUT L 153, 18.6.20100, s.13, Celex 320010L0031).

44¶Geenomgångg av det ommarbetade EEU-direktivet omm byggnadders energiiprestanda

Regeringenss bedömningg: Artiklarnaa 6, 12, 133 och 18 i det omarbetade direktivet krääver författninngsändringar. Några ytterliigare författningsäändringar behöövs inte med aanledning av ddirektivet.

AArtikelgenommgång

EEuropaparlammentets och råddets direktiv 22010/31/EU aav den 19 maj 2010 oom byggnaderrs energiprestaanda (omarbetning) benämnmns nedan direektivet eeller det omarrbetade direkttivet. Detta diirektiv utgör en omarbetniing av ddet tidigare diirektivet 2002/91/EG om byyggnaders eneergiprestanda . När hhänvisningar görs till deetta ursprunggliga direktivv nedan annvänds bbenämningen 2002 års direkktiv.

Nedan följeer en övergrippande genomgång av de aartiklar i direektivet ssom ålägger medlemsstateerna förplikteelser. Samtiddigt redovisas hur SSverige har geenomfört eller avser att geenomföra förppliktelserna i direktivet. Direktiveet i sin helhet återfinns i billaga 5.

De artiklar ssom kräver änndringar i det svenska regellverket är artikklarna 66, 12, 13 och 18. Även artikel 9 kan kommma att motivvera ändringarr i det ssvenska regelvverket. Regeringens bedömmning är emelllertid att direektivet inte ställer kraav på omedellbara förändrinngar och därfför presenteraas inte ssådana förslagg i denna lagråådsremiss.

Begreppet eenergicertifikaat som använnds i direktivvet benämns i den ssvenska lagstiiftningen enerrgideklaration. I texten i deenna lagrådsrremiss aanvänds ordet energideklaraation genomgåående utom nnär direkta citaat från ddirektivets texxt görs.

AArtikel 1 Syftte

FFörändringarnna i den förstta artikeln hanndlar till storr del om ändrringar ssom specificerras i de efterrföljande artikklarna. Bland annat framgåår det ssåledes i artikel 1 att prestaandakrav vid rrenovering intte längre begrränsas till större bygggnader och attt det ställs kraav på nationellla planer för aatt öka aantalet nära-noollenergibyggnader.

Av artikel 1.3 framgår attt de krav som direktivet stääller är minimmikrav. DDetta hindrar alltså inte mmedlemsstaterna från att bbehålla eller iinföra ssträngare kravv, förutsatt attt dessa är förrenliga med föfördraget. Sträängare kkrav ska anmäälas till kommmissionen.

Det kan konnstateras att svvensk lagstiftnning i vissa avvseenden redaan har ssträngare kravv än vad det omarbetade ddirektivet krävver. Enligt svvenska rregler är det exxempelvis mööjligt att ställaa energikrav viid alla ändringgar av bbyggnader, intte bara vid stöörre renoverinngar. Vidare tiillämpas i visssa fall ssträngare kravv i energidekklarationslagsttiftningen. Dee strängare kkraven kkommer att annmälas till kommmissionen.

2 Europaparlamenntets och rådets diirektiv 2002/91/EEG av den 16 deceember 2002 om bbyggnaders energgiprestanda (EGT L 1, 4.1.2003, s. 65, Celex 320022L0091).

Artikel 2 Definitioner

Artikel 2 i det omarbetade direktivet definierar 20 begrepp som sedan används i direktivets text. Begrepp och definitioner kommenteras nedan i samband med de artiklar där de används.

Artikel 3 Antagande av en metod för beräkning av byggnaders energ prestanda

Artikeln anger att medlemsstaterna ska anta en metod för att beräkna energiprestanda i enlighet med bilaga I till direktivet. Att en sådan metod ska antas framgick redan av 2002 års direktiv (artikel 3) vilket har genomförts i svensk rätt. När det gäller det svenska byggregelverket återfinns de närmare bestämmelserna om byggnaders energiprestanda i Boverkets byggregler. De materiella förändringar som framgår av bilagan kommenteras närmare nedan.

I 2002 års direktiv angavs i artikel 3 att en byggnads energiprestanda ska uttryckas på ett klart sätt och får innehålla en indikator för koldioxidutsläpp. Någon motsvarande formulering om indikator för koldioxidutsläpp finns inte i det omarbetade direktivet, något som medför en möjlighet till regelförenkling. Med dagens regelverk ska det anges i Boverkets elektroniska deklarationsformulär om energiexpertens åtgärdsförslag har en positiv effekt på CO2-utsläppen. Dessa uppgifter begärs in med stöd av 8 § Boverkets föreskrifter och allmänna råd om energideklaration för byggnader (BFS 2007:4).

Uppgiften om att indikatorer för energiprestanda får innehålla uppgifter om CO2-påverkan kan utgå från deklarationsformuläret. Formuläret kan därför förenklas och det innebär en regelförenkling. Dessutom underlättar det för energiexperterna som har haft svårt att hitta modeller för beräkning av CO2.

Artikel 4 Fastställande av minimikrav på energiprestanda

Artikel 4 introducerar flera uttryck och innehåller en mängd definitioner. Dessutom innehåller artikel 4.2 d ett antal undantag från minimikrav på energiprestanda som medlemsstaterna har rätt att tillämpa.

Artikel 4.1

Första stycket

Uttrycket kostnadsoptimal nivå (definierat i artikel 2.14) introduceras. Se kommentar vid artikel 5.

Minimikrav för energiprestanda för byggnader eller byggnadsenheter ska anges i de nationella byggkraven. Med byggnadsenhet menas enligt artikel 2.8 en del, våning eller lägenhet inom en byggnad som är konstruerad eller ombyggd för att användas som en separat enhet. Uttrycket byggnadsenhet har inte definierats i svensk lagstiftning. I avsnitt 5.2.5 redovisas dock att definitionen av byggnad innefattar det som avses med byggnadsenhet i direktivet. Svensk bygglagstiftning

anger minimikrav på energiprestanda för byggnaden som helhet, vilket även inkluderar alla däri ingående byggnadsdelar.

Allmänt kan konstateras att Sverige redan i sak uppfyller kraven som anges i denna artikel i direktivet.

Andra stycket

Minimikrav ska införas för byggnadselement (fönster, dörrar etc.) som ingår i klimatskalet och som i betydande grad påverkar klimatskalets energiprestanda när de byts ut eller utrustas med nya delar i syfte att nå kostnadsoptimala nivåer. Med byggnadselement avses enligt definitionen i artikel 2.9 ett byggnadsinstallationssystem eller en komponent i klimatskalet. Dessa krav gäller i befintlig bebyggelse. Genom befintliga normgivningsbemyndiganden i plan- och byggförordningen (2011:338), PBF, kan Boverket meddela de föreskrifter som behövs för tillämpningen av bestämmelserna om energihushållning i 3 kap. 14 och 15 §§ PBF och hur dessa egenskapskrav ska uppfyllas vid ändring av en byggnad i 8 kap. 5 § plan- och bygglagen (2010:900) och 3 kap. 22 § PBF (2011:338).

Femte stycket

Det förtydligas i detta stycke att det inte finns någon skyldighet att införa minimikrav för energiprestanda om dessa krav inte är kostnadseffektiva med hänsyn till den uppskattade ekonomiska livslängden.

Artikel 4.2

Monument ingår inte längre bland möjliga undantag från energideklarationsplikt. Det kräver inte någon svensk författningsändring.

Enligt artikel 4.2 d får undantag från minimikrav avseende byggnaders eller byggnadsenheters energiprestanda göras för bostadshus som används eller är avsedda för användning mindre än fyra månader per år. Detta undantag återfanns redan i 2002 års direktiv. Vid genomförandet av det direktivet bedömde regeringen att direktivets formulering tog sikte på bostadsbyggnader som används i begränsad utsträckning och som därför representerar en liten energianvändning. Regeringen bedömde mot den bakgrunden att det var rimligt att undanta fritidshus med högst två bostäder (prop. 2005/06:145 s. 67). Som ett underlag för regeringens bedömning fanns bl.a. en undersökning av det svenska fritidshusbeståndet och dess energianvändning. I artikel 4.2 d finns nu även en ny alternativ undantagsmöjlighet för bostadshus som används eller är avsedda för användning under en begränsad del av året motsvarande en energianvändning som beräknas vara mindre än 25 procent av vad som skulle vara fallet vid helårsanvändning.

Det har inte gjorts någon undersökning av det svenska fritidshusbeståndet och dess energianvändning under senare år. En sådan undersökning skulle utgöra ett betydelsefullt underlag för en bedömning av förutsättningarna för och behovet av att göra ändringar i det svenska regelverket på grund av artikel 4.2 d. Regeringen återkommer därför i

frågan efter att ett sådant underlag har tagits fram. De regler som kan beröras av eventuella ändringar finns i föreskrifter på förordningsnivå.

Artikel 5 Beräkning av kostnadsoptimala nivåer för minimikrav avseende energiprestanda

Artikel 5 handlar om den ram för jämförbara beräkningsmetoder som kommissionen ska ta fram senast den 30 juni 2011.

Enligt artikeln krävs att medlemsstater ska beräkna kostnadsoptimala nivåer för minimikrav avseende energiprestanda med hjälp av ramen för jämförbara beräkningsmetoder och relevanta parametrar, exempelvis klimatförhållanden, och jämföra resultaten av denna beräkning med de minimikrav avseende energiprestanda som medlemsstaten har fastställt på nationell nivå. Medlemsstaterna ska rapportera till EU-kommissionen alla indata och antaganden som använts för dessa beräkningar såväl som resultaten av beräkningarna. Medlemsstaterna ska överlämna sådana rapporter till kommissionen med jämna mellanrum som inte får överstiga fem år och den första rapporten ska överlämnas senast den 30 juni 2012.

Ifall resultaten av jämförelsen ovan visar att de nationellt ställda minimikraven på energiprestanda är betydligt mindre energieffektiva än de kostnadsoptimala kravnivåer på energiprestanda som ramen för jämförbara beräkningsmetoder anger ska den berörda medlemsstaten skriftligen motivera detta för EU-kommissionen. I den utsträckning skillnaden inte kan motiveras, ska medlemsstaten ange en plan innehållande lämpliga åtgärder för att betydligt minska skillnaden. En sådan justering ska göras senast i samband med den regelbundna översyn av minimikraven på energiprestanda som medlemsstaterna ska göra enligt artikel 4.1, med intervall som inte får överstiga fem år.

Enligt artikeln ska Europeiska kommissionen anta en delegerad akt om ramen för jämförbara beräkningsmetoder senast den 30 juni 2011. Arbetet har försenats och kommissionen har först den 17 januari 2012 beslutat och offentliggjort den delegerade akten.

Artikel 5 ställer inte i nuläget några krav på förändringar i nationell lagstiftning. De beräkningar och rapporteringar som ska göras enligt artikeln kommer att göras av berörda myndigheter.

Artikel 6 Nya byggnader

Artikel 6 innehåller förändringar som ställer krav på ändringar i lagen (2006:985) om energideklaration för byggnader.

Alla byggnader ska redovisa ”analys av alternativa energisystem”. Det innebär – i förhållande till krav som redan gäller enligt 2002 års direktiv – att krav på analys av ytterligare ett antal byggnader på mindre än 1 000 kvadratmeter tillkommer. Administrationen av sådana redovisningar kommer sannolikt att öka i svenska kommuner. Någon ändring i den svenska bygglagstiftningen behövs inte eftersom det redan i dag föreskrivs i PBL att en åtgärd som kräver lov eller anmälan inte får påbörjas förrän byggnadsnämnden har givit startbesked (10 kap 3 §). Det är ett krav för byggnadsnämndens startbesked att en redovisning av alternativa energiförsörjningssystem har visats upp för nämnden, om en sådan redo-

visning krävs enligt 23 § lagen om energideklaration för byggnader. Däremot krävs en ändring i den sistnämnda lagen. Lagtextförslag finns i avsnitt 2. Överväganden finns i avsnitt 5.1.4.

Artikel 6.1

Krav på utredning av tillgängliga högeffektiva alternativa energisystem införs för alla nya byggnader. Enligt 2002 års direktiv gällde motsvarande krav enbart för byggnader med större total användbar golvyta än 1 000 kvadratmeter. Det kravet har genomförts i 23 § lagen om energideklaration för byggnader. Den där angivna areagränsen måste således utgå för att uppfylla kraven i det omarbetade direktivet. Lagtextförslag finns i avsnitt 2. Överväganden finns i avsnitt 5.1.4.

Artikel 6.1 a–c

I direktivet har beteckningarna ändrats för de fyra alternativa energisystemen. Kombinerad värme- och elproduktion kallas nu kraftvärme (se definition i artikel 2.13) och fjärrvärme eller fjärrkyla har ändrats till fjärr-/närvärme eller fjärr-/närkyla, särskilt om den helt eller delvis baseras på energi från förnybara energikällor” (se definition i artikel 2.19). Beteckningar för de alternativa energisystem som ska utredas finns inte i lagen om energideklaration för byggnader. Beteckningarna kan dock få betydelse när föreskrifter om utredning av alternativa energisystem ska meddelas på lägre nivå än lag med stöd av det normgivningsbemyndigande som föreslås i denna lagrådsremiss. Lagtextförslag finns i avsnitt 2. Överväganden finns i avsnitt 5.1.4.

Artikel 6.2.

Av artikeln framgår att krav införs på dokumentation av analys av alternativa system i alla nya byggnader.

Någon svensk regeländring behövs inte till följd av denna förändring eftersom ett sådant krav redan finns i 10 kap. 23 § 4 PBL.

Artikel 6.3

Formuleringarna i direktivet gör det möjligt att analysera alternativa system för enskilda byggnader, för grupper av byggnader eller för gemensamma typer av byggnader i samma område. Analys av fjärrvärme- eller fjärrkylsystem får göras för alla byggnader som är anslutna till samma system i området. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreslås få bemyndigande att meddela föreskrifter om vilka alternativa energisystem som ska utredas när en byggnad uppförs och om undantag från sådan utredning. Lagtextförslag finns i avsnitt 2. Överväganden finns i avsnitt 5.1.4.

Artikel 7 Befintliga byggnader

En nyhet i direktivet är att krav nu ställs avseende alla byggnader som genomgår en större renovering (jämför artikel 2.10). Medlemsstaterna ska säkerställa att energiprestanda för byggnaden eller den renoverade delen av denna förbättras så att de uppfyller minimikrav avseende energiprestanda i den mån det är tekniskt, funktionellt och ekonomiskt genomförbart. Artikel 7 ger medlemsstaterna möjlighet att ställa energikrav på byggnadsenheter. Kraven kan ställas på den renoverade byggnaden eller på den renoverade byggnadsenheten i dess helhet. Dessutom, eller alternativt, kan kraven ställas på de renoverade byggnadselementen.

I 2002 års direktiv gällde motsvarande krav enbart byggnader med en golvarea på minst 1 000 kvadratmeter, en gräns som alltså nu utgår. Att detta tröskelvärde försvinner ur artikeln ställer inte krav på någon svensk regeländring eftersom det saknas någon sådan gräns i svensk befintlig bygglagstiftning.

I det svenska byggregelverket ställs redan i dag förbättringskrav när det gäller energieffektivisering vid alla ändringar av en befintlig byggnad och inte bara vid större renoveringar (se 8 kap. 2 och 5 §§ PBL och 3 kap. 22 § PBF). Vid ombyggnad (se definition i 1 kap. 4 § PBL) gäller kraven för hela byggnaden eller, om detta inte är rimligt, den betydande och avgränsbara del av byggnaden som påtagligt förnyas genom ombyggnaden (8 kap. 2 § 2 PBL). Vid annan ändring av en byggnad än ombyggnad gäller kraven i fråga om ändringen (8 kap. 2 § 3 PBL).

Vid ändring av en byggnad får kraven anpassas och avsteg från kraven göras med hänsyn till ändringens omfattning samt med hänsyn till byggnadens förutsättningar och till bestämmelserna om varsamhet och förbud mot förvanskning (8 kap. 7 § PBL). Att det i begreppet ”byggnadens förutsättningar” även ligger en ekonomisk aspekt framgår entydigt av förarbetena till plan- och bygglagen (prop. 1985/86:1). Det framgår även av senare förarbetsuttalanden (prop. 2009/10:170) att lagstiftaren inte har eftersträvat några förändringar i detta avseende.

Boverkets byggregler gäller sedan 1 januari 2012 även för ändring av byggnader. Enligt 10 kap. 3 § 7 och 4 § PBF får Boverket meddela de föreskrifter som behövs för tillämpningen av bestämmelserna om egenskapskrav avseende energihushållning och värmeisolering i 3 kap. 14 och 15 §§ samt uppfyllandet av egenskapskraven i 8 kap. 5 § PBL och 3 kap. 22 § PBF. Med stöd av dessa normgivningsbemyndiganden kan Boverket meddela behövliga föreskrifter i fråga om att sådana högeffektiva alternativa system som avses i artikel 6.1 ska övervägas och beaktas, vid större renovering av en byggnad i den mån det är tekniskt, funktionellt och ekonomiskt genomförbart.

Enligt artikeln ska medlemsstaterna dessutom vidta nödvändiga åtgärder för att se till att energiprestanda för ett byggnadselement som utgör en del av ett klimatskal, och som i betydande grad påverkar klimatskalets energiprestanda, uppfyller minimikraven avseende energiprestanda när byggnadselementet utrustas med nya delar eller byts ut. Detta ska göras i den mån det är tekniskt, funktionellt och ekonomiskt genomförbart. De föreskrifter som Boverket har tagit fram med stöd av befintliga normgivningsbemyndiganden i PBF innehåller bestämmelser

om krav på enskilda byggelement (tak, vägg, golv, fönster, ytterdörr) då energiprestandakraven inte uppfylls efter genomförda ändringar.

Artikel 7 innehåller också ett förtydligande av medlemsstaternas främjandeåtgärder i fråga om byggnader som genomgår en större renovering. Medlemsstaterna ska då främja att högeffektiva alternativa energisystem (jämför artikel 6.1) övervägs och beaktas i den mån det är tekniskt, funktionellt och ekonomiskt genomförbart. Att medlemsstaterna ska främja att högeffektiva alternativa energisystem övervägs och beaktas tillgodoses genom Energimyndighetens informationsinsatser och arbete i nätverk där bygg- och fastighetssektor ingår och som syftar till att främja energieffektiva renoveringar.

Sammantaget kan det konstateras att omarbetningarna i denna artikel inte leder till något behov av svenska regeländringar på lag- och förordningsnivå. De tillämpningsregler som gäller vid ändring av befintliga byggnader återfinns i Regelsamling för byggande, BBR 2012, och uppfyller direktivets krav att ställa minimikrav på energiprestanda.

Artikel 8 Byggnaders installationssystem

Artikel 8.1

I artikeln anges att medlemsstaterna ska ställa systemkrav på total energiprestanda, korrekt installation samt lämplig dimensionering, justering och kontroll för installationssystem som installeras i befintliga byggnader. Kraven får även tillämpas vid nybyggnad.

Systemkrav ska fastställas för nya installationssystem, för installationssystem som byts ut och som utrustas med nya delar och de ska tillämpas i den mån det är tekniskt, funktionellt och ekonomiskt genomförbart. Systemkraven ska åtminstone omfatta system för värme, varmvatten, luftkonditionering och stora ventilationssystem, eller en kombination av sådana.

Enligt 3 kap. 14 § PBF krävs att byggnadsverk och deras installationer för uppvärmning, kylning och ventilation ska vara projekterade och utförda på ett sådant sätt att den mängd energi som med hänsyn till klimatförhållandena på platsen behövs för användandet är liten och värmekomforten för brukarna tillfredsställande. Vidare ska enligt 3 kap. 15 § PBF byggnader som innehåller bostäder eller lokaler och deras installationer för uppvärmning, kylning och ventilation ha särskilt goda egenskaper när det gäller hushållning med elenergi. Dessa nybyggnadskrav gäller som huvudregel även vid ändring av befintliga byggnader (8 kap. 5 § PBL och 3 kap. 22 § PBF).

I avsnitt 9 i Boverkets byggregler finns det bestämmelser om total energianvändning för den nya byggnaden eller den tillbyggda delen, inklusive installationer, krav på värme, kyl- och luftbehandlingsinstallationer, styr- och reglersystem samt effektiv elanvändning. Boverket arbetar med att i sina byggregler införa även föreskrifter om krav vid ändring av byggnader.

Svensk bygglagstiftning ställer som huvudregel krav på förbättringar av energihushållning vid alla ändringar av en befintlig byggnad. Systemkrav som avses i det omarbetade direktivet ställs i Sverige även vid nybyggnad, via maximalt tillåten energianvändning respektive tillåten 19

installerad effekt vid eluppvärmning. Dessutom ställs förbättringskrav upp till nybyggnadsnivå vid alla ändringar av en befintlig byggnad. I Boverkets byggregler, BBR 2011 finns energikrav på miniminivåer på det sätt som krävs i artiklarna 7 och 8.

Formuleringarna i artikel 8.1. bedöms inte leda till några svenska regeländringar på lag eller förordningsnivå. eftersom Boverket redan har bemyndigande enligt 10 kap. PBF att meddela föreskrifter om aktuella egenskapskrav vid ändring av befintliga byggnader.

Artikel 8.2

Medlemsstaterna ska främja att system med smarta mätare införs när en byggnad uppförs samt vid större renoveringar. Medlemsstaterna får dessutom i lämpliga fall främja användningen av aktiva styrsystem.

Frågan om smarta mätare har senast berörts i regeringens proposition Stärkt konsumentroll för utvecklad elmarknad och uthålligt energisystem (prop. 2010/11:153) på följande sätt. I propositionen konstateras att i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och naturgas föreskrivs att senast år 2020 ska 80 procent av konsumenterna ha smarta elmätare med intelligenta mätsystem. I propositionen konstateras att det är regeringens uppfattning att Sverige för närvarande uppfyller kraven i denna del av direktivet om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas och el genom införandet av en reform om månadsvis avläsning av elförbrukning. I den aktuella propositionen föreslår regeringen vidare att elkonsumenterna genom timvis mätning av elförbrukningen ska ges ökade möjligheter att påverka sina elkostnader. Inriktningen i det fortsatta arbetet ska vara att allt fler elkonsumenter ska få sin elförbrukning timmätt och att det stora flertalet elkonsumenter bör få sin elförbrukning timmätt på längre sikt. Ett första steg i denna riktning ska vara att förbättra möjligheterna för elkonsumenter att kunna välja att få sin elförbrukning timmätt. Propositionen innehåller inget lagförslag i denna fråga. Däremot aviseras att regeringen ska återkomma med ett förslag som ska säkerställa att byte till timmätning ska kunna ske utan någon merkostnad för konsumenten. Detta är ett exempel på hur den svenska regeringen kontinuerligt arbetar och avser att fortsätta arbeta för att främja system med smarta mätare.

När det gäller aktiva styrsystem krävs enligt Boverkets byggregler att ”värme-, kyl- och luftbehandlingsinstallationer ska förses med automatiskt verkande reglerutrustning så att tillförsel av värme och kyla regleras efter effektbehov i förhållande till ute- och inneklimatet samt byggnadens avsedda användning.” Mot denna bakgrund kan det konstateras att aktiva styrsystem redan i dag främjas i svenskt regelverk.

Sammantaget bedöms att Sverige uppfyller direktivets krav på att främja system med smarta mätare genom ovan redovisade åtgärder.

Artikel 9 Nära-nollenergibyggnader

Artikel 9.1 a

Alla nya byggnader ska senast vid utgången av 2020 vara näranollenergibyggnader (definition i artikel 2.2 ).

Artikel 9.1 b

Vid utgången av 2018 ska nya byggnader som används och ägs av offentliga myndigheter vara nära-nollenergibyggnader.

Artikel 9.1. andra stycket

Medlemsländerna ska ta fram planer för att öka antalet näranollenergibyggnader (se artikel 9.3). De planer som tas fram får innehålla differentierade mål beroende på byggnadskategori.

Artikel 9.2

Genom att följa de bästa exemplen inom den offentliga sektorn, ska medlemsstaterna utforma politik och vidta åtgärder, till exempel formulera mål, för att stimulera till att byggnader som renoveras omvandlas till nära-nollenergibyggnader. Kommissionen ska informeras om detta i de nationella planerna enligt 9.1. Enligt artikel 28 ska artikel 9 tillämpas senast 9 januari 2013.

Artikel 9.3

De nationella planerna ska sammanfattningsvis innehålla

a) praktisk tillämpning av definitionen av nära-nollenergibyggnader, b) etappmål 2015 för förbättringar av energiprestanda för nya

byggnader, samt

c) information om olika åtgärder som vidtas för att främja näranollenergibyggnader.

Den praktiska tillämpningen av definitionen av näranollenergibyggnader förutsätts avspegla nationella, regionala och lokala förhållanden och innehålla en numerisk indikator för primärenergianvändning i kWh/m och år.

De underliggande faktorer som används för att fastställa primärenergianvändning får grundas på nationella eller regionala årsgenomsnittsvärden och ta hänsyn till relevanta europeiska standarder.

Artikel 9.4

Kommissionen ska utvärdera de nationella planerna och framförallt om de planerade åtgärderna är adekvata i förhållande till målen för direktivet. Vid behov kan kommissionen begära kompletteringar av medlemsstaterna som även får föreslå ändringar inom nio månader.

Artikel 9.5

Senast den 31 december 2012 och därefter vart tredje år ska kommissionen lämna en rapport om framstegen när det gäller att öka antalet nära- nollenergibyggnader.

Artikel 9.6

Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa krav på näranollenergibyggnader enligt 9.1 i specifika och berättigade fall om kostnadsnyttoanalysen med hänsyn till byggnadens beräknade livslängd utfaller negativt. Kommissionen ska informeras om principerna i ett sådant regelsystem.

Artikeln ställer inte krav på några omedelbara ändringar i det svenska regelverket för byggnader. Därför redovisas inga förslag till ändringar i denna lagrådsremiss. Förslag och bedömningar avseende hur artikel 9 ska genomföras i Sverige har remitteras i en separat promemoria och regeringens ställningstagande i frågan kommer att redovisas i en proposition till riksdagen denna vår.

Artikel 10 Ekonomiska incitament och marknadshinder

Artikel 10 berör ekonomiska incitament. I skäl 13 i ingressen till direktivet förtydligas att incitament inte ska tolkas som att det utgörs av statligt stöd: ”Detta direktiv påverkar inte artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Begreppet incitament, som används i detta direktiv bör därför inte tolkas som om det utgörs av statligt stöd.”

Artikel 10.1

Artikeln framhåller betydelsen av lämplig finansiering och andra instrument för att driva på förbättringen av byggnaders energiprestanda. Medlemsstaterna ska mot bakgrund av nationella förhållanden ta ställning till de mest relevanta av dessa instrument.

Artikel 10.2

Senast den 30 juni 2011 ska medlemsländerna ha förtecknat andra existerande eller föreslagna åtgärder och instrument än vad som krävs enligt detta direktiv, men som främjar dess mål. Förteckningen ska uppdateras vart tredje år och kommissionen ska underrättas om den. Underrättandet kan ske genom infogande i handlingsplaner för energieffektivitet enligt direktivet om effektiv slutanvändning av energi och om energitjänster (2006/32/EG).

I punkterna 10.3-10.5 beskrivs närmare kommissionens ansvar och förslagsrätt. Enligt punkt 10.6 ska energiprestandans kostnadsoptimala nivåer beaktas när incitament ges för byggande eller större renovering av

byggnader. Trots det får medlemsstaterna ge incitament som går utöver de kostnadsoptimala nivåerna, enligt punkt 7.

Regeringen beslutade den 30 juni 2011 om en nationell handlingsplan för energieffektivisering som överlämnades till kommissionen samma dag (regeringsbeslut nr I 13, dnr N2010/6219/E och N2011/1506/E). I denna handlingsplan återfinns den information som enligt artikeln ska förtecknas och lämnas till kommissionen. En första rapportering enligt denna artikel har således redan skett. Handlingsplanen finns tillgänglig i Näringsdepartementet.

Artikel 11 Energicertifikat

Artikel 11.1

Energideklarationen ska innehålla uppgifter om byggnadens energiprestanda och referensvärden såsom minimikrav avseende energiprestanda. Därutöver kan ytterligare uppgifter ingå, till exempel andelen förnybar energi i den totala energianvändningen.

Artikel 11.2

Rekommendationerna ska avse kostnadsoptimala eller kostnadseffektiva förbättringsförslag, såvida det inte saknas en rimlig förbättringspotential i jämförelse med de gällande kraven på energiprestanda.

Artikel 11.3

Rekommendationerna kan innehålla en uppskattning av återbetalningsperioder eller kostnader och intäkter under byggnadens ekonomiska livscykel.

Artikel 11.4

Energideklarationen ska kunna ge ägaren eller hyresgästen en indikation om var man kan finna mer detaljerad information, inbegripet bland annat kostnadseffektivitet. Utvärdering av kostnadseffektivitet ska grundas på standardvillkor.

Artikel 11.5

I punkten anges att medlemsstaterna ska uppmuntra att offentliga myndigheter beaktar den ledande roll de bör spela avseende byggnaders energiprestanda, bland annat genom att genomföra de rekommendationer som lämnas i energideklarationerna.

Artikel 11.6

Av artikeln framgår att utfärdandet av en energideklaration för en byggnadsenhet får grundas på en gemensam deklaration för hela

byggnaden eller bedömning av en annan representativ byggnadsenhet med samma energirelevanta egenskaper i samma byggnad.

Artikel 11.7

I artikeln anges att energideklaration för enfamiljshus får grunda sig på en annan representativ byggnad om överensstämmelsen kan garanteras av energiexperten som gör deklarationen.

Artikel 11.9

I artikeln anges att kommissionen ska anta ett ”frivilligt certifieringssystem för andra byggnader än bostäder”. Medlemsstaterna uppmanas att erkänna detta.

Det svenska energideklarationssystemet uppfyller väsentligen de krav som ställs upp i artikeln. Omarbetningarna av artikel 11 kräver således inte några författningsändringar på lag eller förordningsnivå i Sverige. Den möjlighet som anges i artikel 11.6 att en energideklaration för en byggnadsenhet får grunda sig på bedömningen av en annan representativ byggnadsenhet med samma energirelevanta egenskaper i samma byggnad kommer att genomföras genom de undantag från kravet på besiktning som regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreslås få bemyndigande att meddela föreskrifter om. Detsamma gäller motsvarande möjlighet för enfamiljshus som finns i artikel 11.7. Övervägandena finns i avsnitt 5.2.1.

De eventuella justeringsbehov som i övrigt kan uppstå på grund av ändringarna i artikeln kan göras med stöd av det normgivningsbemyndigande som Boverket har i dag. Enligt de befintliga svenska reglerna gäller följande. I energideklarationsformuläret ska man ange kostnaden för sparad kilowattimme. I vägledningen till formuläret ges en hänvisning till webbplatsen http://www.EDkalkyl.se där detta beskrivs. I sammanfattningen av energideklarationen som ska anslås i byggnaden ska det anges var man kan hitta mer information. Beträffande utvärdering av kostnadseffektivitet grundat på standardvillkor kan följande konstateras. Rekommendationerna till effektiviseringsåtgärder i energideklarationen ska dels omfatta s.k. ”passa-på-åtgärder”, vilket innebär sådana åtgärder som vidtas i samband med en större renovering av klimatskalet eller installationssystemet, dels åtgärder som vidtas utan sådana samband. Kostnaderna för de rekommenderade åtgärderna bör då rimligen skilja sig åt beroende på om exempelvis en byggnadsställning behövs enbart för en energieffektiviseringsåtgärd eller om kostnaderna för den kan fördelas även på andra åtgärder.

I sammanhanget kan det också noteras att vissa åtgärder kräver tillstånd från kommunala byggnadsnämnder. Det förekommer att sådana tillstånd villkoras med följdkrav att andra åtgärder än själva energieffektiviseringsåtgärden ska vidtas. Detta är ett viktigt skäl till att rekommendationer till energieffektiviserande åtgärder måste ges med beaktande av byggnadens funktionalitet som helhet.

Artikel 12 Utfärdande av energicertifikat

Artikel 12.1 a

Fortsatt krav på deklaration av alla nya byggnader och sådana som säljs eller hyrs ut (ingen ändring mot tidigare).

Artikel 12.1 b

Medlemsstaterna ska från och med den 9 januari 2013 se till att energideklarationer utfärdas för byggnader med total användbar golvyta på över 500 kvadratmeter som utnyttjas av en myndighet och ofta besöks av allmänheten. Efter 9 juli 2015 ska areagränsen sänkas ytterligare till 250 kvadratmeter.

Artikel 12.2

Medlemsstaten ska införa regler om att energideklarationen ska visas upp för den presumtiva köparen eller nya hyresgästen när byggnader byggs, säljs eller hyrs ut. Energideklarationen ska sedan överlämnas till den nya hyresgästen eller köparen.

Artikel 12.3

Om byggnaden säljs eller hyrs ut innan den är färdigbyggd får undantag göras och medlemsstaterna kan i stället kräva att säljaren gör en bedömning av byggnadens framtida energiprestanda. Energicertifikatet ska då utfärdas senast när byggnaden är färdigbyggd (jfr avsnitt 5.2.5).

Artikel 12.4

Medlemsstaterna ska kräva att energiprestandaindikatorn i energideklarationen för byggnaden eller byggnadsenheten ska anges i annonseringen i kommersiella medier när byggnader eller byggnadsenheter som har en energideklaration bjuds ut till försäljning eller uthyrning:

Artikel 12.5 och 12.6 anger att bestämmelserna i artikel 12 ska genomföras i enlighet med tillämpliga nationella regler om ägande eller gemensam egendom och att medlemsstaterna får göra undantag från tillämpningen av punkterna 12.1, 12.2, 12.4 och 12.5 för sådana kategorier av byggnader som specificeras bland de generella undantagen från minimikrav på byggnaders energiprestanda i artikel 4.2.

Artikel 12.7

Formuleringen i artikel 7.2 i 2002 års direktiv, om att syftet med energideklarationerna ska vara begränsat till att tillhandahålla information, har försvunnit ur artikeln.

Omarbetningen av artikel 12 i direktivet medför ändringar i lagen (2006:985) om energideklaration för byggnader och i förordningen

(2006:1592) om energideklaration för byggnader. Lagförslag finns i avsnitt 2. Övervägandena finns i avsnitten 5.1.1–5.1.3.

Artikel 13 Uppvisande av energicertifikat

Artikel 13.1

Energicertifikatet ska visas på en framträdande plats som är klart synlig för allmänheten i byggnader där en energideklaration har utfärdats enligt artikel 12.1, om byggnaden utnyttjas av offentliga myndigheter och ofta besöks av allmänheten.

Artikel 13.2

Energideklarationen ska även visas upp på en framträdande och för allmänheten väl synlig plats i andra lokaler än myndighetslokaler, som är över 500 kvadratmeter och som ofta besöks av allmänheten. Detta förutsatt att byggnaden har energideklarerats i enlighet med artikel 12.1.

I skäl 24 i ingressen till direktivet ges vägledning om vad avsikten är med artikel 13.1 och 13.2: Det anges att ”information om energiprestanda bör spridas bättre till allmänheten genom att energicertifikaten anslås tydligt, särskilt i byggnader av viss storlek som inhyser offentliga myndigheter eller som ofta besöks av allmänheten, exempelvis affärer och köpcentrum, snabbköp, restauranger, teatrar, banker och hotell”.

Omarbetningen av artikel 13 medför behov av ändring i lagen om energideklaration för byggnader och i förordningen om energideklaration för byggnader. Lagförslag finns i avsnitt 2. Övervägandena framgår av avsnitt 5.1.1.

Artikel 14 Inspektion av värmesystem

Artikel 14 handlar om inspektion av värmesystem. Denna fråga är inte reglerad i lag eller annan författning i Sverige utan genomförandet ingår i den verksamhet som bedrivs inom Energimyndigheten. Här handlar det således inte om någon förändring av regler utan om enbart en förändring i inriktningen för den verksamhet som myndigheten ska bedriva för att genomföra direktivets krav.

I 2002 års direktiv omfattade motsvarande artikel, artikel 8, inspektion av fossileldade värmepannor. Ett alternativ till inspektion angavs i punkten 8 b, nämligen rådgivning. Sverige har sedan 2002 års direktiv genomfördes valt rådgivningsalternativet och Energimyndigheten har således ansvarat för dessa insatser.

I det omarbetade direktivet utvidgas tillämpningsområdet för artikeln på så sätt att besiktningen avses omfatta tillgängliga delar av uppvärmningssystem, med betoning på system där de ingående pannorna har en nominell effekt på mer än 20 kW.

Artikel 14.1

I texten förklaras utvidgningen i tillämpningsområde från enbart värmepanna (definition i artikel 2.16) till de tillgängliga delarna av hela systemet som är kopplat till pannan. Krav på inspektion med vissa tidsintervall gäller pannor med en nominell effekt för uppvärmning av lokaler på mer än 20 kW.

Artikel 14.2 och 14.3

I punkterna behandlas tidsintervall för inspektioner. Artikel 14.3 handlar om värmesystem för pannor med en effekt över 100 kW och inspektionsintervall för sådana.

Artikel 14.4

Som alternativ till inspektioner kan medlemsstaterna välja att säkerställa att råd ges till användare av värmesystem. Råden ska avse utbyte av värmepanna, andra förändringar i värmesystemet och alternativa lösningar för att bedöma pannans effektivitet och om den är av lämplig storlek.

Om medlemsstaten väljer ett rådgivningsalternativ ska den senast den 30 juni 2011 lägga fram en rapport till kommissionen som visar att det är likvärdigt med inspektioner.

Sammantaget konstateras följande. Regeringen beslutade den 30 juni 2011 om en nationell handlingsplan för energieffektivisering som överlämnades till kommissionen samma dag (regeringsbeslut nr I 13, dnr N2010/6219/E och N2011/1506/E). I kapitel 6 i denna handlingsplan beskrivs på sidorna 64–80 de insatser som hittills gjorts för rådgivning avseende fossileldade pannor respektive inspektion av luftkonditioneringssystem. En detaljerad bedömning går således att finna i detta kapitel, från vilket ett utdrag har bifogats som bilaga 4 till denna lagrådsremiss.

Sammanfattningsvis bedöms att energikontoren tillsammans med de kommunala klimat- och energirådgivarna kan få en fortsatt och utökad roll när det gäller rådgivning om värmesystem i byggnader. Energimyndigheten kommer att ges det övergripande ansvaret att utforma och anpassa rådgivningen om byggnaders värmesystem på det sätt som anges i artikel 14 i EU-direktivet om byggnaders energiprestanda.

Artikel 15 Inspektion av luftkonditioneringssystem

Artikel 15 behandlar inspektion av luftkonditioneringsanläggningar. En nyhet i direktivets nuvarande utformning är att medlemsstaterna kan välja ett rådgivningsalternativ även för luftkonditioneringssystem. I punkt 15.4 anges villkoren för detta. Rådgivningen till användare ska omfatta information om utbyte och andra modifieringar av luftkonditioneringssystem (definition i artikel 2.15). Råden kan också vara att systemen ska inspekteras så att systemens effektivitet och storlek kan bedömas.

Om medlemsstaten väljer ett rådgivningsalternativ ska denna senast den 30 juni 2011 presentera en rapport till kommissionen som visar att informationsalternativet är likvärdigt med ”obligatoriska” inspektioner.

I den nationella handlingsplanen om energieffektivisering som nämndes ovan behandlades även insatser avseende luftkonditioneringssystem. För den detaljerade analysen hänvisas till bilaga 4. Sammanfattningsvis bedöms att förordning, föreskrifter och allmänna råd om funktionskontroll av ventilationssystem (OVK) innebär att luftkonditioneringssystem som ingår i ventilationssystem även fortsättningsvis kommer att inspekteras. Inspektionerna ska kompletteras med rådgivningsinsatser. Övergången till rådgivning medför att vissa bestämmelser i lagen om energideklaration för byggnader och i förordningen om energideklaration för byggnader behöver upphävas. Lagförslag finns i avsnitt 2. Övervägandena framgår av avsnitt 5.2.3.

Artikel 16 Rapporter om inspektion av värme- och luftkonditioneringssystem

Artikeln anger principer för hur rapportering ska ske efter inspektion av värme- och luftkonditioneringssystem. Med förslaget att välja rådgivning till användarna även när det gäller luftkonditioneringssystem blir artikeln inte tillämplig.

Artikel 17 Oberoende experter

I artikeln anges kriterier för de experter som ska energideklarera byggnader respektive inspektera värme- och luftkonditioneringssystem. De förändringar som har genomförts i artikeln i jämförelse med skrivningarna i 2002 års direktiv handlar om att experterna ska auktoriseras med beaktande av deras kompetens och att medlemsstaterna ska offentliggöra information om utbildning och auktorisering av experter.

Artikel 17 möjliggör regelförenklingar i svensk rätt, men det krävs inga förändringar.

I skäl 30 i ingressen står följande skrivet om experter: ”Medlemsstaterna bör ta hänsyn till Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer med avseende på ömsesidigt erkännande av professionella experter som behandlas i detta direktiv, och kommissionen bör fortsätta sina aktiviteter enligt programmet Intelligent energi Europa om riktlinjer och rekommendationer för normer för utbildning av sådana professionella experter.”

I den engelska versionen av direktivtexten anges att experterna ska vara ”qualified and/or accredited”, vilket i den svenska texten har översatts till kvalificerade och/eller auktoriserade. Förordning (EG) nr 765/2008 om bland annat ackreditering nämns inte i direktivet. I direktivet anges inte heller att avsikten skulle vara att kräva ackreditering av experter enligt EU-förordningens mening. Detta gäller oberoende av om man läser svensk, engelsk eller tysk språkversion av direktivet. Det engelska begreppet ”accreditation” är vidare än det svenska begreppet ackreditering. På tyska heter det ”Akkreditierung” i EU-förordning

765/2008, men i det nu aktuella direktivet används ”qualifizierte und/oder zugelassene fachleute” och i artikel 17 i direktivet används ”Unabhänginge Fachleüte”. Det system med ackrediterade kontrollorgan med minst en personcertifierad energiexpert som tillämpas i Sverige är fullt förenligt även med artikel 17 i direktivets nuvarande utformning. Kravet på ackreditering – med den snävare, mer specifika betydelse som gäller på svenska – går i själva verket längre än direktivet kräver, som framgått av den språkliga jämförelsen ovan. Utformningen av de befintliga svenska kraven har beskrivits mer utförligt i propositionen Nationellt program för energieffektivisering och energismart byggande (prop. 2005/06:145 s. 86 f.). För utländska experter gäller inte kravet på ackreditering utan de kan verka förutsatt att de uppfyller kraven i ett annat EU- eller EES-land.

Omarbetningen av direktivet kräver således inga författningsändringar. Sverige uppfyller även övriga krav som direktivet ställer på information, utbildning, kompetens och oberoende och förteckningar över experter och ackrediterade företag som erbjuder sådana tjänster. Däremot bedöms i denna lagrådsremiss att regelverket avseende experternas kompetens och oberoende bör ses över av andra skäl och att inriktningen bör vara att ackrediteringskravet avskaffas samt att förändrade regler bör träda i kraft i juli 2014. Lagförslag finns i avsnitt 2. Här bör emellertid noteras att de detaljerade kraven avseende experternas kompetens och oberoende inte regleras i lag utan i förordning och myndighetsföreskrifter. Regeringens överväganden framgår av avsnitt 5.2.4.

Artikel 18 Oberoende kontrollsystem

Artikel 18.1

I punkten anges att medlemsstaterna ska se till att det inrättas ett oberoende kontrollsystem för energideklarationer och (eventuella) besiktningsrapporter om inspektion av värme- och luftkonditioneringssystem i enlighet med direktivets bilaga II.

Artikel 18.2 och 18.3

I punkterna anges att medlemsstaterna får delegera ansvaret för de oberoende kontrollsystemen samt villkor som ska gälla i sådana fall.

I bilaga II finns tre alternativ för kontroller. De olika alternativen innebär stigande administrativ börda och för att inte öka denna för företagen bör Sverige välja kontroll enligt alternativ a) som innebär att indata och de resultat som anges i deklarationen validitetskontrolleras.

Ett oberoende kontrollsystem av det slag som direktivet efterfrågar finns till viss del i ackrediteringssystemet där Swedac gör stickprovskontroller och årliga besök hos de ackrediterade kontrollorganen. Dock är omfattningen av dessa kontroller inte lika stor som det krävs enligt beskrivningen i direktivets bilaga II. Regeringen gör bedömningen att det kan vara mindre lämpligt att bygga på de stickprov som görs av Swedac inom nuvarande regelverk. Det huvudsakliga ansvaret för att förvalta och utveckla energideklarationssystemet i dag åvilar Boverket. Mot den

samlade bakgrunden blir regeringens bedömning att stickprov inom ackrediteringssystemet kan bidra till det kontrollsystem som behöver upprättas inom Sverige, men att kontrollsystemet som sådant bör upprättas utanför ackrediteringssystemet.

Förslag till hur kontrollsystemet ska utformas och integreras med övriga insatser för uppföljning av energideklarationer framgår av avsnitt 5.1.5.

Artikel 19 Översyn

Kommissionen ska med biträde av kommittén (se artikel 26) utvärdera direktivet senast den 1 januari 2017 och vid behov lägga fram förslag.

Artikeln riktar sig till kommissionen och kräver således ingen åtgärd från svenska myndigheter.

Artikel 20 Information

I artikel 20 ställs det krav på att medlemsstaterna ska vidta informationsåtgärder i fråga om olika metoder för förbättringar av energiprestanda. Det är ägare till eller hyresgäster i byggnader eller byggnadsenheter (definierade i artikel 2.8) som ska informeras. Medlemsstaterna kan begära hjälp av kommissionen för informationskampanjer.

Vidare ska medlemsstaterna se till att lämplig vägledning och utbildning görs tillgänglig för dem som är ansvariga för att genomföra direktivet. Av skäl 28 och 29 i ingressen framgår vilka som anses ansvariga för genomförandet. Där ingår en mycket vid krets som lokala och regionala myndigheter, arkitekter, lokala planerare, byggnadsinspektörer samt byggare och installatörer.

Kommissionen uppmanas också att förbättra sina informationstjänster och då särskilt den webbplats som inrättats som en europeisk portal för energieffektivitet i byggnader. Där kan komma att länkas till bland annat nationell lagstiftning, handlingsplaner och exempel på bästa praxis.

De svenska myndigheterna arbetar med information, vägledning och utbildning om energieffektivisering på flera sätt. I varje svensk kommun finns klimat- och energirådgivare. Vidare finns regionala energikontor och informationsinitiativ på central nivå från framför allt Energimyndigheten och Boverket. En betydande andel av dessa generella informationsinsatser avser att upplysa om möjligheter till energieffektivisering i byggnader. Under 2011 har Boverket och Energimyndigheten gemensamt lanserat en informations- och rådgivningsportal, http://www.energiaktiv.nu, som har till specifikt syfte att främja att de rekommendationer till energieffektiviserande åtgärder som lämnas i energideklarationer blir genomförda. Mot denna bakgrund bedömer regeringen att Sverige redan nu uppfyller de krav som ställs i artikeln.

Artikel 21 Samråd

I artikeln anges att medlemsstaterna i förekommande fall ska samråda med berörda intressenter, inklusive regionala och lokala myndigheter, i syfte att underlätta ett effektivt genomförande av direktivet. Samråd är av 30

särskild vikt för tillämpningen av artiklarna om nära-nollenergibyggnader (artikel 9) och om information (artikel 20).

Det kan konstateras att samråd som huvudregel sker i Sverige vid all regelgivning. I normalfallet sker samrådet genom remissförfarande, ibland kompletterat med ytterligare insatser.

Artiklarna 22–26

Den första av dessa artiklar (artikel 22) handlar om den anpassning till den tekniska utvecklingen som kommissionen ska göra av punkterna 3 och 4 i bilaga I. Det handlar om anpassning av riktlinjerna för hur medlemsstaterna ska ställa minimikrav på energiprestanda till den tekniska utvecklingen. Artikeln riktar sig till kommissionen och kräver således ingen åtgärd från svensk sida.

Därefter följer tre artiklar (artikel 23–25) om kommissionens befogenheter att anta delegerade akter, om återkallande av denna befogenhet och om invändningar mot delegerade akter. Ingen av dessa artiklar föranleder någon åtgärd från svensk sida.

Artikel 26 handlar om kommittéförfarande. Där anges att kommissionen ska biträdas av en kommitté och att vissa riktlinjer ska gälla för detta. Artikeln kräver ingen åtgärd från svensk sida.

Artikel 27 Sanktioner

I artikeln ställs krav på att medlemsstaterna ska införa bestämmelser om sanktioner vid överträdelse av nationella bestämmelser som införlivar direktivet. Medlemsstaterna ska vidta alla åtgärder som krävs för att säkerställa att de nationella bestämmelserna tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Bestämmelserna ska anmälas till kommissionen senast den 9 januari 2013. Alla senare ändringar ska också anmälas.

Sanktioner och tillsynsverktyg finns dels i plan- och bygglagen (2010:900), dels i lagen (2006:985) om energideklaration för byggnader. Frågan om sanktioner i förhållande till sistnämnda lag behandlas i avsnitt 5.1.6.

Artikel 28 Införlivande

I artikeln anges att medlemsstaterna senast den 9 juli 2012 ska anta och offentliggöra de lagar som är nödvändiga för att följa artiklarna 2–18, 20 och 27. När det gäller artiklarna 2, 3, 9, 11, 12, 13, 17, 18, 20 och 27 ska medlemsstaterna tillämpa dessa senast från och med den 9 januari 2013.

Åtgärder med anledning av dessa bestämmelser om införlivande framgår under respektive artikel ovan samt i lagförslag, författningskommentarer och allmänmotiverande text i denna lagrådsremiss. När det gäller artikel 9 är regeringens bedömning som redan nämnts att denna inte ställer krav på omedelbara förändringar i regelverket och därför redovisas inte sådana förslag i lagrådsremissen. Regeringens ställningstagande när det gäller artikel 9 kommer att redovisas i en proposition till riksdagen denna vår. 31

Bilaga I Gemensam allmän ram för beräkning av byggnaders energiprestanda

I punkt I.1 anges att byggnaders energiprestanda ska bestämmas på grundval av den beräknade eller faktiska energi som används för att uppfylla de behov som är knutna till normalt bruk av byggnaden. Detta överensstämmer med gällande svenska byggregler och det finns därmed inget behov av regeländringar.

I punkt I.2 första stycket anges att en byggnads energiprestanda ska uttryckas klart och tydligt och ska inkludera en energiprestandaindikator och en numerisk indikator för primärenergiförbrukning. I det svenska regelverket finns i dagsläget inget uttryckligt krav på numerisk indikator för primärenergi. Standardisering är ett rimligt verktyg att använda för detta system snarare än att integrera indikatorn i regelverket. Avsikten är att låta SIS ta fram ett klassningssystem med indikatorer även för primärenergi.

Av punkt I.2 andra stycket framgår att beräkningsmetoden för byggnaders energiprestanda bör ta hänsyn till europeiska standarder och vara förenlig med tillämplig unionslagstiftning, inklusive direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor. Det finns inte något behov av referenser till beräkningsstandarder för energianvändning i bygglagstiftningen. Detta beror på att kraven på verifiering av överensstämmelse med byggreglerna sker genom uppmätning av faktisk energianvändning. Byggherrar och deras konsulter kan räkna med i stort sett vilket energiberäkningsprogram som helst, så länge de slutligen uppfyller minimikraven enligt byggreglerna.

Sammanfattningsvis är regeringens bedömning att det materiella innehållet i bilaga I inte har förändrats på ett sådant sätt att det krävs ändringar i lag, förordning eller föreskrifter.

Bilaga II Oberoende kontrollsystem för energicertifikat och inspektionsrapporter

I bilagan anges alternativ för genomförande av det oberoende kontrollsystemet. Överväganden och förslag har redovisats ovan under artikel 18 och motiveras mer utförligt i avsnitt 5.1.5.

Bilaga III Ram för jämförbara metoder för fastställande av kostnadsoptimala nivåer för krav på byggnaders och byggnadselements energiprestanda

I Bilaga III anges vissa riktlinjer för arbetet med att ta fram den metodiska referensramen. Som angivits ovan under artikel 5 föranleder skrivningarna i direktivet om att sätta krav på kostnadsoptimal nivå i dagsläget inte några förändringar i svensk lagstiftning. De svenska myndigheterna kommer att utföra de beräkningar och lämna den information som krävs enligt direktivet och sedan kommer den jämförelse som ska göras mellan framräknade kostnadsoptimala kravnivåer och de nationellt fastställda minimikraven på byggnaders energiprestanda att utvisa om några åtgärder krävs från svensk sida.

BBilaga IV Uppphävt direktiiv och efterfööljande ändriingar

BBilaga IV behhandlar upphhävandet av ddet gamla dirrektivet med efterfföljande ändrinngar.

BBilaga V Jämmförelsetabell

BBilaga V visaar förändringgen av artikelnumreringenn som sker ggenom oomarbetningenn av 2002 års direktiv.

55¶Uttveckling aav systemeet med ennergideklarrationer

55.1¶Änndringar medd anledning av det omarrbetade EU-dirrektivet

JJämfört med 2002 års diirektiv innehååller det omaarbetade direektivet fförändringar nnär det gäller upprättande av energidekllarationer för vissa ””offentliga” bbyggnader. DDirektivet innnehåller ävenn mer detaljjerade bbestämmelser för uppvisandde av energiddeklarationernaa. I korthet innnebär ddet omarbetadde direktivet en annan avgränsning av vilka ”offenntliga” bbyggnader somm ska ha ochh anslå en ennergideklaratioon genom att areaggränsen för deessa byggnadeer har sänkts från 1 000 kvvadratmeter till 500 kkvadratmeter. Vad som avvses med ”offfentliga” bygggnader har också äändrats. Dessaa omarbetninggar av direktivvet innebär attt den svenska lagen ((2006:985) omm energideklaaration för byyggnader mååste ändras (aavsnitt 55.1.1).

När det gälller uppvisandde av energiddeklarationer angavs i 20002 års ddirektiv att een energidekklaration skullle ”göras tiillgänglig” föör en ppresumtiv hyrresgäst när bbyggnader byyggs, säljs elller hyrs ut. I det oomarbetade diirektivet finnss detaljerade krav på att eenergideklarattionen sska visas ochh överlämnass i dessa situationer. Ommarbetningarnna av ddirektivet inneebär även i deessa avseendenn att lagen omm energideklaaration fför byggnader måste ändrass(avsnitt 5.1.3)).

5.1.11 Krav ppå upprättannde och uppvisande av

energiideklarationeer i byggnadeer med en totaal användbarr golvarrea på över 500 kvadratmmeter som oftaa besöks av allmännheten

Reegeringens föörslag: Den som äger en bbyggnad ska se till att deet allttid finns en ennergideklaratiion upprättad för byggnadeen, om en totaal anvvändbar golvaarea på över 500 kvadratmeeter i byggnadden ofta besöks av allmänheten. I en sådan bbyggnad ska den energideeklaration somm sennast har uppräättats för bygggnaden visas på en för alllmänheten vääl synnlig och framtträdande plats i byggnaden. Hänvisningeen till uttryckeet speecialbyggnadeer ska tas bort..

RRegeringen elller den mynndighet som regeringen bbestämmer fåår meeddela föreskriifter om beräkkning av total användbar goolvarea.

Föörslagen i de promemorioor som har reemitterats: ÖÖverensstämmmer medd regeringens fförslag.

Reemissinstanseerna: Statenss energimynddighet (Energgimyndighetenn), Länssstyrelsen i Västra Göttalands län, Energirådgiivarna, Svennsk Venttilation, VVS-f-företagen, Kyyl och värmepepumpföretageen, Konsumenntverkket, Ramböll Sverige AB och HSB:s rriksförbund (H(HSB) har inga inväändningar mott bestämmelseernas innehåll i sak. Svea Hovrätt vill se förtyydliganden avv begreppen ”ttotal användbar golvyta” och ”ofta besööks av aallmänheten”. Svea hovrättt anser, beträfffande golvytaan, att man bbör överrgå till någon av de definittioner av areaaberäkning somm utarbetats av Stateens institutionnsstyrelse, SISS, och som annvänds i plan-- och bygglagen och andra lagar ooch föreslår een exemplifierrande uppräknning i lagtexten av dde byggnaderr som avses när det gälleer uttrycket ””ofta besöks av allmmänheten”. Ävven Länsstyreelsen i Västraa Götalands län vill ha eett förtyydligande av detta uttrycck.. HSB ochh Energirådggivarna, Svennsk Venttilation, VVS-fföretagen, och Kyl- och väärmepumpsförretagen, Fastiighetsäägarna, Bygggherrarna Svverige, och Sveriges ArkitS tekter anser aatt begrreppet ”totalt t användbar golvyta” skaa förtydligas med hjälp av existterande väldeffinierade begrrepp.

Booverket anser att förslagett om att det alltid ska finnnas en energgidekllaration om enn total använndbar golvyta på över 500 kvadratmeterr i bygggnaden ofta bbesöks av alllmänheten gåår utöver vadd som krävs av direkktivet och attt det inte stårr i samklang med direktivvets avsikt soom enliggt verket är aatt främja efffektivare enerrgianvändningg i bebyggelsen genoom att utjämnna det informaationsövertag som finns hoos ena parten då en bbyggnad bygggs, säljs eller hyrs ut. Verkket vill att krravet på att ddet alltidd ska finnas enn energideklaaration ska gälla om en totallt användbar yyta på ööver 500 kvadratmeter anvvänds av ”offffentlig myndiighet” och offta besööks av allmännheten. Boverrket tillstyrkerr förslaget omm att begrepppet ”speecialbyggnadeer” ska utgå.

Skälen för regeringens förslag

Det omarbetade direktivet

I det omarbetade direktivet anges att medlemsstaterna ska se till att en energideklaration upprättas för byggnader där en total användbar golvyta på över 500 kvadratmeter utnyttjas av en offentlig myndighet och ofta besöks av allmänheten. I dessa byggnader ska medlemsstaterna se till att energideklarationen visas på en framträdande plats som är klart synlig för allmänheten. Medlemsstaterna ska även se till att en upprättad energideklaration visas på en för allmänheten väl synlig plats om en total användbar golvarea på över 500 kvadratmeter i byggnaden ofta besöks av allmänheten, dvs. oavsett om byggnaden utnyttjas av en offentlig myndighet eller inte. Sistnämnda byggnader nämns dock inte särskilt i direktivet när det gäller upprättande av en energideklaration.

I 2002 års direktiv anges att en energideklaration som inte är äldre än tio år ska anslås i byggnader med en total användbar golvyta på över 1 000 kvadratmeter som inhyser offentliga myndigheter och institutioner som tillhandahåller offentliga tjänster för ett stort antal personer och därför ofta besöks av dessa personer. I lagen om energideklaration för byggnader avgränsades de byggnader som skulle omfattas av kraven till sådana byggnader som definieras som specialbyggnader enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152). En utförlig redovisning av de överväganden som gjordes i detta sammanhang finns i propositionen Nationellt program för energieffektivisering och energismart byggande (prop. 2005/06:145, s. 70).

Krav på energideklaration för byggnader där en total användbar golvyta

på över 500 kvadratmeter ofta besöks av allmänheten

När det gäller kravet på att medlemsstaterna ska se till att en energideklaration ”upprättas” för byggnader där en total användbar golvyta på över 500 kvadratmeter utnyttjas av en offentlig myndighet och ofta besöks av allmänheten finns, enligt regeringens uppfattning, två möjliga alternativ vid genomförandet. Det ena är att införa ett sådant krav och begränsa det till byggnader som utnyttjas av en offentlig myndighet. Det skulle innebära att en energideklaration alltid skulle finnas och visas i sådana byggnader medan en energideklaration av byggnader som är av samma typ men som inte utnyttjas av en offentlig myndighet endast skulle behöva finnas och visas vid försäljning. Det andra alternativet är att alla byggnader med en golvarea på över 500 kvadratmeter som ofta besöks av allmänheten ska omfattas av samma krav, dvs. att det alltid ska finnas en energideklaration och att den ska visas på en för allmänheten väl synlig plats oavsett om byggnaden utnyttjas av en offentlig myndighet eller inte. Det förstnämnda alternativet har stöd i direktivets ordalydelse. Det sistnämnda alternativet stöds av ett av direktivets huvudsyften som är att information om byggnaders energiprestanda ska spridas på ett bättre sätt. Exempelvis anges i direktivets skälavsnitt (skäl 24) att byggnader som inhyser offentliga myndigheter och byggnader som allmänheten ofta besöker bör föregå med gott exempel genom att man där visar att hänsyn har tagits till miljö- och energifaktorer och att

energideklarationer därför bör upprättas för sådana byggnader med jämna mellanrum. Som exempel på byggnader som ska omfattas av kraven anges affärer, köpcentrum, snabbköp, restauranger, teatrar, banker och hotell.

Konsekvensen av att följa direktivets ordalydelse skulle, enligt regeringens uppfattning, innebära en svårmotiverad skillnad mellan olika byggnader som används på samma sätt. I den remitterade promemorian föreslogs därför att det alltid ska finns en energideklaration om en total användbar golvyta på över 500 kvadratmeter i byggnaden ofta besöks av allmänheten och att den ska visas på en väl synlig plats. Enligt Boverket står det förslaget inte i samklang med direktivets avsikt, som enligt verket är att främja effektivare energianvändning i bebyggelsen genom att utjämna det informationsövertag som finns hos ena parten då en byggnad byggs, säljs eller hyrs ut. Regeringen vill dock i detta sammanhang betona energideklarationens uppgift att sprida information om en byggnads energiprestanda.. Denna aspekt avspeglas i nuvarande lag bland annat genom att det alltid ska finnas en energideklaration i byggnader som upplåts med nyttjanderätt och genom att den ska hållas tillgänglig på en väl synlig plats i sådana byggnader. Enligt regeringens uppfattning bör energideklarationens informationsspridande roll förstärkas ytterligare och ge incitament för ägarna till en byggnad att föregå med gott exempel. Regeringen väljer därför att gå längre än direktivet kräver och föreslår att byggnader med en golvarea på över 500 kvadratmeter som ofta besöks av allmänheten alltid ska ha en energideklaration som visas på en för allmänheten väl synlig plats i byggnaden oavsett om byggnaden utnyttjas av en offentlig myndighet eller inte. Det kan vidare konstateras att det i direktivet anges uttryckligen att de krav som ställs är minimikrav som inte ska hindra någon medlemsstat från att behålla eller införa strängare åtgärder förutsatt att dessa är förenliga med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och förutsatt att de anmäls till kommissionen. Något hinder i direktivet för den lösning som regeringen väljer att föreslå finns alltså inte.

Bemyndigande till regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om uttrycket total användbar golvarea

Flera remissinstanser vill se förtydliganden av direktivets uttryck totalt användbar golvyta och ofta besöks av allmänheten. Beträffande golvytan framförs uppfattningen av bl.a. Svea hovrätt, att den bör bestämmas genom existerande väldefinierade termer och att man bör övergå till någon av de definitioner av areaberäkning som utarbetats av Statens institutionsstyrelse, SIS, och som används i plan- och bygglagen och andra lagar. När det gäller uttrycket ofta besöks av allmänheten föreslår Svea hovrätt en exemplifierande uppräkning i lagtexten av de byggnader som avses.

Regeringen konstaterar att de aktuella uttrycken inte är definierade i det omarbetade direktivet. Uttrycket totalt användbar golvyta fanns även i 2002 års direktiv och motsvaras i den nuvarande lagen om energideklaration för byggnader av uttrycket total användbar golvarea, vilket även fortsättningsvis bör användas.

Regeringen delar remissiinstansernas uuppfattning attt det är viktiigt att fförtydliga vad d uttrycken innnebär. När dett gäller areabeeräkningen fraamstår ddet som naturlligt att användda redan etabllerade definitiioner vid ett ssådant fförtydligande, exempelvis att beräkningen ska ske uttifrån de mättregler ssom finns i Svensk standdard. Förtydliigandet kommmer dock attt vara ddetaljerat på eett sådant sätt att det inte bör göras på laagnivå. Regerringen eeller den myyndighet som regeringen bbestämmer bbör i stället få ett bbemyndigandee att meddela föreskrifter oom beräkning av total anväändbar ggolvarea. När det gäller utttrycket ofta bbesöks av alllmänheten är regerringens uppfatttning att exemmplifiering innte bör ske i laagtext. Exemppel på vvad som avsess lämnas i stället i författninngskommentarren.

UUttrycket speccialbyggnaderr bör utgå

SSom redovisatts ovan underr rubriken ”DDet omarbetadde direktivet” riktas inte längre kraaven på upprätttande av enerrgideklarationner mot instituutioner ssom tillhandaahåller offenttliga tjänster för ett stoort antal perssoner. HHänvisningen till sådana iinstitutioner ggörs i den nuuvarande lageen om eenergideklarattion för byggnnader genom aanvändning avv uttrycket sppecialbbyggnader. GGenom att dirrektivet har äändrats i dennna del bör ddenna hhänvisning, ennligt regeringgens uppfattning, inte finnnas kvar. Bovverket sstöder i sitt reemissyttrandee förslaget omm att uttryckeet specialbygggnader sska utgå.

55.1.2 Sännkning av arreagräns frånn 500 kvadrattmeter till 2500

kvaadratmeter åår 2015

Regeringeens förslag: Från och meed 2015 ska den som ägeer en byggnad sse till att det aalltid finns en energideklaraation upprättadd för byggnadenn om en totaal användbar ggolvarea på ööver 250 kvaddratmeter i byyggnaden ofta besöks av allmmänheten.

Den komplletterande prromemorianss förslag: Övverensstämmerr med rregeringens föörslag.

Remissinstaanserna: Försslaget tillstyrkks av Länsstyrrelsen Hallandds län, LLänsstyrelsen i Stockholms län, Svenskk Ventilation,, Naturvårdsvverket, LLänsstyrelsen Västmanlandds län, Kungliga tekniska HHögskolan (KKTH), LLänsstyrelsen Västra Götalaands län och LLänsstyrelsen Dalarna.

Skälen för regeringens förslag: Dett framgår av artikel 12.1 bb och aartikel 13 i deet omarbetadee direktivet attt medlemsstataterna ska se ttill att dden areagränss som nu är ssatt till 500 kkvadratmeter fför byggnaderr som ””utnyttjas av ooffentlig mynddighet” och ”ofta besöks avv allmänhetenn” ska ssänkas till 2500 kvadratmeterr den 9 juli 20015.

I direktivet aanges vidare aatt medlemsstaterna senast den 9 juli 20112 ska aanta och offenntliggöra de llagar som bl.a. avser artikkel 12 och 133. Det fföreslås därförr att ett förslaag till ändringg i lagen (20006:985) om ennergiddeklaration för byggnader ssom innebär een sänkning aav tröskelvärddet till 2250 kvadratmeeter fr o. m deen 1 juli 2015 beslutas.

5.1.33 Krav ppå upprättannde och uppvisande av

energiideklarationeer vid uthyrning och försääljning av byggnnader

Reegeringens förslag: Innan en byggnad eeller en andel i en byggnadd säljjs ska den soom äger bygggnaden se till att det finnns en energiidekklaration upprrättad för bygggnaden.

DDen som ägerr en byggnad ska se till att den energideeklaration somm sennast har uppräättats visas förr en presumtiiv nyttjanderäättshavare elleer förr en spekulantt och överlämmnas till en nyy nyttjanderätttshavare elleer till en ny ägarre. I de fall en nyttjandeerätt säljs skaa säljaren tilll nytttjanderätten, i stället för äägaren till byyggnaden, se ttill att energiidekklarationen visas och överläämnas.

OOm det finnss en energideeklaration närr en byggnadd bjuds ut tilll uthhyrning eller fförsäljning, skka den som ägger byggnadenn eller, om deet är en nyttjandeerätt som säljjs, säljaren, sse till att denn uppgift omm bygggnadens enerrgiprestanda ssom finns i ennergideklaratioonen anges vidd annnonsering.

RRegeringen elller den mynndighet som regeringen bbestämmer fåår meeddela föreskrrifter om skylddigheterna att visa upp ochh överlämna enn eneergideklarationn och om aatt uppgiftenn om byggnaadens energiipreestanda ska annnonseras. Deet nuvarande bbemyndigandeet om att regeeringen eller denn myndighet ssom regeringen bestämmeer får meddelaa förreskrifter om aatt en energideeklaration får placeras på annnan plats i enn bygggnad eller i aanslutning till en byggnad taas bort.

Föörslagen i de promemorioor som har reemitterats: ÖÖverensstämmmer medd regeringens fförslag.

Reemissinstanseerna: Statenss energimynddighet (Energgimyndighetenn), Länssstyrelsen i Västra Göttalands län, Energirådgiivarna, Svennsk Venttilation, VVS-f-företagen, Kyyl och värmepepumpföretageen, Konsumenntverkket, Ramböll Sverige AB och HSB:s rriksförbund (H(HSB) har inga inväändningar mott bestämmelseernas innehålll i sak. Anticcimex, SWETIIC, Boveerket, Konsummentverket ochh Skandek ABB anser att enn energideklarration ska finnas uppprättad redann när en bygggnad bjuds utt till försäljninng ellerr uthyrning. Hyresgästfööreningen occh Sveriges allmännyttigga bostadsföretag (SSABO) anför att en sammanfattning avv energideklarrationeen borde ansees tillräcklig ssom informattion att överläämna till hyreesgästeen. Även Bovverket föreslårr att en del av energideklaarationen ska få visass i vissa fall ssamt att verkeet ska få bemyyndigande att föreskriva omm i vilkaa fall detta skkulle gälla ochh vilken del aav deklarationnen som då ska visass. Göteborgs stad anser aatt det borde vara tillräcklligt med att en sammmanfattning uuppsatt på en väl synlig pllats i trappann. Byggherrarnna Sverrige och Fasstighetsägarnaa Sverige avstyrker förslaaget om regller avseeende uppvisaande och öveerlämnande aav energidekllarationer. HSSB förorrdar att textten borde kkompletteras med ett kraav att när en enerrgideklaration genomförs ska en sammmanställning av respektive lägennhet och lokaal göras, så aatt även lägenheters och lookalers andel av den totala energianvändningen i byggnadden framgåår. Konssumentvägleddarna anser attt det är viktiigt att det fraamgår vem soom har ansvaret för att energideeklarationernaa visas för sspekulanter och

köpare. Länsstyrelserna i Hallands, Kronobergs och Västra Götalands län anser i likhet med Svenska Naturskyddsföreningen och VVSföretagen att kravet på att en energideklaration ska hållas tillgänglig på en väl synlig plats i byggnaden ska kvarstå. Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att möjligheten att meddela föreskrifter om att energideklarationen får placeras på annan plats än en väl synlig plats bör utgå eller begränsas till fall där det finns synnerliga skäl. Fastighetsmäklarnämnden anför att förtydliganden om fastighetsmäklarens ansvar i relation till energideklarationer ska införas i fastighetsmäklarlagen. Mäklarsamfundet konstaterar att förslaget kan medföra förseningar av försäljningsprocessen i de fall där en energideklaration inte redan finns upprättad, men anser att det är övervägande positivt att de föreslagna reglerna säkerställer att varje köpare får ta del av uppgifter om byggnadens energiprestanda före köpet. Samfundet anser däremot att förslaget också innebär en skyldighet för mäklaren att säkerställa att uppgifter om byggnadens energiprestanda finns med vid annonsering och ställer sig mycket tveksam till en sådan indirekt reglering av mäklarens marknadsföring och anser sammantaget att det borde räcka att uppgift om energiprestanda återfinns i objektbeskrivningen. Mäklarsamfundet föreslår att en föreskrift införs som reglerar att ägaren av byggnaden, på säljarens begäran, ska bereda säljaren tillgång till befintlig energideklaration.

Länsstyrelsen Dalarna anser att mäklarens roll vid försäljning av fastigheter är central och välkomnar skärpningarna. Lantmäteriet ifrågasätter om förslaget till lagkrav om annonsering är effektivt och kommer att ge önskad effekt och förordar vidare utökad tillgänglighet till de uppgifter som finns om byggnader i det register över genomförda energideklarationer som Boverket ansvarar för. Högskolan Dalarna och Landstinget Dalarna framhåller att tillgång till uppgifterna i samma register är viktigare än kraven på offentlig annonsering av deklarationerna.

Skälen för regeringens förslag

Det omarbetade direktivet

Det omarbetade direktivet anger att medlemsstaterna ska se till att energideklarationen uppvisas för en presumtiv hyresgäst och överlämnas till en ny hyresgäst. På samma sätt som vid uthyrning ska medlemsstaterna se till att energideklarationen visas upp för en spekulant innan en byggnad säljs och att den överlämnas till en ny ägare efter att byggnaden har sålts. Detta är en skillnad mot 2002 års direktiv där det endast ställs krav på att energideklarationen ska hållas tillgänglig för en presumtiv köpare eller hyresgäst. Det senare kravet genomfördes i Sverige genom en bestämmelse i lagen (2006.985) om energideklaration för byggnader som anger att en energideklaration ska hållas tillgänglig på en väl synlig plats i en byggnad om byggnaden eller en del av byggnaden upplåts med nyttjanderätt.

I det omarbetade direktivet anges också att energiprestandaindikatorn ska anges redan vid annonsering när en byggnad bjuds ut till uthyrning eller försäljning. Detta gäller vid annonsering i kommersiella medier och 39

endast i de fall när det redan finns en energideklaration när annonsering ska ske.

Det fastställs i det omarbetade direktivet vilka uppgifter som måste finnas i en energideklaration. Energideklarationen ska innehålla uppgifter om byggnadens energiprestanda och referensvärden, såsom minimikrav på energiprestanda. Den ska vidare innehålla rekommendationer om hur energiprestandan för en byggnad kan förbättras kostnadsoptimalt eller kostnadseffektivt, såvida det inte saknas en rimlig förbättringspotential i jämförelse med de gällande kraven på energiprestanda samt en indikation om var ägaren eller hyresgästen kan få mer information om rekommendationerna. Direktivet anger även mer detaljerat vad rekommendationerna ska omfatta. I artikel 13, som handlar om uppvisande av energideklarationer, och som tar sikte på att energideklarationen ska visas på en väl synlig plats i byggnader med en total användbar golvarea på över 500 kvadratmeter som ofta besöks av allmänheten, anges uttryckligen att det inte finns någon skyldighet att visa de rekommendationer som finns i energideklarationen.

Uppvisande av energideklarationer vid uthyrning av byggnader

De mer preciserade kraven i det omarbetade direktivet på att en energideklaration ska visas upp och överlämnas när en byggnad hyrs ut innebär att lagen om energideklaration för byggnader måste ändras. Bestämmelser som motsvarar direktivets krav på uppvisande och överlämnande bör införas. Däremot medför omarbetningarna av direktivet inte behov av några ändringar när det gäller tidpunkten för upprättande av en energideklaration för byggnader som upplåts med nyttjanderätt. Kravet på att det alltid ska finnas en energideklaration när en byggnad eller en del av en byggnad upplåts med nyttjanderätt kvarstår oförändrat.

I det omarbetade direktivet används uttrycket hyresgäst. På samma sätt som i den nuvarande lagen om energideklaration för byggnader bör dock det vidare uttrycket nyttjanderättshavare användas i stället för hyresgäst.

Flera remissinstanser har haft synpunkter på vilken information som ska överlämnas till nyttjanderättshavarna. Enligt Hyresgästföreningen och SABO borde en sammanfattning av energideklarationen anses tillräcklig som information att överlämna till hyresgästen. Boverket föreslår att en del av energideklarationen ska få visas i vissa fall, och att verket bör få bemyndigande att föreskriva om i vilka fall detta skulle gälla och vilken del av deklarationen som då ska visas.

Det omarbetade direktivet anvisar vad en energideklaration ska innehålla (se ovan under rubriken ”Det omarbetade direktivet”). Beträffande själva innehållet i deklarationen anges ingen möjlighet till undantag. Det är endast när det gäller uppvisande av energideklarationen som undantag får göras från att visa hela deklarationen. Den möjligheten finns för byggnader med en total användbar golvarea på över 500 kvadratmeter som ofta besöks av allmänheten. I dessa fall behöver inte de rekommendationer som finns i energideklarationen visas. Det finns således ett visst utrymme för att visa en kortare version av energideklarationen. Enligt regeringens uppfattning bör de svenska reglerna ge samma utrymme för att utelämna uppgifter som finns i det omarbetade direktivet. Det kan

därför finnas behov av mer detaljerade föreskrifter om bland annat detta. Sådana föreskrifter bör finnas på lägre nivå än i lag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få ett bemyndigande att meddela föreskrifter om skyldigheterna att visa, och överlämna en energideklaration. Det nuvarande normgivningsbemyndigandet om att en energideklaration får placeras på en annan plats i en byggnad eller i anslutning till en byggnad kommer inte att behövas genom att frågorna om placering av en energideklaration omfattas av det föreslagna normgivningsbemyndigandet. Det nuvarande normgivningsbemyndigandet bör därför tas bort.

HSB anser i sitt remissyttrande att även lägenheters och lokalers andel av den totala energianvändningen i byggnaden bör framgå. Det finns ett bemyndigande i den nuvarande lagen om energideklaration för byggnader om att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka uppgifter, utöver de som nämns i lagen, som ska lämnas i en energideklaration. Detaljerade föreskrifter om energideklarationernas innehåll finns både i förordningen (2006:1592) om energideklaration för byggnader och i Boverkets föreskrifter och allmänna råd om energideklaration för byggnader (BFS 2007:4). Enligt regeringens uppfattning bör synpunkten från HSB övervägas i samband med översyn av dessa föreskrifter.

Länsstyrelserna i Hallands, Kronobergs och Västra Götalands län samt Naturskyddsföreningen och VVS-företagen anser att kravet i nuvarande lag om att en energideklaration ska hållas tillgänglig på en väl synlig plats i byggnader som upplåts med nyttjanderätt ska kvarstå. Regeringen delar remissinstansernas uppfattning. En anslagen energideklaration i dessa byggnader har ett stort informationsvärde. Det torde inte innebära något omfattande merarbete för fastighetsägaren även fortsättningsvis se till att energideklarationen finns tillgänglig eftersom den finns upprättad och det finns väl inarbetade rutiner om hur anslaget ska hanteras redan i dag. Bestämmelsen om att en energideklaration ska vara tillgänglig på en väl synlig plats i en byggnad om byggnaden eller en del av byggnaden upplåts med nyttjanderätt bör därför finnas kvar och komplettera de nya bestämmelser om uppvisande och överlämnande som föreslås i denna lagrådsremiss. Uttrycket tillgänglig, som används i den nuvarande lagen, bör dock bytas ut mot ordet visas som används i det omarbetade direktivet.

Uppgift om byggnadens energiprestanda ska anges vid annonsering om det finns en energideklaration när en byggnad bjuds ut till uthyrning

Det omarbetade direktivet ställer vidare krav på att energiprestandaindikatorn ska anges redan vid annonsering när en byggnad bjuds ut till uthyrning. Detta gäller, enligt direktivet, vid annonsering i kommersiella medier och endast i de fall det finns en energideklaration när annonsering ska ske. Uttrycket kommersiella medier är inte definierat i det omarbetade direktivet. Uttrycket torde kunna omfatta bl.a. sådana tryckta skrifter som tryckfrihetsförordningen reglerar och sådana webbplatser som är grundlagsskyddade enligt yttrandefrihetsgrundlagen. En bestämmelse som påbjuder att en tryckt skrift eller ett annat grundlags-

skyddat medium ska ha ett visst innehåll torde i princip komma i konflikt med förbudet mot hindrande åtgärder i 1 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen och 1 kap. 4 § yttrandefrihetsgrundlagen. Ett visst utrymme finns dock att i vanlig lag föreskriva att skrifter eller andra grundlagsskyddade medier ska förses med texter av det slag som det nu är fråga om. Tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens tillämpningsområden bestäms nämligen ytterst av deras syfte att värna den fria åsiktsbildningen, och det finns regleringar som därför kan sägas ligga utanför ramen för dessa grundlagars skydd. Det gäller inte minst ingripanden i fråga om framställningar på det kommersiella området. För att ett påbud om text med visst innehåll ska kunna tolereras från tryckoch yttrandefrihetsrättslig synpunkt krävs att det inte rör sig om texter av uttryckligen åsiktspåverkande eller opinionsbildande karaktär. Enligt regeringen har uppgiften om energiprestanda sådan saklig karaktär som krävs för att gränsen till tryckfrihetsförordningens och yttrandefrihetsgrundlagens skyddsområden inte ska överskridas.

I det svenska regelverket bör direktivets krav tillgodoses genom en bestämmelse i lagen om energideklaration för byggnader om att uppgift om byggnadens energiprestanda ska anges vid annonsering om det finns en energideklaration upprättad när byggnaden bjuds ut till uthyrning. Det kan behöva klargöras på vilket sätt uppgiften om en byggnads energiprestanda ska anges vid annonsering. Detta bör även innefatta vilka kommersiella medier som annonsering ska ske i. Sådana detaljerade bestämmelser bör lämpligen finnas på lägre nivå än lag. Det normgivningsbemyndigande som regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreslås få i föregående avsnitt är utformat så att det även omfattar föreskrifter om skyldigheten att ange uppgift om en byggnads energiprestanda vid annonsering.

Anticimex, SWETIC, Boverket, Konsumentverket och Skandek AB anser att det inte är tillräckligt att en energideklaration visas vid uthyrning utan tycker att krav bör ställas på att en energideklaration ska finnas upprättad redan när en byggnad bjuds ut till uthyrning. Något sådant krav finns dock inte i det omarbetade direktivet. Där anges endast att energiprestandaindikatorn ska anges redan vid annonsering när en byggnad bjuds ut till uthyrning i de fall det finns en energideklaration när annonsering ska ske. Som nämnts ovan ska det enligt svenska bestämmelser alltid finnas en energideklaration upprättad för en byggnad som upplåts med nyttjanderätt. Detta innebär i praktiken att uppgift om byggnadens energiprestanda ska finnas med redan vid annonsering när det gäller byggnader som upplåts med nyttjanderätt.

Lantmäteriet, Högskolan Dalarna och Landstinget Dalarna ifrågasätter behovet av krav på annonsering. Regeringen konstaterar dock att författningsförslagen i denna lagrådsremiss motsvarar de krav som direktivet ställer i fråga om annonsering och att de säkerställer det svenska genomförandet.

Upprättande och uppvisande av energideklarationer vid försäljning av

byggnader

Det omarbetade direktivets krav på uppvisande och överlämnande av energideklarationer för byggnader som säljs medför behov av ändringar i lagen om energideklaration för byggnader. Bestämmelser bör införas om att en energideklaration ska visas upp innan en byggnad säljs och överlämnas till en ny ägare efter försäljning. För att en energideklaration ska kunna visas upp före försäljning måste den nuvarande lagens regel om att en energideklaration ska vara upprättad vid försäljningstidpunkten ändras. Mot bakgrund av de krav som direktivet ställer bör en bestämmelse införas om att en energideklaration ska finnas före försäljningstidpunkten så att det säkerställs att den presumtiva köparen kan få en uppfattning om byggnadens energiprestanda innan köpet genomförs.

Det är byggnadens ägare som har ansvaret för att ovan nämnda skyldigheter uppfylls. Ett specialfall där ägaren av byggnaden dock inte bör åläggas ansvar för att se till att energideklarationen visas och överlämnas gäller när en nyttjanderätt säljs. Det som avses är främst försäljning av bostadsrätter men även försäljning av andra äldre former av nyttjanderätter, exempelvis i en bostadsförening eller i ett bostadsaktiebolag. Byggnadens ägare får i dessa fall oftast kännedom om överlåtelsen först när köparen ansöker om medlemskap i föreningen eller på annat sätt efter överlåtelsen. Det skulle därför inte vara rimligt att ålägga exempelvis en bostadsrättsförening en sådan uppgift som att visa och överlämna en energideklaration i samband med en försäljning av en bostadsrättslägenhet. I dessa fall bör i stället skyldigheten att visa och överlämna energideklarationen ligga på säljaren av nyttjanderätten. Ansvaret för att energideklarationen upprättas åvilar dock även i dessa fall ägaren till byggnaden. När det gäller bostadsrättsföreningar är det därför föreningen som ska se till att energideklarationen upprättas. Om föreningen inte har fullgjort sin skyldighet att se till att en energideklaration upprättas kan denna skyldighet aldrig överföras till säljaren. I stället bör en sådan förening bli föremål för tillsyn. Mäklarsamfundet föreslår att en föreskrift införs som reglerar att ägaren av byggnaden, på säljarens begäran, ska bereda säljaren tillgång till befintlig energideklaration. Regeringen bedömer dock att denna fråga inte behöver regleras. Om en säljare av en nyttjanderätt inte får tillgång till en energideklaration via byggnadens ägare, exempelvis bostadsrättsföreningen, bör Boverket, som ska ta emot ett exemplar av de energideklarationer som upprättas, i stället kunna tillhandahålla energideklarationen.

När det gäller frågan om att uppgift om byggnadens energiprestanda ska finnas med vid annonsering i vissa fall så är huvudregeln att det är byggnadens ägare som är ansvarig för detta. Av samma skäl som beskrivits ovan bör ansvaret för annonseringen dock ligga på säljaren när en nyttjanderätt säljs.

Fastighetsmäklarnas roll

Flera remissinstanser har haft synpunkter på fastighetsmäklarnas roll när det gäller hanteringen av energideklarationer i samband med försäljning av byggnader. Länsstyrelsen Dalarna anser att mäklarens roll vid

försäljning av fastigheter är central och välkomnar skärpningarna. Fastighetsmäklarnämnden anför att förtydliganden om fastighetsmäklarens ansvar i relation till energideklarationer ska införas i fastighetsmäklarlagen. Mäklarsamfundet är sammantaget positivt till att de föreslagna reglerna säkerställer att varje köpare får ta del av uppgifter om byggnadens energiprestanda före köpet. Samfundet anser däremot att förslaget också innebär en skyldighet för mäklaren att säkerställa att uppgifter om byggnadens energiprestanda finns med vid annonsering, inklusive indirekt den annonsering som mäklaren svarar för inom sin förmedling. Mäklarsamfundet anser att det borde räcka att uppgift om energiprestanda återfinns i objektbeskrivningen.

Även om det kan konstateras att fastighetsmäklarna ofta har en framträdande roll vid försäljning av byggnader gör regeringen bedömningen att det inte finns skäl att införa några bestämmelser om fastighetsmäklarens roll vare sig i fastighetsmäklarlagen eller i lagen om energideklaration för byggnader. Det ligger i god fastighetsmäklarsed att fastighetsmäklare känner till relevant lagstiftning, så en mäklare måste hålla sig uppdaterad om vilka skyldigheter som finns enligt lagen om energideklaration för byggnader. I mäklarens skyldighet att utföra sitt uppdrag omsorgsfullt ligger vidare att informera om vad som gäller i samband med en fastighetsförsäljning. Det är naturligt att mäklaren redan när han eller hon får förmedlingsuppdraget lämnar sådan information. Det kommer också att, i de flesta fall, bli naturligt för mäklaren att ta med energideklarationen i objektsbeskrivningen.

Enligt såväl direktiven som lagen om energideklaration för byggnader är en energideklaration giltig i tio år efter det att den har upprättats. Den kan därför, i vissa fall, innehålla inaktuella uppgifter när den ska visas och överlämnas i samband med försäljning av en byggnad Mäklarsamfundet anför att en tillkommande fråga är hur bristande aktualitet i uppgifterna i en något äldre energideklaration ska hanteras, särskilt om energibesparande åtgärder vidtagits av byggnadens ägare. Regeringens bedömning är dock att frågan om bristande aktualitet är inbyggd i systemet genom den långa tid som en energideklaration är giltig. Det rimliga är att energideklarationerna blir en naturlig utgångspunkt för en diskussion mellan köpare och säljare om byggnadens energiprestanda. En köpare till en byggnad borde ha ett intresse av att informera sig om vilka åtgärder som vidtagits i byggnaden efter det att energideklarationen har upprättats. Från säljarens sida bör det vara angeläget att framhålla att rekommendationer i energideklarationen har genomförts eller om andra energibesparande åtgärder har vidtagits.

Liksom vid uthyrning har frågan aktualiserats om det är hela energideklarationen som ska visas och överlämnas vid försäljning av en byggnad. I denna del hänvisas till vad som anförts ovan under rubriken Uppvisande av energideklarationer vid uthyrning av byggnader.

Uppgift om byggnadens energiprestanda ska anges vid annonsering om det finns en energideklaration när en byggnad bjuds ut till försäljning

Det omarbetade direktivet ställer krav på att energiprestandaindikatorn ska anges redan vid annonsering när en byggnad bjuds ut till försäljning.

DDetta gäller, ennligt direktiveet, vid annonssering i kommmersiella medieer och eendast i de faall det finns en energideklaaration när annnonsering skaa ske. NNär det gällerr bestämmelseens förenlighet med tryckffrihetsförordnningen ooch yttrandefrfrihetsgrundlaggen hänvisas till föregåennde avsnitt Upppgift oom byggnadenns energipresttanda ska anges vid annonssering om dett finns een energideklaaration när enn byggnad bjuuds ut till uthhyrning. På saamma ssätt som redovvisats i uthyrnningsfallen i fööregående avssnitt bör direkktivets kkrav på att uuppgift om eenergiprestandda ska angess vid annonssering tillgodoses i ddet svenska reegelverket gennom en bestämmmelse i lageen om eenergideklarattion för byggnnader. Bestämmmelsen bör aange att uppgiift om bbyggnadens ennergiprestanda ska anges vvid annonserinng, om det finnns en eenergideklarattion upprättadd när byggnnaden bjuds uut till försäljljning. EEftersom det eendast är när en byggnad uupplåts med nyyttjanderätt elller är aav en viss sttorlek och ofta besöks avv allmänheteen som en ennergiddeklaration allltid ska finnaas och energiideklarationerr i övriga falll bara bbehöver upprrättas i sambband med förrsäljning elleer att en bygggnad uuppförs kommmer uppgift omm en byggnadds energiprestaanda inte att ffinnas mmed i alla annonser.

Mäklarsamffundet anger att det är vvanligt att tiidningsannonssering kkompletteras aav eller helt errsätts av annoonsering på innternet m.m. ooch att tidningsannonnserna ofta är bbegränsade tilll några få upppgifter om obbjektet SSom redovisatts i tidigare avvsnitt bedömeer regeringen aatt det, även i fråga oom annonserinng när en byyggnad bjuds ut till försälljning, kan behöva kklargöras på vvilket sätt upppgiften om enn byggnads eenergiprestandda ska aanges vid annnonsering sammt att detta ävven bör innefaatta vilka kommmerssiella medier ssom annonsering ska ske i. Sådana bestäämmelser bör lämpligen finnas ppå lägre nivåå än lag. I deenna del hännvisas till de övervväganden när r det gäller nnormgivningsbbemyndigandee som redovvisas i aavsnittet Uppggift om byggnnadens energipprestanda ska anges vid annnonserring om det finnns en energiddeklaration näär en byggnadd bjuds ut till uuthyrnning.

55.1.4 Utrredning av allternativa eneergisystem

Regeringenss förslag: Deen som för eggen räkning uuppför eller låter uppföra en bbyggnad ska iinnan byggnaddsarbetena pååbörjas låta uttreda alternativa ennergiförsörjniingssystem occh redovisa oom sådana sysstem är tekniskt,, miljömässiigt och ekonomiskt geenomförbara för byggnaden. Redovisningeen ska lämnass till den elleer de kommuunala nämnder somm fullgör kommmunens upppgifter inom plan- och byyggväsendet.

Regeringenn eller den mmyndighet soom regeringeen bestämmerr får meddela föreeskrifter om uutredning av allternativa enerrgisystem ochh om undantag frånn krav på sådaan utredning.

Förslagen ii de promemoorior som haar remitteratss: Överensstäämmer

mmed regeringeens förslag.

Remissinstaanserna: Sveea hovrätt occh Kammarrrätten i Jönkköping aanser att det bör vara mööjligt att i fölljdföreskrifterr även kunnaa göra uundantag frånn kraven på utredning avv alternativa energiförsörjnnings- 45

system. Boverket, Sveriges tekniska forskningsinstitut (SP) och Anticimex AB anser att bestämmelserna i denna paragraf bör flyttas till plan– och bygglagen. Boverket anför vidare att det i lag behöver anges att utredningskravet endast avser bygglovspliktiga byggnader samt att man på förordningsnivå ska klargöra vilka energiförsörjningssystem som ska främjas enligt direktivet och att verket ges bemyndigande att utfärda föreskrifter om när undantag från kravet på utredningar kan göras. Västerås stad ser positivt på arbete med utredningar om alternativa energiförsörjningssystem men framhåller behov av satsningar på kompetensutveckling. Sveriges Arkitekter anser att förslaget innebär ett onödigt utredningskrav och ser fram emot att det i följdföreskrifter klargörs när alternativutredning är relevant och hur den ska hanteras av kommunen. Länsstyrelsen Dalarna anser att kontrollen av utredningar om alternativa energiförsörjningssystem är något som behöver följas upp och utvecklas. Malmö Stad anför att utredningskravet endast borde gälla nya byggnader med en total användbar golvyta på över 500 kvadratmeter. Umeå kommun och Föreningen Sveriges Byggnadsinspektörer anser att för byggnader som är mindre än 1 000 kvadratmeter borde det vara tillräckligt att de föreskrifter avseende specifik energianvändning, installerad eleffekt och genomsnittlig värmegenomgångskoefficient som krävs enligt Boverkets byggregler uppfylls. SWETIC anser att texten ”om sådant system är tekniskt, miljömässigt och ekonomiskt genomförbart” ska tas bort. Ramböll Sverige AB anser att det är oklart vad analysen ska omfatta.

Skälen för regeringens förslag

Det omarbetade direktivet

Av det omarbetade direktivet framgår att medlemsstaterna ska se till att den tekniska, miljömässiga och ekonomiska genomförbarheten för högeffektiva alternativa energisystem bedöms och beaktas för nya byggnader innan byggandet inleds. Formuleringen fanns även i 2002 års direktiv och har genomförts i lagen (2006:985) om energideklaration för byggnader. Vissa nyheter finns dock, såsom att tröskelvärdet på 1 000 kvadratmeter har tagits bort vilket innebär att artikeln i direktivet tar sikte på alla nya byggnader.

Alternativa energiförsörjningssystem ska utredas för nya byggnader

oavsett storlek

Den borttagna areagränsen i direktivet medför behov av motsvarande ändring i lagen om energideklaration för byggnader. Några remissinstanser, bl.a. Malmö Stad, Umeå kommun och Föreningen Sveriges Byggnadsinspektörer, har synpunkter som anknyter till att areagänsen tas bort. Gränsen är dock borttagen i direktivet och den ändrade inriktningen på bestämmelsen om utredning av alternativa energisystem som detta medför måste genomföras av medlemsstaterna.

Direktivets text överlämnar dock ett utrymme för medlemsstaternas egna bedömningar i ett antal avseenden.

Till att börja med kan kkonstateras attt det framgår att de exemppel på aalternativa syystem som annges är en iccke uttömmannde lista somm ska bbeaktas om dde angivna syystemen finnns tillgängligaa. Analysen skulle ssåledes kunna omfatta såvääl färre som fler alternativa system som skulle vvara relevantaa i det enskillda fallet. Deet framgår viidare att meddlemssstaterna ska se till att ddessa analyseer dokumentteras och ståår till fförfogande förr kontroll. Annalysen av allternativa systtem får görass med aavseende på bbåde enskildaa byggnader, grupper av bbyggnader eller för ggemensamma typer av bygggnader i sammma område. Slutligen angges att aanalysen av system för ffjärrvärme occh fjärrkylninng får göras med aavseende på aalla byggnader som är annslutna till ettt system i saamma oområde.

Sammantageet finns såleddes en rad fråågeställningar r på mer detaaljerad nnivå som till ssin karaktär läämpligen inte bbör regleras i lag utan antinngen i fförordning elller i myndigghetsföreskriftter. Flera remmissinstanser, bl.a. SSvea hovrätt, Kammarrätteen i Jönköpingg och Boverkket, påpekar aatt det bbör vara möjliigt att i föreskkrifter även kkunna göra unndantag från kkraven ppå utredning av alternativaa energiförsörrjningssystemm. Regeringenn eller dden myndigheet som regeriingen bestämmmer föreslås därför få beemynddigande att mmeddela föreskkrifter om vilkka alternativaa energisystemm som sska utredas näär en byggnadd uppförs ochh om undantagg från sådan uutrednning. Rambölll Sverige AB:s synpunkt omm att det är ooklart vad anaalysen sska omfatta beeaktas såledess genom att beestämmelser ppå lägre nivå ään lag uutarbetas. Äveen Boverkets ppåpekande omm att utredninggskravet endaast bör aavse bygglovsspliktiga byggnnader får överrvägas i sambband med att sådana bbestämmelser tas fram.

Redovisninggen av alterrnativa energgiförsörjningsssystem ska enligt ggällande bestäämmelser lämmnas till tillsynnsmyndighetenen. Tillsynsmyyndighhet är enligt nuuvarande lag den eller de kkommunala näämnder som fufullgör kkommunens uuppgifter inomm plan- och bbyggväsendett. Någon änddring i ddetta avseendee ska inte görras utan redovvisningen ska även fortsättnningsvvis lämnas tilll nämndernaa. Däremot mmåste bestämmmelserna få een ny uutformning eftftersom tillsynnsansvaret föreslås flyttas ffrån dessa nämmnder till den myndiighet som reggeringen bestämmer, se avsnsnitt 5.2.2. Avv detta sskäl bör det utttryckligen annges att redoviisningen ska lämnas till denn eller dde kommunala nämnder soom fullgör koommunens upppgifter inom planooch byggväsenndet.

55.1.5 Koontroll, uppfööljning och uttvärdering avv

eneergideklaratiioner

Regeringenss förslag: Reggeringen får mmeddela föresskrifter om tilllsyn

och kontroll av energidekllarationer.

Promemoriians förslag: ÖÖverensstämmmer med regerringens förslagg.

Remissinstaanserna: Booverket och Energimyndiigheten anseer att BBoverket bör få ansvar föör kontrollsystemet och atttt det är validditetskkontroll som äär rätt form avv kontroll att ttillämpa. Styreelsen för ackrrediterring och teknissk kontroll (Swwedac) anser att den kontrooll som avses skulle

kunna utföras av Swedac under förutsättning att kravet på ackreditering av företag som upprättar energideklarationer behålls.

Skälen för regeringens förslag

Det omarbetade direktivet

Ett nytt krav i direktivet är att medlemsstaterna ska införa oberoende kontrollsystem för energideklarationer och i förekommande fall inspektionsrapporter. I bilaga II till direktivet anges att de behöriga myndigheterna ska göra ett slumpvis urval av åtminstone en statistisk signifikant procentandel av alla energicertifikat och i förekommande fall inspektionsrapporter som utfärdas årligen och kontrollera dessa. Kontrollen ska grundas på de alternativ som anges i bilagan eller på likvärdiga grunder. De alternativ som finns är dels validitetskontroll av indata som använts för utfärdandet av energicertifikatet för byggnaden och de resultat som angivits i certifikatet, dels kontroll av indata och kontroll av resultaten i energicertifikatet, inbegripet de rekommendationer som ges, eller dels fullständig kontroll av indata som används för utfärdandet av energicertifikatet för byggnaden, fullständig kontroll av de resultat som anges i certifikatet, inbegripet de rekommendationer som ges, och besök på plats i byggnaden, om möjligt, för att kontrollera överensstämmelsen mellan specifikationer som anges i energicertifikatet och den certifierade byggnaden.

Validitetskontroll

Regeringens bedömning är att validitetskontroll är det mest ändamålsenliga för Sveriges räkning av de alternativ som direktivet anger. Ett årligen återkommande förfarande enligt de andra alternativen skulle riskera att bli onödigt administrativt betungande för såväl de företag som gör energideklarationerna som – i fråga om det sistnämnda alternativet – för enskilda fastighetsägare. En löpande årlig kontroll i form av validitetskontroll hindrar inte att mer djupgående utvärderingar av hur systemet fungerar med kontroller av det mer utförliga slag som anges för direktivets övriga alternativ.

Boverket har i dag det huvudsakliga ansvaret för förvaltning och utveckling av systemet med energideklarationer. Swedac ansvarar för ackreditering av kontrollorgan och ackreditering av certifieringsorgan. Swedac utför en årlig tillsyn och gör stickprovskontroller inom ramen för ackrediteringssystemet. Mot bakgrund av bedömningen att en översyn av regelverket avseende experternas kompetens och oberoende bör göras med inriktningen att kravet på ackreditering ska avskaffas (se avsnitt 5.2.4.) blir det dock, enligt regeringens mening, inte ändamålsenligt att genomföra direktivets krav på kontrollsystem genom att bygga på Swedac:s stickprovskontroller. Det redovisas i denna lagrådsremiss att Boverket kan komma att få ansvar för tillsyn över energideklarationerna (se avsnitt 5.2.2), vilket skulle förstärka Boverkets roll i systemet ytterligare. Dessa aspekter leder sammantaget till att det kan vara lämpligt att Boverket får en framträdande roll även i fråga om kontrollsystemet.

Bestämmelsser om ett obeeroende kontroollsystem för eenergideklaraationer ooch vem som ska ansvara fför det bör förras in i föreskkrifter på lägree nivå ään lag. Det böör därför infööras ett bemynndigande för rregeringen, i lagen oom energidekklaration för byggnader, aatt meddela ssådana föreskkrifter. NNormgivningssbemyndiganddet bör även omfatta tillsyneen, se avsnitt 5.2.2.

55.1.6 Sannktioner

Regeringenss förslag: Enn tillsynsmynndighet får mmeddela de fförelägganden soom behövs fför att vissa skyldigheter enligt lagen om energideklaraation för bygggnader ska efterlevas. Dessa skyldighheter består i att see till att en energideklaratioon upprättas, aatt den visas ppå en för allmänheeten väl synligg och framträädande plats i vissa byggnaader, att den visass för en presuumtiv nyttjandderättshavare eeller en spekuulant och att denn överlämnass till ny nytttjanderättshavvare eller äggare. Tillsynsmynddigheten får ääven meddela föreläggandee om skyldighheten att ange uppggift om energiprestandan vid annonserinng i de fall därr det finns en enerrgideklaration upprättad.

Ett förelägggande får förenas med vite. Ett föföreläggande som meddelas moot en säljare ssom inte har ssett till att en energideklaraation visas och ööverlämnas elller att deklaarationens upppgift om eneergiprestanda finnns med vid annonsering, i de fall dettta krävs, får ddock förenas medd vite endastt i de fall ddet finns en energideklaraation upprättad förr den aktuella byggnaden.

Regeringeens bedömninng: Bestämmelsen om att en köpare tilll en byggnad får låta upprätta en energideklaration på sääljarens bekosstnad bör kvarstå ooförändrad.

Förslagen ii de promemoorior som haar remitteratss: Överensstäämmer

mmed regeringeens förslag.

Remissinstaanserna: Boverket anser attt vite inte är nnågon verkninngsfull ssanktion för attt få till ståndd att energidekklarationer uppprättas före föörsäljnning. Verket fförordar i stället förseningssavgift gentemmot säljaren ooch att kköparens rätt aatt låta upprättta en energideeklaration på ssäljarens bekoostnad bbehålls. Naturrvårdsverket aanser att regelnn att köparen har rätt att uppprätta eenergideklarattionen på köpparens bekosstnad bör kvaarstå. Malmöö stad aanser att sankttionsavgifter eeller vitesbeloopp vid förelääggande bör föförtydligas. Energi och Miljöteekniska förenningen anser att förslageet bör kkompletteras mmed ett vitesbbelopp. Kammmarrätten i JJönköping anfför att ddet följer av aallmänna förvaaltningsrättsliga principer aatt ett förelägggande uutan vite är ööverklagbart oom inget annnat särskilt annges. Länsstyrrelsen DDalarna avstyyrker att säljaaren till en byyggnad ska kuunna förelägggas att vvisa och tillhanndahålla energgideklarationeen.

Skälen för regeringens förslag

Det omarbetade direktivet

Det omarbetade direktivet ställer krav på att det ska finnas effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner så att nationella bestämmelser tillämpas. Kravet på sanktioner är nytt jämfört med 2002 års direktiv.

Föreläggande som får förenas med vite

I den nuvarande lagen om energideklaration för byggnader finns möjlighet för tillsynsmyndigheten att meddela förelägganden som får förenas med vite för att säkerställa att vissa bestämmelser efterlevs. De bestämmelser som avses är desamma som omfattas av dagens tillsyn, dvs. att energideklarationer ska vara tillgängliga på en för allmänheten väl synlig och framträdande plats i vissa byggnader och att luftkonditioneringssystem ska besiktas. Skyldigheten att upprätta en energideklaration omfattas varken av tillsyn eller av sanktioner.

I denna lagrådsremiss föreslås att fler och mer detaljerade skyldigheter ska införas jämfört med den nuvarande lagen och att tillsynen ska omfatta alla dessa skyldigheter (jfr avsnitt 5.2.2). Mot bakgrund av vad som anges i direktivet och för att säkerställa ett fungerande system för energideklarationer bör eventuella sanktioner omfatta samtliga dessa skyldigheter inklusive skyldigheten att upprätta en energideklaration.

I den remitterade promemorian föreslogs vitesföreläggande som tillsynsverktyg för att säkerställa efterlevnaden av bestämmelserna. Enligt förslaget skulle ett föreläggande förenat med vite kunna meddelas om någon av de skyldigheter som tillsynen omfattar inte uppfylls, dvs. skyldigheten att upprätta, visa eller överlämna en energideklaration eller skyldigheten att se till att uppgift om energiprestanda finns med vid annonsering i de fall en energideklaration finns när en byggnad bjuds ut till uthyrning eller försäljning. Ett par remissinstanser har synpunkter på förslaget. Boverket anser inte att vite är verkningsfullt för att få till stånd att energideklarationer upprättas före försäljning. Verket förordar i stället förseningsavgift gentemot säljaren. Regeringen bedömer dock att eftersom förslaget om att en energideklaration ska upprättas innan en byggnad säljs har som huvudsyfte att deklarationen ska visas för spekulanter så att dessa ska kunna få en uppfattning om byggnadens energiprestanda före köpet skulle införandet av en förseningsavgift inte få större verkan än ett vitesföreläggande i det enskilda fallet. En energideklaration som upprättas efter en försäljning kan inte användas för sitt syfte att ge information som kan påverka köpet av byggnaden. Däremot skulle en förseningsavgift generellt kunna öka efterlevnaden av reglerna i detta sammanhang. En utvidgad tillsyn i kombination med utökade möjligheter att meddela vitesförelägganden, vilket föreslås i denna lagrådsremiss, kan dock vara lika effektivt som en förseningsavgift och mindre ingripande både för den enskilde och ur administrativ synpunkt. Regeringen anser därför att vitesföreläggande även framöver bör vara tillsynsverktyg. I enlighet med vad som angavs i den remitterade promemorian och som berörts ovan bör dock möjligheten att meddela föreläggande förenat med vite utvidgas i förhållande till den nuvarande

lagen och även omfatta skyldigheten att upprätta en energideklaration, skyldigheterna att visa och överlämna energideklarationen samt skyldigheten att ha med uppgift om energiprestanda vid annonsering om det finns en energideklaration när en byggnad bjuds ut till uthyrning eller försäljning. En begränsning bör dock införas. Ett föreläggande som meddelas mot en säljare av en nyttjanderätt som inte har sett till att en energideklaration visas, överlämnas eller att uppgiften om byggnadens energiprestanda finns med vid annonsering i de fall detta krävs, bör få förenas med vite endast om det finns en energideklaration upprättad för byggnaden. Skälet är att det i dessa fall är byggnadens ägare som ska se till att en energideklaration upprättas. Det ansvaret åvilar inte säljaren. (jfr avsnitt 5.1.3.). Ett sådant förslag remitterades i den kompletterande promemorian. Det är endast Länsstyrelsen Dalarna som avstyrker förslaget och anser att säljaren till en byggnad inte ska kunna föreläggas att visa och tillhandahålla energideklarationen. Enligt regeringens uppfattning bör dock möjligheten att meddela föreläggande omfatta även säljare av nyttjanderätter. Det undantag som är befogat är det som beskrivits ovan och som avser fallen när en nyttjanderätt säljs och ägaren till byggnaden inte har sett till att det finns en energideklaration upprättad.

Överklagande

En tillsynsmyndighets beslut om föreläggande bör liksom i dag få överklagas hos allmän förvaltningsdomstol endast i de fall det har förenats med vite. Med anledning av påpekandet från Kammarrätten i Jönköping att det följer av allmänna förvaltningsrättsliga principer att ett föreläggande utan vite är överklagbart om inget annat särskilt anges, så bör det framhållas att uppräkningen av de beslut som är överklagbara enligt lagen om energideklaration för byggnader är uttömmande.

Ett par remissinstanser har efterfrågat förtydliganden i fråga om själva vitesbeloppet. I det sammanhanget kan konstateras att allmänna bestämmelser om bl.a. vitets storlek finns i lag (1985:206) om viten.

Bestämmelsen om att köpare får låta upprätta en energideklaration på

säljarens bekostnad bör kvarstå oförändrad

I den först remitterade promemorian föreslogs även att bestämmelsen i den nuvarande lagen om energideklaration för byggnader om att en köpare till en byggnad får låta upprätta en energideklaration på säljarens bekostnad skulle upphävas. Detta föreslogs mot bakgrund av uppgift om att bestämmelsen inte fungerar som avsett. Enligt bl.a. Riksrevisionen (Energideklarationer – få råd för pengarna, RiR 2009:06, s. 46) förekommer det att säljare och köpare kommer överens om att en deklaration inte krävs och avtalar bort köparens möjlighet att inom en viss tid låta upprätta en energideklaration på säljarens bekostnad. Boverket och Naturvårdsverket anser dock i sina remissyttranden att bestämmelsen ska finnas kvar.

När bestämmelsen ursprungligen infördes var det huvudsakliga argumentet att den tillgodosåg konsumentintresset och var en effektiv

lösning för att fframtvinga enn energideklaaration (propp. 2005/06:1445, s. 922). Eftersom ddet framkommmit att köparee och säljare aavtalar bort den möjllighet som bestämmelsen gger för köpareen att låta uppprätta en energgidekllaration på sääljarens bekosstnad är regeeringens uppffattning att den dockk visat sig varra mindre efffektiv för sitt syfte. I kombbination med de ytterrligare sanktiooner som föreeslås införas bbedömer dockk regeringen aatt bestäämmelsenävenn fortsättninggsvis skulle kunna ha beetydelse för aatt konssumentintresseet ska tillgoddoses. Detta ggäller främst i de fall en nny ägarre har tillträtt en byggnad uutan att få ta del av en ennergideklaratioon. Regeeringens uppffattning är därrför att bestämmmelsen bör ffinnas kvar och kommplettera den möjlighet attt meddela förreläggande föörenat med viite som också föreslåås. Regeringeen avser dockk att följa hurr den möjlighhet som bestämmelsen innebär anvvänds.

5.1.77 Inspekktion och kommpletterandee rådgivning aavseende

luftkonditioneringsssystem

Reegeringens förrslag: Bestämmmelsen om redovisning i eenergideklaraationner av vissa uppgifter somm rör luftkonditioneringssyystem med enn efffekt som är hhögre än 12 kkilowatt och ssom i huvudssak drivs medd eleektricitet ska uupphävas. Ävven bestämmelsen om besikktning av lufttkonnditioneringsssystem i vissa fall ska upphävas. Reegeringens bbedömning: EEnergieffektivviserande åtggärder i lufttkonnditioneringsssystem bör fräämjas genom rrådgivningsinsatser.

Prromemorianss förslag och bedömning: Överensstämmmer med reggeringeens förslag occh bedömning.

Reemissinstanseerna: Boverkket och Statenns energimynddighet (Energgimyndigheten) dellar bedömninngen att bestäämmelsen omm besiktning av luftkkonditioneringgssystem bör eersättas med rrådgivning. Svveriges tekniska forskkningsinstitut (SP) anser aatt förslaget iinnebär en mminskad kontrooll menn att tidigare kkontroll ändåå inte innehållit uppgifter oom effektivitet. Enerrgi- och miljötekniska förenningen pekar ppå att det kan uppstå probleem om rådgivningen överlåts på dem som utfför obligatorissk ventilationnskonttroll eftersom olika specialiistkunskaper ooch utrustningg krävs.

Skällen för regeriingens förslagg och bedömnning

Det omarbetade ddirektivet

I 20002 års direkktiv finns besstämmelser oom inspektionn av luftkondditioneeringssystem. Bestämmelseerna är genommförda i svenskk rätt genom aatt det ii lagen (2006::985) om enerrgideklarationn för byggnadeer ställs krav ppå att vvissa uppgifteer om luftkonditioneringssyystem som drrivs med el och som är av en viss storlek ska reedovisas särskkilt i energidekklarationen. DDet rör sig om uppggifter om syystemets energieffektivitet och systemeets storllek i förhållannde till behovvet av kyla i byggnaden ooch uppgift oom huruuvida en effekktivare energgianvändning kan uppnås i det befintliga systeemet eller geenom att systtemet ersätts med ett annnat system elller annaan metod att kkyla byggnadden. Det finnss också bestämmmelser om aatt

luftkonditioneringssystem ska besiktas med regelbundna intervall även i sådana byggnader som inte behöver energideklareras. Enligt Boverkets föreskrifter och allmänna råd (BFS 2007:4) om energideklaration för byggnader ska ett luftkonditioneringssystem besiktas i den omfattning som krävs för att kunna bedöma systemets effektivitet och för att en jämförelse ska kunna göras mellan systemets kyleffekt och storleken på byggnadens kylbehov. Vidare anges att besiktningsintervallet ska vara detsamma som för energideklarationer, dvs. 10 år.

Det omarbetade direktivet ger medlemsstaterna en möjlighet att välja rådgivning till användare av luftkonditioneringssystem som ett alternativ till att fastställa åtgärder för regelbunden inspektion, förutsatt att effekterna blir likvärdiga. De medlemsstater som vill tillämpa ett rådgivningsalternativ ska, enligt direktivet, redovisa en bedömning senast den 30 juni 2011 och översända en rapport till EU-kommissionen där likvärdigheten mellan rådgivningsåtgärder och inspektion bedöms.

Rådgivning till användare av luftkonditioneringssystem ersätter

inspektion

I den nationella handlingsplan om energieffektivisering som regeringen överlämnade till EU-kommissionen i juni i år har regeringen gjort bedömningen att rådgivningsinsatser skulle utgöra ett värdefullt komplement till de inspektioner av luftkonditioneringssystem som görs i samband med obligatorisk ventilationskontroll och att man skulle kunna uppnå en viss regelförenkling genom att undvika att ha överlappande lagstiftning i regelverken för energideklarationer och obligatorisk ventilationskontroll. Regeringens närmare överväganden i detta avseende liksom en beskrivning av systemet framgår av bilaga 4. I den remitterade promemorian föreslogs att man ska genomföra det system som regeringen har förordat i handlingsplanen, med rådgivning som komplettering till den inspektion av luftkonditioneringssystem som sker inom ramen för obligatorisk ventilationskontroll. Boverket och Energimyndigheten anger i sitt remissyttrande att de delar regeringens bedömning att bestämmelsen om besiktning av luftkonditioneringssystem bör ersättas med rådgivning.

Regeringen konstaterar att information som främjar såväl installation av energieffektiva system som energieffektiv användning av dessa system kan vara ett väl så effektivt styrmedel som inspektioner och kontroll. Det var också skälet till att rådgivning valdes som alternativ till inspektion av värmepannor vid genomförandet av 2002 års direktiv. Rådgivning ska fortsatt gälla i sin helhet när det handlar om värmesystem. Det ska också finnas med som komplettering till den obligatoriska ventilationskontrollen när det gäller luftkonditioneringssystem. Avsikten är att informationsinsatser om energieffektiv luftkonditionering inte enbart ska ske i samband med obligatorisk ventilationskontroll utan även utgöra en del av bredare lokala och regionala informations- och rådgivningsinsatser, t.ex. inom kommunal energi- och klimatrådgivning. Rådgivningen ska således utföras av flera aktörer och regeringen delar därför inte den synpunkt som Energi- och miljötekniska föreningen framfört om att det kan uppstå problem om rådgivningen överlåts på dem som utför obligatorisk ventilationskontroll eftersom olika specialistkunskaper

och utrustning krrävs. Regeringgens bedömniing ställer kraav på ändringg i lagenn om energiddeklaration föör byggnader såväl som fföljdändringarr i relevvanta tillämppningsföreskriifter till lageen. Det föreslås därför aatt bestäämmelserna oom luftkondittioneringssysttem upphävs. När det gälller den bestämmelse som anger aatt uppgifter oom vissa luftkkonditioneringgssysteem ska särreddovisas i eneergideklarationnen innebär uupphävandet aatt enerrgianvändninggen för ett lufftkonditionerinngssystem i sstället ska reddovisass inom ramen för byggnadeens energipresstanda.

I dden paragraf ddär det regleraas att en energgideklaration ska överlämnnas till BBoverket och där följdändrringar görs mmed anledningg av att bestämmmelsserna om lufttkonditionerinngssystem uppphävs ändras normgivninggsbemmyndigandet ttill en uppllysningsbestämmmelse. I ddetta avseende hänvvisas till författtningskommeentaren.

5.2¶Ändriingar som innte har sambband med deet omarbetadde direkttivet

Arbeetet med att uutveckla energgideklarationsssystemet har bbedrivits genoom att BBoverket i sammarbete med Statens energgimyndighet ((Energimyndiighetenn) och Styrelsen för ackredditering och tteknisk kontrooll (Swedac) på regeeringens uppddrag bl.a. harr analyserat hhur uttrycket besiktning kan förtyydligas, vilka förbättringar när det gällerr experternas kompetens och oberroende som kkan göras occh behov av förändringar av tillsyn och sankktioner. Arbeteet med att utvveckla energiddeklarationssystemet har även bedrrivits genom aatt en arbetsgrrupp inom Reegeringskansliiet har utveckllat mynndigheternas föförslag och beddömningar.

Dee förslag somm tagits fram aav myndigheteerna och arbettsgruppen innnebär att vissa änddringar måstee göras i laggen (2006:9885) om energgidekllaration för byyggnader. I kkorthet innebär förslagen attt besiktning ppå platss av en bygggnad blir huuvudregel näär en energiddeklaration ska upprrättas (avsnittt 5.2.1) och att tillsynen ska omfatta att en energgidekllaration har uupprättats ochh flera andra skyldigheter r som följer av lagenn (avsnitt 5.22.2). Regeringgen bedömer oockså att uttryycket kostnaddseffekktiv ska förtyydligas i föreskkrifter på lägrre nivå än lagg (avsnitt 5.2..3) och att inriktningeen på förändriingar när det ggäller experteernas kompeteens och oberoende böör vara att krravet på ackrreditering av de företag soom utfärrdar energidekklarationer avskaffas och skkärpta krav påå personcertifiiering av såväl perrsonal som deeltar i arbetet med upprättaande av energgidekllarationer inföörs (avsnitt 5.22.4).

5.2.11 Besikttning ska ske på plats innaan en energiddeklaration

uppräättas

Reegeringens föörslag: Innann en energideeklaration uppprättas för enn beffintlig byggnaad ska byggnaadens ägare see till att byggnnaden besiktas på plats.

RRegeringen elller den mynndighet som regeringen bbestämmer fåår meeddela föreskrrifter om besiiktning och om undantag ffrån kravet påå såddan besiktningg.

Promemorians förslag: Överensstämmer med regeringens förslag. Remissinstanserna: Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (Swedac) välkomnar promemorians förslag om besiktning men anser att eventuella undantag från besiktningskravet måste vara klart preciserade. Boverket motsätter sig inte promemorians förslag eftersom avsikten är att ange undantag från obligatorisk besiktning. Statens fastighetsverk, Länsstyrelsen i Västernorrland, Statens energimyndighet (Energimyndigheten), Västerås stad, Mäklarsamfundet, Sveriges byggindustrier (BI), Installationscertifiering i Stockholm AB (INCERT), Elektriska Installatörsorganisationen (EIO), HSB:s riksförbund (HSB), Konsumentvägledarnas förening, Energi- och miljötekniska föreningen, Energieffektiviseringsföretagen, Göteborgs stad, Umeå kommun, Malmö stad och Naturvårdsverket tillstyrker förslaget om att byggnader ska besiktas på plats. Flera av dessa remissinstanser lämnar dock detaljerade synpunkter i fråga om bl.a. kompetensen hos de som ska besikta byggnader samt i fråga om vilka byggnader som ska undantas från kravet på besiktning. Länsstyrelsen i Västra Götalands län anser att man måste säkerställa att besiktningsförrättare har tillräcklig kompetens och är oberoende i olika avseenden. Länsstyrelsen i Västerbottens län framhåller att det bör klarläggas hur man ska kunna säkerställa tillgången på personcertifierade energiexperter i glesbygd. Byggherrarna Sverige, Fastighetsägarna Sverige, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO) och Hyresgästföreningen motsätter sig förslaget om ändrade regler för besiktning och anser att erfarenheterna inte visar att kvaliteten på energideklarationer blir högre av besiktningar på plats samt att energideklarationerna i stället bör upprättas i två steg. BWG Homes anser att bestämmelser om undantag från besiktning måste vara detaljerade och endast tillåta undantag av kedje- och/eller grupphusbyggnationer där husen har exakt samma byggdelar, uppvärmning, ventilation, uppvärmd area och omslutande area. Kammarrätten i Jönköping anför att normgivningsbemyndigandet är alltför öppet och att exempel på undantag borde ges.

Skälen för regeringens förslag

Besiktning ska ske på plats

Enligt nuvarande regler ska besiktning av byggnader i samband med upprättande av energideklaration ske om detta är nödvändigt för att rekommendationer till energieffektiviserande åtgärder ska kunna lämnas. Det är den energiexpert som upprättar energideklarationen som avgör om besiktning krävs för energideklaration i det enskilda fallet. Det befintliga regelverket för besiktning har kritiserats för otydlighet. Bland annat har Riksrevisionen tagit upp frågan i sin granskning av systemet med energideklarationer (RiR 2009:06, s. 29 f.).

Boverket har analyserat frågan i rapporten EU-direktivet om byggnaders energiprestanda – konsekvenser och behov av förändringar i det svenska regelverket som överlämnades till Regeringskansliet i september 2010. Boverkets analys har i huvudsak visat att besiktning sker regelmässigt i ett stort antal fall redan i dag och är inte i sig 55

tillräcklig för att det ska utfärdas rekommendationer till energieffektiviserande åtgärder. Av rapporten framgår också att de flesta energiexperter som säger sig avstå från besiktning i vissa fall, motiverar detta med att det rör sig om nya byggnader eller byggnader som redan har en god energiprestanda. Det finns en mindre grupp som säger sig kunna avstå från besiktning för att genomföra energideklarationen till ett lägre pris. Mot denna bakgrund väljer verket att inte förorda några materiella ändringar i kravet på besiktning i rapporten. Verket förordar däremot förtydliganden i regelverket exempelvis i fråga om att besiktning ska ske på plats. Regeringen delar Boverkets uppfattning att det bör klargöras att besiktning ska ske på plats. Därutöver bör enligt regeringens uppfattning även en skärpning av kravet på besiktning göras på så sätt att det blir huvudregel att besiktning ska göras innan en energideklaration upprättas. Den remitterade promemorian innehöll ett sådant förslag. Förslaget har tillstyrkts av flertalet remissinstanser. Byggherrarna Sverige, Fastighetsägarna Sverige, SABO och Hyresgästföreningen motsätter sig dock förslaget och anser att erfarenheterna inte visar att kvaliteten på energideklarationer blir högre av besiktningar på plats.

Regeringens uppfattning är dock att det inte går att bortse från betydelsen av besiktning när åtgärder för energieffektivisering ska anges i energideklarationen. Boverkets uppgifter, som redovisats i rapporten, tyder på att besiktning ändå som regel sker i dag. Med ett mer generellt krav på besiktning torde systemet allmänt sett således inte behöva bli mycket dyrare för fastighetsägarna än i dag. Samtidigt skapar besiktningen förutsättningar för att energideklarationerna i fler fall kommer att innehålla rekommendationer till effektiviserande åtgärder.

Det bör därför slås fast i lagen om energideklaration för byggnader att huvudregeln är att besiktning ska ske som grund för att upprätta energideklarationer.

Undantag från kravet på besiktning

Huvudregeln om att besiktning ska ske på plats innan en energideklaration upprättas bör dock vara förenad med möjligheter till undantag. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör få bemyndigande att, utöver den möjlighet att meddela föreskrifter om besiktning som finns i nuvarande lag, även få meddela bestämmelser om undantag från kravet på besiktning. Bestämmelser om undantagen kommer således att finnas i föreskrifter på lägre nivå än lag. Kammarrätten i Jönköping anför att normgivningsbemyndigandet är alltför öppet och att exempel på undantag borde ges. Regeringens uppfattning är dock att exempel inte bör ges i lagtexten, utan att det ska framgå av bestämmelser i förordning vilka situationer som avses. Ett par givna situationer som kommer att övervägas vid framtagandet av sådana bestämmelser redovisas nedan.

Direktivet om byggnaders energiprestanda anger några specifika fall som bör omfattas av undantag från kravet på besiktning i förordningen om energideklaration för byggnader. Det anges att utfärdande av energideklaration för byggnadsenheter får grunda sig på en gemensam certifiering för hela byggnaden eller bedömningen av en annan representativ

bbyggnadsenheet med sammma energirelevanta egennskaper i saamma bbyggnad. Det anges vidaree att utfärdandde av certifikaat för enfamiljshus ffår grunda sigg på bedömninngen av en annnan represenntativ byggnadd med liknande utforrmning och stoorlek och medd liknande egeenskaper i frågga om ffaktisk energipprestanda, omm sådan övereensstämmelse e kan garanterras av dden expert som utfärdar ennergideklaratiionen. Dessa delar av direektivet bbör, enligt reggeringens upppfattning, genoomföras genoom bestämmellserna oom undantag från kravet ppå besiktning. Boverket reddovisar i denn ovan nnämnda rappoorten att myckket nya hus elller hus som reedan har en mmycket ggod energiprestanda ofta unndantas av ennergiexperternna från besiktnning i ddag. Det bör i samband medd framtagandee av föreskriftfter på lägre niivå än lag övervägass om även dessa grupper bbör omfattas aav bestämmellserna oom undantag.

Frågan om ooberoende och kompetens hos den som m utför besiktnningen bbehandlas i avvsnitt 5.2.4.

55.2.2 Tilllsyn

Regeringenss förslag: DDen eller de myndigheter som regerinngen bestämmer ska utöva ttillsyn dels över att ennergideklarationer upprättas, deels att energideklarationen vvisas på en föör allmänhetenn väl synlig och fframträdande plats i vissaa byggnader, dels att eneergideklarationenn visas för een presumtiv nyttjanderätttshavare ellerr en spekulant, deels att den öveerlämnas till een ny nyttjandderättshavare eller ägare. Tillsynnen ska även omfatta att uppgift om en byggnads eneergiprestanda finnns med vid aannonsering nnär en byggnaad ska säljas eller hyras ut i de fall där det finnns en energiddeklaration uppprättad.

Den del aav bestämmellsen som angger att tillsynnsmyndighetenn på begäran, i deen utsträckningg det behövs fför tillsynen, ska få tillträde till vissa byggnaader, utrymmeen och områdden och möjliggheten för Kroonofogdemyndiggheten, att beesluta om särsskild handräckkning i dessaa fall ska tas bort.

Förslagen ii de promemoorior som haar remitteratss: Överensstäämmer

mmed regeringeens förslag.

Remissinstaanserna: Boverket stödjer fförslaget att vverket får ansvvar för tillsyn. Verkett anser dock inte att derass tillsyn ska oomfatta uppviisande ssamt överlämmnande av energideklaraationer och om uppgiftt om bbyggnaders ennergiprestandaa finns med viid annonserinng i de fall därr detta kkrävs. Sverigees kommuner ooch landsting (SKL) anser innte att tillsyneen ska fflyttas från kommmunerna. SKKL anser vidaare att kommuunerna bör få bättre fförutsättningarr att bedriva tillsyn genomm att energiddeklarationsreggistret uutvecklas ochh uppdaterass samt att eventuella vviten bör tillfalla kkommunerna. Statens enerrgimyndighet (Energimyndiigheten), Ekonomisstyrningsverkeet (ESV), Götteborgs stad, Umeå kommmun, Västerås stad, SSveriges byggggindustrier ((BI) och Fööreningen Svveriges Bygggnadsinspektörer sttödjer förslageet om att tilllsynen ska flyyttas till Bovverket. LLänsstyrelsen i Stockholmss län, Länsstyyrelsen i Västra Götalandsds län, LLänsstyrelsen i Skåne länn, Länsstyrelssen i Uppsalla län, Energgirådggivarna, Antiicimex AB, VVVS-företagenn och BWG Homes anseer att 57

tillsynen bör ligga kvar på kommunerna. Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Länsstyrelsen i Skåne län och Länsstyrelsen i Uppsala län, anser att tillsynen bör ligga kvar på kommunerna och att Boverket får en tillsynsvägledande roll. Länsstyrelsen i Dalarnas län anser att Boverkets roll borde vara tillsynsvägledning. Länsstyrelsen i Västernorrlands län anser att det är en förbättring att tillsynen ska ske elektroniskt och att en fördel med att Boverket tar över tillsynen är att den blir likartad över hela landet. Svensk Ventilation och Kyl- och värmepumpföretagen anser att tillsynen bör stärkas antingen genom att kommunerna ges möjlighet att ta ut avgift, eller genom att en statlig myndighet får ansvaret för tillsynen. Enligt Ramböll Sverige AB bör tillsyn via energideklarationsregistret skötas av Boverket, medan viss tillsyn med fördel följs upp lokalt av kommunerna, såsom om energideklarationer har visats upp på ett tydligt sätt där så ska ske, liksom av om kraven vid annonsering uppfylls. Funktionskontrollanterna i Sverige (Funkis) anser att tillsynen av om en energideklaration har upprättats, skulle kunna kontrolleras vid OVK-besiktningen. Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO) har inga synpunkter på om kommunerna eller en central myndighet har tillsynsansvaret för energideklarationerna men framhåller att det viktiga är att tillsynen fungerar på ett likvärdigt och tillfredsställande sätt i hela landet. Domstolsverket påpekar att bestämmelsen med krav på viss information vid annonsering är av marknadsrättslig karaktär och att tillsynen av att sådana bestämmelser efterlevs normalt handhas av Konsumentverket och Konsumentombudsmannen. Domstolsverket anser också att det bör övervägas om en hänvisning till lagen (2006:985) om energideklaration för byggnader bör tas in i marknadsföringslagen (2008:486). Konsumentverket påpekar att det bör övervägas om en hänvisning till marknadsföringslagen bör tas in i lagen om energideklaration för byggnader. Fastighetsägarna anser att det endast bör finnas en tillsynsmyndighet och hänvisar till mindre positiva erfarenheter från miljöbalkens egenkontroll där kontroll ska utföras och redovisas till två myndigheter som också ska ersättas för tillsyn. Även Byggherrarna Sverige anser att endast en myndighet ska ansvara för tillsynen.

Skälen för regeringens förslag

Tillsyn och tillsynsmyndighet

Enligt den nuvarande lagen om energideklaration för byggnader ska tillsynen endast omfatta att den som äger en byggnad har sett till att den energideklaration som senast har upprättats för byggnaden är tillgänglig på en för allmänheten väl synlig och framträdande plats om det är en specialfastighet enligt fastighetstaxeringslagen eller på en väl synlig plats om byggnaden, eller en del av byggnaden upplåts med nyttjanderätt. Tillsynen är inte utformad så att den omfattar att en energideklaration är upprättad. Det kan därför ifrågasättas om nuvarande bestämmelse om tillsyn är ändamålsenlig. Det finns starka skäl som talar för att tillsynen i stället bör utformas så att kontrollen ska avse fler skyldigheter än tidigare där den viktigaste är att en energideklaration verkligen är upprättad i de fall lagen kräver det. En sådan utformning förordas även av Boverket i 58

rapporten EU-direktivet om byggnaders energiprestanda – konsekvenser och behov av förändringar i det svenska regelverket.

Tillsynen bör framöver omfatta att se till att en energideklaration upprättas vid rätt tidpunkt och att den visas upp och överlämnas på angivet sätt samt att uppgift om en byggnads energiprestanda finns med vid annonsering när en byggnad ska säljas eller hyras ut i de fall där det finns en energideklaration upprättad.. Genom den ökade omfattning av tillsynen som föreslås är det inget alternativ att tillsynen utövas vid OVK-besiktningen, vilket föreslås av Funktionskontrollanterna i Sverige (Funkis). Regeringens uppfattning är att tillsynen framförallt bör utövas genom kontroll i energideklarationsregistret. Ett tillsynsärende bör också kunna initieras genom att en aktör vänder sig till tillsynsmyndigheten och exempelvis påtalar att han/hon inte fått se en energideklaration före uthyrning eller försäljning av en byggnad. Även förfrågningar till byggnadens ägare är ett sätt att utöva tillsyn. Tillsyn på plats kan bli aktuellt vid kontroll av att en energideklaration visas på en väl synlig och framträdande plats i de byggnader där detta krävs. Dock finns inte längre behov av den särskilda bestämmelsen om att tillsynsmyndigheten ska få tillträde till vissa byggnader och om handräckning som finns i den nuvarande lagen om energideklaration för byggnader. Skälet för detta är att kravet på att visa en en energideklaration på en väl synlig och framträdande plats uttryckligen endast föreslås omfatta byggnader som ofta besöks av allmänheten (jfr avsnitt 5.1.1). Bestämmelsen om tillträde och handräckning bör därför upphävas.

Föreskrifter om utformningen av tillsynen måste kunna anpassas inom inte alltför långa tidsramar till de behov som uppstår för att tillsynen ska fungera så effektivt som möjligt. De bör därför finnas på lägre nivå än i lag. Regeringen bör få ett bemyndigande att meddela föreskrifter om tillsyn av energideklarationer. Normgivningsbemyndigandet bör även omfatta kontrollsystemet som inrättas enligt direktivets krav, se avsnitt 5.1.5.

Tillsynen ska utformas av en eller flera myndigheter

Utöver utformningen av tillsynen finns även skäl att belysa frågan om vem som ska utöva tillsynen. Enligt den nuvarande lagen ska tillsynen utövas av den eller de kommunala nämnder som fullgör kommunens uppgifter inom plan- och byggväsendet. Vid tidpunkten för Boverkets analys av tillsynsfrågan hade omkring hälften av kommunerna inte påbörjat sin tillsyn av energideklarationer och det framgick även att flera kommuner gav tillsynen låg prioritet av finansieringsskäl. Detta är inte acceptabelt. En fungerande tillsyn är en garant för att systemet med energideklarationer fungerar. Tillsynen bör pågå kontinuerligt, vara enhetlig och fungera på samma sätt i hela landet inte minst för att syftet med energideklarationerna, som är att minska energianvändningen i byggnader, ska tillgodoses. När tillsynens utformning nu föreslås ändras på ett sätt som gör att den främst kommer att bedrivas genom kontroll av energideklarationsregistret, talar således mycket för att samma myndighet som hanterar registret också sköter tillsynen. Om tillsynen flyttas till en eller flera statliga förvaltningsmyndigheter behöver det inte längre

regleeras i lag vemm som ska utövva tillsynen. DDen eller de mmyndigheter soom ska komma i frååga kan utpeekas på förorrdningsnivå. Domstolsverkket påpeekar i sitt remissyttrande attt bestämmelseen med krav ppå viss informmation vid annonserring är av marrknadsrättslig karaktär och att tillsynen av att sådana bestämmmelser efterleevs normalt hhandhas av Koonsumentverkket och Konsumentommbudsmannenn. I den komppletterande proomemorian soom remiitterades föresslogs därför aatt det ska bli möjligt förr regeringen aatt bestäämma att flerr än en mynddighet ska utööva tillsyn. AAv de remissvvar som inkommit frramgår att Faastighetsägarnna anser att det endast bbör finnaas en tillsynsmmyndighet ochh hänvisar till mindre positiiva erfarenhetter från miljöbalkens egenkontroll där kontroll ska utföras occh redovisas ttill två mmyndigheter ssom också skka ersättas förr tillsyn. Ävenn Byggherrarnna Sverrige anför att eendast en mynndighet ska annsvara för tillsyynen.

Ennligt regeringens bedömninng går det doock inte att uttesluta att dett i frammtiden kan blii aktuellt för flera myndiggheter att utööva tillsyn övver olikaa delar av energideklaratioonssystemet. DDet bör därföör anges i lagen att dden eller de mmyndigheter soom ska utöva tillsyn pekas ut i föreskriftter på läägre nivå än laag.

I ssammanhangeet kan omnämmnas att Dommstolsverket ooch Konsumenntverkket anför att det bör överrvägas om intte hänvisningg till lagen oom enerrgideklaration för byggnadeer bör finnas i marknadsfööringslagen och vice versa. Regerringen bedömeer dock att deet inte finns bbehov av sådana hänvvisningar. Riskken för otillbörlig marknaddsföring är beegränsad. Det är uppggiften som ffinns i energgideklarationeen om byggnnadens energgipresttanda som skka anges i annnonsen. Dennaa uppgift ska tas fram av en oberroende expertt och är lätt att kontrollerra. Uppgiftenn kan använddas undeer den tid somm energideklarrationen är gilltig, dvs. undeer tio år. Vidaare är kkravet på annoonsering baraa aktuellt i dee fall där det redan finns en enerrgideklaration upprättad.

5.2.33 Förtyddligande av bbegreppet kosstnadseffektivvitet

Reegeringens bbedömning: Begreppet kostnadseffefektivitet bör förrtydligas i reggelverket. Dettta bör ske i föföreskrifter påå lägre nivå änn lagg.

Prromemorianss bedömninng: Överenssstämmer meed regeringeens

bedöömning.

Reemissinstanseerna: Boverrket, Statens energimynddighet (Energgimyndigheten), SSveriges teknniska forskniingsinstitut ((SP), Sverigges kommmuner och llandsting (SKKL) och Rammböll Sverige e AB tillstyrkker försllaget om hurr uttrycket kkostnadseffektiivitet ska haanteras. Energgimyndigheten frammhåller att fokkus i energideeklarationerna ska vara att ge bra fförslag på åtggärder som faastighetsägarnaa kan användda som underlag för bl.a. kommaande renoveriingar och myyndigheten uunderstryker aatt försllagen ska vaara förenliga med övriga tekniska egeenskapskrav ppå bygggnader. SP fraamhåller att ddet bör förtydlligas vilka ekkonomiska parrametrrar som ska annvändas vid bbedömningen fför att säkersttälla att åtgärdder inte blir avskrivnaa i onödan påå grund av kraav på snabb aavkastning. SKKL frammhåller särskiilt att förslagg till åtgärderr måste hållaa hög kvalitet. 60

Västerås stad anser att bedömningen av kostnadseffektivitet är komplex och att det kommer att bli svårt att i generella föreskrifter förtydliga begreppet samt att föreskrifterna hamnar på en sådan nivå att det i princip bara är åtgärder med mycket kort återbetalningstid som föreslås. Sveriges Arkitekter föreslår att man bör överväga att använda begreppet ”långsiktigt kostnadseffektivt”. Energieffektiviseringsföretagen understryker vikten av ett långsiktigt perspektiv.

Skälen för regeringens bedömning

I lagen (2006:985) om energideklaration för byggnader används uttrycket kostnadseffektiv. Det anges att ”kostnadseffektiva åtgärder för att förbättra byggnadens energiprestanda” ska lämnas i en energideklaration. Uttrycket kostnadseffektiv fungerar, enligt vissa aktörers uppfattning, som en hämsko för att lämna förslag till energieffektivisering. Frågan om tolkningen av uttrycket kostnadseffektivitet har därför utretts av Boverket. Utredningen har visat att kostnadseffektivitet åtminstone indirekt tenderar att tolkas som lönsamhet och att detta tycks leda till att företag som gör energideklarationer blir försiktiga när de lämnar rekommendationer för att de vill undvika risken att behöva stå till svars för förslag som vid närmare beräkningar visar sig vara olönsamma.

Enligt regeringens uppfattning är inte energideklarationens funktion att utgöra en fullständig energianalys. Därför är det oundvikligt att den bedömning av kostnadseffektivitet som görs för lämnade rekommendationer inte kommer att kunna avse en mer exakt beräknad lönsamhet. På något sätt bör det således göras klart att det finns ett element av skattning i rekommendationen. Boverket föreslår att uttrycket ekonomiskt rimlig att genomföra används som ett förtydligande av begreppet kostnadseffektiv i detta sammanhang. Regeringens bedömning är dock att uttrycket tekniskt möjlig och ekonomiskt rimlig är ett mer samlat uttryck som är vedertaget i befintlig bygglagstiftning är och som det är motiverat att använda även som approximation för kostnadseffektiva rekommendationer. Ett förtydligande av den innebörden kan lämpligen göras i föreskrift på lägre nivå än lag och ytterligare exemplifiering med möjliga tolkningar bör kunna göras i allmänna råd. Ett normgivningsbemyndigande som omfattar begreppet kostnadseffektiva åtgärder finns redan i lagen om energideklaration för byggnader. Även om bedömningen av åtgärders ekonomiska rimlighet således regelmässigt kommer att innehålla ett mått av skattning är det av stor vikt att rekommendationerna ska hålla så god kvalitet som man rimligen kan vänta sig. Flera remissinstanser har betonat vikten av kvalitet och långsiktighet. Kvalitetsaspekten innebär bland annat att rekommendationerna måste beakta de tekniska och ekonomiska förutsättningar som gäller för byggnaden som helhet – även aspekter som inte är direkt förknippade med energianvändningen – eftersom val av tekniska lösningar i ett avseende normalt sett kan påverka byggnadens funktionalitet i övrigt. För att säkerställa att det inte lämnas irrelevanta eller destruktiva rekommendationer finns således kraven i den nuvarande lagen om energideklaration för byggnader på att rekommendationerna ska vara förenliga med en god inomhusmiljö och andra tekniska egenskapskrav på byggnader. För att ytterligare främja

relevvanta rekommmendationer, äär det enligt regeringens mmening bättre aatt se ööver sätt att ffrämja god koompetens hos såväl företagg som enskilda expeerter som uppprättar energgideklarationerr än att ytteerligare försöka kvallificera begrepppet kostnadseeffektivitet i rregelverket. RRemissinstanseernas synpunkter fåår övervägas ytterligare i ssamband medd att föreskriftter på läägre nivå än laag utarbetas.

5.2.44 Experrternas komppetens och obeeroende

Reegeringens beedömning: Dee svenska kravven som syftaar till att säkerrställa experternaas kompetens och oberoendde bör ändrass. Inriktningenn börr vara att kravvet på ackrediitering av de fföretag som uttfärdar energiidekklarationer böör avskaffas. I stället böör skärpta krrav ställas påå perrsoncertifierinng av såväl personal somm besiktar byyggnader somm övrriga som delttar i arbetet mmed upprättannde av energiideklarationerr. Inrriktningen börr vidare vara aatt övergången från dagenss regelverk tilll dett nya regelverrket sker på ettt sätt som miinimerar osäkkerhet både för berrörda experterr och företag och att man ssäkerställer attt ett regelverkk somm till fullo säkkerställer direkktivets krav på kompetens ooch oberoendee kommmer på platss så snart som möjligt.

Prromemorianss bedömning: Överensstämmmer till visss del med regge-

ringeens. I promeemorian bedömmdes att eneergideklarationner för småhhus skulle kunna utfööras av persooncertifierade energiexpertter vars företag inte skulle behövva vara ackredditerade medaan det för övvriga byggnadder fortssatt skulle gällla krav på ackkreditering av företagen.

Reemissinstanseerna: När det gäller kkrav avseendde experternnas kommpetens och oberoende tillsstyrker Boverrket, Energimyyndigheten, SSP, SKL, Göteborg sstad, Umeå kkommun, Föreeningen Sveriiges Byggnaddsinspektörer, Mäkklarsamfundet,t, INCERT, EEIO, Byggherrrarna Sverigge, Fasttighetsägarna Sverige, BI,I, Energi- occh miljöteknisska föreningeen, BWGG Homes ochh SABO att ackrediteringskravet för dde företag soom upprrättar energideeklarationer hhelt eller delviis tas bort. Syynpunkterna oom hur detta ska gå till och hur kraven ska ssäkerställas i stället varierrar emellertid mellann instansernaa. Swedac ooch Independdia Energi AAB förorrdar att dagenns system ska bbehållas.

Inga remissinsttanser har avsstyrkt att perssoner som skaa utföra besikktninggar bör varaa personcertiifierade. Lännsstyrelsen i Gotlands lään uppmmärksammar att förslaget iinte innebär nnågon förenkliing för de förretag som fortfarannde skulle vaara ackrediterrade utan förr dessa företag skulle i stället en kkostnad tillkomma för ökatt krav på persooncertifiering.. SP, SKL, Umeå kommun, Fööreningen Sveeriges Byggnnadsinspektöreer, Mäkklarsamfundet,t, EIO, Enerrgi- och miljötekniska fföreningen, BBI, INCECERT och BWWG Homes ttillstyrker en förändring ii kraven enliigt prommemorians föörslag, dvs. aatt det genereella ackrediterringskravet vvid upprrättande av ennergideklaratiooner för småhhus avskaffas och att energgidekllarationer för sådana byggnnader kan utfööras antingen av ackrediterrat förettag eller av peersoncertifieraad energiexpeert. INCERT fförordar att man bör inrätta någonn form av reggistrering elleer certifikat fför företag soom endaast energideklaarerar småhuss. 62

Energimyndigheten anser att det väsentliga är att säkra personlig kompetens hos den expert som gör energideklarationen. Att företaget där experten är anställd är ackrediterat är av underordnad betydelse enligt myndigheten som även anser att system för uppföljning och kvalitetssäkring bör införas i personcertifieringssystemet. Myndigheten stödjer förslaget att energideklarationen ska utföras av personcertifierade energiexperter.

Boverket, Göteborgs Stad, Byggherrarna Sverige, Fastighetsägarna Sverige och SABO anser att ackrediteringskravet skulle kunna avskaffas vid upprättandet av energideklarationer för alla slags byggnader.

Boverket anför att det finns en risk i att det endast är för en del av det kvarvarande byggnadsbeståndet som det kommer att finnas krav på att deklarationerna ska utföras av ackrediterade företag. Verket konstaterar att av de energideklarationer som upprättas idag avser omkring 90 procent småhus. En mindre marknad med förhållandevis höga kostnader skulle kunna ge effekten att företag väljer att inte ackreditera sig, med följd att det inom vissa områden kan uppstå brist på ackrediterade företag. Verket framhåller att ett generellt krav på personcertifiering av experterna är ett sätt att säkerställa att den som besiktar och upprättar deklarationen har tillräcklig kompetens. Oberoendet kan säkerställas på annat sätt än ackreditering. Jämförelse kan göras med kontrollansvariga (KA) enligt plan- och bygglagen.

Även Byggherrarna Sverige och Fastighetsägarna Sverige framhåller möjligheten att tillämpa plan- och bygglagens regler om kontrollansvariga. Göteborgs stad och SABO saknar en tydlig motivering till varför ackrediteringskravet skulle kvarstå för flerbostadshus. Swedac, som anser att dagens system ska behållas, anför att promemorians förslag om parallella system för energideklarationer är mycket olämpligt och anser bland annat att tillsynen i ett sådant system kommer att bli olika för dem som upprättar energideklarationer beroende på om ansvaret ligger hos en personcertifierad expert eller ett ackrediterat företag. Detta, anser Swedac, leder till oklarheter. Swedac framhåller även att argumentationen i promemorian har baserats på kostnadsskäl, men att det utöver detta saknas analys som jämför alternativen ackreditering och certifiering med varandra. I det sammanhanget konstaterar Swedac bl.a. att ackreditering, till skillnad från certifiering, är en myndighetsuppgift och en form av kontroll som regleras i särskilt EU-direktiv och att ackrediterade företag är föremål för återkommande granskningar från Swedac samt att de bedömningar som görs av Swedac såväl omfattar djupgående bedömningar på plats som återkommande, mindre omfattande tillsynsbesök. För certifiering gäller i stället att Swedac utövar tillsyn över det företag som ackrediterats som certifieringsorgan, medan det är certifieringsorganet som i sin tur certifierar energiexperterna. Swedac utövar ingen tillsyn över energiexpertens kompetens eller förmåga att utföra sitt uppdrag i samband med sin kontroll av certifieringsorganet. En ordning där kravet på ackreditering inte ingår medför således väsentligt mindre kontroll från Swedac. Swedac ifrågasätter vidare trovärdigheten i att promemorians förslag skulle leda till utökat utbud av experter. Eftersom småhus endast energideklareras i samband med försäljning anser Swedac att efterfrågan i denna del är starkt konjunkturberoende. Myndigheten anser att fokus i

dagens situation snarare borde ligga på att undvika minskat utbud av experter än att försöka öka det.

Skälen för regeringens bedömning

I dag ska energideklarationer upprättas av ackrediterade kontrollorgan

I samband med införandet av 2002 års direktiv etablerades ett system där samtliga energideklarationer skulle upprättas av ackrediterade kontrollorgan. Systemet regleras i lagen (2006:985) om energideklaration för byggnader, där det framgår att energideklarationen ska utfärdas av en oberoende expert. Däremot anges inte i lagtexten att ackreditering ska tillämpas utan föreskrifter av detta slag utformas enligt normgivningsbemyndigande i lagen av regeringen eller den myndighet som regeringen utser.

Swedac är den statliga myndighet som ansvarar för såväl ackreditering av kontrollorgan som ackreditering av certifieringsorgan. Certifieringsorganen ansvarar i sin tur för personcertifieringen. Swedac utför en årlig tillsyn och vart fjärde år en djupare granskning, en s.k. förnyad prövning.

En person som är verksam vid ett för ändamålet ackrediterat kontrollorgan kan upprätta en energideklaration. Personen i fråga behöver inte vara certifierad, utan det är tillräckligt att det finns en certifierad person i ledande ställning verksam vid kontrollorganet. År 2010 fanns det 952 experter som var behöriga att utföra energideklarationer i Boverkets register.

För att få certifiering ska energiexperten uppfylla vissa kunskapskrav, ha en viss grundutbildning, ha en praktisk erfarenhet och bedömas som lämplig. Samma certifieringsorgan som utfärdade certifieringen kan under vissa omständigheter återkalla den.

Dagens system innebär att det ackrediterade kontrollorganet är ansvarigt för hela förfarandet med energideklarationen.

Kravet på ackreditering innebär således som framgått ovan att det måste finnas minst en person med personcertifierad energiexpertis inom företaget (det ackrediterade kontrollorganet). Det finns däremot inget krav på motsvarande certifierad kompetens hos de personer som utför besiktningar i samband med energideklarationen.

Boverket har efter samråd med Swedac analyserat marknaden för energideklarationer. Myndigheternas analys utmynnar i olika rekommendationer. Boverket förordar att såväl ackrediterade företag enligt dagens modell som personcertifierade experter, vars företag inte behöver vara ackrediterade, skulle ges möjlighet att upprätta energideklarationer för småhus. Swedac förordar däremot att dagens system ska behållas. Ingen av myndigheterna har kommit med förslag avseende kompetensen hos dem som ska utföra besiktning.

Kostnader för ackreditering och certifiering

För att bli ackrediterat behöver ett bolag uppfylla vissa kriterier när det gäller arbetssätt och det måste exempelvis visas att det interna kvalitetsarbetet håller en godtagbar nivå. Kostnaderna för att få ackreditering

består av en avgift till Swedac men även kostnader för att ta fram och upprätthålla nödvändig dokumentation för ackrediteringen. De direkta faktiska kostnaderna för ackreditering varierar mellan omkring 26 000 till drygt 80 000 kronor årligen, och den genomsnittliga årsavgiften skattas till ungefär 30 000 kronor. Ackrediteringen kräver ett föregående arbete med bland annat genomförande av standarden ISO 17020 vilket också medför extra kostnader för företaget. Den totala kostnaden för företaget beror bland annat på i vilken utsträckning de tidigare jobbat med kvalitetssystem.

För att bli certifierad energiexpert erbjuder olika utbildningsföretag kurser, omfattande tre arbetsdagar med tentamen, där resultatet godkänd ska uppnås. Att delta i en sådan kurs är inget krav för att bli personcertifierad, däremot krävs ett godkänt examinationsresultat. Enligt intervjuresultat tar tentamen åtta timmar i anspråk. Enligt uppgifter från olika utbildningsorgan uppskattas en ungefärlig kursavgift till 15 000 kronor. För enbart examination har siffran skattats till 2 000 kronor. Certifieringen måste förnyas var femte år, och den årliga avgiften ligger strax under tusen kronor.

Konkurrens på marknaden

Marknaden för energideklarationer kan betraktas som en lokal marknad eftersom upprättandet av en deklaration ofta kräver besiktning och därmed fysisk närvaro. Boverkets statistik visar att 80 procent av energideklarationer för småhus har föregåtts av besiktning. För en småhusägare bör den faktiska marknaden begränsas av att besiktningsmannen inte har en alltför lång resa, eftersom reskostnaderna relativt snabbt kan utgöra en oproportionerligt hög andel av den totala kostnaden. Den geografiska aspekten är viktig eftersom de små marknaderna innebär att alla typer av ökade kostnader i samband med etablering riskerar att få en relativt stor inverkan. Den geografiska begränsningen innebär också att konkurrensen påverkas negativt framför allt vid mindre orter.

Boverkets analys indikerar att ca 2 procent av marknaderna för energideklarationer kännetecknas av hög konkurrens, 29 procent av genomsnittlig konkurrens och 69 procent av låg konkurrens. Verket framhåller att det finns osäkerhet i bedömningen som gör att resultatet bör ses som indikativt men anser att analysen i vart fall ger bilden av en marknad med begränsningar i konkurrensen.

Översyn med inriktningen att kravet på ackreditering av företag som

upprättar energideklarationer tas bort

Systemet med ackreditering ge vissa fördelar för större företag. De direkta kostnaderna men framför allt det förberedande arbetet med att få ackreditering är fasta kostnader och därigenom mer belastande för små företag. Det skulle kunna skapa möjligheter för fler små företag om kravet på ackreditering avskaffas för de företag som upprättar energideklarationer för småhus. Denna bedömning gör även Boverket. Att döma av gjorda analyser kännetecknas även dagens marknad av vissa begränsningar i konkurrensen. Utökade möjligheter för små och medel-

stora företag att etablera sig på energideklarationsmarknaden skulle kunna minska detta problem och förbättra möjligheterna till en viss prispress på energideklarationerna.

Ett problem som också behöver lösas är att ackrediterade företag kan uppdra åt anställda som inte har en certifierad kompetens att genomföra besiktningar av byggnader. Detta kan få konsekvenser för energideklarationens kvalitet inte minst när det gäller rekommendationer om åtgärder. Således kännetecknas dagens system av att ha en något för hög etableringskostnad på marknaden för småhus, samtidigt som de formella möjligheterna att ställa krav på specifik kompetens hos personal som utför besiktningar är alltför begränsade. Av dessa skäl föreslogs i promemorian att ackrediteringskravet skulle avskaffas för företag som enbart utför energideklarationer på småhus, medan ett nytt krav föreslogs införas med innebörden att personer som utför besiktningar i samband med upprättande av energideklarationer måste vara personcertifierade, oavsett vilken typ av byggnad som energideklareras.

Det kan vidare konstateras att en mycket tydlig majoritet av de remissinstanser som yttrat sig i frågan om regler avseende energiexperternas kompetens och oberoende generellt har tillstyrkt att systemet bör ses över, även om det finns skillnader i exakt vilka förändringar som bör göras. Regeringen finner mot denna bakgrund att remissutfallet visar att det överlag finns ett tydligt stöd för att regelverket ska ses över i detta avseende. Ett flertal remissinstanser har även delat uppfattningen i promemorian att ett avskaffande av kravet på ackreditering skulle ge möjligheter till att fler företag skulle etablera sig på marknaden för att göra energideklarationer. Regeringen bedömer sammantaget att remissutfallet i huvudsak ger stöd för denna uppfattning, även om Swedac bedömer läget annorlunda. Regeringen konstaterar att även om Boverket och Swedac gör olika ställningstaganden när det gäller hur kompetens och oberoende fortsättningsvis bör regleras, finns det samstämmighet mellan myndigheterna i det avseendet att båda ser problem med promemorians förslag att tillämpa olika system vid energideklarationer beroende på vad för slags byggnad som ska energideklareras.

Regeringen anser att myndigheterna på ett tydligt sätt har visat att det kan finnas problem med parallella system och drar därför slutsatsen att inriktningen för de krav som fortsättningsvis ska gälla bör vara att samma krav på kompetens och oberoende ska tillämpas oberoende av vad för slags byggnad som ska energideklareras. Samtidigt är det så att det förslag till ändring av regelverket för energiexperterna som har utretts och konsekvensanalyserats är ett förslag om parallella system. Tiden har inte medgivit att till denna lagrådsremiss presentera en ny bedömning som berör förändrade regler för kompetens och oberoende hos energiexperter vid upprättande av energideklarationer oavsett typ av byggnad. I det läget redovisar regeringen i denna lagrådsremiss en bedömning av mer generellt slag. För det första konstaterar regeringen att regelverket för kompetens och oberoende hos de energiexperter som tar fram energideklarationer bör ses över. För det andra bedömer regeringen att inriktningen bör vara att kravet på ackreditering av de företag som utfärdar energideklarationer bör avskaffas. I stället bör skärpta krav ställas på personcertifiering av såväl personal som besiktar byggnader som av övriga som deltar i arbetet med upprättande av energideklarationer. När 66

ddet gäller obeeroende har nnågra remissinnstanser, blannd annat Bovverket, fframhållit syystemet med kontrollansvvariga som exempel påå hur ooberoende kann garanteras. RRegeringen bedömer att deetta är en intreessant aaspekt som böör analyseras vidare, med ssyftet att i göörligaste mån skapa likvärdiga reggler för kontrooll av oberoenndet hos expeerter som uppprättar eenergideklarattioner och krrav som gälleer inom plan-- och bygglaggstiftnningen. Det fifinns redan i ddag företag ooch energiexpperter som är verkssamma på maarknaden för eenergideklarattioner och dett kommer frammöver aatt finnas enskkilda som harr behov av attt få energideeklarationer gjgjorda. AAlla dessa akttörer har ett iintresse av attt den fortsattta utformninggen av rregelverket bliir klar så snarrt som möjliggt. Samtidigt äär det viktigt att ett rreviderat regeelverk byggs upp på ett säätt som med säkerhet upppfyller ddirektivets kraav och även i övrigt håller god kvalitet. En väl balannserad aavvägning mååste därför gööras mellan bbehovet av attt snabbt klarrlägga fförutsättningarrna för alla beerörda parter ooch att få ett vväl genomtänkkt och ffungerande ssystem. Besttämmelser oom den obeeroende expertens kkompetens ochh oberoende ffinns i dag i fföreskrifter påå lägre nivå ään lag. DDe anpassninggar som redovvisats ovan koommer såledees att göras i dessa fföreskrifter meed stöd av dett normgivninggsbemyndigannde som finnss i den nnuvarande lagen om energiddeklaration för byggnader.

55.2.5 Änndringar somm har remitterrats men inte e föreslås infööras

Regeringenss bedömning:: Det bör inte införas någonn bestämmelsee om att en energideklaration skka upprättas ssenast när bygggnaden är färrdigställd för en byggnad somm uppförs. Deet bör inte helller införas nåågon bestämmelsee om att en energideklaraation ska uppprättas för vvarje byggnad medd eget uppvärmmningssystemm.

Promemoriians förslag: Överensstäämmer inte med regeringens

fförslag.

Remissinstaanserna: Närr det gäller den i promeemorian föresslagna bbestämmelsenn att en energideklaration skka upprättas föför en byggnadd som uuppförs senasst när byggnaaden är färdiigställd anser Boverket, Statens eenergimyndighhet (Energgimyndigheten)) och SSveriges tekkniska fforskningsinstitut (SP) att en sådan reggel får till effffekt att det fför de aaktuella nya bbyggnaderna kommer att vara de berääknade värdenna för eenergiprestandda som anges i energideklarrationen, snaraare än de uppmmätta. DDetta riskerar enligt instanssernas bedömnning bl.a. ledaa till mindre ttillförlitlighet för eenergideklarattionerna i dett enskilda faallet såväl somm till mmindre tillförllitlighet för öövergripande statistik som kan tas från databbasen över geenomförda energideklaratiooner. Boverkett förordar att paraggrafen ska lämmnas oföränddrad jämfört mmed dagens llagtext och aatt det ääven fortsättnningsvis ska ligga inom veerkets bemynddigande att aavgöra lämplig sluttidd för energideeklarationen. SSvea hovrätt aanser att begrreppet ffärdigställd föörhåller sig påå ett oklart sättt till de begrrepp som anväänds i pplan- och byggglagstiftningeen. Konsumenntverket framhhåller att det är av vvikt att beaktta konsumentskyddet i förrhållande till byggföretageet och fframför att enn slutbesiktninng, i entrepreenadsammanhhang, har befrriande vverkan för enttreprenören. VVerket anser aatt det därför är av betydellse att 67

reglerna om när energideklaration ska vara utförd tar sikte på att ansvaret för byggnadens energiegenskaper stannar hos husföretaget tills det är klarlagt att inga brister finns. Naturskyddsföreningen, Energirådgivarna och VVS företagen anser att en generell giltighetstid på tio år borde kompletteras med att en kompletterande energideklaration ska tas fram för nya byggnader två år efter byggnadens färdigställande, för att säkerställa bättre säkerhet i bedömningen av verklig energiprestanda. Ramböll Sverige AB framhåller värdet av att det anges en tidpunkt för när energideklarationen senast ska vara framtagen i dessa fall.

När det gäller den i promemorian föreslagna bestämmelsen om att en energideklaration ska upprättas för varje byggnad med eget uppvärmningssystem anser Boverket att den nuvarande lagtexten är tydligare och bör behållas samt att det finns risk för misstolkning, t ex att bostadsrätter med egen uppvärmning (exempelvis radhus) blir energideklarationspliktiga. Energimyndigheten stödjer inte förslaget till formulering om att energideklaration ska avse byggnader med eget uppvärmningssystem då det finns risk för att formuleringen tolkas som att energideklarationer inte ska upprättas för enskilda byggnader om dessa delar på ett gemensamt uppvärmningssystem. Myndigheten anser också att det kan uppstå problem med energistatistiken om olika definitioner av begreppet byggnad används i olika sammanhang. SP anser att formuleringen kan tolkas som att byggnader med delat värmesystem inte behöver energideklareras. Länsstyrelsen i Hallands län delar uppfattningen att principen för hur byggnad/byggnadsdelar ska avgränsas i många fall bör ske med ledning av uppvärmningssystemets avgränsningar och anser att bestämmelsen bör ges en lydelse så att det endast är i de fall då byggnader/byggnadsdelar är sammanbyggda till större enheter/kvarter som en uppdelning efter uppvärmningssystemets avgränsningar ska tillämpas. Länsstyrelsen i Västra Götalands län anför att det förekommer att flera byggnader försörjs med värme och varmvatten via gemensam undercentral. Om avsikten är att separata byggnadskroppar – även vid gemensamt värmesystem – ska deklareras var för sig bör ett förtydligande göras för att undvika tillämpningsproblem. Naturskyddsföreningen och VVS-företagen anser att förenklingen av formuleringen är bra, men att skrivningen bör förtydligas eller kompletteras. SWETIC anser att det ska framgå att en energideklaration skall upprättas för varje byggnad och att alla byggnader har olika energiförbrukning och därför bör deklareras var för sig fastän de har en gemensam värmecentral. Energirådgivarna anser att den föreslagna formuleringen kan leda till minskad mätbarhet varför paragrafen bör förtydligas antingen i lagen eller genom andra föreskrifter. Energieffektiviseringsföretagen anser att skrivningen måste förtydligas så att det bland annat framgår att fjärrvärmeanslutna byggnader ska energideklareras var för sig. Energi- och miljötekniska föreningen tillstyrker att avgränsningen ska följa uppvärmningssystemet, däremot bör begreppet ”eget” definieras avseende systemgräns.

SSkälen för reggeringens förrslag

II den remitterade promemmorian föresloogs en bestämmmelse om aatt en eenergideklarattion för en bbyggnad som uppförs skaa finnas frammtagen ssenast när bygggnaden är fäärdigställd. Fllera remissinsstanser pekar i sina rremissvar på oolika problemm som kan upppstå om en ssådan bestämmmelse införs, bl.a. Boverket, EEnergimyndighheten, SP, SSvea hovrättt och KKonsumentverrket. Eftersomm direktivet ärr frivilligt i ddenna del och regerringens uppfatttning är att reemissinstanserrna har fog förr sina bedömnningar bbör någon besstämmelse omm bedömning aav en byggnadds framtida ennergipprestanda inte införas. Nuvaarande ordningg behålls såleddes oförändraad.

I den remittterade promemmorian föresloogs även en bbestämmelse oom att een energideklaaration ska uppprättas för vaarje byggnad mmed eget uppvvärmnningssystem. Flera remissiinstanser har synpunkter ppå det remittterade fförslaget och aanser att det ffinns risk för tolkningsprobblem som kann leda till problem aatt avgränsa vilka byggnaader som skaa energideklaareras. EEftersom bygggnad är det uttryck somm används i energideklaraationsssystemet bör aalla otydlighetter undvikas ssom kan uppsstå i förhållande till tolkningen av uttrycket. Dee problem somm har uppmärrksammats i bberednningsprocessenn är därför avv sådan karakttär att den remmitterade ändrringen inte bör föresslås. När det gäller uttryccket byggnad angavs följaande i ppropositionen Nationellt prrogram för eenergieffektivissering och ennergissmart byggannde (prop. 20005/06:145, s..137).”Med bbyggnad avses vad ssom i allmäntt språkbruk fförknippas med byggnad ddvs. en takföörsedd kkonstruktion mmed väggar. Definitionenn täcker ävenn sådana dellar av bbyggnader somm utgör radhuus eller parhuus eller delar av byggnaderr som hhör till s.k. tredimensionellaa fastigheter.”

Det kan i ssammanhangeet nämnas att begreppet bbyggnadsenheet har införts i det oomarbetade diirektivet Bygggnadsenhet ärr definierat i direktivet som ”enn del, våningg eller lägennhet inom enn byggnad soom är kkonstruerad eeller ombyggdd för att anvvändas som een separat ennhet”. DDefinitionen fanns inte i 2002 års ddirektiv. Det som åsyftas med bbyggnadsenheet torde vara ddelar av parhuss och radhus ooch byggnadeer som hhör till tredimmensionella faastigheter, s.kk. ägarlägenheeter, dvs. dellar av bbyggnaden soom redan omffattas av uttryycket byggnadd i Sverige. RRegerringen bedömeer därför att ddet inte nödväändigt att göraa några ändrinngar i lagen (2006:985) om energgideklaration fför byggnaderr med anledniing av aatt ”byggnadseenhet” användds i direktivet..

66¶Ikkraftträdandde- och övvergångsbeestämmelser

Regeringenss förslag: Laagändringen som avser säänkning av aareagränsen till 2250 kvadratmeeter ska träda i kraft den 1 juli 2015. Övvriga lagändringar ska träda i kkraft den 1 juuli 2012. Äldrre föreskrifterr ska fortfarande ggälla för sådaana energidekklarationer soom har uppräättats före den 1 juuli 2012. En energideklaraation som har upprättats föör en byggnad föree den 1 juli 22012 och somm inte är äldree än tio år skaar få användas förr att uppfylla kkraven i den ändrade lagen

Prromemorianss förslag: Öveerensstämmer med regeringgens förslag.

Reemissinstanseerna: Ingen remissinstanns har haft synpunkter ppå försllaget.

Skällen för regeriingens förslagg

Enligt det omarbeetade direktivvet ska medleemsstaterna seenast den 9 juuli anta och offentligggöra de lagar de lagar ochh andra förfatattningar som är nödvvändiga för attt följa bl.a. dee artiklar somm berör energiddeklarationernna. Lagäändringarna ssom föreslås i denna lagråådsremiss börr därför trädaa i kraftft den 1 juli 2012. Det finnns behov avv en övergånngsbestämmelsse, exemmpelvis föresllås nya regler för besiktningg gälla. Äldre föreskrifter bbör därföför gälla för ennergideklaratiioner som harr upprättats fööre detta datumm. Regeeringens upppfattning är aatt det även bör införas en övergånggsbestäämmelse medd den inneböörden att enerrgideklarationner som inte är äldree än tio år bör få använddas för att upppfylla kravenn i den ändrade lagenn. Detta är i enlighet medd direktivet, ddär det uttryckkligen anges aatt kravvet på att utffärda en enerrgideklarationn inte gäller när en energgidekllaration som utfärdats i eenlighet med 2002 års diirektiv för den beröörda byggnadeen finns och ärr giltig.

7¶Konssekvenser

7.1¶Statsffinansiella efffekter av enn ändrad tillssyn och kravv på upppföljning avv energideklarationer m..m.

De förslag som lämnas i deenna lagrådsrremiss avseennde tillsyn och uppfföljning bedömms ge vissa statsfinansiella effekter. Denn analys som hhar gjortts indikerar aatt Boverket fför att genomfföra uppföljniing med validditetskkontroll har beehov av ytterrligare 2 miljooner kronor peer år, utöver de meddel som redann avsätts för vverkets arbetee med systemmet med energgidekllarationer.

Föör den ändradde tillsynen bedöms det finnnas vissa enngångskostnadder som måste bestriddas för att få ssystemet på pllats. Det handdlar om förberredandde arbete medd kostnader soom uppgår tilll ca 2,4 miljonner kronor. DDet behööver göras enn utredning föör att säkerstäälla bland annnat att man ffår korrekta uppgifteer om vilka fastigheter som är skylddiga att energgidekllarera att jämfföra med vilkka fastigheter för vilka det t har kommit in enerrgideklarationeer. Denna annalys bedöms kosta 3,6 mmiljoner kronoor. Sammmantaget beddöms således engångskostnnaderna för aatt få en tillsyyn som utgår från reegistret över eenergideklaratiionerna uppgåå till 6 miljonner kronnor.

Lööpande kostnaader för att sköta den nyya tillsynen nnär väl anpasssninggarna av it-syystem m.m. hhar gjorts beedöms uppgå till 2 miljonner kronnor.

Tootalt bedöms aalltså en tillsyyn och uppföljjning enligt föörslagen i dennna lagråådsremiss kossta 10 miljoneer kronor undeer det år som den ska etablleras. Dessa kostnnader bedömddes i promemmorian uppkoomma år 20113.

BBoverket harr emellertid i sitt remiissyttrande ööver promemmorian fframhållit att förberedelser för att få en ändrad tillsyyn på plats beehöver ggenomföras reedan år 2012 ooch mot dennna bakgrund yyrkade verket på att cca 3 miljoner kronor skullee få belasta annslaget redan år 2012. Bovverket hhar även sett behov av koompletterande medel för innformationsinnsatser uuppgående tilll 2 miljoner kkronor under 2012 och 2013. Regeringeen ser ddet som rimligt att verket påbörjar ett fförberedande arbete under 2012 ssom aviserats i verkets yttrrande. Regerinngen bedömerr emellertid innte att bbehovet av koompletterandee information skulle vara sså stort att deet inte kkan rymmas iinom det beloopp på 9 miljjoner kronor per år som vverket ssedan tidigaree disponerar för verksammheten med eenergideklarattioner. GGenom att akktivt användaa befintliga informationskkanaler, såsom de kkommunala kllimat- och ennergirådgivarnna bör också bbetydande synnergivvinster kunna göras. Med dde ändringar som regeringeen ser som riimliga sskulle det totaala beloppet fför Boverkets arbete med eenergideklaraationer ddärmed uppgåå till 12 miljonner kronor år 2012 och 16 miljoner kronnor år 22013. Från år 2014 bedömss den löpande kostnad som behöver täckkas för tillsyn och upppföljning uppgå till 4 miljooner kr per år,, vilket skulle innebbära ett totaltt belopp på 13 miljoner kronor för vverkets arbetee med eenergideklarattioner från dettta år och frammåt.

De tillkommmande uppgiftterna för etabllering och forrtsatt arbete mmed en aannorlunda utfformad tillsynn och uppföljnning ska finannsieras inom bbefintliga ramar inomm utgiftsområåde 21 Energii. Bedömningeen i dagslägett är att ffinansiering skka ske från anslag 1.3 Uthålllig energianvvändning.

77.2¶Efffekter för doomstolarna

DDe sanktioner som föreslås i denna lagråddsremiss är saamma som harr gällt ssedan tidigaree – nämligen att tillsynsmyyndigheten kaan utfärda ettt föreläggande, somm får förenas med vite. Skiillnaden jämföfört med nuvaarande lagstiftning liggger i att tillssynen i huvuddsak avses skee genom konttroller aav energideklaarationsregistrret för att sääkerställa att eenergideklaraationer uupprättas i sammtliga de fall där det finns kkrav på detta. Vidare föresllås att aansvaret som ttillsynsmyndigghet ska liggaa på Boverket..

Det finns sååväl i befintliiga bestämmeelser som i laagförslaget i ddenna lagrådsremiss en möjligheet att överklaaga föreläggananden och tilllsynsmmyndighetens beslut om räättelse till allmmän förvaltninngsdomstol. DDet är ssvårt att bedömma i förväg i vvilken utsträckkning detta koommer att utnyyttjas. EEtt slags närmmevärde kan fåås genom att se hur tillsynenn har bedrivits idag ooch hur vanliggt det är att föörelägganden utdöms, medd eller utan vitte. En ssvaghet med ddenna jämföreelse ligger i att förslaget i ddenna lagrådsrremiss aavser en tillssyn med annnorlunda utforrmning och en annan tilllsynsmmyndighet.

Som har fraamgått ovan ii avsnittet omm tillsyn, har denna bedrivvits på oolika sätt i olika kommunerr. När det gälller frågan omm föreläggandeen har tiden inte meddgivit någon djjupare undersökning av hurr vanligt det äär med uutfärdande avv föreläggandeen, med ellerr utan vite. VVissa uppgifteer har eemellertid inkkommit under hand till Bovverket. Uppgiifter från ett 30-tal kkommuner harr visat att mann i dessa kommmuner skickatt ut ett påminnnelsebbrev till ca 2 500 fastigheetsägare (somm kan ha fleraa fastigheter). Elva 71

påmminnelser om vvitesföreläggannde har gått ut. Utdömandee av vite har innte varitt aktuellt i nåågot fall. Överrlag synes sålledes påminnnelser utan förreläggganden vara vääsentligt vanliigare än föreläägganden ochh vite synes vaara ovannligt – för de kkommuner somm uppgifternaa lämnats frånn.

Syyftet med försslagen till änddrad tillsyn äär att tillsynenn ska kunna bbli mer ändamålsenliig och framfför allt avse att en energiideklaration hhar tagitts fram. En mmer ändamålsennlig tillsyn skkulle kunna leeda till att någgot fler föreläggandenn skulle utfärddas, vilket i siin tur skulle kkunna resulteraa i någoot fler överkllaganden. Förrslaget till laagstiftning innnebär också aatt definnitionen av viilka fastighetssägare som ärr skyldiga att ta fram energgidekllarationer i viss mån ändraas. Samtidigt äär de utvidgaade skyldighetter som finns i lagförslaget – aatt visa den energideklarration som hhar upprrättats och att ha med energgiprestandainddikatorn när annnonsering skker – intte att se som faktorer som i sig borde mmedföra någraa större probleem ellerr ökade kostnaader när en ennergideklaratioon väl har tagiits fram.

Mot denna bakgM grund bedömss samlat att ävven om ändrinngarna i utformmninggen av tillsyn och de krav som föreslås gälla i sambband med frammtaganndet av energgideklarationeer skulle kunnna leda till nnågot fler förreläggganden förenaade med vite och några fleer överklagannden torde dettta kunnna rymmas innom domstolaarnas befintligga resurser ooch verksamhet. Det bör i sammannhanget noteraas att tillsyn iinte nödvändiigtvis som reggel behööver omfatta att föreläggannden utfärdass. Tvärtom ärr ett första steg rimligen att en akktör som har sskyldighet att ta fram en ennergideklaratioon menn ännu inte gjoort det får en ppåminnelse omm detta (såsomm alltså har skeett i flerra kommuner)). Föreläggande torde i ett sådant fall ennbart bli aktueellt om ppåminnelse innte leder till åtgärd.

7.3¶Effekkter för statliga myndighheter och kommmuner

Det är framför alllt tre statliga mmyndigheter som berörs dirrekt av systemmet medd energideklarrationer: Bovverket, Swedac och Stateens energimyyndighhet. Effekternaa för Boverkeet blir framförr allt att mynndigheten får eett nytt ansvar för tiillsyn och upppföljning. Deessa aspekter har tagits uppp ovann i avsnitt 5.22.2. För Enerrgimyndigheteen blir effekteen av förslagen rimligen begränssad. Det forttsatta arbetet med rådgivvning avseende värmmesystem ochh luftkonditionneringssystemm kommer i ssak till stor ddel utförras av aktörerr på lokal ochh regional nivvå inom ramenn för energiråådgivnning och beröör därmed innte myndighettens direkta egna insatserr i någoon högre grad. Myndighetens mer sammordnande annsvar för desssa insattser kommer aatt beröra delvvis nya ämnessområden meen förväntas innte öka i omfattning.

Swwedac berörs enbart av försslagen avseende ackrediteriing och certifiiering.. Med den inriktning föör fortsatt ööversyn av rregelverket oom kommpetens och ooberoende somm regeringenn bedömer böör gälla, skullle ackrrediteringskravvet avskaffas senast den 1 juli 2014. Föör Swedac:s ddel

3 Såsoom kompletterandde rådgivning omm luftkonditioneriingssystem och attt rådgivningen avseeende värmesystemm numera ska omfatta värmesystemmen som helhet, iinte enbart värmeepannan.

bblir effekten aav en sådan föörändring att mmyndigheten iinte längre kommer aatt ha en rooll att ackredditera företagg som gör eenergideklarattioner. EEftersom det fförutses att peersoncertifierinng fortsatt skaa tillämpas kommer SSwedac:s fortsatta roll beggränsas till attt ansvara för ackrediteringgen av ddet eller de ccertifieringsorrgan som i siin tur gör peersoncertifierinng av eenergiexperterrna.

För kommuunerna blir efffekten av förrslagen att tilllsynsansvarett över eenergideklarattioner inte läängre kommerr att ligga påå kommunal nivå. KKommunerna har inte haft nnågon tillkommmande finanssiering för att sköta tillsynsuppgiftten, vilket innnebär att koommunernas totala ekonommiska ssituation i varrt fall inte borrde försämras,, möjligen i nnågot fall förbbättras ggenom att en uuppgift försviinner. Energirrådgivningen sker till stor ddel på kkommunal nivvå. Ändringarrna avseende värmesystemm och luftkonnditionneringssystemm innebär att kkommunernas rådgivningsinnsatser kommmer att bbehöva få delvvis nytt innehååll ämnesmässsigt.

77.4¶Efffekter för fööretag och ennskilda

FFör fastighetsäägare blir efffekten av förslagen i vissa avseenden föörenklingar, i andrra avseenden skärpta menn tydligare kkrav. Förslageen till fförtydligandenn när det gäller besiktninng och innebbörden i begrreppet kkostnadseffekttivitet avser aatt bidra till ettt mindre inslaag av skönsmäässiga bbedömningar och bättre kkvalitet på eenergideklaratiionerna. Sammtidigt torde det regeelmässigt varaa så att en ennergideklaratioon som tagitss fram mmed besiktninng av byggnnaden riskerarr att bli dyrrare än en ennergiddeklaration för vilken ingenn besiktning ggjorts. En visss fördyrande effekt kkan alltså blii följden. Saamtidigt förbättras förutsäättningarna föör att rrekommendatiioner till enerrgieffektiviserrande åtgärderr lämnas. Dett bör i ssammanhangeet framhållas att flertalet bbyggnader somm energideklareras bbesiktas redann idag, enligt uuppgifter från Boverket.

Förslagen avvseende energgideklarationeer i byggnadeer som ofta bbesöks aav allmänheteen har delvis svårbedömdaa effekter. Beefintlig lagstiftning sställer krav påå att specialfasstigheter med en viss area skka energideklareras mmedan det ommarbetade direektivet tar sikkte på delvis aandra aspekteer och innebär att trööskelvärdet föör byggnadenss storlek sänkks. Totalt sett torde eeffekten bli aatt något fler byggnader ään idag kommmer att berörras av pplikten att ta ffram en energgideklaration. Samtidigt innnebär kraven ii detta aavseende en ökad spridninng av informmation till ennskilda om ennergiffrågornas betyydelse.

Kraven avseeende att en ennergiindikatorr ska finnas mmed vid annonssering nnär byggnaderr ska säljas elller hyras ut medför förbättrrade möjlighetter för eenskilda att gööra informeradde val när de står i begreppp att köpa ellerr hyra een byggnad elller en lägenheet i en byggnaad. Den presuumtive köpareen kan bbeakta objekteets energiprestanda och vällja utifrån dett, vilket ger mmöjlighheter att göra eett köp som kaan ge lägre ennergiräkningarr längre fram. Även kkravet på att eenergideklarattion ska visass ger i principp en viss förbbättrad mmöjlighet till aatt göra bättree informeradee val. Det är ssvårt att se attt krav ppå att visa enn energideklarration eller attt energiprestaandaindikatorrn ska ffinnas med vid annonserinng innebär nåågon väsentliigt ökad bördda för

säljaren. Är väl energideklarationen framtagen torde inte dessa moment i sig innebära någon stor skillnad.

Effekterna för de företag som tar fram energideklarationer innebär vissa förenklingar i följande avseenden. Med inriktningen att ackreditering på sikt avskaffas uppnås en förenkling för alla företag. De företag som sedan tidigare har investerat i en ackreditering kan i ett inledande skede uppfattas ha förlorat pengar på detta jämfört med företag som kommer att kunna utgå från de nya reglerna. Samtidigt kan konstateras att de sedan tidigare etablerade företagen har en annan fördel av att de redan befinner sig på den marknad där nya företag ska etablera sig. Förutsatt att förändringarna ger den effekt som är avsedd – att sänka tröskeln för etablering – skulle det kunna medföra ökad konkurrens på marknaden, vilket torde gynna konsumenterna.

Kravet att all personal som besiktar byggnader ska ha en personcertifierad kompetens innebär skärpta krav i förhållande till dagens ordning. I vilken mån dessa skärpta krav medför väsentliga merkostnader för redan befintliga aktörer beror på vilken kompetensnivå som den personal har som de idag anlitar för att besikta byggnader. Sett ur den enskilde fastighetsägarens perspektiv är det en fördel att veta att personal som besiktar byggnaden har en certifierad kompetens.

88¶Föörfattningsskommentaar

88.1¶Föörslaget till lag om ändriing i lagen (22006:985) oom energideklarattion för bygggnader

33 §

II paragrafen, som innehålller definitioneer, har definiitionen av tilllsynsmmyndighet taggits bort. Deet är en följddändring medd anledning aav att tillsynen flyttaas från de koommunala nämmnder som fufullgör kommmunens uuppgifter inomm plan- och byyggväsendet till den eller dde myndigheteer som rregeringen besstämmer (jfr 224 §).

Överväganddena finns i avvsnitt 5.2.2.

44 §

II paragrafen, ssom innehålleer en bestämmmelse om uppprättande av ennergiddeklarationer för byggnader som uppförs, har ordet uupprättad lagtss till i fförtydligande syfte och för bbättre överenssstämmelse mmed 5 och 6 §§.

55 §

PParagrafen, soom anger att det alltid skaa finnas enerrgideklarationer för vvissa byggnadder, har ändrats med anledniing av det omamarbetade direkktivet. DDet är inte länngre ”specialbbyggnader ”mmed en total aanvändbar gollvarea ssom är större än 1 000 kvaadratmeter somm ska omfatttas av kravet på att ddet alltid ska finnas en ennergideklaratioon upprättad. Uttrycket sppecialbbyggnader skaa därför tas bort. Enligt bestämmelsenn, i första stytycket, fförsta punktenn, ska i ställlet detta kravv avse byggnnader där enn total aanvändbar gollvarea på överr 500 kvadratmmeter i byggnaaden ofta besööks av aallmänheten. MMed uttryckeet ofta besökss av allmänheeten åsyftas, enligt ddirektivet, exempelvis affäfärer och köppcentrum, resstauranger, teeatrar, bbanker och hotell.

I ett nytt andra stycke finnns ett bemynndigande till reegeringen elleer den mmyndighet somm regeringen bestämmer att meddela förreskrifter om bberäknning av total användbar goolvyta. Hur sttorleken på enen ”total anväändbar ggolvyta” ska bberäknas frammgår således av föreskrifteer på lägre niivå än lag.

I sammanhaanget kan näämnas att beestämmelsen oom att en ennergiddeklaration innte får vara äldre än tio år har flyttaats till 6 b §. En bbestämmelse om hur en energideklarration som hhar upprättatts för bbyggnader därr en total anvvändbar golvaarea på över 5500 kvadratmmeter i bbyggnaden oftta besöks av aallmänheten skka visas finns i 13 §.

Överväganddena finns i avvsnitt 5.1.1.

66 §

PParagrafen, soom reglerar skkyldigheten aatt upprätta enn energideklaaration fför en byggnadd i samband mmed försäljninng, har ändratss med anledniing av ddet omarbetadde direktivet.

Eftersom deet omarbetadde direktivet ställer krav på att en ennergiddeklaration skka visas för een spekulant ooch överlämnnas till en ny ägare ppåverkas tidpuunkten för närr en energidekklaration ska vvara upprättadd. Den sska upprättas vid en sådann tidpunkt att den kan visaas och överläämnas

enligt 13 § 2 och 3. Bestämmelsen har därför ändrats så att energideklarationen ska finnas upprättad innan en byggnad säljs. Med ”säljs” avses den tidpunkt då köpehandling upprättas. Bestämmelsen om att en energideklaration inte får vara äldre än tio år har flyttats till 6 b §.

Bestämmelser om hur en energideklaration som har upprättats ska visas, överlämnas och annonseras finns i 13 §.

Övervägandena finns i avsnitt 5.1.3

6 b §

Paragrafen är ny och anger giltighetstiden för en energideklaration. Giltighetstiden är även fortsättningsvis tio år från upprättandet av deklarationen. Bestämmelser om giltighetstiden har tidigare funnits i olika paragrafer i lagen men dessa har nu sammanförts till en paragraf.

8 §

I paragrafen, som innehåller bestämmelser om besiktning, anges i första stycket att besiktning ska ske på plats innan en energideklaration upprättas. Ansvaret för att se till att kravet uppfylls åvilar byggnadens ägare. Den ändrade bestämmelsen innebär en skärpning av tidigare regler genom att kravet på besiktning gäller som huvudregel. Eventuella möjligheter till undantag från huvudregeln kommer att finnas i föreskrifter på lägre nivå än lag. Bestämmelsen har även ändrats redaktionellt.

I andra stycket har normgivningsbemyndigandet utvidgats och omfattar nu även undantag från kravet på besiktning.

Övervägandena finns i avsnitt 5.2.1.

12 §

I paragrafen, som innehåller bestämmelser om att en oberoende expert ska utses för att besikta en byggnad och upprätta en energideklaration, har ordet besiktningsprotokoll tagits bort som en följdändring med anledning av att 11 § om besiktning av luftkonditioneringssystem har upphävts. Bestämmelsen har även ändrats redaktionellt.

13 §

Paragrafen, som innehåller bestämmelser om tillgång till energideklarationer, har ändrats med anledning av det omarbetade direktivet. I första stycket anges hur en energideklaration ska visas och överlämnas. I första punkten har de tidigare punkterna 1 och 2 sammanförts. Andra punkten har nytt innehåll och i den ställs krav på att en energideklaration ska visas för en presumtiv nyttjanderättshavare eller spekulant. Begreppet nyttjanderätt avser, liksom tidigare, även upplåtelseformen bostadsrätt. Som huvudregel gäller att skyldigheten att visa energideklarationen åvilar byggnadens ägare. Tredje punkten är ny och ställer krav på att en energideklaration ska överlämnas till en ny ägare eller nyttjanderättshavare. Även denna skyldighet åvilar som huvudregel byggnadens ägare.

I ett nytt andra stycke har en undantagsbestämmelse från den ovan redovisade huvudregeln införts. Den gäller nyttjanderätter som säljs. Det som avses är först och främst försäljning av bostadsrätter men även försäljning av andra äldre former av nyttjanderätter exempelvis i en bostadsförening eller i ett bostadsaktiebolag avses. I dessa fall ligger skyldigheten att visa och överlämna energideklarationen på säljaren till

nyttjanderätten. Energideklarationen ska finnas att tillgå hos bostadsrättsföreningen som är skyldig att alltid se till att det finns en energideklaration.

När det gäller nyttjanderätter angavs följande i författningskommentaren till propositionen Nationellt program för energieffektivisering och energismart byggande (prop. 2005/06:145, s. 138). ”Nyttjanderätter till byggnader eller delar av byggnader regleras av olika bestämmelser. Den vanligaste upplåtelseformen faller under 12 kap. jordabalkens (hyreslagens) tillämpningsområde. Med hyra avses en upplåtelse av ett hus eller en del av ett hus till nyttjande mot vederlag. När det gäller del av hus talar man i allmänhet om lägenhets- eller lokalhyra. Hyreslagen (1 § tredje stycket) skiljer mellan bostadslägenhet, dvs. lägenhet som upplåtits för att helt eller till en inte oväsentlig del användas som bostad, och lokal, dvs. annan lägenhet än bostadslägenhet. En hyresrätt kan överlåtas med hyresvärdens eller hyresnämndens tillstånd. Överlåtelserna är begränsade till vissa situationer, exempelvis bodelning, arv, testamente, bolagsskifte, vissa överlåtelser till närstående eller överlåtelse för att genom byte få en annan bostad, eller då en förvärvsverksamhet i en lokal överlåts. En hyresrätt kan även grunda sig på medlemskap i en kooperativ hyresrättsförening. En sådan förening är en ekonomisk förening som har till ändamål att till sina medlemmar upplåta bostadslägenheter med hyresrätt, som regleras i lagen (2002:93) om kooperativ hyresrätt. Enligt 1 kap. 1 § bostadsrättslagen (1991:614) är en bostadsrättsförening en ekonomisk förening, som har till ändamål att i föreningens hus upplåta lägenheter med bostadsrätt. Upplåtelse av bostadsrätt får enligt 1 kap. 3 § bostadsrättslagen endast ske till den som är medlem i föreningen. Upplåtelsen av en lägenhet med bostadsrätt skall enligt 1 kap. 4 § bostadsrättslagen ske till nyttjande mot ersättning, utan tidsbegränsning och den får endast avse hus eller del av hus. En upplåten bostadsrätt kan därefter övergå till någon annan än den ursprunglige nyttjanderättshavaren, exempelvis genom köp. Det förekommer även vissa äldre former av upplåtelser. En sådan gäller bostadsföreningar, som regleras av lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, och som upplåter lägenheter på begränsad eller obegränsad tid. Nyttjanderätt till en byggnad eller en del av en byggnad kan även grunda sig på att nyttjanderättshavaren äger en andel eller en aktie i en bostadsförening eller ett bostadsaktiebolag, som i sin tur äger en byggnad.”

I ett nytt tredje stycke ställs krav på att uppgift om byggnadens energiprestanda ska finnas med vid annonsering när en byggnad bjuds ut till uthyrning eller försäljning. Detta gäller dock endast under förutsättning att det finns en energideklaration upprättad. Som framgår av 6 § ska en energideklaration upprättas innan en byggnad säljs så att den kan visas för spekulanter (jfr 6 och 13 §§) men det finns inget krav på att den ska upprättas innan en byggnad bjuds ut till försäljning. Det är bara om den redan finns – den får användas i tio år efter att den har upprättats – som uppgift om byggnadens energiprestanda ska finnas med vid annonsering.

Bemyndigandet till regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer om att meddela föreskrifter om att en energideklaration får placeras på en annan plats i en byggnad eller i anslutning till en byggnad tas bort.

Övervägandena finns i avsnitt 5.1.1 och 5.1.3. 77

13 a §

Paragrafen är ny. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om skyldigheterna som anges i 13 §. Dessa innefattar skyldigheterna att visa och överlämna en energideklaration samt att ha med uppgift om en byggnads energiprestanda vid annonsering.

Övervägandena finns i avsnitt 5.1.3.

15 §

I paragrafen, som innehåller bestämmelser om att en energideklaration ska överlämnas till Boverket, har ordet besiktningsprotokoll tagits bort som en följdändring med anledning av att 11 § om besiktning av luftkonditioneringssystem har upphävts. Bestämmelsen har även ändrats redaktionellt.

I andra stycket har det tidigare normgivningsbemyndigandet i stället utformats som en upplysningsbestämmelse eftersom de föreskrifter som avses kan meddelas med stöd av den s.k. restkompetensen.

16 §

I paragrafen, som innehåller bestämmelser om register för energideklarationer, har ordet besiktningsprotokoll tagits bort som en följdändring med anledning av att 11 § om besiktning av luftkonditioneringssystem har upphävts. Bestämmelsen har även ändrats redaktionellt.

23 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om utredning av alternativa energiförsörjningssystem. Ändringen i första stycket innebär att kravet på utredning av sådana system omfattar alla byggnader som uppförs. Tidigare omfattades endast byggnader med en ”total användbar golvarea som är större än 1 000 kvadratmeter” av detta krav. Ändringarna är en följd av att direktivet har omarbetats.

Ingen ändring är avsedd i fråga om vart redovisningen ska lämnas. Den ska även fortsättningsvis lämnas till de kommunala nämnder som fullgör kommunens uppgifter inom plan- och byggväsendet. Eftersom dessa nämnder inte längre är tillsynsmyndigheter enligt lagen har dock formuleringen av bestämmelsen ändrats. Det anges nu uttryckligen i bestämmelsen att redovisningen ska lämnas till den eller de kommunala nämnder som fullgör kommunens uppgifter inom plan- och byggväsendet

I ett nytt andra stycke införs ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om de alternativa energiförsörjningssystem som ska utredas och om undantag från kravet på sådan utredning.

Övervägandena finns i avsnitt 5.1.4.

24 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om tillsyn. Ändringen innebär att tillsynen flyttas från de kommunala nämnder som fullgör kommunens uppgifter inom plan- och byggväsendet till den eller de myndigheter som regeringen pekar ut. Tillsynen ska omfatta att skyldigheterna enligt 4–6 78

och 13 §§ fullgörs av den som är ansvarig för att fullgöra dem dvs. den som för egen räkning uppför eller låter uppföra en byggnad vilket avser byggherren (jfr författningskommentar prop. 2005/06:145, s. 137), den som äger en byggnad eller säljaren till en nyttjanderätt.

I ett nytt andra stycke införs ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om tillsyn och kontroll av energideklarationer.

Övervägandena finns i avsnitt 5.2.2.

25 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om föreläggande som får förenas med vite. Bestämmelsens första stycke har ändrats med anledning av tillsynens ändrade utformning. Tillsynen ska omfatta att skyldigheterna enligt 4–6 och 13 §§ fullgörs. En tillsynsmyndighet får meddela förelägganden för att byggherren (jfr kommentaren till 24 §), ägaren till en byggnad eller säljaren av en nyttjanderätt ska fullgöra dessa skyldigheter dvs. att upprätta en energideklaration och att visa och överlämna energideklarationen samt, i de fall det finns en energideklaration när en byggnad bjuds ut till uthyrning eller försäljning, skyldigheten att ange uppgift om energiprestanda vid annonsering. Ett sådant föreläggande får även fortsättningsvis förenas med vite utom i det fall som anges i andra stycket.

I andra stycket anges att ett föreläggande som meddelas mot en säljare av en nyttjanderätt som inte har visat eller överlämnat en energideklaration får förenas med vite endast i de fall det finns en energideklaration upprättad för byggnaden. Skälet är att skyldigheten att se till att en energideklaration upprättas respektive visas och överlämnas i detta fall inte åvilar samma aktör. Om exempelvis en bostadsrättslägenhet ska säljas får det förutsättas att säljaren, dvs. bostadsrättsinnehavaren tar kontakt med bostadsrättsföreningen och på så sätt får ett exemplar av den energideklaration som föreningen har låtit upprätta. Det kan dock förekomma att föreningen inte har låtit upprätta någon energideklaration trots att de är skyldiga att se till att en sådan alltid finns. Om tillsynsmyndigheten då riktar ett föreläggande mot en säljare att visa och överlämna energideklarationen och det framkommer till myndigheten att någon deklaration inte finns upprättad bör tillsynsärendet i stället riktas mot föreningen som kan föreläggas vid vite att upprätta en energideklaration.

De tidigare tredje och fjärde styckena har utgått. Övervägandena finns i avsnitt 5.1.6.

26 §

Paragrafen innehåller bestämmelser om överklagande. I första stycket görs en följdändring med anledning av att tillsynen flyttas från de kommunala nämnder som fullgör kommunens uppgifter inom plan- och byggväsendet till den eller de myndigheter som regeringen bestämmer (tillsynsmyndigheten). Uppräkningen av de beslut som får överklagas är uttömmande. Andra stycket ändras redaktionellt.

Övervägandena finns i avsnitt 5.1.6.

Ikraaftträdande- ooch övergånggsbestämmelsserna

Lagäändringarna trräder i kraft deen 1 juli 2012.

Älldre föreskriftter gäller fortffarande för såddana energideeklarationer soom har upprättats föföre den 1 jjuli 2012. ÖÖvergångsbesttämmelsen hhar exemmpelvis betyddelse för besikktning av en bbyggnad där nnya regler gälller från och med 1 juli 2012.

Enn energideklarration som haar upprättats föör en byggnadd före den 1 juuli 20122 och som iinte är äldre än tio år, rräknat från ttidpunkten från utfärrdandet, får annvändas för attt uppfylla kraaven i den änddrade lagen.

Övvervägandenaa finns i avsnittt 6.

8.2¶Förslaaget till lag oom ändring i lagen (20006:985) om energgideklarationn för byggnaader

5 §

Paraagrafen har änndrats med annledning av deet omarbetadee direktivet. DDet frammgår av artikeel 12.1 b och artikel 13 i ddet omarbetadde direktivet aatt meddlemsstaterna ska se till attt den areagrääns på 500 kvvadratmeter fför bygggnader som ””utnyttjas av ooffentlig mynndighet” och ””ofta besöks av allmmänheten” ska sänkas till 250 kvadratmeteer den 9 juli 22015.

Beestämmelsen tträder i kraft den 1 juli 20015. Det finnss inte behov av någoon övergångsbbestämmelse eftersom dett endast är arreagränsen soom sänkks.

Övvervägandenaa finns i avsnittt 5.1.2 och 6.

Bilaga 1

Sammanfattning av Boverkets rapport EU-direktivet om byggnaders energiprestanda – konsekvenser och behov av förändringar i det svenska regelverket

1. Följder av det omarbetade EU-direktivet

I enlighet med artikel 28 i direktivet ska de förändringar som följer av artiklarna 2–18, 20 och 27 vara antagna och offentliggjorda senast 9 juli 2012. Det omarbetade direktivet innehåller många ändringar på detaljnivå och en betydande mängd ny text. Det omarbetade direktivet har 31 artiklar och 5 bilagor jämfört med tidigare 17 artiklar och 1 bilaga. Trots det bedömer Boverket att ändringarna i det svenska regelsystemet inte kommer att bli omfattande.

Vissa centrala uttryck och metoder i det omarbetade direktivet kan inte bedömas ur svensk regelaspekt innan kommissionen har lagt fram sina förslag, senast vid halvårsskiftet 2011. Det gäller framförallt den metodiska referensram för att fastställa de kostnadsoptimala nivåer (artikel 3 och bilaga III) som behövs för att bestämma minimikrav för energiprestanda (artikel 4 och 5).

Sverige har ett regelverk som gör det möjligt för kommunerna att ställa energikrav som till och med går längre än vad det omarbetade direktivet förutsätter. Kommunerna kan ställa krav på energiförbättring vid alla ändringar av byggnader, inte bara vid större renoveringar. Särskilt utpekade och skyddsvärda byggnader är inte heller generellt undantagna från krav på energiförbättringar i samband med byggåtgärder. I verkligheten använder sällan kommunerna denna möjlighet att ställa energikrav vid ändring av byggnader. En orsak kan vara att det inte finns tillämpningsföreskrifter liknande de som finns för nybyggnader. Därför utreder Boverket möjligheten att införa tillämpningsföreskrifter. Målsättningen är att dessa ska träda i kraft 1 november 2011 efter sedvanlig remiss och notifieringsförfarande.

Vidare har Sverige strängare kompetenskrav genom krav på ackreditering av kontrollorgan för energideklaration. Vi har också krav på att anslå en sammanfattning av deklarationen i bland annat alla flerbostadshus som konsumentupplysning.

I den mån de strängare kraven ska behållas, bör de anmälas till kommissionen enligt den nya omarbetade rättsakten (artikel 1).

Det finns ett antal ändringar i direktivet som föranleder ändringar i det svenska regelverket vilka sammanfattas nedan.

Artikel 3 Antagande av metoder för beräkning av byggnaders energi-

prestanda

Regelförenkling (minskad administrativ börda) är möjlig genom att slopa ett redovisningskrav i Boverkets formulär för energideklarationer. Kravet på att redovisa om lämnade åtgärdsförslag har en positiv effekt på CO2 utsläpp kan tas bort.

Artikel 6 Nya byggnader

I dag krävs det alltid en redovisning av alternativa energikällor för nya byggnader. Vid omarbetningen har areagränsen på 1 000 m slopats för

när kravet på redovisning av alternativa energikällor ska träda in. Det Bilaga 1 innebär att 23 § lag (2006:985) om energideklaration för byggnader måste ändras.

Artikel 12 Utfärdande av energicertifikat

I och med det omarbetade direktivet införs krav på att energiprestandaindikator ska anges i annonser om försäljning eller uthyrning av byggnader eller delar av byggnader. Dessutom ska energideklarationen lämnas över till köparen alternativt hyresgästen eller nyttjanderättshavaren. Kravet omfattar endast de byggnader som ska energideklareras. Det innebär att 6 § lag (2006:985) om energideklaration för byggnader behöver ändras.

Areagränsen ändras för när offentliga byggnader, som i dagens regelverk benämns specialbyggnader, ska ha en energideklaration. Gränsen

2 2 sänks från dagens 1 000 m till 500 m fr.o.m. 9 januari 2013 för att efter 31 december 2015 sänkas till 250 m . Det medför att de nya gränserna behöver införas i 5 § 1 lag (2006:985) om energideklaration för byggnader.

I gamla och nya direktiven finns en viss diskrepans när det gäller användningen av begreppet för offentliga byggnader och det Svenska begreppet specialbyggnader. Artikel 12 relaterar enbart till byggnader som innehåller offentlig verksamhet som ofta besöks av allmänheten. Kraven omfattar därmed inte längre vissa av specialbyggnaderna som nu därför kan uteslutas.

Införandet av uttrycket energiprestandaindikator leder inte till några författningsändringar. Boverket föreslår dock att standarden om energiklassning (klass A-G) bör användas vid annonsering om försäljning eller uthyrning av byggnader eller delar av byggnader. Kraven på annonsering införs lämpligen i energideklarationslagen. Ett sätt vore att hänvisa till energideklarationslagen i fastighetsmäklarlagen (1995:400) och jordabalken (1970:994).

Artikel 13 Uppvisande av energicertifikat

Av det reviderade direktivet framgår att endast byggnadsägare av offentliga byggnader som ofta besöks av allmänheten är skyldig att anslå deklarationen på en för allmänheten framträdande plats. Vidare har det införts ett nytt krav på att byggnadsägare ska visa upp deklarationen för presumtiva köpare eller hyresgäster (nyttjanderättsinnehavaren) genom att till exempel en kopia av denna lämnas över. En regelförenkling är möjlig genom att slopa kravet på att en sammanfattning av energideklarationen ska anslås på en väl synlig plats i bland annat flerbostadshus. Boverket är positiv till att en sådan ändring görs. Det medför en ändring i 13 § lag (2006:985) om energideklaration för byggnader. Möjligheten att anslå deklaration bör dock kvarstå på frivillig basis.

Artikel 15 Inspektion av luftkonditioneringssystem

En regelförenkling blir möjlig genom att låta ett informationsalternativ ersätta besiktningsplikten för luftkonditioneringssystem. Sverige måste i så fall rapportera till kommissionen om att ett motsvarande resultat kan uppnås som med inspektion.

Regelförenklingen kan göras genom att slopa 10 och 11 §§ lag Bilaga 1 (2006:985) om energideklaration för byggnader (med därtill relaterade bestämmelser i lagen och på förordnings- och myndighetsföreskriftsnivå).

Artikel 18 Oberoende kontrollsystem

Slumpvis utvalda energideklarationer ska kontrolleras med statistiskt säkerställd signifikans. Detta nya krav i direktivet finns i bilaga II, och berörda myndigheter behöver beräkna hur många stickprov som måste göras bland utförda deklarationer för att säkerställa statistisk signifikans.

Under förutsättning att ackrediteringssystemet för kontroll behålls, måste en författningsändring göras som ger Swedac direktåtkomst till energideklarationsregistret enligt 17§ förordning (2006:1592) om energideklarationer av byggnader. Annars kan de inte garantera en kontroll som motsvarar det nya kravet. Det nya kravet går utöver vad som krävs i dagens ackrediteringssystem och behöver därför framgå i Boverkets förekrifter om energideklarationer.

2. Besiktning och kostnadseffektivitet

Utformningen av besiktningskravet i regelverket

Boverket förordar inga förändringar i besiktningskravets utformning i sak. Däremot finns det skäl att se över hur reglerna är formulerade för att undvika missförstånd och oklarheter. Det ska tydligt framgå att det är experten som avgör när en besiktning ska ske och vad den ska innehålla. Det ska också framgå att besiktning är någonting som sker på plats.

En genomgång av energideklarationer i Boverkets register visar att 80 % av byggnaderna som har energideklarerats också har besiktats. Av den andelen som saknar åtgärdsförslag har mer än hälften (60 %) av energideklarationerna föregåtts av en besiktning. Slutsatsen blir att det inte är troligt att fler besiktade byggnader leder till speciellt många fler deklarationer som innehåller åtgärdsförslag.

Då besiktning inte kan sägas vara huvudproblemet för högre kvalitet av energideklarationerna behöver orsaken till eventuella kvalitetsbrister undersökas. Exempel på innehåll kan vara:

• omfattningen av kvalitetsbristerna, • vad som saknas för att åtgärda kvalitetsbrister, • energiexperternas kompetens och oberoende, • Swedac:s system för kvalitetskontroll

Som ansvarig huvudmyndighet för energideklarationerna kan Boverket i samråd med Swedac (ansvarig för kvalitetskontrollerna av deklarationen) utföra en sådan utredning. Om undersökningen visar att energideklarationerna generellt håller en bristande kvalitet kräver detta åtgärder av olika slag. Boverket har för avsikt att tillsammans med Swedac genomföra en sådan undersökning inom en snar framtid. Undersökningen ska då också beakta det omarbetade direktivet, där krav ställs på medlemsländerna att utföra systematiska kontroller av deklarationernas kvalitet.

Boverket föreslår ändringar i 6 § förordningen (2006:1592) om energideklaration för byggnader och 4 § i Boverkets föreskrifter och allmänna 83

råd om energideklaration för byggnader (BFS 2007:4). Ändringarna Bilaga 1 medför att det tydligare framgår att experten avgör när en besiktning ska ske och vad den ska innehålla vilket medför ett större ansvar för energiexperten. Det kommer också att tydligt framgå att besiktningen sker på plats.

3. Tolkning av begreppet kostnadseffektivitet inom ramen för regelverket om energideklarationer

Boverket föreslår att begreppet kostnadseffektiv åtgärd tolkas som en åtgärd som är ekonomiskt rimlig att genomföra. En sådan tolkning gör det tydligare att en energideklaration inte kan förväntas innehålla en exakt beräkning av åtgärdens lönsamhet för byggnadsägaren, utan enbart en första mycket grov bedömning. Det skulle också göra det tydligare för experter och byggnadsägare att åtgärdsförslagen bygger på en uppskattad energibesparing och uppskattade kostnader. Det är byggnadsägaren som i sista hand gör investeringarna och som då kan skaffa mer detaljerad information och göra mer exakta beräkningar.

Boverket föreslår att föreskrifterna BFS 2007:4 § 2 och BFS 2007:5 § 2 ändras så att uttrycket kostnadseffektiv åtgärd tolkas som en åtgärd som är ekonomiskt rimlig att genomföra. Tolkning förs också in i energideklarationsformuläret med tillhörande information.

4. Effekter av avskaffad ackreditering

Målsättningen med styrmedlet energideklarationer är att få byggnadsägare att sänka sin energianvändning. System med ackrediteringen av kontrollorgan där kontrollorganet ska ha minst en certifierad energiexpert i arbetsledande ställning har införts för att säkerställa att systemet ska fungera tillfredsställande.

Marknaden för energideklarationer

Ett avskaffande av krav på ackreditering med en övergång till att även tillåta personcertifiering för energideklaration av småhus leder till en förenkling av regelverket. Detta kan innebära att resurserna koncentreras och kontrollerna effektiviseras. Det innebär också att de administrativa kostnaderna generellt kommer att sänkas för företagen som utför deklarationerna. Speciellt stor blir skillnaden för små företag där kostnaden sjunker med ca 30 000 kr/år. Ett avskaffande av ackrediteringen kan också innebära att konkurrensen framför allt i glesbygden ökar, vilket skulle vara positivt både för mindre företag och för konsumenter. Vad som skulle hända med kvaliteten på energideklarationerna är mer svårbedömt. Expertens kompetens och oberoende måste enligt lag i så fall kontrolleras på annat sätt än vad som sker idag.

Konsekvenser vid ändring av nuvarande system Bilaga 1 Ackrediteringssystemet har en inbyggd kontrollfunktion vilken försvinner vid en övergång till enbart personcertifieringar, och det nya EU-direktivet (2010/31/EG) ställer nya krav på kvalitetskontroller av deklarationerna.

Boverket har utifrån ändringar i direktivet identifierat tre alternativ till nuvarande system och med åtföljande konsekvenser: • Avskaffa krav på både ackreditering och personcertifiering. • Konsekvens: Ett system för certifiering och/eller ackreditering är nödvändigt för att uppfylla direktivet eftersom vi inte använder oss av skyddade yrkestitlar som många andra länder gör. • Endast personcertifiering för småhus. • Konsekvens: Om man väljer att avskaffa ackrediteringssystemet sjunker kostnaderna för företagen men i gengäld behöver personcertifieringssystemet kompletteras för att säkerställa experternas oberoende. För de redan ackrediterade företagen som enbart arbetar mot småhus kan en förändring upplevas som negativ, i och med att den kan leda till att man förlorar en marknadsfördel gentemot andra företag. • Parallella system där både ackreditering och personcertifiering tillåts för småhus. • Konsekvens: Även för detta alternativ så behöver personcertifieringssystemet kompletteras. Men den negativa effekten för de redan ackrediterade företagen kan undvikas.

Uppdraget har utförts efter samråd med Swedac. Myndigheterna har utifrån sina roller kommit fram till olika slutsatser vilket leder till två olika förslag.

Boverket föreslår alternativ 3. En sådan förändring kräver ändringar i förordning (2006:1592). Hur kontrollsystemet i detalj ska utformas bör utredas av Boverket och Swedac tillsammans.

Swedac förespråkar nuvarande system med ackreditering och där företaget ska ha minst en certifierad energiexpert i arbetsledande ställning.

4. Uttrycket byggnadens energiprestanda

Ägare av byggnader där ägaren själv bedriver verksamheten och där verksamhetens system är en integrerad del av byggnadens system har oftast intresse av att få en deklaration som omfattar byggnadens totala energianvändning, det vill säga även verksamhetsenergin. Med dagens regelverk måste den tillförda energin delas upp i energin för byggnadens system, som ska redovisas i energideklarationen, och energin för verksamhetens system, som är en frivillig uppgift. Det kan vara mycket tidskrävande och leder inte till någon nytta för byggnadsägaren. Den typ av byggnad som detta framförallt gäller för är vårdbyggnader, sport- och badanläggningar, skolor med mera, det som i dagens regelverk kallas specialbyggnader. Även ägare av byggnader med verksamheter som avger mycket spillenergi som används igen för uppvärmning och varm- 85

vattenberedning har intresse av att få deklarationer som omfattar Bilaga 1 verksamhetsenergin, till exempel byggnader med livsmedelhandel och restauranger.

Boverket anser att byggnadens energiprestanda, med den definition som finns idag, även fortsättningsvis ska deklareras för samtliga byggnader. Ändringar av definitionen för vissa verksamheter skulle medför att jämförelse med liknande byggnader skulle gå förlorad. Boverket föreslår, i samråd med Energimyndigheten, att för lokalbyggnader där verksamhetsenergi inte mäts separat eller på annat sätt enkelt kan erhållas så får energiexperterna använda sig av schablonvärden på verksamhetsenergi som Boverket tar fram. Dessa schablonvärden kan användas för att utifrån byggnadens totala energianvändning beräkna byggnadens energiprestanda. Schablonvärdena för de olika verksamheterna hämtas från Energimyndighetens projekt ”Stil2”. De deklarationer som innehåller uppgift om verksamhetsenergi ska också ha motsvarande uppgifter eller indikatorer på detta i sammanfattningen (också kallat certifikat). Myndigheterna föreslår också att en utvärdering görs efter ett år för att följa upp effekterna av denna ändring.

Förslaget innebär att inga ändringar i regelverk behöver göras.

5. Tillsyn

Kommunens tillsyn enligt nuvarande regler är att kontrollera om en sammanfattning av energideklarationen finns anslagen på en väl synlig plats för de berörda byggnaderna. Sammanfattningen ger en första information om byggnadernas energiprestanda till brukare av specialfastigheter och nyttjanderättshavare av flerbostadshus. Som en följdverkan av denna information förväntas dessa intressenter påverka fastighetsägare att förbättra energianvändningen och därmed fastigheternas inomhusmiljö.

Kommunernas tillsyn har delvis inte påbörjats samt (i vissa fall) tagit sig andra former än enligt lagen. Kontroll över om det finns en sammanfattning får sägas vara bristfällig och därmed kan inte grundsyftet att konsumenterna förväntas påverka byggnadsägare uppfyllas.

Tillsynen utförs i praktiken på sådant sätt att kommunen kontrollerar i energideklarationsregistret om det finns en upprättad energideklaration.

För att göra tillsynen så enkel som möjligt för kommunerna bör registret uppdateras och de byggnader som inte omfattas av skyldigheten tas bort. Boverket bör tilldelas bemyndigandet att fatta beslut om vilka byggnader som faller in under undantagen i 2–4 §§ i förordningen om energideklaration för byggnader. Genom detta förfaringssätt finner vi att Riksrevisionens rekommendation om att den centrala myndigheten ska stödja kommunerna i deras tillsyn på lämpligt sätt tillgodoses. Förslaget innebär att kommuner som inte har ett system för tillsyn (ca 200 st.) ej behöver använda resurser för att bygga upp egna system. Däremot innebär förslaget att Boverket kommer få merkostnader för att expandera och underhålla registret. Totalkostnaden kommer att bli lägre med ett centralt system för tillsyn.

Samtidigt föreslår vi att vite, som döms ut på grund av att en energi- Bilaga 1 deklaration inte upprättats, tillfaller kommunen.

6. Sanktioner

Med hänsyn till att det vid försäljning av småhus förekommer att säljare och köpare avtalar bort att köparen får låta göra en energideklaration på säljarens bekostnad behövs det rättsmedel eller sanktioner som innebär att en energideklaration upprättas och uppfyller lagens syfte.

Under förutsättning att bestämmelserna ändras på så sätt att tillsynen inriktas på att en energideklaration upprättas, finns det möjlighet att utöva tillsyn även vid överlåtelse av småhus. Tillsyn förenat med sanktioner skulle då kunna utövas av kommun. Boverket föreslår att det införs en förseningsavgift parallellt med nuvarande bestämmelse i 14 § lagen om energideklaration. Det ger då köparen en valmöjlighet att få en energideklaration utförd på säljarens bekostnad alternativt avstå från deklarationen. Avstår köparen utfärdar tillsynsmyndigheten en förseningsavgift mot säljaren som bör motsvara kostnaden för upprättande av en energideklaration. Följden torde vara att upprättande av en energideklaration kommer att ingå i det normala försäljningsförfarandet.

För att öka kommunernas ekonomiska förutsättningar bör den föreslagna förseningsavgiften tillfalla kommunen. Förseningsavgiften ska kunna sättas ned eller helt efterges om det finns särskilda skäl. Tillsynsmyndighetens beslut om förseningsavgift ska kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol.

Bilaga 2

Promemorians lagförslag

Lagtext

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (2006:985) om energideklaration för byggnader

dels att 10, 11 och 14 §§ ska upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före 11 § ska utgå,

dels att 3–6 a, 8, 12,13, 15–16 och 23–26 §§ ska ha följande lydelse,

dels att det i lagen ska införas en ny paragraf, 6 b §, av följande lydelse.

3 §

energiprestanda: den mängd energiprestanda: den mängd

oberoende expert: en person oberoende expert: en person

av lagen är oberoende i av lagen är oberoende i för-

4 §

5 §

(1979:1152) och har en total heten, eller Bilaga 2

användbar golvarea som är större än 1 000 kvadratmeter, eller

2. om byggnaden eller en del av 2. om byggnaden eller en del av byggnaden upplåts med nyttjande- byggnaden upplåts med nyttjanderätt. rätt.

6 §

När en byggnad eller en andel i Innan en byggnad eller en andel en byggnad säljs, skall den som i en byggnad ska säljas ska den äger byggnaden se till att det för som äger byggnaden se till att det byggnaden finns en energi- finns en energideklaration uppdeklaration som vid försäljnings- rättad för byggnaden. tidpunkten inte är äldre än tio år.

6 a §

En energideklaration för en En energideklaration ska upptredimensionell fastighet i ett rättas för varje byggnad med eget byggnadskomplex får bestå av en uppvärmningssystem.

gemensam deklaration för hela byggnadskomplexet, om detta har

ett gemensamt värmesystem.

6 b §

En energideklaration får användas för att uppfylla kraven i denna lag i tio år efter att den har

upprättats.

8 §

Innan en energideklaration upp- Innan en energideklaration upprättas för en befintlig byggnad rättas för en befintlig byggnad ska skall byggnadens ägare se till att byggnadens ägare se till att byggbyggnaden besiktas, om det naden besiktas på plats.

behövs för att en deklaration skall

kunna upprättas.

Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om besikt- meddela föreskrifter om besiktning. ning och om undantag från kravet

på sådan besiktning.

10 §

Om det i en byggnad finns ett luftkonditioneringssystem med en

effekt som är högre än 12 kilowatt,

som huvudsakligen drivs med elektricitet, skall det i en energideklaration anges

1. uppgifter om systemets energieffektivitet och systemets 89

storlek i förhållande till behovet Bilaga 2

av kyla i byggnaden, och 2. om en effektivare energianvändning kan uppnås i det befintliga systemet eller genom att systemet ersätts med ett annat system eller en annan metod att

kyla byggnaden.

Besiktning av luftkonditionerings system i vissa fall

11 §

Besiktning av luftkonditioneringssystem i vissa fall

Om en byggnad inte skall

energideklareras enligt 5 eller 7 §,

men det finns ett sådant luftkonditioneringssystem i byggnaden som anges i 10 §, skall byggnadens ägare se till att systemet regelbundet besiktas på det sätt som behövs för de uppgifter som anges i 10 § 1 och 2 och att sådana uppgifter antecknas i ett

besiktningsprotokoll.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om besiktningsintervall och om

besiktningens omfattning.

12 §

Den som enligt 4, 5, 6 eller 11 § Den som enligt 4, 5 eller 6 § ska första stycket skall se till att det se till att det finns en energifinns en energideklaration eller ett deklaration ska utse en oberoende besiktningsprotokoll skall utse en expert. som gör en besiktning oberoende expert, som gör en enligt 8 § och upprättar en energibesiktning enligt 8 eller 11 § och deklaration. upprättar en energideklaration eller ett besiktningsprotokoll.

Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de krav i meddela föreskrifter om de krav i fråga om sakkunskap och fråga om sakkunskap och oberoende som skall ställas på en oberoende som ska ställas på en oberoende expert. oberoende expert.

Bilaga 2

13 §

Den som äger en byggnad skall Den som äger en byggnad ska se se till att den energideklaration till att den energideklaration som som senast har upprättats för senast har upprättats för byggbyggnaden är tillgänglig naden

1. på en för allmänheten väl 1. visas på en för allmänheten synlig och framträdande plats i väl synlig och framträdande plats i byggnaden, om den är en sådan byggnaden, om den är en sådan byggnad som anges i 5 § 1, eller byggnad som avses i 5 § 1,

2. på en väl synlig plats i bygg- 2. visas för en presumtiv hyresnaden, om den är en sådan bygg- gäst om den är en sådan byggnad

nad som anges i 5 § 2. som avses i 5 § 2 och för en spekulant om den är en sådan byggnad som avses i 6 §, eller 3. överlämnas till en ny hyresgäst om den är en sådan byggnad som avses i 5 § 2 eller till en ny ägare om den är en sådan bygg-

nad som avses i 6 §.

Om det finns en energideklaration när en byggnad, bjuds ut till uthyrning eller försäljning ska uppgift om byggnadens energiprestanda anges vid annonsering i

kommersiella medier.

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att en energideklaration får placeras på en annan plats i en byggnad eller i

anslutning till en byggnad.

14 §

Har den som säljer en byggnad eller en andel i en byggnad, trots köparens begäran, underlåtit att fullgöra sin skyldighet enligt 6 § får köparen, senast sex månader

efter sitt tillträde till byggnaden,

låta upprätta en energideklaration

på säljarens bekostnad.

15 §

Den som enligt 4, 5, 6 eller 11 § Den som enligt 4, 5 eller 6 § ska första stycket skall se till att det se till att det finns en energifinns en energideklaration eller ett deklaration ska se till att ett besiktningsprotokoll eller den som exemplar av deklarationen lämnas enligt 14 § låter upprätta en till Boverket. energideklaration skall se till att 91

ett exemplar av deklarationen eller Bilaga 2 protokollet lämnas till Boverket.

Regeringen eller den myndighet Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får som regeringen bestämmer meddela föreskrifter om elektro- meddelar föreskrifter om nisk överföring av energideklara- elektronisk överföring av energitioner och besiktningsprotokoll. deklarationer.

16 §

Boverket skall föra ett register Boverket ska föra ett register över de energideklarationer och över de energideklarationer som besiktningsprotokoll som lämnats lämnats till verket enligt 15 §. till verket enligt 15 §.

23 §

Den som för egen räkning upp- Den som för egen räkning uppför eller låter uppföra en byggnad för eller låter uppföra en byggnad med en total användbar golvarea ska innan byggnadsarbetena påsom är större än 1 000 kvadrat- börjas låta utreda alternativa meter skall innan byggnads- energiförsörjningssystem och arbetena påbörjas låta utreda alter- redovisa om sådana system är nativa energiförsörjningssystem tekniskt, miljömässigt och ekonoför byggnaden och redovisa om miskt genomförbara för byggsådana system är tekniskt, miljö- naden. Redovisningen ska lämnas mässigt och ekonomiskt genom- till den eller de kommunala förbara för byggnaden. Redovis- nämnder som fullgör kommunens ningen skall lämnas till tillsyns- uppgifter inom plan- och byggmyndigheten. väsendet .

Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om sådana alternativa energisystem som

avses i första stycket..

24 §

Den eller de kommunala Tillsynen över att den som äger

nämnder som fullgör kommunens en byggnad fullgör de skyldigheter uppgifter inom plan- och bygg- som anges i 4–6 och 13 §§ utövas väsendet skall utöva tillsyn över av den myndighet som regeringen att den som äger en byggnad full- bestämmer gör de skyldigheter som anges i 11 § första stycket och 13 §.

Regeringen får meddela föreskrifter om tillsyn och kontroll av

energideklarationer.

25 §

Tillsynsmyndigheten får Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som meddela de förelägganden som behövs för att ägaren till en bygg- behövs för att ägaren till en bygg- 92

nad skall fullgöra en sådan nad ska fullgöra de skyldigheter Bilaga 2 skyldighet som anges i 11 § första som följer av 4–6 och 13 §§. Ett stycket eller 13 §. Ett föreläggande sådant föreläggande får förenas får förenas med vite. med vite.

Tillsynsmyndigheten skall på begäran, i den utsträckning det behövs för tillsynen, få tillträde till sådana byggnader som avses i

13 § samt utrymmen och områden

som hör till sådana byggnader. Denna rätt omfattar inte bostäder.

Om byggnadens ägare inte ger tillsynsmyndigheten tillträde när myndigheten har rätt till det får Kronofogdemyndigheten, efter

tillsynsmyndighetens ansökan, besluta om särskild handräckning.

Bestämmelser om sådan handräckning finns i lagen (1990:746) om betalningsföre-

läggande och handräckning.

26 §

En tillsynsmyndighets beslut om Tillsynsmyndighetens beslut om föreläggande som förenats med föreläggande som har förenats vite enligt 25 § första stycket och med vite enligt 25 § och beslut om Boverkets beslut om rättelse enligt rättelse enligt 20 § får överklagas 20 § får överklagas hos allmän hos allmän förvaltningsdomstol. förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. överklagande till kammarrätt.

1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 2012. 2. Äldre föreskrifter gäller fortfarande för sådana energideklarationer

som har utfärdats före den 1 juli 2012.

3. Energideklarationer som har utfärdats före den 1 juli 2012 och som inte är äldre än tio år får användas för att uppfylla kraven i denna lag.

Bilaga 3

Förteckning över remissinstanser

Följande remissinstanser har yttrat sig över promemorian ”Förslag och bedömningar avseende energideklarationer”:

Svea hovrätt, Kammarrätten i Göteborg, Kammarrätten Jönköping, Förvaltningsrätten i Växjö, Domstolsverket, Konsumentverket, Fastighetsmäklarnämnden, Kommerskollegium, Socialstyrelsen, Statens fastighetsverk, Länsstyrelsen Dalarnas län, Länsstyrelsen Gotlands län, Länsstyrelsen Hallands län, Länsstyrelsen Jönköpings län, Länsstyrelsen Kronobergs län, Länsstyrelsen Skåne län, Länsstyrelsen Stockholms län, Länsstyrelsen Uppsala län, Länsstyrelsen Västerbottens län, Länsstyrelsen Västernorrland, Länsstyrelsen Västmanlands län, Länsstyrelsen Västra Götalands län, Boverket, Lantmäteriverket (Lantmäteriet), Ekonomistyrningsverket, Trafikverket, Naturvårdsverket, Statens energimyndighet, Styrelsen för teknisk ackreditering och kontroll (Swedac), Fortifikationsverket, Kungliga tekniska högskolan (KTH), Högskolan Dalarna, Riksantikvarieämbetet, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (Formas), Regelrådet, Sveriges tekniska forskningsinstitut (SP), Göteborgs kommun, Malmö kommun, Västerås kommun, Umeå kommun, Landstinget i Dalarna, Sveriges kommuner och landsting (SKL), Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin, Svenska Naturskyddsföreningen, Svenskt Näringsliv, Svensk Energi, Svensk Fjärrvärme, Svensk Ventilation, Anticimex AB, SWETIC, Independia Group, Skandek AB, Astma- och allergiförbundet, Elektriska Installatörsorganisationen (EIO), Fastighetsmäklarförbundet, Fastighetsägarna Sverige, Funktionskontrollanterna i Sverige (Funkis), Energieffektiviseringsföretagen (EEF), Energi- och Miljötekniska föreningen, Föreningen Sveriges Byggnadsinspektörer, Föreningen Sveriges Energirådgivare, VVS Företagen, Svenska Värmepumpföreningen (SVEP), Kyl- och värmepumpföretagen, E. ON Värme Sverige AB, HSB riksförbund, Hyresgästernas Riksförbund, Konsumentvägledarnas förening, Mäklarsamfundet, Ramböll Sverige AB, Byggherrarna Sverige, Byggmaterialindustrierna, Sveriges Byggindustrier, BWG Homes, Svensk Elbrukarförening, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO), Installations Certifiering i Stockholm AB (INCERT), NIBE AB och Swedisol.

Följande remissinstanser har avstått från att yttra sig.

Riksrevisionen, Datainspektionen Kriminalvårdsstyrelsen, Statens folkhälsoinstitut, Skatteverket, Konjunkturinstitutet, Kammarkollegiet, Statskontoret, Statistiska centralbyrån (SCB), Linköpings universitet, Lunds tekniska högskola, Handelshögskolan i Stockholm, Chalmers tekniska högskola, Högskolan på Gotland, Örebro universitet, Strålsäkerhetsmyndigheten, Miljöstyrningsrådet, Luftfartsverket, Konkurrensverket, Arbetsmiljöverket, Länsstyrelsen i Jämtlands län, Länsstyrelsen i Södermanlands län, Linköpings kommun, Luleå kommun, Landstinget i Värmland, Västra Götalandsregionen, Landsorganisationen (LO), Svensk Handel, Företagarna, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Svensk Teknik

och Design, Näringslivets regelnämnd, Swedcert, Sitac, Det Norske Bilaga 3 Veritas (DNV), Corporate Adjusters & Development, Elforsk, Wallenstam AB, Hjälpmedelsinstitutet, Föreningen Sveriges regionala energikontor, Föreningen Sveriges VVS-inspektörer, Fortum värme, Göteborg Energi AB, Institutet för bostads- och urbanforskning, Kylbranschens samarbetsstiftelse, Ljuskultur, Riksbyggen, Sweden green building council, Byggsektorns kretsloppsråd, Passivhuscentrum Västra Götaland, Sveriges centrum för nollenergihus, IQ Samhällsbyggnad, Kvalitetsansvarigas riksförening, Samverkansforum för statliga byggherrar, Bygg Klokt, Trä- och möbelföretagen, Entreprenörföretagen, JM, Karlssonhus (Myresjöhus och Smålandsvillan), NCC, Skanska AB, Veidekke, Specialfastigheter Sverige AB, White Arkitekter, Svenska bioenergiföreningen, Svenska solenergiföreningen, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Sveriges Bostadsrätts Centrum (SBC), Sveriges konsumenter i samverkan, Sveriges Konsumentråd, Plast- & kemiföretagen, Teknikföretagen, Villaägarnas riksförbund, VVS-installatörerna, ATON Teknikkonsult AB, Bengt Dahlgren AB, Enerwex, Tyréns, Älvstranden utveckling AB, Fuktcentrum.

Yttranden har också inkommit från Sveriges Arkitekter och Isoleringsfirmornas förening.

Följande remissinstanser har yttrat sig över promemorian ”Kompletterande promemoria avseende förslag om genomförande av det omarbetade EU-direktivet om byggnaders energiprestanda”

Svea hovrätt, Kammarrätten i Göteborg, Kammarrätten Jönköping, Förvaltningsrätten i Växjö, Domstolsverket, Konsumentverket, Kommerskollegium, Socialstyrelsen, Länsstyrelsen Dalarnas län, Länsstyrelsen Gotlands län, Länsstyrelsen Hallands län, Länsstyrelsen Kronobergs län, Länsstyrelsen Skåne län, Länsstyrelsen Stockholms län, Länsstyrelsen Uppsala län, Länsstyrelsen Västerbottens län, Länsstyrelsen Västmanlands län, Länsstyrelsen Västra Götalands län, Länsstyrelsen i Jämtlands län, Boverket, Lantmäteriverket (Lantmäteriet), Ekonomistyrningsverket, Naturvårdsverket, Datainspektionen, Arbetsmiljöverket, Tillväxtverket, Konkurrensverket, Luftfartsverket, Styrelsen för teknisk ackreditering och kontroll (Swedac), Fortifikationsverket, Kungliga tekniska högskolan (KTH), Riksantikvarieämbetet, Örebro universitet, Svensk Ventilation, Sveriges Arkitekter Fastighetsägarna Sverige, Riksbyggen, Föreningen Sveriges Byggnadsinspektörer, VVS Företagen, HSB riksförbund, Mäklarsamfundet, Byggherrarna Sverige, Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Västerås stad.

Följande remissinstanser har avstått från att yttra sig.

Riksrevisionen, Kriminalvårdsstyrelsen, Statens folkhälsoinstitut, Statens fastighetsverk, Skatteverket, Konjunkturinstitutet, Kammarkollegiet, Statskontoret, Statistiska centralbyrån (SCB), Akademiska hus, Linköpings universitet, Lunds tekniska högskola, Handelshögskolan i Stockholm, Chalmers tekniska högskola, Högskolan Dalarna, Högskolan 95

på Gotland, Strålsäkerhetsmyndigheten, Sveriges meteorologiska och Bilaga 3 hydrologiska institut (SMHI), Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande, Miljöstyrningsrådet,, Trafikverket, Verket för innovationssystem (VINNOVA), Statens energimyndighet, Regelrådet, sveriges tekniska forskningsinstitut, Länsstyrelsen Jönköpings län, Länsstyrelsen Norrbottens län, Länsstyrelsen Skåne län, Länsstyrelsen Södermanlands län, Länsstyrelsen Västernorrland, Göteborgs kommun, Linköpings kommun, Malmö kommun, Stockholms kommun, Västerås kommun, Luleå kommun, Umeå kommun, Landstinget Dalarna, Landstinget i Värmland, Västra Götalandsregionen, Sveriges kommuner och landsting (SKL), Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin, Svenska Naturskyddsföreningen, Landsorganisationen (LO), Svensk Handel, Svenskt Näringsliv, Företagarna, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Svensk Energi, Svensk Fjärrvärme, Svensk Teknik och Design, Näringslivets regelnämnd, Installations Certifiering i Stockholm AB (Incert), Swedcert, Sitac, Det Norske Veritas (DNV), Anticimex AB, SWETIC, Independia Group, Skandek AB, Astma- och allergiförbundet, Corporate Adjusters & Development, Elektriska installatörsorganisationen, Elforsk, Fastighetsmäklarnämnden, Fastighetsmäklarförbundet, Wallenstam AB, Funktionskontrollanterna i Sverige (Funkis), Hjälpmedelsinstitutet, Energieffektiviseringsföretagen, Energi- och miljötekniska föreningen, Föreningen Sveriges energirådgivare, Föreningen Sveriges VVSinspektörer, Föreningen Sveriges regionala energikontor, Svenska Värmepumpföreningen, Kyl- och värmepumpsföretagen, Företagarnas riksorganisation, Vattenfall AB, E.ON Värme Sverige AB, Fortum värme, Göteborg Energi AB, Hyresgästernas riksförbund, Institutet för bostads- och urbanforskning, Konsumentvägledarnas förening, Kylbranschens samarbetsstiftelse, Ljuskultur, Ramböll Sweden green building council, Byggsektorns kretsloppsråd, Passivhuscentrum Västra Götaland, Sveriges centrum för nollenergihus, IQ Samhällsbyggnad, Kvalitetsansvarigas riksförening, Samverkansforum för statliga byggherrar, Bygg Klokt, Byggmaterialindustrierna, Sveriges byggindustrier, Trä- och möbelföretagen, Entreprenörföretagen, BWG Homes, JM, Karlssonhus (Myresjöhus och Smålandsvillan), NCC, Skanska AB, Veidekke, Specialfastigheter Sverige AB, White Arkitekter, Svensk elbrukarförening, Svenska bioenergiföreningen, Svenska Solenergiföreningen, Sveriges Bostadsrätts Centrum (SBC), Sveriges konsumenter i samverkan, Sveriges Konsumentråd, Plast- & kemiföretagen, Teknikföretagen, Villaägarnas riksförbund, VVS-installatörerna, ATON Teknikkonsult AB, Bengt Dahlgren AB, Enerwex, Tyréns, Älvstranden utveckling AB, Fuktcentrum, Swedisol.

Yttrande har också inkommit från Isoleringsfirmornas förening.

Bilaga 4

Kapitel 6 i Sveriges andra nationella handlingsplan för energieffektivisering – utdrag avseende informations- och rådgivningsinsats för fossileldade pannor, värmesystem och luftkonditioneringssystem

Informations- och rådgivningsinsats för fossileldade pannor under perioden 2007–2011

Organisation och målgrupp

Regeringen har lagt huvudansvaret för genomförande av informationsoch rådgivningsinsatserna kring fossileldade pannor på Statens energimyndighet. Myndigheten genomför aktiviteterna i samarbete med de regionala energikontoren och andra aktörer. Statens energimyndighet ansvarar för att samordna och leda projektet på nationell nivå. Myndigheten ansvarar även för framtagande av informations- och utbildningsmaterial samt att sprida information om insatsen i nationell media. Statens energimyndighet har delegerat ansvaret för lokal och regional samordning med bransch- och intresseorganisationer, regionala aktörer som sotare och kommunala energi- och klimatrådgivare, samt samordning av kartläggningen av fossileldade värmepannor på de regionala energikontoren. Energikontoren har även varit rådgivnings-resurs till sotare, energirådgivare med flera.

Målgrupp för informations- och rådgivningsaktiviteterna är fastighetsägare där enskilda värmepannor som eldas med fossila bränslen har en brännareffekt på 20–500 kW. Fastigheter med pannor under dessa effekter samt pannor upp till 1 MW ska dock kunna dra nytta av informationsinsatsen. I praktiken har insatsen riktats till fastighetsägare med fossileldade värmepannor med brännareffekter i storleken 60–500kW. Skälet är att sotarregistren har indelats i pannor <60kW och pannor >60kW. Informations- och rådgivningsinsatserna har enbart berört fossileldade värmepannor eftersom syftet är att genom effektiviserings- och konverteringsåtgärder minska utsläppen av koldioxid och minska importberoendet av fossila bränslen. Målgrupperna har delats in i sju olika kategorier:

• Offentliga fastighetsägare • Tillverkningsindustri i egna fastigheter • Tjänste- och handelsföretag

• Tjänsteföretag där värmekonsumtion är viktig för tjänsten, exempelvis hotell, friskvårdsanläggningar etc.

• Ideella föreningar med egna fastigheter • Bostadsrättsföreningar och mindre hyresfastighetsföretag • Större hyresfastighetsföretag Fastighetsägare i kategorin småhus, fossileldade pannor i fjärrvärme-

system eller andra större panncentraler har inte omfattats av informations- och rådgivningsinsatsen. Anledningen till detta är att flera andra aktiviteter har pågått för att påverka dessa målgrupper under den aktuella perioden.

Utöver dessa målgrupper har regionala energikontor, sotare, energiråd- Bilaga 4 givare bransch- och intresseorganisationer samt utrustnings-leverantörer engagerats i arbetet. Boverket, Naturvårdsverket och Räddningsverket (sedermera Myndigheten för samhällsskydd och beredskap) har delvis berörts av insatsen och varit informerade om arbetets fortskridande och resultat.

Målsättning

Den svenska regeringen har satt upp som mål att beroendet av fossila bränslen för energianvändningen i bebyggelsesektorn ska vara brutet år 2020, samtidigt som andelen förnybar energi ökar kontinuerligt.

Ett övergripande mål för informations- och rådgivningsinsatserna är att få privata och offentliga organisationer med oljeuppvärmda fastigheter att vidta effektiviserings- och/eller konverteringsåtgärder som minskar utsläppen av koldioxid och importberoende av fossila bränslen. Som mer specifikt effektmål gäller för fastigheter med oljepannor med brännare i effektintervallet 20–500 kW i de regioner som deltar i insatsen att fem år efter påbörjad insats ska:

• 50 procent av fastigheterna som har oljepannor ha vidtagit effektiviserings- och/eller konverteringsåtgärder,

• vidtagna åtgärder inom samma tidsperiod och effektintervall ha lett till en minskad oljeanvändning motsvarande 20 procent jämfört med när informations- och rådgivningsinsatsen startade.

För genomförande och spridning av informations- och rådgivningsinsatserna är målet att:

• 90 procent av målgruppen ska rent fysiskt ha nåtts av, eller haft goda möjligheter att nås av, information och råd två år efter påbörjad insats i respektive region,

• 50 procent av de fastighetsägare som nåtts av informationen ska kunna uttrycka intresse för att vidta åtgärder senast två år efter påbörjad insats i respektive region.

Genomförda aktiviteter på nationell nivå

Statens energimyndighet har tagit fram broschyren ”Effektivare uppvärmning i fastigheter”, för att öka kunskapen om och intresset för att konvertera oljeeldade uppvärmningssystem samt motivera de tänkta mottagarna till att genomföra energieffektiviseringsåtgärder i byggnaden och uppvärmningssystemet. Syftet är att inspirera till en minskad belastning på miljön genom lägre energianvändning och förbrukning av olja.

Baserat på ovan nämnda broschyr har även ett presentationsmaterial och ett faktablad tagits fram. Det primära syftet med materialet är att förmedla ett gemensamt budskap. Presentationsmaterialet kan användas i sin helhet eller i delar och innehåller ett talarmanus som stöd till energioch klimatrådgivare.

Faktabladet ”Det är ute med olja inne” ska kunna användas både av energi- och klimatrådgivare samt av skorstensfejarmästare och är en kortare variant av broschyren ”Effektivare uppvärmning i fastigheter”.

På Statens energimyndighets webbplats finns även goda exempel. Bilaga 4 Exemplen omfattar olika typer av verksamheter och representerar de flesta av de operativa målgrupperna och den gemensamma faktorn är att samtliga konverterat från olja. Dessa goda exempel ska kunna användas vid genomförande av regionala och lokala aktiviteter.

Statens energimyndighets genomför en utbildning inom företagsrådgivning som är obligatorisk för alla kommunala energi- och klimatrådgivare, men även personal från de regionala energikontoren har möjlighet att anmäla sig. Utbildningen är inriktad på energi-effektivisering samt rådgivning till små och medelstora industriföretag. Kursen består av 1,5 dagars teori och innefattar ett studiebesök på en lokal industri. I den teoretiska delen ingår bland annat ett pass om effektivisering av uppvärmningssystem.

De kommunala energi- och klimatrådgivarna ska även genomgå den av Statens energimyndighet framtagna grundutbildningen, som omfattar praktisk rådgivning samt energianvändning i byggnader och inomhusklimat. Under år 2009 utökades denna utbildning med en del om energianvändningens koppling till klimatfrågan.

Genomförda aktiviteter på lokal och regional nivå

Pannbeståndet är olika fördelat över landet och möjligheter till konvertering och effektivisering skiljer sig åt. Därför har insatsen anpassats till de regionala och lokala förutsättningar som råder i landet. Inledningsvis genomfördes år 2007 en pilotinsats med informations- och rådgivningsaktiviteter i fyra län: Jämtland, Stockholm, Västra Götaland och Skåne. I december samlades regionala energikontor och Statens energimyndighet för att inleda den bredare insatsen, informera om projektet samt arbetsmetoder. Under 2008 påbörjades informations- och rådgivningsinsatser i övriga deltagande län,

Samtliga deltagande regioner inledde insatsen med att genomföra en kartläggning av det befintliga beståndet. Kartläggningen omfattar värmepannor som eldas med fossila bränslen (olja, gas, kol) i storleken 60–500kW.

Syftet med kartläggningen var dels att få kontaktuppgifter till fastighetsägare, men även att möjliggöra uppföljning av informations- och rådgivningsinsatserna genom att få ett tillförlitligt underlag över aktuellt pannbestånd.

Kartläggningen har genomförts i samverkan mellan regionala energikontor, kommunala energi- och klimatrådgivare, skorstensfejar-mästare och andra aktörer med intressen inom området. Utgångspunkt för kartläggningen har varit kommunala sotarregister. I Jämtlands län finns även en tidigare kartläggning av beståndet som underlag. Flera av energikontoren uppger att det har varit svårt att få in uppgifter från de kommunala sotarregistren. Av Sveriges totalt 290 kommuner är det 207 kommuner som deltar i insatsen. Detta beror delvis på att inte samtliga regioner deltagit i insatsen men även på att det varit svårt att få in uppgifter från kommunerna.

Kartläggningen visar att en stor del av de oljepannor som finns med i de kommunala sotarregistren redan har konverterats innan informations-

och rådgivningsinsatserna påbörjas. Totalt har 42 procent av olje- Bilaga 4 pannorna som finns med i sotarregistren konverterats innan insatsen påbörjats.

Utbildning för kommunala energi- och klimatrådgivare anordnades i början av insatsen med syfte att de ska föra kunskap vidare till företagen i regionen. Särskilt i Skåne län har fokus i pilotinsatsen lagts på att förbereda sotare, energi- och klimatrådgivare samt berörda branschorganisationer inför insatsen.

I samband med kartläggning av pannbeståndet har flera energikontor per telefon kontaktat fastighetsägare som enligt sotarregistren har fossileldade värmepannor. Syftet med telefonkontakten har varit att dels få upplysning om fastighetsägaren vidtagit åtgärder för energi-effektivisering och/eller konvertering, att erbjuda rådgivning och information om effektiviserings- och konverteringsåtgärder samt i vissa fall informera om och bjuda in till seminarier och/eller informations-träffar.

Informationsmaterial i utskick från de regionala energikontoren har vanligen bestått av ett brev från kommunen med en kortfattad beskrivning av insatsen, framtagna informationsbroschyrer (t.ex. ”Effektivare uppvärmning i fastigheter” och/eller ”Minska företagets energianvändning”), samt inbjudan till kommande seminarier och/eller informationsträffar.

Flertalet av energikontoren har skickat brev med informationsmaterial till samtliga fastighetsägare med fossileldade bränslepannor som finns i regionen (Jämtland, Sydost51, Västernorrland, Västra Götaland). I ett par regioner har utskick med informationsmaterial endast skickats till de fastighetsägare som ej kontaktats per telefon (Gävleborg/Dalarna).Andra regioner har valt att göra utskick med informationsmaterial enbart till de fastighetsägare som vid telefonkontakten angett att de var intresserade av mer information (Stockholm och Uppsala).

Som uppföljning av rådgivningssamtal har flera energikontor skickat epost till berörda fastighetsägare med tips, länkar, informationsmaterial samt inbjudan till seminarier och/eller informationsträffar.

Seminarier med olika föreläsare och teman har genomförts i de olika regionerna för att inspirera fastighetsägare till energieffektiviseringsoch/eller konverteringsåtgärder. Alternativa bränslen till olja samt energieffektivisering har varit i fokus för seminarierna.

Deltagandet på seminarierna har varierat i de olika regionerna. I regioner där deltagandet varit lågt kan orsaken vara att merparten av fastighetsägarna redan har konverterat eller har långt gångna planer för att konvertera och därmed inte är i behov av ytterligare information. Även föredragshållare, upplägg, tidpunkt, inbjudan med mera påverkar vilket intresse som funnits för seminarierna.

I samband med regionala/nationella kampanjer har en del av energikontoren informerat om informations- och rådgivningsinsatsen för fossileldade värmepannor. På Gotland har kampanjen ”Bli energismart” genomförts i samband med aktiviteten för att främja biobränsle och solvärme. I Jämtland arrangerades kampanjen ”Energidagar hösten 2007”. Ett par av energikontoren har även deltagit och informerat om informations- och rådgivningsinsatsen för fossileldade värmepannor i samband med andra konferenser som anordnats i regionen.

Lokala och regionala nätverk bildades i vissa regioner för att utbyta Bilaga 4 information och inspiration. Parter i nätverken var lokala fastighetsägare med oljepannor, energi- och klimatrådgivare, skorstensfejarmästare, kommunernas miljö- och byggkontor, länsstyrelserna, bransch-organisationer, intresseorganisationer, fjärr- och närvärmebolag, energikontoret med flera.

Direktbesök på företag för att inspirera till energieffektivisering och konvertering har varit en bra men tidskrävande metod som uppskattats av företagen. I exempelvis Örebro län och Östergötland har närmare 70 företag besökts. Gruppmöten eller ”rundabordssamtal” för att diskutera konvertering och effektivisering har genomförts i flera regioner. Det har varit en uppskattad metod för fastighetsägarna att utbyta erfarenheter och konkreta tips.

Resultat

Uppföljning av utförda informations- och rådgivningsinsatser har genomförts ungefär ett år efter påbörjad aktivitet. Metoden för uppföljning har genomförts på olika sätt i regionerna. I de regioner där uppföljningen skett med stickprov är resultatet mer osäkert än i de regioner där samtliga fastighetsägare på nytt kontaktats.

Vid insatsens inledning fanns ofullständiga register över antalet oljepannor i regionerna. Samtliga energikontor har rapporterat att det tagit tid att kartlägga antalet oljepannor i respektive region. Kartläggningen har visat att antalet oljepannor i aktuella regioner minskat med 60 procent sedan början på 2000-talet, från nära 17 200 till lite drygt 6 800 oljepannor. Användningen av fossila bränslen i småhus, flerbostadshus och lokaler i Sverige har minskat kontinuerligt under flera decennier. Att pannbeståndet minskat kraftigt märks även genom den minskade användningen av olja i bostäder och lokaler. Totalt sett har användningen av olja minskat med 94 procent under perioden 1983–2009, från 46,9 TWh till 2,7 TWh.

Beträffande kommunikationsinsatserna visar uppföljningen att informations- och rådgivningsinsatserna har nått merparten av berörda fastighetsägare i de flesta regioner. Målet att nå 90 procent av fastighetsägarna har nåtts i samtliga regioner utom tre. Målet att hälften av de fastighetsägare i respektive region som nåtts av information och rådgivning ska kunna uttrycka intresse för att vidta åtgärder senast två år efter påbörjad insats har uppnåtts i hälften av regionerna.

Slutsatser och rekommendationer för framtida rådgivningsinsatser

Fastighetsägarna är intresserade av att minska sin förbrukning av olja, ekonomiska skäl medför att både effektivisering och konvertering är intressant. Den bilden förstärks av den inledande kartläggningen som visar en stor minskning (60 procent) i antalet oljepannor sedan början på 2000-talet. Detta tydliggör att det faktiskt vidtas åtgärder och att fossileldade pannor fasas ut i snabb takt.

Flera av de regionala energikontoren nämner att de upplever att kunskapen om alternativ till fossila bränslen var hög redan innan insatsen

påbörjades. Ett energikontor anseratt det i flera fall är som att ”slå in Bilaga 4 öppna dörrar”. Samtidigt nämner andra energikontor att flera företag upplevs ha dålig kännedom om sin anläggning och vilka åtgärder som behövs. Detta visar att det finns en stor variation mellan och inom regioner om kunskap och intresse för energieffektivisering och konvertering.

Deltagandet vid seminarier har i flera fall varit betydligt lägre än förväntat och seminarier har i vissa fall ställts in. En orsak kan vara att oljepannbeståndet visat sig vara betydligt lägre än vad registren anger.

I flera av regionerna har det varit svårt att få in underlag för kartläggningen vilket medför att statistiken över antalet pannor inte är helt komplett. Detta beror delvis på att det varit svårt att få in register från alla kommuner samt att de register som använts inte varit fullständiga. Osäkerheter finns i sotarregistren; att en panna finns upptagen i registret innebär inte nödvändigtvis att den används som huvudsaklig värmekälla. I flera fall är oljepannorna avställda, redan konverterade eller används endast som spetslast. Att register och kontaktuppgifter varit ofullständiga har försvårat arbetet med informations- och rådgivningsinsatserna. Svårigheter att nå fastighets-ägarna på grund av felaktiga adressuppgifter har i vissa regioner resulterat i betydligt färre nådda fastighetsägare än planerat.

En bra metod är företagsrådgivning på plats ute i företagen. Genomgångarna är mycket uppskattade och leder till ökad förståelse för både energieffektivisering och konvertering. Genom att genomföra besök på plats har det befintliga systemet kunnat diskuteras och i flera fall har det visats att de befintliga oljepannorna är kraftigt överdimensionerade och har kunnat bytas ut till en betydligt lägre investeringskostnad än väntat. Ett mervärde är att insatsen har gett en naturlig väg till att diskutera energieffektivisering med en målgrupp som är relativt svår för energikontoren att nå. Ett konkret utfall från projektet är att utdragning av fjärrvärme till ett industriområde i Värmland har tidigarelagts.

Informations- och rådgivningsinsatser för oljepannor har genomförts i en tid då det pågår en förändring bort från oljeberoende. Det är omöjligt att säga hur informations- och rådgivningsinsatsen påverkat konverteringen bort från olja. Insatsen förändrar inte kunskapen hos målgruppen om att olja är dyrt, det är alla medvetna om. Däremot har informationsoch rådgivningsinsatserna påverkat genom att aktualisera frågan och påskynda konverteringen. Mot bakgrund av resultat från hittillsvarande rådgivningsinsatser ges följande rekommendationer inför kommande insatser:

• Den mest framgångsrika metoden har visats vara att ta direktkontakt med fastighetsägarna genom antingen nätverk, telefonrådgivning eller platsbesök.

• Skapa ett upplägg som ger feedback om resultaten av arbetet. Underlätta uppföljning och utvärdering.

Förslag till informations- och rådgivningsinsatser för värmesystem Bilaga 4

från 2012

Förutsättningar

De förändrade reglerna i det omarbetade direktivet om byggnaders energiprestanda (direktiv 2010/31/EU) innebär att rådgivningen ska omfatta en större del av värmesystemet jämfört med tidigare insatser. Medlemsstaterna ska nu säkerställa att råd ges till användare av värmesystem istället för som tidigare oljepannor. Råden ska avse utbyte av värmepanna, andra förändringar i värmesystemet och alternativa lösningar för att bedöma pannans effektivitet och om den är av lämplig storlek.

Organisation och målgrupp

Regeringen bedömer att framtida rådgivningsinsatser kring värmesystem bör bygga på det hittillsvarande systemet, där Statens energimyndighet har ett övergripande ansvar. Regeringen bedömer dock att kommunala energi- och klimatrådgivare kan komma att få en mer aktiv roll. Energioch klimat-rådgivningen har sedan 1998 bedrivits i kommunal regi med statligt stöd. Rådgivningen finns i samtliga kommuner i Sverige och har under åren utvecklats till att omfatta rådgivning kring energi, klimat och transporter, främst till målgrupperna allmänheten samt små och medelstora företag. Den kommunala rådgivningen har sedan starten varit den viktigaste kanalen för de informationsinsatser riktade till allmänheten och små och medelstora företag som Statens energimyndighet ansvarar för. Redan idag ger de kommunala energi- och klimatrådgivarna information om olika aspekter av byggnadens värmesystem. Uppvärmningssystemets inverkan på komfort, energimängd, ekonomi och klimat har alltid varit en huvudfråga för energi- och klimatrådgivarna. Det finns dock ett behov av ett förbättrat informationsmaterial för att kunna ge råd som omfattar hela värmesystemet.

Målgrupperna för rådgivningsinsatser kring värmesystem bör enligt regeringen i huvudsak vara desamma som tidigare, med skillnaden att fler värmesystem omfattas då pannorna kan vara eldade med valfritt bränsle. Insatsen bör alltså gälla fastighetsägare till värmesystem med pannor på 20–500 kW, men information ska även kunna ges till ägare av värmesystem med mindre eller större värmepannor upp till 1 MW. Målgrupperna delas in i sju olika kategorier:

• Offentliga fastighetsägare • Tillverkningsindustri i egna fastigheter • Tjänste- och handelsföretag • Tjänsteföretag där värmekonsumtion är viktig för tjänsten,

exempelvis hotell, friskvårdsanläggningar etc.

• Ideella föreningar med egna fastigheter • Bostadsrättsföreningar och mindre hyresfastighetsföretag • Större hyresfastighetsföretag Informationsinsatsen vänder sig inte till ägare av värmesystem i kate-

gorin småhus eller till värmepannor i fjärrvärmesystem eller andra större panncentraler. Inte heller ägare till berg- eller andra typer av värme-

pumpar berörs eftersom dessa inte eldas med något bränsle. Delar av Bilaga 4 materialet och de planerade aktiviteterna ska kunna användas för effektivisering och utbyte av pannor uppemot 1 MW.

Eftersom regionala energikontor, sotare, kommunala energi- och klimatrådgivare, bransch- och intresseorganisationer samt utrustningsleverantörer kan komma att behöva engageras i arbetet med insatsen är även dessa viktiga målgrupper. Boverket, Naturvårdsverket och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap berörs delvis av insatsen, varför dessa bör hållas informerade om insatsens fortskridande och resultat.

Åtgärder för förbättrad rådgivning

I planeringen av framtida rådgivningsinsatser ska erfarenheterna från tidigare insatser tas till vara, t.ex. att använda sig av direktkontakt med företagen via nätverk, telefonrådgivning eller platsbesök. Det är eftersträvansvärt att skapa en enhetlig insats över landet även om hänsyn samtidigt bör tas till lokala förutsättningar.

För att åstadkomma önskat resultat bedömer regeringen att det behövs förstärkta informationsinsatser inom följande områden:

• Förbättrat skriftligt material om värmesystemet, dess delar och dimensionering av dessa.

• Faktablad om värmesystem delas ut till fastighetsägare i samband med energideklarationen.

• Utbildningen för energi- och klimatrådgivare behöver förstärkas med information om värmesystem.

• Översyn av befintligt webbmaterial värmesystem. Komplettera och hänvisa till detta och till sidan energiaktiv.se för fastighetsägare.

Det krävs vidare en förstärkt uppföljningsinsats för att uppfylla kraven både i detta direktiv och i förnybartdirektivet. Med det nya externa nätet för kommunala energi- och klimatrådgivare kan rådgivarna föra in uppgifter om de frågor som ställs, vilket i sin tur kan bearbetas statistiskt. Detta ger en ny möjlighet att följa upp de insatser som görs och vilket behov av information som finns. Därmed kan man gå in i systemet, som inte lagrar någon form av personuppgifter, och se hur vanligt förekommande rådgivning är inom olika områden.

För att kunna utvärdera insatserna krävs att kraven på uppföljning tydliggörs redan innan insatserna påbörjas.

Inspektion av luftkonditioneringssystem före år 2012

Krav i nuvarande regelverk

Enligt det ursprungliga direktivet om byggnaders energiprestanda (direktiv 2002/91/EG) ska luftkonditioneringssystem med en nominell effekt på mer än 12 kW inspekteras. I Sverige har detta krav införlivats enligt följande.

I 10 § lagen (2006:985) om energideklaration för byggnader ställs krav på att om ett luftkonditioneringssystemet drivs med el så ska det i energideklarationen finnas uppgifter om systemets energieffektivitet och systemets storlek i förhållande till behovet av kyla i byggnaden, och om

en effektivare energianvändning kan uppnås i det befintliga systemet Bilaga 4 eller genom att systemet ersätts med ett anat system eller annan metod att kyla byggnaden. Enligt 11 § samma lag ska också de byggnader som inte behöver energideklareras ändå besikta luftkonditioneringssystemen med regelbundet intervall.

Enligt Boverkets föreskrifter och allmänna råd (BFS 2007:4) om energideklaration för byggnader ska ett luftkonditioneringssystem besiktas i den omfattning som krävs för att kunna bedöma systemets effektivitet och för att en jämförelse ska kunna göras mellan systemets kyleffekt och storleken på byggnadens kylbehov. Vidare anges att besiktningsintervallet ska vara detsamma som för energideklarationer, dvs. 10 år.

Mot denna bakgrund begär Boverket in uppgifter om luftkonditioneringssystem i det formulär som utgör energideklarationen. Kravet på redovisning är dock bara på ett övergripande plan och de uppgifter som begärs in är uppgift om kylsystemets nominella kyleffekt, byggnadens kylbehov och tempererad area. Om det finns energieffektiva åtgärder på luftkonditioneringssystemet eller på annat sätt kan minska på kylbehovet så ska dessa också anges.

Resultat av nuvarande regelverk

Totalt sett har ca 330 000 byggnader energideklarerats i Sverige. Ca 157 200 av dessa är byggnader där det ingår lokaler. Det är huvudsakligen i denna kategori som luftkonditioneringssystem med en kyleffekt över 12 kW finns. Ca 52 procent av det totala antalet energideklarationspliktiga lokalbyggnader har deklarerats. Av dessa har ca 4,5 procent luftkonditioneringssystem över 12 kW. Och av dessa innehåller ca 38 procent effektiviseringsåtgärder relaterade till luftkonditionering.

För byggnader som inte omfattas av kravet på energideklaration men där krav ställs på besiktning av luftkonditioneringssystem ska besiktningsprotokoll registerföras av Boverket. Boverket har endast tagit emot fyra besiktningar av luftkonditioneringssystem (för byggnader som är undantagna kravet på energideklaration). Orsaken till denna mycket låga siffra är sannolikt att det i regelverket inte finns något bortre datum för när besiktningen ska vara gjord.

Då det gäller luftkonditionering i samband med energideklaration har kritik framförts av bl.a. Europeiska kommissionen men också från Boverket och Statens energimyndighet:

• Ett tidsintervall på 10 år är för lång tid. Ofta har systemen en ekonomisk livslängd som är kortare än så. Att ha tätare inspektion av luftkonditioneringssystemen innebär att denna uppgift inte kan integreras med energideklarationerna på samma sätt som gjorts. • Att det inte finns en bortre tidsgräns för att när besiktning ska vara gjord för de byggnader som är undantagna kravet på energideklaration. • Att ta reda på luftkonditioneringssystemets nominella effekt är ofta en svår uppgift eftersom dokumentation och märkplåtar

oftast saknas. Likaså är det resurskrävande att beräkna en Bilaga 4

byggnads kylbehov. För det mesta saknas projekterings-

handlingar eller så har verksamheten förändrats och därmed

kylbehovet. Kritik har framförts att kostnaderna för att ta fram dessa uppgifter inte står i proportion till nyttan. • Att aktiv tillsyn inte kan bedrivas p.g.a att det inte finns kunskap om vilka byggnader som innehåller luftkonditioneringssystem. • Att besiktning av luftkonditioneringssystem får utföras av icke

certifierade personer (de ska däremot vara anställda av ett

ackrediterat kontrollorgan).

Det är i detta sammanhang emellertid också viktigt att notera att inspektion av luftkonditioneringssystem utöver det som görs i samband med energideklaration också, för de system som ingår i ventilationssystem, görs i samband med obligatorisk ventilationskontroll. Mot denna bakgrund har den svenska regeringen bedömt att det samlade regelverket i Sverige har tillgodosett direktivets krav om inspektioner av luftkonditioneringssystem. Däremot bedömer regeringen att rådgivningsinsatser skulle utgöra ett värdefullt komplement till de inspektioner av luftkonditioneringssystem som görs i samband med obligatorisk ventilationskontroll och att man skulle kunna uppnå en viss regelförenkling genom att undvika att ha överlappande lagstiftning. Kraven vid obligatorisk ventilationskontroll beskrivs nedan.

Krav vid obligatorisk ventilationskontroll

Med stöd av plan- och bygglagstiftningen utfärdar Boverket föreskrifter och allmänna råd (BFS 2011:16) om funktionskontroll av ventilationssystem och certifiering av sakkunniga funktionskontrollanter, s.k. obligatorisk ventilationskontroll (OVK). Syftet med krav på funktionskontroll av ventilationssystem är att säkerställa ett tillfredsställande inomhusklimat i byggnader. I tabellen nedan framgår vilka byggnader som omfattas och med vilka intervall den återkommande funktionskontrollen ska utföras.

Typ av byggnad Besiktningsintervall

Förskolor, skolor, vårdlokaler och

3 år liknande oavsett typ av ventilationssystem samt flerbostadshus, kontorsbyggnader och liknande med FT- och FTX-ventilation Flerbostadshus, kontorsbyggnader

6 år och liknande med F-, FX-, Sventilation

Kravet på funktionskontroll gäller inte en- och tvåbostadshus med självdragsventilation eller mekanisk frånluftsventilation utan värmeåtervinning. Kravet gäller inte heller ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbruk eller därmed jämförlig näring, industribyggnader samt byggnader som är avsedda för totalförsvaret och som är av hemlig natur.

Vid den återkommande funktionskontrollen av ventilationssystem Bilaga 4 ställs krav på att undersöka energisparåtgärder i ventilationssystemet som inte medför sämre inomhusklimat. Det gäller att inom ramen för funktionskontrollen undersöka och redovisa de möjligheter som kan tänkas passa i det aktuella ventilationssystemet. De åtgärder som funktionskontrollanten föreslår måste vägas mot eventuella negativa effekter på inomhusklimatet. Funktionskontrollantens förslag kan sedan fastighetsägaren använda som grund för att inhämta ytterligare underlag, om så behövs, inför beslut om energieffektiviserandeåtgärder. Det är alltså fastighetsägaren som avgör om energieffektiviserande åtgärder ska vidtas. En funktionskontrollant ska alltid vara certifierad.

Förslag till informations- och rådgivningsinsatser för luftkonditioneringssystem från 2012

Förutsättningar

Med beaktande av brister i nuvarande system för energideklaration av byggnader, och då framförallt att en effektiv tillsyn inte kan kopplas till det, men också att regelverket kan vara föremål för revision för att styrmedlet bättre ska leda mot avsedd effekt bedömer regeringen att rådgivning är ett bättre alternativ än inspektion för vissa typer av luftkonditioneringssystem.

Artikel 15.4 i direktiv 2010/31/EU innebär att rådgivningen ska ges till användare av luftkonditioneringssystem med en nominell effekt på över 12 kW. Råden ska avse utbyte eller andra modifieringar av luftkonditioneringssystem, vilket kan inbegripa inspektioner för att bedöma systemets effektivitet och lämpliga storlek.

Målgrupp och organisation

Informationsinsatserna för luftkonditioneringssystem bör enligt regeringen i första hand vända sig till fastighetsägare med luftkonditioneringssystem på över 12 kW, men informationen ska även kunna ges till ägare av mindre luftkonditioneringssystem. Luft-konditioneringssystem finns främst i lokalbyggnader och målgruppen har delats in i tre olika kategorier:

• Offentliga fastighetsägare. • Tillverkningsindustri i egna fastigheter. • Tjänste- och handelsföretag.

Informationsinsatsen vänder sig inte till ägare av luftkonditionerings-

system i kategorin småhus. Inte heller ägare till luft/luftvärmepumpar (som sommartid kan användas till kylning) berörs i allmänhet eftersom dessa värmepumpar har lägre effekt än 12 kW.

Luftkonditioneringssystemen kan delas in i två grupper. Den ena gruppen är luftkonditioneringssystem som ingår som en del i ventilationssystemet. Dessa system nås via den obligatoriska ventilationskontrollen (OVK). De fastighetsägare med byggnader som är undantagna

kravet på energideklaration men som har luftkonditionering med en Bilaga 4 nominell kyleffekt över 12 kW och har ventilation som omfattas av det återkommande kravet på ventilationskontroll kan nås via de certifierade ventilationskontrollanterna. De som inte har ventilation som ska kontrolleras kommer emellertid inte heller framgent att nås av informationen om inget görs för att säkerställa detta.

Regeringen bedömer därför att rådgivningsinsatser kring luft-konditioneringssystem bör bygga på det befintliga systemet med obligatorisk ventilationskontroll (se avsnitt 6.4.3) i kombination med det befintliga systemet med kommunal energi- och klimatrådgivning (se avsnitt 3.4.4). De luftkonditioneringssystem som inte nås genom inspektion och information i samband med obligatorisk ventilations-kontroll ska således nås genom andra rådgivningsinsatser.

Regionala energikontor, bransch- och intresseorganisationer, samt utrustningsleverantörer kan komma att behöva engageras i arbetet med insatsen är även dessa viktiga målgrupper. Boverket, Naturvårdsverket och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap berörs delvis av insatsen, varför dessa bör hållas informerade om arbetets fortskridande och resultat.

Åtgärder för förbättrad rådgivning

I planeringen av insatser ska erfarenheterna från tidigare informationsoch rådgivningsinsatser tas till vara, exempelvis att använda sig av direktkontakt med företagen via nätverk, telefonrådgivning eller platsbesök. Det är eftersträvansvärt att skapa en enhetlig insats över landet även om hänsyn samtidigt bör tas till lokala förutsättningar. För att åstadkomma önskat resultat bedömer regeringen att det behövs förstärkta informationsinsatser inom följande områden.

Skriftligt material

Framtagande av skriftligt material om luftkonditioneringssystem, dess delar och dimensionering av dessa i samarbete med branschorgan, t.ex. Kyl och Värmepumpföretagen, en branschorganisation för företag verksamma inom installation, service och entreprenader av kyl- och värmepumpanläggningar och som bl.a. ansvarar för Svensk Kylnorm 52. Obligatorisk ventilationskontroll

Lokalbyggnader med luftkonditionering över 12 kW har oftast FTeller FTX-ventilation. De omfattas då av kravet på obligatorisk ventilations-kontroll. I samband med den besiktningen ska funktionskontrollanten även ge förslag till energieffektivisering av ventilationssystemet. Dock begränsas ansvarsområdet av det separata ventilationssystemet. Vid ventilationskontrollen kan även de certifierade kontrollanterna förmedla det framtagna informationsmaterialet om luftkonditioneringssystem till fastighetsägare med komfortkyla.

Energideklarationer Bilaga 4

För byggnader som ska energideklareras och som innehåller luftkonditioneringssystem kommer fortsättningsvis dessa system att granskas utifrån energieffektivitet precis som andra system i byggnaden (värme, ventilation, varmvatten etc.). Dock är det inte ett obligatoriskt krav att utföra besiktning av byggnaden vid energideklaration. Om byggnaden är energimässigt bra och det då inte kan förväntas finnas kostnadseffektiva åtgärdsförslag att föreslå får energideklaration utföras utan att besiktning görs. Det kan då också förutsättas att kostnads-effektiva åtgärdsförslag för luftkonditioneringssystem inte finns. För att förstärka informationen om effektiviseringsmöjligheter av luftkondi-tioneringssystem kan informationsblad om energieffektivisering biläggas energideklarationen till de byggnader som har luftkonditionering.

Energi- och klimatrådgivarna

De kommunala energi- och klimatrådgivarna har tidigare endast undantagsvis givit råd om luftkonditioneringssystem. En uppgift som blir allt vanligare för rådgivarna är företagsrådgivning. För att uppfylla kraven i direktivet behöver rådgivarna även ge företagen råd om luftkonditioneringssystem. Detta kan komma att kräva mer resurser i form av rådgivningstid, planering av insatser och rapportering. För att höja kompetensen om luftkonditioneringssystem hos rådgivarna bör Statens energimyndighets obligatoriska basutbildningar för landets energi- och klimatrådgivare kompletteras med utbildning om luftkonditioneringssystem.

Kampanjer som samordnas av de regionala energikontoren har visat sig vara ett bra sätt att nå ut till målgrupperna med informationsmaterial. Den mest framgångsrika metoden är direktkontakt med företagen via nätverk, telefonrådgivning eller platsbesök.

Det krävs vidare en förstärkt uppföljningsinsats för att uppfylla kraven i direktivet. Med det nya externa nätet för energi- och klimatrådgivare kan rådgivarna föra in uppgifter om de frågor som ställs, vilket i sin tur kan bearbetas statistiskt. Detta ger en ny möjlighet att följa upp de insatser som görs och vilket behov av information som finns. Därmed kan man gå in i systemet, som inte lagrar någon form av personuppgifter, och se hur vanligt förekommande rådgivning är inom luftkonditioneringssystem eller andra områden.

För att kunna utvärdera insatserna krävs att kraven på uppföljning tydliggörs redan innan insatserna påbörjas.

1 Som framgår i avsnitt 4.2.3 är avsikten att i regelverket ytterligare förtydliga i vilka fall som besiktning ska ske. Skrivningen ovan har tillkommit före promemorian och är därför formulerad på ett sätt som är anpassat till befintligt regelverk för energideklarationer. Detta påverkar emellertid inte bedömningen i sak försåvitt avser luftkonditioneringssystem.

Webbportal – energiaktiv.se Bilaga 4 En allmän information kan också läggas ut på den befintliga informations- och rådgivningsportalen energiaktiv.se. Dessutom behövs en översyn av befintligt webbmaterial om luftkonditioneringssystem på Boverkets och Statens energimyndighets webbplatser.

18.6.2010 Europeiska SV unionens officiella tidning L 153/13

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV 2010/31/EU

av den 19 maj 2010

om byggnaders energiprestanda

(omarbetning)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR av växthusgaser. Tillsammans med en ökad användning ANTAGIT DETTA DIREKTIV av energi från förnybara energikällor kommer åtgärderna

till förmån för en minskad energianvändning inom unio­

nen att ge unionen möjlighet såväl att uppfylla Kyoto­

protokollet till Förenta nationernas ramkonvention om med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktions­ klimatförändringar (UNFCCC) som att infria dels sitt sätt, särskilt artikel 194.2, långsiktiga åtagande om att den globala uppvärmningen

ska hållas på en lägre nivå än 2 °C, dels åtagandet att

fram till 2020 minska de sammanlagda utsläppen av

växthusgaser med minst 20 % jämfört med 1990 års med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

nivåer och med 30 % om en internationell överenskom­

melse ingås. Minskad energianvändning och ökad an­

vändning av energi från förnybara energikällor spelar

också en viktig roll för att främja en trygg energiför­ med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommit­

sörjning och teknisk utveckling samt för att skapa möj­ téns yttrande ( 1 ),

ligheter till sysselsättning och regional utveckling, särskilt

i landsbygdsområden.

med beaktande av Regionkommitténs yttrande ( 2 ),

(4) Styrning av efterfrågan på energi är ett viktigt instrument

som gör det möjligt för unionen att påverka den globala

energimarknaden och därigenom försörjningstryggheten i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet ( 3 ), och avseende energi på medellång och lång sikt.

(5) I mars 2007 framhöll Europeiska rådet behovet av att av följande skäl:

öka energieffektiviteten i unionen, för att kunna uppnå

målet att senast 2020 ha minskat unionens energian­

vändning med 20 %, och efterlyste ett grundligt och (1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/91/EG av snabbt genomförande av de prioriteringar som fastställts

den 16 december 2002 om byggnaders energipre­ i kommissionens meddelande Handlingsplan för energieffek­ standa ( 4 ) har ändrats ( 5 ). Med anledning av nya materiella tivitet: Att förverkliga möjligheterna. I handlingsplanen kon­ ändringar bör det av tydlighetsskäl omarbetas. staterades att det finns betydande möjligheter till kost­

nadseffektiva energibesparingar inom bygg- och fastig­

hetssektorn. I sin resolution av den 31 januari 2008

efterlyste Europaparlamentet en skärpning av bestämmel­ (2) En effektiv, varsam, rationell och hållbar energianvänd­ serna i direktiv 2002/91/EG och har också vid olika till­

ning tillämpas bland annat på oljeprodukter, naturgas fällen, senast i sin resolution av den 3 februari 2009 om

och fasta bränslen, som är viktiga energikällor men också den andra strategiska energiöversynen, gått ut med upp­

det främsta upphovet till utsläpp av koldioxid. maningar om att göra energibesparingsmålet på 20 %

före 2020 rättsligt bindande. I Europaparlamentets och

rådets beslut nr 406/2009/EG av den 23 april 2009 om

medlemsstaternas insatser för att minska sina växthusgas­ (3) Byggnader svarar för 40 % av den sammanlagda ener­ utsläpp i enlighet med gemenskapens åtaganden om

gianvändningen inom unionen. Sektorn expanderar, vil­ minskning av växthusgasutsläppen till 2020 ( 6 ) ställs

ket med all säkerhet kommer att öka dess energianvänd­ det dessutom upp nationella bindande mål för minskning

ning. Därför är en minskad energianvändning samt an­ av koldioxidutsläppen, där energieffektiviteten inom

vändningen av energi från förnybara energikällor inom bygg- och fastighetssektorn kommer att spela en väsent­

bygg- och fastighetssektorn viktiga åtgärder som krävs lig roll, och i Europaparlamentets och rådets direktiv

för att minska unionens energiberoende och dess utsläpp 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av

användningen av energi från förnybara energikällor ( 7 ) ( 1 ) EUT C 277, 17.11.2009, s. 75. uppmanas det till främjande av energieffektivitet inom ( 2 ) EUT C 200, 25.8.2009, s. 41. ramen för ett bindande mål om att energi från förnybara ( 3 ) Europaparlamentets ståndpunkt av den 23 april 2009 (ännu ej of­

energikällor fram till 2020 ska svara för 20 % av all

fentliggjord i EUT), rådets ståndpunkt vid första behandlingen av den

energi som förbrukas inom unionen. 14 april 2010 (ännu ej offentliggjord i EUT), Europaparlamentets ståndpunkt av den 18 maj 2010 (ännu ej offentliggjord i EUT).

( 4 ) EGT L 1, 4.1.2003, s. 65. ( 6 ) EUT L 140, 5.6.2009, s. 136. ( 5 ) Se bilaga IV del A. ( 7 ) EUT L 140, 5.6.2009, s. 16.

L 153/14 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.6.2010

(6) Vid sitt möte i mars 2007 bekräftade Europeiska rådet än att medlemsstaterna fastställer kostnadseffektiva eller en gång unionens åtagande till förmån för en unions­ kostnadsoptimala krav för byggnadselement som i prak­ omfattande utveckling av energi från förnybara energikäl­ tiken begränsar installation av byggnadsprodukter som lor genom att stadfästa ett obligatoriskt mål på 20 % uppfyller standarderna enligt unionens lagstiftning, för­ energi från förnybara energikällor fram till 2020. I direk­ utsatt att sådana krav inte utgör ett obefogat marknads­ tiv 2009/28/EG fastställs en gemensam ram för främ­ hinder. jande av energi från förnybara energikällor.

(7) Det är nödvändigt att fastställa mer konkreta åtgärder, så (12) När medlemsstaterna fastställer energiprestandakrav för att den stora outnyttjade potentialen för energibespa­ installationssystem bör de om det är möjligt och lämpligt ringar i byggnader kan realiseras och de stora skill­ använda harmoniserade instrument, särskilt test- och be­ naderna mellan medlemsstaternas resultat inom denna räkningsmetoder och energieffektivitetsklasser som ut­ sektor kan minskas. vecklats inom ramen för åtgärder för genomförande av

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/125/EG av

den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för att

fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produk­

ter ( 1 ) och Europaparlamentets och rådets direktiv (8) Vid åtgärder för att ytterligare förbättra byggnaders ener­ 2010/30/EU av den 19 maj 2010 om märkning och giprestanda bör klimatförhållanden och lokala förhållan­ standardiserad produktinformation som anger energirela­ den beaktas samt även inomhusklimat och kostnadseffek­ terade produkters användning av energi och andra resur­ tivitet. Dessa åtgärder bör inte påverka andra krav på ser ( 2 ), i syfte att säkra samstämmigheten med relaterade byggnader som tillgänglighet, säkerhet och byggnadens initiativ och att i största möjliga mån minimera eventuell avsedda användning. fragmentering av marknaden.

(9) Byggnaders energiprestanda bör beräknas på grundval av en metodik som kan differentieras på nationell och re­ (13) Detta direktiv påverkar inte artiklarna 107 och 108 i gional nivå. Den inbegriper, förutom termiska egenska­ fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUFper, andra allt viktigare faktorer, exempelvis värme- och fördraget). Begreppet incitament, som används i detta di­ luftkonditioneringsanläggningar, användning av energi rektiv, bör därför inte tolkas som om det utgörs av stat­ från förnybara energikällor, passiv uppvärmning och kyl­ ligt stöd. element, skuggning, luftkvalitet inomhus, tillräckligt na­ turligt ljus samt utformning av byggnaden. Metoden för beräkning av energiprestanda bör inte vara baserad en­ bart på den årstid då uppvärmning krävs, utan bör om­ fatta en byggnads energiprestanda för hela året. Metoden bör beakta befintliga europeiska standarder.

(14) Kommissionen bör fastställa en ram för jämförbara me­

toder för beräkning av kostnadsoptimala nivåer för mi­

nimikrav avseende energiprestanda. Medlemsstaterna bör

använda denna ram för att jämföra resultaten med de

minimikrav som de har antagit avseende energiprestanda. (10) Medlemsstaterna har hela ansvaret för att fastställa mini­

Vid eventuella stora avvikelser, det vill säga över 15 %, mikrav avseende byggnaders energiprestanda och bygg­ mellan de beräknade kostnadsoptimala nivåerna för mi­ nadselement. Kraven bör fastställas med sikte på att nimikrav avseende energiprestanda och de gällande mini­ uppnå den kostnadsoptimala balansen mellan gjorda in­ mikraven avseende energiprestanda bör medlemsstaterna vesteringar och inbesparade energikostnader under hela motivera skillnaden eller planera lämpliga åtgärder för att byggnadens livscykel, utan att det påverkar medlemssta­ minska avvikelsen. Den beräknade ekonomiska livscykeln ternas rätt att fastställa minimikrav som är mer energief­ för en byggnad eller ett byggnadselement bör fastställas fektiva än kostnadsoptimala nivåer för energieffektivitet. av medlemsstaterna med beaktande av gällande praxis Det bör finnas möjlighet för medlemsstaterna att regel­ och erfarenhet när det gäller precisering av typiska eko­ bundet se över sina minimikrav avseende byggnaders nomiska livscykler. Resultaten av denna jämförelse samt energiprestanda mot bakgrund av den tekniska utveck­ de data som använts för att uppnå dessa resultat bör lingen. rapporteras regelbundet till kommissionen. Dessa rappor­

ter bör göra det möjligt för kommissionen att bedöma

och rapportera om medlemsstaternas framsteg när det

gäller att uppnå kostnadsoptimala nivåer för minimikrav

avseende energiprestanda. (11) Målet med kostnadseffektiva eller kostnadsoptimala ni­ våer för energieffektivitet kan under vissa omständigheter, ( 1 ) EUT L 285, 31.10.2009, s. 10. till exempel mot bakgrund av klimatskillnader, motivera ( 2 ) Se sidan 1 i detta nummer av EUT.

18.6.2010 Europeiska SV unionens officiella tidning L 153/15

(15) Byggnader påverkar den långsiktiga energianvändningen. finansiering av hållbar energi från EG–Europeiska investe­ Eftersom det går lång tid mellan de tillfällen som en ringsbanken (EIB) som syftar till att möjliggöra bl.a. in­ befintlig byggnad renoveras bör nya byggnader, liksom vesteringar i energieffektivitet och, under EIB:s ledning, även befintliga byggnader som genomgår större renove­ Margueritefonden: Europeiska 2020-fonden för energi, ringar, uppfylla de minimikrav avseende energiprestanda klimatförändring och infrastruktur; rådets direktiv som är anpassade till det lokala klimatet. Eftersom möj­ 2009/47/EG av den 5 maj 2009 om ändring av direktiv ligheten att använda sig av alternativa energiförsörjnings­ 2006/112/EG vad gäller reducerade mervärdeskattesat­ system i allmänhet inte är utforskad till fullo, bör alter­ ser ( 2 ); instrumentet för struktur- och sammanhållnings­ nativa energiförsörjningssystem övervägas för nya bygg­ fonder Jeremie (gemensamma europeiska resurser för nader, oberoende av byggnadens storlek, varvid det först mikroföretag till medelstora företag); instrumentet för bör ses till att behoven av energi för uppvärmning och finansiering av effektivare energiutnyttjande; rampro­ kylning minskas till kostnadsoptimala nivåer. grammet för konkurrenskraft och innovation, inklusive

Programmet Intelligent energi – Europa 2 med särskild

fokusering på att avlägsna marknadshinder i samband

med energieffektivitet och energi från förnybara ener­

gikällor genom exempelvis den tekniska biståndsresursen

Elena (European Local Energy Assistance); borgmästarför­

samlingen; programmet för entreprenörskap och innova­

tion; IKT-stödprogrammet 2010 och sjunde rampro­ (16) Större renoveringar av befintliga byggnader, oberoende

grammet för forskning. Även Europeiska banken för åter­ av deras storlek, ger möjlighet att vidta kostnadseffektiva

uppbyggnad och utveckling tillhandahåller finansiering i åtgärder för att förbättra energiprestandan. Av kostnads­

syfte att stimulera åtgärder med anknytning till energief­ effektivitetsskäl bör det vara möjligt att begränsa minimi­

fektivitet. kraven avseende energiprestanda till de renoverade delar som är mest relevanta för byggnadens energiprestanda. Medlemsstaterna bör ha möjlighet välja att definiera en större renovering antingen i procent av klimatskalets yta eller i förhållande till byggnadens värde. Om en med­ lemsstat beslutar att definiera en större renovering i för­ hållande till byggnadens värde kan man t.ex. utgå från (19) Unionens finansiella instrument bör användas för att om­ försäkringsvärdet, eller nuvärdet baserat på återuppbygg­ sätta detta direktivs syften i praktiken, men utan att för­ nadskostnaden, exklusive värdet av den mark där bygg­ denskull ersätta nationella åtgärder. Framför allt bör de naden är belägen. användas för att tillhandahålla lämpliga innovativa medel

för finansiering för att fungera som katalysator för åtgär­

derna för energieffektivitet. De kan spela en viktig roll för

utvecklingen av nationella, regionala och lokala fonder,

instrument eller mekanismer för energieffektivitet, som

ger sådana finansieringsmöjligheter till ägare av privata

egendomar, till små och medelstora företag och till ener­ (17) Det behövs åtgärder för att öka antalet byggnader som gitjänsteföretag. inte bara uppfyller nuvarande minimikrav avseende ener­ giprestanda, men som också är mer energieffektiva, för att på så sätt sänka både energianvändningen och kol­ dioxidutsläppen. För detta ändamål bör medlemsstaterna upprätta nationella planer för att öka antalet nära-noll­ energibyggnader och regelbundet rapportera om sådana

(20) För att förse kommissionen med lämplig information bör planer till kommissionen.

medlemsstaterna upprätta förteckningar över föreliggande

och föreslagna åtgärder, även av finansiell art, utom de

som krävs enligt detta direktiv, som främjar målen för

detta direktiv. De föreliggande och föreslagna åtgärder

som förtecknats av medlemsstaterna kan särskilt omfatta

åtgärder som syftar till att reducera befintliga rättsliga

hinder och marknadshinder och uppmuntra till investe­ (18) Unionens finansiella instrument och andra åtgärder införs ringar och/eller annan verksamhet för att öka energief­ eller anpassas i syfte att stimulera åtgärder i samband fektiviteten i nybyggda och befintliga byggnader, och på med energieffektivitet. Sådana finansiella instrument på så sätt potentiellt bidra till minskad energifattigdom. Så­ unionsnivå omfattar bl.a. Europaparlamentets och rådets dana åtgärder kan omfatta men bör inte begränsas till förordning (EG) nr 1080/2006 av den 5 juli 2006 om tekniskt bistånd och rådgivning som är gratis eller sub­ Europeiska regionala utvecklingsfonden ( 1 ), ändrad för att sidierad, direktstöd, system för subventionerade lån eller tillåta ökade investeringar i energieffektivitet för bostäder; lågräntelån, bidragssystem och system för lånegarantier. det offentlig-privata partnerskapet om ett initiativ för De offentliga myndigheterna och andra institutioner som europeiska energieffektiva byggnader för att främja miljö­ tillhandahåller sådana åtgärder av finansiell art kan knyta teknik och utveckling av energieffektiva system och ma­ tillämpningen av sådana åtgärder till angiven energipre­ terial i nya och renoverade byggnader; EU-initiativet för standa och rekommendationerna från energicertifikat.

( 1 ) EUT L 210, 31.7.2006, s. 1. ( 2 ) EUT L 116, 9.5.2009, s. 18.

L 153/16 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.6.2010

(21) För att begränsa medlemsstaternas rapporteringsbörda ges åt sådana strategier som bidrar till bättre termisk bör det vara möjligt att införliva de rapporter som krävs prestanda hos byggnader sommartid. I detta syfte bör i detta direktiv med de handlingsplaner för energieffekti­ fokus ligga på åtgärder för att undvika överhettning, ex­ vitet som avses i artikel 14.2 i Europaparlamentets och empelvis skuggning och tillräcklig termisk kapacitet i rådets direktiv 2006/32/EG av den 5 april 2006 om byggnadskonstruktionen, och ytterligare utveckling och effektiv slutanvändning av energi och om energitjäns­ tillämpning av passiv kylteknik, primärt sådana som för­ ter ( 1 ). Den offentliga sektorn i varje medlemsstat bör bättrar klimatförhållandena inomhus och mikroklimatet visa vägen när det gäller byggnaders energiprestanda, runt byggnader. och därför bör det i de nationella planerna ställas upp mer ambitiösa mål för de byggnader som utnyttjas av offentliga myndigheter.

(26) Regelbundet underhåll och regelbunden inspektion av

värme- och luftkonditioneringssystem av kvalificerad per­ (22) Den som avser att köpa eller hyra en byggnad eller delar

sonal bidrar till att systemen förblir korrekt inställda en­ av denna bör genom energicertifikatet få korrekt infor­

ligt produktspecifikationerna och säkerställer därigenom mation om byggnadens energiprestanda, och praktiska

att de ur miljö-, säkerhets- och energisynpunkt fungerar råd om förbättring av den. Informationskampanjer kan

optimalt. En oberoende bedömning av hela värme- och utnyttjas för att ytterligare uppmuntra ägare och hyres­

luftkonditioneringssystemet bör göras med jämna mellan­ gäster att förbättra byggnadens eller byggnadsdelens ener­

rum under hela dess livscykel, särskilt innan det ska bytas giprestanda. De som äger eller hyr kommersiella fastig­

ut eller uppgraderas. För att minimera den administrativa heter bör också uppmanas att utbyta information om

bördan för byggnadsägare och hyresgäster bör medlems­ den faktiska energianvändningen, så att alla uppgifter

staterna eftersträva att i möjligaste mån kombinera in­ om den finns att tillgå som underlag för välgrundade

spektion och certifiering. beslut om nödvändiga förbättringar. Energicertifikatet bör också ge information om uppvärmningens och kyl­ ningens faktiska inverkan på byggnadens energibehov, om byggnadens förbrukning av primärenergi och om dess koldioxidutsläpp.

(27) Ett gemensamt tillvägagångssätt för energicertifiering av

byggnader och för inspektion av värme- och luftkonditio­

neringssystem, genomfört av kvalificerade och/eller auk­ (23) De offentliga myndigheterna bör föregå med gott exem­

toriserade experter, vars oberoende garanteras på grund­ pel och bör eftersträva att genomföra de rekommenda­

val av objektiva kriterier, kommer att bidra till att med­ tioner som finns i energicertifikatet. Medlemsstaterna bör

lemsstaterna får gemensamma spelregler i fråga om deras i sina nationella planer inkludera åtgärder för att stödja

insatser för att spara energi i bygg- och fastighetssektorn de offentliga myndigheterna så att de i ett tidigt skede

och kommer att förbättra insynen för presumtiva köpare inför förbättringar i energieffektiviteten och genomför de

och användare i fråga om energiprestanda på unionens rekommendationer som ingår i energicertifikatet så snart

fastighetsmarknad. För att säkerställa kvaliteten på ener­ det låter sig göras.

gicertifikat och på inspektionen av värme- och luftkon­

ditioneringssystem i hela unionen, bör en oberoende

kontrollmekanism inrättas i varje medlemsstat.

(24) Byggnader som inhyser offentliga myndigheter och bygg­ nader som allmänheten ofta besöker bör föregå med gott exempel genom att man där visar att hänsyn har tagits till miljö- och energifaktorer, och därför bör dessa bygg­ nader energicertifieras med jämna mellanrum. Infor­ (28) Eftersom lokala och regionala myndigheter är av avgö­ mation om energiprestanda bör spridas bättre till allmän­ rande betydelse för att detta direktiv ska kunna genom­ heten genom att energicertifikaten anslås tydligt, särskilt i föras på ett effektivt sätt, bör de rådfrågas och engageras, byggnader av viss storlek som inhyser offentliga myndig­ på lämpligt sätt och vid lämplig tidpunkt i enlighet med heter eller som ofta besöks av allmänheten, exempelvis tillämplig nationell lagstiftning, när det gäller planering, affärer och köpcentrum, snabbköp, restauranger, teatrar, utveckling av program för information, utbildning och banker och hotell. ökad medvetenhet, samt om genomförandet av detta di­

rektiv på nationell och regional nivå. Sådana samråd kan

också tjäna till att ge lokala planerare och byggnads­

inspektörer adekvat vägledning för att utföra nödvändiga

uppgifter. Vidare bör medlemsstaterna göra det möjligt (25) Under de senaste åren har luftkonditionering blivit allt för och uppmuntra arkitekter och planerare att noga vanligare i europeiska länder. Detta skapar betydande överväga hur man på bästa sätt kombinerar förbättringar problem vid tidpunkter med effekttoppar eftersom el­ avseende energieffektivitet, användning av energi från för­ kostnaderna ökar och energibalansen störs. Prioritet bör nybara energikällor och användning av fjärrvärme och

fjärrkyla när industri- eller bostadsområden planeras, ut­ ( 1 ) EUT L 114, 27.4.2006, s. 64. formas, byggs och renoveras.

18.6.2010 Europeiska SV unionens officiella tidning L 153/17

(29) Installatörer och byggare är av avgörande betydelse för artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvän­ att detta direktiv ska kunna genomföras med framgång. digt för att uppnå detta mål. Ett tillräckligt antal installatörer och byggare bör därför genom utbildning och andra åtgärder ha lämplig kom­ petens för installationen och integrationen av den teknik (34) Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell för energieffektivitet och förnybar energi som krävs. lagstiftning bör endast gälla de bestämmelser som utgör

en materiell ändring i förhållande till direktiv

2002/91/EG. Skyldigheten att införliva de oförändrade

bestämmelserna följer av det direktivet. (30) Medlemsstaterna bör ta hänsyn till Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer ( 1 ) med av­ (35) Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldig­ seende på ömsesidigt erkännande av professionella exper­ heter när det gäller tidsfristerna för införlivande med ter som behandlas i detta direktiv, och kommissionen nationell lagstiftning och tillämpning av direktiv bör fortsätta sina aktiviteter enligt programmet Intelligent 2002/91/EG. energi – Europa om riktlinjer och rekommendationer för normer för utbildning av sådana professionella experter.

(36) I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet

om bättre lagstiftning ( 3 ) uppmuntras medlemsstaterna

att för egen del och i unionens intresse upprätta egna

tabeller som så långt det är möjligt visar överensstäm­ (31) För att öka öppenheten när det gäller energiprestandan

melsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna på unionens marknad för byggnader som inte är bostad­

samt att offentliggöra dessa tabeller. shus bör enhetliga villkor upprättas för ett frivilligt ge­ mensamt certifieringssystem för energiprestanda i andra byggnader än bostadshus. I enlighet med artikel 291 i

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. EUF-fördraget ska det i förväg fastställas allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommis­ sionens utövande av sina genomförandebefogenheter ge­

Artikel 1

nom en förordning som ska antas i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet. I avvaktan på att den

Syfte

nya förordningen antas fortsätter rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden 1. Detta direktiv främjar en förbättring av energiprestanda i som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens ge­ byggnader i unionen samtidigt som hänsyn tas till utomhuskli­ nomförandebefogenheter ( 2 ) att vara tillämpligt, med un­ mat och lokala förhållanden samt till krav på inomhusklimat dantag för det föreskrivande förfarandet med kontroll, och kostnadseffektivitet. som inte är tillämpligt.

2. I detta direktiv fastställs krav i fråga om följande:

(32) Kommissionen bör ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget när det a) Den gemensamma allmänna ramen för en metod för beräk­ gäller att anpassa vissa delar av den allmänna ramen i ning av integrerad energiprestanda för byggnader och bygg­ bilaga I till den tekniska utvecklingen och när det gäller nadsenheter. att utarbeta en ram för jämförbara metoder för beräkning av kostnadsoptimala nivåer för minimikrav avseende energiprestanda. Det är av särskild betydelse att kommis­ b) Tillämpningen av minimikrav avseende energiprestanda på sionen genomför lämpliga samråd under sitt förbere­ nya byggnader och nya byggnadsenheter. dande arbete, inklusive på expertnivå.

c) Tillämpningen av minimikrav avseende energiprestanda på

(33) Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att förbättra

i) befintliga byggnader, byggnadsenheter och byggnadsele­ byggnaders energiprestanda, inte i tillräcklig utsträckning

ment som genomgår större renoveringar, kan uppnås av medlemsstaterna på grund av komplex­ iteten i bygg- och fastighetssektorn och på grund av de nationella bostadsmarknadernas oförmåga att på lämpligt sätt ta itu med de utmaningar som hör samman med ii) byggnadselement som ingår i klimatskalet och som har energieffektivitet och det därför på grund av åtgärdens en avgörande betydelse för klimatskalets energiprestanda, omfattning och verkningar bättre kan uppnås på unions­ när de efterinstalleras eller ersätts, nivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidia­ ritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unio­ nen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma iii) installationssystem varje gång det installeras, ersätts eller

uppgraderas. ( 1 ) EUT L 255, 30.9.2005, s. 22. ( 2 ) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. ( 3 ) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1.

L 153/18 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.6.2010

d) Nationella planer för att öka antalet nära-nollenergibygg­ 7. klimatskal: de integrerade delar av en byggnad som skiljer nader. dess interiör från utomhusmiljön,

e) Energicertifiering av byggnader eller byggnadsenheter.

8. byggnadsenhet: en del, våning eller lägenhet inom en bygg­

nad som är konstruerad eller ombyggd för att användas

som en separat enhet, f) Regelbundna kontroller av värme- och luftkonditionerings­ system i byggnader.

9. byggnadselement: ett byggnadsinstallationssystem eller en

komponent i klimatskalet, g) Oberoende kontrollsystem för energicertifikat och inspek­ tionsrapporter.

10. större renovering: renovering av en byggnad där 3. Kraven i detta direktiv är minimikrav som inte ska hindra någon medlemsstat från att behålla eller införa strängare skydds­ åtgärder. Sådana åtgärder ska vara förenliga med fördraget om

a) totalkostnaden för renoveringen av klimatskalet eller Europeiska unionens funktionssätt. De ska anmälas till kommis­

byggnadens installationssystem överstiger 25 % av bygg­ sionen.

nadens värde, exklusive värdet av den mark där bygg­

naden är belägen, eller

Artikel 2

Definitioner

b) mer än 25 % av klimatskalets yta renoveras. I detta direktiv avses med

Medlemsstaterna får välja om de vill tillämpa alternativ a 1. byggnad: en takförsedd konstruktion med väggar, för vilken eller b, energi används för att påverka inomhusklimatet,

11. europeisk standard: standard som antagits av Europeiska stan­ 2. nära-nollenergibyggnad: en byggnad som har mycket hög

dardiseringskommittén, Europeiska kommittén för elektro­ energiprestanda, som bestäms i enlighet med bilaga I.

teknisk standardisering eller Europeiska institutet för tele­ Nära nollmängden eller den mycket låga mängden energi

kommunikationsstandarder och som gjorts tillgänglig för som krävs bör i mycket hög grad tillföras i form av energi

allmänt bruk, från förnybara energikällor, inklusive energi från förnybara energikällor som produceras på plats, eller i närheten,

12. energicertifikat: ett certifikat, som erkänns av en medlemsstat 3. byggnadens installationssystem: teknisk utrustning för en eller en juridisk person som har utsetts av denna stat, vilket byggnads eller byggnadsenhets uppvärmning, kylning, ven­ anger energiprestanda för en byggnad eller en byggnads­ tilation, varmvatten, belysning eller för en kombination av enhet, beräknad i enlighet med en metod som antas i dessa ändamål, enlighet med artikel 3,

4. en byggnads energiprestanda: den beräknade eller uppmätta 13. kraftvärme: samtidig framställning i en och samma process energimängd som behövs för att uppfylla det energibehov av värmeenergi och elektrisk och/eller mekanisk energi, som är knutet till normalt bruk av byggnaden, vilket bland annat inbegriper energi som används för uppvärmning, kylning, ventilation, varmvatten och belysning,

14. kostnadsoptimal nivå: den energiprestandanivå som leder till

den lägsta kostnaden under den beräknade ekonomiska

livscykeln, där 5. primärenergi: energi från förnybara och icke-förnybara ener­ gikällor som inte har genomgått någon omvandling,

a) den lägsta kostnaden bestäms med beaktande av ener­ 6. energi från förnybara energikällor: energi från förnybara, icke- girelaterade investeringskostnader, kostnader för under­ fossila energikällor, nämligen vindenergi, solenergi, aeroter­ håll och drift (inklusive energikostnader och sparande, misk energi (luftvärme), geotermisk energi, hydrotermisk berörd byggnadskategori, inkomst från producerad energi (vattenvärme) och havsenergi, vattenkraft, biomassa, energi), i tillämpliga fall, och kostnader för bortskaf­ deponigas, gas från avloppsreningsverk samt biogas, fande, i tillämpliga fall, samt

18.6.2010 Europeiska SV unionens officiella tidning L 153/19

b) den beräknade ekonomiska livscykeln bestäms av varje Artikel 4

medlemsstat. Den avser den återstående beräknade eko­

Fastställande av minimikrav avseende energiprestanda

nomiska livscykeln för en byggnad när kraven på ener­

giprestanda fastställs för byggnaden som helhet, eller 1. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se

den beräknade ekonomiska livscykeln för ett byggnads­ till att minimikrav avseende byggnaders eller byggnadsenheters

element när kraven på energiprestanda fastställs för energiprestanda fastställs i avsikt att uppnå kostnadsoptimala

byggnadselement. nivåer. Energiprestandan ska beräknas i enlighet med den metod

som avses i artikel 3. De kostnadsoptimala nivåerna ska beräk­

nas enligt ramen för jämförbara metoder som avses i artikel 5,

när ramen införts. Den kostnadsoptimala nivån ska ligga inom värdena på de prestandanivåer där nyttokostnadsanalysen beräknad över den beräknade ekonomiska livscykeln är positiv,

Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att

minimikrav avseende energiprestanda fastställs för byggnadsele­

ment som ingår i klimatskalet och som i betydande grad på­ 15. luftkonditioneringssystem: en kombination av de komponen­

verkar klimatskalets energiprestanda, när de byts ut eller utru­ ter som krävs för att åstadkomma en form av behandling

stas med nya delar, i syfte att nå kostnadsoptimala nivåer. av inomhusluft, i vilken temperaturen kan kontrolleras eller sänkas,

Medlemsstaterna får, när de fastställer dessa krav, skilja mellan 16. värmepanna: kombination av hölje och brännare som är nya och befintliga byggnader och mellan olika kategorier av konstruerad för att till vätskor överföra den värme som byggnader. uppkommer vid förbränningen,

Dessa krav ska ta hänsyn till allmänna förhållanden när det 17. nominell effekt: den maximala värmeeffekt, uttryckt i kW, gäller inomhusklimatet för att undvika möjliga negativa effekter som tillverkaren fastställt och garanterar vid kontinuerlig såsom otillfredsställande ventilation liksom till lokala förhållan­ drift om de av tillverkaren angivna verkningsgraderna re­ den och till byggnadens avsedda användning och ålder. spekteras,

En medlemsstat ska inte vara skyldig att fastställa minikrav för 18. värmepump: en maskin, anordning eller installation som

energiprestanda som inte är kostnadseffektiva med hänsyn till överför värme från den naturliga omgivningen, som luft,

den skattade ekonomiska livslängden. vatten eller jord och levererar värmen till byggnader eller industritillämpningar genom att vända det naturliga vär­ meflödet så att det flyter från en lägre till en högre tem­ peratur. För reversibla värmepumpar kan den även flytta värme från byggnaden till den naturliga omgivningen, Minimikraven för energiprestanda ska ses över med jämna mel­

lanrum som inte får överstiga fem år, och ska vid behov upp­

dateras för att återspegla den tekniska utvecklingen inom bygg-

och fastighetssektorn. 19. fjärrvärme eller fjärrkyla: distribution av värmeenergi i form av ånga, hetvatten eller kylda vätskor från en central pro­ duktionskälla, via ett nät, till ett flertal byggnader eller anläggningar i syfte att värma eller kyla ner utrymmen eller

2. Medlemsstaterna får besluta att inte fastställa eller tillämpa processer.

de krav som avses i punkt 1 på följande kategorier av bygg­

nader:

Artikel 3

Antagande av en metod för beräkning av byggnaders a) Byggnader med officiellt skydd som del av en utvald miljö,

energiprestanda eller på grund av deras särskilda arkitektoniska eller his­

toriska värde, i den mån överensstämmelse med vissa mini­ Medlemsstaterna ska tillämpa en metod för beräkning av bygg­

mikrav avseende energiprestanda skulle medföra oacceptabla naders energiprestanda i enlighet med den gemensam allmänna

förändringar av deras särdrag eller utseende. ramen i bilaga I.

Denna metod ska antas på nationell eller regional nivå. b) Byggnader som används för andakt och religiös verksamhet.

L 153/20 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.6.2010

c) Tillfälliga byggnader som ska användas två år eller kortare skillnaden senast vid tidpunkten för den översyn av kraven

tid, industrianläggningar, verkstäder och jordbruksbyggnader avseende energiprestanda som avses i artikel 4.1. med lågt energibehov som inte är avsedda som bostäder samt jordbruksbyggnader som inte är avsedda som bostäder och som används inom en sektor som omfattas av ett na­ 4. Kommissionen ska offentliggöra en rapport om medlems­

tionellt sektorsavtal om energiprestanda. staternas framsteg när det gäller att uppnå kostnadsoptimala

nivåer för minimikrav avseende energiprestanda.

d) Bostadshus som används eller är avsedda för användning

antingen mindre än fyra månader per år eller under en Artikel 6 begränsad del av året motsvarande en energianvändning

Nya byggnader

som beräknas vara mindre än 25 % av vad som skulle

vara fallet vid helårsanvändning. 1. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se

till att nya byggnader motsvarar de minimikrav avseende ener­

giprestanda som fastställs i enlighet med artikel 4.

e) Fristående byggnader med en total användbar golvyta på

mindre än 50 m 2 .

I fråga om nya byggnader ska medlemsstaterna se till att den

tekniska, miljömässiga och ekonomiska genomförbarheten be­ döms och beaktas, innan byggandet inleds, för sådana högeffek­ Artikel 5 tiva alternativa system som anges nedan, om dessa är tillgäng­ liga:

Beräkning av kostnadsoptimala nivåer för minimikrav avseende energiprestanda

1. Kommissionen ska genom delegerade akter i enlighet med a) Decentraliserade energiförsörjningssystem, som baseras på artiklarna 23, 24 och 25 senast den 30 juni 2011 fastställa en energi från förnybara energikällor. ram för jämförbara metoder för beräkning av kostnadsoptimala nivåer för minimikrav avseende energiprestanda för byggnader och byggnadselement. b) Kraftvärme.

c) Fjärr/närvärme eller fjärr/närkyla, särskilt om den helt eller Ramen för jämförbara metoder ska fastställas i enlighet med

delvis baseras på energi från förnybara energikällor. bilaga III och göra åtskillnad mellan nya och befintliga bygg­ nader och mellan olika kategorier av byggnader.

d) Värmepumpar.

2. Medlemsstater ska beräkna kostnadsoptimala nivåer för minimikrav avseende energiprestanda med hjälp av ramen för

2. Medlemsstaterna ska se till att analysen av alternativa sy­ jämförbara metoder som fastställts i enlighet med punkt 1 och

stem som avses i punkt 1 dokumenteras och står till förfogande relevanta parametrar, exempelvis klimatförhållanden och ener­

för kontroll. giinfrastrukturens praktiska tillgänglighet, och jämföra resultaten av denna beräkning med gällande minimikrav avseende ener­ giprestanda.

3. Analysen av alternativa system får göras med avseende på

enskilda byggnader eller grupper av byggnader eller för gemen­

samma typer av byggnader i samma område. Analysen av sy­ Medlemsstaterna ska rapportera till kommissionen alla indata stem för fjärrvärme och fjärrkylning får göras med avseende på och antaganden som använts för dessa beräkningar samt resul­ alla byggnader som är anslutna till systemet i samma område. taten av dessa beräkningar. Rapporten får inkluderas i de hand­ lingsplaner för energieffektivitet som avses i artikel 14.2 i di­ rektiv 2006/32/EG. Medlemsstaterna ska överlämna dessa rap­ Artikel 7 porter till kommissionen med jämna mellanrum som inte får överstiga fem år. Den första rapporten ska överlämnas senast Befintliga byggnader den 30 juni 2012.

Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säker­

ställa att, när byggnader genomgår en större renovering, ener­

giprestanda för byggnaden eller den renoverade delen av denna 3. Ifall resultaten av jämförelsen som utförts i enlighet med förbättras så att de uppfyller minimikrav avseende energipre­ punkt 2 visar att de gällande minimikraven avseende energipre­ standa som ska fastställas i enlighet med artikel 4, i den mån standa är betydligt mindre energieffektiva än kostnadsoptimala det är tekniskt, funktionellt och ekonomiskt genomförbart. nivåer för minimikrav avseende energiprestanda ska den berörda medlemsstaten skriftligen för kommissionen motivera denna skillnad i den rapport som avses i punkt 2; i den utsträckning Kraven ska tillämpas på den renoverade byggnaden eller den skillnaden inte kan motiveras, ska motiveringen åtföljas av en renoverade byggnadsenheten i dess helhet. Kraven får dessutom, plan innehållande lämpliga åtgärder för att betydligt minska eller alternativt, tillämpas på de renoverade byggnadselementen.

18.6.2010 Europeiska SV unionens officiella tidning L 153/21

Medlemsstaterna ska dessutom vidta nödvändiga åtgärder för att styrsystem, till exempel automatiserings-, styr- och övervak­ se till att energiprestanda för ett byggnadselement som utgör en ningssystem som är avsedda att spara energi. del av ett klimatskal och som i betydande grad påverkar klimat­ skalets energiprestanda, när detta byggnadselement utrustas med nya delar eller byts ut, uppfyller minimikraven avseende ener­ giprestanda, i den mån det är tekniskt, funktionellt och ekono­ Artikel 9 miskt genomförbart.

Nära-nollenergibyggnader

1. Medlemsstaterna ska se till att Medlemsstaterna ska fastställa dessa minimikrav avseende ener­ giprestanda i enlighet med artikel 4.

a) alla nya byggnader senast den 31 december 2020 är nära-

nollenergibyggnader, och I fråga om byggnader som genomgår större renovering ska medlemsstaterna främja att sådana högeffektiva alternativa sy­ stem som avses i artikel 6.1 övervägs och beaktas i den mån det är tekniskt, funktionellt och ekonomiskt genomförbart. b) nya byggnader som används och ägs av offentliga myndig­

heter är nära-nollenergibyggnader efter den 31 december

2018.

Artikel 8

Byggnaders installationssystem

Medlemsstaterna ska upprätta nationella planer för att öka an­ 1. För att optimera installationssystems energianvändning ska

talet nära-nollenergibyggnader. Dessa nationella planer får inne­ medlemsstaterna fastställa systemkrav avseende totala energipre­

hålla differentierade mål beroende på byggnadskategori. standa, korrekt installation samt lämplig dimensionering, juste­ ring och kontroll för installationssystem som installeras i befint­ liga byggnader. Medlemsstaterna får även tillämpa dessa system­ krav på nya byggnader.

2. Medlemsstaterna ska dessutom, genom att följa det bästa

exemplet inom den offentliga sektorn, utforma politik och vidta

åtgärder, t.ex. mål, för att stimulera att byggnader som renove­ Systemkrav ska fastställas för nya installationssystem, för instal­ ras omvandlas till nära nollenergibyggnader och ska informera lationssystem som byts ut och för installationssystem som ut­ kommissionen om detta i sina nationella planer som avses i rustas med nya delar, och ska tillämpas i den mån det är tek­ punkt 1. niskt, ekonomiskt och funktionellt genomförbart.

3. De nationella planerna ska bland annat innehålla följande: Systemkraven ska åtminstone omfatta

a) värmesystem, a) Medlemsstatens närmare praktiska tillämpning av definitio­

nen av nära-nollenergibyggnader, som avspeglar nationella,

regionala eller lokala förhållanden och där en numerisk in­ b) varmvattensystem, dikator för primärenergianvändning i kWh/m 2 och år ingår.

De primärenergifaktorer som används för att fastställa pri­

märenergianvändning får grundas på nationella eller regio­

nala årsgenomsnittsvärden och får ta hänsyn till relevanta c) luftkonditioneringssystem,

europeiska standarder.

d) stora ventilationssystem,

b) Etappmål för förbättrade energiprestanda för nya byggnader,

senast 2015, i syfte att förbereda för genomförande av

punkt 1. eller en kombination av sådana system.

2. Medlemsstaterna ska, i enlighet med punkt 2 i bilaga I till c) Information om politik och ekonomiska eller andra åtgärder Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den som antagits i samband med punkterna 1 och 2 för att 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden främja nära-nollenergibyggnader, inbegripet närmare uppgif­ för el ( 1 ) främja att system med smarta mätare införs när en ter om nationella krav och åtgärder för användning av energi byggnad uppförs eller genomgår större renovering. Medlemssta­ från förnybara energikällor i nya byggnader och i befintliga terna får dessutom i lämpliga fall främja installation av aktiva byggnader som genomgår större renovering inom ramen för

artikel 13.4 i direktiv 2009/28/EG och artiklarna 6 och 7 i ( 1 ) EUT L 211, 14.8.2009, s. 55. det här direktivet.

L 153/22 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.6.2010

4. Kommissionen ska utvärdera de nationella planer som kan låta denna undersökning och eventuella råd eller rekom­ avses i punkt 1, framför allt med avseende på att medlems­ mendationer ingå i sin rapport om de handlingsplaner för ener­ staternas planerade åtgärder är adekvata i förhållande till målen gieffektivitet som avses i artikel 14.5 i direktiv 2006/32/EG. för detta direktiv. Kommissionen, med vederbörligt beaktande av subsidiaritetsprincipen, får begära ytterligare specifika upp­ gifter om kraven i punkterna 1, 2 och 3. Den berörda medlems­

4. Kommissionen ska, i förekommande fall, på medlemssta­ staten ska i så fall lägga fram de begärda uppgifterna eller

ternas begäran bistå med att upprätta nationella eller regionala föreslå ändringar inom nio månader från och med kommissio­

program för finansiellt stöd i syfte att öka energieffektiviteten i nens begäran. Kommissionen får efter att ha utvärderat detta

byggnader, särskilt i befintliga byggnader, genom att stödja ut­ utfärda en rekommendation.

byte av bästa praxis mellan ansvariga nationella eller regionala

myndigheter eller organ.

5. Kommissionen ska senast den 31 december 2012 och därefter vart tredje år offentliggöra en rapport om medlems­ 5. För att förbättra finansieringen till stöd för genomförandet staternas framsteg när det gäller att öka antalet nära-nollener­ av detta direktiv och med vederbörligt beaktande av subsidiari­ gibyggnader. På grundval av den rapporten ska kommissionen tetsprincipen, ska kommissionen, helst senast 2011, lägga fram utarbeta en handlingsplan och, vid behov, föreslå åtgärder för en analys, särskilt om att öka antalet sådana byggnader samt främja bästa praxis för kostnadseffektiv omvandling av befintliga byggnader till näranollenergibyggnader.

a) effektiviteten, lämpligheten av nivån för och det faktiska

utnyttjandet av beloppet för de strukturfonder och de ram­

program som använts för att öka energieffektiviteten i byg­

gnader, framför allt i bostäder, 6. Medlemsstaterna får besluta att inte tillämpa kraven i punkt 1 a och b i specifika och berättigade fall där kostnads­ nyttoanalysen, med hänsyn till byggnadens ekonomiska livs­ längd, är negativ. Medlemsstaterna ska informera kommissionen b) effektiviteten i utnyttjandet av medel från EIB och andra om principerna i det relevanta lagstiftningssystemet. offentliga finansieringsinstitutioner,

c) samordningen av unionens finansiering och nationell finan­

Artikel 10

siering och andra former av stöd som kan fungera som en

Ekonomiska incitament och marknadshinder hävstång för att stimulera investeringar i energieffektivitet

och lämpligheten av sådana medel för att uppnå unionens 1. Med hänsyn till betydelsen av att tillhandahålla lämplig

mål. finansiering och andra instrument för att driva på förbättring av byggnaders energiprestanda och övergången till nära-noll­ energibyggnader ska medlemsstaterna vidta lämpliga åtgärder för att ta ställning till de mest relevanta av dessa instrument På grundval av den analysen och i enlighet med den fleråriga mot bakgrund av de nationella förhållandena. budgetramen, kan kommissionen därefter, om den anser det

lämpligt, lägga fram förslag till unionsinstrument för Europapar­

lamentet och rådet.

2. Senast den 30 juni 2011 ska medlemsstaterna utarbeta en förteckning över andra redan införda och, i lämpliga fall, före­

6. Medlemsstaterna ska beakta energiprestandans kostnads­ slagna åtgärder och instrument, inbegripet dem som är av eko­

optimala nivåer när incitament ges för konstruktion eller större nomisk karaktär, än dem som krävs enligt detta direktiv, vilka

renovering av byggnader. främjar målen för detta direktiv.

7. Bestämmelserna i detta direktiv ska inte hindra medlems­ Medlemsstaterna ska uppdatera denna förteckning vart tredje år. staterna från att tillhandahålla incitament för nya byggnader, Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om dessa för­ renovering eller byggnadselement som går utöver de kostnads­ teckningar, vilket de får göra genom att ta med dem i de hand­ optimala nivåerna. lingsplaner för energieffektivitet som avses i artikel 14.2 i di­ rektiv 2006/32/EG.

Artikel 11

Energicertifikat

3. Kommissionen ska undersöka effektiviteten hos de för­ tecknade befintliga och föreslagna åtgärder som avses i punkt 1. Medlemsstaterna ska fastställa de åtgärder som är nödvän­ 2 samt relevanta unionsinstrument, för att stödja genomföran­ diga för att upprätta ett system för certifiering av byggnaders det av detta direktiv. På grundval av den undersökningen, och energiprestanda. Energicertifikatet ska innehålla byggnadens med vederbörligt beaktande av subsidiaritetsprincipen, kan energiprestanda och referensvärden, såsom minimikrav avseende kommissionen ge råd eller rekommendationer när det gäller energiprestanda, så att ägare av eller hyresgäster i byggnaden särskilda nationella system och samordning med unionens fi­ eller byggnadsenheten kan jämföra och bedöma dess energipre­ nansinstitut och internationella finansinstitut. Kommissionen standa.

18.6.2010 Europeiska SV unionens officiella tidning L 153/23

Energicertifikatet kan innehålla ytterligare uppgifter såsom den b) bedömningen av en annan representativ byggnadsenhet med årliga energianvändningen i andra byggnader än bostäder och samma energirelevanta egenskaper i samma byggnad. andelen energi från förnybara energikällor i den totala energian­ vändningen.

7. Utfärdande av certifikat för enfamiljshus får grunda sig på

bedömningen av en annan representativ byggnad med liknande 2. Energicertifikatet ska innehålla rekommendationer för hur utformning och storlek och med liknande egenskaper i fråga energiprestanda för en byggnad eller en byggnadsenhet kan om faktisk energiprestanda om sådan överensstämmelse kan förbättras kostnadsoptimalt eller kostnadseffektivt, såvida det garanteras av den expert som utfärdar energicertifikatet. inte saknas en rimlig förbättringspotential i jämförelse med de gällande kraven på energiprestanda.

8. Energicertifikatets giltighetstid får inte överskrida 10 år.

De rekommendationer som ingår i energicertifikatet ska omfatta

9. Kommissionen ska senast 2011 i samråd med berörda

sektorer, anta ett frivilligt gemensamt certifieringssystem för a) åtgärder som vidtas i samband med en större renovering av

Europeiska unionen för energiprestanda i andra byggnader än klimatskalet eller av byggnadens installationssystem, och bostäder. Denna åtgärd ska antas i enlighet med det rådgivande förfarande som avses i artikel 26.2. Medlemsstaterna uppmanas att erkänna eller använda systemet, eller att använda en del av detta genom att anpassa det till nationella förhållanden.

b) åtgärder för enskilda byggnadselement, utan samband med

en större renovering av klimatskalet eller av byggnadens

installationssystem.

Artikel 12

Utfärdande av energicertifikat

3. De rekommendationer som ingår i energicertifikatet ska

1. Medlemsstaterna ska se till att ett energicertifikat utfärdas vara tekniskt genomförbara för byggnaden i fråga och kan in­

för nehålla en uppskattning av återbetalningsperioder eller kost­ nader och intäkter under dess ekonomiska livscykel.

a) byggnader eller byggnadsenheter som konstrueras, säljs eller 4. Energicertifikatet ska ge en indikation om var ägaren eller hyrs ut till en ny hyresgäst och hyresgästen kan erhålla mer detaljerad information, inbegripet kostnadseffektivitet beträffande de rekommendationer som ges i energicertifikatet. Utvärderingen av kostnadseffektiviteten ska

b) byggnader där en total användbar golvyta på över 500 m 2 grundas på en uppsättning standardvillkor, exempelvis bedöm­ ningen av energibesparingar, underliggande energipriser och en utnyttjas av en offentlig myndighet och ofta besöks av all­ preliminär kostnadsberäkning. Dessutom ska det innehålla in­ mänheten. Den 9 juli 2015 ska detta tröskelvärde på

500 m 2 sänkas till 250 m 2 . formation om de åtgärder som ska vidtas för att genomföra rekommendationerna. Övriga uppgifter om närliggande områ­ den, såsom energibesiktningar, ekonomiska eller andra incita­ ment och finansieringsmöjligheter kan också lämnas till ägaren eller hyresgästen. Kravet på att utfärda ett energicertifikat gäller inte när ett cer­

tifikat, som utfärdats i enlighet med antingen direktiv

2002/91/EG eller det här direktivet för den berörda byggnaden

eller byggnadsenheten, finns tillgängligt och är giltigt. 5. Med förbehåll för nationella bestämmelser ska medlems­ staterna uppmuntra de offentliga myndigheterna att beakta den ledande roll som de bör spela när det gäller byggnaders ener­ giprestanda, bland annat genom att genomföra rekommendatio­ 2. Medlemsstaterna ska kräva att ett energicertifikat visas för nerna i energicertifikat som utfärdas för byggnader som ägs av den presumtive hyresgästen eller köparen och överlämnas till dem under certifikatets giltighetstid. köparen eller den nya hyresgästen, när byggnader eller byg­

gnadsenheter byggs, säljs eller hyrs ut.

6. Utfärdande av certifikat för byggnadsenheter får grunda sig på 3. Om en byggnad säljs eller hyrs ut innan den är byggd får

medlemsstaterna som ett undantag från punkterna 1 och 2

kräva att säljaren gör en bedömning av dess framtida energipre­

standa. I detta fall ska energicertifikatet utfärdas senast när byg­ a) en gemensam certifiering för hela byggnaden, eller gnaden är färdigbyggd.

L 153/24 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.6.2010

4. Medlemsstaterna ska kräva att när Artikel 14

Inspektion av värmesystem

1. Medlemsstaterna ska fastställa nödvändiga åtgärder för re­ — byggnader som har ett energicertifikat,

gelbunden inspektion av tillgängliga delar av system som an­

vänds för uppvärmning av byggnader, såsom värmegeneratorer,

kontrollsystem och cirkulationspump(ar), med värmepannor — byggnadsenheter i en byggnad som har ett energicertifikat, med en nominell effekt för uppvärmning av utrymmen på

och mer än 20 kW. Inspektionen ska innehålla en bedömning av värmepannans effektivitet samt värmepannans dimensionering i förhållande till byggnadens värmebehov. Bedömningen av vär­ mepannans storlek behöver inte upprepas så länge inga änd­

— byggnadsenheter som har ett energicertifikat ringar har gjorts av värmesystemet eller när det gäller byg­

gnadens värmebehov under tiden.

bjuds ut till försäljning eller uthyrning, ska energiprestandaindi­ katorn på energicertifikatet för byggnaden eller, i förekom­ Medlemsstaterna får minska frekvensen av sådana inspektioner mande fall, byggnadsenheten anges i annonseringen i kom­ eller förenkla dem på lämpligt sätt om det finns elektronisk mersiella medier. övervakning och ett elektroniskt kontrollsystem.

5. Bestämmelserna i denna artikel ska genomföras i enlighet 2. Medlemsstaterna får fastställa olika tidsintervall för inspek­ med tillämpliga nationella regler om gemensamt ägande eller tioner beroende på värmesystemets typ och nominella effekt gemensam egendom. med beaktande av kostnaderna för inspektionen av värmesyste­

met och av de uppskattade besparingarna i fråga om energikost­

nader som inspektionen kan leda till. 6. Medlemsstaterna får göra undantag från tillämpningen av punkterna 1, 2, 4 och 5 i den här artikeln för de kategorier av byggnader som anges i artikel 4.2. 3. Värmesystem som har värmepannor med en nominell

effekt på över 100 kW ska inspekteras åtminstone vartannat år.

7. De eventuella effekter som energicertifikaten i förekom­ mande fall kan ha när det gäller rättsliga förfaranden ska be­ För värmepannor som eldas med gas kan denna period utsträc­ slutas i enlighet med nationella bestämmelser. kas till fyra år.

Artikel 13 4. Som ett alternativ till punkterna 1, 2 och 3 får medlems­

staterna välja att vidta åtgärder för att säkerställa att råd ges till

Uppvisande av energicertifikat

användare om utbyte av värmepannor, andra förändringar i 1. Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att se till att ener­ värmesystemet och alternativa lösningar för att bedöma värme­ gicertifikatet visas på en framträdande plats som är klart synlig pannans effektivitet samt huruvida den är av lämplig storlek. för allmänheten om en total användbar golvyta på över 500 m 2 Den totala verkan av ett sådant tillvägagångssätt ska motsvara i en byggnad för vilken ett energicertifikat har utfärdats i enlig­ verkan av bestämmelserna i punkterna 1, 2 och 3. het med artikel 12.1, utnyttjas av offentliga myndigheter och ofta besöks av allmänheten.

När medlemsstater väljer att tillämpa de åtgärder som avses i

första stycket, ska de senast den 30 juni 2011 översända en Den 9 juli 2015 ska tröskelvärdet på 500 m 2 sänkas till rapport till kommissionen där likvärdigheten mellan dessa åt­ 250 m 2 . gärder och de åtgärder som avses i punkterna 1, 2 och 3 i den

här artikeln bedöms. Medlemsstaterna ska lämna sådana rappor­

ter till kommissionen vart tredje år. Rapporterna får inkluderas i

de handlingsplaner för energieffektivitet som avses i artikel 14.2 2. Medlemsstaterna ska kräva att energicertifikatet visas på en i direktiv 2006/32/EG. framträdande plats som är klart synlig för allmänheten om en total användbar golvyta på över 500 m 2 i en byggnad, för vilken ett energicertifikat har utfärdats i enlighet med

5. När kommissionen från en medlemsstat har fått den na­ artikel 12.1, ofta besöks av allmänheten.

tionella rapporten om tillämpningen av det alternativ som be­

skrivs i punkt 4, får den begära ytterligare specificerad infor­

mation avseende kraven på och likvärdigheten av de åtgärder 3. Bestämmelserna i denna artikel omfattar inte någon skyl­ som fastställs i den punkten. I det fallet ska den berörda med­ dighet att uppvisa de rekommendationer som ingår i energicer­ lemsstaten lägga fram den begärda informationen eller föreslå tifikatet. ändringar inom nio månader.

18.6.2010 Europeiska SV unionens officiella tidning L 153/25

Artikel 15 melser som fastställs i den punkten. I det fallet ska den berörda

medlemsstaten lägga fram den begärda informationen eller fö­

Inspektion av luftkonditioneringssystem

reslå ändringar inom nio månader. 1. Medlemsstaterna ska fastställa nödvändiga åtgärder för re­ gelbunden inspektion av de tillgängliga delarna av luftkonditio­ neringssystem med en nominell effekt på mer än 12 kW. In­

Artikel 16

spektionen ska innefatta en bedömning av luftkonditioneringens effektivitet samt luftkonditioneringens dimension i förhållande Rapporter om inspektion av värme- och till byggnadens kylbehov. Bedömningen av dimensionen behö­ luftkonditioneringssystem ver inte göras om så länge inte ändringar gjorts i luftkonditio­ neringssystemet eller med avseende på kylkraven i byggnaden 1. En inspektionsrapport ska utfärdas efter varje inspektion under tiden. av ett värme- eller luftkonditioneringssystem. Inspektionsrap­

porten ska innehålla resultatet av inspektionen som utförts i

enlighet med artikel 14 eller 15 och inbegripa rekommendatio­

ner för kostnadseffektiva förbättringar av det inspekterade sys­ Medlemsstaterna får i förekommande fall öka tidsintervallen

temets energiprestanda. mellan dessa inspektioner eller göra dem mindre ingående, om ett elektroniskt övervaknings-, styr- och reglersystem har installerats.

Rekommendationerna får grundas på en jämförelse av ener­

giprestanda för det inspekterade systemet i förhållande till ener­

giprestanda för det bästa tillgängliga och genomförbara systemet 2. Medlemsstaterna får fastställa olika tidsintervall för inspek­

och ett system av liknande typ för vilket alla relevanta kom­ tioner beroende på luftkonditioneringssystemets typ och nomi­

ponenter uppnår den energiprestandanivå som krävs i tillämplig nella effekt, och samtidigt ta hänsyn till kostnaderna för inspek­

lagstiftning. tionen av luftkonditioneringssystemet och till de uppskattade besparingarna i fråga om energikostnader som inspektionen kan leda till.

2. Inspektionsrapporten ska överlämnas till ägaren av eller

hyresgästen i byggnaden. 3. Medlemsstaterna ska när de fastställer de åtgärder som avses i punkterna 1 och 2 i den här artikeln se till att inspek­ tionerna, så långt det är ekonomiskt och tekniskt genomförbart, genomförs i enlighet med den inspektion av uppvärmnings­ Artikel 17 system och andra tekniska system som avses i artikel 14 i detta

Oberoende experter

direktiv och den inspektion av läckage som fastställs i Europa­ parlamentets och rådets förordning (EG) nr 842/2006 av den Medlemsstaterna ska se till att certifieringen av energiprestanda 17 maj 2006 om vissa fluorerade växthusgaser ( 1 ). för byggnader och inspektionen av värmesystem och luftkon­

ditioneringssystem utförs på ett oberoende sätt av kvalificerade

och/eller auktoriserade experter, oavsett om dessa arbetar som

egenföretagare eller är anställda av offentliga organ eller privata 4. Som ett alternativ till punkterna 1, 2 och 3 får medlems­

företag. staterna välja att vidta åtgärder för att säkerställa att råd ges till användare om utbyte eller andra modifieringar av luftkonditio­ neringssystem, vilket kan inbegripa inspektioner för att bedöma systemens effektivitet och lämpliga storlek. De totala effekterna

Experter ska auktoriseras med beaktande av deras kompetens. av ett sådant tillvägagångssätt ska motsvara effekterna av be­ stämmelserna i punkterna 1, 2 och 3.

Medlemsstaterna ska offentliggöra information om utbildning

och auktorisering. Medlemsstaterna ska se till att det offentlig­ När medlemsstaterna tillämpar de åtgärder som avses i första

görs antingen regelbundet uppdaterade förteckningar av kvalifi­ stycket ska de senast den 30 juni 2011 lägga fram en rapport

cerade och/eller auktoriserade experter eller regelbundet upp­ för kommissionen vilken visar att dessa åtgärder är likvärdiga

daterade förteckningar över auktoriserade företag som erbjuder med de åtgärder som avses i punkterna 1, 2 och 3 i den här

sådana experters tjänster. artikeln. Medlemsstaterna ska lämna sådana rapporter till kom­ missionen vart tredje år. Rapporterna får inkluderas i de hand­ lingsplaner för energieffektivitet som avses i artikel 14.2 i di­ rektiv 2006/32/EG.

Artikel 18

Oberoende kontrollsystem

5. När kommissionen från en medlemsstat har fått den na­ 1. Medlemsstaterna ska se till att det inrättas oberoende kon­ tionella rapporten om tillämpningen av det alternativ som be­ trollsystem i enlighet med bilaga II för energicertifikat och rap­ skrivs i punkt 4, får den begära ytterligare specificerad infor­ porter om inspektion av värme- och luftkonditioneringssystem. mation avseende kraven i och likvärdigheten med de bestäm­ Medlemsstaterna får införa separata system för kontroll av ener­

gicertifikaten och inspektionsrapporter om värme- och luftkon­ ( 1 ) EUT L 161, 14.6.2006, s. 1. ditioneringssystem.

L 153/26 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.6.2010

2. Medlemsstaterna får delegera ansvaret för genomförandet en europeisk portal för energieffektivitet i byggnader och som av de oberoende kontrollsystemen. vänder sig till medborgare, yrkesverksamma och myndigheter,

för att bistå medlemsstaterna i deras insatser för information

och medvetandehöjning. Information på denna webbplats kan

innehålla länkar till relevant unionslagstiftning samt nationell, Om medlemsstaterna beslutar att göra detta, ska de säkerställa regional och lokal lagstiftning, länkar till Europa-webbplatser att de oberoende kontrollsystemen genomförs i överensstäm­ som visar de nationella handlingsplanerna för energieffektivitet, melse med bilaga II. länkar till tillgängliga finansiella instrument, samt exempel på

bästa praxis på nationell, regional och lokal nivå. Inom ramen

för Europeiska regionala utvecklingsfonden ska kommissionen

fortsätta och ytterligare intensifiera sina informationstjänster 3. Medlemsstaterna ska kräva att de energicertifikat och in­

med syftet att underlätta användningen av tillgängliga medel spektionsrapporter som avses i punkt 1 på begäran görs till­

genom att bistå och informera intressenter, inklusive nationella, gängliga för behöriga myndigheter eller för organ.

regionala och lokala myndigheter, om finansieringsmöjligheter, med hänsyn tagen till de senaste förändringarna på lagstiftnings­ området.

Artikel 19

Översyn

Kommissionen ska, biträdd av den kommitté som inrättas ge­ Artikel 21 nom artikel 26, utvärdera detta direktiv senast den 1 januari

Samråd

2017 mot bakgrund av de erfarenheter och de framsteg som gjorts under dess genomförande samt vid behov lägga fram I syfte att underlätta att direktivet genomförs på ett effektivt sätt förslag. ska medlemsstaterna samråda med de berörda intressenterna,

inklusive lokala och regionala myndigheter, i enlighet med gäl­ lande nationell lagstiftning och i förekommande fall. Sådant samråd är av särskild vikt för tillämpningen av artiklarna 9

Artikel 20

och 20.

Information

1. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att informera ägare av eller hyresgäster i byggnader eller byggnads­ enheter om de olika metoder som bidrar till förbättrad ener­ Artikel 22 giprestanda.

Anpassning av bilaga I till den tekniska utvecklingen

Kommissionen ska anpassa punkterna 3 och 4 i bilaga I till den

tekniska utvecklingen genom delegerade akter i enlighet med 2. Medlemsstaterna ska i synnerhet ge ägarna av eller hyres­

artiklarna 23, 24 och 25. gästerna i byggnader information om energicertifikat och in­ spektionsrapporter, om deras syfte och mål, om kostnadseffek­ tiva sätt att förbättra byggnadens energiprestanda och, vid be­ hov, om tillgängliga finansiella instrument för att förbättra byggnadens energiprestanda. Artikel 23

Utövande av delegering

1. Befogenhet att anta de delegerade akter som avses i För de ändamål som avses i punkt 1 och första stycket i denna

artikel 22 ska ges till kommissionen för en period på fem år punkt ska kommissionen på medlemsstaternas begäran biträda

från den 8 juli 2010. Kommissionen ska utarbeta en rapport medlemsstaterna vid organiserandet av informationskampanjer,

om de delegerade befogenheterna senast sex månader innan som kan handhas i unionsprogram.

perioden på fem år löpt ut. Delegeringen av befogenhet ska

automatiskt förlängas med perioder av samma längd, om den

inte återkallas av Europaparlamentet eller rådet i enlighet med

artikel 24. 3. Medlemsstaterna ska se till att lämplig vägledning och utbildning görs tillgänglig för dem som ansvarar för att genom­ föra detta direktiv. Denna vägledning och utbildning ska särskilt behandla vikten av bättre energiprestanda och göra det möjligt att bedöma den optimala kombinationen av bättre energieffek­ 2. Utan att det påverkar tillämpningen av tidsfristen som tivitet, användning av energi från förnybara energikällor och avses i artikel 5.1, ska kommissionen ha befogenhet att anta användning av fjärrvärme och fjärrkylning i samband med att de delegerade akter som avses i artikel 5 till och med den industri- eller bostadsområden planeras, utformas, byggs och 30 juni 2012. renoveras.

4. Kommissionen uppmanas att fortlöpande förbättra sina 3. Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska kom­ informationstjänster, särskilt den webbplats som inrättats som missionen samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna.

18.6.2010 Europeiska SV unionens officiella tidning L 153/27

4. Befogenheten att anta delegerade akter ges till kommissio­ 2. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 3 och 7 i nen med förbehåll för de villkor som anges i artiklarna 24 och beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmel­ 25. serna i artikel 8 i det beslutet.

Artikel 24

Återkallande av delegering Artikel 27

1. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 5 och Sanktioner 22 får återkallas av Europaparlamentet eller rådet.

Medlemsstaterna ska fastställa bestämmelser om sanktioner vid

överträdelser av de nationella bestämmelser som antas enligt

detta direktiv och ska vidta alla åtgärder som krävs för att 2. Den institution som har inlett ett internt förfarande för att säkerställa att de tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, pro­ besluta huruvida en delegering av befogenhet ska återkallas ska portionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska anmäla sträva efter att informera den andra institutionen och kommis­ dessa bestämmelser till kommissionen senast den 9 januari sionen i rimlig tid innan det slutliga beslutet fattas, och ange 2013 och alla senare ändringar som gäller dem. vilka delegerade befogenheter som kan komma att återkallas samt de eventuella skälen för detta.

Artikel 28

3. Beslutet om återkallande innebär att delegeringen av de befogenheter som anges i beslutet upphör att gälla. Det får Införlivande verkan omedelbart eller, eller vid ett senare, i beslutet angivet

1. Medlemsstaterna ska senast den 9 juli 2012 anta och datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som

offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvän­ redan trätt i kraft. Det ska offentliggöras i Europeiska unionens

diga för att följa artiklarna 2–18, 20 och 27. officiella tidning.

Artikel 25

När det gäller artiklarna 2, 3, 9, 11, 12, 13, 17, 18, 20 och 27

Invändningar mot delegerade akter

ska de tillämpa dessa bestämmelser senast från och med den 1. Europaparlamentet eller rådet får invända mot en delege­ 9 januari 2013. rad akt inom en period på två månader från delgivningsdagen.

På Europaparlamentets eller rådets initiativ får denna period

När det gäller artiklarna 4, 5, 6, 7, 8, 14, 15 och16 ska de förlängas med två månader.

tillämpa dessa bestämmelser på byggnader som utnyttjas av

offentliga myndigheter senast från och med den 9 januari

2013 och på andra byggnader senast från och med den 9 juli 2. Om varken Europaparlamentet eller rådet vid utgången av 2013. denna period har invänt mot den delegerade akten ska den offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning och träda i kraft den dag som anges i den.

De kan skjuta upp tillämpningen av artikel 12.1 och 12.2 för

enstaka byggnadsenheter som hyrs ut, fram till den Den delegerade akten får offentliggöras i Europeiska unionens

31 december 2015. Detta ska dock inte att resultera i att färre officiella tidning och träda i kraft före utgången av denna period

certifikat utfärdas än vad som skulle ha varit fallet enligt till­ om både Europaparlamentet och rådet har underrättat kommis­

lämpningen av nuvarande direktiv 2002/91/EG i den berörda sionen om att de har beslutat att inte göra invändningar.

medlemsstaten.

3. Om Europaparlamentet eller rådet invänder mot en dele­ gerad akt ska den inte träda i kraft. Den institution som invän­ der mot den delegerade akten ska ange skälen för detta. När en medlemsstat antar bestämmelser ska de innehålla en

hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvis­

ning när de offentliggörs. De ska även innehålla en uppgift om

att hänvisningar i befintliga lagar och andra författningar till

Artikel 26 direktiv 2002/91/EG ska anses som hänvisningar till det här

direktivet. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras

Kommittéförfarande

och om hur uppgiften ska formuleras ska varje medlemsstat 1. Kommissionen ska biträdas av en kommitté. själv utfärda.

L 153/28 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.6.2010

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten Artikel 30 till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de

Ikraftträdande

antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det

har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 29 Artikel 31

Upphävande Adressater

Direktiv 2002/91/EG, i dess lydelse enligt den förordning som

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna. anges i bilaga IV del A, ska upphöra att gälla från och med den 1 februari 2012, dock utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter när det gäller de tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning och tillämpning av det direktiv som anges Utfärdat i Strasbourg den 19 maj 2010. i bilaga IV del B.

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Hänvisningar till direktiv 2002/91/EG ska anses som hänvis­

J. BUZEK D. LÓPEZ GARRIDO ningar till det här direktivet och ska läsas i enlighet med jäm­ förelsetabellen i bilaga V. Ordförande Ordförande

18.6.2010 Europeiska SV unionens officiella tidning L 153/29

BILAGA I

Gemensam allmän ram för beräkning av byggnaders energiprestanda

(som det hänvisas till i artikel 3)

1. En byggnads energiprestanda ska bestämmas på grundval av den beräknade eller faktiska energi som förbrukas för att uppfylla olika behov som är knutna till normalt bruk av byggnaden och ska avspegla energibehoven för uppvärmning och kylning (energi som behövs för att undvika alltför kraftig uppvärmning) för att bibehålla de temperaturförhål­ landen som byggnaden är avsedd för och hushållens behov av varmvatten. 2. En byggnads energiprestanda ska uttryckas klart och tydligt och ska inkludera en energiprestandaindikator och en numerisk indikator för primärenergianvändning, grundad på primärenergifaktorer per energibärare, som kan bygga på nationella eller regionala viktade årsmedelvärden eller ett särskilt värde för lokal produktion. Metoden för beräkning av byggnaders energiprestanda bör ta hänsyn till europeiska standarder och ska vara förenlig med den tillämpliga unionslagstiftningen, inklusive direktiv 2009/28/EG. 3. Metoden ska fastställas med beaktande av åtminstone följande faktorer: a) Följande faktiska termiska egenskaper hos byggnaden inbegripet dess mellanväggar:

i) Termisk kapacitet.

ii) Isolering.

iii) Passiv uppvärmning.

iv) Kylelement.

v) Köldbryggor. b) Värmeanläggningar och varmvattenförsörjning, inbegripet deras isoleringsegenskaper. c) Luftkonditioneringsanläggningar. d) Naturlig och mekanisk ventilation, vilket kan inbegripa lufttäthet. e) Inbyggda belysningsinstallationer (huvudsakligen i den sektor som inte är avsedd för bostadsändamål). f) Utformning, placering och orientering av byggnaden, inklusive utomhusklimat. g) Passiva solvärmesystem och solskydd. h) Förhållanden avseende inomhusklimatet, inklusive planerat inomhusklimat. i) Internlaster. 4. Positiv påverkan av följande aspekter ska tas med i beräkningen i tillämpliga fall: a) Lokal solexponering, aktiva solvärmesystem och andra värme- eller elsystem som baseras på energi från förnybara

energikällor. b) El från kraftvärme. c) Fjärr-/närvärmesystem och fjärr-/närkylsystem. d) Naturligt ljus.

L 153/30 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.6.2010

5. I syfte att användas i beräkningen bör byggnader delas in i följande kategorier: a) Enfamiljshus av olika typer. b) Flerfamiljshus. c) Kontor. d) Utbildningsanstalter. e) Sjukhus. f) Hotell och restauranger. g) Idrottsanläggningar. h) Byggnader för parti- och detaljhandel. i) Andra typer av energianvändande byggnader.

18.6.2010 Europeiska SV unionens officiella tidning L 153/31

BILAGA II

Oberoende kontrollsystem för energicertifikat och inspektionsrapporter

1. De behöriga myndigheterna, eller de organ till vilka de behöriga myndigheterna har delegerat ansvaret för genom­ förandet av det oberoende kontrollsystemet, ska göra ett slumpvis urval av åtminstone en statistiskt signifikant procentandel av alla energicertifikat som utfärdas årligen och kontrollera certifikaten. Kontrollen ska grundas på de alternativ som anges nedan eller på likvärdiga åtgärder: a) Validitetskontroll av indata som använts för utfärdandet av energicertifikatet för byggnaden, och de resultat som

anges i certifikatet. b) Kontroll av indata och kontroll av resultaten i energicertifikatet, inbegripet de rekommendationer som ges. c) Fullständig kontroll av indata som används för utfärdandet av energicertifikatet för byggnaden, fullständig kontroll

av de resultat som anges i certifikatet, inbegripet de rekommendationer som ges, och besök på plats i byggnaden,

om möjligt, för att kontrollera överensstämmelsen mellan specifikationer som anges i energicertifikatet och den

certifierade byggnaden. 2. De behöriga myndigheterna, eller de organ till vilka de behöriga myndigheterna har delegerat ansvaret för genom­ förandet av det oberoende kontrollsystemet, ska göra ett slumpvis urval av åtminstone en statistiskt signifikant procentandel av alla inspektionsrapporter som utfärdas årligen och kontrollera dessa.

L 153/32 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.6.2010

BILAGA III

Ram för jämförbara metoder för fastställande av kostnadsoptimala nivåer för krav på byggnaders och byggnadselements energiprestanda

Ramen för jämförbara metoder ska möjliggöra för medlemsstater att bestämma energiprestanda för byggnader och byggnadselement, och ekonomiska aspekter av åtgärder i samband med energiprestanda samt att koppla samman dessa för att kunna finna den kostnadsoptimala nivån.

Ramen för jämförbara metoder ska åtföljas av riktlinjer som visar hur denna ram ska tillämpas för beräkning av kost­ nadsoptimala prestandanivåer.

Ramen för jämförbara metoder ska möjliggöra beaktande av användningsmönster, utomhusklimat, investeringskostnader, byggnadskategori, underhålls- och driftskostnader (inklusive energikostnader och besparingar), eventuella intäkter från producerad energi och eventuella bortskaffningskostnader. Den bör utgå från tillämpliga europeiska standarder som gäller för detta direktiv.

Kommissionen ska även tillhandahålla

— riktlinjer som åtföljer ramen för jämförbara metoder; dessa riktlinjer kommer att möjliggöra för medlemsstaterna att

vidta åtgärderna i förteckningen nedan,

— information om energiprisets beräknade utveckling på lång sikt.

För medlemsstaternas tillämpning av ramen för jämförbara metoder ska allmänna villkor i form av parametrar fastställas på medlemsstatsnivå.

Ramen för jämförbara metoder ska kräva av medlemsstaterna att de

— definierar referensbyggnader som kännetecknas av och som är representativa när det gäller deras funktionalitet och

geografiska belägenhet, inklusive inomhus- och utomhusklimat. Bland referensbyggnaderna ska det finnas såväl

bostadshus som andra byggnader, såväl nya som befintliga,

— fastställa energieffektivitetsåtgärder som ska utvärderas för referensbyggnaderna. Det kan röra sig om åtgärder för

enskilda byggnader i deras helhet, för enskilda byggnadselement, eller för en kombination av byggnadselement,

— bedöma referensbyggnadernas slutliga och primära energibehov och referensbyggnader där de definierade energief­

fektivitetsåtgärderna tillämpas,

— beräkna kostnaderna (dvs. avkastningsvärdet) av energieffektivitetsåtgärderna (som avses i den andra strecksatsen)

under den förväntade ekonomiska livscykeln tillämpade på referensbyggnaderna (som anges i den första strecksatsen)

genom tillämpning av principerna för ramen för jämförbara metoder.

Genom att beräkna energieffektivitetskostnaderna under den förväntade ekonomiska livscykeln kan medlemsstaterna bedöma kostnadseffektiviteten med minimikrav avseende energiprestanda på olika nivåer. Det blir härigenom möjligt att bestämma kostnadsoptimala nivåer för krav på energiprestanda.

18.6.2010 Europeiska SV unionens officiella tidning L 153/33

BILAGA IV

DEL A

Upphävt direktiv och efterföljande ändringar

(som det hänvisas till i artikel 29)

Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/91/EG (EGT L 1, 4.1.2003, s. 65)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) Endast punkt 9.9 i bilagan

nr 1137/2008 (EUT L 311, 21.11.2008, s. 1)

DEL B

Tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning och tillämpning

(som det hänvisas till i artikel 29)

Direktiv Tidsfrist för införlivande Datum för tillämpning 2002/91/EG 4 januari 2006 4 januari 2009 endast vad gäller artiklarna 7, 8 och 9

L 153/34 SV Europeiska unionens officiella tidning 18.6.2010

BILAGA V

Jämförelsetabell

Direktiv 2002/91/EG Detta direktiv Artikel 1 Artikel 1 Artikel 2.1 Artikel 2.1 — Artikel 2.2 och 2.3 Artikel 2.2 Artikel 2.4 och bilaga I — Artikel 2.5, 2.6, 2.7, 2.8, 2.9, 2.10 och 2.11 Artikel 2.3 Artikel 2.12 Artikel 2.4 Artikel 2.13 — Artikel 2.14 Artikel 2.5 Artikel 2.15 Artikel 2.6 Artikel 2.16 Artikel 2.7 Artikel 2.17 Artikel 2.8 Artikel 2.18 — Artikel 2.19 Artikel 3 Artikel 3 och bilaga I Artikel 4.1 Artikel 4.1 Artikel 4.2 — Artikel 4.3 Artikel 4.2 — Artikel 5 Artikel 5 Artikel 6.1 — Artikel 6.2 och 6.3 Artikel 6 Artikel 7 — Artiklarna 8, 9 och 10 Artikel 7.1 första stycket Artiklarna 11.8 och 12.2 Artikel 7.1 andra stycket Artikel 11.6 Artikel 7.1 tredje stycket Artikel 12.6 Artikel 7.2 Artikel 11.1 och 11.2 — Artikel 11.3, 11.4, 11.5, 11.7 och 11.9 — Artikel 12.1, 12.3, 12.4, 12.5 och 12.7 Artikel 7.3 Artikel 13.1 och 13.3 — Artikel 13.2 Artikel 8 a Artikel 14.1 och 14.3 — Artikel 14.2 Artikel 8 b Artikel 14.4 — Artikel 14.5 Artikel 9 Artikel 15.1

18.6.2010 Europeiska SV unionens officiella tidning L 153/35

Direktiv 2002/91/EG Detta direktiv — Artikel 15.2, 15.3, 15.4 och 15.5 — Artikel 16 Artikel 10 Artikel 17 — Artikel 18 Artikel 11 inledningsfrasen Artikel 19 Artikel 11 a och b — Artikel 12 Artikel 20.1 och 20.2 andra stycket — Artikel 20.2 första stycket och artikel 20.3 och 20.4 — Artikel 21 Artikel 13 Artikel 22 — Artiklarna 23, 24 och 25 Artikel 14.1 Artikel 26.1 Artikel 14.2 och 14.3 — — Artikel 26.2 — Artikel 27 Artikel 15.1 Artikel 28 Artikel 15.2 — — Artikel 29 Artikel 16 Artikel 30 Artikel 17 Artikel 31 Bilaga Bilaga I — Bilagorna II–V