Prop. 2005/06:145
Nationellt program för energieffektivisering och energismart byggande
Regeringen överlämnar denna proposition till riksdagen.
Harpsund den 16 mars 2006
Göran Persson
Mona Sahlin
(Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet)
Propositionens huvudsakliga innehåll
En förutsättning för att förverkliga visionen om ett hållbart samhälle och för att bryta Sveriges beroende av fossila bränslen är en effektivare energianvändning i alla led och inom alla sektorer där samtliga samhällsaktörer är berörda och medverkar efter bästa förmåga. En effektivare energianvändning som leder till ett minskat energibehov med beaktande av kostnadseffektivitet frigör resurser i konsumentledet. Detta förväntas gynna en ekonomisk tillväxt genom att konsumenternas köpkraft ökar. Samtidigt frigör en effektivare energianvändning i den offentliga sektorn resurser som kan nyttjas för andra, ur samhällssynpunkt angelägna, områden såsom vård, skola och omsorg.
Propositionen presenterar ett samlat nationellt program för energieffektivisering och energismart byggande. Det nationella programmet består av insatser som skapar förutsättningar för såväl industrin, den offentliga verksamheten, bygg- och fastighetssektorn och oss alla som individer att arbeta aktivt med energieffektivisering. Aviserade åtgärder syftar till en effektivare energianvändning i bebyggelsen. Propositionen kompletterar därmed redan tidigare beslutade åtgärder avseende energieffektivisering i industrin, i lokaler med offentlig verksamhet samt energirelaterade åtgärder i bostäder. I propositionen föreslås även ett nytt mål för energieffektivisering i bebyggelsen. Förslagen beaktar hushållens ekonomiska situation samtidigt som de stimulerar ett energieffektivt beteende hos samhällets olika aktörer.
En lag om energideklaration för byggnader föreslås för att genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/91/EG om byggnaders energiprestanda.
Lagens syfte är att främja en effektiv energianvändning och en god inomhusmiljö i byggnader. Lagen innehåller bestämmelser om en skyldighet för ägaren till en byggnad att se till att byggnaden besiktigas och
att vissa uppgifter om byggnadens energianvändning och inomhusmiljö deklareras i en energideklaration. En sådan deklaration skall upprättas när en byggnad uppförs. För större s.k. specialbyggnader och byggnader som upplåts med nyttjanderätt skall det alltid finnas en deklaration som inte är äldre än tio år. En deklaration skall vidare upprättas när en byggnad säljs, om det inte redan finns en deklaration som inte är äldre än tio år. Ägaren till en byggnad skall se till att en oberoende expert besiktigar byggnaden och upprättar deklarationen. Ägaren skall också se till att ett exemplar av energideklarationen lämnas in till Boverket, som skall ansvara för ett deklarationsregister.
Särskilda krav ställs på regelbunden besiktning av större luftkonditioneringssystem. Särskilda krav ställs även vid uppförandet av större byggnader, då byggnadens ägare, för byggnadsnämnden, skall redovisa alternativa energiförsörjningssystem för byggnaden och de olika alternativens tekniska, miljömässiga och ekonomiska genomförbarhet.
Lagen skall träda i kraft den 1 oktober 2006. Övergångsbestämmelser föreslås, som innebär att specialbyggnaderna och flerbostadshus skall vara deklarerade senast vid utgången av 2008. Övriga byggnader skall börja deklareras den 1 januari 2009.
1. Förslag till riksdagsbeslut
Regeringen föreslår att riksdagen
dels antar regeringens förslag till
1. lag om energideklaration för byggnader,
2. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10),
3. lag om ändring i lagen (2002:102) om allmännyttiga bostadsföretag, dels godkänner regeringens förslag till nytt mål för energieffektivisering i bebyggelsen (avsnitt 6.2).
Hänvisningar till S1
2. Lagtext
Regeringen har följande förslag till lagtext.
2.1. Förslag till lag om energideklaration för byggnader
Härigenom föreskrivs
1
följande.
Lagens syfte och tillämpningsområde
1 § Lagens syfte är att främja en effektiv energianvändning och en god inomhusmiljö i byggnader.
2 § Lagen skall tillämpas på byggnader för vilka energi används i syfte att påverka byggnadernas inomhusklimat.
Definitioner
3 § I denna lag avses med
energiprestanda: den mängd energi som behöver användas i en byggnad för att uppfylla de behov som är knutna till ett normalt bruk av byggnaden under ett år,
oberoende expert: en person som enligt denna lag och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen är oberoende i förhållande till sin uppdragsgivare och har särskild sakkunskap om energianvändning och inomhusmiljö i byggnader, och
tillsynsmyndighet: den eller de kommunala nämnder som fullgör kommunens uppgifter inom plan- och byggväsendet.
Skyldighet att energideklarera byggnader
4 § Den som för egen räkning uppför eller låter uppföra en byggnad skall se till att det finns en energideklaration för byggnaden.
5 § Den som äger en byggnad skall se till att det för byggnaden alltid finns en energideklaration som inte är äldre än tio år
1. om byggnaden är indelad som specialbyggnad enligt 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) och har en total användbar golvarea som är större än 1 000 kvadratmeter, eller
2. om byggnaden eller en del av byggnaden upplåts med nyttjanderätt.
6 § När en byggnad eller en andel i en byggnad säljs, skall den som äger byggnaden se till att det för byggnaden finns en energideklaration som vid försäljningstidpunkten inte är äldre än tio år.
1
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/91/EG av den 16 december 2002 om
byggnaders energiprestanda (EGT L 1, 4.1.2003, s. 65, Celex 32002L0091).
Undantag från skyldigheten att energideklarera byggnader
7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från skyldigheterna i 4–6 §§.
Besiktning av en befintlig byggnad
8 § Innan en energideklaration upprättas för en befintlig byggnad skall byggnadens ägare se till att byggnaden besiktigas på det sätt som behövs för att en deklaration skall kunna upprättas.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om besiktningens omfattning.
Energideklarationens innehåll
9 § I en energideklaration skall det anges
1. en uppgift om byggnadens energiprestanda,
2. om obligatorisk funktionskontroll av ventilationssystemet har utförts i byggnaden,
3. om radonmätning har utförts i byggnaden,
4. om byggnadens energiprestanda kan förbättras med beaktande av en god inomhusmiljö och, om så är fallet, rekommendationer om kostnadseffektiva åtgärder för att förbättra byggnadens energiprestanda, och
5. referensvärden, som gör det möjligt för konsumenter att bedöma byggnadens energiprestanda och att jämföra byggnadens energiprestanda med andra byggnaders.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur en byggnads energiprestanda enligt första stycket 1 skall fastställas, vilka referensvärden som skall användas enligt första stycket 5 och vilka uppgifter som utöver första stycket 1–5 skall lämnas i en deklaration.
10 § Om det i en byggnad finns ett luftkonditioneringssystem med en effekt som är högre än 12 kilowatt, som huvudsakligen drivs med elektricitet, skall det i en energideklaration anges
1. uppgifter om systemets energieffektivitet och systemets storlek i förhållande till behovet av kyla i byggnaden, och
2. om en effektivare energianvändning kan uppnås i det befintliga systemet eller genom att systemet ersätts med ett annat system eller en annan metod att kyla byggnaden.
Besiktning av luftkonditioneringssystem i vissa fall
11 § Om en byggnad inte skall energideklareras enligt 5 eller 7 §, men det finns ett sådant luftkonditioneringssystem i byggnaden som anges i 10 §, skall byggnadens ägare se till att systemet regelbundet besiktigas på det sätt som behövs för de uppgifter som anges i 10 § 1 och 2 och att sådana uppgifter antecknas i ett besiktningsprotokoll.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om besiktningsintervall och om besiktningens omfattning.
Oberoende expert
12 § Den som enligt 4, 5, 6, eller 11 § första stycket skall se till att det finns en energideklaration eller ett besiktningsprotokoll skall utse en oberoende expert, som gör besiktningen enligt 8 eller 11 § och därefter upprättar en energideklaration eller ett besiktningsprotokoll.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de krav i fråga om sakkunskap och oberoende som skall ställas på en oberoende expert.
Tillgång till energideklarationerna
13 § Den som äger en byggnad skall se till att den energideklaration som senast har upprättats för byggnaden är tillgänglig
1. på en för allmänheten väl synlig och framträdande plats i byggnaden, om den är en sådan byggnad som anges i 5 § 1, eller
2. på en väl synlig plats i byggnaden, om den är en sådan byggnad som anges i 5 § 2.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att en energideklaration får placeras på en annan plats i en byggnad eller i anslutning till en byggnad.
14 § Har den som säljer en byggnad eller en andel i en byggnad, trots köparens begäran, underlåtit att fullgöra sin skyldighet enligt 6 § får köparen, senast sex månader efter sitt tillträde till byggnaden, låta upprätta en energideklaration på säljarens bekostnad.
Överlämnade av energideklarationer och besiktningsprotokoll till Boverket
15 § Den som enligt 4, 5, 6 eller 11 § första stycket skall se till att det finns en energideklaration eller ett besiktningsprotokoll eller den som enligt 14 § låter upprätta en energideklaration skall se till att ett exemplar av deklarationen eller protokollet lämnas till Boverket.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om elektronisk överföring av energideklarationer och besiktningsprotokoll.
Energideklarationsregister
16 § Boverket skall föra ett register över de energideklarationer och besiktningsprotokoll som lämnats till verket enligt 15 §.
17 § Boverket är personuppgiftsansvarigt för behandlingen av personuppgifter i energideklarationsregistret.
18 § Uppgifterna i energideklarationsregistret får behandlas för
1. framtagande av statistik,
2. forskning,
3. uppföljning och utvärdering av energianvändningen och inomhusmiljön i bebyggelsen,
4. tillsyn, och
5. annan allmän eller enskild verksamhet där information om byggnader och deras energiprestanda och inomhusmiljö utgör underlag för bedömningar och beslut.
19 § Regeringen får meddela föreskrifter om
1. vilka uppgifter som får registreras i energideklarationsregistret,
2. urval och bearbetningar av personuppgifter,
3. utlämnande på medium för automatiserad behandling, och
4. direktåtkomst till registret.
20 § Om personuppgifter behandlas i strid med denna lag eller i strid med föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, tillämpas bestämmelserna om rättelse i personuppgiftslagen (1998:204).
Skadestånd
21 § Den som lider skada på grund av ett tekniskt fel i energideklarationsregistret har rätt till ersättning av staten.
Ersättningen skall sättas ned med skäligt belopp eller helt falla bort, om den skadelidande har medverkat till skadan genom att utan skälig anledning ha låtit bli att vidta åtgärder för att bevara sin rätt eller om den skadelidande på något annan sätt har medverkat till skadan genom eget vållande.
I ärenden om ersättning företräds staten av den myndighet som regeringen bestämmer.
22 § Utöver vad som följer av 21 § gäller bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om skadestånd vid behandling av personuppgifter enligt denna lag eller de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.
Alternativa energiförsörjningssystem
23 § Den som för egen räkning uppför eller låter uppföra en byggnad med en total användbar golvarea som är större än 1 000 kvadratmeter skall innan byggnadsarbetena påbörjas låta utreda alternativa energiförsörjningssystem för byggnaden och redovisa om sådana system är tekniskt, miljömässigt och ekonomiskt genomförbara för byggnaden. Redovisningen skall lämnas till tillsynsmyndigheten.
Tillsyn
24 § Den eller de kommunala nämnder som fullgör kommunens uppgifter inom plan- och byggväsendet skall utöva tillsyn över att den som äger en byggnad fullgör de skyldigheter som anges i 11 § första stycket och 13 §.
25 § Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att ägaren till en byggnad skall fullgöra en sådan skyldighet som anges i 11 § första stycket eller 13 §. Ett föreläggande får förenas med vite.
Tillsynsmyndigheten skall på begäran, i den utsträckning det behövs för tillsynen, få tillträde till sådana byggnader som avses i 13 § samt ut-
rymmen och områden som hör till sådana byggnader. Denna rätt omfattar inte bostäder.
Om byggnadens ägare inte ger tillsynsmyndigheten tillträde när myndigheten har rätt till det får kronofogdemyndigheten, efter tillsynsmyndighetens ansökan, besluta om särskild handräckning. Bestämmelser om sådan handräckning finns i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning.
Överklagande
26 § En tillsynsmyndighets beslut om föreläggande som förenats med vite enligt 25 § första stycket och Boverkets beslut om rättelse enligt 20 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2006.
2. Byggnader som vid lagens ikraftträdande omfattas av bestämmelsen i 5 § 1 skall vara energideklarerade senast den 31 december 2008.
3. Byggnader som vid lagens ikraftträdande omfattas av bestämmelsen i 5 § 2 och som är flerbostadshus skall vara energideklarerade senast den 31 december 2008.
4. Byggnader som avses i 5 § 2 och som inte är flerbostadshus skall energideklareras första gången efter den 31 december 2008.
5. Byggnader som avses i 4 eller 6 § skall energideklareras första gången efter den 31 december 2008.
6. Luftkonditioneringssystem som avses i 11 § första stycket skall besiktigas första gången efter den 31 december 2008.
7. För byggnader under uppförande den 1 januari 2009 skall skyldigheten enligt 4 § inte gälla om bygganmälan gjorts före den 1 januari 2009.
8. För byggnader under uppförande den 1 oktober 2006 skall skyldigheten enligt 23 § inte gälla om bygganmälan gjorts före den 1 oktober 2006.
2.2. Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 12 § plan- och bygglagen (1987:10) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 kap.
12 §
1
Om det krävs en sådan byggfelsförsäkring eller ett sådant färdigställandeskydd som avses i lagen (1993:320) om byggfelsförsäkring m.m., får byggnadsarbetena inte påbörjas förrän bevis om försäkringen respektive färdigställandeskyddet har visats upp för byggnadsnämnden. Motsvarande gäller, om det krävs ett besked om skyddsrum enligt 6 kap. 8 § lagen (1994:1720) om civilt försvar.
Byggnadsarbetena får inte påbörjas
1. om det krävs en sådan byggfelsförsäkring eller ett sådant färdigställandeskydd som avses i lagen (1993:320) om byggfelsförsäkring m.m., förrän ett bevis om försäkringen respektive färdigställandeskyddet har visats upp för byggnadsnämnden,
2. om det krävs ett besked om skyddsrum enligt 6 kap. 8 § lagen (1994:1720) om civilt försvar, förrän ett bevis om beskedet har visats upp för byggnadsnämnden, eller
3. om det krävs en redovisning av alternativa energiförsörjningssystem enligt 23 § lagen (2006:000) om energideklaration för byggnader, förrän redovisningen har visats upp för byggnadsnämnden.
I de fall en rivningsplan skall finnas enligt 4 §, får rivningsarbetena inte påbörjas förrän byggnadsnämnden godkänt rivningsplanen.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2006.
1
Senaste lydelse 2000:770.
2.3. Förslag till ändring i lagen (2002:102) om allmännyttiga bostadsföretag
Härigenom föreskrivs att 2 kap. 6 § lagen (2002:102) om allmännyttiga bostadsföretag skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2 kap.
6 §
1
Tillstånd fordras inte om
1. kommunen, i fråga om sådan överlåtelse som avses i 1 § första stycket 1, även efter överlåtelsen direkt eller indirekt har det bestämmande inflytandet över det kommunala bostadsföretaget,
2. förvärvaren är ett allmännyttigt bostadsföretag,
3. förvärvaren är en kooperativ hyresrättsförening, eller
4. överlåtelsen sker genom inrop på exekutiv auktion, eller
5. överlåtelsen utgör ett led i att fullgöra ett avtal som har ingåtts mellan en kommun och Statens bostadsnämnd i ett ärende om statligt stöd som lämnas i syfte att underlätta en omstrukturering av ett kommunalt bostadsföretag eller för att på annat sätt minska en kommuns bördor av dess åtaganden för boendet, eller
5. överlåtelsen utgör ett led i att fullgöra ett avtal som har ingåtts mellan en kommun och Statens bostadskreditnämnd i ett ärende om statligt stöd som lämnas i syfte att underlätta en omstrukturering av ett kommunalt bostadsföretag eller för att på annat sätt minska en kommuns bördor av dess åtaganden för boendet, eller
6. överlåtelsen utgör ett villkor för statligt stöd som lämnats till en kommun av Bostadsdelegationen för att motverka att kommunen på grund av åtaganden för boendet inte kan fullgöra sina ekonomiska förpliktelser.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2006. För avtal som ingåtts före ikraftträdandet mellan en kommun och Statens bostadsnämnd gäller 2 kap. 6 § 5 i sin äldre lydelse.
1
Senaste lydelse 2002:1120.
3. Ärendet och dess beredning
Riksdagen har i ett tillkännagivande (bet. 1995/96:BoU1, mom. 35, rskr. 1995/96:30) begärt att regeringen klarlägger frågor om kvalitetsdeklaration av bostäder. Med anledning av detta har Boverket på regeringens uppdrag bl.a. tagit fram rapporten Deklaration av bostäder, skolor och förskolor (Regeringskansliets dnr M2001/3043/Hs).
Genom ett beslut den 27 juni 2002 bemyndigade regeringen chefen för Miljödepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att allsidigt utreda vissa frågor om byggnadsdeklarationer, byggnadsregister och byggfelsförsäkringar enligt lagen (1993:320) om byggfelsförsäkring (dir. 2002:93). Den 26 februari 2004 beslutade regeringen om tilläggsdirektiv till utredaren, varigenom frågor om byggnadsdeklarationer och byggnadsregister skulle redovisas senast den 1 juli 2004 (dir. 2004:29). I juni 2004 redovisade utredaren sitt betänkande Byggnadsdeklarationer – Inomhusmiljö och energianvändning (SOU 2004:78). En sammanfattning av betänkandet finns i bilaga 1. Betänkandets lagförslag finns i bilaga 2. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 3. En remissammanställning finns tillgänglig i Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet (M 2004/2136/Knb).
Regeringen gav i april 2002 i uppdrag åt Statens energimyndighet att i samarbete med Boverket analysera hur det dåvarande förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om byggnaders energiprestanda skulle genomföras i Sverige. Myndigheterna redovisade uppdraget i februari 2003 i rapporten Regeringsuppdrag om hur Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/91/EG om byggnaders energiprestanda skall genomföras i Sverige (Regeringskansliets dnr N2002/3613/ESB). Rapporten har remissbehandlats. En remissammanställning finns tillgänglig i Näringsdepartementet (N2002/3613/ESB).
Genom ett beslut den 6 november 2003 bemyndigade regeringen chefen för Näringsdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppgift att föreslå hur Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/91/EG av den 16 december 2002 om byggnaders energiprestanda (EGT L 1, 4.1.2003, s. 65, Celex 32002L0091) skall genomföras i Sverige (dir. 2003:139). Direktiv 2002/91/EG återges i bilaga 4. Utredningen, som tog namnet Utredningen om byggnaders energiprestanda (Energideklarationsutredningen) redovisade i november 2004 sitt betänkande Energideklarering av byggnader – För effektivare energianvändning (SOU 2004:109). En sammanfattning av betänkandet återges i bilaga 5. Betänkandets lagförslag finns i bilaga 6. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 7. En remissammanställning finns tillgänglig i Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet (M2005/99/E).
Den 28 oktober 2004 beslutade regeringen om tilläggsdirektiv till Energideklarationsutredningen (dir. 2004:151). Utredningens uppdrag utvidgades till att närmare utreda och lämna förslag om vilka uppgifter energideklarationer av byggnader skall innehålla, hur beräkningen av en byggnads energiprestanda skall göras samt om de kompetenskrav som bör ställas på de oberoende experter som skall upprätta energideklara-
tioner. Utredaren skulle slutligen lämna närmare förslag om hur ett register för energideklarationer skall vara utformat samt vilka ändamål och funktioner ett sådant register skall ha. Tilläggsuppdraget slutredovisades den 4 augusti 2005 (SOU 2005:67). En sammanfattning av betänkandet återges i bilaga 5. Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 7. En remissammanställning finns tillgänglig i Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet (M2005/4316/E).
Statens bostadsnämnds uppgifter har övertagits av Statens bostadskreditnämnd, vilket föranleder förslaget till lag om ändring i lagen (2002:102) om allmännyttiga bostadsföretag. Förslaget har inte varit föremål för någon ytterligare beredning. Ändringen är inte sådan att Lagrådets yttrande behöver inhämtas.
Regeringen gav i regleringsbrevet för budgetåret 2002 Boverket i uppdrag att vidareutveckla förslaget till nyckeltal för energianvändning i byggnader som Boverket redovisat i rapporten Nyckeltal för energianvändning i byggnader (Regeringskansliets dnr M2001/3435/Hs) i september 2001. Boverket redovisade detta i december 2002 i rapporten Nyckeltal för energianvändning i byggnader Del 2 – vidareutveckling (Regeringskansliets dnr M2002/4219/Bo).
Regeringen gav i februari 2002 Boverket i uppdrag att analysera konsekvenserna dels av ett eventuellt förbud mot direktverkande elvärme vid nybyggnad, dels av att begränsa möjligheterna till sådan värme i nya fritidshus. Boverket redovisade uppdraget i juni 2003 i rapporten Konsekvenserna av ett förbud mot direktverkande elvärme i nya byggnader (Regeringskansliets dnr M2003/2147/Bo). Rapporterna har remissbehandlats (Regeringskansliets dnr M2002/4219/Bo och M2003/2147/Bo). En remissammanställning finns tillgänglig i Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet (M2003/2830/Bo).
Regeringen gav i februari 2003 Statens Fastighetsverk, Fortifikationsverket, Banverket och Luftfartsverket och Vägverket i uppdrag att redovisa förutsättningarna för en effektivare energianvändning samt bedöma möjligheterna att minska användningen av fossila bränslen. I juni 2004 redovisade Fortifikationsverket (Regeringskansliets dnr M/2004/2146/Bo), Banverket (M2004/2145/Bo), Statens Fastighetsverk (M2004/2144/Bo), Vägverket (M2004/1943/Bo) och Luftfartsverket (M2004/1743/Bo) sina uppdrag till regeringen.
I december 2004 överlämnade Miljövårdsberedningen (Jo 1968:A) sin promemoria 2004:2 Strategi för energieffektiv bebyggelse till regeringen (Regeringskansliets dnr M/2004/4222/Bo).
Regeringen gav den 16 december 2004 Boverket i uppdrag (M2004/ 4246/Kb) att lämna förslag avseende en ökad energieffektivisering i bebyggelsen. Boverket redovisade uppdraget den 16 september 2005 (Regeringskansliets dnr M2005/5069/Bo) En sammanfattning av rapporten finns i bilaga 10. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 11. En remissammanställning finns tillgänglig i Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet (M2006/5069/Bo).
I november 2005 redovisade Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet departementspromemorian Energieffektivisering och energismart byggande (Ds 2005:51), där ett nytt mål för energieffektivisering i bebyggelsen föreslås. En sammanfattning av promemorian finns i bilaga 8. En förteckning över remissinstanserna finns i bilaga 9. Ett remissmöte med
anledning av departementspromemorian ägde rum den 19 december 2005. En remissammanställning finns tillgänglig i Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet (M2006/6105/Bo).
Förslagen i denna proposition bygger på en överenskommelse mellan den socialdemokratiska regeringen, Centerpartiet och Vänsterpartiet.
Lagrådet Regeringen beslutade den 9 februari 2006 att inhämta Lagrådets yttrande över de förslag som finns i bilaga 12. Lagrådets yttrande finns i bilaga 13. Regeringen har delvis följt Lagrådets förslag, se avsnitten 10, 19 och 20.
Med anledning av Lagrådets yttrande har ett förslag om kronofogdemyndighetens roll vid tillsynen tagits fram. Förslaget har beretts med Skatteverket.
4. Bakgrund avseende program för energieffektivitet och energismart byggande
Regeringen har tidigare till riksdagen lämnat en proposition om energieffektivisering i elintensiv industri (prop. 2003/04:170, bet. 2004/05:NU7, rskr. 2004/05:90) som innehöll ett antal förslag för en ökad energieffektivisering i industrin. Regeringen har också till riksdagen lämnat förslag avseende energianvändning i bebyggelsen såsom investeringsstödet för energibesparande åtgärder i och konvertering till förnybar energi i lokaler med offentlig verksamhet (prop. 2004/05:1, prop. 2004/05:1, utg.omr. 21, bet. 2004/05:NU3, rskr. 2004/05:120) samt investeringsstödet för konvertering från direktverkande elvärme i bostadshus (prop. 2005/06:1, utg.omr. 21, bet. 2005/06:FiU1, rskr. 2005/06:34) och stödet för konvertering av oljeuppvärmningssystem i bostadshus (prop. 2005/06:32, bet. 2005/06:NU8, rskr. 2005/06:133). De åtgärder som presenteras i denna proposition kompletterar de tidigare förslagen.
Vikten av energieffektivisering uppmärksammas allt mer både i Sverige och inom EU. Genom att använda våra energiresurser än mer effektivt än i dag skapas det förutsättningar för att trygga tillgången på el och andra energislag till konkurrenskraftiga priser. En ökad energieffektivisering som på sikt leder till att energianvändningen kan minska är också en förutsättning för att minska beroendet av fossila bränslen och ställa om energisystemet i en mer hållbar riktning. En ökad effektivisering skapar också en god grund för Sveriges internationella agerande i de förestående förhandlingarna om nya åtaganden för att minska utsläppen av växthusgaser. Vidare innebär en effektivare energianvändning att resurser frigörs för andra ändamål. Härigenom kan en ekonomisk och social utveckling och en fortsatt utveckling av välfärden främjas.
I november 2004 bildades ett nytt Miljö- och samhällsbyggnadsdepartement i syfte att förverkliga regeringens vision om det hållbara samhället. Uppdraget som det nya departementet fick var att med ny teknik, byggande och en aktiv energi- och miljöpolitik driva omställningen och moderniseringen av Sverige till gagn för hållbar utveckling, nya jobb, tillväxt och välfärd.
Som ett led i arbetet med att förverkliga det hållbara samhället presenterade regeringen i 2005 års regeringsförklaring ett nytt energipolitiskt mål om att skapa förutsättningar för att bryta Sveriges beroende av fossila bränslen till 2020 samt aviserade ett nationellt program för energieffektivisering och energismart byggande.
Arbete för energieffektivisering har emellertid pågått kontinuerligt på många områden, och regeringen har tagit ett flertal initiativ, som presenteras i det följande. I propositionen presenteras redan pågående åtgärder samt kommande insatser, vilka gemensamt utgör ett nationellt program för energieffektivisering och energismart byggande. I propositionen presenteras även ett nytt mål för energieffektivisering i bebyggelsen, vilket ska ersätta det befintliga delmålet om energianvändning m.m. i byggnader under miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö (prop. 2004/05:150, bet. 2005/06:MJU3, rskr. 2005/06:38).
5. Program för energieffektivisering i energiintensiv industri
Den 10 juni 2004 lämnade regeringen en proposition till riksdagen med förslag till ett program för energieffektivisering i energiintensiv industri (PFE). Detta program har varit i kraft sedan den 1 januari 2005 (prop. 2003/04:170, bet. 2004/05:NU7, rskr. 2004/05:90).
Energiintensiva företag som i sina industriella verksamheter använder el i tillverkningsprocessen har en möjlighet att delta i femåriga program för energieffektivisering. Ett deltagande i ett sådant program är indelat i två perioder. Under den första perioden om två år skall företagen införa och certifiera ett standardiserat energiledningssystem, göra fördjupade kartläggningar och analyser av sin energianvändning, införa energieffektiviserande rutiner för projekteringar, ändringar och renoveringar av sina anläggningar och för inköp av elkrävande utrustning till dessa anläggningar. De skall också åta sig att genomföra eleffektiviserande åtgärder. Efter denna första periods utgång skall företagen till Energimyndigheten lämna en redovisning av programtidens första två år och ge förslag på eleffektiviserande åtgärder.
Om Statens energimyndighet fastställer företagens redovisning skall de, under den andra perioden om tre år, genomföra de eleffektiviserande åtgärderna och tillämpa införda rutiner och ledningssystem. Efter programtidens utgång skall företagen, till Energimyndigheten lämna en slutlig redovisning och myndigheten skall pröva om företagen uppnått en ökad effektivisering av elanvändningen. De företag som så önskar kan därefter påbörja en ny femårig programperiod.
Propositionen innehöll också förslag om ändringar i lagen (1994:1776) om skatt på energi. Sedan den 1 januari 2005 är all elektrisk kraft befriad från energiskatt, om den förbrukas i sådan industriell verksamhet i tillverkningsprocessen som omfattas av ett godkännande att delta i programmet. Företag som deltar i PFE befrias således i gengäld från skatt på den el som berörs av deltagandet i programmet. Om ett företag inte fullgör åtagandena enligt programmet, blir företaget däremot skattskyldigt och
därigenom skyldigt att betala tillbaka de skattebelopp som tidigare dragits av.
I november 2005 hade 137 företag ansökt om deltagande i PFE, varav 131 företag har godkänts för deltagande. Dessa står tillsammans inom ramen för programmet för en årlig elanvändning på 8 terawattimmar.
Eftersom programmet endast har varit i kraft sedan januari 2005, är det ännu inte möjligt att bedöma resultatet i form av uppnådda energieffektiviseringar.
6. Program för energieffektivisering i bebyggelsen och energismart byggande
6.1. Energianvändning i bebyggelsen
Sektorn bostäder och service består av bostäder, lokaler exklusive industrins lokaler, fritidshus och övrig service vilket inkluderar byggsektorn, gatu- och vägbelysning, avlopps- och reningsverk samt el- och vattenverk.
Energianvändningen i denna sektor uppgick år 2003 till 153,8 terawattimmar vilket motsvarade ca 38 procent av Sveriges totala slutliga energianvändning. Ungefär 87 procent, eller 135 terawattimmar, av energianvändningen i sektorn bostäder och service utgörs av användning i bostäder och lokaler. En stor del av energianvändningen kan hänföras till uppvärmning och varmvatten, ca 92,5 terawattimmar. Ca 18 terawattimmar användes som hushållsel och ca 25 terawattimmar användes som driftel. De areella näringarnas energianvändning motsvarar 5 procent av sektorns totala användning, fritidshusen står för 2 procent och övrig service för 7 procent.
Användningen av energi för uppvärmning varierar mellan åren främst p.g.a. variationer i temperaturförhållanden, vilket ger variationer i energiefterfrågan mellan olika år. För att ge en bild av utvecklingen med jämförbara värden kan energianvändningen korrigeras för temperaturskillnader, vilket kallas normalårskorrigering. Utifrån de normalårskorrigerade värdena har den totala energianvändningen, dvs. användning av energi i användarsektorerna bostad och service, industri och transport, samt förluster, utrikes sjöfart och användning för icke-energiändamål, inom sektorn varit relativt konstant mellan åren 1970 och 2003. Bakom utvecklingen ligger bl.a. att uppnådda effektiviseringar till stor del har balanserats av en ökning av den totala bostads- och lokalytan och ett ökande antal hushåll. Trenden med en minskad energianvändning per kvadratmeter har dock avstannat under senare år och energianvändningen per kvadratmeter uppvärmd yta i nya byggnader har i det närmaste varit oförändrad sedan 1993. Detta beror bl.a. på att kraven på energianvändningen i byggnader har varit oförändrade och att acceptansen för energieffektivisering hos fastighetsägare har varit låg till följd av bristande drivkrafter att minska energianvändningen.
Stora förändringar i uppvärmningssätt har däremot skett under de senaste 30 åren. Enligt statistik från Statens energimyndighet använder i dag ca 24 procent av byggnaderna el som uppvärmningskälla, 0,7 procent
gas, 15,5 procent olja, 14,4 procent förnybara energikällor och 46,7 procent fjärrvärme.
Totalt sett har sedan 1973 andelen fossila bränslen minskat med ungefär 70 procent. Fjärrvärmen har byggts ut och till stor del ersatt användningen av fossila bränslen, främst oljepannor. Fjärrvärmeproduktionen har också förändrats med en övergång från fossila bränslen till biobränslen men även till mer spillvärme och värmeåtervinning från avfall. Denna positiva trend är en följd både av den allmänna prisutvecklingen på olja och av de ekonomiska styrmedel som har använts inom energipolitiken, såsom koldioxidskatten.
Den totala uppvärmda ytan i bebyggelsen år 2002 var 662 miljoner kvadratmeter. Småhus stod för 255 miljoner kvadratmeter eller 39 procent av den totala uppvärmda ytan i bebyggelsen. I flerbostadshus uppgick den totala uppvärmda ytan till 167 miljoner kvadratmeter eller 25 procent. Lokaler och industrifastigheter hade en total uppvärmd yta på 153 miljoner kvadratmeter (23 procent) respektive 87 miljoner kvadratmeter (13 procent) (SCB, EN 16 SM 0304).
I propositionen Svenska miljömål – ett gemensamt uppdrag (prop. 2004/05:150) bedömde regeringen att det med lämpligt utformade stimulanser är möjligt att uppnå en väsentlig energieffektivisering och andra miljöförbättringar i både nyproduktion och den existerande bebyggelsen. Bedömningen styrks av ett flertal studier.
Utredningen om byggnaders energiprestanda konstaterade i sitt betänkande Energideklarering av byggnader – För effektivare energianvändning (SOU 2004:109) att det finns outnyttjade energibesparingspotentialer i bebyggelsen, men att bristfällig statistik gör att storleken på denna potential är svårbedömd. Vissa åtgärder uppges ge omedelbar lönsamhet utan omfattande investeringar medan andra uppges bli lönsamma först på längre sikt med en återbetalningstid på upp till åtta år. Utredningen anger energieffektiviseringspotentialen med hjälp av konventionell teknik och god drift till mellan 15 och 30 procent av energianvändningen beroende på byggnadstyp. Ytterligare besparingspotentialer på upp till 10 procent uppges kunna realiseras genom åtgärder som endast blir lönsamma i samband med renoveringar.
Vidare har ett antal statliga fastighetsägare (Statens fastighetsverk, Fortifikationsverket, Banverket, Luftfartsverket och Vägverket) i sitt regeringsuppdrag (M2003/599/Hs) om energianvändning redovisat stora effektiviseringspotentialer. Av redovisningen framgår att en väsentlig energibesparing kan uppnås genom relativt enkla åtgärder och flera av de identifierade åtgärderna uppges vara lönsamma på kort, respektive medellång sikt.
Enskilda exempel på genomförda besparingsfinansierade energitjänster, s.k. performance contracting, som kan vara ett viktigt hjälpmedel för att realisera delar av dessa effektiviseringspotentialer, tyder på att mellan 20 till 30 procent lägre årliga kostnader kan uppnås på kort sikt genom att realisera outnyttjade energieffektiviseringspotentialer i byggnaders driftskede. Det finns olika slags energitjänsteföretag som i dag agerar på den svenska marknaden; dels finns företag som är inriktade på att erbjuda besparingsfinansierade energitjänstelösningar till olika offentliga och privata aktörer, dels finns kommunala och privata energileverantörer som erbjuder energitjänster i form av att leverera en funktion till kund som
exempelvis färdig värme och ett gott inomhusklimat i stället för att endast sälja kilowattimmar, s.k. klimatavtal är exempel på sådana tjänster.
Chalmers tekniska högskola har i en underlagsrapport till Boverkets regeringsuppdrag Piska och Morot (Regeringskansliets dnr M2005/5069/Bo) beräknat potentialen för effektivisering av energi för uppvärmning till knappt 40 procent på 15 till 20 års sikt förutsatt att den teknisk-ekonomiska potentialen utnyttjas fullt ut, figur 1. Också potentialen för energieffektivisering av hushållsel och driftel beräknas uppgå till ca. 40 procent på 15 till 20 års sikt förutsatt att den teknisk-ekonomiska potentialen utnyttjas fullt ut, figur 2.
Regeringen anser att åtgärder för energieffektivisering måste väljas och utformas med omsorg där man beaktar kostnadseffektivitet och väljer de lösningar som mest främjar miljömålen och försörjningstryggheten i ett helhetsperspektiv. Därför bör åtgärder som minskar användningen av el och fossila bränslen prioriteras. Från resurseffektivitetssynpunkt är det
Figur 1. Långsiktiga möjligheter till effektivisering av energi för uppvärmning (källa Chalmers, rapport Åtgärder för ökad energieffektivisering i bebyggelsen).
Figur 2. Långsiktiga möjligheter för effektivisering av hushållsel och driftel i lokaler (källa: Chalmers, rapport Åtgärder för ökad energieffektivisering i bebyggelsen).
dock viktigt att en kraftfull energieffektivisering i byggnadsbeståndet genomförs oavsett uppvärmningsform. I stort sett all energiomvandling ger upphov till någon form av miljöbelastning eller andra olägenheter och även förnyelsebara bränslen är begränsade resurser som det kommer att råda konkurrens om i framtiden. På längre sikt bör därför all energianvändning vara så effektiv som är tekniskt möjligt och samhällsekonomiskt rimligt.
En ytterligare aspekt som bör beaktas är att en byggnads livslängd är mycket lång och större ombyggnader är mycket kostsamma och därmed sker med långa tidsintervall. Det är därför angeläget att redan från början bygga så energieffektivt som möjligt samt att effektiviseringsåtgärder vidtas när större ombyggnationer genomförs.
Vid bedömning av energieffektiviseringsåtgärder är det viktigt att väsentliga tekniska egenskapskrav på byggnadsverk tillgodoses, att en god inomhusmiljö erhålls och att kulturmiljövärden beaktas.
Byggnadsbeståndet
Statistiska centralbyrån uppger att det totala antalet hushåll i Sverige 2004 uppgick till 4 449 000 med en genomsnittlig storlek av två personer per hushåll. Antalet småhus inklusive antalet permanentbebodda fritidshus och småhus där byggnadsvärdet understiger 50 000 kronor uppgick till 1 773 000 medan det totala antalet flerbostadshus uppgick till 135 000. Antalet lägenheter i flerbostadshus uppgick till 2 365 747. Ägandet av flerbostadshus fördelar sig relativt jämt mellan bostadsrättsföreningar, privata fastighetsägare samt allmännyttan som äger ca en tredjedel var. Antalet lokaler uppgick till ca 84 000 fördelade på ca 55 000 fastigheter. De största ägarna av lokaler är kommuner och landsting som tillsammans äger ca 35 procent av den totala lokalarean och privata fastighetsägare (aktiebolag, fysiska personer och övriga ägare) som äger ca 59 procent. Drygt 6 procent ägs av staten. (SCB, Energistatistik för lokaler, EN 16 SM 0402, 2003).
Av det totala byggnadsbeståndet uppfördes 12,4 procent före 1919, 20,2 procent under perioden 1919–1945, 33,1 procent under perioden 1946–1970, 27,1 procent under perioden 1971–1990 och 7,2 procent efter 1990. Statistiska centralbyrån bedömer att det under 2003 påbörjades ca 23 100 bostäder genom nybyggnad.
6.2. Mål för energieffektivisering i bebyggelsen
Regeringens förslag: Den totala energianvändningen per uppvärmd areaenhet i bostäder och lokaler minskar. Minskningen bör vara 20 procent till år 2020 och 50 procent till år 2050 i förhållande till användningen 1995. Till år 2020 skall beroendet av fossila bränslen för energianvändningen i bebyggelsesektorn vara brutet, samtidigt som andelen förnybar energi ökar kontinuerligt.
Målet kommer att regelbundet följas upp och prövas mot bakgrund av dess konsekvenser för miljön, ekonomisk tillväxt, konkurrenskraft och kostnader för såväl den offentliga sektorn som enskilda.
Departementspromemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: De flesta remissinstanserna har tillstyrkt förslaget om att införa ett mål om energieffektivisering i bebyggelsen samt att viktningsfaktorer som tar hänsyn till energikällornas faktiska miljöeffekter används vid uppföljningen av målet. Statens fastighetsverk har menat att den verkliga energianvändningen och miljöeffekterna av denna bör följas upp separat. Svenska solenergiföreningen, Svenska Bioenergiföreningen, Svenska Värmepumpföreningen samt Chalmers har efterlyst en kvantifiering av formuleringen ”andelen energi från förnybara energikällor ökar kontinuerligt”. Konsumentverket har ansett att det vore önskvärt om takten för energieffektivisering kunde vara snabbare än vad målet indikerar samt att även hälsoaspekter ingår i uppföljningen av målet. Formas har uttryckt sitt stöd för att ett nytt långsiktigt mål för energieffektivisering i bebyggelsen anges. Målet bör dock tydliggöras och preciseras med avseende på bl.a. vilken form av energi och vilken typ av bebyggelse som avses. Företagarna har föreslagit att målet inte sätts i förhållande till användningen av energi år 1995 utan till användningen av energi från inte förnybara energikällor år 1995. Boverket har ansett att ett mål för energieffektivisering per uppvärmd yta riskerar att motverka energieffektiviseringsåtgärder i form av att se över areabehovet och har därför efterlyst även ett övergripande energimål för hur den totala energianvändningen skall hanteras. Energimyndigheten har avstyrkt förslaget om ett specifikt mål för minskad energianvändning i bostäder och lokaler och vill peka på vikten av att anlägga ett systemperspektiv i syfte att verka för en ökad resurseffektivitet på energiområdet. Svensk Energi har ansett att det är olämpligt att blanda ihop byggnaders energianvändning och energieffektivitet med tillförselsystemens utformning och har därför motsatt sig en användning av viktningsfaktorer.
Bakgrund: Delmål 7 om energianvändning m.m. i byggnader under miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö i Miljömålspropositionen (prop. 2004/05:150, bet. 2005/06:MJU3, rskr. 2005/06:38) anger att miljöbelastningen från energianvändningen i bostäder och lokaler minskar och är lägre år 2010 än år 1995. Detta skall bl.a. ske genom att den totala energianvändningen effektiviseras för att på sikt minska samt att andelen energi från förnybara energikällor ökar.
Flera utredningar har presenterat förslag till ett nationellt mål för energieffektivisering i bebyggelsen. Miljövårdsberedningen har i sin promemoria Strategi för energieffektiv bebyggelse (Regeringskansliets dnr M2005/4222/Bo) föreslagit ett nationellt mål för energieffektivisering i bebyggelsen med 1 procent per år eller 50 procent till år 2050. I betänkandet Hållbara Laster – konsumtion för en ljusare framtid (SOU 2004:119) föreslås en halvering av den totala energianvändningen i bostäder till 2030.
På EU-nivå föreslås inom ramen för förslaget till Europaparlamentet och rådets direktiv om effektiv slutanvändning av energi och energitjänster (KOM/2003/0739 slutlig, COD 2003/0300) ett bindande mål för varje medlemsstat om 9 procent energieffektivisering på nio år för slutanvändning av energi (med undantag för energiintensiv industri). För den offentliga sektorn ska enligt förslaget varje medlemsstat tillse att sektorn tar en ledande roll men kvantifierade mål för sektorn anges inte. Försla-
get till direktiv avser den totala energianvändningen med undantag för industrisektorn och är inte specifikt kopplat till bebyggelsen.
ByggaBo-dialogen har antagit ett mål att användningen av köpt energi i bebyggelsesektorn minskar med minst 30 procent till år 2025 jämfört med år 2000. Kretsloppsrådet har som målsättning att den genomsnittliga användningen av köpt energi per kvadratmeter i bostäder och lokaler år 2010 är 10 procent lägre än år 2000.
Skälen för regeringens förslag
Ett sektorsspecifikt mål för energieffektivisering i bostäder och lokaler behövs för ett mer effektivt, fokuserat och bättre koordinerat arbete med energieffektivisering i bebyggelsen. Industrins lokaler föreslås exkluderas från den föreslagna målformuleringen. Det föreslagna målet är ett led i arbetet med att till 2020 bryta Sveriges beroende av fossila bränslen för transporter och uppvärmning. Föreslagen målformulering ligger i linje med vad flera utredningar har presenterat samt sektorns egna mål.
Uppföljning av målet
Uppföljningen av målet bör enligt regeringens bedömning utgå från mängden levererad energi. Därmed inkluderas hushållsel, verksamhetsel och driftel i uppföljningen av målet.
Den slutliga miljöeffekten av en effektiviserad slutanvändning av energi är olika för olika energibärare och primärenergikällor. Den verkliga miljöeffekten i ett helhetsperspektiv kan inte beskrivas med ett förenklat mått som t.ex. antalet kilowattimmar som passerar genom byggnaden. Skillnaden exempelvis i utsläpp av klimatpåverkande ämnen är betydande mellan el, fossila bränslen, biobränslen och spillvärme eller lokal solvärme.
Mot denna bakgrund anser regeringen att viktningsfaktorer för de olika formerna av energi som har inbesparats skall användas vid uppföljningen av målet. Dessa viktningsfaktorer skall på ett relevant sätt beakta olika energibärares omvandlingförluster för energin i hela kedjan från energiomvandling till slutlig användning liksom deras miljöprestanda. De bör också harmoniseras med utformningen av viktningsfaktorerna i energitjänstdirektivet. Det kommer att ingå i uppdraget för den utredning som skall tillsättas inför genomförandet av EG:s direktiv om energitjänster i Sverige att ta fram en modell för uppföljning av målet samt komma med förslag till viktningsfaktorer som tar hänsyn till olika energiformers omvandlingsförluster och miljöprestanda ur ett livscykelperspektiv.
6.3. Pågående insatser inom Sverige och EU
6.3.1. Pågående åtgärder på nationell nivå
Verksamheten inom området politik för ett uthålligt energisystem har som övergripande mål att energin skall användas så effektivt som möjligt med hänsyn tagen till alla resurstillgångar. Stränga krav skall ställas på säkerhet och omsorg om hälsa och miljö vid omvandling och utveckling av all energiteknik.
Insatser av betydelse för energieffektivisering i bebyggelsen och energismart byggande görs såväl inom 2002 års energipolitiska program som inom programmet kring forskning, utveckling och demonstration på energiområdet.
Åtgärder för energieffektivisering inom 2002 års energipolitiska program En viktig del av 2002 års energipolitiska beslut (prop. 2001/02:143, bet. 2001/02:NU17, rskr. 2001/02:317) utgörs av insatser för informationsspridning genom bl.a. kunskapssammanställningar, utveckling och spridning av verktyg och metoder för utbildning samt för provning, märkning och certifiering av energikrävande utrustning. Vidare ingår i programmet resurser till kommunal energirådgivning och stöd till regionala energikontor. Slutligen ingår insatser för teknikupphandling och marknadsintroduktion av energieffektiv teknik.
Samtliga dessa insatser har till syfte att främja energieffektivisering inom olika sektorer. Under budgetåret 2005 avsattes totalt 211 miljoner kronor för detta ändamål. I vilken utsträckning dessa medel berör bygg- och fastighetssektorn varierar. Elva miljoner kronor avser insatser för provning, märkning och certifiering av energikrävande utrustning. Detta berör bygg- och fastighetssektorn i samband med fastighetsägares och boendes inköp av energikrävande utrustning. Resultatet från den verksamhet som bedrivits skall spridas till hushåll och leverantörer och kan då stimulera till inköp som minimerar energianvändningen. I verksamheten ingår också att utveckla metoder i syfte att underlätta för konsumenter att installera tekniskt komplicerad energieffektiv utrustning. Nittio miljoner kronor avser kommunal energirådgivning och tjugonio miljoner kronor avser information och utbildning.
Av Statens energimyndighets årsrapport för 2004 framgår att de tre största målgrupperna för rådgivningen har varit hushåll, bostadsrättsföreningar eller villaföreningar samt små- och medelstora företag. Då energianvändningen i den egna bostaden är den energianvändning i samhället som samtliga hushåll i Sverige har mest rådighet över kan man konstatera att energirådgivningen av allt att döma är relevant för bostadssektorn. Det framgår av årsrapporten när det gäller insatserna för information och utbildning att det mest eftersökta och nedladdade dokumentet på myndighetens hemsida är publikationen ”Värme i villan” (över 100 000 nedladdningar). Även materialet ”Nya fönster” väckte stort intresse (drygt 11 000 nedladdningar).
Sammanlagt har 85 miljoner anvisats till marknadsintroduktion av ny och befintlig energieffektiv teknik. Av Energimyndighetens årsrapport för 2004 framgår att sex av totalt elva demonstrationsprojekt som fick stöd av myndigheten har en tydlig koppling till bostäder och lokaler. Där ingår bland annat programkrav för upphandling av ventilationssystem till skolor och utveckling och utprovning av internetbaserade system för individuell debitering av värme i flerbostadshus. Av de teknikupphandlingar som påbörjades åren 2002, 2003 och 2004 avsåg sammanlagt sex av totalt tio påbörjade upphandlingar temaområdet bebyggelse. Verksamheten avser bland annat behovsstyrd ventilation i flerbostadshus, storköksdiskmaskiner, styr- och övervakningssystem för fastigheter och integrerade system för solavskärmning och dagsljusinlänkning.
Forskning, utveckling och demonstration på energiområdet
Insatserna kring forskning, utveckling och demonstration på energiområdet analyseras, prioriteras och redovisas av Statens energimyndighet inom fem olika temaområden. Ett av dessa temaområden är bebyggelsen.
Energimyndighetens mål med insatserna inom temaområdet är bl.a. att den specifika energianvändningen för uppvärmning, varmvatten och driftel skall effektiviseras med 50 procent under en period på 40–50 år. Insatserna riktas mot en rad olika teknikområden såsom småskalig förbränning av biobränslen, fjärrvärme och fjärrkyla, värmepumpar, solvärme och klimatskal. Insatser görs även kring komponenter och hjälpsystem, vilket t.ex. innefattar system för ventilation och inomhusklimat, belysning, vitvaror, hemelektronik och kontorsutrustning. Målet är att öka energieffektiviteten för produkter och system.
Arbete för förbättrad energistatistik
En viktig förutsättning för uppföljning av effekten av olika styrmedel och åtgärder är tillgången till så god statistik som möjligt om det område som åtgärderna avser.
När det gäller bebyggelsen så utförs i enlighet med uttalanden i 2002 års energipolitiska beslut (prop. 2001/02:143, bet. 2001/02:NU17, rskr. 2001/02:317) ett uppdrag vid Energimyndigheten där statistik- och kunskapsunderlaget avseende bebyggelsens energianvändning förbättras. Energimyndigheten undersöker även förutsättningarna för att utnyttja och samordna befintliga register för att fortlöpande inhämta information om bebyggelsens energianvändning samt behovet och en eventuell utformning av en databas för sådan information. Behoven med anledning av genomförandet av EG-direktivet om byggnaders energiprestanda (2002/91/EG) beaktas också i detta sammanhang. Uppdraget delredovisades den 24 november 2003. Energimyndigheten disponerade ca 10 miljoner kronor per år under 2004 och 2005 för uppdraget att förbättra statistik- och kunskapsunderlaget avseende bebyggelsens energianvändning. För 2006 har ytterligare 14 miljoner kronor avsatts.
Fastighetsskatt
Taxeringsvärdet skall utgöra 75 procent av fastighetens marknadsvärde. Marknadsvärdet på en viss fastighet beror bl.a. på läge och standard. Miljöinvesteringar ger många gånger högre marknadsvärden vilket på sikt slår igenom på taxeringsvärdena och därmed på fastighetsskatten. Variationerna mellan olika delar av landet är dock betydande. En miljöinvestering i en fastighet belägen på landsbygden ger vanligtvis en betydligt mindre effekt på marknadsvärdet än för en fastighet som är belägen i en storstadsregion. Detta betyder att det inte finns något entydigt samband mellan en miljöinvesterings storlek och dess betydelse för taxeringsvärdet och fastighetsskatteuttaget. En fastighetsskattekompensation för energieffektivisering kan riskeras att kapitaliseras i marknadsvärdet vilket i längden kan medföra ett högre fastighetsskatteuttag. I en bilaga till Egendomsskattekommitténs huvudbetänkande Reformerade egendomsskatter (SOU 2004:36) har ByggaBo-dialogen föreslagit skattelättnader för miljöförbättrande investeringar i byggnader, som anses angelägna för samhället med hänsyn till fastställda miljökvalitetsmål. Rätten till en sådan skatte-
lättnad föreslås kopplas till miljöklassning av byggnader. Regeringen avser att analysera förslaget i den arbetsgrupp som har tillsatts i Regeringskansliet. Gruppen skall sedan presentera förslag som innebär att fastighetsskattens utformning inte motverkar – alternativt stimulerar – energieffektiva lösningar i bebyggelsen, samtidigt som principen om att taxeringsvärdet baseras på marknadsvärdet inte rubbas.
Vita certifikat
Vita certifikat är benämningen på ett marknadsbaserat styrmedel för energieffektivisering. Det har omnämnts som ett eventuellt framtida instrument av Europeiska kommissionen i förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om effektiv slutanvändning av energi och energitjänster (KOM/2003/0739 slutlig, COD 2003/0300) liksom i grönboken om effektivare energiutnyttjande eller hur man kan göra mer med mindre (KOM [2005] 265 slutlig). Systemet har vissa likheter med det befintliga systemet för handel med utsläppsrätter och kan beskrivas som att energileverantörer skall minska sin energianvändning genom att verka för att energieffektiviseringsåtgärder motsvarande besparingskravet genomförs hos slutanvändaren. Om de inte själva kan genomföra åtgärder som är billigare än certifikaten, kan de köpa certifikat av bolag som har vidtagit mer åtgärder än vad som ålagts dem. Systemet kan även utformas utan att handel är nödvändig. Så har de länder inom Europa som prövar vita certifikat utformat sina system.
Rätt utformat bedöms systemet kunna främja etableringen av energitjänsteföretag som viktiga aktörer i arbetet med energieffektivisering i bostäder och lokaler. Energitjänsteföretag har som affärsidé att tjäna pengar på att hjälpa t.ex. fastighetsägare att genomföra energieffektiviseringar för att dela på vinsten i form av lägre energikostnader. Flera energibolag erbjuder i dag konsultativa tjänster såsom energibesiktningar och genomförande av energieffektiviseringsåtgärder, men fler och fler erbjuder även drift- och underhållsavtal för kundens tekniska installationer. Som exempel kan nämnas s.k. klimatavtal där kunden garanteras en viss inomhustemperatur. I denna leverans ingår drift och underhåll av värme-, ventilations-, kyl-, el- och VA-anordningar samt nödvändig energi för att upprätthålla överenskommet inomhusklimat.
Principen för certifikaten är densamma som för bidrag men med den skillnaden att finansieringen av bidraget betalas av en utsedd grupp, till en grupp som utsetts att fördela bidraget samt att marknaden bestämmer bidragets storlek (priset på certifikatet). Certifikatsystemet har således fördelen att det finansieras utanför statsbudgeten. Kostnaden för involverade parter behöver dock utredas närmare då exempelvis transaktionskostnaderna ännu är okända. Förutsättningarna för ett system i Sverige utreds för närvarande inom Energimyndigheten. En rapport förväntas redovisas under hösten 2006.
Månadsvis avläsning av el
Ett obligatoriskt krav på månadsvis mätning, avläsning och rapportering för samtliga kunder träder i kraft den 1 juli 2009. Genom en tätare mätaravläsning får kunden en bättre avstämning och en mer direkt koppling mellan förbrukning och fakturering. Regeringen bedömer att månadsvis
avläsning ger bättre förutsättningar för en debitering efter faktisk förbrukning. I dag debiteras de flesta kunder efter en beräknad förbrukning och avstämning sker en gång per år då mätaren läses av. Den preliminära förbrukningen bygger på tidigare års förbrukning. Om en elkund ändrat sitt förbrukningsmönster i någon riktning innebär det att den preliminära förbrukningen kan avvika avsevärt från den verkliga förbrukningen, speciellt för kunder med hög elförbrukning, vilket riskerar att få en negativ påverkan på hushållens benägenhet till beteendeförändringar. Genom månadsvis avläsning får kunderna förbättrad information om elförbrukningen vilket i sin tur skapar förutsättningar för en förändrad energianvändning då sambandet mellan minskad elanvändning och minskade kostnader tydliggörs.
Skattereduktion för vissa miljöförbättrande installationer i småhus Den 1 januari 2004 trädde lagen (2003:1204) om skattereduktion för vissa miljöförbättrande installationer i småhus i kraft. Tanken bakom lagstiftningen är att stimulera till vissa miljöförbättrande åtgärder i permanenthus. Den exakta avgränsningen av vilka installationer som skulle omfattas skulle ske med beaktande av miljönytta och energieffektivisering samt att kapa effekttoppar.
Den nu gällande lagen ger en permanentboende fastighetsägare möjlighet att antingen erhålla skattereduktion för installationer av biobränsleeldade uppvärmningssystem i ett nyproducerat småhus eller för installationer av energieffektiva fönster i ett befintligt småhus. Med energieffektiva fönster avses fönster där genomgångskoefficienten (U-värdet) inte överstiger 1,2.
Skattereduktion medges med 30 procent av utgifterna för material och när det gäller energieffektiva fönster även för utgifterna för arbete. Skattereduktionen är beloppsmässigt begränsad och kan inte medges med mer än 10 000 kronor för utgifterna för energieffektiva fönster och med 15 000 kronor för biobränsleeldade uppvärmningssystem. Lagen är tidsbegränsad och gäller arbeten som utförs under tiden 1 januari 2004–31 december 2006.
Investeringsstöd för energibesparande åtgärder och konvertering till förnybar energi i lokaler med offentlig verksamhet Ett särskilt investeringsstöd för energibesparande åtgärder och konvertering till förnybar energi i offentliga lokaler har införts för perioden 15 maj 2005 till den 31 december 2006. För installation av solcellsystem gäller stödet t.o.m. den 31 december 2007. Åtgärderna skall även bidra till att öka investeringarna inom bygg- och fastighetssektorn och därmed stimulera till en ökad sysselsättning. Stödsystemet innebär att ägare till lokaler där det bedrivs offentlig verksamhet under vissa förutsättningar medges en investeringsstimulans om investeringar sker i energieffektivisering eller konvertering till förnybara energikällor. Stödet uppgår till 30 procent av de totala kostnaderna för sådana åtgärder upp till 10 miljoner kronor per byggnad. För installation av solcellsystem uppgår stödet till 70 procent av den totala kostnaden för en sådan åtgärd upp till 5 miljoner kronor per byggnad. Det totala skattebortfallet beräknas till 2 miljarder kronor. Den
förhöjda stimulansen för installation av solceller beräknas svara för 100 miljoner kronor av detta belopp.
Klimatinvesteringsprogram
Regeringen och riksdagen har anslagit sammanlagt 1 040 miljoner kronor för stöd till ett klimatinvesteringsprogram (Klimp) under åren 2002– 2006. Riksdagen har i samband med budgetpropositionen för 2006 beslutat om en förstärkning och förlängning av programmet med 200 miljoner kronor 2006 och 320 miljoner kronor per år 2007 och 2008. I de två första bidragsomgångarna har hittills 810 miljoner kronor fördelats till 47 program med sammanlagt 389 åtgärder inom framförallt transport- och energisektorerna. Dessa förväntas bidra till att minska energianvändningen med 570 gigawattimmar. Hittills har ca 128 miljoner kronor beviljats i bidrag till energianvändning i bostäder och lokaler. Exempel på åtgärder som har beviljats bidrag är tilläggsisolering, effektivare belysning samt effektivare styr- och reglersystem.
Investeringsstöd för konvertering från direktverkande elvärme I samband med budgetpropositionen för 2006 beslutade riksdagen om ett stöd till ägare av småhus, flerbostadshus samt bostadsanknutna lokaler i syfte att stimulera konvertering från direktverkande elvärme, helt eller delvis, till fjärrvärme eller individuell uppvärmning från biobränslen, berg-, sjö, eller jordvärmepump eller solvärme. Den stödberättigade åtgärden skall ha påbörjats och ha slutförts under perioden den 1 januari 2006–den 31 december 2010. Stödet tillgodoförs byggnadsägaren genom kreditering på sådant skattekonto som har upprättats för denne enligt 3 kap. 5 § skattebetalningslagen (1997:483). Stöd ges med upp till 30 procent av konverteringskostnaderna, dock högst 30 000 kronor per bostadslägenhet. Sammantaget uppgår stödet till en ram om 1,5 miljarder kronor för femårsperioden.
Stöd för konvertering av oljeuppvärmningssystem i bostadshus Ett särskilt stöd för konvertering av oljeuppvärmningssystem i bostadshus har införts från och med den 1 januari 2006. Stödet avser konvertering från oljeuppvärmningssystem till fjärrvärme eller individuell uppvärmning med biobränsle, berg-, sjö- eller jordvärmepump eller solvärme. Den stödberättigade åtgärden skall ha påbörjats och slutförts under perioden den 1 januari 2006–31 december 2010 och beviljas i mån av tillgång på medel. Stöd ges med upp till 30 procent av kostnaderna dock högst 14 000 kronor. Stödet tillgodoförs byggnadens ägare genom kreditering på skattekonto. För stödet har sammanlagt 450 miljoner kronor avsatts under femårsperioden.
6.3.2. Pågående aktiviteter inom EU
Inom EU bedrivs för närvarande ett intensivt arbete med att utveckla och förhandla fram ny lagstiftning med bäring på energieffektivisering och främjandet av förnybar energi, bl.a. som ett led i EU:s strävanden att uppfylla åtagandena inom Kyotoprotokollet. Det är viktigt för Sverige att
driva på denna utveckling och bidra till att utformningen av sådan ny lagstiftning ger kostnadseffektiva bidrag till arbetet med energieffektivisering och förnybar energi. Även om pågående aktiviteter inom EU inte riktar sig specifikt till energieffektivisering i byggnader är det viktigt att bevaka dessa i det fortsatta arbetet med att genomföra det nationella programmet för energieffektivisering och energismart byggande samt att identifiera möjliga synergieffekter.
Direktiv om ekodesign av energianvändande produkter Kommissionen presenterade i augusti 2003 ett förslag till direktiv om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign av energianvändande produkter. Direktivet antogs under 2005, Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/32/EG av den 6 juli 2005 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energianvändande produkter och om ändring av rådets direktiv 92/42/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 96/57/EG och 2000/55/EG (EUT L 191, 22.7.2005, s. 29, Celex 32005L0032). Direktivets syfte är att garantera fri rörlighet för energianvändande produkter inom den inre marknaden genom att möjliggöra fastställande av gemensamma krav för att förbättra produkternas energieffektivitet och miljöpåverkan under hela livscykeln och integrera detta i produktdesignen.
Direktivet avser energianvändande produkter med en försäljnings- och handelsvolym inom gemenskapen på mer än 200 000 enheter per år, som har en betydande miljöpåverkan inom gemenskapen och som har en betydande potential för förbättring gällande miljöpåverkan. I utarbetandet av utkast till krav och genomförandeåtgärder skall också tas hänsyn till gemenskapens prioriteringar på miljöområdet, t.ex. de som fastställs i Europaparlamentets och rådets beslut 1600/2002/EG av den 22 juli 2002 om fastställande av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram (EUT L 242, 10.9.2002, s. 1, Celex 32002D1600) eller i Europeiska programmet mot klimatförändringar (ECCP) samt relevant gemenskapslagstiftning och självreglering inom industrin. Det svenska genomförandet av direktiv 2005/32/EG bereds för närvarande i Regeringskansliet.
Direktiv om effektiv slutanvändning av energi och energitjänster Kommissionen lade i december 2003 fram ett förslag till direktiv om effektiv slutanvändning av energi och om energitjänster (kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådets direktiv om effektiv slutanvändning av energi och energitjänster, KOM/2003/0739 slutlig, COD 2003/0300). Syftet med förslaget är att uppnå en mer kostnadseffektiv och rationell slutanvändning av energi i allmänhet samt undanröja hinder på marknaden för energitjänster. Direktivförslaget innehåller bl.a. ett icke bindande mål för varje medlemsstat om 9 procents energieffektivisering på nio år för slutanvändning av energi, med undantag för energiintensiv industri. För den offentliga sektorn medför förslaget att varje medlemsstat skall se till att sektorn tar en ledande roll avseende energieffektivisering, genom bl.a. upphandling av energitjänster. Direktivförslaget omfattar alla energislag, dvs. el, värme och drivmedel. Effektiviseringen skall bl.a. ske med hjälp av energitjänster, energieffektiviseringsprogram och andra energieffektiviseringsåtgärder.
Grönbok om energieffektivisering
Kommissionen presenterade den 22 juni 2005 en grönbok om energieffektivisering inom olika sektorer (Grönbok om effektivare energiutnyttjande eller hur man kan göra mer med mindre, KOM [2005] 265 slutlig). Grönboken innehåller en redovisning av behovet av ytterligare åtgärder för energieffektivisering, hinder för att öka energieffektiviteten, möjliga ytterligare energieffektiviseringsåtgärder, potentialen för åtgärder för ökad energieffektivitet liksom riktlinjer om ett europeiskt initiativ för energieffektivisering. Under hösten 2005 har grönboken behandlats i rådsarbetsgruppen för energifrågor.
6.4. Förslag till nya insatser
6.4.1. Staten som ett föredöme och brygga till brett genomförande av energieffektiviseringsåtgärder
Regeringens bedömning: Statliga myndigheter och fastighetsbolag bör inom ramen för kravet på affärsmässighet vara ledande i omställningen till en ekologiskt och ekonomiskt uthållig förvaltning och verka för en ökad energieffektivisering inom sitt fastighetsbestånd.
Samverkansforum för statliga byggherrar bör verka för ett ökat erfarenhetsutbyte bland sina medlemmar inom ramen för detta arbete och årligen följa upp och återrapportera till regeringen om uppnådda resultat.
Departementspromemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser har uttryckt sitt stöd för att staten bör agera föredöme i arbetet med energieffektivisering och omställningen till ett hållbart samhälle. Energirådgivarna och Svenska solenergiföreningen har anfört att målet om staten som föredöme bör formuleras skarpare. Solenergiföreningen har föreslagit bl.a. ett skarpare effektiviseringsmål för statliga byggnader och har efterlyst ett krav på att uppvärmning i statliga byggnader sker med förnybar energi via fjärr- eller närvärme eller enskild värmeförsörjning som är baserad på förnybar energi.
Bakgrund: Statliga bolag och myndigheter äger en byggnadsarea på uppskattningsvis 14,5 miljoner kvadratmeter vilket motsvarar ca två procent av den totala byggnadsarean i Sverige.
Regeringen uppdrog den 27 februari 2003 åt ett antal statliga fastighetsförvaltare att redovisa förutsättningarna för en effektivare energianvändning samt bedöma möjligheterna att minska användningen av fossila bränslen (dnr M2003/599/Hs). I juni 2004 redovisade Statens fastighetsverk, Fortifikationsverket, Banverket, Luftfartsverket och Vägverket var sin rapport om energianvändningen samt möjliga effektiviseringspotentialer i sitt byggnadsbestånd.
Förutsättningarna för respektive fastighetsförvaltare skiljer sig åt och besparingspotentialen uppskattades till mellan 10 och 50 procent. Besparingen uppgavs kunna uppnås med befintlig teknik. Betydande bespa-
ringar skulle kunna uppnås redan på kort sikt med en avskrivningstid på mindre än tre år. Andra åtgärder skulle bli lönsamma på längre sikt med en avskrivningstid på uppskattningsvis fyra till sex år. Fastighetsverket har t.ex. bedömt att de sammanlagda driftkostnadsbesparingarna skulle uppgå till 41 miljoner kronor per år om bara de kortsiktigt lönsamma åtgärderna genomfördes i hela verkets byggnadsbestånd. För att genomföra dessa åtgärder krävdes enligt Fastighetsverkets uppskattningar en investering i storleksordningen 123 miljoner kronor.
År 2001 bildades Samverkansforum för statliga byggherrar genom ett eget initiativ till följd av att Banverket, Fastighetsverket, Fortifikationsverket, Luftfartsverket och Vägverket fick regeringens uppdrag att ta initiativ till ett kvalitetsråd med företrädare för alla aktörer inom bygg- och fastighetssektorn – det som nu benämns BQR. Syftet med Samverkansforum är att samarbeta i frågor avseende byggherrerollen och att höja kompetensen i detta avseende. Samverkansforum skall vidare bidra till att statligt byggande och förvaltning utvecklas till ett föredöme såväl inom Sverige som i ett internationellt perspektiv.
Samverkansforum består i dag av tretton medlemmar: Banverket, Fastighetsverket, Fortifikationsverket, Luftfartsverket, Naturvårdsverket, Riksantikvarieämbetet, Sjöfartsverket, Riksdagsförvaltningen, Svenska Kraftnät och Vägverket. De statligt ägda bolagen Jernhusen AB, Specialfastigheter Sverige AB och Vasallen AB har på eget initiativ valt att ansluta sig till Samverkansforum. Dessa representerar tillsammans fastigheter med en byggnadsarea på närmare tio miljoner kvadratmeter.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser att staten bör agera som ett föredöme i omställningen till ett energieffektivt samhälle. Statliga myndigheters regleringsbrev och de statliga fastighetsförvaltande bolagens bolagsordningar bör kompletteras med en skrivning om att de statliga fastighetsägarna inom ramen för kravet på affärsmässighet skall vara ledande i omställningen till en ekologiskt och ekonomiskt uthållig förvaltning och verka för en ökad energieffektivisering inom sitt fastighetsbestånd.
Enligt regeringens uppfattning bör detta inbegripa att de statliga aktörerna intar en ledande roll för energieffektivisering i bebyggelsen och verkar för en minskad energianvändning i sitt lokalbestånd samt att uppvärmningen i deras lokalbestånd är baserad på förnybara bränsleslag, då det är ekonomiskt försvarbart.
Samverkansforum för statliga byggherrar bör i sitt arbete verka för ett ökat erfarenhetsutbyte bland sina medlemmar och årligen följa upp och återrapportera till regeringen om uppnådda resultat. Det vore önskvärt att även Akademiska hus och Vasakronan ingår i detta forum. Alla myndigheter under Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet har i regleringsbrevet för 2006 uppmanats att verka för en ökad energieffektivisering i sina lokaler och vid upphandling av energirelaterad utrustning ställa krav på energieffektivitet. Regeringen har också gett tydliga direktiv till samtliga länsstyrelser att fokusera på energieffektivisering. I regleringsbrevet uppmanas länsstyrelserna att verka för en god hushållning med energi i bebyggelsen och en ökad andel förnybar energi. Länsstyrelserna skall även verka för en minskad användning av el och olja för uppvärmning av bostäder och lokaler. Vidare skall cirka 100 nya tjänster skapas i syfte att
förstärka tillsynsverksamhet och ärendehandläggning bl.a. inom området miljö och energiomställning.
Regeringen avser att i vårpropositionen återkomma till frågan om medel avseende ByggaBo-dialogen.
6.4.2. Mål för upphandling av energirelaterad utrustning
Regeringens bedömning: Vid all statlig upphandling av energirelaterad utrustning bör det alternativ väljas som ur energisynpunkt är mest fördelaktigt med hänsyn tagen till merkostnaden för inköpet och den minskade energianvändningen under produktens livslängd.
Energimyndigheten, i samverkan med Ekonomistyrningsverket, Miljöstyrningsrådet och Samverkansforum för statliga byggherrar bör få i uppdrag att samordna arbetet med att uppnå målet och att svara för uppföljningen och rapporteringen av det.
Departementspromemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Naturvårdsverket har efterlyst förslag till mer konkreta mål som rör energieffektivisering av uppvärmning i tillägg till målet för upphandling av utrustning. Energirådgivarna har välkomnat principen om livscykelkostnad (LCC) vid statlig upphandling men efterlyst ett kvantitativt mål om att upphandla från den ”bästa kvartilen”. Konsumentverket har anfört att även miljö- och hälsoaspekter bör styra upphandlingen då negativa effekter kan uppstå i samband med energieffektiviseringar. Också Boverket har efterlyst att effekter på inomhusmiljön, kulturmiljön m.m. beaktas i detta sammanhang. Fastighetsägarna har ställt sig positiva till förslaget men påpekat att den ekonomiska livslängden oftast är avsevärt kortare än den tekniska. Företagarna har anfört att upphandlingsreglerna inte får försvåra för småföretag att lämna in anbud och på så sätt minska konkurrensen vid offentliga upphandlingar. Kommerskollegium har tillstyrkt förslaget och anfört att EU:s nya upphandlingsdirektiv uttryckligen tillåter upphandlande myndigheter att ta miljöhänsyn vid sina upphandlingar. Statskontoret har anfört att krav på energieffektivitet i samband med upphandling riskerar att komma i konflikt med lagen om offentlig upphandling.
Bakgrund: Upphandling inom den offentliga sektorn omsätter ca 400 miljarder kronor per år. Bl.a. Miljövårdsberedningen (promemoria 2004:2) har lyft fram att det därmed finns en stor, dock fortfarande till stor del outnyttjad potential, att inom ramen för offentlig upphandling påskynda omställningen till ett hållbart samhälle genom att bidra till energieffektivisering i den offentliga sektorn samt främja utvecklingen av energieffektiva tekniska lösningar. Genom att det offentliga driver en sådan utveckling ökar, enligt Miljövårdsberedningen, förutsättningarna för privata aktörer att fokusera mer på utveckling av energieffektiv teknik eftersom de ofta är underleverantörer till offentliga beställare.
I betänkandet Bilen biffen bostaden Hållbara laster – smartare konsumtion (SOU 2005:51) föreslås att stat, kommun och landsting – utifrån sammanvägda hållbarhetsaspekter – upphandlar i ”bästa kvartil” (fjärdedel) av produktsortimentet. Bästa kvartilmodellen innebär i korthet att
man – baserat på en översikt av marknadens utbud av produkter – beskriver produkternas miljöprestanda och delar in dem i 25-procentskluster. De produkter som har de bästa miljöegenskaperna identifieras i den övre kvartilen (75–100 procent) som underlag till rekommendationer för kommuner m.fl. att välja dessa vid offentlig upphandling.
Offentlig upphandling i Sverige regleras i lagen (1992:1528) om offentlig upphandling. Under 2004 antogs två nya EG-direktiv inom detta område, dels Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (EUT L 134, 30.4.2004, s. 1, Celex 32004L0017), dels Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L 134, 30.4.2004, s. 114, Celex 32004L0018). Direktiven ger möjlighet men inte skyldighet att ställa miljökrav vid upphandling. I enlighet med EG-direktiven kan miljökrav ställas inom upphandlingens olika faser: kvalificeringskrav, utvärderingskriterier och särskilda kontraktsvillkor under verkställandefasen. Upphandlingen skall göras på ett transparent sätt och kraven skall vara proportionerliga och överensstämma med övriga grundläggande EGrättsliga principer.
Skälen för regeringens bedömning: Staten bör gå före och ha funktionen av en brygga mellan front och bred implementering av ny teknik. Regeringen anser att vid all statlig upphandling av energirelaterad utrustning skall det alternativ väljas som är mest fördelaktigt med hänsyn till merkostnaden för inköpet och den minskade energianvändningen under produktens livslängd. Hänsyn behöver tas till ett systemperspektiv då en enskild produkt som är mest energieffektiv i ett system inte nödvändigtvis är den mest energieffektiva lösningen i ett annat system. Självfallet måste de tekniska egenskapskrav som ställs på byggnader och anläggningar beaktas, t.ex. avseende god inomhusmiljö. Vid formulering av upphandlingskraven bör också beaktas att en god konkurrens uppnås, med låga inträdeshinder för nya aktörer och med hänsyn till de mindre företagens villkor och intressen.
Vidare anser regeringen att statliga och kommunala aktörer i samband med hyra av lokaler bör efterfråga lokaler med ett lågt energibehov samt värmesystem som är baserade på förnybara bränslen och att det skulle vara värdefullt om även allmännyttiga bostadsföretag använder sådana urvalsparametrar i sin fastighetsförvaltning. Vid större ombyggnader bör möjligheten till besparingsfinansierade energitjänster, s.k. performance contracting, undersökas då dessa kan vara en möjlighet för ett brett genomförande och realiserande av energieffektiviseringsåtgärder i den offentliga sektorn.
Utredningen Bilen, biffen och bostaden har föreslagit att offentlig upphandling skall ske inom den bästa kvartilen ur miljö- och energisynpunkt. Regeringen avser att gå vidare med detta förslag avseende statlig upphandling och låta en utredning föreslå lämpliga verktyg och teknisk utformning av en sådan regel, inom de ramar som sätts av EU:s regler för offentlig upphandling, med sikte på genomförande senast 2008.
Enligt uppgifter i en rapport från Naturvårdsverket (Regeringskansliets dnr M2005/6241/Hm) skulle man kunna uppnå en besparing på 128 miljoner kronor per år till följd av lägre energikostnader samtidigt som kol-
dioxidutsläppen skulle minska med 30 000 ton per år, om 50 procent av samtliga glödlampor i den offentliga sektorn skulle bytas ut mot lågenergilampor. Dessa uppgifter tyder på att det finns en stor potential för energieffektiviseringar om liknande krav ställs på alla energirelaterade produkter. Detta skulle också ge arbetet med energieffektivisering i bebyggelsen ett än bredare genomslag eftersom marknaden för energieffektiva lösningar utökas.
Ett verktyg för upphandling av energieffektiv utrustning har tagits fram av Delegationen för ekologisk upphandling. Verktyget förvaltas i dag av Miljöstyrningsrådet. Ett annat verktyg som säkerställer ett systematiskt arbete för effektiv energianvändning i de berörda organisationerna är ett s.k. energiledningssystem för vilket det sedan 2004 finns en svensk standard. Regeringen anser att ett energiledningssystem skulle kunna komplettera upphandlingsverktyget då det bidrar till att de anställda blir informerade om sitt ansvar för energianvändningen i organisationen, vilket i sin tur kan leda till en effektivare drift och förvaltning.
Hos Statens energimyndighet bedrivs inom ramen för 2002 års energipolitiska program ett arbete med att utveckla metoder och verktyg för krav på energieffektivitet vid energirelaterad upphandling. Myndigheten har därför enligt regeringens uppfattning en central roll i genomförandet av målet. Också Ekonomistyrningsverket har en viktig roll i detta sammanhang. Rådet för inköpsfrågor, som sedan den 1 januari 2006 sorterar under Ekonomistyrningsverket, består av representanter från både avropande myndigheter och ramavtalsansvariga myndigheter. Till sitt förfogande har Ekonomistyrningsverket en arbetsgrupp med representanter för de ramavtalsansvariga myndigheterna. Med stöd av gruppen arbetar Ekonomistyrningsverket med den operativa samordningen mellan de ramavtalsansvariga myndigheterna, initierar nya ramavtalsområden och vidtar åtgärder för att förhindra överlappningar i ramavtalen. Ekonomistyrningsverket arbetar också med att skapa samsyn kring tillämpning och utformning av gemensamma ramavtal för staten och med att skapa ett enhetligt agerande från statens sida.
Regeringen avser att ge Energimyndigheten, i samverkan med Ekonomistyrningsverket, Miljöstyrningsrådet och Samverkansforum för statliga byggherrar, i uppdrag att samordna arbetet med att uppnå målet och att ansvara för uppföljning och rapportering av det till regeringen. I uppföljningen skall ingå överväganden om lämpliga metoder för upphandlingen. Finansiering skall ske inom befintliga anslagsramar.
6.4.3. Skärpta energihushållningskrav vid nybyggnad
Regeringens bedömning: Nuvarande krav för energihushållning vid nybyggnad av flerbostadshus bör skärpas i syfte att minska energianvändningen i bebyggelsen.
Regeringen avser att uppdra åt Boverket att, med beaktande av kostnadseffektivitet, meddela närmare föreskrifter. Föreskrifterna bör utformas med hänsyn till regionala skillnader och årligen utvärderas.
Förslaget i Boverkets rapport överensstämmer delvis med regeringens bedömning. Boverket föreslog en ändring i 8 § förordningen (1994:1215)
om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. i syfte att skärpa energihushållningskraven i byggreglerna.
Remissinstanserna: Statens energimyndighet har uttryckt sitt stöd för Boverkets förslag och anser att det finns utrymme att skärpa kraven i byggreglerna. Enligt Energimyndigheten måste byggreglerna bättre spegla den teknikutveckling som sker. HSB har anfört att det finns motiv för den föreslagna ändringen i förordningen men betonat samverkan med fastighetsbranschen angående vilka ändringar som är motiverade av ”rådande tekniska förutsättningar”. Också Riksbyggen har uttryckt sitt stöd för den föreslagna förordningsändringen. Kretsloppsrådet har ifrågasatt om förordningsändringen behövs och gjort bedömningen att Boverket redan i dag har de befogenheter som krävs för att successivt justera byggreglerna. Statskontoret har ansett att förslagen minskar förutsägbarheten vid användning av reglerna. Kommerskollegium har ansett att den föreslagna nya lydelsen saknar öppning för en ekonomisk rimlighetsbedömning.
Bakgrund: Av 8 § förordningen (1994:1215) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. (BVF) framgår att byggnadsverk och deras installationer för uppvärmning, kylning och ventilation skall vara projekterade och utförda på ett sådant sätt att den mängd energi som med hänsyn till klimatförhållandena på platsen behövs för användandet är liten och värmekomforten för brukarna tillfredsställande.
Boverkets ram för att meddela föreskrifter på området är bemyndigandet i 18 § första stycket BVF. Boverket har tagit fram förslag till ändrade regler i Boverkets byggregler (BBR) om energihushållning. Dessa remissbehandlades under våren 2005. Förslaget till ändrade byggregler innebär att utgångspunkten för hur kraven ställs ändras. Nu gällande regler ställer krav på att begränsa byggnadens energiförluster. De föreslagna reglerna innebär att krav ställs på byggnadens energibehov, formulerat som en maximalt tillåten energimängd per golvarea och år. I förslaget ingår att den som äger byggnaden efter en viss tids användning av den skall redovisa utfallet av energianvändningen. Målet för revideringen av byggreglerna har varit att så långt som möjligt bibehålla gällande kravnivåer men att formulera reglerna så att dessa blir tydliga och graden av verifierbarhet ökar.
Skälen för regeringens bedömning: Det är angeläget att minska energianvändningen i bebyggelsen. Regeringen bedömer därför att nuvarande krav för energihushållning vid nybyggnad bör skärpas.
I dag är det möjligt att bygga betydligt mer energieffektiva byggnader jämfört med tidigare utan att detta leder till väsentligt ökade byggkostnader samtidigt som komfort och inomhusmiljö håller en hög nivå. Projekt som Norra Älvstranden, Glumslöv och Lindåshusen är några av de senaste exemplen på detta. Vad som definieras som en liten energianvändning enligt 8 § förordningen (1994:1215) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. (BVF) förändras över tiden i takt med teknikutvecklingen.
Byggreglerna är ett viktigt styrmedel för att driva energieffektiva lösningar och energieffektivt byggande framåt. Det är därför viktigt att energihushållningskraven kontinuerligt ses över och skärps i takt med teknikutvecklingen. Skärpta hushållningsregler vid nybyggnad banar dessutom väg för att nya tekniska lösningar och produkter utvecklas som också kan komma att användas i den befintliga bebyggelsen. Därmed bidrar skärpta
energihushållningskrav vid nybyggnad på sikt även till en lägre energianvändning i den befintliga bebyggelsen.
Regeringen ser, baserat på tillgängligt underlag, en nivå på högst 90 kilowattimmar för uppvärmning av utrymmen och tappvarmvatten samt fastighetsel per kvadratmeter uppvärmd yta och år som en rimlig kravnivå vid nybyggnad av flerbostadshus. I den norra delen av landet bedöms 110 kilowattimmar per kvadratmeter och år vara en rimlig kravnivå. Hushållsel omfattas inte av dessa kravnivåer.
Eftersom regeringen bedömer att särskilda energihushållningskrav vid nybyggnad av eluppvärmda flerbostadshus bör införas (se nedan), omfattar här aviserade kravnivåer i första hand fjärrvärmeanslutna flerbostadshus. Värmepumpar minskar det totala energibehovet men leder samtidigt till en ökad elförbrukning. Regeringen anser därför att det är den energi som tillförs en värmepump som skall användas vid beräkningen av uppfyllelsen av kravnivåerna. Skälet till detta är att regeringen vill säkerställa att de totala energibesparingar som uppnås genom skärpta energihushållningskrav inte sker på bekostnad av en ökad elanvändning. Regeringen anser att byggnader som grundförutsättning skall ha goda energihushållningsegenskaper och en god inomhusmiljö, oavsett uppvärmningsform.
Regeringen bedömer att kraven mycket väl kan förenas med god innemiljö och ett gott inneklimat. Erfarenheterna från de senaste årens energieffektiva hus visar att goda energi- och innemiljöegenskaper uppnås till följd av målmedveten och noggrant utförd projektering, byggande och förvaltning. Mot denna bakgrund anser regeringen att skärpta krav kan leda till en ökad kvalitet både i byggprocessen och i den färdiga byggnaden.
Regeringen avser att uppdra åt Boverket att anpassa kravnivåerna för energihushållning i byggreglerna i enlighet med ovanstående samt undersöka möjligheten att även skärpa energihushållningskraven för lokaler och småhus så att miljömässiga fördelar uppnås under iakttagande av privat- och samhällsekonomisk kostnadseffektivitet. Boverket skall i en rapport till regeringen årligen följa upp och utvärdera föreskrifterna utifrån hur de har bidragit till energieffektivisering och i syfte att säkerställa att den energieffektivisering som uppnås också är privat- och samhällsekonomiskt kostnadseffektiv. Om Boverket bedömer att föreskrifterna leder till inte oväsentligt ökade kostnader för dem som berörs, skall Boverket begära regeringens medgivande att besluta föreskrifterna. Vid regeringens eventuella prövning av detta görs en helhetsbedömning av förslagen utifrån ett samhällsperspektiv. Då beaktas bl.a. effekter på hushållens ekonomi, sysselsättning, energipolitik, miljö och konkurrensförhållanden.
Regeringen avser att i vårpropositionen återkomma till frågan om medel avseende stöd till energieffektiva fönster och pelletseldning i nybyggda hus.
6.4.4. Särskilda energihushållningskrav vid nybyggnad av eluppvärmda bostäder och lokaler
Regeringens bedömning: Särskilda krav för energihushållning bör införas vid nybyggnad av eluppvärmda bostäder och lokaler i syfte att begränsa användningen av el för uppvärmningsändamål och effektdrivande lösningar.
Regeringen avser att uppdra åt Boverket att, med beaktande av kostnadseffektivitet, meddela närmare föreskrifter. Föreskrifterna bör utformas med hänsyn till regionala skillnader och årligen utvärderas.
Departementspromemorian omfattade endast en bedömning om att skärpta hushållningskrav för eluppvärmda bostäder och lokaler bör prövas.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har instämt i promemorians resonemang om att begränsa användningen av el för uppvärmningsändamål vid nybyggnad. Statens energimyndighet har tillstyrkt resonemanget om skärpta hushållningskrav för eluppvärmda bostäder och lokaler bör prövas samt att skärpta hushållningskrav är att föredra framför ett förbud. Också Naturvårdsverket har anfört att man utifrån promemorians resonemang ser med tillförsikt på förslag som driver utvecklingen i en riktning mot att nybyggda hus förses med vattenburna distributionssystem och fjärrvärme. Föreningen Sveriges Regionala Energikontor (FSEK) har efterlyst hårdare krav än vad som föreslås i promemorian. När det gäller den föreslagna möjligheten att åberopa särskilda skäl för en högre energianvändning, anser FSEK att detta skall tillämpas mycket restriktivt. Svensk solenergiförening har ifrågasatt att man även fortsättningsvis vill tillåta användningen av el i uppvärmningsändamål. Svensk Fjärrvärme och Svensk värmepumpförening har ansett att energiprestanda på en byggnad bör anges som använd primärenergi eller viktad tillförd energi per ytenhet. Boverket har anfört att promemorians resonemang om en begränsning av energianvändningsnivån i eluppvärmda hus är svagare än de i Boverkets byggregler föreslagna nivåerna för småhus. HSB har anfört att det är positivt att man i promemorian undviker totalförbud och i stället ställer höga energikrav på nya elvärmda hus. Kommerskollegium har anfört att om ett förbud mot direktverkande el föreslås, eller kravnivåer som innebär starka inskränkningar, måste en prövning av förslagen göras enligt direktiv 98/34/EG om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter. Företagarna har anfört att förslaget om skärpt hushållningskrav för nybyggnation för lokaler måste analyseras i ett regionalpolitiskt perspektiv. Svensk Energi har anfört att de samhällsekonomiska kalkylerna i promemorian misskrediterar elvärme.
Bakgrund: Åttio procent av nyproducerade småhus har vattenburen elvärme som uppvärmningssystem. Nyproducerade småhus med enbart direktverkande elvärme utgör i dag cirka åtta procent av all nyproduktion. Bland nyproducerade flerbostadshus installerar mellan tre och fem procent vattenburen elvärme och mellan en och tre procent direktverkande el. Motsvarande uppgifter saknas för nyproducerade lokalfastigheter. Användningen av el till annat än uppvärmning, dvs. hushållsel i bostäder och verksamhetsel i lokaler, har ökat markant.
Den 28 februari 2002 uppdrog regeringen åt Boverket att analysera konsekvenserna dels av ett eventuellt förbud mot direktverkande elvärme vid nybyggnad, dels av att begränsa möjligheterna till sådan värme i nya fritidshus. Som motiv anfördes att el är en högvärdig energiform som rent tekniskt inte kan ersättas i andra användningsområden än vid uppvärmning. Vidare anfördes att nya låsningar till direktverkande elvärme minskar möjligheten att använda förnybara energikällor.
Boverkets redovisade uppdraget i juni 2003 med rapporten Konsekvenserna av ett förbud mot direktverkande elvärme i nya byggnader (Regeringskansliets dnr M2003/2147/Bo). I denna rapport föreslogs skärpta energihushållningskrav i byggreglerna för byggnader som installerar direktverkande elvärme, alternativt el för uppvärmning som ett alternativ till ett generellt förbud mot direktverkande el vid nybyggnad. Som motiv anförs att direktverkande elvärme är ett kostnadseffektivt uppvärmningssystem för byggnader med ett mycket litet värmebehov. Installation av annan uppvärmningsanordning leder enligt Boverket i dessa fall till orimligt höga kostnader.
Boverkets ram för att meddela föreskrifter om detta är bemyndigandet i 18 § första stycket förordningen (1994:1215) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. (BVF).
Skälen för regeringens bedömning: El är en högvärdig energiform som av tekniska skäl inte kan ersättas med andra energiformer i de flesta andra användningsområden annat än vid uppvärmning. För att minska användningen av el för uppvärmningsändamål och effektdrivande lösningar och för att inte motverka omställningen till ett ekologiskt hållbart energisystem anser regeringen att skärpta hushållningskrav bör ställas vid nybyggnad av eluppvärmda bostäder och lokaler. Kraven bör utformas så att de starkt begränsar användningen av el som uppvärmningskälla. Skärpta hushållningskrav är också ett bra sätt att styra energianvändningen mot hållbara uppvärmningskällor såsom fjärrvärme, närvärme, biobränsle och solenergi. Fritidshus, lokaler av tillfällig karaktär och byggnader som inte överstiger 50 kvadratmeter föreslås undantas då kostnaderna här förefaller orimligt höga i förhållande till de potentiella miljöeffekterna.
Kravnivåerna bör vara sådana att de kan uppnås genom särskilt väl isolerade hus, s.k. hus utan konventionellt värmesystem eller genom användning av effektiva värmepumpar. Avseende värmepumpar bör detta betyda att en installerad värmepump skall medföra en elanvändning om högst 35 procent av den levererade värmemängden per år inklusive installation av spetslast. För att uppnå en hållbar användning av energi är det också viktigt hur energiuttaget fördelas över året. Berg-, sjö-, eller jordvärmepumpar och FTX-ventilation (mekanisk till- och frånluft med värmeåtervinning i en värmeväxlare) innebär att uttaget av el även under de kallaste dagarna begränsas effektivt. Av dessa skäl är sådana lösningar att föredra även om också andra tekniska lösningar är möjliga. Boverket bör utforma föreskrifterna så att icke-effektdrivande lösningar gynnas. Liksom för icke eluppvärmda byggnader anser regeringen att det är den energi som tillförs en värmepump som skall användas vid beräkningen av uppfyllelsen av kravnivåerna. Regeringen anser att Boverket, i de fall särskilda skäl finns, t.ex. för lokaler med ett stort behov av luftflöden, och inga alternativa uppvärmningsformer såsom fjärrvärme, värmepumpar
eller biobränsle är möjliga, bör få medge en något högre elförbrukning än för byggnader där inga sådana särskilda skäl finns. En sådan situation kan inträffa då geologiska förutsättningar inte möjliggör en installation av berg-, sjö- eller jordvärme och andra värmepumpsalternativ inte är rimliga till följd av ett kallare klimat i den nordligaste delen av Sverige. Denna högre förbrukningsnivå bör dock inte tillåtas vara högre än vad som uppnås med den mest kostnadseffektiva lösning som är tillämplig i det enskilda fallet. En indelning i klimatzoner med skarpare krav för byggnader i den södra delen av landet bör också övervägas.
Regeringen avser att vidta nödvändiga förordningsändringar och att uppdra åt Boverket att meddela de närmare föreskrifter som krävs för att skärpa kraven på hushållning med elenergi vid nybyggnad av eluppvärmda bostäder och lokaler. Boverket skall i en rapport till regeringen årligen följa upp och utvärdera föreskrifterna utifrån hur de har bidragit till energieffektivisering och i syfte att säkerställa att den energieffektivisering som uppnås också är privat- och samhällsekonomiskt kostnadseffektiv.
I det fall Boverket bedömer att föreskrifterna leder till inte oväsentligt ökade kostnader för dem som berörs, skall Boverket begära regeringens medgivande att besluta föreskrifterna. Vid regeringens eventuella prövning av detta görs en helhetsbedömning av förslagen utifrån ett samhällsperspektiv. Då beaktas bl.a. effekter på hushållens ekonomi, sysselsättning, energipolitik, miljö och konkurrensförhållanden.
Regeringen avser att i vårpropositionen återkomma till frågan om medel avseende stöd till energieffektivisering och förnybar energi i offentliga lokaler.
6.4.5. Krav på energieffektivisering i den befintliga bebyggelsen
Regeringens bedömning: I syfte att minska energianvändningen i den befintliga bebyggelsen bör krav på energieffektivisering ställas i samband med större byggnadsarbeten i bostäder och lokaler.
Regeringen avser att uppdra åt Boverket att, med beaktande av kostnadseffektivitet, meddela föreskrifter om vilka större byggnadsarbeten som är att anse som ändring av en byggnad. Regeringen avser också att uppdra åt Boverket att, med beaktande av kostnadseffektivitet, meddela föreskrifter som anger tydliga krav på energieffektiviseringar i samband med ändringar i befintlig bebyggelse. Föreskrifterna skall utformas med hänsyn till regionala skillnader och årligen utvärderas.
Förslaget i Boverkets rapport överensstämmer delvis med regeringens bedömning. Boverket föreslog en ändring i lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. som tydliggör att ändringsreglerna skall gälla vid byte av material i klimatskärmen i större omfattning.
Remissinstanserna: Statskontoret, Östersunds kommun m.fl. har tillstyrkt de föreslagna lagändringarna. Statens energimyndighet har välkomnat att byte av material i klimatskärmen omfattas av samma juridiska lagrum som övrig ändring av byggnad och tillstyrkt ändringen. Natur-
vårdsverket har ifrågasatt om förslagen kommer att leda till energieffektivisering vid renovering och ombyggnad i en tillräcklig omfattning och efterlyst fler bindande krav vid ändring. Kungsbacka kommun har efterlyst fler regler och krav vid ny- och ombyggnad men uttrycker viss oro över att formuleringen vid utbyte av material i klimatskärmen kan skapa en osäkerhet vid underhållsarbeten. Också Chalmers har ansett att innebörden av ”större omfattning” av ändring i klimatskalet behöver förtydligas. Stockholms Stad har uttryckt sin oro för att förslaget kommer att försvåra ombyggnadsprocessen. HSB har avstyrkt förslaget och anfört att det är mer angeläget att man vid tilläggsisolering av fasader tar tillräcklig hänsyn till byggnadernas yttre estetiska värden.
Bakgrund: I den befintliga bebyggelsen kan energieffektiviserande åtgärder vara aktuella i olika sammanhang som vid tillbyggnad, vid ändring, vid underhåll eller som en ren förbättringsåtgärd.
Enligt 2 § första stycket lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. (BVL) skall byggnadsverk som ändras, under förutsättning av normalt underhåll, under en ekonomiskt rimlig livslängd uppfylla väsentliga egenskapskrav, bl.a. i fråga om energihushållning (punkt 6). Energihushållningskraven i 8 och 10 §§ förordningen (1994:1215) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. (BVF) gäller alltså även vid ändring av befintliga byggnader. När det gäller underhållsåtgärder är det däremot inte nu gällande regler som skall tillämpas utan de regler som gällde när huset byggdes eller ändrades. Krav på energieffektivisering kan därmed bara ställas vid åtgärder som innebär ändring av en byggnad. Gällande föreskrifter innehåller dock ingen definition av vilka åtgärder som är att anse som ändring av en byggnad. Allmänna riktlinjer för vilka åtgärder som är att anse som ändring av en byggnad ges i förarbetena till BVL (prop. 1993/94:178, s. 96 ff).
Boverket har utfärdat allmänna råd (1996:4) om ändring av byggnad (BÄR), ändrade genom 2004:1, som är tillämpliga vid ändringar i den befintliga bebyggelsen. De allmänna råden är inte bindande. Boverket har redan i dag ett bemyndigande att utfärda föreskrifter om detta. Verket har dock valt att inte utfärda föreskrifter med motiveringen att ändringsprojekten är av så skiftande karaktär och byggnaderna har så olika förutsättningar.
Boverkets ram för att meddela föreskrifter om detta är bemyndigandet i 18 § första stycket BVF.
Skälen för regeringens bedömning: Den befintliga bebyggelsen kommer under överskådlig framtid stå för merparten av energianvändningen i bebyggelsen. Mer än 90 procent av de byggnader som förväntas finnas om 50 år är redan byggda. För att uppnå stora energieffektiviseringar redan på kort sikt är det därför viktigt att fokusera på åtgärder i den befintliga bebyggelsen, speciellt i samband med stora ombyggnader.
Mot denna bakgrund anser regeringen att det är viktigt att möjligheten till lönsamma energieffektiviseringsåtgärder analyseras i samband med ändringar av befintliga byggnader och att sådana åtgärder kommer till stånd i så hög utsträckning som möjligt.
Byggnader är olika och de åtgärder som vidtas i en byggnad har skiftande karaktär. Regeringen instämmer i det som Boverket har anfört om att gränsdragningen mellan vilka åtgärder som är att betrakta som ändring respektive underhåll försvårar krav på energieffektivisering av den
befintliga bebyggelsen. Det är därför viktigt att det sker ett förtydligande av vilka åtgärder som träffas av kraven på energieffektivisering. Detta gäller särskilt vid byggnadsarbeten som avser en byggnads klimatskärm, dvs. byggnadens yttre skal som fasad, dörrar, fönster och tak samt vid byte av energisystem. Sådana åtgärder har betydelse för energihushållningen, inomhusmiljön och behovet av ventilation. Regeringen delar Boverkets uppfattning att omfattande byte av material i en klimatskärm bör vara att anse som en ändring av en byggnad.
När det gäller byggnadsarbeten som kan ha betydelse för energihushållningen bör det således i föreskrifter närmare anges vilka åtgärder som är att anse som ändring av en byggnad och som därmed ska uppfylla tekniska egenskapskrav på energihushållning. Regeringen anser att sådana preciserade föreskrifter bör meddelas i myndighetsföreskrifter och inte i lag eller förordning.
Regeringen avser att uppdra åt Boverket att meddela föreskrifter om vilka större byggnadsarbeten som är att anse som ändring av en byggnad. Regeringen avser också att uppdra åt Boverket att meddela föreskrifter i form av tvingande regler som anger tydliga krav på kostnadseffektiva energieffektiviseringar i samband med ändringar i befintlig bebyggelse. Utformningen av kraven bör också samordnas med vad som föreskrivs om krav på energiprestanda vid större renoveringar i större byggnader enligt EG-direktivet om byggnaders energiprestanda. Framtagandet av föreskrifter för ändring av byggnader är en viktig förutsättning för att beställaren skall kunna ställa krav på energieffektivisering i samband med en större renovering eller ombyggnad. Föreskrifterna skall utformas med hänsyn till regionala skillnader. Boverket skall i en rapport till regeringen årligen följa upp och utvärdera föreskrifterna utifrån hur de har bidragit till energieffektivisering och i syfte att säkerställa att den energieffektivisering som uppnås också är privat- och samhällsekonomiskt kostnadseffektiv.
Om Boverket bedömer att föreskrifterna leder till inte oväsentligt ökade kostnader för dem som berörs skall Boverket begära regeringens medgivande att besluta föreskrifterna. Vid regeringens prövning av detta görs en helhetsbedömning av förslagen utifrån ett samhällsperspektiv. Då beaktas bl.a. effekter på hushållens ekonomi, sysselsättning, energipolitik, miljö och konkurrensförhållanden.
6.4.6. Energieffektivisering och obligatorisk ventilationskontroll
(OVK)
Regeringens bedömning: Den återkommande obligatoriska besiktningen av ventilationssystemet bör förenas med en genomgång av möjliga energieffektiviseringsåtgärder i ventilationssystemet.
Regeringen avser att göra nödvändiga förordningsändringar.
Förslaget i Boverkets rapport överensstämmer med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser har uttryckt sitt stöd för en genomgång av möjliga energieffektiviseringsåtgärder i samband med den obligatoriska ventilationskontrollen. Svensk ventilation har anfört att
de ser stora möjligheter att utnyttja den kompetens som finns på många håll bland dem som arbetar med OVK-besiktningar samt att med lämplig kompletteringsutbildning, där så behövs, bör avsevärda effektiviseringsvinster kunna nås. Också SABO, Riksbyggen, Vägverket och Chalmers har uttryckt sitt stöd för förslaget. Stockholms Stad har anfört att förslaget bör förstärkas genom krav på att företagsekonomiska energieffektiviserande åtgärder som inte försämrar inomhusmiljön också genomförs. Statens energimyndighet har tillstyrkt Boverkets förslag, men påpekat att det finns risk för överlappning mellan energiexperternas och OVK-kontrollanternas kontroller. LO har anfört att det är tveksamt om det är motiverat att göra en obligatorisk genomgång av energieffektiviseringsåtgärder vid ventilationskontrollen. Kungsbacka kommun har anfört att förslaget kan leda till ökade kostnader på kort sikt. Sveriges Kommuner och Landsting har ställt sig tveksamma till förslaget och i stället föreslagit att en energieffektiviseringskalkyl genomförs i de fall ventilationskontrollen föranleder väsentliga ingrepp eller ändringar i ventilationsanläggningen. HSB, Kretsloppsrådet och Villaägarna har anfört att det inte finns motiv för att förändra OVK-besiktningen till att också bli en energibesiktning begränsad till ventilationssystemet. Statskontoret har avstyrkt förslaget med hänvisning till de kommande energideklarationerna för att undvika att en fastighetsägare berörs av fler än en genomgång av denna karaktär.
Bakgrund: Ett system med återkommande kontroll av ventilationen finns genom den obligatoriska ventilationskontrollen (OVK). Vid den återkommande besiktningen kontrolleras enligt 5 § förordningen (1991:1273) om funktionskontroll av ventilationssystem att funktionen och egenskaperna hos ventilationssystemet i huvudsak överensstämmer med de föreskrifter som gällde när systemet togs i bruk. Kontrollen sker med regelbundna intervall och påverkas inte av den föreslagna lagstiftningen om energideklarationer. Boverket har i redovisningen av sitt regeringsuppdrag (M2005/5069/Bo) föreslagit ett tillägg i OVK-förordningen innebärande ett krav på att vid den återkommande besiktningen även göra en genomgång av möjliga energieffektiviseringsåtgärder kopplade till ventilationen, t.ex. installation av värmeväxlare, och att dessa antecknas. Det föreslagna tillägget skulle göra detta till en obligatorisk punkt vid OVKbesiktningen. Genomförandet av föreslagna energieffektiviseringsåtgärder är dock frivilligt.
Skälen för regeringens bedömning: Ventilationen har nära koppling till energianvändningen och står för en relativ stor andel av energianvändningen i en fastighet. Ett system för återkommande kontroll av ventilationen i bostäder och lokaler, med undantag för en- och tvåbostadshus, finns genom den obligatoriska ventilationskontrollen (OVK).
Regeringen anser att det vid den återkommande besiktningen även bör göras en genomgång av möjliga energieffektiviseringsåtgärder av ventilationen som inte medför ett försämrat inomhusklimat. Dessa förslag till energieffektiviseringsåtgärder bör antecknas i OVK-protokollen och kan – i den mån de utfärdas före en energibesiktning – utgöra ett värdefullt underlag för de kommande energideklarationerna. Kontrollerna bör även samordnas med de krav som införs avseende större luftkonditioneringssystem och som behandlas i avsnitt 14. Ventilationskontrollanten är specialiserad inom sitt område och kan därmed lämna detaljerade åtgärdsförslag som kan komplettera de mer övergripande förslagen som kommer
att kunna lämnas i samband med utfärdandet av energideklarationer. Det är angeläget att förslagen från OVK-besiktningen bedöms med beaktande av andra möjliga energieffektiviseringsåtgärder i byggnaden, t.ex. tilläggsisolering och fönsterbyte. Regeringen avser att vidta nödvändiga förordningsändringar i syfte att ställa krav på en genomgång av möjliga energieffektiviseringsåtgärder i samband med OVK-besiktningen och samordna detta med de föreskrifter som skall gälla större luftkonditioneringssystem.
Hänvisningar till S6-4-6
6.4.7. Individuell mätning av tappvarmvatten och el
Regeringens bedömning: Regeringen avser att ge den planerade energitjänsteutredningen i uppdrag att utreda konsekvenserna av och presentera ett förslag på ett krav på individuell mätning och debitering av tappvarmvatten och el i flerbostadshus.
Förslaget i Boverkets rapport innebär ett krav på installation av mätsystem som möjliggör individuell mätning av värme och varmvatten i nybyggda flerbostadshus.
Remissinstanserna: Remissinstansernas synpunkter överensstämmer i stora drag med regeringens bedömning. Energirådgivarna har framhållit att det inte gäller enbart kunskap om förbrukad mängd energi utan också konsekvenserna vid förbrukningen, t.ex. priset. Hyresgästföreningen har uttryckt stöd för ett eventuellt införande av individuell varmvattenmätning om det kan genomföras med effektiva ekonomiska drivkrafter och utan att fastighetsägarens ansvar för effektivast möjliga drift och förvaltning försvagas. Också HSB har uttryckt stöd för individuell mätning av el, värme och varmvatten och anser att staten bör medverka till att underlätta för övergång till lägenhetsvis mätning, genom att undanröja de hinder som i dag finns. Även Konsumentverket, Konkurrensverket, Stockholms Stad, Fortifikationsverket, Riksbyggen, Malmö Stad, Stockholms Stad, VVS-installatörerna, Kretsloppsrådet och LO har tillstyrkt ett införande av individuell varmvattenmätning. SCB har anfört att individuella mätningar av värme och varmvatten även skulle underlätta insamlingen av uppgifter avseende mängden använd värme för en utvald fastighet. Statskontoret har anfört att det finns frågor som behöver belysas utöver vad som skett i rapporten innan beslut tas om att införa individuell mätning av värme och vatten. Kretsloppsrådet har avstyrkt förslaget om individuell varmvattenmätning i befintliga flerbostadshus samt krav på mätning av värme i både nybyggda och befintliga flerbostadshus.
Bakgrund: I dag saknar ca 2,5 procent av landets lägenheter elmätare. Detta motsvarar ca 50 000 hushåll. Det finns dessutom en trend mot att i flerbostadshus mäta el kollektivt. Detta innebär att tidigare separata elabonnemang för respektive lägenhet och abonnemanget för fastighetens driftel ersätts av ett gemensamt abonnemang och att den samlade elförbrukningen i byggnaden mäts med en mätare. Åtgärden görs främst av kostnadsskäl och kostnadsbesparingen består av två komponenter. Den ena är en besparing till följd av en minskad nätavgift genom att flera små abonnemang slås samman till ett större och den andra är det lägre elpris som blir följden av att priset per kilowattimme kan förhandlas ner vid
större inköp. Regeringen har i olika sammanhang uttryckt sig positiv till att bostadsrättsföreningar, ägare av flerfamiljshus m.fl. agerar i syfte att inhandla el på ett från konsumentsynpunkt fördelaktigt sätt. Dock vore det olyckligt om detta leder till att den enskilde elkonsumentens betalning för elen frikopplas från den egna förbrukningen. Det är fullt möjligt för en grupp kunder som var för sig har individuell elmätning att gå samman i en upphandling av el, utan att för den skull avstå från den individuella mätningen och debiteringen
Fastighetsägare och hyresgäster kan i dag välja fritt hur kostnaden för den totala elförbrukningen skall delas. De flesta fastighetsägarna väljer, enligt vad regeringen erfarit, att låta de äldre elmätarna för respektive lägenhet sitta kvar. Samtidigt som det är möjligt att läsa av de enskilda mätarna och använda dessa mätvärden som grund för månatlig fördelning av elkostnaden finns det i dag inget som hindrar att en bostadsrättsförening väljer att fördela kostnaderna efter respektive lägenhets andelstal eller att en hyresvärd fördelar kostnaden lika på alla på samma sätt som värme och varmvatten, dvs. elkostnaden ingår i hyran. De senare lösningarna innebär att respektive hushåll inte ser någon direkt koppling mellan den egna elförbrukningen och kostnaden för boendet och därmed saknar en ekonomisk drivkraft att minska sin elanvändning t.ex. genom inköp av energisnåla vitvaror och hushållsapparater.
Frågan om individuell mätning av värme och varmvatten är långt ifrån ny men har nyligen aktualiserats i betänkandet Bilen biffen bostaden. Hållbara laster – smartare konsumtion (SOU 2005:51) där ett krav på mätteknik för individuell varmvattenmätning i flerbostadshus föreslås. Tidigare utredningar har visat att varmvattenförbrukningen i identiska lägenheter till följd av beteenderelaterade faktorer kan variera med en faktor fem till sex (Individuell värmemätning i flerbostadshus, Chalmers, 2003). Den totala energibesparingspotentialen för uppvärmning av varmvatten uppskattas enligt Boverket till mellan 15 och 30 procent (Hushållning med kallt och varmt tappvatten, Regeringskansliets dnr M2003/2830/Bo).
Även om individuell mätning av tappvarmvatten länge har framstått som ett intressant alternativ för att minska hushållens energianvändning har tidigare utredningar av bl.a. Energimyndigheten och Boverket kommit fram till att kostnaden för mätutrustningen i relation till beräknade energibesparingar framstår som alltför hög för att motivera en obligatorisk individuell mätning av värme och varmvatten.
Kostnaden för åtgärden minskar dock i takt med att mätutrustningen blir allt billigare samtidigt som energipriserna fortsätter att stiga. År 2006 uppskattas att ca 15 000 lägenheter i Sverige kommer att vara utrustade med något system för individuell mätning och debitering av värme och varmvatten.
Boverket har i redovisningen av sitt regeringsuppdrag Piska och Morot (Regeringskansliets dnr M2005/5069/Bo) föreslagit en ändring i förordningen (1994:1215) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. som gör det möjligt att genom Boverkets byggregler ställa krav på installation av mätutrustning för värme och varmvatten vid nybyggnad av flerbostadshus.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser att individuell mätning och debitering av el och tappvarmvatten i flerbostadshus är ett viktigt instrument för att påverka hushållens beteende. Det ger hushållen
ekonomiska drivkrafter att minska sin konsumtion av el och varmvatten, vilket i sin tur leder till en minskad energianvändning. Med undantag för det begränsade och dyra beståndet av lägenheter i innerstäderna bebos flerbostadshus i stor utsträckning av låg- och medelinkomsttagare, ungdomar och pensionärer med låga inkomster. Mer än andra behöver dessa grupper sänka kostnaderna för sitt boende, bl.a. genom effektivare energianvändning och därmed lägre energikostnader. Med stigande energipriser blir detta än viktigare. Individuell mätning av el och varmvatten framstår också som ett viktigt pedagogiskt instrument som åskådliggör för hushållen hur de med enkla medel kan påverka sin energikonsumtion. Samtidigt förväntas en ökad medvetenhet om den egna energianvändningen höja acceptansen för andra energieffektiviserande åtgärder.
För att kunna föreslå lämpliga åtgärder avseende individuell mätning av tappvarmvatten avser regeringen att ge den planerade energitjänsteutredningen i uppdrag att utreda konsekvenserna av samt presentera förslag på ett krav på individuell mätning och debitering av tappvarmvatten i flerbostadshus. Också möjligheten att ställa krav på individuell mätning och debitering av el skall utredas. Utredningen skall noggrant redovisa de privatekonomiska, samhällsekonomiska och miljömässiga konsekvenserna av förslagen. Om förslagen får statsfinansiella konsekvenser skall även förslag till finansiering presenteras. Vid behov skall förslagen också åtföljas av nödvändiga författningsförslag.
Avseende individuell mätning av värme pågår vissa försöksprojekt. Regeringen anser att det behövs ytterligare uppföljning och utvärdering för att få en bild av huruvida åtgärderna leder till en minskad energianvändning eller inte.
6.4.8. Ökad forskning om energianvändning i bebyggelsen och energismart byggande
Regeringens bedömning: Insatserna för forskning, utveckling och demonstration kring energianvändning i bebyggelsen och energismart byggande bör förstärkas.
Departementspromemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Remissinstanserna stödjer förstärkta forskningsinsatser som främjar en ökad energieffektivisering i bostäder och lokaler. Luleå tekniska universitet har framhävt att de val (t.ex. stomval, rumsindelning m.m.) som görs tidigt i projekteringen av en byggnad har en mycket stor inverkan på byggnadens energianvändning under hela dess livscykel och att forskning och utveckling inom detta område bör stimuleras. Formas har anfört att forskningen bör riktas in på att utveckla strategier, metoder, teknik och hälsoriskbedömningar i ett systemperspektiv som i sin tur ger ökad kunskap om vilka åtgärder som krävs. Energirådgivarna har ytterligare understrukit vikten av att kunskapen om byggande och teknikutveckling transporteras ut till praktikerna på fältet på ett ändamålsenligt sätt. Konsumentverket har uttryckt stöd för förslaget i promemorian men pekat på vikten av provning då den stimulerar företagen att utveckla energieffektiva produkter. HSB har anfört att man förutom för-
slagen i promemorian även bör satsa på utveckling av fjärrvärmeteknik för komfortvärme och på teknik och marknadsföring av närvärmesystem baserade på biobränslen.
Bakgrund: Statens energimyndighet ansvarar för statens insatser kring forskning, utveckling och demonstration på energiområdet.
Under perioden 1998–2004 genomfördes ett sjuårigt program med åtgärder för ett långsiktigt uthålligt energisystem. Totalt anvisades drygt fem miljarder kronor för verksamheten.
Energimyndigheten har haft ett huvudansvar för genomförande av åtgärderna, men även andra aktörer såsom Vetenskapsrådet, Verket för Innovationssystem och Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (Formas) har ansvarat för insatser inom programmet avseende energirelaterad grundforskning i FoU i samverkan med näringslivet.
Under perioden 2002–2004 beviljade Energimyndigheten i genomsnitt drygt 90 miljoner kronor per år till forskning, utveckling och demonstration kring energi i bebyggelsen. Till detta kommer de insatser som Formas genomför inom ramen för energiforskningsprogrammet. Den verksamhet Formas finansierar utgörs av bebyggelseinriktad energiforskning och -utveckling med fokusering främst på energianvändningsaspekter där dessa ofta behandlas integrerade med andra byggnads- och bebyggelseaspekter.
Insatser kring forskning, utveckling och demonstration inom bebyggelsen kan grovt delas in i tillförseltekniker och i tekniker eller åtgärder som minskar energianvändningen. En sådan uppdelning är dock inte lätt att göra. Väsentliga insatser görs till exempel för att öka energieffektiviteten i sådan utrustning som värmepumpar, biobränslepannor och solvärmeanläggningar, medan andra insatser mera renodlat fokuserar på att minska energiförluster t.ex. genom förbättringar av byggnaders klimatskal eller att öka energieffektiviteten hos hemelektronik eller vitvaror.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser att insatserna kring forskning, utveckling och demonstration inom området energi och bebyggelse kan främja en effektiv och långsiktigt hållbar energianvändning i bebyggelsen och ett energismart byggande.
För att minska miljöpåverkan från bebyggelsen och för att ställa om energisystemet behövs insatser både för energieffektivisering och för effektivare tillförsel baserad på förnybara energislag.
Inte minst finns ett generellt behov av att öka kunskapen om möjliga energieffektiviseringsåtgärder i den befintliga bebyggelsen och i samband med större ombyggnader. I detta sammanhang är det viktigt att använda ett systemtänkande på byggprocessen och att se byggnaderna i ett livscykelperspektiv. Inom de kommande tjugo åren behöver ungefär en miljon bostäder renoveras. Detta innebär ett unikt tillfälle att använda den nya teknik som vuxit fram under 1980- och 1990-talen med det ambitiösa målet att miljonprogramsbostäderna skall bli Europas energismartaste hus. Som grund för detta arbete bör erfarenheter från tidigare projekt demonstreras och spridas t.ex. genom sammanhållna demonstrationsprojekt där ny teknik och nya åtgärder för energieffektivisering följs upp och utvärderas. Perspektivet i sådana projekt bör inte begränsas till rent tekniska frågor utan utgå från en helhetsbild där både ekonomi, tillämpning av mogen teknik och metodik, förvaltningsrutiner och beteendeförändringar
beaktas. I detta sammanhang bör behovet av att föra ut resultaten och göra nya tekniker och lösningar allmänt kända särskilt beaktas.
Riksdagens beslut om 2006 års statsbudget innebär en förstärkning av insatserna kring forskning, utveckling och demonstration på energiområdet till sammanlagt 815 miljoner kronor för 2006. Regeringen gör bedömningen att den föreslagna förstärkningen ger utrymme för en väsentlig ökning av ambitionerna när det gäller forskning kring energi och bebyggelse.
Riktlinjerna för de fortsatta insatserna kring forskning, utveckling och demonstration på energiområdet, inklusive området energi och bebyggelse, behandlas i regeringens proposition Forskning och ny teknik för framtidens energisystem (prop. 2005/06:127).
6.4.9. Energieffektiviseringskampanj
Regeringens bedömning: En riktad nationell energieffektiviseringskampanj i syfte att visa på tekniska lösningar som bidrar till en ökad energieffektivisering bör genomföras. Kampanjen bör bedrivas inom pågående informationsarbete om de kommande energideklarationerna och rikta sig till såväl enskilda hushåll som ägare av flerbostadshus och lokaler och andra relevanta nyckelaktörer.
Regeringen avser att ge Energimyndigheten, i samverkan med Naturvårdsverket, Boverket och Konsumentverket, i uppdrag att förbereda och genomföra en sådan kampanj. Kampanjen bör pågå under 2006 och 2007.
Departementspromemorians förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens bedömning.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser ställer sig positiva till en effektiviseringskampanj som ett komplement till andra styrmedel. Energirådgivarna har framhållit att inriktningen bör vara praktisk och genomförandeorienterad snarare än lägga vikt på ”medvetandehöjning”. Statskontoret och Företagarna har ansett att kampanjen bör fokusera på att sprida kunskap om tekniska lösningar som bidrar till en ökad energieffektivisering snarare än att öka acceptansen för kommande styrmedel. Riksbyggen har ansett att kampanjen förutom till allmänheten även bör vända sig till ägare av flerbostadshus och byggnader med lokaler. Svensk solenergiförening har efterlyst en längre tidsperiod för kampanjen samt ifrågasatt att den finansieras inom ramen för befintliga medel. Också Fastighetsägarna och Stockholms Stad har ifrågasatt att kampanjen skall finansieras inom ramen för befintliga medel anslagna för kommunal energirådgivning. HSB har anfört att en energieffektiviseringskampanj bör kompletteras med utbildningsinsatser riktade mot driftpersonal inom bl.a. flerbostadshusen. Boverket har ansett att en energieffektiviseringskampanj kan vara ett bra sätt att använda styrmedlet information. Utgångspunkten för en kampanj bör dock vara att skapa förutsättningar för en god hälsa med energieffektiva lösningar utan onödig påverkan på inomhusmiljön och kulturvärden. Statens energimyndighet har bedömt att en förstärkning av befintliga kanaler inklusive större krav på kommu-
ner som huvudmän för energirådgivning är mer verkningsfull än en informationskampanj.
Bakgrund: Utredningen om byggnaders energiprestanda har i sitt betänkande Energideklarering av byggnader – För effektivare energianvändning (SOU 2004:109) gjort bedömningen att kunskap om deklarationssystemet kan vara avgörande för byggnadsägarens och de boendes acceptans och därmed vilja att dra nytta av den information och de råd som ges i föreslagna energideklarationer. Utredningen har därför föreslagit omfattande informationsinsatser i samband med införandet av utredningens förslag till energideklarationer. Energimyndigheten har pekats ut som en lämplig ansvarig myndighet för detta arbete och för att leda genomförandet av en nationell informationskampanj.
Skälen för regeringens bedömning: Regeringen anser att informationen om de kommande energideklarationerna bör kompletteras med en riktad nationell effektiviseringskampanj till hushåll och fastighetsägare om hur man med enkla medel kan minska sin energianvändning. Kampanjen bör inrikta sig på vilka tekniska lösningar som står till buds för att fastighetsägaren skall kunna genomföra de förslag till energieffektiviseringar som de kommande energideklarationerna kommer att innehålla. Vidare bör kampanjen ge information om vilka ekonomiska drivkrafter i form av skattenedsättningar och bidrag som kommer att finnas samt bidra till spridning av goda exempel av tekniska lösningar och system. De kommunala energirådgivarna är genom sina redan etablerade kontaktnät viktiga aktörer i informationsspridningen, men även andra aktörer såsom installatörer, OVK-kontrollanter, m.fl. är viktiga aktörer i detta sammanhang.
Regeringen anser att den informationskampanj som beskrivs ovan är viktig för att skapa genomslag för energieffektiviserande åtgärder. Mot bakgrund av detta avser regeringen att ge Energimyndigheten, i samverkan med Naturvårdsverket, Boverket och Konsumentverket, i uppdrag att förbereda och genomföra en sådan kampanj. Kampanjen bör pågå under 2006 och 2007 och finansieras inom ramen för befintliga medel anslagna till kommunal energirådgivning och informationsinsatser.
7. Bakgrund avseende energideklarationer
Bygg- och fastighetssektorn har en strategisk roll för en hållbar utveckling. Samhällsutvecklingen ställer fortlöpande stora och nya krav på markplanering, byggande och förvaltning av byggnader, för att behov av ändamålsenliga bostäder, lokaler och infrastruktur skall tillgodoses. Utvecklingen och förnyelsen inom samhällsbyggnadsområdet är viktig för en effektiv användning av våra resurser. Sektorn står för en väsentlig del av miljöbelastningen i samhället, med bl.a. drygt 40 procent av materialanvändningen och en betydande andel av avfallet. Utsläpp från byggnader och anläggningar till luft, mark och vatten är betydande. Energianvändningen i sektorn ”bostäder och service” uppgick 2003 till drygt 156 terawattimmar, vilket motsvarade cirka 39 procent av Sveriges totala, slutliga energianvändning. Användningen i bostäder och lokaler motsvarade 86 procent av energianvändningen i sektorn.
Vissa faktorer i inomhusmiljön har betydelse för människors hälsa, t.ex. radon, fukt och mögel. Det är viktigt att avhjälpa sådana problem och att förebygga nya. Ett första steg för att avhjälpa en del av dessa brister är att säkerställa en god ventilation. Riksdagen bedömde redan 1991 att en fungerande ventilation i byggnader var är så viktig, att regeringen fick ett bemyndigande att utfärda bestämmelser om en obligatorisk funktionskontroll av praktiskt taget alla ventilationssystem i landet. Det är mot den bakgrunden som det av regeringen och riksdagen beslutade delmålet till det nationella miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö avseende inomhusmiljö skall ses (prop. 2001/02:128, bet. 2001/02:BoU14, rskr. 2001/02:291). För att göra inomhusmiljön till en angelägenhet för alla inom bygg- och fastighetssektorn angav regeringen att såväl nya som befintliga byggnaders egenskaper bör deklareras i vissa avseenden. Regeringen sade också att sådana deklarationer bör kunna användas både för uppföljning av miljömålen och som en del av den information som normalt lämnas vid ägarbyten och uthyrning av byggnader och lokaler. Regeringen redovisade även att inomhusmiljön och energianvändningen i byggnader hör nära samman. Klimatet och komforten i en byggnad är direkt kopplade till hur tät och välisolerad byggnaden är samt till vilka uppvärmnings- och, i vissa fall, nedkylningskällor och distributionssystem som används. Ventilationssystem och andra installationer som syftar till att skapa en god inomhusmiljö kräver energi, vilket är ytterligare en koppling mellan energianvändningen och inomhusmiljön.
Riksdagen har beslutat om ett delmål för energianvändningen i bostäder och lokaler (prop. 2000/2001:130, bet. 2001/02:MJU3, rskr. 2001/02:36). Miljöbelastningen från energianvändningen i bostäder och lokaler skall minska och vara lägre 2010 än 1997. Det skall ske bl.a. genom att effektivisera den totala energianvändningen och på sikt minska den. Åtgärder för att åstadkomma en sådan effektivisering redovisades bl.a. i den energipolitiska propositionen Samverkan för en trygg, effektiv och miljövänlig energiförsörjning (prop. 2001/02:143).
I propositionen Svenska miljömål – delmål och åtgärdsstrategier (prop. 2001/02:130) har regeringen i samband med miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö pekat på betydelsen av byggnadsdeklarationer. Deklarationerna bedöms stegvis öka medvetandet och förståelsen hos olika parter om sambanden mellan brukarvanor, kostnader, teknisk utformning samt drift och underhåll av byggnader.
En effektiv användning av energi är en viktig faktor i miljö- och energipolitiken. Genom 1997 års energipolitiska beslut (prop. 1996/97:84, bet. 1996/97:NU12, rskr. 1996/97:272) lade riksdagen fast en strategi för den fortsatta omställningen av energisystemet. Det energipolitiska programmet omfattade två delar. Det kortsiktiga programmet, som avslutades 2002, handlade främst om vissa försörjningsfrågor. Det långsiktiga programmet, som avslutades 2004, hade fokus på forskning, utveckling och demonstration samt energipolitiskt motiverade klimatinsatser. I budgetpropositionen för 2005 (prop. 2005/06:01) föreslog regeringen fortsatta långsiktiga energipolitiska insatser för forskning, utveckling, och demonstration samt energipolitiskt motiverade klimatinsatser.
Riksdagen beslutade 2002 om riktlinjer för energipolitiken (prop. 2001/02:143, bet 2002/02:NU17, rskr. 2001/02:317). Beslutet innebär att de energipolitiska riktlinjerna i 1997 års uppgörelse ligger fast, samtidigt
som det betonas att omställningen av det svenska energisystemet måste ske på ett ansvarsfullt och kontrollerat sätt och med ett långsiktigt perspektiv. För den fortsatta omställningen av energisystemet innebär beslutet en ny och mer långsiktig inriktning för ett främjande av förnybar elproduktion och en effektivare energianvändning. Energipolitiken skall skapa villkoren för en effektiv energianvändning och en kostnadseffektiv svensk energiförsörjning. Samtidigt skall påverkan på hälsa, miljö och klimat vara låg och omställningen till ett ekologiskt hållbart samhälle underlättas. Syftet är att kraftigt öka ambitionsnivån samtidigt som teknikutveckling stimuleras och kostnaderna hålls nere. Det energipolitiska beslutet omfattar bl.a. åtgärder för en effektivare energianvändning. Exempel på sådana åtgärder är information och utbildning, lokala och regionala initiativ samt teknikupphandling och marknadsintroduktion av energieffektiv teknik. Insatserna görs i syfte att påverka hushåll, företag och inte minst den offentliga sektorn att välja energieffektiv teknik vid investeringar och att underlätta för dessa att identifiera möjliga energieffektiviserande åtgärder och att bedöma kostnaden för sådana åtgärder.
I Sverige finns en lång erfarenhet av energirådgivning. Redan på 1970talet fanns kommunala energirådgivare, som finansierades av staten. Till sitt förfogande hade de metoder och redskap för att besiktiga byggnader och att lämna åtgärdsförslag. Statens stöd upphörde under en tid, men återinfördes 1998 genom förordningen (1997:1322) om bidrag till kommunal energirådgivning. Rådgivningens syfte är att förmedla lokalt och regionalt anpassad kunskap om energianvändning och om förutsättningar att förändra energianvändningen i bostäder och lokaler.
Dialogprojektet Bygga, bo och förvalta för framtiden är ett samarbete mellan företrädare för staten, kommuner och näringslivet, som har definierat sju mål för en hållbar bygg- och fastighetssektor och en strategi för att nå dit. Ett av dessa rör klassning av bostäder och lokaler när det gäller energi, miljö och hälsa.
8. Gällande regelverk
Bestämmelser om byggande och byggnader finns huvudsakligen i plan- och bygglagen (1987:10), PBL, och i lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m., BVL, som omfattar både byggnader och anläggningar. Byggherren svarar för att byggnader uppfyller de tekniska egenskapskraven, medan byggnadsnämnden, eller motsvarande nämnd eller nämnder, har ett tillsynsansvar.
I 3 kap. 3 § PBL finns en bestämmelse om att byggnader skall uppfylla vissa krav i BVL.
I 2 § BVL föreskrivs att byggnadsverk, som uppförs eller ändras, skall, under förutsättning av normalt underhåll och under en ekonomiskt rimlig livslängd, uppfylla väsentliga tekniska egenskapskrav i fråga om bl.a. skydd med hänsyn till hygien, hälsa och miljö samt energihushållning och värmeisolering. Byggnadsverk skall underhållas så att deras egenskaper i de nämnda avseendena i huvudsak bevaras.
I 5 § förordningen (1994:1215) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m., BVF, anges att byggnadsverk skall vara projekterade
och utförda på ett sådant sätt att de inte medför risk för hygien eller hälsa, särskilt inte som följd av bl.a. farliga partiklar eller gaser i luften, farlig strålning eller förekomst av fukt.
I 8 § BVF anges att byggnadsverk och deras installationer för uppvärmning, kylning och ventilation skall vara projekterade och utförda på ett sådant sätt, att den mängd energi som med hänsyn till klimatförhållandena på platsen behövs för användandet är liten och värmekomforten för brukarna är tillfredsställande.
Krav på nya byggnader finns bl.a. i 10 § BVF. Där sägs att uppvärmningssystemet i byggnader med bostäder eller arbetslokaler, skall, i skälig utsträckning med hänsyn till uppvärmningssättet och energislaget, utformas så att skilda energislag som är lämpliga från allmän energisynpunkt kan användas utan omfattande ändringar. Vidare skall en- och tvåbostadshus, som i huvudsak skall värmas upp med el eller naturgas, ha en sådan planlösning att ett byte till uppvärmning med ett annat energislag underlättas. Sådana hus får förses med uppvärmningssystem för direktverkande elvärme, under förutsättning att byggnaden har särskilt goda egenskaper när det gäller energihushållning.
I 2 och 14 §§ BVF anges att bestämmelserna i bl.a. 5 och 8 §§, som innehåller de allmänna kraven, och 10 §, som innehåller de särskilda kraven, skall gälla när ett byggnadsverk uppförs eller, beträffande tillbyggda delar eller ändringsåtgärder, när byggnadsverk eller byggnader byggs till eller ändras på annat sätt. Om en annan ändring av en byggnad än tillbyggnad medför en avsevärd förlängning av byggnadens brukstid eller en väsentligt ändrad användning av byggnaden eller en del av den, skall enligt 15 § BVF kraven i bl.a. 5, 8 och 10 §§ uppfyllas även beträffande de delar av byggnaden som, utan att omfattas av ändringen, indirekt berörs av denna.
Med anknytning till dessa bestämmelser finns, i 6 kap. Boverkets byggregler, föreskrifter och allmänna råd om luftkvalitet, ventilation och fukt (BFS 1993:57), BBR. I reglerna anges bl.a. minimikrav på till- och frånluftsflöden, så att ventilationseffektiviteten i byggnader är god. Radonhalten i en ny byggnad får inte överskrida 200 bequerel per kubikmeter inomhusluft. Statens strålskyddsinstitut har tagit fram metodbeskrivningar för mätning av radon på arbetsplatser och i bostäder, i2004:1 Metodbeskrivning för mätning av radon på arbetsplatser och i2005:01 Metodbeskrivning för mätning av radon i bostäder. Den som tror sig ha förhöjd radonhalt inomhus kan kontakta kommunen, i första hand miljö- och hälsoskyddsnämnden, för att få råd och information.
Vidare finns föreskrifter och allmänna råd i 9 kap. BBR om energihushållning och värmeisolering, där det bl.a. är föreskrivet att byggnader skall vara utformade så att energibehovet begränsas genom låga värmeförluster, effektiv värmeanvändning och effektiv elanvändning. Krav ställs på enskilda komponenter som har betydelse för att en byggnad skall kunna medge god energihushållning, t.ex. byggnadens värmeisolering samt värme- och ventilationsinstallationer. Effektivitetskrav ställs på byggtekniska installationer som kräver energi. Föreskrifterna gäller bl.a. när en byggnad uppförs och, beträffande tillbyggda delar, när en byggnad byggs till och omfattar i princip alla byggnader.
De byggnader som undantas från olika krav enligt 9 kap. BBR är i huvudsak byggnader som endast används kortare perioder eller bygg-
nader i vilka det inte finns något uppvärmningsbehov under större delen av uppvärmningsperioden. Vidare undantas byggnader där värmetillskott från processer inom byggnaden täcker större delen av uppvärmningsbehovet och byggnader där behovet av tillförd energi för uppvärmning, tappvarmvatten och värmeåtervinning inte överskrider vad som skulle behövas med kraven uppfyllda. Vidare finns i BBR ett underlag för energiberäkning beträffande nya byggnader.
För att säkerställa ett tillfredsställande inomhusklimat finns vidare i 16 kap. 1 § 3 PBL en bestämmelse som bemyndigar regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om funktionskontroll av ventilationssystem. I 15 § BVL föreskrivs att funktionskontrollen skall utföras av en sakkunnig funktionskontrollant, som utses av byggnadens ägare. Enligt 1 § förordningen (1991:1273) om funktionskontroll av ventilationssystem (OVK-förordningen) skall ägaren till en byggnad se till att funktionskontroll av byggnadens ventilationssystem sker enligt bestämmelserna i förordningen, s.k. obligatorisk ventilationskontroll. Funktionskontrollen skall enligt 4 § OVK-förordningen göras innan ett ventilationssystem första gången tas i bruk (första besiktning) och därefter regelbundet vid återkommande tillfällen (återkommande besiktning). Vid den första besiktningen skall enligt 5 § samma förordning kontrolleras att funktionen och egenskaperna hos ventilationssystemet överensstämmer med gällande föreskrifter, att systemet inte innehåller föroreningar som kan spridas i byggnaden, att instruktioner och skötselanvisningar finns lätt tillgängliga för dem som skall sköta systemet och att systemet i övrigt fungerar på det sätt som är avsett. Vid de återkommande besiktningarna skall kontrolleras att funktionen och egenskaperna hos ventilationssystemet i huvudsak överensstämmer med de föreskrifter som gällde när systemet togs i bruk. En- och tvåbostadshus omfattas inte av kravet på återkommande besiktning. Boverket har meddelat föreskrifter och allmänna råd om funktionskontroll av ventilationssystem, BFS 1996:56. I föreskrifterna finns bestämmelser om undantag från funktionskontrollen, intervaller för återkommande besiktning m.m. och krav på riksbehörighet som funktionskontrollant.
När det gäller regelbundna kontroller av luftbehandlingssystem finns krav enligt Statens Naturvårdsverks kungörelse (SNFS 1992:16) med föreskrifter om kyl- och värmepumpanläggningar innehållande vissa köldmedier (köldmediekungörelsen) som innebär att samtliga kylaggregat med en fyllning av 3 kilogram eller mer av vissa köldmedier skall genomgå en årlig kontroll utförd av ett ackrediterat kontrollorgan. Kontrollen enligt köldmediekungörelsen omfattar i huvudsak läckagekontroll för köldmedium, kontroll av drift- och skötselinstruktioner och kontroll av vibrationer. Den årliga kontrollen enligt köldmediekungörelsen omfattar således inte aggregat med annat köldmedium (t.ex. ammoniak och propan) och inte heller aggregat med mindre fyllning än 3 kilogram.
Enligt 9 kap. BBR skall luftbehandlingsinstallationer ha sådant värmemotstånd och sådan täthet att energiförluster begränsas.
I 35 b § BVF bemyndigas Boverket att meddela föreskrifter om krav på den nyttoverkningsgrad som skall uppfyllas av nya värmepannor som eldas med flytande eller gasformiga bränslen och vilka värmepannor som skall omfattas av sådana föreskrifter. Enligt 9 kap. BBR skall pannor utformas så att en god pannverkningsgrad erhålls under normal drift. För
vissa värmepannor gäller de särskilda bestämmelser om verkningsgrad som finns i Boverkets föreskrifter och allmänna råd om effektivitetskrav för nya värmepannor som eldas med flytande eller gasformigt bränsle, BFS 1997:58.
Enligt miljöbalkens regelverk krävs tillstånd för att driva större värmeanläggningar, dvs. anläggningar med en total installerad tillförd effekt om minst 10 och högst 200 megawatt, såsom industrier och fjärrvärmeverk. Anläggningar med en tillförd effekt som överstiger 200 megawatt skall tillståndsprövas av miljödomstol enligt 5 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd samt bilagan till förordningen.
Enligt 9 kap. 9 § miljöbalken skall bostäder och lokaler för allmänna ändamål brukas på sådant sätt att olägenheter för människors hälsa inte uppkommer. Vidare anges i bestämmelsen att ägare eller nyttjanderättshavare till berörd egendom skall vidta de åtgärder som skäligen kan krävas för att hindra uppkomsten av eller undanröja olägenheter för människors hälsa. En bostad skall enligt 33 § förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd bl.a. ge betryggande skydd mot värme, kyla, drag, fukt, buller, radon, luftföroreningar och andra liknande störningar samt ha en tillfredsställande luftväxling genom anordning för ventilation eller på annat sätt. Socialstyrelsen har gett ut allmänna råd med vägledning om olika faktorer av betydelse för hälsan, t.ex. ventilation, temperatur, fukt och mikroorganismer, buller och radon. Riktvärdet för radon i befintlig bebyggelse ändrades 2004 till 200 bequerel per kubikmeter inomhusluft.
Tillsyn och kontroll
I frågor om byggnadsarbeten, tillsyn och kontroll hänvisas i BVL till bestämmelserna i 9 och 10 kap. PBL. Detta innebär att systemet för tillsyn och kontroll enligt PBL skall användas för att säkerställa att byggnadsverk som uppförs eller ändras kommer att uppfylla de ställda egenskapskraven. Systemet innebär i korthet följande. Vissa arbeten får enligt 9 kap. 2 § 1 PBL inte påbörjas förrän byggnadsnämnden har underrättats om arbetena genom en bygganmälan. En sådan anmälan syftar till att ge byggnadsnämnden möjlighet att förbereda sin tillsyn över byggprojektet och att bedöma kontrollbehovet, bl.a. behovet av byggsamråd. En förutsättning för att åtgärderna skall få påbörjas är enligt 9 kap. 13 § PBL att det finnas en eller flera kvalitetsansvariga, som skall utses av byggherren. Byggherren skall underrätta byggnadsnämnden om vem som är kvalitetsansvarig. Systemet med kvalitetsansvariga skall ge samhället garantier för att byggherren har tillräcklig kunskap och erfarenhet för att ta sitt ansvar för byggprocessen. Den kvalitetsansvarige skall bl.a. se till att den upprättade kontrollplanen följs, vilket är en förutsättning för kontrollen av att samhällskraven kan antas komma att uppfyllas. Enligt 9 kap. 1 § PBL är det byggherren som har det fulla ansvaret för att samhällets krav på projektet uppfylls och att kontroll och provning utförs i tillräcklig omfattning. Den kvalitetsansvariges uppgift enligt PBL är inte att övervaka den totala kvaliteten i byggprojekten, utan enbart den del av byggherrens kontrollsystem som syftar till att säkerställa att de väsentliga samhällskraven uppfylls. Kontrollplanen, som skall upprättas enligt 9 kap. 9 § PBL, skall inte tillgodose projektets förutsättningar som helhet, utan en-
bart den del som avser samhällskraven i 3 kap. PBL och BVL. Samhällets behov av tillsyn och kontroll bör så effektivt som möjligt samordnas med och anpassas till byggherrens och entreprenörens egna kontrollsystem, så att dubbelarbete undviks. När byggherren har uppfyllt sina åtaganden enligt kontrollplanen, och byggnadsnämnden inte funnit skäl att ingripa, skall nämnden utfärda ett slutbevis om detta. Slutbeviset är ingen garanti för att byggnaden eller anläggningen uppfyller alla de ställda kraven. Slutbeviset är enbart ett uttryck för att byggherren och byggnadsnämnden är överens om att kontrollplanen följts. Det är byggherren som har det fulla ansvaret för att uppställda krav infrias.
Enligt miljöbalken omfattas även fastighetsägare av de grundläggande kraven på egenkontroll (26 kap. 19 § miljöbalken). Det innebär bl.a. krav om att fortlöpande planera och kontrollera verksamheten så att man kan förebygga och åtgärda olägenheter för människors hälsa. De allmänna hänsynsreglerna i miljöbalken ställer också krav på hushållning med råvaror och energi.
Det är kommunerna, i regel miljö- och hälsoskyddsnämnderna, som har ansvar för tillsynen över hälsoskyddet, t.ex. brister i inomhusmiljön. Socialstyrelsen har ansvar för normering och annan tillsynsvägledning på området.
Pågående översyn och revidering av gällande bestämmelser
Plan- och bygglagstiftningen har nyligen varit föremål för en samlad översyn. En parlamentarisk kommitté (M 2002:05) har haft i uppdrag att se över lagstiftningen samt lämna förslag till de lagändringar som behövs (dir. 2002:97). I uppdraget har ingått att bl.a. behandla frågor om kopplingen mellan PBL och BVL och att göra en samlad genomgång av de tekniska frågor som regleras i de båda lagarna samt av frågor om tillsyn, kontroll och sanktioner. PBL-kommittén lämnade den 27 september sitt slutbetänkande Får jag lov? Om planering och byggande (SOU 2005:77). Betänkandet har remissbehandlats och beredning pågår i Regeringskansliet.
Boverket har gjort en översyn av de regler om energihushållning som finns i 9 kap. BBR, för att uppfylla vissa krav i direktiv 2002/91/EG om byggnaders energiprestanda.
Stimulanser för energieffektivisering
I flera författningar ger regler om skattelättnader drivkrafter för byggnadsägare att energieffektivisera sina hus.
Enligt lagen (2003:1204) om skattereduktion för vissa miljöförbättrande installationer i småhus (prop. 2003/04:19, bet. 2003/04:SkU11, rskr. 2003/04:119) får fastighetsägare medges skattereduktion för utgifter för miljöförbättrande installationer av biobränsleeldade uppvärmningssystem och energieffektiva fönster. Lagen omfattar installationer som påbörjats tidigast den 1 januari 2004 och avslutats senast den 31 december 2006 och omfattar fysiska personer som vid nyproduktion av småhus har utgifter för installation av biobränsleeldade uppvärmningssystem. Den gäller också fysiska personer eller privatbostadsföretag, som för befintliga byggnader har utgifter för installation av energieffektiva fönster. Reduktionen ges med 30 procent av den kostnad som överstiger 10 000
kronor. Maximibeloppen för de nämnda uppvärmningssystemen och fönsterinstallationerna är 15 000 respektive 10 000 kronor.
Lagen (2004:1196) om program för energieffektivisering (prop. 2003/04:170, bet. 2004/05:NU7, rskr. 2004/05:90) trädde i kraft den 1 januari 2005. Lagens ändamål är att främja en effektiv användning av energi och ger energiintensiva företag en möjlighet att delta i program för energieffektivisering, mot att de befrias från skatten på elektrisk kraft enligt bestämmelser i lagen (1994:1776) om skatt på energi. Lagens huvudsakliga syfte är att uppnå effektiviseringar i elanvändningen i företagens industriella tillverkningsprocesser. Företagen skall tillämpa generella energiledningssystem med energikartläggningar och -analyser. Vidare skall projekteringar, ändringar och renoveringar av företagens anläggningar föregås av att olika lösningar anges och bedömningar skall bl.a. göras av hur sådana lösningar i energieffektiviserande syfte kan samverka med den befintliga anläggningen.
Lagen (2005:30) om kreditering på skattekonto av stöd för investeringar i energieffektivisering och konvertering till förnybara energikällor (prop. 2004/05:1, utg.omr. 21, bet. 2004/05:FiU1, rskr. 2004/05:47) reglerar hur stöd till nämnda åtgärder, som utförs under perioden fr.o.m. den 1 januari 2005 t.o.m. den 31 december 2007, skall tillgodoföras fastighetsägare. Lagen trädde i kraft den 15 maj 2005. Av förordningen (2005:205) om stöd till investeringar i energieffektivisering och konvertering till förnybara energikällor i lokaler som används för offentlig verksamhet framgår att stödet skall gälla byggnader där offentlig verksamhet bedrivs. Stödet får beviljas för bl.a. energikartläggningar med bedömningar av energieffektiviserande åtgärder; konverteringar från el- eller fossilbränslebaserad uppvärmning till användning av förnybara energikällor, värmepump eller fjärrvärme; installationer av solcellssystem; anslutningar till fjärrkyla eller installation av system för frikyla; installationer av eleffektiv belysning och ventilation samt till utrustning för effektivare styrning och drift av energikrävande installationer. Stödet får omfatta 30 procent av den stödberättigande kostnaden. För solceller får stödet uppgå till 70 procent av den nämnda kostnaden. Det totala stödet är begränsat till två miljarder kronor, varav solceller beräknas svara för 100 miljoner kronor.
I samband med budgetpropositionen för 2006 (prop. 2005/2006:01, utg.omr. 21, bet. 2005/06:FiU1, rskr. 2005/04:34) beslutade riksdagen om investeringsstöd för konvertering från direktverkande elvärme i bostadshus. Stödet skall ges till ägare av småhus, flerbostadshus och bostadsanknutna lokaler och tillgodoföras ägaren genom kreditering på sådant skattekonto som har upprättats för denne enligt skattebetalningslagens (1997:483) bestämmelser. Riksdagen beslutade också nyligen (prop. 2005/06:32, bet. 2005/06:NU8, rskr. 2005/06:133) om ett stöd för konvertering från oljeuppvärmning i bostadshus. Stöden gäller fr.o.m. den 1 januari 2006 t.o.m. den 31 december 2010. Bestämmelser om de nämnda stöden finns i förordningen (2005:1255) om stöd för konvertering från direktverkande elvärme i bostadshus och förordningen (2005:1256) om stöd för konvertering från oljeuppvärmning i bostadshus.
Radonbidrag
Bestämmelser om s.k. radonbidrag finns i förordningen (1988:372) om åtgärder mot radon i egnahem. Boverket har meddelat föreskrifter och
allmänna råd om bidrag till åtgärder mot radon i egnahem (2003:1 RN) Väsentligen ändrade bidragsbestämmelser trädde i kraft den 1 januari 2003. För en- och tvåbostadshus med radonhalter över 200 bequerel per kubikmeter inomhusluft kan bidrag fås med ett belopp som motsvarar halva kostnaden för åtgärderna, dock högst 15 000 kronor.
9. EG:s direktiv om byggnaders energiprestanda
Syftet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/91/EG av den 16 december 2002 om byggnaders energiprestanda är att främja en förbättring av energiprestandan i de byggnader som finns i gemenskapen, samtidigt som hänsyn tas till utomhusklimat och lokala förhållanden samt till krav på inomhusklimat och kostnadseffektivitet. Direktivet antogs mot bakgrund av att en ökad energieffektivitet är en viktig del av det paket av handlingsprogram och åtgärder som krävs för att följa Kyotoprotokollet och därigenom bidra till att minska utsläppen av klimatpåverkande gaser. Att dämpa efterfrågan på energi, alternativt att främja en effektivare energianvändning, är även en viktig åtgärd i gemenskapen för att kunna påverka den globala energimarknaden och därigenom förbättra försörjningstryggheten avseende energi på medellång och lång sikt. Rådet stödde i rådsslutsatser i december 2000 kommissionens handlingsplan för ökad energieffektivitet och begärde särskilda åtgärder i byggsektorn. Bostads- och tjänstesektorn står för mer än 40 procent av den slutliga energianvändningen i gemenskapen och expanderar, vilket ofrånkomligen innebär att energianvändningen och koldioxidutsläppen i sektorn kommer att öka. I den utsträckning som denna energianvändning kommer att tillgodoses genom en ökad förbränning av fossila bränslen, kommer även utsläppen av koldioxid relaterade till sektorn att öka.
Artikel 1 I artikel 1 anges direktivets syfte, som är att främja en förbättrad energiprestanda i byggnader i gemenskapen, samtidigt som hänsyn tas till utomhusklimat och lokala förhållanden samt till krav på inomhusklimat och kostnadseffektivitet. För att uppnå dessa syften innehåller direktivet krav om
– en beräkningsmetodik för byggnaders integrerade energiprestanda, – en tillämpning av minimikrav på nya byggnaders energiprestanda, – en tillämpning av minimikrav på energiprestanda i befintliga, stora byggnader som genomgår större renoveringar,
– energicertifiering av byggnader, och – regelbundna kontroller av värmepannor och luftkonditioneringssystem i byggnader och en bedömning av värmeanläggningen om värmepannan i den är äldre än 15 år.
Artikel 2 Artikel 2 innehåller ett antal definitioner av termer och uttryck som används i direktivet.
Artikel 3
Enligt artikel 3 skall medlemsstaterna tillämpa metodiker, på nationell eller regional nivå, för att beräkna byggnaders energiprestanda på grundval av en allmän ram som innehåller tre delar.
I den första delen anges vilka faktorer som beräkningen av byggnaders energiprestanda åtminstone skall omfatta, bl.a. byggnadens termiska egenskaper, värmeanläggningar och varmvattenförsörjning, ventilation och inbyggda belysningsinstallationer.
I den andra delen anges omständigheter som har en positiv påverkan och som skall tas med i beräkningen i tillämpliga fall, nämligen aktiva solvärmesystem och andra värme- eller elsystem som baseras på förnybara energikällor, el från kombinerad värme- och elproduktion, fjärr- eller närvärmesystem och fjärr- eller närkylsystem samt naturligt ljus.
I den tredje delen anges exempel på kategorier som byggnader bör indelas i vid beräkningen, bl.a. enbostadshus, flerbostadshus, kontor, sjukhus och idrottsanläggningar eller andra typer av energianvändande byggnader. Vidare skall den första och andra delen i ramen anpassas till den tekniska utvecklingen enligt ett förfarande som anges i artikel 14.2, med beaktande av de standarder eller normer som tillämpas i medlemsstaternas lagstiftning och även denna metodik skall fastställas på nationell eller regional nivå. I artikeln finns slutligen en bestämmelse om att en byggnads energiprestanda skall uttryckas på ett klart sätt och får innehålla en indikator för koldioxidutsläpp.
Bedömning: I svenska författningar finns redan grundläggande bestämmelser om metodiker för beräkning av byggnaders energiprestanda. Däremot finns inte bestämmelser som fullt ut motsvarar de krav som följer av den första och andra delen i den allmänna ram som anges i direktivets bilaga. De bestämmelser som är styrande för de tekniska egenskapskraven på byggnader måste således kompletteras för att möjliggöra beräkningar av byggnadens integrerade energiprestanda, dvs. beräkningar av byggnadens hela, sammantagna energibalans. I denna proposition redovisar regeringen en bedömning, som innebär att artikelns bestämmelser kan genomföras i det svenska regelverket. Artikelns bestämmelser om att den första och andra delen i bilagans ram skall anpassas till den tekniska utvecklingen i enlighet med ett förfarande i artikel 14.2 riktar sig till kommissionen.
Artikel 4
Artikel 4 är uppdelad i tre punkter enligt följande.
Enligt punkten 1 skall medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att se till att minimikrav på byggnaders energiprestanda fastställs på grundval av de metodiker som anges i artikel 3. Dessa krav skall ta hänsyn till de allmänna förhållandena när det gäller inomhusklimatet för att negativa effekter såsom otillfredsställande ventilation undviks liksom till lokala förhållanden och till byggnadens avsedda ålder och användning. Kraven skall ses över med jämna mellanrum, minst vart femte år, och vid behov uppdateras för att spegla den tekniska utvecklingen. När medlemsstaterna fastställer dessa krav får de skilja mellan nya och befintliga byggnader och olika kategorier av byggnader.
Enligt punkten 2 skall kraven på energiprestanda tillämpas i enlighet med artiklarna 5 (nya byggnader) och 6 (befintliga byggnader).
Enligt punkten 3 får medlemsstaterna besluta att inte fastställa eller tillämpa de krav som avses i punkt 1 på följande kategorier av byggnader:
– byggnader eller monument med officiellt skydd för att de är en del av en utvald miljö, eller för att de har särskilda arkitektoniska eller historiska värden, om en överensstämmelse med kraven skulle medföra oacceptabla förändringar av byggnadernas särdrag eller utseende,
– byggnader som används för andakt och religiös verksamhet, – tillfälliga byggnader som är avsedda att användas två år eller mindre, industrianläggningar, verkstäder och jordbruksbyggnader med låga energibehov som inte är avsedda som bostäder samt jordbruksbyggnader som inte är avsedda som bostäder och som används inom en sektor som omfattas av ett nationellt sektorsavtal om energiprestanda,
– bostadshus som är avsedda för användning mindre än fyra månader per år, och
– fristående byggnader med en total användbar golvarea som är mindre än 50 kvadratmeter.
Enligt artikeln skall medlemsstaterna själva fastställa miniminivåer för byggnaders energiprestanda, så länge de grundas på de metodiker som anges i artikel 3.
Bedömning: Miniminivåer för byggnaders energiprestanda finns redan i svenska författningar. De kompletteringar som behöver göras i anledning av kravet på metodiker för beräkningen av byggnaders energiprestanda omfattas av den bedömning som anges under artikel 3.
Artikel 5 Enligt artikel 5 skall medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att se till att nya byggnader motsvarar de minimikrav på energiprestanda som avses i artikel 4. I fråga om nya byggnader med en total användbar golvarea som är större än 1 000 kvadratmeter skall medlemsstaterna se till att det, innan byggandet inleds, sker en bedömning av om alternativa system är tekniskt, miljömässigt och ekonomiskt genomförbara. Som exempel på alternativa system anges
– decentraliserade energiförsörjningssystem som baseras på förnybar energi,
– kombinerad värme- och elproduktion, – fjärr- eller närvärme eller fjärr- eller närkyla, om sådan finns tillgänglig, och
– under vissa förutsättningar, värmepumpar. Bedömning: Minimikrav för byggnaders energiprestanda finns redan i svenska författningar. Det särskilda krav som artikeln innebär i fråga om nya byggnader, vars golvarea är större än 1 000 kvadratmeter, saknas däremot. I denna proposition presenteras ett förslag som är avsett att genomföra artikelns bestämmelse i den svenska lagstiftningen.
Artikel 6
Enligt artikel 6 skall medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att energiprestandan förbättras så att den uppfyller minimi-
krav vid större renoveringar av byggnader med en total användbar golvarea som överstiger 1 000 kvadratmeter, i den mån det är tekniskt, funktionellt och ekonomiskt genomförbart. Sådana minimikrav skall fastställas på grundval av de krav på energiprestanda som fastställs för byggnader enligt artikel 4. Kraven får fastställas antingen för den renoverade byggnaden i dess helhet, eller för de renoverade systemen eller komponenterna, när de ingår som en del i en renovering som skall genomföras inom en begränsad tidsperiod, med syfte att förbättra energiprestandan.
Bedömning: I byggreglerna används begreppen nybyggnad, underhåll och ändring. Begreppet ”ändring” delas in i två kategorier; tillbyggnad och ”annan ändring”. De begrepp i svensk bygglagstiftning som torde täcka större renovering i direktivets bemärkelse är därför tillbyggnad och ”annan ändring”. Lagen (1994:847) och förordningen (1994:1215) om tekniska egenskapkrav på byggnadsverk, m.m., innehåller krav på att såväl tillbyggda delar som ”andra ändringar” skall uppfylla nybyggnadskraven. Boverkets byggregler innehåller dock endast krav för ny- och tillbyggnad, inte för ”annan ändring”. De kompletteringar som behöver göras med anledning av ”annan ändring” omfattas av den bedömning som anges under artikel 3.
Artikel 7 Artikel 7 är indelad i tre punkter enligt följande.
Enligt punkten 1 skall medlemsstaterna se till att ett energicertifikat görs tillgängligt för ägaren, eller att ägaren gör ett sådant certifikat tillgängligt för den presumtive köparen eller hyresgästen i respektive fall när byggnader byggs, säljs eller hyrs ut. Certifikatets giltighetstid får inte överskrida 10 år. Ett certifikat för lägenheter eller enheter för individuellt bruk i byggnadskomplex får grunda sig på en gemensam certifiering för hela byggnaden eller för byggnadskomplex med ett gemensamt värmesystem eller på bedömningen av en annan representativ lägenhet i samma byggnadskomplex. Medlemsstaterna får göra undantag för tillämpningen av denna punkt för de byggnadskategorier som anges i artikel 4.3.
Enligt punkten 2 skall energicertifikaten för byggnader innehålla referensvärden, såsom aktuella rättsliga normer och riktmärken, så att konsumenter kan jämföra och bedöma byggnadens energiprestanda. Certifikaten skall åtföljas av rekommendationer för hur energiprestandan kostnadseffektivt kan förbättras. Syftet med certifikatet skall vara begränsat till att tillhandahålla information. Alla effekter som certifikaten kan ha när det gäller rättsliga förfaranden eller annat skall beslutas i enlighet med nationella bestämmelser.
Enligt punkten 3 skall medlemsstaterna vidta åtgärder för att se till att det i byggnader med en total användbar golvarea som är större än 1 000 kvadratmeter, som inhyser offentliga myndigheter och institutioner, finns ett energicertifikat placerat på en plats som är framträdande och klart synligt för allmänheten. Ett sådant certifikat får inte vara äldre än tio år. Intervall för rekommenderad och aktuell inomhustemperatur och, i tillämpliga fall, andra relevanta klimatfaktorer får också vara tydligt anslagna.
Bedömning: Svenska författningar innehåller inte några bestämmelser av det slag som artikel 7 avser. I denna proposition presenteras förslag
som är avsedda att genomföra artikelns bestämmelser i den svenska lagstiftningen.
Artikel 8
När det gäller en minskning av energianvändningen och en begränsning av koldioxidutsläppen skall medlemsstaterna enligt artikel 8, som är uppdelad i två punkter, genomföra ett av två alternativ.
Enligt punkten a) skall medlemsstaterna fastställa nödvändiga åtgärder för regelbunden inspektion av värmepannor med en nominell effekt om 20–100 kilowatt som eldas med bränslen som inte är förnybara. Sådana inspektioner får också tillämpas på värmepannor för annat bränsle. Värmepannor med en nominell effekt över 100 kilowatt skall inspekteras åtminstone vartannat år. För värmepannor som eldas med gas kan denna period utsträckas till 4 år. I fråga om värmeanläggningar med en nominell effekt över 20 kilowatt, som är äldre än 15 år, skall medlemsstaterna fastställa nödvändiga åtgärder för en engångsinspektion av hela värmeanläggningen. På grundval av inspektionen, som skall innehålla en bedömning av värmepannans effektivitet samt pannans dimensionering i förhållande till byggnadens värmebehov, skall experter ge råd till användarna om utbyte av värmepannorna, andra förändringar i värmesystemet och alternativa lösningar.
Enligt punkten b) skall medlemsstaterna vidta åtgärder för att säkerställa att råd ges till användare om utbyte av värmepannorna, andra förändringar i värmesystemet och alternativa lösningar, som kan omfatta inspektioner för att bedöma värmepannans effektivitet och om den är av lämplig storlek. Den totala verkan av ett sådant tillvägagångssätt bör i stort motsvara verkan av att alternativet under punkten a i stället väljs. Medlemsstater som väljer alternativet under punkten b) skall vartannat år sända en rapport till Europeiska kommissionen där likvärdigheten i tillvägagångssätten bedöms.
Bedömning: Utöver grundläggande krav på pannors verkningsgrad och tillståndsprövningen enligt miljöbalken, finns det i svenska författningar inga bestämmelser om sådana regelbundna inspektioner som direktivet kräver enligt punkten a). Direktivet ger emellertid möjlighet att i stället välja rådgivningsalternativet enligt punkten b). I denna proposition redovisar regeringen en bedömning, som innebär att artikelns bestämmelser enligt punkten b) bör genomföras.
Artikel 9
När det gäller minskning av energianvändning och begränsning av koldioxidutsläpp skall medlemsstaterna vidare, enligt artikel 9, fastställa nödvändiga åtgärder för regelbunden inspektion av luftkonditioneringssystem med en nominell effekt på mer än 12 kilowatt. Denna inspektion skall innefatta en bedömning av luftkonditioneringens effektivitet samt luftkonditioneringens effektivitet och dimension i förhållande till byggnadens kylbehov. Lämpliga råd skall ges till användarna om möjliga förbättringar, om utbyten av luftkonditioneringssystemen eller om alternativa lösningar.
Bedömning: I denna proposition presenteras ett förslag som är avsett att genomföra direktivets bestämmelser i den svenska lagstiftningen.
Artikel 10
Enligt artikel 10 skall medlemsstaterna se till att certifieringen av byggnader, utarbetandet av åtföljande rekommendationer och inspektioner av värmepannor och luftkonditioneringssystem utförs på ett oberoende sätt av kvalificerade eller auktoriserade experter, oavsett om dessa arbetar som egenföretagare eller är anställda av offentliga organ eller privata företag.
Bedömning: I denna proposition presenteras ett förslag som är avsett att genomföra direktivets bestämmelser i den svenska lagstiftningen.
Artikel 11
Artikel 11 vänder sig till Europeiska kommissionen.
Artikel 12
Enligt artikel 12 får medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att informera dem som använder byggnader om de olika metoder som bidrar till förbättrade energiprestanda. Artikelns andra mening vänder sig till kommissionen.
Bedömning: I denna proposition redovisar regeringen sin bedömning i fråga om lämpliga åtgärder för att stärka direktivets syfte i denna del.
Artiklarna 13 och 14
Artiklarna 13 och 14 vänder sig till kommissionen.
Artikel 15
Enligt artikel 15, som är uppdelad i två punkter, skall medlemsstaterna, enligt punkten 1, sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet senast den 4 januari 2006. Enligt punkten 2 får medlemsstaterna på grund av bristande tillgång på kvalificerade eller auktoriserade experter ta ytterligare tre år på sig att fullt ut tillämpa bestämmelserna i artiklarna 7, 8 och 9. Ett förslag om detta lämnas i avsnitt 22. När medlemsstaterna utnyttjar denna möjlighet skall de underrätta Europeiska kommissionen och tillhandahålla tillbörlig motivering tillsammans med en tidplan för det fortsatta genomförandet av direktivet.
Hänvisningar till S9
10. En lag om energideklaration för byggnader
Regeringens förslag: En lag om energideklaration för byggnader införs.
Byggnadsdeklarationsutredningen har föreslagit en lag om byggnadsdeklarationer för inomhusmiljö och energianvändning.
Remissinstanserna: Datainspektionen har ansett att det är lämpligt att börja med ett frivilligt system, som kan kombineras med det krav på energicertifikat som skall genomföras till följd av direktivet 2002/91/EG om byggnaders energiprestanda. Naturvårdsverket har ansett att deklarationen skall vara obligatorisk och att systemet kan utvecklas med
hänsyn till det nämnda direktivet. Liknande synpunkter har Hyresgästföreningen och Energirådgivarna framfört. Boverket har ansett att deklarationerna kan uppdelas i en frivillig och en obligatorisk del och att en samordning måste ske med bl.a. deklarationerna om byggnaders energiprestanda. Statens fastighetsverk har påpekat att det är viktigt att det fortsatta arbetet med byggnadsdeklarationerna samordnas med bl.a. EGdirektivet. Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande har ansett att fördelar kan uppnås om arbetena med byggnadsdeklarationer och byggnaders energiprestanda samordnas i större utsträckning. Statens energimyndighet har ansett att det inte finns ett behov av två parallella system och skulle välkomna en lösning där utredningsarbetet samordnas och samtliga identifierade behov av deklarationer integreras. Verket för näringslivsutveckling (Nutek) har ansett att det är angeläget att redovisningen av energiprestanda görs på sådant sätt att den blir en delmängd i byggnadsdeklarationen, men i fråga om metod och innehåll måste strävan vara att så långt som möjligt utgå från de frivilliga modeller som finns på marknaden. Frivilliga system har förordats även av Sveriges Byggindustrier och Byggsektorns kretsloppsråd, liksom Folkhälsoinstitutet. Institutet har ansett att frivilligheten inledningsvis bör gälla småhus, medan ett obligatoriskt system stöds i fråga om offentlig verksamhet och vid uthyrning.
Energideklarationsutredningen har föreslagit en lag om energideklaration av byggnader.
Remissinstanserna: Konkurrensverket har delat utredningens bedömning att avtal mellan intresseorganisationer och staten inte bör ersätta lagstiftning för att reglera de frågor som aktualiseras av EG-direktivet. Kammarrätten i Jönköping, Boverket, Socialstyrelsen, Statens fastighetsverk, Statskontoret, Chalmers tekniska högskola, Nutek, Halmstads kommun och Linköpings kommun m.fl. har pekat på behovet av samordning mellan byggnads- och energideklarationssystemen. Boverket har ansett det nödvändigt att hänsyn tas till inomhusmiljön, så att de misstag som begicks på 70-talet inte återupprepas och har vidare förordat att plan- och bygglagen (1987:10) samt lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. skall tillämpas för att genomföra EG-direktivet. Anticimex AB har ansett att utredningen inte i tillräcklig mån har beaktat de miljö- och hälsoproblem som kan följa av de energibesparande åtgärderna.
Skälen för regeringens förslag: Det finns ett antal frivilliga system för deklarationer, dokumentation eller märkning av byggnadsbeståndet, som i olika utsträckning omfattar frågor om inomhusmiljö, energianvändning och radon (EcoEffect, Miljöinventering av Innemiljö i Befintlig Bebyggelse (MIBB), Miljöbedömning av fastigheter, Miljöstatus för byggnader, P-märkning, Sund Innemiljö, Svensk Miljöbesiktning och Frisk bostad). Det är viktigt att arbetet med sådana system fortsätter och uppmuntras. Samtidigt kan det konstateras att en enhetlig information, som ett obligatoriskt system skulle innebära, gör det enklare för konsumenter och andra brukare av byggnader att tillgodogöra sig och jämföra information om energianvändningen och inomhusmiljön i byggnader. Med ett obligatoriskt system skapas drivkrafter att uppfylla målen om en effektiv energianvändning och en god inomhusmiljö. De s.k. energicertifikaten är obligatoriska enligt EG-direktivet, för att bl.a. uppfylla
de övergripande miljöskyddskraven i fråga om en begränsning av utsläppen av klimatpåverkande gaser och ett varsamt och rationellt utnyttjande av naturresurserna. Energicertifikaten är ett styrmedel för att nå dessa miljöskyddskrav, genom att främja en förbättrad energiprestanda i byggnader, samtidigt som hänsyn tas till utomhusklimat och lokala förhållanden samt till krav på inomhusmiljö och kostnadseffektivitet.
Enligt punkten 16 i ingressen till EG-direktivet kan energicertifieringen av byggnader grunda sig på avtal mellan intresseorganisationer och ett organ som utses av medlemsstaten. Utöver de formella betänkligheter som en sådan konstruktion medför, riskerar den att inte vara konkurrensneutral. Samma grundläggande regler bör gälla för alla aktörer på de marknader som berörs. Sådana överenskommelser kan innebära att enskilda företag kan undgå kraven i direktivet, och förstärka företagens drivkrafter till samarbete och samordning.
Energianvändningen och inomhusmiljön i byggnader hör nära samman. Det är därför viktigt att frågor om energi, ventilation och radon ses i ett sammanhang. Byggnadsägare skall inte behöva träffas av olika krav, som innebär att de behöver upprätta mer än en deklaration för en och samma byggnad. De båda utredningarna har därför gjort bedömningen att ett gemensamt regelverk bör eftersträvas. Vidare har ett antal remissinstanser understrukit behovet av en samordning av systemen med hänvisning till teknik, administration och tillsyn. De av utredningarna föreslagna systemen uppvisar stora likheter, bl.a. när det gäller målgrupp, byggnadskategorier och deklarationsförfarandet. I båda fallen föreslås att ett register inrättas, som har betydelse för bl.a. allmänhetens tillgång till deklarationerna och en fungerande tillsyn. Energicertifieringen av byggnader skall enligt artikel 10 i direktivet utföras på ett oberoende sätt av kvalificerade eller auktoriserade experter. Den obligatoriska ventilationskontrollen förutsätter enligt gällande bestämmelser ett sådant förfarande. Från lagstiftningssynpunkt finns det dessutom rationella skäl som talar för att samordna systemen i ett lagstiftningsärende. De redovisade uppfattningarna talar för ett regelverk, med bestämmelser som anger en viss, grundläggande nivå i dessa frågor. Ett obligatoriskt system med en deklaration som omfattar både byggnaders energiprestanda och vissa frågor om inomhusmiljö är det som bäst gagnar målen i fråga om effektiv energianvändning i förening med en god inomhusmiljö. EG-direktivets krav om energicertifieringen av byggnader bör därför tillgodoses genom de föreslagna energideklarationerna.
Ett system med obligatoriska deklarationer innebär bl.a. föreskrifter om förhållandet mellan enskilda och det allmänna, som gäller åligganden för enskilda. Sådana föreskrifter skall meddelas genom lag. Frivilliga åtaganden från branscherna är emellertid ett viktigt komplement till lagstiftningen och innebär en möjlighet att snabbare uppnå eller nå längre än EG-direktivets mål. Detta gäller särskilt vissa av de byggnadskategorier som kommer att undantas från direktivets krav, vilka beskrivs i avsnitt 11.
Det finns ett behov av information, som uppmärksammar marknadens parter på betydelsen av en effektiv energianvändning i förening med en god inomhusmiljö. Byggherrar och byggnadsägare har huvudansvaret för byggnaders egenskaper. Deklarationerna är ett sätt att uppmärksamma dem på detta förhållande vid uppförandet och förvaltningen av byggnader. Deklarationerna tydliggör att förbättringsåtgärder på dessa områden
är ekonomiskt motiverade. Vidare kan deklarationerna vara ett medel för andra grupper av byggnaders användare, t.ex. hyresgäster, anställda och allmänhet, att formulera krav på energianvändning och inomhusmiljö utifrån ett mer objektivt underlag. Detta ligger i linje med riksdagens tillkännagivande (bet. 1995/96:BoU1, mom.35, rskr. 1995/96:30) om kvalitetsdeklaration av bostäder. Systemet medför en enhetlig tillämpning och bidrar därmed till en mer vederhäftig information.
Som redogjorts för i avsnitt 8 finns bestämmelser rörande byggande och krav på byggnader och byggnadsverk i plan- och bygglagen (1987:10), PBL, lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m., BVL, och miljöbalken. Vissa av EG-direktivets bestämmelser kan i huvudsak anses genomförda i svensk lagstiftning med bestämmelser i de nämnda regelverken och föreskrifter som meddelats med stöd av dessa, vilket behandlas i avsnitt 24. Boverket har förordat att PBL och BVL, som har ett bredare angreppssätt, skall tillämpas för att genomföra direktivet. Fördelen med att reglera genom BVL är, enligt verket, enklare samordning av direktivets krav med övriga tekniska egenskapskrav på byggnader, varigenom en tydlig koppling uppnås mellan byggande, underhåll och andra förvaltningsfrågor. Boverket förordar även att direktivet i första hand bör genomföras genom en förordning som huvudsakligen grundar sig på ändringar i PBL och BVL. Principerna bör, enligt verket, vara desamma som för den obligatoriska ventilationskontrollen.
Det kan konstateras att PBL och BVL för närvarande är föremål för en omfattande översyn, vilket beskrivits i avsnitt 8. Det är därför mindre lämpligt att nu genomföra ett system, som bygger på ändringar i de nämnda regelverken. Utredningarna har inte heller föreslagit en sådan ordning. En separat lag som nu föreslås hindrar dock inte att de närmare föreskrifter som behövs i fråga om de byggnadstekniska kraven, liksom om energideklarationerna, kan samordnas med befintliga föreskrifter. För att främja hälsa och miljövård och att understryka samhällets krav på byggnaders utformning i fråga om energihushållning och en god inomhusmiljö, är en sådan samordning dessutom viktig. En samordning skapar goda förutsättningar för en ändamålsenlig avvägning mellan det nu föreslagna regelverket och de väsentliga tekniska egenskapskrav som ställs på en byggnad såväl vid uppförandet som under förvaltningsskedet.
Lagrådet har förordat att det på nytt i lämpligt sammanhang övervägs att i PBL integrera den föreslagna lagen. Ett sådant övervägande kan lämpligen göras i samband med det reformarbete som pågår beträffande plan- och bygglagstiftningen.
I avsnitt 20 presenteras regeringens förslag om hur tillsynen över systemet skall vara organiserad. Av förslaget framgår att den eller de kommunala nämnder som fullgör kommunens uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet skall vara tillsynsmyndigheter.
Boverket är nationell myndighet för samhällsplanering, stadsutveckling, byggande och boende och har redan i dag ett ansvar för att besluta föreskrifter rörande bl.a. de krav som samhället ställer på byggnader. Boverket bör därför vara föreskrivande myndighet.
Genom förslaget om en lag om energideklaration för byggnader infrias riksdagens tillkännagivande beträffande kvalitetsdeklaration av bostäder (bet. 1995/96:BoU1, mom. 35, rskr. 1995/96:30).
Hänvisningar till S10
- Prop. 2005/06:145: Avsnitt 13
11. Vilka byggnader skall energideklareras?
Regeringens förslag: Den föreslagna lagen skall omfatta byggnader för vilka energi används i syfte att påverka byggnadernas inomhusklimat. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om vilka typer av byggnader som får undantas från kravet att energideklareras.
Byggnadsdeklarationsutredningens förslag omfattar det byggnadsbestånd som enligt gällande bestämmelser är föremål för obligatorisk kontroll av ventilationssystem samt en- och tvåbostadshus avsedda för permanentboende och överensstämmer med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Verket för näringslivsutveckling (Nutek) har påpekat att det ur förslaget inte är möjligt att närmare utröna vilka delar av fastighetsbeståndet som omfattas. Statistiska centralbyrån har ansett att byggnader som för närvarande inte omfattas av den obligatoriska ventilationskontrollen bör deklareras, t.ex. jordbrukets ekonomibyggnader.
Energideklarationsutredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Jönköping har ifrågasatt om inte de av utredningen föreslagna undantagen går längre än EG-direktivet. Boverket har ansett att det i en förordning bör anges vilka byggnadskategorier som skall få undantas från lagens tillämpningsområde. Riksantikvarieämbetet har ansett att undantaget för kulturhistoriskt värdefulla byggnader i princip inte är behövligt eller önskvärt, men att det däremot är av största vikt att åtgärder i avsikt att förbättra byggnaders energiprestanda inte genomförs om de på något väsentligt sätt förvanskar kulturhistoriska värden. Chalmers tekniska högskola har ansett att data om all slags bebyggelse är av intresse, men att det inte hindrar att undantag är motiverade. Man har vidare anfört att fritidshus inte bör undantas och att industribyggnader samt religiösa byggnader bör undersökas innan de undantas. Svensk Fjärrvärme och Göteborg Energi AB har ifrågasatt ett generellt undantag beträffande industribyggnader. Svenska Naturskyddsföreningen har ansett att byggnader som används för industriella ändamål, med undantag för den energiintensiva industrin, samt kyrkor och liknande byggnader som används för religiösa ändamål bör omfattas av lagens bestämmelser.
Skälen för regeringens förslag: Att åstadkomma en effektiv energianvändning i förening med en god inomhusmiljö är betydelsefullt för i princip hela vårt byggnadsbestånd. EG-direktivet har också ett mycket brett tillämpningsområde och gäller ”takförsedda konstruktioner med väggar, för vilka energi används för att påverka inomhusklimatet”.
Termen byggnad får anses vara vedertagen och används i ett antal regelverk, som har betydelse för den nu föreslagna lagen. Den termen bör därför användas även i detta sammanhang, men den bör ges en avgränsning som svarar mot EG-direktivets syfte och dess definition av byggnader.
För att närmare definiera de byggnader som skall omfattas av deklarationsskyldigheten har båda utredningarna haft EG-direktivet som utgångspunkt, och kommit till i stort sett samma resultat, men har tillämpat olika metoder för att nå dit.
När Byggnadsdeklarationsutredningen tagit ställning till vilka byggnader som skall omfattas av deklarationsskyldigheten har utredningen vidare utgått från innehållet i gällande nationella bestämmelser och de mål för ventilation, radon och energi som regeringen och riksdagen ställt upp. Med utgångspunkt i förordningen (1991:1273) om funktionskontroll av ventilationssystem har utredningen föreslagit att samtliga byggnader som omfattas av den återkommande obligatoriska ventilationskontrollen samt en- och tvåbostadshus avsedda för permanentboende, som omfattas av en första kontroll av mekanisk till- och frånluftsventilation, skall deklareras. Den teknik man valt är att i den föreslagna lagen bemyndiga regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela närmare föreskrifter om vilka byggnader som skall deklareras. Genom en föreslagen koppling till de undantagsbestämmelser som Boverket har meddelat, vilka framgår av 1 § Boverkets föreskrifter om funktionskontroll av ventilationssystem (BFS 1991:36) kan man endast motsatsvis utläsa vilka byggnadskategorier som skulle omfattas av systemet. Kontrollen gäller inte ekonomibyggnader för jordbruk, skogsbruk eller därmed jämförlig näring, industribyggnader – men väl industrins kontorsbyggnader – och byggnader som är avsedda för totalförsvaret och som är av hemlig natur. Enligt senare tillkomna bestämmelser är en- och tvåbostadshus undantagna från återkommande besiktning.
Vilka byggnader som omfattas av den föreslagna lagen har central betydelse och bör lätt kunna utläsas av de bestämmelser som är styrande för systemet. Energideklarationsutredningens förslag om vilka byggnader som skall omfattas av lagens bestämmelser motsvarar EG-direktivets definition av byggnad. Direktivets tillämpningsområde måste vara vägledande för den nationella avgränsning som nu är aktuell. Lagen bör därför omfatta byggnader för vilka energi används i syfte att påverka byggnadernas inomhusklimat.
Enligt EG-direktivet får ett antal byggnadskategorier undantas från bl.a. deklarationsskyldigheten.
Det är viktigt att deklarationerna vinner bred acceptans och att de uppfattas som en värdefull information om vissa förhållanden i byggnader och en vägledning för att förbättra energiprestandan med en bibehållen god inomhusmiljö i byggnaderna. Samtidigt bör byggnader som generellt sett har den egenskapen att de inte kräver en omfattande tillförsel av energi för komfort och funktion undantas och enskilda byggnadsägare bör inte åläggas nya, administrativa bördor utan tungt vägande skäl. Utredningen har därför gjort bedömningen att de undantag som EG-direktivet medger i huvudsak bör tillämpas, men har påpekat att de föreslagna undantagen kommer att behöva ses över och eventuellt justeras när systemet har varit i kraft en tid och erfarenheter vunnits.
Teknikutvecklingen, framtagandet av förfinade metoder att bedöma byggnaders energiprestanda i samspel med kraven på inomhusmiljön samt de oberoende experternas erfarenheter på området innebär att det föreslagna systemet bör ha ett visst mått av flexibilitet. En anpassning till de redan gällande bestämmelserna om den obligatoriska ventilations-
kontrollen och de byggnader som omfattas av denna bör vara möjlig att göra, så att en- och tvåbostadshus kommer att omfattas, men de undantag som följer av Boverkets föreskrifter kan beaktas även inom ramen för det nu föreslagna systemet. Det finns även ett behov av närmare preciseringar inom de olika undantagskategorierna i syfte att undvika gränsdragningsproblem. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför meddela föreskrifter om vilka byggnadstyper som skall vara undantagna från deklarationsskyldigheten. Utgångspunkten bör vara att i huvudsak tillämpa de undantag som EG-direktivet medger. Några remissinstanser har haft synpunkter på de föreslagna undantagen och följande överväganden bör vara vägledande vid framtagandet av sådana föreskrifter.
Den första kategorin är kulturhistoriskt värdefulla byggnader, som får undantas om en överensstämmelse med kraven skulle medföra oacceptabla förändringar av deras särdrag eller utseende.
Lagen (1988:950) om kulturminnen, m.m. innehåller bl.a. bestämmelser om byggnadsminnen. Enligt 3 kap. 1 § lagen om kulturminnen, m.m. får en byggnad som är synnerligen märklig genom sitt kulturhistoriska värde, eller som ingår i ett kulturhistoriskt synnerligen märkligt bebyggelseområde, förklaras för byggnadsminne av länsstyrelsen. När en byggnad förklarats för byggnadsminne skall länsstyrelsen, enligt 3 kap. 2 § samma lag, genom skyddsbestämmelser, ange på vilket sätt byggnaden skall vårdas och underhållas samt i vilka avseenden den inte får ändras. I fråga om byggnader av sådant värde som anges i 3 kap. 1 §, som tillhör staten, gäller i stället förordningen (1988:1229) om statliga byggnadsminnen, m.m. Byggnader som förklarats för byggnadsminnen enligt den nämnda lagen eller förordningen och byggnader för vilka skyddsbestämmelser har meddelats i en detaljplan eller i områdesbestämmelser på grund av att de är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt bör motsvara den undantagskategori som direktivet anger. I de nämnda fallen finns stora risker att rekommendationer om energieffektiviserande åtgärder inte är möjliga att genomföra med hänsyn till bevarandekraven. De nämnda byggnadstyperna bör därför, i vart fall under ett inledningsskede, undantas från deklarationsskyldigheten. De aktuella byggnaderna omfattas dock av den obligatoriska ventilationskontrollen. I sammanhanget kan noteras att de ifrågavarande byggnaderna ofta inrymmer offentliga verksamheter och att de därför omfattas av förordningen (2005:205) om stöd till investeringar i energieffektivisering och konvertering till förnybara energikällor i lokaler som används för offentlig verksamhet. Enligt förordningen lämnas bl.a. stöd till energikartläggningar med bedömningar av lokalernas värmebehov och förslag på energieffektiviserande åtgärder.
Den andra kategorin gäller byggnader som används för ”andakt och religiös verksamhet”.
I fråga om kyrkor och liknande byggnader uppkommer i viss utsträckning samma frågeställningar som redovisats beträffande de kulturhistoriskt värdefulla byggnaderna. Det kan också ifrågasättas om sådana befintliga byggnader upplåts med nyttjanderätt eller säljs i sådan utsträckning att ett konsumentintresse motiverar de krav på energideklarationer som skulle följa av direktivet.
Den tredje kategorin gäller bl.a. ”industrianläggningar” och ”verkstäder”.
Denna kategori kräver närmare överväganden. Potentialen för energieffektiviseringar bör analyseras och bedömningar göras om vilket eller vilka styrmedel som kan vara lämpliga för dessa. En viktig del av en sådan analys är de befintliga miljöledningssystem som finns och tillämpas på marknaden samt effekterna av de energiledningssystem med standardiserade energikartläggningar och -analyser som för närvarande tillämpas av den elintensiva industrin som ett krav inom ramen för programmen för energieffektivisering. En sådan analys ska vara klar under 2007. I avvaktan på en sådan analys bör industrianläggningar och verkstäder således vara undantagna från deklarationsskyldigheten.
Den fjärde kategorin gäller ”bostadshus som är avsedda för användning mindre än fyra månader per år”.
En avgränsning som bygger på direktivets formulering leder till stora gränsdragnings- och tillämpningsproblem. Direktivets formulering bör ta sikte på bostadsbyggnader som används i begränsad utsträckning och som därför representerar en liten energianvändning. Energianvändningen i det svenska fritidshusbeståndet, som år 2001 omfattade 690 000 hus, motsvarar en mycket liten andel av den totala energianvändningen i våra bostäder, cirka två procent. Energideklarationsutredningens bedömning att fritidshus med högst två bostäder bör undantas är därför rimlig. En samordning uppnås därigenom med Boverkets byggregler (BFS 1993:57) som inte omfattar sådan bebyggelse. Dessutom skulle det normala fritidshusbeståndet med en begränsad energianvändning i så fall komma att undantas, medan större fritidsanläggningar, som är särskilt vanliga i delar av våra fjälltrakter, omfattas av deklarationsskyldigheten.
Direktivet medger även undantag för tillfälliga byggnader som är avsedda att användas två år eller mindre, jordbruksbyggnader med lågt energibehov som inte är avsedda som bostäder samt fristående byggnader med en total användbar golvarea som är mindre än 50 kvadratmeter. Remissinstanserna har inte haft några synpunkter på att även dessa byggnadstyper omfattas av undantag. Det kan i sammanhanget noteras att en betydande del av fritidshusbeståndet kan inordnas under den sistnämnda kategorin.
Energideklarationsutredningen har även gjort bedömningen att försvarsbyggnader skall undantas. Sådana omnämns inte bland de byggnader som får undantas enligt direktivets bestämmelser. Av artikel 296 1.a. i EGfördraget följer emellertid att ingen medlemsstat skall vara förpliktad att lämna sådan information, vars avslöjande medlemsstaten anser strider mot sina väsentliga säkerhetsintressen. Att med hjälp av oberoende experter deklarera sådana byggnader och att i enlighet med direktivets krav offentliggöra sådana deklarationer torde i flertalet fall strida mot dessa intressen. Det finns därför skäl som talar för att undanta även sådana byggnader, som även är undantagna från den obligatoriska ventilationskontrollen.
12. När skall en byggnad energideklareras?
Regeringens förslag: Den som för egen räkning uppför eller låter uppföra en ny byggnad skall se till att det upprättas en energideklaration för byggnaden. Den som äger en byggnad skall se till att det för byggnaden alltid finns en energideklaration som inte är äldre än tio år
– om byggnaden är indelad som specialbyggnad enligt 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) och har en total användbar golvarea som är större än 1 000 kvadratmeter, eller
– om byggnaden eller en del av byggnaden upplåts med nyttjanderätt. När en byggnad eller en andel i en byggnad säljs, skall den som äger byggnaden se till att det senast vid försäljningstidpunkten har upprättats en energideklaration för byggnaden, om det inte redan finns en sådan deklaration eller den senast upprättade deklarationen är äldre än tio år. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från kravet att upprätta en energideklaration.
Byggnadsdeklarationsutredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Göteborg har anfört att en närmare reglering med en tioårsgräns är att föredra i uthyrningsfallen och att detta skulle kunna gälla för t.ex. flerbostadshus på så sätt att en ny deklaration skall upprättas vart tionde år utan hänsyn till ägarskifte eller i vart fall inom tio år efter senaste ägarskifte och löpande därefter i tioårsperioder.
Energideklarationsutredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Villaägarnas Riksförbund har tillstyrkt förslaget att en energideklaration upprättas vid nybyggnad och vid försäljning av småhus på den öppna marknaden, men har ansett att deklarationen vid nybyggnad skall ingå i handlingarna för bygglov. Boverket har ansett att energideklarationen bör kopplas till uppfyllandet av Boverkets byggregler och allmänna råd samt integreras i bygganmälan och beslut om kontrollplan. Anticimex AB har framfört att eftersom överlåtelsebesiktningar i praktiken alltid genomförs i samband med försäljningar av fastigheter, bör energideklarationen kunna göras som en del av sådana besiktningar och har vidare ansett att energideklarationen bör vara ett villkor för lagfart. Luleå kommun har ansett att kännedom om ett hus energiförbrukning är av marginell betydelse för lägenhetshyresgäster vid valet av bostad och har vidare påpekat att lägenheterna hyrs ut med varmhyra och att hyressättningen sker enligt bruksvärdessystemet.
Skälen för regeringens förslag
Ansvaret för att byggnader blir energideklarerade måste ligga på den som har rådigheten över egendomen. Vid nybyggnad är det den som för egen räkning uppför eller låter uppföra byggnaden, dvs. byggherren. När det gäller befintliga byggnader som antingen är indelade som specialbyggnader enligt 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152), eller som upplåts med nyttjanderätt, är det byggnadens ägare som har sådan rådighet. Detsamma gäller den som säljer en byggnad eller en andel i en byggnad. Byggherren och ägaren till en byggnad har dessutom ansvaret för att samhällets krav på byggnaden är uppfyllda.
En byggnads klimatskal och vissa installationer har ofta en varaktighet om mellan 15 och 50 år. Det är därför rimligt att deklarationen inte skall behöva förnyas alltför ofta. Andra funktioner i byggnaden behöver dock kontrolleras och underhållas med kortare intervall, varför den obligatoriska ventilationskontrollen även i fortsättningen bör göras med de intervall som framgår av gällande bestämmelser. Utredningarnas gemensamma förslag om en förnyad deklaration i vissa situationer då den tidigare upprättade deklarationen är äldre än tio år är rimligt. Direktivets krav om deklarationernas giltighetstid tillgodoses därmed.
Om en energideklaration har upprättats och en byggnad därefter byggs om eller ändras på så sätt att byggnadens energiprestanda väsentligt förändras, kommer den befintliga energideklarationen i vissa delar att basera sig på inaktuell information. För en tillbyggnad eller ”annan ändring” gäller nybyggnadskrav enligt byggreglerna för de delar som direkt eller indirekt berörs av ändringen. Kostnadseffektiva åtgärder, som genomförs i anledning av rekommendationer i en tidigare deklaration, är avsedda att förbättra byggnadens energiprestanda med beaktande av en god inomhusmiljö. Det ligger i sådana fall i ägarens intresse, att sådana förbättringar dokumenteras i en ny deklaration, trots att den tidigare inte är äldre än tio år.
Nya byggnader Förutsättningarna för en effektiv energianvändning och en god inomhusmiljö skapas under planeringen och projekteringen av en byggnad, då olika lösningar övervägs och beräkningar görs av de faktorer som har betydelse för de nämnda förhållandena. Innan en byggnad brukats en tid har man som beslutsunderlag endast tillgång till beräkningar av energianvändningen, kontroll av ventilationssystemets funktion och kontroll av eventuell radonförekomst, eftersom representativa mätningar av energianvändningen ännu inte kunnat genomföras.
Bestämmelserna i plan- och bygglagen (1987:10), PBL, innebär att byggprocessen enligt huvudregeln inleds med en ansökan om bygglov. Minst tre veckor innan byggnadsarbetena påbörjas skall byggherren, dvs. den som för egen räkning uppför eller låter uppföra en byggnad, göra en bygganmälan till byggnadsnämnden. I bygganmälan skall bl.a. tidpunkten för planerad byggstart anges. När en bygganmälan har kommit in till byggnadsnämnden kallar nämnden till ett s.k. byggsamråd, som syftar till att såväl byggherren som byggnadsnämnden på ett tidigt stadium skall få klarhet i vilka egenskapskrav som byggnaden måste uppfylla samt de åtgärder för besiktning, tillsyn och övrig kontroll som är nödvändiga för
att byggnaden skall antas kunna uppfylla dessa krav. Vid byggsamrådet eller snarast därefter skall byggnadsnämnden besluta om en kontrollplan för arbetena, om det inte är uppenbart obehövligt. I kontrollplanen skall anges vilka kontroller som skall utföras och vilka sakkunnigintyg och övriga handlingar som skall ges in till nämnden. En sådan kontroll är den första besiktningen av ventilationssystemet, som skall göras innan ett ventilationssystem för första gången tas i bruk. När byggherren har uppfyllt sina åtaganden enligt kontrollplanen m.m. och byggnadsnämnden funnit att byggandet inte skett i strid med några regler, skall nämnden utfärda ett bevis om detta, ett s.k. slutbevis. Byggnaden skall i detta skede i princip vara färdig att börja använda.
Den beskrivna processen från och med projekteringen till och med att byggnaden kan tas i bruk tar av naturliga skäl olika lång tid beroende på byggprojektets omfattning och komplexitet. Energideklarationsutredningen, Villaägarnas Riksförbund och Boverket har ansett att den närmare deklarationstidpunkten för nya byggnader skall knytas till förfarandet enligt PBL, men har genom sina hänvisningar till bygganmälan respektive beslut om kontrollplan förordat olika tidpunkter. Den pågående översynen av PBL, liksom de erfarenheter som kommer att vinnas om vad som är den bästa tidpunkten för olika byggnadstyper, innebär att en flexibilitet är önskvärd. Detta förutsätter att den närmare tidpunkt då en ny byggnad senast skall vara energideklarerad fastställs i närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Det är lämpligt att i samband med det samordna deklarationsförfarandet med de kontroller och besiktningar som i övrigt gäller under byggprocessen.
Ett krav om att byggnader som uppförs skall vara energideklarerade innebär att systemet kommer att tillämpas successivt i den takt nya byggnader uppförs. Vissa övergångsbestämmelser föreslås dock i avsnitt 22, som en följd av de förslag som gäller s.k. specialbyggnader och vissa byggnader som upplåts med nyttjanderätt. När en nyuppförd byggnad har energideklarerats kommer den upprättade deklarationen att gälla för byggnaden under obegränsad tid, under förutsättning att deklarationen inte har hunnit bli äldre än tio år, om byggnaden därefter indelas som specialbyggnad, upplåts med nyttjanderätt eller säljs.
Specialbyggnader
Det finns en byggnadskategori för vilken EG-direktivet innebär särskilda krav. De gäller byggnader som har en total användbar golvarea som är större än 1 000 kvadratmeter och ”som inhyser offentliga myndigheter och institutioner”, vilka ”tillhandahåller offentliga tjänster för ett stort antal personer” och som ”därför ofta besöks av dessa personer”. Bakgrunden till direktivets särskilda krav för sådana byggnader är att dessa bör fungera som förebilder, genom att man där tar hänsyn till miljö- och energifaktorer. Dessa skall därför energideklareras med jämna mellanrum så att det, för sådana byggnader, alltid finns en deklaration som inte är äldre än tio år.
Avgränsningen av denna byggnadskategori skall bl.a. utgå från att byggnaderna inhyser offentliga tjänster. Offentliga tjänster kan sägas motsvara de verksamheter som bedrivs i den offentliga förvaltningen i statliga, kommunala och landstingskommunala förvaltningsmyndigheter. I en vidare bemärkelse kan det sägas motsvara verksamhet som tillhandahålls med-
borgarna genom ett statligt eller kommunalt organ. I det här sammanhanget måste dock innebörden av offentliga tjänster begränsas på så sätt att det har en anknytning till en byggnad som ofta besöks av allmänheten. En avgränsning som har sin utgångspunkt i 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagens (1979:1152) indelning i s.k. specialbyggnader är därför lämplig. Avgörande för indelningen i sådana byggnader är inte främst vem som äger byggnaden, utan det är byggnadens allmännyttiga ändamål och användning som är styrande. Vid indelningen gäller den s.k. övervägandeprincipen, vilken innebär att byggnadstypen bestäms med hänsyn till det ändamål som byggnaden till övervägande del är inrättad för och det sätt som byggnaden till övervägande del används på. Indelningen får inte ske på grundval av tillfällig användning. En byggnad som tidigare indelats som specialbyggnad kan indelas i en annan byggnadstyp, om dess ändamål och användning skulle ändras. Det ligger i sakens natur att ett allmännyttigt ändamål och en sådan användning av en byggnad i regel medför att allmänheten besöker byggnaden. Enligt Energideklarationsutredningen uppgår antalet specialbyggnader till över 90 000, medan antalet ägare till sådana byggnader är cirka ett tusental. Att deklarationsskyldigheten skall omfatta byggnader med en viss storlek, dvs. byggnader med en total användbar golvarea som är större än 1 000 kvadratmeter, begränsar dock det antal byggnader som omfattas av skyldigheten.
Ett antal befintliga byggnader, som enligt Skatteverkets beslut har indelats som specialbyggnader, kommer att omfattas av deklarationsskyldigheten när systemet träder i kraft. Särskilda övergångsbestämmelser för dessa byggnader föreslås i avsnitt 22. Byggnader som därefter indelas som specialbyggnader och för vilka det inte redan finns en energideklaration som inte är äldre än tio år, kommer successivt att omfattas av systemet.
En byggnadsägares skyldighet att se till att den senast upprättade energideklarationen finns tillgänglig för allmänheten behandlas i avsnitt 16.
Användningen av uttrycket specialbyggnad innebär att det är lätt att slå fast vilka byggnader som omfattas av deklarationsskyldigheten, eftersom det följer av Skatteverkets beslut. De specialbyggnader som bör omfattas av deklarationsskyldigheten är i huvudsak kommunikationsbyggnader som används för allmänna kommunikationsändamål, vårdbyggnader, bad-, sport- och idrottsanläggningar, skolbyggnader, kulturbyggnader och vissa allmänna byggnader, dvs. byggnader som tillhör staten, kommun eller annan menighet och som används för bl.a. allmän styrelse, förvaltning, rättsvård och ordning. Det innebär också att vissa typer av specialbyggnader lätt kan identifieras, som bör undantas till följd av förslaget i avsnitt 11. Inom ramen för det föreslagna bemyndigandet kan även vissa andra typer av specialbyggnader undantas, till vilka allmänheten inte har tillträde av t.ex. säkerhetsskäl eller den verksamhet som bedrivs i byggnaden.
Nyttjanderätt till en byggnad eller en del av en byggnad I dag finns inget obligatoriskt och enhetligt system som ger nyttjanderättshavare ett jämförbart underlag rörande energianvändningen och inomhusmiljön i olika byggnader. Även om den enskilde nyttjanderättshavarens val av bostad eller lokal i stor utsträckning styrs av faktorer som storlek, pris och läge bidrar en energideklaration till en medvetenhet
i fråga om energianvändningens och inomhusmiljöns betydelse för såväl standard som kostnader.
Enligt EG-direktivet skall energideklarationer göras tillgängliga när byggnader ”hyrs ut”. De konsument- och brukarintressen som systemet skall tillgodose bör även omfatta andra upplåtelser av nyttjanderätt, som har stora likheter med hyra.
Hyra eller upplåtelser av liknande nyttjanderätter till byggnader – eller delar av byggnader – kan gå till på olika sätt och regleras av olika bestämmelser. Det finns anledning att beskriva de former av upplåtelser, som har praktisk betydelse för det föreslagna systemet.
Ett stort antal upplåtelser faller under 12 kap. jordabalkens, dvs. hyreslagens tillämpningsområde. Med hyra avses en upplåtelse av ett hus eller en del av ett hus till nyttjande mot vederlag. När det gäller en del av ett hus talar man i allmänhet om lägenhets- eller lokalhyra. Hyreslagen skiljer mellan bostadslägenhet, dvs. lägenhet som har upplåtits för att helt eller till en inte oväsentlig del användas som bostad, och lokal, dvs. annan lägenhet än bostadslägenhet, såsom kontor, butiker och lager. Möjligheten till överlåtelse av en hyresrätt med hyresvärdens eller hyresnämndens tillstånd är begränsad till vissa situationer, exempelvis bodelning, arv, testamente, bolagsskifte, vissa överlåtelser till närstående eller överlåtelse för att genom byte få en annan bostad och situationer då en förvärvsverksamhet i en lokal överlåts.
En hyresrätt kan även grunda sig på medlemskap i en kooperativ hyresrättsförening. En sådan förening är en ekonomisk förening som har till ändamål att till sina medlemmar upplåta bostadslägenheter med hyresrätt, som regleras i lagen (2002:93) om kooperativ hyresrätt.
En annan upplåtelseform som i vissa avseenden liknar hyra, men som inte uttryckligen nämns i direktivet, är bostadsrätt. Enligt bostadsrättslagen (1991:614) är en bostadsrättsförening en ekonomisk förening som har till ändamål att i föreningens hus upplåta lägenheter med bostadsrätt. En upplåtelse med bostadsrätt får avse ett hus eller en del av ett hus och den får endast ske till den som är medlem i föreningen. Upplåtelsen av en lägenhet med bostadsrätt skall ske till nyttjande mot ersättning och utan tidsbegränsning. En upplåten bostadsrätt kan därefter övergå till någon annan än den ursprunglige nyttjanderättshavaren, vanligtvis genom köp, och förvärvaren får enligt huvudregeln inte vägras medlemskap i föreningen om de villkor för medlemskap som föreskrivs i stadgarna är uppfyllda och föreningen skäligen bör godta denne. Bostadsrätten har således två huvudkomponenter, dels medlemskapet i föreningen, dels en nyttjanderätt som utan tidsbegränsning gäller till en lägenhet i den byggnad som föreningen äger. Bostadsrättslägenheter finns i allmänhet i flerbostadshus, men det är inte ovanligt att vissa områden med en- eller tvåbostadshus ägs av bostadsrättsföreningar.
Nyttjanderätten till ett hus eller en del av ett hus kan även grunda sig på att nyttjanderättshavaren äger en andel eller en aktie i en bostadsförening eller ett bostadsaktiebolag, som i sin tur äger en byggnad.
Omsättningen av hyresgäster inom de kommunala bostadsbolagens byggnadsbestånd är hög. Enligt uppgifter från Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO), som Energideklarationsutredningen inhämtat, omsätts årligen cirka 20 procent av lägenheterna inom de allmännyttiga bostadsbolagen. Trenden är minskande, särskilt i Stockholm, där omsätt-
ningen i vissa områden understiger 10 procent. Sedd över hela landet bedöms dock uppgiften från SABO vara representativ. Hyreskontrakten för lokaler löper vanligtvis för en period om tre till fem år. Exempel finns dock på kontrakt som löper 25 år, med rätt till förnyad kontraktstid om ytterligare 25 år. En kort avtalstid innebär inte att lokalen alltid övertas av en ny hyresgäst när kontraktet löper ut. Ofta löper hyresförhållandet vidare, men med nya hyresvillkor. Enligt Energideklarationsutredningens bedömning är det en skälig uppskattning, att ungefär en tredjedel av de nya kontrakten avser en ny hyresgäst. Energideklarationsutredningen har vidare hämtat uppgifter från Statistiska centralbyrån, som uppskattat antalet lägenheter som innehas med bostadsrätt till cirka 720 000. Enligt statistik från Mäklarsamfundet säljs varje år cirka 70 000 bostadsrätter. Det innebär att cirka 10 procent av bostadsrättslägenheterna omsätts varje år. Statistiken talar således för att omsättningen av nyttjanderättshavare är hög i flertalet byggnader. Med hänsyn till såväl brukar- och konsumentintressen, som byggnadsägarnas möjlighet att förutse deklarationstillfällena, bör dessa byggnader energideklareras med jämna mellanrum. Den som äger en byggnad skall därför se till att det alltid finns en energideklaration som inte är äldre än tio år, om byggnaden eller en del av byggnaden upplåts med nyttjanderätt.
Ett antal befintliga byggnader, som är upplåtna med nyttjanderätt kommer att omfattas av deklarationsskyldigheten när systemet träder i kraft. Särskilda övergångsbestämmelser för dessa byggnader föreslås i avsnitt 22. Byggnader som därefter upplåts med nyttjanderätt och för vilka det inte redan finns en energideklaration som inte är äldre än tio år, kommer successivt att omfattas av systemet.
En byggnadsägares skyldighet att se till att den senast upprättade energideklarationen är tillgänglig för befintliga och blivande nyttjanderättshavare behandlas i avsnitt 16.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör få meddela föreskrifter om undantag från skyldigheten att energideklarera byggnader som upplåts med nyttjanderätt. Utgångspunkten vid framtagandet av sådana föreskrifter bör vara att undanta situationer då skyldigheten att deklarera byggnaden skulle framstå som onödig eller oskälig. Upplåtelser av nyttjanderätt till en- eller tvåbostadshus, som inte ägs av en bostadsrättsförening eller en ägare som i sin näringsverksamhet upplåter nyttjanderätter är exempel på sådana situationer. Sådana upplåtelser är mycket ovanliga, de sker i allmänhet för en begränsad tid och hyresgästen har i allmänhet ingen möjlighet att påverka byggnadens utformning och energianvändande installationer. Arrenden bör även undantas, eftersom de i första hand avser nyttjanderätt till jord. Vidare bör undantagen omfatta upplåtelser som inte är av stadigvarande karaktär, upplåtelser av enstaka rum eller mindre delar av byggnader eller upplåtelser vars ändamål i annat fall inte motiverar en energideklaration. Upplåtelser med testamentarisk nyttjanderätt, upplåtelser till närstående eller inom koncernförhållanden eller upplåtelser då nyttjanderättshavaren redan disponerar byggnaden, eller en del av byggnaden, är andra exempel på sådana situationer.
Försäljning
Inför en försäljning av en byggnad finns ett starkt konsumentintresse av information om byggnadens egenskaper. För ägare av byggnader med en effektiv energianvändning och en god inomhusmiljö är energideklarationen ett värdefullt försäljningsargument.
Försäljningar av byggnader kan gå till på olika sätt och regleras i olika bestämmelser. Ett stort antal överlåtelser av byggnader gäller försäljningar av fastigheter och tomträtter och faller under jordabalkens tillämpningsområde. I detta sammanhang bör även överlåtelse av en andel i en byggnad behandlas. En eller flera andelar kan säljas separat eller samtidigt. Den som köper en sådan andel kommer att inneha egendomen med samäganderätt med den eller de andra delägarna, om det inte beträffande andelen har ställts villkor om att andelen skall bli föremål för fastighetsbildning. Vissa, men mer ovanliga överlåtelser gäller försäljningar av byggnader på s.k. ofri grund och faller enligt huvudregeln under köplagens (1990:931) tillämpningsområde. EG-direktivet nämner inte överlåtelser i form av arv, gåva, bodelning eller byte. De speciella förhållanden som i allmänhet råder vid sådana överlåtelser innebär att det inte är motiverat att låta deklarationsskyldigheten gälla vid sådana förvärv.
EG-direktivets krav om att ett energicertifikat skall göras tillgänglig när en byggnad ”säljs” innebär att den närmare tidpunkten för deklarationen kan bestämmas relativt fritt. Med ett krav om att en deklaration skall finnas vid försäljning av en byggnad, kan det antas att redan presumtiva köpare efterfrågar en deklaration. De olika processer som föregår en försäljning och olika byggnaders egenskaper innebär att det inte är lämpligt att föreskriva att deklarationsförfarandet skall ske vid en viss tidpunkt under den process som slutligen leder fram till en försäljning. Av praktiska skäl kan den som äger byggnaden i vissa fall välja att samordna deklarationsförfarandet med sådana frivilliga överlåtelsebesiktningar som utförs av byggnadstekniskt sakkunniga personer. Jordabalkens bestämmelser innehåller dock inget krav på besiktning utöver den undersökningsplikt som en köpare har. Frågan om en koppling mellan deklarationsskyldigheten och ansökan om lagfart övervägdes redan i den förberedande rapporten Regeringsuppdrag om hur Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/91/EG om byggnaders energiprestanda skall genomföras i Sverige (Regeringskansliets dnr N2002/3613/ESB). Ett antal remissinstanser avrådde dock från ett sådant förfarande.
Vid valet av den tidpunkt då deklarationen senast måste vara upprättad måste köparens möjlighet att före köpet ta del av byggnadens energideklaration beaktas. Hänsyn måste också tas till säljarens faktiska möjlighet att med hänsyn till rådigheten till byggnaden genomföra den besiktning som deklarationen förutsätter. I sammanhanget bör även noteras att den obligatoriska ventilationskontrollen enligt gällande bestämmelser skall ske fortlöpande med olika intervall, beroende på typ av ventilationssystem och byggnadskategori. Den uppgift som skall redovisas i deklarationen måste då avse resultatet vid den senaste tidpunkten för kontroll enligt Boverkets föreskrifter. Beträffande eventuell radonhalt i byggnaden, måste mätning ha utförts under den senaste eldningssäsongen eller vid den tidpunkt som Boverket får föreskriva om. Den tidpunkt då deklarationen senast skall finnas bör därför vara försäljningstidpunkten, dvs.
när säljaren och köparen ingår köpeavtalet. En sådan tidpunkt är lätt att fastställa, eftersom det, enligt huvudregeln, finns ett formkrav som innebär att avtalet skall slutas genom att en köpehandling upprättas.
En säljarens skyldighet att faktiskt överlämna deklarationen till köparen när avtalet fullgörs av parterna torde följa av de bestämmelser som finns i 4 kap. 20 § jordabalken om att säljaren självmant eller efter tillsägelse skall överlämna vissa handlingar angående fastigheten, som har betydelse för köparen. I de fall byggnaden är lös egendom bör det faktiska överlämnandet, och hur detta skall gå till, bli föremål för avtal mellan parterna. När det gäller en försäljning av en andel i en byggnad kommer byggnaden att innehas med samäganderätt av byggnadens befintliga och nya andelsägare. Att reglera ett faktiskt överlämnade av deklarationen till en köpare av en sådan andel är därför inte aktuellt.
I avsnitt 16 behandlas en köpares möjlighet att få en energideklaration gjord, om säljaren inte fullgjort sin skyldighet att deklarera byggnaden.
Som framgår av inledningen till detta avsnitt skall byggnader som uppförs, vissa specialbyggnader och byggnader som upplåts med nyttjanderätt energideklareras. Om byggnaden eller en andel i byggnaden säljs och om den tidigare upprättade energideklarationen är äldre än tio år, aktualiserar detta en ny deklaration. Energideklarationsutredningen har redovisat att det årligen äger rum cirka 60 000 småhusförsäljningar. Till detta kommer ett antal försäljningar av andra typer av byggnader. Det innebär att ett stort antal byggnader successivt kommer att omfattas av systemet. Vissa övergångsbestämmelser föreslås i avsnitt 22, bl.a. som en följd av de förslag som gäller specialbyggnaderna och vissa byggnader som upplåts med nyttjanderätt. Det kan vidare konstateras att ett stort antal befintliga byggnader, som träder in i systemet och för vilka deklarationsskyldigheten inte tidigare aktualiserats, under långa tider kan förbli odeklarerade om de inte säljs. Det är förenligt med det föreslagna systemet, som har ett uttalat konsumentperspektiv.
Skyldigheten att energideklarera byggnader inför försäljningar ger de största effekterna i det stora antalet normala överlåtelser av byggnader som sker genom försäljningar på den öppna marknaden, då konsumentintresset är särskilt stort. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om undantag från skyldigheten att energideklarera byggnader i vissa försäljningssituationer. Utgångspunkten vid framtagandet av sådana föreskrifter bör vara att undanta situationer då skyldigheten att deklarera skulle framstå som onödig eller oskälig. Försäljningar mellan närstående, inom koncernförhållanden, vid expropriation, vid exekutiva förfaranden och vid konkurs är exempel på sådana situationer. Vissa fall av inlösen av en byggnad när en tomträtt eller ett arrende upphör bör också undantas. Det är vidare inte självklart att en försäljning av en andel i en byggnad alltid bör medföra ett krav på energideklaration. Om en andel i den samägda egendomen säljs till de övriga delägarna är en energideklaration onödig. Detsamma bör gälla om någon redan på annan grund disponerar byggnaden och därefter köper den eller en andel i den.
13. Besiktning och energideklarationens innehåll
Regeringens förslag: Innan en energideklaration upprättas för en befintlig byggnad skall byggnadens ägare se till att byggnaden besiktigas i de avseenden som behövs för att upprätta deklarationen. I deklarationen skall det anges
– uppgifter om den mängd energi som behöver användas i en byggnad per år för att uppfylla de behov som är knutna till ett normalt bruk av byggnaden (energiprestanda),
– om obligatorisk funktionskontroll av ventilationssystemet har utförts i byggnaden,
– om radonmätning har utförts i byggnaden, – om byggnadens energiprestanda kan förbättras med beaktande av en god inomhusmiljö och, om så är fallet, rekommendationer om kostnadseffektiva åtgärder för att förbättra byggnadens energiprestanda, och
– referensvärden som gör det möjligt för konsumenter att bedöma byggnadens energiprestanda och att jämföra byggnadens energiprestanda med andra byggnaders. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om besiktningens omfattning, hur energiprestandan skall fastställas i deklarationen, vilka referensvärden som skall användas i deklarationen och vilka övriga uppgifter som skall lämnas i den.
Byggnadsdeklarationsutredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Socialstyrelsen, Statens Strålskyddsinstitut, Arbetsmiljöverket, Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut AB och Lunds universitet har ansett att fler parametrar bör redovisas för att deklarationerna skall ge en beskrivning av inomhusmiljön, såsom buller, emissioner, termiskt klimat och förekomst av fukt.
Energideklarationsutredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen lämnade inget förslag om att obligatoriska kontroller av ventilationssystem och radonmätning skall redovisas, utan föreslog att inomhusmiljöaspekterna skall tillgodoses genom att inga energieffektiviserande åtgärder får rekommenderas som uppenbart medför en försämrad inomhusmiljö.
Remissinstanserna: Remissinstanserna har förespråkat olika sätt att fastställa en byggnads energiprestanda och förordat olika relevanta energiprestandamått, areabegrepp och andra faktorer som kan beaktas när en byggnads energiprestanda skall fastställas. Statens energimyndighet har poängterat vikten av att byggnadens inomhusklimat får en framträdande roll i deklarationen, för att om möjligt förhindra eller undvika avvägningar mellan energianvändning och inomhusklimat, som är mindre bra. Även Socialstyrelsen och Astma- och Allergiförbundet har påpekat vikten av inomhusmiljön och hälsoaspekter. Energirådgivarna har ansett att uppföljning av inomhusmiljön i samband med energideklarationerna skall vara obligatorisk. Boverket har påpekat risken med att behandla energideklarationer separat, utan hänsyn till byggnadens alla väsentliga egen-
skaper. Boverket har vidare anfört att deklarationens innehåll och utformning skall innehålla ett mått på den specifika energianvändningen i byggnaden. Enligt verket bör referensvärdet för nya byggnader utgöras av det krav som anges i Boverkets byggregler om energihushållning och referensvärdet för befintliga byggnader bör tas fram för olika byggnadskategorier, så att byggnaden kan kategoriseras som exempelvis god, medel eller dålig. Detta eftersom större noggrannhet är svår att uppnå innan deklarationssystemet varit i drift ett flertal år och pålitliga värden erhållits. Enligt verket är det vidare viktigt med ett konsumentperspektiv när deklarationen utformas. Konsumentverket har påpekat vikten av att deklarationens utformning säkerställer att informationen i deklarationen verkligen når ut till olika grupper i samhället. Linköpings kommun har understrukit vikten av att deklarationen bör ges en sådan utformning att den enskilde energikonsumenten lätt kan utläsa en byggnads energiprestanda och har vidare föreslagit att direktivets krav om rekommendationer borde kunna uppfyllas genom generella förslag till åtgärder. Lunds tekniska högskola har påpekat att det har stor betydelse att energideklarationerna i viss utsträckning är standardiserade, så att de blir användbara. Statens energimyndighet har betonat vikten av att åtgärdsförslagen verkligen blir genomförda, så att styrmedlet åstadkommer en effektivare energianvändning och uppnår målet om kostnadseffektivitet. Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut har ansett att besiktningens omfattning i vissa byggnader kan bero på förekomsten av energilednings- och innemiljösystem, energianvändningen i byggnaden samt årlig energieffektivisering.
Skälen för regeringens förslag
Besiktning av byggnader En energideklaration förutsätter att uppgifter hämtas in från byggnadens ägare och att byggnaden besiktigas på plats i de avseenden som krävs för att en fullständig deklaration skall kunna göras. Besiktningens omfattning måste styras av de föreskrifter som gäller i fråga om energideklarationens innehåll. Ett stort ansvar för besiktningens omfattning och kvalitet kommer att ligga på de oberoende experter som föreslås i avsnitt 15.
Det byggnadsbestånd som kommer att omfattas av deklarationsskyldigheten representerar ett antal olika byggnadstyper med olika utformning, ålder, komplexitet, förvaltning, energiprestanda och inomhusmiljö. Som framgår av avsnitt 12 kommer deklarationerna att aktualiseras vid olika tidpunkter för olika kategorier av byggnader. Vissa kategorier kommer att deklareras vart tionde år, medan deklarationer kan aktualiseras mera sällan beträffande andra kategorier. Alltså behövs det närmare och i viss mån olika kriterier för hur omfattande en besiktning skall vara. I vissa fall, exempelvis då en byggnad redan har goda energiprestanda, kan det tänkas att en besiktning på plats inte är nödvändig. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör få meddela sådana föreskrifter. Utgångspunkten vid framtagandet av sådana föreskrifter bör vara att beakta behovet av en differentiering i fråga om besiktningens omfattning. Det behovet är särskilt stort i fråga om ombesiktningar och med hänsyn till byggnadens tidigare deklarerade energiprestanda och inomhusmiljö, genomförda energieffektiviseringsåtgärder, andra ändringar av
byggnaden och tillämpningen av olika kvalitets- eller ledningssystem vid byggnadens förvaltning.
Energideklarationens innehåll
Enligt EG-direktivet är syftet med deklarationerna i en mer formell bemärkelse begränsat till att tillhandahålla information. Denna information skall vara användbar för de målgrupper, som har olika förväntningar på deklarationens funktioner och nytta. Detta ställer krav på att den information som deklarationerna skall förmedla är både så generell att dessa målgrupper kan tolka den och använda den för sina syften och samtidigt så specifik, att den förmedlar relevant information om just den byggnad som deklarationen avser. Informationen i deklarationerna bör t.ex. kunna utgöra ett verktyg för en effektiv drift och förvaltning av en byggnad.
Energideklarationerna skall ha fyra grundläggande funktioner. De skall återge byggnaders energimässiga egenskaper, de skall ge information om byggnaders inomhusmiljö i vissa avseenden, de skall ge rekommendationer om kostnadseffektiva åtgärder för att effektivisera energianvändningen med beaktande av en god inomhusmiljö och de skall medge att konsumenter kan göra relevanta bedömningar av byggnadens energiprestanda och jämförelser med andra byggnaders prestanda.
Det finns ett klart samband mellan å ena sidan deklarationens omfattning och å andra sidan anpassningen av en god inomhusmiljö till potentialen för energieffektiviserande åtgärder i en byggnad. Ett antal remissinstanser har pekat på detta förhållande, liksom på vikten av att hänsyn tas till alla de väsentliga egenskaper som en byggnad skall uppfylla. Det finns ett antal faktorer, utöver ventilation och radon, som har betydelse för inomhusmiljön. Detta gäller i stor utsträckning bl.a. arbetsplatser. För en köpare eller brukare av en byggnad skulle det naturligtvis vara värdefullt att få uppgifter om huruvida byggnaden uppfyller alla de krav som samhället ställer på byggnadens egenskaper. Ett sådant förfarande kräver emellertid resurser och är förenat med kostnader för berörda parter. Kopplingen mellan energianvändningen och ventilationen i en byggnad är särskilt påtaglig. Det är dessutom inget som hindrar att andra uppgifter redovisas frivilligt. Denna fråga har berörts i avsnitt 10 där regeringen understrukit vikten av att frivilliga system för deklarationer, dokumentation eller märkning av byggnadsbeståndet kan vara ett komplement till den obligatoriska deklarationen. Sådana system omfattar i olika utsträckning frågor om inomhusmiljö, energianvändning och radon. Exempel på sådana system är Miljöinventering av Innemiljön i Befintlig Bebyggelse (MIBB), EcoEffekt, P-märkning, Sund Innemiljö, Miljöstatus, Svensk Miljöbesiktning, Miljöbedömning av fastigheter och Frisk bostad. Systemen skiljer sig åt beroende på vilken typ av byggnad de avser och hur fastighetsförvaltningen bedrivs i det enskilda fallet. Behovet av dokumentation m.m. skiljer sig åt om förvaltningen gäller t.ex. en mindre hyresfastighet eller ett större fastighetsbestånd. Slutligen måste den helhetssyn, som krävs för att de energieffektiviserande åtgärderna skall vara förenliga med byggnadens övriga egenskaper, återspeglas i de krav om sakkunskap som skall ställas på de oberoende experterna, vilka behandlas i avsnitt 15.
Byggnadens energiprestanda
EG-direktivet är relativt allmänt hållet när det gäller de uppgifter som skall finnas i en deklaration. Deklarationen skall först och främst ge information om byggnadens energiprestanda, dvs. den energimängd som används för att uppfylla de behov som är knutna till ett normalt bruk av en byggnad.
Energideklarationsutredningen har presenterat två principiellt olika metoder som kan användas för att ta fram en byggnads energiprestanda och som utgår från faktisk respektive beräknad användning av energi. Respektive metod har både för- och nackdelar.
Den ena metoden utgår huvudsakligen från uppgifter om den energi som köps till byggnaden. Om metoden skall återge energianvändningen vid ett normalt, dvs. genomsnittligt, brukande måste det uppmätta värdet korrigeras. Metoden är inte kostnadskrävande och kan för flertalet byggnader med bostadslägenheter och lokaler ge en rättvis bild av byggnadens energiprestanda. Metoden medger begränsade möjligheter att redovisa kostnadseffektiva åtgärdsförslag för den aktuella byggnaden, då den inte bygger på kännedom om byggnadens tekniska utformning. Nödvändiga uppgifter för att bedöma och ge rekommendationer om energieffektiviserande åtgärder måste därför inhämtas separat.
Den andra metoden bygger på en beräkning, som görs på grundval av den aktuella byggnadens förutsättningar beträffande bl.a. klimatskal, installationer och areor och normaliserande uppgifter, som bl.a. motsvarar brukares normala beteenden. Metoden är lämplig för en- och tvåbostadshus, eftersom antalet boende i ett sådant hus inte gör det möjligt att fastställa ett normalt, dvs. genomsnittligt brukande. Beräkningen kräver fler uppgifter och är därmed mer kostsam. Metoden medger goda möjligheter att beräkna kostnadseffektiva åtgärdsförslag som är anpassade till den aktuella byggnaden, eftersom nödvändiga data redan inhämtats för att genomföra prestandaberäkningen. I praktiken kan båda dessa metoder, eller kombinationer av dem, användas.
Mot den angivna bakgrunden har Energideklarationsutredningen föreslagit ett differentierat system, i syfte att anpassa deklarationens uppgifter om energiprestanda till vilken typ av byggnad som deklareras. Systemet utgår från begreppet levererad energi. Det är något vidare än begreppet ”köpt energi”. Med en indelning i byggnadstyper har utredningen förespråkat i huvudsak följande. För nybyggda och befintliga en- och tvåbostadshus bör prestandavärdet grunda sig på levererad energi som tas fram genom beräkning. För befintliga byggnader med bostadslägenheter eller lokaler, eller en kombination av bostadslägenheter och lokaler, bör prestandavärdet grunda sig på levererad energi och tas fram genom uppmätta värden. Vid nybyggnad bör prestandavärdet även i dessa fall tas fram genom beräkning. Den levererade energin används för olika ändamål, såsom uppvärmning, kyla, varmvatten, hushållsel, fastighetsel och annan verksamhetsanknuten energi och även i detta fall bör en viss differentiering ske med hänsyn till vad som är relevant och praktiskt möjligt för olika byggnadstyper. Därtill krävs ett gemensamt areabegrepp och en gemensam tidsperiod, som innebär att det går att jämföra energiprestandan för olika byggnader. Ett energiprestandamått för alla byggnadstyper bör därför, enligt utredningens förslag, vara levererad energi per area-
enhet och år vid ett normalt bruk av byggnaden. Utredningen har även övervägt möjligheten att använda begreppet viktad levererad energi. Viktning innebär att olika energislag ges olika viktningsfaktorer, beroende på hur de produceras och därmed på vilken miljöpåverkan de bl.a. har. Utredningen har även övervägt användningen av ett s.k. nettoenergivärde och ett värde som återger energianvändningens koldioxidbelastning på miljön.
Det kan konstateras att det krävs både tekniskt komplicerade och detaljerade föreskrifter som vägledning för att bedöma och fastställa en byggnads energiprestanda. Systemets utveckling och de kunskaper som kommer att vinnas i fråga om att utveckla och nyansera beräkningsmetodikerna kräver ett visst mått av flexibilitet. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om hur en byggnads energiprestanda skall fastställas. Utgångspunkten vid framtagandet av sådana föreskrifter bör vara att fastställandet av en byggnads energiprestanda bör baseras på begreppet levererad energi per areaenhet och år. Det finns vidare skäl som talar för en sådan differentiering som förespråkas av Energideklarationsutredningen och som innebär att delvis olika beräkningsmetodiker används i syfte att uppnå ett effektivt system med kvalitetskrav som är anpassade till olika byggnadstyper. Om begreppet viktad levererad energi används kräver detta att viktningsfaktorer tas fram. Sådana faktorer måste utformas på ett sätt som är förenligt med det förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om energitjänster och effektiv slutanvändning av energi som antagits och förväntas träda i kraft under våren 2006. Därtill behövs närmare föreskrifter i anledning av de krav på beräkningsmetodiken för en byggnads energiprestanda som uppställs i bilaga 2 till EG-direktivet om byggnaders energiprestanda, vilken anger ett antal faktorer som skall beaktas. Slutligen finns det anledning att beakta det omfattande standardiseringsarbetet på området som pågår inom EU.
Ventilation och radon Ett väl fungerande ventilationssystem är nödvändigt för att få in frisk luft till en byggnad och för att transportera bort överskott av fukt och luftföroreningar. Det är därför viktigt att den som besiktigar byggnaden klarlägger om obligatorisk ventilationskontroll utförts med intervall enligt gällande bestämmelser, och om ventilationen är anpassad till användningen av byggnaden. Eventuell förekomst av radon och om detta har avhjälpts är andra viktiga utgångspunkter vid bedömningen av åtgärder för energieffektivisering. Av deklarationen skall det därför framgå om byggnadens ventilation samt eventuell radonförekomst har kontrollerats respektive mätts. Såsom beskrivits i avsnitt 8 finns redan ett obligatoriskt system för funktionskontroll av byggnaders ventilationssystem. I energideklarationen bör därför en uppgift lämnas om kontrollerna har utförts enligt de föreskrifter om besiktningsintervall m.m. som gäller vid tidpunkten för deklarationen. För närmare information om dessa förhållanden skall det finnas besiktningsprotokoll upprättade. Såsom beskrivits i avsnitt 8 finns även ett system för kontroll av radon i byggnader. I deklarationen bör därför uppgift lämnas om radonmätning har utförts i byggnaden. För närmare information om dessa förhållanden skall det finnas upprättade mätprotokoll. Resultaten av kompletterande besiktningar och
mätningar som äger rum i de intervall som uppstår mellan besiktningarna för energideklarationerna, bör kunna redovisas på sedvanligt sätt genom uppvisande av protokoll från sådana kontroller och mätningar.
I sitt arbete för en god inomhusmiljö använder sig vissa byggnadsägare av enkäter som riktas till dem som brukar byggnaden. De frågor som vanligtvis ställs i sådana rör bl.a. värmekomfort, luftkvalitet, ljus- och ljudförhållanden samt fukt och mögel. Sådana enkäter är ett bra sätt att bl.a. skaffa sig kunskap om byggnadens inomhusmiljö.
Rekommendationer om energieffektiviserande åtgärder Ett viktigt syfte med energideklarationerna är att de skall leda till energieffektiviserande åtgärder i bebyggelsen. En deklaration skall därför innehålla rekommendationer om hur den aktuella byggnadens energiprestanda kan förbättras med beaktande av en god inomhusmiljö och, om det är möjligt, rekommendationer om kostnadseffektiva åtgärder för att förbättra byggnadens energiprestanda.
Det finns relativt få aktuella studier om omfattningen av möjligheterna att effektivisera energianvändningen i svensk bebyggelse. Detta försvårar också en kvantitativ bedömning av kostnader och intäkter som är förenade med effektiviserande åtgärder och av vilka insatser som är optimala. Det finns uppgifter om att energianvändningen skulle kunna minska med 10–30 procent. Energideklarationsutredningen har konstaterat att det finns outnyttjade energibesparingspotentialer i bebyggelsen, men att bristfällig statistik medför att storleken på denna potential för det befintliga byggnadsbeståndet är svårbedömd. Vissa åtgärder ger omedelbar lönsamhet utan omfattande investeringar, medan andra kan bli lönsamma först på längre sikt med en återbetalningstid på upp till åtta år. Potentialen för energieffektiviseringar med konventionell teknik och god drift uppgår till mellan 15 och 30 procent beroende på byggnadstyp. Ytterligare besparingspotentialer på upp till 10 procent kan uppnås med åtgärder som bara blir lönsamma i samband med renoveringar. I Danmark, där det funnits en energibesiktningsverksamhet under många år och där byggnadsbeståndet är jämförbart med Sveriges, har det konstaterats att det finns möjliga energieffektiviseringsåtgärder med kortare återbetalningstid än åtta år för 75 procent av beståndet. En uppföljning av genomförda besiktningar under perioden 1998–2002 visar på lönsamma besparingar för uppvärmning motsvarande 18 procent av beräknad energianvändning. Det finns studier genomförda i Danmark, som indikerar en realistisk besparingspotential på 25 procent av uppvärmningsenergin för bostäder genom bättre isolering av ytterväggar, fönsterbyten eller komplettering av fönster med en tredje glasruta. Huvuddelen av de uppskattade besparingarna antas ske i bostäder uppförda före 1973. I Sverige har vi haft många program för att effektivisera energianvändningen och förbättra inomhusmiljön. Enligt Statistiska centralbyrån genomförde cirka 6 procent av småhusägarna någon form av energibesparande åtgärd under 2002. Isolering av väggar och tak och åtgärder med styr- och reglersystem stod för merparten av dessa, medan byten till isolerglas och andra åtgärder stod för en mindre del.
Genom beslut den 27 februari 2003 uppdrog regeringen åt de stora statliga byggnadsförvaltarna att i samråd med Boverket, Statens energimyndighet och Riksantikvarieämbetet redovisa förutsättningarna för en
effektivare energianvändning samt möjligheterna att minska användningen av fossila bränslen. Uppdraget redovisades den 1 juni 2004. (Regeringskansliets diarienummer M2003/599/Hs). Av redovisningen framgår att en väsentlig energibesparing kan uppnås genom relativt enkla åtgärder och flera åtgärder uppges vara lönsamma på kort eller medellång sikt. En förvaltare har bl.a. bedömt att åtgärder med investeringar om 123 miljoner kronor, med en återbetalningstid om högst tre år, ger driftskostnadsbesparingar om 41 miljoner kronor per år. Investeringar med en återbetalningstid om mellan tre till sex år skulle ge ytterligare driftkostnadsbesparingar om 14 miljoner kronor per år. En annan förvaltare anger att investeringar om cirka 70 miljoner kronor skulle leda till årliga besparingar om 15 gigawattimmar. Samtidigt bedöms en effektivare förvaltning av byggnader vara den mest lönsamma åtgärden. Inom ramen för dialogprojektet Bygga, bo och förvalta för framtiden har slutsatsen dragits, att tillgången till effektiv teknik i sig inte är tillräcklig för att nå goda miljölösningar, utan den måste kombineras med byggherrars, beställares och förvaltares kompetens i bygg- och förvaltningsprocessen. Inom ramen för dialogen bedrivs för närvarande ett nationellt kompetensutvecklingsprogram, i vilket fokus bl.a. ligger på energieffektivisering och sunt inomhusklimat. Programmet syftar till att så brett som möjligt sprida kunskaper om, och öka engagemanget för, en hållbar utveckling av bygg- och fastighetssektorn.
Många åtgärder i syfte att effektivisera energianvändningen kräver investeringar, andra förutsätter beteendeförändringar. Rekommendationerna om energieffektiviserande åtgärder skall utformas så att byggnadsägaren enkelt kan bedöma om åtgärderna är ekonomiskt meningsfulla att genomföra. Många åtgärder är bara lönsamma om de genomförs i samband med reparationer eller underhåll av byggnaden. Rekommendationerna om lämpliga och kostnadseffektiva åtgärder är dessutom en upplysning till köpare och blivande nyttjanderättshavare om byggnadens tekniska skick och kommande behov av investeringar för drift och underhåll m.m.
När en byggnad tätas och isoleras skapas ofta behov av att förbättra ventilationen. Det är därför nödvändigt att de rekommendationer som lämnas om hur en byggnads energiprestanda kan förbättras är anpassade till den byggnad som energideklareras. Det är viktigt att den som besiktigar byggnaden klarlägger om obligatorisk ventilationskontroll har utförts med intervall enligt gällande bestämmelser och om ventilationen är anpassad för den verksamhet som bedrivs i byggnaden. Eventuell förekomst av radon och om detta avhjälpts är andra viktiga utgångspunkter för bedömningen av åtgärderna för energieffektivisering i vissa fall. Förekomst av onormal fukt och mögel i byggnader kan bidra till ohälsa. Åtgärder som vidtas i fel ordning kan medverka till skador på byggnaden och skapa en dålig inomhusmiljö. Åtgärder som vidtas i rätt ordning med beaktande av att ventilationen anpassas till verksamheten i byggnaden och radonförhållanden främjar en god komfort och en god inomhusmiljö. Det är därför angeläget att rekommendationerna görs med beaktande av eventuella konsekvenser på inomhusmiljön. Åtgärdsförslagens anpassning till aktuell byggnad och de genomslag de kommer att få har ett samband med de krav som ställs på de oberoende experterna i fråga om bygg- och installationsteknisk samt arkitektonisk kompetens, så att de tekniska egenskapskrav som gäller för byggnaden beaktas, liksom de för-
utsättningar som byggnadens placering och utformning ger med hänsyn till omgivande mikroklimat. De krav som bör ställas på sådana experter beskrivs närmare i avsnitt 15.
Referensvärden Energideklarationerna bör utformas så att konsumenters behov av information om byggnader tillgodoses. Användningen av referensvärden innebär att var och en på ett enkelt sätt skall kunna bedöma och jämföra byggnaders energiprestanda. Ett referensvärde, som t.ex. kan vara ett jämförelsetal, syftar till att ge information om hur den aktuella byggnadens energiprestanda förhåller sig till t.ex. likvärdiga byggnaders prestanda. Referensvärdena för den befintliga bebyggelsen kommer sannolikt att förbättras ju fler energideklarationer som upprättas. I systemets inledningsskede bör därför referensvärden avsedda för relevanta jämförelser av olika byggnadskategorier grunda sig på annat statistiskt material. Energideklarationsutredningen har även övervägt referensvärden som medför att det är möjligt att bedöma hur mycket den aktuella byggnadens prestanda kan förbättras, om de rekommenderade energieffektiviserande åtgärderna genomförs. Ett annat referensvärde kan åskådliggöra vilken energiprestanda byggnaden skulle ha haft om den uppförts enligt de bestämmelser om byggande som gäller vid deklarationstillfället.
De referensvärden som bör användas för att jämföra olika byggnadskategorier kommer att kunna förbättras och förfinas med stöd av informationen i de upprättade deklarationerna. Vidare kan synen på vilka referensvärden som är mest relevanta i olika situationer eller för olika byggnadstyper ändras med tiden. Därför behövs en viss flexibilitet när det gäller föreskrifterna om vilka referensvärden som skall användas. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör därför få meddela föreskrifter om vilka referensvärden som skall användas i energideklarationerna.
Övriga uppgifter
De nu nämnda uppgifterna om en byggnads energiprestanda, obligatorisk ventilationskontroll, radonmätning, rekommendationer om åtgärder som förbättrar byggnadens energiprestanda och referensvärden utgör energideklarationens stomme och tillgodoser EG-direktivets krav. Den föreslagna bestämmelsen bör emellertid kunna kompletteras med bestämmelser av mer teknisk eller detaljerad karaktär, som skall vara styrande för deklarationens innehåll. Innehållet i deklarationen kan även på sikt behöva utvidgas eller närmare preciseras. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer skall därför få meddela sådana föreskrifter.
Hänvisningar till S13
14. Luftkonditioneringssystem
Regeringens förslag: Om det i en byggnad finns ett luftkonditioneringssystem med en effekt om minst 12 kilowatt, som huvudsakligen drivs med elektricitet, skall det i energideklarationen också anges
– uppgifter om systemets energieffektivitet och systemets storlek i förhållande till behovet av kyla i byggnaden, och
– om en effektivare energianvändning kan uppnås i det befintliga systemet eller genom att systemet ersätts med ett annat system eller en annan metod att kyla byggnaden. Om en byggnad inte skall energideklareras regelbundet, skall byggnadens ägare i stället se till att systemet regelbundet besiktigas och att uppgifterna antecknas i ett besiktningsprotokoll. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om besiktningsintervall och besiktningens omfattning.
Energideklarationsutredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Chalmers tekniska högskola och Naturvårdsverket har ansett att det är meningsfullt att utvidga perspektivet till att omfatta hela systemet för klimatisering och inte enbart kylaggregatet. Skanska har föreslagit att kontroller av luftkonditioneringssystem skall göras i samband med att byggnaderna energideklareras. Kylbranschens Samarbetsstiftelse (KYS) har framfört att betydande besparingar kan uppnås genom regelbundna kontroller och underhåll av anläggningarna. Eftersom det bakomliggande syftet med energideklarering är att minska koldioxidutsläppen, har KYS även anfört att alla luftkonditioneringsanläggningar som genom sin energianvändning bidrar till utsläppen och som samtidigt har en kyleffekt över 12 kilowatt bör omfattas av direktivets krav. Utredningen förslag är enligt KYS inte heltäckande och definitionen av luftkonditioneringsanläggning bör ses över, eftersom utredningens definition stämmer på konventionella kompressordrivna kylanläggningar, men undantar anläggningar som använder värmeenergi som drivenergi.
Skälen för regeringens förslag: Luftkonditioneringssystem används för att klimatisera byggnader. Även om kontroll av processkylesystem kan vara önskvärd från miljö- och energieffektiviseringssynpunkt omfattas inte sådan produktion och distribution av EG-direktivet.
För att träffa de större luftkonditioneringssystemen, där energieffektiviserande och därmed miljöförbättrande åtgärder får störst effekt, skall förslaget gälla system med en effekt som är högre än 12 kilowatt.
Enligt gällande bestämmelser i Naturvårdsverkets kungörelse (SNFS 1992:16) med föreskrifter om kyl- och värmepumpanläggningar innehållande vissa köldmedier (köldmediekungörelsen), skall kylaggregat med en fyllning av vissa köldmedier om minst 3 kilogram kontrolleras årligen av ett ackrediterat kontrollorgan. Kontrollen omfattar själva kylmaskinen och gäller i huvudsak läckagekontroll för köldmedium, kontroll av drift- och skötselinstruktioner och kontroll av vibrationer. Den årliga kontrollen enligt köldmediekungörelsen omfattar inte alla aggregat
med en effekt som är högre än 12 kilowatt. Luftkonditioneringssystem berörs även av kravet på obligatorisk ventilationskontroll, som beskrivits i avsnitt 8. De beskrivna kontrollerna innebär emellertid inte att hela anläggningens effektivitet och storlek bedöms i förhållande till byggnadens behov. Möjliga energieffektiviserande åtgärder är inte heller en del av dessa kontroller.
Kyla kan produceras, distribueras och tillföras byggnader på olika sätt. På senare tid har antalet installerade system ökat. En stor del av dessa är system med konventionell kompressorkyla som drivs med elektricitet, i vilka det kan finnas en betydande potential för energieffektiviseringar. Det är därför angeläget att dessa blir föremål för bedömningar i fråga om systemets energieffektivitet och dess storlek i förhållande till behovet av kyla i byggnaden. Det är också angeläget att byggnadens ägare får uppgifter om möjliga energieffektiviserande åtgärder avseende dessa system, till skillnad från de system som använder värme som drivenergi, exempelvis solvärme, spillvärme, och naturligt kallt vatten. Förslaget skall därför gälla system som huvudsakligen drivs med elektricitet.
Eftersom den största besparingspotentialen finns i åtgärder som inte bara omfattar kylmaskineriet, bör besiktningen av systemet ske i samband med den besiktning som skall göras inför en energideklaration. Uppgifter om ett luftkonditioneringssystems storlek i förhållande till bedömt behov av kyla i byggnaden kräver en relativt omfattande besiktning. Att fastställa systemets energieffektivitet och storlek bör inte medföra några större problem, medan bedömningen av behovet av kyla är mer komplicerad att göra. Rekommendationer om energieffektiviseringar förutsätter en ingående kännedom om hela byggnadens energibalans.
De energieffektiviserande åtgärderna kan vara av olika slag. Vissa åtgärder innebär effektiviseringar av systemet som sådant, t.ex. genom förbättrade styr- och reglersystem och effektivare komponenter eller andra delar i systemet. Om sådana åtgärder inte är tillräckliga, kan den lämpligaste åtgärden vara att ansluta byggnaden till ett system för s.k. fjärrkyla, i vilket kylproduktionen inte är bunden till byggnaden, utan sker centralt, och levererar kyla till flera byggnader samtidigt. Det finns vidare alternativa system som ersätter de konventionella och som uppnått en effektivare och därmed miljövänligare användning av energi. Ett exempel är system för s.k. frikyla, som använder kyla från vattendrag.
Särskilda rutiner måste också inrättas för de byggnader som inte kommer att omfattas av kravet på regelbunden energideklaration, dvs. andra byggnader än specialbyggnader och sådana som upplåts med nyttjanderätt, liksom de byggnader som kommer att omfattas av det föreslagna undantaget från kravet om deklarering. I dessa fall skall byggnadens ägare se till att systemet besiktigas och att motsvarande uppgifter om systemets energieffektivitet, storlek och möjliga energieffektiviserande åtgärder inhämtas och antecknas i besiktningsprotokoll. Föreskrifter om omfattningen av sådana besiktningar och om besiktningsintervall bör meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Möjligheten att anpassa besiktningsintervallet för kontrollen av systemet med den obligatoriska ventilationskontrollen bör övervägas, liksom att inom ramen för den obligatoriska ventilationskontrollen kontrollera att besiktningar av luftkonditioneringssystemen utförs.
Hänvisningar till S14
- Prop. 2005/06:145: Avsnitt 6.4.6
15. Oberoende experter
Regeringens förslag: Besiktningen av en byggnad eller ett luftkonditioneringssystem skall utföras av en oberoende expert, som skall upprätta en energideklaration eller ett besiktningsprotokoll. Den oberoende experten skall utses av den som svarar för att sådana deklarationer eller protokoll upprättas. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de krav i fråga om sakkunskap och oberoende som skall ställas på sådana experter.
Energideklarationsutredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC) har tillstyrkt förslaget. Statens fastighetsverk (SFV) har tillstyrkt förslaget att det bör vara möjligt för större fastighetsföretag att ha energiexperter inom den egna organisationen. Kungl. Tekniska högskolan KTH har ansett att förfarandet när deklarationerna skall upprättas innebär en sammanblandning av en kontrollerande roll och en konsultroll för experten som upprättar denna. Funktionskontrollanterna i Sverige har anfört att man bör fokusera på energiexpertens kunskap, snarare än oberoendet. Föreningen Sveriges Regionala Energikontor (FSEK) har anfört att oberoende experter bör vara experter som inte arbetar hos den aktuella fastighetsägaren eller hos någon annan närstående organisation. FSEK har vidare understrukit att det är viktigt att kravet på oberoende inte tillämpas alltför generellt, då nära nog alla kvalificerade personer hos konsultföretag, leverantörer, entreprenörer och eventuella energitjänsteföretag, kommer att ha ett direkt eller indirekt intresse hos fastighetsägaren. Göteborg Energi AB har anfört att alla som skall upprätta en deklaration skall vara personcertifierade, för att säkerställa en hög kvalitet. Konkurrensverket har anfört att kontrollorganet skall vara helt fristående i förhållande till uppdragsgivaren, eftersom energideklarationer kan vara ett konkurrensmedel för fastighetsägaren. Kommerskollegium har uppmärksammat att regler för t.ex. certifiering kan leda till handelshinder och om ackreditering är en lämplig form att visa en viss kompetens, måste man möjliggöra att på annat sätt kunna visa motsvarande garantier i fråga om teknisk och yrkesmässig kompetens samt garantier om oberoende, framför allt med tanke på att alla länder inte har ett system för ackreditering. Svenska Bioenergiföreningen (Svebio) har poängterat vikten av att de personer som medverkar vid upprättandet av deklarationerna har rätt kompetens. Svebio har ställt sig frågande till den korta utbildningstid som föreslås i utredningen. Statens energimyndighet har anfört att de kompetenskrav som skall ställas på certifierare och utbildningens längd bör bero på vilka metoder som skall tillämpas när deklarationerna tas fram. Myndigheten har även anfört att det finns skäl att övervaka prisutvecklingen. Fastighetsägarna har ansett att en övre gräns bör sättas för hur mycket en deklaration får kosta. Linköpings kommun har anfört att utredningens förslag om ackrediterade experter säkert, i vart fall på
sikt, fungerar för de större projekten och i de större städerna, men att i övriga landet och för de mindre projekten är ett system med frivillig personcertifiering och möjligheten till lokalt godkännande ett bättre alternativ. Sveriges Kommuner och Landsting har avstyrkt förslaget om obligatoriskt krav på ackreditering och certifiering av energiexperter, vilket anses vara onödigt kostsamt och leda till förseningar i genomförandet. Även Villaägarnas Riksförbund har avstyrkt förslaget. Förbundet har i stället föreslagit att kommunala energirådgivare skall användas som oberoende experter. Energirådgivarna har ansett att systemet med ackrediterade organ minskar möjligheterna för mindre företag att arbeta med besiktning och har ifrågasatt hur det minskade behovet av antalet experter på grund av ackrediteringen rimmar med vikten av hög kvalitet på deklarationerna. Anticimex AB har tillstyrkt förslaget i huvudsak, men ansett att kompetensen även måste omfatta fukt, mögel och radonproblematiken och att det i förkunskapskraven bör tillgodoräknas erfarenheter från andra typer av besiktningar, t.ex. överlåtelsebesiktningar och miljöbesiktningar.
Skälen för regeringens förslag: Enligt EG-direktivet skall de s.k. energicertifikaten upprättas på ett oberoende sätt av kvalificerade eller auktoriserade experter.
Energideklarationsutredningen har föreslagit att deklarationerna skall upprättas av s.k. oberoende energiexperter. De närmare kraven på sådana experter i fråga om sakkunskap och oberoende bör fastställas i föreskrifter som meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Utgångspunkten vid framtagandet av sådana föreskrifter bör vara att i stor utsträckning använda sig av befintliga system, som är avsedda att säkerställa kvalitet och oberoende i olika verksamheter. Ett system med ackreditering och certifiering säkerställer detta.
Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll – SWEDAC – är en statlig myndighet som verkar som nationellt ackrediteringsorgan och samordnar, övervakar, ger råd om och informerar i kontrollfrågor enligt lagen (1992:1119) om teknisk kontroll. SWEDAC handhar ackreditering av bl.a. besiktningsorgan, som utför besiktningar eller liknande kontroller. Vid en sådan ackreditering ställs krav på såväl kvalitetssystem, bl.a. internationella ISO-standarder, som teknisk eller annan relevant kompetens inom organet. Ackreditering är således en kompetensprövning och sätter en nivå för kvaliteten i organets verksamhet. Ett besiktningsorgan skall vara en juridisk person. Inom ramen för ett sådant organ kan experter arbeta, som är personcertifierade för att utföra besiktningar och liknande kontroller. Sådana personcertifieringar utförs av s.k. ackrediterade certifieringsorgan, som skall vara frikopplade från de ackrediterade besiktningsorganen. Ett certifieringsorgan är ett organ som skriftligen intygar att en produkt, process eller tjänst stämmer överens med vissa ställda krav. Eftersom det är möjligt för vem som helst att genomföra en certifiering är ackreditering av ett certifieringsorgan ett sätt att stärka personcertifieringens trovärdighet. Även ett sådant ackrediterat certifieringsorgan står under SWEDAC:s kontroll.
SWEDAC för ett register över ackrediterade företag och besvarar frågor om vilka som är ackrediterade för bl.a. de beskrivna verksamheterna. Hittills har SWEDAC ackrediterat över 500 laboratorier, ett 30-tal certifieringsföretag och närmare 2 000 besiktningsorgan.
SWEDAC ansvarar för tillsynen av bl.a. de beskrivna verksamheterna. Tillsynen sker årligen och innebär i huvudsak en kontroll av att organet fortlöpande uppfyller de krav som ställdes för ackrediteringen. SWEDAC får återkalla en ackreditering, om organet inte längre uppfyller ackrediteringskraven.
Den internationella standarden ISO 17020 avseende ackreditering av besiktningsorgan innehåller allmänna regler för kompetensen hos sådana opartiska organisationer som utför besiktningar eller liknande kontroller. Standarden specificerar kriterier för opartiskhet och omfattar efterföljande rapportering av resultaten till klienter och, om nödvändigt, till övervakande myndigheter. Standarden omfattar tre typer av besiktningsorgan; typerna A, B och C, som åskådliggör besiktningsorganets oberoende i förhållande till uppdragsgivaren. Oberoendet skall säkerställas genom bl.a. organisatoriska krav och krav om att sådana ekonomiska drivkrafter inte får förekomma som kan innebära att oberoende och integritet kan ifrågasättas. I den mån besiktning eller liknande kontroll utförs inom ett område där staten vill ha insyn, utses en myndighet som får utfärda närmare föreskrifter om besiktningsverksamheten och, om det behövs, vilken typ av oberoende ställning som krävs för det företag som utför besiktningen. Ett besiktningsorgan av typ A är helt fristående från uppdragsgivaren och får inte vara verksamt i de enheter som besiktigas eller kontrolleras. Inte heller får besiktningsorganet och dess personal anlitas i någon aktivitet som kan stå i konflikt med kraven på oberoende och integritet i besiktningsverksamheten. I ett besiktningsorgan av typ B skall det vara en klar åtskillnad i ansvarsförhållandena mellan å ena sidan den personal som ägnar sig åt besiktningar eller liknande kontroller och å andra sidan den personal som är sysselsatt i andra verksamheter inom organet. Åtskillnaden i ansvar skall upprätthållas genom organisatorisk identifikation och genom organets rapporteringsvägar inom moderorganisationen. Liksom för besiktningsorgan av typ A får organet och dess personal inte anlitas i någon aktivitet som kan stå i konflikt med kraven på oberoende och integritet vid besiktningsverksamheten. Inom ett besiktningsorgan av typ C skall det, liksom för organ av typ B, vara en klar åtskillnad i ansvar mellan å ena sidan den personal som utför besiktningar eller liknande kontroller och å andra sidan den personal som är sysselsatt i andra verksamheter inom organet. Åtskillnaden i ansvar skall upprätthållas genom organisationens struktur eller dokumenterade rutiner. Utmärkande för denna typ av besiktningsorgan är att de, förutom ren besiktning och liknande kontroll, även får utföra service, reparation och underhåll av t.ex. den anläggning som besiktigas eller kontrolleras.
Ett system som bygger på ackrediterade besiktningsorgan med besiktningsmän som är certifierade av ackrediterade certifieringsorgan säkerställer de krav som bör ställas på sakkunskap och oberoende, liksom det system som för närvarande gäller personcertifierade ventilationskontrollanter. Det ger möjlighet att tillvarata kompetensen hos redan befintliga kategorier av besiktningsmän som arbetar med olika former av besiktningar eller kontroller inom områdena energi, inomhusmiljö och andra byggnadsanknutna kontrollsystem och att samordna dessa kompetenser. Det ger även möjlighet till en differentiering, så att de olika krav som olika byggnadskategorier medför tillgodoses. En sådan samordning är särskilt viktig under övergångsperioden fram till 2009, när systemet
skall byggas upp. Möjligheten finns också att tillvarata den kompetens på området som finns i större förvaltningsbolag och liknande organisationer, för att säkerställa tillgången på oberoende experter för besiktningen av tekniskt avancerade byggnader. Systemet medger också att fastighetsförvaltare med stora byggnadsbestånd kan organisera kontrollen inom den egna organisationen, genom sådana särskilda kontrollorgan som nu har beskrivits. På sikt bör det även övervägas om tillämpningen av energiledningssystem, eller liknande kvalitetssystem, kan vara ett alternativt sätt att säkerställa såväl kompetens som oberoende.
Som Kommerskollegium har uppmärksammat kan regler för t.ex. certifiering leda till handelshinder. Om ackreditering är en lämplig form att visa en viss kompetens, bör det finnas en möjlighet att på annat sätt visa motsvarande garantier i fråga om såväl teknisk och yrkesmässig kompetens, som garantier om oberoende, framför allt med tanke på att alla länder inte har ett system för ackreditering. De föreskrifter som skall tas fram rörande kraven på experterna måste således ge utrymme för att utländska aktörer med motsvarande kompetenser och oberoende kan agera på den svenska marknaden.
Några remissinstanser har föreslagit att kommunernas energirådgivare bör kunna användas som oberoende energiexperter. Att låta en offentligt finansierad verksamhet agera på en marknad tillsammans med privata aktörer leder dock till påtagliga konkurrensproblem. Till detta kommer att kommunernas energirådgivare lämnar information och råd på en generell nivå, som inte utgår från varje byggnads specifika egenskaper. En farhåga som har framförts är att små företag, som består av en eller högst ett par personer, inte skall ha råd att verka på området om krav ställs på ackreditering av kontrollorgan. I detta avseende kan en jämförelse göras med den gällande ordningen på köldmedieområdet. För att få kontrollera sådana anläggningar fordras att kontrollorganet är ackrediterat av SWEDAC. Inom kylområdet finns för närvarande cirka 1 100 ackrediterade kontrollorgan, av vilka ungefär 300 är enmansföretag.
Enligt vad som framgått av avsnitt 8 finns det bestämmelser om att den obligatoriska funktionskontrollen av ventilationssystem skall utföras av en sakkunnig funktionskontrollant som utses av byggnadens ägare. I Boverkets föreskrifter och allmänna råd om funktionskontroll av ventilationssystem, BFS 1996:56, finns bestämmelser om krav på riksbehörighet som funktionskontrollant och om intervaller för återkommande besiktning m.m. Kontrollanterna är certifierade av ackrediterade certifieringsorgan. Ett system finns även utarbetat för radonmätning av byggnader.
Liksom vid den obligatoriska ventilationskontrollen bör den som ansvarar för en energideklaration eller ett besiktningsprotokoll upprättas, dvs. byggnadens ägare, utse den oberoende expert som skall upprätta en sådan handling. Priset för den tjänst det innebär att utföra en besiktning och att upprätta en deklaration eller ett besiktningsprotokoll bör förhandlas mellan parterna. Att reglera prissättningen, genom att sätta en övre gräns för den ersättning experten skall ha rätt att ta ut, får ofta en prisstyrande effekt som leder till högre priser, trots att marknaden är konkurrensutsatt. En prisreglering kräver även tillsyn över efterlevnaden, vilket fördyrar systemet. Systemet skall emellertid tillgodose ett konsumentintresse. Regeringen avser därför att noga följa prisutvecklingen på marknaden.
Såsom Energideklarationsutredningen har föreslagit, bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer även få meddela föreskrifter om de krav som skall ställas på de oberoende experterna i fråga om utbildning, yrkeserfarenhet samt installations- och byggnadsteknisk kompetens och förmåga att se byggnaden som ett system.
16. Tillgången till energideklarationer
Regeringens förslag: Om en byggnad är indelad som specialbyggnad enligt 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) och har en total användbar golvarea som är större än 1 000 kvadratmeter skall den som äger byggnaden se till att den energideklaration som senast har upprättats för byggnaden är tillgänglig på en för allmänheten väl synlig och framträdande plats i byggnaden.
Om en byggnad eller en del av en byggnad upplåts med nyttjanderätt skall den som äger byggnaden se till att den energideklaration som senast upprättats för byggnaden är tillgänglig på en väl synlig plats i byggnaden.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer, får meddela föreskrifter om att en energideklaration får placeras på en annan plats i en byggnad eller i anslutning till en byggnad.
Den som säljer en byggnad eller en andel i en byggnad skall på köparens begäran fullgöra sin skyldighet att energideklarera byggnaden innan byggnaden säljs. Om säljaren inte gör det får köparen, senast sex månader efter sitt tillträde till byggnaden, låta upprätta en energideklaration på säljarens bekostnad.
Byggnadsdeklarationsutredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens. Utredningen hade inget förslag om att en deklaration skall få upprättas på säljarens bekostnad.
Remissinstanserna har inte uttalat sig i frågan. Energideklarationsutredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens förslag. Utredningen har föreslagit en förseningsavgift som sanktion i de fall en energideklaration inte överlämnats till registermyndigheten före försäljningen av en byggnad.
Remissinstanserna: Ett antal remissinstanser har påpekat att systemet bör förenklas i bl.a. administrativa avseenden. Kammarrätten i Jönköping har ansett att den föreslagna förseningsavgiften framstår som en svag sanktion, då den inte kan framtvinga en energideklaration. Banverket har anfört att verkets specialbyggnader i regel inte är öppna för allmänheten och att kravet på att sådana byggnader alltid skall ha en energideklaration anslagen inte behövs.
Skälen för regeringens förslag: Enligt EG-direktivet bör myndighetsbyggnader och byggnader som allmänheten ofta besöker fungera som förebilder, genom att man där tar hänsyn till miljö- och energifaktorer. För den byggnadskategori som enligt avsnitt 12 definieras som specialbyggnader, skall det – enligt förslaget – alltid finnas en energideklaration som inte är äldre än tio år. För att uppfylla direktivets primära syfte med deklarationskravet för dessa byggnader, dvs. att information om byggna-
dens energiprestanda görs tillgänglig för allmänheten, skall den energideklaration som senast har upprättats för byggnaden alltid finnas anslagen på en för allmänheten väl synlig och framträdande plats i byggnaden. En sådan plats kan t.ex. vara i eller i anslutning till byggnadens entré eller entréer, eller på andra platser där allmänheten vistas och söker information, såsom i byggnadens reception, vid hissar eller på informationstavlor.
Enligt förslaget i avsnitt 12 skall en byggnad energideklareras första gången den helt eller till viss del upplåts med nyttjanderätt och därefter vart tionde år, så länge den upplåts för ett sådant ändamål. I flertalet byggnader sker ett kontinuerligt byte av bostads- och lokalhyresgäster, liksom bostadsrättsinnehavare. Ett effektivt sätt att tillgodose såväl befintliga som blivande nyttjanderättshavares informationsbehov är att byggnadens ägare ser till att den energideklaration som senast har upprättats för byggnaden finns anslagen på en väl synlig plats i byggnaden.
Genom den föreslagna ordningen uppnås en samordning med vad som enligt 6 § förordningen (1991:1273) om funktionskontroll av ventilationssystem gäller i fråga om att anslå intyg om genomförd besiktning på en väl synlig plats i byggnaden.
Det finns specialbyggnader där det, t.ex. av säkerhetsskäl, förekommer särskilda restriktioner i fråga om allmänhetens tillträde. Det finns vidare situationer, t.ex. när det gäller bostadsrättsföreningar som äger en- eller tvåbostadshus, då en deklaration bör placeras på en annan plats, som är tillgänglig för alla medlemmar eller blivande medlemmar i föreningen. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bör få meddela föreskrifter om att deklarationerna i vissa fall skall anslås på en annan plats i en byggnad eller i anslutning till en byggnad.
Försäljningar av byggnader är situationer som i hög utsträckning kommer att aktualisera energideklarationer för byggnader. Av förslaget i avsnitt 12 följer att en deklaration skall upprättas innan en byggnad eller en andel i en byggnad säljs.
En säljares skyldighet att upprätta och en köpares rätt att ta del av en energideklaration före försäljningen av en byggnad är i viss utsträckning självreglerande. Energideklarationen kommer att ha ett ekonomisk värde för den som köper en byggnad. Säljs byggnaden vidare inom tio år från den tidpunkt då deklarationen upprättades, behöver ingen ny deklaration upprättas inför den senare försäljningen. Ett ekonomisk värde ligger dessutom i kunskapen om vilka kostnader som energianvändningen i byggnaden medför samt om vilka åtgärder som behöver genomföras för att åstadkomma förbättringar av byggnadens energiprestanda i förening med en god inomhusmiljö. Mot den angivna bakgrunden finns det alltså en stark drivkraft inte bara för den blivande köparen, utan även för de presumtiva köparna, att efterfråga deklarationen under den process som föregår försäljningen.
Såsom ett antal remissinstanser har påpekat bör systemet vara enkelt i bl.a. administrativa avseenden. Kammarrätten i Jönköping har dessutom påpekat att den förseningsavgift till staten, som Energideklarationsutredningen förslagit som sanktion i de fall säljaren inte sett till att registrera en deklaration före försäljningen, framstår som svag då den inte kan framtvinga en deklarering. En sådan ordning kan också bli dyrare än vad som är nödvändigt. En förseningsavgift måste sättas högre än kostnaden
för att deklarera byggnaden, om den skall ha en framtvingande effekt. Vidare kan ett system med förseningsavgifter leda till åtskilliga beslut om sådana avgifter och överklaganden av sådana beslut, med ökade kostnader som följd. Dessutom bör man undvika att införa bestämmelser som påverkar den allmänna omsättningen av byggnader.
En bestämmelse som innebär att köparen skall ha rätt att upprätta en deklaration på säljarens bekostnad, om säljaren, trots köparens begäran, underlåtit att göra det är en mer effektiv lösning, som tillgodoser konsumentintresset. En sådan civilrättslig sanktion bör begränsas på så sätt att köparens rätt skall utövas senast sex månader efter det att köparen tillträdde byggnaden. Båda parter bör se till att vad som avtalats i frågan dokumenteras i köpeavtalet eller på annat sätt i de fall en byggnad anses som lös egendom och ett formkrav saknas. Mäklaren har en viktig roll i detta sammanhang, för att informera parterna om deras rättigheter respektive skyldigheter och för att bidra till att en sådan dokumentation görs. De föreslagna bestämmelserna gäller vid försäljningar av byggnader eller av andelar i byggnader. Försäljningar av bostadsrätter gäller byggnader som helt eller delvis upplåts med nyttjanderätt. I sådana situationer är det i stället, som framgår ovan, bostadsrättsföreningens ansvar i egenskap av ägare till byggnaden, att hålla en energideklaration tillgänglig genom att ha den anslagen på sådant sätt att blivande nyttjanderättshavare kan ta del av deklarationens innehåll.
17. Ett energideklarationsregister
Regeringens förslag: Den som ser till att det finns en energideklaration eller ett besiktningsprotokoll skall även se till att ett exemplar av deklarationen eller protokollet lämnas till Boverket. Boverket skall föra ett register över sådana energideklarationer och besiktningsprotokoll och skall vara personuppgiftsansvarigt enligt personuppgiftslagen (1998:204) för den behandling av personuppgifter som görs i registret. Uppgifterna i registret skall få behandlas för framtagande av statistik, forskning, uppföljning och utvärdering av energianvändningen och inomhusmiljön i bebyggelsen, tillsyn och annan allmän eller enskild verksamhet där information om byggnader och deras energiprestanda och inomhusmiljö utgör underlag för bedömningar eller beslut. Om personuppgifter behandlas i strid med den föreslagna lagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, skall bestämmelserna om rättelse i personuppgiftslagen (1998:204) tillämpas.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om elektronisk överföring av energideklarationer och besiktningsprotokoll.
Regeringen får meddela föreskrifter om vilka uppgifter som får registreras i energideklarationsregistret, urval, bearbetningar, utlämnande på medium för automatiserad behandling och direktåtkomst till registret.
Byggnadsdeklarationsutredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningen har föreslagit att byggnadsdeklarationerna skall registreras i Fastighetsregistrets byggnadsdel.
Remissinstanserna: Lantmäteriverket har avstyrkt förslaget, eftersom verkets strävan är att fastighetsregistret enbart skall innehålla beslut av domstolar och andra myndigheter. Verket har däremot tillstyrkt att deklarationerna samlas i ett centralt register som bygger på uppgifter från Fastighetsregistrets byggnadsdel. Enligt verket är det viktigt att deklarationerna knyts till byggnadsdelens identiteter, så att uppgifterna i byggnadsdelen kan användas tillsammans med uppgifterna i deklarationen. Datainspektionen har påpekat att uppgifterna i registret kan ha betydelse för enskildas ekonomiska förhållanden och att det därför är viktigt med klara regler om registerinnehåll, om rättelse och om skadestånd samt eventuell möjlighet att kunna göra ändringar i registret vid förändrade faktiska förhållanden. Boverket har påpekat att de datoriserade system som verket använder för bidragsärenden och statistik efter viss anpassning kan användas som ett nationellt register.
Energideklarationsutredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens.
Remissinstanserna: Datainspektionen har påpekat att EG-direktivet inte innehåller något krav om ett register och att ett sådant register kommer att innebära en omfattande registrering av uppgifter som indirekt kommer att innehålla personuppgifter. Enligt Datainspektionen bör det finnas starka skäl för ett sådant register. Inspektionen har vidare ansett att integritetsfrågorna bör bli noga belysta och analyserade vid en reglering av registret. Boverket har i stort stött förslaget om ett nationellt register, men ansett att registret även bör innehålla annan information om byggnadskvaliteter och att förslaget i denna del behöver samordnas med förslaget från Byggnadsdeklarationsutredningen och Byggnadsmiljöutredningen. Lantmäteriverket har tillstyrkt att uppgifter från fastighetsregistrets byggnadsdel utnyttjas i ett system för registrering och lagring av energideklarationer. Fastighetsägarna Sverige, Villaägarnas riksförbund m.fl. har ansett att det inte finns något behov av en nationell databas för energideklarationer. Chalmers tekniska högskola anser att det borde vara möjligt att samordna energideklarationer, byggnadsdeklarationer, fastighetsdeklarationer, OVK-status, samt kylmaskin- och pannstatus i ett gemensamt register, för att begränsa kostnaderna vid besiktning eller beskrivning av fastigheter.
Skälen för regeringens förslag: Båda utredningarna har föreslagit att de deklarationer som upprättas inom ramen för respektive system skall registreras i ett nationellt register hos en myndighet.
Energideklarationsutredningen har lämnat förslag om ett avancerat register i form av en databas med ett antal funktioner kopplade till registret och att den registerförande myndigheten skall ha rätt att ta ut en avgift för att registrera inlämnade deklarationer. Ett antal remissinstanser har ifrågasatt den föreslagna modellen. Det finns dock vissa behov av ett register. En mindre avancerad lösning bör därför övervägas. Boverket, som har en central roll i sammanhanget, har förespråkat att de befintliga, datorbaserade ärendehanterings- och statistiksystem som redan används av myndigheten för bidragsärenden och statistik bör användas för registrering av deklarationerna och har vidare förklarat att de befintliga syste-
men kan utvecklas med hänsyn till de ytterligare krav som energideklarationerna medför. Boverket bör därför föra ett register där energideklarationer och besiktningsprotokoll skall registreras. Den som ser till att en energideklaration eller ett besiktningsprotokoll upprättas, bör ha en skyldighet att se till att ett exemplar av deklarationen eller protokollet lämnas till verket.
Följande grundläggande behov av ett nationellt register har identifierats.
Energimyndigheten ansvarar för officiell statistik inom energiområdet och har behov av att sammanställa och jämföra uppgifter om energianvändningen i bebyggelsen, för att generellt förbättra statistiken över sådan energianvändning. Statistiska centralbyrån (SCB) är en statlig myndighet med ett mer generellt ansvar att tillhandahålla nationell statistik inom en rad ämnesområden, varav energiområdet är ett. SCB samt universitet och högskolor har behov av underlag för statistik- och forskning på området.
Den samlade information som ett register över energideklarationer och besiktningsprotokoll kommer att innehålla är även ett värdefullt underlag för generell uppföljning och utvärdering av energianvändningen och inomhusmiljön i bebyggelsen och blir därmed ett viktigt underlag för analysen och utvecklingen av energideklarationerna som styrmedel och de effekter dessa har på den samlade energianvändningen i bebyggelsen. Informationen kan också utgöra underlag för överväganden om kompletterande styrmedel. Vidare bidrar uppgifterna i registret till en uppföljning av berörda delmål till nationella miljökvalitetsmål, främst målet God bebyggd miljö.
Som framgår av förslaget i avsnitt 20 skall tillsyn utövas av de kommunala nämnder som fullgör kommunens uppgifter inom plan- och byggväsendet. Den samlade information om upprättade energideklarationer och besiktningsprotokoll som ett energideklarationsregister kommer att innehålla underlättar en effektiv tillsyn. Registret kommer även att underlätta och förbättra den kommunala tillsynen beträffande den obligatoriska ventilationskontrollen och tillsynen enligt miljöbalken, t.ex. i fråga om radonsituationen.
Uppgifterna i en energideklaration eller ett besiktningsprotokoll är viktiga beslutsunderlag i valet av olika boendeformer. Husspekulanter och blivande nyttjanderättshavare kan ha ett intresse av att få tillgång till uppgifter som har betydelse för en tidig bedömning och värdering av en byggnads energiprestanda och inomhusmiljö. En viktig del är således att tillgodose ett informationsbehov vid omsättningen av byggnader, lokaler och bostadslägenheter och att underlag finns för bedömningar och beslut i sådana processer. Ett annat behov är att underlätta de oberoende experternas arbete med energideklarationerna. Registret möjliggör att information kan hämtas vid upprättandet av deklarationer och att grundläggande uppgifter rörande byggnaderna, deras energiprestanda och inomhusmiljö kan återanvändas när det blir aktuellt att upprätta nya deklarationer. Den information som ett register kan ge är även värdefull för byggnadsägare, som i jämförande syfte kan se vilka effekter energieffektiviserande åtgärder har. Informationen är således betydelsefull även som underlag för den löpande fastighetsförvaltningen och för de beslut som skall fattas i byggandet av nya hus och vid tillbyggnads- eller ändringsåtgärder i befintlig bebyggelse.
Mot den angivna bakgrunden bör uppgifterna i registret få behandlas för framtagande av statistik, forskning, uppföljning och utvärdering av energianvändningen och inomhusmiljön i bebyggelsen, tillsyn och annan allmän eller enskild verksamhet där information om byggnader och deras energiprestanda och inomhusmiljö utgör underlag för bedömningar och beslut.
En förutsättning för att registret skall vara sökbart och med tillräcklig precision identifiera en byggnad är att en byggnadsbeteckning används i förening med en fastighetsbeteckning och, om det finns flera byggnader på samma fastighet, adresser. Enligt en definition i 3 § personuppgiftslagen (1998:204) är en personuppgift all slags information som direkt eller indirekt kan hänföras till en fysisk person som är i livet. Fastighetsbeteckningar är en sådan information som via informationen i fastighetsregistret kan kopplas till fysiska personer. Därigenom kommer registret att innehålla information som i vart fall indirekt kan hänföras till enskilda. Det innebär att bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) skall tillämpas på registret. Boverket skall vara personuppgiftsansvarigt enligt personuppgiftslagen för den behandling av personuppgifter som utförs i registret.
Eftersom registret bör innehålla byggnadsbeteckningar, fastighetsbeteckningar och, i vissa fall, adresser kommer registret att i viss utsträckning innehålla samma uppgifter som fastighetsregistret. Det är därför lämpligt att de bestämmelser som gäller för fastighetsregistret i möjligaste mån får utgöra en ram för den behandling av personuppgifter som skall vara tillåten enligt den nu föreslagna lagen.
Ett datoriserat register med personuppgifter innebär att hänsyn måste tas till enskildas integritetsskydd. Samtidigt måste den enskildes skydd vägas mot andra legitima behov hos t.ex. myndigheter att få behandla uppgifter om den enskilde. Personuppgiftslagen syftar till att skydda den enskildes personliga integritet och innehåller bestämmelser om när behandling av personuppgifter är tillåten. Ett grundläggande krav på sådan behandling är att den bara får ske för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål. Ändamålsbeskrivningen får betydelse för vilken insamling och annan behandling av personuppgifter som skall vara tillåten. Uppgifter som samlas in för ett ändamål får inte behandlas för ett annat, oförenligt, ändamål.
Det system med energideklarationer som nu föreslås är helt nytt och kan komma att utvecklas på ett sådant sätt att även de bestämmelser som är styrande för registerhållningen kan behöva ändras. Som framgår av bl.a. de i avsnitt 22 föreslagna övergångsbestämmelserna kommer energideklarationerna för olika byggnadskategorier att genomföras stegvis. Regeringen bör därför få meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter registret skall få innehålla. Regeringen bör även få meddela föreskrifter om urval och bearbetningar. Urval och bearbetningar innebär att någon eller några parametrar används för att få fram en begränsad information ur en större mängd information. Det kan till exempel vara att söka fram alla byggnader i ett visst geografiskt område. Möjligheten till sådana urval och bearbetningar bör utformas restriktivt, så att möjligheten till direkt marknadsföring begränsas. En annan viktig inskränkning är även att genom sådana föreskrifter väsentligt begränsa utlämnande på
medium för automatiserad behandling, för att på så sätt förhindra att hela eller delar av registret kan begäras ut.
För flertalet kategorier är det tillräckligt att tillgången till uppgifterna i registret fås genom att man – på sedvanligt sätt – begär ut deklarationen eller besiktningsprotokollet som en allmän handling. Direktåtkomst innebär däremot att den som får sådan åtkomst kan använda registret på egen hand och kan söka i detta och få svar på frågor, utan att själv kunna bearbeta eller på annat sätt påverka innehållet i registret. Behov av direktåtkomst finns hos de myndigheter som skall utöva tillsyn, liksom hos Energimyndigheten. En mycket begränsad direktåtkomst, t.ex. rörande en byggnad i taget, kan behövas för de oberoende experter som skall upprätta energideklarationerna. Byggnadsägare med större byggnadsbestånd kan också behöva få direktåtkomst till de deklarationer som avser deras egna byggnader. Även i detta avseende kan systemet komma att utvecklas på ett sådant sätt att även de bestämmelser som är styrande för direktåtkomsten kan behöva ändras. Regeringen bör därför få meddela föreskrifter om vilka som skall medges direktåtkomst till registret.
Om personuppgifter skulle behandlas i strid med den föreslagna lagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, skall bestämmelserna om rättelse i personuppgiftslagen tillämpas. Sådana bestämmelser finns i 28 § personuppgiftslagen och innebär bl.a. att den personuppgiftsansvarige är skyldig att på begäran av den registrerade snarast rätta, blockera eller utplåna sådana uppgifter som inte behandlats i enlighet med personuppgiftslagens bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av den lagen. Ett förslag om skadeståndsskyldighet i anledning av registerföringen finns i avsnitt 17.
Med hänsyn till de föreslagna ändamålen med registret bör Boverkets hantering av lämnade energideklarationer och besiktningsprotokoll begränsas till mottagandet och den nödvändiga registreringsåtgärden. Någon formell eller materiell kontroll av de lämnade handlingarna bör inte göras av Boverket. Registreringsåtgärden bygger inte på någon ansökan från enskild, den grundar sig inte på något formellt beslut av myndigheten och den medför ingen direkt rättsverkan för den enskilde. Samtidigt innebär en registreringsåtgärd eller en underlåten registrering i någon mening ett beslut av myndigheten, som i vart fall indirekt kan medföra en rättsverkan för en enskild. Enligt 22 § förvaltningslagen (1986:223) får ett beslut överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom emot och beslutet kan överklagas.
För en rationell hantering av energideklarationerna och besiktningsprotokollen bör regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer få meddela föreskrifter om elektronisk överföring av energideklarationer och besiktningsprotokoll till registret.
Avsikten med energideklarationerna och besiktningsprotokollen är att ge information om byggnaders egenskaper i fråga om energianvändning och inomhusmiljö och att denna information skall kunna inhämtas av dem som brukar eller skall bruka en byggnad. Den angivna funktionen och registrets innehåll är förenligt med sekretesslagens (1980:100) bestämmelser. Det finns således inget behov av ändringar i den lagen.
18. Skadestånd
Regeringens förslag: Den som lider skada på grund av ett tekniskt fel i energideklarationsregistret skall ha rätt till ersättning av staten. Ersättningen skall sänkas med skäligt belopp eller helt falla bort, om den skadelidande har medverkat till skadan genom att utan skälig anledning ha låtit bli att vidta åtgärder för att bevara sin rätt eller om den skadelidande på något annan sätt har medverkat till skadan genom eget vållande. Om personuppgifter behandlas i strid med den föreslagna lagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, skall bestämmelserna om skadestånd i personuppgiftslagen tillämpas.
Energideklarationsutredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Kammarkollegiet har inte haft någon erinran mot att handlägga ersättningsanspråk mot staten vid fel i energideklarationsregistret.
Skälen för regeringens förslag: Det energideklarationsregister som skall upprättas enligt förslaget i avsnitt 17 kommer att innehålla energideklarationer och besiktningsprotokoll, som har upprättats och lämnats in till Boverket. Registret kommer på så sätt att utgöra en databank för den information som kommer att finnas i deklarationerna och protokollen. Det är säljarens ansvar att en deklaration skall göras tillgänglig för den som köper en byggnad och byggnadsägare skall se till att deklarationer kommer att finnas placerade i byggnader som upplåts med nyttjanderätt, som information för befintliga och blivande nyttjanderättshavare. Trots detta är det viktigt att den som lämnar en deklaration eller ett protokoll till Boverket kan vara förvissad om att den nämnda funktionen fungerar och utgör en tillförlitlig tillgång på registrerade deklarationer och protokoll.
Boverket kommer att ansvara för energideklarationsregistret. När det gäller fel som kan uppkomma vid Boverkets förande av registret måste två situationer särskiljas. Den ena situationen är att skada kan uppkomma på grund av tekniska fel och den andra är att skada kan uppkomma på grund av fel eller försummelse vid handläggningen av energideklarationerna och de besiktningsprotokoll som skall registreras i registret. Tekniska fel kan i sin tur delas in i två kategorier, nämligen fel i innehållet i registret, dvs. programvaran, respektive fel i maskinvaran, dvs. apparaturen för den automatiserade behandlingen. Tekniska fel i registret kan medföra felaktiga registreringar, att registreringar fördröjs, men även att registeruppgifter raderas ut. Det kan inte uteslutas att sådana fel kan leda till ekonomiska förluster för byggnadens ägare. Det bör därför finnas en rätt till ersättning för skador som kan uppkomma vid tekniska fel, eftersom det tryggar systemet som sådant.
Man bör kunna lita på att registret fungerar. Det är särskilt viktigt vid elektronisk överföring av energideklarationer och besiktningsprotokoll till registret. Förluster av deklarationer, protokoll eller fel i de registrerade uppgifterna, kan utgöra hinder eller skapa andra problem i den
allmänna omsättningen av byggnader eller vid byten av nyttjanderättshavare, vilket kan medföra ekonomiska konsekvenser för ägarna. Därtill kan sådana förluster eller fel i vissa fall förorsaka merkostnader vid upprättandet av en ny deklaration eller ett nytt besiktningsprotokoll eller onödiga kostnader för den enskilde vid tillsynen eller i eventuella processer, där en registrerad deklaration eller ett protokoll hade haft ett bevisvärde.
Mot den angivna bakgrunden skall en särskild bestämmelse om statens skadeståndsansvar införas i den föreslagna lagen. Bestämmelsen bör utformas efter mönster av 19 kap. 37 § jordabalken, enligt vilken staten har ett strikt ansvar för ett tekniskt fel i fastighetsregistrets inskrivningsdel. Ansvaret bör således vara strikt med möjlighet till jämkning vid medvållande.
Vid sidan av tekniska fel kan, såsom har nämnts ovan, skada även uppkomma vid Boverkets handläggning, i den utsträckning den kan anses innefatta myndighetsutövning. Om staten gjort sig skyldig till fel eller försummelse vid denna handläggning och därigenom vållat skada, är staten skadeståndsskyldig enligt den generella bestämmelsen om det allmännas skadeståndsansvar i 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207). Regeln i 3 kap. 3 § skadeståndslagen om det allmännas ansvar för ren förmögenhetsskada, vilken kan aktualiseras när en myndighet har lämnat felaktiga upplysningar eller råd, torde täcka den situationen att en anställd vid myndigheten genom fel eller försummelse lämnat oriktig information om innehållet i energideklarationsregistret.
Energideklarationsutredningen föreslog en särskild bestämmelse om ansvar för skada som uppkommit i anledning av beslut om rättelse i registret. Med den utformning av energideklarationsregistret som föreslås i avsnitt 17, kan det konstateras att några ansökningar om registrering eller formella beslut om registrering inte kommer att meddelas. Inga direkta rättverkningar kommer att vara knutna till registreringsåtgärderna. En sådan bestämmelse är därför överflödig. Däremot följer, av förslaget i samma avsnitt, att speciella bestämmelser om rättelse med stöd av personuppgiftslagen (1998:204) kommer att gälla. Bestämmelser om skadestånd finns i 48 § personuppgiftslagen och innebär i huvudsak att den personuppgiftsansvarige skall ersätta den registrerade för skada och kränkning av den personliga integriteten som en behandling av personuppgifter i strid med den lagen har förorsakat. Om personuppgifter behandlas i strid med den nu föreslagna lagen eller föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, skall bestämmelserna om skadestånd i 48 § personuppgiftslagen tillämpas.
Förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten gäller sådana anspråk på ersättning för skador som riktas mot staten. När det gäller skada på grund av tekniskt fel i energideklarationsregistret är 19 kap. 37 jordabalken förebild för den reglering som föreslås. Kammarkollegiet skall enligt 4 § i den nämnda förordningen handlägga anspråk med stöd av bl.a. 19 kap. 37 § jordabalken. Eftersom den föreslagna skadeståndsbestämmelsen är utformad på – i princip – samma sätt som 19 kap. 37 § jordabalken är det lämpligt att Kammarkollegiet ges uppgiften att handlägga även sådana anspråk. Justitiekanslern handlägger, enligt 3 § samma förordning, anspråk på ersättning med stöd av
48 § personuppgiftslagen. När det slutligen gäller skadeståndsanspråk
med stöd av 3 kap. 3 § skadeståndslagen, skall andra anspråk än de som anges i 3 och 4 §§ förordningen om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten handläggas av den centrala förvaltningsmyndighet inom vars verksamhetsområde skadan inträffat.
Hänvisningar till S18
19. Alternativa energiförsörjningssystem
Regeringens förslag: Den som för egen räkning uppför eller låter uppföra en byggnad med en total användbar golvarea som är större än 1 000 kvadratmeter skall, innan byggnadsarbetena påbörjas, redovisa en utredning av alternativa energiförsörjningssystem för byggnaden som också anger om sådana system är tekniskt, miljömässigt och ekonomiskt genomförbara. Redovisningen skall lämnas till tillsynsmyndigheten. Byggnadsarbetena skall inte få påbörjas innan en redovisning har visats upp för myndigheten.
Energideklarationsutredningens förslag överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Göteborg Energi AB har påpekat att EG-direktivets exempel på alternativa system utöver kraftvärme, fjärrvärme och decentraliserad förnybar energi, även omfattar närvärme samt fjärr- och närkyla och att värmepumpar hör till denna kategori som i direktivet anges ”under vissa förutsättningar”.
Skälen för regeringens förslag: EG-direktivet innehåller särskilda bestämmelser rörande byggnader vars användbara, totala golvarea är större än 1 000 kvadratmeter. Innan en sådan byggnad uppförs skall det bl.a. göras en särskild bedömning av om alternativa energiförsörjningssystem är tekniskt, miljömässigt och ekonomiskt genomförbara beträffande byggnaden. Exempel på sådana system är decentraliserade energiförsörjningssystem som baseras på förnybar energi, kombinerad värme- och elproduktion, fjärr- och närvärme eller fjärr- och närkyla om sådan finns tillgänglig samt, under vissa förutsättningar, värmepumpar.
Som framgår av avsnitt 8 finns regler om byggande i plan- och bygglagen (1987:10), PBL, och de tekniska egenskapskraven finns reglerade i lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. samt i föreskrifter som meddelats med stöd av de båda lagarna. Enligt
10 § förordningen (1994:1215) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. skall uppvärmningssystemet i byggnader, som innehåller bostadslägenheter och arbetslokaler, i skälig utsträckning med hänsyn till uppvärmningssättet och energislaget utformas så att skilda energislag, som är lämpliga från allmän energisynpunkt, kan användas utan omfattande ändringar. Det ställs dock inte krav på någon utredning och redovisning av alternativa energiförsörjningssystem och avgränsningen av vilka byggnader som omfattas av det kravet är i vissa avseenden snävare än den som direktivet anger.
Vid planeringen och projekteringen av en ny byggnad är valet av energiförsörjningssystem en väsentlig fråga, som bör medvetandegöras på ett tydligare sätt. Ju tidigare frågan övervägs, desto större är möjligheten att undvika en inlåsning i mindre energieffektiva och från miljösynpunkt
sämre lösningar, som dessutom blir onödigt dyra i drift och som på sikt kan föranleda onödiga nyinvesteringar. Den som för egen räkning uppför eller låter uppföra en byggnad med en total användbar golvarea som är större än 1 000 kvadratmeter skall därför, innan byggnadsarbetena påbörjas, redovisa en utredning av alternativa möjligheter att lösa byggnadens energiförsörjningssystem och alternativens tekniska, miljömässiga och ekonomiska genomförbarhet. Av förslaget i avsnitt 12 framgår att den som för egen räkning uppför eller låter uppföra en byggnad skall se till att det finns en energideklaration för byggnaden. I många fall kan en samordning ske av deklareringen och den utredning som skall ligga till grund för redovisningen, så att de oberoende experternas kompetens kan tillvaratas även i dessa fall.
Lagrådet har föreslagit att kravet att redovisa en utredning om alternativa energiförsörjningssystem skall inarbetas i PBL. Det reformarbete som pågår beträffande PBL, vilket beskrivs i avsnitt 8, innebär en utveckling mot att ur PBL rensa ut de tekniska kraven på byggnader, liksom processen att se till att sådana krav är uppfyllda. Ett steg i den riktningen är den befintliga lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk samt bestämmelser som gäller exempelvis brandskydd, byggfelsförsäkringar och färdigställandeskydd samt civilt försvar. Syftet är att bara behålla den yttre planeringsramen i PBL. Att nu inordna kravet i PBL kan därför komma i strid med regeringens kommande ställningstagande i den allmänna frågan om PBL:s utformning och innehåll.
För ett effektivt genomslag bör byggnadsarbetena inte få påbörjas förrän redovisningen har visats upp för tillsynsmyndigheten. En sådan bestämmelse bör införas i 9 kap. 12 § PBL.
I dag är cirka 75 procent av byggnaderna med bostadslägenheter och cirka 60 procent av byggnaderna med lokaler anslutna till fjärrvärme. För nyproducerade byggnader med bostadslägenheter är anslutningsgraden något lägre, cirka 60 procent. Fjärrvärmeproduktionen i Sverige baseras till cirka 20 procent på importerade fossila bränslen inklusive värme från elpannor. Biobränslebaserad energi står för nästan 50 procent av produktionen. Till detta kommer spillvärme från industrin och den energi som genereras av värmepumpar. Andelen energi som kommer från kraftvärmeproduktionen är ökande. Fjärrvärmeverkens produktionssystem består normalt av ett antal olika produktionsanläggningar, t.ex. pannor för olika bränslen och värmepumpar, vilket medger en flexibilitet vid valet av energislag. Det finns således ett antal alternativa energiförsörjningssystem som redan visat sig vara tekniskt, miljömässigt och ekonomiskt genomförbara för olika byggnadstyper. De byggnader som ansluts till fjärrvärme torde i de flesta fall uppfylla kraven om teknisk, miljömässig och ekonomisk genomförbarhet.
Hänvisningar till S19
20. Tillsyn
Regeringens förslag: Den eller de kommunala nämnder som fullgör kommunens uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet skall utöva tillsyn över
– att ägare till byggnader med luftkonditioneringssystem ser till att systemen besiktigas och att besiktningsprotokoll upprättas, och
– att ägare till specialbyggnader eller byggnader som helt eller delvis upplåts med nyttjanderätt håller energideklarationerna tillgängliga för allmänheten eller befintliga och blivande nyttjanderättshavare. Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att en ägare till en byggnad fullgör sådana skyldigheter. Ett föreläggande får förenas med vite.
Tillsynsmyndigheten skall på begäran, i den utsträckning det behövs för tillsynen, få tillträde till specialbyggnader och byggnader som helt eller delvis upplåts med nyttjanderätt samt utrymmen och områden som hör till sådana byggnader. Denna rätt skall inte omfatta bostäder. Om byggnadens ägare inte ger tillsynsmyndigheten tillträde när myndigheten har rätt till det, får kronofogdemyndigheten, efter tillsynsmyndighetens ansökan, besluta om särskild handräckning.
Byggnadsdeklarationsutredningen har föreslagit en bestämmelse om att de kommunala nämnder som fullgör kommunens uppgifter inom plan- och byggväsendet skall, i enlighet med vad som föreskrivs i plan- och bygglagen (1987:10), övervaka att en ägare till en byggnad fullgör sina skyldigheter enligt den föreslagna lagen eller enligt de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Jönköping har anfört att 10 kap. 15 § plan- och bygglagen inte torde kunna åberopas som stöd för ett föreläggande om att avge deklaration och att särskilda bestämmelser om bl.a. förelägganden och viten bör tas in i den föreslagna lagen. Ett antal kommuner har påtalat de resurser som krävs för att fullgöra ett tillsynsansvar.
Energideklarationsutredningens förslag överensstämmer i huvudsak med regeringens.
Remissinstanserna: Sveriges Kommuner och Landsting har avstyrkt förslaget med hänsyn till de ökade kostnader det medför för kommunerna. Linköpings kommun har förordat ett kommunalt tillsynsansvar, men att det bör finansieras genom avgifter.
Skälen för regeringens förslag: Genom de förslag som lämnas i avsnitt 16 har ansvaret för att energideklarationer hålls tillgängliga inför försäljningar av byggnader lagts på säljaren och ansvaret är enligt förslaget civilrättsligt sanktionerat.
När det gäller en byggnadsägares skyldighet att se till att en byggnads luftkonditioneringssystem besiktigas och att energideklarationer finns tillgängliga i specialbyggnader och byggnader som helt eller delvis upplåts med nyttjanderätt, kan det antas att allmänhetens kunskap om byggnadsägarens skyldigheter i dessa avseenden blir drivkrafter för full-
görande. Detsamma gäller befintliga och blivande nyttjanderättshavares intressen av vederhäftig information om byggnadernas energianvändning och inomhusmiljö. Systemet blir på så sätt i viss utsträckning självreglerande.
På lokal nivå krävs emellertid en tillsyn över denna verksamhet. Kommunerna har i dag ett tillsynsansvar över den obligatoriska ventilationskontrollen och inomhusmiljön i bostäder och lokaler för allmänna ändamål. Kommunerna har vidare tillsyn över frågor som rör bebyggelsen enligt bl.a. plan- och bygglagen (1987:10) och miljöbalken. Det är därför lämpligt att den eller de kommunala nämnder som fullgör kommunens uppgifter inom plan- och byggnadsväsendet blir tillsynsmyndigheter även beträffande dessa frågor. En förutsättning för att kommunerna skall kunna fullgöra sitt tillsynsansvar är att de får kännedom om i vilka byggnader som de skilda skyldigheterna inte uppfyllts. Ett av huvudsyftena med det i avsnitt 17 föreslagna energideklarationsregistret är just att ge kommunerna underlag för sin tillsynsverksamhet. En effektiv tillsyn förutsätter att tillsynsmyndigheterna har möjlighet att förelägga de nämnda byggnadsägarna att fullgöra sina skyldigheter i de nämnda avseendena och att sådana förelägganden får förenas med vite. I sammanhanget kan nämnas att det, enligt gällande bestämmelser för den obligatoriska ventilationskontrollen, finns en skyldighet för byggnadens ägare att se till att även intyg om utförd ventilationskontroll skall anslås på en väl synlig plats i byggnaden.
Den beskrivna befogenheten kräver att tillsynsmyndigheterna har rätt att få tillträde till vissa byggnader som omfattas av tillsynen, i den utsträckning som krävs för att fullgöra denna.
Lagrådet har ifrågasatt om intresset av att med tvång få tillträde till en enskilds lokaler för att kontrollera ett luftkonditioneringssystem kan anses väga så tungt att intresset av att respektera den enskildes vilja skall få ge vika. Lagrådet har vidare konstaterat att tillsynsmyndigheten, enligt de föreslagna bestämmelserna i 25 § lagen om energideklaration för byggnader, får förelägga ägaren till en byggnad att se till att luftkonditioneringssystemen besiktigas och att besiktningsprotokoll upprättas samt att föreläggandet får förenas med vite. Mot denna bakgrund har Lagrådet förordat att tillsynsmyndighetens rätt till tillträde inte skall gälla byggnader där tillsynen avser besiktningen av en byggnads luftkonditioneringssystem. Regeringen instämmer i Lagrådets bedömning.
De byggnader som bör omfattas av tillträdesrätten är således specialbyggnader och byggnader som helt eller delvis upplåts med nyttjanderätt och där en energideklaration skall finnas tillgänglig genom att anslås i eller i anslutning till en byggnad. Av integritetsskäl bör rätten till tillträde inte omfatta en byggnad, eller en del av en byggnad, som är inrättad till bostad. Tillsynen är inte heller av sådan karaktär, att myndigheten bör ha rätt till tillträde utan att först ha begärt detta av byggnadens ägare.
Lagrådet har vidare ansett att det bör klargöras i vilken utsträckning och i så fall på vilket sätt en tillsynsmyndighet skall kunna begära en annan myndighets hjälp för att få det tillträde som behövs för tillsynen.
I fråga om specialbyggnaderna ligger det i sakens natur att byggnadernas allmännyttiga ändamål och användning i regel medför att allmänheten besöker sådana byggnader och att tillsynsmyndigheten därför inte i normalfallet skulle behöva någon annan myndighets hjälp till sådant till-
träde. Det kan dock inte uteslutas att det även i fråga om specialbyggnader finns situationer då allmänhetens rätt till tillträde är begränsad eller ägaren till byggnaden, av andra skäl, motsätter sig att tillsynsmyndigheten utövar en sådan rätt. Tillsynsmyndigheten bör därför kunna begära en annan myndighets hjälp för att få tillträde till både specialbyggnader och byggnader som helt eller delvis upplåts med nyttjanderätt.
När det gäller en hyresvärds eller en bostadsrättsförenings behov av hjälp för att få tillträde till lägenheter finns bestämmelser i 12 kap. 26 § femte stycket jordabalken och 7 kap. 13 § tredje stycket bostadsrättslagen (1991:614). Enligt de bestämmelserna får kronofogdemyndigheten besluta om s.k. särskild handräckning, vilken regleras i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning. Även om tillsynsmyndighetens rätt till tillträde i de nu aktuella fallen inte får omfatta bostäder, är kronofogdemyndighetens hjälp i frågor om tillträde en näraliggande lösning. Det kan även konstateras att kronofogdemyndigheten, enligt 10 kap.12 och 13 §§plan- och bygglagen (1987:10) ger samma tillsynsmyndigheter biträde i frågor om ingripanden för att åstadkomma rättelse, m.m. Mot denna bakgrund gör regeringen bedömningen att det mest ändamålsenliga är att tillsynsmyndigheten bör kunna ansöka om särskild handräckning hos kronofogdemyndigheten i de fall byggnadens ägare inte medger tillträde. Bestämmelser om sådan handräckning finns i lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och handräckning.
Tillsynen över de oberoende experternas verksamhet utövas av Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll enligt lagen (1992:1119) om teknisk kontroll.
21. Överklagande
Regeringens förslag: Tillsynsmyndighetens beslut om föreläggande som förenats med vite och Boverkets beslut om rättelse i energideklarationsregistret med stöd av personuppgiftslagen (1998:204) får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Prövningstillstånd skall krävas vid överklagande till kammarrätten.
Byggnadsdeklarationsutredningen har inte lämnat något förslag om överklagande.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Jönköping har anfört att bestämmelser om bl.a. överklagande bör tas in i lagen.
Energideklarationsutredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag.
Remissinstanserna: Kammarrätten i Göteborg har avstyrkt förslaget med hänvisning till de ekonomiska konsekvenserna för förvaltningsdomstolarna. Kammarrätten i Jönköping har, särskilt med hänvisning till att de föreslagna förseningsavgifterna är sådana som i vissa fall innebär en rätt till muntlig förhandling vid förvaltningsdomstol, påpekat att systemet medför ökade kostnader för domstolarna.
Skälen för regeringens förslag: Energideklarationsutredningens förslag innehöll bl.a. en beslutskategori som skulle kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol, nämligen beslut om förseningsavgift som re-
gistermyndigheten skulle få meddela i de fall en energideklaration inte inlämnats för registrering i rätt tid. Kammarrätterna i Göteborg och Jönköping har påtalat de ökade kostnader för domstolarna som förslaget skulle medföra. Som framgår av avsnitt 20 om tillsyn, föreslås inte sådana avgifter. De beslut som föreslås kunna överklagas gäller tillsynsmyndigheternas beslut om förelägganden som förenats med vite. Sådana beslut gäller enskilds ställning i förhållande till det allmänna. Det är därför naturligt att sådana beslut skall kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol. Det är inte möjligt att bedöma i vilken utsträckning sådana beslut om förelägganden kommer att meddelas och därmed inte heller i vilken utsträckning förvaltningsdomstolarna kommer att belastas. Det kan dock konstateras att de kommunala nämnder som skall utöva tillsynen finns spridda över hela landet och att den jämna fördelning av de eventuella mål som dessa beslut föranleder medför att någon särskild domstol inte kommer att belastas mer än andra.
I avsnitt 17 konstateras att en registreringsåtgärd som Boverket utför inte bygger på någon ansökan från enskild, att den inte grundar sig på något formellt beslut av myndigheten och att den inte medför någon direkt rättsverkan för den enskilde. Det finns således inget behov av att i den föreslagna lagen reglera någon rätt till överklagande av de registreringsåtgärder som Boverket kommer att utföra. Samtidigt innebär en registreringsåtgärd eller en underlåten registrering i någon mening ett beslut av myndigheten, som i vart fall indirekt kan medföra en rättsverkan för en enskild. Enligt 22 § förvaltningslagen (1986:223) får dock ett beslut överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom emot och beslutet kan överklagas.
Som anges i avsnitt 17 tillkommer en beslutskategori, som gäller Boverkets beslut om rättelse i energideklarationsregistret med stöd av personuppgiftlagens (1998:204) bestämmelser. Enligt 28 § personuppgiftslagen är den personuppgiftsanvarige bl.a. skyldig att på begäran av den registrerade snarast rätta, blockera eller utplåna sådana personuppgifter som inte har behandlats i enlighet med personuppgiftslagen eller föreskrifter som har utfärdats med stöd av den lagen. Sådana beslut gäller enskilds ställning i förhållande till det allmänna och de bör därför kunna överklagas enligt den föreslagna lagens bestämmelser.
Det är inte heller möjligt att bedöma i vilken utsträckning möjligheten till överklagande enligt 22 § förvaltningslagen kan komma att tillämpas. Det ligger dock i sakens natur att det normala förfarandet, att registrera inlämnade energideklarationer och besiktningsprotokoll inte torde innebära beslut som går någon emot. Rättelser på begäran av en enskild med stöd av personuppgiftslagens bestämmelser torde inte heller föranleda många överklaganden. Till skillnad från tillsynsmyndigheternas beslut, kommer dock eventuella överklaganden att belasta den länsrätt till vars domsaga Boverket hör.
Den föreslagna bestämmelsen om att prövningstillstånd skall krävas vid överklagande till kammarrätten torde ha en tämligen begränsande effekt i fråga om samtliga beslutskategorier som det föreslagna systemet medför.
Hänvisningar till S21
22. Ikraftträdande och övergångsbestämmelser
Regeringens förslag: Lagen om energideklaration för byggnader och lagen om ändring i plan- och bygglagen (1989:110) skall träda i kraft den 1 oktober 2006.
Byggnader som är indelade som specialbyggnader enligt 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) och som har en total golvarea som är större än 1000 kvadratmeter och byggnader som upplåts med nyttjanderätt och som är flerbostadshus skall vara energideklarerade senast den 31 december 2008. Övriga byggnader skall energideklareras första gången efter den 31 december 2008.
Luftkonditioneringssystem skall besiktigas första gången efter den 31 december 2008.
För byggnader under uppförande den 1 januari 2009 skall skyldigheten att energideklarera byggnaden inte gälla om bygganmälan har gjorts före den 1 januari 2009.
För byggnader under uppförande den 1 oktober 2006, med en total användbar golvarea som är större än 1 000 kvadratmeter, skall skyldigheten att för byggnadsnämnden visa upp en särskild redovisning av alternativa energiförsörjningssystem inte gälla om bygganmälan har gjorts före den 1 oktober 2006.
Energideklarationsutredningens förslag överensstämmer delvis med regeringens förslag. Utredningen har föreslagit ett särskilt, förenklat deklarationsförfarande under systemets inledande år.
Remissinstanserna: Enligt Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC) är det inte sannolikt att det finns tillräckligt många ackrediterade organ eller certifierade energiexperter till hands redan vid den tidpunkt då utredningen föreslagit att lagen skall träda i kraft. Konsumentverket har befarat att det kan visa sig svårt att hinna genomföra alla de förslag som beskrivs i betänkandet. Enligt verket kan ambitionsnivån därför behöva anpassas under en viss period, så att åtminstone de viktigaste delarna kan genomföras, samtidigt som det bör säkerställas att tillräckliga ekonomiska och andra resurser ställs till förfogande så att genomförandet inte äventyras. Naturvårdsverket har lämnat likartade synpunkter. Även Luleå kommun har pekat på svårigheter med att genomföra direktivet inom den tidsram som föreslagits. Anticimex AB har däremot ansett att behovet av ny besiktningspersonal kanske inte är så omfattande som utredaren har beskrivit. Företag inom överlåtelsebesiktning, fastighetsvärdering, fukt- och miljösanering omfattar många hundra personer och dessa har enligt Anticimex ofta en mycket god kännedom om fastigheters konstruktioner. Anticimex har vidare anfört att det inom bolaget finns omfattande erfarenheter från energibesiktning i småhus, baserat på standardiserade mallar. Göteborg Energi AB har anfört att det är olyckligt att energideklarera med ett förenklat förfarande under en övergångsperiod, eftersom varje byggnad är unik och platsbesök krävs. Enligt Göteborg Energi är det bättre att under en övergångsperiod utfärda dispenser till de aktörer på marknaden som kan uppvisa ett seriöst befintligt
alternativ för att bedöma energiprestanda och ge åtgärdsförslag. Skanska har anfört att ett förenklat deklarationsförfarande är att föredra, eftersom ett träffsäkert resultat kräver stora insatser och många antaganden. Svenska Bioenergiföreningen har anfört att genomförandet måste ske stegvis och att Sverige bör utnyttja den tid som står till förfogande fram till 2009 för att fullt ut implementera direktivet. HSB har förordat att BoEnDe-systemet bör utvecklas och prövas under övergångsperioden fram till 2009 och att om erfarenheterna är goda, så bör det antas som ett permanent system samt att det skulle kunna vara en fördel med olika energiklassningssystem för olika byggnadskategorier.
Skälen för regeringens förslag: De föreslagna lagarna bör träda i kraft den 1 oktober 2006.
Enligt EG-direktivet får den s.k. certifieringen av byggnader och besiktningarna av luftkonditioneringssystemen skjutas upp till den 4 januari 2009 med hänvisning till en brist på kvalificerade och auktoriserade experter.
Perioden 2006–2008, då deklarationssystemet skall införas, för att fullt ut vara i kraft den 1 januari 2009, ställer stora krav på alla inblandade aktörer. En stor mängd byggnader behöver deklareras under dessa inledande år. Deklarationsmetoder, hjälpmedel och det energideklarationsregister som föreslagits i avsnitt 17 behöver utvecklas. Vidare behöver de oberoende experterna utbildas och ett förfarande med ackreditering och certifiering genomföras.
De byggnader som är indelade som specialbyggnader enligt 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) och som har en total golvarea som är större än 1 000 kvadratmeter har en särskilt framträdande roll i det föreslagna systemet, eftersom de skall tjäna som förebilder. Flerbostadshus utgör en kategori som representerar en mycket stor andel av alla byggnader som skall energideklareras. I syfte att underlätta en övergång bör möjligheten att inleda deklarationssystemet på ett mindre resurskrävande sätt utnyttjas. Regelverket bör ge utrymme för en inledande period då de oberoende experterna kan se till att uppfylla de krav som systemet ställer, samtidigt som specialbyggnaderna och flerbostadshusen kan deklareras.
För att möjliggöra detta bör det införas övergångsbestämmelser som innebär att de nämnda kategorierna av byggnader successivt infasas i systemet och att efterfrågan på deklarationer jämnas ut. Förutsättningen för en sådan infasning är tillgången på oberoende experter. Ägarna till de aktuella byggnadskategorierna bör därför medges en längre frist då de får möjlighet att uppfylla den föreslagna lagens krav. Med hänsyn till direktivets bestämmelser skall en sådan frist begränsas till den 31 december 2008. Med den föreslagna ordningen bör systemet vara berett att den 1 januari 2009 kunna omfatta även andra typer av byggnader som omfattas av systemet, dvs. byggnader som är under uppförande, byggnader med i huvudsak lokaler som helt eller delvis upplåts med nyttjanderätt samt byggnader som försäljs. Övergångsbestämmelsen för dessa byggnader anger när skyldigheten att energideklarera sådana byggnader inträder. Det hindrar inte att en byggnadsägare dessförinnan, under förutsättning att ägaren kan uppfylla den föreslagna lagens krav, frivilligt låter deklarerar sin byggnad.
Övergångsbestämmelser behövs även för besiktningar av luftkonditioneringssystem, som också kräver oberoende experter.
En särskild övergångsbestämmelse behövs även för byggnader under uppförande, som innebär att skyldigheten att energideklarera byggnaden inte skall gälla om bygganmälan gjorts före den 1 januari 2009.
Skyldigheten att redovisa en utredning av alternativa energiförsörjningssystem innan ett byggnadsarbete påbörjas, som föreslås i avsnitt 16, kräver också en övergångsbestämmelse, som innebär att den skyldigheten inte skall gälla i de fall bygganmälan gjorts före den 1 oktober 2006.
23. Energideklarationens roll i andra rättsliga sammanhang
Regeringens bedömning: Energideklarationen kan komma att påverka säljares och köpares skyldigheter vid försäljningen av en byggnad. Fastighetsmäklarens ansvar för att köpare får information om egendomen följer av allmänna bestämmelser i fastighetsmäklarlagen (1995:400). En säljares möjlighet att göra avdrag för kostnaden att upprätta en energideklaration i samband med försäljningen av egendomen följer av allmänna bestämmelser i inkomstskattelagen (1999:1229).
Byggnadsdeklarationsutredningens bedömning rörande en köpares undersökningsplikt överensstämmer med regeringens. Utredningen har föreslagit att fastighetsmäklare skall ha vissa skyldigheter att verka för att byggnadsdeklarationer upprättas och att skriftlig information lämnas om upprättade deklarationer.
Remissinstanserna: Fastighetsmäklarnämnden har påpekat att fastighetsmäklare redan har en skyldighet att bl.a. verka för att säljaren före upplåtelsen lämnar de uppgifter om fastigheten som kan antas vara av betydelse för köparen och att utredningens förslag innebär vissa oklarheter om mäklarens ansvar enligt fastighetsmäklarlagen
Energideklarationsutredningens bedömning rörande köparens undersökningsplikt överensstämmer med regeringens. Utredningen har föreslagit att fastighetsmäklare skall ha vissa skyldigheter att verka för att energideklarationer upprättas och att skriftlig information lämnas om upprättade deklarationer. Utredningen har vidare föreslagit en ändring i inkomstskattelagen, som innebär att utgiften för att låta upprätta en energideklaration skall få räknas in i omkostnadsbeloppet vid beräkning av kapitalvinst för den försålda egendomen, om avdrag inte medgetts i inkomstslaget näringsverksamhet.
Remissinstanserna: Fastighetsmäklarnämnden har hänvisat till sitt yttrande över Byggnadsdeklarationsutredningen och har vidare anfört att frågan om fastighetsmäklarens skyldigheter bör tas upp inom ramen för den pågående översynen av fastighetsmäklarlagen. Mäklarsamfundet har efterfrågat vissa klargöranden av om energideklarationerna förändrar en säljares ansvar enligt jordabalken eller köplagen samt om mäklarens ansvar enligt fastighetsmäklarlagen. Skatteverket har inte haft några erinringar mot förslaget.
Skälen för regeringens bedömning
Enligt EG-direktivet skall syftet med energicertifikaten vara begränsat till att tillhandahålla information och alla de effekter som dessa kan ha när det gäller rättsliga förfaranden eller annat skall beslutas i enlighet med nationella bestämmelser. En viktig fråga är det ansvar som kan följa i anledning av energideklarationens innehåll.
I 4 kap. 19 § jordabalken finns regler om ansvar för fel i såld fastighet. Den bestämmelsen är enligt 1 § köplagen (1990:931) tillämplig även vid överlåtelse av tomträtt. Vid köp av byggnad som uppförs för stadigvarande bruk gäller enligt 1 kap. 1 § tredje stycket köplagen bl.a. jordabalkens bestämmelser om fel i fastighet.
Utgångspunkten vid en fastighetsförsäljning är att fastigheten säljs i befintligt skick. Den som köper en fastighet får som regel själv bära risken för fel, som köparen inte känt till men borde ha upptäckt vid en tillräckligt omsorgsfull och sakkunnig undersökning. Köparen har således en undersökningsplikt. Omfattningen av denna plikt bli större eller mindre beroende på bl.a. de uppgifter som säljaren lämnar vid försäljningen.
Bestämmelserna i 4 kap. 19 § jordabalken skiljer på vad köparen har rätt att förvänta sig beträffande fastigheten mot bakgrund av avtalet och vad som avhandlats i samband med köpet, s.k. konkret fel, och vad som är normalt för motsvarande fastigheter, s.k. abstrakt fel. Enligt den praxis som gäller på området bör en köpare kunna räkna med att den köpta fastigheten är fullt brukbar för det ändamål som är förutsatt vid köpet, om en undersökning inte bort upplysa köparen om annat. En avvikelse från vad köparen haft anledning att räkna med torde som regel avse en brist i en fysisk egenskap hos fastigheten. Även andra brister kan dock utgöra en sådan avvikelse om bristen är hänförlig till själva fastigheten och påverkar dess värde. En avvikelse måste således hänföra sig till fastigheten som sådan och påverka möjligheten att faktiskt eller rättsligt nyttja denna.
En energideklaration är en handling som kommer att göras tillgänglig inför en försäljning av en byggnad och kommer att innehålla uppgifter om sådana egenskaper i byggnaden som har betydelse i fråga om energianvändning och inomhusmiljö, samt rekommendationer om hur byggnadens energiprestanda kan förbättras. Det kan antas att köparens undersökningsplikt kommer att påverkas av innehållet i en deklaration, eftersom uppgifter om energianvändningen i byggnaden vid ett normalt bruk, liksom uppgifter om inomhusmiljön, kan indikera fel eller dålig kvalitet i fråga om byggnadens fysiska egenskaper eller dess anläggningar för energiförsörjning eller ventilation. Även uppgifter i deklarationen som synes vara bra eller tillfredsställande kan påverka denna undersökningsplikt, om de inte förefaller vara relevanta i förhållande till byggnadens ålder, skick och installationer. Energideklarationens innehåll kan därför komma att påverka köparens undersökningsplikt.
Uppgifter i en energideklaration om byggnadens egenskaper kan komma att tolkas som att vissa fysiska egenskaper i byggnaden har avtalats mellan parterna. Det ligger således i båda parters intresse att den information som energideklarationen innehåller regleras i köpeavtalet mellan
parterna, så att det klargörs vad en säljare kan anses ha utfäst angående byggnaden respektive vad en köpare varit medveten om vid köpet.
I de fall ett köp av en byggnad omfattas av köplagens bestämmelser och när det gäller bostadsrätter kan det inte uteslutas att deklarationens innehåll kan komma att få betydelse i fråga om bl.a. egendomens överensstämmelse med avtalet, säljarens upplysningsskyldighet och köparens undersökningsplikt enligt 17–20 §§köplagen.
När det gäller upplåtelse av nyttjanderätt finns bestämmelser i 12 kap. jordabalken (hyreslagen) om vilket skick en hyreslägenhet skall vara i. Lägenheten skall bl.a. vara fullt brukbar för det avsedda ändamålet. En hyresvärd och en hyresgäst kan avtala om att en lägenhet skall vara i ett bättre skick än vad som framgår av dessa bestämmelser. Däremot är det i princip inte möjligt att avtala om ett sämre skick beträffande en bostadslägenhet som är avsedd för permanentboende. När det gäller uppgifter om byggnadens energiprestanda, som ju gäller hela byggnaden, torde sådana inte utgöra utfästelser som medför att avvikelser anses utgöra en brist i lägenhetens skick i hyreslagens bemärkelse. Uppgifter om obligatorisk ventilationskontroll torde inte i sig innebära en utfästelse om att luften i byggnaden har en viss kvalitet. Frågan om det föreligger en brist i lägenheten måste, oavsett om det finns en deklaration eller ej, avgöras utifrån bestämmelserna i hyreslagen om att en lägenhet skall vara fullt brukbar för det avsedda ändamålet. När det slutligen gäller eventuella uppgifter om radonmätning i byggnaden torde inte heller dessa, som gäller ett årsmedelvärde för hela byggnaden, utgöra utfästelser som medför att avvikelser anses utgöra en brist i lägenhetens skick i hyreslagens bemärkelse.
De oberoende experternas roll De oberoende experter som föreslås i avsnitt 15 kommer att utföra en tjänst som består i att besiktiga och att energideklarera uppdragsgivarens byggnad i de avseenden som krävs enligt den föreslagna lagen. Experterna kommer att stå i ett kontraktsförhållande till sina uppdragsgivare. Ett bristfälligt utfört uppdrag, eller ett uppdrag som inte utförs i tid kan medföra en ekonomisk skada för en byggnadsägare. Skadeståndslagen (1972:207) är i första hand avsedd för skador som uppkommit utanför kontraktsförhållanden och skall tillämpas om inte annat är föreskrivet eller föranlett av avtal eller i övrigt följer av regler om skadestånd i avtalsförhållanden. Det är således viktigt att uppdragsgivaren och den oberoende experten avtalar om uppdragets omfattning, vad uppdragsgivaren i övrigt kan förvänta sig av den oberoende experten och vilka ekonomiska sanktioner uppdragsgivaren har rätt till i de fall den utförda tjänsten inte uppfyller vad som avtalats mellan parterna.
Den oberoende experten torde däremot – i normalfallet – inte stå i ett avtalsförhållande till den som köper en byggnad. En relativt komplicerad frågeställning rör närmast de rekommendationer som oberoende experter kan lämna om åtgärder som är avsedda att förbättra en byggnads energiprestanda och vem som skall bära ansvaret i de fall direkt felaktiga rekommendationer får ekonomiska konsekvenser för tredje man, dvs. en köpare som genomför dem. Det kan i detta sammanhang övervägas vad köparen själv kan ha för ansvar för att förvissa sig om rekommendationernas lämplighet, var gränsen för säljarens ansvar går även i dessa
fall och vad den oberoende experten kan ha dokumenterat i fråga om rekommendationernas lämplighet och effekter på byggnaden. Några generella slutsatser kan inte dras, utan frågan måste lösas från fall till fall, beroende på vad som förevarit mellan parterna.
Fastighetsmäklarens roll
Bestämmelser om fastighetsmäklare finns i fastighetsmäklarlagen (1995:400). Enligt 16 § fastighetsmäklarlagen skall en fastighetsmäklare i enlighet med god fastighetsmäklarsed ge köpare och säljare de råd och upplysningar som dessa kan behöva om fastigheten och andra förhållanden som har samband med överlåtelsen. Mäklaren skall även verka för att köparen före förvärvet undersöker eller låter undersöka fastigheten. En fastighetsmäklare som förmedlar en fastighet som en konsument köper för enskilt bruk skall enligt 18 § fastighetsmäklarlagen dessutom tillhandahålla köparen en skriftlig beskrivning av fastigheten, en s.k. objektbeskrivning, som skall innehålla vissa uppgifter rörande fastigheten.
De båda utredningarna har föreslagit särskilda skyldigheter för fastighetsmäklare att verka för att byggnadsdeklarationer upprättas och att skriftlig information lämnas om upprättade energideklarationer i sådana objektsbeskrivningar. Det kan dock konstateras att fastighetsmäklare, genom den gällande lagstiftningen, redan har en skyldighet att bl.a. verka för att säljaren före upplåtelsen lämnar de uppgifter om fastigheten som kan antas vara av betydelse för köparen. En särskild skyldighet att hänvisa till upprättade energideklarationer i objektsbeskrivningar skulle kunna leda till vissa oklarheter om fastighetsmäklarens ansvar i denna del. Några särskilda bestämmelser om fastighetsmäklares ansvar i fråga om energideklarationerna bör därför inte införas.
Skatter Energideklarationsutredningen har föreslagit en särskild bestämmelse i 45 kap. 15 b § inkomstskattelagen (1999:1229) som innebär att en utgift för att låta upprätta en energideklaration får räknas in i omkostnadsbeloppet om avdrag inte redan har medgetts i inkomstslaget näringsverksamhet och att avdrag får medges för högst en deklaration. Enligt 44 kap. 13 § inkomstskattelagen skall en kapitalvinst beräknas som skillnaden mellan bl.a. ersättningen för den avyttrade tillgången minskad med utgifterna för avyttringen och ett omkostnadsbelopp. Med omkostnadsbelopp avses enligt 44 kap. 14 § inkomstskattelagen utgifter för anskaffning (anskaffningsutgifter) ökade med utgifter för förbättring. Det finns således redan bestämmelser som innebär att kostnaden för att upprätta en energideklaration före försäljningen av en byggnad respektive i samband med nybyggnation torde vara avdragsgill. Av allmänna skatteregler följer vidare att avdrag för samma kostnad inte kan medges både vid den löpande beskattningen och vid beräkningen av kapitalvinst. Den regel som Energideklarationsutredningen förslagit behövs därför inte.
Hänvisningar till S23
24. Värmepannor
Regeringens bedömning: Generella informations- och rådgivningsinsatser som avser fossilbränsleeldade värmepannor med en brännareffekt som överstiger 20 kilowatt är effektiva åtgärder för att minska importberoendet av fossila bränslen, minska koldioxidutsläppen och effektivisera energianvändningen.
Energideklarationsutredningens bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Boverket har anfört att det är bra att utredningen förordar informations- och rådgivningsalternativet till ägare och användare av värmepannor. Även Skanska, Svebio, Astma- och Allergiförbundet och Svenska Naturskyddsföreningen har förklarat sig stödja rådgivningsalternativet. VVS-Installatörerna har tvärtom ansett att kontroll är att föredra och att en annan förutsättning för att nå ett påtagligt resultat är att pannkontrollen utförs av erfaren och utbildad personal. Energirådgivarna har framfört att direktivet kräver regelbunden inspektion eller att konkreta inspektionsintervaller anges och att detta inte kan ersättas av informationsalternativet. Energirådgivarna har vidare ansett att man inte uppfyller direktivets andemening genom att låta inspektionen ingå i byggnadsbesiktningen vid försäljningar eller hyresgästbyten. Statistiska centralbyrån SCB har påpekat att antalet värmepannor i småhusen uppgick till 850 000 år 2003, varav 413 000 var oljepannor.
Skälen för regeringens bedömning: Beträffande värmepannor av viss storlek som eldas med bränslen som inte är förnybara ger EG-direktivet medlemsstaterna två alternativ när det gäller metoder för att effektivisera energianvändningen och begränsa koldioxidutsläppen. Alternativen bygger i huvudsak på kontroller eller information och rådgivning.
Genom en effektangivelse ger EG-direktivet en begränsning för vilket pannbestånd som skall bli föremål för sådan kontroll eller rådgivning. Endast värmepannor med en nominell effekt över 20 kilowatt omfattas av kravet. Energideklarationsutredningen har gjort bedömningen att om det är brännarens effekt som avses, så skulle i princip inga värmepannor i småhus omfattas. Antalet småhuspannor år 2003 var enligt Statistiska centralbyrån 850 000, varav 413 000 av dessa var oljepannor. Under perioden 1999–2003 har oljeanvändningen kraftigt minskat i småhusen. En stor andel av ägarna till sådana hus har redan helt eller delvis ersatt olja med el. Vidare pågår en omfattande konvertering från oljedrift till andra alternativ, exempelvis värmepump, pelletseldning och fjärrvärmeanslutning. Konverteringen främjas av investeringsstödet för konvertering från oljebränslen i bostadshus, vilket regeringen föreslog i propositionen Stöd för konvertering av oljeuppvärmningssystem (prop. 2005/06:32), som gäller från och med den 1 januari 2006 till och med den 31 december 2010. De senare årens högre oljepriser och förändrade energiskatter bidrar också till en övergång från oljeuppvärmningssystem.
Ytterligare insatser genom särskilda kontroller eller rådgivning beträffande småhuspannorna skulle därför ge en liten effekt. En avgränsning
som undantar småhusen är därför motiverad. Det finns däremot ingenting som hindrar att rekommendationer på området kan lämnas inom ramen för verksamheten med energideklarationerna, eftersom en bedömning av uppvärmningssystemet ingår som en naturlig del i byggnadens energiförsörjningssystem.
Antalet baspannor i byggnader med bostadslägenheter och lokaler har av Energideklarationsutredningen bedömts uppgå till ungefär 35 000. Pannbeståndet i Sverige är relativt ålderstiget. En övervägande del av oljepannorna är äldre än 15 år. Om en särskild pannkontroll infördes skulle en engångskontroll krävas av byggnadernas hela värmesystem. En sådan genomgång av värmesystemen kommer ändå att göras i byggnader när de energideklareras. Dessa byggnader påverkas således inte nämnvärt av vilket alternativ – kontroll eller rådgivning – som väljs.
Energideklarationsutredningen har emellertid konstaterat att en pannkontroll som syftar till åtgärder i form av service, byte av munstycke, inreglering m.m. ger en relativt begränsad effektivisering. Utredningen har pekat på tidigare utredningar, då denna effektivisering uppskattats till 5 procent i byggnader med bostadslägenheter och till 2 procent i byggnader med lokaler, förutsatt att de rekommenderade åtgärderna genomförs. År 2002 användes cirka 500 000 kubikmeter eldningsolja i de nämnda byggnadskategorierna. Om uppskattningsvis 2 procent av denna användning effektiviseras som en följd av pannkontroll skulle det – enligt utredningens bedömning – motsvara en totalt minskad oljeanvändning om cirka 100 000 kubikmeter under en rullande tioårsperiod, som även kan motiveras ekonomiskt i förhållande till ett läge då ingenting görs.
Utöver åtgärder på pannan kan även pannbyte och konvertering till andra energislag bli aktuella. Sådana mer omfattande åtgärder kräver dock rådgivning om olika ekonomiska alternativ. Vid mer omfattande åtgärder kan större oljebesparingar åstadkommas. Energideklarationsutredningen har redovisat att ett byte till en ny och modern oljepanna ofta ger besparingar på 5–20 procent av oljeförbrukningen. I byggnader med 6– 20 lägenheter kan ett utbyte av en äldre och överdimensionerad oljepanna minska oljeförbrukningen med så mycket som 30 procent med en återbetalningstid på 3–5 år. Konverteringar till pelletseldning som baslast eller fjärrvärme ger normalt oljereduktioner på minst 90 procent. Mot den angivna bakgrunden har utredningen dragit slutsatsen att den marginella förbättringen av verkningsgraden i äldre pannor som kan uppnås med en pannkontroll och efterföljande åtgärder sällan kan anses motiverad, om det bästa alternativet från miljömässiga och ekonomiska utgångspunkter är att byta till en modernare oljepanna eller att konvertera till en helt annan uppvärmningskälla. Regeringen delar därför Energideklarationsutredningens bedömning att en pannkontroll inte kan anses uppfylla direktivets intentioner i samma grad som en genomtänkt informations- och rådgivningsverksamhet i förening med de grundläggande styrmedlen på området. Således bör informations- och rådgivningsalternativet väljas.
Energimyndigheten har av regeringen fått i uppdrag att i samråd med Boverket lämna förslag om hur tillämpningen av informations- och rådgivningsalternativet skall genomföras. Myndigheten redovisade den 30 september 2005 en rapport Redovisning av förslag till uppföljning av informations- och rådgivningsinsats för värmepannor (Regeringskansliets
dnr M2005/5044/E) med en plan för hur detta alternativ skall genomföras. Regeringen har gett Energimyndigheten ett förnyat uppdrag utifrån denna rapport, att vidta erforderliga åtgärder för att tillämpa informations- och rådgivningsalternativet. Uppdraget skall redovisas senast den 30 september 2006.
Huvuddelen av byggnaderna med bostadslägenheter och lokaler kommer att behöva energideklareras under systemets inledningsskede. Eftersom uppvärmningssystemet är en del av en byggnads energiinstallationer är det naturligt och kostnadseffektivt att även pannanläggningen bedöms i samband med att byggnaden energideklareras. Utgångspunkten bör vara att besiktningen inte enbart omfattar oljepannor, utan även andra panntyper. Pann- och värmesystemets egenskaper liksom dess energi- och effektbehov bör bedömas. Bedömningen bör ge underlag för energiberäkningen i fråga om pannsystemets årsverkningsgrad, panncentralens spillvärmeeffekt och andel av denna som kan anses komma byggnadens uppvärmning till godo. Vidare bör bedömningen ge underlag för effektiviseringsåtgärder i panndriften och för investeringsbeslut för konvertering till andra mer miljövänliga uppvärmningsalternativ.
Hänvisningar till S24
- Prop. 2005/06:145: Avsnitt 10
25. Metodiker och minimikrav på energiprestanda
Regeringens bedömning: Det svenska regelverket innehåller bestämmelser om minimikrav på byggnaders energiprestanda. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer kan, genom de bemyndiganden som finns i lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m., besluta om kompletterande föreskrifter om minimikrav på byggnaders energiprestanda, metodiker för att beräkna byggnaders energiprestanda samt om minimikrav på energiprestanda när byggnader med en total användbar golvarea som är större än 1 000 kvadratmeter byggs till eller blir föremål för annan ändring.
Energideklarationsutredningens bedömning överensstämmer med regeringens.
Remissinstanserna: Boverket har stött utredningens förslag att bl.a. bedömningen av byggnaders energiprestanda och minimikrav på energiprestanda kopplas till uppfyllandet av Boverkets byggregler.
Skälen för regeringens bedömning: EG-direktivet föreskriver att medlemsstaterna skall tillämpa metodiker för att beräkna byggnaders energiprestanda och att de, utifrån de antagna metodikerna, skall fastställa minimikrav på byggnaders energiprestanda.
I avsnitt 8 beskrivs bl.a. regelverket om väsentliga tekniska egenskapskrav på byggnadsverk. Bestämmelserna innebär krav på bl.a. byggnaders energihushållning och värmeisolering. Byggnadsverk och deras installationer för uppvärmning, kylning och ventilation skall vara projekterade och utförda på ett sådant sätt att den mängd energi som med hänsyn till klimatförhållandena på platsen behövs för användandet är liten och värmekomforten för brukarna tillfredsställande. Minimikrav uppställs även
avseende byggnadens klimatskärm, ventilation samt värmeproduktion och värmedistribution.
Boverket har med stöd av bemyndiganden i lagen (1994:847) och förordningen (1994:1215) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. utarbetat föreskrifter och allmänna råd om energihushållning och värmeisolering. Där framgår att byggnader skall vara utformade så att energibehovet begränsas genom låga värmeförluster, effektiv värmeanvändning och effektiv elanvändning. Krav ställs på enskilda komponenter som har betydelse för att en byggnad skall kunna medge god energihushållning, t.ex. byggnadens värmeisolering samt värme- och ventilationsinstallationer. Effektivitetskrav ställs vidare på byggtekniska installationer som kräver energi. Värmepannor skall utformas så att god pannverkningsgrad erhålls under normal drift. För vissa värmepannor gäller särskilda bestämmelser om verkningsgrad, med effektivitetskrav för nya värmepannor som eldas med flytande eller gasformigt bränsle. Vidare innehåller föreskrifterna underlag för energiberäkning beträffande nya byggnader.
Bestämmelser i svenska författningar rörande metodiker för beräkning av byggnaders energiprestanda och minimikrav på byggnaders energiprestanda finns således redan. Underlaget för beräkningen av byggnaders energiprestanda behöver emellertid kompletteras i fråga om energihushållningskrav för luftkonditioneringssystem, transport av ventilationsluft och fast belysning samt de omständigheter som har en positiv påverkan och som skall tas med i beräkningen i tillämpliga fall, nämligen aktiva solvärmesystem och andra värme- eller elsystem som baseras på förnybara energikällor, el från kombinerad värme- och elproduktion, fjärr- och närvärmesystem, fjärr- och närkylsystem samt naturligt ljus. Sådana kompletteringar kan göras inom ramen för de bemyndiganden som redan finns i lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. Dessa behöver emellertid kompletteras med anpassade bemyndiganden i förordningen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m.
Den befintliga bebyggelsen utgör en viktig potential för att nå miljömålen och effektivisera energianvändningen i sektorn. Det är därför ett viktigt samhällsintresse att de kostnadseffektiva åtgärder som kan göras i befintlig bebyggelse också genomförs.
EG-direktivet innehåller en särskild bestämmelse om större renoveringar av byggnader med en total användbar golvarea som är större än 1 000 kvadratmeter. Bestämmelsen innebär att byggnadens energiprestanda skall förbättras vid sådana renoveringar för att uppfylla minimikraven i den mån det är tekniskt, funktionellt och ekonomiskt genomförbart.
Uttrycket större renovering ger utrymme för olika tolkningar. Underhåll avser inre och yttre åtgärder beträffande en byggnad som bevarar den i sitt skick och avser både arbeten som måste göras vid upprepade tillfällen under en byggnads brukstid och speciella åtgärder som skall hålla byggnaden i ett gott tekniskt skick eller främja en rationell drift av byggnaden. Exempel på underhållsåtgärder är ommålning, tapetsering, omläggning av tak och byte av golvbeläggning. Även skötsel och injustering av t.ex. anordningar för energihushållning ingår i underhållsbegreppet.
Begreppet ändring kan indelas i två kategorier av åtgärder; tillbyggnad och ”annan ändring”. Tillbyggnad innebär att byggnadens volym ökar. Hit räknas t.ex. påbyggnad och utgrävning för källare, men inte att en vind inreds inom den befintliga byggnadsvolymen. ”Annan ändring” avser en yttre eller inre åtgärd som innebär en ändring av t.ex. planlösning, fasad, konstruktion och installation eller byte av inredning och material i en större omfattning än vad gäller vid underhåll av byggnaden.
En större renovering är enligt EG-direktivet exempelvis sådana fall då den totala renoveringskostnaden för byggnadens skal och, eller, energiinstallationer såsom uppvärmning, varmvattenförsörjning, luftkonditionering, ventilation och belysning överstiger 25 procent av byggnadens värde, exklusive värdet av den mark där byggnaden är belägen, eller då mer än 25 procent av skalet på byggnaden skall renoveras. Ett värde som är lätt att utgå från är byggnadens taxeringsvärde. Att använda sig av taxeringsvärdet för att avgöra i vilka fall krav skall ställas på förbättring av byggnadens energiprestanda skulle dock, med hänsyn till variationen i taxeringsvärden, innebära att liknande fall inte bedöms lika. En bestämmelse som är kopplad till en byggnads taxeringsvärde är därför olämplig. Att bedöma om mer än 25 procent av en byggnad skall renoveras leder till tillämpningsproblem. En annan lösning bör således väljas, som lämpligen bör ha sin grund i bygglagstiftningens terminologi.
Åtgärder för en effektiv energianvändning är mest kostnadseffektiva när en byggnad byggs till eller genomgår ändring beträffande t.ex. fasaden, planlösningen eller andra installationer av mer omfattande karaktär. En tolkning som stämmer överens med direktivets intentioner är att med större renovering likställa tillbyggnad och ”annan ändring”. Byggnadsverk som uppförs skall uppfylla väsentliga tekniska egenskapskrav i fråga om bl.a. energihushållning och värmeisolering. Gällande bestämmelser innehåller även krav om att såväl tillbyggda delar som ”andra ändringar” skall uppfylla nybyggnadskrav. Detta kompletteras med bestämmelser för det fall en ”annan ändring” medför en avsevärd förlängning av byggnadens brukstid eller väsentligen ändrad användning av byggnaden. I sådana fall skall egenskapskraven uppfyllas även i de delar som indirekt berörs av ändringen. Boverkets byggregler innehåller dock bara sådana krav för ny- och tillbyggnad, inte för ”annan ändring”. Regelverket finns således på plats i lagen och förordningen om tekniska egenskapskrav för byggnadsverk, m.m., men Boverket har inte utfärdat några bindande föreskrifter med sådana krav för annat än ny- och tillbyggnad. Regeringens bedömning är emellertid att sådana kompletteringar kan göras inom ramen för de bemyndiganden som redan lämnats.
Hänvisningar till S25
26. Övrigt
Regeringens förslag: Bestämmelserna om undantag från kravet på länsstyrelsens tillstånd vid allmännyttiga bostadsföretags överlåtelse av viss egendom kompletteras med anledning av att Statens bostadsnämnds uppgifter har övertagits av Statens bostadskreditnämnd.
Skälen för regeringens förslag: Den 1 januari 2006 sammanslogs Statens bostadsnämnd med Statens bostadskreditnämnd. Statens bostadsnämnd hade bl.a. till uppgift att i enskilda stödärenden träffa avtal med kommuner om statens medverkan vid omstrukturering eller rekonstruktion av kommunala bostadsföretag. Ett led i ett sådant avtal kan vara att ett allmännyttigt bostadsföretag skall avyttra viss fast egendom. Som huvudregel krävs tillstånd från länsstyrelsen när en sådan avyttring sker (2 kap. 3 § lagen (2002:102) om allmännyttiga bostadsföretag). Enligt 2 kap. 6 § nämnda lag krävs inte länsstyrelsens tillstånd om avyttringen utgör ett led i att fullgöra ett avtal som har ingåtts mellan en kommun och Statens bostadsnämnd. Statens bostadsnämnds uppgifter har nu övertagits av Statens bostadskreditnämnd. Denna ändring bör återspeglas i lagen. Det undantag från tillståndsplikten som gällt för överlåtelser som utgjort ett led i att fullgöra ett avtal mellan en kommun och Statens bostadsnämnd föreslås nu istället gälla för överlåtelser som utgör ett led i att fullgöra ett avtal mellan en kommun och Statens bostadskreditnämnd. För att avtal som ingåtts mellan en kommun och Statens bostadsnämnd före den föreslagna ikraftträdandedagen även fortsättningsvis skall omfattas av undantaget föreslås en övergångsbestämmelse.
27. Konsekvenser
27.1. Nationellt program för energieffektivisering och energismart byggande
Ett nytt mål för energieffektivisering i bebyggelsen
I syfte att arbeta mer effektivt, fokuserat och bättre koordinerat med energieffektivisering i bebyggelsen föreslås ett nytt mål för energieffektivisering i bostäder och lokaler, se avsnitt 6.2.
Bebyggelsen består uppskattningsvis av knappt 600 miljoner kvadratmeter uppvärmd yta. Ungefär 87 procent, eller 135 terawattimmar (TWh), av energianvändningen i sektorn bostäder och service utgörs av användning i bostäder och lokaler. En stor del av energianvändningen utgörs av uppvärmning och varmvatten, ca 92,5 TWh. Fjärrvärme stod 2003 för ca 43 TWh av den totala nettovärmen, el för ca 22 TWh, olja för ca 14 TWh och bioenergi för 12 TWh. Resterande 1,5 TWh utgörs av bl.a. gas. Ca 20 TWh användes som hushållsel och ca 25 TWh användes som driftel.
I departementspromemorian Ds 2005:51 föreslogs en uppföljning av målet utifrån viktningsfaktorer. Användningen av viktningsfaktorer ligger i linje med det energitjänstedirektiv som förväntas träda i kraft under våren 2006. Direktivet möjliggör framtagandet av egna nationella viktningsfaktorer. I det följande utgås från en viktningsfaktor för el på 2,5 och en viktningsfaktor för olja på 1,1 som ska återspegla energikällornas omvandlingsförluster (I CEN-standarderna viktas el med en faktor 2,8 och olja med en faktor 1,1).
Den totala energianvändningen (inklusive hushållsel och driftel) uppgick 2003 således omräknat till 240,8 TWh. Den totala nettovärmen
uppgick 1995 med hänsyn tagen till viktningsfaktorer till 143,3 TWh [25,5 x 1,1 (olja) + 38,2 (fjärrvärme) + 25,6 x 2,5 (elvärme) + 11,3 (biobränsle) + 1,7 (övrigt)]. År 2003 beräknas den totala nettovärmen till 128,3 TWh. Med hänsyn tagen till viktningsfaktorer har nettovärmen således minskat med 10,5 procent jämfört med 1995. Användningen av el till annat än uppvärmning har däremot ökad med 12,5 procent under samma tidsperiod till följd av en ökad användning av driftel i lokaler.
Den totala uppvärmda ytan har i princip legat konstant under åren och uppgick 1995 till 599 miljoner kvm jämfört med 598 miljoner kvm 2003. Den viktade totala energianvändning per uppvärmd yta i bostäder och lokaler uppgick därmed 2003 till 402 kWh/kvm jämfört med 406 kWh/kvm 1995. Den totala energianvändningen per kvadratmeter har därmed minskat med 1 procent sedan 1995 (vilket i övrigt bekräftar bakgrundsbeskrivningen i propositionen i vilken det konstateras att energianvändningen i det närmaste har varit konstant sedan 1993).
Chalmers EnergiCentrum (CEC) har nyligen på uppdrag av Boverket presenterat en utredning där man bl.a. beskriver bebyggelsens energianvändning samt energibesparingspotentialer. Den teknisk-ekonomiska energibesparingspotentialen, dvs. ekonomiskt lönsamma åtgärder utifrån dagens tekniska lösningar, i befintliga bostadshus och lokalbyggnader uppskattas i denna rapport till drygt 30 TWh eller nära 30 procent nettovärme och drygt 15 TWh eller drygt 40 procent el. Hur stor del som i verkligheten kommer att uppnås beror på en rad faktorer.
Chalmers utgår från en acceptansnivå för energieffektiviserande åtgärder i storleksordningen 30 procent baserat på rådande energipriser, ett framgångsrikt införande av de kommande energideklarationerna samt skärpta energihushållningskrav i byggreglerna. Den realiserbara energieffektiviseringspotentialen i den befintliga bebyggelsen skulle därmed uppgå till i storleksordningen 10 TWh nettovärme och 5 TWh el inom 10–20 år. Detta motsvarar vid användning av viktningsfaktorer en minskad energianvändning med 9–20 procent i den befintliga bebyggelsen beroende på fastigheternas uppvärmningsform. Utifrån rådande prisläge och befintliga konverteringsstöd för olje- och eluppvärmda bostäder bedöms merparten av denna effektivisering ske i olje- och eluppvärmde bostäder varför den förväntade besparingen sannolikt ligger närmare 20 procent än 9 procent om besparingen räknas om genom användning av viktningsfaktorer.
I nybyggda småhus är den genomsnittliga energianvändningen redan 35 procent lägre än i det befintliga byggnadsbeståndet (100 kWh/kvadratmeter istället för 155 kWh/kvadratmeter). I nybyggda flerbostadshus och lokaler är den genomsnittliga energianvändningen 9 respektive 12 procent lägre än i det befintliga beståndet (150 kWh/kvadratmeter istället för 165 kWh/kvadratmeter respektive 130 kWh/kvadratmeter i stället för 148 kWh/kvadratmeter). Nybyggda bostäder och lokaler uppvisar därmed i snitt en drygt 20 procent lägre energianvändning per kvadratmeter än den befintliga bebyggelsen. Med tanke på att den dominerande uppvärmningsformen i småhus är el är besparingen sannolikt ännu större om den räknas om genom användning av viktningsfaktorer.
I jämförelse med det totala bostadsbeståndet är det årliga tillskottet av bostäder genom nybyggnad tämligen litet. År 2003 producerades 20 000 bostäder med en yta motsvarande 0,5 procent av det totala bostads-
beståndet. Givet samma byggnadstakt under de kommande åren kommer nybyggnad år 2020 att utgöra 7 procent av det totala byggnadsbeståndet. Den genomsnittliga energianvändningen per kvadratmeter till följd av nybyggnad beräknas därför minska med 1,4 procent. Ingen hänsyn har här tagits till uppvärmningsform varav viktningsfaktorn 1 har använts. Genom skärpta hushållningskrav vid nybyggnad och särskilda hushållningskrav för eluppvärmda bostäder och lokaler blir minskningen av den totala energianvändningen till följd av nybyggnad vid användning av viktningsfaktorer ännu större.
Vidare beräknas av riksdagen nyligen beslutade konverteringsstöd för bostäder och lokaler med direktverkande elvärme leda till en minskad elanvändning på 0,8 TWh vilket med hänsyn tagen till föreslagna viktningsfaktorer skulle bidra till en minskad energianvändning med 0,5 procent. Också stödet till offentliga lokaler samt Klimatinvesteringsprogrammet (Klimp) beräknas leda till en minskad energianvändning men uppgifter saknas avseende storleken på denna.
Regeringen anser att i denna proposition beskrivna åtgärder kommer att höja acceptansnivån för energieffektiviserande åtgärder ytterligare varför målet om en 20 procent minskning av energianvändningen per areaenhet i bostäder och lokaler till år 2020 sammantaget framstår som en rimlig målsättning som dock kräver ett kontinuerligt arbete med energieffektivisering. Att göra motsvarande beräkningar för 2050 framstår inte som motiverat då allt för stor osäkerhet råder om viktiga faktorer såsom framtida prisutvecklingar samt teknisk utveckling.
Skärpta hushållningskrav vid nybyggnad
I syfte att minska energianvändningen för uppvärmningsändamål anser regeringen att skärpta energihushållningskrav i nyproducerade flerbostadshus eller lokaler bör införas.
För flerbostadshus är den dominerande uppvärmningsformen fjärrvärme. I dag är ca 80 procent av lägenheterna i flerbostadshus anslutna till fjärrvärme.
Skärpta energihushållningskrav för flerbostadshus och lokaler leder på sikt till en väsentlig begränsning av energianvändningen för uppvärmningsändamål. Effekterna är beroende av vilka uppvärmningssystem som kommer att användas. I dag är den vanligaste uppvärmningsformen för flerbostadshus fjärrvärme. Då det i propositionen föreslås särskilda hushållningskrav vid nybyggnad av eluppvärmda bostäder och lokaler utgår analysen ifrån att uppnådda besparingar till följd av en allmän skärpning av energihushållningskraven i byggreglerna kommer att ske i fjärrvärmeanslutna flerbostadshus och lokaler.
År 2003 byggdes det 175 flerbostadshus med totalt 7 626 lägenheter. Beräkningarna nedan utgår från ett genomsnittligt flerbostadshus på 3 400 kvadratmeter. I ett flerbostadshus beräknas därmed den årliga energibesparingen till 68 megawattimmar (MWh) till följd av de skärpta hushållningsreglerna.
I den aggregerade beräkningen avses en 40-årsperiod, 2007–2046. Det långa tidsspannet har valts utifrån att en byggnad har en mycket lång livstid som i många fall uppgår till 100 år. Alla kostnader är nuvärdesberäknade och den diskonteringsränta som har använts är 4 procent. Som
energipris refereras till fjärrvärme som är den vanligaste uppvärmningsformen i flerbostadshus (ca 80 procent) när man bortser från eluppvärmning där det i denna proposition föreslås särskilda hushållningskrav. Ett rörligt pris för fjärrvärme på 50 öre förutsätts.
En studie av Chalmers EnergiCentrum visar att en skärpning av byggreglerna i storleksordningen 20 procent initialt kan innebära något högre byggkostnader men att det rent tekniskt inte innebär några problem utan först och främst kan åstadkommas genom noggrannare arbetsutförande och användande av rätt tekniska lösningar vilket också illustreras av nedanstående tabell.
Tabell 1 – tekniska konsekvenser av skärpta energihushållningskrav (källa Chalmers, rapport Konsekvenser av skärpning av krav för energihushållning i revidering av byggregler
Energianvändning i flerbostadshus
Dagens
teknik
BBR 06
Skärpt krav
BBR 06 [kWh/m
2
,år]
110
90
Varav fastighetsel
15
10–15
Varav tappvarmvatten
30
30
Tillkommer hushållsel
30
30
Klimatskal Tak: U
i
0,17
0,17
Väggar: U
i
0,25
0,25
Golv: U
i
0,20
0,20
Fönster: U
i
1,30
1,30
Ytterdörr; U
i
0,80
0,80
Täthet vid
±50 Pa [l/s, m²]
0,6
0,6
Ventilationssystem SFP / h
t
F 1,0 / 0 % FTX 2,0 / 70 %
Uppvärmningssystem
Vatten-fjv Vatten-fjv
BV² beräkning Stockholm och 21°C
106
81
Varav Fläktel
3
6
Uppvärmning inkl VV
103
75
Trapphusbelysning, tvättstugor etc. Tillkommer 10 Tillkommer 10 Totalt inkl. fastighetsel 116 91
Vad gäller flerbostadshusen uppfylls de skärpta kraven enbart genom installation av ett FTX-system, dvs. ett system med mekanisk till- och frånluft med värmeåtervinning i en värmeväxlare. Enligt uppgifter från Chalmers EnergiCentrums rapport Kravnivåer för energihushållning är kostnaden för ett FTX-system ca. 25 000 kronor per lägenhet exklusive moms inklusive kostnader för tilluftskanaler och installation. En frånluftsfläkt som drivs med el (F-system) uppges kosta ca 19 000 kronor per lägenhet exkl. moms.
En privatekonomisk kalkyl visar att merkostnaden per lägenhet för ett FTX-system jämfört med ett F-system är 7500 kronor inklusive moms, och för ett genomsnittligt flerbostadshus knappt 327 000 kronor inklusie moms. Energibesparingen uppgår till ungefär 68 MWh per år. Värdet på
denna besparing beräknas här uppgå till 34 000 kronor per år vilket nuvärdesberäknat motsvarar drygt 672 000 kronor under en 40-årsperiod. Det bör dock tilläggas att FTX-växlaren tillför som mest energi under de kallaste månaderna när det rörliga priset för fjärrvärme är som högst och därmed ligger över antagna 50 öre/kWh. Energibesparingen blir därmed större än vad som här förenklat illustreras.
En samhällsekonomisk kalkyl visar att merkostnaden per lägenhet för ett FTX-system jämfört med ett F-system är 6000 kronor exklusive moms, och för ett genomsnittligt flerbostasdhus drygt 260 000 kronor exklusive moms. Energipriset uppgår exklusive moms till 40 öre/kWh vilket nuvärdesberäknat under en 40-årsperiod motsvarar knappt 540 000 kronor.
Skärpta energihushållningskrav bedöms innebära minskade skatteintäkter från energiskatter. Boverket kommer att behöva revidera nuvarande förslag till reviderade byggregler. Regeringen anser att detta arbete ska finansieras inom ramen för Boverkets befintliga medel.
Skärpta energihushållningskrav bedöms inte ha några negativa effekter för små företags villkor. Tvärtom finns det ett flertal exempel på små företag som har försökt att profilera sig genom att erbjuda energieffektiva lösningar. Dessa företag förväntas gynnas av skärpta hushållningskrav.
Särskilda hushållningskrav vid nybyggnad av eluppvärmda bostäder och lokaler
I syfte att minska användningen av el för uppvärmningsändamål samt att underlätta för en framtida konvertering till andra uppvärmningsformer anser regeringen att skärpta hushållningskrav i nyproducerade byggnader som innehåller eluppvärmda bostäder eller lokaler bör införas. Särskilda hushållningskrav bidrar också till att stärka försörjningstryggheten genom att trygga tillgången på el till konkurrenskraftiga priser.
El är en högvärdig energiform som av tekniska skäl inte kan ersättas med andra energiformer i de flesta andra användningsområden än vid uppvärmning. Åttio procent av nyproducerade småhus har vattenburen elvärme som uppvärmningssystem. Nyproducerade småhus med enbart direktverkande elvärme utgör i dag ca åtta procent av all nyproduktion. Bland nyproducerade flerbostadshus installerar tre till fem procent vattenburen elvärme och 1 till 3 procent direktverkande elvärme. Motsvarande uppgifter uppges saknas för nyproducerade lokalfastigheter. Samtidigt har användningen av el till annat än uppvärmning i bostäder ökat markant. Motsvarande ökning i lokaler är ännu större.
Skärpta hushållningskrav för eluppvärmda bostäder och lokaler leder till en väsentlig begränsning av el för uppvärmningsändamål. Effekterna är beroende av vilket uppvärmningssystem som används i stället. Genom att skärpa hushållningskraven för samtliga eluppvärma bostäder och lokaler framstår användningen av värmepump, biobränslepannor, pellets, solvärme eller, där en sådan anslutning är möjlig, fjärrvärme som mest troliga alternativ.
Beräkningarna i den privatekonomiska kalkylen är baserade på ett energipris på 1 krona per kWh, vilket ungefär speglar den rörliga delen av dagens elpris för hushållskunder. I priset ingår elpris, punktskatter, rörlig del av nättariff och moms. I den samhällsekonomiska kalkylen ex-
kluderas skatter och moms, vilket ger ett energipris på ca 50 öre per kWh (inkl. rörlig del av nätavgift). Beräkningarna i den samhällsekonomiska kalkylen är vidare baserade på marginalel med 0,8 kg koldioxid per kWh.
Mot bakgrund av systemet för handel med utsläppsrätter skulle man kunna argumentera för att en minskad förbrukning av el och värme inte påverkar utsläppen av koldioxid överhuvudtaget, eftersom utsläppen bestäms av den totala mängden utsläppsrätter som har fördelats i Europa. Minskade utsläpp av koldioxid från el- och värmesektorn i Sverige kommer därmed med att leda till högre utsläpp av koldioxid från andra källor i eller utanför Sverige. Systemet med handel med utsläppsrätter innebär vidare att utsläppen faktiskt har tilldelats ett marknadsvärde vilket påverkar energipriserna. Om de besparingar som kommer från sänkta kostnader för energiinköp redan finns med i kalkylen innebär det därmed en dubbelräkning att utöver detta också räkna in en separat vinst från reduktioner i koldioxidutsläppen.
Resonemanget om kopplingen till handelssystemet har dock störst betydelse på kort sikt, under innevarande handelsperiod. EU:s totala tilldelning finns nu fastställd av EU:s medlemsstater för perioden 2005–2007. Nästa periods, 2008–2012, totala tilldelning på EU-nivå skall enligt direktivet om handel med utsläppsrätter meddelas Europeiska kommissionen senast den 30 juni 2006. En minskad elanvändning i Sverige kan bidra till att minska behovet av kolkondensproduktion och därmed minska koldioxidutsläppen i det nordiska elsystemet. Detta kan i sin tur, i förlängningen, minska EU:s totala behov av utsläppsrätter. Värdet av detta är därmed de åtgärder som inte behövs genomföras någon annanstans inom handelssystemet. Vad kostnaden för framtida reduktioner blir är idag mycket svårt att förutspå. Som en försiktig skattning har vi använt den nu gällande marginella kostnaden, dvs. nuvarande utsläppspris, cirka 25 öre per kilo koldioxid.
Det är svårt att renodla olika styrmedels relativa inverkan, men vi har ändock valt att redovisa de kvantitativa miljövinsterna av den beräknade minskade energianvändningen i tabellerna nedan. Det är uppenbart att utöver de minskade utsläpp som är relevanta att räkna med, kommer genomförda effektiviseringar i energianvändningen i bebyggelsen att underlätta en omställning av energisystemet såväl som att bidra till uppfyllande av de mål för energieffektivisering som förutses bli antagna till följd av det föreslagna direktivet för energitjänster och effektiv slutanvändning av energi (KOM [2003] 739 slutlig). Samtliga dessa effekter är enligt regeringens bedömning att se som en miljövinst, även om de alla inte är kvantifierbara.
Redovisade investeringskostnader och prestandaegenskaper av olika uppvärmningsalternativ är hämtade från EKMIL 2004 som är ett kalkylverktyg framtaget av Energimyndigheten, där man kan jämföra kostnader för olika uppvärmningssätt av villor. Verktyget uppdaterades senast i mars 2004.
De samhällsekonomiska beräkningarna utgår ifrån att den minskade efterfrågan på utsläppsrätter som uppstår om el- och fjärrvärmeanvändningen effektiviseras möjliggör lägre utsläppstak för kommande perioder och bidrar till globalt lägre koldioxidutsläpp.
Koldioxidutsläppen värderas till 25 öre per kg. Miljövärderingen uppgår således till 0,20 kronor per reducerad kWh el.
I den aggregerade beräkningen avses en 20-årsperiod, 2007–2026. Alla kostnader är nuvärdesberäknade och den diskonteringsränta som har använts är 4 procent.
Skärpta hushållningskrav kommer att främja alternativa uppvärmningsformer såsom värmepump, biobränslepannor, solvärme eller – där en sådan anslutning är möjlig – fjärrvärme.
Konsekvenserna av särskilda kravnivåer exemplifieras genom en jämförelse mellan ett nyproducerat småhus som värms med vattenburen elvärme och tre alternativa uppvärmningssystem – frånluftsvärmepump, bergvärmepump och pelletspanna. Som nollalternativ tänker vi oss ett nybyggt småhus på 120 kvadratmeter som värms med vattenburen elvärme. Tre olika utgångspunkter för energibehovet har använts för att analysera de olika alternativen:
1) 12 MWh/år, där vi utgår ifrån ett teoretiskt energibehov utifrån
byggreglernas gällande energihushållningskrav och där vi bortser från eventuella beteenderelaterade effekter.
2) 15 MWh/år, vilket enligt statistiken är det genomsnittliga ener-
gibehovet för uppvärmning och varmvatten i nybyggda småhus. 3) 17 MWh/år, vilket motsvarar ett småhus där energibehovet
ligger över genomsnittet till följd av beteenderelaterade faktorer såsom en högre inomhustemperatur, en större förbrukning av varmvatten eller felaktig vädring.
För jämförelsealternativen gör vi följande antaganden:
Frånluftsvärmepump
- Merkostnaden jämfört med nollalternativet beräknas till
40 000 kronor.
- Frånluftsvärmepumpen antas tillgodose 60 procent av värmebehovet för uppvärmning och tappvarmvattenberedning och ha en värmefaktor 2.
- Det årliga kostnaden för drift och underhåll antas vara
300 kronor.
Bergvärmepump
- Merkostnaden för investeringen blir 105 000 kronor.
- Bergvärmepumpen antas tillgodose 95 procent av värmebehovet för uppvärmning och tappvarmvattenberedning och ha en värmefaktor 3,5.
- För bergvärmeinstallationen har själva borrhålet ett restvärde efter 20 år då det antas ha en i princip oändlig livslängd. Själva borrhålet värderas här till 40 000 kronor.
- Den årliga kostnaden för drift och underhåll antas vara
1 000 kronor.
Pelletspanna
- Merkostnaden för investeringen blir 50 000 kronor.
- Kostnaden för pellets uppgår till mellan 40 och 55 öre/kWh.
För enkelhets skull utgås i de fortsatta beräkningarna från en genomsnittlig kostnad om 50 öre/kWh.
- Verkningsgraden antas vara 88 procent och ha en värmefaktor 1.
- Pellets ger inget bidrag av fossilt koldioxid till atmosfären och därför görs det förenklade antagandet att värdera hela energiåtgången som nytta.
- Den årliga kostnaden för drift och underhåll antas vara
1 000 kronor.
Privatekonomiska konsekvenser av de tre olika alternativen vid nybyggnad av eluppvärmda bostäder och lokaler Av nedanstående beräkningar framgår att samtliga uppvärmningsalternativ oavsett energibehov ger en privatekonomisk vinst. Dock leder enbart installation av frånluftsvärmepump utifrån här antagna prestandaegenskaper inte till att huset når beräkningsexemplets kravnivå på 55 kWh/m
2
.
Eftersom beräkningarna visar att nivån kan uppfyllas med privatekonomisk lönsamhet t.ex. vid installation av bergvärmepump, kan skärpta krav motiveras utan extra tillskott i form av statliga medel till småhusägarna.
1) Energibehov 12 MWh/år
Det första alternativet som belyses är att kombinera den vattenburna elvärmen med en frånluftsvärmepump. Merkostnaden som uppkommer är 40 000 kronor och drift och underhållskostnaden beräknas uppgå till 300 kronor per år, vilket nuvärdesberäknat ger en kostnad om 4 000 kronor. Frånluftvärmepumpen ger värme motsvarande 60 procent av husets värmebehov och har en värmefaktor 2. Det gör att energibehovet sjunker med 3,6 MWh/år till 8,4 MWh/år. Den privatekonomiska besparingen uppgår vid elpriset 1 kr/kWh till 3 600 kronor/år, vilket nuvärdesberäknat ger en besparing om 49 000 kronor.
Om man i samma hus istället väljer att installera en bergvärmepump uppgår merkostnaden för installationen till 105 000 kronor. Drift och underhållskostnaden antas vara 1 000 kronor per år, vilket ger en nuvärdesberäknad kostnad om 14 000 kronor. Bergvärmepumpen ger värme motsvarande 95 procent av husets värmebehov och förutsätts ha en värmefaktor 3,5. Det gör att behovet av köpt el sjunker till 3,9 MWh/år, dvs. en minskning med 8,1 MWh/år. Den årliga privatekonomiska besparingen uppgår då till 8 100 kronor, vilket ger en nuvärdesberäknad besparing om 110 000 kronor. För bergvärmepumpen finns ett restvärde efter 20 års användning då själva borrhålet antas ha en betydligt längre livslängd än så. Borrhålet värderas till 40 000 kronor, vilket ger ett nuvärdesberäknat restvärde om 18 000 kronor.
I fallet med installation av pelletspanna istället för elpanna uppkommer en merkostnad om 50 000 kronor. Den årliga drift och underhållskostnaden uppgår till 1 000 kronor, vilket ger en nuvärdesberäknad kostnad om 14 000 kronor. Detta skall ställas i relation till den besparing som görs vid val av pellets. Då verkningsgraden antas vara 88 procent ökar energibehovet från 12 MWh till 13,4 MWh. Samtidigt beräknas kostnaden per kWh värme från pellets uppgå till 50 öre, vilket ger en besparing om 5 300 kronor/år. Nuvärdesberäknat uppgår besparingen till 72 000 kronor.
2) Energibehov 15 MWh/år
Merkostnaderna för installationen samt drift och underhåll är i detta exempel desamma som ovan. Den privatekonomiska besparingen blir dock annorlunda. Vid installation av frånluftsvärmepump minskar det årliga energibehovet från 15 MWh/år till 10,5 MWh/år. Det ger en privatekonomisk besparing om 4 500 kronor per år vilket nuvärdesberäknad ger en besparing om 61 00 kronor. För bergvärmealternativet minskar energibehovet med 10,2 MWh/år till 4,8 MWh/år. Den årliga besparingen uppgår således till 10 200 kronor, vilket nuvärdesberäknat ger en besparing om 139 000 kronor. Vid övergång till pelletseldning ökar energibehovet till 16,8 MWh/år och den privatekonomiska besparingen uppgår till 6 600 kronor/år, vilket nuvärdesberäknat ger en besparing om 90 000 kronor.
3) Energibehov 17 MWh/år Merkostnaderna för installationen samt drift och underhåll är även i detta exempel desamma som ovan, men den privatekonomiska besparingen förändras. Vid installation av frånluftsvärmepump minskar det årliga energibehovet från 17 MWh/år till 11,9 MWh/år. Det ger en privatekonomisk besparing om 5 100 kronor per år vilket ger en nuvärdesberäknad besparing om 69 000 kronor. För bergvärmealternativet minskar energibehovet med 11,5 MWh/år till 5,5 MWh/år. Den årliga besparingen uppgår således till 11 500 kronor, vilket nuvärdesberäknat ger en besparing om 156 000 kronor.
Vid övergång till pelletseldning ökar energibehovet till 19 MWh/år och den privatekonomiska besparingen uppgår till 7 500 kronor/år, vilket nuvärdesberäknat ger en besparing om 102 000 kronor.
Samhällsekonomiska konsekvenser av de tre olika alternativen vid nybyggnad av eluppvärmda bostäder och lokaler I den samhällsekonomiska kalkylen nedan används samma grunddata som presenteras ovan, men skatter och moms exkluderas. Elpriset uppgår i den samhällsekonomiska kalkylen till 50 öre/kWh. Dessutom tillkommer en pluspost i form av miljönytta.
1) Energibehov 12 MWh/år
Det första alternativet som belyses är att kombinera den vattenburna elvärmen med en frånluftsvärmepump. Den samhällsekonomiska merkostnaden som uppkommer är 32 000 kronor för installation och 300 kronor per år för drift och underhåll, vilket nuvärdesberäknat ger en kostnad om 3 000 kronor. Besparingen av 3,6 MWh/år värderas samhällsekonomiskt till 1 800 kronor per år, vilket nuvärdesberäknat ger ett värde om 24 000 kronor. Till detta kommer miljönyttan som nuvärdesberäknat uppgår till 34 000 kronor.
För bergvärmealternativet uppgår merkostnaden för installation till 84 000 kronor. Den nuvärdesberäknade kostnaden för drift och underhåll uppgår till 11 000 kronor. Den nuvärdesberäknade samhällsekonomiska besparingen uppgår till 55 000 kronor och miljönyttan till 27 000 kronor. Borrhålets restvärde beräknas till 15 000 kronor.
Väljs en pelletspanna blir den samhällsekonomiska merkostnaden 40 000 kronor för pannan och 11 000 kronor för drift och underhåll. Den
nuvärdesberäknade besparingen uppgår till 9 000 kr och miljönyttan till 33 000 kronor.
2) Energibehov 15 MWh/år
Merkostnaderna för installation samt drift- och underhållskostnaderna blir desamma som i exemplet med ett energibehov om 12 MWh. Den samhällsekonomiska besparingen och miljönyttan blir dock en annan.
För fallet med installation av frånluftsvärmepump uppgår den nuvärdesberäknade samhällsekonomiska besparingen till 31 000 kronor och miljönyttan till 15 000 kronor.
För bergvärmepumpen blir den årliga samhällsekonomiska besparingen 5 100 kronor, vilket nuvärdesberäknat ger en besparing om 69 000 kronor. Miljönytta uppgår till 35 000 kronor. Borrhålets restvärde beräknas till 51 000 kronor.
Vid installation av pelletspanna uppgår den nuvärdesberäknade samhällsekonomiska besparingen till 11 000 kronor och miljönyttan till 130 000 kronor.
3) Energibehov 17 MWh/år
Även här är merkostnaderna för installation samt drift- och underhållskostnaderna desamma som i exemplet med ett energibehov om 12 MWh.
Vid installation av frånluftvärmepump uppgår den nuvärdesberäknade samhällsekonomiska besparingen till 35 000 kronor och miljönyttan till 14 000 kronor.
För bergvärmepumpen blir den nuvärdesberäknade samhällsekonomiska besparing 78 000 kronor och miljönyttan 31 000 kronor. Borrhålets restvärde beräknas till 15 000 kronor.
Vid installation av pelletspanna uppgår den nuvärdesberäknade samhällsekonomiska besparingen till 12 000 kronor och miljönyttan till 46 000 kronor.
Regionala skillnader och hänsyn till lokala förhållanden vid nybyggnad av eluppvärmda bostäder och lokaler
Enligt uppgifter från Svenska Värmepumpföreningen dominerar bergvärmepumpar i storstadsområden. Anledningen till detta är begränsade tomtareor, vilket försvårar horisontellt förlagda kollektorslingor. I glesbygd och lantbruksbygd är ytjordvärme mer förekommande tack vare större tomter och tillgång till egna eller närståendes grävmaskiner vilket förbilligar totalinvesteringen. I Skåne och Blekinge är tillgången på grundvatten ofta stor vilket gör att grundvattenvärmepumpar är relativt vanliga i dessa områden. Även dessa tekniska lösningar klarar särskilda kravnivåer.
Kostnaderna för att borra ett färdigt hål för bergvärme varierar utifrån geologiska aspekter såsom hur djupt det är till berg, sprickbildningsförhållandena och hur vattenförande berget är. Vid lika geologiska eller geotekniska betingelser varierar priset över landet med som mest 15–20 procent till följd av skillnader i lokal konkurrenssituation och lokala kostnadsnivåer. I Stockholm ligger priset något högt i jämförelse med övriga landet. Förklaringen finns i en tillfälligt överhettad marknad i Stockholm till följd av en stigande efterfrågan på konverteringar.
En annan faktor som bidrar till vissa prisskillnader är de lokala reglerna beträffande stenmjölet från borrningen. Det finns fortfarande kommuner och avfallsdeponier m.m. som inte bedömer att stenmjölet är ett inert mineralmaterial som får hanteras lokalt som t.ex. fyllning direkt i gräsmattan vid borrningen. I Stockholm tar man ut en avgift som ska täcka kostnaderna för borttransport av stenmjölet.
Sammanfattningsvis är den investeringskostnad som ligger till grund för här gjorda beräkningar representativ för hela landet med små variationer.
I analysen har även undersökts huruvida andra förhållanden än geografiska förhållanden kan begränsa installation av bergvärme. Enligt branschnormer skall varje energibrunn utföras 10 meter från tomtgräns. Denna norm säkerställer ett minimiavstånd av 20 meter mellan energibrunnar och därmed är påverkan mellan borrhål försumbar. Vid avstånd lägre än 20 meter mellan energibrunnar kan under ogynnsamma förhållanden, påverkan påvisas. Påverkan innebär att temperaturen på köldbäraren kan sjunka någon enstaka grad, vilket medför en något försämrad värmefaktor. Påverkan kan och bör undvikas, genom att ta till lite extra i dimensioneringen av det andra borrhålet. I princip äventyras aldrig funktionen på en existerande värmepump om närmsta grannen installerar bergvärme, däremot kan värmepumpens värmefaktor sjunka med några procent under ogynnsamma förhållanden. I vissa enskilda fall kan installation av bergvärme nekas då kraftigt ogynnsamma geologiska förutsättningar föreligger, som kan medföra risk för förskjutningsskador på byggnader. Störningar och risker kan undvikas, men kan i undantagsfall visa sig alltför kostsamma för att vara praktiskt genomförbara. Dessa situationer är dock mycket ovanliga.
Statsfinansiella konsekvenser vid nybyggnad av eluppvärmda bostäder och lokaler Skärpta energihushållningskrav bedöms innebära minskade skatteintäkter från energiskatter. Boverket kommer att behöva revidera nuvarande förslag till reviderade byggregler. Regeringen anser att detta arbete ska finansieras inom ramen för Boverkets befintliga medel.
Konsekvenser för små företag vid nybyggnad av eluppvärmda bostäder och lokaler
Skärpta hushållningskrav vid nybyggnad av eluppvärmda bostäder och lokaler bedöms inte ha några negativa effekter för små företags villkor. Tvärtom finns det ett flertal exempel på små företag som har försökt att profilera sig genom att erbjuda energieffektiva lösningar. Dessa företag förväntas gynnas av skärpta hushållningskrav.
Konsekvenserna för småhustillverkare bedöms vara marginella och föreslagna kravnivåer bedöms först och främst ha en styrande effekt på kundernas val av uppvärmningssystem. Därmed får förslaget vissa konsekvenser i installatörsledet där en viss förskjutning från elinstallatörer och elmaterialleverantörer till motsvarande rörinstallatörer respektive rörmaterialleverantörer är att vänta. Sammantaget väntas effekterna för företagen och på arbetsmarknaden bli ringa och har därför inte beräknats.
Krav på energieffektivisering i den befintliga bebyggelsen
I syfte att minska energianvändningen för uppvärmningsändamål bedömer regeringen att krav på energieffektiviserande åtgärder i den befintliga bebyggelsen bör ställas i samband med större byggnadsarbeten.
Den befintliga bebyggelsen kommer under överskådlig framtid stå för merparten av energianvändningen i bebyggelsen. Mer än 90 procent av de byggnader som förväntas finnas om 50 år är redan byggda. För att uppnå stora energieffektiviseringar redan på kort sikt är det därför viktigt att fokusera på åtgärder i den befintliga bebyggelsen, speciellt i samband med stora ombyggnader.
Krav på kostnadseffektiva energieffektiviserande åtgärder i den befintliga bebyggelsen i samband med större byggnadsarbeten leder på sikt till en väsentlig begränsning av energianvändningen för uppvärmningsändamål. Effekterna är beroende av kravens utformning samt var effektiviseringen sker, dvs. byggnadens uppvärmningsform.
Det är inte möjligt att analysera konsekvenserna av kommande föreskrifter innehållande krav på energieffektiviserande åtgärder i den befintliga bebyggelsen i samband med större byggnadsarbeten. En sådan analys kommer att genomföras i samband med att förslag till föreskrifter tas fram. 14 § i förordningen (1994:1215) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. (BVF) säkerställer att kommande föreskrifter inte kan medföra orimliga konsekvenser vare sig för fastighetsägaren eller för byggnaden. Då kraven ska utformas så att endast kostnadseffektiva åtgärder genomförs kommer de att vara såväl privat- som samhällsekonomiskt lönsamma. Genomförda åtgärder kommer att leda till minskade driftkostnader för de enskilda hushållen vilket frigör resurser för andra ändamål.
Krav på energieffektiviserande åtgärder i den befintliga bebyggelsen i samband med större byggnadsarbeten bedöms innebära minskade skatteintäkter från energiskatter. Boverket kommer att behöva revidera nuvarande förslag till reviderade byggregler. Regeringen anser att detta arbete ska finansieras inom ramen för Boverkets befintliga medel.
Krav på energieffektiviserande åtgärder i den befintliga bebyggelsen i samband med större byggnadsarbeten bedöms inte ha några negativa effekter för små företags villkor. Tvärtom bedöms kraven leda till en ökad efterfråga för berörda branscher och medföra ett ökat marknadsunderlag för energieffektiva byggtjänster och varor vilket bedöms kunna gynna små företag.
Energieffektivisering och obligatorisk ventilationskontroll I syfte att minska energianvändningen för uppvärmningsändamål i den befintliga bebyggelsen bedömer regeringen att en genomgång av lämpliga energieffektiviseringsåtgärder med koppling till ventilationssystemet bör ske i samband med den obligatoriska ventilationskontrollen. Den befintliga bebyggelsen kommer under överskådlig framtid stå för merparten av energianvändningen i bebyggelsen. Mer än 90 procent av de byggnader som förväntas finnas om 50 år är redan byggda i dag. För att uppnå stora energieffektiviseringar redan på kort sikt är det därför viktigt att fokusera på åtgärder i den befintliga bebyggelsen, speciellt i samband med stora ombyggnader.
Ventilationen har nära koppling till energianvändningen och står för en relativ stor andel av energianvändningen i fastigheten. Ett krav på en genomgång av lämpliga energieffektiviseringsåtgärder med koppling till ventilationssystemet i samband med den obligatoriska ventilationskontrollen kan därför på sikt leda till en väsentlig begränsning av energianvändningen för uppvärmningsändamål under förutsättning att föreslagna åtgärder realiseras.
Förordningen (1991:1273) om funktionskrav av ventilationssystem (OVK) avser flerbostadshus och lokaler. En viss merkostnad kan uppstå för fastighetsägaren som dock till följd av kontrollen får information om hur byggnaden kan förbättras på ett energieffektivt sätt vilket kan leda till lägre driftkostnader till följd av en minskad energianvändning om föreslagna åtgärder realiseras.
En ytterligare effekt är att besiktningsmän får utökade arbetsuppgifter i samband med OVK-besiktningen. Det får förutsättas att besiktningsmän förenar kompetensområdena ventilation och energieffektivisering. Inga effekter för kommuner kan konstateras. Samordningsvinster kan finnas med de kommande energideklarationerna. OVK-protokollen blir ett bättre underlag för utfärdandet av dessa deklarationer.
Skärpta energihushållningskrav bedöms innebära minskade skatteintäkter från energiskatter. Boverket kommer att behöva revidera nuvarande förslag till reviderade byggregler. Regeringen anser att detta arbete ska finansieras inom ramen för Boverkets befintliga medel.
Ett krav på en genomgång av lämpliga energieffektiviseringsåtgärder med koppling till ventilationssystemet i samband med den obligatoriska ventilationskontrollen bedöms inte ha några negativa effekter för små företags villkor. Tvärtom bedöms kraven leda till en ökad efterfrågan för berörda branscher och medföra ett ökat marknadsunderlag för företag som erbjuder denna typ av tjänster något som även bedöms kunna gynna små företag.
Hänvisningar till S27-1
27.2. Energideklarationer
Även om de förslag som nu lämnas har begränsats i administrativa och därmed ekonomiska avseenden, kommer systemet att ställa krav på samtliga inblandade aktörer. Å andra sidan är systemets syfte att bl.a. uppnå energieffektiviseringar, som leder till besparingar som kan väga upp detta förhållande. I ett inledande skede krävs att ett stort antal energideklarationer upprättas. De övergångsbestämmelser som föreslås i avsnitt 22 avser att underlätta ett stegvis införande av systemet. Vid genomförandet av EG-direktivet har ett förslag lämnats, som inte direkt omfattas av direktivets krav. Det gäller det energideklarationsregister som föreslås i avsnitt 17, som bl.a. skall få behandla uppgifter som underlättar en effektiv tillsyn, vilket är en förutsättning för att säkerställa direktivets krav i vissa avseenden. För att få en uppfattning om systemets omfattning kan det, något förenklat, sammanfattas enligt följande. Systemet kommer i huvudsak att gälla
1. vid uppförandet av nya byggnader,
2. större s.k. specialbyggnader, dvs. byggnader som på grund av den allmännyttiga verksamhet som bedrivs i dem indelats som sådana byggnader enligt 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:52),
3. byggnader som upplåts med nyttjanderätt i form av hyresrätt eller bostadsrätt, dvs. i huvudsak flerbostadshus och hus med lokaler, och
4. småhus. När det gäller kategorierna 2 och 3 kommer deklarationsskyldigheten att aktualiseras vart tionde år. Enligt Energideklarationsutredningen uppgår antalet specialbyggnader till cirka 90 000, medan ägarna till sådana byggnader uppgår till cirka 1 000. Ett relativt stort antal av dessa byggnader kommer att omfattas av de undantag för kulturhistoriskt värdefulla byggnader som behandlas i avsnitt 11. Av utredningen framgår inte hur många byggnader som upplåts med hyresrätt eller bostadsrätt. Däremot finns det en uppgift om att lägenheter som upplåts med bostadsrätt uppgår till cirka 720 000. När det gäller kategori 4 kommer deklarationsskyldigheten att aktualiseras inför försäljningar, om det inte redan finns en energideklaration för byggnaden som inte är äldre än tio år. Enligt utredningen uppgår antalet småhusförsäljningar till cirka 60 000 per år.
Som framgår av avsnitt 11 kommer bl.a. industrianläggningar och verkstäder, liksom jordbruksbyggnader med ett litet energibehov, att undantas från systemet.
För de byggnader som inte omfattas av skyldigheten att energideklareras vart tionde år, men som har större luftkonditioneringssystem införs en skyldighet att regelbundet låta besiktiga systemen.
Energideklarationerna skall upprättas av oberoende experter, som även skall besiktiga komfortkylesystemen och upprätta besiktningsprotokoll över sådana besiktningar. Energideklarationerna och besiktningsprotokollen skall skickas till Boverket, som skall föra ett s.k. energideklarationsregister.
När det gäller värmepannor med viss effekt skall i stället generella informations- och rådgivningsinsatser tillämpas.
Energideklarationsutredningen har uppskattat deklarationskostnaden för olika byggnadstyper. Tidsåtgången i timmar har bedömts vara 5 för småhus, 10 för flerbostadshus och 20 för byggnader med lokaler. Deklarationskostnaden per timme har vidare bedömts uppgå till 550 kronor för småhus och flerbostadshus och till 700 kronor för byggnader med lokaler. Deklarationskostnaden per hus blir därför 2 750 kronor för småhus, 5 500 kronor för flerbostadshus och 14 000 kronor för byggnader med lokaler. Enligt utredningen kommer antalet deklarationer per kategori och år uppgå till 65 000 för småhus, 14 000 för flerbostadshus och 13 000 för byggnader med lokaler.
Samhällsekonomiska och offentligfinansiella konsekvenser
De privatekonomiska och samhällsekonomiska konsekvenserna av införandet av energideklarationerna har analyserats i Energideklarationsutredningens delbetänkande Energideklarering av byggnader– För effektivare energianvändning (SOU 2004:109). Den slutsats som då drogs efter en grov analys var att en ordning med energideklarationer kan motiveras från såväl privatekonomiska som samhällsekonomiska utgångspunkter. Förutsättningen för detta resonemang är att ett energideklarationsförfar-
ande ger betydande ekonomiska bidrag om det leder till energieffektiviserande åtgärder i stor omfattning som annars inte skulle ha genomförts.
I beredningsarbetet för detta lagstiftningsärende har regeringen låtit genomföra vissa kompletterande ekonomiska analyser. Skillnaden gentemot de analyser som gjordes till utredningen ligger i att vissa av förutsättningarna för beräkningarna har ändrats. Således antogs i den kompletterande analysen ett högre pris på utsläppsrätter och ett långsiktigt något högre elpris än det som ingick i förutsättningarna för den första analysen. Detta motiveras framför allt av att priset på utsläppsrätterna i dag har visat sig ligga högre än vad som antogs 2004 när de ursprungliga kalkylerna gjordes. Även elpriset ligger på en högre nivå.
En annan skillnad gäller energiskatterna i produktionsledet. I den analys som gjordes i utredningens arbete räknades inte det skatteintäktsbortfall som en minskad energianvändning medför i den samhällsekonomiska kalkylen. Å andra sidan får staten momsintäkter när energieffektiviserande m.fl. åtgärder vidtas. I en samhällsekonomisk kalkyl skall dock idealt alla kostnader och intäkter för samhället som påverkas till följd av en viss åtgärd räknas med. Därmed bör även skattebortfall till följd av minskad energianvändning beaktas, vilket har gjorts i den kompletterande analysen. Eftersom produktionen i vattenkraftverk och kärnkraftverk inte bedöms påverkas av en marginell förändring i förbrukningen, har skattebortfall i produktionsledet inte inkluderats för elvärme. Däremot har denna skatteeffekt inkluderats i beräkningarna för hus som värms med fjärrvärme.
Givet de antaganden som ligger till grund för beräkningarna finns det, även enligt de kompletterande beräkningarna, betydande möjligheter till lönsamma åtgärder för energieffektivisering.
Åtgärderna har delats upp i tre steg. Steg 1 innefattar åtgärder som kan göras utan större investeringar, men som i gengäld har kortare varaktighet. Steg 2 innefattar åtgärder som kräver något större investeringar. Det rör sig om åtgärder i klimatskal, ventilationssystem och regleringsutrustning. Varaktigheten för dessa åtgärder är något längre än för åtgärderna inom steg 1. Steg 3 slutligen, innefattar uteslutande åtgärder i klimatskalet. De beräkningar som har utförts indikerar att särskilt åtgärderna i steg 1 och 2 förefaller lönsamma, medan steg 3 åtgärderna är mer tveksamma.
Tabell 1 nedan visar den samhällsekonomiska lönsamheten för åtgärder inom steg 1. Investeringskostnaderna respektive intäkterna från energieffektivisering har diskonterats med räntesatsen 4,5 procent, vilket motiveras med att valet att göra dessa investeringar kommer att baseras på mer privatekonomiska bedömningar hos fastighetsägarna, vilket motiverar en något högre räntesats. Samma räntesats har använts i samtliga tabeller som redovisas nedan.
När höga diskonteringsräntor används, värderas kostnader och intäkter längre fram i tiden lägre. I beräkningarna nedan är detta en faktor som leder till att vinsterna minskar. Samtidigt innebär valet av en antagen högre elprisnivå att åtgärderna blir mer lönsamma.
Det bör noteras att samtliga kalkyler innehåller en hög grad av osäkerhet och de kan därför närmast ses som att de indikerar möjliga resultat, givet de grundläggande antaganden som gjorts om energipriser m.m. En ytterligare osäkerhet som gäller för de resultat som redovisas
nedan är att överföringskostnaderna för el har inräknats i det energipris som används. Samtidigt gäller att små förändringar i energianvändningen har en begränsad effekt på överföringskostnaderna även om de i en del fall kan innebära möjligheter till lägre elsäkringsnivåer och därmed lägre nätkostnader. Det innebär i sin tur att den samhällsekonomiska vinsten av besparingarna i viss mån kan bli övervärderad. Det är dock svårt att bedöma exakt hur stor andel av överföringskostnaden som borde exkluderas från kalkylerna, och därför har den räknats med.
En viktig faktor att ta med i bedömningen av de samhällsekonomiska effekterna av systemet med energideklarationerna är den miljövinst som kan uppnås till följd av minskad energianvändning i bostäder och lokaler. I de analyser som gjordes till utredningen valdes att beakta effekter i form av minskade utsläpp av koldioxid. Detta kan ses som rimligt mot bakgrund av att EG-direktivet till stor del har motiverats som ett styrmedel för att minska de europeiska klimatpåverkande utsläppen. Prissättningen av el på den nordiska elbörsen NordPool sker också i betydande utsträckning utifrån att marginalpriserna styrs av den fossilbaserade elproduktionen. Detta medför att det finns viss relevans i att koppla energibesparingar till minskade koldioxidutsläpp.
Här finns emellertid ytterligare relevanta faktorer att beakta. Mot bakgrund av systemet för handel med utsläppsrätter skulle man kunna argumentera för att en minskad förbrukning av el och värme inte påverkar utsläppen av koldioxid överhuvudtaget, eftersom utsläppen bestäms av den totala mängden utsläppsrätter som har fördelats i Europa. Minskade utsläpp av koldioxid från el- och värmesektorn i Sverige kommer därmed med att leda till högre utsläpp av koldioxid från andra källor i eller utanför Sverige. Systemet med handel med utsläppsrätter innebär vidare att utsläppen faktiskt har tilldelats ett marknadsvärde vilket påverkar energipriserna. Om de besparingar som kommer från sänkta kostnader för energiinköp redan finns med i kalkylen innebär det därmed en dubbelräkning att utöver detta också räkna in en separat vinst från reduktioner i koldioxidutsläppen.
I verkligheten sker dock inte all uppvärmning av bostäder och lokaler med hjälp av anläggningar som omfattas av systemet för handel med utsläppsrätter. Detta gäller i första hand de fall där uppvärmning sker med hjälp av egna mindre pannor. I de analyser som har gjorts vid beredningen av detta lagstiftningsärende har slutsatsen dragits att av de minskade utsläpp som kan beräknas till följd av energieffektiviseringsåtgärder skulle mellan 10 och 20 procent vara relevanta att se som en reell miljövinst, som inte skulle ha skett till följd av handelssystemet för utsläppsrätter.
Resonemanget om kopplingen till handelssystemet, som har förts ovan, har emellertid störst betydelse på kort sikt, under innevarande handelsperiod. EU:s totala tilldelning finns nu fastställd av EU:s medlemsstater för perioden 2005–2007. Nästa periods, 2008–2012, totala tilldelning på EU-nivå skall enligt direktivet om handel med utsläppsrätter meddelas Europeiska kommissionen senast den 30 juni 2006. En minskad elanvändning i Sverige kan bidra till att minska behovet av kolkondensproduktion och därmed minska koldioxidutsläppen i det nordiska elsystemet. Detta kan i sin tur, i förlängningen, minska EU:s totala behov av utsläppsrätter.
På grund av svårigheterna att renodla – och kvantifiera – olika styrmedels relativa inverkan, redovisas inte en kvantitativ miljövinst i tabellerna nedan. Det är dock uppenbart att utöver de minskade utsläpp som är relevanta att räkna med, kommer genomförda effektiviseringar i energianvändningen i bebyggelsen att underlätta en omställning av energisystemet. De kommer även att bidra till uppfyllande av dels de mål för energieffektivisering som förutses bli antagna till följd av det föreslagna direktivet för energitjänster och effektiv slutanvändning av energi (KOM [2003] 739 slutlig), dels det mål för energieffektivisering i bebyggelsen som föreslås i denna proposition. Samtliga dessa effekter är enligt regeringens bedömning att se som en miljövinst.
Tabell 1 Sammanlagda kostnader och intäkter steg 1
Småhus
elvärme
Flerbostadshus fjärrvärme
Flerbostadshus elvärme
Lokaler fjärrvärme
Investeringskostnad, miljoner kronor
258 750 750 -
Nuvärde av energieffektivisering, miljoner kronor
1 483
2 643
7 841
4 933
Nettovinst av energieffektivisering
1 225
1 893
7 091
4 933
Diskonteringsränta för vilken nettonuvärdet = 0
39, 7 % 25,6 %
66,2 %
Oändlig
Tabell 1 indikerar att åtgärderna inom steg 1 är lönsamma, för samtliga kategorier av hus och samtliga uppvärmningsformer som har antagits i kalkylen. Investeringskostnaden för steg 1 åtgärder inom lokaler har bedömts uppgå till noll. Skälet till detta är de uppgifter som inkommit till regeringen från bland annat statliga fastighetsägare att det finns en potential till effektiviseringar i drift som i princip inte kräver några investeringskostnader. Tabell 2 nedan visar den samhällsekonomiska lönsamheten för åtgärder inom steg 2.
Tabell 2 Sammanlagda kostnader och intäkter steg 2
Småhus
elvärme
Flerbostadshus fjärrvärme
Flerbostadshus elvärme
Lokaler fjärrvärme
Investeringskostnad, miljoner kronor
19 279
11 250
11 250
6 985
Nuvärde av energieffektivisering, miljoner kronor
31 742
11 200
33 218
6 666
Nettovinst av energieffektivisering
12 463
-50
21 968
-319
Diskonteringsränta för vilken nettonuvärdet = 0
7 %
4,5 %
10,6 %
4,2 %
Resultaten i tabell 2 indikerar att steg 2 åtgärder inte är samhällsekonomiskt lönsamma, för de byggnader som antas ha fjärrvärme för sin uppvärmning, medan de är lönsamma för elvärmekunder. Här bör emellertid
noteras att det finns en miljövinst av åtgärderna, som är svår att kvantifiera, men likväl bör beaktas. Tabell 3 nedan visar den samhällsekonomiska lönsamheten för åtgärder inom steg 3.
Tabell 3 Sammanlagda kostnader och intäkter steg 3
Småhus
elvärme
Flerbostadshus fjärrvärme
Flerbostadshus elvärme
Lokaler fjärrvärme
Investeringskostnad, miljoner kronor
25 800
18 000
18 000
11 400
Nuvärde av energieffektivisering, miljoner kronor
25 443
9 058
26 876
5 737
Nettovinst av energieffektivisering
-357
-8 942
8 876
-5 663
Diskonteringsränta för vilken nettonuvärdet = 0
4,4 %
2,1 %
6,2 %
2,1 %
Resultaten i tabell 3 indikerar att lönsamheten är högst tveksam för många av dessa åtgärder. Flerbostadshus som värms med elvärme är det enda undantaget från denna slutsats. Flerbostadshusen står för en relativt liten andel av de byggnader i Sverige som värms med elvärme, cirka 8 procent år 2004. Samtidigt bör det även i detta sammanhang beaktas att det finns miljövinster till följd av åtgärderna.
I tabellerna ovan har inte deklarationskostnaderna räknats med i kalkylen. Det är emellertid ett faktum att dessa kostnader är begränsade i förhållande till investeringskostnaderna och påverkar inte kalkylen på något avgörande sätt. Som ett led i analysen av de privatekonomiska effekterna av systemet har en analys gjorts där deklarationskostnaderna har räknats med, med två alternativa kostnadsnivåer: 2 750 kronor eller 8 000 kronor för småhus, 5 500 kronor eller 15 000 kronor för flerbostadshus. Kalkylerna visar att nivån på deklarationskostnaden har en begränsad effekt på den privatekonomiska lönsamheten för åtgärderna.
I tabell 4 nedan visas de sammanlagda privatekonomiska kostnaderna för åtgärder i steg 1–3 summerat. Samtliga privatekonomiska kostnader och intäkter har diskonterats med 4,5 procents kalkylränta och beräkningarna har gjorts med två alternativa nivåer för deklarationskostnaderna. Kostnaden för deklarationerna innefattar två besiktningar som genomförs fram till 2026. De antaganden som ligger till grund för beräkningarna innebär dock att endast 43 procent av småhusbeståndet besiktigas över en tioårsperiod och samtliga småhus kommer därmed inte att besiktigas. I tabellen framgår att deklarationskostnaderna utgör en så pass liten andel av de totala kostnaderna för åtgärderna att de inte påverkar lönsamheten i kalkylen på något avgörande sätt. Detta gäller även om man använder de högre belopp för deklarationskostnader som angavs ovan som bas för beräkningarna.
Tabell 4 Sammanlagda privatekonomiska kostnader och intäkter vid åtgärder steg 1–3, diskonterade med 4,5 procent.
Småhus
elvärme
Flerbostadshus fjärrvärme
Flerbostadshus elvärme
Lokaler fjärrvärme
Investeringskostnad, miljoner kronor
56 875
30 473
30 473
18 385
Deklarationskostnad, ursprungligt antagande, miljoner kronor
2 807
967
967
2 287
Deklarationskostnad, alternativt antagande, miljoner kronor
8 166
2 638
2 638
-
Nuvärde av energieffektivisering, miljoner kronor
99 289
48 471
97 217
40 414
Nettovinst av energieffektivisering vid ursprungligt antagen deklarationskostnad
39 607
17 031
65 776
19 743
Nettovinst av energieffektivisering vid alternativt antagen deklarationskostnad
34 248
15 360
64 106
-
Diskonteringsränta för vilken nettonuvärdet = 0, med ursprungligt antagen deklarationskostnad
7,0 %
6,8 %
11,5 %
9,5 %
Diskonteringsränta för vilken nettonuvärdet = 0, med alternativt antagen deklarationskostnad
6,6 %
6,5 %
11,2 %
-
När det gäller privatekonomisk lönsamhet, har de kompletterande kalkylerna visat att åtgärder för energieffektivisering inom steg 1 och 2 generellt sett är lönsamma, medan åtgärder i steg 3 är mer tveksamma. Detta överensstämmer med den konsekvensanalys som gjordes till Energideklarationsutredningens delbetänkande.
Konsekvenser för myndigheterna
Boverket kommer att få delvis nya uppgifter genom att som registermyndighet ansvara för att driva energideklarationsregistret. Därutöver tillkommer föreskriftsarbete och framtagande av handböcker och annan information som systemet kräver. Boverket skall även svara för löpande uppföljning och utvärdering av systemet med energideklarationer av byggnader.
Statens energimyndighet skall svara för vissa informations- och rådgivningsinsatser avseende fossilbränsleeldade värmepannor med en effekt som överstiger 20 kilowatt.
Kommunerna kommer att få vissa nya uppgifter genom att som tillsynsmyndigheter utöva tillsyn över att energideklarationer anslås i specialbyggnader med en total användbar golvarea som är större än 1 000 kvadratmeter
och byggnader som helt eller delvis upplåts med nyttjanderätt. Tillsynen omfattar även besiktningar av luftkonditioneringssystem. Det kan dock konstateras att denna verksamhet i viss utsträckning sammanfaller med den tillsynsverksamhet som redan bedrivs i kommunerna, eftersom de redan i dag har ett tillsynsansvar över den obligatoriska ventilationskontrollen och inomhusmiljön i bostäder och lokaler för allmänna ändamål.
Kommunerna har vidare tillsyn över frågor som rör bebyggelsen enligt bl.a. plan- och bygglagen (1987:10) och miljöbalken. Vidare bygger kommunernas tillsyn på de uppgifter som finns att tillgå i Boverkets energideklarationsregister, varför kommunernas tillkommande arbetsuppgifter bedöms bli små. Vad gäller tillsynen av deklarationsskyldigheten vid nybyggnation finansieras denna genom befintliga avgiftsförfaranden enligt plan- och bygglagen. När det gäller den övriga tillsynen pågår en översyn av bl.a. tillsyns- och kontrollreglerna i plan- och bygglagstiftningen enligt vad som redogjorts för i avsnitt 8. Frågan om finansieringen av kommunernas tillsyn behöver analyseras närmare i detta sammanhang och samordnas med denna översyn. De synpunkter som Sveriges Kommuner och Landsting framfört skall beaktas i samband med detta. Regeringen avser återkomma till om finansiering skall ske med avgifter eller finansieras på annat sätt inom Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementets befintliga budgetramar.
När det gäller förvaltningsdomstolarnas uppgifter kan det konstateras att de förelägganden som förenas med vite och som tillsynsmyndigheterna kan komma att meddela i fråga om de s.k. specialbyggnaderna och byggnader som helt eller delvis upplåts med nyttjanderätt, liksom i fråga om att se till att luftkonditioneringssystem besiktigas, innebär tillkommande uppgifter för förvaltningsdomstolarna. Detta gäller även vissa beslut som Boverket kan komma att fatta rörande rättelse enligt personuppgiftslagens (1998:204) bestämmelser. Regeringens bedömning är att förvaltningsdomstolarnas uppgifter i dessa avseenden kommer att bli begränsade. Regeringen avser att följa denna utveckling och vid behov återkomma i finansieringsfrågan. Eventuella merkostnader för staten till följd av förslagen finansieras inom befintliga budgetramar.
Den civilrättsliga sanktion som föreslås i de fall en byggnadssäljare inte tillhandahåller en energideklaration, vilken beskrivs i avsnitt 16, torde medföra en självreglerande funktion för systemet. Det kan inte med någon säkerhet bedömas i vilken utsträckning förslaget kan leda till tvister i de allmänna domstolarna. Regeringen avser att följa även denna utveckling och vid behov återkomma i finansieringsfrågan. Eventuella merkostnader för staten till följd av förslagen finansieras inom befintliga budgetramar.
När det gäller kronofogdemyndigheterna tillkommande uppgifter genom särskild handräckning vid tillsynen, är bedömningen att uppgifternas omfattning kommer att vara marginell. Regeringen avser att följa denna utveckling och vid behov återkomma i finansieringsfrågan. Eventuella merkostnader för staten till följd av förslagen finansieras inom befintliga budgetramar.
Det kan slutligen konstateras att de skadeståndsrättsliga frågor som kan komma att handläggas av Kammarkollegiet respektive Justitiekanslern i anledning av att Boverket skall föra ett energideklarationsregister kommer att medföra tillkommande uppgifter i en mycket ringa omfattning.
Eventuella merkostnader för staten till följd av förslagen finansieras inom befintliga budgetramar.
De föreslagna energideklarationerna och övriga åtgärder med anledning av genomförandet av EG-direktivet beräknas innebära ett tillkommande resursbehov för Boverket och Statens energimyndighet om cirka 25 miljoner kronor per år. Boverkets tillkommande resursbehov beräknas till cirka 20 miljoner kronor per år och Statens energimyndighets till cirka 5 miljoner kronor per år. Finansieringen skall ske inom Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementets befintliga budgetramar.
Konsekvenser för små och medelstora företag
Det föreslagna systemet leder sannolikt till en ökad marknad för små och medelstora företag som är verksamma på de marknader som tillhandahåller varor och tjänster i fråga om energieffektivisering och inomhusmiljö. Det kan antas att ett stort antal av de oberoende experterna som systemet kräver kan föranleda många arbetstillfällen i små och medelstora företag på de nämnda marknaderna.
När det gäller små och medelstora företag som äger byggnader som skall energideklareras innebär systemet ett visst tillkommande arbete. De rekommendationer som kommer att kunna lämnas om energieffektiviserande åtgärder bedöms dock underlätta företagens förvaltande verksamhet och underlätta beslut om investeringar i byggnaderna. Vad gäller bedömningen i övrigt av kostnader, tidsåtgång och privatekonomisk lönsamhet, se tidigare delar av avsnittet.
Övrigt Förslagen bedöms inte medföra några konsekvenser för den kommunala självstyrelsen, brottligheten, det brottsförebyggande arbetet, för offentlig service i olika delar av landet, jämställdheten mellan kvinnor och män eller för möjligheten att nå de integrationspolitiska målen.
Hänvisningar till S27-2
28. Författningskommentarer
28.1. Förslaget till lag om energideklaration för byggnader
1 §
Genom lagen genomförs Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/91/EG av den 16 december 2002 om byggnaders energiprestanda (EGT L 1, 4.1.2003, s. 65, Celex 32002L0091) i svensk lagstiftning.
De övergripande syftena med systemet är, i likhet med EG-direktivet, att uppfylla miljöskyddskrav och att naturresurserna skall utnyttjas varsamt och rationellt. En ökad energieffektivitet i bebyggelsen är en del av det paket av åtgärder som krävs för att följa Kyotoprotokollet och att nedbringa koldioxidutsläppen. En ökad energieffektivitet i bebyggelsen är även viktig för försörjningstryggheten avseende energi på lång och
medellång sikt och är ett medel för att bidra till omställningen av energisystemet.
Byggnader skall fortlöpande uppfylla en rad tekniska egenskapskrav som samhället ställer, varav energihushållning är ett. Energieffektiviseringsåtgärder kan emellertid inte ses isolerade från de tekniska egenskapskrav som gäller i fråga om inomhusmiljön. Lagen, som innehåller bestämmelser om att energideklarationer skall upprättas för byggnader, har således till syfte att främja en effektiv energianvändning och en god inomhusmiljö i byggnader. Termen inomhusmiljö är ett vidare begrepp än inomhusklimat, som används i 2 §. En byggnads inomhusmiljö omfattar ett antal kriterier, varav en god luftväxling och en minimering av skadliga ämnen och partiklar är ett.
2 §
Paragrafen anger lagens tillämpningsområde. Termen byggnad är vedertagen i olika rättsliga sammanhang, men har delvis olika betydelse beroende på i vilket sammanhang den används. Termen används i jordabalken och utgör enligt 2 kap. 1 § jordabalken ett tillbehör till fastighet, om den anbragts inom fastigheten för stadigvarande bruk. Termen har inte definierats i plan- och bygglagen (1987:10), men har i rättspraxis kommit att omfatta konstruktioner av vitt skilda slag. Begreppet används även i lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m., BVL. Enligt 1 § BVL gäller den lagen byggnadsverk, som är byggnader och andra anläggningar.
Med byggnad avses vad som i allmänt språkbruk förknippas med byggnad, dvs. en takförsedd konstruktion med väggar. Definitionen täcker även sådana delar av byggnader som utgör radhus eller parhus eller delar av byggnader som hör till s.k. tredimensionella fastigheter. Definitionen omfattas av de nämnda regelverken och överensstämmer med EG-direktivets definition av byggnad. Definitionen kräver dock en väsentlig inskränkning. En sådan uppnås genom kravet om att lagen skall tillämpas på byggnader för vilka energi används i syfte att påverka byggnadernas inomhusklimat. Byggnader som saknar någon form av uppvärmnings- eller kylanordningar eller andra anordningar som, i syfte att påverka inomhusklimatet, ger upphov till energianvändning omfattas inte av lagens bestämmelser. Termen inomhusmiljö är kommenterad under
1 §. Termen inomhusklimat är snävare och omfattar en byggnads inomhustemperatur.
4 §
I paragrafen regleras en skyldighet för den som för egen räkning uppför eller låter uppföra en byggnad, att se till att det finns en energideklaration för byggnaden. Skyldigheten gäller den som enligt samma definition i 9 kap. 1 § plan- och bygglagen (1987:10) skall se till att bl.a. byggnadsarbeten utförs enligt bestämmelser i den lagen och enligt föreskrifter eller beslut som meddelats med stöd av den lagen, dvs. byggherren. Närmare föreskrifter om när under byggprocessen en energideklaration skall vara upprättad avses meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer.
5 §
I punkten 1 regleras en särskild skyldighet beträffande byggnader som är indelade som specialbyggnader enligt 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) och som har en total användbar golvarea som är större än 1 000 kvadratmeter. Gemensamt för specialbyggnaderna enligt 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen är att de är inrättade för allmännyttiga ändamål. Ägaren till en sådan byggnad skall se till att det för byggnaden alltid finns en energideklaration som inte är äldre än tio år. I 13 § första stycket 1 finns en bestämmelse om att en energideklaration som upprättats för en specialbyggnad skall göras tillgänglig för allmänheten.
I punkten 2 regleras en särskild skyldighet beträffande byggnader som i sin helhet eller till viss del upplåts med nyttjanderätt. Ägaren till en sådan byggnad skall se till att det för byggnaden alltid finns en energideklaration som inte är äldre än tio år. I 13 § första stycket 2 finns en bestämmelse om att en energideklaration för en byggnad som upplåts med nyttjanderätt skall finnas tillgänglig på en väl synlig plats i byggnaden.
Nyttjanderätter till byggnader eller delar av byggnader regleras av olika bestämmelser. Den vanligaste upplåtelseformen faller under 12 kap. jordabalkens (hyreslagens) tillämpningsområde. Med hyra avses en upplåtelse av ett hus eller en del av ett hus till nyttjande mot vederlag. När det gäller del av hus talar man i allmänhet om lägenhets- eller lokalhyra. Hyreslagen (1 § tredje stycket) skiljer mellan bostadslägenhet, dvs. lägenhet som upplåtits för att helt eller till en inte oväsentlig del användas som bostad, och lokal, dvs. annan lägenhet än bostadslägenhet. En hyresrätt kan överlåtas med hyresvärdens eller hyresnämndens tillstånd. Överlåtelserna är begränsade till vissa situationer, exempelvis bodelning, arv, testamente, bolagsskifte, vissa överlåtelser till närstående eller överlåtelse för att genom byte få en annan bostad, eller då en förvärvsverksamhet i en lokal överlåts.
En hyresrätt kan även grunda sig på medlemskap i en kooperativ hyresrättsförening. En sådan förening är en ekonomisk förening som har till ändamål att till sina medlemmar upplåta bostadslägenheter med hyresrätt, som regleras i lagen (2002:93) om kooperativ hyresrätt.
Enligt 1 kap. 1 § bostadsrättslagen (1991:614) är en bostadsrättsförening en ekonomisk förening, som har till ändamål att i föreningens hus upplåta lägenheter med bostadsrätt. Upplåtelse av bostadsrätt får enligt 1 kap. 3 § bostadsrättslagen endast ske till den som är medlem i föreningen. Upplåtelsen av en lägenhet med bostadsrätt skall enligt 1 kap. 4 § bostadsrättslagen ske till nyttjande mot ersättning, utan tidsbegränsning och den får endast avse hus eller del av hus. En upplåten bostadsrätt kan därefter övergå till någon annan än den ursprunglige nyttjanderättshavaren, exempelvis genom köp. Det förekommer även vissa äldre former av upplåtelser. En sådan gäller bostadsföreningar, som regleras av lagen (1987:667) om ekonomiska föreningar, och som upplåter lägenheter på begränsad eller obegränsad tid.
Nyttjanderätt till en byggnad eller en del av en byggnad kan även grunda sig på att nyttjanderättshavaren äger en andel eller en aktie i en bostadsförening eller ett bostadsaktiebolag, som i sin tur äger en byggnad.
6 §
I paragrafen regleras en skyldighet för ägaren till en byggnad att se till att det finns en energideklaration för byggnaden när en byggnad eller en andel i en byggnad säljs. Med andel avses en ideell andel i en byggnad. Skyldigheten gäller inte i de fall då det redan finns en energideklaration, som inte är äldre än tio år.
Försäljningar av byggnader regleras av olika bestämmelser. Ett stort antal överlåtelser faller under jordabalkens tillämpningsområde och gäller köp av fastighet eller tomträtt, se 4 kap. respektive 13 kap. 7 § jordabalken. Under jordabalkens tillämpningsområde faller även situationer då ett område av en fastighet säljs, se 4 kap. 7 § jordabalken, och förutsätter fastighetsbildning för att köpet skall vara giltigt. Försäljningar av andelar i en fastighet förekommer bl.a. i fråga om s.k. andelshus och regleras i 4 kap. 8 § jordabalken och innebär att egendomen enligt huvudregeln kommer att innehas med samäganderätt enligt lagen (1904:48 s. 1) om samäganderätt, om inte köpet villkorats av att andelen skall utbrytas genom fastighetsbildning. Den försålda andelen i en byggnad kan även avse en byggnad som uppförts på mark som innehas med tomträtt.
Då tomträtt till en fastighet upplåts, innefattar det en överlåtelse av en byggnad som hör till fastigheten och fastighetsägaren får ta ut ersättning för byggnaden enligt 13 kap. 5 § jordabalken.
Köp av byggnad på annans mark, som inte är tomträtt, avser lös egendom och faller i stället – enligt huvudregeln – under köplagens (1990:931) tillämpningsområde. Detta gäller exempelvis byggnad som finns på mark som arrenderas med bostadsarrende eller anläggningsarrende enligt 10 eller 11 kap. jordabalken.
En byggnad som köpts från en hustillverkare omfattas av bestämmelsen i 4 § om byggnader som uppförs.
7 §
Som framgår av kommentaren till 2 § är lagens tillämpningsområde mycket brett. I paragrafen bemyndigas regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om undantag från skyldigheten att upprätta energideklarationer.
Regeringen avser att utse Boverket som föreskrivande myndighet.
8 §
I paragrafens första stycke regleras en skyldighet för en byggnadsägare att se till att en befintlig byggnad besiktigas på de sätt som behövs för att upprätta en energideklaration. Genom begreppet befintlig byggnad undantas byggnader under uppförande, som avses i 4 §, om det inte i verkställighetsföreskrifter regleras att energideklarationen skall upprättas i ett sådant sent skede under byggprocessen, att det då finns en befintlig byggnad. En energideklarations innehåll, som anges i 9 §, är styrande för besiktningens omfattning. Besiktningen av en byggnad skall enligt en bestämmelse i 12 § utföras av en oberoende expert.
I paragrafens andra stycke bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om besiktningens omfattning. Som framgår av kommentaren till 7 § avser regeringen att utse Boverket som föreskrivande myndighet.
9 §
I paragrafen anges vad en energideklaration skall innehålla. Energideklarationens grundläggande syfte är att ge information om förhållanden som har betydelse för energianvändningen i en byggnad och dess inomhusmiljö.
Enligt punkten 1 skall deklarationen innehålla uppgifter om byggnadens energiprestanda. Begreppet energiprestanda finns definierat i 3 § och är den mängd energi som behöver användas i en byggnad för att uppfylla de behov som är knutna till ett normalt bruk av byggnaden. En byggnads energiprestanda kan tas fram enligt två principiellt olika metoder, som utgår från faktisk respektive beräknad användning av energi i byggnaden. Den mängd energi som anges skall återspegla ett normalt, dvs. genomsnittligt, brukande av byggnaden när den används på det sätt som den är avsedd för.
Enligt punkten 2 skall deklarationen innehålla uppgifter om utförda obligatoriska kontroller av byggnadens ventilationssystem. I 15 § lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, m.m. finns en bestämmelse om att funktionen hos ventilationssystem skall kontrolleras av en sakkunnig s.k. funktionskontrollant, som skall utses av byggnadens ägare. Enligt 1 § förordningen (1991:1273) om funktionskontroll av ventilationssystem skall en byggnadsägare se till att funktionskontroll av ventilationssystem görs enligt bestämmelserna i förordningen, s.k. obligatorisk ventilationskontroll. Boverket har meddelat föreskrifter och allmänna råd om funktionskontroll av ventilationssystem, BFS 1996:56. I dessa föreskrifter finns bestämmelser om undantag från funktionskontrollen, intervaller för återkommande besiktning m.m. och krav på riksbehörighet som funktionskontrollant. Funktionskontroll skall enligt 4 § förordningen om funktionskontroll av ventilationssystem göras innan ett ventilationssystem första gången tas i bruk (första besiktning) och därefter regelbundet vid återkommande tillfällen (återkommande besiktning). Boverket meddelar föreskrifter om intervaller för återkommande besiktning. En- och tvåbostadshus omfattas dock inte av kravet på återkommande besiktning. Ett system finns således som reglerar obligatorisk ventilationskontroll. I energideklarationen skall därför uppgifter lämnas om obligatorisk funktionskontroll har utförts.
Enligt punkten 3 skall energideklarationen innehålla uppgifter om radonmätning utförts i byggnaden. Statens strålskyddsinstitut har tagit fram metodbeskrivningar för mätning av radon på arbetsplatser och i bostäder, i2004:1 Metodbeskrivning för mätning av radon på arbetsplatser och i2005:01 Metodbeskrivning för mätning av radon i bostäder.
Har kontroller respektive mätningar utförts enligt punkterna 3 och 4, finns besiktnings- respektive mätningsprotokoll att tillgå.
Enligt punkten 4 skall deklarationen innehålla uppgifter om byggnadens energiprestanda kan förbättras med beaktande av en god inomhusmiljö och, om så är fallet, rekommendationer om kostnadseffektiva åtgärder för att förbättra byggnadens energiprestanda.
En förbättring av en byggnads energiprestanda innebär en effektivare användning av energi i byggnaden. En effektiv energianvändning får dock inte uppnås på bekostnad av inomhusmiljön. Exempel på åtgärder som förbättrar en byggnads energiprestanda är bättre tätning och iso-
lering av ytterväggar och tak, fönsterbyten eller komplettering av fönster med en tredje glasruta, åtgärder med styr- och reglersystem, anslutning till fjärrvärme, installation av värmepump, värmeväxlare eller solvärmesystem. Vissa åtgärder, exempelvis en för långt driven tätning och isolering av en byggnad kan ge negativa effekter på inomhusmiljön med fukt, mögel och, i vissa fall, förhöjda radonhalter som följd. En avvägning skall således göras mellan möjliga energieffektiviserande åtgärder och deras effekter på inomhusmiljön i byggnaden. Med kostnadseffektiva åtgärder avses i detta sammanhang de åtgärder som medför mest energieffektivisering i förhållande till de kostnader som är förknippade med åtgärdens genomförande.
Enligt punkten 5 skall deklarationen slutligen innehålla referensvärden, som gör det möjligt för konsumenter att bedöma en byggnads energiprestanda och att jämföra olika byggnaders energiprestanda. Med konsument avses i detta sammanhang en fysisk person som inte har en yrkesmässig kunskap om byggnaders energianvändning i förening med bygg- och installationsteknisk kompetens. Kravet innebär att de referensvärden som används är klara och lättförståeliga för envar som brukar eller skall bruka en byggnad. Exempel på referensvärden är uppgifter som åskådliggör vilken energiprestanda som byggnaden hade kunnat ha om den vid deklarationstillfället uppfyllt nybyggnadskraven, eller om energieffektiviserande åtgärder har genomförs. Andra exempel på referensvärden är hur en byggnads energiprestanda förhåller sig till andra, jämförbara byggnaders prestanda.
10 §
Genom paragrafen uppställs särskilda krav på energideklarationen när det i en byggnad finns ett luftkonditioneringssystem med en effekt om minst 12 kilowatt.
För att träffa större system, där energieffektiviserande och miljöförbättrande åtgärder får störst effekt, skall bestämmelsen gälla system med en effekt över 12 kilowatt, som huvudsakligen drivs med elektricitet. Ett system där annan drivenergi används, men som endast innehåller vissa komponenter eller delar som använder elektricitet för sin funktion i systemet, omfattas således inte av bestämmelsen.
Enligt punkten 1 skall en energideklaration även innehålla uppgifter om systemets energieffektivitet och dess storlek i förhållande till behovet av kyla i byggnaden. En bedömning skall således göras av om den mängd elektricitet som används i systemet är relevant i förhållande till systemets kapacitet och behovet av kyla i byggnaden. En bedömning skall även göras av om anläggningens storlek är relevant i förhållande till behovet av kyla i byggnaden.
Enligt punkten 2 skall en energideklaration i dessa fall även innehålla uppgifter om en effektivare energianvändning kan uppnås i systemet eller genom ett byte till ett effektivare system eller en annan metod för att kyla byggnaden. Exempel på energieffektiviserande åtgärder i systemet är justeringar av systemets styr- och reglersystem och s.k. närvarostyrning, som innebär att systemet bara används när det finns människor i byggnaden. Energieffektivisering kan även uppnås genom ett byte till ett effektivare system, till ett system med en storlek som är bättre anpassad till byggnadens kylbehov eller genom byte till ett s.k. fjärrkylsystem, där
kylproduktionen inte är bunden till byggnaden, utan sker centralt och levereras till flera byggnader samtidigt. Byten kan även ske till alternativa metoder att kyla byggnaden, dvs. system som använder värme som drivenergi, dvs. exempelvis solvärme, spillvärme, och naturligt kallt vatten.
11 §
Genom paragrafen uppställs ett särskilt krav om besiktning av luftkonditioneringssystem i byggnader som inte behöver energideklareras.
Besiktningen skall enligt en bestämmelse i 12 § utföras av en oberoende expert.
12 §
Av 4–6 §§, 8 § första stycket och 11 § första stycket följer att det är ägaren till en byggnad som skall se till att energideklarationer samt besiktningsprotokoll upprättas och att de föregås av besiktningar av byggnader och luftkonditioneringssystem. För att garantera en hög kvalitet på deklarationerna och besiktningsprotokollen och att de upprättas av personer som är oberoende av sin uppdragsgivare, uppställs i paragrafen första stycke ett krav om att besiktningar av byggnader och luftkonditioneringssystem och upprättandet av deklarationer eller protokoll skall utföras av oberoende experter, som utses av byggnadernas ägare.
13 §
Genom paragrafen uppställs ett krav om att ägare till vissa specialbyggnader och byggnader som upplåts med nyttjanderätt skall se till att energideklarationer finns placerade i byggnaderna.
Exempel på sådana platser som avses i 1 och 2 är i eller i anslutning till en byggnads entré eller entréer, i en reception, på en informationstavla eller vid byggnadens hissar.
14 §
Genom paragrafen regleras en civilrättslig sanktion i de fall den som säljer en byggnad eller en andel i en byggnad, trots köparens begäran, underlåter att fullgöra sin skyldighet enligt 6 §, dvs. att senast vid försäljningstidpunkten ha sett till att det för byggnaden finns en energideklaration som inte är äldre än tio år.
17 §
En förutsättning för att energideklarationsregistret skall vara sökbart är att fastighetsbeteckningar i förening med byggnadsbeteckningar samt, i vissa fall, adresser behandlas i registret. Fastighetsbeteckningar är sådan information som via information i fastighetsregistret kan kopplas till fysiska personer. Därigenom kommer registret att innehålla information som i vart fall indirekt kan hänföras till enskilda, vilket innebär att bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) skall tillämpas på registret. Boverket är i egenskap av registermyndighet personuppgiftsansvarigt för den behandling av personuppgifter som utförs i registret.
18 §
I paragrafen anges för vilka ändamål uppgifterna i energideklarationsregistret får behandlas. Ett grundläggande krav på sådan behandling är att den bara får ske för särskilda, uttryckligt angivna och berättigade ändamål. Ändamålsbeskrivningen får betydelse för vilken insamling och annan behandling av personuppgifter som skall vara tillåten. Uppgifter som samlas in för ett ändamål får inte behandlas för ett annat, oförenligt ändamål.
19 §
Genom paragrafen bemyndigas regeringen enligt punkten 1 att meddela närmare föreskrifter om vilka uppgifter som skall få registreras i energideklarationsregistret. Vidare bemyndigas regeringen enligt punkten 2 att meddela föreskrifter om urval och bearbetningar av personuppgifter. Urval och bearbetningar innebär att någon eller några parametrar används för att få fram en begränsad mängd information ur en större mängd information. I behandlingen kan ingå att den på så sätt åtkomna informationen på olika sätt sammanställs med andra uppgifter i registret. T.ex. kan det vara fråga om att på så sätt få fram alla fastigheter med byggnader inom ett visst geografiskt område och med, i detta fall, särskilda energiprestanda. En sådan reglering är inte avsedd att begränsa den rätt som tryckfrihetsförordningen ger att ta del av allmänna handlingar. Den gäller alltså inte utlämnande som begärs med stöd av offentlighetsprincipen. Vidare bemyndigas regeringen enligt punkten 3 att meddela föreskrifter om utlämnande på medium för automatiserad behandling. Utlämnande på medium för automatiserad behandling kan innebära att stora mängder information lämnas ut från registret. En sådan reglering är inte heller avsedd att begränsa den rätt som tryckfrihetsförordningen ger att ta del av allmänna handlingar. Slutligen bemyndigas regeringen enligt punkten 4 att meddela föreskrifter om direktåtkomst. Direktåtkomst innebär att den som får sådan åtkomst kan använda registret på egen hand och kan söka i detta och få svar på frågor, utan att själv kunna bearbeta eller på annat sätt påverka innehållet i registret.
Syftet med bestämmelserna är att så långt som möjligt reglera en restriktiv behandling av personuppgifter, som skyddar integriteten och begränsar möjligheten att i kommersiella eller andra syften använda information från registret.
20 §
Genom paragrafen skall personuppgiftslagens (1998:204) bestämmelser om rättelse tillämpas även i de fall en behandling av personuppgifter sker i strid med denna lag eller de föreskrifter som meddelas med stöd av lagen. Bestämmelser om rättelse finns i 28 § personuppgiftslagen och innebär bl.a. att den personuppgiftsansvarige är skyldig att på begäran av den registrerade snarast rätta, blockera eller utplåna sådana uppgifter som inte behandlats i enlighet med personuppgiftslagens bestämmelser eller föreskrifter som utfärdats med stöd av den lagen.
21 §
Paragrafens första stycke innebär ett strikt ansvar för staten, då någon lider skada på grund av ett tekniskt fel i energideklarationsregistret. Vad som avses med tekniskt fel är sådana fel i såväl maskinvaran som programvaran. Ersättningen kan jämkas om den skadelidande medverkat till skadan.
Enligt paragrafens tredje stycke skall den myndighet som regeringen bestämmer företräda staten i ärenden om ersättning för tekniskt fel i energideklarationsregistret. Förordningen (1995:1301) om handläggning av skadeståndsanspråk mot staten gäller anspråk på ersättning för skador som riktas mot staten. Regeringen avser att genom en ändring i den nämnda förordningen utse den myndighet som skall handlägga anspråk i anledning av tekniskt fel i registret.
22 §
Genom paragrafens uttryckliga hänvisning till personuppgiftslagens (1998:204) bestämmelser om skadestånd slås det fast att dessa även gäller vid behandling av personuppgifter som skett i strid med denna lag eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, i den mån skadeståndsskyldighet inte följer av 21 §.
23 §
Genom paragrafen införs ett särskilt krav beträffande byggnader under uppförande, vars användbara, totala golvarea är större än 1 000 kvadratmeter. Innan byggandet inleds skall den som för egen räkning uppför eller låter uppföra byggnaden göra en särskild utredning och redovisning av om alternativa energiförsörjningssystem är tekniskt, miljömässigt och ekonomiskt genomförbara beträffande byggnaden. Exempel på sådana system är decentraliserade energiförsörjningssystem som baseras på förnybar energi, kombinerad värme- och elproduktion, fjärr- och närvärme eller fjärr- och närkyla om sådan finns tillgänglig samt värmepumpar. Till alternativa energiförsörjningssystem hör även mer ovanliga slag av system som exempelvis förser byggnader med elektricitet genom lokala anläggningar för vind- eller solkraft. Redovisningen skall lämnas till tillsynsmyndigheten. Enligt en bestämmelse i 9 kap. 12 § plan- och bygglagen (1987:10) får byggnadsarbetena inte påbörjas innan en sådan redovisning har visats upp för tillsynsmyndigheten.
24 §
Tillsynen omfattar de skyldigheter som följer av 11 § första stycket och 13 §, dvs. att se till att byggnaders luftkonditioneringssystem besiktigas och att besiktningsprotokoll upprättas samt att energideklarationer hålls tillgängliga i sådana byggnader som avses i 5 §, dvs. i vissa specialbyggnader och byggnader som upplåts med nyttjanderätt.
25 §
Genom paragrafens första stycke får tillsynsmyndigheterna meddela de förelägganden som behövs för att ägare till byggnader skall fullgöra sådana skyldigheter som anges i 11 § första stycket och 13 §, dvs. att se
till att byggnaders luftkonditioneringssystem besiktigas och att besiktningsprotokoll upprättas och att energideklarationer hålls tillgängliga i sådana byggnader som avses i 5 §, dvs. i vissa specialbyggnader och byggnader som upplåts med nyttjanderätt. Ett sådant föreläggande skall få förenas med vite.
Enligt paragrafens andra stycke har tillsynsmyndigheten på begäran rätt att få tillträde till sådana byggnader som avses i 13 §, dvs. vissa specialbyggnader och byggnader som upplåts med nyttjanderätt. Rätten till tillträde gäller inte bara byggnaden, utan även utrymmen och områden som hör till sådana byggnader. Rätten till tillträde begränsas av att den skall föregås av myndighetens begäran och att tillträdet bara få ske i den utsträckning som det behövs för tillsynen. Med detta avses att tillträdet är nödvändig för att kontrollera att byggnadens ägare fullgör en sådan skyldighet som följer av 13 §, dvs. att kontrollera att en energideklaration finns anslagen i eller i anslutning till en byggnad. Av integritetsskäl får rätten till tillträde inte omfatta bostäder.
Om villkoren för tillsynsmyndighetens tillträdesrätt enligt andra stycket är uppfyllda, men byggnadens ägare ändå vägrar tillträde, kan myndigheten enligt bestämmelserna i tredje stycket ta hjälp av kronofogdemyndigheten för att få tillträde till byggnaden samt utrymmen och områden som hör till byggnaden.
26 §
Enligt paragrafens första stycke får en tillsynsmyndighets beslut om föreläggande som förenats med vite enligt 25 § och Boverkets beslut om rättelse i energideklarationsregistret överklagas hos allmän förvaltningsdomstol. Enligt 22 § förvaltningslagen får ett beslut överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom emot och beslutet kan överklagas.
Enligt paragrafens andra stycke krävs prövningstillstånd vid överklagande till kammarrätten.
Övergångsbestämmelserna
2.
Genom bestämmelsen införs en övergångslösning för byggnader som vid lagens ikraftträdande omfattas av bestämmelsen i 5 § 1, vilka skall vara energideklarerade senast den 31 december 2008. Detta gäller således befintliga byggnader som vid lagens ikraftträdande är indelade som specialbyggnader enligt 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) och som har en total användbar golvarea som är större än 1 000 kvadratmeter.
3. Genom bestämmelsen införs en övergångslösning för byggnader som vid lagens ikraftträdande omfattas av bestämmelsen i 5 § 2 och som är så kallade flerbostadshus, vilka skall vara energideklarerade senast den 31 december 2008. Detta gäller befintliga byggnader som vid lagens ikraftträdande helt eller till viss del upplåts med nyttjanderätt och som är inrättade för bostadslägenheter.
4.
Genom bestämmelsen införs en övergångslösning för byggnader som omfattas av bestämmelsen i 5 § 2 och som inte är flerbostadshus. Bestämmelsen gäller byggnader som helt eller till viss del upplåts med nyttjanderätt och som innehåller lokaler, eller endast en eller två bostäder. Sådana byggnader skall energideklareras första gången efter den 31 december 2008.
5.
Genom bestämmelsen införs en övergångslösning för byggnader som omfattas av bestämmelserna i 4 eller 6 §. Bestämmelsen gäller byggnader som uppförs och byggnader som säljs i sin helhet eller såvitt avser en andel i byggnaden. Sådana byggnader skall energideklareras första gången efter den 31 december 2008.
6.
Genom bestämmelsen införs en övergångslösning för luftkonditioneringssystem som omfattas av bestämmelserna i 11 § första stycket. Sådana system skall besiktigas och besiktningsprotokoll skall upprättas första gången efter den 31 december 2008.
7.
Genom bestämmelsen införs en övergångslösning för byggnader under uppförande den 1 januari 2009, som omfattas av bestämmelserna i 4 §. Sådana byggnader skall inte energideklareras, om en bygganmälan gjorts före den 1 januari 2009.
8. Genom bestämmelsen införs en övergångslösning för byggnader under uppförande den 1 oktober 2006, som omfattas av bestämmelserna i 23 §. För sådana byggnader skall inte en redovisning av alternativa energiförsörjningssystem göras, om en bygganmälan gjorts före den 1 oktober 2006.
28.2. Förslaget till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)
9 kap. 12 §
Genom paragrafens nya lydelse får ett byggnadsarbete inte påbörjats förrän en redovisning av alternativa energiförsörjningssystem enligt 23 § lagen om energideklaration för byggnader har visats upp för byggnadsnämnden. En övergångsbestämmelse finns i punkten 3 i övergångsbestämmelserna till lagen om energideklaration för byggnader, som innebär att en sådan redovisning inte krävs om bygganmälan har gjorts före den 1 oktober 2006.
Sammanfattning av betänkandet Byggnadsdeklarationer - Inomhusmiljö och energianvändning SOU 2004:78
Utgångspunkter enligt utredningsdirektiven
A. – analysera ändamål och utformning av en obligatorisk eller frivillig byggnadsdeklaration, som innehåller uppgifter om radon, ventilation och energianvändning. B – belysa utformning och uppbyggnad av ett nationellt register, med byggnadsanknutna uppgifter som ger underlag för uppföljning av relevanta delmål till de nationella miljökvalitetsmålen samt utreda alternativ till nationellt register.
Utredningens förslag
Det skall vara obligatoriskt för en byggnadsägare att upprätta en byggnadsdeklaration innan en byggnad tas i bruk, säljs eller hyrs ut. En särskild lag om byggnadsdeklarationer för inomhusmiljö och energianvändning föreslås därför. Vid försäljning och uthyrning får deklarationerna inte vara äldre än tio år.
Vilka uppgifter skall vara obligatoriska att redovisa i deklarationen? Utredningen anser att uppgifter som krävs enligt gällande lagstiftning är obligatoriska att redovisa. Uppgifter om den obligatoriska ventilationskontrollen skall redovisas och uppgift om radonhalten är mätt eller inte. Vidare skall uppgifter om energianvändningen redovisas. Nämnda uppgifter är obligatoriska i den meningen att de måste lämnas. Utredningen föreslår dock inte nya lagkrav på mätningar och besiktningar av byggnaders funktioner.
Vilka byggnader bör deklareras?
Utredningen föreslår att alla byggnader som omfattas av den obligatoriska ventilationskontrollen skall deklareras (dvs. praktiskt taget alla byggnader utom processindustrins, men väl deras kontorsbyggnader). Uppgifterna som skall deklareras varierar dock.
Mer om byggnadsdeklarationerna
Ägare till byggnader skall anslå deklarationen på synlig plats.
Vid försäljning och uthyrning skall en deklaration tillhandahållas köparen. Kommunen (byggnadsnämnden, BN eller motsvarande) skall ha ansvaret för att övervaka att skyldigheterna beträffande deklarationerna fullgörs. Byggnadsägaren är därför skyldig att sända ett exemplar av deklarationen till BN. Sändningen skall kunna ske elektroniskt.
Den som i en byggnadsdeklaration uppsåtligen eller genom grov oaktsamhet lämnar oriktiga eller vilseledande uppgifter skall dömas till böter. Utredningen gör bedömningen att byggnadsdeklarationerna i sig knappast t.ex. vid en försäljning kan anses som en utfästelse om ett visst förhållande (jämför Jordabalken). Beroende på uppgiftens karaktär i dekla-
rationen och på vad som i övrigt förekommit mellan parterna kan det medföra att köparens undersökningsplikt utökas eller i vissa fall minskas.
Byggnadsdeklarationer och ändringar av lagstiftning Utredningen föreslår ändring i sekretesslagen (1980:100) som bl.a. innebär att sekretess inte gäller för uppgift i byggnadsdeklarationer. 8 kap.7 §. Vidare föreslås ändringar i fastighetsmäklarlagen (1995:400) som innebär att en mäklare skall verka för att säljaren före överlåtelsen tillhandahåller en byggnadsdeklaration och att det i en objektsbeskrivning skall hänvisas till den upprättade byggnadsdeklarationen.
Förslag om nationellt register
Utredningen gör bedömningen att ett nationellt register bör införas i vilket tas in de uppgifter som redovisas i en byggnadsdeklaration. Ett sådant register bör kunna förenkla och effektivisera kommunernas arbete med tillsyn, kontroll och planering. Vidare bör registret vara av betydelse vid uppföljning av de nationella miljömålen samt användas för de syften som EG- direktivet om byggnaders energiprestanda ställer upp. Uppgifterna i byggnadsdeklarationerna bör knytas till befintliga fastighetsregistrets byggnadsdel.
Ekonomiska konsekvenser - nationellt register Införandet och driften av förslaget att knyta ett nationellt register till befintligt byggnadsregister
Engångskostnad – inregistrering av uppgifter i byggnadsregistret(kommunerna) 3–5,6 milj.kr – utvecklingskostnader (Lantmäteriverket) 1,5 milj.kr – information och utbildning (Boverket) 1,4 milj.kr
Årliga kostnader – ökning i förhållande till nuv. kostnader betr. tillsyn av OVK (kommunerna) 5,4 milj.kr – kontinuerlig registrering i registret (kommunerna) 5,5 milj.kr – driftkostnader (Lantmäteriverket) 0,75 milj.kr
Finansiering
Lantmäteriverket får ta ut avgifter av dem som vill använda registret, dvs. myndigheter, kommuner, fastighetsägare m.fl. Kommunerna får inte ta ut avgifter av byggnadsägarna i anledning av deklarationsskyldigheten. Byggnadsägarna får dock svara för sina egna kostnader. Utredningen bedömer att Lantmäteriets intäkter sannolikt inte kommer att täcka verkets egna eller kommunernas kostnader för registret varför staten bör svara för de engångskostnader som uppstår.
Betänkandets lagförslag
Förteckning över remissinstanserna
Byggnadsdeklarationsutredningens betänkande Byggnadsdeklarationer, Inomhusmiljö och energianvändning SOU 2004:78
Svea hovrätt, Kammarrätten i Göteborg, Kammarrätten i Jönköping, Socialstyrelsen, Statens Folkhälsoinstitut, Barnombudsmannen, Statens Fastighetsverk, Datainspektionen, Statistiska centralbyrån (SCB), Statens skolverk, Kungliga Tekniska Högskolan (institutionen för byggvetenskap), Högskolan i Gävle (institutionen för Teknik och Byggd Miljö), Lunds universitet, Chalmers Tekniska Högskola, Konsumentverket, Fastighetsmäklarnämnden, Riksantikvarieämbetet, Naturvårdsverket, Kemikalieinspektionen, Statens Strålskyddsinstitut (SSI), Boverket, Fonden för fukt- och mögelskador, Lantmäteriverket, Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (Formas), Arbetsmiljöverket, Statens energimyndighet, Verket för näringslivsutveckling (NUTEK), Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut AB (SP), Järfälla kommun, Trosa kommun, Linköpings kommun, Karlshamn kommun, Halmstads kommun, Kungsbacka kommun, Västerås kommun, Sandvikens kommun, Jokkmokks kommun, Luleå kommun, De Handikappades Riksförbund (DHR), Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svensk Handel, Svenskt Näringsliv, Företagarna, Svensk Fjärrvärme AB, Svensk Teknik och Design, Näringslivets Regelnämnd, Astma- och allergiföbundet, Rådet för byggkvalitet, BQR, Byggherreforum, Fastighetsägarna Sverige, Föreningen Sveriges Byggnadsinspektörer, Föreningen Sveriges VVS-inspektörer, Funktionskontrollanterna i Sverige, Funkis, HSB Riksförbund, Hyresgästföreningen Riksförbundet, Lärarförbundet, Lärarnas Riksförbund, Riksbyggen, Riksförbundet för Rörelsehindrade Barn och Ungdomar, Samverkansforum för statliga byggherrar, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag, SABO, Sveriges Byggindustrier, Sveriges Konsumenter i samverkan, Sveriges Konsumentråd, Villaägarnas riksförbund
Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/91/EG
Sammanfattning av Energideklarationsutredningens betänkanden
Sammanfattning av Energideklarationens delbetänkande SOU 2004:109
Europaparlamentet och Europeiska unionens råd antog i december 2002 direktivet 2002/91/EG om byggnaders energiprestanda. Direktivet syftar till att effektivisera energianvändningen i bebyggelsen och därigenom bidra till ett minskat utsläpp av klimatpåverkande växthusgaser. På så sätt kan EU:s importberoende av energi minska och försörjningstryggheten avseende energi öka.
Direktivet fastställer krav i fråga om
- beräkningsmetodik för byggnaders integrerade energiprestanda,
- minimikrav avseende energiprestanda för nya byggnader och byggnader som genomgår större renovering,
- energicertifiering av byggnader,
- regelbundna kontroller alternativt rådgivningsinsatser avseende värmepannor, och
- regelbundna kontroller av luftkonditioneringssystem. Utredningen har haft i uppdrag att lämna förslag till hur direktivet kan genomföras i Sverige. I detta har även ingått att se över tillämpningen av Boverkets byggregler (BFS 1993:57). Enligt kommittédirektiven för vårt uppdrag skall vi analysera alternativa sätt att genomföra direktivet med beaktande av dess syfte och behovet av att skapa ett kostnadseffektivt system för de berörda aktörerna. Intresset av att begränsa de administrativa bördorna för tillsynsmyndigheter, certifieringsorgan, fastighetsägare och hyresgäster skall också beaktas.
Vad är energiprestanda?
Begreppet energiprestanda är centralt i direktivet. Enligt direktivets definition är energiprestanda ”den faktiska eller beräknade energimängd som används för att uppfylla de behov som är knutna till normalt bruk av en byggnad”. Förenklat kan man säga att energiprestanda är ett mått på hur energieffektiv en byggnad är. Faktorer som har betydelse i det avseendet är bl.a. byggnadens isolering, typ av fönster och värmesystem. Enligt direktivet skall energiprestanda återges i en eller flera numeriska indikatorer som har tagits fram med beaktande av isolering, tekniska egenskaper och typ av installation, byggnadens utformning och placering ur klimatperspektiv, exponering för sol och påverkan av närliggande byggnader, egen energiproduktion och andra faktorer.
Två principiellt olika metoder kan användas för att ta fram en byggnads energiprestanda. Den ena metoden utgår från uppgifter om den köpta energin i en byggnad. Eftersom metoden är beroende av omständligheter vid mätögonblicket i den specifika byggnaden och energiprestanda enligt direktivet skall anges för ”normalt brukande”, bör först
denna inverkan korrigeras för att sedan ersättas med ett värde för normaliserat/genomsnittligt brukande.
Den andra metoden bygger på att en beräkning genomförs på grundval av den specifika byggnadens förutsättningar beträffande klimatskal, installationer, areor m.m. Data om byggnadens system matas då in i ett beräkningsprogram, som med hjälp av matematiska och erfarenhetsbaserade modeller beräknar byggnadens energiprestanda. Därefter läggs normaliserade uppgifter på, vilka motsvarar brukarnas ”normala” beteende.
Valet av metod är bl.a. beroende av kostnaderna för arbetet ställda mot kravet på precision i resultatet med avseende på vilket syfte uppgiften om energiprestanda har.
Beräkningsmetodik för energiprestanda
Direktivet fordrar att alla medlemsstater i EU skall ha en metodik för att beräkna energiprestanda i byggnader. Utifrån metodiken skall minimikrav på energiprestanda fastställas för nya byggnader. Minimikrav skall även gälla för befintliga byggnader som genomgår större renovering, om byggnadens totalt användbara golvarea överstiger 1 000 m2. Minimikraven skall uttryckas klart och tydligt och får innehålla en indikator för koldioxidutsläpp. Kraven skall ses över minst vart femte år och vid behov uppdateras för att återspegla den tekniska utvecklingen inom byggsektorn. Syftet med minimikraven är att öka energieffektiviteten och främja en förbättring av energiprestanda i byggnader.
Vid nyproduktion av byggnader gäller Boverkets byggregler. Dessa innehåller föreskrifter och råd beträffande bl.a. en byggnads utformning, brandskydd, hygien, hälsa och miljö samt energihushållning och värmeisolering. Genom byggreglerna finns redan ett underlag för energiberäkning. För att underlaget helt skall uppfylla direktivets krav när det gäller de faktorer som skall ingå i en sådan, behöver det kompletteras och förbättras, framför allt beträffande energihushållningskrav för komfortkyla, transport av ventilationsluft och fast belysning. Dessutom krävs, när det gäller minimikraven för byggnader som genomgår större renovering, att Boverket utfärdar föreskrifter vad avser energianvändning vid ändringsarbeten.
Energideklarering av byggnader
Allmänt Det krav i direktivet som har mest långtgående verkningar utifrån svenska förhållanden är kravet på att ägaren till en byggnad skall göra ett ”energicertifikat” tillgängligt för presumtiva köpare eller hyresgäster ”när byggnader byggs, säljs eller hyrs ut”. Liknande bestämmelser finns sedan tidigare i främst Danmark och Österrike.
Enligt direktivet får inte certifikatets giltighetstid överskrida tio år. Vissa kategorier av byggnader får undantas, nämligen
- byggnader med ett särskilt kulturhistoriskt eller liknande värde,
- byggnader som används för industriella ändamål,
- kyrkor och andra byggnader som används för religiösa ändamål,
- byggnader som används inom jordbruket och liknande näringar,
- fritidshus,
- byggnader som avses att användas i högst två år, och
- byggnader vars totala golvarea understiger 50 m
2
.
Direktivet innehåller dessutom en särskild regel för ”byggnader med en total golvarea på över 1 000 m
2
och som inhyser offentliga myndigheter
och institutioner som tillhandahåller offentliga tjänster för ett stort antal personer och därför ofta besöks av dessa personer”. I sådana byggnader skall, även om inte det inte rör sig om en nyuppförd byggnad, eller en byggnad som säljs eller hyrs ut, ett energicertifikat anslås på väl synlig plats.
Vi beslutade under ett tidigt skede av vårt arbete att ersätta direktivets term ”energicertifikat” med ”energideklaration”. Skälet till det är att energicertifikat lätt kan förväxlas med elcertifikat, och att termen deklaration är en bättre benämning av det dokument som avses utifrån de uppgifter som det skall innehålla.
Ett annat ställningstagande har varit att inte begränsa kravet på energideklaration till enbart hyresrätter, utan även låta sådana nyttjanderättsformer som bostadsrätt och arrende omfattas av det föreslagna regelverket. Vi har därför ersatt termen ”hyra ut” med ”upplåta med nyttjanderätt”.
Syftet med att upprätta energideklarationer för byggnader är att konsumenter – presumtiva köpare eller nyttjanderättshavare – skall kunna jämföra och bedöma olika byggnaders energiprestanda. EG-direktivet har i det avseendet ett tydligt konsumentperspektiv, som har avgörande betydelse för de krav som bör ställas på hur energideklarationer skall upprättas. Tanken bakom det särskilda kravet på att en deklaration skall anslås i större byggnader, som inhyser offentliga myndigheter och institutioner vilka tillhandahåller offentliga tjänster, är att dessa skall tjäna som förebilder genom att hänsyn där tas till miljö- och energifaktorer.
Vilka uppgifter skall ingå i en energideklaration? Direktivet är relativt allmänt hållet i den delen. De krav som ställs är att deklarationen skall innehålla uppgift om byggnadens energiprestanda, ett eller flera referensvärden och ett förslag till kostnadseffektiva åtgärder för att förbättra byggnadens energiprestanda.
Standardiseringsorganet CEN arbetar för närvarande med att ta fram standarder som omfattar ett 40-tal olika dokument för tillämpning av direktivet. Förslag till sådana standarder förväntas vara tillgängliga under början av år 2005. Dessutom har Europeiska kommissionen initierat en s.k. Concerted Action i syfte att underlätta genomförandet av direktivet. Initiativet innebär att samtliga medlemsstater är representerade inom ett nätverk, som kontinuerligt träffas för att utbyta erfarenheter. I dagsläget, när deklarationernas närmare utformning i hög grad är beroende av det pågående europeiska arbetet, har vi valt att inte ange den detaljerade utformningen av de obligatoriska uppgifter som skall ingå i deklarationen och hur dessa skall tas fram.
När skall en energideklaration upprättas? I Sverige finns det i dag inte några krav på att en byggnadsägare skall energideklarera sin byggnad. För att genomföra direktivet har vi utformat ett förslag till en lag om energideklaration av byggnader. Lagen föreslås omfatta alla byggnader i vilka energi används för att påverka byggnadens inomhusklimat. Kravet på att energideklarera sådana byggnader skall gälla när de uppförs, säljs eller upplåts med nyttjanderätt. För en byggnad som uppförs åvilar skyldigheten att upprätta en byggnadsdeklaration den som skall utföra eller låta utföra byggnadsarbetena, dvs. byggherren. Om en energideklaration inte tidigare har upprättats, eller en tidigare upprättad energideklaration inte längre är giltig, skall ägaren till en byggnad som säljs eller upplåts med nyttjanderätt se till att en deklaration upprättas och tillhandahålls presumtiva köpare eller nyttjanderättshavare. Kravet gäller även om en del av en byggnad, t.ex. en lägenhet eller lokal, upplåts med nyttjanderätt. I flerbostadshus och i byggnader med lokaler skall deklarationen tillhandahållas presumtiva boende genom att den anslås på väl synlig plats. Deklarationen skall även ges in till en myndighet, som vi benämner registermyndigheten, för registrering. Vi föreslår att Boverket skall vara registermyndighet.
Specialbestämmelse för byggnader i vilka offentliga tjänster tillhandahålls
En särskild fråga har varit vilka byggnader som skall omfattas av den särskilda regel i direktivet som gäller för större byggnader i vilka offentliga tjänster tillhandahålls. Vi har valt att sätta likhetstecken mellan den kategorin och de byggnader som enligt fastighetstaxeringslagen (1979:1152) är indelade som specialbyggnader. Att en byggnad är indelad som specialbyggnad innebär att den har ett allmännyttigt ändamål och därmed är skattebefriad. Till sådana byggnader hör bl.a. sjukhus, skolor, muséer, bad- och idrottsanläggningar, förvaltningsbyggnader, domstolar och bibliotek. För en byggnad, vars golvarea överstiger 1 000 m
2
och vilken är
indelad som specialbyggnad, skall en energideklaration upprättas, anslås på väl synlig plats och ges in till registermyndigheten för registrering. Detta krav gäller även om inte någon av de andra situationer som utlöser krav på energideklarering föreligger, dvs. att byggnaden uppförs, säljs eller upplåts med nyttjanderätt.
Energideklarationens giltighetstid En energideklaration skall enligt vårt förslag vara giltig i tio år från det att den har upprättats, såvida inte regeringen eller registermyndigheten har föreskrivit en kortare giltighetstid. Det fall som vi framför allt har haft i åtanke för en kortare giltighetstid är när en byggnad genomgår en omfattande om- eller tillbyggnad. I ett sådant fall är det värdefullt om en ny deklaration upprättas för att deklarationen skall avspegla de verkliga förhållandena. Frågan har dock överlämnats till regeringen eller den s.k. registermyndigheten.
Byggnader som får undantas från kravet på energideklarering Såsom har nämnts ovan ger direktivet möjlighet att undanta vissa byggnader från kravet på energideklarering. Vi anser att de undantag som
direktivet medger i huvudsak bör tillämpas inledningsvis. När det gäller de byggnader som har ett kulturhistoriskt eller annat särskilt värde anser vi dock att ett särskilt förfarande bör gälla, som innebär att ägaren skall kunna ansöka om undantag från kravet på att upprätta en energideklaration om det finns särskilda skäl. Sådana skäl kan vara att det med hänsyn till byggnadens bevarandevärde inte går att utföra några energieffektiviserande åtgärder i den.
Sanktioner För att systemet med energideklarationer skall bli verkningsfullt anser vi att det är nödvändigt att någon form av sanktion träffar den som inte fullgör skyldigheten att energideklarera en byggnad som uppförs, säljs eller upplåts med nyttjanderätt. Detsamma bör gälla ägaren till en byggnad, som omfattas av det särskilda kravet på energideklarering på grund av att byggnaden är indelad som specialbyggnad och dess golvarea överstiger 1 000 m
2
. Om en deklaration således inte har upprättats och lämnats in till registermyndigheten för registrering i rätt tid, eller om en deklaration är så ofullständig att den inte kan läggas till grund för registrering, får registermyndigheten påföra den som skyldigheten åvilar en förseningsavgift. Avgiften bör i stort sett motsvara kostnaden för att upprätta en energideklaration, och för att följa den allmänna prisutvecklingen knytas till prisbasbeloppet enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring. För småhus har vi föreslagit att avgiften skall uppgå till 10 % av prisbasbeloppet och för andra byggnader till 25 %. För år 2004 skulle detta för småhus motsvara en avgift på 3 930 kr och för övriga byggnader på 9 825 kr. Omständigheter kan inträffa som gör att en byggnadsägare inte kan fullgöra sin deklarationsskyldighet, exempelvis till följd av sjukdom eller hög ålder. Vi föreslår därför en ”ventil” av innebörd att förseningsavgiften får sättas ned eller helt efterges om det finns särskilda skäl.
Kontroll av att regelverket efterlevs Tillsynen, dvs. kontrollen av att skyldigheten att energideklarera byggnader fullgörs, skall i huvudsak åvila Boverket. Genom det register över energideklarationer, som vi föreslår skall inrättas, kan Boverket kontrollera om en energideklaration finns upprättad när en byggnad har sålts. Detta kan ske genom att inskrivningsmyndigheterna, som beviljar lagfart vid fastighetsöverlåtelser, åläggs att skicka en underrättelse till energideklarationsregistret när en fastighet har sålts. Vid upplåtelse av nyttjanderätt till bostäder finns ännu inte något officiellt register att tillgå, på motsvarande sätt som vid försäljning av fast egendom. Vi bedömer dock att när regelverket om energideklarationer har införts och blivit allmänt känt, kommer ett stort antal köpare, hyresgäster och bostadsrättshavare att efterfråga en energideklaration. På det sättet kan systemet i flertalet fall komma att bli självkontrollerande. Bland hyresvärdar torde ett energideklarerat byggnadsbestånd även bli ett konkurrensmedel, eftersom det visar på värdens omsorg om miljön.
Även om energideklarationsregistret möjliggör att tillsynsverksamheten i huvudsak kan skötas centralt av registermyndigheten, kommer det i vissa fall att krävas en lokal tillsyn. De fall som blir aktuella är de flerbostadshus och byggnader med lokaler samt specialbyggnader vars
yta överstiger 1 000 m
2
, där en deklaration skall vara anslagen. För dessa
byggnader föreslår vi att de kommunala byggnadsnämnderna ges tillsynsansvar. Nämndernas uppgift kommer därmed att bli att genom tillgång till deklarationsregistret och på plats kontrollera om en deklaration är upprättad respektive anslagen. Om en nämnd vid en sådan kontroll uppmärksammar att en deklaration inte finns, skall nämnden ha rätt att förelägga byggnadsägaren att låta upprätta och anslå en deklaration. Ett sådant föreläggande skall kunna förenas med vite. Beslut om vitesföreläggande och om förseningsavgift skall kunna överklagas till allmän förvaltningsdomstol.
Samordning med förslaget till lag om byggnadsdeklarationer Tidigare i år har Byggnadsdeklarationsutredningen föreslagit att ett system med byggnadsdeklarationer skall införas. En sådan deklaration skall bl.a. innehålla uppgift om utförd funktionskontroll av ventilationssystem och om radonhalten i en byggnad är uppmätt eller inte. För att inte ägare till byggnader skall vara tvungna att upprätta två olika deklarationer anser vi, om systemet med byggnadsdeklarationer blir verklighet, att systemen bör samordnas.
Vem skall upprätta en energideklaration?
Enligt direktivet skall en energideklaration upprättas på ett ”oberoende sätt av kvalificerade och/eller auktoriserade experter”. Eftersom energideklarationerna kan förväntas få stor genomslagskraft bland köpare och hyresgäster och vara ett dokument som ofta kommer att efterfrågas, är det av stor vikt att deklarationerna håller en hög kvalitet och upprättas av personer vilkas kompetens kan verifieras. Det bidrar också till ökad trovärdighet för systemet. Vi har bedömt att kraven bäst uppfylls om en energideklaration upprättas av en person – en energiexpert – vid ett ackrediterat kontrollorgan. Energiexperten skall ha fått sin kompetens bedömd och certifierad av ett ackrediterat certifieringsorgan. Vilka närmare krav gällande utbildning och yrkeserfarenhet som bör ställas på energiexperten anser vi att den ansvariga myndigheten Boverket bör ange. Vi anser dock att det, förutom tidigare bakgrund inom området, bör krävas en särskild utbildning i två nivåer, där den första nivån avser deklarering av småhus och flerbostadshus och den andra nivån avser deklarering av mer komplexa byggnader. Varje nivå bör, utöver självstudier, omfatta en till två veckors heltidsstudier.
Systemet med ackrediterade kontrollorgan och certifierade energiexperter, som ansluter till principerna för ett s.k. öppet system som Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC) ansvarar för, säkerställer en hög kvalitet på de upprättade deklarationerna. Ett företag måste t.ex. ha ett väl fungerande kvalitetssystem för att kunna bli ackrediterat. Det är därför tillräckligt att det inom ett kontrollorgan finns en person som är certifierad och behörig att upprätta en energideklaration. Denne kan ha ett antal medarbetare som utför det praktiska arbetet, men antalet medarbetare till en enskild energiexpert bör inte överskrida 10–15 stycken. Denna konstruktion gör det också möjligt för större fastighetsföretag att genom en särskild avdelning inom företaget energideklarera sitt eget fastighetsbestånd. Konstruktionen underlättar dessutom för bygg-
nadsägare och ackrediterade företag att samordna de olika typer av kontroller som kan förekomma i en byggnad.
När träder regelverket om energideklarering i kraft? Enligt EG-direktivet skall reglerna om energideklarering vara i kraft fr.o.m. år 2006. Om det inte finns tillräckligt många energiexperter, får dock tillämpningen av regelverket skjutas upp till år 2009.
Initialt kommer kravet på energideklarationer att vara mycket stort. Av småhusen bedömer vi att ca 65 000 kommer att behöva besiktigas varje år p.g.a. ägarbyte. Av de ca 135 000 byggnader som utgör flerbostadshus bedöms ca 120 000 behöver deklareras under det första år som regelverket är i kraft. Det främsta skälet till detta är att minst en lägenhet hyrs ut i merparten av alla flerbostadshus varje år. Dessutom säljs sådana byggnader i viss utsträckning. Vidare finns det ca 60 000 byggnader med övervägande del kommersiella lokaler. En grov uppskattning är att i bortåt hälften av dessa byggnader sker minst ett hyresgästbyte eller försäljning av byggnaden under ett år. Till detta kommer kravet på deklaration av byggnader med offentlig verksamhet och vars golvarea överstiger 1 000 m2. Dessa byggnader är uppskattningsvis 55 000–80 000 stycken. Slutligen skall alla nya byggnader – 10 000–15 000 per år – energideklareras.
Vi bedömer tidsåtgången för att upprätta en energideklaration för ett småhus till i storleksordningen 4–6 timmar. För ett flerbostadshus kan tidsåtgången uppskattas till i genomsnitt 8–12 timmar och för en byggnad med lokaler till 8–30 timmar. Att spannet för lokalbyggnader är så stort beror på att verksamheten i dessa är av mycket skild art – sjukhus, muséer, tekniskt komplexa kontorsbyggnader etc. De bedömda tiderna förutsätter att de som skall upprätta deklarationer har erforderlig erfarenhet av systemet och effektiva hjälpmedel till förfogande.
För att motverka den anhopning av energideklarationer som kan förväntas när regelverket träder i kraft, anser vi att reglerna för energideklaration av byggnader bör vara flexibla. Det ger samtidigt en möjlighet för de som skall upprätta deklarationer att bygga upp kompetens och erfarenhet. Vi föreslår att krav att energideklarera en byggnad som byggs, upplåts med nyttjanderätt eller säljs, eller som är en specialbyggnad vars golvarea överstiger 1 000 m
2
, skall gälla redan fr.o.m. år 2006, men att
sanktioner i form av förseningsavgift eller föreläggande vid vite inte skall börja tillämpas förrän år 2009. Vårt lagförslag ger dessutom möjlighet för regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, att meddela föreskrifter om att en energideklaration som upprättas under perioden 2006–2008 får upprättas av en annan person än en energiexpert. I sådant fall bör dock giltighetstiden för en sådan deklaration vara kortare än tio år. Föreskrifter av det här slaget bör meddelas efter överläggningar med organisationer för olika kategorier av ägare till byggnader om förutsättningarna och formerna för att upprätta energideklarationer under åren 2006–2008.
Organisation Boverket, som är central förvaltningsmyndighet för byggande och boende, är den myndighet som är närmast berörd av systemet med energideklarationer. Styrnings- och effektivitetsskäl talar därför för att Bover-
ket ges ansvar för verksamheten. Samtidigt angår systemet med energideklarationer i hög grad flera myndigheter och privata aktörer. Vi föreslår därför att det vid Boverket inrättas ett särskilt råd där flera myndigheter och berörda branscher kan samverka. Myndigheter som i första hand bör komma i fråga är Statens energimyndighet (Energimyndigheten), Formas (Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande) och Konsumentverket. Bland de icke statliga aktörerna är det värdefullt om byggherreföretag, fastighetsföretag, mäklarföretag, boendeorganisationer och besiktningsföretag kan vara representerade. Rådet skall ha det övergripande ansvaret för systemet med energideklarationer och besluta i strategiska frågor, svara för utvärderingar, ta initiativ till förändringar i inriktningen och ansvara för den löpande verksamheten.
Anläggningar för komfortkyla Direktivet innehåller en särskild bestämmelse för anläggningar för komfortkyla (luftkonditioneringssystem enligt direktivets terminologi). Bestämmelsen är främst utformad med hänsyn till de sydeuropeiska länderna, där energianvändningen sommartid brukar vara hög på grund av det flitiga användandet av kylanläggningar i bostäder och lokaler. I Sverige är inte dessa problem lika omfattande, men direktivet kräver ändå att en kontroll görs av en anläggning för komfortkyla, vars effekt överstiger 12 kW. Vårt förslag är att en sådan kontroll görs i samband med att en byggnad energideklareras. Framför allt kommer det att vara kontorsbyggnader som berörs.
Värmepannor Direktivet innehåller också en särskild bestämmelse för värmepannor i syfte att effektivisera energianvändningen och begränsa koldioxidutsläppen från sådana. Medlemsländerna ges två alternativ, där alternativ (a) innebär regelbunden kontroll av värmepannor med en nominell effekt på minst 20 kW. Om en värmepanna är äldre än 15 år, skall en engångskontroll av hela anläggningen ske. Alternativ (b) ger medlemsstaterna möjlighet att, istället för ett system med kontroll, ge råd till användarna om utbyte av värmepannor, andra förändringar i värmesystemet och alternativa lösningar för att bedöma värmepannans effektivitet och om pannan är av lämplig storlek.
Vi har gjort tolkningen att effektangivelsen avser effekten på värmepannans brännare. Detta medför att flertalet villapannor inte omfattas av direktivet. Vidare har vi bedömt att det svenska pannbeståndet är relativt ålderstiget och att den marginella förbättring av verkningsgraden som kan uppnås med en pannkontroll och efterföljande åtgärder sällan kan anses motiverad. Det gäller särskilt när det bästa alternativet ur såväl miljömässiga som ekonomiska aspekter ofta är att konvertera till en helt annan uppvärmningskälla. Vi föreslår därför att Sverige för värmepannor väljer rådgivningsalternativet. En bedömning av pannanläggning med åtföljande rekommendationer om pannkontroll eller andra åtgärder kommer för flertalet byggnader att ske i samband med att de energideklareras till följd av att byggnaderna säljs eller upplåts med nyttjanderätt.
Energimyndigheten bör få i uppdrag och ges resurser för att i samarbete med Boverket och branschen, genom det råd vi föreslår skall in-
rättas vid Boverket, ta fram informations- och rådgivningsmaterial avseende pannor, pannkontroll, konverteringsalternativ och liknande.
Ekonomiska och andra konsekvenser av våra förslag
Betänkandet innehåller förslag som på olika sätt kan påverka den framtida energianvändningen. Huvudsakligen gäller dessa krav
- minimikrav för energianvändningen i nya byggnader,
- minimikrav för energianvändningen i samband med renovering av befintliga byggnader,
- informativa styrmedel i form av redovisning av byggnaders energiprestanda till presumtiva köpare, hyresgäster och bostadsrättshavare (konsumentvägledning),
- informativa styrmedel i form av objektsanpassade råd för kostnadseffektiva åtgärder,
- en databas för registrering av energideklarationer med uppgifter om byggnadernas energianvändning, samt
- en organisation för att centralt utveckla beräknings-, normerings- och deklarationsmetodik, åtgärdsförslag och informationsinsatser kopplade till verksamheten.
För den enskilde fastighetsägaren kan långtgående minimikrav innebära kortsiktigt högre investeringskostnader, som senare kompenseras med lägre driftskostnader. Även för byggnader med långt driven energihushållning är den initiala merkostnaden endast några få procent av byggnadens totala produktionskostnader.
De största ekonomiska konsekvenserna får systemet med energideklarationer. En grov analys visar att en ordning med energideklarering av byggnader kan motiveras från såväl privatekonomiska som samhällsekonomiska utgångspunkter. Analysen indikerar att ett deklarationsförfarande ger betydande ekonomiska bidrag, om det leder till energieffektiviserande åtgärder i stor omfattning som annars inte skulle ha genomförts. För småhus kan kostnaderna för att upprätta deklarationer vara kritisk i en ekonomisk kalkyl, särskilt när det gäller lönsamheten i enklare åtgärder med kort livslängd. För en samhällsekonomisk vinst krävs att åtgärder genomförs som leder till minst 3 % lägre energianvändning i småhusbeståndet. Det bör därför vara en central uppgift för Boverket att bidra till en utveckling av rationella hjälpmedel för deklarationsförfarandet utan att kvalitetskraven eftersätts.
Kostnaden för deklarationsförfarandet betyder väsentligt mindre i en analys av lönsamheten i åtgärder för flerbostadshus och byggnader med lokaler, än för småhus. Det är dock inte sannolikt att omfattande åtgärder med lång livslängd kommer att genomföras i någon större utsträckning, om de inte kan kombineras med andra ombyggnadsåtgärder eller kan stödjas ekonomiskt. Vi föreslår nu inget särskilt ekonomiskt stöd för att genomföra åtgärder. Verksamheten bör efter en tid utvärderas, innan ställning tas till eventuella statliga incitament.
Potentialen för energieffektiviserande åtgärder i bebyggelsen är svårbedömbar på grund av att det inte har gjorts några systematiska studier under de senaste decennierna. Sannolikt kvarstår en betydande potential för den typ av åtgärder som en energiexpert i deklarationen kommer att rekommendera en byggnadsägare att göra. Utfallet av en ordning med
energideklarationer kommer att bli beroende av bl.a. energiprisernas utveckling, den tekniska utvecklingen och det allmänna intresset för energihushållningsfrågor. Det finns även starka motiv för att analysera förekommande hinder på marknaden och hur dessa hinder kan överbryggas. Systemet med energideklarationer är stort och omfattande. Det är därför lämpligt med en nationell kampanj, som informerar om de möjligheter och skyldigheter som systemet innebär.
Statens kostnader för verksamheten med energideklarationer uppstår dels i en uppbyggnadsfas och dels under en mer operativ fas. Vi uppskattar kostnaden för förberedelserna till ca 25–35 miljoner kr under tvåårsperioden 2005–2006. De insatser som då är aktuella är bl.a. uppbyggnad av register och databas, framtagande av beräkningsmetoder inklusive indata, rutiner och verktyg för datainventering, beräknings- och normeringsverktyg samt anvisningar och utbildningsmaterial för experter. Därutöver tillkommer den nämnda informationsverksamheten. Vi föreslår att dessa kostnader finansieras via statsbudgeten.
För den löpande verksamheten är vår grova bedömning att medelsbehovet är i storleksordningen 25 miljoner kr per år. I dessa kostnader ingår bl.a. personalkostnader, kostnader för tillgång till vissa uppgifter från Lantmäteriverket, kostnader för drift av register och databas, kostnader för informationsverksamhet vid det råd vi föreslår skall inrättas vid Boverket och vid Energimyndigheten samt utvecklingskostnader. Vi föreslår att den löpande verksamheten delvis finansieras genom en registerhållningsavgift om 100 kr per deklaration som tas ut från den som är ansvarig för att upprätta en energideklaration. Eftersom en stor mängd deklarationer kommer att upprättas under den första treårsperioden, kommer statens intäkter under den perioden att vara avsevärt större än kostnaderna. När verksamheten med deklarationer har stabiliserats uppskattar vi att statens inkomster från byggnadsägarnas avgifter kommer att uppgå till ca 9 miljoner kr per år.
Resterande kostnader som inte täcks genom avgifter, ca 15 miljoner kr per år, föreslår vi finansieras från statsbudgeten via myndighetsanslag till Boverket och i viss mån Energimyndigheten. Statens stöd till kommunal energirådgivning uppgår under perioden 2003–2007 till ca 90 miljoner kr per år. Regeringen bör i särskild ordning se över hur en del av detta anslag från och med år 2008 kan omfördelas till förmån för verksamhet med anknytning till det föreslagna energideklarationssystemet.
Staten, landsting och kommuner får som byggnadsägare goda möjligheter att energieffektivisera sitt byggnadsbestånd så att kostnaderna för att upprätta energideklarationer väl uppvägs.
Sammanfattning av energideklarationsutredningens slutbetänkande (SOU 2005:67)
Bakgrund
Europaparlamentet och Europeiska unionens råd antog i december 2002 direktivet 2002/91/EG om byggnaders energiprestanda.
Direktivet syftar till att effektivisera energianvändningen i bebyggelsen och därigenom minska utsläpp av klimatpåverkande gaser och samtidigt minska EU:s import av energi.
Direktivet fastställer krav i fråga om:
- beräkningsmetodik för byggnaders integrerade energiprestanda,
- minimikrav avseende energiprestanda för nya byggnader och byggnader som genomgår större renovering,
- energideklarering av byggnader,
- regelbundna kontroller alternativt rådgivningsinsatser avseende värmepannor, och
- regelbundna kontroller av luftkonditioneringssystem. Vi har i ett delbetänkande (SOU 2004:109) i november 2004 analyserat och lämnat förslag på hur direktivet kan tillämpas i Sverige.
Sammanfattningsvis föreslog vi att Boverket skall komplettera och förbättra sin beräkningsmetodik för byggnaders energiprestanda så att den motsvarade kraven i direktivet. Vidare angav vi att samtliga byggnader, med vissa undantag, skall energideklareras vid nybyggnad, försäljning och uthyrning eller upplåtelse med annan nyttjanderätt. I en energideklaration skall bland annat anges byggnadens energiprestanda, ett eller flera referensvärden samt förslag på lönsamma åtgärder. När deklarationen upprättas skall samtidigt luftkonditioneringssystem kontrolleras. Vi angav att deklarationens giltighetstid skall vara tio år. Boverket skall enligt vårt förslag ansvara för systemet med energideklarationer, eftersom myndigheten ansvarar för byggreglerna och det finns ett nära samband med utformningen av dessa regler. Beträffande värmepannor ansåg vi att Sverige bör välja alternativet med rådgivning framför kontroller.
Ansvaret för dessa informations- och rådgivningsaktiviteter föreslog vi bör åläggas Energimyndigheten.
Det är byggnadsägarens skyldighet att se till att en deklaration upprättas. En energideklaration skall upprättas av en certifierad energiexpert vid ett ackrediterat kontrollorgan. Konstruktionen underlättar samordning med andra kontrollfunktioner samt byggnadsägares möjligheter att själva upprätta deklarationer.
Kontrollen av att skyldigheten att energideklarera byggnader fullgörs, skall enligt vårt förslag i huvudsak åvila Boverket. Eftersom vissa byggnader föreslogs ha energideklarationen uppsatt väl synlig i byggnaden, ansåg vi att de kommunala byggnadsnämnderna ges tillsynsansvar för denna uppgift. Om en deklaration inte upprättas, ansåg vi att en förseningsavgift bör utgå. Vidare ansåg vi att ett register för energideklarationer behöver byggas upp och att detta register bör ha flera funktioner.
Slutligen konstaterade vi att de lagar som berör energideklarering av byggnader enligt direktivets bestämmelser skall vara i kraft senast den 4 januari 2006. Om det föreligger brist på experter, ger direktivet möjlighet att skjuta upp tillämpningen av reglerna till senast den 4 januari 2009. Efter denna tidpunkt skall medlemsländerna svara upp fullt ut mot direktivets krav. I delbetänkandet angav vi att det återstår ett mycket omfattande förberedelsearbete innan systemet kan tas i bruk samt att ett mycket stort antal byggnader kommer att omfattas av kravet på energideklaration i inledningsskedet.
Vi varnade för att skjuta på introduktionen, eftersom detta kan innebära betydande svårigheter att omgående kunna deklarera alla de byggnader som från och med 2009 omfattas av kravet på energideklarering.
I våra tilläggsdirektiv anges att vi skall analysera och lämna närmare förslag om vilka uppgifter energideklarationer av byggnader skall innehålla och om hur beräkningen av en byggnads energiprestanda skall göras. Vidare skall vi lämna närmare förslag om de kompetenskrav som, för olika kategorier av byggnader, bör ställas på de energiexperter som skall upprätta energideklarationer.
Slutligen skall vi utreda och lämna närmare förslag om hur ett register för energideklarationer bör vara utformat samt vilka ändamål och funktioner ett sådant register skall ha.
Innehållet i en energideklaration
I det standardiseringsarbete som sker inom ramen för det europeiska standardiseringsorganet CEN med syfte att underlätta introduktionen av direktivet, föreslås i remissversionen ett antal mått på energiprestanda som uppfyller direktivets krav:
- levererad energi som viktas,
- primärenergi,
- CO
2
-belastning, samt
- total energikostnad. Vi föreslår att levererad energi skall utgöra det mått på energiprestanda som skall användas i Sverige. I tillägg föreslår vi att Energimyndigheten i samråd med Boverket och andra berörda myndigheter och efter samråd med berörda branscher, bör ta ställning till om levererad energi skall viktas och i sådant fall på vilket sätt. Om viktning föreslås, får detta vissa konsekvenser. En är att användningen av olika energislag såsom olja och fjärrvärme skall viktas, dvs. multipliceras med ett tal som återger dess energiinnehåll i hela kedjan från utvinning till användning i en byggnad. Ett annat är att det förslag om energibestämmelser i BBR, som presenterats av Boverket under våren 2005, måste omarbetas på grund av denna omständighet. Vi föreslår också att måttet nettoenergi skall redovisas som ett kompletterande mått i en energideklaration.
Energideklarationen skall därutöver innehålla minst ett referensvärde. Eftersom referensvärden i form av jämförelsetal över energianvändningen för liknande byggnader först successivt kommer fram i och med att byggnader deklareras, föreslår vi att Boverket i samråd med Energimyndigheten tar fram de referensvärden som inledningsvis skall gälla. Dessa referensvärden bör tas fram med hjälp av tillgänglig energistatistik från bland andra SCB och större byggnadsförvaltande företag och institutioner. Vi föreslår dessutom att andra referensvärden anges.
Den energideklaration som en energiexpert överlämnar till byggnadsägaren blir normalt ett pappersdokument som består av två huvuddelar.
- En sammanfattande sida i färg med de viktigaste uppgifterna.
Sidan utgör det anslag (energianslag) som vi föreslår skall sättas upp i alla byggnader som omfattas av kravet på energideklarering, utom i småhus.
- En komplett del som innehåller ytterligare dokumentation (energideklaration). I deklarationen återfinns exempelvis beräknings-
förutsättningar, fördelning av energianvändning på ändamål och detaljer i åtgärdsförslag.
Energianslaget bör vara pedagogiskt väl utformat för att fungera kommunikativt. Informationen skall snabbt kunna förstås av hyresgäster eller besökare som passerar anslaget. Det skall enkelt framgå om byggnaden är energimässigt bra eller dålig, och om åtgärder kan vidtas för att minska energikostnader och miljöbelastning.
Vi föreslår att bl.a. följande uppgifter bör finnas i energianslaget. Prestandamått och referensvärden bör illustreras på en linjär skala.
- Energiprestandamått Samlat energiprestandamått för byggnaden
(levererad energi, som eventuellt viktas).
- Referensvärden till energiprestandamåttet – Värden för liknande byggnader i landet.
- Prestanda för motsvarande byggnad uppförd enligt nybyggnadsregler.
- Byggnadens energiprestanda efter att föreslagna åtgärder har genomförts.
- Levererad energi per energislag Normalårskorrigerade uppgifter i specifika tal (kWh el, m
3
olja etc. per m
2
). Energislagen anges
också för den energi som behöver levereras till byggnaden när föreslagna åtgärder är genomförda.
- CO
2
-indikator (kg/m
2
och år) Indikator beräknas på hela kedjan av
utvinning, omvandling och slutanvändning enligt CEN-standardförslaget. Uppgiften är enligt vår mening angelägen att ange, men det krävs vidare utredningsarbete innan vårt förslag kan tillämpas.
- Sammanfattande uppgifter om de åtgärder som föreslagits.
- Kort upplysningstext om vad energiprestandamåttet innebär m.m.
- Vissa tekniska data.
- Vissa administrativa uppgifter. Energideklarationen bör även innehålla andra uppgifter som byggnadsägaren kan ha nytta av. Ägaren skall ha möjlighet att kontrollera att rätt uppgifter använts. Informationen skall också kunna användas för fortsatta analyser och uppgifterna kan utgöra ett viktigt underlag när föreslagna åtgärder skall effektueras, t.ex. vid upphandling.
Beräkning av en byggnads energiprestanda
Beräkningen av den levererade energin varierar mellan olika byggnadstyper. När det gäller småhus föreslår vi att prestandavärdet vid nybyggnad och för befintliga byggnader tas fram genom en beräkning som inkluderar all energi till värme, kyla, varmvatten och hushållsanvändning, vid normal (genomsnittlig) användning av byggnaden. Skälet till att vi anser att småhus skall baseras på beräkning och inte på den uppmätta, faktiskt levererade energin beror av det faktum att den uppmätta levererade energin i hög grad varierar med de boendes beteende. Uppgifter om den uppmätta levererade energin är därför inte meningsfulla för en presumtiv köpare, som skall kunna bedöma byggnadens energianvändning oberoende av de boendes beteende. Däremot kan den uppmätta energin vara av intresse för ägaren, så att denne kan jämföra sin egen användning med en framräknad normal användning, varför den också bör noteras.
Eftersom hushållselen inte kan särskiljas från övrig el (i de fall byggnaden är eluppvärmd), är detta ett skäl till att hushållselen bör vara med. Ett annat är att de lönsamma åtgärder som föreslås också bör omfatta eldriven utrustning.
Vi föreslår att prestandavärdet för flerbostadshus skall grunda sig på uppmätt, levererad energi. Värdet bör omfatta energi för värme, komfortkyla, varmvatten och den el som är gemensam för fastigheten, s.k. fastighetsel. Däremot ingår inte hushållsel, eftersom ägaren normalt sett inte har tillgång till dessa uppgifter. Skälet till att vi anser att mätta uppgifter kan användas är att dessa bl.a. innehåller energianvändning som grundar sig på flera boendes beteende.
Ju fler boende som finns i byggnaden, desto mer närmar sig detta värde genomsnittet i riket och ju säkrare blir värdet i jämförelse med genomsnittliga byggnader. Gränsen där beteendefaktorn är tillräckligt utjämnad går sannolikt vid ett större lägenhetsantal än tre, men i brist på studier av detta förhållande och av praktiska skäl har vi föreslagit att gränsen skall ligga mellan småhus (en- och tvåfamiljshus) och flerbostadshus. Om inte mätvärden finns tillgängliga, skall byggnadens energiprestanda beräknas med hänsyn tagen till varmvatten, värme och fastighetsel. Detta gäller naturligtvis också vid nybyggnad. För att lönsamma åtgärder skall kunna föreslås, måste dock beräkningar genomföras. Vi föreslår att metodik utvecklas så att beräkningar kan göras mer kostnadseffektiva, utan avkall på nödvändig kvalitet.
För byggnader med lokaler föreslår vi att prestandavärdet skall grunda sig på uppmätta värden för uppvärmning, komfortkyla, varmvatten och all verksamhetsanknuten energi (huvudsakligen el).
Vid nybyggnad skall värdet beräknas och grunda sig på den tänkta användningen. Om inte uppmätta värden är tillgängliga, vilket kan vara fallet beträffande hyresgästers energianvändning, kan schabloner användas som ersättning för verkliga värden. Förslaget innebär att schabloner måste tas fram för ett antal typiska verksamheter i byggnader med lokaler. Skälet till att vi har valt att låta verksamhetsanknuten energi ingå är att den i många fall i hög grad påverkar energianvändningen för byggnaden, inte minst när det gäller användningen av komfortkyla. För att kunna ange åtgärdsförslag krävs i varierande omfattning beräkningar.
Eftersom prestandamåttet skall divideras med byggnadens area för att göra den jämförbar med andra liknande byggnader, är det viktigt att en enhetlig areadefinition används. I dag förekommer flera definitioner på area. Vi har valt att föreslå att den area som skall användas för energiprestanda för såväl befintlig som ny bebyggelse bör vara arean mätt på varje våningsplan fram till omgivande ytterväggars (klimatskärmens) insida. Arean mäts för temperaturreglerade utrymmen avsedda att värmas till mer än 10 grader C. Garage skall inte räknas in i arean. En konsekvens av förslaget är att arean i bl.a. flerbostadshus och lokaler behöver beräknas.
Vi föreslår att metoder tas fram så att detta kan ske effektivt med hjälp av schabloner.
Eftersom efterfrågan på energideklarationer blir extremt stort inledningsvis samtidigt som expertkåren är under uppbyggnad, föreslår vi att deklarationer under denna period skall kunna upprättas på ett förenklat sätt. Förfarandet bör avse flerbostadshus och större byggnader med loka-
ler för offentlig verksamhet, som kommer att utgöra merparten av de byggnader som skall deklareras före 2009. Vi bedömer att tillvägagångssättet är förenligt med direktivets krav, trots att kvaliteten beträffande åtgärdsförslagen kommer att vara lägre och sämre anpassade till den individuella byggnaden. Eftersom vi bedömer att detta kommer att medföra att färre åtgärder genomförs jämfört med att åtgärdsförslagen är anpassade för den aktuella byggnaden, föreslår vi att deklarationer upprättade på ett förenklat sätt får kortare giltighetstid än tio år.
Kortare giltighetstider medger också att förnyade deklarationer upprättade enligt ordinarie förfaranden senare kan spridas ut över tiden.
Oberoende experters kompetens
Personer anställda vid ackrediterade företag och som skall upprätta energideklarationer skall genomgå ett certifieringsförfarande, där grundläggande utbildning, yrkeserfarenhet och kompetens bedöms och prövas.
För t.ex. personer som arbetat professionellt med energieffektivisering och som har åtminstone ingenjörsutbildning vid tidigare tekniskt gymnasium eller likvärdigt, bör gälla att tre års yrkesverksamhet godtas, förutsatt att minst två år helt har varit inriktade på byggnader inom tillämpningsområdet.
Certifiering av experter bör avse två nivåer, en för byggnader med bostäder och en för byggnader med lokaler. Boverket bör i samråd med SWEDAC utfärda föreskrifter om krav på grundläggande utbildning, yrkeserfarenhet och teknisk kompetens som skall gälla för respektive nivå. Boverket bör också svara för att en detaljerad handbok tas fram som underlag för utbildning inför certifiering och som handledning för experters arbete med att upprätta energideklarationer.
Inomhusmiljön kan påverkas genom de åtgärdsförslag som den oberoende experten skall lämna. Experten får därför inte föreslå åtgärder som uppenbarligen försämrar inomhusmiljön. Som ett led i detta bör experterna tillägna sig sådan kunskap i den utbildning som föregår certifieringen. Vidare föreslår vi att Boverket tar fram råd om hur byggnader kan förbättras utan risk för försämrad inomhusmiljö eller att kulturhistoriska värden skadas. Dessa råd skall rikta sig både till oberoende experter och till de hantverkare som genomför åtgärder.
Register för energideklarationer
Vi föreslog i vårt delbetänkande att ett register för energideklarationer skall upprättas. Registret bör fylla flera syften.
- Registrering av deklarationer.
- Arkivering av uppgifter så att nästkommande energideklarering kan ske effektivare.
- Underlag för tillsyn av att deklarationer upprättas.
- Underlag för uppföljning och kvalitetskontroll av deklarationsförfarandet.
- Underlag för större fastighetsägares planering och uppföljning av energieffektiviseringsåtgärder.
- Underlag för nationell energistatistik.
- Underlag för forskning rörande energianvändning och styrmedel för energipolitik samt identifiering av forskningsbehov, samt
- Underlag för politiska beslut om styrmedel. Registret skall vara kopplat till byggnadsdelen i LMV:s fastighetsregister, varifrån vissa grundläggande uppgifter till energideklarationer hämtas samt till vilken information lämnas om att en deklaration är upprättad. För att vissa av ovanstående syften skall kunna uppnås, föreslår vi att oberoende experter, Energimyndigheten, SCB och fastighetsägare med större byggnadsinnehav får direktåtkomst till registret.
Återstående arbete
I delbetänkandet angav vi att mycket omfattande arbete återstår innan direktivet kan införas. Vi konstaterar att detta förhållande fortfarande råder, även om de förslag vi nu lämnar konkretiserar frågeställningarna betydligt. Dels återstår arbete med lagar, förordningar och föreskrifter, dels bör arbetsmetoder och hjälpmedel utvecklas som underlättar energideklarering. Boverkets och i viss mån Energimyndighetens förberedelsearbete kommer att vara avgörande för när och på vilket sätt EG-direktivets bestämmelser kan förverkligas. Ett omfattande arbete återstår också för att få till stånd ett system för utbildning samt certifiering av experter och ackreditering av kontrollorgan.
Energideklarationsutredningens lagförslag (SOU 2004:109)
Förslag till lag om energideklaration av byggnader
Härigenom föreskrivs följande
1
.
Lagens ändamål
1 §
Lagens ändamål är att främja en effektiv användning av energi i byggnader. I detta syfte innehåller lagen bestämmelser om en skyldighet för ägare till en byggnad att låta energideklarera se till att energideklaration för byggnaden och att ge in energideklarationen till en upprättas och ges in till en registermyndighet
Myndigheter
2 §
Regeringen skall utse de myndigheter som skall utöva tillsyn samt handlägga de frågor som enligt denna lag, eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen, ligger på registermyndigheten respektive tillsynsmyndigheten.
Närmare föreskrifter om de uppgifter som registermyndigheten respektive tillsynsmyndigheten skall ha får meddelas av regeringen.
Lagens tillämpningsområde
3 §
Denna lag tillämpas på alla byggnader i vilka energi används för att påverka byggnadens inomhusklimat. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, registermyndigheten får meddela föreskrifter om vilka byggnader som får undantas från lagens tillämpningsområde.
Energideklaration
4 §
En energideklaration skall innehålla uppgifter om
1. den beräknade eller faktiska eller beräknade mängd energi som används i en byggnad för att uppfylla de behov som är knutna till normalt bruk av byggnaden (energiprestanda),
2. ett eller flera referensvärden, och
1 1
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/91/EG av den 16 december 2002 om byggnaders energiprestanda (EGT L1, 4.1.2003, s. 65).
3. rekommendationer om hur energianvändningen i byggnadens energiprestanda kan förbättras.
En energideklaration är giltig i tio år från det att deklarationen har upprättats.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, registermyndigheten, får meddela föreskrifter om de uppgifter en energideklaration skall innehålla samt om en kortare giltighetstid.
5 §
En energideklaration skall upprättas när en byggnad uppförs.
Om en giltig energideklaration inte finns för en byggnad, skall en sådan deklaration upprättas
1. innan byggnaden säljs, eller
2. innan byggnaden, eller en del av byggnaden, upplåts med nyttjanderätt.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, registermyndigheten får meddela föreskrifter om undantag från kraven på upprättande av energideklarationer enligt andra stycket.
6 §
Om en byggnad är indelad som specialbyggnad enligt 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152), dess totala golvarea överstiger 1 000 kvadratmeter och det saknas en giltig energideklaration för byggnaden, skall en deklaration upprättas även om förutsättningarna i 5 § andra stycket 1–2 inte är uppfyllda.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, registermyndigheten får meddela föreskrifter om undantag från kravet på upprättande av energideklaration enligt första stycket.
7 §
En energideklaration skall upprättas av en energiexpert. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, registermyndigheten får meddela föreskrifter om vilka krav som skall ställas på sådana experter.
8 §
Skyldigheten att låta upprätta en energideklaration åvilar
1. i fall som avses i 5 § första stycket, den som enligt 9 kap. 1 § plan- och bygglagen (1987:10) för egen räkning skall utföra eller låta utföra byggnadsarbetena, och
2. i fall som avses i 5 § andra stycket och 6 § första stycket, den som äger byggnaden.
9 §
Innan en byggnad säljs skall byggnadens ägare se till att presumtiva köpare tillhandahålls byggnadens energideklaration.
10 §
Innan ägaren till en byggnad upplåter byggnaden eller en del av byggnaden med nyttjanderätt, skall ägaren se till att presumtiva nyttjanderättshavare tillhandahålls byggnadens energideklaration.
Om en byggnad är indelad som hyreshus enligt 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) skall skyldigheten enligt första stycket fullgöras genom att energideklarationen anslås på väl synlig plats i byggnaden.
Bestämmelsen i andra stycket gäller även en sådan energideklaration som upprättats med stöd av 6 § första stycket.
Registrering
11 §
När en energideklaration har upprättats skall den ges in till registermyndigheten senast vid den tidpunkt regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, registermyndigheten bestämmer.
12 §
Registermyndigheten skall registrera energideklarationen i ett energideklarationsregister som skall föras med hjälp av automatiserad behandling. Uppgifterna i registret får hämtas från fastighetsregistret och ingivna energideklarationer.
Föreskrifter om registret och avgifter för registerhållningen får meddelas av regeringen.
13 §
En uppgift i en registrerad energideklaration skall rättas om den innehåller någon uppenbar oriktighet till följd av skrivfel, räknefel eller liknande förbiseende eller till följd av något tekniskt fel. Den vars rätt berörs skall ges möjlighet att yttra sig, om inte rättelsen är till förmån för denne eller yttrandet annars är uppenbart obehövligt.
Elektronisk hantering
14 §
En energideklaration samt därtill hörande handlingar får överföras elektroniskt på det sätt som regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, registermyndigheten föreskriver.
Tillsyn
15 §
Om den som enligt 8 § är skyldig att upprätta en energideklaration inte givit in deklarationen i rätt tid, eller om den ingivna deklarationen är så ofullständig att den inte kan läggas till grund för registrering, får registermyndigheten påföra den som skyldigheten åvilar en förseningsavgift. Sådan avgift skall i fråga om småhus uppgå till 10 procent och i fråga om annan byggnad till 25 procent av det för året fastställda prisbasbeloppet enligt 1 kap. 6 § lagen (1962:381) om allmän försäkring.
Innan en förseningsavgift påförs skall den som skyldigheten enligt 8 § åvilar beredas tillfälle att ge in en energideklaration eller att göra de kompletteringar som behövs.
En förseningsavgift får sättas ned eller helt efterges om det finns särskilda skäl.
16 §
Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som i ett enskilt fall behövs för att tillse att skyldigheten enligt 10 § andra och tredje styckena fullgörs. Ett sådant föreläggande får förenas med vite.
I den utsträckning det behövs för tillsynen skall tillsynsmyndigheten på begäran få tillträde till sådana byggnader som avses i 10 § andra stycket. Denna rätt omfattar inte bostäder i sådana byggnader.
17 §
Om en förseningsavgift inte har betalats efter betalningsuppmaning skall den obetalda avgiften lämnas för indrivning. Bestämmelser om indrivning finns i lagen (1993:891) om indrivning av statliga fordringar m.m. Vid indrivning får verkställighet enligt utsökningsbalken (1981:774) ske.
Anläggningar för komfortkyla
18 §
Om det i en byggnad finns en anläggning för komfortkyla med en kyleffekt som är tolv kilowatt eller högre, skall anläggningen regelbundet kontrolleras.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, registermyndigheten får meddela föreskrifter om sådan kontroll.
Särskild redovisning av alternativa energiförsörjningssystem
19 §
Innan en byggnad vars bruttoarea beräknas överstiga 1 000 kvadratmeter uppförs skall den som enligt 9 kap. 1 § plan- och bygglagen (1987:10) för egen räkning utför eller låter utföra byggnadsarbetena utreda och till tillsynsmyndigheten ge in en särskild redovisning av alternativa energiförsörjningssystem och möjligheterna att genomföra dessa. Redovisningen skall vara ingiven senast vid den tidpunkt då bygganmälan enligt 9 kap. 2 § plan- och bygglagen skall göras.
Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, registermyndigheten får meddela föreskrifter om de uppgifter en redovisning enligt första stycket skall innehålla.
Skadestånd
20 §
Rätt till ersättning av staten har den som lider skada på grund av tekniskt fel i energideklarationsregistret.
Ersättningen skall sättas ned med skäligt belopp eller helt falla bort, om den skadelidande har medverkat till skadan genom att utan skälig anledning låta bli att vidta åtgärder för att bevara sin rätt eller om den
skadelidande på något annat sätt har medverkat till skadan genom eget vållande.
21 §
En ägare eller rättighetshavare som drabbas av skada till följd av ett beslut om rättelse enligt 13 § har rätt till ersättning av staten. Ersättning lämnas dock inte om den skadelidande med hänsyn till felets art eller andra omständigheter hade bort inse att fel förekommit.
22 §
Staten företräds i ärenden om ersättning enligt 20 och 21 §§ av den myndighet som regeringen bestämmer.
Överklagande
23 §
Registermyndighetens beslut enligt 13 och 15 §§ och tillsynsmyndighetens beslut enligt 16 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten. Övriga beslut enligt denna lag får inte överklagas.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser
1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.
2. Bestämmelserna i 15 och 16 §§ träder i kraft den 1 januari 2009.
3. Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, registermyndigheten får för energideklarationer som upprättas under perioden 1 januari 2006–31 december 2008 meddela undantag från kravet i 7 § att energideklarationen skall upprättas av en energiexpert.
Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 12 § plan- och bygglagen (1987:10) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
1
Föreslagen lydelse
9 kap.
12§
Om det krävs en sådan byggfelsförsäkring eller ett sådant färdigställandeskydd som avses i lagen (1993:320) om byggfelsförsäkring m.m., får byggnadsarbetena inte påbörjas förrän bevis om försäkringen respektive färdigställandeskyddet har visats upp för byggnadsnämnden. Motsvarande gäller, om det krävs ett besked om skyddsrum enligt 6 kap. 8 § lagen (1994:1720) om civilt försvar.
I de fall en rivningsplan skall finnas enligt 4 §, får rivningsarbetena inte påbörjas förrän byggnadsnämnden godkänt rivningsplanen.
Om det krävs en sådan byggfelsförsäkring eller ett sådant färdigställandeskydd som avses i lagen (1993:320) om byggfelsförsäkring m.m., får byggnadsarbetena inte påbörjas förrän bevis om försäkringen respektive färdigställandeskyddet har visats upp för byggnadsnämnden. Motsvarande gäller, om det krävs ett besked om skyddsrum enligt 6 kap. 8 § lagen (1994:1720) om civilt försvar eller en särskild redovisning av alternativa energiförsörjningssystem enligt 19 § lagen (0000:000) om energideklaration av byggnader.
I de fall en rivningsplan skall finnas enligt 4 §, får rivningsarbetena inte påbörjas förrän byggnadsnämnden godkänt rivningsplanen.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.
1
Träder i kraft den 1 januari 2006.
Förslag till lag om ändring i fastighetsmäklarlagen (1995:400)
Härigenom föreskrivs att 16 och 18 §§fastighetsmäklarlagen (1995:400) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 16 § Fastighetsmäklaren skall, i den mån god fastighetsmäklarsed kräver det, ge köpare och säljare de råd och upplysningar som dessa kan behöva om fastigheten och andra förhållanden som har samband med överlåtelsen. Mäklaren skall verka för att säljaren före överlåtelsen lämnar de uppgifter som kan antas vara av betydelse för köparen, liksom att köparen före förvärvet undersöker eller låter undersöka fastigheten.
Fastighetsmäklaren skall, i den mån god fastighetsmäklarsed kräver det, ge köpare och säljare de råd och upplysningar som dessa kan behöva om fastigheten och andra förhållanden som har samband med överlåtelsen. Mäklaren skall verka för att säljaren före överlåtelsen tillhandahåller en energideklaration och lämnar de uppgifter som kan antas vara av betydelse för köparen, liksom att köparen före förvärvet undersöker eller låter undersöka fastigheten.
18 § När förmedlingen avser en fastighet som en konsument köper huvudsakligen för enskilt bruk, skall fastighetsmäklaren tillhandahålla köparen en skriftlig beskrivning av fastigheten. Beskrivningen skall innehålla uppgifter i de avseenden som har angetts i 17 § samt uppgift om fastighetens benämning, taxeringsvärde och areal. Beskrivningen skall också innehålla uppgift om byggnadens ålder, storlek och byggnadssätt.
Vid förmedling som avses i första stycket skall mäklaren innan fastigheten överlåts tillhandahålla köparen en skriftlig beräkning av dennes boendekostnader.
Vid förmedling som avses i första stycket skall mäklaren innan fastigheten överlåts tillhandahålla köparen en skriftlig beräkning av dennes boendekostnader. När förmedlingen avser en fastighet som en konsument köper huvudsakligen för enskilt bruk, skall fastighetsmäklaren tillhandahålla köparen en skriftlig beskrivning av fastigheten. Beskrivningen skall innehålla uppgifter i de avseenden som har angetts i 17 § samt uppgift om fastighetens benämning, taxeringsvärde och areal. Beskrivningen skall också innehålla uppgift om byggnadens ålder, storlek och byggnadssätt samt en hänvisning till en upprättad energideklaration. Vid förmedling som avses i första stycket skall mäklaren innan fastigheten överlåts tillhandahålla köparen en skriftlig beräkning av dennes boendekostnader.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.
Förslag till lag om ändring i inkomstskattelagen (1999:1229)
Härigenom föreskrivs att det i 45 kap. inkomstskattelagen (1999:1229) skall införas en ny paragraf, 15 b §, och närmast före paragrafen en ny rubrik av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
45 kap Utgift för energideklaration 15b§
Utgift för att låta upprätta en energideklaration enligt lagen (0000:000) om energideklaration av byggnader får räknas in i omkostnadsbeloppet om avdrag inte har medgivits i inkomstslaget näringsverksamhet. Avdrag får medges för utgift för högst en deklaration.
Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.
Förteckning över remissinstanserna
Energiprestandautredningens delbetänkande Energideklarering av byggnader – för effektivare energianvändning (SOU 2004:109) har i likhet med utredningens slutbetänkande Energideklarationer – metoder, utformning, register och expertkompetens (SOU 2005:67) utsänts på remiss till följande instanser, totalt 101 stycken.
Riksrevisionen, Svea hovrätt, Kammarrätten i Göteborg, Kammarrätten i Jönköping, Kriminalvårdsstyrelsen, Styrelsen för ackreditering och teknisk kontroll (SWEDAC), Kommerskollegium, Socialstyrelsen, Statens fastighetsverk, Skatteverket, Fortifikationsverket, Datainspektionen, Kammarkollegiet, Statskontoret, Statistiska centralbyrån (SCB), Länsstyrelsen i Västra Götalands län, Länsstyrelsen i Norrbottens län, Akademiska hus, Kungl. Tekniska högskolan KTH, Linköpings universitet, Lunds tekniska högskola, Handelshögskolan i Stockholm, Chalmers tekniska högskola, Konsumentverket, Riksantikvarieämbetet, Naturvårdsverket, Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI), Boverket, Fonden för fukt- och mögelskador, Lantmäteriverket, Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande, Banverket, Vägverket, Luftfartsverket, Konkurrensverket, Statens energimyndighet, Verket för näringslivsutveckling (Nutek), Sveriges Provnings- och Forskningsinstitut AB (SP), Järfälla kommun, Linköpings kommun, Halmstads kommun, Kungsbacka kommun, Västerås kommun, Luleå kommun, Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademin, Svenska Kommunförbundet, Landstingsförbundet, Svenska Naturskyddsföreningen, Svensk Handel, Svenskt Näringsliv, Företagarna, Lantbrukarnas Riksförbund (LRF), Svensk Energi, Svensk Fjärrvärme, Svensk Teknik och Design, Landsorganisationen (LO), Näringslivets Regelnämnd, Anticimex AB, Astma- och allergiförbundet, Byggsektorns Kretsloppsråd, Corporate Adjusters & Development, Elektriska Installatörsorganisationen (EIO), Elforsk, Fastighetsmäklarnämnden, Fastighetsägarna Sverige, Funktionskontrollanterna i Sverige, Funkis; Föreningen Sveriges Byggnadsinspektörer, Föreningen Sveriges Energirådgivare, Föreningen Sveriges regionala energikontor, Föreningen Sveriges VVS-inspektörer, Företagarnas Riksorganisation, Göteborg Energi AB, HSB:s riksförbund, Hyresgästernas Riksförbund, Institutet för bostads- och urban forskning, Konsumentvägledarnas förening, Kylbranschens samarbetsstiftelse, Ljuskultur, Mäklarsamfundet, Ramböll, Riksbyggen, Rådet för Byggkvalitet (BQR), Samverkansforum för statliga byggherrar, Skanska AB, Specialfastigheter Sverige AB, Svensk Elbrukarförening, Svenska Bioenergiföreningen, Svenska Solenergiföreningen, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO), Sveriges Bostadsrätts Centrum, Sveriges Byggindustrier, Sveriges Konsumenter i samverkan, Sveriges Konsumentråd, Statens strålskyddsinstitut (SSI), Teknikföretagen, Villaägarnas Riksförbund, VVS Installatörerna, Bygghereforum (Bhf), Business Leaders Initiative on Climate Change (BLICC), Sveriges kommuner och landsting och Mäklarsamfundet.
Remissvar har även inkommit från SIS (Swedish Standards Institute), Lecrima AB, Gert Arkitekt Bostäder, KB Trollhättebostäder, Trenova Fastigheter AB, Volito Fastigheter AB, Svenska Kyrkans Församlingsförbund, Senäte Fastigheter AB, Fredrikssons Förvaltnings AB, Global Fastigheter i Arvika AB, AB Småföretagarhuset, HB Friden, KB Liljan Protector, Ericsons Fastighets AB, HB Pelikan, FLIR Systems AB, Fam. Wänestig, NCC Property Development AB, Mats Abrahamsson Fastighets AB, NCC Construction Sverige AB, Projektförvaltning DEPOCI Bostads AB, Magnus Olsson m.fl. (yttrande med namninsamling), Swedish Institute for Technical Approval in Construction (SITAC), Civilingenjören Isak Nilsson, Stockholms byggmästareförening, E.On Värme Sverige AB, Svensk Ventilation, Göteborgs stad, Sereno Certifiering AB, JM AB, NCC Construction AB, Vasakronan AB och VVS Tekniska Föreningen.
Sammanfattning av departementspromemorian Energieffektivitet och energismart byggande, Ds 2005:51
En effektivare användning av våra energiresurser skapar förutsättningar att långsiktigt minska utsläppen av växthusgaser och att trygga tillgången på el till konkurrenskraftiga priser.
Bostäder och lokaler står för en stor del av energianvändningen i Sverige. Energianvändningen i bostäder och lokaler har varit nästan konstant under många år trots att det enligt regeringens bedömning finns stora potentialer för energieffektivisering.
Byggsektorn är fragmentarisk och det finns ett stort antal aktörer som direkt eller indirekt kan påverka användningen av energi i bostäder och lokaler. Kunskaper, möjligheter och incitament att påverka och bidra till en effektivare energianvändning och en minskad miljöbelastning varierar mellan dessa grupper. Valet av styrmedel är därför beroende av vilka aktörer som ska nås samt i vilka skeden av en byggnads livscykel man vill påverka.
I denna promemoria presenteras en rad åtgärder som ska bidra till en ökad energieffektivisering i bostäder och lokaler. Föreslagna åtgärder avser att komplettera pågående insatser på nationell och internationell nivå med koppling till energieffektivisering i bebyggelsen. Ett särskilt mål för energieffektivisering i bebyggelsen föreslås. Den totala energianvändningen per uppvärmd yta i bostäder och lokaler bör minska med 20 procent till år 2020 och med 50 procent till år 2050 i förhållande till användningen 1995. Andelen energi från förnybara energikällor ökar kontinuerligt. Den offentliga sektorn bör agera som ett föredöme i arbetet med energieffektivisering. Genom styrning av de statliga myndigheterna och i sin ägarstyrning av de fastighetsägande statliga bolagen ska staten verka för en ökad energieffektivisering i sitt fastighetsbestånd. En arbetsgrupp har tillsatts för att presentera förslag till en alternativ utformning av fastighetsskatten som inte motverkar investeringar i energieffektiva lösningar. Vidare föreslås forskningsinriktade satsningar på energismart byggande samt energieffektivisering i samband med större ombyggnader i syfte att öka kunskapen om och sprida erfarenheter kring energieffektivisering vid ny- och ombyggnad. Åtgärderna föreslås kompletteras av en riktad informationskampanj som ökar kunskapen om energieffektiviseringens potential och informerar om vilka tekniska lösningar som finns för energieffektivisering samt vilka regler och ekonomiska stimulanser som finns inom detta område.
Tillsammans med Boverkets rapport Piska eller morot – om styrmedel för energieffektivisering i byggnader (M2005/4831/Bo) som innehåller förslag rörande ekonomiska incitament samt en ändrad lagstiftning vid ny- och ombyggnad avser denna promemoria ligga till grund för en kommande proposition om energieffektivisering och energismart byggande.
Förteckning över remissinstanserna – Departementspromemorian Energieffektivitet och energismart byggande, Ds 2005:51
Riksrevisionen, Kammarrätten i Göteborg, Kommerskollegium, Statens Fastighetsverk, Skatteverket, Fortifikationsverket, Statskontoret, Statistiska centralbyrån, Konkurrensverket, Konsumentverket, Lunds tekniska högskola, IIIEE i Lund, Chalmers tekniska högskola, SLU, Umeå, SLU, Uppsala, Umeå universitet, Luleå universitet, Göteborgs universitet, Riksantikvarieämbetet, Naturvårdsverket, Boverket, Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande, Banverket, Vägverket, Luftfartsverket, Statens Energimyndighet, Verket för näringslivsutveckling, Statlig inköpssamordning, Sveriges Provnings och Forskningsinstitut (SP), Stockholms kommun, Linköpings kommun, Malmö kommun, Östersunds kommun, Kungsbacka kommun, Hofors kommun, Sveriges Kommuner Landsting, Svenska Naturskyddsföreningen, Svensk Handel, Svenskt Näringsliv, Svensk Energi, Svensk Fjärrvärme, Landsorganisationen, Företagarnas Riksorganisation, Lantbrukarnas Riksförbund, Näringslivets nämnd för regelgranskning, Byggsektorns Innovationscentrum, Byggsektorns Kretsloppsråd, Sveriges byggnadsingenjörers riksförbund (SBR), Akademiska hus, Jernhusen, Specialfastigheter, Vasakronan, Vasallen, Göteborg Energi AB, Elforsk, Sveriges Byggindustrier, VVS Installatörerna, Elektriska Installatörsorganisationen (EIO), Fastighetsägarna Sverige, Föreningen Sveriges Energirådgivare, Föreningen Sveriges regionala energikontor, Företagarförbundet, HSB Riksförbund, Hyresgästföreningen Riksförbundet, Riksbyggen, Samverkansforum för statliga byggherrar, Sveriges Bostadsrättsföreningars Centralorganisation (SBC), Bioenergiföreningen, Svensk Elbrukarförening, Svenska Värmepumpföreningen, Svensk Teknik & Design, Svenska Byggbranschens Utvecklingsfond, Svenska Miljöstyrningsrådet AB, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO), Sveriges Konsumenter i samverkan, Sveriges Konsumentråd, Villaägarnas Riksförbund, Världsnaturfonden WWF och WSP Environmental.
Sammanfattning av Boverkets rapport ”Piska eller morot. Boverkets utredning om energieffektivisering i byggnader” (M2005/4831/Bo)
I miljökvalitetsmålet God bebyggd miljö finns ett delmål om att miljöbelastningen från energianvändningen i bostäder och lokaler ska minska och vara lägre 2010 än 1995. Detta ska bl.a. ske genom att den totala energianvändningen effektiviseras för att på sikt minska samt att andelen energi från förnybara källor ökar.
Tillsammans uppgick den uppvärmda arean i permanent använda bostäder och lokalbyggnader till knappt 600 miljoner kvadratmeter år 2003. Samma år uppgick nettoenergianvändningen i dessa till 131 TWh. dvs. knappt 33 procent av Sveriges totala slutliga energianvändning. 92 TWh av nettoenergin (inklusive el) användes till uppvärmningsändamål. Resterande 39 TWh användes till hushållsel, fastighetsel och driftel.
Av Boverkets utredning framgår att det finns olika energieffektiviseringspotentialer för bebyggelsen beroende på hur man gör beräkningarna och vilka grundläggande bedömningar och kriterier som ligger bakom.
De tekniska åtgärder som kan vara av intresse för att effektivisera nettovärme- och varmvattenanvändningen respektive hushålls- och fastighets-/driftel kan medföra risker och konsekvenser för inomhusmiljön, kulturvärdet eller byggnadernas funktion. Man måste därför närma sig åtgärderna både utifrån energipotential och helhetsperspektiv. Enligt verkets uppfattning finns det inga enskilda tekniska åtgärder som man kan säga generellt är mer lämpliga än andra. För varje objekt bör därför ett samordnat åtgärdspaket tas fram.
Energieffektiviseringsåtgärder är oftast lönsamma såväl för samhället som för enskilda fastighetsägare. Många åtgärder är till och med lönsamma på kort sikt. Det saknas därför enligt Boverkets uppfattning motiv för staten att ge ekonomiska stöd till enskilda åtgärder. I stället lämnar verket förslag till nya och fortsatta stöd som bl.a. syftar till att öka kunskapsnivån om byggnaders funktion ur energi-, inomhusmiljö- och kulturmiljösynpunkt. De kommande energideklarationerna ska verka parallellt. Boverket presenterar också ett ”Bygg bättre än BBR”-stöd som förväntas bli teknikdrivande.
Bygglagstiftningen är naturligtvis av central betydelse när det gäller energieffektivisering. Det är dock komplicerat att ändra i reglerna, inte minst då det gäller regler som tar sikte på den befintliga bebyggelsen. Flera förändringar föreslås i författningarna.
Beträffande nybyggnad anser Boverket att Byggnadsverksförordningen bör ändras så att verket i framtiden kontinuerligt kan se över och vid behov ändra kravnivån för energihushållning i byggreglerna.
När det gäller den befintliga bebyggelsen bör en ny bestämmelse tas in i Plan- och bygglagen så att bygganmälan krävs för utbyte av material i klimatskärmen i större omfattning. Även Byggnadsverkslagen föreslås få en ny bestämmelse med innebörd att kraven vid ändring ska gälla vid utbyte av material i klimatskärmen i större omfattning. Vid den obligatoriska ventilationskontrollen föreslås att krav ska ställas på genomgång av möjliga energieffektiviseringsåtgärder. Boverket kommer även att inleda
en översyn av verkets ändringsråd (BÄR) i syfte att bl.a. undersöka om hela eller delar är lämpliga att bli föreskrifter.
Utöver detta föreslås inom ramen för tillsyn och kontroll att personer som certifieras att utföra energideklarationer (förutsatt att Boverket får ett bemyndigande att skriva sådana regler) även ska kunna bli certifierade fristående skakkunniga kontrollanter på energiområdet. De allmänna råden i Boken om lov, tillsyn och kontroll ska också kompletteras i de delar som rör bygganmälans innehåll och närmare om projektbeskrivning samt energidokumentation.
Boverket kommer samtidigt att se över om skrivningarna i de allmänna råden om byggsamråd och kontrollplan behöver kompletteras såvitt gäller energi och till energi viktigt kopplade frågor, som inomhusmiljö.
Boverket anser vidare att individuell mätning av värme och varmvatten bör möjliggöras genom att Byggnadsverksförordningen ändras så att det vid nybyggnad krävs att byggnader som inrymmer bostäder ska förses med system för individuell mätning av värme och varmvatten. Verket föreslår inga åtgärder beträffande mätning i befintlig bebyggelse. Däremot beskriver rapporten för- och nackdelar samt visar hur ett eventuellt stöd skulle kunna utformas.
Boverket lämnar inom ramen för uppdraget även synpunkter på den framtida hanteringen av befintliga stöd och bidrag som rör energifrågor i bebyggelsen samt på informativa styrmedel.
Förteckning över remissinstanserna – Boverkets rapport ”Piska eller morot. Boverkets utredning om energieffektivisering i byggnader” (M2005/4831/Bo)
Riksrevisionen, Kammarrätten i Göteborg, Kommerskollegium, Statens Fastighetsverk, Skatteverket, Fortifikationsverket, Statskontoret, Statistiska centralbyrån (SCB), Konkurrensverket, Konsumentverket, Lunds tekniska högskola, Internationella Miljöinstitutet i Lund (IIIEE), Chalmers tekniska högskola, SLU Uppsala, Umeå universitet, Luleå tekniska universitet, Göteborgs universitet, Riksantikvarieämbetet, Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande (FORMAS), Banverket, Vägverket, Luftfartsverket, Verket för näringslivsutveckling, Sveriges Provnings och Forskningsinstitut (SP), Stockholms kommun, Linköpings kommun, Malmö kommun, Östersunds kommun, Kungsbacka kommun, Hofors kommun, Sveriges Kommuner och Landsting, Svenska Naturskyddsföreningen, Svensk Handel, Svenskt Näringsliv, Svensk Energi, Svensk Fjärrvärme, Landorganisationen, Företagarnas Riksorganisation, Lantbrukarnas Riksförbund, Näringslivets regelnämnd, Byggsektorns Innovationscentrum, Byggsektorns Kretsloppsråd, Sveriges byggnadsingenjörers riksförbund (SBR), Akademiska hus, Jernhusen, Specialfastigheter, Vasakronan, Vasallen, Göteborg Energi AB, Elforsk, Sveriges Byggindustrier, VVS Installatörerna, Elektriska Installatörsorganisationen (EIO), Fastighetsägarna Sverige, Föreningen Sveriges Energirådgivare, Föreningen Sveriges regionala energikontor, Företagarförbundet, HSB Riksförbund, Hyresgästföreningen Riksförbundet, Riksbyggen, Samverkansforum för statliga byggherrar, Sveriges BostadsrättsCentrum (SBC), Svensk Elbrukarförening, Svensk Teknik & Design, Svenska Byggbranschens Utvecklingsfond, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO), Sveriges Konsumenter i samverkan, Sveriges Konsumentråd, Villaägarnas Riksförbund, Världsnaturfonden (WWF) och WSP Environmental.
Lagrådsremissens lagförslag
Förslag till lag om energideklaration för byggnader
Härigenom föreskrivs
1
följande.
Lagens syfte och tillämpningsområde
1 § Lagens syfte är att främja en effektiv energianvändning och en god inomhusmiljö i byggnader.
2 § Lagen skall tillämpas på byggnader för vilka energi används i syfte att påverka byggnadernas inomhusklimat.
Definitioner
3 § I denna lag avses med
energiprestanda: den mängd energi som behöver användas i en byggnad för att uppfylla de behov som är knutna till ett normalt bruk av byggnaden under ett år,
oberoende expert: en person som enligt denna lag och föreskrifter som meddelats med stöd av lagen är oberoende från sin uppdragsgivare och har särskild sakkunskap om energianvändning och inomhusmiljö i byggnader, och
tillsynsmyndighet: den eller de kommunala nämnder som fullgör kommunens uppgifter inom plan- och byggväsendet.
Skyldighet att energideklarera byggnader
4 § Den som för egen räkning uppför eller låter uppföra en byggnad skall se till att det finns en energideklaration för byggnaden.
5 § Den som äger en byggnad skall se till att det för byggnaden alltid finns en energideklaration som inte är äldre än tio år
1. om byggnaden är indelad som specialbyggnad enligt 2 kap. 2 § fastighetstaxeringslagen (1979:1152) och har en total användbar golvarea som är större än 1 000 kvadratmeter, eller
2. om byggnaden eller en del av byggnaden upplåts med nyttjanderätt.
6 § När en byggnad eller en andel i en byggnad säljs, skall den som äger byggnaden se till att det för byggnaden finns en energideklaration som vid försäljningstidpunkten inte är äldre än tio år.
1
Jfr Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/91/EG av den 16 december 2002 om
byggnaders energiprestanda (EGT L, 4.1.2003, s. 65, Celex 32002L0091).
Undantag från skyldigheten att energideklarera byggnader
7 § Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från skyldigheterna i 4–6 §§.
Besiktning av en befintlig byggnad
8 § Innan en energideklaration upprättas för en befintlig byggnad skall byggnadens ägare se till att byggnaden besiktigas på det sätt som behövs för att en deklaration skall kunna upprättas.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om besiktningens omfattning.
Energideklarationens innehåll
9 § I en energideklaration skall anges
1. en uppgift om byggnadens energiprestanda,
2. om obligatorisk funktionskontroll av ventilationssystemet har utförts i byggnaden,
3. om radonmätning har utförts i byggnaden,
4. om byggnadens energiprestanda kan förbättras med beaktande av en god inomhusmiljö och, om så är fallet, rekommendationer om kostnadseffektiva åtgärder för att förbättra byggnadens energiprestanda, och
5. referensvärden, som gör det möjligt för konsumenter att bedöma byggnadens energiprestanda och att jämföra byggnadens energiprestanda med andra byggnaders.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur en byggnads energiprestanda enligt första stycket 1 skall fastställas, vilka referensvärden som skall användas enligt första stycket 5 och vilka uppgifter som utöver första stycket 1–5 skall lämnas i en deklaration.
10 § Om det i en byggnad finns ett luftkonditioneringssystem med en effekt som är högre än 12 kilowatt, som huvudsakligen drivs med elektricitet, skall det i en energideklaration anges
1. uppgifter om systemets energieffektivitet och systemets storlek i förhållande till behovet av kyla i byggnaden, och
2. om en effektivare energianvändning kan uppnås i systemet eller genom att systemet ersätts med ett annat system eller en annan metod att kyla byggnaden.
Besiktning av luftkonditioneringssystem i vissa fall
11 § Om en byggnad inte skall energideklareras enligt 5 eller 7 §, men det finns ett sådant luftkonditioneringssystem i byggnaden som anges i 10 §, skall byggnadens ägare se till att systemet regelbundet besiktigas på det sätt som behövs för de uppgifter som anges i 10 § 1 och 2 och att sådana uppgifter antecknas i ett besiktningsprotokoll.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om besiktningsintervall och om besiktningens omfattning.
Oberoende expert
12 § Den som enligt 4, 5, 6, eller 11 § första stycket ser till att det finns en energideklaration eller ett besiktningsprotokoll skall utse en oberoende expert, som gör besiktningen enligt 8 eller 11 § och därefter upprättar en energideklaration eller ett besiktningsprotokoll.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om de krav i fråga om sakkunskap och oberoende som skall ställas på en oberoende expert.
Tillgång till energideklarationerna
13 § Den som äger en byggnad skall se till att den energideklaration som senast har upprättats för byggnaden är tillgänglig
1. på en för allmänheten väl synlig och framträdande plats i byggnaden, om den är en sådan byggnad som anges i 5 § 1, eller
2. på en väl synlig plats i byggnaden, om den är en sådan byggnad som anges i 5 § 2.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om att en energideklaration får placeras på en annan plats i en byggnad eller i anslutning till en byggnad.
14 § Har den som säljer en byggnad eller en andel i en byggnad, trots köparens begäran, underlåtit att fullgöra sin skyldighet enligt 6 § får köparen, senast sex månader efter sitt tillträde till byggnaden, låta upprätta en energideklaration på säljarens bekostnad.
Överlämnade av energideklarationer och besiktningsprotokoll till Boverket
15 § Den som enligt 4, 5, 6 eller 11 § första stycket ser till att det finns en energideklaration eller ett besiktningsprotokoll eller den som enligt 14 § låter upprätta en energideklaration skall se till att ett exemplar av deklarationen eller protokollet lämnas till Boverket.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om elektronisk överföring av energideklarationer och besiktningsprotokoll.
Energideklarationsregister
16 § Boverket skall föra ett register över de energideklarationer och besiktningsprotokoll som lämnats till verket enligt 15 §.
17 § Boverket är personuppgiftsansvarigt för behandlingen av personuppgifter i energideklarationsregistret.
18 § Uppgifterna i energideklarationsregistret får behandlas för
1. framtagande av statistik,
2. forskning,
3. uppföljning och utvärdering av energianvändningen och inomhusmiljön i bebyggelsen,
4. tillsyn, och
5. annan allmän eller enskild verksamhet där information om byggnader och deras energiprestanda och inomhusmiljö utgör underlag för bedömningar och beslut.
19 § Regeringen får meddela föreskrifter om
1. vilka uppgifter som får registreras i energideklarationsregistret,
2. urval och bearbetningar av personuppgifter,
3. utlämnande på medium för automatiserad behandling, och
4. direktåtkomst till registret.
20 § Om personuppgifter behandlas i strid med denna lag eller i strid med föreskrifter som meddelats med stöd av lagen, tillämpas bestämmelserna om rättelse i personuppgiftslagen (1998:204).
Skadestånd
21 § Den som lider skada på grund av ett tekniskt fel i energideklarationsregistret har rätt till ersättning av staten.
Ersättningen skall sättas ned med skäligt belopp eller helt falla bort, om den skadelidande har medverkat till skadan genom att utan skälig anledning ha låtit bli att vidta åtgärder för att bevara sin rätt eller om den skadelidande på något annan sätt har medverkat till skadan genom eget vållande.
I ärenden om ersättning företräds staten av den myndighet som regeringen bestämmer.
22 § Utöver vad som följer av 21 § gäller bestämmelserna i personuppgiftslagen (1998:204) om skadestånd vid behandling av personuppgifter enligt denna lag eller de föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen.
Alternativa energiförsörjningssystem
23 § Den som för egen räkning uppför eller låter uppföra en byggnad med en total användbar golvarea som är större än 1 000 kvadratmeter skall innan byggnadsarbetena påbörjas låta utreda alternativa energiförsörjningssystem för byggnaden och redovisa om sådana system är tekniskt, miljömässigt och ekonomiskt genomförbara för byggnaden. Redovisningen skall lämnas till tillsynsmyndigheten.
Tillsyn
24 § Den eller de kommunala nämnder som fullgör kommunens uppgifter inom plan- och byggväsendet skall utöva tillsyn över att den som
äger en byggnad fullgör en sådan skyldighet som anges i 11 § första stycket eller 13 §.
25 Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att ägaren till en byggnad skall fullgöra en sådan skyldighet som anges i 11 § första stycket eller 13 §. Ett föreläggande får förenas med vite. Tillsynsmyndigheten har rätt att få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som omfattas av tillsynen, dock inte bostäder.
Överklagande
26 § En tillsynsmyndighets beslut om föreläggande som förenats med vite enligt 25 § första stycket och Boverkets beslut om rättelse enligt 20 § får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
1. Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2006.
2. Byggnader som vid lagens ikraftträdande omfattas av bestämmelsen i 5 § 1 skall vara energideklarerade senast den 31 december 2008.
3. Byggnader som vid lagens ikraftträdande omfattas av bestämmelsen i 5 § 2 och som är flerbostadshus skall vara energideklarerade senast den 31 december 2008.
4. Byggnader som avses i 5 § 2 och som inte är flerbostadshus skall energideklareras första gången efter den 31 december 2008.
5. Byggnader som avses i 4 eller 6 § skall energideklareras första gången efter den 31 december 2008.
6. Luftkonditioneringssystem som avses i 11 § första stycket skall besiktigas första gången efter den 31 december 2008.
7. För byggnader under uppförande den 1 januari 2009 skall skyldigheten enligt 4 § inte gälla om bygganmälan gjorts före den 1 januari 2009.
8. För byggnader under uppförande den 1 oktober 2006 skall skyldigheten enligt 23 § inte gälla om bygganmälan gjorts före den 1 oktober 2006.
Förslag till lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10)
Härigenom föreskrivs att 9 kap. 12 § plan- och bygglagen (1987:10) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
9 kap.
12 §
1
Om det krävs en sådan byggfelsförsäkring eller ett sådant färdigställandeskydd som avses i lagen (1993:320) om byggfelsförsäkring m.m., får byggnadsarbetena inte påbörjas förrän bevis om försäkringen respektive färdigställandeskyddet har visats upp för byggnadsnämnden. Motsvarande gäller, om det krävs ett besked om skyddsrum enligt 6 kap. 8 § lagen (1994:1720) om civilt försvar.
Byggnadsarbetena får inte påbörjas
1. om det krävs en sådan byggfelsförsäkring eller ett sådant färdigställandeskydd som avses i lagen (1993:320) om byggfelsförsäkring m.m., förrän ett bevis om försäkringen respektive färdigställandeskyddet har visats upp för byggnadsnämnden,
2. om det krävs ett besked om skyddsrum enligt 6 kap. 8 § lagen (1994:1720) om civilt försvar, förrän ett bevis om beskedet har visats upp för byggnadsnämnden, eller,
3. om det krävs en redovisning av alternativa energiförsörjningssystem enligt 23 § lagen (2006:000) om energideklaration för byggnader, förrän redovisningen har visats upp för byggnadsnämnden.
I de fall en rivningsplan skall finnas enligt 4 §, får rivningsarbetena inte påbörjas förrän byggnadsnämnden godkänt rivningsplanen.
Denna lag träder i kraft den 1 oktober 2006.
1
Senaste lydelse 2000:770.
Lagrådets yttrande
Utdrag ur protokoll vid sammanträde 2006-03-01
Närvarande: f.d. regeringsrådet Bengt-Åke Nilsson, regeringsrådet Stefan Ersson och justitierådet Lars Dahllöf.
Energi- och inomhusmiljödeklaration för byggnader
Enligt en lagrådsremiss den 9 februari (Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet) har regeringen beslutat inhämta Lagrådets yttrande över förslag till
1. lag om energideklaration för byggnader, och
2. lag om ändring i plan- och bygglagen (1987:10).
Förslagen har inför Lagrådet föredragits av kanslirådet Karin Sjökvist.
Förslagen föranleder följande yttrande av Lagrådet:
Förslaget till lag om energideklaration för byggnader
23 §
I paragrafen föreslås att den som för egen räkning uppför eller låter uppföra en byggnad med en total användbar golvarea som är större än 1 000 kvadratmeter, innan byggnadsarbetena påbörjas, skall låta utreda alternativa energiförsörjningssystem för byggnaden samt lämna en redovisning av resultatet av utredningen till tillsynsmyndigheten.
Bestämmelser om byggande och krav på byggnader och byggnadsverk finns framför allt i plan- och bygglagen (1987:10), lagen (1994:847) om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk m.m. och i miljöbalken samt i förordningar och myndighetsföreskrifter som har meddelats med stöd av dessa lagar.
Bestämmelserna i den nu föreslagna lagen syftar till att främja en effektiv energianvändning och en god inomhusmiljö i byggnader. Krav ställs därför på att energideklarationer skall upprättas för byggnader av olika slag.
Enligt Lagrådets mening hör de föreslagna bestämmelserna sakligt sett närmast hemma i plan- och bygglagen. Av lagrådsremissen (s. 28) framgår att alternativet att inarbeta bestämmelserna i plan- och bygglagstiftningen har övervägts. Valet föll emellertid på en separat lag. Det ansågs mindre lämpligt att nu ändra i plan- och bygglagen och lagen om tekniska egenskapskrav på byggnadsverk, eftersom de för närvarande är föremål för översyn. Lagrådet kan konstatera att i lagrådsremissen föreslås en ändring i 9 kap. 12 § plan- och bygglagen. Ändringen har ett nära samband med kraven i 23 § i den separata lagen, om att byggherren innan byggnadsarbetena påbörjas skall utreda och redovisa alternativa energiförsörjningssystem för byggnaden. Lagrådet föreslår mot bakgrund av det anförda att kraven i 23 § inarbetas i plan- och bygglagen. Vidare för-
ordar Lagrådet att det på nytt i lämpligt sammanhang övervägs att i plan- och bygglagen integrera även övriga bestämmelser i det framlagda förslaget.
25 §
Enligt förslaget i 25 § får tillsynsmyndigheten meddela de förelägganden som behövs för att ägaren till en byggnad skall fullgöra en sådan skyldighet som anges i 11 § första stycket (besiktning av luftkonditioneringssystem) eller 13 § (se till att energideklaration är tillgänglig). Vidare skall en tillsynsmyndighet ha rätt att få tillträde till områden, lokaler och andra utrymmen som omfattas av tillsynen, dock inte bostäder.
Av den föreslagna paragrafen följer att tillsynsmyndigheten skall, mot den enskildes vilja, få bereda sig tillträde till dennes lokaler om det i dessa finns ett sådant luftkonditioneringssystem som avses i 11 § första stycket. Lagrådet, som noterar att bostäder har undantagits från tillsynsmyndighetens tillträdesrätt, ifrågasätter om intresset av att med tvång få tillträde till en enskilds lokaler för att kontrollera ett luftkonditioneringssystem kan anses väga så tungt att intresset av att respektera den enskildes vilja skall få vika.
Enligt 2 kap. 6 § regeringsformen är varje medborgare skyddad mot husrannsakan och liknande intrång. Någon närmare definition av begreppet husrannsakan ges inte i regeringsformen, men enligt lagmotiven används uttrycket för att beteckna varje av myndighet företagen undersökning av hus, rum eller slutet förvaringsställe oavsett syftet med undersökningen (jfr prop. 1973:90 s. 246). Skyddet mot husrannsakan kan begränsas genom lag, men för sådan lagstiftning gäller de särskilda reglerna i 2 kap. 12 § regeringsformen. Detta innebär bl.a. att begränsningen får göras endast för att tillgodose ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt samhälle och aldrig får gå utöver det ändamål som har föranlett den.
Av lagrådsremissen framgår inte närmare varför en tillsynsmyndighet mot den enskildes vilja behöver få tillträde till en lokal där den enskilde har ett luftkonditioneringssystem. I lagförslaget finns genom 11 § första stycket ett krav på byggnadens ägare att denne skall se till att luftkonditioneringssystemet besiktigas regelbundet. Vidare framgår av 25 § första stycket att tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att ägaren till en byggnad skall fullgöra en sådan skyldighet som avses i 11 § första stycket samt att föreläggandet får förenas med vite.
Lagrådet förordar med hänsyn till det anförda att den föreslagna tillträdesrätten för en tillsynsmyndighet, att mot den enskildes vilja ta sig in i en lokal med ett luftkonditioneringssystem, inte införs.
I samband med föredragningen inför Lagrådet har upplysts att som förebild för den föreslagna 25 § har tjänat bl.a. 6 kap. 4 § lagen (2003:113) om elcertifikat. Motsvarande bestämmelser finns också i t.ex. 4 kap. 4 § lagen (2004:656) om utsläpp av koldioxid och 7 kap. 4 § lagen (2004:1199) om handel med utsläppsrätter.
Enligt Lagrådets mening bör den nu föreslagna paragrafen i klarhetens intresse utformas i närmare överensstämmelse med övriga nämnda paragrafer på de punkter där någon saklig skillnad inte är avsedd. I samband
med föredragningen har upplysts att när det gäller förfarandet vid tillträde är den enda sakliga skillnaden att det inte funnits skäl att föreskriva att polismyndighet skall lämna det biträde som behövs för tillsynen. I stället är avsikten att tillsynsmyndigheten vid behov skall kunna begära särskild handräckning av kronofogdemyndigheten med stöd av 4 § 2 lagen (1990:746) om betalningsföreläggande och särskild handräckning.
Lagrådet föreslår mot bakgrund av det ovan anförda att paragrafen ges följande lydelse:
Tillsynsmyndigheten får meddela de förelägganden som behövs för att ägaren till en byggnad skall fullgöra en sådan skyldighet som anges i 11 § första stycket eller 13 §. Ett föreläggande får förenas med vite.
Tillsynsmyndigheten skall på begäran få tillträde till sådana områden, lokaler och andra utrymmen som avses i 13 § i den utsträckning det behövs för tillsynen. Denna rätt omfattar inte bostäder. Vidare bör enligt Lagrådets mening under den fortsatta beredningen av lagstiftningsärendet klargöras i vilken utsträckning och i så fall på vilket sätt en tillsynsmyndighet skall kunna begära en annan myndighets hjälp för att få det tillträde som behövs för tillsynen (jfr bl.a. 6 kap. 4 § andra stycket lagen om elcertifikat respektive 4 § 2 lagen om betalningsföreläggande och handräckning samt t.ex. 10 kap.12 och 13 §§plan- och bygglagen). Resultatet av dessa klargöranden kan komma att påverka innehållet i den föreslagna paragrafen.
Förslaget i övrigt
Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.
Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 16 mars 2006
Närvarande: Statsministern Persson, statsråden Freivalds, Sahlin, Pagrotsky, Messing, Y. Johansson, Bodström, Sommestad, Karlsson, Nykvist, Andnor, Nuder, M. Johansson, Hallengren, Björklund, Holmberg, Jämtin, Österberg, Orback, Baylan.
Föredragande: Sahlin
Regeringen beslutar proposition 2005/06:145 Nationellt program för energieffektivisering och energismart byggande.
Rättsdatablad
Författningsrubrik Bestämmelser som inför, ändrar, upphäver eller upprepar ett normgivningsbemyndigande
Celexnummer för bakomliggande EGregler
Lagen (2006:000) om energideklaration för byggnader
7 §
8 § andra stycket 9 § andra stycket 11§ andra stycket 12 § andra stycket 13 § andra stycket 15 § andra stycket
19 §