Prop. 1955:13
('dels angående godkän\xad nande av konvention rörande internationellt erkän\xad nande av rätt till luftfartyg, dels ock med förslag till lag om inskrivning av rätt till luftfartyg, m. m.',)
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
1
Nr 13.
Kungl. Maj:ts proposition till riksdagen dels angående godkän
nande av konvention rörande internationellt erkän nande av rätt till luftfartyg, dels ock med förslag till lag om inskrivning av rätt till luftfartyg, m. m.; given Stockholms slott den 5 november 1954.
Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t härmed
dels äska riksdagens godkännande av härvid fogade konvention den 19 juni 1948 rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg;
dels ock jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att antaga bifogade förslag till
1) lag om inskrivning av rätt till luftfartyg; 2) lag om registrering av luftfartyg samt om bärgning av sådant fartyg m. m.;
3) lag i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg;
4) lag om ändring i liandelsbalken; 5) lag angående ändrad lydelse av 31 § lagen den 11 juni 1915 (nr 218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område;
6) lag angående ändrad lydelse av § 14 förordningen den 4 mars 1862 (nr 10) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer;
7) lag angående ändrad lydelse av 54 § lagen den 8 april 1927 (nr 77) om försäkringsavtal;
8) lag om ändring i utsökningslagen; 9) lag med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. in.;
10) lag om ändring i konkur slagen; 11) lag angående ändrad lydelse av 1 och 13 §§ lagen den 20 december 1946 (nr 808) om lagsökning och betalningsföreläggande (lagsökningslag);
12) lag angående ändrad lydelse av 10 och 13 §§ lagen den 8 april 1927 (nr 85) om dödande av förkommen handling;
13) lag angående ändrad lydelse av 11 § lagen den 10 juli 1947 (nr 486) om dödande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar;
14) lag om ändrad lydelse av 2 kap. 17 § strafflagen;
Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 13.
2
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
15) lag om ändrad lydelse av 3 § lagen den 7 september 1914 (nr 182)
angående förbud mot lufttrafik över svenskt område;
16) lag angående ändrad lydelse av 1 § 9 och 10 mom. lagen den 8 juni
1923 (nr 147) om straff för olovlig varuinförsel;
17) lag om ändrad lydelse av 8 § 1 och 2 mom. lagen den 20 juni 1924
(nr 225) med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med sprit
drycker och vin; samt
18) lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 18 juni 1949 (nr 398)
om straff för olovlig varuutförsel.
Under Hans Maj :ts
Min allernådigste Konungs och Herres frånvaro:
BERTIL
Herman Zetterberg.
Propositionens huvudsakliga innehåll.
Genom de i propositionen framlagda lagförslagen beredes möjlighet att
inteckna luftfartyg till säkerhet för fordran. Härigenom öppnas ökade kredit
möjligheter för luftfarten samtidigt som luftfartsnäringens kreditgivare —
bl. a. statens luftfartslånefond — erbjudes en betydelsefull garanti för att
lånen återbetalas. Det är avsett att ett inskrivningsväsen för luftfartyg skall
anordnas vid Stockholms rådhusrätt. Inskrivningsärendena skall vid nämn
da rådhusrätt handläggas av en särskild inskrivningsdomare, som över så
dana ärenden skall föra en inskrivningsbok för luftfartyg. Reglerna har ut
arbetats med nära anknytning till den inskrivningslagstiftning som vi redan
har på andra rättsområden. I främsta rummet har 1901 års lag om inteckning
i sjögående fartyg fått tjäna såsom förebild.
Det praktiska värdet av det nya inteckningsinstitutet är givetvis i hög
grad beroende av den omfattning i vilken det kan bli internationellt erkänt.
Detta spörsmål regleras i den i Geneve den 19 juni 1948 avslutade konven
tionen rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg. I propo
sitionen begäres riksdagens godkännande av att Sverige ansluter sig till
denna konvention. De framlagda lagförslagen har utformats med hänsyn
härtill och innehåller sålunda bl. a. de bestämmelser angående erkännande
här i riket av rättigheter inskrivna i andra konventionsstater, vilka är er
forderliga vid vår anslutning till konventionen.
Reglerna om inskrivning av rättigheter här i riket har sammanförts i en
lag om inskrivning av rätt till luftfartyg. Då dessa regler nära anknutits
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
3
till den nuvarande offentligrättsliga registreringen hos luftfartsstyrelsen, har det blivit nödvändigt att i viss omfattning revidera de gällande bestäm melserna om denna registrering. Bestämmelser härom har jämte vissa regler om s. k. luftpanträtt — en motsvarighet till sjöpanträttsinstitutet — införts i en särskild lag. De bestämmelser som avser erkännande här i riket av inskrivning i annan konventionsstat ingår i en särskild lag i anledning av Sveriges tillträde till inskrivningskonventionen. Till de nämnda lagförslagen ansluter ett stort antal andra lagförslag, bl. a. avseende de exekutionsrättsliga förhållandena.
Tiden för den nya lagstiftningens ikraftträdande är beroende av den tid punkt då konventionen ratificeras.
4
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
Convention
on the International Recognition of
Rights in Aircraft.
Whereas the International Civil Avia-
tion Conference, held åt Chicago in No
vember—December 1944, recommended
the early adoption of a Convention deal-
ing with the transfer of title to aircraft,
whereas it is highly desirable in the
interest of the future expansion of
international civil aviation that rights
in aircraft be recognised internationally,
the undersigned, duly authorized,
have agreed, on behalf of their respect-
ive governments, as follows:
Article I.
(1) The Contracting States under-
take to recognise:
(a) rights of property in aircraft;
(b) rights to acquire aircraft by
purchase coupled with possession of
the aircraft;
(c) rights to possession of aircraft
under leases of six months or more;
(d) mortgages, hypotheques and simi
lar rights in aircraft which are con-
tractually created as security för pay-
ment of an indebtedness;
provided that sucli rights
(i) have been constituted in accord-
ance with the law of the Contracting
State in which the aircraft was registered
as to nationality åt the time of their
constitution, and
(ii) are regularly recorded in a public
record of the Contracting State in which
the aircraft is registered as to nation
ality.
Convention
relative å la reconnaissance inter
nationale des droits sur aéronef.
Considérant que la Conférence de
1’aviation civile internationale, réunie
å Chicago aux mois de novembre et
décembre 1944, a recommandé l’adop-
tion å une date rapprochée d’une Con
vention concernant le transfert de pro
preté d’aéronefs,
considérant qu’il est hautement désir-
able, dans 1’intérét de 1’expansion future
de 1’aviation civile internationale, que
des droits sur aéronef soient inter-
nationalement reconnus,
les soussignés dument autorisés, sont
convenus, au nom de leurs Gouverne-
ments respectifs, des dispositions sui-
vantes:
Artide I.
(1) Les Etats contractants s’engagent
å reconnaitre:
(a) le droit de propriété sur aéronef,
(b) le droit pour le détenteur d’un
aéronef d’en acquérir la propriété par
voie d’achat,
(c) le droit d’utiliser un aéronef en
exécution d’un contrat de location con-
senti pour une durée de six mois au
moins,
(d) 1’hypothéque, le «mortgage» et
tout droit similaire sur un aéronef créé
conventionnellement en garantie du
paiement d’une dette,
å condition que de tels droits soient
(i) constitués conformément å la loi
de 1’Etat contractant ou 1’aéronef est
immatriculé lors de leur constitution, et
(ii) réguliérement inscrits sur le re
gistre public de l’Etat contractant ou
l’aéronef est immatriculé.
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
5
Convenio
relativo al reconoeimiento internacio-
nal de derechos sobre aeronaves.
Considerando: Que la Conferencia de Aviaciön Civil Internacional, reunida en Chicago en los meses de noviembre y diciembre de 1944, recommendö la pronta adopciön de un Convenio relativo a la transferencia de propiedad de aero naves;
considerando: Que es muy conve- uiente, para la expansion futura de la aviaciön civil internacional, que sean reconocidos internacionalmente los de rechos sobre aeronaves,
los abajo firmantes, debidamente autorizados, han llegado a un acuerdo, en nombre de sus Gobiernos respectivos, sobre las disposiciones siguientes:
Ariiculo I.
(1) Los Estados contratantes se com- prometen a reconocer:
(a) el derecho de propiedad sobre aeronaves;
(b) el derecho acordado al tenedor de una aeronave a adquirir su propiedad por compra;
(c) el derecho a la tenencia de una aeronave originado por un contrato de arrendamiento de seis meses como minimo;
(d) la hipoteca, «mortgage» y de rechos similares sobre una aeronave, creados convencionalmente en garantia del pago de una deuda; a condiciön que tal derecho haya sido:
(i) constituido conforme a la ley del Estado contratante en el cual la aero nave estuviese matriculada al tiempo de su constituciön, y
(ii) debidamente inscripto en el re- gistro publico del Estado contratante en el cual esté matriculada la aeronave.
(Översättning.)
Konvention
rörande internationellt erkännande
av rätt till luftfartyg.
Enär den internationella civila luft- fartskonferensen, vilken hölls i Chicago i november och december 1944, för ordat att en konvention om överlåtelse av äganderätt till luftfartyg snarast skulle antagas, och
enär det för den framtida utveck lingen av den internationella civila luft farten är synnerligen önskvärt att rättig heter till luftfartyg vinna internatio nellt erkännande,
hava undertecknade med stöd av behöriga fullmakter på sina regeringars vägnar överenskommit om följande be stämmelser:
Artikel 1.
(1) De fördragsslutande staterna för binda sig att erkänna
(a) äganderätt till luftfartyg;
(b) med besittning av luftfartyg för enad rätt att genom köp förvärva far tyget;
(c) nyttjanderätt till luftfartyg enligt upplåtelse på minst sex månader;
(d) hypotek, »mortgage» och annan liknande rättighet i luftfartyg tillkom men enligt avtal såsom säkerhet för betalning av gäld, under förutsättning att rättighet varom fråga är
(i) tillkommit i överensstämmelse med lagen i den fördragsslutande stat i vil ken luftfartyget var nationalitetsregist- rerat vid tiden för rättighetens till komst, och
(ii) är vederbörligen inskriven i offent lig inskrivningsbok i den fördragsslu tande stat där fartyget är nationalitets- registrerat.
6
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
The regularity of successive recordings
in different Contracting States shall be
determined in accordance with the law
of the State where the aircraft was regis
tered as to nationality åt the time of
each recording.
(2) Nothing in this Convention shall
prevent the recognition of any rights
in aircraft under the law of any Con
tracting State; but Contracting States
shall not admit or recognise any right
as taking priority over the rights men-
tioned in paragraph (1) of this Article.
Artide 11.
(1) All recordings relating to a given
aircraft must appear in the same
record.
(2) Except as otherwise provided in
this Convention, the effects of the record
ing of any right mentioned in Article I,
paragraph (1), with regard to third
parties shall be determined according to
the law of the Contracting State where
it is recorded.
(3) A Contracting State may pro-
hibit the recording of any right which
cannot validly be constituted according
to its national law.
Artide III.
(1) The address of the autliority re-
sponsible for maintaining the record
must be shown on every aircraffs cer-
tificate of registration as to nationality.
(2) Any person shall be entitled to
receive from the authority duly certified
copies or extracts of the particulars
recorded. Such copies or extracts shall
constitute prima fade evidence of the
contents of the record.
(3) If the law of a Contracting State
provides that the filing of a document
för recording shall have the same effect
as the recording, it shall have the same
effect for the purposes of this Conven
tion. In that case, adequate provision
shall be made to ensure that such docu
ment is open to the public.
La régularité des inscriptions succes-
sives dans différents Etats contractants
est déterminée d’aprés la loi de l’Etat
contractant ou 1’aéronef est immatriculé
au moment de chaque inscription.
(2) Aucune disposition de la présente
Convention n’interdit aux Etats con
tractants de reconnaitre, par applica-
tion de leur loi nationale, la validité
d’autres droits grevant un aéronef. Tou-
tefois, aucun droit préférable å ceux
énumérés au paragraphe (1) du présent
Article ne doit étre admis ou reconnu par
les Etats contractants.
Artide II.
(1) Toutes inscriptions relatives å
un aéronef sont effectuées sur le méme
registre.
(2) Sauf disposition contraire de la
présente Convention, les effets å 1’égard
des tiers de 1’inscription d’un des droits
énumérés au paragraphe (1) de 1’Article
I sont déterminés conformément å la loi
de l’Etat contractant ou ce droit est
inscrit.
(3) Tout Etat contractant peut inter-
dire 1’inscription d’un droit sur un
aéronef qui ne pourrait étre valablement
constitué aux termes de sa loi nationale.
Artide III.
(1) L’adresse du service chargé de
la tenue du registre est indiquée sur le
certificat d’immatriculation de tout aéro
nef.
(2) Toute personne peut se faire
délivrer par ce service des expéditions,
copies ou extraits certifiés conformes qui
font foi jusqu’å preuve contraire des
énonciations du registre.
(3) Si la loi d’un Etat contractant
prévoit que la mise sous dossier d’un
document tient lieu de 1’inscription,
cette mise sous dossier a les mémes
effets que l’inscription aux fins de la
Convention. Dans ce cas, toutes dispo
sitions sont prises pour que ce docu
ment soit accessible au public.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
7
La formalidad de las inscripciones suce- sivas en diferentes Estados contratantes se determinarå de conformidad con la ley del Estado contratante en el cual la aeronave esté matriculada al tiempo de cada inscripciön.
(2) Ninguna disposiciön del presente Convenio, impedirå a los Estados con tratantes reconocer, por aplicaciön de su ley nacional, la validez de otros derechos que graven una aeronave. No obstante, ningun derecho preferente a aquellos enumerados en el inciso (1) del presente articulo, deberå ser admitido o reconocido por los Estados contratantes.
Articulo II.
(1) Todas las inscripciones relativas a una aeronave deben constar en el mismo registro.
(2) Salvo disposiciön en contrario del presente Convenio, los efectos de la inscripciön de alguno de los derechos enumerados en el inciso (1) del articulo I, con respecto a terceros, se determinarån conforme a la ley del Estado contratante donde tal derecho esté inscripto.
(3) Cada Estado contratante podrå impedir la inscripciön de un derecho sobre una aeronave, que no pueda ser validamente constituido conforme a su ley nacional.
Articulo III.
(1) La ubicaciön de la oficina en- cargada de llevar el registro deberå indicarse en el certificado de matri- cula de toda aeronave.
(2) Cualquiera persona podrå obte- ner de la oficina encargada de llevar el registro, certificados, copias o extractos de las inscripciones, debidamente auten- ticados, los cuales haran fé del contenido del registro, salvo prueba en contrario.
(3) Si la ley de un Estado contratante prevé que la recepciön de un documento equivale a su inscripciön, osta recepciön surtirå los mismos efectos que. la inscrip ciön para los fines del presente Convenio. En este caso se tomarån las medidas adecuadas para que tales documentos sean accesibles al publico.
Rättsenligheten av en bland flera på varandra följande inskrivningar, vilka gjorts i skilda fördragsslutande stater, skall bedömas i överensstämmelse med lagen i den stat där luftfartyget vid tiden för den inskrivningen var natio- nalitetsregistrerat.
(2) Utan hinder av denna konvention må i fördragsslutande stat annan rät tighet i luftfartyg än förut sagts vinna erkännande. Sådan rättighet må dock ej medgivas eller erkännas med före träde framför rättighet som avses i paragraf (1).
Artikel II.
(1) Alla inskrivningar avseende visst luftfartyg skola göras i samma inskriv ningsbok.
(2) Såframt icke annorledes bestäm mes i denna konvention, skall verkan i förhållande till tredje man av inskriv ningen av rättighet, som omförmäles i artikel I paragraf (1), bestämmas enligt lagen i den fördragsslutande stat där rättigheten är inskriven.
(3) Fördragsslutande stat äger vägra inskrivning av rättighet, som icke kan med laga verkan stiftas enligt där gällande lag.
Artikel III.
(1) Adressen till den myndighet, som är ansvarig för inskrivningsbokens fö rande, skall angivas å luftfartygs nationa litets- och registreringsbevis.
(2) Envar äge av nämnda myndighet erhålla vederbörligen bestyrkta avskrif ter eller utdrag rörande gjorda inskriv ningar. Sådana avskrifter eller utdrag skola, där ej annat styrkes, gälla såsom bevis rörande inskrivningsbokens inne håll.
(3) Därest enligt lagen i en fördrags slutande stat ingivande av en handling för inskrivning har samma verkan som inskrivning, skall ingivandet hava sådan verkan jämväl vid tillämpningen av denna konvention. Genom lämpliga be stämmelser skall sörjas för att sålunda ingiven handling är tillgänglig för all mänheten.
8
hungl. Majds proposition nr 13.
(4) Reasonable charges may be made
för services performed by the authority
maintaining the record.
Article IV.
(1) In the event that any claims in
respect of:
(a) compensation due for salvage of
the aircraft, or
(b) extraordinary expenses indispens-
able for the preservation of the aircraft
give rise, under the law of the Contract-
ing State where the operations of salvage
or preservation were terminated, to a
right conferring a charge against the
aircraft, such right shall be recognised
by Contracting States and shall take
priority over all other rights in the
aircraft.
(2) The rights enumerated in para-
graph (1) shall be satisfied in the in-
yerse order of the dates of the incidents
in connexion with which they have
arisen.
(3) Any of the said rights may, within
three months from the date of the
termination of the salvage or preserva
tion operations, be noted on the record.
(4) The said rights shall not be recog
nised in other Contracting States after
expiration of the three months men-
tioned in paragraph (3) unless, within
this period,
(a) the right has been noted on the
record in conformity with paragraph (3),
and
(b) the amount has been agreed upon
or judicial action on the right has been
commenced. As far as judicial action is
concerned, the law of the forum shall
determine the contingencies upon which
the three months period may be inter-
rupted or suspended.
(5) This Article shall apply notwith-
standing the provisions of Article I,
paragraph (2).
Artide V.
The priority of a right mentioned in
Article I, paragraph (1) (d), extends to
all sums thereby secured. However,
(4) Des taxes raisonnables peuvent
étre per^ues å 1’occasion de toutes
opérations effectuées par le service
chargé de la tenue du registre.
Artide IV.
(1) Les Etats contractants reconnais-
sent que les créances afférentes:
(a) aux rémunérations dues pour sau-
vetage de 1’aéronef,
(b) aux frais extraordinaires indis-
pensables å la conservation de 1’aéronef,
sont préférables å tous autres droits
et créances grevant 1’aéronef, å la con
dition d’étre privilégiés et assortis d’un
droit de suite au regard de la loi de
1’Etat contractant ou ont pris fin les
opérations de sauvetage ou de con
servation.
(2) Les créances énumérées au para-
graphe (1) du présent Article prennent
rang dans 1’ordre chronologique inverse
des événements qui les ont fait naitre.
(3) Elles peuvent faire 1’objet d’une
mention au registre dans les trois mois
å compter de l’achévement des opéra
tions qui leur ont donné naissance.
(4) Les Etats contractants s’inter-
disent å 1’expiration du délai de trois
mois ci-dessus prévu de reconnaitre les
suretés dont il s’agit, å moins qu’au
cours dudit délai:
(a) la créance privilégiée ne fasse
1’objet d’une mention au registre con-
formément au paragraphe (3),
(b) le montant de la créance ne soit
fixé amiablement ou qu’une action
judiciaire concernant cette créance ne
soit introduite. Dans ce cas la loi du
tribunal saisi détermine les causes d’in-
terruption ou de suspension du délai.
(5) Les dispositions du présent Article
s’appliquent nonobstant celles du para
graphe (2) de 1’Article I.
Artide V.
La priorité qui s’attache aux droits
mentionnés au paragraphe (1) (d) de
1’Article I s’étend å toutes les sommes
9
(4) Podrån cobrarse derechos razo- (4) Skäliga avgifter må uttagas i ären-
nables por cualquier servicio efectuado den som handläggas av inskrivningsmyn-
por la oficina encargada del registro. digheten.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
Articulo IV.
(1) Los Estados contratantes reco-
nocerån que los créditos originados:
(a) por las remuneraciones debidas
por el salvamento de la aeronave;
(b) por los gastos extraordinarios
indispensables para la conservaciön de
la aeronave,
seran preferentes a cualesquiera otros
derechos y créditos que graven la aero
nave, a condiciön de que sean privi-
legiados y provistos de efectos perse-
cutorios de acuerdo con la ley del Estado
contratante donde hayan finalizado las
operaciones de salvamento o de con-
servaciön.
(2) Los créditos enumerados en el
inciso (1) del presente articulo, adquieren
preferencia en orden cronolögico in
verso a los acontecimientos que los
originaron.
(3) Tales créditos podrån ser objeto
de anotaciön en el registro, dentro de
los tres meses a contar de la fecha de
terminaciön de las operaciones que los
hayan originado.
(4) Los Estados contratantes no reco-
nocerån tales gravamenes después de la
expiraciön del plazo de tres meses pre-
visto en el inciso (3), salvo que dentro de
ese plazo:
(a) dicho crédito privilegiado haya
sido objeto de anotaciön en el registro
conforme al inciso (3),
(b) el monto del crédito haya sido
fijado de comun acuerdo o una acciön
judicial haya sido iniciada con relaciön
a ese crédito. En este caso, la ley del
tribunal que conozca la causa deter-
minarå los motivos de interrupciön o de
suspension del plazo.
(5) Las disposiciones del presente
articulo se aplicarån no obstante las
del inciso (2) del articulo I.
Articulo V.
La preferencia acordada a los de
rechos mencionados en el inciso (1),
articulo I, apartado (d), se extiende a
Artikel IV.
(1) Därest fordran för
(a) ersättning på grund av bärgning
av luftfartyg eller
(b) extraordinära kostnader som varit
oundgängliga för bevarande av sådant
fartyg
enligt lagen i den fördragsslutande
stat, där åtgärderna för bärgningen eller
bevarandet avslutades, giver upphov
till rättighet som belastar fartyget,
skall sådan rättighet erkännas av de för
dragsslutande staterna med förmånsrätt
före alla andra rättigheter i fartyget.
(2) De i paragraf (1) omförmälda
rättigheterna skola njuta företräde i
motsatt ordning mot tidsföljden av de
händelser från vilka de härröra.
(3) I paragraf (1) omnämnd rättighet
må, inom tre månader efter avslutandet
av åtgärderna för bärgningen eller be
varandet, antecknas i inskrivningsboken.
(4) Nämnda rättigheter må icke er
kännas i andra fördragsslutande stater
efter utgången av den i paragraf (3)
nämnda tiden av tre månader med
mindre inom denna frist
(a) rättigheten blivit antecknad i in
skrivningsboken i enlighet med para
graf (3), och
(b) överenskommelse träffats om dess
belopp eller talan väckts om rättighe
ten. I sistnämnda fall skall lagen i den
stat där talan föres vara avgörande för
de villkor, på vilka tremånadersfristen
må avbrytas eller utsträckas.
(5) Denna artikel skall äga tillämp
ning utan hinder av bestämmelserna i
artikel I paragraf (2).
Artikel V.
Förmånsrätt för rättighet som avses
i artikel I paragraf (1) (d) omfattar alla
belopp, för vilka säkerhet ställts. För-
10
Rungl. Maj.ts proposition nr 13.
the amount of interest included shall
not exceed that accrued during the
three years prior to the execution pro-
ceedings together with that accrued
during the execution proceedings.
Article VI.
In case of attachment or sale of an
aircraft in execution, or of any right
therein, the Contracting States shall
not be obliged to recognise, as against
the attaching or executing creditor or
against the purchaser, any right men-
tioned in Article I, paragraph (1), or
the transfer of any such right, if con-
stituted or effected with knowledge of
the sale or execution proceedings by the
person against whom the proceedings
are directed.
Artide VII.
(1) The proceedings of a sale of an
aircraft in execution shall be deter-
mined by the law of the Contracting
State where the sale takes place.
(2) The following provisions shall
however be observed:
(a) The date and place of the sale
shall be fixed åt least six weeks in
advance.
(b) The executing creditor shall supply
to the Court or other competent
authority a certified extract of the
recordings concerning the aircraft. He
shall give public notice of the sale åt
the place where the aircraft is registered
as to nationality, in accordance with
the law there applicable, åt least one
month before the day fixed, and shall
concurrently notify by registered letter,
if possible by air mail, the recorded
owner and the holders of recorded rights
in the aircraft and of rights noted on the
record under Article IV, paragraph (3),
according to their addresses as shown on
the record.
(3) The consequences of failure to
observe the requirements of paragraph
(2) shall be as provided by the law of the
Contracting State where the sale takes
place. However, any sale taking place
in contravention of the requirements of
garanties. Toutefois, en ce qui concerne
les intéréts, la priorité n’est accordée
qu’å ceux échus au cours des trois an-
nées antérieures å 1’ouverture de la
procédure d’exécution et au cours de
cette derniére.
Artide VI.
En cas de saisie ou de vente forcée
d’un aéronef ou d’un droit sur aéronef,
les Etats contractants ne sont pas tenus
de reconnaitre au préjudice soit du
créancier saisissant ou poursuivant, soit
de 1’acquéreur, la constitution ou le
transfert de l’un des droits énumérés
au paragraphe (1) de 1’Article I par
celui contre lequel est poursuivie la
procédure de vente ou d’exécution, alors
qu’il en avait connaissance.
Artide VII.
(1) Les procédures de vente forcée
d’un aéronef sont celles prévues par la
loi de l’Etat contractant ou la vente est
effectuée.
(2) Les dispositions suivantes doi-
vent, toutefois, étre respectées:
(a) la date et le lieu de la vente sont
fixés six semaines au moins å 1’avance;
(b) le créancier saisissant doit remettre
au tribunal ou å toute autre autorité
compétente un extrait certifié conforme
des inscriptions concernant 1’aéronef.
Il doit, un mois au moins avant le jour
fixé pour la vente, en faire 1’annonce au
lieu ou Faéronef est immatriculé con-
formément aux dispositions de la loi
locale et prévenir, par lettre recom-
mandée envoyée, si possible par poste
aérienne, aux adresses portées sur le
registre, le propriétaire ainsi que les
titulaires de droits ou de créances pri-
vilégiées mentionnées au registre con-
formément au paragraphe (3) de l’Ar-
ticle IV.
(3) Les conséquences de 1’inobserva-
tion des dispositions du paragraphe (2)
sont celles prévues par la loi de 1’Etat
contractant ou la vente est effectuée.
Néanmoins, toute vente effectuée en
contravention des régles définies dans
11
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
todas las sumas garantizadas. Sin em bargo, en lo que concierne a los in tereses, dicha preferencia solo se apli- carå a los devengados en los tres anos anteriores a la iniciaciön de la ejecuciön y durante el transcurso de ésta.
Articulo VI.
En caso de embargo o de venta en ejecuciön de una aeronave o de un derecho sobre la aeronave, los Estados contratantes no estarån obligados a reconocer, en perjuicio, ya sea del acreedor embargante o ejecutante, o del adquirente, la constituciön o la trans- ferencia de alguno de los derechos enu- merados en el articulo I, inciso (1), efec- tuada por aquel contra quien ha sido inciada la ejecuciön, si tuvo conoci- miento de ésta.
Articulo VII.
(1) El procedimiento de venta en ejecuciön de una aeronave serå deter- minado por la ley del Estado contra- tante donde la venta se efectue.
(2) Sin embargo, deberå observarse las disposiciones siguientes:
(a) la fecha y lugar de la venta serån determinadas por lo menos con seis semanas de anticipaciön;
(b) el acreedor ejecutante propor- cionarå al tribunal o a cualquiera otra autoridad competente, extractos, debi- damente autenticados, de las inscrip- ciones relativas a la aeronave. Ademås, debe, por lo menos un mes antes de la fecha fijada para la venta, anunciarla en el lugar donde la aeronave esté ma- triculada conforme a las disposiciones de la ley local y notificarla, por carta certificada enviada por via aérea si es posible, a las direcciones indicadas en el registro, al propietario y a los titulares de derechos sobre la aeronave y de creditos privilegiados anotados en cl registro conforme al inciso (3) del articulo IV.
(3) Las consecuencias de la inobser- vancia de las disposiciones del inciso (2), serån las determinadas por la ley del Estado contratante donde la venta se efectue. Sin embargo, toda venta efec- tuada en contravenciön de las reglas
månsrätt för ränta må dock icke beräk nas tiii högre belopp än som belöper å tiden för den exekutiva åtgärden och tre år dessförinnan.
Artikel VI.
Vid kvarstad eller skingringsförbud å eller utmätning eller exekutiv försäljning av luftfartyg eller rättighet i sådant far tyg skall fördragsslutande stat icke vara skyldig att till förfång för utsöknings- borgenär eller köpare erkänna upplåtelse eller överlåtelse av rättighet som avses i artikel I paragraf (1), därest den, mot vilken den exekutiva åtgärden är riktad, med vetskap om denna vidtagit upplå telsen eller överlåtelsen.
Artikel VII.
(1) Förfarandet vid exekutiv försälj ning av luftfartyg bestämmes av lagen i den fördragsslutande stat där försälj ningen sker.
(2) Följande bestämmelser skola dock iakttagas:
(a) Tid och plats för försäljningen skola bestämmas minst sex veckor i för väg.
(b) Utsökningsborgenären skall till handahålla domstolen eller annan myn dighet varom fråga är bestyrkt utdrag återgivande de inskrivningar som röra luftfartyget. Han skall tillika senast en månad före den fastställda försälj nings- dagen låta å den ort, där fartyget är nationalitetsregistrerat, i enlighet med där tillämplig lag offentliggöra försälj ningen och i rekommenderade brev, om möjligt med luftpost, under adresser som framgå av inskrivningsboken under rätta ägaren till fartyget ävensom inne havare av rättigheter i fartyget som inskrivits eller enligt artikel IV paragraf (3) antecknats i inskrivningsboken.
(3) Påföljderna av underlåtenhet att iakttaga föreskrifterna i paragraf (2) bestämmas av lagen i den fördragsslu tande stat där försäljningen äger rum, dock med beaktande av att försäljning som sker i strid med föreskrifterna i
12
that paragraph may be annulled upon ce paragraphe peut étre annulée sur
demand made within six months from demande introduite dans les six mois
the date of the sale by any person suffer- å compter de la vente, par toute per-
ing damage as the result of such con- sonne ayant subi un préjudice du fait
travention.
de cette inobservation.
(4) No sale in execution can be effec.t- (4) Aucune vente forcée ne peut étre
ed unless all rights having priority effectuée si les droits dont il est justifié
over the claim of the executing creditor devant 1’autorité compétente et qui
in accordance with this Convention sont préférables, aux termes de la
which are established before the com- présente Convention, å ceux du créan-
petent authority, are covered by the cier saisissant ne peuvent étre éteints
proceeds of sale or assumed by the pur- gråce au prix de la vente ou ne sont pris
chaser.
å charge par 1’acquéreur.
(5) When injury or damage is caused (5) Lorsque, dans le territoire de
to persons or property on the surface 1’Etat contractant ou la vente est effec-
of the Contracting State where the tuée, un dommage est causé å la surface
execution sale takes place, by any air- par un aéronef grevé, en garantie d’une
craft subject to any right referred to créance, d’un des droits prévus å l’Ar-
in Artide I held as security for an indeb- ticle I, la loi nationale de cet Etat con-
tedness, unless adequate and effective tractant peut disposer, en cas de saisie
insurance by a State or an insurance de cet aéronef ou de tout autre aéronef
undertaking in any State has been ayant le méme propriétaire et grevé
provided by or on behalf of the operator de droits semblables au profit du méme
to cover such injury or damage, the créancier:
national law of such Contracting State
may provide in case of the seizure of
such aircraft or any other aircraft
owned by the same person and en-
cumbered with any similar right held
by the same creditor:
(a) that the provisions of paragraph (a) que les dispositions du paragraphe
(4) above shall have no effect with (4) ci-dessus sont sans effet å 1’égard des
regard to the person suffering such injury victimes ou de leurs ayants droit
or damage or his representative if he créanciers saisissants;
is an executing creditor;
(b) that any right referred to in (b) que les droits prévus å 1’Article I
Article I held as security for an indeb- garantissant une créance et grevant
tedness encumbering the aircraft may 1’aéronef saisi ne sont opposables aux
not be set up against any person suffer- victimes ou å leurs ayants droit qu’å
ing such injury or damage or his repre- concurrence de 80 % de son prix de
sentative in excess of an amount equal vente.
to 80 % of the sale price.
Toutefois, les dispositions ci-dessus
du présent paragraphe ne sont pas appli-
cables lorsque le dommage causé å la
surface est convenablement et suffisam-
ment assuré par 1’exploitant ou en son
nom auprés d’un Etat ou une entreprise
d’assurance d’un Etat quelconque.
In the absence of other limit estab- En 1’absence de toute autre limitation
lished by the law of the Contracting prévue par la loi de l’Etat contractant
State where the execution sale takes ou il est procédé å la vente sur saisie
place, the insurance shall be considered d’un aéronef, le dommage est réputé
Kungl. Maj.ts proposition nr 13
Kungl. Maj. ts proposition nr 13.
13
contenidas en ese inciso, podrå ser anulada en virtud de demanda iniciada dentro de los seis meses contados desde la fecha de la venta, por cualquier per sona que hubiere sufrido un perjuicio a consecuencia de tal inobservancia.
(4) No podrå efectuarse venta en ejecuciön alguna, si los derechos justi- ficados ante la autoridad competente y que, segun los términos del presente Convenio, tengan preferencia a los del acreedor ejecutante, no se cubren me- diante el precio de la venta o no son tomados a su cargo por el adquirente.
(5) Cuando se cause un dano en la superficie en el territorio del Estado contratante en el cual se realice la venta en ejecuciön por una aeronave gravada con alguno de los derechos previstos en el articulo I, en garantia de un crédito, la ley nacional de ese Estado podrå disponer, en caso de embargo de dicha aeronave o cualquiera otra pertene- ciente al mismo propietario y gravada con derechos anålogos en beneficio del mismo acreedor, que:
(a) las disposiciones del inciso (4) del presente articulo no surtan efecto con respecto a las victimas o causa habientes en calidad de acreedores ejecutantes;
(b) los derechos previstos en el arti culo I, que garanticen un crédito y graven la aeronave embargada, no sean oponibles a las victimas o sus causa habi entes, sino hasta el 80 por ciento de su precio de venta.
Sin embargo, las disposiciones prece- dentes de este inciso, no serån aplicables cuando el dano causado en la superficie esté conveniente y suficientemente ase- gurado por el empresario o en su nombre por un Estado o una compania de se- guros de un Estado cualquiera.
En ausencia de cualquiera otra limi- taciön establecida por la ley del Estado contratante donde se procede a la venta en ejecuciön de una aeronave, el dano
nämnda paragraf må kunna förklaras ogiltig, såframt inom sex månader från försäljningen yrkande därom göres av någon som lidit skada till följd av att föreskrifterna icke iakttagits.
(4) Exekutiv försäljning må icke ske med mindre alla rättigheter, vilka styrkts hos myndighet varom fråga är och enligt denna konvention hava för månsrätt före utsökningsborgenärens fordran, täckas av köpeskillingen eller övertagas av köparen.
(5) Har inom den fördragsslutande stat, där försäljningen sker, genom luft fartyg, som besväras av någon i artikel I avsedd rättighet till säkerhet för betal ning av gäld, skada tillfogats person eller egendom å jordytan utan att till räcklig och betryggande försäkring mot skadan tagits av fartygets innehavare eller för dennes räkning hos stat eller försäkringsgivare i någon stat, må i den nationella lagen i sådan fördragsslutande stat, därest den exekutiva åtgärden avser detta luftfartyg eller annat luftfartyg som tillhör samma ägare och besväras av liknande samma borgenär tillkom mande rättighet, stadgas
(a) att bestämmelserna i paragraf (4) härovan skola vara utan verkan såvitt gäller den som lidit skadan eller hans rättsinnehavare, därest han är utsök- ningsborgenär;
(b) att i artikel I avsedd rättighet, som till säkerhet för betalning av gäld besvärar luftfartyget, icke må till för fång för den som lidit skadan eller hans rättsinnehavare göras gällande till högre belopp än 80 procent av försäljnings summan.
Därest i lagen i den stat, där försälj ningen äger rum, annan begränsning icke stadgas, skall försäkringen vid t il 1- lämpningen av denna paragraf anses
14
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
adequate within the meaning of the
present paragraph if the amount of the
insurance corresponds to the value when
new of the aircraft seized in execution.
(6) Costs legally chargeable under the
law of the Contracting State where the
sale takes place, which are incurred in
the common interest of creditors in the
course of execution proceedings leading
to sale, shall be paid out of the proceeds
of sale before any claims, including those
given preference by Article IV.
Article Vill.
Sale of an aircraft in execution in
conformity with the provisions of Article
VII shall effect the transfer of the prop-
erty in such aircraft free from all rights
which are not assumed by the purchaser.
Artide IX.
Except in the case of a sale in execu
tion in conformity with the provisions
of Article VII, no transfer of an aircraft
from the nationality register or the
record of a Contracting State to that of
another Contracting State shall be
made, unless all holders of recorded
rights have been satisfied or consent
to the transfer.
Artide X.
(1) If a recorded right in an aircraft
of the nature specified in Article 1,
and held as security for the payment of
an indebtedness, extends, in conformity
with the law of the Contracting State
where the aircraft is registered, to spare
parts stored in a specified place or
piaces, such right shall be recognised
by all Contracting States, as long as the
spare parts remain in the place or piaces
specified, provided that an appropriate
public notice, specifying the description
of the right, the name and address of
the holder of this right and the record in
which such right is recorded, is exhibited
åt the place where the spare parts are
located, so as to give due notification to
tliird parties that such spare parts are
encumbered.
suffisamment assuré au sens du présent
paragraphe si le montant de 1’assurance
correspond å la valeur å neuf de 1’aéro-
nef saisi.
(6) Les frais légalement exigibles selon
la loi de l’Etat contractant ou la vente
est effectuée, et exposés au cours de la
procédure d’exécution en vue de la
vente et dans 1’intérét commun des
créanciers, sont remboursés sur le prix
avant toutes autres créances, méme
celles privilégiées aux termes de l’Ar-
ticle IV.
Artide VIII.
La vente forcée d’un aéronef confor-
mément aux dispositions de 1’Article
VII transfére la propriété de 1’aéronef
libre de tous droits non repris par l’ac-
quéreur.
Artide IX.
Sauf dans le cas de vente forcée
poursuivie conformément aux disposi
tions de 1’Article VII, aucun transfert
d’inscription ou d’immatriculation d’un
aéronef du registre d’un Etat contrac
tant å celui d’un autre Etat contrac
tant ne peut étre effectué sans main-
levée préalable des droits inscrits ou
sans le consentement de leurs titulaires.
Artide X.
(1) Si en vertu de la loi de 1’Etat con
tractant ou un aéronef est immatriculé,
l’un des droits prévus å 1’Article I,
réguliérement inscrit sur un aéronef et
constitué en garantie d’une créance,
s’étend å des piéces de rechange entre-
posées en un ou plusieurs emplacements
déterminés, cette extension est reconnue
par tous les Etats contractants, sous
condition que lesdites piéces soient con-
servées auxdits emplacements et qu’une
publicité appropriée, effectuée sur place
par voie d’affichage, avertisse dument
les tiers de la nature et de 1’étendue du
droit dont ees piéces sont grevées, et
indique le registre ou il est inscrit ainsi
que le nom et 1’adresse de son titulaire.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
15
se reputarå suficientemente asegurado en el sentido del presente inciso, si el monto del seguro corresponde al valor de la aeronave cuando nueva.
(6) Los gastos legalmente exigibles segun la ley del Estado contratante donde la venta se efectue, incurridos durante el procedimiento de ejecuciön en interés comun de los acreedores, serån deducidos del precio de venta antes que cualquier otro crédito, incluso los pri- vilegiados en los términos del articulo IV.
Articulo VIII.
La venta en ejecuciön de una aero nave, conforme a las disposiciones del articulo VII, transferirå la propiedad de tal aeronave libre de todo derecho que no sea tomado a su cargo por el comprador.
Articulo IX.
Salvo en el caso de venta en eje cuciön de conformidad con el arti culo VII, ninguna transferencia de matricula o de inscripciön de una aeronave, del registro de un Estado contratante al de otro Estado con tratante, podrå efectuarse a menos que los titulares de derechos inscriptos hayan sido satisfechos o la consientan.
Articulo X.
(1) Si en virtud de la ley de un Estado contratante donde esté matriculada una aeronave, alguno de los derechos pre- vistos en el articulo I, regularmente inscripto con respecto a una aeronave y constituido en garantia de un crédito, se extiende a las piezas de repuesto almacenadas en uno o mås lugares determinados, esa extension serå reco- nocida por todos los Estados contra- tantes, a condiciön que tales piezas sean conservadas en dichos lugares y que una publicidad apropiada, efectuada en el lugar mediante avisos, advierta debida- mentc a terceros la naturaleza y exten sion del derecho que las grava, con indicaciön del registro donde el derecho estå inscripto y el nombre y domicilio de su titulär.
tillräcklig, därest försäkringssumman svarar mot det värde det luftfartyg utsökningen avser hade såsom nytt.
(6) Kostnader, vilka skola utgå enligt lagen i den fördragsslutande stat där försäljningen äger rum och vilka i borgenärernas gemensamma intresse un der utsökningsförfarandet gjorts för att få fartyget sålt, skola gäldas ur köpe skillingen före varje annan fordran, även sådan som har förmånsrätt enligt artikel IV.
Artikel VIII.
Exekutiv försäljning av luftfartyg som skett enligt bestämmelserna i arti kel VII medför att fartyget övergår i köparens ägo fritt från alla rättigheter för vilka köparen icke iklätt sig ansvar.
Artikel IX.
Luftfartyg må icke, förutom i fall av exekutiv försäljning i enlighet med bestämmelserna i artikel VII, överföras från nationalitetsregister eller inskriv ningsbok i en fördragsslutande stat till nationalitetsregister eller inskrivnings bok i annan fördragsslutande stat, med mindre alla innehavare av inskrivna rättigheter blivit förnöjda eller samtycka till överförandet.
Artikel X.
(1) Därest en i ett luftfartyg inskriven rättighet, vilken är av beskaffenhet som angives i artikel I och innehaves såsom säkerhet för betalning av gäld, enligt lagen i den fördragsslutande stat där fartyget är registrerat omfattar jämväl reservdelar upplagda på en eller flera särskilt angivna platser, skall rättighe ten i samma omfattning erkännas av alla fördragsslutande stater. Såsom för utsättning härför skall dock gälla att reservdelarna förbliva på angivna plat ser samt att å sådan plats ändamålsen ligt tillkännagivande är offentligen an slaget till upplysning för tredje man om beskaffenheten och omfattningen av den rättighet som besvärar reservdelarna med angivande tillika av namnet å rättighetens innehavare och hans adress samt av den inskrivningsbok i vilken rättigheten är inskriven.
16
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
(2) A statement indicating the cha-
racter and the approximate number of
such spare parts shall be annexed to or
included in the recorded document.
Such parts may be replaced by similar
parts without affecting the right of the
creditor.
(3) The provisions of Article VII,
paragraphs (1) and (4), and of Article
VIII shall apply to a sale of spare parts
in execution. However, where the exe-
cuting creditor is an unsecured creditor,
paragraph 4 of Article VII in its applica-
tion to such a sale shall be construed so
as to permit the sale to take place if a
bid is received in an amount not less
than two-thirds of the value of the
spare parts as determined by experts
appointed by the authority responsible
for the sale. Further, in the distribution
of the proceeds of sale, the competent
authority may, in order to provide for
the claim of the executing creditor,
limit the amount payable to holders of
prior rights to two-thirds of such pro
ceeds of sale after payment of the costs
referred to in Article VII, paragraph (6).
(4) For the purpose of this Article
the term “spare parts” means parts of
aircraft, engines, propellers, radio ap-
paratus, instruments, appliances, fur-
nishings, parts of any of the foregoing,
and generally any other artides of
whatever description maintained for
installation in aircraft in substitution
for parts or artides removed.
Artide XI.
(1) The provisions of this Convention
shall in each Contracting State apply
to all aircraft registered as to nation-
ality in another Contracting State.
(2) Each Contracting State shall also
apply to aircraft there registered as to
nationality:
(a) The provisions of Artides II,
III, IX, and
(b) The provisions of Article IV,
unless the salvage or preservation opera
tions have been terminated within its
own territory.
(2) Un inventaire indiquant la nature
et le nombre approximatif desdites
piéces est annexé au document inscrit.
Ces piéces peuvent étre remplacées par
des piéces similaires sans affecter le
droit du créancier.
(3) Les dispositions de VArticle VII
(1) et (4) et de 1’Article VIII s’appli-
quent å la vente sur saisie des piéces de
rechange.- Toutefois, si la créance du
saisissant n’est assortie d’aucune sureté
réelle, les dispositions de 1’Article VII,
paragraphe (4), sont considérées comme
permettant 1’adjudication sur une en-
chére des deux tiers de la valeur des
piéces de rechange telle qu’elle est fixée
par experts désignés par 1’autorité
chargée de la vente. En outre, lors de la
distribution du prix, 1’autorité chargée
de la vente peut limiter, au profit du
créancier saisissant, le montant payable
aux créanciers de rang supérieur, aux
deux tiers du produits de la vente
aprés déduction des frais prévus å
1’Article VII, paragraphe (6).
(4) Au sens du présent Article, l’ex-
pression «piéces de rechange» s’applique
aux parties composant les aéronefs,
moteurs, hélices, appareils de radio,
instruments, équipement, garnitures,
parties de ces divers éléments, et plus
généralement å tous autres objets, de
quelque nature que ce soit, conservés en
vue du remplacement des piéces com
posant 1’aéronef.
Artide XI.
(1) Les dispositions de la présente
Convention ne s’appliquent dans chaque
Etat contractant qu’aux aéronefs im-
matriculés dans un autre Etat contrac
tant.
(2) Toutefois, les Etats contractants
appliquent aux aéronefs immatriculés
sur leur territoire:
(a) les dispositions des Articles II,
III, IX, et
(b) les dispositions de 1’Article IV,
sauf si le sauvetage ou les opérations
conservatoires ont pris fin sur leur
propre territoire.
17
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
(2) Un inventario que indique el numero aproximado y la naturaleza de dichas piezas se agregarå al documento inscripto. Tales piezas podrå n ser reem- plazadas por piezas similares sin afectar el derecho del acreedor.
(3) Las disposiciones del articulo VII, incisos (1) y (4) y el articulo VIII, se aplicarån a la venta en ejecuciön de las piezas de repuesto. No obstante, cuando el crédito del ejecutante no esté pro- visto de alguna garantia real, se con- siderarå que las disposiciones del arti culo VII (4) permiten la adjudicaciön sobre postura de los dos tercios del valor de las piezas de repuesto, tal como sea fijado por peritos designados por la autoridad que intervenga en la venta. Ademås, en la distribuciön del producto, la autoridad que intervenga en la venta podrå limitar, en provecho del acreedor ejecutante, el importe pagadero a los acreedores de jerarquia superior, a los dos tercios del producto de la venta, después de la deducciön de los gastos previstos en el articulo VII inciso (6).
(4) Para los fines del presente arti culo, la expresiön « piezas de repuesto » se aplica a las partes integrantes de las aeronaves, motores, hélices, aparatos de radio, instrumentos, equipos, avios, las partes de estos diversos elementos y, en general, a los objetos de cualquier naturaleza, conservados para reemplazar las piezas que componen la aeronave.
(2) En förteckning angivande arten och det ungefärliga antalet av reserv delarna skall fogas till eller intagas i den inskrivna handlingen. Reservdel må er sättas av liknande reservdel utan att borgenärens rätt därigenom rubbas.
(3) Bestämmelserna i artikel VII para graferna (1) och (4) och i artikel VIII skola äga tillämpning vid exekutiv för säljning av reservdelar. Hade utsök- ningsborgenären ej säkerhet i dessa för sin fordran, skall emellertid artikel VII paragraf (4) så förstås att försäljning må ske, därest bud avgives på ett be lopp icke understigande två tredjedelar av reservdelarnas värde, sådant det upp skattats av sakkunniga som utsetts av den för försäljningen ansvariga myndig heten. Vid köpeskillingens fördelning må därjämte vederbörande myndighet till förmån för utsökningsborgenären begränsa det belopp, som skall utbetalas till innehavare av rättigheter med bättre förmånsrätt, till två tredjedelar av köpe skillingen minskad med kostnader som avses i artikel VII paragraf (6).
(4) Med reservdelar avses i denna artikel delar av luftfartyg ävensom mo torer, propellrar, radioutrustning, instru ment, redskap, andra tillbehör, delar av vad sålunda angivits samt i övrigt andra föremål, av vad slag de vara må, som förvaras för att anbringas i luftfartyg i stället för delar eller föremål som borttagits därifrån.
Articulo XI.
(1) Las disposiciones del presente Convenio se aplicarån en cada Estado contratante solo a las aeronaves matri- culadas en otro Estado contratante.
(2) Sin embargo, los Estados con- tratantes aplicarån a las aeronaves matriculadas en su territorio:
(a) las disposiciones de. los artlculos II, III, IX, y
(1)) las disposiciones del articulo IV, excepto si el salvamento o las opera- ciones de conservaciön finalizaren en su propio territorio.
i Ililumg till riksdagens protokoll it).
Artikel XI.
(1) Bestämmelserna i denna konven tion skola i envar fördragsslutande stat tillämpas på alla luftfartyg som äro nationalitetsregistrerade i annan för dragsslutande stat.
(2) Envar fördragsslutande stat skall även på luftfartyg som äro där natio nalitetsregistrerade tillämpa:
(a) bestämmelserna i artiklarna II, III och IX, samt
(b) bestämmelserna i artikel IV, dock icke därest åtgärderna för bärgning eller bevarande avslutades inom dess eget territorium.
1 samt. Nr 13.
Knngl. Maj.ts proposition nr 13.
Article XII.
Nothing in this Convention shall prejudice the right of any Contracting State to enforce against an aircraft its national laws relating to immigration, customs or air navigation.
Artide XIII.
This Convention shall not apply to aircraft used in military, customs or police services.
Artide XIV.
For the purpose of this Convention, the competent judicial and adminis trative authorities of the Contracting States may, subject to any contrary provision in their national law, cor- respond directly with each other.
Artide XV.
The Contracting States shall take such measures as are necessary for the fulfilment of the provisions of this Con vention and shall forthwith inform the Secretary General of the International Civil Aviation Organization of these measures.
Artide XVI.
For the purposes of this Convention the term “aircraft” shall include the airframe, engines, propellers, radio ap- paratus, and all other artides intended för use in the aircraft whether installed therein or temporarily separated there- from.
Artide XVII.
If a separate register of aircraft for purposes of nationality is maintained in any territory for whose foreign relations a Contracting State is responsible, refer- ences in this Convention to the law of the Contracting State shall be con- strued as references to the law of that territory.
Artide XVIII.
This Convention shall remain open for signature until it comes into force
Artide XII.
Les dispositions de la présente Con vention n’affectent en rien le droit des Etats contractants de procéder å l’égard d’un aéronef aux mesures d’exécution prévues par leurs lois nationales relatives å 1’immigration, aux douanes ou å la navigation aérienne.
Artide XIII.
La présente Convention ne s’applique pas aux aéronefs affectés å des services militaires, de douane ou de police.
Artide XIV.
Pour 1’application de la présente Con vention, les autorités judiciaires et ad- ministratives compétentes des Etats contractants peuvent, sauf disposition contraire de leur loi nationale, corres- pondre directement entre elles.
Artide XV.
Les Etats contractants s’engagent å prendre les mesures nécessaires pour assurer 1’exécution des dispositions de la présente Convention et å les faire con- naitre sans retard au Secrétaire général de 1’ Organisation de 1’aviation civile internationale.
Artide XVI.
Au sens de la présente Convention, «1’aéronef» comprend la cellule, les mo- teurs, hélices, appareils de radio et toutes piéces destinées au service de 1’aéronef, qu’elles fassent corps avec lui ou en soient temporairement séparées.
Artide XVII.
Si un territoire représenté par un Etat contractant dans ses relations extérieures tient un registre distinct d’immatriculation, toute référence faite dans la présente Convention å la loi de 1’Etat contractant s’entend comme une référence å la loi de ce territoire.
Artide XVIII.
La présente Convention reste ouverte å la signature jusqu’å ce qu’elle entre
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
19
Articulo XII.
Las disposiciones del presente Con- venio no afectaran el derecho de los Estados contratantes de aplicar a una aeronave, las medidas coercitivas pre- vistas en sus leyes nacionales relativas a inmigraciön, aduanas o navegaciön aérea.
Articulo XIII.
El presente Convenio no se aplicarå a las aeronaves destinadas a servicios militäres, de aduana y de policia.
Articulo XIV.
Para la aplicaciön del presente Con venio, las autoridades judiciales y ad ministrativas competentes de los Esta dos contratantes, podrån, salvo dis posiciones en contrario de sus leyes nacionales, comunicar entre ellas direc- tamente.
Articulo XV.
Los Estados contratantes se com- prometen a tomar las medidas necesarias para asegurar la ejecuciön del presente Convenio y hacerlas conocer sin retardo al Secretario General de la Organizaciön de Aviaciön Civil Internacional.
Articulo XVI.
Para los fines del presente Convenio, la expresiön «aeronave» comprenderå la célula, los motores, las hélices, los aparatos de radio y cualesquier otras piezas destinadas al servicio de la aeronave, incorporadas en ella o tem- poralmente separadas de la misma.
Articulo XVII.
Si en un territorio representado por un Estado contratante en sus relaciones exteriores, existe un registro de matri- cula distinto, toda referencia hecha en el presente Convenio a «la ley del Estado contratante», debera entenderse como una referencia a la ley de ese territorio.
Articulo XVIII.
El presente Convenio quedara abierto a la firma hasta que entre en vigencia
Artikel XII.
Bestämmelserna i denna konvention begränsa icke fördragsslutande stats rätt att beträffande luftfartyg vidtaga alla åtgärder som avses i där gällande lagstiftning rörande invandring, tull eller luftfart.
Artikel XIII.
Denna konvention skall icke äga till- lämpning på luftfartyg avsedda för militär-, tull- eller polistjänst.
Artikel XIV.
Vid tillämpningen av denna konven tion må judiciella och administrativa myndigheter i de fördragsslutande sta terna korrespondera direkt med var andra, såframt icke annat är stadgat i nationell lagstiftning.
Artikel XV.
De fördragsslutande staterna skola vidtaga de åtgärder som erfordras för att säkerställa tillämpningen av konven tionens bestämmelser och omedelbart underrätta generalsekreteraren i Inter nationella civila luftfartsorganisationen om sålunda vidtagna åtgärder.
Artikel XVI.
I denna konvention omfattar ut trycket »luftfartyg» flygkroppen, moto rer, propellrar, radioutrustning och alla övriga föremål som äro avsedda att användas å luftfartyget, vare sig de äro anbragta däri eller tillfälligt skilda däri från.
Artikel XVII.
Föres särskilt nationalitetsregister för territorium för vars utländska angelä genheter fördragsslutande stat svarar, skall hänvisning i denna konvention till lagen i fördragsslutande stat anses avse lagen i territoriet.
Artikel XVIII.
Denna konvention står öppen för undertecknande intill dess den träder i
Knngl. Maj:ts proposition nr 13.
in accordance with the provisions of Artide XX.
Article XIX.
(1) This Convention shall be subject to ratification by the signatory States.
(2) The instruments of ratification shall be deposited in the archives of the International Civil Aviation Organ- ization, which shall give notice of the date of deposit to each of the signatory and adhering States.
Artide XX.
(1) As soon as two of the signatory States have deposited their instruments of ratification of this Convention, it shall come into force between them on the ninetieth day after the date of the deposit of the second instrument of ratification. It shall come into force, for each State which deposits its instru ment of ratification after that date, on the ninetieth day after the deposit of its instrument of ratification.
(2) The International Civil Aviation Organization shall give notice to each signatory State of the date on which this Convention comes into force.
(3) As soon as this Convention comes into force, it shall be registered with the United Nations by the Secretary General of the International Civil Avia tion Organization.
Artide XXI.
(1) This Convention shall, after it has come into force, be open for adher- ence by non-signatory States.
(2) Adherence shall be effected by the deposit of an instrument of adher ence in the archives of the International Civil Aviation Organization, which shall give notice of the date of the deposit to each signatory and adhering State.
(3) Adherence shall take effect as from the ninetieth day after the date of the deposit of the instrument of adher-
en vigueur dans les conditions prévues å 1’Article XX.
Artide XIX.
(1) La présente Convention sera rati- fiée par les Etats signataires.
(2) Les instruments de ratification seront déposés dans les archives de 1’Organisation de 1’aviation civile inter- nationale qui notifiera la date du dépöt å chacun des Etats signataires et adhérents.
Artide XX.
(1) Lorsque deux Etats signataires ont déposé leurs instruments de ratifica tion sur la présente Convention, celle-ci entre en vigueur entre eux le quatre- vingt-dixiéme jour apres le dépöt du second instrument de ratification. Elle entre en vigueur å 1’égard de chacun des Etats qui dépose son instrument de ratification aprés cette date, le quatre- vingt-dixiéme jour aprés le dépöt de cet instrument.
(2) L’Organisation de 1’aviation civile internationale notifie å chacun des Etats signataires la date å laquelle la présente Convention est entrée en vigueur.
(3) La présente Convention sera, des son entrée en vigueur, enregistrée auprés des Nations Unies par les soins du Se- crétaire général de 1’Organisation de 1’aviation civile internationale.
Artide XXI.
(1) La présente Convention sera, aprés son entrée en vigueur, ouverte å 1’adlié- sion des Etats non signataires.
(2) L’adhésion est effectuée par le dépöt dans les archives de 1’Organisa- tion de 1’aviation civile internationale d’un instrument d’adhésion. L’Organisa- tion notifie la date de ce dépöt å chacun des Etats signataires et adhérents.
(3) L’adhésion prend effet le quatre- vingt-dixiéme jour aprés le dépöt de 1’instrument d’adhésion dans les archives
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
21
en las condiciones previstas por el Articulo XX.
Ariiculo XIX.
(1) El presente Convenio se suje- tarå a ratificaciön por los Estados sig- natarios.
(2) Los instrumentos de ratificaciön seran depositados en los archivos de la Organizaciön de Aviaciön Civil Inter- nacional la que comunicarå la fecha del depösito a cada uno de los Estados signatarios y adherentes.
Articulo XX.
(1) Tan pronto como dos Estados signatarios depositen sus instrumentos de ratificaciön del presente Convenio, éste entrara en vigencia entre ellos, al nonagésimo dia del depösito del segundo instrumento de ratificaciön. Para cada uno de los Estados que depositen su instrumento de ratificaciön después de esa fecha, entrara en vigencia al nona gésimo dia del depösito de tal instru mento.
(2) La Organizaciön de Aviaciön Civil Internacional notificarå a cada uno de los Estados signatarios, la fecha de entrada en vigencia del presente Con venio.
(3) Tan pronto como entre en vigencia este Convenio, serå registrado en las Naciones Unidas por el Secretario Gene ral de la Organizaciön de Aviaciön Civil Internacional.
Ariiculo XXI.
(1) Después de su entrada en vigencia, este Convenio quedarå abierto a la adhesion de los Estados no signatarios.
(2) La adhesion se efectuarå mediante el depösito del instrumento de adhesion en los archivos de la Organizaciön de Aviaciön Civil Internacional, la que noti ficarå la fecha del depösito a cada uno de los Estados signatarios y adherentes.
(3) La adhesion surtirå efeetos a partir del nonagésimo dia del depösito del instrumento de adhesion en los
kraft enligt bestämmelserna i artikel XX.
Artikel XIX.
(1) Denna konvention skall ratificeras av de stater som undertecknat den.
(2) Ratifikationsinstrumenten skola deponeras i Internationella civila luft fartsorganisationens arkiv. Organisatio nen skall giva envar av de stater som undertecknat eller anslutit sig till kon ventionen underrättelse om dagen då depositionen skedde.
Artikel XX.
(1) Då två av de stater som under tecknat konventionen deponerat sina ratifikationsinstrument, skall konventio nen träda i kraft mellan dem på nittionde dagen efter den dag då det andra ratifi kationsinstrumentet deponerades. För stat, som efter sistnämnda dag depone rar sitt ratifikationsinstrument, träder konventionen i kraft på nittionde dagen efter det dess ratifikationsinstrument deponerades.
(2) Internationella civila luftfartsorga nisationen skall underrätta envar stat som undertecknat konventionen om dagen när denna träder i kraft.
(3) Så snart denna konvention träder i kraft skall generalsekreteraren i In ternationella civila luftfartsorganisatio nen sörja för att konventionen registre ras hos Förenta Nationerna.
Artikel XXI.
(1) Efter att denna konvention tratt i kraft skall den stå öppen för anslut ning av stater som icke undertecknat den.
(2) Anslutning sker genom att anslut ningsinstrument deponeras i Internatio nella civila luftfartsorganisationens arkiv. Organisationen skall giva envar av de stater som undertecknat eller anslutit sig till konventionen under rättelse om dagen då depositionen skedde.
(3) Anslutning får verkan från nit tionde dagen efter det anslutningsinstru mentet deponerades i Internationella
22
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
ence in the archives of the International
Civil Aviation Organization.
Article XXII.
(1) Any Contracting State may de-
nounce this Convention by notification of
denunciation to the International Civil
Aviation Organization, which shall give
notice of the date of receipt of such
notification to each signatory and adher-
ing State.
(2) Denunciation shall take effect
six months after the date of receipt by
the International Civil Aviation Organ
ization of the notification of denuncia
tion.
Artide XXIII.
(1) Any State may åt the time of
deposit of its instrument of ratification
or adherence, declare that its acceptance
of this Convention does not apply to
any one or more of the territories för the
foreign relations of which such State is
responsible.
(2) The International Civil Aviation
Organization shall give notice of any
such declaration to each signatory and
adhering State.
(3) With the exception of territories
in respect of which a declaration has
been made in accordance with paragraph
(1) of this Article, this Convention shall
apply to all territories for the foreign
relations of which a Contracting State
is responsible.
(4) Any State may adhere to this
Convention separately on behalf of
all or any of the territories regarding
which it has made a declaration in
accordance with paragraph (1) of this
Article and the provisions of paragraphs
(2) and (3) of Article XXI shall apply
to such adherence.
(5) Any Contracting State may de-
nounce this Convention, in accordance
with the provisions of Article XXII,
separately for all or any of the terri
tories for the foreign relations of which
such State is responsible.
de 1’Organisation de 1’aviation civile
internationale.
Artide XXII.
(1) Chaque Etat contractant peut
dénoncer la présente Convention en
notifiant cette dénonciation å V Organisa
tion de 1’aviation civile internationale
qui informe chacun des Etats signataires
et adhérents de la date de réception de
cette notification.
(2) La dénonciation prend effet six
mois apres la date de réception par
1’Organisation de la notification de
dénonciation.
Artide XXIII.
(1) Tout Etat peut, au moment du
dépöt de son instrument de ratification
ou d’adhésion, déclarer que son accep-
tation de la présente Convention ne
vise pas l’un ou plusieurs des territoires
qu’il représente dans les relations exté-
rieures.
(2) L’Organisation de 1’aviation civile
internationale notifie une telle déclara-
tion å chacun des Etats signataires ou
adhérents.
(3) A 1’exception des territoires å
1’égard desquels une déclaration a été
faite conformément au paragraphe (1) du
présent Article, la présente Convention
s’applique å tous les territoires qu’un
Etat contractant représente dans les
relations extérieures.
(4) Toute Etat peut adhérer å la
présente Convention séparément au nom
de tous ou de l’un quelconque des
territoires å l’égard desquels il a fait
une déclaration conformément au para
graphe (1) du présent Article; dans ce
cas, les dispositions des paragraphes (2)
et (3) de 1’Article XXI s’appliquent å
cette adhésion.
(5) Tout Etat contractant peut dénon
cer la présente Convention, conformé
ment aux dispositions de 1’Article XXII,
séparément pour la totalité ou pour l’un
quelconque des territoires que cet Etat
représente dans les relations extérieures.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
23
archivos de la Organizaciön de Aviaciön
Civil International.
Articulo XXII.
(1) Cada Estado contratante podrå
denunciar este Convenio notificando esta
denuncia a la Organizaciön de Aviaciön
Civil International, la que comunicarå
la fecha del recibo de tal notificaciön a
cada Estado signatario y adherente.
(2) La denuncia surtirå efecto seis
meses después de la fecha en que la
Organizaciön de Aviaciön Civil Inter
national reciba la notificaciön de dicha
denuncia.
Articulo XXIII.
(1) Cualquier Estado podrå declarar,
en el momento del depösito de su instru
mento de ratificaciön o adhesion, que su
aceptaciön de este Convenio no se
extiende a alguno o algunos de los
territorios de cuyas relaciones exteriores
es responsable.
(2) La Organizaciön de Aviaciön Civil
Internacional notificarå tal declaraciön
a cada uno de los Estados signatarios y
adherentes.
(3) Este Convenio se aplicarå a todos
los territorios de cuyas relaciones ex
teriores es responsable un Estado con
tratante, con la excepciön de los terri
torios respecto a los cuales se ha for-
mulado una declaraciön conforme al
inciso (1) del presente articulo.
(4) Cualquier Estado podrå adherir
a este Convenio separadamente en
nombre de todos o alguno de los terri
torios con respecto a los cuales ha for-
mulado una declaraciön conforme al
inciso (1) del presente articulo, en este
caso se aplicarån a esa adhesion las
disposiciones contenidas en los incisos
(2) y (3) del articulo XXL
(5) Cualquier Estado podrå denunciar
este Convenio, conforme a las dis
posiciones del articulo XXII, separada
mente por todos o por alguno de los
territorios de cuyas relaciones exteriores
este Estado es responsable.
civila luftfartsorganisationens arkiv.
Artikel XXII.
(1) Envar av de fördragsslutande sta
terna må uppsäga konventionen genom
notifikation därom till Internationella
civila luftfartsorganisationen. Organisa
tionen skall giva envar av de stater
som undertecknat eller anslutit sig till
konventionen underrättelse om dagen
för mottagandet av sådan notifikation.
(2) Uppsägning skall medföra verkan
sex månader efter den dag Internatio
nella civila luftfartsorganisationen mot
tagit notifikation om uppsägning.
Artikel XXIII.
(1) Envar stat äge då dess ratifika
tions- eller anslutningsinstrument depo
neras förklara att dess antagande av
denna konvention icke skall gälla för
ett eller flera av de territorier för vilkas
utländska angelägenheter staten svarar.
(2) Internationella civila luftfartsorga
nisationen skall giva envar av de stater
som undertecknat eller anslutit sig till
konventionen underrättelse om sådan
förklaring.
(3) Med undantag av territorier för
vilka förklaring avgivits i enlighet med
paragraf (1) i denna artikel skall denna
konvention äga tillämpning å alla terri
torier för vilkas utländska angelägen
heter fördragsslutande stat svarar.
(4) Envar stat må ansluta sig till
denna konvention särskilt för alla eller
något av de territorier beträffande
vilka den avgivit förklaring i enlighet
med paragraf (1) i denna artikel. I
fråga om sådan anslutning skola be
stämmelserna i artikel XXI paragraferna
(2) ocli (3) äga tillämpning.
(5) Envar av de fördragsslutande
staterna må uppsäga denna konvention
på sätt i artikel XXII sägs särskilt för
alla eller något av de territorier för
vilkas utländska angelägenheter staten
svarar.
24
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
In witness whereof the undersigned En foi de quoi les Plénipotentiaires
Plenipotentiaries, having been duly soussignés, döment autorisés, ont signé
authorized, have signed this Convention. la présente Convention.
Done åt Geneva, on the nineteenth
day of the month of June of the year
one thousand nine hundred and forty-
eight in the English, French and Spanish
languages, each text being of equal
authenticity.
This Convention shall be deposited
in the archives of the International
Civil Aviation Organization where, in
accordance with Article XVIII, it shall
remain open for signature.
Fait å Geneve le dix-neuviéme jour
du mois de juin de l’an mil neuf cent
quarante-huit, en frangais, anglais et
espagnol, chacun de ees textes faisant
également foi.
La présente Convention sera déposée
dans les archives de 1’Organisation de
1’aviation civile internationale ou, con-
formément å 1’Article XVIII, elle restera
ouverte å la signature.
(Underskrifter.)
25
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
En testimonio de lo Cual, los Pleni- potenciarios que suscriben, debidamente autorizados, firman el presente Con- venio.
Hecho en Ginebra, el décimonoveno dia del mes de junio del ano mil nove- cientos cuarenta y ocho, en los idiomas espanol, francés e inglés, cada uno de cuyos textos tiene igual autenticidad.
El presente Convenio serå depositado en los archivos de la Organizaciön de Aviaciön Civil Internacional, donde que- darå abierto a la firma conforme al Artlculo XVIII.
Till bekräftelse av detta hava under tecknade befullmäktigade med stöd av behöriga fullmakter undertecknat denna konvention.
Som skedde i Geneve den nittonde dagen i juni månad år nitton hundra fyrtioåtta i engelsk, fransk och spansk text, varje text med samma vitsord.
Konventionen skall deponeras i In ternationella civila luftfartsorganisatio nens arkiv, där den i enlighet med be stämmelserna i artikel XVIII skall stå öppen för undertecknande.
(Underskrifter.)
26
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
Förslag
till
Lag
om inskrivning av rätt till luftfartyg.
Härigenom förordnas som följer.
Inledande bestämmelser.
1
§■
Vad i denna lag är stadgat om inteckning i luftfartyg och om vissa an-
teckningar beträffande sådant fartyg äger tillämpning på luftfartyg, som
är infört i det svenska luftfartygsregistret.
Om vissa internationella förhållanden beträffande rätt till luftfartyg är
särskilt stadgat.
2
§.
Ärenden som avses i denna lag (inskrivningsärenden rörande luftfartyg)
upptagas av den inskrivningsdomare vid Stockholms rådhusrätt som är där
till utsedd.
Över sådana ärenden skall föras särskild inskrivningsbok.
Om beviljande av inteckning.
3 §.
Där ägaren det medgiver, må luftfartyg genom inskrivning i inskrivnings
boken intecknas till säkerhet för fordran å visst belopp i penningar.
Inteckning ma till säkerhet för en och samma fordran meddelas i flera
luftfartyg, dock ej så, att något av dem kommer att besväras av inteck
ning, som ej gäller med samma förmånsrätt i de övriga. Fartyg, som är
intecknat för samma fordran som annat fartyg, må ej särskilt intecknas.
Ej må inteckning meddelas i lott i luftfartyg.
4
§.
Inteckning i luftfartyg må, om fartygets ägare medgiver det, beviljas
att gälla jämväl i lager av reservdelar, som tillhör fartygsägaren, eller i ho
nom tillhörig lott i sådant lager, såvida delarna till art och ungefärligt antal
förtecknats i fordringshandlingen eller i därvid fogad bilaga och förvaras på
27
angivna platser här i riket eller i annan stat som biträtt den i Geneve den 19 juni 1948 avslutade konventionen rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg; och skall beträffande sådant intecknande vad i 3 § andra stycket är stadgat äga motsvarande tillämpning.
Till reservdelar räknas föremål avsedda att anbringas i luftfartyg i stäl let för delar eller föremål som borttagits därifrån, såsom delar av flyg kroppen samt motorer, propellrar, radioutrustning och instrument jämte delar därav.
5 §.
Medgivande av inteckning skall tecknas å handling, varå fordran grun das, samt innefatta uppgift om luftfartygets nationalitets- och registre ringsbeteckning; och varde medgivandet av vittnen styrkt.
6
§•
Då inteckning sökes, skall fordringshandlingen i huvudskrift ingivas till inskrivningsdomaren.
Finnes ej å handlingen bevittnat medgivande som i 5 § sägs, skall an sökningen avslås.
7 §•
Inteckning i luftfartyg må icke beviljas, med mindre den som medgivit inteckningen är införd i luftfartygsregistret såsom ägare av fartyget.
Är ansökan om inteckning ej grundad på medgivande av den som enligt vad luftfartygsregistret utvisar byggt fartyget, skall i ärendet styrkas att från honom äganderätten övergått till den som medgivit inteckningen. Har fartyget tidigare varit registrerat i främmande stat, skall dock, såframt ej eljest laga hinder möter, inteckning beviljas, där den som medgivit inteck ningen blivit vid fartygets införande i det svenska registret upptagen såsom ägare eller ock härleder sin rätt från den däri först införde ägaren.
Har fartyget i tre år näst före ansökningen varit infört i luftfartygs registret och finnes den som medgivit inteckningen hava varit under hela den tiden upptagen i registret såsom ägare eller härleder han sin rätt från den som vid början av samma tid var införd såsom ägare, iskall ansökning en, ändå att annan upplysning om äganderätten ej vinnes, bifallas där ej eljest laga hinder möter.
8
§■
Är fråga om inteckning i reservdelar, skall genom intyg av trovärdig person eller annorledes nöjaktigt styrkas att reservdelarna eller den lott i dessa, vari inteckningen skall gälla, tillhör luftfartygets ägare.
9 §.
Ej må i inteckningsärende andra än skriftliga bevis gälla i fråga om åt komst till luftfartyg eller reservdelar.
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
28
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
10
§.
Har,^ då inteckning sökes, talan väckts om klander å den uppgivne äga
rens fång eller om återgång därav, vare ansökningen vilande i avbidan
på målets utgång. Fullföljes ej ansökningen senast å den inskrivningsdag
som infaller näst efter tre månader från det dom eller beslut, varigenom
målet avgjorts, vunnit laga kraft, vare ansökningen förfallen.
11
§•
Överlåter någon till annan luftfartyg eller lott i sådant fartyg, och har,
innan ny agares fång anmäles till luftfartygsregistret, inteckning blivit
sokt på grund av tidigare ägares medgivande, utgöre överlåtelsen ej hin
der för inteckningens beviljande.
Sökes inteckning samma dag ny ägares fång anmäles till luftfartygsre
gistret eller därefter, skall ansökningen avslås, utan så är att nye ägaren
iklätt sig förbindelse att låta luftfartyget intecknas på grund av tidigare
agares medgivande eller eljest är med honom lika förbunden.
12
§.
Upplyses att före den dag inteckning sökes eller ock samma dag ansök-
ningen göres den egendom som ansökningen avser tagits i mät, och visas
ej att utmätningen upphört att gälla, skall ansökningen avslås.
13 §.
Är, när inteckning sökes, den som inteckningen medgivit eller, där fle
ra äro som den medgivit, någon av dem försatt i konkurs, eller meddelas
beslut om egendomsavträde samma dag som ansökningen göres, skall an
sökningen avslås.
Om intecknings verkan och omfattning.
14 §.
Sedan inteckning i luftfartyg meddelats, njute fordringsägaren panträtt
i fartyget.
Panträtten omfattar förutom flygkroppen jämväl motorer, propellrar, ra
dioutrustning, instrument och andra tillbehör, vare sig de äro anbragta i
luftfartyget eller tillfälligt skilda därifrån.
Har tillbehör förvärvats under villkor att överlåtaren skall äga rätt att
återtaga det, om förvärvaren åsidosätter vad honom åligger, eller att ägande
rätten därtill skall förbliva hos överlåtaren intill dess betalning erlagts eller
annan förutsättning uppfyllts, må villkoret ej göras gällande mot inteck-
ningshavaren.
29
15 §.
Omfattar inteckning jämväl reservdelar, njute inteckningshavaren pant rätt i dessa, såframt vid förvaringsplatsen genom hans försorg finnes an slaget väl synligt tillkännagivande om inteckningen, med angivande av dess omfattning samt inteckningshavarens namn och adress, ävensom därom att inteckningen inskrivits i den här i riket förda inskrivningsboken för luftfartyg.
16 §.
Ersättes intecknad reservdel med annan, häfte i stället denna för pant rätten.
17 §.
Är inteckning meddelad i flera luftfartyg, häfte ettvart av fartygen för den intecknade fordringens hela belopp.
Omfattar inteckning ett eller flera luftfartyg jämte reservdelar, skola jäm väl reservdelarna svara för hela det intecknade beloppet.
18 §.
Angående inteckningshavares rätt till ersättning, som utgår på grund av tagen försäkring, är särskilt stadgat.
Ersättning, som på annan grund utgår för skada å intecknad egendom, häfte icke i egendomens ställe för intecknad fordran.
19 §.
Ej må panträtt, som inteckning medför, särskilt göras gällande i viss lott i vad som intecknats.
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
20
§.
Varder intecknad egendom utmätningsvis såld, njute inteckningshavaren betalning ur egendomen, ändå att fordringen eljest ej är till betalning för fallen.
Samma lag vare, om intecknat luftfartyg genom vanvård eller annorledes så försämras, att inteckningshavarens säkerhet märkligt minskas, eller om intecknat reservdelslager icke vidmakthålles i huvudsaklig överensstämmel se med vad som uttryckligen överenskommits eller eljest får anses avtalat.
Om särskilda åtgärder med avseende å inteckning.
21
§.
Vill ägaren av intecknad egendom i stället för en inteckningshandling sätta cn eller flera andra handlingar innefattande medgivande av inteckning för motsvarande belopp, ingive inteckningshandlingen jämte den eller de
30
handlingar, som skola sättas i stället, till inskrivningsdomaren; och göre
denne om utbytet anteckning i inskrivningsboken samt anmärke å den eller
de nya inteckningshandlingarna vad för inteckningsrättens bedömande är av
betydelse. Utbyte varom nu sagts må ock ske på begäran av intecknings-
havare, där det visas att den intecknade egendomens ägare samtyckt till
åtgärden.
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
22
§.
Företes inteckningshandling för inskrivningsdomaren med begäran om in
teckningens dödande helt och hållet eller för visst belopp eller, där flera
luftfartyg äro intecknade för samma fordran, i visst fartyg, varde i enlig
het därmed inteckningen dödad, där det visas att ägaren av den egendom,
beträffande vilken dödning skall ske, samtyckt till åtgärden.
Under de villkor som angivas i första stycket äge innehavare av sådan
inteckning, som omfattar jämväl reservdelar, få inteckningen dödad i samt
liga reservdelar eller i de reservdelar som förvaras på viss plats.
Dödande av inteckning i visst luftfartyg eller i reservdelar må ej ske
så, att inteckningsförhållandena efter åtgärden komma att stå i strid mot
vad i 3 § andra stycket eller 4 § första stycket stadgas.
23 §.
Vill någon låta inteckning under annan nedsättas, äge vad i 22 § är stad
gat i fråga om intecknings dödande motsvarande tillämpning.
Är egendomen besvärad av flera inteckningar, må ej någon av dem sättas
efter annan, med mindre den tillika sättes att gälla efter den eller de in
teckningar, vilka äga lika rätt som eller bättre rätt än denna.
24 §.
Varder intecknat luftfartyg enligt vad därom är särskilt stadgat avfört ur
luftfartygsregistret, skall inskrivningsdomaren, sedan anmälan om förhål
landet inkommit från luftfartsstyrelsen, å nästa inskrivningsdag avföra in
teckningen ur inskrivningsboken.
25 §.
Sker försäljning av luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådant far
tyg i den ordning som är stadgad beträffande försäljning av utmätt sådan
egendom, da skall, sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen er
lagts, den sålda egendomen icke vidare häfta för annat intecknat belopp än
sådant, som fått innestå i egendomen i avräkning å köpeskillingen. Omfattar
inteckningen i den sålda egendomen jämväl annan egendom, skall denna
icke vidare häfta för belopp, som täckes av köpeskillingen för den sålda
egendomen.
I fall då enligt vad därom är särskilt stadgat mellan rättsägare i utmätt
egendom, som omfattas av inteckning i luftfartyg, medel skola fördelas ändå
31
att försäljning av egendomen ej skett, och betalning därvid utfaller å huvud
stolen av intecknad fordran, vare inteckningen till motsvarande belopp
utan verkan.
26 §.
Har domstol, vid meddelande av förklaring att luftfartyg skall vara för
verkat till kronan, tillika beträffande inteckning i fartyget förklarat att
panträtten i fartyget skall upphöra, må, sedan domen vunnit laga kraft, in
teckningen dödas på ansökan utav ny ägare av fartyget eller lott däri, ändå
att inteckningshandlingen i huvudskrift ej företes.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
Om ägarehypotek.
27 §.
Har intecknad fordringshandling blivit inlöst utav ägaren av den inteck
nade egendomen eller eljest kommit i hans hand, och är ej sådant fall för
handen att inteckningen är ogill eller utan verkan, må handlingen ånyo ut
givas med oförändrad inteckningsrätt.
28 §.
Innehaves inteckningshandling, när egendomen utmätningsvis säljes, av
ägaren, må denne vid försäljningen tillgodonjuta samma rätt som skulle
tillkomma annan innehavare av inteckningen; dock att, där i handlingen
ränta är förskriven, sådan ej må räknas ägaren till godo. Är ägaren försatt
i konkurs, äge konkursboet den rätt nu sagts.
Finnes, när egendomen utmätningsvis säljes, att ägaren gjort avbetalning
å belopp varför egendomen på grund av inteckning häftar eller att inteck
ning i egendomen belånats till lägre belopp än det varå den lyder, skall i
fråga om den del av intecknade beloppet, som icke tillkommer intecknings-
havaren, vad i första stycket är stadgat äga tillämpning; dock att inteck-
ningshavaren för sin fordran äger företräde.
29 §.
Har ägare av intecknad egendom gjort avbetalning å intecknat belopp,
vare inteckningshavaren, där ej annat förbehåll skett, pliktig att på begäran
av ägaren och mot förskott av nödig kostnad uppvisa inteckningshandlingen
för inskrivningsdomaren för avbetalningens antecknande i inskrivningsbo
ken. I boken skall anmärkas, att handlingen ej vidare medför intecknings
rätt för avbetalade beloppet.
Sedan anteckning om avskrivning sålunda skett, må, där ägaren det be
gär och tillika ingiver handling innefattande medgivande som i 5 § sägs, in
teckning till belopp motsvarande vad som avskrivits meddelas att gälla
med förmånsrätt näst efter intcckningshavarens återstående fordran. Äga
ren må dock utan inteckningshandlingens företeende få inteckningen dödad
till belopp motsvarande vad som avskrivits.
32
30 §.
Utmätes ägaren tillkommande rätt till andel i inteckning eller varder
ägare, vilken sådan rätt tillkommer, försatt i konkurs, vare intecknings-
havaren, ändå att han betingat sig annat, pliktig att på begäran av utmät
ningsmannen eller konkursförvaltaren uppvisa iuteckningshandlingen för
avskrivning, såsom i 29 § sägs, av det ägaren tillkommande beloppet. Sedan
avskrivning sålunda skett, må inteckning å det avskrivna beloppet med ränta
meddelas på ansökan av utmätningsmannen eller konkursförvaltaren, ändå
att inteckningsmedgivandet icke är tecknat å sådan handling som i 5 § sägs.
Handling, på grund varav inteckning sålunda meddelas, skall innehålla att
beloppet förfaller till betalning sex månader efter uppsägning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
Om personlig ansvarighet för intecknad fordran.
31 §.
Låter innehavare av intecknad fordran ny ägare till den intecknade egen
domen å inteckningshandlingen teckna förbindelse, varigenom han över
tager skulden, vare förre gäldenären fri från sin förbindelse, där ej annat
är avtalat.
32 §.
Har innehavare av skuldförbindelse, till säkerhet för vilken inteckning
blivit fastställd i egendom som sedermera kommit i annan ägares hand,
låtit inteckningen utan samtycke av förbindelsens utgivare helt eller del
vis dödas eller ock nedsättas, och kan fordran till följd därav icke ur egendo
men uttagas, vare utgivaren fri från ansvar för fordringen. Vad nu är sagt
om förbindelsens utgivare gälle ock om annan ägare, som åtagit sig skul
den eller eljest svarar för denna i utgivarens ställe.
33 §.
Har vid försäljning av utmätt intecknad egendom i den ordning som för
sådan försäljning är stadgad borgenär, som i egendomen har inteckning
för fordran, ägt taga betalning ur köpeskillingen, men låter han efter över
enskommelse med köparen intecknat belopp, som kunnat ur köpeskillingen
gäldas, kvarstå i egendomen, vare den som personligen svarade för fordring
en fri från ansvarighet för sadant belopp. Samma lag vare i fråga om be
lopp, som köparen i egenskap av inteckningshavare fått avräkna å köpe
skillingen.
34 §.
Later ägaren av intecknat luftfartyg utan inteckningshavarens samtvcke
föra fartyget til] stat, varest här i riket verkställd inskrivning ej erkän
nes i överensstämmelse med den i 4 § omförmälda konventionen, vare äga
ren, i den mån inteckningen till följd av denna åtgärd ej kan göras gällan
de, personligen ansvarig för den intecknade fordringen, ändå att sådan an
svarighet ej förut ålåg honom.
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
33
Om
intecknings ogiltighet i vissa fall
m. m.
35 §.
Beviljas inteckning på grund av medgivande av annan än den som är
rätt ägare, vare inteckningen ogill, där ej sådant fall är för handen som i
11 § sägs eller annat eljest följer av vad särskilt är stadgat.
36 §.
Har inteckning meddelats i strid mot vad i 13 § stadgas, vare den utan
verkan.
37 §.
Utan hinder av inteckning må tvist om intecknad fordrans giltighet lag
ligen prövas.
Om vissa anteckningar i inskrivningsboken.
38 §.
Vill någon att i inskrivningsboken skall antecknas att han innehar ford-
ringshandling, på grund varav inteckning beviljats eller ansökan därom för
klarats vilande, uppvise handlingen i huvudskrift för den inskrivningsdoma
re som handlägger inskrivningsärenden rörande luftfartyg; och göre denne
i boken anteckning om innehavet.
Uppvisande varom nu är sagt må ock ske inför annan inskrivningsdo
mare. Denne skall, då sådant sker, å handlingen teckna bevis om uppvisandet
och ändamålet därmed ävensom därom utfärda särskilt bevis; sedan ingive
inteckningshavaren för anteckningens verkställande sistnämnda bevis till
den inskrivningsdomare, som i första stycket avses.
Anmäler den, vilken senast blivit antecknad såsom innehavare av in-
teckningshandling, hos inskrivningsdomaren i skriftlig av vittnen styrkt
handling att innehavet upphört, varde förhållandet i inskrivningsboken an
tecknat.
39 §.
Den som i inteckningsärende, enligt de grunder som angivas i 7 §, an
setts vara ägare av luftfartyg, varde i sådan egenskap antecknad i inskriv
ningsboken.
Har ny ägare av intecknat luftfartyg blivit införd i luftfartygsregistret,
skall inskrivningsdomaren, sedan underrättelse därom inkommit från luft-
fartsstyrelsen, å nästa inskrivningsdag anmärka förhållandet i inskriv
ningsboken.
40 §.
Var som väckt talan om klander å annans åtkomst till luftfartyg eller
om återgång av köp, byte eller gåva av sådant fartyg vare skyldig att an
mäla förhållandet för antecknande i inskrivningsboken. Rätten skall, om
så erfordras, giva käranden nödig tid till sådan anmälan innan förberedel-
!! Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 13.
34
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
sen i målet avslutas. Försummas denna tid, vare käromålet förfallet. Visas
att målet avgjorts genom laga kraft ägande dom eller beslut, varde ock där
om anteckning gjord i inskrivningsboken.
Visas att inteckning helt eller till någon del är ogill enligt dom eller
beslut, som äger laga kraft, eller på grund av förhållande som avses i 36 §,
skall anteckning därom ske i inskrivningsboken.
41 §.
Då utmätning skett av luftfartyg eller lott däri eller till sådant fartyg
hörande, intecknade reservdelar, eller då jämlikt 71 § konkurslagen äskats
att luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådant fartyg må utmätnings
vis säljas, skall, sedan i enlighet med 85 § utsökningslagen bevis härom
inkommit till inskrivningsdomaren, å nästa inskrivningsdag göras anteck
ning om förhållandet i inskrivningsboken. Visas att utmätningen upphävts
eller att frågan om egendomens försäljning eljest förfallit, värde ock det i
boken antecknat.
Har egendom blivit såld i den ordning som är stadgad beträffande för
säljning av utmätt luftfartyg och av utmätta, intecknade reservdelar, var
de anteckning därom efter vad i första stycket sägs införd i inskrivnings
boken, när handling som visar köpeskillingens fördelning inkommer till
inskrivningsdomaren. Var egendomen intecknad, skall i inskrivningsboken
tillika antecknas den verkan som försäljningen enligt vad i 25 § stadgas
medför beträffande inteckningen. Skedde ej försäljning, men skola ändock
enligt vad därom är särskilt stadgat medel fördelas mellan rättsägare i egen
domen, skall motsvarande anteckning göras när fördelningslängden inkom
mer.
Har domstol beträffande inteckning i luftfartyg meddelat förklaring som
i 26 § sägs, åligger det domstolen att därom översända bevis till inskriv
ningsdomaren, som har att å nästa inskrivningsdag göra anteckning om för
hållandet i inskrivningsboken.
42 §.
Anmäler någon skriftligen, att han för fordran å bärgarlön eller å ersätt
ning för särskilda kostnader, som varit oundgängliga för bevarande av
luftfartyg, äger luftpanträtt i fartyget enligt vad därom är särskilt stad
gat, skall inskrivningsdomaren, om anmälningen sker inom tre månader
från det åtgärderna för bärgningen eller bevarandet avslutades, å nästa
inskrivningsdag göra anteckning om anmälningen i inskrivningsboken.
Visas att genom fordringens betalning eller annorledes panträtten upphört
att gälla, varde ock det antecknat i inskrivningsboken.
43 §.
Har i luftfartygsregistret, enligt vad därom är särskilt stadgat, blivit an
märkt att beträffande visst luftfartyg inträffat förhållande av beskaffenhet
att böra föranleda fartygets avförande ur registret men att detta ej kunnat
35
ske på grund av att inteckningshavare ej samtyckt till åtgärden, skall in
skrivningsdomaren, sedan underrättelse om anmärkningen inkommit från
luftfartsstyrelsen, å nästa inskrivningsdag göra anteckning därom i inskriv
ningsboken.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
Vissa bestämmelser om förfarandet hos inskrivningsdomaren.
44 §.
Inskrivningsärende rörande luftfartyg må upptagas allenast å inskriv
ningsdag.
Ansökan i sådant ärende anses ej gjord innan den upptages å inskriv
ningsdag.
Anmälan som avses i 42 § skall anses gjord då den inkommer till in
skrivningsdomaren.
45 §.
över samtliga inskrivningsärenden rörande luftfartyg skall genom in
skrivningsdomarens försorg föras dagbok.
46 §.
När inskrivningsärende rörande luftfartyg förekommer, anskaffe inskriv
ningsdomaren skyndsamt från luftfartsstyrelsen bevis om vad luftfartygs-
registret innehåller av betydelse för ärendets behandling.
47 §.
Handlingar i inskrivningsärenden rörande luftfartyg skola sammanföras
i akter.
Har sökande eller annan lämnat uppgift eller avgivit förklaring av bety
delse för ärendets prövning, eller har särskild utredning i ärendet funnits
nödig, skall vad därom antecknats upptagas i akten och bestyrkas av in
skrivningsdomaren.
48 §.
Om inskrivningsdomarens beslut eller annan åtgärd, som vidtagits med
anledning av ansökan hos inskrivningsdomaren, meddelas besked genom
bevis, som tecknas å den till grund för ansökningen åberopade handlingen.
Beviset skall angiva det rum i inskrivningsboken, vari inskrivningen verk
ställts. Bevis angående inteckning i reservdelar skall innehålla erinran om
vad i 15 § stadgas.
Innefattar beslutet, att ansökan ej bifallits, skall sökanden eller hans
ombud genast i rekommenderat brev underrättas om skälen för beslutet.
När inteckningshavare enligt vad därom är särskilt stadgat för inskriv
ningsdomaren uppvisar inteckningshandlingen för att lämna samtycke till
att det intecknade luftfartyget avföres ur luftfartygsregistret, skall inskriv
ningsdomaren dels utfärda särskilt bevis om uppvisandet och ändamålet
därmed dels ock teckna sådant bevis å inteckningshandlingen.
36
49 §.
Bifalles ansökan om meddelande av inteckning eller om annan åtgärd
beträffande inteckning, varde i enlighet därmed inskrivning gjord i inskriv
ningsboken. Bifalles ej ansökningen, skall i boken inskrivas allenast att
ärendet uppskjutits eller att ansökningen förklarats vilande eller avslagits;
anteckning om skälen för beslutet upptages i akten.
50 §.
Sökes inteckning i luftfartyg och varder ej ansökningen av inskrivnings
domaren genast avslagen genom beslut som vinner laga kraft, beviljas så
dan inteckning eller inträffar förhållande, som medför att luftfartyg icke
längre besväras av inteckning eller beröres av ansökan därom, skall in
skrivningsdomaren ofördröjligen meddela luftfartsstyrelsen detta. Samma
lag vare, när det antecknas att talan som avses i 40 § första stycket blivit
väckt eller slutligen avgjord.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
Om besvär.
51 §.
Över inskrivningsdomarens beslut enligt denna lag må klagan föras hos
hovrätten genom besvär.
Beträffande anförda besvär ävensom beslut som av inskrivningsdomaren
eller högre rätt meddelas i anledning av besvären skall anteckning verk
ställas i inskrivningsboken.
52 §.
Har beslut, varigenom ansökan om intecknings beviljande helt eller till
någon del avslagits, blivit till följd av besvär ändrat, vare sökanden pliktig
att senast å den inskrivningsdag, som infaller näst efter tre månader från
det beslutet om ändringen vann laga kraft, förete detsamma hos inskriv
ningsdomaren, vid äventyr att i annat fall den inteckning, som på grund av
beslutet beviljas, gäller såsom vore den sökt först å den dag beslutet företes
för inskrivningsdomaren.
Om tillämpningsföreskrifter.
53 §.
Närmare föreskrifter om inskrivningsboken, dagboken och akter samt
angående tillämpningen i övrigt av denna lag meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
Har luftfartyg blivit infört i luftfartygsregistret före den dag denna lag
träder i kraft, må utan hinder av vad i 7 § andra stycket stadgas inteckning
beviljas, där den som medgivit inteckningen blivit vid fartygets införande i
registret upptagen såsom ägare eller ock härleder sin rätt från den däri först
införde ägaren.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
37
Förslag
till
Lag
om registrering av luftfartyg samt om bärgning av sådant fartyg m. m.
Härigenom för ordnas som följer.
1 KAP.
Om registrering av luftfartyg och om dess nationalitet.
1 §•
Över luftfartyg skall hos luftfartsstyrelsen föras register (luftfartygs
register).
Om inskrivning av rätt till luftfartyg samt om vissa internationella för
hållanden beträffande rätt till luftfartyg är särskilt stadgat.
2
§•
Luftfartyg må registreras här i riket endast om ägaren är svenska sta
ten, svensk kommun eller annan sådan menighet, svensk medborgare eller
svenskt dödsbo eller ock bolag, förening, annat samfund, stiftelse eller
annan sådan inrättning med svensk nationalitet.
Utan hinder av vad sålunda stadgats må Konungen, beträffande fartyg
som i regel nyttjas med utgångspunkt här i riket, medgiva att det må in
föras i registret.
3 §.
Ej må luftfartyg, som är registrerat i främmande stat, här i riket re
gistreras, med mindre det avföres ur den främmande statens register.
4 §.
Luftfartyg må icke registreras, med mindre det har luftvärdighetsbevis
som utställts eller godkänts här i riket.
5 §.
Ansökan om registrering av luftfartyg skall göras skriftligen av ägaren
och innehålla för registreringen nödiga upplysningar rörande fartyget,
ägaren och dennes förvärv av fartyget. Ansökningen skall åtföljas av
utredning till styrkande av att sökanden är ägare av fartyget och att i öv
38
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
rigt de i 2—4 §§ upptagna villkoren äro uppfyllda, så ock av handling som
utmärker när, var och av vem fartyget är byggt.
6
§•
Registret skall för varje luftfartyg innehålla fartyget tillkommande na
tionalitets- och registreringsbeteckning, de uppgifter som äro nödiga för att
identifiera det, upplysning angående äganderätten till fartyget och ägarens
fång samt huruvida fartyget är intecknat, hänvisning till fartygets luftvär-
dighetsbevis ävensom anteckning om tiden, då fartyget införes i registret,
ändring i äganderätten registreras eller fartyget avföres ur registret, så ock
i övrigt vad som bestämmes av Konungen eller den Konungen därtill be
myndigar.
7 §.
Sedan luftfartyg införts i registret, äger det svensk nationalitet.
Om införandet i registret skall, i enlighet med formulär som Konungen
fastställer, av luftfartsstyrelsen utfärdas bevis (nationalitets- och registre
ringsbevis).
Fartyget skall märkas i enlighet med dess nationalitets- och registrerings
beteckning; och skola märkena föras så länge fartyget är registrerat.
8
§.
Sker ändring i äganderätten till luftfartyg som införts i registret eller
ändras ägarens nationalitet eller undergår fartyg efter registreringen änd
ring av betydelse för fartygets identifiering, vare ägaren skyldig att där
om ofördröjligen göra anmälan till luftfartsstyrelsen för införande i re
gistret. Samma skyldighet åligge vid ändring i äganderätten jämväl den
förutvarande ägaren.
Införes i registret ny ägare av intecknat luftfartyg, åligge det luftfarts
styrelsen att därom ofördröjligen underrätta inskrivningsdomaren.
Anmäles ny ägare av luftfartyg men finnes utredningen ej vara sådan,
att han kan införas i registret, skola ändock däri anmärkas hans namn,
det uppgivna fånget och dagen då anmälan skedde.
9 §.
Luftfartyg skall avföras ur registret, om ägaren det begär.
Samma lag vare, om det i 2 § första stycket för registrering uppställda
villkoret ej längre är uppfyllt och Konungen icke jämlikt andra stycket i
samma paragraf medgiver att fartyget det oaktat må kvarstå i registret, så
ock om fartyget förolyckats, upphuggits eller annorledes förstörts eller om
det efter anträdd luftfärd ej avhörts under en tid av tre månader. Har om
ständighet som nu sagts inträffat, åligge det ägaren att därom ofördröjli
gen göra anmälan till registret, såvida sådan ej skett på grund av vad i 8 §
stadgas.
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
39
Har fartyg sedan tre år icke innehaft gällande luftvärdighetsbevis, må
fartyget avföras ur registret, där ägaren ej inom tid, som av luftfartssty-
relsen bestämmes, visar att fartyget är luftvärdigt.
10
§.
Luftfartyg, som är intecknat, må ej på grund av ägarens begäran eller an
nan i 9 § avsedd omständighet avföras ur registret, med mindre i ärendet
företes bevis från inskrivningsdomaren, att inteckningshandlingen upp
visats för honom samt att inteckningshavaren samtyckt till åtgärden, men
skall i registret göras anmärkning om vad i ärendet förekommit.
Avföres luftfartyg ur registret eller sker i registret anmärkning som i
första stycket sägs, skall inskrivningsdomaren ofördröjligen underrättas
därom.
11
§.
Där luftfartyg avförts ur registret eller anmärkning skett enligt 10 §,
skall fartygets ägare eller, i fall då fartyget avförts ur registret till följd
av att det övergått till utländsk ägare, den förre ägaren ofördröjligen åter
ställa nationalitets- och registreringsbeviset till luf tf artsstyrelsen. Har eljest
ändring i förhållande, varom beviset innehåller upplysning, införts i re
gistret, skall fartygsägaren ofördröjligen avlämna beviset till luftfartssty
relsen, som antecknar ändringen å beviset eller, där så finnes lämpligare,
utställer nytt bevis.
12
§.
Innehaves luftfartyg på grund av köp utan att äganderätten övergått å
innehavaren, skola i registret antecknas innehavarens namn och den rätt
som tillkommer honom. Det åligger dem som slutit avtalet att därom oför
dröjligen göra anmälan till luf tf artsstyrelsen.
Upplåter någon luftfartyg för obestämd tid eller för en tid av minst fjor
ton dagar till annan för att av denne nyttjas för egen räkning, skall på be
gäran av upplåtaren eller innehavaren i registret göras anteckning om upp
låtelsen.
13 §.
Har å utrikes ort luftfartyg byggts för svensk räkning eller övergått i
svensk ägo och äro de i 2 och 3 §§ för registrering angivna villkoren upp
fyllda, må fartyget, i enlighet med bestämmelser som Konungen medde
lar, för viss tid antecknas i ett särskilt bihang till luftfartygsregistret och
förses med interimistiskt nationalitets- och registreringsbevis.
Under sålunda bestämd tid äger fartyget svensk nationalitet.
Fartyget skall under samma tid vara märkt enligt föreskrifter som med
delas av Konungen.
40
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
2 KAP.
Om bärgning m. m.
14 §.
Den som bärgar förolyckat eller nödställt luftfartyg eller ombordvaran
de gods eller något, som hört till sådant fartyg eller gods, så ock envar som
medverkar vid bärgningen har rätt att, vare sig bärgningen ägt rum till sjöss,
på land eller i luften, undfå bärgarlön i enlighet med de grunder, som jäm
likt 225—227 §§ sjölagen gälla vid bärgning av fartyg och gods. Till an
del i lön som för bärgningen skall utgå vare ock den berättigad, vilken
under den nöd som föranlett bärgningen räddat människor från fartyget
eller medverkat vid deras räddning. Har någon eljest för bevarande av
luftfartyg eller gods vidkänts särskilda kostnader, som varit oundgängliga
för bevarandet av fartyget eller godset, varde ock dessa honom ersatta.
Har gods eller något, som hört till gods, bärgats eller bevarats, häfte
ägaren med det bärgade eller bevarade, men svare ej personligen.
Rätt till bärgarlön skall icke tillkomma den som medverkat vid bärg
ningsföretag trots uttryckligt och befogat förbud av fartygets befälhavare,
ägare eller innehavare. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande till-
lämpning beträffande kostnader för bevarande av fartyg och gods.
15 §.
Borgenär, som har fordran å bärgarlön eller å ersättning för kostnader
som avses i 14 §, njute i fartyget eller godset luftpanträtt med förmånsrätt
framför de i 17 kap. handelsbalken omförmälda borgenärerna, såframt bär
garlönen eller ersättningen hänför sig till åtgärder vilka slutförts här i riket.
I första stycket avsedda fordringar skola, var i förhållande till fordring
ens belopp, njuta lika rätt om de härröra av samma händelse; eljest skall
yngre fordran äga företräde framför äldre.
Utan borgenärens samtycke må icke, innan betalning för dennes fordran
guldits eller säkerhet därför blivit ställd, luftfartyget lämna det ställe, där
åtgärderna för bärgningen eller bevarandet slutfördes, eller godset av ägaren
tagas i besittning.
16 §.
Angående luftpanträttshavares rätt till ersättning, som utgår på grund av
tagen försäkring, är särskilt stadgat.
Har luftfartygets eller godsets ägare på annan grund fordran å ersätt
ning för skada å egendomen, skall luftpanträtt i egendomen tillika omfatta
sådan fordran; och skall i nu angivet hänseende vad i 272 och 279 §§ sjö
lagen stadgas äga motsvarande tillämpning.
41
17 §.
Försäljes luftfartyg eller gods efter utmätning eller under konkurs i den
ordning, som för försäljning av utmätt sådan egendom är stadgad, upphöre
luftpanträtten i fartyget eller godset, men borgenären äge undfå del i köpe
skillingen enligt vad därom är särskilt stadgat.
Lossas gods, som häftar för fordran, till avsändares eller lastemottagares
förfogande, upphöre luftpanträtten i godset. Utlämnas godset utan borgenä
rens tillstånd, vare den som mottager godset med kunskap om fordringen
ansvarig för denna, dock icke utöver det värde godset hade vid lossningen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
18 §.
Luftpanträtt i luftfartyg, som är registrerat här i riket, upphöre efter
tre månader från det åtgärderna för bärgningen eller bevarandet av farty
get avslutades, såvida icke inom nämnda tid borgenärens anspråk på pant
rätt blivit anmält till inskrivningsdomaren för anteckning i inskrivnings
boken för luftfartyg samt dessutom överenskommelse träffats om panträt
tens belopp eller talan om panträtten väckts i laga ordning.
Är fartyget registrerat i främmande stat, som biträtt den i Geneve den 19
juni 1948 avslutade konventionen rörande internationellt erkännande av
rätt till luftfartyg, vare lag som i första stycket sägs, med iakttagande av
att anmälan skall ske hos den myndighet som för inskrivningsboken för
fartyget.
I fall då fartyget icke är registrerat eller då det är registrerat i annan
främmande stat än i andra stycket sägs, upphöre luftpanträtten i fartyget
efter ett år från det åtgärderna för bärgningen eller bevarandet avslutades,
såframt ej inom nämnda tid överenskommelse träffats om panträttens be
lopp eller talan om panträtten väckts i laga ordning.
3 KAP.
Ansvarsbestämmelser m. m.
19 §.
Lämnar någon vid ansökan om registrering av luftfartyg eller vid ansökan
att fartyg må kvarstå i eller avföras ur luftfartygsregistret eller vid anmälan
till registret uppsåtligen oriktig uppgift, straffes med dagsböter eller fängel
se i högst sex månader. Sker det av grov oaktsamhet, dömes till dagsböter.
Framför någon luftfartyg med vetskap om att det är märkt med oriktig
nationalitets- och registreringsbeteckning eller att det eljest saknar i denna
lag eller med stöd därav föreskrivna märken, dömes till fängelse eller straff
arbete i högst två år eller, där brottet är ringa, till dagsböter.
Åsidosätter någon i annat fall än nu sagts vad enligt 1 kap. åliggei ho
nom, straffes med dagsböter.
42
20
§.
Ej må straff enligt denna lag ådömas, där brottet enligt allmänna straff
lagen är belagt med strängare straff.
21
§.
Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av vad i denna lag stadgas
meddelas av Konungen eller den Konungen därtill bemyndigar.
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
Genom denna lag upphävas:
§§ 4 13 samt § 40 andra stycket förordningen den 26 maj 1922 (nr 383)
om luftfart ävensom stadgandet i § 44 mom. 1 samma förordning, såvitt
stadgandet avser straff för den som i anmälan till luftfartygsregistret mot
bättre vetande lämnar oriktig uppgift;
så ock vad i övrigt finnes i lag eller författning stridande mot nya lagens
bestämmelser.
°
Förekommer i lag eller författning hänvisning till författningsrum som
ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall den bestämmelsen i stället till-
lämpas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
43
Förslag
till
Lag
i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande
internationellt erkännande av rätt till luftfartyg.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Denna lag äger tillämpning på luftfartyg infört i nationalitetsregister i
främmande stat, som tillträtt den i Geneve den 19 juni 1948 avslutade kon
ventionen rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg, eller i
territorium, för vars utländska angelägenheter fördragsslutande stat svarar
och för vilket föres särskilt nationalitetsregister, såvida icke den staten
gjort förbehåll om att konventionen icke skall vara tillämplig å territoriet.
Vad i 5 § stadgas skall dock gälla jämväl luftfartyg som är registrerat här i
riket.
Till luftfartyg hänföras i denna lag, förutom flygkroppen, jämväl moto
rer, propellrar, radioutrustning, instrument och andra tillbehör, vare sig
de äro anbragta i fartyget eller tillfälligt skilda därifrån.
2
§.
Före alla andra rättigheter än de i 5 § avsedda skola äganderätt till luft
fartyg, med besittning förenad rätt att genom köp förvärva sådant fartyg
samt nyttjanderätt till sådant fartyg enligt upplåtelse på minst sex månader,
så ock panträtt eller annan sådan rätt till luftfartyg, tillkommen enligt avtal
och såsom säkerhet för fordran till visst belopp, erkännas här i riket, så
framt rätten tillkommit enligt lagen i den fördragsslutande stat, i vars natio
nalitetsregister fartyget då var infört, och rätten är inskriven i inskrivnings
bok i den stat, där fartyget är registrerat då rätten göres gällande.
Förmånsrätt för panträtt eller annan sådan rätt till luftfartyg omfattar
varje belopp för vilket säkerhet ställts, dock icke ränta som är upplupen för
längre tid än tre år före utmätning eller, vid konkurs, före konkursansök
ningens ingivande.
3 §•
Verkan i förhållande till tredje man av inskrivning, varom förmäles i 2 §,
bedömes enligt lagen i den stat där rätten är inskriven. Där luftfartyg här i
riket utmätts eller belagts med kvarstad eller skingringsförbud eller luftfar
tyg omfattas av konkurs, som inträffat här i riket, och gäldenären med vet
skap därom träffat det avtal, som ligger till grund för inskrivningen, må
denna dock ej till förfång för utsökningsborgenären eller konkursborgenä
rerna eller för köparen vid exekutiv försäljning åberopas i vidare mån än
som följer av svensk lag.
4 §.
Där en i 2 § omförmäld rätt till luftfartyg, vilken innehaves såsom säker
het för fordran, enligt lagen i den stat där fartyget är registrerat förklarats
omfatta tillika reservdelar som förvaras på angivna platser, skall rätten här
i riket erkännas jämväl i dessa reservdelar, såframt vid förvaringsplatsen
finnes anslaget ändamålsenligt och väl synligt tillkännagivande om rättens
beskaffenhet och omfattning, om namnet å dess innehavare och hans adress
samt om den inskrivningsbok i vilken rätten är inskriven.
Till reservdelar räknas föremål avsedda att anbringas i luftfartyg i stället
för delar eller föremål som borttagits därifrån, såsom delar av flygkroppen
samt motorer, propellrar, radioutrustning och instrument jämte delar därav.
5 §.
Hava åtgärder för bärgning eller bevarande av luftfartyg avslutats i främ
mande stat som tillträtt den i 1 § nämnda konventionen, och är med ford
ran på lön för bärgningen eller på ersättning för särskilda kostnader,
som varit oundgängliga för bevarandet av fartyget, enligt lagen i den
stat där åtgärderna för bärgningen eller bevarandet avslutades förenad
luftpanträtt i fartyget, skall panträtten här i riket erkännas med förmåns
rätt framför varje annan rätt till fartyget. Finnas flera sådana fordringar,
njute de som sammanhänga med en senare händelse företräde framför
dem som härröra av en tidigare.
Vad sålunda stadgats gälle dock icke, såvida tre månader förflutit från
det åtgärderna avslutades utan att borgenärens anspråk på luftpanträtt
i fartyget antecknats i inskrivningsboken i den stat där fartyget är registre
rat och dessutom överenskommelse träffats om det belopp panträtten avser
eller talan om borgenärens rätt väckts i laga ordning.
44
Knrtgl. Maj. ts proposition nr 13.
6 §•
Där försäljning av luftfartyg eller i 4 § omnämnda reservdelar till sådant
fartyg skall äga rum i den ordning, som stadgas i lagen med särskilda be
stämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m., åligge den som på
kallat försäljningen att till auktionsförrättaren ingiva ett av vederbörande
myndighet i den stat där fartyget är registrerat utfärdat gravationsbevis an
gående egendomen jämte styrkt översättning av beviset ävensom att, då fråga
är om luftfartyg, senast en månad före auktionen låta kungöra försälj
ningen å registreringsorten enligt där gällande lag. Inom samma tid skall
underrättelse varom stadgas i 3 § lagen med särskilda bestämmelser om för
45
säljning av utmätt luftfartyg m. m. sändas till innehavaren av varje i
fartyget inskriven rättighet, som skall erkännas enligt denna lag.
I borgenärsförteckningen skall upptagas, utöver de i 4 § lagen med sär
skilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m. avsedda
fordringarna och kostnaderna, annan rättighet som skall erkännas enligt
denna lag. Försäljningen skall ske under förbehåll om beståndet av sådan
rättighet, därest den enligt förteckningen faller inom lägsta budet. Faller
rättigheten utom lägsta budet, äge vad i 123 § utsökningslagen sägs mot
svarande tillämpning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
7 §.
Besväras luftfartyg av inskriven rättighet, som enligt denna lag skall
erkännas här i riket, må fartyget ej överföras till det svenska luftfartygs-
registret, med mindre innehavaren av rättigheten medgivit att fartyget här
registreras.
överföres fartyget till det svenska luftfartygsregistret, äge rättighetens
innehavare få den inskriven i inskrivningsboken för luftfartyg, såframt
den är av sådan beskaffenhet, att den enligt lagen om inskrivning av rätt
till luftfartyg kan inskrivas såsom inteckning.
Sökes inskrivningen senast å den inskrivningsdag som infaller näst efter
tre månader från det fartyget registrerades här i riket, gälle rättigheten med
samma förmånsrätt som den åtnjöt i den stat där fartyget sist var regist
rerat. Fråga huruvida rättigheten lagligen tillkommit prövas enligt lagen i
den stat där fartyget var registrerat vid tiden för rättighetens tillkomst.
8
§•
Det åligger luftfartsstyrelsen att, så snart luftfartyg som avses i 7 § blivit
registrerat, till inskrivningsdomaren översända bevis om registreringen och
om de inskrivna rättigheterna. Inskrivningsdomaren skall å nästa inskriv
ningsdag anmärka rättigheterna i inskrivningsboken.
Har borgenärs anspråk på luftpanträtt blivit inom den i 5 § andra stycket
angivna tiden antecknat i vederbörande inskrivningsbok och överföres far
tyget till det här i riket förda luftfartygsregistret, skall luftfartsstyrelsen så
snart registrering skett översända bevis därom samt om anteckningen till
inskrivningsdomaren, vilken har att å nästa inskrivningsdag göra motsva
rande anteckning i inskrivningsboken.
9 §.
Bestämmelserna i denna lag utgöra icke hinder mot tillämpning beträf
fande luftfartyg av vad som är eller framdeles kan bliva stadgat rörande
tvångsåtgärder mot den som överträder föreskrifter angående luftfart, in
vandring samt införsel och utförsel av varor.
46
Denna lag skall icke äga tillämpning på luftfartyg, som äro avsedda för
militär-, tull- eller polistjänst.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
10
§.
Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av vad i denna lag stadgas
meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
47
Förslag
till
Lag
om ändring i handelsbalken.
Härigenom förordnas, att 10 kap. 7 § samt 17 kap. 2, 3 och 16 §§ handels-
balken1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
10 KAP.
7 §•
Fartyg, som är för fordran inteck- Fartyg, som är för fordran inteck
nat eller äger den dräktighet, att, en- nät eller äger den dräktighet, att, en
ligt vad särskilt är stadgat, inteck- ligt vad särskilt är stadgat, inteck
ning däri kan meddelas, må ej med ning däri kan meddelas, må ej med
laga verkan sättas i pant efter ty nu laga verkan sättas i pant efter ty nu är
är sagt.
sagt. Ej heller må luftfartyg sålunda
pantsättas.
17 KAP.
2
§.
Vad i--------------- —--------------------
Sedan njute borgenärer betalning
av boet, efter ty, som nedan sägs;
dock att angående vissa fordringars
företräde till betalning ur fartyg,
frakt och inlastat gods gäller vad i
sjölagen stadgas.
3
--------------- annat dylikt.
Sedan njute borgenärer betalning
av boet, efter ty, som nedan sägs;
dock att angående vissa fordringars
företräde till betalning ur fartyg,
frakt och inlastat gods eller ur luft
fartyg och ombordvarande gods gäl
ler vad därom är särskilt stadgat.
§•
Har någon--------------------------------
Den, som för sin fordran har in
teckning i fartyg, äge ock samma för
månsrätt i fartyget och dess tillbehör;
dock gälle ej förmånsrätt för ränta,
som före utmätning eller, vid kon
kurs, före konkursansökningens ingi
vande är upplupen, för längre tid än
tre år. Är fartyget intecknat för fle-
------------------alla andra.
Den, som för sin fordran har in
teckning i fartyg, äge ock samma
förmånsrätt i fartyget och dess tillbe
hör. Har någon för sin fordran in
teckning i luftfartyg, njute han ena
handa förmånsrätt i fartyget jämte
tillbehör samt, med den begräns
ning varom förmäles i 74 § lagen med
1 Senaste lydelse av 10 kap. 7 § se SFS 1901: 26 s. 11, av 17 kap. 2 § se 1944: 182, av 17
kap. 3 § se 1928: 162 ocli av 17 kap. 16 § se 1912: 219.
48
Kungl. Maj.ts proposition nr 13
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
res fordringar, äge den företräde,
som först sökt inteckning; hava fle
re sökt inteckning samma dag, äge
lika rätt.
Därnäst äge------
Innehar borgenär
särskilda bestämmelser om försälj
ning av utmätt luftfartyg m. m., i de
reservdelar, som inteckningen må
omfatta. För ränta, som före utmät
ning eller, vid konkurs, före kon
kursansökningens ingivande är upp
lupen, gälle dock ej förmånsrätt för
längre tid än tre år. Är fartyget eller
luftfartyget intecknat för fleres ford
ringar, äge den företräde, som först
sökt inteckning; hava flere sökt in
teckning samma dag, äge lika rätt.
--------------- ------- å godset.
---- ------- -------- därom stadgas.
16
§.
Är gods------------------ ------------- —-
Har under konkursen fast egen
dom, som hör till boet, blivit till gäl
dande av fordran, varför egendomen
på grund av inteckning eller enligt
11 kap. 2 § jordabalken häftar, ut
bjuden till försäljning i den ordning
utsökningslagen bestämmer men för
säljning icke kommit till stånd, äge
innehavare av sådan fordran, där han
själv äskat försäljning till fordring
ens gäldande eller har sämre rätt än
den, som sålunda äskat försäljning,
njuta betalning för sin fordran så
som i första stycket sägs utan hin
der därav, att den fasta egendomen
fortfarande häftar för fordringen;
har den bjudna köpeskillingen läm
nat tillgång till betalning av någon
del av den fordran, till vars gäldande
försäljning skolat ske, äge fordring
ens innehavare allenast för återsto
den den rätt nu sagts.
-----------------------sin fordran.
Har under konkursen till boet hö
rande fast egendom eller luftfartyg
eller reservdelar till sådant fartyg
blivit till gäldande av fordran, var
för egendomen på grund av inteck
ning eller, där fråga är om fast egen
dom, enligt 11 kap. 2 § jordabalken
häftar, utbjuden till försäljning i den
ordning, som om utmätt dylik egen
dom finnes särskilt stadgad, men
försäljning icke kommit till stånd,
äge innehavare av sådan fordran,
där han själv äskat försäljning till
fordringens gäldande eller har sämre
rätt än den, som sålunda äskat för
säljning, njuta betalning för sin
fordran såsom i första stycket sägs
utan hinder därav, att egendomen
fortfarande häftar för fordringen;
har den bjudna köpeskillingen läm
nat tillgång till betalning av någon
del av den fordran, till vars gäldan
de försäljning skolat ske, äge ford
ringens innehavare allenast för åter
stoden den rätt nu sagts.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
49
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 31 § lagen den 11 juni 1915 (nr 218) om
avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område.
Härigenom förordnas, att 31 § lagen den 11 juni 1915 om avtal och andra
rättshandlingar på förmögenhetsrättens område skall erhålla ändrad lydelse
på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
31 §.
Har någon —-------------------------- — — — — — den förfördelade.
Lag samma — —---------------------------------------------- kunskap därom.
Om avtal rörande bärgning gälle Om avtal rörande bärgning gälle
vad i 227 § sjölagen är stadgat.
vad särskilt är stadgat.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
4
Bihang till riksdagens protokoll 1055. i samt. Nr 13.
50
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
F örslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av § 14 förordningen den 4 mars 1862 (nr 10)
om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer.
Härigenom förordnas, att § 14 förordningen den 4 mars 1862 om tioårig
preskription och om kallelse å okända borgenärer1 skall erhålla följande
ändrade lydelse.
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
§ 14.
Är borgenärs fordran intecknad i
fast egendom eller i tomträtt eller i
vattenfallsrätt eller i fartyg, eller har
han lös egendom såsom pant eller
eljest under panträtt i handom; nju-
te han ur den egendom, som sålun
da häftar, betalning, ändå att han ej,
efter kallelse å okända borgenärer,
sin fordran angiver. Om rätt till
kvittning för genfordran vare ock lag
som i 7 § sägs, ändå att den fordran
ej blivit efter sådan kallelse angiven.
Är borgenärs fordran intecknad i
fast egendom eller i tomträtt eller i
vattenfallsrätt eller i fartyg eller luft
fartyg, eller har han lös egendom så
som pant eller eljest under panträtt
i handom; njute han ur den egen
dom, som sålunda häftar, betalning,
ändå att han ej, efter kallelse å okän
da borgenärer, sin fordran angiver.
Om rätt till kvittning för genford
ran vare ock lag som i 7 § sägs, ändå
att den fordran ej blivit efter sådan
kallelse angiven.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
1 Senaste lydelse se SFS 1933: 326
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
51
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 54 § lagen den 8 april 1927 (nr 77)
om försäkringsavtal.
Härigenom förordnas, att 54 § lagen den 8 april 1927 om försäkringsav
tal skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
54 §.
Har försäkring tagits å gods utan
angivande av det intresse försäkring
en avser, skall försäkringen, där ej
annat framgår av omständigheterna,
anses gälla till förmån för envar,
som, i egenskap av ägare, pantha-
vare eller innehavare av annan rät
tighet till godset eller emedan han i
anledning av avtal om godset står
faran för detta, har intresse av att
dess värde icke minskas eller går
förlorat. I fråga om sjöpanträtt skall
vad sålunda stadgats äga tillämpning
endast om panträtten är förbunden
med personlig fordran hos pantens
ägare.
Är förbehåll------------------------------
Har försäkring tagits å gods utan
angivande av det intresse försäkring
en avser, skall försäkringen, där ej
annat framgår av omständigheterna,
anses gälla till förmån för envar,
som, i egenskap av ägare, panthava-
re eller innehavare av annan rättig
het till godset eller emedan han i an
ledning av avtal om godset står fa
ran för detta, har intresse av att dess
värde icke minskas eller går förlo
rat. I fråga om sjöpanträtt och luft
panträtt skall vad sålunda stadgats
äga tillämpning endast om panträt
ten är förbunden med personlig ford
ran hos pantens ägare.
— — eller kreatursförsäkring.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
52
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
Förslag
till
Lag
om ändring i utsökningslagen.
Härigenom förordnas, att 62, 63, 66, 71, 73, 74, 85, 87, 88, 89, 91, 92, 138,
139, 163, 165 och 198 §§ utsökningslagen1 skola erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives.
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
62 §.
Av gäldenär® tillgångar skola, där
ej borgenär och gäldenär annorlun
da sämjas, tagas i mät först lösören,
därnäst fordran eller annan rättighet,
som kan överlåtas, och sist fast
egendom. Sådana obligationer eller
andra värdepapper, vilka med lätt
het kunna i penningar förvandlas,
skola i fråga om ordningen för de
ras utmätande anses lika med lös
ören.
Häftar på grund av inteckning gäl-
denärens fasta egendom för fordran,
varför utmätning skall ske, varde
den egendom först utmätt, där ej
borgenären hellre vill taga betalning
ur annan egendom. Skall utmätning
på en gång ske för fleras fordringar,
må borgenär, för vars fordran den
fasta egendomen sålunda häftar, ej
för vad därur kan utgå till förfång
för annan borgenär taga betalning
ur övriga tillgångar.
Av gäldenärs tillgångar skola, där
ej borgenär och gäldenär annorlun
da sämjas, tagas i mät först andra
lösören än luftfartyg, därnäst ford
ran eller annan rättighet, som kan
överlåtas, och sist luftfartyg eller fast
egendom. Sådana obligationer eller
andra värdepapper, vilka med lätt
het kunna i penningar förvandlas,
skola i fråga om ordningen för de
ras utmätande anses lika med lös
ören.
Häftar på grund av inteckning gäl-
denärens fasta egendom eller luftfar
tyg eller reservdelar till sådant far
tyg för fordran, varför utmätning
skall ske, eller är fordringen förenad
med luftpanträtt i sådant fartyg, var
de den egendom först utmätt, där
ej borgenären hellre vill taga betal
ning ur annan egendom. Skall ut
mätning på en gång ske för fleras
fordringar, må borgenär, för vars
fordran viss egendom sålunda häf
tar, ej för vad därur kan utgå till
förfång för annan borgenär taga be
talning ur övriga tillgångar.
1 Senaste lydelse av 62 § se SFS 1953: 153, av 63 § se 1912: 211, av 66 § se 1901: 26 s. 17,
av 71 § se 1912: 211, av 73 § se 1937: 129, av 74 § se 1912: 211, av 85 § se 1937: 452, av 87 §
se 1924: 388, av 88 § se 1937: 452, av 89 § se 1912: 211, av 91 § se 1944: 68, av 92, 138 och
139 §§ se 1912: 211, av 163 § se 1925: 176, av 165 § se 1917: 307 samt av 198 § se 1924: 131.
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
53
Hurusom med------------ nämnda lag.
Vid utmätning------------avbetalningsköp iakttagas.
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
63
Ej må utmätning av fast egendom
ske för fordran, varför egendomen
icke på grund av inteckning häftar,
med mindre borgenären sådant sär
skilt begär.
66
Ej må något, som till fartyg hörer,
tagas i mät annorledes än genom ut
mätning av fartyget.
71
Har någon panträtt i gäldenärs lö
sa gods eller rätt att sådant gods till
säkerhet för sin fordran kvarhålla,
må hinder därav ej möta för godsets
utmätande och försäljande för an
nan gäldenärens skuld; och njute så
dan borgenär rätt till betalning ur
köpeskillingen, såsom i 6 kap. sägs.
Den, som har lös egendom såsom
pant eller eljest under panträtt i
handom, vare dock, där egendomen
icke utgöres av fartyg eller gods i
fartyg, ej pliktig att lämna panten
från sig, med mindre full lösen där
för gives, eller panthavaren nöjes
med att för sin betalning hålla sig
till köpeskillingen; ej äge panthava-
§•
Ej må, med mindre borgenären det
begär, utmätning av fast egendom el
ler luftfartyg eller intecknade reserv
delar till sådant fartyg ske för annan
fordran än sådan, för vilken egen
domen på grund av inteckning häftar
eller som, där fråga är om luftfartyg,
är förenad med luftpanträtt i farty
get.
§.
Ej må något, som till fartyg eller
luftfartyg hörer, tagas i mät annor
ledes än genom utmätning av farty
get eller luftfartyget.
Omfattar inteckning i luftfartyg
jämväl reservdelar, må ej särskild
av de på viss plats förvarade reserv
delarna för sig utmätas, med mindre
inteckningshavaren därtill samtyc
ker.
§•
Har någon panträtt i gäldenärs lö
sa gods eller rätt att sådant gods till
säkerhet för sin fordran kvarhålla,
må hinder därav ej möta för godsets
utmätande och försäljande för an
nan gäldenärens skuld; och njute så
dan borgenär rätt till betalning ur
köpeskillingen, såsom i 6 kap. sägs.
Den, som har lös egendom såsom
pant eller eljest under panträtt i
handom, vare dock, där egendomen
icke utgöres av fartyg eller av gods
i fartyg eller i luftfartyg, ej pliktig
att lämna panten från sig, med mind
re full lösen därför gives, eller pant
havaren nöjes med att för sin betal
ning hålla sig till köpeskillingen; ej
54
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
ren vägra att taga lösen, då den, i
fall som nu är sagt, honom bjudes,
ändå att hans fordran ej är till betal
ning förfallen.
Har inteckning i fast egendom bli
vit av fastighetsägaren lämnad så
som pant, skall inteckningen icke
utmätas utan i stället den rätt till
andel i inteckningen, som, efter ty
särskilt är stadgat, må tilkomma
gäldenären, tagas i mät i den ord
ning 74 § stadgar.
äge panthavaren vägra att taga lö
sen, då den, i fall som nu är sagt,
honom bjudes, ändå att hans ford
ran ej är till betalning förfallen.
Har inteckning i fast egendom el
ler i luftfartyg eller reservdelar till
sådant fartyg blivit av ägaren till
den intecknade egendomen lämnad
såsom pant, skall inteckningen icke
utmätas utan i stället den rätt till
andel i inteckningen, som, efter ty
särskilt är stadgat, må tillkomma
gäldenären, tagas i mät i den ord
ning 74 § stadgar.
73 §.
Lös egendom, som utmätes, skall Lös egendom, som utmätes, skall
av utmätningsmannen upptecknas av utmätningsmannen upptecknas
och värderas; och äge han, där så och värderas; och äge han, där så
finnes nödigt, tillkalla sakkunnige finnes nödigt, tillkalla sakkunnige
män att vid värderingen biträda. Är män att vid värderingen biträda. Ut
fråga om utmätning av fordran el- mätas av inteckning besvärade re-
ler rättighet, vare den från vilken servdelar till luftfartyg, skola sak
fordringen eller rättigheten skall ut- kunniga städse anlitas vid värde-
gå pliktig att, efter anmaning, läm- ringen. Är fråga om utmätning av
na utmätningsmannen erforderliga fordran eller rättighet, vare den från
upplysningar angående dess inne- vilken fordringen eller rättigheten
håll; efterkommes ej anmaningen, skall utgå pliktig att, efter anma-
äge överexekutor efter anmälan av ning, lämna utmätningsmannen er
utmätningsmannen förelägga den forderliga upplysningar angående
tredskande vite samt fälla honom dess innehåll; efterkommes ej anraa-
därtill.
ningen, äge överexekutor efter an
mälan av utmätningsmannen före-
lägge den tredskande vite samt fälla
honom därtill.
Utmätes helt---- — — eller sysslomannen.
Vid utmätning av luftfartyg eller
gods i sådant fartyg skall vad i 2
mom. stadgas i tillämpliga delar
gälla.
74 §.
Utmätas penningar----------- kostnad förskjuter.
Utmätes gäldenärs----------- att övergå.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
55
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
Skall utmätning ske av den rätt
till andel i inteckning, som, efter ty
särskilt är stadgat, tillkommer gäl-
denären såsom ägare av intecknade
egendomen, varde förbud inteck-
ningshavaren meddelat att till förfång
för den, till vilken i följd av utmät
ningen gäldenärens rätt kan komma
att övergå, utlämna intecknings-
handlingen eller att på begäran av
annan än denne eller utmätnings
mannen uppvisa handlingen vid
domstol för sådant ändamål, som i
26 § förordningen angående inteck
ning i fast egendom sägs. Förbud,
som nu sagts, skall tecknas å inteck-
ningshandlingen, där icke denna av
inteckningshavaren överlämnas till
utmätningsmannen för att av honom
uppvisas. Kostnaden för sådant upp
visande ävensom för anskaffande av
särskild inteckningshandling å den
utmätta andelen i inteckningen vare
borgenären pliktig att förskjuta, där
utmätningsmannen det äskar.
Skall utmätning ske av den rätt
till andel i inteckning, som, efter ty
särskilt är stadgat, tillkommer gäl-
denären såsom ägare av intecknade
egendomen, varde förbud inteck
ningshavaren meddelat att till förfång
för den, till vilken i följd av utmät
ningen gäldenärens rätt kan komma
att övergå, utlämna intecknings-
handlingen eller att på begäran av
annan än denne eller utmätnings
mannen uppvisa handlingen vid
domstol för sådant ändamål, som i
26 § förordningen angående inteck
ning i fast egendom eller 29 § lagen
om inskrivning av rätt till luftfartyg
sägs. Förbud, som nu sagts, skall
tecknas å inteckningshandlingen, där
icke denna av inteckningshavaren
överlämnas till utmätningsmannen
för att av honom uppvisas. Kostna
den för sådant uppvisande ävensom
för anskaffande av särskild inteck
ningshandling å den utmätta andelen
i inteckningen vare borgenären plik
tig att förskjuta, där utmätningsman
nen det äskar.
85 §.
Då fast egendom blivit tagen i mät Då fast egendom eller luftfartyg el-
eller utmätningsman å landet tagit i ter intecknade reservdelar till sådant
mät fartyg, varom i 94 § sägs, ålig- fartyg tagits i mät eller då utmät-
ger det utmätningsmannen att genast ningsman å landet tagit i mät far-
anmäla det hos överexekutor. Har i tyg, varom i 94 § sägs, åligger det
fråga om fast egendom å landet gäl- utmätningsmannen att genast anmäla
denären vid utmätningen uppgivit det hos överexekutor. Har i fråga om
auktionsställe, såsom i 98 § sägs, gi- fast egendom å landet gäldenären
ve utmätningsmannen ock det till- vid utmätningen uppgivit auktions-
känna.
ställe, såsom i 98 § sägs, give ut
mätningsmannen ock det tillkänna.
Då fast —------- — — — utmätningen skett.
Utmätes fartyg —------------------- urskiljande erfordras.
56
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
Myndighet, vilken meddelat förord
nande, som i 28 § sägs, eller hos vil
ken enligt 70 eller 71 § konkurslagen
äskats, att fastighet eller intecknat
fartyg må utmätningsvis säljas, vare
ock pliktig att därom insända bevis
efter ty nyss är sagt.
Har domstol-------------------- --— till
Sker utmätning — -—--------------- t
Gäller utmätningen luftfartyg, som
blivit infört i luftfartygsregistret, el
ler lott i eller intecknade reservdelar
till sådant fartyg, skall bevis om ut
mätningen, i vilket fartygets nationa
litets- och registreringsbeteckning fin
nes angiven, genast sändas till luft-
fartsstyrelsen samt till den inskriv
ningsdomare, som handlägger in-
skrivningsärenden rörande luftfar
tyg-
Myndighet, vilken meddelat dom
eller utslag, varigenom intecknad
fordran fastställts till betalning ur
fast egendom, eller hos vilken enligt
70 eller 71 § konkurslagen äskats,
att fastighet, intecknat fartyg eller
ock i luftfartygsregistret infört luft
fartyg eller intecknade reservdelar till
sådant fartyg må utmätningsvis säl
jas, vare ock pliktig att därom insän
da bevis efter ty nyss är sagt.
överexekutor.
11 kommerskollegium.
87 §.
äger företräde.
Där luftfartyg eller reservdelar till
sådant fartyg utmätts, äger den, som
för sin fordran har inteckning i den
utmätta egendomen och vilkens rätt
kan vara beroende av dess försälj-
Ar fast
88
Har utmätning av fast egendom
upphävts eller eljest frågan om sådan
egendoms försäljning förfallit, ålig
ger det utmätningsmannen eller över
exekutor, om ärendet där är anhäng-
igt eller det eljest ankommit på över
exekutor att försälja egendomen, att
ning, sådan befogenhet som i 1 mom.
sägs.
§•
Har utmätning av fast egendom
eller av luftfartyg, som blivit infört
i luftfartygsregistret, eller av inteck
nade reservdelar till sådant fartyg
upphävts eller eljest frågan om sådan
egendoms försäljning förfallit, åligger
det utmätningsmannen eller överexe-
57
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
därom genast göra anmälan hos in
skrivningsdomaren.
kutor, om ärendet där är anhängigt
eller det eljest ankommit på överexe-
kutor att försälja egendomen, att
därom genast göra anmälan hos ve
derbörande inskrivningsdomare samt,
då fråga är om luftfartyg eller reserv
delar till sådant fartyg, jämväl lins
luf tfartsstyrelsen.
89 §.
Försäljning av----------------------- offentlig auktion.
Om försäljning av utmätt luftfar
tyg och av utmätta, intecknade re
servdelar till sådant fartyg meddelas
bestämmelser i särskild lag.
91 §.
Kungörelse om--------------- — — är sagd.
Har gäldenären tillkommande rätt
till andel i inteckning i hans fasta
egendom blivit utmätt, läte utmät
ningsmannen anskaffa särskild in-
teckningshandling å det gäldenären
tillkommande beloppet, där laga hin
der däremot icke möter; skall sådan
handling anskaffas, må ej förr än det
skett kungörelse om auktionen utfär
das. Skall försäljning ske av inteck-
ningshandling, vilken tagits i mät hos
någon, som enligt handlingen är per
sonligen ansvarig för det däri för
skrivna beloppet, åligger det utmät
ningsmannen, där ej med gäldenä-
rens samtycke handlingen säljes med
bibehållande av hans ansvarighet, att,
innan handlingen utlämnas till köpa
ren, förse densamma med påskrift,
varigenom gäldenären frikallas från
ansvarighet.
----------------ske
Har gäldenären tillkommande rätt
till andel i inteckning i hans fasta
egendom eller i hans luftfartyg eller
därtill hörande reservdelar blivit ut
mätt, läte utmätningsmannen anskaf
fa särskild inteckningshandling å det
gäldenären tillkommande beloppet,
där laga hinder däremot icke möter;
skall sådan handling anskaffas, må ej
förr än det skett kungörelse om auk
tionen utfärdas. Skall försäljning ske
av inteckningshandling, vilken tagits
i mät hos någon, som enligt handling
en är personligen ansvarig för det
däri förskrivna beloppet, åligger det
utmätningsmannen, där ej med gäl-
denärens samtycke handlingen säljes
med bibehållande av hans ansvarig
het, att, innan handlingen utlämnas
till köparen, förse densamma med
påskrift, varigenom gäldenären fri
kallas från ansvarighet,
kan.
Skall fartyg-------
58
Vid försäljning av gods i luftfartyg
skall kungörelse ske minst tre veckor
före auktionen och inom samma tid
jämväl införas i allmänna tidningar
na. Kungörelsen skall innehålla, att
de borgenärer, som, ändå att de ej
vunnit utmätning, äga rätt till betal
ning ur köpeskillingen för godset, ha
va att före auktionen anmäla sådant
hos auktionsförrättaren på sätt i
139 § sägs. Minst tre veckor före auk
tionen skola ock, såvitt ske kan, un
derrättelser om försäljningen i re
kommenderade brev sändas till bor
genären och ägaren av godset samt
till den sam, enligt vad känt blivit,
äger luftpanträtt i detta. Vinnes se
nare kunskap om sådan panträtt,
varde underrättelse genast avsänd.
Underrättelse till utrikes ort skall
om möjligt sändas med flygpost.
Är fråga----------------------- nödiga kostnad.
92 §.
Skall egendom------- — panthavarens rätt.
Vid försäljning av lott i fartyg till- Vid försäljning av lott i fartyg
kännagive utmätningsmannen, att eller luftfartyg tillkännagive utmät-
försäljningen ej medför rubbning i ningsmannen, att försäljningen ej
panträtt, som i hela fartyget gäller; medför rubbning i panträtt, som i
meddele ock före utropet underrät- hela fartyget eller luftfartyget gäl-
telse om de fordringar, för vilka far- ler; meddele ock före utropet under
tyget veterligen utgör pant.
rättelse om de fordringar, för vilka
fartyget eller luftfartyget veterligen
utgör pant.
138 §.
Har, då någon vunnit utmätning å Har, då någon vunnit utmätning å
lös egendom, som annan hade under lös egendom, som annan hade under
panträtt i handom, panthavaren, så- panträtt i handom, panthavaren, så
som i 71 § sägs, förklarat sig nöjas som i 71 § sägs, förklarat sig nöjas
med att för sin betalning hålla sig till med att för sin betalning hålla sig till
köpeskillingen, njute han sin rätt till köpeskillingen, njute han sin rätt till
godo inom den tid, som i 137 § stad- godo inom den tid, som i 137 § stad-
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
59
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
gas; dock att, där i fråga om utmät
ningsvis sålt fartyg eller gods i far
tyg annan borgenär påstår betalning
för fordran, som skall utgå med för
månsrätt framför panthavarens, den
ne ej äger njuta betalning i annan
ordning, än i 140 eller 141 § sägs.
gas; dock att, där i fråga om utmät
ningsvis sålt fartyg eller gods i far
tyg eller i luftfartyg annan borgenär
påstår betalning för fordran, som
skall utgå med förmånsrätt framför
panthavarens, denne ej äger njuta
betalning i annan ordning, än i 140
eller 141 § sägs.
139
Borgenär, som, då lös egendom för
annans fordran utmättes, hade pant
rätt i egendomen, utan att hava den
under panträtt i handom, eller ock
ägde rätt att till säkerhet för sin ford
ran hålla egendomen kvar, vare ock
berättigad att ur köpeskillingen, efter
ty nedan sägs, undfå betalning, såvi
da han därom hos utmätningsman
nen före auktionen framställt yrkan
de. Skall under konkurs fartyg eller
gods i fartyg utmätningsvis försäljas,
äge jämväl borgenär, som för sin
fordran har förmånsrätt enligt 4 eller
7 § i 17 kap. handelsbalken, den rätt,
nu är sagd.
Har fartyg-------—------------ tid im
§•
Borgenär, som, då lös egendom för
annans fordran utmättes, hade pant
rätt i egendomen, utan att hava den
under panträtt i handom, eller ock
ägde rätt att till säkerhet för sin
fordran hålla egendomen kvar, vare
ock berättigad att ur köpeskillingen,
efter ty nedan sägs, undfå betalning,
såvida han därom hos utmätnings
mannen före auktionen framställt yr
kande. Skall under konkurs fartyg el
ler gods i fartyg eller i luftfartyg ut
mätningsvis försäljas, äge jämväl
borgenär, som för sin fordran har
förmånsrätt enligt 4 eller 7 § i 17
kap. handelsbalken, den rätt, nu är
sagd.
163 §.
Är fartyg, i annat fall än i 165 §
sägs, eller gods i fartyg utmätt, eller
skall utmätt fordran eller rättighet
säljas, och varder ej det utmätta sålt
å landet inom tre månader och i stad
inom två månader efter det utmät
ningsmannen emottagit de i 54 och
56 §§ nämnda handlingar; vare om
ansvarigheten lag som i 162 § sägs.
Är fartyg, i annat fall än i 165 §
sägs, eller gods i fartyg eller i luft
fartyg utmätt, eller skall utmätt ford
ran eller rättighet säljas, och varder
ej det utmätta sålt å landet inom tre
månader och i stad inom två må
nader efter det utmätningsmannen
emottagit de i 54 och 56 §§ nämnda
handlingar; var.e om ansvarigheten
lag som i 162 § sägs.
165 §.
Har utmätning skett av fast egen- Har utmätning skett av fast egen
dom eller, å landet, av fartyg, som dom eller luftfartyg eller intceknade
60
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
i 94 § sägs, skall utmätningsmannen
så skyndsamt vidtaga alla de åtgär
der, vilka på honom ankomma, att
försäljningen av det utmätta ej må
genom hans vållande fördröjas, i frå
ga om fast egendom, å landet över
fyra månader och i stad över tre må
nader, samt beträffande fartyg, som
nyss är sagt, över tre månader från
mottagandet av de i 54 och 56 §§
nämnda handlingar.
(Gällande lydelse.)
reservdelar till sådant fartyg, eller, å
landet, av fartyg, som i 94 § sägs,
skall utmätningsmannen så skynd
samt vidtaga alla de åtgärder, vilka
på honom ankomma, att försäljning
en av det utmätta ej må genom hans
vållande fördröjas, i fråga om fast
egendom, å landet över fyra månader
och i stad över tre månader, samt
beträffande annan egendom, som
nyss är sagd, över tre månader från
mottagandet av de i 54 och 56 §§
nämnda handlingar.
(Föreslagen lydelse.)
198 §.
All nödig------------------
Sökes utmätning-------
Ej vare utmätningsman pliktig att
verkställa utmätning å dom eller ut
slag, som ej vunnit laga kraft, med
mindre kostnaden för förrättningen
förskjutes av sökanden. Den, som
begär utmätning av fast egendom
eller verkställighet av förordnande,
som i 28 § sägs, vare, ändå att domen
eller utslaget äger laga kraft, pliktig
att på anfordran förskjuta erforder
ligt belopp till bestridande av förrätt-
ningskostnaden. Äskas jämlikt 70 §
konkurslagen försäljning av konkurs
boets fasta egendom, skall ock kost
naden på anfordran förskjutas.
hela kostnaden,
underrätta utmätningsmannen.
All nödig
Ej vare utmätningsman pliktig att
verkställa utmätning å dom eller ut
slag, som ej vunnit laga kraft, med
mindre kostnaden för förrättningen
förskjutes av sökanden. Den, som be
gär utmätning av fast egendom eller
luftfartyg eller intecknade reservde
lar till sådant fartyg eller ock verk
ställighet av dom eller utslag, var
igenom intecknad fordran fastställts
till betalning ur fast egendom, vare,
ändå att domen eller utslaget äger
laga kraft, pliktig att på anfordran
förskjuta erforderligt belopp till be
stridande av förrättningskostnaden.
Äskas jämlikt 70 eller 71 § konkurs
lagen, att i konkursboet ingående
egendom, som nu är sagd, utmät
ningsvis säljes, skall ock kostnaden
på anfordran förskjutas.
----motsvarande tillämpning.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
61
Förslag
till
Lag
med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Vid försäljning av utmätt luftfartyg och av utmätta, intecknade reservde
lar till luftfartyg samt vid fördelning av medel, som inflyta vid sådan för
säljning, skola de föreskrifter som enligt utsökningslagen gälla beträffande
försäljning av fartyg, vilket blivit i fartygsregistret infört, äga tillämpning
med iakttagande av de särskilda bestämmelser som meddelas i denna lag.
Att vid försäljning av vissa främmande luftfartyg eller av intecknade re
servdelar till sådana fartyg andra särskilda bestämmelser därjämte äro
att iakttaga framgår av lagen i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års
konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg.
2
§.
Auktion skall förrättas av överexekutor eller, där auktion å landet skall
hållas annorstädes än å landskansli, av den som överexekutor för ändamålet
till förrättningsman särskilt förordnar.
3 §.
Genom auktionsförrättare^ försorg skall tid och ställe för auktionen
minst sex veckor i förväg kungöras på sätt i 90 § första stycket utsöknings
lagen stadgas. Kungörelsen skall tillika inom samma tid införas i allmänna
tidningarna. I kungörelsen skall angivas, att den som har fordran, varför
luftfartyget eller reservdelarna häfta eller för vilken han eljest må njuta be
talning ur köpeskillingen, äger att vid auktionen bevaka sin rätt. Minst en
månad före auktionen skola underrättelser om försäljningen i rekommen
derade brev sändas till borgenären och ägaren av den utmätta egendomen
ävensom till innehavare av däri meddelad inteckning eller i utmätt fartyg
gällande luftpanträtt, som finnes antecknad i inskrivningsboken eller eljest
då är känd. Framgår adressen av inskrivningsboken, varde underrättelse
sänd under den adressen. Vinnes senare upplysning om annan luftpanträtt
i fartyget, skall underrättelse som nu sagts genast tillställas dess innehavare.
Underrättelse till utrikes ort skall om möjligt sändas med flygpost.
4 §.
Auktionsförrättaren skall vid början av auktionen uppläsa såväl proto
kollet över utmätningen som gravationsbeviset; anmane ock dem, vilka äro
tillstädes och hava fordran som skall vid auktionen bevakas, att sådant an
62
mäla. Tillfälle skall beredas tillstädeskomna rättsägare samt gäldenären, där
han är närvarande, att yttra sig över de anspråk som framställas så ock
angående de villkor som skola gälla för försäljningen.
Sedan den i första stycket omförmälda förhandlingen avslutats, skall auk-
tionsförrättaren uppgöra borgenärsförteckning. I denna förteckning skola,
ordnade efter det företräde dem emellan lag stadgar, upptagas, förutom
fordran varför utmätning skett, dels fordran, för vilken den utmätta egendo
men på grund av inteckning häftar, där fordringen finnes upptagen i grava-
tionsbeviset eller blivit hos auktionsförrättaren anmäld, dels ock fordran,
med vilken är förenad luftpanträtt i utmätt fartyg eller varmed följer rätt
att såsom säkerhet kvarhålla utmätt egendom, såvida yrkande om betal
ning för fordringen blivit hos auktionsförrättaren framställt.
Vid upprättande av borgenärsförteckningen skall vad i 107 § andra och
tredje styckena, 108—110 §§, 112 § första stycket samt 118 § utsöknings-
lagen stadgas beträffande borgenärsförteckning för fast egendom äga mot
svarande tillämpning; dock skall vid försäljning under konkurs utöver de
i 107 § tredje stycket nämnda fordringarna under där angiven förutsätt
ning jämväl fordran med förmånsrätt enligt 17 kap. 7 § handelsbalken
upptagas i borgenärsförteckningen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
5 §•
Sedan auktionsförrättaren efter ty i 4 § är sagt antecknat de fordringar,
vilka böra vid auktionen iakttagas, skola de fordringsbelopp, som hava bätt
re rätt än den fordran för vars gäldande försäljningen äger rum, samt kost
naderna för förfarandet sammanräknas; och varde i borgenärsförteckningen
angivet, att det lägsta bud, som, där ej annat föranledes av vad i 11 § andra
stycket stadgas, må vid auktionen antagas, skall överstiga den sålunda er
hållna summan.
Är fråga om försäljning av reservdelar på begäran av borgenär, som ej
för sin fordran har inteckning i dessa, må lägsta budet ej i något fall be
stämmas högre än till två tredjedelar av det å reservdelarna jämlikt 73 §
utsökningslagen satta värdet.
6
§•
Vid försäljning av flera luftfartyg skall särskilt utrop av varje fartyg äga
rum; sådana fartyg, som äro i samma ägares hand och häfta för samma
fordringar, skola dock utropas gemensamt, där ej fartygens ägare eller
någon
av borgenärerna begär att särskild försäljning av visst eller vissa
fartyg skall ske. Särskild borgenärsförteckning skall upprättas för vad som
säljes vid varje utrop; och skall i förekommande fall beträffande fordran,
för vilken flera luftfartyg häfta, i förteckningen anmärkas, att mindre be
lopp än vad i förteckningen upptagits kan komma att falla å egendomen till
följd av att köpeskillingen för annan egendom lämnar tillgång till betalning
av fordringen eller del därav.
Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning vid försälj
ning av luftfartyg jämte intecknat lager av reservdelar; dock må luftfartyg
Kiingl. Maj:ts proposition nr 13.
63
och reservdelslager ej utropas gemensamt, såvida fordran bevakats av bor
genär, som icke för fordringen har inteckning i reservdelarna.
Lager av reservdelar, som ej utropas gemensamt med luftfartyg, må på
begäran av lagrets ägare eller någon av borgenärerna utropas i skilda pos
ter, med förbehåll att försäljning av varje utropad post sker allenast så
framt med hänsyn jämväl till de bud, som vid utrop av andra poster av
givas, försäljningen kan godkännas enligt de i 11 § stadgade grunderna.
7 §•
Där luftfartyg eller intecknade reservdelar ingå i konkursbo och, efter ty
i 71 § konkurslagen sägs, auktion skall på begäran av borgenärerna hållas
för egendomens försäljning i den ordning, som i denna lag är stadgad, vare
borgenär, som i konkursen bevakat fordran, för vilken egendomen på grund
av inteckning häftar eller med vilken är förenad luftpanträtt i egendomen
eller varmed följer rätt att såsom säkerhet kvarhålla egendomen eller för
månsrätt som i 17 kap. 4 eller 7 § handelsbalken sägs, berättigad att, där
hans rätt till betalning ur egendomen är ostridig eller styrkt, äska att för
säljningen i stället sker till gäldande av hans fordran; framställe dock yr
kande härom till auktionsförrättaren senast vid den i 4 § nämnda för
handlingen. Göres ej sådant yrkande, må ej försäljning ske till förfång för
de i borgenärsförteckningen upptagna rättsägarna.
8
§.
Huvudstolen av intecknad gäld, som faller inom köpeskillingen, må, där
ej fråga är om fordran av beskaffenhet, som avses i 108 eller 109 § utsök-
ningslagen, efter överenskommelse mellan inteckningshavaren och köparen
innestå i avräkning å köpeskillingen. Omfattar inteckningen flera luftfar
tyg eller luftfartyg jämte reservdelar, må fordringen dock sålunda innestå
allenast såframt all den intecknade egendomen utmätts och säljes vid ge
mensamt utrop.
Vad som ej skall innestå av köpeskillingen skall i reda penningar gäldas.
I borgenärsförteckningen skall beträffande fordringar, som enligt första
stycket icke må innestå, detta särskilt anmärkas.
9 §•
Innan utrop av egendomen sker, skall auktionsförrättaren uppläsa borge
närsförteckningen samt meddela fullständig och tydlig underrättelse om
sättet för försäljningen; give ock till känna, å vad tid köpeskillingen sist
skall inbetalas.
10
§.
Vid tillämpning av vad i 95 § första stycket utsökningslagen stadgas skall
iakttagas, att köparen ej är pliktig att gälda eller ställa säkerhet för större
belopp än som jämlikt 8 § denna lag skall i reda penningar gäldas och att
han städse skall gälda eller ställa säkerhet för den kostnad, varom i 198 §
utsökningslagen förmäles.
64
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
11
§•
Göres å auktionen sådant bud, att det enligt 5 § må antagas, och uppfyller
köparen vad enligt 95 § första stycket utsökningslagen och 10 § denna lag
åligger honom, skall försäljning av egendomen ske, utan så är att köpeskil
lingen ej förslår till fulla gäldandet av utmätningssökandens fordran och
han bestrider att försäljning må ske.
Göres icke så högt bud, skall försäljning ändock ske, där sådant yrkas
av utmätningssökanden och innehavarna av de fordringar, vilka äga före
träde framför hans fordran men icke fullt täckas av den bjudna köpeskil
lingen, därtill samtycka.
Sker ej försäljning, gånge utmätningen åter.
12
§.
Varder ej sist å det sammanträde, som i 140 g utsökningslagen sägs, köpe
skillingen, i den mån avräkning enligt 8 § denna lag ej skall ske, till fullo
gulden, vare köpet ogillt, och besörj e genast auktionsförrättaren, att egen
domen varder till försäljning ånyo utlyst på sätt i 3 § stadgas. Är pant
eller borgen ställd för köpeskillingen, läte auktionsförrättaren ofördröjli
gen försälja panten i den ordning, som om utmätta lösören stadgas, eller
utsöka borgensförbindelsen hos löftesmannen. Understiger vad vid nya ut
ropet högst bjudes förra köpeskillingen med laga ränta därå från den dag,
då betalning sist bort ske, ersätte den försumlige inroparen skillnaden el
ler, där försäljning ej kommer till stånd, vad vid förra auktionen bjudits
utöver sammanlagda beloppet av de fordringar, som äga företräde framför
utmätningssökandens fordran, jämte ränta därå ävensom kostnaderna för
samma auktion; går egendomen till mera, have förre köparen ej rätt till
överskottet. Kostnaden för senare försäljningen skall ock av förre köparen
gäldas, där den ej kan gottgöras genom överskott å köpeskillingen.
När ny auktion hålles, skall fordran, som upptagits i den för förra auk
tionen upprättade borgenärsförteckningen, upptagas i den nya förteckning
en, ändå att fordringen ej ånyo anmäles. Har rättsägare på grund av för
summad anmälan ej blivit upptagen i den förra förteckningen, äge ej an
nan rätt än i 15 § sägs. Vid bestämmande av lägsta budet skall avdrag ske
för vad förre inroparen vid inropet erlagt i reda penningar eller som in
flutit genom försäljning av pant eller utsökande av borgen.
13 §.
Har i fall som i 12 § sägs luftfartyg eller reservdelar försålts efter nytt
utrop, och är förre inroparen skyldig att utgiva ersättning, skall ersättnings
beloppet, såvitt detsamma av honom guldits eller influtit genom försälj
ning av pant eller utsökande av borgen, tillika med köpeskillingen fördelas.
Avslutas auktionen utan att försäljning kommer till stånd, skall fördel
ning av ersättningsbelopp som i första stycket sägs ske vid sammanträde,
varom i 140 § utsökningslagen förmäles. Sedan kostnaderna för förfarandet
guldits ur beloppet, skall det användas till betalning av utmätningssökan-
dens fordran; vad därefter må återstå skall fördelas i samma ordning som
köpeskilling.
14 §.
Vid fördelning av köpeskillingen skall borgenärsförteckningen lända till
efterrättelse. I fall som i 5 § andra stycket sägs må dock innehavare av
inteckning i reservdelar icke, till förfång för borgenär som ej för sin ford
ran har inteckning i reservdelarna, göra sin rätt gällande till högre belopp
än som svarar mot två tredjedelar av köpeskillingen för reservdelarna
minskad med kostnaderna för förfarandet. Finnes till fördelning ersätt
ningsbelopp som i 13 § avses, skall vid tillämpning av vad i andra punk
ten stadgas detta belopp läggas till köpeskillingen.
15 §.
Har fordran, som, där den anmälts vid den i 4 § omförmälda förhand
lingen, bort upptagas i borgenärsförteckningen, blivit senare anmäld, varde
utdelning, i den mån tillgång finnes, borgenären tillagd efter de i förteck
ningen upptagna beloppen.
16 §.
I fall då fordran, för vilken egendomen på grund av inteckning häftar,
avräknats å köpeskillingen, åligger det auktionsförrättaren att därom göra
anteckning å inteckningshandlingen, där denna är tillgänglig för honom.
17 §.
Har auktion hållits å luftfartyg, som blivit infört i det svenska luftfartygs-
registret, eller å intecknade reservdelar till sådant fartyg, skall auktionsför
rättaren, sedan auktionen vunnit laga kraft samt köpeskillingen erlagts
och sammanträde hållits för köpeskillingens fördelning, genast göra an
mälan därom hos den inskrivningsdomare, som handlägger inskrivnings-
ärenden rörande luftfartyg, och hos luftfartsstyrelsen samt därvid tillika
insända det vid sammanträdet förda protokollet jämte borgenärsförteck
ningen.
Därest försäljning ej kommit till stånd men vid fördelning som i 13 §
andra stycket avses likvid utfallit å huvudstolen av intecknad fordran,
åligger det den som förrättat fördelningen att, sedan denna blivit godkänd
eller vunnit laga kraft, därom till inskrivningsdomaren göra anmälan som
nyss sagts och tillika insända fördelningslängden.
18 §.
Angående klagan över utmätningsmans eller överexekutors åtgärd vid
auktion eller i fråga om fördelning av köpeskilling eller av medel, som eljest
finnas att redovisa, gälle vad i sådant hänseende är i utsökningslagen stad
gat beträffande försäljning av fast egendom.
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
65
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
5
Bihang till riksdagens protokoll I9öö. t samt. Nr 13.
66
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
Förslag
till
Lag
om ändring i konkurslagen.
Härigenom förordnas, att 21, 24, 26, 29, 62, 71, 73, 76, 126 och 198 §§
konkurslagen1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
21
§.
Konkursdomaren skall----------- i konkurs.
Avträdes ämbets------------- närmaste förman.
Utvisar den i anledning av konkur
sen upprättade bouppteckningen att
fast egendom finnes i boet, skall så
snart ske kan å inskrivningsdag om
konkursen göras anteckning i inteck-
ningsprotokollet samt i intecknings-
eller fastighetsboken. Ligger egendo
men inom annan rätts dom värj o, skall
för verkställande av sådan anteck
ning konkursdomaren ofördröjligen
till inskrivningsdomaren i den ort där
egendomen ligger insända bevis om
konkursen jämte utdrag ur boupp
teckningen. Hör till boet fartyg som
blivit infört i fartygsregistret, skall
anmälan om konkursen med angivan
de av fartygets registreringsnummer
ofördröjligen göras till den myndig
het som handlägger ärenden angåen
de inteckning i fartyg; och varde å
den inskrivningsdag, då det först kan
ske, anteckning om konkursen gjord
i inteckningsboken för fartyg. Hör till
boet lott i fartyg, skall anmälan om
konkursen ofördröjligen avsändas till
den myndighet som för fartygsregist
ret; och varde i anmälningen intag
na de uppgifter som erfordras för
fartygets säkra urskiljande.
Utvisar den i anledning av konkur
sen upprättade bouppteckningen att
fast egendom finnes i boet, skall så
snart ske kan å inskrivningsdag om
konkursen göras anteckning i inteck-
ningsprotokollet samt i intecknings-
eller fastighetsboken. Ligger egendo
men inom annan rätts domvärjo,
skall för verkställande av sådan an
teckning konkursdomaren ofördröj
ligen till inskrivningsdomaren i den
ort där egendomen ligger insända be
vis om konkursen jämte utdrag ur
bouppteckningen.
Hör till boet fartyg som blivit in
fört i fartygsregistret, skall anmälan
om konkursen med angivande av
fartygets registreringsnummer oför
dröjligen göras till den myndighet
som handlägger ärenden angående
inteckning i fartyg; och varde å den
inskrivningsdag, då det först kan ske,
anteckning om konkursen gjord i in
teckningsboken för fartyg. Hör till
boet lott i fartyg, skall anmälan om
konkursen ofördröjligen avsändas till
den myndighet som för fartygsregist
ret; och varde i anmälningen intag
na de uppgifter som erfordras för
fartygets säkra urskiljande.
1 Senaste lydelse av 21 § se SFS 1933: 229, av 26 § se 1940: 809 och av 29 § se 1932: 175.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
67
Ingår i konkursboet luftfartyg, som
blivit infört i luftfartygsregistret, el
ler lott i eller intecknade reservde
lar till sådant fartyg, skall anmälan
om konkursen med angivande av
fartygets nationalitets- och registre
ringsbeteckning ofördröjligen sändas
till luftfartsstyrelsen samt till den
inskrivningsdomare, som handlägger
inskrivningsärenden rörande luftfar
tyg. Inskrivningsdomaren har att å
första inskrivningsdag i inskrivnings
boken för luftfartyg göra anteckning
om konkursen.
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
24 §.
Har innan------------------------av konkursen.
Där i andra fall utmätning skett å
fast egendom eller å fartyg eller luft
fartyg eller å gods i fartyg eller luft
fartyg eller å intecknade reservdelar
till luftfartyg, skall verkställigheten
fortgå, så vida ej efter ty i 68 § sägs
framställning om dess inställande gö-
res innan försäljning av egendomen
ägt rum.
Har eljest — ------------------- besluts meddelande.
Där i andra fall utmätning skett å
fast egendom eller å fartyg eller gods
i fartyg, skall verkställigheten fort
gå, så vida ej efter ty i 68 § sägs
framställning om dess inställande
göres innan försäljning av egendo
men ägt rum.
26 §.
Varder beslut------------------------anslagna kungörelsen.
Finnes i gäldenärens bo fast egen- Finnes i gäldenärens bo fast egen
dom eller fartyg, som blivit infört i
fartygsregistret, eller lott i fartyg,
skall vad i 21 § tredje stycket före-
dom eller fartyg, som blivit infört i
fartygsregistret, eller lott i fartyg el
ler ock luftfartyg, som blivit infört i
skrivits angående anteckning eller luftfartygsregistret, eller lott i eller
intecknade reservdelar till sådant far-
tyg, skall vad i 21 § tredje, fjärde och
femte styckena föreskrivits angående
anteckning eller anmälan om konkur
sen äga motsvarande tillämpning i
fråga om den högre rättens beslut,
sig betalas.
anmälan om konkursen äga motsva
rande tillämpning i fråga om den
högre rättens beslut.
Innan i —
68
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
29 §.
Har gäldenären----------- konkursboet åter.
Har borgenär under ovan angivna
tid sökt inteckning i gäldenärens
egendom för fordran, vid vars till
komst sådan säkerhet ej betingats,
och är ej fråga om inteckning, som
inom den i 11 kap. 2 § jordabalken
stadgade tid sökts för fordran, som
där avses, vare borgenären pliktig att
på talan av konkursboet antingen
återställa inteckningshandlingen till
boet eller ock tillhandahålla inteck-
ningshandling angående fast egen
dom för verkställande av utbyte efter
ty därom är stadgat samt handling,
på grund varav inteckning i fartyg,
förlagsinteckning eller inteckning i
jordbruksinventarier sökts, för in
teckningens dödande.
Har borgenär under ovan angivna
tid sökt inteckning i gäldenärens
egendom för fordran, vid vars till
komst sådan säkerhet ej betingats,
och är ej fråga om inteckning, som
inom den i 11 kap. 2 § jordabalken
stadgade tid sökts för fordran, som
där avses, vare borgenären pliktig att
på talan av konkursboet antingen
återställa inteckningshandlingen till
boet eller ock tillhandahålla inteck-
ningshandling angående fast egendom
eller luftfartyg för verkställande av
utbyte efter ty därom är stadgat samt
handling, på grund varav inteckning i
fartyg, förlagsinteckning eller inteck
ning i jordbruksinventarier sökts,
för inteckningens dödande.
Vad sålunda----------- om konkursansökningen.
62 §.
Efter första borgenärssammanträ-
det skall boets egendom säljas så
snart ske kan, där ej annat föranle-
des av bestämmelserna i 60, 63, 64
och 66 §§, 70 § andra stycket samt
149 § andra stycket.
Efter första borgenärssammanträ-
det skall boets egendom säljas så
snart ske kan, där ej annat föranle-
des av bestämmelserna i 60, 63, 64
och 66 §§, 70 § andra stycket, 71 §
femte stycket samt 149 § andra styc
ket.
Vill förvaltaren-----
Lös egendom — —
Samtycke, varom —
Skall helt-------------
71 §.
--------------- kan ske.
försäljningen beroende.
----- noterat värdepapper.
------- och köparen.
Är fråga om försäljning av luft
fartyg eller av intecknade reserv
delar till sådcuit fartyg och finnes
egendomen inom riket, skall vad i
70 § första och andra styckena sågs
äga motsvarande tillämpning. Vill
förvaltaren, ehuru auktion ej ägt
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
69
(Gällande lydelse.)
Skall gäldenären tillkommande rätt
till andel i inteckning i hans fasta
egendom säljas, läte förvaltaren in
nan försäljning sker anskaffa sär
skild inteckningshandling å det gäl
denären tillkommande beloppet, där
laga hinder däremot icke möter. Skall
försäljning ske av inteckningshand
ling, som innehaves av gäldenären
och för vilken han är personligen an
svarig, vare förvaltaren pliktig att,
där ej gäldenären medgiver, att
handlingen må försäljas med bibe
hållande av hans ansvarighet, förse
handlingen med påskrift, varigenom
gäldenären frikallas från ansvarig
het.
73
Har borgenär lös egendom såsom
pant eller eljest under panträtt i
handom, äge han besörja, att egen
domen varder såld å auktion eller, då
fråga är om å fondbörs noterat vär
depapper, genom fondkoinmissionär
till gällande börspris; dock må sådan
rum i den ordning som för utmätt
sådan egendom är stadgad, med om
budsmannens samtycke underlåta att
föranstalta om egendomens avyttran
de, skall dock därtill lämnas tillstånd
av de borgenärer, som i konkursen
bevakat fordran, för vilken egendo
men på grund av inteckning häftar
eller med vilken är förenad luftpant
rätt i egendomen eller varmed följer
rätt att såsom säkerhet kvarhålla
egendomen eller förmånsrätt som i 17
kap. 4 eller 7 § handelsbalken sägs.
Gods i luftfartyg skall säljas i sam
ma ordning som gods i sjögående far-
t Uff-
SkaU gäldenären tillkommande rätt
till andel i inteckning som belastar
hans fasta egendom eller luftfartyg
eller till sådant fartyg hörande re
servdelar säljas, läte förvaltaren in
nan försäljning sker anskaffa sär
skild inteckningshandling å det gäl
denären tillkommande beloppet, där
laga hinder däremot icke möter. Skall
försäljning ske av inteckningshand
ling, som innehaves av gäldenären
och för vilken han är personligen an
svarig, vare förvaltaren pliktig att,
där ej gäldenären medgiver, att hand
lingen må försäljas med bibehållande
av hans ansvarighet, förse handling
en med påskrift, varigenom gäldenä
ren frikallas från ansvarighet.
§•
Har borgenär lös egendom såsom
pant eller eljest under panträtt i
handom, äge han besörja, att egen
domen varder såld å auktion eller,
då fråga är om å fondbörs noterat
värdepapper, genom fondkommissio-
när till gällande börspris; dock må
(Föreslagen lydelse.)
70
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
försäljning ej utan förvaltarens sam
tycke äga rum tidigare än fyra vec
kor efter första borgenärssamman-
trädet. Försäljning genom borgenä
rens försorg må ej heller ske, där för
valtaren vill lösa egendomen för kon
kursboets räkning; åliggande det bor
genären att minst en vecka innan han
vidtager åtgärder för egendomens för
säljning hembjuda den åt förvaltaren
till inlösen. Utgöres egendomen av
fartyg eller gods i fartyg, skall för
säljningen ske i den ordning, som om
dylik egendom, den där blivit utmätt,
särskilt är stadgad. Skall egendomen
säljas annorledes än utmätningsvis
och är ej fråga om sådan försäljning
av värdepapper, som enligt vad nyss
sagts må ske utan auktion, må för
säljningen ej äga rum å annan ort än
den, där egendomen finnes, med
mindre förvaltaren samtycker därtill;
och läte borgenären förvaltaren minst
tre veckor förut veta, när och var
försäljningen skall ske. Har försälj
ning skett i annan än den för utmätt
egendom stadgade ordning, vare bor
genären pliktig att för förvaltaren re
dovisa för vad som influtit.
Vill ej borgenären föranstalta om
försäljningen, äge förvaltaren därom
besörja. Dock må inteckning i fast
egendom, vilken blivit av fastighets
ägaren lämnad såsom pant, icke av
förvaltaren säljas, utan äge han alle
nast låta sälja den rätt till andel i in
teckningen, som efter ty särskilt är
stadgat må tillkomma gäldenären.
sådan försäljning ej utan förvaltarens
samtycke äga rum tidigare än fyra
veckor efter första borgenärssamman-
trädet. Försäljning genom borgenä
rens försorg må ej heller ske, där
förvaltaren vill lösa egendomen för
konkursboets räkning; åliggande det
borgenären att minst en vecka innan
han vidtager åtgärd för egendomens
försäljning hembjuda den åt förval
taren till inlösen. Utgöres egendo
men av fartyg eller av gods i fartyg
eller i luftfartyg eller av intecknade
reservdelar till luftfartyg, skall för
säljningen ske i den ordning, som om
dylik egendom, den där blivit utmätt,
särskilt är stadgad. Skall egendomen
säljas annorledes än utmätningsvis
och är ej fråga om sådan försäljning
av värdepapper, som enligt vad nyss
sagts må ske utan auktion, må för
säljningen ej äga rum å annan ort än
den, där egendomen finnes, med
mindre förvaltaren samtycker där
till; och läte borgenären förvaltaren
minst tre veckor förut veta, när och
var försäljningen skall ske. Har för
säljning skett i annan än den för ut
mätt egendom stadgade ordning, vare
borgenären pliktig att för förvaltaren
redovisa för vad som influtit.
Vill ej borgenären föranstalta om
försäljningen, äge förvaltaren därom
besörja. Dock må inteckning i fast
egendom eller i luftfartyg eller re
servdelar till sådant fartyg, vilken
blivit av ägaren till den intecknade
egendomen lämnad såsom pant, icke
av förvaltaren säljas, utan äge han
allenast låta sälja den rätt till andel
i inteckningen, som efter ty särskilt
är stadgat må tillkomma gäldenären.
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
71
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
76 §.
Finner förvaltaren det i 74 § före
skrivna kungörelsesätt icke vara äg
nat att bereda kungörelsen nödig of
fentlighet, ankomme på honom att
vidtaga de ytterligare åtgärder, som
må anses erforderliga. Skulle han i
något fall anse tillfyllest, att auktio
nen kungöres i mindre utsträckning
än i nämnda paragraf stadgas, begä-
re samtycke därtill av rättens om
budsman. Inskränkning i fråga om
kungörande av auktion å lös egen
dom, vari borgenär har panträtt eller
annan särskild förmånsrätt, som i 17
kap. handelsbalken sägs, må dock
icke äga rum, med mindre den bor
genär samtycker därtill; ej heller må
utan gäldenärens medgivande sådan
inskränkning ske beträffande kun
görande av auktion å fast egendom.
Finner förvaltaren det i 74 § före
skrivna kungörelsesätt icke vara äg
nat att bereda kungörelsen nödig of
fentlighet, ankomme på honom att
vidtaga de ytterligare åtgärder, som
må anses erforderliga. Skulle han i
något fall anse tillfyllest, att auktio
nen kungöres i mindre utsträckning
än i nämnda paragraf stadgas, begäre
samtycke därtill av rättens ombuds
man. Inskränkning i fråga om kun
görande av auktion å fast egendom
eller luftfartyg eller intecknade re
servdelar till sådant fartyg må dock
icke äga rum utan gäldenärens sam
tycke; ej heller må sådan inskränk
ning ske beträffande kungörande av
auktion å annan lös egendom, vari
borgenär har panträtt eller annan
särskild förmånsrätt, som i 17 kap.
handelsbalken sägs, med mindre den
borgenär samtycker därtill.
126 §.
På förvaltaren--------------------— äga rum.
Finnes tillgång------------------------ samtycker därtill.
Kan utdelning -— — — •—• -—- — andra borgenärer.
Sedan all konkursboets tillgängli
ga egendom blivit förvandlad i pen
ningar, skall slututdelning ske; dock
må ej kungörelse om sådan utdel
ning utfärdas före utgången av tid,
inom vilken borgenär har att ingiva
bevis därom att honom förelagd ed
gång, som i 116 eller 123 § sägs, bli
vit fullgjord. I fall, varom i 70 §
andra stycket förmäles, utgöre den
omständigheten, att boet tillhörig
fast egendom icke blivit försåld, ej
hinder för slututdelning.
Sedan all konkursboets tillgängli
ga egendom blivit förvandlad i pen
ningar, skall slututdelning ske; dock
må ej kungörelse om sådan utdel
ning utfärdas före utgången av tid,
inom vilken borgenär har att ingiva
bevis därom att honom förelagd ed
gång, som i 116 eller 123 § sägs, bli
vit fullgjord. I fall, varom i 70 § and
ra stycket eller 71 § femte stycket
förmäles, utgöre den omständighe
ten, att där avsedd egendom icke bli
vit försåld, ej hinder för slututdel-
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
72
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
198 §.
Har konkurs — --------eller inteckningsbok.
Vad i första stycket stadgas skall
äga motsvarande tillämpning beträf
fande luftfartyg, som blivit infört i
luf tf ar tyg sregistret, samt lott i och in
tecknade reservdelar till sådant far
tyg-
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
73
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av l och 13 §§ lagen den 20 december 1046
(nr 808) om lagsökning och betalningsföreläggande (lagsökningslag).
Härigenom förordnas, att 1 och 13 §§ lagen den 20 december 1946 om
lagsökning och betalningsföreläggande (lagsökningslag) skola erhålla änd
rad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
1 §•
För fordran —-------------------- nedan sägs.
Borgenär som för sin fordran har
inteckning i fast egendom eller i far
tyg äge ock genom lagsökning söka
betalning ur den intecknade egen
domen.
13
Äro ej sådana skäl för handen att
målet bör hänslcjutas till rättegång,
skall betalningsskyldighet åläggas
gäldenären; avser lagsökningen be
talning ur intecknad fast egendom
eller intecknat fartyg, fastställe rät
ten fordringen till betalning ur den
intecknade egendomen.
Borgenär, som för sin fordran har
inteckning i fast egendom eller i far
tyg eller i luftfartyg eller reservdelar
till sådant fartyg, äge ock genom lag
sökning söka betalning ur den in
tecknade egendomen.
Äro ej sådana skäl för handen att
målet bör hänskjutas till rättegång,
skall betalningsskyldighet åläggas
gäldenären; avser lagsökningen be
talning ur intecknad fast egendom
eller intecknat fartyg eller luftfartyg
eller intccknadc reservdelar till luft
fartyg, fastställe rätten fordringen
till betalning ur den intecknade egen
domen.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
74
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av
10
och
13 §§
lagen den
8
april
1927
(nr
85)
om dödande av förkommen handling.
Härigenom förcrdnas, att 10 och 13 §§ lagen den 8 april 1927 om dödande
av förkommen handling1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
10 S.
Är handling, om vars dödande
gjorts ansökning, intecknad, skall
rätten underrätta vederbörande in
skrivningsdomare om ansökningen,
och har denne att därom så snart
ske kan å inskrivningsdag göra an
teckning i fastighets- eller inteck-
ningsboken. Vad nu sagts om ansök
ningen skall ock gälla rättens slutli
ga utslag i ärendet; dock må, då an
sökningen avslagits, anteckning ej
verkställas förrän utslaget vunnit la
ga kraft.
Sedan utslag, varigenom intecknad
handling dödats, vunnit laga kraft,
skall inskrivningsdomaren, på ansö
kan, å inskrivningsdag göra anteck
ning i fastighets- eller inteckningsbo-
ken, att ny handling, som utfärdats
jämlikt 9 §, medför den inteck-
ningsrätt som tillkommit den döda
de. När ansökan göres, skall den
nya handlingen vara åtföljd av av
skrifter enligt vad beträffande ansö
kan om inteckning är stadgat.
Är handling, om vars dödande
gjorts ansökning, intecknad, skall
rätten underrätta vederbörande in
skrivningsdomare om ansökningen,
och har denne att därom så snart ske
kan å inskrivningsdag göra anteck
ning i fastighetsboken eller annan in
skrivningsbok varom fråga är. Vad
nu sagts om ansökningen skall ock
gälla rättens slutliga utslag i ären
det; dock må, då ansökningen avsla
gits, anteckning ej verkställas förr
än utslaget vunnit laga kraft.
Sedan utslag, varigenom intecknad
handling dödats, vunnit laga kraft,
skall inskrivningsdomaren, på ansö
kan, å inskrivningsdag göra anteck
ning i fastighetsboken eller annan
inskrivningsbok varom fråga är, att
ny handling, som utfärdats jämlikt
9 §, medför den inteckningsrätt som
tillkommit den dödade. När ansökan
göres, skall den nya handlingen va
ra åtföljd av avskrifter enligt vad
beträffande ansökan om inteckning
är stadgat.
1 Senaste lydelse av 10 § se SFS 1946: 105 och av 13 § se 1946: 878.
75
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
13 §.
------- allmänna tidningarna.
------- -— den förfallen.
handlingens företeende.
Rätten skall underrätta inskriv-
Hava tio-------
Fullföljes ej —
Finner rätten -
Rätten skall underrätta inskriv
ningsdomaren om ansökan som i
första stycket sägs, och har denne
att så snart ske kan å inskrivnings
dag göra anteckning därom i fastig
hets- eller inteckningsboken. Vad nu
sagts om ansökningen skall ock gäl
la rättens slutliga utslag i ärendet;
dock må, då ansökningen avslagits,
anteckning ej verkställas förrän ut
slaget vunnit laga kraft.
ningsdomaren om ansökan som i
första stycket sägs, och har denne
att så snart ske kan å inskrivnings
dag göra anteckning därom i fastig-
hetsboken eller annan inskrivnings
bok varom fråga är. Vad nu sagts
om ansökningen skall ock gälla rät
tens slutliga utslag i ärendet; dock
må, då ansökningen avslagits, an
teckning ej verkställas förrän utsla
get vunnit laga kraft.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
76
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 11 § lagen den 10 juli 1917 (nr 186)
om dödande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar.
Härigenom förordnas, att 11 § lagen den 10 juli 1947 om dödande av vissa
utanför Sverige befintliga handlingar skall erhålla följande ändrade ly
delse.
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
11
8
.
Är handling, om vars dödande
gjorts ansökning, intecknad, skall
nämnden skyndsamt underrätta ve
derbörande inskrivningsdomare om
ansökningen, och har denne att där
om så snart ske kan å inskrivnings
dag göra anteckning i fastighets- el
ler inteckningsboken. Vad nu sagts
om ansökningen skall ock gälla
nämndens slutliga beslut i ärendet.
Sedan intecknad handling dödats,
skall inskrivningsdomaren, på ansö
kan, å inskrivningsdag göra anteck-
ning i fastighets- eller intecknings
boken, att ny handling, som utfär
dats jämlikt 10 §, medför den in-
teckningsrätt som tillkommit den dö
dade. När ansökan göres, skall den
nya handlingen vara åtföljd av av
skrifter enligt vad beträffande an
sökan om inteckning är stadgat.
Är handling, om vars dödande
gjorts ansökning, intecknad, skall
nämnden skyndsamt underrätta ve
derbörande inskrivningsdomare om
ansökningen, och har denne att där
om så snart ske kan å inskrivnings
dag göra anteckning i fastighetsbo-
ken eller annan inskrivningsbok var
om fråga är. Vad nu sagts om ansök
ningen skall ock gälla nämndens
slutliga beslut i ärendet.
Sedan intecknad handling dödats,
skall inskrivningsdomaren, på ansö
kan, å inskrivningsdag göra anteck
ning i fastighetsboken eller annan in
skrivningsbok varom fråga är, att ny
handling, som utfärdats jämlikt 10 §,
medför den inteckningsrätt som till
kommit den dödade. När ansökan gö
res, skall den nya handlingen vara
åtföljd av avskrifter enligt vad be
träffande ansökan om inteckning är
stadgat.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
77
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 2 kap. 17 § strafflagen.
Härigenom förordnas, att 2 kap. 17 § strafflagen1 skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
17 §.
Vad som använts såsom hjälpme
del vid gärning, vilken i denna lag
år belagd med straff, eller frambragts
genom sådan gärning må, såvitt äga
ren eller någon som var i hans stäl
le uppsåtligen förövat gärningen el
ler medverkat därtill, förklaras helt
eller delvis förverkat till kronan, om
det är påkallat till förebyggande av
brott eller eljest särskilda skäl fö
religga och det ej är uppenbart obil
ligt; finnes egendomen ej i behåll,
må i stället värdet förklaras förver
kat. Samma lag vare om hjälpmedel,
varmed någon tagit befattning som
innebär i denna lag straffbelagd för
beredelse till brott. Vad nu sagts gäl-
le dock ej mot den som i god tro för
värvat egendomen eller särskild rätt
därtill. Avser förverkandeförklaring
fartyg, som besväras av sjöpanträtt
eller inteckning, må domstolen ock
förklara, att panträtten i fartyget
skall upphöra. Finnes i annat fall
någons rätt till föremål som förkla
ras förverkat böra oaktat förklaring
en bestå, göre domstolen förbehåll
därom.
Vad som använts såsom hjälpme
del vid gärning, vilken i denna lag
är belagd med straff, eller frambragts
genom sådan gärning må, såvitt äga
ren eller någon som var i hans ställe
uppsåtligen förövat gärningen eller
medverkat därtill, förklaras helt eller
delvis förverkat till kronan, om det är
påkallat till förebyggande av brott
eller eljest särskilda skäl föreligga
och det ej är uppenbart obilligt; fin
nes egendomen ej i behåll, må i stäl
let värdet förklaras förverkat. Samma
lag vare om hjälpmedel, varmed nå
gon tagit befattning som innebär i
denna lag straffbelagd förberedelse
till brott. Vad nu sagts gälle dock ej
mot den som i god tro förvärvat
egendomen eller särskild rätt därtill.
Avser förverkandeförklaring fartyg,
som besväras av sjöpanträtt eller in
teckning, eller luftfartyg, besvärat av
luftpanträtt eller inteckning, må
domstolen ock förklara, att panträt
ten skall upphöra i den förverkade
egendomen. Finnes i annat fall nå
gons rätt till föremål som förklaras
förvdrkat böra oaktat förklaringen
Senaste lydelse se SFS 1948: 448.
78
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
Ändå att----------- — -------
bestå, göre domstolen förbehåll där
om.
- förklaras förverkat.
I stället -----------—--------av missbruk.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
Kungl. Maj.ts proposition
nr
13.
79
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 3 § lagen den 7 september 1914 (nr 182)
angående förbud mot lufttrafik över svenskt område.
Härigenom förordnas, att 3 § lagen den 7 september 1914 angående för
bud mot lufttrafik över svenskt område1 skall erhålla följande ändrade
lydelse.
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
3
Den som överträder förbud, som i
1 § avses, straffes med dagsböter,
lägst fem; och skall det använda
luftfartyget tagas i beslag samt, där
ej Konungen för visst fall annorlun
da förordnar, dömas förbrutet.
§•
Den som överträder förbud, som i
1 § avses, straffes med dagsböter,
lägst fem; och skall det använda
luftfartyget tagas i beslag samt, där
ej Konungen för visst fall annorlun
da förordnar, dömas förbrutet. Be
sväras fartyget av luftpanträtt eller
inteckning, må domstolen, när skäl
därtill åro, förklara att panträtten i
fartyget skall upphöra.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
1 Senaste lydelse se SFS 1939: 729.
80
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 1 § 9 och 10 mom. lagen den 8 juni 1923
(nr 147) om straff för olovlig varuinförsel.
Härigenom förordnas, atl 1 § 9 och 10 mom. lagen den 8 juni 1923 om
straff för olovlig varuinförsel1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
1 §•
9 mom. Är olovligen ------------ock förverkat:
a) emballage eller ------------varuinförsel; samt
b) farkost av mindre nettodräktig-
het än etthundratjugo ton eller dra
gare och fordon eller annat forslings-
redskap, som för transport av det
olovligen införda godset begagnats
vid resa, vilken måste antagas hava
ägt rum i väsentligt syfte att företa
ga olovlig varuinförsel, eller eljest
vid tillfälle, då de forslade varorna
till väsentlig del utgjorts av olovligen
infört gods, allt dock endast för så
vitt forslingsredskapet tillhör eller på
grund av avbetalningsköp innehaves
av godsets ägare eller annan, som
finnes hava ägt kännedom om den
olovliga varuinförseln eller skälig an
ledning att misstänka densamma,
samt tillika godset anträffats under
forslingen.
10 mom. Avser förverkandeförkla-
ring farkost, som besväras av sjö
panträtt eller inteckning, må dom-
b) farkost av mindre nettodräk-
tighet än etthundratjugo ton eller
luftfartyg vars högsta tillåtna vikt
enligt dess luftvärdighetsbevis under
stiger fyra ton eller dragare och for
don eller annat forslingsredskap, som
för transport av det olovligen införda
godset begagnats vid resa, vilken mås
te antagas hava ägt rum i väsentligt
syfte att företaga olovlig varuinför
sel, eller eljest vid tillfälle, då de
forslade varorna till väsentlig del ut
gjorts av olovligen infört gods, allt
dock endast för så vitt forslingsred
skapet tillhör eller på grund av av
betalningsköp innehaves av godsets
ägare eller annan, som finnes hava
ägt kännedom om den olovliga varu
införseln eller skälig anledning att
misstänka densamma, samt tillika
godset anträffats under forslingen.
10 mom. Avser förverkandeförkla-
ring farkost, som besväras av sjö
panträtt eller inteckning, eller luft-
1 Senaste lydelse se SFS 1949: 399.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
81
(Gällande lydelse.)
stolen ock förklara, att panträtten i
farkosten skall upphöra. Finnes i
annat fall någons rätt till föremål,
som förklaras förverkat, böra oaktat
förklaringen bestå, göre domstolen
förbehåll därom.
(Föreslagen lydelse.)
fartyg, besvärat av luftpanträtt eller
inteckning, må domstolen ock för
klara, att panträtten skall upphöra
i den förverkade egendomen. Finnes
i annat fall någons rätt till föremål,
som förklaras förverkat, böra oaktat
förklaringen bestå, göre domstolen
förbehåll därom.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
(! Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 13.
82
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
Förslag'
till
Lag
om äudrad lydelse av 8 § 1 och 2 inom. lagen deri 20 juni 1924 (nr 225)
med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med
spritdrycker och vin.
Härigenom förordnas, att 8 § 1 och 2 mom. lagen den 20 juni 1924 med
särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och
vin1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
8
§.
1 inom. Har vid olovlig införsel av
spritdrycker eller vin i annat fall, än
i 3 § 1 mom. andra och tredje styc
kena sägs, eller har vid olovlig fors
ling, som i 5 § avses, nyttjats far
kost av mindre nettodräktighet än
femhundra ton eller dragare och for
don eller annat forslingsredskap,
skall, evad ansvar för brottet ådö-
mes eller ej, forslingsredskapet vara
förverkat, därest det forslade godset
till väsentlig del utgjorts av olovligen
införda spritdrycker eller vin, eller
därest den färd, vid vilken redskapet
nyttjats, eljest måste antagas hava
ägt rum i väsentligt syfte att företa
ga olovlig införsel eller forsling av
spritdrycker eller vin.
1 mom. Har vid olovlig införsel av
spritdrycker eller vin i annat fall, än
i 3 § 1 mom. andra och tredje styc
kena sägs, eller har vid olovlig fors
ling, som i 5 § avses, nyttjats far
kost av mindre nettodräktighet än
femhundra ton eller luftfartyg vars
högsta tillåtna vikt enligt dess luft-
vårdighetsbevis understiger fyra ton
eller dragare och fordon eller annat
forslingsredskap, skall, evad ansvar
för brottet ådömes eller ej, forslings
redskapet vara förverkat, därest det
forslade godset till väsentlig del ut
gjorts av olovligen införda spritdryc
ker eller vin, eller därest den färd,
vid vilken redskapet nyttjats, eljest
måste antagas hava ägt rum i väsent
ligt syfte att företaga olovlig införsel
eller forsling av spritdrycker eller vin.
Påfölj d av------- ---------------- icke inträda:
a) där det — ------------— — vin; eller
b) då äganderätten------- - -—- användande; eller
c) där forslingsredskapets----------- olovliga användande.
2 mom. Farkost av mindre netto- 2 mom. Farkost av mindre netto
dräktighet än fyrtio ton, vilken up- dräktighet än fyrtio ton, vilken up-
1 Senaste lydelse av 8 § 1 mom. se SFS 1933: 188.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
83
(Gällande lydelse.)
pehåller förbindelse mellan land och
där utanför beläget fartyg, skall, så
vida fartygets resa uppenbarligen
skett i syfte att företaga eller främja
olovlig införsel av spritdrycker eller
vin och farkostens färd skäligen får
antagas hava avsett befordrande av
sådant syfte, vara förverkad, ändå
att farkostens ägare, brukare eller
förare icke kan dömas till ansvar för
olovlig införsel eller forsling av dy
lika drycker; dock skall vad i 1 mom.
andra stycket stadgas angående un
dantag från påföljd av förverkande
äga motsvarande tillämpning.
(Föreslagen lydelse.)
pehåller förbindelse mellan land och
där utanför beläget fartyg, skall, så
vida fartygets resa uppenbarligen
skett i syfte att företaga eller främja
olovlig införsel av spritdrycker eller
vin och farkostens färd skäligen får
antagas hava avsett befordrande av
sådant syfte, vara förverkad, ändå
att farkostens ägare, brukare eller fö
rare icke kan dömas till ansvar för
olovlig införsel eller forsling av dy
lika drycker; dock skall vad i 1 mom.
andra stycket stadgas angående un
dantag från påföljd av förverkande
äga motsvarande tillämpning. Vad så
lunda stadgas om farkost ao mindre
nettodråktighet än fyrtio ton skall
ock gälla i 1 mom. avsett luftfartyg,
vilket uppehåller sådan förbindelse
som nyss sagts.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
84
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 18 juni 1949 (nr 398)
om straff för olovlig varautförsel.
Härigenom förordnas, att 4 § lagen den 18 juni 1949 om straff för olov
lig varuutförsel skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
4 §.
Gods som —------- ------------- dess värde.
Tillika skall förklaras förverkat Tillika skall förklaras förverkat
a) emballage eller ------------ varuutförsel; samt
b) farkost av mindre nettodräk-
tighet än etthundratjugu ton eller
dragare och fordon eller annat fors-
lingsredskap som för transport av
godset begagnats vid resa, vilken
måste antagas hava ägt rum i vä
sentligt syfte att företaga olovlig va
ruutförsel, eller eljest vid tillfälle,
då de forslade varorna till väsentlig
del utgjorts av gods som var avsett
att olovligen utföras, allt dock en
dast om forslingsredskapet tillhör el
ler på grund av avbetalningsköp in-
nehaves av godsets ägare eller an
nan, som finnes hava ägt kännedom
om den olovliga varuutförseln eller
skälig anledning att misstänka den
samma, samt tillika godset anträf
fats under forslingen.
Avser förverkandeförklaring far
kost som besväras av sjöpanträtt el
ler inteckning, må domstolen ock för
klara att panträtten i farkosten skall
b) farkost av mindre nettodräk-
tighet än etthundratjugu ton eller
luftfartyg vars högsta tillåtna vikt
enligt dess luftvärdighetsbevis under
stiger fyra ton eller dragare och for
don eller annat forslingsredskap som
för transport av godset begagnats vid
resa, vilken måste antagas hava ägt
rum i väsentligt syfte att företaga
olovlig varuutförsel, eller eljest vid
tillfälle, då de forslade varorna till
väsentlig del utgjorts av gods som var
avsett att olovligen utföras, allt dock
endast om forslingsredskapet tillhör
eller på grund av avbetalningsköp in-
nehaves av godsets ägare eller annan,
som finnes hava ägt kännedom om
den olovliga varuutförseln eller skä
lig anledning att misstänka densam
ma, samt tillika godset anträffats un
der forslingen.
Avser förverkandeförklaring far
kost som besväras av sjöpanträtt el
ler inteckning eller luftfartyg besvä
rat av luftpanträtt eller inteckning,
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
85
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
upphöra. Finnes i annat fall någons
rätt till föremål som förklaras för
verkat böra oaktat förklaringen be
stå, göre domstolen förbehåll därom.
må domstolen ock förklara att pant
rätten skall upphöra i den förverka
de egendomen. Finnes i annat fall
någons rätt till föremål som förkla
ras förverkat böra oaktat förklaring
en bestå, göre domstolen förbehåll
därom.
Framgår av — — —----------- skall inträda.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
86
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
Utdrag av protokollet över justitiedepartementsärenden, hållet
inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stockholms
slott den 5 mars 1954.
Närvarande:
Statsministern
Erlander,
ministern för utrikes ärendena
Undén,
statsråden
Sköld, Zetterberg, Torsten Nilsson, Sträng, Ericsson, Andersson,
Norup, Hedlund, Persson, Hjälmar Nilson, Lindell, Nordenstam.
Efter gemensam beredning med ministern för utrikes ärendena samt che
ferna för kommunikations- och finansdepartementen anmäler chefen för
justitiedepartementet, statsrådet Zetterberg, fråga om Sveriges anslutning
till en konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg
samt om lagstiftning beträffande inskrivning av rätt till luftfartyg m. m.
Föredraganden anför följande.
Alltsedan år 1925 har arbete pågått för att få till stånd internationella
konventioner om äganderätt till och andra sakrätter i luftfartyg samt där
med sammanhängande frågor. Arbetet bedrevs till en början inom den in
ternationella tekniska kommittén av lufträttsexperter (Comité international
technique d.’experts juridiques aériens, i förkortning kallad CITEJA). År
1946 överlämnades då föreliggande konventionsförslag till den provisoriska
internationella civila luftfartsorganisationen (Provisional International Civil
Aviation Organization, PICAO), som påföljande år ersattes av en slutgiltig
organisation, Internationella civila luftfartsorganisationen (International
Civil Aviation Organization, i förkortning ICAO). Uppgiften slutfördes vid
ICAO:s andra församlingsmöte, hållet i Geneve i juni 1948, och konventio
nen (i det följande benämnd inskrivningskonventionen) avslutades den 19
i nämnda månad.
Inskrivningskonventionen undertecknades av Sverige den 4 januari 1949.
Den 24 september 1948 uppdrog Kungl. Maj:t åt riksmarskalken L. B.
Ekeberg i egenskap av ordförande samt f. d. hovrättsrådet och divisionsord-
föranden i Svea hovrätt H. Chr. Wikander och sedermera hovrättsrådet i
hovrätten för Nedre Norrland G. A. Björklund att inom 1945 års lufträtts-
sakkunniga verkställa den vidare utredning, som erfordrades beträffande
frågan om Sveriges ratifikation av inskrivningskonventionen, samt utarbeta
de lagförslag, som föranleddes därav. Sedan nuvarande lagmannen i Svea
hovrätt A. T. Salén under viss tid biträtt de sakkunniga, förordnade Kungl.
Maj:t den 2 mars 1951 numera hovrättsrådet i Svea hovrätt K. J. E. Siden-
bladh att såsom sakkunnig deltaga i utredningsarbetet.
Under fullgörandet av sitt uppdrag har de sakkunniga deltagit i över
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
87
läggningar med lufträttskommittéer i övriga nordiska länder vid nordiska
lufträttsmöten dels i Helsingfors i oktober 1949, dels i Stockholm i april och
maj 1950. År 1951 har de sakkunniga utsänt vissa författningsutkast jämte
åtföljande förklarande anmärkningar på remiss, i anledning varav yttran
den till de sakkunniga inkommit från luftfartsstyrelsen, Svenska försäk
ringsbolags riksförbund, Aktiebolaget Aerotransport och Kungl. svenska
aeroklubben. Därjämte har Svenska bankföreningen till de sakkunniga över
lämnat en promemoria i ärendet.
De sakkunniga har därefter avgivit ett den 30 juni 1953 dagtecknat stencile-
rat förslag till lag om inskrivning av rätt till luftfartyg m. m. Förslaget torde
få fogas såsom bilaga till detta protokoll (Bilaga B). Betänkandet var åt
följt av en av de sakkunniga ombesörjd svensk översättning av inskriv-
ningskonventionen, vilken jämte de engelska, franska och spanska texterna
jämväl torde få fogas såsom bilaga till protokollet (Bilaga C).1
Över betänkandet har efter remiss yttranden avgivits av Göta hovrätt,
hovrätten för Västra Sverige, lagberedningen, luftfartsstyrelsen, statskon
toret, Stockholms rådhusrätt, Svenska försäkringsbolags riksförbund, Svens
ka bankföreningen, Aktiebolaget Aerotransport och Kungl. svenska aero
klubben. Tillfälle att avgiva utåtande över betänkandet har beretts även
Sveriges advokatsamfund, som emellertid icke inkommit med något yttrande.
Sedan ärendet varit föremål för övervägande inom justitiedepartementet,
anhåller jag således nu att få anmäla detsamma.
I. Inskrivningskonventionens huvudsakliga innehåll.
Utmärkande för inskrivningskonventionen är, att den i huvudsak blott
innehåller lcollisionsnormer. Någon enhetlig materiell rätt har icke kunnat
skapas, trots allvarliga på sin tid av CITEJA gjorda bemödanden. Detta vi
sar sig främst på det sättet, att konventionen icke innehåller vare sig stad-
ganden rörande de rättigheter i luftfartyg, som må inskrivas hos de för
dragsslutande staterna, eller angående det sätt, varpå dessa stater skall an
ordna sitt inskrivningsväsen beträffande luftfartyg. Konventionen reglerar
i huvudsak endast frågan om det erkännande, som i en stat vederbörligen
stiftade rättigheter i luftfartyg skall åtnjuta i andra konventionsstater.
Konventionens huvudregel innehålles i art. I paragraf 1. De fördragsslu-
tande staterna skall erkänna vissa slag av rättigheter i luftfartyg under för
utsättning dels att rättigheten tillkommit i överensstämmelse med lagen
i den fördragsslutande stat, i vilken luftfartyget var nationalitetsregistrerat
vid tiden för rättighetens tillkomst, dels ock att rättigheten är vederbörligen
inskriven i offentlig inskrivningsbok i den fördragsslutande stat, där farty-
1 Bilaga C har här uteslutits. Den är likalydande med den vid propositionen fogade kon
ventionen jämte översättning, frånsett dels att i översättningen av art. XVI orden »vad i övrigt
är avsett att användas å luftfartyget, vare sig det är anbragt däri eller tillfälligt skilt därifrån»
ersatts med »alla övriga föremål som äro avsedda att användas å luftfartyget, vare sig de iiro
anbragta däri eller tillfälligt skilda därifrån», dels ock att i översättningen av art. VII paragraf 5
och art. XV vidtagits smärre formella jämkningar.
88
Klingl. Maj.ts proposition nr 13.
get är nationalitetsregistrerat. De rättigheter, som sålunda skall erkännas, är
fördelade på fyra kategorier, nämligen
a) äganöerätt till luftfartyg,
b) med besittning av luftfartyg förenad rätt att genom köp förvärva far
tyget,
c) nyttjanderätt till luftfartyg enligt upplåtelse på minst sex månader,
samt
d) hypotek, »mortgage» och annan liknande rättighet i luftfartyg, till
kommen enligt avtal såsom säkerhet för betalning av gäld.
Av dessa rättigheter omfattar den under a) nämnda äganderätten icke
blott den fulla äganderätten utan även exempelvis säljarens ägareförbehåll
vid avbetalningsköp och långivarens äganderätt vid det amerikanska insti
tutet »equipment trust», där långivaren inträder såsom fartygets ägare,
medan låntagaren erhåller nyttjanderätt till fartyget samt rätt att få ägande
rätten å sig överlåten när försträckningen är återbetald. Optionsrätten un
der b) har upptagits i konventionen med tanke på köparens rätt enligt ett
avbetalningskontrakt, varigenom han fått fartyget överlåtet till nyttjande
under ägareförbehåll för säljaren, och låntagarens rätt enligt »equipment
trust» att framdeles förvärva äganderätten. Den under c) upptagna nytt-
j anderätten innebär intet främmande för svensk rättsuppfattning. Vad slut
ligen beträffar rättigheterna under d) omfattar de ett flertal olika slag av
rättigheter, däribland inteckning för fordran av den i Sverige kända typen
och det uttryckligen nämnda anglosachsiska, särskilt engelska, »rnort-
gage». Detta sistnämnda institut har karakteriserats sålunda, att ägande
rätten överföres på långivaren, vilken dock icke må tillträda luftfartyget
eller eljest utöva en ägares befogenheter, såvida ej låntagaren bringar äga
rens säkerhet i fara eller underlåter att i avtalad ordning återbetala för
sträckningen. Även i sådana fall, där långivaren kunnat tillträda fartyget
och påkalla dess försäljning till gäldens täckande, har enligt vad som fram
hållits låntagaren rättighet att inom viss frist »återköpa» fartyget genom att
betala sin skuld.
I art. I paragraf 2 föreskrives, att enligt paragraf 1 erkända rättigheter
skall utgå med bästa förmånsrätt i luftfartyget. Från denna regel innehål
ler emellertid art. IV ett undantag, varom mera i det följande. Något hin
der för fördragsslutande stat att erkänna andra rättigheter i luftfartyg än
de i paragraf 1 omnämnda föreligger icke, men de skall då åtnjuta sämre
förmånsrätt. Om sådan rättighet skall erkännas i andra fördragsslutande
stater avgöres ej av konventionen. Den frågan torde vara att bedöma enligt
den internationella privaträttens regler.
Art. II och III innehåller, liksom även art. V, ett antal detaljföreskrifter,
vilka här torde kunna förbigås.
Som nyss nämndes innehåller art. IV ett undantag från regeln om bästa
förmånsrätt för de i art. I nämnda rättigheterna. Detta undantag gäller
vissa panträtter, som motsvarar sjörättens sjöpanträtter. Konventionen har
ej givit något namn åt dessa panträtter, men de sakkunniga har i analogi
med den sjörättsliga termen kallat dem luftpanträtter.
89
Konventionen ger enligt art. IV paragraf 1 internationellt skydd endast
tit ett begränsat antal luftpanträtter, nämligen panträtter som är förenade
med fordran antingen för ersättning på grund av bärgning av luftfartyg
eller ock för extraordinära kostnader som varit oundgängliga för bevarande
av sådant fartyg. En förutsättning för att rätten skall erkännas i andra för-
dragsslutande stater är, att fordringen enligt lagen i den stat, där åtgärder
na för bärgningen eller bevarandet avslutades, ger upphov till en rättighet
som belastar fartyget.
Art. IV föreskriver vidare dels i paragraf 3, att en luftpanträtt må anteck
nas i inskrivningsboken för vederbörande luftfartyg inom tre månader efter
det åtgärderna för bärgningen eller bevarandet avslutades, dels ock i para
graf 4 att rättigheten icke må erkännas i andra fördragsslutande stater efter
utgången av nämnda tid av tre månader, med mindre inom denna frist rät
tigheten blivit antecknad i inskrivningsboken i enlighet med paragraf 3 och
överenskommelse träffats om rättighetens belopp eller talan väckts om rät
tigheten.
I art. VI meddelas en regel om hur det skall förfaras, när gäldenären
upplåter nya rättigheter i ett luftfartyg, sedan utsökningsförfarande mot
fartyget inletts i annan fördragsslutande stat. Vidare upptager konventio
nen i art. VII och VIII stadganden om exekutiv försäljning av luftfartyg.
Huvudregeln meddelas i art. VII paragraf 1: förfarandet bestämmes av
lagen i den fördragsslutande stat där försäljningen sker. Enligt paragraf
2 skall dock vissa särskilda formaliteter iakttagas, syftande till att inneha
vare av rättigheter i god tid skall få kännedom om försäljningen. Bland
artikelns innehåll i övrigt må nämnas paragraf 4, som ger en regel om ett
lägsta bud. Exekutiv försäljning må icke ske, med mindre alla vederbör
ligen styrkta rättigheter med förmånsrätt före utsökningsborgenärens ford
ran täckes av köpeskillingen eller övertages av köparen.
Art. Vill stadgar, att exekutiv försäljning medför att fartyget övergår i
köparens ägo fritt från alla rättigheter för vilka köparen icke iklätt sig an
svar.
Frågan hur de av konventionen skyddade rättigheterna skall respekteras,
när ett luftfartyg överföres från en fördragslutande stat till cn annan, be
svaras i art. IX på det sätt, att fartyget icke må överföras, med mindre alla
innehavare av inskrivna rättigheter blivit förnöjda eller samtycker till över
förandet.
Art. X föreskriver att en i ett luftfartyg inskriven rättighet, som inne-
haves som säkerhet för betalning av gäld, skall erkännas även i reservdelar
till sådant fartyg, om rättigheten enligt lagen i den fördragsslutande stat där
fartyget är registrerat omfattar jämväl reservdelar. Stadgandet komplette
ras med formella bestämmelser; bl. a. skall reservdelarna förvaras på sär
skilt angivna platser, försedda med offentliga anslag om rättigheten. Nå
gon begränsning i fråga om den stat, där intecknade reservdelar må för
varas, föreskrives icke. I en stat förvarade reservdelar kan alltså vara be
svärade av inteckning, meddelad i annan stat.
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
90
Beträffande exekutiv försäljning av reservdelar gäller i huvudsak det
samma som i fråga om sådan försäljning av luftfartyg.
Enligt art. XI är konventionen i envar fördragsslutande stat tillämplig på
alla luftfartyg som är nationalitetsregistrerade i annan fördragsslutande stat.
Vissa stadganden i konventionen måste dock tillämpas även på de egna
luftfartygen, bl. a. de förut återgivna bestämmelserna i art. IV och IX.
De återstående artiklarna, XII—XXIII, kan knappast sägas innehålla
något som belyser konventionens allmänna innehåll. De rör bl. a. vissa
undantag från konventionens bestämmelser i övrigt och meddelar föreskrif
ter om konventionens ikraftträdande. Som konventionen till följd av skedda
ratifikationer redan trätt i kraft mellan Amerikas Förenta Stater, Pakistan
och Brasilien, kommer enligt art. XX en svensk ratifikation att medföra
att konventionen för Sveriges del träder i kraft på nittionde dagen efter det
ratifikationsinstrumentet deponeras.
Det kan tilläggas, att man i Norge redan antagit den lagstiftning som er-
tordras för att kunna biträda konventionen. Arbete på sådan lagstiftning
pågår i ett avsevärt antal andra stater, däribland — förutom Danmark och
Finland — Nederländerna och Schweiz, med vilkas motsvarande utrednings-
organ de sakkunniga haft kontakt under sitt arbete.
Kungl. Ma j. ts proposition nr 13.
II. Huvudgrunderna för lagstiftningen.
De sakkunniga. De sakkunniga har inledningsvis framhållit, att uppgif
ten för det föreliggande lagstiftningsarbetet varit av dubbel art. Först och
främst har det gällt att utforma erforderliga stadganden till fullgörande av
de förpliktelser, som skulle åligga Sverige efter ratifikation av inskrivnings-
konventionen. De sakkunniga har emellertid också ansett det angeläget att
tillgodose de starka önskemål om en inhemsk lagstiftning rörande inskriv
ning av rätt till luftfartyg även oavsett konventionen, som under utredning
en framkommit från det praktiska livets sida.
Vid utformningen av ifrågavarande lagstiftning har de sakkunniga fun
nit det ligga nära till hands att söka anknytning till föreliggande inskriv-
ningslagstittning på andra rättsområden. De sakkunniga har därvid främst
beaktat 1901 års lagstiftning om inteckning i sjögående fartyg, vilken de
ansett ha, trots vissa vid dess tillkomst uttalade farhågor, visat sig i prak
tiken fylla sin uppgift på ett i det väsentliga tillfredsställande sätt.
Självfallet har de sakkunniga avvikit från fartygsinteckningslagstiftningen
i den mån sådant varit påkallat med hänsyn till innehållet i konventionen.
Därjämte har de ansett det bäst överensstämma med konventionens anda
att i förslaget införa stadganden om ägarehypotek, varvid ledning i det stora
hela kunnat hämtas från 1912 års lagstiftning på fastighetsrättens område.
De sakkunniga har betonat, att förebilderna för den av dem föreslagna
lagstiftningen är tämligen ålderstigna och i betydande omfattning bygger på
den utformning, som år 1875 gavs åt inskrivningsväsendet på fastighets
91
rättens område. Det vore enligt de sakkunnigas mening endast naturligt att
den gällande lagstiftningen numera i åtskilliga avseenden icke längre stode
i full överensstämmelse med rådande privaträttsliga och inskrivningsrätts-
liga uppfattning.
De sakkunniga har funnit det vara i och för sig önskvärt, att man kun
nat i dessa avseenden giva den nya lagstiftningen en mera modern utform
ning. De har emellertid beaktat, att lagberedningen för närvarande är sys
selsatt med att reformera inskrivningsrätten i fråga om fast egendom, och
ansett det icke vara lämpligt att söka föregripa resultatet av lagberedning
ens arbete. Den starka önskvärdheten av en lagstiftning om inskrivning av
rätt till luftfartyg har ansetts utesluta att man avvaktar de resultat, till
vilka lagberedningen kan komma. De sakkunniga har därför funnit över
vägande skäl tala för att man nu stannar för en avfattning, som nära an
sluter sig till den bestående inskrivningslagstiftningen, och låter den nya
lagstiftningen bli föremål för revision, sedan inskrivningsrätten på fas-
tighetsväsendets område blivit moderniserad.
Med denna de sakkunnigas inställning sammanhänger, att de sakkunniga,
när de övervägt vilka rättigheter av de i inskrivningskonventionen art. I
angivna, som bör få inskrivas här i riket, har stannat för att föreslå, att be
träffande luftfartyg ingen annan inskrivning må komma i fråga än pen
ninginteckning av sedvanlig svensk typ. De har väl funnit vissa skäl tala
till förmån för att möjlighet beredes till privaträttslig inskrivning av ägande
rätt och nyttjanderätt till luftfartyg men också framhållit, att införande av
sådan inskrivning förutsätter att ståndpunkt tages till en serie delvis in
vecklade och omstridda problem, vilka knappast borde lösas allenast i fråga
om luftfartyg; det vore lämpligast att samtliga frågor om inskrivning av
äganderätt eller nyttjanderätt till lös egendom och de materiella rättsverk
ningarna av sådan inskrivning bleve lösta i ett sammanhang.
De sakkunniga har emellertid såsom viss ersättning för inskrivning av
äganderätt till luftfartyg och för att såvitt möjligt tillförsäkra fartygens
ägare vissa av konventionen erbjudna förmåner föreslagit att äganderätt till
sådant fartyg skall få antecknas i inskrivningsboken.
Vid uppgörandet av sitt förslag till införlivande av inskrivningskonven
tionen med svensk rätt har de sakkunniga eftersträvat att såvitt möjligt fö
reslå regler, som kan tillämpas lika å svenska luftfartyg och å andra för-
dragsslutande staters luftfartyg. De har sålunda föreslagit, att man även
i Sverige skall kunna inteckna reservdelar till luftfartyg och att de luftpant
rätter, vilkas erkännande konventionen medger, skall kunna uppkomma
också här i riket. Uppenbarligen måste dock i vissa avseenden särregler gälla
för utländska luftfartyg.
Det viktigaste av de sakkunnigas författningsförslag är förslaget till lag
om inskrivning av rätt till luftfartyg, som i huvudsak innehåller stadgan-
den om inteckning i sådant fartyg. Utöver vad som framgår av vad nyss an
förts torde här främst böra framhållas, att de sakkunniga föreslår att in
teckning skall få meddelas för samma fordran i flora luftfartyg. De till
Kungl. Maj. ts proposition nr 13.
92
mötesgår därmed önskemål, vilka framförts både under förarbetena till in-
skrivningskonventionen och i de yttranden som infordrats av de sakkunniga.
Det sålunda föreslagna institutet skiljer sig emellertid i ett väsentligt av
seende från gemensam inteckning i fast egendom. De olika luftfartygen —
och likaså ett lager av reservdelar, som är gemensamt intecknat med ett eller
flera luftfartyg — skall nämligen svara primärt solidariskt för hela det in
tecknade beloppet.
De sakkunniga har ansett att, liksom fallet är beträffande sjögående fartyg,
ett privaträttsligt inskrivningsväsen bör upprättas vid sidan av det offent
ligrättsliga registret och förläggas till Stockholms rådhusrätt, där inskriv
ningsbok för luftfartyg skall föras. Den offentligrättsliga registreringen skall
liksom förut ske i det hos luftfartsstyrelsen förda luftfartygsregistret.
De nu i förordningen den 26 maj 1922 om luftfart ingående föreskrifterna
om den offentligrättsliga registreringen av luftfartyg har översetts av de
sakkunniga'. Vidare har de sakkunniga utarbetat med motsvarande stadgan-
den i sjölagen nära överensstämmande regler om bärgning av luftfartyg,
i vilka regler bestämmelser om luftpanträtt ingår. Både föreskrifterna om
registrering och reglerna om bärgning avses skola ingå i den luftfartslag,
som är under utarbetande hos de sakkunniga, men har för tiden till dess
denna lag kan träda i kraft utbrutits till en särskild lag om registrering av
luftfartyg och om bärgning.
Såsom en tredje huvudförfattning har de sakkunniga föreslagit en lag i
anledning av Sveriges tillträde till inskrivningskonventionen. Detta lagför
slag innehåller de särbestämmelser, som erfordras dels beträffande främ
mande konventionsstaters luftfartyg jämte tillhörande reservdelslager, dels
i fråga om luftpanträlter som uppkommit i främmande konventionsstat och
dels rörande spörsmålet, hur i annan konventionsstat tidigare registrerade
luftfartyg kan överföras till det svenska luftfartygsregistret.
Av de talrika följ dförfattningar, som föreslås av de sakkunniga, bör i
främsta rummet nämnas lagen om ändring i vissa delar av handelsbalken
och lagen om ändring i vissa delar av utsökningslagen. Det förra av dessa
lagtörslag innehåller huvudsakligen av konventionen föranledda stadganden
om förmånsrätt i luftfartyg, medan det senare upptager omfattande bestäm
melser rörande utmätning och exekutiv försäljning av luftfartyg. Följdänd
ringar har därjämte föreslagits i åtskilliga andra lagar, bl. a. konkurslagen
och strafflagen.
Remissyttrandena. Det av de sakkunniga framlagda förslaget har i sina
huvudgrunder tillstyrkts eller lämnats utan väsentliga erinringar i alla de
avgivna remissyttrandena.
Götn hovrätt, som begränsat sin granskning till förslagets allmänna grun
der, förklarar kort och gott att denna granskning ej givit hovrätten anled
ning till erinran. Samma förklaring avgives av statskontoret, som främst
bedömt förslaget från de förhållanden som avser ämbetsverkets förvaltning
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
av luf tf artslånefonden och den från denna fond bedrivna låneverksam-
heten.
Lagberedningen anför beträffande de allmänna utgångspunkterna för ut
formningen av lagstiftningen:
Vad angår de inskrivningsrättsliga delarna föreligga vissa beröringspunkter
med inskrivning rörande fast egendom. Såsom de sakkunniga framhållit,
har ock förutom inskrivningsväsendet rörande fartyg även gällande lagstift
ning rörande inskrivning i fast egendom fått tjäna till förebild. I åtskilliga
hänseenden torde sistnämnda lagstiftning icke motsvara de anspråk som
numera måste ställas på inskrivningsväsendet. Detta gäller ej minst den
centrala del av ämnet som angår panträtt. Särskilt på denna punkt torde det
förslag till ny jordabalk, som är under utarbetande, komma att innefatta
väsentliga avvikelser från de remitterade förslagen. Sålunda ma erinras att
lagberedningen i sitt förslag icke har för avsikt att upptaga någon motsva
righet till de nuvarande gemensamma inteckningarna. För att tillgodose det
syfte som ligger till grund för den gemensamma inteckningen ämnar lag
beredningen föreslå ett annat institut, benämnt inskrivningsenhet. Detta
institut innebär att fastigheter, vilka äro i en ägares hand, må kunna sam
manföras till en inskrivningsenhet med verkan att å enheten skola i in-
skrivningsrättsligt hänseende tillämpas de regler som eljest gälla i fråga
om fastighet. Huruvida de synpunkter som ligga till grund för det remit
terade förslagets bestämmelser i denna del skulle kunna komma till sin
rätt genom en motsvarande anordning beträffande luftfartyg har, såvitt
framgår av betänkandet, icke varit föremål för närmare övervägande. —
Angående det sätt, varå lagstiftningen från de valda utgångspunkterna ut
formats, har lagberedningen vid sin genomgång icke funnit anledning till
någon mera väsentlig erinran.
Lagberedningen framhåller emellertid, att förslaget avsåge ämnen, som
i stort sett läge utanför beredningens nuvarande arbetsområde och att be
redningen av denna anledning icke ansåge sig i stånd att ingå på någon
saklig granskning av förslagen. Beredningen har endast berört ett spörsmål
av lagteknisk natur, nämligen frågan om inarbetandet i utsökningslagen av
de erforderliga exekutionsrättsliga reglerna. Härom anför beredningen:
Uppenbarligen föreligga stora svårigheter att i utsökningslagen inpassa
de särskilda exekutiva stadganden som ansetts erforderliga. Den redan nu
genom upprepade tillägg och överarbetningar i hög grad försvårade över
blicken över utsökningslagens principala stadganden kommer genom för
slaget ytterligare att fördunklas. Det kan därtör ifrågasättas, huruvida ej
i en särskild lag bort upptagas de avvikande bestämmelserna med hänvis
ning i tillämpliga delar till utsökningslagen. För de sakkunnigas ståndpunkt
kan visserligen åberopas, att motsvarande tillvägagångssätt använts i fråga
om sjögående fartyg. Beträffande sådana fartyg äro dock avvikelserna från
de allmänna reglerna avsevärt mera begränsade och deras inpassande i den
äldre lagtexten har kunnat ske utan att sammanhanget i högre grad brutits.
För de exekutiva myndigheterna, som väl endast i ett fåtal fall komma att
syssla med den nya lagstiftningen, torde det ock innebära en lättnad, att
de förekommande avvikelserna åtminstone tills vidare och i avbidan på en
reform av utsökningsrätten i dess helhet sammanföras i en särskild lag.
Enligt lagberedningens mening bör denna fråga upptagas till förnyat över
vägande.
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
93
94
Svenska bankföreningen hälsar med tillfredsställelse alt det ur många
synpunkter betydelsefulla problemet om utnyttjande av luftfartyg såsom sä
kerhet för kredit genom de sakkunnigas förslag bragts ett viktigt steg när
mare sin lösning. Föreningen ansluter sig också i stort sett till de allmänna
principer, varpå de sakkunnigas förslag är grundat, och de erinringar för
eningen framför avser väsentligen detaljfrågor. Beträffande dessa erin
ringar gör föreningen följande sammanfattande anmärkning:
Det är självfallet, att de sakkunniga vid utformningen av sitt förslag ta
git hänsyn till gällande inskrivningsrättsliga regler och då särskilt till lag
stiftningen om inteckning i fartyg. Reglerna om inteckning i fast egen
dom behandlas ju för närvarande av lagberedningen och en reform av detta
inteckningssystem kan alltså så småningom förväntas, i samband varmed
även samtliga övriga inteckningsrättsliga författningar torde komma att
revideras. Lagen om inteckning i fartyg, som nu är mera än femtio år gam
mal, motsvarar enligt allmän uppfattning icke längre på alla punkter de
önskemål, som måste ställas på en ändamålsenlig lagstiftning i ämnet. Vid
de sakkunnigas arbete ha icke sällan uppkommit fall, då eii i och för sig
ändamålsenlig lösning av ett problem skulle komma att avvika från det
sätt, varpå motsvarande fråga behandlats t. ex. i inteckningsförordningen
eller fartygsinteckningslagen. De sakkunniga ha därvid med hänvisning till
den blivande allmänna inskrivningsreformen i regel valt att utforma sitt
förslag så, att överensstämmelse skulle erhållas med gällande bestämmel
ser. Bankföreningen delar den principiella uppfattning, efter vilken de sak
kunniga sålunda arbetat. Det är dock bankföreningens mening, att de sak
kunniga med fördel kunnat i något större utsträckning avvika från far-
tygsinteckningslagens bestämmelser, nämligen där dessa — utan att lik
väl strida mot mera allmänna inteckningsrättsliga principer — uppen
barligen äro föråldrade och icke ändamålsenliga med hänsyn till nuva
rande förhållanden. Den allmänna reform av vår inskrivningsrätt, som
torde bli resultatet av lagberedningens arbete, kan ju dröja åtskillig tid
ännu och det kan då icke vara välbetänkt att för denna tid lagfästa från
början föråldrade regler för inteckning i luftfartyg.
Bland de erinringar på särskilda punkter som bankföreningen framför
må i detta sammanhang nämnas, att föreningen understryker att vissa
nackdelar vore förenade med ett system med två, av olika myndigheter
förda register, vilka båda skulle äga betydelse i privaträttsligt hänseende.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
Departementschefen. Under förarbetena till inskrivningskonventionen lik
som under de sakkunnigas sysslande med det uppdrag, som nu är i fråga,
har det framstått såsom en viktig angelägenhet att tillgodose luftfartens
kreditbehov. Yrkesmässig civil luftfart kan numera icke bedrivas utan att
avsevärt kapital står till förfogande. I all synnerhet gäller detta den regel
bundna lufttrafiken. Ett flygplan som användes för trafik mellan konti
nenterna eller eljest där stora enheter erfordras kostar flera miljoner kro-
noi. Inom en nära framtid — då reaktionsdriften kan beräknas komma
att i betydande omfattning utnyttjas även för den civila samfärdseln —-
ökas kapitalbehovet ytterligare. Bakom denna utveckling mot större och
mera kapitalkrävande luftfartyg ligger i främsta rummet hänsyn till drifts
ekonomien och därmed förbundna konkurrenssynpunkter. Erfarenheten har,
95
åtminstone såvitt rör de luftfartyg som kommit till användning hos oss,
visat att större och dyrbarare enheter bättre än sina mindre och billigare
föregångare tillåtit luftfart med tillfredsställande förräntning och amorte
ring av det i luftfartygen nedlagda kapitalet.
Vad jag nu anfört rörande den regelbundna lufttrafiken äger i stor ut
sträckning tillämpning även på andra former av luftfart, ehuru de enskilda
luftfartygen där genomgående är mindre kapitalkrävande. Jag vill här en
dast erinra om sådan verksamhet som luftfart för distribution av tidningar,
taxiflyg och bekämpning av skadeinsekter från luften.
Genom inrättandet av luftfartslånefonden har statsmakterna erkänt luft
fartens stora kreditbehov. De nu framlagda lagförslagen har till syfte att till
skapa ett institut, varigenom luftfartsnäringen beredes möjlighet att såsom
säkerhet för beviljad kredit lämna inteckningar i luftfartyg. Härigenom öpp
nas ökade kreditmöjligheter för luftfarten samtidigt som förslaget tillgodo
ser kreditgivarnas — alltså även statsverkets — intressen genom att erbjuda
dem en betydelsefull garanti för att lämnad kredit blir vederbörligen återbe
tald. Den säkerhet som en inteckning i luftfartyg erbjuder är så till vida
osäker som man måste räkna med risken för att luftfartyget råkar ut för
flyghaveri. Gentemot denna risk kan inteckningshavaren emellertid skydda
sig genom att tillse att erforderlig försäkring tagits och vidmakthålles. En
ytterligare ökning av inteckningssäkerheten kan erhållas genom att samma
fordran intecknas i flera luftfartyg och risken sålunda fördelas.
Det är givet att värdet av rättigheter i luftfartyg är i hög grad beroende
av den omfattning i vilken rättigheterna är internationellt erkända. Den
fulla äganderätten till luftfartyg torde redan enligt den internationella pri
vaträttens regler vara i godtagbar mån skyddad i det övervägande antalet av
de stater, där lufttrafik med svenska luftfartyg kan beräknas komma att
äga rum. Inteckning för fordran eller annan rättighet åtnjuter däremot ej
önskvärt skydd. För närvarande kan i olika stater rättigheter av skilda slag
tillerkännas förmånsrätt framför en inteckning och därmed allvarligt även
tyra dess värde. En anslutning från vår sida till konventionen innebär en
garanti för att inteckningen åtminstone i övriga fördragsslutande stater blir
vederbörligen skyddad. Blott få länder har ännu biträtt konventionen, men
det kan väntas att anslutningen snart kommer att öka. Inom en nära fram
tid torde bl. a. Danmark och Norge komma att biträda konventionen.
Vad sålunda anförts synes mig böra föranleda att Sverige nu biträder in-
skrivningskonventionen och att vi genomför den på området erforderliga lag
stiftningen. Denna lagstiftning måste uppläggas efter två huvudlinjer. Dels
bör frågan om inskrivning här i riket av rätt till lufltartyg göras till löre-
mål för reglering, och dels bör bestämmelser meddelas angående erkännande
här i riket av rättigheter som är inskrivna i andra konventionsstater. Be
stämmelser i det senare avseendet är erforderliga med hänsyn till våra ålig
ganden vid anslutning till konventionen.
Såsom framgår av den förut lämnade redogörelsen för konventionen inne
håller denna i huvudsak blott kollisionsnormer. Den ger sålunda i allmänhet
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
96
ej några anvisningar om vilket innehåll som den materiella rätten i konven-
tionsstaterna bör ha. Under sådana förhållanden kommer vi att vid anslut
ning till konventionen i det stora hela bibehålla vår frihet att på det sätt,
som vi själva önskar, utforma de regler som skall gälla för inskrivning av rät
tigheter här i riket. De sakkunniga har valt den naturliga vägen att utarbeta
dessa regler med nära anknytning till den inskrivningslagstiftning som vi
redan har på andra rättsområden. I främsta rummet har 1901 års lag om
inteckning i sjögående fartyg fått tjäna såsom förebild. En konsevens härav,
som de sakkunniga varit fullt medvetna om, är att lagstiftningen icke i alla
avseenden kan göras fullt tidsenlig. De sakkunniga har emellertid förutsatt
att en revision får ske i samband med att inskrivningsväsendet på fastig
hetsrättens område moderniseras.
Enligt de sakkunnigas förslag skall ett privaträttsligt inskrivningsväsen
för luftfartyg anordnas vid Stockholms rådhusrätt. Inskrivningsärendena
skall vid nämnda rådhusrätt handläggas av en särskild inskrivningsdomare,
som över sådana ärenden för en särskild inskrivningsbok för luftfartyg. Vid
sidan härav bibehålies — med oförändrad karaktär och med samma upp
gifter som för närvarande — den offentligrättsliga registreringen hos luft-
fartsstyrelsen. Enligt förslaget skall i likhet med vad som gäller beträffande
sjögående fartyg endast panträtt för fordran kunna inskrivas. Äganderätt
till luftfartyg skall sålunda ej bli föremål för inskrivning. Detta innebär att
vi i fråga om luftfartyg ej får någon motsvarighet till institutet lagfart å fast
egendom. Det är emellertid avsett att ägarens namn skall antecknas icke
blott i det hos luftfartsstyrelsen förda registret utan även i inskrivnings
boken. I övrigt har de sakkunniga vid utformningen av förslaget strävat
efter att —• i den mån detta varit förenligt med den nyss angivna allmän
na utgångspunkten för arbetet —- tillskapa bestämmelser som medför lik
artad reglering för sådana rättigheter i luftfartyg, som inskrivits i Sverige,
och för de i andra konventionsstater inskrivna rättigheterna.
Förslaget innehåller ett mycket vidlyftigt lagmaterial. Reglerna om in
skrivning av rättigheter här i riket har sammanförts i en lag om inskriv
ning av rätt till luftfartyg. Då det är avsett att endast sådana luftfartyg som
registrerats hos luftfartsstyrelsen skall få intecknas, har det blivit nödvän
digt att i samband härmed i viss omfattning revidera de gällande bestämmel
serna om sådan registrering. Bestämmelser om registrering har jämte vissa
regler om s. k. luftpanträtt — en motsvarighet till sjöpanträttsinstitutet —
införts i en särskild lag. Denna avses emellertid få endast provisorisk ka
raktär, då bestämmelserna i densamma sedermera skall inarbetas i en luft
fartslag som de sakkunniga för närvarande förbereder. De bestämmelser
som avser erkännande här i riket av inskrivning i annan konventionsstat
skall enligt förslaget ingå i en särskild lag i anledning av Sveriges tillträde
till inskrivningskonventionen. Till de nämnda lagförslagen ansluter ett
stort antal andra lagförslag, bl. a. avseende de exekutionsrättsliga förhål
landena.
Som tidigare nämnts har de sakkunniga vid utarbetandet av lagförslagen
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
Kangl. Maj.ts proposition nr 13.
97
samrått med representanter för luftfarten och kreditinstitutionerna. De har
sålunda haft tillfälle att beakta praktiska önskemål från dem som närmast
beröres av lagstiftningen. Vid remissbehandlingen av de sakkunnigas förslag
har icke heller framkommit några väsentliga erinringar mot förslaget. Lag
beredningen, som för närvarande är sysselsatt med revision av inskrivnings
väsendet rörande fast egendom, har vid sin granskning av förslaget ej fun
nit anledning till någon mera väsentlig erinran mot det sätt, varpå lagstift
ningen från de valda utgångspunkterna utformats. Även jag finner förslaget
vara väl ägnat att läggas till grund för lagstiftning i ämnet. Jag vill således
ansluta mig till ståndpunkten att en privaträttslig inskrivning för luftfartyg
bör anordnas såsom ett särskilt institut vid sidan av den offentligrättsliga
registreringen, ehuru man med ett sådant system ej kan undgå dubbel
registrering i vissa avseenden. De punkter där jag med hänsyn till yrkan
den som framställts i remissyttrandena eller av annan anledning funnit av
vikelser från förslaget motiverade berör detaljer utan nämnvärd betydelse
i fråga om huvudgrunderna för lagstiftningen. Jag vill här endast nämna
en punkt där avvikelse skett, nämligen beträffande frågan om möjlighet att
inteckna flera luftfartyg för samma fordran. Lagberedningen har antytt, att
beredningen ej har för avsikt att i sitt blivande förslag upptaga någon mot
svarighet till de nuvarande gemensamma inteckningarna i fast egendom
men att den för tillgodoseende av det syfte som ligger till grund för den
gemensamma inteckningen ämnar föreslå ett annat institut, benämnt in
skrivningsenhet. Jag har funnit lämpligt att man i fråga om inteckning i
luftfartyg i viss mån anknyter till denna tanke. Detta har i departements-
förslaget kommit till uttryck bl. a. däri att särinteckningar icke tillätes i
det fall då flera luftfartyg är intecknade för samma fordran.
I formellt avseende har en del jämkningar i förslaget vidtagits. Den vik
tigaste av dessa gäller reglerna om exekution i luftfartyg. I de sakkunnigas
förslag har dessa regler inarbetats i utsökningslagen. Såsom lagberedningen
påpekat blir härigenom den redan nu svåröverskådliga utsökningslagen yt
terligare tillkrånglad i sin redaktionella utformning. De regler som har sam
band med själva utmätningen kan emellertid knappast med fördel utbrytas
ur utsökningslagen. Däremot har jag ansett lagstiftningen vinna i reda och
överskådlighet genom att bestämmelserna rörande exekutiv försäljning av
luftfartyg och vad därmed äger samband överföres till en särskild lag.
Då jag härefter övergår till en redogörelse för de särskilda lagförslagen
kan jag i väsentliga delar inskränka mig till en hänvisning till de motiv som
åtföljer de av de sakkunniga utarbetade förslagen. I det följande beröres
alltså endast sådana spörsmål som behandlats i remissyttrandena eller som
jag eljest ansett mig böra upptaga till särskilt övervägande.
7
Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 13.
98
Kungl. AIaj:ts proposition nr 13.
III. De särskilda lagförslagen.
Förslaget till lag om inskrivning av rätt till luftfartyg.
Inledande bestämmelser.
1
§•
Denna paragraf saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag.
Departementschefen. En viktig grundsats vid utarbetandet av förslaget
till inskrivningslag har varit att endast luftfartyg som är infört i det sven
ska luftfartygsregistret skall kunna intecknas här i landet. Även de an
teckningar beträffande luftfartyg, som föreskrives i lagen och som har till
huvudsakligt syfte att skydda inteckningsrätten, har betydelse blott be
träffande här registrerade fartyg. Det synes lämpligt att denna grundprin
cip kommer till uttryck i en inledande paragraf. I första stycket av före
varande paragraf har därför utsagts, att vad i lagen är stadgat om inteck
ning i luftfartyg och om vissa anteckningar beträffande sådant fartyg äger
tillämpning å luftfartyg, som är infört i det svenska luftfartygsregistret.
Med förslagets ståndpunkt, att endast i luftfartygsregistret införda luft
fartyg må intecknas, har frågan om den närmare innebörden av begreppet
luftfartyg icke någon egentlig betydelse för tillämpningen av inskrivnings
lagen. Beträffande denna fråga hänvisas till vad som anföres vid 1 § i för
slaget till lag om registrering av luftfartyg m. m.
Inskrivningslagen har till huvudsaklig uppgift att reglera verkningarna
av här i riket verkställd inskrivning av rätt till luftfartyg. Frågan om de
grunder efter vilka inskrivning som sker i vissa främmande stater skall
erkännas i Sverige behandlas i förslaget till lag i anledning av Sveriges
tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av
rätt till luftfartyg. Med hänsyn till det nära sambandet mellan dessa båda
lagar torde i inskrivningslagen böra intagas en erinran om tillträdeslagen.
En dylik erinran har införts såsom ett andra stycke av 1 §.
2
§.
Paragrafen motsvarar 1 och 2 §§ i de sakkunnigas förslag.
De sakkunniga har i 1 § angivit vad som skall anses såsom inskrivnings-
ärenden rörande luftfartyg (ärenden som angår inskrivning av rätt till
luftfartyg eller avser i lagen föreskrivna anteckningar om förhållande av
betydelse för rätt till sådant fartyg) och därjämte i paragrafen infört stad
gande om att sådana ärenden skall upptagas av den inskrivningsdomare
vid Stockholms rådhusrätt som är därtill utsedd. I 2 § av de sakkunnigas
förslag föreskrives, att särskild inskrivningsbok skall föras över inskriv-
ningsärenden rörande luftfartyg och att denna bok skall innehålla upplägg
för varje fartyg, beträffande vilket inskrivningsärende förekommer. De sak
kunniga har övervägt att i förslaget upptaga en regel om att mål om utsökan
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
99
de av fordran ur intecknat luftfartyg eller om giltigheten av meddelad in
teckning alltid skall handläggas vid Stockholms rådhusrätt men på anförda
skäl stannat för att ej föreslå en dylik bestämmelse.
Stockholms rådhusrätt har intet att erinra mot förslaget att inskriv-
ningsärenden rörande luftfartyg upptages vid rådhusrätten och förklarar
sig förutsätta att Stockholms stad kommer att ställa medel till förfogande
för den händelse behov av extra arbetskraft på grund därav skulle uppstå.
Hovrätten för Västra Sverige anmärker att enligt förslaget forumregler
na i 10 kap. rättegångsbalken komme att bli tillämpliga, därest intecknings-
liavare ville vid domstol utsöka sin fordran eller om tvist yppades om gil
tigheten av meddelad inteckning. Rättegångsbalkens forumregler kunde vid
tillämpningen ■—■ särskilt i fråga om luftfartyg som ägdes av utlänning —
föranleda tvekan om vilken domstol som vore rätt forum. Med hänsyn där
till och till de omständigheter som de sakkunniga funnit tala för en enda
behörig domstol funne hovrätten övervägande skäl tala för att ifrågavaran
de mål borde upptagas av Stockholms rådhusrätt.
Departementschefen. På de skäl som de sakkunniga anfört finner jag
det mest rationellt att inskrivningsärenden rörande luftfartyg -— i likhet
med ärenden angående inteckning i sjögående fartyg -—- centraliseras till
Stockholms rådhusrätt. Det är tydligt att en dylik centralisering ur vissa
synpunkter kan vara önskvärd även beträffande mål om utsökande av in
tecknad fordran och om giltigheten av meddelad inteckning. Detta spörs
mål torde dock böra behandlas i samband med utarbetandet av förslag till
luftfartslag.
Med anledning av att i departementsförslaget införts en inledande para
graf, som saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag, har 1 och 2 §§ i
de sakkunnigas förslag sammanslagits och ingår såsom första resp. andra
stycke i förevarande paragraf. Vissa ändringar i avfattningen har därjämte
vidtagits. Sålunda har det ej ansetts erforderligt att såsom en särskild term
i lagen upptaga begreppet inskrivningsbok för luftfartyg. Vidare har före
skriften att inskrivningsboken skall innehålla upplägg för varje luftfartyg,
beträffande vilket inskrivningsärende förekommer, uteslutits. Bestämmelse
härom kan lämpligen meddelas i den tillämpningskungörelse som skall ut
färdas.
Om beviljande av inteckning.
3
§.
Första och tredje styckena motsvarar 3 § i de sakkunnigas förslag, medan
andra stycket saknar motsvarighet i sakkunnigförslaget.
De sakkunnigas förslag stadgar att luftfartyg, som är infört i luftfartygs-
registret, må med ägarens medgivande intecknas till säkerhet för fordran å
visst belopp i penningar. Jämlikt förslaget får ej inteckning meddelas i far-
lygslott. Enligt vad som uttalas i motiven har de sakkunniga övervägt att
föreslå en begränsning av inteckningsmöjligheten på så sätt att allenast
100
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
luftfartyg med viss minsta flygvikt finge intecknas. På anförda skäl har de
sakkunniga emellertid ansett att alla registrerade luftfartyg bör få inteck-
ras. Vidare har spörsmålet huruvida inteckning må kunna meddelas i luft
fartyg under byggnad varit föremål för övervägande hos de sakkunniga, vil
ka dock stannat för att icke i förslaget upptaga bestämmelser om sådan in
teckning.
Luf tf artsstyrelsen har i sitt yttrande erinrat om att styrelsen på ett tidi
gare stadium av utredningsarbetet ifrågasatt om icke en begränsning av in-
teckningsmöjlighelen till att gälla luftfartyg med en högsta tillåten llygvikt
överstigande 1 500 kilogram borde införas. Emellertid hade även mindre
flygplan i större utsträckning än väntat kommit att användas i yrkesmässig
luftfart, nämligen för vissa speciella ändamål såsom malmletning samt
skogs- och jordbruksvårdande åtgärder. Härvid hade vissa lånebehov gjort
sig gällande. Med hänsyn därtill och till styrelsens mindre goda erfarenhet av
avbetalningsköp av flygplan samt till vad de sakkunniga anfört ville styrel
sen för sin del tillstyrka att någon begränsning med hänsyn till flygvikten
ej stadgades. Svenska aeroklubben uttalar stor tillfredsställelse med att en
ligt de sakkunnigas förslag alla registrerade luftfartyg blir inteckningsbara.
Frågan om möjligheten alt medgiva inteckning i luftfartyg under byggnad
heröres av bankföreningen, som framhåller att det utan tvivel skulle vara av
stor praktisk betydelse, om en kreditgivares rätt kunde skyddas redan under
byggnadstiden. De skäl som de sakkunniga anfört till stöd för sin uppfatt
ning syntes emellertid giva ett gott stöd för att spörsmålet icke borde lösas
i samband med att lagstiftningen i övrigt genomfördes, men det vore lämp
ligt att problemet upptoges till särskilt övervägande.
Departementschefen. Det synes ej vara anledning till erinran mot stånd
punkten att inteckning i luftfartyg bör få medgivas utan begränsning med
avseende å luftfartygets storlek. Jag ansluter mig även till de sakkunnigas
åsikt beträffande spörsmålet om inteckning i luftfartyg under byggnad, och
jag har sålunda icke upptagit några bestämmelser om sådan inteckning i
förslaget.
Fartygsinteckningslagen innehåller i 1 § förbud mot meddelande av in
teckning i fartygslott eller i flera fartyg för samma fordran. I de sakkun
nigas förslag har motsvarande förbud uppställts beträffande inteckning i lott
av luftfartyg. På sätt den tidigare redogörelsen ger vid handen uppställer där
emot förslaget icke något hinder mot att flera luftfartyg intecknas för samma
fordran. En dylik anordning anses enligt vad som framgår av de sakkunni
gas motiv ägnad att stärka kreditmöjligheterna för luftfarten. Såsom fram
går av 17 § är det emellertid icke avsett att efterlikna de gemensamma in
teckningar som förekommer inom fastighetsrätten, utan varje intecknat luft
fartyg skall primärt svara för hela det intecknade beloppet. Jag har ej velat
motsätta mig förslaget i denna del, men som jag förut framhållit har jag
funnit lämpligt att i viss mån anknyta till lagberedningens tanke att till
skapa en inskrivningsenhet. Inteckning av samma fordran i flera luftfartyg
torde sålunda böra tillåtas endast under förutsättning att icke något av
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
101
luftfartygen besväras av särinteckning, och ett luftfartyg som jämte annat
luftfartyg blivit intecknat för samma fordran bör icke sedermera få inteck-
nas särskilt. Härigenom undviker man komplicerade och slumpartade si
tuationer vid exekutiv försäljning.
Vid avfattningen av första stycket i paragrafen har framhävts, att medde
landet av inteckning innebär inskrivning av rättighet till skillnad från de
anteckningar av olika slag som föreskrives i lagen.
4 §•
Paragrafen motsvarar första och tredje styckena av 16 § i de sakkunnigas
förslag.
De sakkunniga har i första stycket av 16 § upptagit stadgande om att in
teckning i luftfartyg må beviljas eller utsträckas att omfatta jämväl fartygs
ägaren tillhörigt lager av reservdelar eller honom tillkommande lott i sådant
lager, såvida delarna till art och ungefärligt antal förtecknats i fordrings-
handlingen eller i därvid fogad bilaga och förvaras på angivna platser här i
riket eller i stat som biträtt inskrivningskonventionen. I tredje stycket av 16 §
har de sakkunniga infört definition av begreppet reservdelar. Förslaget om
inteckning i reservdelar ansluter till art. X i nämnda konvention. De sak
kunniga har anfört att vissa principiella och praktiska svårigheter kan vara
förbundna med att införa ett dylikt institut. Med hänsyn till önskvärdheten
atl uppnå överensstämelse med konventionen och då institutet kan väntas
medföra vissa fördelar i form av vidgade kreditmöjligheter för luftfartyg
har de sakkunniga emellertid ansett sig böra upptaga bestämmelser i ämnet
i förslaget. Det är icke avsett att tillskapa någon självständig inteckning i re
servdelar, ulan en förutsättning är att inteckning meddelats eller samtidigt
meddelas i ett eller flera luftfartyg. Under de sakkunnigas behandling av
frågan har invändning framförts mot kravet att förvaringsplatserna för re
servdelarna skall vara belägna i Sverige eller i stat som biträtt inskrivnings
konventionen, varför även möjligheten att kunna inteckna reservdelar lig
gande i icke-konventionsstater övervägts. De sakkunniga har dock ansett vad
sålunda ifrågasatts näppeligen stå i överensstämmelse med konventionens
ståndpunkt i detta avseende och i samband därmed framhållit att i avsak
nad av stöd i konventionen ett stadgande i den antydda riktningen i prak
tiken skulle visa sig ha ringa värde.
Bankföreningen anser det lämpligt att även reservdelslager utplacerade i
stater som icke biträtt inskrivningskonventionen får intecknas. Ur kredit
givarens synpunkt vore det ett intresse, att samtliga till en flyglinje hörande
reservdelslager omfattades av panträtten. Särskild betydelse skulle en
sådan
regel få om kreditgivaren för kortare eller längre tid nödgades övertaga drif
ten. Att konventionen på donna punkt intoge en snävare ståndpunkt borde
enligt bankföreningens mening ej utgöra hinder för att den nationella lag
stiftningen utformades på ett ändamålsenligt sätt.
Aktiebolaget Aerotransport berör de fall, att nya flygrouter upplägges eller
att trafiken på en linje flyttas från en tidigare använd flygplats till en ny, i
102
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
vilka fall fråga kunde uppkomma att flytta intecknade reservdelar till nya
flygplatser. Det borde då finnas teknisk möjlighet att få en redan existe
rande reservdelsinteckning genom beslut av inskrivningsdomaren utsträckt
till att omfatta sådan ny plats.
Departementschefen. Såsom framgår av den föregående redogörelsen
har förslaget om inteckning i reservdelar utformats i nära anslutning till
inskrivningskonventionen. Det föreslagna institutet ger anledning till vissa
betänkligheter, då det ej i alla avseenden synes uppfylla de krav man har
anledning att ställa på ett panträttsinstitut. Å andra sidan kan det med
hänsyn till våra internationella förbindelser medföra vissa nackdelar att
frångå konventionens ståndpunkt i detta avseende. Jag vill därför icke mot
sätta mig att bestämmelser i ämnet upptages i lagen. Att här i riket inskriva
rätt till egendom, som förvaras i icke-konventionsstat, synes mig ej böra
komma i fråga. Möjligheten att inteckna reservdelar bör alltså i enlighet
med de sakkunnigas förslag begränsas till reservdelar som förvaras här i
landet eller i annan stat som biträtt inskrivningskonventionen.
I förevarande paragraf har de grundläggande bestämmelserna om inteck
ning i reservdelar upptagits. I första stycket har sålunda stadgats att inteck
ning i luftfartyg må beviljas eller utsträckas att gälla jämväl i lager av re
servdelar, som tillhör fartygsägaren, eller i honom tillhörig lott av sådant
lager, såvida delarna till art och ungefärligt antal förtecknats i fordrings-
handlingen eller därvid fogad bilaga och förvaras på angivna platser här i
riket eller i stat som biträtt inskrivningskonventionen. Därjämte stadgas,
genom hänvisning till 3 § andra stycket, att reservdelarna skall tillsam
mans med luftfartyget bilda en enhet i inteckningshänseende; det får alltså
icke i luftfartyget finnas någon annan inteckning, som ej tillika gäller i
samma reservdelslager. I andra stycket har upptagits definition på begrep
pet reservdelar. Begreppet anknyter nära till tillbehörsbegreppet, som be
handlas i 14 §. Vad vid nämnda paragraf anföres om vad som skall anses
såsom tillbehör har därför betydelse jämväl i fråga om reservdelar. Föremål,
som ej är av sådan art att de kan utgöra tillbehör till luftfartyg eller ingå
såsom delar av luftfartyg, får ej intecknas såsom reservdelar.
Med anledning av vad Aktiebolaget Aerotransport anfört vill jag tillägga att
en inteckning, som redan omfattar på en eller flera platser förvarade reserv
delar, självfallet kan sedermera utsträckas att avse på ytterligare platser
upplagda reservdelar.
5 §.
Paragrafen motsvarar 4 § i de sakkunnigas förslag med en mindre jämk
ning i avfattningen.
6
§•
Denna paragraf motsvarar 5 och 6 §§ i de sakkunnigas förslag.
7 §•
Paragrafen motsvarar 7 § i de sakkunnigas förslag med vissa formella
jämkningar. Någon motsvarighet till 8 § i sakkunnigförslaget har ej upp
tagits i departementsförslaget.
103
De sakkunniga har i 7 § sammanfört bestämmelser angående äganderätts-
prövningen i inteckningsärende, i huvudsak motsvarande 6 § första stycket
och 7 § första och andra styckena fartygsinteckningslagen. Till komplette
ring härav har de sakkunniga i 8 § infört bestämmelse, att intecknings-
ansökan ej må bifallas, därest den uppgivne ägarens rätt grundas å testa
mente, dom eller annan handling, som tager åt sig laga kraft, och det ej
visas att handlingen blivit ståndande. Vidare stadgas i samma paragraf att,
därest överlåtelse av luftfartyg är beroende av villkor, inteckningsansökan ej
må bifallas, med mindre det visas att villkoret blivit uppfyllt.
Aktiebolaget Aerotransport har i sitt yttrande upptagit frågan om befo
genheten för bolaget att inteckna de på bolaget i Sverige registrerade flyg
plan, vilka inginge i Scandinavian Airlines Systems (SAS) luftflotta. Vid
yttrandet har fogats en svensk översättning av konsortialavtalet mellan bo
laget, Det Danske Luftfartselskab A/S och Det Norske Luftfartselskap A/S
av den 8 februari 1951 om bildandet av SAS. Avtalet innehåller bl. a. be
stämmelser om äganderätten till de i konsortiet ingående tillgångarna. Hu
vudregeln är att konsortiets tillgångar äges gemensamt av delägarna. Sär
skilda bestämmelser om äganderätten till de i konsortiet ingående flyg
planen meddelas emellertid i avtalet. Bolaget förklarar sig utgå från att be
stämmelserna i avtalet skall så förstås, att bolaget kan medgiva inteckning
i de på bolaget registrerade flygplanen. I detta sammanhang upplyser bo
laget, att Det Norske Luftfartselskap i Norge erhållit penninginteckning i
de på samma sätt i SAS’ flotta ingående, på selskapet registrerade flygpla
nen.
Hovrätten för Västra Sverige framför vissa erinringar mot den av de sak
kunniga föreslagna 8 §. Det kunde bli föremål för tvekan, huruvida para
grafen skulle så förstås, att ansökningen skulle avslås eller om den skulle
förklaras vilande eller inteckningsärendet uppskjutas. Den uppkomna tvek
samheten ökades, därest första stycket i 8 § jämfördes med 10 § i de sak
kunnigas förslag, innebärande att om talan väckts om klander å den upp
givne ägarens fång eller om återgång därav, ansökningen skulle förklaras
vilande i avbidan på målets utgång. I motiven till andra stycket i den före
slagna 8 § hade utsagts, att bestämmelsen torde betaga avbetalningsköparen
möjlighet att inteckna luftfartyg. Hovrätten ansåge att bestämmelsen icke
med erforderlig tydlighet gåve uttryck åt en sådan innebörd. Den föreslagna
lagtexten förde närmast tanken på suspensiva villkor vid vanligt köp. I
detta sammanhang kunde påpekas att bestämmelsen i 14 § andra stycket
i sakkunnigförslaget beträffande tillbehör till luftfartyg omnämnde avbetal-
ningsköpet på sådant sätt alt det med lätthet kunde identifieras.
Departementschefen. Frågan om prövningen av äganderätten till det luft
fartyg som skall intecknas torde böra regleras i huvudsaklig överensstäm
melse med fartygsinteckningslagen. Bestämmelser i ämnet ingår i föreva
rande paragraf, som motsvarar 7 § i de sakkunnigas förslag. Det synes
ej vara påkallat att i lagtexten ingå på sådana spörsmål som avser ägande
rättens övergång vid köp och andra fång. Givet är att inskrivningsdomaren
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
104
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
även utan särskilt stadgande har att beakta sådana förhållanden som avses
i den av de sakkunniga föreslagna 8 §. Det får i varje särskilt fall prövas
i vad mån det fång som den uppgivne ägaren åberopar innefattar villkor
av beskaffenhet att inskränka hans möjligheter att pantförskriva luftfarty
get. Någon motsvarighet till 8 § i de sakkunnigas förslag har därför icke
upptagits i departementsförslaget. Det finns ej heller anledning att i lag
texten reglera frågan om behörighet att medgiva inteckning i fall då luft
fartyget på sätt Aktiebolaget Aerotransport angivit disponeras enligt kon
sortialavtal. Med anledning av vad hovrätten för Västra Sverige i detta sam
manhang anfört vill jag framhålla, att inteckningsansökan kan förklaras
vilande blott i det fall som avses i 10 §, d. v. s. då talan väckts om klander
å den uppgivne ägarens fång eller om återgång därav. Eljest skall ansök
ningen avslås eller eventuellt uppskjutas, därest inskrivningsdomaren ej kan
godtaga den i ärendet förebragta utredningen angående äganderätten (jfr
49 §).
8
§.
Denna paragraf saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag.
De sakkunniga har i motiven till 16 § diskuterat vilken utredning rörande
äganderätten till reservdelar som borde krävas för beviljande av inteckning
i sådana delar. Enligt de sakkunnigas mening måste kravet på utredningens
fullständighet sättas något lägre beträffande reservdelar än beträffande själva
luftfartygen. De sakkunniga har emellertid ansett särskilt stadgande kunna
undvaras, då det kan antagas att den, som avser att bevilja försträckning
mot säkerhet av inteckning i reservdelar, skaffar sig erforderlig kännedom
om den erbjudna säkerheten och frågan sålunda torde sakna större praktisk
betydelse.
Departementschefen. Jag delar åsikten att man icke kan ställa alltför
stränga krav på utredningens fullständighet när det gäller prövningen av
äganderätten till reservdelar, som skall intecknas. Om emellertid ingen be
stämmelse i ämnet upptages, kan detta föranleda den uppfattningen, att nå
gon äganderättsprövning ej alls skall äga rum. Jag vill därför förorda att i
förevarande paragraf upptages föreskrift om att nöjaktig utredning skall
förebringas till styrkande av att reservdelarna eller den lott av dessa, vari
inteckningen skall gälla, tillhör luftfartygets ägare. Med denna avfattning
ankommer det på inskrivningsdomaren att i varje särskilt fall bedöma till
förlitligheten av den utredning som förebringas och eventuellt kräva kom
plettering av densamma. I regel torde det ej finnas anledning att kräva före
teende av fångeshandling, utan det torde vara tillfyllest med intyg av tro
värdig person att reservdelarna befinner sig i fartygsägarens besittning. Be
träffande reservdelar på utrikes ort bör sådant intyg i regel utfärdas eller
bestyrkas av svensk beskicknings- eller konsulatstjänsteman.
9 §.
Paragrafen motsvarar 9 § i de sakkunnigas förslag med den ändringen,
att även reservdelar omnämnts.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
105
10
§.
Paragrafen motsvarar 10 § i de sakkunnigas förslag med en formell jämk
ning.
11
§•
I denna paragraf, som med ett par formella jämkningar överensstämmer
med 11 § i de sakkunnigas förslag, meddelas bestämmelser om det fall då
inteckning sökes på grund av tidigare ägares medgivande. Första stycket
avser det fall då inteckningen sökes innan ny ägares fång anmäles till luft-
fartygsregistret, medan i andra stycket förutsättes att inteckningen sökes
samma dag eller därefter. I det fall som avses i första stycket utgör ej över
låtelsen hinder för inteckning. I andra styckets fall åter skall inteckningsan-
sökningen avslås, såvida ej nye ägaren iklätt sig förbindelse att låta fartyget
intecknas på grund av tidigare ägares medgivande eller eljest är med honom
lika förbunden.
Hovrätten för Västra Sverige anmärker att det beträffande fall som avså-
ges i andra stycket ej framginge av stadgandet eller annan bestämmelse, hur
inskrivningsdomaren, därest ny ägares fång anmälts till luftfartygsregistret
samma dag som en inskrivningsdag, redan å inskrivningsdagen skulle er
hålla kännedom därom. Därest luftfartsstyrelsen översände uppgiften per
post, torde den gjorda anmälan i allmänhet komma till inskrivningsdoma
rens kännedom först efter inskrivningsdagen.
Departementschefen. Jämlikt 46 § i förslaget åligger det inskrivningsdo
maren att när inskrivningsärende rörande luftfartyg förekommer skynd
samt från luftfartsstyrelsen anskaffa bevis om vad registret innehåller be
träffande sådana förhållanden, vilka kan vara av betydelsen för ärendets be
handling. Framför allt är det uppgift angående den registrerade ägaren som
här kommer i fråga. Det synes ej behövligt att härutöver tynga lagen med
bestämmelser om hur inskrivningsdomaren skall erhålla kännedom om an
mälan till luftfartygsregistret. Sådana bestämmelser har ej heller ansetts
påkallade beträffande inteckning i sjögående fartyg.
12
§.
I de sakkunnigas förslag stadgas att, därest det upplyses att före den dag
inteckningen söktes eller samma dag ansökningen gjordes luftfartyget eller
lott däri tagits i mät, ansökningen skall avslås, såframt det ej visas att ut
mätningen upphört att gälla.
Departementschefen. Den grundsats som kommit till uttryck i det före
slagna stadgandet bör gälla även där inteckning sökes i reservdelar. För den
händelse att av utredningen i inskrivningsärendet framgår att utmätning av
reservdelarna skett, bör ansökningen liksom när fråga är om inteckning i
luftfartyg avslås. Med hänsyn härtill har formuleringen av stadgandet något
jämkats i jämförelse med sakkunnigförslaget.
Enligt 85 § utsökningslagen i dess föreslagna lydelse skall inskrivningsdo
106
maren omedelbart underrättas om utmätning av luftfartyg, som är infört i
luftfartygsregistret, eller av intecknade reservdelar. Däremot får icke in
skrivningsdomaren genom utmätningsmannens försorg besked om utmät
ning av ointecknade reservdelar. Därest inteckning skulle meddelas i egen
dom som är utmätt, blir inteckningen — i motsats till vad som gäller vid
konkurs (se 13 och 37 §§ i förevarande lagförslag) — bestående. Vad angår
utmätta reservdelar är det emellertid avsett att en tredjedel av värdet alltid
skall förbehållas borgenärer utan inteckning (se 14 § andra punkten för
slaget till lag med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luft
fartyg m. m.).
13 §.
Bestämmelsen motsvarar 13 § i de sakkunnigas förslag med allenast en
formell jämkning.
Om intecknings verkan och omfattning.
14 §.
De sakkunniga har i första stycket av paragrafen upptagit stadgande om
att fordringsägare, som fått inteckning i luftfartyg, skall njuta panträtt i
fartyget. Enligt andra stycket omfattar panträtten jämväl motorer, pro
pellrar, radioutrustning, instrument samt andra tillbehör, som anbragts i
luftfartyget, även om de tillfälligt skilts därifrån. Därjämte stadgas att
därest sådant föremål förvärvats under villkor att överlåtaren skall äga rätt
att återtaga det, om förvärvaren åsidosätter vad honom åligger, eller att
äganderätten därtill skall förbli hos överlåtaren intill dess betalning erlagts
eller annan förutsättning uppfyllts, villkoret ej må göras gällande mot in-
teckningshavaren. I motiven har de sakkunniga utförligt diskuterat den när
mare innebörden av tillbehörsbegreppet. Genom uttrycket »anbragts i far
tyget» förklarar de sakkunniga sig ha sökt ernå överensstämmelse med det
i art. XVI i inskrivningskonventionens engelska text förekommande uttryc
ket »installed therein». De sakkunniga anför i anslutning härtill, att genom
det angivna uttryckssättet från panträtten uteslötes vissa utrustningsdetal
jer men att det vore givet att, i den mån sådana föremål skulle finnas om
bord å lul tf artyget för att detta skulle anses luftvärdigt, de vore att inräkna
bland fartygets tillbehör.
Bankföreningen anför beträffande tillbehörsbegreppet att det ur kredit
synpunkt vore önskvärt att inteckning gällde i ett komplett luftfartyg. Den
säkerhet inteckningen medförde minskades, om från panträtten skulle un
dantagas sådana för luftfartygets användning och utnyttjande så viktiga
föremål som de av de sakkunniga avsedda utrustningsdetaljerna. Om så
bleve fallet, skulle t. ex. dessa föremål i händelse av luftfartygsägarens kon
kurs bli undandragna inteckningshavaren, varjämte föremålen separat när
som helst skulle kunna utmätas för annan borgenärs fordran, allt till på
tagligt förfång för inteckningshavaren. Inteckningen borde enligt bankför
eningens uppfattning för att fylla sin funktion på ett ändamålsenligt sätt
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
107
omfatta alla sådana tillbehör, som normalt sett liörde till ett luftfartyg, oav
sett om de vore på det ena eller det andra sättet anbragta i luftfartyget eller
ej och oavsett om de vore erforderliga för att luftfartyget skulle anses luft-
värdigt. Att avgöra vilka tillbehör som sålunda skulle höra till luftfartyget
torde i praktiken icke medföra några större svårigheter. Denna bestämning
av vad som vore att hänföra såsom tillbehör till luftfartyg syntes icke vaia
vidare än definitionen i inskrivningskonventionen, och även om så skulle
vara fallet, borde detta ej utgöra hinder för att den nationella lagstiftningen
utformades på det av bankföreningen föreslagna sättet. En bestämning av
tillbehörsbegreppet enligt vad bankföreningen förordat stode för övrigt i
bättre överensstämmelse med motsvarande regel i fartygsinteckningslagen.
Enligt denna lag syntes nämligen såsom tillbehör till fartyg hänföras alla
sådana lösöreföremål, som vore bestämda för varaktigt bruk för fartyget
under vanlig sjöfart.
Även Aktiebolaget Aerotransport har i sitt yttrande upptagit frågan om
tillbehörsbegreppet. Bolaget förklarar sig utgå från att de sakkunniga med
sitt uttalande om detta begrepps anknytning till luftvärdigheten avsett den
tekniska luftvärdighet, som vore grundläggande för att luftfartyget skulle
inneha luftvärdighetsbevis. En sådan definition syntes förvisso avgränsa
pantobjektet på ett i klarhetens intresse tillfredsställande sätt. Det syntes
dock kunna ifrågasättas, huruvida icke panträtten borde omfatta även vissa
andra lösa tillbehör än dem som erfordrades för att flygplanet skulle vara
ur teknisk synpunkt luftvärdigt, nämligen sådana övriga mera lösa föremål,
som normalt hörde till ett flygplan och som erfordrades för att detta, mera
allmängiltigt sett, skulle vara i driftsmässigt skick för sitt ändamål. Bortsett
från exempelvis stolarna i ett passagerarflygplan, vilka helt naturligt torde
böra ingå under tillbehörsbegreppet, även om de i vissa fall, för att vara lätt
utbytbara, vore monterade på löpskenor, avsåges här sådana tillbehör av
mera lös karaktär — de vore dock i vissa fall insatta i särskilda fastsätt-
ningsanordningar — såsom exempelvis handeldsläckare, syrgasmasker för
besättning, sjukvårdslåda, fallskärmsljus, handyxa, nödstege och reserv
lampa. Undantagna borde emellertid vara exempelvis för betjänandet av
passagerarna ombord under själva flygningen varande särskilda lösa före
mål, såsom knivar, gafflar, tallrikar, filtar, kuddar o. dyl., ävensom driv
medel och proviant.
Hovrätten för Västra Sverige påpekar att stadgandet i andra stycket andra
punkten avsåge ej allenast avbetalnings- och lösöreköp utan även andra fall
då föremål överlätes under äganderättsförbehåll, t. cx. gåva (jfr lagbered
ningens motiv till 2 kap. 7 § i dess år 1947 framlagda förslag till jorda
balk). De sakkunniga hade i motiven angivit att förslaget angående ägande-
rättsförbehållets verkan endast uttalade, att villkoret ej finge göras gällande
mot inteckningshavaren samt att man ansett det bäst överensstämma med
den föreslagna lagens karaktär att lämna Öppet huruvida äganderättstöibe
håll kunde vara giltigt i andra situationer. Hovrätten ansåge att stadgandet
borde erhålla en sådan avfattning, att därav framginge huruvida ägande-
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
108
rättsförbehållet vore giltigt mot luftpanträtter. Det kunde anmärkas att lag
beredningens motsvarande bestämmelse stadgade, att villkor av ifrågava
rande slag över huvud taget ej finge göras gällande.
Departementschefen. Det är givet att den panträtt som en inteckning i luft-
tartyg medför skall omfatta ej blott själva flygkroppen utan även vad eljest
hör till luftfartyget. Såsom framgår av den föregående redogörelsen bygger
förevarande stadgande i förslaget angående innebörden av begreppet tillbe
hör på en bestämmelse i inskrivningskonventionen, enligt vilken luftfartyg
omfattar flygkroppen, motorer, propellrar, radioutrustning och vad i övrigt
är avsett att användas å luftfartyget, vare sig det är anbragt däri eller till
fälligt skilt däriirån. Det torde ej vara behövligt att i lagtexten mera i detalj
definiera begreppet. Stadgandet i förevarande paragraf har emellertid om
redigerats för att ännu närmare följa konventionstexten. Såsom de sak
kunniga i motiven anfört bör bland tillbehören inräknas alla föremål som
är nödvändiga för att luftfartyget skall vara luftvärdigt. Jag delar dock den
av bankföreningen och även Aktiebolaget Aerotransport hävdade uppfatt
ningen, att man ej bör stanna härvid utan också låta andra föremål som nor
malt sett hör till ett luftfartyg ingå bland tillbehören. Givetvis uteslutes så
dana lösa föremål som knivar, gafflar, tallrikar, filtar och kuddar. Det tor
de även av definitionen få anses framgå, att proviant och drivmedel ej inne
fattas bland tillbehören (jfr 13 § fartygsinteckningslagen).
Bestämningen av tillbehörsbegreppet har betydelse även i fråga om reserv
delar. Såsom antörts vid 4 § får föremål, som ej är av sådan art att de kan
utgöra tillbehör till lutttartyg eller ingå såsom delar av luftfartyg, ej in-
tecknas såsom reservdelar.
Beträffande stadgandet angående äganderättsförbehåll har hovrätten för
Västra Sverige hemställt om sådan ändring av lydelsen, att det framgår
huruvida förbehållet är giltigt mot luftpanträtter. Ett särskilt stadgande
härom — vilket för övrigt ej skulle ha sin plats i inskrivningslagen — kan
emellertid ej anses behövligt, då det ligger i sakens natur att luftpanträtt
kan göras gällande oavsett vem som är ägare till egendomen.
15 §.
Paragrafen har motsvarighet i 16 § andra stycket i de sakkunnigas
förslag.
De sakkunniga har i 16 § andra stycket i överensstämmelse med föreskrift
i inskrivningskonventionen upptagit en bestämmelse om att vid plats där
intecknade reservdelar förvaras skall vara anslaget tillkännagivande om in
teckningens beskaffenhet och föremål, om inteckningshavarens namn och
adress samt därom att inteckningen inskrivits i den här i riket förda in
skrivningsboken för luftfartyg.
Stockholms rådhusrätt anmärker att det ej syntes uteslutet, att hos all
mänheten tvekan kunde uppstå om vem som skulle utfärda sådant tillkän
nagivande, varom här vore fråga. Det kunde därför vara lämpligt att i lagen
angiva vem som skulle utfärda dylikt tillkännagivande. Vidare kunde det
Kungl. Ulaj.ts proposition nr 13.
109
ifrågasättas, om icke i anslutning till 22 § föreskrift borde givas därom att
dödning jämlikt nämnda paragraf i vissa fall skulle föranleda till att ändring
skedde av tillkännagivandet. Även bankföreningen och Aktiebolaget Aero-
transport hemställer att stadgande införes om vem som skall uppsätta till
kännagivandet. Bankföreningen tillägger att åtskilliga andra spörsmål röran
de anslaget vore oklara, t. ex. konsekvenserna av att anslag icke uppsatts
i vederbörlig ordning. Av särskild vikt vore enligt bankföreningens mening
att reglerna i vår interna lagstiftning utformades så att inteckningshavaren
ej lede rättsförlust på grund av att anslaget obehörigen borttagits.
Hovrätten för Västra Sverige anser att bestämmelsen i 14 § angående
äganderättsförbehåll jämväl borde omfatta reservdelslager eller lott i sådant
lager.
Departementschefen. Enligt inskrivningskonventionen gäller såsom förut
sättning för att inteckning i reservdelar skall erkännas av de fördragsslutan-
de staterna, att på förvaringsplatsen ändamålsenligt tillkännagivande är
offentligen anslaget till upplysning för tredje man angående inteckningen.
1 överensstämmelse härmed bör stadgas, att inteckningshavaren åtnjuter
panträtt i reservdelarna såframt vid förvaringsplatsen finns anslaget väl syn
ligt tillkännagivande om inteckningen, med angivande av dess omfattning
samt inteckningshavarens namn och adress, ävensom därom att inteckning
en inskrivits i den här i riket förda inskrivningsboken för luftfartyg. Det
kan knappast komma i fråga att låta myndighet ombesörja uppsättande av
anslaget, utan detta bör ankomma på borgenären. Närmare anvisningar
om anslaget och dess uppsättande torde kunna meddelas i administrativ
ordning. Det här ifrågavarande formkravet torde få uppfattas så att, där
est borgenären underlåter att uppsätta anslaget, inteckningen ej kan göras
gällande mot tredje man, även om denne äger kännedom om inteckningen.
Om däremot anslag uppsatts men borttagits av obehörig person eller av
annan anledning försvunnit utan borgenärens medverkan, bör inteckning
en kunna göras gällade mot tredje man, som är i ond tro. Uppenbarligen
måste vid bedömandet av frågan om tredje man är i god tro tagas i betrak
tande, huruvida anslaget varit försvunnet endast viss kortare tid eller om
det kanske under liera månader saknats utan att borgenären vidtagit någ
ra åtgärder för dess förnyande. Jag har övervägt att i förslaget, till skydd
för inteckningshavaren, upptaga en särskild bestämmelse om ansvar spåföljd
för den som obehörigen avlägsnar anslaget, men en dylik bestämmelse synes
kunna undvaras. Med anledning av vad Stockholms rådhusrätt anfört ma
framhållas att det får anses framgå av den föreslagna avfattningen, att till
kännagivandet bör kompletteras i samband med ändringar i intecknings-
förhållandena. Något särskilt lagstadgande härom är alltså ej behövligt.
Enligt 48 § skall inskrivningsdomarens bevis om inteckning i reservdelar
innehålla erinran om vad i förevarande paragraf är stadgat.
Hovrätten för Västra Sverige har givit uttryck åt den uppfattningen, att
bestämmelsen i 14 § angående äganderättsförbehåll borde omfatta jämväl
intecknade reservdelar. Såsom framgår av de sakkunnigas motiv till 17 § i
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
110
sakkunnigförslaget har denna fråga varit föremål för övervägande hos de
sakkunniga. På de skäl som de sakkunniga anfört anser jag mig ej kunna
biträda hovrättens uppfattning på denna punkt.
16 §.
Paragrafen motsvarar 17 § andra stycket i de sakkunnigas förslag.
17 g.
Första stycket av paragrafen är likalydande med 15 § i de sakkunnigas
förslag, medan andra stycket motsvarar 17 § första stycket.
Zle sakkunniga har i 15 § upptagit stadgande om att därest inteckning
är meddelad i flera luftfartyg, ettvart av fartygen skall häfta för den in
tecknade fordringens hela belopp. Enligt 17 § första stycket skall vad i 15 §
stadgas äga motsvarande tillämpning i fall då reservdelar till luftfartyg om
fattas av inteckning.
Bankföreningen anmärker att förslaget icke reglerar regressförhållandena
i samband med gemensam inteckning i flera, olika personer tillhöriga luft
fartyg. Det hade varit önskvärt att frågan berörts till ledning för den prak
tiska tillämpningen.
Departementschefen. Såsom framgår av 3 och 4 §§ är det tillåtet att in
teckna samma fordran i flera luftfartyg eller i luftfartyg jämte lager av
reservdelar. I förevarande paragraf meddelas föreskrifter om den verkan
sådan inteckning medför. Dessa föreskrifter anknyter ej till det inom fas
tighetsrätten förekommande institutet gemensam inteckning, vilket bygger
på grundsatsen om subsidiärt solidarisk ansvarighet för varje intecknad
fastighet. I stället föreskrives att varje intecknat luftfartyg resp. intecknat
reservdelslager primärt solidariskt ansvarar för hela det intecknade belop
pet. Detta kan alltså i sin helhet utsökas ur vilket som helst av de intecknade
luftfartygen eller ur intecknat reservdelslager. Med hänsyn till luftfartygens
rörlighet och då intecknade reservdelar kan vara placerade på olika ställen
såväl här i riket som utomlands, är det ingalunda säkert att all den inteck
nade egendomen på en gång är tillgänglig för exekution. Under dessa för
hållanden blir givetvis den primärt solidariska ansvarigheten av stor bety
delse.
Bankföreningen har anmärkt, att regressförhållandena i samband med
att samma fordran är intecknad i flera luftfartyg, tillhöriga olika personer,
icke reglerats. Därest olika ägare av luftfartyg låter inteckna sina fartyg
lör samma fordran eller om luftfartyg, som redan är intecknade för samma
fordran, genom frivillig överlåtelse kommer i olika ägares hand, bör det
emellertid få ankomma på parterna själva att avtalsvis reglera regressfrå
gan. Kommer luftfartyg, som är intecknade för samma fordran, i olika
ägares hand till följd av försäljning vid exekutiv auktion, kan något problem
i förevarande avseende ej uppkomma. I detta fall skall nämligen, enligt de:
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
exekutionsrättsliga regler som föreslagits, försäljningen medföra att inteck
ningen avvecklas.
18 §.
Paragrafen motsvarar 18 § i de sakkunnigas förslag med en mindre jämk
ning i ordalagen.
De sakkunniga har beträffande inteckningshavares rätt till ersättning,
som utgår på grund av tagen försäkring, ansett riktigast att regeln i 54 §
försäkringsavtalslagen tillämpas. I överensstämmelse härmed har i första
stycket av förevarande paragraf allenast hänvisats till vad i detta hänseende
är särskilt stadgat. I andra stycket har stadgats, att ersättning som på an
nan grund än försäkring utgår för skada å luftfartyget icke i fartygets ställe
skall häfta för intecknad fordran. De sakkunniga har i detta sammanhang
i motiven berört spörsmålet, huruvida särskild bestämmelse är erforderlig
för att trygga inteckningshavarens rätt, därest försäkringsgivaren förbehål
lit sig att efter eget val antingen betala ett kontant ersättningsbelopp eller
ock i stället för ett förolyckat luftfartyg lämna ett annat lika gott fartyg
(»pay or make good»). Då det kunde antagas att i det praktiska livet par
terna komme att ordna frågan genom överenskommelse har emellertid de
sakkunniga ansett sig kunna och böra underlåta att i förslaget reglera äm
net. Vidare har de sakkunniga haft under övervägande huruvida någon mot
svarighet till det sjörättsliga kondemnationsinstitutet kan anses ändamåls
enligt och önskvärt även på lufträttens område. Då erfarenheten på detta
område ännu vore ringa, hade man emellertid underlåtit att nu utarbeta sär
skilda bestämmelser om kondemnation.
Bankföreningen har gjort invändning mot den föreslagna regeln, att er
sättning som på annan grund än försäkring utgår för skada å luftfartyget
icke skall i luftfartygets ställe häfta för intecknad fordran. I detta hänse
ende åberopar föreningen vad som anförts i den av föreningen till de sak
kunniga överlämnade promemorian. Föreningen hemställer att lagstiftning
en får en sådan utformning att inteckningshavaren i förevarande fall äger
rätt också i ersättningssumman. Vid en reglering av spörsmålet på detta
sätt vunnes den fördelen, att överensstämmelse uppnåddes med stadgandet i
16 § andra stycket i lagen om registrering och bärgning. Visserligen skedde
en avvikelse från fartygsinteckningslagens ståndpunkt, men det vore icke
nödvändigt att på alla punkter följa denna lag. — I anslutning till vad de
sakkunniga anfört i fråga om klausulen »pay or make good» understryker
bankföreningen vikten av att det redan i samband med den nya lagstift
ningens genomförande tveklöst klargjordes, huruvida panträtten ginge över
på ett utbytesfartyg eller ej. I varje fall borde enligt föreningens mening
kunna krävas, att en klausul »pay or make good» icke skulle få åberopas
mot inteckningshavaren med mindre honom bereddes en likvärdig säkerhet
i ersättningsfartyg eller annorledes. Lämpligen borde ett stadgande av detta
innehåll inflyta i lagen. Föreningen understryker i detta sammanhang även
vikten av alt spörsmålet om införande av regler om ett kondemnationsför-
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
111
112
farande på lufträttens område upptages till övervägande när tillräcklig er
farenhet i ämnet vunnits.
Svenska försäkringsbolags riksförbund erinrar om att förbundet tidiga
re till de sakkunniga redovisat sin inställning till rätten att efter eget val
»pay or make good» och förklarar sig intet ha att invända mot den stånd
punkt de sakkunniga intagit.
Departementschefen. Såsom de sakkunniga föreslagit bör den i 54 § för
säkringsavtalslagen fastslagna grundsatsen gälla beträffande inteckningsha-
vares rätt till ersättning, som utgår på grund av tagen försäkring. Jag an
sluter mig även till de sakkunnigas åsikt beträffande frågan om upptagande
av ett särskilt lagstadgande om klausulen »pay or make good». Det synes ej
böra komma i fråga att låta inteckning automatiskt övergå till luftfartyg,
som lämnats såsom ersättning för ett havererat fartyg. Spörsmålet torde i
förekommande fall kunna tillfredsställande regleras genom överenskommel
se mellan de berörda parterna.
Vad angår frågan om inteckningshavarens rätt till ersättning, som på
annan grund än försäkring utgår för skada å den intecknade egendomen,
har de sakkunniga med viss tvekan stannat för att föreslå den lösning som
valts i fartygsinteckningslagen och som innebär att sådan ersättning icke
skall häfta för intecknad fordran. Jag finner visserligen, att det kan anföras
skäl för den av bankföreningen hävdade motsatta uppfattningen. Då det
emellertid är önskvärt att på denna punkt ansluta till fartygsinteckningsla
gen och, såsom de sakkunniga påpekat, inteckningshavarens intresse regel
mässigt får antagas vara skyddat genom försäkring, anser jag mig kunna
biträda de sakkunnigas förslag.
I nära samband med förevarande paragraf i inskrivningslagen står vissa
frågor om ändringar i 54 § försäkringsavtalslagen, vilka frågor behandlas i
det följande.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
19 §.
Detta stadgande motsvarar 19 § i de sakkunnigas förslag med en viss for
mell jämkning.
Departementschefen. Av 3 § framgår att inteckning ej får meddelas i lott
av luftfartyg. I konsekvens härmed bör det ej vara tillåtet att göra inteck
ning gällande i lott av luftfartyg. Beträffande reservdelar finns möjlighet
att inteckna viss andel. Uppenbarligen får inteckningen göras gällande i hela
den intecknade lotten. Då det ej är förbjudet att inteckna lott i reservdels-
lager, borde det därjämte strängt taget ej möta hinder att utmäta viss an
del av vad som intecknats, vare sig inteckningen omfattar hela lagret eller
blott viss lott däri. För främjande av reda och enkelhet bör emellertid en
dylik uppdelning av inteckningen vid exekutionen ej heller tillåtas beträf
fande reservdelar. Förevarande paragraf är utformad i enlighet härmed.
Däremot får ett av flera för samma fordran intecknade luftfartyg tagas i
anspråk, liksom särskilda föremål som ingår i intecknat reservdelslager
(jfr förslaget till lag om ändring i utsökningslagen, 66 §).
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
113
20
§.
Första stycket saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag, medan andra
stycket motsvarar 34 § i sakkunnigförslaget.
De sakkunniga har i huvudsaklig överensstämmelse med 28 § fartygsin-
teckningslagen föreslagit att, därest intecknat luftfartyg genom vanvård el
ler annorledes blir så försämrat, att inteckningshavarens säkerhet märkligt
minskas, eller intecknat reservdelslager icke vidmakthålles i huvudsaklig
överensstämmelse med vad som överenskommits eller eljest får anses av
talat, inteckningshavaren skall äga rätt att ur den intecknade egendomen
njuta betalning för sin fordran, även om den ej är förfallen. Därjämte stad
gas emellertid, att samma påföljd skall inträda, därest det skäligen kan be
faras att inteckningshavarens säkerhet kommer att märkligt minskas. Så
som exempel på ett sådant fall anföres i stadgandet, att de med avseende
å ägarens nationalitet för registrering stadgade villkoren ej längre är upp
fyllda och Konungen ej medgivit att luftfartyget det oaktat må kvarstå i
registret.
Hovrätten för Västra Sverige anmärker, att den föreslagna bestämmelsen
formellt även omfattade det fall, att inteckningshavarens säkerhet komme
att märkligt minskas genom prisfall. De sakkunnigas motiv gåve närmast
vid handen, att sådant fall ej avsåges med bestämmelsen.
Departementschefen. Enligt inskrivningskonventionen skall exekutiv för
säljning medföra att luftfartyget övergår i köparens ägo fritt från alla rät
tigheter för vilka köparen icke iklätt sig ansvar. Detta har beaktats vid ut
formningen av de föreslagna exekutionsrättsliga reglerna. Efter försäljning
en kvarstår endast sådan gäld, vilken enligt överenskommelse mellan in
teckningshavaren och köparen skall innestå i avräkning å köpeskillingen
(se 8 § förslaget till lag med särskilda bestämmelser om försäljning av ut
mätt luftfartyg m. m. och 25 § i förevarande lagförslag). Även sådana in
tecknade fordringar, för vilka betalningstiden eljest ej är inne, förfaller
alltså till betalning i och med den exekutiva försäljningen. En erinran här
om har upptagits i första stycket av denna paragraf. Stadgandet utgör en
motsvarighet till 26 § fartygsinteckningslagen.
I andra stycket har bestämmelse meddelats om förtida betalning av in
tecknad fordran i vissa andra fall. Bestämmelsen har i departementsförsla-
get givits mera begränsad omfattning än i de sakkunnigas förslag. Sålunda
har den i sakkunnigförslaget upptagna allmänna föreskriften om förtida
betalning, för den händelse det skäligen kan befaras att inteckningshava
rens säkerhet kommer att märkligt minskas, ej medtagits. En sådan allmän
föreskrift synes mig föra för långt och vara ägnad att skapa oklarhet och
osäkerhet. Ej heller upptager departementsförslaget det fall att ändring in
träffar i fråga om ägarens nationalitet. Inteckningshavarens intresse får i
detta fall anses tillräckligt skyddat genom grundsatsen att luftfartyget ej
kan avföras ur luftfartygsregistret utan inteckningshavarens samtycke.
Däremot skall, såsom de sakkunniga föreslagit, rätt till förtida betalning
8
Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 saml. Nr 13.
114
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
inträda då luftfartyg vanvårdas eller annorledes försämras i sådan grad att
inteckningshavarens säkerhet märkligt minskas. Därjämte upptages liksom
i sakkunnigförslaget det fall att intecknat reservdelslager ej vidmakthålles
i huvudsaklig överensstämmelse med vad som överenskommits eller eljest
får anses avtalat. Av den valda formuleringen framgår att man vid brist på
närmare bestämmelser i pantförskrivningsavtalet om det sätt på vilket lag
ret skall vidmakthållas får taga hänsyn till vad som i allmänhet brukas i
detta avseende.
Det är givet att kreditgivaren har möjlighet att bereda sig ytterligare
skydd mot förlust till följd av minskning av säkerheten genom att i låne
avtalet införa klausul om förtida betalning i andra fall än förevarande stad
gande medger.
Om särskilda åtgärder med avseende å inteckning.
21
§.
Paragrafen överensstämmer helt med 21 § i de sakkunnigas förslag.
22 och 23 §§.
Dessa bestämmelser, som motsvarar 22 och 23 §§ i de sakkunnigas för
slag, innehåller regler om dödande och nedsättning av inteckning.
Departementschefen. I jämförelse med sakkunnigförslaget har 22 § jäm
kats så att det framgår, att inteckning ej må dödas i allt utom reservdelar.
Härigenom vinnes överensstämmelse med den i 4 § fastslagna grundsatsen,
att inteckning i reservdelar skall meddelas allenast såsom ett komplement
till inteckning i luftfartyg. Vidare har utsagts, att dödande av inteckning i
visst luftfartyg eller i reservdelar ej får ske så, att inteckningsförhållan-
dena efter åtgärden eljest kommer att stå i strid mot vad som är stadgat
beträffande intecknande av samma fordran i flera luftfartyg eller i luft
fartyg jämte reservdelar.
24 §.
I de sakkunnigas förslag stadgas, att därest ägare av intecknat luftfartyg,
som han begär få avföra ur luftfartygsregistret och överföra till främmande
stat, ansöker att inteckningen skall avföras ur inskrivningsboken för över-
lörande till inskrivningsbok i den främmande staten, ansökningen ej må
bifallas med mindre inteckningshandlingen företes och dess innehavare
samtycker till åtgärden.
Hovrätten för Västra Sverige anmärker att ifrågavarande stadgande i för
slaget avsåge det fall, att inteckning i luftfartyg skulle avföras ur inskriv
ningsboken för överförande till inskrivningsbok i den främmande staten,
under det att korresponderande bestämmelse i art. IX i insltrivningskonven-
tionen avsåge överförande av själva det intecknade luftfartyget. Paragra
fen borde omredigeras så att den i sagda hänseende överensstämde med
artikeln.
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
115
Departementschefen. 1 överensstämmelse med vad hovrätten för Västra
Sverige anmärkt har stadgandet omarbetats så att avförandet av inteck
ningen ur inskrivningsboken blir en automatisk följd av att luftfartyget av-
löres ur registret. För fartygets avförande ur registret kräves i regel sam
tycke av inteckningshavaren; härom stadgas i 10 § förslaget till lag om
registrering av luftfartyg m. m. (jfr även 43 § och 48 § tredje stycket före
varande lagförslag).
25 §.
Paragrafen, som motsvarar 25 § i sakkunnigförslaget, innehåller bestäm
melser om den verkan exekutiv försäljning medför å inteckningsförhållan-
dena.
Departementschefen. I enlighet med den grundsats som gäller beträffande
inteckning i fast egendom och sjögående fartyg bör luftfartyg och reservde
lar som försålts å exekutiv auktion icke häfta för annat intecknat belopp än
sådant som fått innestå i avräkning å köpeskillingen. Frågan under vilka
förutsättningar dylik avräkning må äga rum regleras i den särskilda lagen
om försäljning av utmätt luftfartyg m. m. Där exekutionen icke omfattar all
för samma fordran intecknad egendom, kan — såsom framgår av bestäm
melserna i 8 § nyssberörda lag — någon avräkning ej äga rum, utan in
teckningen måste avvecklas. Beträffande frågan, hur auktionen bör inverka
på den egendom som ej indragits i auktionen, kan man tänka sig den lös
ningen, att inteckningen får kvarstå i sådan egendom, varvid alltså ägare-
hypotek skulle uppkomma i den mån försäljningen medför betalning av den
intecknade fordringen. En bättre och riktigare lösning synes emellertid va
ra, att även den av auktionen oberörda egendomen skall vara fri från in
teckningen intill det belopp som täckes av köpeskillingen. Vid avfattningen
av paragrafen har det senare alternativet följts.
Om Sverige ansluter sig till inskrivningskonventionen, följer därav att vi
måste respektera en exekutiv försäljning av svenskt luftfartyg, som i enlig
het med konventionens bestämmelser sker i annan konventionsstat. De fö
reskrifter som i förevarande lagförslag meddelas angående verkningarna av
exekutiv försäljning syftar närmast på det fall att försäljningen sker här i
landet, men det får förutsättas att bestämmelserna i tillämpliga delar gäller
även när försäljningen sker utomlands och enligt konventionen skall erkän
nas i vårt land.
Bestämmelser om anteckning i inskrivningsboken angående här avsedda
förhållanden har upptagits i 41 § andra stycket.
26 §.
Paragrafen motsvarar 26 § i sakkunnigförslaget med en formell jämk
ning.
Om ägarchypotek.
27—30 §§.
Dessa bestämmelser överensstämmer med de sakkunnigas förslag, bortsett
från ett par rent redaktionella ändringar i 29 och 30 §§.
116
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
Om gäldenårs ansvarighet för intecknad fordran.
31—33 §§.
Dessa paragrafer överensstämmer med sakkunnigförslaget frånsett någ
ra formella jämkningar i 33 §.
34 §.
Paragrafen, som motsvarar 35 § i de sakkunnigas förslag, innehåller be
stämmelse om personlig ansvarighet för intecknat luftfartygs ägare i visst
fall.
Departementschefen. I sakkunnigförslaget har detta stadgande utformats
i nära överensstämmelse med 27 § fartygsinteckningslagen, som för det fall,
då den på en inteckning grundade panträtten upphör i samband med fri
villig överlåtelse av fartyget till utländsk man, stadgar personlig ansvarig
het för ägaren, om sådan ansvarighet ej förut ålåg honom. Ett luftfartyg,
som ägaren frivilligt överlåter till utländsk man, kan emellertid icke avregi
streras utan att inteckningshavaren medger det (se 10 § förslaget till lag
om registrering av luftfartyg m. m., jfr 24, 43 och 48 §§ förevarande lagför
slag). Det synes oklart under vilka omständigheter panträtten kan i sam
band med frivillig överlåtelse »upphöra», trots att luftfartyget kvarstår i
registret. Förevarande bestämmelse torde erhålla en klarare avgränsning,
om den anknytes till det fall att ägaren utan samtycke av inteckningsha
varen låter föra luftfartyget till stat, där här i riket verkställd inskrivning
ej erkännes i överensstämmelse med inskrivningskonventionen. I den mån
inteckningen till följd av denna åtgärd ej kan göras gällande, bör ägaren
bli personligen ansvarig, om sådan ansvarighet ej förut ålåg honom. Be
träffande förfallotiden är någon särregel ej påkallad, utan i detta avseende
bör avtalet gälla. Ett tillfälligt överförande får alltså i regel ingen betydelse.
Utan särskild bestämmelse synes det klart, att delägare i luftfartyg, vil
ken vidtager eller deltager i åtgärd som nu omförmälts, blir personligen an
svarig för inteckning som till följd av åtgärden ej kan göras gällande, vare
sig han förut ej alls svarade personligen eller han blott svarade för viss del
av fordringen.
Om intecknings ogiltighet i vissa fall.
35 §.
Paragrafen överensstämmer med 36 § i de sakkunnigas förslag.
Bankföreningen understryker, med hänvisning till den av föreningen till
de sakkunniga överlämnade promemorian, att synnerligen bärande skäl i
och för sig talade för en reform av inteckningsväsendet på denna punkt.
Departementschefen. Detta stadgande, som har nära motsvarighet i så
väl inteckningsförordningen som fartygsinteckningslagen, lämnar i vissa
avseenden utrymme för skilda tolkningar, och lämpligheten av att upptaga
det i den föreslagna formen kan ifrågasättas. Det synes emellertid icke på
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
117
kallat att i detta sammanhang närmare ingå på dessa tämligen invecklade
spörsmål, som även berör inteckningar i fast egendom och i sjögående
fartyg.
36 §.
Denna paragraf motsvarar 37 § i de sakkunnigas förslag.
Departementschefen. Vid avfattandet av denna bestämmelse har de sak
kunniga uppmärksammat frågan om vilken verkan som bör tillerkännas en
inteckning, som tillkommit på grund av medgivande av den som ej är rätt äga
re till egendomen men förvärvat den i god tro. Uppenbarligen talar starka
skäl för att sådan inteckning bör bli bestående. Jag anser det emellertid
tveksamt huruvida det är lämpligt att i lagen upptaga en bestämmelse i detta
ämne. Då de grundläggande principerna för verkningarna av godtrosförvärv
är bristfälligt reglerade i vår lagstiftning, kan det vara ovisst vilka konse
kvenser ett stadgande i detta speciella avseende kan medföra. Om spörsmå
let skulle bli praktiskt aktuellt, bör det få ankomma på rättstillämpningen
att taga ståndpunkt till frågan. Sakkunnigförslaget upptager vidare — i över
ensstämmelse med fartygsinteckningslagen — en erinran om boutrednings-
lagens bestämmelse angående godtrosförvärv i samband med dödförklaring.
Denna erinran om en föga praktisk situation torde böra förenklas till en
kort hänvisning till vad särskilt är stadgat.
Bestämmelse om anteckning i inskrivningsboken att inteckning är ogill
enligt förevarande paragraf har införts i 40 §.
37 §.
Paragrafen motsvarar 38 § i de sakkunnigas förslag. Bestämmelse om an
teckning i inskrivningsboken återfinnes i 40 §.
Om vissa anteckningar i inskrivningsboken.
38 §.
Denna paragraf, som avser anteckning om innehav av inteckning, motsva
rar 20 § i de sakkunnigas förslag med en viss formell jämkning.
39 §.
Denna bestämmelse, som motsvarar 39 § i de sakkunnigas förslag, avser
anteckning i inskrivningsboken beträffande ägare av luftfartyg.
Enligt de sakkunnigas förslag skall den som i inteckningsärende prövats
vara rätt ägare av luftfartyg i sådan egenskap antecknas i inskrivningsbo
ken. Vidare stadgas i sakkunnigförslaget, att det åligger luftfartsstyrelsen
att omedelbart underrätta inskrivningsdomaren, för anteckning i inskriv
ningsboken, då ny ägare av intecknat luftfartyg införts i luftfartygsre-
gistret.
Bankföreningen påpekar att anteckningen i inskrivningsboken angående
äganderätten ej vore avsedd att äga inskrivningsrättsligt vitsord. Med hän
118
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
syn härtill ansåge bankföreningen, i motsats till de sakkunniga, att anteck
ningen knappast hade någon större betydelse för inskrivningsdomaren. Stad
gandet belyste -— liksom även föreskrifterna i 50 § — nackdelen av dubbla
register.
Departementschefen. Såsom bankföreningen påpekat får icke anteckning
en av ägarens namn i inskrivningsboken någon i egentlig mening inskriv-
ningsrättslig betydelse. Emellertid kan inskrivningsdomaren, så länge ny
ägare icke blivit införd i luftfartygsregistret, utan förnyad prövning enligt
7 § av äganderättsfrågan såsom fartygsägare godtaga den, vars namn an
tecknats i inskrivningsboken. Såsom de sakkunniga framhållit har anteck
ningen betydelse jämväl med hänsyn till vissa bestämmelser i inskrivnings-
konventionen. Vid avfattningen av bestämmelsen har sakkunnigförslaget
något jämkats, i det anknytning skett till bestämmelserna i 7 § angående
äganderättsprövningen. Vidare har föreskriften om skyldighet för luftfarts-
styrelsen att underrätta inskrivningsdomaren om förändring i äganderätten
överflyttats till den föreslagna lagen om registrering av luftfartyg m. m.
40 §.
Paragrafen motsvarar 40 § i de sakkunnigas förslag. I paragrafen har
emellertid upptagits bestämmelse jämväl om anteckning beträffande inteck
ning, som är ogill enligt 36 eller 37 §.
41 §.
Paragrafen, som motsvarar 41 § i de sakkunnigas förslag, innehåller före
skrifter om anteckning i inskrivningsboken beträffande exekutiva åtgärder
av olika slag. I jämförelse med sakkunnigförslaget har bestämmelserna nå
got jämkats i anslutning till omformuleringen av 25 § och utbrytningen
ur utsökningslagen av de bestämmelser som avser exekutiv försäljning av
luftfartyg och intecknade reservdelar.
42 §.
Denna bestämmelse motsvarar 42 § i de sakkunnigas förslag med en re
daktionell ändring.
43 §.
Paragrafen motsvarar 43 § i de sakkunnigas förslag. Någon särskild be
stämmelse om att anteckning beträffande luftfartygs avförande ur luftfar
tygsregistret skall ske har dock ej ansetts behövlig med hänsyn till vad som
stadgas i 24 §. Föreskrift om anmälningsskyldighet för luftfartsstyrelsen
har upptagits i lagen om registrering av luftfartyg m. m.
Vissa bestämmelser om förfarandet hos inskrivningsdomaren.
44—47 §§.
Dessa paragrafer motsvarar 44—47 §§ i de sakkunnigas förslag med
några ändringar av huvudsakligen formell natur.
119
48 §.
Bestämmelsen motsvarar 48 § i de sakkunnigas förslag, som emellertid
kompletterats i två avseenden. Dels har föreskrivits att bevis angående in
teckning i reservdelar skall innehålla erinran om vad i 15 § stadgas om an
slag vid förvaringsplatsen och dels har införts en bestämmelse om inskriv
ningsdomarens åtgärder då inteckningshavare uppvisar inteckningshand-
lingen för att lämna samtycke till att det intecknade luftfartyget avföres ur
luftfartygsregistret. I övrigt har vissa formella jämkningar vidtagits i para
grafen.
49 §.
Paragrafen motsvarar 49 § i de sakkunnigas förslag med viss redaktionell
ändring.
50 §.
Denna paragraf motsvarar 50 § i sakkunnigförslaget, som dock har jäm
kats bl. a. i anslutning till den ändring som vidtagits i 24 §.
Om besvär.
51 §.
Bestämmelserna i denna paragraf motsvarar i huvudsak 51 och 53 §§ i de
sakkunnigas förslag.
Departementschefen. Med anledning av ett påpekande av hovrätten för
Västra Sverige har i 51 § första stycket utsagts att klagan över inskrivnings
domarens beslut skall föras genom besvär. Härigenom kommer direkt anvis
ning att givas om vilket rättsmedel som skall komma till användning, var
jämte paragrafen närmare korresponderar med underrubriken. Bestäm
melserna om anteckning i inskrivningsboken beträffande anförda besvär
och beslut som meddelas i anledning av besvären har förenklats och sam
manförts i 51 § andra stycket. Såvitt 53 § i de sakkunnigas förslag avser
ogiltigförklaring annorledes än i följd av klagan i själva inskrivnings-
ärendet, har paragrafen i departementsförslaget motsvarighet i 40 § andra
stycket. Föreskriften i 53 § andra punkten i sakkunnigförslaget är av så
ringa praktisk betydelse att den icke synes böra tynga lagtexten.
52 §.
Denna paragraf motsvarar med viss formell jämkning 52 § i de sakkun
nigas förslag.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
Om tillämpningsföreskrifter.
53 §.
Bestämmelsen överensstämmer med 54 § i sakkunnigförslaget.
Övergångsbestämmelse.
I enlighet med de sakkunnigas förslag har upptagits cn särskild över
gångsbestämmelse beträffande äganderättsprövningen i fall då luftfartyg
införts i luftfartygsregistret före inskrivningslagens ikraftträdande.
Förslaget till lag om registrering av luftfartyg m. m.
Detta lagförslag innehåller reglering av två sinsemellan olikartade ämnen,
nämligen dels registrering av luftfartyg och dels bärgning av luftfartyg och
gods i luftfartyg. Såsom förut anmärkts är det avsett, att bestämmelserna
sedermera skall inarbetas i ett större lagkomplex med benämningen luft
fartslag. Med hänsyn till det olikartade innehållet i den nu föreslagna la
gens underavdelningar har dessa i departementsförslaget betecknats såsom
kapitel. Lagens rubrik jämte överskriften till 2 kap. har i jämförelse med
sakkunnigförslaget något förenklats.
1 KAP.
Om registrering av luftfartyg och om dess nationalitet.
1 §•
Paragrafen överensstämmer med 1 § i de sakkunnigas förslag med en
formell jämkning.
Departementschefen. Luftfartsförordningen § 4 anger såsom en förutsätt
ning för att ett luftfartyg skall äga svensk nationalitet, att det är infört i
offentligt, svenskt luftfartygsregister. Enligt § 1 i förordningen anses såsom
luftfartyg i förordningen flygplan (lånt- och vattenflygplan), motorballonger
och fria ballonger. Av övergångsbestämmelserna till förevarande lagförslag
framgår, att § 4 i luftfartsförordningen kommer att upphävas genom lagen,
medan däremot § 1 kvarstår i avbidan på att den nya luftfartslagen genom
föres. Avgränsningen av luftfartygsbegreppet torde erbjuda en del svårighe
ter, som dock icke lämpligen kan bli föremål för definitivt ställningstagande
förrän förslaget till luftfartslag föreligger. Det synes mig emellertid riktigt,
att alla verkliga luftfartyg kan bli införda i luftfartygsregistret, även om re
gistrering av luftfartyg av vissa slag måhända bör få ske även i enklare ord-
ning. För närvarande är detta fallet bl. a. beträffande glidflygplan. Jag har
erfarit att de sakkunniga kommer att närmare överväga detta spörsmål i
samband med utarbetandet av förslag till luftfartslag.
De sakkunniga har i anslutning till bestämmelserna om registrering upp
rättat förslag till lag angående ändring i lagen om Kungl. Maj :ts regerings
rätt. Detta förslag kommer att anmälas i annat sammanhang.
120
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
2
§.
Denna paragraf motsvarar 2 § i de sakkunnigas förslag med den änd
ringen att uttrycket »svenskt dödsbo» uteslutits.
Departementschefen. Innebörden av uttrycket »svenskt dödsbo» synes ej
iullt klar. Även utan särskild bestämmelse är det emellertid uppenbart, att
luftfartyg som äges av dödsbo skall få registreras. Det får överlämnas till
rättstillämpningen att avgöra, huruvida dödsboet har sådan anknytning till
främmande stat att luftfartyget ej bör få registreras här i riket enligt pa
ragrafens första stycke.
121
3 §.
Paragrafen motsvarar 3 § första punkten i de sakkunnigas förslag. Andra
punkten har överflyttats till 7 § första stycket förslaget till lag i anledning
av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt er
kännande av rätt till luftfartyg.
4 §.
Denna paragraf är likalydande med 4 § i sakkunnigförslaget.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
5 §.
Paragrafen motsvarar 5 § i de sakkunnigas förslag och innehåller vissa be
stämmelser angående ansökan om registrering.
Departementschefen. Enligt sakkunnigförslaget skall ansökan om regist
rering av luftfartyg åtföljas av bevis angående vissa angivna förhållanden,
bl. a. att sökanden är ägare av luftfartyget. Ehuru sådan ansökan givetvis
måste prövas med synnerlig omsorg, synes dock ordet »bevis» vara ägnat
att leda till en alltför sträng bedömning av det föreliggande materialet. I
departementsförslaget har därför i stället använts uttrycket »utredning till
styrkande av».
6
§.
Lydelsen av denna paragraf överensstämmer med de sakkunnigas för
slag frånsett en mindre jämkning.
7 §•
Denna paragraf motsvarar 7 § i sakkunnigförslaget med viss formell
jämkning.
Hovrätten för Västra Sverige har anmärkt, att avsikten icke torde vara att
även luftfartyg, som registrerats här i riket enligt 2 § andra stycket, skulle
äga svensk nationalitet.
Departementschefen. Med anledning av vad hovrätten för Västra Sverige
anfört vill jag framhålla, att luftfartyg, som införts i luftfartygsregistret ef
ter Konungens medgivande med stöd av 2 § andra stycket, äger svensk na
tionalitet i likhet med andra i registret införda luftfartyg. En annan lösning
är oförenlig med den av de sakkunniga återgivna art. 17 i luftfartskonven-
tionen, som stadgar att luftfartyg äger den stats nationalitet, i vilken det är
registrerat.
8 och 9 §§.
Paragraferna motsvarar 8 och 9 §§ i de sakkunnigas förslag med några
ändringar av huvudsakligen formell natur. I 8 § har emellertid insatts mot
svarighet till ett av de sakkunniga i 39 § förslaget till inskrivningslag upp
taget stadgande om skyldighet för luftfartsstyrelsen att i vissa fall under
rätta inskrivningsdomaren. Detta stadgande har ansetls böra överföras till
122
bestämmelserna om registrering av luftfartyg, då det avser åtgärd som an
kommer på den som för luftfartygsregistret.
10
§.
De sakkunniga har i denna paragraf upptagit stadgande av innebörd, att
intecknat luftfartyg ej må avföras ur luftfartygsregistret, med mindre in-
teckningshavaren samtyckt till åtgärden. Den omständighet som påkallar
avregistreringen skall emellertid anmärkas i registret. Anmärkningen skall
ej beröra den inskrivna rättigheten.
Departementschefen. Denna paragraf i de sakkunnigas förslag har omre
digerats för att uppnå överensstämmelse med 24, 43 och 48 §§ förslaget till
inskrivningslag. Vidare har ansetts överflödigt att i lagtexten framhålla att
anmärkning i registret av omständighet, som egentligen borde föranleda av
registrering, ej berör den inskrivna rättigheten.
Såsom ett nytt andra stycke har upptagits motsvarighet till vissa stad-
ganden i 43 § i de sakkunnigas förslag till inskrivningslag rörande under
rättelse till inskrivningsdomaren.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
11
§•
Denna paragraf motsvarar 11 § i sakkunnigförslaget med viss redaktionell
omarbetning i förtydligande syfte.
12
§.
De sakkunniga har i 13 § föreslagit, att om någon upplåter luftfartyg
för obestämd tid eller för en tid av minst tre månader till annan för att
av denne nyttjas för egen räkning eller om luftfartyg innehaves på grund
av avbetalningsköp, i registret skall antecknas innehavarens namn, beskaf
fenheten av dennes rätt samt tiden, för vilken den gäller. Därjämte stadgas
anmälningsskyldighet för dem som slutit sådant avtal.
Luf tf artsstyr elsen anmärker, att med hänsyn till den relativt stora omfatt
ning som nyttjanderättsupplåtelser redan erhållit samt den invecklade ka
raktären hos dylika, ofta med utländsk medborgare slutna avtal styrelsen
måste räkna med ett betungande arbete i detta avseende samt svårigheter att
över huvud taget erhålla föreskrivna uppgifter. Styrelsen, som säger sig ifrå
gasätta paragrafens nödvändighet, inskränker sig emellertid till att föreslå
sådan ändring av paragrafen, att anteckning skall äga rum endast på begä
ran av någon av dem, som slutit sådant avtal.
Departementschefen. Vad luftfartsstyrelsen anfört synes böra beaktas och
anteckning om upplåtelse av nyttjanderätt sålunda äga rum endast på
begäran av part som slutit avtalet. Sådan anteckning torde i vissa samman
hang kunna vara av värde för den enskilde, exempelvis i bevishänseende.
Emellertid bör upplåtelser även på kortare tid än tre månader få antecknas i
registret. En minsta tid av fjorton dagar torde böra stadgas. Därmed upp
123
nås huvudsaklig överensstämmelse med föreliggande eller föreslagna be
stämmelser i andra nordiska stater.
13 §.
Paragrafen motsvarar 12 § i de sakkunnigas förslag med viss formell
jämkning i tredje stycket.
Departementschefen. Den interimistiska registrering, varom i denna pa
ragraf är fråga, synes ej böra ske i en avdelning av luftfartygsregistret utan
såsom anteckning i ett särskilt bihang till detta. Det framgår då klart att
sådan anteckning ej innebär registrering i egentlig mening och sålunda ej
grundar möjlighet att inteckna luftfartyget.
2 KAP.
Om bärgarlön m. m.
14 §.
De sakkunniga har i förevarande paragraf föreslagit bestämmelser om
bärgarlön, motsvarande 224 § första och andra styckena samt femte stycket
andra punkten sjölagen, varjämte i förslaget hänvisats till de grunder, som
i 225 och 226 §§ sjölagen stadgas om bärgning av fartyg och gods. Till bärg
ningen i detta begrepps från sjörätten kända betydelse ansluter sig nära ett
från inskrivningskonventionen hämtat institut, enligt vilket ersättning skall
utgå jämväl i fall då någon eljest för bevarande av luftfartyg eller gods vid
känts särskilda oundgängliga kostnader.
Departementschefen. De sakkunnigas förslag till lydelse av denna pa
ragraf ger ej anledning till annan erinran än att hänvisning bör ske även
till 227 § sjölagen, i vilket stadgande regler meddelas om jämkning av oskä
lig bärgarlön. Denna komplettering föranleder en ändring i avtalslagen, var
till jag återkommer i det följande.
Såsom framgår av stadgandets avfattning utgår bärgarlön eller ersättning
för oundgängliga kostnader för bevarande av luftfartyg oavsett om fartyget
är infört i det svenska luftfartygsregistret eller icke. Det kan sålunda vara
fråga om här i riket registrerat luftfartyg, om luftfartyg, som är registrerat
i annan till inskrivningskonventionen ansluten stat eller i annan främmande
stat, eller om luftfartyg, som icke alls är registrerat.
15 §.
Paragrafen, som frånsett en formell jämkning i tredje stycket överens
stämmer med 15 § i de sakkunnigas förslag, innehåller vissa grundläggande
regler om s. k. luftpanträtt.
Departementschefen. I motsats till 14 § förslaget till inskrivningslag, vari
stadgas om den panträtt som inteckning i luftfartyg medför, nämnes icke i
förevarande paragraf något om tillbehör till luftfartyg. Det är tydligt att
luftpanträtten omfattar allt som bärgats resp. bevarats men intet därutöver.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
124
Vad som icke är tillbehör får anses utgöra ombordvarande gods. Såsom jag
berört vid det nyssnämnda stadgandet i förslaget till inskrivningslag har
ägareförbehåll till vad som bärgats eller bevarats ej företräde framför luft-
pantratten. Denna gäller i det bärgade eller bevarade oavsett vem som är
ägare därtill.
Det synes ej behövligt att i lagtexten giva uttryck åt den tämligen själv
klara grundsatsen, att om borgenär har luftpanträtt i flera föremål ettvart
av dessa skall häfta för gäldens hela belopp.
16 §.
Paragrafen, som motsvarar 16 § i de sakkunnigas förslag, innehåller be
stämmelser om luftpanträttshavares rätt till ersättning, som utgår på grund
av tagen försäkring eller av annan grund.
Departementschefen. Bestämmelsen angående luftpanträttshavares rätt
till ersättning, som på annan grund än försäkring utgår för skada å luftfar-
tyget eller godset, har jämkats i redaktionellt avseende ävensom komplette
rats med hänvisning till stadgandena i 272 och 279 §§ sjölagen. I nämnda
stadganden lämnas vissa föreskrifter om förutsättningarna för att pant-
rättshavaren skall kunna göra sin rätt gällande.
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
Paragrafen motsvarar 17 § i
ar av formell natur.
17 §.
de sakkunnigas förslag med vissa ändring-
18 §.
De sakkunniga har i denna paragraf föreslagit, att luftpanträtt i fartvg
skall upphöra, såvida icke inom tre månader från det åtgärderna för bärg
ningen eller bevarandet av fartyget avslutades borgenärens anspråk på
panträtt blivit anmält till inskrivningsdomaren för anteckning i inskriv
ningsboken för luftfartyg samt dessutom anspråket godkänts eller talan
därom väckts i laga ordning.
Depai tementschefen. Sakkunnigförslagets bestämmelse i förevarande
ämne har tydligen utformats närmast med tanke på luftfartyg, som är re
gistrerade här i riket. I fråga om fartyg, som är registrerade i annan till in-
skrivnmgskonventionen ansluten stat, bör emellertid uttryckligen angivas,
att anmälan om borgenärens anspråk skall ske hos den myndighet som för
inskrivningsboken för luftfartyget. Beträffande oregistrerade luftfartyg
eller luftfartyg, vilka är registrerade i främmande stat som ej biträtt kon
ventionen, synes lämpligast att — i viss anslutning till 283 § sjölagen__
stadga att överenskommelse skall träffas om panträttens belopp eller talan
om panträtten skall väckas inom en tidsfrist av ett år. I formellt avseende
torde paragrafen något närmare än som skett i sakkunnigförslaget böra av
fattas med inskrivningskonventionen art. IV såsom förebild.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
125
3 KAP.
Ansvarsbestämmelser m. m.
19 §.
De sakkunniga har i förevarande paragraf upptagit stadganden om straff
för överträdelser av de i lagen givna bestämmelserna. I första stycket har
sålunda föreslagits, att den som vid ansökan eller anmälan till luftfartygs-
registret uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift skall
straffas med dagsböter eller fängelse i högst ett år. Enligt sakkunnigförsla
gets andra stycke skall den som framför luftfartyg med vetskap om att det
icke är vederbörligen märkt straffas med fängelse eller straffarbete i högst
två år eller, där brottet är ringa, med dagsböter. Slutligen innehåller tredje
stycket, att den som i annat fall än nu sagts bryter mot vad i lagen stad
gas skall straffas med dagsböter.
Hovrätten för Västra Sverige har beträffande ansvarsbestämmelsen i
första stycket anmärkt, att det vore mindre tillfredsställande att införa en
gemensam straffskala för uppsåtlig förbrytelse och grov oaktsamhet. Hov
rätten framhåller, att ehuru — på sätt de sakkunniga ock anfört i moti
ven — frihetsstraff knappast syntes komma i fråga för oaktsamhetsbrott,
straffskalans utformning dock kunde obehörigen inverka på straffmätning
en. I fråga om andra stycket anför hovrätten dels att straffarbete särskilt
med hänsyn till stadgandet i 20 § syntes böra utgå ur straffskalan, dels
ock att grov oaktsamhet borde straffbeläggas. Hovrätten förklarar sig bi
träda de sakkunnigas mening, att brott enligt andra stycket vore allvarligare
än brott enligt första stycket, och finner därför i andra stycket upptagna
brott böra framför brott enligt första stycket straffas i fall av oaktsamhet.
Tredje stycket hade enligt hovrättens mening fått en alltför allmän avfatt
ning.
Departementschef en. I överensstämmelse med det av hovrätten för Väst
ra Sverige framställda yrkandet vill jag beträffande första stycket i para
grafen förorda, att en särskild straffskala, upptagande endast dagsböter,
införes för oriktig uppgift som lämnas av grov oaktsamhet. Straffskalan
för uppsåtligt brott enligt första stycket synes ej böra omfatta strängare
straff än fängelse i högst sex månader. Vidare bör tredje stycket begränsas
så att bestämmelsen endast avser åsidosättande av de i lagen meddelade
föreskrifterna beträffande registrering och vad därmed sammanhänger.
Andra stycket har däremot upptagits i överensstämmelse med de sakkunni
gas förslag, ehuru de ändringsförslag, som hovrätten framfört beträffande
detta stycke, förtjänar visst beaktande. Jag vill framhålla att tillfälle till
närmare övervägande av straffbestämmelserna erbjudes i samband med
utarbetandet av förslag till luftfartslag, där andra likartade straffstadgan-
dcn påkallas.
126
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
20 och 21 §§.
Dessa paragrafer överensstämmer med de sakkunnigas förslag.
övergångsbestämmelserna.
Hovrätten för Västra Sverige har anmärkt, att övergångsbestämmelserna
borde kompletteras på så sätt att föreskrifterna i § 44 mom. 1 luftfarts-
förordningen upphäves såvitt gäller straff dels för den som begagnar luft
fartyg i strid mot stadgandet i § 3 sagda förordning — enligt vilket stad
gande luftfart inom svenskt område må äga rum endast med luftfartyg,
som antingen har svensk nationalitet eller ock uppfyller vissa andra i för
ordningen föreskrivna villkor — dels ock för den som i anmälan till luft-
fartygsregistret mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift.
Departementschefen. Bestämmelserna i § 44 mom. 1 luftfartsförordning-
en om straff för den som begagnar luftfartyg i strid mot stadgandet i § 3
i förordningen bör kvarstå, då detta straffbud icke beröres av den nu före
slagna lagstiftningen. Däremot bör övergångsbestämmelserna såsom hov
rätten för Västra Sverige anmärkt kompletteras såvitt angår luftfartsför-
ordningens bestämmelse om straff för oriktig uppgift till luftfartygsre-
gistret.
Förslaget till lag i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention
rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg.
1
§•
Paragrafen motsvarar 1 § i de sakkunnigas förslag med vissa formella
jämkningar.
2
§•
Denna paragraf överensstämmer med sakkunnigförslaget bortsett från att
första punkten av andra stycket överflyttats till 3 §.
3 §•
Första punkten av denna paragraf motsvarar 2 § andra stycket första
punkten i de sakkunnigas förslag, medan andra punkten har motsvarighet i
3 § i sakkunnigförslaget.
Departementschefen. Den regel som de sakkunniga upptagit i 3 § bygger
på art. VI i inskrivningskonventionen. Denna artikel stadgar att, vid kvarstad
eller skingringsförbud å eller utmätning eller exekutiv försäljning av luft
fartyg eller rättighet i sådant fartyg, fördragsslutande stat icke skall vara
skyldig att till förfång för utsökningsborgenär eller köpare vid exekutiv för
säljning erkänna upplåtelse eller överlåtelse av rättighet som avses i art. I
paragraf 1 i konventionen, därest den, mot vilken den exekutiva åtgärden är
riktad, med vetskap om denna vidtagit upplåtelsen eller överlåtelsen. Den
127
tanke som ligger bakom denna bestämmelse i konventionen torde i huvud
sak vara att ett exekutivt förfarande i en fördragsslutande stat beträffande
ett luftfartyg, som är registrerat i annan fördragsslutande stat, icke skall
kunna omintetgöras genom att gäldenären sedan det exekutiva förfarandet
inletts låter i registreringsstaten inskriva en panträtt eller annan rättighet
till luftfartyget. Det synes riktigt att vi i vår lagstiftning utnyttjar denna möj
lighet att bereda skydd åt borgenär, som här i riket söker exekution i ut
ländskt luftfartyg. Jag vill därför tillstyrka att ett stadgande i ämnet upp
tages. Vissa jämkningar i den av de sakkunniga föreslagna avfattningen
synes emellertid påkallade. Stadgandet bör sålunda gälla även det fall att
luftfartyget omfattas av konkurs som inträffat här i riket. En sådan ut
sträckning av stadgandets omfattning kan ej anses oförenlig med konven
tionen, ehuru denna ej särskilt nämner konkurs. Å andra sidan synes sak
kunnigförslaget gå något för långt, då det generellt stadgar att rättshand
ling, som i bestämmelsen avses, icke äger verkan mot utsökningsborgenären
eller mot köparen vid exekutiv försäljning. Såsom de sakkunniga själva i
motiven anmärkt står en sådan generell föreskrift ej i god överensstämmel
se med svensk rättsuppfattning. Det torde vara riktigare att i detta avseende
direkt anknyta till innehållet i svensk lag.
I enlighet med det anförda har den ifrågavarande bestämmelsen avfattats
så, att där luftfartyg här i riket utmätts eller belagts med kvarstad eller
skingringsförbud eller luftfartyg omfattas av konkurs som inträffat här i
riket, och gäldenären med vetskap därom träffat det avtal, som ligger till
grund för inskrivningen, denna ej må till förfång för utsökningsborgenä
ren eller konkursborgenärerna eller för köparen vid exekutiv försäljning
åberopas i vidare mån än som följer av svensk lag. Måhända kan viss tve
kan uppkomma beträffande tillämpningen av denna grundsats, då inskriv
ningen avser rättighet som icke kan inskrivas här i riket, men dylika spörs
mål lärer få bedömas av rättstillämpningen, som på det rättsområde denna
bestämmelse avser även i övrigt måste i stor utsträckning arbeta utan stöd
av skriven lag.
Innebörden av förevarande bestämmelse torde klarare framgå om den an-
knytes såsom ett undantag från grundsatsen att verkan av inskrivning i för
hållande till tredje man skall bedömas enligt lagen i den stat där rätten är
inskriven. Bestämmelsen härom i 2 § andra stycket i de sakkunnigas förslag
har därför överflyttats till 3 §.
4
§•
Paragrafen innehåller bestämmelser om erkännande här i riket av rätt till
reservdelar på grund av inskrivning, som meddelats i annan konventionsstat.
Departementschefen. Det torde ej vara erforderligt att i detta stadgande
upptaga kravet, att reservdelarna till art och ungefärligt antal skall ha för
tecknats i den inskrivna handlingen eller i därvid fogad bilaga, utan det får
förutsättas att detta krav iakttages av den myndighet som beviljar inskriv
ningen. Vidare har i jämförelse med sakkunnigförslaget vidtagits den änd
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
ringen, att tillämpligheten av stadgandet ej begränsats till här i riket upp
lagda reservdelar.
Paragrafens andra stycke står i överensstämmelse med den i 4 § andra
stycket i förslaget till inskrivningslag meddelade definitionen å reservdelar.
5 §•
Stadgandet motsvarar de sakkunnigas förslag med vissa ändringar av for
mell natur.
6
§.
Den sakliga ändring i förhållande till sakkunnigförslaget som vidtagits
i andra stycket av denna paragraf sammanhänger med den utformning ut-
sökningsbestämmelserna erhållit i departementsförslaget (se motiven till 5 §
förslaget till lag med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luft
fartyg m. m.).
7 §•
Paragrafens första stycke motsvarar delvis 3 § andra punkten förslagel
till lag om registrering av luftfartyg m. m. i den av de sakkunniga upptagm
lydelsen. Andra och tredje styckena motsvarar 7 § i de sakkunnigas nu
förevarande förslag.
Departementschefen. Då grundsatsen, att samtycke från innehavare av in
skrivna rättigheter skall inhämtas för överförande av luftfartyg från regis
ter i annan konventionsstat till vårt luftfartygsregister, har nära samman
hang med spörsmålet om erkännande här i riket av rättigheter som inskri-
vits i konventionsstat, synes stadgande i ämnet lämpligast böra placeras i
förevarande lag. Bestämmelsen i 3 § andra punkten i de sakkunnigas för
slag till lag om registrering av luftfartyg m. m. har därför överflyttats till
denna paragraf. Det torde få förutsättas att lagstiftningen i vederbörande
konventionsstat upptager bestämmelser om samtycke från rättighetshavare
för avförande ur dess register. I vår lagstiftning bör krävas samtycke till
att registrering sker i det svenska luftfartygsregistret. Detta har iakttagits
vid avfattningen av bestämmelsen.
I andra stycket, som motsvarar första stycket av 7 § i de sakkunnigas för
slag, har vidtagits ett par formella jämkningar i förtydligande syfte.
Beträffande sista stycket i paragrafen kan till de av de sakkunniga an
förda synpunkterna läggas, att självfallet kortare eller längre tid kan för-
llyta mellan avregistreringen i den främmande staten och införandet i det
svenska registret. Huruvida fartyget under denna tid varit antecknat i bi-
hanget till luftfartygsregistret eller icke, saknar betydelse vid beräkningen
av den tid av tre månader efter införandet i det svenska registret, inom vil
ken inteckningshavaren har att bevaka sin förmånsrätt.
8
§.
Denna paragraf överensstämmer med 8 § första och andra styckena i de
sakkunnigas förslag med vissa redaktionella jämkningar. Tredje stycket i
sakkunnigförslaget har överförts till 10 §.
128
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
129
9 §•
Paragrafen motsvarar 9 § i de sakkunnigas förslag med en redaktionell
omarbetning av första stycket.
10 §.
Enligt de sakkunnigas förslag skall tillämpningsföreskrifter av Konung
en meddelas beträffande 8 §. Med anledning av omarbetningen av 7 § torde
emellertid vissa tillämpningsföreskrifter påkallas även i fråga om denna
paragraf. På grund härav har 8 § tredje stycket i de sakkunnigas förslag
med en allmännare avfattning överflyttats till förevarande paragraf.
Förslaget till lag om ändring i handelsbalken.
10 KAP.
7 §•
De sakkunniga har föreslagit, att i paragrafen skall stadgas förbud mot
pantsättning av luftfartyg. I motiven har de sakkunniga anfört, att ett pant-
sättningsförbud avseende luftfartyg lärer böra omfatta alla ett sådant far
tygs tillbehör. Giltig handpanträtt till sådant föremål syntes emellertid kun
na jämlikt allmänna regler förvärvas i god tro. Konkurrens mellan inteck
ning och handpant förebyggdes följaktligen icke i alla situationer genom det
föreslagna stadgandet, men någon reglering utöver vad gällande rätt inne-
hölle ansåges icke vara av behovet påkallad. — I sina motiv har de sakkun
niga vidare uppmärksammat bl. a. möjligheten av konkurrens mellan in
teckning och lösöreköp. De har övervägt att till förebyggande av sådan kon
kurrens införa ett stadgande, enligt vilket luftfartyg icke finge göras till fö
remål för lösöreköp, enär detta vore oförenligt med inskrivningskonvenlio-
en art. II paragraf 1. De har emellertid ansett ett sådant stadgande obehöv
ligt, emedan luftfartyg efter genomförandet av den föreslagna lagstiftningen
om inteckning i sådana fartyg syntes falla utanför lösöreköpsförordningens
tillämpningsområde. Förhållandet syntes i detta hänseende bli detsamma
som beträffande sjögående fartyg av sådan dräktighet, att inteckning däri
kunde meddelas.
Hovrätten för Västra Sverige yttrar att, särskilt som pantsättningsförbu-
det ej skulle gälla reservdelar till luftfartyg, förbudet mot pantsättning av
tillbehör borde komma till uttryck i den till den nu gällande paragrafen till-
lagda punkten genom att däri föreskreves, att ej heller luftfartyg eller till
behör till sådant finge pantsättas. Beträffande konkurrens mellan lösöre
köp och inteckning funne hovrätten inskrivningskonventionen art. I para
graf 2 innefatta förbud mot alt låta lösöreköp av luftfartyg och tillbehör
till sådant äga företräde framför rättighet som avsåges i paragraf 1 av
artikeln. Hovrätten ansåge — i motsatts till vad de sakkunniga anfört —
konsekvensen av nämnda paragraf 2 vara att i 1 § lösöreköpsförordningen
51
Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 13.
borde stadgas, att förordningen ej vore tillämplig å luftfartyg eller tillbehör
till sådant.
Departementschefen. I likhet med de sakkunniga anser jag ej behövligt alt
i lagtexten särskilt nämna att tillbehör till luftfartyg ej får pantsättas. Det
må erinras om att förevarande paragraf ej nämner tillbehör till sjögående
fartyg.
Pantsätlningsförbudet riktar sig även mot icke registrerade luftfartyg. Så
dana fartyg kan vinna registrering och därmed bli inteckningsbara.
Vad angår frågan om konkurrens mellan lösöreköp och inteckning, må
anmärkas att enligt ett avgörande av Högsta domstolen (NJA 1921 s. 484)
lösöreköpsförordningen ansetts tillämplig å en segelyacht, som var av bety
dande storlek ehuru icke av sådan dräktighet att inteckning kunnat med
delas däri. Vilken betydelse fartygsinteckningslagen har för frågan om
lösöreköpsförordningens tillämplighet å sjögående fartyg har icke varit
föremål för prövning av Högsta domstolen, men Göta hovrätt har i en dom
(SvJT 1933 rf s. 54) beträffande en motorbåt av 6,04 tons dräktighet - -
alltså inteckningsbar — förklarat att den vore av sådan storlek, att den
kunde bli föremål för fartygsinteckning, samt att vid sådant förhållande
lösöreköpsförordningen icke vore tillämplig å båten. Den rättsuppfattning
som kommit till uttryck i denna hovrättsdom synes naturlig och riktig.
Samma grundsats bör utan att särskilt stadgande i ämnet är behövligt anses
gälla beträffande luftfartyg med iakttagande av att någon storleksgräns
här ej är aktuell, då alla luftfartyg utan avseende å storleken är inteck
ningsbara. I enlighet med det anförda kan icke heller tillbehör till ett luft
fartyg göras till föremål för lösöreköp.
130
Kungi. Maj.ts proposition nr 13.
17 KAP.
2
§•
Denna paragraf överensstämmer med 2 § i de sakkunnigas förslag.
3 §.
De sakkunniga har föreslagit, att i detta lagrum inteckning i luftfartyg
skall i fråga om förmånsrätten jämställas med inteckning i sjögående fartvg.
Hovrätten för Västra Sverige finner det kunna ifrågasättas huruvida be
stämmelserna i förevarande paragraf om retentionsrätt, såvitt rör luftfartyg
och tillbehör därtill, är förenliga med art. I i inskrivningskonventionen.
Departementschefen. Med anledning av det av hovrätten för Västra Sve-
i ige \äckta spörsmålet, huruvida bestämmelserna i denna paragraf om för
månsrätt för retentionsrätt star i överensstämmelse med inskrivningskonven
tionen, vill jag framhålla att enligt den föreslagna lydelsen retentionsrätt åt
njuter sämre förmånsrätt än intecknad fordran. Den föreslagna lydelsen
synes därför väl förenlig med konventionen. Emellertid har sakkunnigför
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
131
slaget underkastats vissa jämkningar, vilka sammanhänger med den utform
ning som utsökningsbestämmelserna erhållit j departementsförslaget (se
motiven till 5 § förslaget till lag med särskilda bestämmelser om försäljning
av utmätt luftfartyg m. m.).
16 §.
De sakkunnigas förslag har något jämkats i formellt avseende.
Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 31 § lagen om avtal och andra
rättshandlingar på förmögenhetsrättens område.
Med anledning av att i 14 § förslaget till lag om registrering av luftfartyg
m. m. intagits hänvisning till 227 § sjölagen, påkallas en mindre jämkning
i tredje stycket av förevarande paragraf i avtalslagen.
Förslaget till lag angående ändrad lydelse av § 14 förordningen om tioårig
preskription och om kallelse å okända borgenärer.
Förslaget överensstämmer med det av de sakkunniga framlagda förslaget.
Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 54 § lagen
om försäkringsavtal.
De sakkunniga har i anslutning till 14 § andra stycket förslaget till lag
om registrering av luftfartyg m. m. föreslagit den ändringen i förevarande
lagrum, att den i första stycket därav meddelade särskilda regeln beträffan
de sjöpanträtt, som icke är förbunden med personlig fordran hos pantens
ägare, utslräckes att omfatta jämväl luftpanträtt vilken ej är förenad med
sådan fordran. De sakkunniga har vidare i motiven till 18 § förslaget till lag
om inskrivning av rätt till luftfartyg berört vissa spörsmål som äger sam
band med 54 § försäkringsavtalslagen. Främst har därvid behandlats en av
försäkringsbolagens riksförbund ifrågasatt ändring av paragrafens andra
stycke. Detta innehåller en tvingande bestämmelse av innebörd att då för
behåll träffats, enligt vilket försäkringen skall upphöra i händelse ägande
rätten till godset övergår å annan, ny ägare dock, där försäkringsfall in
träffar inom fjorton dagar, skall vara berättigad till ersättning för liden
skada, i den mån han icke på grund av försäkring, som han själv tagit,
äger rätt till goltgörelse för skadan. Vad sålunda stadgats äger emellertid
icke tillämpning i fråga om sjöförsäkring å fartyg eller kreatursförsäk-
ring. Förbundet hade i detta avseende anfört att alla de synpunkter, som
föranlett undantagsbestämmelsen i fråga om sjöförsäkring å fartyg, kun
de i minst lika hög grad anses gälla beträffande luftfartyg med deras
132
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
utomordentligt stora rörlighet och den föreliggande möjligheten till för
säljning eller andra händelser å avlägsna platser. Förbundet hade därför fö
reslagit, att de sakkunniga måtte upptaga frågan om utvidgning av berörda
undantagsbestämmelse att avse även försäkring av luftfartyg. De sakkun
niga har emellertid funnit, att det av förbundet väckta spörsmålet kunde
komma att upptagas till avgörande i samband med de olika försäkrings-
frågor, som måste behandlas vid en blivande lagstiftning om införlivande
med svensk rätt av den i Rom den 7 oktober 1952 avslutade konventionen
rörande skada som av främmande luftfartyg tillfogas tredje man på jord
ytan. På grund därav och då man näppeligen kunde utgå från att den
väntade lagstiftningen komme att gå i den av förbundet föreslagna riktning
en, hade de sakkunniga ansett denna fråga icke böra upptagas till pröv
ning i nu förevarande sammanhang. De sakkunniga har vidare — i anled
ning av uttalanden i den från bankföreningen överlämnade promemorian
och det av försäkringsbolagens riksförbund till de sakkunniga avgivna ytt
randet — anmärkt att vid lagstiftningen rörande den nyssnämnda kon
ventionen torde komma under övervägande, huruvida en försäkringsha-
vares rätt till ersättning på grund av försäkring behövde skyddas genom
tvingande lagregler i större utsträckning än för närvarande vore fallet.
Försäkringsbolagens riksförbund återkommer i sitt över de sakkunni
gas förslag avgivna remissyttrande till frågan om ändring av 54 § andra
stycket försäkringsavtalslagen, en fråga som på sätt förbundet redan på
pekat hos de sakkunniga vore av direkt betydelse för eventuella inteck-
ningshavare och därför lämpligen borde behandlas i samband med de sak
kunnigas förslag. Förbundet har för sin del funnit den av de sakkunniga
intagna ståndpunkten svårförståelig. Även om vid en eventuellt kommande
reglering av lagstiftningen rörande av luftfartyg vållade tredjemansskador
på jordytan frågan om tryggande av tredje mans anspråk på skadestånd
att utgå ur försäkringsersättning för vållande luftfartyg kunde böra upp
tagas till behandling, funnes enligt förbundets mening ej något skäl att
ställa förbundets ifrågavarande framställning på framtiden, allra helst som
frågan om Sveriges anslutning till den nya tredjemansskadekonventionen
ännu vore helt öppen. Främst syntes dock böra beaktas att de luftfartygs-
försäkringar, som vore av betydelse i förevarande sammanhang, hittills
icke enligt svensk erfarenhet avsett tredjemansskador utan flygplansska-
dor (kasko). Undantagsbestämmelsen i paragrafens andra stycke beträf
fande sjöförsäkring å fartyg toge uppenbarligen sikte på fartygs stora
rörlighet och möjligheten till deras försäljning eller andra händelser på av
lägsna platser. Som riksförbundet förut framhållit syntes samma skäl med
än större styrka tala för att svensk flygförsäkringsgivare skulle kunna
fritaga sig från betalningsskyldighet för kaskoskada, som inträffade efter
det luftfartyget övergått till annan ägare än den varmed försäkringsavtalet
slutits. Det hade vid flera tillfällen hänt att luftfartyg, försäkrat av Svenska
flygförsäkringspoolen eller något av dess medlemsbolag, sålts till land i
annan världsdel och där så gott som omedelbart insatts i trafik under
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
133
sådana förhållanden beträffande säkerhet och service, att ett beviljande
härifrån av försäkring åt den nye ägaren varit uteslutet. Hittills hade lyck
ligtvis ej något krav på ersättning rests mot svenska försäkringsgivare för
skada, inträffad under de fjorton dagar efter försäljningen, då den gamla
försäkringen gällt. Anledning funnes emellertid att räkna med att även
i fortsättningen här hemmahörande och försäkrade luftfartyg ofta komme
att övergå i utländsk ägo. Det syntes ej rimligt att svenska försäkrings
givare skulle stå risken för den oberäkneliga fareökning, som därav kunde
uppstå. I brist på internationell konvention, skyddande ny ägares rätt till
ersättning på grund av tidigare försäkring, syntes i varje fall från svensk
synpunkt anledning icke föreligga att vidmakthålla ett sådant skydd.
Bankföreningen betonar i sitt remissyttrande ånyo vikten ur kreditgi
varsynpunkt av att panthavares rätt till ersättning på grund av försäkring
skyddas genom tvingande lagregler.
Departementschefen. De av försäkringsbolagens riksförbund och bank
föreningen framförda önskemålen är beaktansvärda och synes motivera en
översyn av 54 § försäkringsavtalslagen med särskild hänsyn till luftfarten.
Det är emellertid knappast ändamålsenligt att i samband med nu förevaran
de vidlyftiga lagkomplex upptaga andra försäkringsspörsmål än dem som
nära hör samman med frågan om inskrivning av rätt till luftfartyg. I likhet
med de sakkunniga vill jag därför förorda att prövningen av här ifrågava
rande spörsmål uppskjutes för att upptagas i samband med frågan om lag
stiftning i anledning av 1952 års tredjemansskadekonvention.
Förslaget till lag om ändring i utsökningslagen.
Såsom anmärkts i den allmänna motiveringen har de bestämmelser som
rör exekutiv försäljning av luftfartyg och därmed sammanhängande förhål
landen sammanförts till en särskild lag. Med anledning härav utgår ur det
av de sakkunniga framlagda förslaget till lag om ändring i vissa delar av ut
sökningslagen följande paragrafer, nämligen 90, 91 a, 94, 94 a, 94 b, 94 c,
94 d, 94 e, 95, 95 a, 95 b, 140, 143, 144, 148, 150, 108, 202, 203, 211 och 213 §§.
De bestämmelser rörande luftfartyg som kommer att kvarstå i utsöknings
lagen rör i huvudsak vad som har samband med själva utmätningen. Likaså
kvarstår där bestämmelserna rörande ägarehypotek i luftfartygsinteckning
samt rörande gods i luftfartyg.
62 §.
Detta stadgande överensstämmer med de sakkunnigas förslag.
63 §.
De sakkunniga har beträffande denna paragraf föreslagit, att luftfartyg
liksom fast egendom ej må utmätas utan särskild begäran av borgenären,
såvida icke fordringen är förenad med panträtt i egendomen. I motiven har
de sakkunniga anfört, att paragrafen ansetts icke höra utsträckas att gälla
reservdelar till luftfartyg med hänsyn till de regler, som föreslagits i 94 h §
134
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
tredje stycket och 144 § andra stycket (motsvarande i departementsförslaget
5 § andra stycket och 14 § andra punkten lagen med särskilda bestämmel
ser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m.).
Hovrätten för Västra Sverige finner det av de sakkunniga anförda skälet
för att ej medtaga reservdelar i paragrafen icke övertygande. Hovrätten
framhåller särskilt, att om en försäljning av reservdelar komme till stånd
utan samtidig försäljning av det eller de luftfartyg, för vilka de vore av
sedda, komme försäljningspriset att pressas ned, varigenom det bleve ovisst
om utmätningssökanden kunde få sin fordran till någon del täckt, när an
nan borgenär men ej utmätningssökanden hade förmånsrätt i reservde
larna.
Departementschefen. På de av hovrätten för Västra Sverige anförda skä
len vill jag förorda, att det i paragrafen meddelade stadgandet utsträckes att
omfatta även intecknade reservdelar till luftfartyg.
66
§.
De sakkunnigas förslag till lydelse av denna paragraf har något jämkats
i förtydligande syfte.
71 §.
Paragrafen överensstämmer med de sakkunnigas förslag med det undan
taget, att det i sakkunnigförslaget inskjutna nya andra stycket, som blott
innehåller en erinran beträffande andra regler, fått utgå.
73 §.
De sakkunniga har i motiven anmärkt, att bestämmelserna i andra styc
ket av paragrafen, såsom i doktrinen framhållits, vore avfattade under det
antagande, att fartyget icke vore i ägarens omedelbara besittning utan i
befälhavarens; vore det förra fallet, t. ex. fartyget upplagt samt befälhavare
ej utsedd, skulle vad som stadgades om befälhavaren tillämpas på fartygets
innehavare. De sakkunniga hade funnit det ändamålsenligt att låta dessa
bestämmelser i tillämpliga delar gälla i fråga om utmätning av luftfartyg
eller gods i sådant fartyg. Den nyss återgivna, i doktrinen framhållna iakt
tagelsen syntes vid sådan tillämpning äga än större betydelse bl. a. med
hänsyn till att luftfartygsbefälhavaren icke innehade samma ställning som
befälhavaren å ett sjögående fartyg.
Hovrätten för Västra Sverige har funnit vad sålunda i motiven anförts
böra utsägas i lagtexten genom ett tillägg till tredje stycket.
Departementschefen. Något behov att komplettera lagtexten i det av
hovrätten för Västra Sverige angivna hänseendet synes mig ej föreligga,
och jag vill därför tillstyrka att paragrafen får den av de sakkunniga före
slagna lydelsen.
74 §.
Paragrafen överensstämmer med sakkunnigförslaget.
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
135
85 §.
I förhållande till de sakkunnigas förslag har denna paragraf jämkats i
syfte att begränsa skyldigheten att sända uppgifter rörande luftfartyg och
intecknade reservdelar till att gälla luftfartyg som blivit införda i luftfar-
tygsregistret jämte reservdelar till sådana luftfartyg.
87 §.
Stadgandet motsvarar de sakkunnigas förslag med viss ändring av redak
tionell natur. Till vad de sakkunniga anfört torde böra läggas, att stadgan
det har betydelse även för innehavare av inteckning med sämre förmånsrätt
än annan inteckning, på grund varav utmätning ägt rum.
88
§.
Den i paragrafen föreskrivna uppgiftsskyldigheten har begränsats på
samma sätt som i 85 §. I övrigt har i förhållande till sakkunnigförslaget vid
tagits vissa redaktionella jämkningai-.
89 §.
I denna paragraf har införts en hänvisning till den föreslagna lagen med
särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m.
91 §.
Mellan tredje och fjärde styckena av paragrafen i dess gällande lydelse
har inskjutits ett stycke med föreskrifter om kungörelse vid försäljning av
gods i luftfartyg, motsvarande det i de sakkunnigas förslag i 91 § fjärde
stycket upptagna stadgandet. Härjämte har andra stycket ändrats i överens
stämmelse med 91 a § första stycket i sakkunnigförslaget.
138 §.
Paragrafen överensstämmer med de sakkunnigas förslag.
139 §.
Paragrafen är likalydande med de sakkunnigas förslag bortsett från att
sista punkten i första stycket fått utgå.
163, 165 och 198 §§.
Dessa stadganden överensstämmer, frånsett några jämkningar av formell
natur, med de sakkunnigas förslag.
Förslaget till lag med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt
luftfartyg m. m. I
I de sakkunnigas förslag har de bestämmelser som avser exekutiv försälj
ning av luftfartyg och reservdelar inarbetats i utsökningslagen. Såsom förut
anmärkts har dessa bestämmelser i departementsförslaget i stället samman
förts till en särskild lag. Hänvisning till lagen har införts i 89 § utsök
ningslagen.
136
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
1 §•
Departementschefen. Liksom inskrivningslagen kunnat utarbetas med far-
tygsinteckningslagen såsom huvudsakligt mönster kan utsökningslagens fö
reskrifter om exekutiv försäljning av sjögående fartyg läggas till grund för
regleringen av de frågor som gäller försäljning av utmätt luftfartyg. I en
lighet härmed stadgas i första stycket av denna paragraf, att vid försäljning
av utmätt luftfartyg och av utmätta, intecknade reservdelar till luftfartyg
de föreskrifter som enligt utsökningslagen gäller beträffande försäljning
av fartyg, vilket blivit i fartygsregistret infört, skall äga tillämpning med
iakttagande av de särskilda bestämmelser som meddelas i förevarande lag.
Hänvisningen till utsökningslagens regler avser givetvis ej blott de speciella
föreskrifter som meddelas för sjögående fartyg utan även de bestämmelser
som gäller lös egendom i allmänhet. Bland regler i utsökningslagen, som ej
beröres av den särskilda lagens bestämmelser men som enligt den nämnda
hänvisningen blir tillämpliga å försäljning av luftfartyg, må nämnas 3 §
andra stycket, 89 § första stycket, 90 § andra stycket, 91 § fjärde stycket,
93 §, 94 § andra stycket samt 95 § andra och fjärde styckena; därjämte blir
åtskilliga regler i 6 kap. utsökningslagen tillämpliga.
Såsom de sakkunniga anfört är det angeläget att man såvitt möjligt till-
lämpar samma bestämmelser vid exekution i svenskt luftfartyg som när det
luftfartyg, vilket är föremål för utsökningen, hör hemma i annan stat. Vis
sa särbestämmelser är dock erforderliga beträffande luftfartyg hemmahö
rande i främmande stat, som biträtt inskrivningskonventionen. Dessa sär
bestämmelser har upptagits i 6 § i förslaget till lag i anledning av Sveriges
tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt
till luftfartyg. Andra stycket av nu förevarande paragraf innehåller — i över
ensstämmelse med 95 b § utsökningslagen i de sakkunnigas förslag — en
erinran om nämnda bestämmelser.
2
§.
Denna paragraf, som innehåller föreskrift om auktionsförrättare, motsva
rar i huvudsak 90 § femte stycket utsökningslagen i de sakkunnigas förslag.
3 §.
I denna paragraf har upptagits bestämmelser om kungörande av auktion,
i huvudsak motsvarande 91 § tredje stycket utsökningslagen i de sakkunni
gas förslag. Bestämmelsen om skyldighet för auktionsförrättare!! att sända
personliga underrättelser har med hänsyn till inskrivningskonventionen fått
en något mera kategorisk avfattning än i sakkunnigförslaget.
4 §.
Förevarande paragraf innehåller bestämmelser om förfarandet vid upp
rättande av borgenär sförteckning. Första stycket utgör — jämte 9 § — en
motsvarighet till de i 94 § första stycket utsökningslagen för sjögående far-
13T
lyg gällande reglerna, medan återstoden av paragrafen är utformad i nära
anslutning till 94 a § utsökningslagen i de sakkunnigas förslag.
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
5 §•
Bestämmelsen avser fastställande av lägsta budet vid auktionen och har
motsvarighet i 94 b § utsökningslagen i de sakkunnigas förslag.
De sakkunniga har i sitt förslag utformat bestämmelserna om lägsta bu
det i nära anslutning till inskrivningskonventionen. Huvudregeln är enligt
förslaget, att försäljning ej får ske, om icke köpeskillingen överstiger de
fordringsbelopp, som har bättre rätt än den fordran för vars gäldande för
säljningen äger rum, samt kostnaderna för förfarandet. Från denna grund
sats om lägsta budets bestämmande föreslås dock två undantag. Det ena un
dantaget avser det fall, då försäljningen gäller luftfartyg, genom vilket in
om riket skada tillfogats person eller egendom å jordytan, och den person
som led skadan ej kunnat utfå honom tillkommande ersättning på grund av
att å luftfartyget icke fanns försäkring mot sådan skada eller annan motsva
rande säkerhet, som täcker luftfartygets värde såsom nytt; i detta fall skall
vid försäljning som sker på begäran av den skadelidande eller hans rättsin
nehavare vad om lägsta bud är stadgat ej äga tillämpning. Detsamma gäller,
om försäljningen avser annat, samma ägare tillhörigt luftfartyg, som besvä
ras av inteckning tillkommande borgenär med inteckning jämväl i det fartyg
genom vilket skadan orsakats. Det andra undantaget avser reservdelar, vilka
utmätts på begäran av borgenär som ej har inteckning för sin fordran; lägsta
budet skall i sådant fall sättas till två tredjedelar av reservdelarnas värde.
Aktiebolaget Aerotransport har i sitt yttrande upptagit frågan om undan
tag från grundsatsen om lägsta budets bestämmande i det fall då försäljning
av luftfartyg äger rum på begäran av skadelidande med anledning av skada
som tillfogats person eller egendom å jordytan. Bolaget ville erinra om den
nya tredjemansskadekonventionen på luftfartens område, varom enighet
nåtts vid en konferens i Rom i oktober 1952 mellan representanter för ett
stort antal stater, däribland Sverige. Denna konvention hade hittills under
tecknats av åtskilliga av dessa stater och det syntes därför kunna förväntas,
att den komme att vinna mera allmän anslutning. I konventionen föreskre-
ves, att vissa i konventionen angivna maximala ansvarsbelopp skulle vara
täckta av försäkring eller genom annan tillfredsställande säkerhet. Även
hittills syntes dock flygbolagen regelmässigt ha i tillfredsställande utsträck
ning täckt tredjemansansvaret genom försäkringar, ofta på grund av ovill
korlig föreskrift härom i gällande koncessioner. Vad anginge storleken av
den försäkring eller annan motsvarande säkerhet till skydd för tredjemans-
skador, som enligt den föreslagna bestämmelsens innehåll skulle krävas för
alt bereda inteekningshavarna det erforderliga skyddet, skulle det uppen
barligen kunna bli fråga om alldeles orimliga belopp. Inköpspriset på exem
pelvis ett flygplan av typen Douglas DC—6B uppginge för närvarande till
omkring 7,3 miljoner kronor. Det kunde i sammanhanget nämnas att den
138
nya tredjemansskadekonventionen stadgade ett maximiansvar — bortsett
från vissa fall av uppsåt — för skador, tillfogade genom flygplan av denna
storleksordning, på cirka 3,5 miljoner kronor. Då det enligt bolagets förme
nande vore principiellt oriktigt, att försäljning skulle kunna ske utan iakt
tagande av den rätt, som genom en intecknings tillkomst varit avsedd att be
redas inteckningshavaren, och med hänsyn till att en bestämmelse som den
föreslagna ej heller enligt inskrivningskonventionen vore obligatorisk i de
nationella lagarna, borde den föreslagna bestämmelsen icke upptagas i lagen.
Departementschefen. Enligt inskrivningskonventionen art. VII och X skall
vid exekutiv försäljning iakttagas, att försäljning ej må ske med mindre alla
rättigheter, vilka vederbörligen styrkts och enligt konventionen har förmåns
rätt före utsökningsborgenärens fordran, täckes av köpeskillingen eller över
tages av köparen. Denna grundsats, som i vår nuvarande rätt har motsvarig
het beträffande fast egendom men ej i fråga om sjögående fartyg, har i över
ensstämmelse med de sakkunnigas förslag kommit till uttryck i första styc
ket av förevarande paragraf.
I de sakkunnigas förslag har i anslutning till konventionen upptagits två
undantag från den nämnda grundsatsen om bestämmande av ett lägsta bud.
Det första undantaget avser exekutiv försäljning av luftfartyg, genom vilket
inom riket skada tillfogats person eller egendom å jordytan, och den per
son som led skadan ej kunnat utfå honom tillkommande ersättning på
grund av att å luftfartyget icke fanns försäkring mot sådan skada eller an
nan motsvarande säkerhet, som täcker luftfartygets värde såsom nytt, även
som försäljning av annat luftfartyg, som tillhör samma ägare och som
besväras av inteckning tillkommande borgenär med inteckning jämväl i det
fartyg genom vilket skadan orsakats. I sådant fall skall enligt förslaget —
vid försäljning som sker på begäran av den skadelidande eller hans rätts
innehavare — vad om lägsta bud är stadgat ej äga tillämpning. Bestäm
melsen bör ses i samband med den av de sakkunniga — likaledes i anslut
ning till inskrivningskonventionen — föreslagna ändringen i 144 § utsök-
ningslagen, innebärande att innehavare av inteckning i luftfartyg i fall
varom nu är fråga icke må göra sin rätt gällande till högre belopp än fyra
temtedelar av köpeskillingen, såvitt utmätningssökanden därigenom skulle
erhålla mindre ersättning än om försäkringen eller säkerheten täcker luft
fartygets värde såsom nytt.
Den ifrågavarande undantagsbestämmelsen innebär en begränsning i in-
leckningshavarens förmånsställning, som i förekommande fall måhända kan
bli kännbar. Betänkligheter mot bestämmelsen har redan hos de sakkunniga
framförts av såväl bankföreningen som Aktiebolaget Aerotransport, och bo
laget har ånyo framfört dessa betänkligheter vid remissbehandlingen av de
sakkunnigas förslag. Även jag ställer mig tveksam i fråga om lämpligheten
av att införa en undantagsregel av detta slag. Såsom bolaget påpekat skulle
den medföra att luftfartygets ägare i vissa fall ålades en alltför omfattande
försäkringsplikt för att bereda inteckningshavaren det erforderliga skyddet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13,
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
139
Bolaget har jämväl framhållit att möjlighet finnes att bereda tredje man
tillfredsställande skydd genom att meddela föreskrift om försäkringsplikt
såsom villkor vid beviljande av tillstånd till luftfart. På detta sätt kan er
forderligt skydd beredas åtminstone i sådana fall, där svenskt tillstånd er
fordras för rätt att utöva luftfart. Det är även att märka, att Sverige jämlikt
inskrivningskonventionen har full frihet att bestämma, huruvida en undan
tagsregel av detta slag skall gälla. Vid övervägande av frågan har jag kom
mit till den uppfattningen, att en regel av den ifrågasatta innebörden ej
bör upptagas i lagen. I samband med fortsatt lagstiftningsarbete på luft
rättens område i anslutning till 1952 års tredjemansskadekonvention kan
dock spörsmålet lämpligen upptagas till förnyad behandling.
Det andra i sakkunnigförslaget upptagna undantaget från grundsatsen om
bestämmande av lägsta budet avser reservdelar, vilka utmätts på begäran av
borgenär som ej har inteckning i reservdelarna för sin fordran. I detta fall
skall lägsta budet sättas till två tredjedelar av reservdelarnas värde. Beträf
fande denna regel lämnar inskrivningskonventionen icke någon valfrihet åt
de enskilda konventionsstaterna. Den av de sakkunniga föreslagna bestäm
melsen har därför, med viss redaktionell jämkning, upptagits i andra styc
ket av förevarande paragraf. Bestämmelsen kompletteras av föreskriften i
14 § andra punkten.
6
§.
I denna paragraf, som saknar motsvarighet i de sakkunnigas förslag, med
delas vissa bestämmelser angående försäljning av flera luftfartyg eller av
luftfartyg jämte reservdelar.
Departementschefen. Då flera luftfartyg skall säljas vid exekutiv auktion,
torde såsom huvudregel böra gälla, att särskilt utrop av varje luftfartyg
skall äga rum. I de flesta fall bör man kunna räkna med att det bästa eko
nomiska resultatet uppnås, om varje luftfartyg säljes för sig, och särutrop
är givetvis nödvändiga i sådana fall, då något luftfartyg häftar för särskild
fordran eller luftfartygen har olika ägare. Om alla luftfartygen är i samma
ägares hand och häftar för samma fordringar, bör emellertid gemensamt
utrop ske, såvida ej ägaren eller någon av borgenärerna önskar att visst eller
vissa av luftfartygen skall säljas särskilt.
När försäljning skall ske i olika utrop, bör iakttagas, att särskild borge-
närsförteckning iordningställes för vad som skall säljas vid varje utrop.
En fordran kan därvid komma att upptagas till hela sitt belopp i flera borge-
närsförteckningar, t. ex. då fråga är om fordran som intecknats i flera luft
fartyg. Detta medför att förteckningen ej alltid blir definitiv utan kan kom
ma att ändras allt eftersom försäljningen fortskrider. Härom bör i förekom
mande fall göras anmärkning i förteckningen (jfr 116 § första stycket ut-
sökningslagen).
De grundsatser, som således skall gälla vid försäljning av flera luftfartyg,
bör gälla även vid försäljning av luftfartyg jämte intecknat lager av reserv
140
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
delar. Med hänsyn till regeln i 14 § andra punkten bör dock reservdelslager
ej få utropas gemensamt med luftfartyg i fall då fordran bevakats av borge
när, som ej för fordringen har inteckning i reservdelarna.
Utsökningslagen innehåller ej några bestämmelser om hur det skall för
faras vid utrop till försäljning av flera lösa föremål som utmätts för sam
ma fordran. I praxis torde det tillgå så att auktionsförrättaren efter eget
bedömande uppdelar godset för försäljning i skilda poster på sätt som fin
nes lämpligt för att bästa möjliga ekonomiska resultat skall uppnås. På
grund av reglerna om lägsta budet torde emellertid en särskild bestämmelse
vara erforderlig beträffande tillvägagångssättet vid försäljningen i det fall,
då intecknade reservdelar skall säljas utan att utrop gemensamt med luft
fartyg äger rum. Såsom huvudregel torde kunna uppställas, att hela lagret
skall utropas i en enda post. På begäran av lagrets ägare eller av någon av
borgenärerna bör emellertid uppdelning i skilda poster äga rum. Härvid
måste dock auktionsförrättaren göra förbehåll om att försäljningen blir
gällande endast under förutsättning att den efter utrop av en eller flera
poster kan godkännas enligt de stadgade grunderna beträffande det bud
som måste avgivas för att försäljning må ske.
7
§•
Paragrafen innehåller bestämmelser om anslutningsrätt i konkurs och
motsvarar 94 c § utsökningslagen i de sakkunnigas förslag.
Departementschefen. Enligt de sakkunnigas förslag skall anslutningsrätt
tillkomma borgenär, som i konkursen bevakat fordran, förenad med för
månsrätt i egendomen. Av de sakkunnigas motiv framgår, att med det valda
uttrycket avses innehavare av fordran förenad med luftpanträtt, intecknad
fordran, fordran förenad med retentionsrätt och fordran med förmånsrätt
enligt 17 kap. 4 § handelsbalken. Denna avgränsning synes riktig. Det kan
möjligen ifrågasättas, huruvida det är behövligt att tillerkänna innehavare
av fordran enligt 17 kap. 4 § handelsbalken anslutningsrätt, eftersom den
förmånsrätt som tillkommer sådan fordran ej är speciellt knuten till viss
egendom och för övrigt i förmånsrättsordningen kommer efter intecknad
fordran. Innehavare av fordran enligt 17 kap. 4 § handelsbalken torde likväl
i vissa fall kunna ha intresse av att egendomen blir såld, och då anslutnings-
rätten underlättar försäljning genom att lägsta budet sänkes, bör sådan rätt
tilläggas honom. Anslutningsrätt bör sålunda i överensstämmelse med de
sakkunnigas förslag tillkomma samtliga de nyss nämnda kategorierna ford-
ringshavare. Det i den föreslagna lagtexten valda uttryckssättet synes emel
lertid ej lyllt tydligt. Till förebyggande av tvekan har därför i departements-
förslaget uttryckligen stadgats, att anslutningsrätt skall tillkomma den som
i konkursen bevakat fordran, för vilken egendomen på grund av inteckning
häftar eller som är förenad med luftpanträtt i egendomen eller varmed föl
jer lätt att såsom säkerhet kvarhålla egendomen eller förmånsrätt som i
17 kap. 4 § handelsbalken sägs (jfr även förslaget till ändrad lydelse av
71 § konkurslagen).
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
141
8
§•
Denna paragraf motsvarar första och andra styckena av 94 d § utsök-
ningslagen i de sakkunnigas förslag.
Departementschefen. I paragrafen regleras frågan om den omfattning i
vilken fordran må innestå i avräkning å köpeskillingen. Inskrivningskon-
ventionen stadgar i art. VIII, att exekutiv försäljning av luftfartyg i enlig
het med konventionens föreskrifter medför att luftfartyget övergår i köpa
rens ägo fritt från alla rättigheter för vilka köparen icke iklätt sig ansvar.
1 de sakkunnigas förslag har denna bestämmelse i konventionen kommit till
uttryck på så sätt, att fordran med vissa angivna undantag må innestå i av
räkning å köpeskillingen »såvitt köparen sådant medgiver». Enligt denna
formulering skulle det enbart ankomma på köparen att bestämma huruvida
fordran finge innestå. En fordran som ej är förfallen till betalning skulle
sålunda kunna kvarstå oberoende av inteckningshavarens vilja, om köparen
så önskade. Såsom redan framhållits i anslutning till 20 § första stycket
förslaget till inskrivningslag bör emellertid för avräkning krävas samtycke
av både köpare och inteckningshavare. För att denna grundsats skall komma
till tydligt uttryck i de exekutionsrättsliga reglerna har i första stycket av
förevarande paragraf stadgats, att avräkning får ske efter överenskommelse
mellan inteckningshavaren och köparen.
Såsom de sakkunniga föreslagit bör det emellertid ej vara tillåtet att
avräkna fordran, som är tvistig eller beroende av villkor, och ej heller
fordran, beträffande vilken inteckning är beroende på särskild prövning
eller avgjord genom beslut som ej vunnit laga kraft eller som är sökt men
ej beviljad. Denna inskränkning i avräkningsmöjligheten har angivits ge
nom en hänvisning till 108 och 109 §§ utsökningslagen. Därjämte har yt
terligare en begränsning stadgats, avseende det fall att inteckningen om
fattar flera luftfartyg eller luftfartyg jämte reservdelar. I detta fall får
avräkning ske endast under förutsättning att all den intecknade egendo
men utmätts och säljes i gemensamt utrop. Motivet för denna begräns
ning är att inteckning som meddelats i flera luftfartyg eller i luftfartyg
jämte reservdelar bör avvecklas i den mån inskrivningsenheten brytes vid
den exekutiva försäljningen.
Enligt andra stycket i paragrafen skall det som ej innestår av köpeskil
lingen gäldas i reda penningar. Det torde ej vara behövligt att i lagtexten
giva uttryck åt den självklara grundsatsen, att köparen, när han själv är
berättigad till betalning, äger avräkna motsvarande belopp å köpeskilling
en (jfr 131 § utsökningslagen samt 95 § andra stycket samma lag enligt
de sakkunnigas förslag).
Tredje stycket i förevarande paragraf har i förhållande till motsvarande
bestämmelse i sakkunnigförslaget något jämkats.
9 §■
Denna bestämmelse har motsvarighet i 94 § första stycket fjärde punk
ten och 94 d § tredje stycket utsökningslagen i de sakkunnigas förslag.
142
10
§.
Stadgandet i denna paragraf motsvarar 95 § första stycket andra punk
ten utsökningslagen i de sakkunnigas förslag.
11
§.
Paragrafen innehåller i sak samma regler som 94 e § utsökningslagen
i de sakkunnigas förslag.
12
§.
Bestämmelsen har motsvarighet i 95 § tredje stycket och 95 a § tredje
stycket utsökningslagen i de sakkunnigas förslag.
Departementschefen. I 95 § tredje stycket utsökningslagen finns beträf
fande sjögäende fartyg regler om anordnande av ny auktion för den hän
delse köpeskillingen ej blir behörigen gulden. I de sakkunnigas förslag har
nämnda lagrum omarbetats för att det skall täcka även det fall, då fråga
är om försäljning av luftfartyg, varvid ledning hämtats från motsvarande
regler beträffande fast egendom i 130 § utsökningslagen. Då det nu gäller
att upptaga bestämmelser i ämnet i förevarande särskilda lag skulle det
måhändå vara tillfyllest att i tillämpliga delar hänvisa till nämnda båda
lagrum i utsökningslagen. För att förebygga oklarhet har emellertid en
särskild bestämmelse upptagits.
Till denna bestämmelse har såsom ett andra stycke fogats de särskilda
regler om borgenärsförteckningen och lägsta budet, som skall iakttagas
vid den nya auktionen. De sakkunniga har med förebild i 135 § utsök
ningslagen upptagit stadgande härom i 95 a § tredje stycket, vartill de-
partementsförslaget i huvudsak ansluter sig.
13 §.
Bestämmelserna i denna paragraf kompletterar stadgandena i 12 § och
har motsvarighet i 143 § utsökningslagen i de sakkunnigas förslag.
14 §.
Paragrafen har motsvarighet i första och tredje punkterna av 144 § and
ra stycket utsökningslagen i de sakkunnigas förslag.
Departementschefen. Enligt de sakkunnigas förslag skall innehavare av
inteckning i reservdelar ej kunna till förfång för utmätningssökande ulan
inteckning göra sin rätt gällande till högre belopp än som svarar mot två
tredjedelar av köpeskillingen minskad med kostnaderna för förfarandet.
Emellertid torde det ej vara avsett att även borgenär med retentionsrätt
eller förmånsrätt enligt 17 kap. 4 § handelsbalken skall stå tillbaka för ut
mätningssökande med sämre förmånsrätt. För att någon tvekan i detta
avseende ej skall uppkomma har ordalagen i paragrafen något jämkats.
Andra punkten i 144 § andra stycket utsökningslagen i sakkunnigförsla
get har uteslutits av skäl, som framgår av kommentarerna till 5 §.
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
143
15 §.
I de sakkunnigas förslag har 148 § utsökningslagen jämkats för att lag
rummet skulle bli tillämpligt även beträffande försäljning av luftfartyg. I
förevarande paragraf har en särskild bestämmelse i ämnet upptagits.
16 §.
Paragrafen motsvarar 95 a § andra stycket utsökningslagen i de sak
kunnigas förslag.
17 §.
I denna paragraf meddelas bestämmelser om underrättelse till inskriv
ningsdomaren och luftfartsstyrelsen angående exekutiv auktion. Motsva
rande bestämmelser återfinns i 168 § utsökningslagen i de sakkunnigas
förslag. I överensstämmelse med de föreslagna ändringarna i 85 och 88 §§
utsökningslagen har emellertid skyldigheten att sända uppgifter begrän
sats till luftfartyg som införts i luftfartygsregistret jämte reservdelar till
sådant fartyg. Anmälan enligt andra stycket saknar betydelse för luftfarts
styrelsen (jfr 88 § utsökningslagen).
18 §.
Paragrafen innehåller bestämmelse angående klagan över utmätnings
mans eller överexekutors åtgärd.
Departementschefen. Enligt de sakkunnigas förslag till ändrad lydelse
av 202, 203, 211 och 213 §§ utsökningslagen skall, såvitt rör luftfartyg eller
intecknade reservdelar till sådant fartyg, beträffande klagan över utmät
ningsmans eller överexekutors åtgärd vid auktion eller i fråga om fördel
ning av köpeskilling eller av medel, som eljest finns att redovisa, gälla
samma regler som beträffande försäljning av fast egendom. I förevarande
paragraf har meddelats en bestämmelse, som generellt ger uttryck åt denna
grundsats och sålunda gör de nämnda ändringarna i utsökningslagen över
flödiga. Det torde böra anmärkas, att de sakkunnigas förslag till ändrad
lydelse av 211 § utsökningslagen berör jämväl sjögående fartyg, och i detta
hänseende innebär alltså departementsförslaget en saklig ändring i sak
kunnigförslaget. Även om den ifrågavarande ändringen beträffande sjö
gående fartyg i och för sig är motiverad, synes det dock ej vara påkallat att
upptaga spörsmålet i detta sammanhang.
Förslaget till lag om ändring i konkurslagen.
21
§.
Paragrafen överensstämmer med de sakkunnigas förslag med den änd
ringen att den i sista stycket föreskrivna anmälningsskyldigheten begrän
sats till luftfartyg, som blivit infört i luftfartygsregistret, jämte intecknade
reservdelar till sådant fartyg (jfr 85 och 88 §§ förslaget till lag om ändring
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
144
i utsökningslagen samt 17 § förslaget till lag med vissa bestämmelser om
försäljning av utmätt luftfartyg m. m.). Härutöver har stadgandet formellt
jämkats.
24 och 26 §§.
I dessa paragrafer har i förhållande till de sakkunnigas förslag vidtagits
ändringar motsvarande ändringarna i 21 §.
29 och 62 §§.
Dessa stadganden överensstämmer med sakkunnigförslaget.
71 §.
Stadgandet motsvarar i huvudsak de sakkunnigas förslag. Fjärde stycket
har dock omredigerats i överensstämmelse med 7 § i förslaget till lag med
vissa bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m. Vidare har
sista punkten i femte stycket uteslutits, då vad därstädes stadgas får anses
självklart och därför icke behöver komma till uttryck i en särskild lagregel.
73, 76 och 126 §§.
Dessa paragrafer överensstämmer med de sakkunnigas förslag, frånsett
ett par formella jämkningar i 73 och 76 §§.
198 §.
I de sakkunnigas förslag har den formella ändringen vidtagits, att den
beträffande luftfartyg och reservdelar erforderliga bestämmelsen upptagits i
ett nytt särskilt stycke. I fråga om den anmälningsskyldighet som avses
i paragrafen har införts samma begränsning som i 21 och 26 §§.
Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 och 13 §§
lagsökningslagen.
Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 10 och 13 §§ lagen om
dödande av förkommen handling.
Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 11 § lagen om dödande av
vissa utanför Sverige befintliga handlingar.
Förslaget till lag om ändrad lydelse av 2 kap. 17 § strafflagen.
Förslaget till lag om ändrad lydelse av 3 § lagen angående förbud mot
lufttrafik över svenskt område.
Dessa förslag överensstämmer med de av de sakkunniga framlagda för
slagen i samma ämnen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
145
Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen om straff
för olovlig varuinförsel.
De sakkunniga har föreslagit bl. a. att den i 9 inom. stadgade möjligheten
att förklara luftfartyg förverkade skall begränsas till luftfartyg med en
högsta vikt understigande fyra ton.
Luftfartsstyrelsen har i sitt remissyttrande erinrat om att styrelsen i ytt
rande till de sakkunniga anfört, att den föreslagna gränsdragningen ur flera
synpunkter vore mindre lämplig och att en bättre utväg vore att uppmjuka
förverkandebestämmelserna. Styrelsen vidhölle, att en gränsdragning, sär
skilt sådan som den föreslagna, vore olämplig. I viktklasserna över fyra och
upp till tio ton förekomme nämligen flera typer av luftfartyg, vilka mycket
väl kunde användas för smuggling. Enligt inkomna meddelanden från den
internationella kriminalpoliskommissionen rörande bekämpande av olaga
iufttrafik m. m. förekomme också bland för närvarande misstänkta utländska
luftfartyg åtminstone ett i denna storleksklass. Styrelsen ville därför i stället
föreslå att förverkande icke skulle inträda, därest luftfartyget vid smugg-
lingstillfället begagnats i regelbunden luftfart. Den smuggling, som före
komme med luftfartyg i dylik luftfart, syntes nämligen knappast kunna
länkas äga rum med ägarens eller innehavarens vetskap.
Departementschefen. Luftfartsstyrelsens förslag, att förverkandepåföljd
skall kunna inträda beräffande alla luftfartyg, som ej vid smugglingstillfäl-
let begagnas i regelbunden luftfart, medför att avgränsningen ej blir fullt
fixerad, då det kan erbjuda svårigheter att avgöra vad som skall anses så
som regelbunden luftfart. En begränsning med hänsyn till luftfartygets vikt
står i överensstämmelse med vad som under avsevärd tid tillämpats i fråga
om sjögående fartyg. Var en viktgräns bör dragas kan vara föremål för de
lade meningar, men jag finner ej skäl att avvika från de sakkunnnigas för
slag.
Förslaget till lag om ändrad lydelse av 8 § lagen med särskilda bestämmelser
angående olovlig befattning med spritdrycker och vin.
I jämförelse med sakkunnigförslaget har 2 mom. jämkats i formellt av
seende.
Förslaget till lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen om straff
för olovlig varuutförsel.
Detta lagförslag överensstämmer med vad de sakkunniga föreslagit.
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
Den föreslagna lagstiftningen bör träda i kraft så snart inskrivnings-
konventionen efter skedd ratificering blir gällande för Sverige. Då någon
bestämd dag härför icke kan angivas på förhand, bar beträffande samtliga
lagförslag angivits, att de skall träda i kraft den dag Konungen förordnar.
10
Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 13.
I enlighet med vad nu anförts har inom justitiedepartementet upprättats
förslag till
1) lag om inskrivning av rätt till luftfartyg;
2) lag om registrering av luftfartyg m. m.;
3) lag i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande
internationellt erkännande av rätt till luftfartyg;
4) lag om ändring i handelsbalken;
5) lag angående ändrad lydelse av 31 § lagen den 11 juni 1915 (nr 218)
om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område;
6) lag angående ändrad lydelse av § 14 förordningen den 4 mars 1862
(nr 10) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer;
1) lag angående ändrad lydelse av 54 § lagen den 8 april 1927 (nr 77) om
försäkringsavtal;
8) lag om ändring i utsökningslagen;
9) lag med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg
m. m.;
10) lag om ändring i konkurslagen;
H) lag angående ändrad lydelse av 1 och 13 §§ lagen den 20 december
1946 (nr 808) om lagsökning och betalningsföreläggande (lagsökningslag);
12) lag angående ändrad lydelse av 10 och 13 §§ lagen den 8 april 1927
(nr 85) om dödande av förkommen handling;
13) lag angående ändrad lydelse av 11 § lagen den 10 juli 1947 (nr 486)
om dödande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar;
14) lag om ändrad lydelse av 2 kap. 17 § strafflagen;
15) lag om ändrad lydelse av 3 § lagen den 7 september 1914 (nr 182)
angående förbud mot lufttrafik över svenskt område;
16) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 8 juni 1923 (nr 147)
om straff för olovlig varuinförsel;
17) lag om ändrad lydelse av 8 § lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med
särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och
vin; samt
18) lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 18 juni 1949 (nr 398)
om straff för olovlig varuutförsel.
Föredraganden hemställer, att lagrådets utlåtande över lagförslagen, vilka
äro fogade som bilaga (Bilaga A)i till detta protokoll, måtte för det i § 87
regeringsformen omförmälda ändamålet inhämtas genom utdrag av proto
kollet.
F
Denna av statsrådets övriga ledamöter biträdda hemstäl
lan bifaller Hans Maj :t Konungen.
1^6
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
Ur protokollet:
Lars-Erik Samuelsson. 1
1 Bilagan har här uteslutits utom såvitt avser de under l)-3) och 8)-10) upptagna förslagen.
, J"e.*!ut.na1 de!ar är bilagan, bortsett från vissa formella jämkningar i förslagen under 16) och
I/), likalydande med de vid propositionen fogade lagförslagen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
147
Bilaga A.
Förslag
till
Lag
om inskrivning av rätt till luftfartyg.
Härigenom förordnas som följer.
Inledande bestämmelser.
1 §•
Vad i denna lag är stadgat om inteckning i luftfartyg och om vissa an
teckningar beträffande sådant fartyg äger tillämpning på luftfartyg, som
är infört i det svenska luftfartygsregistret.
Om vissa internationella förhållanden beträffande rätt till luftfartyg är
särskilt stadgat.
2
§•
Ärenden som avses i denna lag (
inskrivningsårenden rörande luftfartyg)
upptagas av den inskrivningsdomare vid Stockholms rådhusrätt som är där
till utsedd.
över sådana ärenden skall föras särskild inskrivningsbok.
Om beviljande av inteckning.
3 §.
Där ägaren det medgiver, må luftfartyg genom inskrivning i inskrivnings
boken intecknas till säkerhet för fordran å visst belopp i penningar.
Inteckning må till säkerhet för samma fordran meddelas i flera luftfartyg,
såframt fartygen förut äro fria från inteckning eller vart och ett av fartygen
allenast besväras av inteckning för fordran, vilken jämväl är intecknad i de
övriga fartygen. Luftfartyg, som enligt vad nu sagts är intecknat för samma
fordran som annat fartyg, må ej särskilt intecknas.
Ej må inteckning meddelas i lott av luftfartyg.
4 §.
Inteckning i luftfartyg må, om fartygets ägare medgiver det, beviljas
eller utsträckas att gälla jämväl i lager av reservdelar, som tillhör fartygs
ägaren, eller i honom tillhörig lott av sådant lager, såvida delarna till art
och ungefärligt antal förtecknats i fordringshandlingen eller i därvid fogad
148
bilaga och förvaras på angivna platser här i riket eller i annan stat som bi
trätt den i'Genéve den 19 juni 1948 avslutade konventionen rörande inter
nationellt erkännande av rätt till luftfartyg; och skall beträffande sådant
intecknande vad i 3 § andra stycket är stadgat äga motsvarande tillämpning.
Till reservdelar räknas föremål avsedda att anbringas i luftfartyg i stäl
let för delar eller föremål som borttagits därifrån, såsom delar av flyg
kroppen samt motorer, propellrar, radioutrustning och instrument jämte
delar därav.
5 §•
Medgivande av inteckning skall tecknas å handling, varå fordran grun
das, samt innefatta uppgift om luftfartygets nationalitets- och registre
ringsbeteckning; och varde medgivandet av vittnen styrkt.
6
Då inteckning sökes, skall fordringshandlingen i huvudskrift ingivas
till inskrivningsdomaren.
Finnes ej å handlingen bevittnat medgivande som i 5 § sägs, skall an
sökningen avslås.
7 §•
Inteckning i lutttartyg må icke beviljas, med mindre den som medgivit
inteckningen är införd i luftfartygsregistret såsom ägare av fartyget.
Är ansökan om inteckning ej grundad på medgivande av den som enligt
vad luftfartygsregistret utvisar byggt fartyget, skall i ärendet styrkas att
frän honom äganderätten övergått till den som medgivit inteckningen. Har
fartyget varit i utländsk ägo, skall dock, såframt ej eljest laga hinder mö
ter, inteckning beviljas, där den som medgivit inteckningen blivit vid far
tygets införande i registret upptagen såsom ägare eller ock härleder sin
rätt från den däri först införde ägaren.
Har luftfartyget i tre år näst före ansökningen varit infört i luftfartygs
registret och finnes den som medgivit inteckningen hava varit under hela
den tiden upptagen i registret såsom ägare eller härleder han sin rätt från
den som vid början av samma tid var införd såsom ägare, skall ansökning
en, ändå att annan upplysning om äganderätten ej vinnes, bifallas där ej
eljest laga hinder möter.
8
§•
Är fråga om inteckning i reservdelar, skall genom intyg av trovärdig
person eller annorledes nöjaktigt styrkas att reservdelarna eller den lott
av dessa, vari inteckningen skall gälla, tillhör luftfartygets ägare.
9 §•
Ej må i inteckningsärende andra än skriftliga bevis gälla i fråga om åt
komst till luftfartyg eller reservdelar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
149
10
§.
Har, då inteckning sökes, talan väckts om klander å den uppgivne äga
rens fång eller om återgång därav, vare ansökningen vilande i avbidan
på målets utgång. Fulllöljes ej ansökningen senast å den inskrivningsdag
som infaller näst efter tre månader från det dom eller beslut, varigenom må
let avgjorts, vunnit laga kraft, vare ansökningen förfallen.
11
§•
Överlåter någon till annan luftfartyg eller lott i sådant fartyg, och har,
innan ny ägares fång anmäles till luftfartygsregistret, inteckning blivit
sökt på grund av tidigare ägares medgivande, utgöre överlåtelsen ej hin
der för inteckningens beviljande.
Sökes inteckning samma dag ny ägares fång anmäles till luftfartygsre
gistret eller därefter, skall ansökningen avslås, utan så är att nye ägaren
iklätt sig förbindelse att låta luftfartyget intecknas på grund av tidigare
ägares medgivande eller eljest är med honom lika förbunden.
12
§.
Upplyses att före den dag inteckning sökes eller ock samma dag ansök
ningen göres den egendom som ansökningen avser tagits i mät, och visas
ej att utmätningen upphört att gälla, skall ansökningen avslås.
13 §.
Är, när inteckning sökes, den som inteckningen medgivit eller, där fle
ra äro som den medgivit, någon av dem försatt i konkurs, eller meddelas
beslut om egendomsavträde samma dag som ansökningen göres, skall an
sökningen avslås.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
Om intecknings verkan och omfattning.
14 §.
Sedan inteckning i luftfartyg meddelats, njute fordringsägaren panträtt
i fartyget.
Panträtten omfattar förutom flygkroppen jämväl motorer, propellrar, ra
dioutrustning, instrument och andra tillbehör, som äro avsedda att använ
das i luftfartyget, vare sig de äro anbragta däri eller tillfälligt skilda där
ifrån.
Har tillbehör förvärvats under villkor att överlåtaren skall äga rätt att
återtaga det, om förvärvaren åsidosätter vad honom åligger, eller att ägande
rätten därtill skall förbliva hos överlåtaren intill dess betalning erlagts eller
annan förutsättning uppfyllts, må villkoret ej göras gällande mot inteck-
ningshavaren.
150
15 §.
Omfattar inteckning jämväl reservdelar, njute inteckningshavaren pant
rätt i dessa, såframt vid förvaringsplatsen genom hans försorg finnes an
slaget väl synligt tillkännagivande om inteckningen, med angivande av dess
omfattning samt inteckningshavarens namn och adress, ävensom därom
att inteckningen inskrivits i den här i riket förda inskrivningsboken för
luftfartyg.
16 §.
Ersättes intecknad reservdel med annan, häfte i stället denna för pant
rätten.
17 §.
Är inteckning meddelad i flera luftfartyg, häfte ettvart av fartygen för
den intecknade fordringens hela belopp.
Omfattar inteckning ett eller flera luftfartyg jämte reservdelar, skola jäm
väl reservdelarna svara för hela det intecknade beloppet.
18 §.
Angående inteckningshavares rätt till ersättning, som utgår på grund av
tagen försäkring, är särskilt stadgat.
Ersättning, som på annan grund utgår för skada å intecknad egendom,
häfte icke i egendomens ställe för intecknad fordran.
19 §.
Ej må panträtt, som inteckning medför, särskilt göras gällande i viss
lott av vad som intecknats.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
20
§.
Varder intecknad egendom utmätningsvis såld, njute inteckningshavaren
betalning ur egendomen, ändå att fordringen eljest ej är till betalning för
fallen.
Samma lag vare, om intecknat luftfartyg genom vanvård eller annorledes
så försämras, att inteckningshavarens säkerhet märkligt minskas, eller om
intecknat reservdelslager icke vidmakthålles i huvudsaklig överensstämmel
se med vad som överenskommits eller eljest får anses avtalat.
Om särskilda åtgärder med avseende å inteckning.
21
§.
Vill ägaren av den intecknade egendomen i stället för en intecknings-
handling sätta en eller flera andra handlingar innefattande medgivande av
inteckning för motsvarande belopp, ingive inteckningshandlingen jämte den
151
eller de handlingar, som skola sättas i stället, till inskrivningsdomaren; och göre denne om utbytet anteckning i inskrivningsboken samt anmärke å den eller de nya inteckningshandlingarna vad för inteckningsrättens bedömande är av betydelse. Utbyte varom nu sagts må ock ske på begäran av inteclc- ningshavare, där det visas att den intecknade egendomens ägare samtyckt till åtgärden.
22
§.
Företes fordringshandlingen för inskrivningsdomaren med begäran om in teckningens dödande helt och hållet eller för visst belopp eller, där flera luftfartyg äro intecknade för samma fordran, i visst fartyg, varde i enlig het därmed inteckningen dödad, där det visas att ägaren av den egendom, beträffande vilken dödning skall ske, samtyckt till åtgärden.
Under de villkor som angivas i första stycket äge innehavare av sådan inteckning, som omfattar jämväl reservdelar, få inteckningen dödad i samt liga reservdelar eller i de reservdelar som förvaras på viss plats.
Dödande av inteckning i visst luftfartyg eller i reservdelar må ej ske så, att inteckningsförhållandena efter åtgärden komma att stå i strid mot vad i 3 § andra stycket eller 4 § första stycket stadgas.
23 §.
Vill någon låta inteckning under annan nedsättas, äge vad i 22 § är stad gat i fråga om intecknings dödande motsvarande tillämpning.
Är egendomen besvärad av flera inteckningar, må ej någon av dem sättas efter annan, med mindre den tillika sättes att gälla efter den eller de in teckningar, vilka äga lika rätt som eller bättre rätt än denna.
24 §.
Varder intecknat luftfartyg enligt vad därom är särskilt stadgat avfört ur luftfartygsregistret, skall inskrivningsdomaren, sedan anmälan om förhål landet inkommit från luftfartsstyrelsen, å nästa inskrivningsdag avföra in teckningen ur inskrivningsboken.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
25 §.
Sker försäljning av luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådant far tyg i den ordning som är stadgad beträffande försäljning av utmätt sådan egendom, då skall, sedan auktionen vunnit laga kraft och köpeskillingen er lagts, den sålda egendomen icke vidare häfta för annat intecknat belopp än sådant, som fått innestå i egendomen i avräkning å köpeskillingen. Omfattar inteckningen i den sålda egendomen jämväl annan egendom, skall denna icke vidare häfta för belopp, som täckes av köpeskillingen för den sålda egendomen.
I fall då enligt vad därom är särskilt stadgat mellan rättsägare i utmätt egendom, som omfattas av inteckning i luftfartyg, medel skola fördelas ändå
152
att försäljning av egendomen ej skett, och betalning därvid utfaller å huvud
stolen av intecknad fordran, vare inteckningen till motsvarande belopp utan
verkan.
26 §.
Har domstol, vid meddelande av förklaring att luftfartyg skall vara för
verkat till kronan, tillika beträffande inteckning i fartyget förklarat att
panträtten i fartyget skall upphöra, må, sedan domen vunnit laga kraft, in
teckningen dödas på ansökan utav ny ägare av fartyget eller lott däri, ändå
att inteckningshandlingen i huvudskrift ej företes.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
Om ägarehypotek.
27 §.
Hai intecknad fordringshandling blivit inlöst utav ägaren av den inteck
nade egendomen eller eljest kommit i hans hand, och är ej sådant fall för
handen att inteckningen är ogill eller utan verkan, må handlingen ånyo ut
givas med oförändrad inteckningsrätt.
28 §.
Innehaves inteckningshandling, när egendomen utmätningsvis säljes, av
ägaren, må denne vid försäljningen tillgodonjuta samma rätt som skulle
tillkomma annan innehavare av inteckningen; dock att, där i handlingen
ränta är förskriven, sådan ej må räknas ägaren till godo. Är ägaren försatt
-• konkurs, äge konkursboet den rätt nu sagts.
Finnes, när egendomen utmätningsvis säljes, att ägaren gjort avbetalning
å belopp varför egendomen på grund av inteckning häftar eller att inteck
ning i egendomen belånats till lägré belopp än det varå den lyder, skall i
fråga om den del av intecknade beloppet, som icke tillkommer intecknings-
havaren, vad i första stycket är stadgat äga tillämpning; dock att inteck-
ningshavaren för sin fordran äger företräde.
29 §.
Har ägare av intecknad egendom gjort avbetalning å inteclcnat belopp,
vare inteckningshavaren, där ej annat förbehåll skett, pliktig att på begäran
av ägaren och mot förskott av nödig kostnad uppvisa inteckningshandlingen
lör inskrivningsdomaren för avbetalningens antecknande i inskrivningsbo
ken. I boken skall anmärkas, att handlingen ej vidare medför intecknings
rätt för avbetalade beloppet.
Sedan anteckning om avskrivning sålunda skett, må, där ägaren det be
gär och tillika ingiver handling innefattande medgivande som i 5 § sägs, in
teckning till belopp motsvarande vad sålunda avskrivits meddelas att gälla
med förmånsrätt näst efter inteckningshavarens återstående fordran. Äga
ren må ock utan inteckningshandlingens företeende få inteckningen dödad
till belopp motsvarande vad som avskrivits.
153
30 §.
Utmätes ägarens rätt till andel i inteckning eller varder han, där sådan
rätt tillkommer honom, försatt i konkurs, vare inteckningshavaren, ändå
att han betingat sig annat, pliktig att på begäran av utmätningsmannen
eller konkursförvaltaren uppvisa inteckningshandlingen för avskrivnings
såsom i 29 § sägs, av det ägaren tillkommande beloppet. Sedan avskrivning
sålunda skett, må inteckning å det avskrivna beloppet med ränta medde
las på ansökan av utmätningsmannen eller konkursförvaltaren, ändå att
inteckningsmedgivandet icke är tecknat å sådan handling som i 5 § sägs..
Handling, på grund varav inteckning sålunda meddelas, skall innehålla att
beloppet förfaller till betalning sex månader efter uppsägning.
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
Om gäldenärs ansvarighet för intecknad fordran.
31 §.
Låter innehavare av intecknad fordran ny ägare till den intecknade egen
domen å inteckningshandlingen teckna förbindelse, varigenom han över
tager skulden, vare förre gäldenären fri från sin förbindelse, där ej annat
är avtalat.
32 §.
Har innehavare av skuldförbindelse, till säkerhet för vilken inteckning
blivit fastställd i egendom som sedermera kommit i annan ägares hand,
låtit inteckningen utan samtycke av förbindelsens utgivare helt eller del
vis dödas eller nedsättas, och kan fordran till följd därav icke ur egendo
men uttagas, vare utgivaren fri från ansvar för fordringen. Vad nu är sagt
om förbindelsens utgivare gälle ock om annan ägare, som åtagit sig skul
den eller eljest svarar för denna i utgivarens ställe.
33 §.
Har vid försäljning av utmätt intecknad egendom i den ordning som för
sådan försäljning är stadgad borgenär, som i egendomen har inteckning
för fordran, ägt taga betalning ur köpeskillingen, men låter han efter över
enskommelse med köparen intecknat belopp, som kunnat ur köpeskillingen
gäldas, kvarstå i egendomen, vare den som personligen svarade för fordring
en fri från ansvarighet för sådant belopp. Samma lag vare i fråga om be
lopp, som köparen i egenskap av inteckningshavare fått avräkna å köpe
skillingen.
34 §.
Låter ägaren av intecknat luftfartyg utan inteckningshavarens samtycke
föra fartyget till stat, varest här i riket verkställd inskrivning ej erkän
nes i överensstämmelse med den i 4 § omförmälda konventionen, vare äga
ren, i den mån inteckningen till följd av denna åtgärd ej kan göras gällan
de, personligen ansvarig för den intecknade fordringen, ändå att sådan an
svarighet ej förut ålåg honom.
154
Kungl. Maj. ts proposition nr 13.
Om intecknings ogiltighet i vissa fall.
35 §.
Utan hinder av inteckning må tvist om intecknad fordrans giltighet lag
ligen prövas.
36 §.
Beviljas inteckning på grund av medgivande av annan än den som är
rätt ägare, vare inteckningen ogill, där ej sådant fall är för handen som i
11 § sägs eller annat eljest följer av vad särskilt är stadgat.
37 §.
Har inteckning meddelats i strid mot vad i 13 § stadgats, vare den utan
verkan.
Om vissa anteckningar i inskrivningsboken.
38 §.
Vill någon att i inskrivningsboken skall antecknas att han innehar ford-
ringshandling, på grund varav inteckning beviljats eller ansökan därom för
klarats vilande, uppvise handlingen i huvudskrift för den inskrivningsdoma
re som handlägger inskrivningsärenden rörande luftfartyg; och göre denne i
boken anteckning om innehavet.
Uppvisande varom nu är sagt må ock ske inför annan inskrivningsdoma
re. Denne skall, då sådant sker, å handlingen teckna bevis om uppvisandet
och ändamålet därmed ävensom därom utfärda särskilt bevis; sedan ingive
inteckningshavaren för anteckningens verkställande sistnämnda bevis till
den inskrivningsdomare, som i första stycket avses.
Anmäler den, vilken senast blivit antecknad såsom innehavare av in-
teckningsliandling, hos inskrivningsdomaren i skriftlig av vittnen styrkt
handling att innehavet upphört, varde förhållandet i inskrivningsboken
antecknat.
39 §.
Den som i inteckningsärende, enligt de grunder som angivas i 7 §, an
setts vara ägare av luftfartyg, varde i sådan egenskap antecknad i inskriv
ningsboken.
Har ny ägare av intecknat luftfartyg blivit införd i luftfartygsregistret,
skall inskrivningsdomaren, sedan underrättelse därom inkommit från luft-
fartsstyrelsen, å nästa inskrivningsdag anmärka förhållandet i inskriv
ningsboken.
40 §.
Var som väckt talan om klander å annans åtkomst till luftfartyg eller
om återgång av köp, byte eller gåva av sådant fartyg vare skyldig att an
mäla förhållandet för antecknande i inskrivningsboken. Rätten skall, om
så erfordras, giva käranden nödig tid till sådan anmälan innan förberedel
155
sen i målet avslutas. Försummas denna tid, vare käromålet förfallet. Visas
att målet avgjorts genom laga kraft ägande dom eller beslut, varde ock där
om anteckning gjord i inskrivningsboken.
Är inteckning ogill till följd av vad i 36 eller 37 § stadgas, skall anteck
ning därom ske i inskrivningsboken, när förhållandet styrkes.
41 §.
Då utmätning skett av luftfartyg eller till sådant fartyg hörande, inteck
nade reservdelar, eller då jämlikt 71 § konkurslagen äskats att intecknad
sådan egendom må utmätningsvis säljas, skall, sedan i enlighet med 85 §
utsökningslagen bevis härom inkommit till inskrivningsdomaren, å nästa
inskrivningsdag göras anteckning om förhållandet i inskrivningsboken. In
kommer anmälan att utmätningen upphävts eller att frågan om egendomens
försäljning eljest förfallit, varde ock det i boken antecknat.
Har egendom blivit såld i den ordning som är stadgad beträffande för
säljning av utmätt luftfartyg och av utmätta, intecknade reservdelar, var
de anteckning därom efter vad i första stycket sägs införd i inskrivnings
boken, när handling som visar köpeskillingens fördelning inkommer till
inskrivningsdomaren. Var egendomen intecknad, skall i inskrivningsboken
tillika antecknas den verkan som försäljningen enligt vad i 25 § stadgas
medför beträffande inteckningen. Skedde ej försäljning, men skola ändock
enligt vad därom är särskilt stadgat medel fördelas mellan rättsägare i egen
domen, skall motsvarande anteckning göras när fördelningslängden inkom
mer.
Har domstol beträffande inteckning i luftfartyg meddelat förklaring som i
26 § sägs, åligger det domstolen att därom översända bevis till inskrivnings
domaren, som har att å nästa inskrivningsdag göra anteckning om förhål
landet i inskrivningsboken.
42 §.
Anmäler någon skriftligen, att han för fordran å bärgarlön eller å ersätt
ning för särskilda oundgängliga kostnader för bevarande av luftfartyg äger
luftpanträtt i fartyget enligt vad därom är särskilt stadgat, skall inskriv
ningsdomaren, om anmälningen sker inom tre månader från det bärgningen
eller åtgärderna för bevarandet avslutades, å nästa inskrivningsdag göra
anteckning om anmälningen i inskrivningsboken.
Visas att genom fordringens betalning eller annorledes panträtten upphört
att gälla, varde ock det antecknat i inskrivningsboken.
43 §.
Har i luftfartygsregistret, enligt vad därom är särskilt stadgat, blivit an
märkt att beträffande visst luftfartyg inträffat förhållande av beskaffenhet
att böra föranleda fartygets avförande ur registret men att detta ej kunnat
ske på grund av att inteckningshavare ej samtyckt till åtgärden, skall in
skrivningsdomaren, sedan anmälan om förhållandet inkommit från luftfarts-
styrclsen, å nästa inskrivningsdag göra anteckning därom i inskrivnings
boken.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
156
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
Vissa bestämmelser om förfarandet hos inskrivningsdomaren.
44 §.
Inskriv ningsärende rörande luftfartyg ma upptagas allenast å inskriv
ningsdag.
Ansökan i sådant ärende anses ej gjord innan den upptages å inskriv
ningsdag.
Anmälan som avses i 42 § skall anses gjord då den inkommer till in
skrivningsdomaren.
45 §.
över samtliga inskrivningsärenden rörande luftfartyg skall genom in
skrivningsdomarens försorg föras dagbok.
46 §.
När inskrivningsärende rörande luftfartyg förekommer, anskaffe inskriv
ningsdomaren skyndsamt från luftfartsstyrelsen bevis om vad registret in
nehåller beträffande sådana förhållanden, vilka kunna vara av betydelse för
ärendets behandling.
47 §.
Handlingar i inskrivningsärenden rörande luftfartyg skola sammanföras
i akter.
Har sökande eller annan lämnat uppgift eller avgivit förklaring av bety
delse för ärendets prövning, eller har särskild utredning i ärendet funnits
nödig, skall vad därom antecknats upptagas i akten och bestyrkas av in
skrivningsdomaren.
48 §.
Om inskrivningsdomarens beslut eller annan åtgärd, som vidtagits med
anledning av ansökan hos inskrivningsdomaren, meddelas besked genom
bevis, som tecknas å den till grund för ansökningen åberopade handlingen.
Beviset skall angiva det rum i inskrivningsboken, vari inskrivningen verk
ställts. Bevis angående inteckning i reservdelar skall innehålla erinran om
vad i 15 § stadgas.
Innefattar beslutet, att ansökan ej bifallits, skall sökanden eller hans om
bud genast i rekommenderat brev underrättas om skälen för beslutet.
När inteckningshavare enligt vad därom är särskilt stadgat för inskriv
ningsdomaren uppvisar inteckningshandlingen för att lämna samtycke till
att det intecknade luftfartyget avföres ur luftfartygsregistret, skall inskriv
ningsdomaren dels utfärda särskilt bevis om uppvisandet och ändamåiet
därmed dels ock teckna sådant bevis å inteckningshandlingen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
157
49 §.
Bifalles ansökan om meddelande av inteckning eller om annan åtgärd beträffande inteckning, varde i enlighet därmed inskrivning gjord i inskriv ningsboken. Bifalles ej ansökningen, skall i boken inskrivas allenast att ären det uppskjutits eller att ansökningen förklarats vilande eller avslagits; an teckning om skälen för beslutet upptages i akten.
50 §.
Sökes inteckning i luftfartyg och varder ej ansökningen av inskrivnings domaren genast avslagen genom beslut som vinner laga kraft, beviljas så dan inteckning eller inträffar förhållande, som medför att intecknat luft fartyg icke längre besväras av inteckning, skall inskrivningsdomaren oför dröjligen giva luftfartsstyrelsen meddelande därom. Samma lag vare, när det antecknas att talan som avses i 40 § första stycket blivit väckt eller slutligen avgjord.
Om besvär.
51 §.
Över inskrivningsdomarens beslut enligt denna lag må klagan föras hos hovrätten genom besvär.
Beträffande anförda besvär ävensom beslut som av inskrivningsdomaren eller högre rätt meddelas i anledning av besvären skall anteckning verk ställas i inskrivningsboken.
52 §.
Har beslut, varigenom ansökan om intecknings beviljande helt eller till någon del avslagits, blivit till följd av besvär ändrat, vare sökanden pliktig att senast å den inskrivningsdag, som infaller näst efter tre månader från det beslutet om ändringen vann laga kraft, förete detsamma hos inskriv ningsdomaren, vid äventyr att i annat fall den inteckning, som på grund av beslutet beviljas, gäller såsom vore den sökt först å den dag beslutet företes för inskrivningsdomaren.
Om tillämpningsföreskrifter.
53 §.
Närmare föreskrifter om inskrivningsboken, dagboken och akter samt angående tillämpningen i övrigt av denna lag meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar. Har luftfartyg blivit infört i luftfartygsregistret före den dag denna lag träder i kraft, må utan hinder av vad i 7 § andra stycket stadgas inteckning beviljas, där den som medgivit inteckningen blivit vid fartygets införande i registret upptagen såsom ägare eller ock härleder sin rätt från den däri först införde ägaren.
158
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
Förslag
till
Lag
om registrering av luftfartyg m. m.
Härigenom förordnas som följer.
1 KAP.
Om registrering av luftfartyg och om dess nationalitet.
1 §■
Over luftfartyg skall hos luftfartsstyrelsen föras register (luftfartygs
register).
Om inskrivning av rätt till luftfartyg samt om vissa internationella för
hållanden beträffande rätt till luftfartyg är särskilt stadgat.
2
§•
Luftfartyg må registreras här i riket endast om ägaren är svenska sta
ten, svensk kommun eller annan sådan menighet, svensk medborgare eller
ock bolag, förening, annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning
med svensk nationalitet.
Utan hinder av vad sålunda stadgats må Konungen, beträffande fartyg
som i regel nyttjas med utgångspunkt här i riket, medgiva att det må in
föras i luftfartygsregistret.
3 §.
Ej må luftfartyg, som är registrerat i främmande stat, här i riket re
gistreras, med mindre det avföres ur den främmande statens register.
4 §•
Luftfartyg må icke registreras, med mindre det har luftvärdighetsbevis
som utställts eller godkänts här i riket.
5 §•
Ansökan om registrering av luftfartyg skall göras skriftligen av ägaren
och innehålla för registreringen nödiga upplysningar rörande fartyget,
ägaren och dennes förvärv av fartyget. Ansökningen skall åtföljas av
utredning till styrkande av att sökanden är ägare av fartyget och att i öv
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
15&
rigt de i 2—4 §§ upptagna villkoren äro uppfyllda, så ock av handling som
utmärker när, var och av vem fartyget är byggt.
6
§•
Registret skall för varje luftfartyg innehålla fartyget tillkommande na
tionalitets- och registreringsbeteckning, de uppgifter som äro nödiga för att
identifiera det, upplysning angående äganderätten till fartyget och ägarens
fång samt huruvida fartyget är intecknat, hänvisning till fartygets luftvär-
dighetsbevis ävensom anteckning om tiden, då fartyget införes i registret»
ändring i äganderätten registreras eller fartyget avföres ur registret, så ock
i övrigt vad som bestämmes av Konungen eller den Konungen därtill be
myndigar.
7 §•
Sedan luftfartyg införts i registret, äger det svensk nationalitet.
Om införandet i registret skall, i enlighet med formulär som Konungen
fastställer, av luftfartsstyrelsen utfärdas bevis
(nationalitets- och registre
ringsbevis).
Fartyget skall märkas i enlighet med dess nationalitets- och registrerings
beteckning; och skola märkena föras så länge fartyget är registrerat.
8 §•
Sker ändring i äganderätten till luftfartyg som införts i registret eller
ändras ägarens nationalitet eller undergår fartyg efter registreringen änd
ring av betydelse för fartygets identifiering, vare ägaren skyldig att där
om ofördröjligen göra anmälan till luftfartsstyrelsen för införande i re
gistret. Samma skyldighet åligge vid ändring i äganderätten jämväl den
förutvarande ägaren.
Införes i registret ny ägare av intecknat luftfartyg, åligge det luftfarts
styrelsen att därom ofördröjligen underrätta inskrivningsdomaren.
Finnes i fall som avses i första stycket utredningen ej vara sådan att den
vilken anmäles såsom ägare kan i sådan egenskap införas i registret, sko
la ändock däri anmärkas hans namn, det uppgivna fånget och dagen då an
mälan skedde.
9 §.
Luftfartyg skall avföras ur registret, om ägaren det begär.
Samma lag vare, om de i 2 § första stycket för registrering uppställda vill
koren ej längre äro uppfyllda och Konungen icke jämlikt andra stycket i
samma paragraf medgiver att fartyget det oaktat må kvarstå i registret, så
ock om fartyget förolyckats, upphuggits eller annorledes förstörts eller om
det efter anträdd luftfärd ej avhörts under en tid av tre månader. Har om
ständighet som nu sagts inträffat, åligge det ägaren att därom ofördröjli
gen göra anmälan till registret, såvida sådan ej skett på grund av vad i 8 §,
stadgas.
160
Har fartyg sedan tre år icke innehaft gällande luftvärdighetsbevis, må
fartyget avföras ur registret, där ägaren ej inom tid, som av luftfartssty-
relsen bestämmes, visar att fartyget är luftvärdigt.
10 §.
Luftfartyg, som är intecknat, må ej på grund av ägarens begäran eller an
nan i 9 § avsedd omständighet avföras ur registret, med mindre i ärendet
företes bevis från inskrivningsdomaren, att inteckningshandlingen upp
visats för honom samt att inteckningshavaren samtyckt till åtgärden, men
varde den omständighet varom fråga är anmärkt i registret.
Avföres luftfartyg ur registret eller sker i registret anmärkning som i
första stycket sägs, skall inskrivningsdomaren ofördröjligen underrättas
därom.
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
11
§•
Där luftfartyg avförts ur registret eller anmärkning skett enligt 10 §,
skall fartygets ägare eller, i fall då fartyget avförts ur registret till följd
av att det övergått till utländsk ägare, den förre ägaren ofördröjligen åter
ställa nationalitets- och registreringsbeviset till luftfartsstyrelsen. Har eljest
ändring i förhållande, varom beviset innehåller upplysning, införts i re
gistret, skall fartygsägaren ofördröjligen avlämna beviset till luftfartssty
relsen, som antecknar ändringen å beviset eller, där så finnes lämpligare,
utställer nytt bevis.
12
§.
Innehaves luftfartyg på grund av avbetalningsköp utan att äganderät
ten övergått å innehavaren, skola i registret antecknas innehavarens namn
och den rätt som tillkommer honom. Det åligger dem som slutit avtalet att
därom ofördröjligen göra anmälan till luftfartsstyrelsen.
Upplåter någon luftfartyg för obestämd tid eller för en tid av minst fjor
ton dagar till annan för att av denne nyttjas för egen räkning, skall på be
gäran av upplåtaren eller innehavaren i registret göras anteckning om upp
låtelsen.
13 §.
Har å utrikes ort luftfartyg byggts för svensk räkning eller övergått i
svensk ägo och äro de i 2 och 3 §§ för registrering angivna villkoren upp
fyllda, må fartyget för tid samt på villkor och sätt som Konungen bestäm
mer antecknas i ett särskilt bihang till luftfartygsregistret och förses med
interimistiskt nationalitets- och registreringsbevis.
Under sålunda bestämd tid äger fartyget svensk nationalitet.
Fartyget skall under samma tid vara märkt enligt föreskrifter som med
delas av Konungen.
Kungl. Maj. ts proposition nr 13.
161
2 KAP.
Om bärgarlön m. m.
14 §.
Den som bärgar förolyckat eller nödställt luftfartyg eller ombordvaran
de gods eller något som hört till sådant fartyg eller gods så ock envar som
medverkar vid bärgningen har rätt att, vare sig bärgningen ägt rum till sjöss,
på land eller i luften, undfå bärgarlön i enlighet med de grunder, som i
225—227 §§ sjölagen stadgas om bärgning av fartyg och gods. Till andel
i lön som för sådan bärgning skall utgå vare ock den berättigad, vilken un
der den nöd som föranlett bärgningen räddat människor från fartyget
eller medverkat vid deras räddning. Har någon eljest för bevarande av
luftfartyg eller gods vidkänts särskilda oundgängliga kostnader, varde ock
dessa honom ersatta.
Har gods eller något, som hört till gods, bärgats eller bevarats, häfte
ägaren med det bärgade eller bevarade, men svare ej personligen.
Rätt till bärgarlön skall icke tillkomma den som medverkat vid bärg
ningsföretag trots uttryckligt och befogat förbud av fartygets befälhavare,
ägare eller innehavare. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande til
lämpning beträffande kostnader för bevarande av fartyg och gods.
15 §.
Borgenär, som har fordran å bärgarlön eller å ersättning för kostnader
som avses i 14 §, njute i fartyget eller godset luftpanträtt med förmånsrätt
framför de i 17 kap. handelsbalken omförmälda borgenärerna, såframt bär
garlönen eller ersättningen hänför sig till åtgärder vilka slutförts här i riket.
I första stycket avsedda fordringar skola, var i förhållande till fordring
ens belopp, njuta lika rätt om de härröra av samma händelse; eljest skall
yngre fordran äga företräde framför äldre.
Utan borgenärens samtycke må icke, innan betalning för dennes fordran
guldits eller säkerhet därför blivit ställd, luftfartyget lämna det ställe, där
åtgärderna för bärgningen eller bevarandet slutfördes, eller godset av ägaren
tagas i besittning.
16 §.
Angående luftpanträttshavares rätt till ersättning, som utgår på grund av
tagen försäkring, är särskilt stadgat.
Har luftfartygets eller godsets ägare på annan grund fordran å ersätt
ning för skada å egendomen, skall luftpanträtt i egendomen tillika omfatta
sådan fordran; och skall i nu angivet hänseende vad i 272 och 279 §§ sjö
lagen stadgas äga motsvarande tillämpning.
11
Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 saml. Nr 13.
162
17 g.
Försäljes luftfartyg eller gods efter utmätning eller under konkurs i den
ordning, som för försäljning av utmätt sådan egendom är stadgad, upphöre
luftpanträtten i fartyget eller godset, men borgenären äge undfå del i köpe
skillingen enligt vad därom är särskilt stadgat.
Lossas gods, som häftar för fordran, till avsändares eller lastemottagares
förfogande, upphöre luftpanträtten i godset. Utlämnas godset utan borgenä
rens tillstånd, vare den som mottager godset med kunskap om fordringen
ansvarig för denna, dock icke utöver det värde godset hade vid lossningen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
18 §.
Luftpanträtt i luftfartyg, som är registrerat här i riket, upphöre efter
tre månader från det åtgärderna för bärgningen eller bevarandet av farty
get avslutades, såvida icke inom nämnda tid borgenärens anspråk på pant
rätt blivit anmält till inskrivningsdomaren för anteckning i inskrivnings
boken för luftfartyg samt dessutom överenskommelse träffats om panträt
tens belopp eller talan om panträtten väckts i laga ordning.
Är fartyget registrerat i främmande stat, som biträtt den i Geneve den 19
juni 1948 avslutade konventionen rörande internationellt erkännande av
rätt till luftfartyg, vare lag som i första stycket sägs, med iakttagande av
att anmälan skall ske hos den myndighet som för inskrivningsboken för
fartyget.
I fall då fartyget icke är registrerat eller då det är registrerat i annan
främmande stat än i andra stycket sägs, upphöre luftpanträtten i fartyget
efter ett år från det åtgärderna för bärgningen eller bevarandet avslutades,
sätramt ej inom nämnda tid överenskommelse träffats om panträttens be
lopp eller talan om panträtten väckts i laga ordning.
3 KAP.
Ansvarsbestämmelser m. m.
19 §.
Lämnar någon vid ansökan om registrering av luftfartyg eller vid ansökan
att fartyg ma kvarsta i eller avföras ur luftfartj'gsregistret eller vid anmälan
till registret uppsåtligen oriktig uppgift, straffes med dagsböter eller fängel
se i högst sex månader. Sker det av grov oaktsamhet, dömes till dagsböter.
Framför någon luftfartyg med vetskap om att det är märkt med oriktig
nationalitets- och registreringsbeteckning eller att det eljest saknar i denna
lag eller med stöd därav föreskrivna märken, vare straffet fängelse eller
straffarbete i högst två år eller, där brottet är ringa, dagsböter.
Åsidosätter någon i annat fall än nu sagts vad enligt 1 kap. åligger honom,
straffes med dagsböter.
163
20
§.
Ej må straff enligt denna lag ådömas, där brottet enligt allmänna straff
lagen är belagt med strängare straff.
21
§.
Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av vad i denna lag stadgas
meddelas av Konungen eller den Konungen därtill bemyndigar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
Genom denna lag upphävas:
§§ 4—13 samt § 40 andra stycket förordningen den 26 maj 1922 (nr 383)
om luftfart, sistnämnda författningsrum i dess lydelse enligt förordningen
den 20 april 1928 (nr 83), ävensom stadgandet i § 44 mom. 1 samma för
ordning den 26 maj 1922 i dess lydelse enligt nyssnämnda förordning den
20 april 1928, såvitt stadgandet avser straff för den som i anmälan till luft-
fartygsregistret mot bättre vetande lämnar oriktig uppgift;
så ock vad i övrigt finnes i lag eller författning stridande mot nya lagens
bestämmelser.
Förekommer i lag eller författning hänvisning till författningsrum som
ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skail den bestämmelsen i stället till-
lämpas.
164
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
Förslag
till
Lag
i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande
internationellt erkännande av rätt till luftfartyg.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Denna lag äger tillämpning på luftfartyg infört i nationalitetsregister i
främmande stat, som tillträtt den i Genéve den 19 juni 1948 avslutade kon
ventionen rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg, eller i
territorium, för vars utländska angelägenheter fördragsslutande stat svarar
och för vilket föres särskilt nationalitetsregister, såvida icke den staten
gjort förbehåll om att konventionen icke skall vara tillämplig å territoriet.
Vad i 5 § stadgas skall dock gälla jämväl luftfartyg som är registrerat här i
riket.
Till luftfartyg hänföras i denna lag, förutom flygkroppen, jämväl moto
rer, propellrar, radioutrustning, instrument och andra tillbehör, som äro
avsedda att användas å fartyget, vare sig de äro anbragta däri eller tillfälligt
skilts därifrån.
2
§.
Före alla andra rättigheter än de i 5 § avsedda skola äganderätt till luft
fartyg, med besittning förenad rätt att genom köp förvärva sådant fartyg
samt nyttjanderätt till sådant fartyg enligt upplåtelse på minst sex månader,
så ock panträtt eller annan sådan rätt till luftfartyg, tillkommen enligt avtal
och såsom säkerhet för fordran till visst belopp, erkännas här i riket, så
framt rätten tillkommit enligt lagen i den fördragsslutande stat, i vars natio
nalitetsregister fartyget då var infört, och rätten är inskriven i inskrivnings
bok i den stat, där fartyget är registrerat då rätten göres gällande.
Förmånsrätt för panträtt eller annan sådan rätt till luftfartyg omfattar
varje belopp för vilket säkerhet ställts, dock icke ränta som är upplupen för
längre tid än tre år före utmätning eller, vid konkurs, före konkursansök
ningens ingivande.
3 §•
Verkan i förhållande till tredje man av inskrivning, varom förmäles i 2 §,
bedömes enligt lagen i den stat där rätten är inskriven. Där luftfartyg här i
riket utmätts eller belagts med kvarstad eller skingringsförbud eller luftfar
tyg omfattas av konkurs, som inträffat här i riket, och gäldenären med vet
165
skap därom träffat det avtal, som ligger till grund för inskrivningen, må denna dock ej till förfång för utsökningsborgenären eller konkursborgenä rerna eller för köparen vid exekutiv försäljning åberopas i vidare mån än som följer av svensk lag.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
4 §.
Där en i 2 § omförmäld rätt till luftfartyg, vilken innehaves såsom säker het för fordran, enligt lagen i den stat där fartyget är registrerat förklarats omfatta tillika reservdelar som förvaras på angivna platser, skall rätten här i riket erkännas jämväl i dessa reservdelar, såframt vid förvaringsplatsen finnes anslaget ändamålsenligt och väl synligt tillkännagivande om rättens beskaffenhet och omfattning, om namnet å dess innehavare och hans adress samt om den inskrivningsbok i vilken rätten är inskriven.
Till reservdelar räknas föremål avsedda att anbringas i luftfartyg i stället för delar eller föremål som borttagits därifrån, såsom delar av flygkroppen samt motorer, propellrar, radioutrustning och instrument jämte delar därav.
5 §•
Hava åtgärder för bärgning eller bevarande av luftfartyg avslutats i främ mande stat som tillträtt den i 1 § nämnda konventionen, och är fordran på lön för bärgningen eller på ersättning för särskilda kostnader, som varit oundgängliga för bevarandet av fartyget, enligt lagen i den stat där åtgär derna för bärgningen eller bevarandet avslutades förenad med luftpanträtt i fartyget, skall panträtten här i riket erkännas med förmånsrätt framför varje annan rätt till fartyget. Finnas flera sådana fordringar, njute de som sammanhänga med en senare händelse företräde framför dem som härröra av en tidigare.
Vad sålunda stadgats gälle dock icke, såvida tre månader förflutit från det åtgärderna avslutades utan att borgenärens anspråk på rätt till fartyget antecknats i inskrivningsboken i den stat där fartyget är registrerat och dessutom överenskommelse träffats om det belopp rätten avser eller talan om borgenärens rätt väckts i laga ordning.
6
§.
Där försäljning av luftfartyg eller i 4 § omnämnda reservdelar till sådant fartyg skall äga rum i den ordning, som stadgas i lagen med särskilda be stämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m., åligge den som på kallat försäljningen att till auklionsförrättaren ingiva ett av vederbörande myndighet i den stat där fartyget är registrerat utfärdat gravationsbevis an gående egendomen jämte styrkt översättning av beviset ävensom att, då fråga är om luftfartyg, senast en månad före auktionen låta kungöra försälj ningen å registreringsorten enligt där gällande lag. Inom samma tid skall underrättelse varom stadgas i 3 § lagen med särskilda bestämmelser om för
166
Kungl. Maj. ts proposition nr 13.
säljning av utmätt luftfartyg m. m. sändas till innehavaren av varje i
fartyget inskriven rättighet, som skall erkännas enligt denna lag.
Skall rättighet som icke utgör fordran erkännas enligt denna lag, varde
den upptagen i borgenärsförteckningen. Försäljningen skall ske under för
behåll om beståndet av sådan rättighet, därest den enligt förteckningen faller
inom lägsta budet. Faller rättigheten utom lägsta budet, äge vad i 123 § ut-
sökningslagen sägs motsvarande tillämpning.
7 §•
Luftfartyg må ej överföras till det svenska luftfartygsregistret, med mind
re innehavare av sådan inskriven rättighet till fartyget, vilken enligt denna
lag skall erkännas här i riket, medgivit att fartyget här registreras.
överföres luftfartyg, som häftar för inskriven rättighet, till det svenska
luftfartygsregistret, äge rättighetens innehavare få den inskriven i inskriv
ningsboken för luftfartyg, såframt den är av sådan beskaffenhet, att den
enligt lagen om inskrivning av rätt till luftfartyg kan inskrivas såsom in
teckning.
Sökes inskrivningen senast å den inskrivningsdag som infaller näst efter
tre månader från det fartyget registrerades här i riket, gälle rättigheten med
samma förmånsrätt som inskrivningen medförde i den stat där fartyget sist
var registrerat. Mot rättighetens giltighet må ej göras annan invändning
än sådan, som varit tillåten enligt lagen i den stat där fartyget var registre
rat då rättigheten först inskrevs.
8
§•
Det åligger luftfartsstyrelsen att, så snart luftfartyg som avses i 7 § blivit
registrerat, till den svenske inskrivningsdomaren översända bevis om re
gistreringen samt om de rättigheter, för vilka fartyget häftar och vilkas in
nehavare medgivit fartygets överförande. Inskrivningsdomaren skall å nästa
inskrivningsdag anmärka rättigheterna i inskrivningsboken.
Har borgenärs anspråk på luftpanträtt blivit, på sätt i 5 § andra stycket
stadgas, antecknat i vederbörande inskrivningsbok och överföres fartyget
till det här i riket förda luftfartygsregistret, skall luftfartsstyrelsen så snart
registrering skett översända bevis därom samt om anteckningen till den
svenske inskrivningsdomaren, vilken har att å nästa inskrivningsdag göra
motsvarande anteckning i inskrivningsboken.
9 §•
Bestämmelserna i denna lag utgöra icke hinder mot tillämpning beträf
fande luftfartyg av vad som är eller framdeles kan bliva stadgat rörande
tvångsåtgärder mot den som överträder föreskrifter angående luftfart, in
vandring samt införsel och utförsel av varor.
167
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
Denna lag skall icke äga tillämpning på luftfartyg, som äro avsedda för militär-, tull- eller polistjänst.
10
§.
Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av vad i denna lag stadgas meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
168
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
Förslag
till
Lag
om ändring i ntsökningslagen.
Härigenom förordnas, att 62, 63, 66, 71, 73, 74, 85, 87, 88, 89, 91, 138,
139, 163, 165 och 198 §§ utsökningslagen1 skola erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives.
(Gällande lydelse. )
62 §.
Av gäldenärs tillgångar skola, där
ej borgenär och gäldenär annorlun
da sämjas, tagas i mät först lösören,
därnäst fordran eller annan rättighet,
som kan överlåtas, och sist fast
egendom. Sådana obligationer eller
andra värdepapper, vilka med lätt
het kunna i penningar förvandlas,
skola i fråga om ordningen för de
ras utmätande anses lika med lös
ören.
Häftar på grund av inteckning gäl-
denärens fasta egendom för fordran,
varför utmätning skall ske, varde
den egendom först utmätt, där ej
borgenären hellre vill taga betalning
ur annan egendom. Skall utmätning
på en gång ske för fleras fordringar,
må borgenär, för vars fordran
den
fasta egendomen
sålunda häftar, ej
för vad därur kan utgå till förfång
för annan borgenär taga betalning
ur övriga tillgångar.
(Föreslagen lydelse.)
Av gäldenärs tillgångar skola, där
ej borgenär och gäldenär annorlun
da sämjas, tagas i mät först
andra
lösören
än luftfartyg,
därnäst ford
ran eller annan rättighet, som kan
överlåtas, och sist
luftfartyg eller
fast
egendom. Sådana obligationer eller
andra värdepapper, vilka med lätt
het kunna i penningar förvandlas,
skola i fråga om ordningen för de
ras utmätande anses lika med lös
ören.
Häftar på grund av inteckning gäl-
denärens fasta egendom
eller luftfar
tyg eller reservdelar till sådant far
tyg
för fordran, varför utmätning
skall ske,
eller är fordringen förenad
med luftpanträtt i sådant fartyg,
var
de den egendom först utmätt, där
ej borgenären hellre vill taga betal
ning ur annan egendom. Skall ut
mätning på en gång ske för fleras
fordringar, må borgenär, för vars
fordran
viss egendom
sålunda häf
tar, ej för vad därur kan utgå till
förfång för annan borgenär taga be
talning ur övriga tillgångar.
1 Senaste lydelse av 62 § se SFS 1953:153, av 63 § se 1912:211, av 66 § se 1901: 26 s. 17,
av 71 § se 1912:211, av 73 § se 1937: 129, av 74 § se 1912: 211, av 85 § se 1937:452, av 87 6
se 1924: 388, av 88 § se 1937: 452, av 89 § se 1912: 211, av 91 § se 1944: 68, av 138 och 139 SS
se 1912:211, av 163 § se 1925:176, av 165 § se 1917:307 samt av 198 § se 1924:131.
169
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
Hurusom med-----------nämnda lag. Vid utmätning----------- avbetalningsköp iakttagas.
63 §.
Ej må utmätning av fast egendom ske för fordran,
varför
egendomen
icke
på grund av inteckning häftar,
med mindre borgenären sådant sär skilt begär.
66
Ej må något, som till fartyg hörer, tagas i mät annorledes än genom ut mätning av fartyget.
71
Har någon panträtt i gäldenärs lö sa gods eller rätt att sådant gods till säkerhet för sin fordran kvarhålla, må hinder därav ej möta för godsets utmätande, och försäljande för an nan gäldenärens skuld; och njute så dan borgenär rätt till betalning ur köpeskillingen, såsom i 6 kap. sägs. Den, som har lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt i handom, vare dock, där egendomen icke utgöres av fartyg eller gods i fartyg, ej pliktig att lämna panten från sig, med mindre full lösen där för gives, eller panthavaren nöjes med att för sin betalning hålla sig till köpeskillingen; ej äge panthava-
Ej må,
med mindre borgenären det
begär,
utmätning av fast egendom
el
ler luftfartyg eller intecknade reserv delar till sådant fartyg
ske för
annan
fordran
än sådan, för vilken
egen
domen på grund av inteckning häftar
eller som, där fråga är om luftfartyg, är förenad med luftpanträtt i farty get.
§•
Ej må något, som till fartyg
eller
luftfartyg
hörer, tagas i mät annor
ledes än genom utmätning av farty get
eller luftfartyget. Omfattar inteckning i luftfartyg jämväl på viss plats förvarat lager av reservdelar, må ej särskild i lag ret ingående reservdel för sig utmä tas, med mindre inteckningshavaren därtill samtycker.
§•
Har någon panträtt i gäldenärs lö sa gods eller rätt att sådant gods till säkerhet för sin fordran kvarhålla, må hinder därav ej möta för godsets utmätande och försäljande för an nan gäldenärens skuld; och njute så dan borgenär rätt till betalning ur köpeskillingen, såsom i 6 kap. sägs. Den, som har lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt i handom, vare dock, där egendomen icke utgöres av fartyg eller
av
gods
i fartyg
eller i luftfartyg,
ej pliktig
att lämna panten från sig, med mind re full lösen därför gives, eller pant havaren nöjes med att för sin betal ning hålla sig till köpeskillingen; ej
170
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
ren vägra att taga lösen, då den, i
fall som nu är sagt, honom bjudes,
ändå att hans fordran ej är till betal
ning förfallen.
Har inteckning i fast egendom bli
vit av fastighetsägaren lämnad så
som pant, skall inteckningen icke
utmätas utan i stället den rätt till
andel i inteckningen, som, efter ty
särskilt är stadgat, må tillkomma
gäldenären, tagas i mät i den ord
ning 74 § stadgar.
äge panthavaren vägra att taga lö
sen, då den, i fall som nu är sagt,
honom bjudes, ändå att hans ford
ran ej är till betalning förfallen.
Har inteckning i fast egendom el
ler i luftfartyg eller reservdelar till
sådant fartyg blivit av ägaren till
den intecknade egendomen lämnad
såsom pant, skall inteckningen icke
utmätas utan i stället den rätt till
andel i inteckningen, som, efter ty
särskilt är stadgat, må tillkomma
gäldenären, tagas i mät i den ord
ning 74 § stadgar.
73 §.
Lös egendom, som utmätes, skall Lös egendom, som utmätes, skall
av utmätningsmannen upptecknas av utmätningsmannen upptecknas
och värderas; och äge han, där så och värderas; och äge han, där så
finnes nödigt, tillkalla sakkunnige finnes nödigt, tillkalla sakkunnige
män att vid värderingen biträda. Är män att vid värderingen biträda. Ut
fråga om utmätning av fordran el- mätas av inteckning besvärade re-
ler rättighet, vare den från vilken servdelar till luftfartyg, skola sak-
fordringen eller rättigheten skall ut- kunniga städse anlitas vid värde-
gå pliktig att, efter anmaning, läm- ringen. Är fråga om utmätning av
na utmätningsmannen erforderliga fordran eller rättighet, vare den från
upplysningar angående dess inne- vilken fordringen eller rättigheten
håll; efterkommes ej anmaningen, skall utgå pliktig att, efter anma-
äge överexekutor efter anmälan av ning, lämna utmätningsmannen er-
utmätningsmannen förelägga den forderliga upplysningar angående
tredskande vite samt fälla honom dess innehåll; efterkommes ej anma-
därtill.
ningen, äge överexekutor efter an
mälan av utmätningsmannen före
lägga den tredskande vite samt fälla
honom därtill.
Utmätes helt---------- eller sysslomannen.
Vid utmätning av luftfartyg eller
gods i sådant fartyg skall vad i 2
mom. stadgas i tillämpliga delar
gälla.
74 §.
Utmätas penningar-------- — kostnad förskjuter.
Utmätes gäldenärs----------- att övergå.
171
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
Skall utmätning ske av den rätt
till andel i inteckning, som, efter ty
särskilt är stadgat, tillkommer gäl-
denären såsom ägare av intecknade
egendomen, varde förbud inteck-
ningshavaren meddelat att till förfång
för den, till vilken i följd av utmät
ningen gäldenärens rätt kan komma
att övergå, utlämna intecknings-
handlingen eller att på begäran av
annan än denne eller utmätnings
mannen uppvisa handlingen vid
domstol för sådant ändamål, som i
26 § förordningen angående inteck
ning i fast egendom sägs. Förbud,
som nu sagts, skall tecknas å inteck-
ningshandlingen, där icke denna av
inteckningshavaren överlämnas till
utmätningsmannen för att av honom
uppvisas. Kostnaden för sådant upp
visande ävensom för anskaffande av
särskild inteckningshandling å den
utmätta andelen i inteckningen vare
borgenären pliktig att förskjuta, där
utmätningsmannen det äskar.
(Gällande lydelse.)
Skall utmätning ske av den rätt
till andel i inteckning, som, efter ty
särskilt är stadgat, tillkommer gäl
denär en såsom ägare av intecknade
egendomen, varde förbud inteck
ningshavaren meddelat att till förfång
för den, till vilken i följd av utmät
ningen gäldenärens rätt kan komma
att övergå, utlämna intecknings-
handlingen eller att på begäran av
annan än denne eller utmätnings
mannen uppvisa handlingen vid
domstol för sådant ändamål, som i
26 § förordningen angående inteck
ning i fast egendom eller 29 § lagen
om inskrivning av rätt till luftfartyg
sägs. Förbud, som nu sagts, skall
tecknas å inteckningshandlingen, där
icke denna av inteckningshavaren
överlämnas till utmätningsmannen
för att av honom uppvisas. Kostna
den för sådant uppvisande ävensom
för anskaffande av särskild inteck
ningshandling å den utmätta andelen
i inteckningen vare borgenären plik
tig att förskjuta, där utmätningsman
nen det äskar.
(Föreslagen lydelse.)
85 §.
Då fast egendom blivit tagen i mät Då fast egendom eller luftfartyg el-
eller utmätningsman å landet tagit i ler intecknade reservdelar till sådant
mät fartyg, varom i 94 § sägs, ålig- fartyg tagits i mät eller då utmät-
ger det utmätningsmannen att genast ningsman å landet tagit i mät far-
anmäla det hos överexekutor. Har i tyg, varom i 94 § sägs, åligger det
fråga om fast egendom å landet gäl- utmätningsmannen att genast anmäla
denären vid utmätningen uppgivit det hos överexekutor. Har i fråga om
auktionsställe, såsom i 98 § sägs, gi- fast egendom å landet gäldenären
ve utmätningsmannen ock del till- vid utmätningen uppgivit aulctions-
känna.
ställe, såsom i 98 § sägs, give ut
mätningsmannen ock det tillkänna.
Då fast------ ------------ — utmätningen skett.
Utmätes fartyg — — ----------------urskiljande erfordras.
172
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
Myndighet, vilken meddelat förord
nande, som i 28 § sägs, eller hos vil
ken enligt 70 eller 71 § konkurslagen
äskats, att fastighet eller intecknat
fartyg må utmätningsvis säljas, vare
ock pliktig att därom insända bevis
efter ty nyss är sagt.
Gäller utmätningen luftfartyg, som
blivit infört i luftfartygsregistret, el
ler intecknade reservdelar till sådant
fartyg, skall bevis om utmätningen, i
vilket fartygets nationalitets- och re
gistreringsbeteckning finnes angiven,
genast sändas till luftfartsstyrelsen
samt till den inskrivningsdomare,
som handlägger inskrivningsärenden
rörande luftfartyg.
Myndighet, vilken meddelat dom
eller utslag, varigenom intecknad
fordran fastställts till betalning ur
fast egendom, eller hos vilken enligt
70 eller 71 § konkurslagen äskats,
att fastighet, intecknat fartyg eller
ock i luftfartygsregistret infört luft
fartyg eller intecknade reservdelar till
sådant fartyg må utmätningsvis säl-
att därom insän-
jas, vare ock pliktig
da bevis efter ty nyss är sagt.
Har domstol----------------— till överexekutor.
Sker utmätning----------------------- till kommerskollegium.
87 §.
Är fast------------------------ äger företräde.
Där luftfartyg eller reservdelar till
sådant fartyg utmätts, äger den, som
för sin fordran har inteckning i den
utmätta egendomen och vilkens rätt
kan vara beroende av dess försälj
ning, sådan befogenhet som i 1 mom.
sägs.
88
§.
Har utmätning av fast egendom
upphävts eller eljest frågan om sådan
egendoms försäljning förfallit, ålig
ger det utmätningsmannen eller över
exekutor, om ärendet där är anhäng-
igt eller det eljest ankommit på över
exekutor att försälja egendomen, att
Har utmätning av fast egendom
eller av luftfartyg, som blivit infört
i luftfartygsregistret, eller av inteck
nade reservdelar till sådant fartyg
upphävts eller eljest frågan om sådan
egendoms försäljning förfallit, åligger
det utmätningsmannen eller överexe-
173
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
därom genast göra anmälan hos in
skrivningsdomaren.
kutor, om ärendet där är anhängigt
eller det eljest ankommit på överexe-
kutor att försälja egendomen, att
därom genast göra anmälan hos ve
derbörande inskrivningsdomare samt,
då fråga år om luftfartyg eller reserv
delar till sådant fartyg, jämväl hos
luf tf artsstyrelsen.
89 §.
Försäljning av----------------------- offentlig auktion.
Om försäljning av utmätt luftfar
tyg och av utmätta, intecknade re
servdelar till sådant fartyg meddelas
bestämmelser i särskild lag.
91 §.
Kungörelse om------------------------ä
Har gäldenären tillkommande rätt
till andel i inteckning i hans fasta
egendom blivit utmätt, läte utmät
ningsmannen anskaffa särskild in-
teckningshandling å det gäldenären
tillkommande beloppet, där laga hin
der däremot icke möter; skall sådan
handling anskaffas, må ej förr än det
skett kungörelse om auktionen utfär
das. Skall försäljning ske av inteck-
ningshandling, vilken tagits i mät hos
någon, som enligt handlingen är per
sonligen ansvarig för det däri för
skrivna beloppet, åligger det utmät
ningsmannen, där ej med gäldenä-
rens samtycke handlingen säljes med
bibehållande av hans ansvarighet, att,
innan handlingen utlämnas till köpa
ren, förse densamma med påskrift,
varigenom gäldenären frikallas från
ansvarighet.
ske
sagd.
Har gäldenären tillkommande rätt
till andel i inteckning i hans fasta
egendom eller i hans luftfartyg eller
därtill hörande reservdelar blivit ut
mätt, läte utmätningsmannen anskaf
fa särskild inteckningshandling å det
gäldenären tillkommande beloppet,
där laga hinder däremot icke möter;
skall sådan handling anskaffas, må ej
förr än det skett kungörelse om auk
tionen utfärdas. Skall försäljning ske
av inteckningshandling, vilken tagits
i mät hos någon, som enligt handling
en är personligen ansvarig för det
däri förskrivna beloppet, åligger det
utmätningsmannen, där ej med gäl-
denärens samtycke handlingen säljes
med bibehållande av hans ansvarig
het, att, innan handlingen utlämnas
till köparen, förse densamma med på
skrift, varigenom gäldenären frikal
las från ansvarighet,
kan.
Skall fartyg
174
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
Vid försäljning av gods i luftfartyg
skall kungörelse ske sist tre veckor
före auktionen och inom samma tid
jämväl införas i allmänna tidningar
na. Kungörelsen skall innehålla, att
de borgenärer, som, ändå att de ej
vunnit utmätning, äga rätt till betal
ning ur köpeskillingen för godset, ha
va att före auktionen anmäla sådant
hos auktionsförr ättar en på sätt i
139 § sägs. Inom tre veckor före auk
tionen skall ock, såvitt ske kan, un
derrättelse om försäljningen i rekom
menderade brev sändas till borgenä
ren och ägaren av godset samt till
den som, enligt vad känt blivit, äger
luftpanträtt i detta. Vinnes senare
kunskap om sådan panträtt, värde
underrättelsen genast avsänd. Under
rättelse till utrikes ort skall om möj
ligt sändas med flygpost.
Är fråga----------------------- nödiga kostnad.
138 §.
Har, då någon vunnit utmätning å
lös egendom, som annan hade under
panträtt i handom, panthavaren, så
som i 71 § sägs, förklarat sig nöjas
med att för sin betalning hålla sig till
köpeskillingen, njute han sin rätt till
godo inom den tid, som i 137 § stad
gas; dock att, där i fråga om utmät
ningsvis sålt fartyg eller gods i far
tyg annan borgenär påstår betalning
för fordran, som skall utgå med för
månsrätt framför panthavarens, den
ne ej äger njuta betalning i annan
ordning, än i 140 eller 141 § sägs.
Har, då någon vunnit utmätning å
lös egendom, som annan hade under
panträtt i handom, panthavaren, så
som i 71 § sägs, förklarat sig nöjas
med att för sin betalning hålla sig till
köpeskillingen, njute han sin rätt till
godo inom den tid, som i 137 § stad
gas; dock att, där i fråga om utmät
ningsvis sålt fartyg eller gods i far
tyg eller i luftfartyg annan borgenär
påstår betalning för fordran, som
skall utgå med förmånsrätt framför
panthavarens, denne ej äger njuta
betalning i annan ordning, än i 140
eller 141 § sägs.
139 §.
Borgenär, som, då lös egendom för Borgenär, som, då lös egendom för
annans fordran utmättes, hade pant- annans fordran utmättes, hade pant-
175
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
rätt i egendomen, utan att hava den under panträtt i handom, eller ock ägde rätt att till säkerhet för sin ford ran hålla egendomen kvar, vare ock berättigad att ur köpeskillingen, efter ty nedan sägs, undfå betalning, såvi da han därom hos utmätningsman nen före auktionen framställt yrkan de. Skall under konkurs fartyg eller gods i fartyg utmätningsvis försäljas, äge jämväl borgenär, som för sin fordran har förmånsrätt enligt 4 eller
7 § i 17 kap. handelsbalken, den rätt, nu är sagd.
Har fartyg —------------------- tid in
(Gällande lydelse.)
rätt i egendomen, utan att hava den under panträtt i handom, eller ock ägde rätt att till säkerhet för sin fordran hålla egendomen kvar, vare ock berättigad att ur köpeskillingen, efter ty nedan sägs, undfå betalning, såvida han därom hos utmätnings mannen före auktionen framställt yr kande. Skall under konkurs fartyg el ler gods i fartyg eller i luftfartyg ut mätningsvis försäljas, äge jämväl borgenär, som för sin fordran har förmånsrätt enligt 4 eller 7 § i 17 kap. handelsbalken, den rätt, nu är sagd.
(Föreslagen lydelse.)
163
Är fartyg, i annat fall än i 165 § sägs, eller gods i fartyg utmätt, eller skall utmätt fordran eller rättighet säljas, och varder ej det utmätta sålt å landet inom tre månader och i stad inom två månader efter det utmät ningsmannen emottagit de i 54 och 56 §§ nämnda handlingar; vare om ansvarigheten lag som i 162 § sägs.
165
Har utmätning skett av fast egen dom eller, å landet, av fartyg, som i 94 § sägs, skall utmätningsmannen så skyndsamt vidtaga alla de åtgär der, vilka på honom ankomma, att försäljningen av det utmätta ej må genom hans vållande fördröjas, i frå ga om fast egendom, å landet över fyra månader och i stad över tre må nader, samt beträffande fartyg, som nyss är sagt, över tre månader från mottagandet av de i 54 och 56 §§ nämnda handlingar.
§■
Är fartyg, i annat fall än i 165 § sägs, eller gods i fartyg eller i luft fartyg utmätt, eller skall utmätt ford ran eller rättighet säljas, och varder ej det utmätta sålt å landet inom tre månader och i stad inom två måna der efter det utmätningsmannen emottagit de i 54 och 56 §§ nämnda handlingar; vare om ansvarigheten lag som i 162 § sägs.
§•
Har utmätning skett av fast egen dom eller luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådant fartyg, eller, å landet, av fartyg, som i 94 § sägs, skall utmätningsmannen så skynd samt vidtaga alla de åtgärder, vilka på honom ankomma, att försäljning en av det utmätta ej må genom hans vållande fördröjas, i fråga om fast egendom, å landet över fyra månader och i stad över tre månader, samt beträffande annan egendom, som nyss är sagd, över tre månader från
176
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
(Gällande lydelse.)
mottagandet av de i 54 och 56 §§
nämnda handlingar.
(Föreslagen lydelse.)
198 §.
All nödig----------------------- hela kostnaden.
Sökes utmätning----------- underrätta utmätningsmannen.
Ej vare utmätningsman pliktig att Ej vare utmätningsman pliktig att
verkställa utmätning å dom eller ut- verkställa utmätning å dom eller ut
slag, som ej vunnit laga kraft, med slag, som ej vunnit laga kraft, med
mindre kostnaden för förrättningen mindre kostnaden för förrättningen
förskjutes av sökanden. Den, som förskjutes av sökanden. Den, som be-
begär utmätning av fast egendom gär utmätning av fast egendom eller
eller verkställighet av förordnande, luftfartyg eller intecknade reservde-
som i 28 § sägs, vare, ändå att domen lar till sådant fartyg eller ock verk-
eller utslaget äger laga kraft, pliktig ställighet av dom eller utslag, var
att på anfordran förskjuta erforder- igenom intecknad fordran fastställts
ligt belopp till bestridande av förrätt- till betalning ur fast egendom, vare,
ningskostnaden. Äskas jämlikt 70 § ändå att domen eller utslaget äger
konkurslagen försäljning av konkurs- laga kraft, pliktig att på anfordran
boets fasta egendom, skall ock kost- förskjuta erforderligt belopp till be-
naden på anfordran förskjutas.
stridande av förrättningskostnaden.
Äskas jämlikt 70 eller 71 § konkurs
lagen, att i konkursboet ingående
egendom, som nu år sagd, skall säl
jas, skall ock kostnaden på anford
ran förskjutas.
All nödig —------- motsvarande tillämpning.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
177
Förslag
till
Lag
med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Vid försäljning av utmätt luftfartyg och av utmätta, intecknade reservde lar till luftfartyg samt vid fördelning av medel, som inflyta vid sådan för säljning, skola de föreskrifter som enligt utsökningslagen gälla beträffande försäljning av fartyg, vilket blivit i fartygsregistret infört, äga tillämpning med iakttagande av de särskilda bestämmelser som meddelas i denna lag.
Att vid försäljning av vissa främmande luftfartyg eller av intecknade re servdelar till sådana fartyg vissa andra särskilda bestämmelser därjämte äro att iakttaga framgår av lagen i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg.
2
§.
Auktion skall förrättas av överexekutor eller, där auktion å landet skall hällas annorstädes än å landskansli, av den som överexekutor för ändamålet till förrättningsman särskilt förordnar.
3 §•
Genom auktionsförrättarens försorg skall tid och ställe för auktionen minst sex veckor i förväg kungöras på sätt i 90 § första stycket utsöknings lagen stadgas. Kungörelsen skall tillika inom samma tid införas i allmänna tidningarna. I kungörelsen skall angivas, att den som har fordran, varför luftfartyget eller reservdelarna häfta eller för vilken han eljest må njuta be talning ur köpeskillingen, äger att vid auktionen bevaka sin rätt. Minst en månad före auktionen skola underrättelser om försäljningen i rekommen derade brev sändas till borgenären och ägaren av den utmätta egendomen ävensom till innehavare av däri meddelad inteckning eller i utmätt fartyg gällande luftpanträtt, som finnes antecknad i inskrivningsboken eller eljest då är känd. Framgår adressen av inskrivningsboken, varde underrättelse sänd under den adressen. Vinnes senare upplysning om annan luftpanträtt i fartyget, skall underrättelse som nu sagts genast tillställas dess innehavare. Underrättelse till utrikes ort skall om möjligt sändas med flygpost.
12
Bihang till riksdagens protokoll 19
55.
1 samt. Nr 13.
178
4 §•
Auktionsförrättare!! skall Tid början av auktionen uppläsa såväl proto
kollet över utmätningen som gravationsbeviset; anmane ock dem, vilka äro
tillstädes och hava fordran som skall vid auktionen bevakas, att sådant an
mäla. Tillfälle skall beredas tillstädeskomna rättsägare samt gäldenären, där
han är närvarande, att yttra sig över de anspråk som framställas så ock
angående de villkor som skola gälla för försäljningen.
Sedan den i första stycket omförmälda förhandlingen avslutats, skall auk-
tionsförrättaren uppgöra borgenärsförteckning. I denna förteckning skola,
ordnade efter det företräde dem emellan lag stadgar, upptagas, förutom
fordran varför utmätning skett, dels fordran, för vilken den utmätta egendo
men på grund av inteckning häftar, där fordringen finnes upptagen i grava
tionsbeviset eller blivit hos auktionsförrättaren anmäld, dels ock fordran,
som är förenad med luftpanträtt i utmätt fartyg eller varmed följer rätt att
såsom säkerhet kvarhålla utmätt egendom, såvida yrkande om betalning för
fordringen blivit hos auktionsförrättaren framställt.
Vid upprättande av borgenärsförteckningen skall vad i 107 § andra och
tredje styckena, 108—110 §§, 112 § första stycket samt 118 § utsöknings-
lagen stadgas beträffande borgenärsförteckning för fast egendom äga mot
svarande tillämpning.
5 §•
Sedan auktionsförrättaren efter ty i 4 § är sagt antecknat de fordringar,
vilka böra vid auktionen iakttagas, skola de fordringsbelopp, som hava bätt
re rätt än den fordran för vars gäldande försäljningen äger rum, samt kost
naderna för förfarandet sammanräknas; och varde i borgenärsförteckningen
angivet, att det lägsta bud, som, där ej annat föranledes av vad i 11 § andra
stycket stadgas, må vid auktionen antagas, skall överstiga den sålunda er
hållna summan.
Är fråga om försäljning av reservdelar på begäran av borgenär, som ej
för sin fordran har inteckning i dessa, må lägsta budet ej i något fall be
stämmas högre än till två tredjedelar av det å reservdelarna jämlikt 73 §
utsökningslagen satta värdet.
6
§•
Md försäljning av flera luftfartyg skall särskilt utrop av varje fartyg äga
rum; sådana fartyg, som äro i samma ägares hand och häfta för samma
fordringar, skola dock säljas i gemensamt utrop, där ej fartygens ägare eller
någon av borgenärerna begär att särskild försäljning av visst eller vissa
fartyg skall ske. Särskild borgenärsförteckning skall upprättas för vad som
säljes vid varje utrop; och skall i förekommande fall beträffande fordran,
för vilken flera luftfartyg häfta, i förteckningen anmärkas, att mindre be
lopp än vad i förteckningen upptagits kan komma att falla å egendomen till
följd av att köpeskillingen för annan egendom lämnar tillgång till betalning
av fordringen eller del därav.
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
179
Vad i första stycket sägs skall äga motsvarande tillämpning vid försälj ning av luftfartyg jämte intecknat lager av reservdelar; dock må luftfartyg och reservdelslager ej utropas gemensamt, såvida fordran bevakats av bor genär, som icke för fordringen har inteckning i reservdelarna.
Lager av reservdelar, som ej säljes i utrop gemensamt med luftfartyg, skall på begäran av lagrets ägare eller någon av borgenärerna utropas i skil da poster, med förbehåll att försäljningen blir ståndande allenast såframt den efter utrop av en eller flera poster kan godkännas enligt de i 11 § stad gade grunderna.
7 §•
Där luftfartyg eller intecknade reservdelar ingå i konkursbo och, efter ty i 71 § konkurslagen sägs, auktion skall på begäran av borgenärerna hållas för egendomens försäljning i den ordning, som i denna lag är stadgad, vare borgenär, som i konkursen bevakat fordran, för vilken egendomen på grund av inteckning häftar eller som är förenad med luftpanträtt i egendomen eller varmed följer rätt att såsom säkerhet kvarhålla egendomen eller för månsrätt som i 17 kap. 4 § handelsbalken sägs, berättigad att, där hans rätt till betalning ur egendomen är ostridig eller styrkt, äska att försäljningen i stället sker till gäldande av hans fordran; framställe dock yrkande härom till auktionsförrättaren senast vid den i 4 § nämnda förhandlingen. Göres ej sådant yrkande, må ej försäljning ske till förfång för de i borgenärsför- teckningen upptagna rättsägarna.
8
§•
Huvudstolen av intecknad gäld, som faller inom köpeskillingen, må, där ej är fråga om fordran av beskaffenhet, som avses i 108 eller 109 § utsök- ningslagen, efter överenskommelse mellan inteckningshavaren och köparen innestå i avräkning å köpeskillingen. Omfattar inteckningen flera luftfar tyg eller luftfartyg jämte reservdelar, må fordringen dock sålunda innestå allenast såframt all den intecknade egendomen utmätts och säljes i gemen samt utrop.
Vad som ej skall innestå av köpeskillingen skall i reda penningar gäldas. I borgenärsförteckningen skall beträffande fordringar, som enligt första stycket icke må innestå, detta särskilt anmärkas.
9 §•
Innan utrop av egendomen sker, skall auktionsförrättaren uppläsa borge närsförteckningen samt meddela fullständig och tydlig underrättelse om sättet för försäljningen; give ock till känna, å vad tid köpeskillingen sist skall inbetalas.
10 §.
Vid tillämpning av vad i 95 § första stycket utsökningslagen stadgas skall iakttagas, afl köparen ej är pliktig all gälda eller ställa säkerhet för större belopp än som jämlikt 8 § denna lag skall i reda penningar gäldas och att
Kungl. Maj. ts proposition nr 13.
han städse skall gälda eller ställa säkerhet för den kostnad, varom i 198 § utsökningslagen förmäles.
11
§•
Göres å auktionen sådant bud, att det enligt 5 § må antagas, och uppfyller köparen vad enligt 95 § första stycket utsökningslagen och 10 § denna lag åligger honom, skall försäljning av egendomen ske, utan så är att köpeskil lingen ej förslår till fulla gäldandet av utmätningssökandens fordran och han bestrider att försäljning må ske.
Göres icke så högt bud, skall försäljning ändock ske, där sådant yrkas av utmätningssökanden och innehavarna av de fordringar, vilka äga före träde framför hans fordran men icke fullt täckas av den bjudna köpeskil lingen, därtill samtycka.
Sker ej försäljning, gånge utmätningen åter.
12
§.
Varder ej sist å det sammanträde, som i 140 § utsökningslagen sägs, köpe skillingen, i den mån avräkning enligt 8 § denna lag ej skall ske, till fullo gulden, vare köpet ogillt, och besörje genast auktionsförrättaren, att egen domen varder till försäljning ånyo utlyst på sätt i 3 § stadgas. Understiger vad vid nya utropet högst bjudes förra köpeskillingen med laga ränta därå från den dag, då betalning sist bort ske, ersätte den försumlige inroparen skillnaden eller, där försäljning ej kommer till stånd, vad vid förra auktio nen bjudits utöver sammanlagda beloppet av de fordringar, som äga före träde framför utmätningssökandens fordran, jämte ränta därå ävensom kostnaderna för samma auktion; går egendomen till mera, have förre köpa ren ej rätt till överskottet. Kostnaden för senare försäljningen skall ock av förre köparen gäldas, där den ej kan gottgöras genom överskott å köpeskil lingen. Är pant eller borgen ställd för köpeskillingen, läte auktionsförrätta ren ofördröjligen försälja panten i den ordning, som om utmätta lösören stadgas, eller utsöka borgensförbindelsen hos löftesmannen.
När ny auktion hålles, skall fordran, som upptagits i den för förra auk tionen upprättade borgenärsförteckningen, upptagas i den nya förteckning en, ändå att fordringen ej ånyo anmäles. Har rättsägare på grund av för summad anmälan ej blivit upptagen i den förra förteckningen, äge ej an nan rätt än i 15 § sägs. Vid bestämmande av lägsta budet skall avdrag ske för vad förre inroparen vid inropet erlagt i reda penningar eller som in flutit genom försäljning av pant eller utsökande av borgen.
13 §.
Har i fall som i 12 § sägs luftfartyg eller reservdelar försålts efter nytt utrop, och är förre inroparen skyldig att utgiva ersättning, skall ersättnings beloppet, såvitt detsamma av honom guldits eller influtit genom försälj ning av pant eller utsökande av borgen, tillika med köpeskillingen fördelas.
181
Avslutas auktionen utan att försäljning kommer till stånd, skall fördel ning av ersättningsbelopp som i första stycket sägs ske vid sammanträde, varom i 140 § utsökningslagen förmäles. Sedan kostnaderna för förfarandet guldits ur beloppet, skall de<t användas till betalning av utmätningssökan- dens fordran; vad därefter må återstå skall fördelas i samma ordning som köpeskilling.
14 §.
Vid fördelning av köpeskillingen skall borgenärsförteckningen lända till efterrättelse. Innehavare av inteckning i reservdelar må dock icke, till för fång för borgenär som ej för sin fordran har inteckning i reservdelarna, göra sin rätt gällande till högre belopp än som svarar mot två tredjedelar av kö peskillingen för reservdelarna minskad med kostnaderna för förfarandet.
15 §.
Har fordran, som där den anmälts vid den i 4 § omförmälda förhand lingen bort upptagas i borgenärsförteckningen, blivit senare anmäld, varde utdelning, i den mån tillgång finnes, borgenären tillagd efter de i förteck ningen upptagna beloppen.
16 §.
I fall då fordran, för vilken egendomen på grund av inteckning häftar, avräknats å köpeskillingen, åligger det auktionsförrättaren att därom göra anteckning å inteckningshandlingen, där denna är tillgänglig för honom.
17 §.
Har auktion hållits å luftfartyg, som blivit infört i det svenska luftfartygs- registret, eller å reservdelar till sådant fartyg, skall auktionsförrättaren, sedan auktionen vunnit laga kraft samt köpeskillingen erlagts och sam manträde hållits för köpeskillingens fördelning, genast göra anmälan där om hos den inskrivningsdomare, som handlägger inskrivningsärenden rö rande luftfartyg, och hos luf tf artsstyrelsen samt därvid tillika insända det vid sammanträdet förda protokollet jämte borgenärsförteckningen.
Därest försäljning ej kommit till stånd men vid fördelning som i 13 § andra stycket avses likvid utfallit å huvudstolen av intecknad fordran, åligger det den som förrättat fördelningen att, sedan denna blivit godkänd eller vunnit laga kraft, därom till inskrivningsdomaren göra anmälan som nyss sagts och tillika insända fördelningslängden.
18
§.
Angående klagan över utmätningsmans eller övercxekutors åtgärd vid auktion eller i fråga om fördelning av köpeskilling eller av medel, som eljest finnas att redovisa, gälle vad i sådant hänseende är i utsökningslagen stad gat beträffande försäljning av fast egendom.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
1 82
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
Förslag
till
Lag
om ändring i konkurslagen.
Härigenom förordnas, att 21, 24, 26, 29, 62, 71, 73, 76, 126 och 198 §§
konkurslagen1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
21
§.
Konkursdomaren skall —------- i konkurs.
Avträdes ämbets--------- — närmaste förman.
Utvisar den i anledning av konkur
sen upprättade bouppteckningen att
fast egendom finnes i boet, skall så
snart ske kan å inskrivningsdag om
konkursen göras anteckning i inteck-
ningsprotokollet samt i intecknings-
eller fastighetsboken. Ligger egendo
men inom annan rätts domvärjo, skall
för verkställande av sådan anteck
ning konkursdomaren ofördröjligen
till inskrivningsdomaren i den ort där
egendomen ligger insända bevis om
konkursen jämte utdrag ur boupp
teckningen. Hör till boet fartyg som
blivit infört i fartygsregistret, skall
anmälan om konkursen med angivan
de av fartygets registreringsnummer
ofördröjligen göras till den myndig
het som handlägger ärenden angåen
de inteckning i fartyg; och vaide å
den inskrivningsdag, då det först kan
ske, anteckning om konkursen gjord
i inteckningsboken för fartyg. Hör till
boet lott i fartyg, skall anmälan om
konkursen ofördröjligen avsändas till
den myndighet som för fartygsregist
ret; och varde i anmälningen intagna
de uppgifter som erfordras för farty
gets säkra urskiljande.
Utvisar den i anledning av konkur
sen upprättade bouppteckningen att
fast egendom finnes i boet, skall så
snart ske kan å inskrivningsdag om
konkursen göras anteckning i inteck-
ningsprotokollet samt i intecknings-
eller fastighetsboken. Ligger egendo
men inom annan rätts domvärjo,
skall för verkställande av sådan an
teckning konkursdomaren ofördröj
ligen till inskrivningsdomaren i den
ort där egendomen ligger insända be
vis om konkursen jämte utdrag ur
bouppteckningen.
Hör till boet fartyg som blivit in
fört i fartygsregistret, skall anmälan
om konkursen med angivande av
fartygets registreringsnummer oför
dröjligen göras till den myndighet
som handlägger ärenden angående
inteckning i fartyg; och varde å den
inskrivningsdag, då det först kan ske,
anteckning om konkursen gjord i in
teckningsboken för fartyg. Hör till
boet lott i fartyg, skall anmälan om
konkursen ofördröjligen avsändas till
den myndighet som för fartygsregist
ret; och varde i anmälningen intagna
de uppgifter som erfordras för farty
gets säkra urskiljande.
Senaste lydelse av 21 § se SFS 1936: 229, av 26 § se 1946: 809 och av 29 § se 1932:175.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
183
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
Ingår i konkursboet luftfartyg, som
blivit infört i luftfartygsregistret, el
ler intecknade reservdelar till sådant
fartyg, skall anmälan om konkursen
med angivande av fartygets nationa
litets- och registreringsbeteckning
ofördröjligen sändas till luftfartssty-
relsen samt till den inskrivningsdo
mare, som handlägger inskrivnings-
årenden rörande luftfartyg. Inskriv•
ningsdomaren har att å första in
skrivningsdag i inskrivningsboken
för luftfartyg göra anteckning om
konkursen.
24 §.
Har innan------------------------- av konkursen.
Där i andra fall utmätning skett å
fast egendom eller å fartyg eller gods
i fartyg, skall verkställigheten fort
gå, så vida ej efter ty i 68 § sägs
framställning om dess inställande
göres innan försäljning av egendo
men ägt rum.
Har eljest —
Där i andra fall utmätning skett å
fast egendom eller å fartyg eller luft
fartyg eller å gods i fartyg eller luft
fartyg eller å intecknade reservdelar
till luftfartyg, skall verkställigheten
fortgå, så vida ej efter ty i 68 § sägs
framställning om dess inställande gö
res innan försäljning av egendomen
ägt rum.
besluts meddelande.
Varder beslut — -— — — —
Finnes i gäldenärens bo fast egen
dom eller fartyg, som blivit infört i
fartygsregistret, eller lott i fartyg,
skall vad i 21 § tredje stycket före
skrivits angående anteckning eller
anmälan om konkursen äga motsva
rande tillämpning i fråga om den hög
re rättens beslut.
26 §.
- anslagna kungörelsen.
Finnes i gäldenärens bo fast egen-
Innan i -------
— sig,
dom eller fartyg, som blivit infört i
fartygsregistret, eller lott i fartyg el
ler ock luftfartyg, som blivit infört i
luftfartygsregistret, eller intecknade
reservdelar till sådant fartyg, skall
vad i 21 § tredje, fjärde och femte
styckena föreskrivits angående an
teckning eller anmälan om konkur
sen äga motsvarande tillämpning i
fråga om den högre rättens beslut,
betalas.
184
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
(Gällande lydelse.)
(Föreslagen lydelse.)
29 §.
Har gäldcnären----------- konkursboet åter.
Har borgenär under ovan angivna Har borgenär under ovan angivna
tid sökt inteckning i gäldenärens tid sökt inteckning i gäldenärens
egendom för fordran, vid vars till- egendom för fordran, vid vars till
komst sådan säkerhet ej betingats, komsit sådan säkerhet ej betingats, och
och är ej fråga om inteckning, som är ej fråga om inteckning, som inom
inom den i 11 kap. 2 § jordabalken den i 11 kap. 2 § jordabalken stad-
stadgade tid sökts för fordran, som gade tid sökts för fordran, som där
där avses, vare borgenären pliktig att avses, vare borgenären pliktig att på
på talan av konkursboet antingen talan av konkursboet antingen åter-
återställa inteckningshandlingen till ställa inteckningshandlingen till boet
boet eller ock tillhandahålla inteck- eller ock tillhandahålla intecknings-
ningshandling angående fast egen- handling angående fast egendom eller
dom för verkställande av utbyte efter luftfartyg för verkställande av utbyte
ty därom är stadgat samt handling, efter ty därom är stadgat samt hand-
på grund varav inteckning i fartyg, ling, på grund varav inteckning i
förlagsinteckning eller inteckning i fartyg, förlagsinteckning eller inteck-
jordbruksinventarier sökts, för in- ning i jordbruksinventarier sökts, för
teckningens dödande.
inteckningens dödande.
Vad sålunda------------ om konkursansökningen.
62 §.
Efter första borgenärssammanträ-
det skall boets egendom säljas så
snart ske kan, där ej annat föranle-
des av bestämmelserna i 60, 63, 64
och 66 §§, 70 § andra stycket samt
149 § andra stycket.
Efter första borgenärssammanträ-
det skall boets egendom säljas så
snart ske kan, där ej annat föranle-
des av bestämmelserna i 60, 63, 64
och 66 §§, 70 § andra stycket, 71 §
femte stycket samt 149 § andra styc
ket.
Vill förvaltaren —
Lös egendom — -
Samtycke, varom
Skall helt — —• -
71 §.
------ — — kan ske.
försäljningen beroende.
— noterat värdepapper.
— — och köparen.
Är fråga om försäljning av luft
fartyg eller av intecknade reserv
delar till sådant fartyg och finnes
egendomen inom riket, vare lag som
i 70 § första och andra styckena sägs.
Vill förvaltaren, ehuru auktion ej ägt
rum i den ordning som för utmätt
185
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
sådan egendom är stadgad, med om
Skall gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning i hans fasta egendom säljas, läte förvaltaren in nan försäljning sker anskaffa sär skild inteckningshandling å det gäl denären tillkommande beloppet, där laga hinder däremot icke möter. Skall försäljning ske av inteckningshand ling, som innehaves av gäldenären och för vilken han är personligen an svarig, vare förvaltaren pliktig att, där ej gäldenären medgiver, att handlingen må försäljas med bibe hållande av hans ansvarighet, förse handlingen med påskrift, varigenom gäldenären frikallas från ansvarig het.
budsmannens samtycke underlåta att föranstalta om egendomens avyttran de, skall dock därtill lämnas tillstånd av de borgenärer, som i konkursen bevakat fordran, för vilken egendo men på grund av inteckning häftar eller som är förenad med luftpant rätt i egendomen eller varmed följer rätt att såsom säkerhet kvarhålla egendomen eller förmånsrätt som i 17 kap. 4 § handelsbalken sägs. Gods i luftfartyg skall säljas i samma ord ning som gods i sjögående fartyg.
Skall gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning som belastar hans fasta egendom eller luftfartyg eller till sådant fartyg hörande reserv delar säljas, läte förvaltaren innan försäljning sker anskaffa särskild in teckningshandling å det gäldenären tillkommande beloppet, där laga hin der däremot icke möter. Skall försälj ning ske av inteckningshandling, som innehaves av gäldenären och för vil ken han är personligen ansvarig, vare förvaltaren pliktig att, där ej gälde nären medgiver, att handlingen må försäljas med bibehållande av hans ansvarighet, förse handlingen med påskrift, varigenom gäldenären fri kallas från ansvarighet.
73
Har borgenär lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt i handom, äge han besörja, att egen domen varder såld å auktion eller, då fråga är om å fondbörs noterat vär depapper, genom fondkommissionär till gällande börspris; dock må sådan försäljning ej utan förvaltarens sam-
§•
Har borgenär lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt i handom, äge han besörja, att egen domen varder såld å auktion eller, då fråga är om å fondbörs noterat värdepapper, genom fondkommissio när till gällande börspris; dock må sådan försäljning ej utan förvaltarens
186
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
tycke äga ruin tidigare än fyra vec
kor efter första borgenärssamman-
trädet. Försäljning genom borgenä
rens försorg må ej heller ske, där för
valtaren vill lösa egendomen för kon
kursboets räkning; åliggande det bor
genären att minst en vecka innan han
vidtager åtgärder för egendomens för
säljning hembjuda den åt förvaltaren
till inlösen. Utgöres egendomen av
fartyg eller gods i fartyg, skall för
säljningen ske i den ordning, som om
dylik egendom, den där blivit utmätt,
särskilt är stadgad. Skall egendomen
säljas annorledes än utmätningsvis
och är ej fråga om sådan försäljning
av värdepapper, som enligt vad nyss
sagts må ske utan auktion, må för
säljningen ej äga rum å annan ort än
den, där egendomen finnes, med
mindre förvaltaren samtycker därtill;
och läte borgenären förvaltaren minst
tre veckor förut veta, när och var
försäljningen skall ske. Har försälj
ning skett i annan än den för utmätt
egendom stadgade ordning, vare bor
genären pliktig att för förvaltaren re
dovisa för vad som influtit.
(Gällande lydelse.)
Vill ej borgenären föranstalta om
försäljningen, äge förvaltaren därom
besörja. Dock må inteckning i fast
egendom, vilken blivit av fastighets
ägaren lämnad såsom pant, icke av
förvaltaren säljas, utan äge han alle
nast låta sälja den rätt till andel i in
teckningen, som efter ty särskilt är
stadgat må tillkomma gäldenären.
samtycke äga rum tidigare än fyra
veckor efter första borgenärssamman-
trädet. Försäljning genom borgenä
rens försorg må ej heller ske, där
förvaltaren vill lösa egendomen för
konkursboets räkning; åliggande det
borgenären att minst en vecka innan
han vidtager åtgärd för egendomens
försäljning hembjuda den åt förval
taren till inlösen. Utgöres egendo
men av fartyg eller av gods i fartyg
eller i luftfartyg eller av intecknade
reservdelar till luftfartyg, skall för
säljningen ske i den ordning, som om
dylik egendom, den där blivit utmätt,
särskilt är stadgad. Skall egendomen
säljas annorledes än utmätningsvis
och är ej fråga om sådan försäljning
av värdepapper, som enligt vad nyss
sagts må ske utan auktion, må för
säljningen ej äga rum å annan ort än
den, där egendomen finnes, med
mindre förvaltaren samtycker där
till; och läte borgenären förvaltaren
minst tre veckor förut veta, när och
var försäljningen skall ske. Har för
säljning skett i annan än den för ut
mätt egendom stadgade ordning, vare
borgenären pliktig att för förvaltaren
redovisa för vad som influtit.
Vill ej borgenären föranstalta om
försäljningen, äge förvaltaren därom
besörja. Dock må inteckning i fast
egendom eller i luftfartyg eller reserv
delar till sådant fartyg, vilken blivit
av ägaren till den intecknade egendo
men lämnad såsom pant, icke av för
valtaren säljas, utan äge han allenast
låta sälja den rätt till andel i inteck
ningen, som efter ty särskilt är stad
gat må tillkomma gäldenären.
(Föreslagen lydelse.)
187
Kanyl. Maj:ts proposition nr 13.
(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
76
Finner förvaltaren det i 74 § före skrivna kungörelsesätt icke vara äg nat att bereda kungörelsen nödig of fentlighet, ankomme på honom att vidtaga de ytterligare åtgärder, som må anses erforderliga. Skulle han i något fall anse tillfyllest, att auktio nen kungöres i mindre utsträckning än i nämnda paragraf stadgas, begä- re samtycke därtill av rättens om budsman. Inskränkning i fråga om kungörande av auktion å lös egen dom, vari borgenär har panträtt eller annan särskild förmånsrätt, som i 17 kap. handelsbalken sägs, må dock icke äga rum, med mindre den bor genär samtycker därtill; ej heller må utan gåldenärens medgivande sådan inskränkning ske beträffande kun görande av auktion å fast egendom.
§•
Finner förvaltaren det i 74 § före skrivna kungörelsesätt icke vara äg nat att bereda kungörelsen nödig of fentlighet, ankomme på honom att vidtaga de ytterligare åtgärder, som må anses erforderliga. Skulle han i något fall anse tillfyllest, att auktio nen kungöres i mindre utsträckning än i nämnda paragraf stadgas, begäre samtycke därtill av rättens ombuds man. Inskränkning i fråga om kun görande av auktion å fast egendom eller luftfartyg eller å intecknade re servdelar till sådant fartyg må dock icke äga rum utan gåldenärens sam tycke; ej heller må sådan inskränk ning ske beträffande kungörande av auktion å annan lös egendom, vari borgenär har panträtt eller annan särskild förmånsrätt, som i 17 kap. handelsbalken sägs, med mindre den borgenär samtycker därtill.
126 §.
På förvaltaren------------------------ äga rum. Finnes tillgång — — — — --------samtycker därtill. Kan utdelning----------- -— — — a Sedan all konkursboets tillgängli ga egendom blivit förvandlad i pen ningar, skall slututdelning ske; dock må ej kungörelse om sådan utdel ning utfärdas före utgången av tid, inom vilken borgenär har att ingiva bevis därom att honom förelagd ed gång, som i 116 eller 123 § sägs, bli vit fullgjord. I fall, varom i 70 § andra stycket förmäles, utgöre den omständigheten, att boet tillhörig fast egendom icke blivit försåld, ej hinder för slututdelning.
dra borgenärer.
Sedan all konkursboets tillgängli ga egendom blivit förvandlad i pen ningar, skall slututdelning ske; dock må ej kungörelse om sådan utdel ning utfärdas före utgången av tid, inom vilken borgenär har att ingiva bevis därom att honom förelagd ed gång, som i 116 eller 123 § sägs, bli vit fullgjord. I fall, varom i 70 § and ra stycket eller 71 § femte stycket förmäles, utgöre den omständighe ten, att där avsedd egendom icke bli vit försåld, cj hinder för slututdel-
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
(Gällande lydelse.) (Föreslagen lydelse.)
198 §.
Har konkurs------------eller inteckningsbok.
Vad i första stycket stadgas skall äga motsvarande tillämpning beträf fande luftfartyg, som blivit infört i luftfartygsregistret, samt inteckna de reservdelar till sådant fartyg.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
189
Bilaga B.
Förslag
till
lag om inskrivning av rätt
till luftfartyg m. m.
AVGIVET AV 1945 ÅRS LUFTRÄTTSSAKKUNNIGA
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
Uin /i. n
Till KONUNGEN.
Den 24 september 1948 har Kungl. Maj :t uppdragit åt riksmarskalken L. B. Ekeberg i egenskap av ordförande samt f. d. hovrättsrådet och divi- sionsordföranden i Svea hovrätt H. Chr. Wikander och dåvarande assessorn,
191
sedermera hovrättsrådet i hovrätten för Nedre Norrland G. A. Björklund,
tillika sekreterare, att inom 1945 års lufträttssakkunniga verkställa den vi
dare utredning, som erfordras beträffande frågan om Sveriges ratifikation
av den i Geneve den 19 juni 1948 avslutade konventionen om internationellt
erkännande av rättigheter i luftfartyg, samt utarbeta de lagförslag, som för
anledas därav, så ock förordnat dåvarande överdirektören i luftfartsstyrel-
sen, numera generalsekreteraren i den internationella civila luftfartsorga
nisationen E. C. R. Ljungberg att på kallelse av ordföranden, då anledning
därtill förekomme, deltaga i överläggningar med de sakkunniga för det så
lunda meddelade utredningsuppdraget och i de konferenser i ämnet, som
kunde komma till stånd med representanter för andra länder. Vidare har
Kungl. Maj :t dels den 28 oktober 1949 uppdragit åt revisionssekreteraren,
numera lagmannen i Svea hovrätt A. T. Salén att tills vidare till den 1 juni
1950 biträda de sakkunniga, dels ock den 18 november 1949 entledigat Björk
lund från det honom meddelade uppdraget att vara sekreterare samt förord
nat extra ordinarie assessorn, numera hovrättsrådet i Svea hovrätt K. J. E.
Sidenbladh att från och med den 21 november 1949 vara sekreterare åt de
sakkunniga. Slutligen har Kungl. Maj :t den 2 mars 1951 förordnat Siden
bladh att vara, förutom sekreterare, jämväl ledamot av de sakkunniga.
På grund av Kungl. Maj :ts förordnande hava i nordiska lufträttskonfe-
renser rörande, såvitt nu är i fråga, nu omförmälda ämne deltagit dels Wi-
kander och Björklund i en konferens, som hållits i Helsingfors den 18—
den 31 oktober 1949, och dels samtliga sakkunniga i en den 26 april—den
8 maj 1950 i Stockholm hållen konferens. Grannländernas delegerade vid
de nu ifrågavarande överläggningarna hava varit, bland andra, för Dan
mark overformynder L. Ingerslev och professor S. Iuul, för Finland förvalt
ningsrådet R. Beckman, för Island — icke representerat vid mötet i Stock
holm — dommerfuldmsegtig Th. Björnsson samt för Norge hpyesterettsdom-
merne E. Alten och H. Bahr jämte byråsjefen H. Breien.
Vid vissa av de överläggningar, som hållits inom de sakkunniga eller ägt
rum vid de nyss anförda konferenserna, har Ljungberg deltagit. Dessutom
har, jämlikt särskilda Kungl. Maj :ts förordnanden, ombudsmannen hos
Scandinavian Airlines System E. Norman i vissa avseenden såsom expert
deltagit i sagda konferenser. Med nuvarande överdirektören i luftfartsstyrel-
sen H. Winberg hava de sakkunniga samrått i särskilda frågor. Slutligen har
assessorn vid överståthållarämbetet G. G. Boethius biträtt vid utarbetandet
av de föreslagna bestämmelserna angående utsökning.
Sedan de sakkunniga numera avslutat sitt nu ifrågavarande arbete, få de
härmed överlämna av motiv åtföljda förslag till
t) lag om inskrivning av rätt till luftfartyg;
2) lag med vissa bestämmelser om registrering av luftfartyg samt om
bärgning;
3) lag i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande
internationellt erkännande av rätt till luftfartyg;
4) lag om ändring i vissa delar av handelsbalken;
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
5) lag angående ändrad lydelse av § 14 förordningen den 4 mars 1862 om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer;
6) lag angående ändrad lydelse av 54 § lagen den 8 april 1927 om för säkringsavtal;
7) lag om ändring i vissa delar av utsökningslagen; 8) lag om ändring i vissa delar av konkurslagen ; 9) lag angående ändrad lydelse av 1 och 13 §§ lagen den 20 december 1946 om lagsökning och betalningsföreläggande (lagsökningslag);
10) lag angående ändrad lydelse av 10 och 13 §§ lagen den 8 april 1927 om dödande av förkommen handling;
11) lag angående ändrad lydelse av 11 § lagen den 10 juli 1947 om dödan de av vissa utanför Sverige befintliga handlingar;
12) lag om ändrad lydelse av 2 kap. 17 § strafflagen; 13) lag om ändrad lydelse av 3 § lagen den 7 september 1914 angående förbud mot lufttrafik över svenskt område;
14) lag angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 8 juni 1923 om straff för olovlig varuinförsel;
15) lag om ändrad lydelse av 8 § lagen den 20 juni 1924 med särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin;
16) lag angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 18 juni 1949 om straff för olovlig varuutförsel; samt
17) lag angående ändrad lydelse av 2 § 14:o) lagen den 26 maj 1909 om Kungl. Maj :ts regeringsrätt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
Underdånigst
BIRGER EKEBERG
HUGO WIKANDER ALLAN BJÖRKLUND KARL SIDENBLADH
Stockholm den 30 juni 1953.
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
193
Lagförslag.
Förslag
till
Lag
om inskrivning av rätt till luftfartyg.
Härigenom förordnas som följer.
Inledande bestämmelser.
1 §•
Ärenden som angå inskrivning av rätt till luftfartyg eller avse i denna
lag föreskrivna anteckningar om förhållande av betydelse för rätt till så
dant fartyg (inskrivningsårenden rörande luftfartyg) upptagas av den in
skrivningsdomare vid Stockholms rådhusrätt som är därtill utsedd.
2
§.
Över inskrivningsärenden rörande luftfartyg skall föras särskild inskriv
ningsbok (inskrivningsbok för luftfartyg). Boken skall innehålla upplägg
för varje fartyg, beträffande vilket inskrivningsärende förekommer.
Om inteckning i luftfartyg.
Om intecknings beviljande.
3 §.
Där ägaren det medgiver, må fartyg, som är infört i luftfartygsregistret,
intecknas till säkerhet för fordran å visst belopp i penningar.
Ej må inteckning meddelas i fartygslott.
4 §•
Medgivande av inteckning i luftfartyg skall tecknas å handling, varå
fordran grundas, samt innefatta uppgift om fartygets nationalitets- och re
gistreringsbeteckning; och varde medgivandet av vittnen styrkt.
13 Bihang till riksdagens protokoll
1955. i samt. Nr 13.
194
Kung!. Maj:ts proposition nr 13.
5 §•
Då inteckning sökes, skall fordringshandlingen i huvudskrift ingivas till
inskrivningsdomaren.
6
§.
Finnes ej å handlingen bevittnat medgivande som i 4 § sägs, skall an
sökningen avslås.
7 §•
Inteckning må icke beviljas, med mindre den som medgivit inteckningen
är införd i luftfartygsregistret såsom ägare av fartyget.
Är ansökan om inteckning ej grundad på medgivande av den som en
ligt vad luftfartygsregistret utvisar byggt fartyget, skall i ärendet styrkas
att från honom äganderätten övergått till den som medgivit inteckningen.
Har lartyget varit i utländsk ägo, skall dock, såframt ej eljest laga hinder
möter, inteckning beviljas, där den som medgivit inteckningen blivit vid
fartygets införande i registret upptagen såsom ägare eller ock härleder sin
rätt från den däri först införde ägaren.
Har fartyget i tre år näst före ansökningen varit infört i luftfartygsre
gistret och finnes den som medgivit inteckningen hava varit under hela
den tiden upptagen i registret såsom ägare eller härleder han sin rätt från
den som vid början av samma tid var införd såsom ägare, skall ansökning
en, ändå att annan upplysning om äganderätten ej vinnes, bifallas där ej
eljest laga hinder möter.
8 §•
Grundas den uppgivne ägarens rätt å testamente, dom eller annan hand
ling, som tager åt sig laga kraft, må ansökan om inteckning ej bifallas, med
mindre det visas att handlingen blivit ståndande.
Är överlåtelse av luftfartyg beroende av villkor, må inteckningsansökan
ej bifallas, med mindre det visas att villkoret blivit uppfyllt.
9 §•
Ej må i inteckningsärende andra än skriftliga bevis gälla i fråga om åt
komst till luftfartyg.
10
§.
Har, då inteckning sökes, talan väckts om klander å den uppgivne äga
rens fång eller om återgång därav, vare ansökningen vilande i avbidan på
målets utgång. Fullföljes ej ansökningen senast å den inskrivningsdag som
infaller näst efter tre månader från det dom i målet vunnit laga kraft, vare
ansökningen förfallen.
11
§•
Överlåter någon till annan luftfartyg eller fartygslott, och har, innan ny
ägares fång anmäles till luftfartygsregistret, inteckning blivit sökt på grund
av tidigare ägares medgivande, utgöre överlåtelsen ej hinder för inteck
ningens beviljande.
Sökes inteckning samma dag ny ägares fång anmäles till luftfartygsre-
gistret eller därefter, skall ansökningen avslås, utan så är att nye ägaren
iklätt sig förbindelse att låta fartyget intecknas på grund av tidigare äga
res medgivande eller eljest är med honom lika förbunden.
12
§.
Upplyses att före den dag inteckningen söktes eller ock samma dag an
sökningen gjordes luftfartyget eller lott däri tagits i mät, skall ansökningen
avslås, där ej visas att utmätningen upphört att gälla.
13 §.
Är, när inteckning i luftfartyg sökes, den som inteckningen medgivit el
ler, där flera äro som den medgivit, någon av dem försatt i konkurs, eller
meddelas beslut om egendomsavträde samma dag som ansökningen göres,
skall ansökningen avslås.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
195
Om intecknings verkan och omfattning.
14 §.
Sedan inteckning meddelats i luftfartyg, njute fordringsägaren panträtt
i fartyget.
Panträtten omfattar jämväl motorer, propellrar, radioutrustning, instru
ment samt andra tillbehör, som anbragts i fartyget, även om de tillfälligt
skilts därifrån. Har sådant föremål förvärvats under villkor att överlåta
ren skall äga rätt att återtaga det, om förvärvaren åsidosätter vad honom
åligger, eller att äganderätten därtill skall förbliva hos överlåtaren intill
dess betalning erlagts eller annan förutsättning uppfyllts, må villkoret ej
göras gällande mot inteckningshavaren.
15 §.
Är inteckning meddelad i flera luftfartyg, häfte ettvart av fartygen för
den intecknade fordringens hela belopp.
16 §.
Inteckning i luftfartyg må beviljas eller utsträckas att omfatta jämväl
fartygsägaren tillhörigt lager av reservdelar eller honom tillkommande lott
i sådant lager, såvida delarna till art och ungefärligt antal förtecknats i
fordi ingshandlingen eller i därvid fogad bilaga och förvaras på angivna
platser här i riket eller i stat som biträtt den i Geneve den 19 juni 1948
avslutade konventionen rörande internationellt erkännande av rätt till luft
fartyg.
196
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
Vid plats där intecknade reservdelar förvaras skall vara anslaget tillkän
nagivande om inteckningens beskaffenhet och föremål, om inteckningsha-
varens namn och adress samt därom, att inteckningen inskrivits i den här
i riket förda inskrivningsboken för luftfartyg.
Till reservdelar räknas delar av luftfartyg ävensom motorer, propellrar,
radioutrustning, instrument, delar av vad sålunda angivits samt andra fö
remål, som förvaras för att anbringas i luftfartyg i stället för delar eller
föremål som borttagits därifrån.
17 §.
Omfattas reservdelar till luftfartyg av inteckning, skall vad i 15 § stad
gas äga motsvarande tillämpning.
Ersättes reservdel med annan sådan, häfte i stället denna för panträtten.
18 §.
Angående inteckningshavares rätt till ersättning, som utgår på grund av
tagen försäkring, är särskilt stadgat.
Ersättning, som på annan grund utgår för skada å fartyget, häfte icke i
fartygets ställe för intecknad fordran.
19 §.
Ej må panträtt, som inteckning medför, särskilt göras gällande i viss lott
av intecknad egendom, dock att, om inteckning meddelats i lott av reserv-
delslager, inteckningen må göras gällande i den lotten.
Om särskilda åtgärder med avseende å inteckning.
20
§.
Vill någon att i inskrivningsboken skall antecknas att han innehar ford-
ringshandling, på grund varav inteckning beviljats eller ansökan därom
förklarats vilande, uppvise handlingen i huvudskrift för inskrivningsdoma
ren; och göre denne i boken anteckning om innehavet.
Uppvisande varom nu är sagt må ock ske inför annan inskrivningsdoma
re. Denne skall, då sådant sker, å handlingen teckna bevis om uppvisandet
och ändamålet därmed ävensom därom utfärda särskilt bevis; sedan ingive
inteckningshavaren för anteckningens verkställande sistnämnda bevis till
den inskrivningsdomare, som i första stycket avses.
Anmäler den, vilken senast blivit antecknad såsom innehavare av in-
teckningshandling, hos inskrivningsdomaren i skriftlig av vittnen styrkt
handling att innehavet upphört, varde förhållandet i inskrivningsboken an
tecknat.
21
§.
Vill ägaren av den intecknade egendomen i stället för en intecknings-
handling sätta en eller flera andra handlingar innefattande medgivande av
Kungl. Maj.is proposition nr 13.
197
inteckning för motsvarande belopp, ingive inteckningshandlingen jämte den
eller de handlingar, som skola sättas i stället, till inskrivningsdomaren; och
göre denne om utbytet anteckning i inskrivningsboken samt anmärke å den
eller de nya inteckningshandlingarna vad för inteckningsrättens bedöman
de är av betydelse. Utbyte varom nu sagts må ock ske på begäran av in-
teckningshavare, där det visas att den intecknade egendomens ägare sam
tyckt till åtgärden.
22
§.
Företes fordringshandlingen för inskrivningsdomaren med begäran om
inteckningens dödande helt och hållet eller för visst belopp eller i visst
luftfartyg eller i reservdelslager eller i reservdelar som förvaras på viss
plats, eller ock, där inteckning meddelats i lott av reservdelslager, i ägaren
tillkommande lott av sådant lager eller på viss plats förvarad del därav,
varde i enlighet därmed inteckningen dödad, där det visas att ägaren av
den egendomen, beträffande vilken dödning skall ske, samtyckt till åtgärden.
23 §.
Vill någon låta inteckning under annan nedsättas, äge vad i 22 § är
stadgat i fråga om intecknings dödande motsvarande tillämpning.
Är egendomen besvärad av flera inteckningar, må ej någon av dem sät
tas efter annan, med mindre den tillika sättes att gälla efter den eller de
inteckningar, vilka äga lika rätt som eller bättre rätt än denna.
24 §.
Ansöker ägare av intecknat luftfartyg, som han begär få avföra ur luft-
fartygsregistrel och överföra till främmande stat, att inteckningen skall
avföras ur inskrivningsboken för överförande till inskrivningsbok i den
främmande staten, må ansökningen ej bifallas med mindre intecknings
handlingen företes och dess innehavare samtycker till åtgärden.
25 §.
Sker försäljning av luftfartyg eller reservdelar till sådant fartyg i den
ordning utsökningslagen bestämmer, då skall, sedan auktionen vunnit laga
kraft och köpeskillingen erlagts, egendomen icke vidare häfta för annat in
tecknat belopp än sådant, som köparen på sätt i 94 d § utsökningslagen sägs
låtit innestå i egendomen i avräkning å köpeskillingen. Anteckning härom
skall, sedan till inskrivningsdomaren inkommit handling som visar köpe
skillingens fördelning, å nästa inskrivningsdag göras i inskrivningsboken.
Skola jämlikt föreskrifterna i utsökningslagen mellan rättsägare i egen
dom, som omfattas av inteckning i luftfartyg, medel fördelas ändå att för
säljning av egendomen ej skett, och utfaller därvid betalning å huvudstolen
av intecknad fordran, vare inteckningen till motsvarande belopp utan ver
kan; och varde därom, sedan fördelningen visats vara godkänd eller hava
vunnit laga kraft, anteckning verkställd som i första stycket sägs.
26 §.
Har domstol, vid meddelande av förklaring att luftfartyg skall vara för verkat till kronan, tillika beträffande inteckning i fartyget förklarat att panträtten i fartyget skall upphöra, må, sedan utslaget vunnit laga kraft, inteckningen dödas på ansökan utav ny ägare av fartyget eller lott däri, ändå att inteckningshandlingen i huvudskrift ej företes.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
Om ägarehypotek.
27 §.
Har intecknad fordringshandling blivit inlöst utav ägaren av den inteck nade egendomen eller eljest kommit i hans hand, och är ej sådant fall för handen att inteckningen är ogill eller utan verkan, må handlingen ånyo utgivas med oförändrad inteckningsrätt.
28 §.
Innehaves inteckningshandling, när egendomen utmätningsvis säljes, av ägaren, må denne vid försäljningen tillgodonjuta samma rätt som skulle tillkomma annan innehavare av inteckningen; dock att, där i handlingen ränta är förskriven, sådan ej må räknas ägaren till godo. Är ägaren försatt i konkurs, äge konkursboet den rätt nu sagts.
Finnes, när egendomen utmätningsvis säljes, alt ägaren gjort avbetal ning å belopp varför egendomen på grund av inteckning häftar eller att inteckning i egendomen belånats till lägre belopp än det varå den lyder, skall i fråga om den del av intecknade beloppet, som icke tillkommer intecknings- havaren, vad i första stycket är stadgat äga tillämpning; dock att inteck- ningshavaren för sin fordran äger företräde.
29 §.
Har ägare av intecknad egendom gjort avbetalning å intecknat belopp, vare inteckningshavaren, där ej annat förbehåll skett, pliktig att på begäran av ägaren och mot förskott av nödig kostnad uppvisa inteckningshandlingen för inskrivningsdomaren för avbetalningens antecknande i inskrivningsbo ken. I boken skall anmärkas, att handlingen ej vidare medför intecknings rätt för avbetalade beloppet.
Sedan anteckning om avskrivning sålunda skett, må, där ägaren det äskar och tillika ingiver handling innefattande medgivande som i 4 § sägs, inteck ning till belopp motsvarande vad sålunda avskrivits meddelas att gälla med förmånsrätt näst efter inteckningshavarens återstående fordran. Ägaren må ock utan inteckningshandlingens företeende få inteckningen dödad till belopp motsvarande vad som avskrivits.
199
30 §.
Utmätes ägarens rätt till andel i inteckning eller varder han, där sådan
rätt tillkommer honom, försatt i konkurs, vare inteckningshavaren, ändå att
han betingat sig annat, pliktig att på begäran av utmätningsmannen eller
konkursförvaltaren uppvisa inteckningshandlingen för avskrivning, såsom
i 29 § sägs, av det ägaren tillkommande beloppet. Sedan avskrivning sålunda
skett, må inteckning å det avskrivna beloppet med ränta meddelas på ansö
kan av utmätningsmannen eller konkursförvaltaren, ändå att intecknings-
medgivandet icke är tecknat å sådan handling som i 4 § sägs. Handling, på
grund varav inteckning sålunda meddelas, skall innehålla att beloppet för
faller till betalning sex månader efter uppsägning.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
Om gäldenärs ansvarighet för intecknad fordran.
31 §.
Låter innehavare av intecknad fordran ny ägare till den intecknade egen
domen å inteckningshandlingen teckna förbindelse, varigenom han övertager
skulden, vare förre gäldenären fri från sin förbindelse, där ej annat är av
talat.
32 §.
Har innehavare av skuldförbindelse, till säkerhet för vilken inteckning
blivit fastställd i egendom som sedermera kommit i annan ägares hand,
låtit inteckningen utan samtycke av förbindelsens utgivare helt eller delvis
dödas eller nedsättas, och kan fordran till följd därav icke ur egendomen
uttagas, vare utgivaren fri från ansvar för fordringen. Vad nu är sagt om
förbindelsens utgivare gälle ock om annan ägare, som åtagit sig skulden
eller eljest svarar för denna i utgivarens ställe.
33 §.
Där vid försäljning av intecknad egendom i den ordning utsökningslagen
bestämmer borgenär, som i egendomen har inteckning för fordran, efter
överenskommelse med köparen låter intecknat belopp, som kunnat ur köpe
skillingen gäldas, kvarstå i egendomen, vare den som personligen svarade
för fordringen fri från ansvarighet för sådant belopp. Samma lag vare i
fråga om belopp, som köparen i egenskap av inteckningshavare fått avräkna
å köpeskillingen.
34 §.
Varder intecknat luftfartyg genom vanvård eller annorledes så försämrat,
att inteckningshavarens säkerhet märkligt minskas, eller varder intecknat
j eservdelslager icke vidmakthållet i huvudsaklig överensstämmelse med vad
som överenskommits eller eljest får anses avtalat, äge inteckningshavaren
200
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
att ur den intecknade egendomen njuta betalning för sin fordran, ändå att
den ej är förfallen. Samma lag vare, om de med avseende å ägarens nationa
litet för registrering stadgade villkoren icke längre äro uppfyllda och
Konungen ej medgivit att fartyget det oaktat må kvarstå i registret, eller om
det av annan grund skäligen kan befaras att inteckningshavarens säkerhet
kommer att märkligt minskas.
35 §.
övergår för fordran intecknat luftfartyg genom frivillig överlåtelse i ut
ländsk ägo och upphör därigenom panträtten i fartyget, vare överlåtaren
med allt sitt gods ansvarig för fordringen, ändå att sådan ansvarighet ej
förut ålåg honom; och må, oberoende av vad avtalet innehåller om förfallo
tid, beloppet genast utsökas hos överlåtaren. Äro flere delägare i fartyget,
vare de, som tagit del i överlåtelsen eller samtyckt därtill, en för alla och
alla för en ansvariga för den intecknade fordringen, ändå att de ej förut voro
till sådan ansvarighet förbundna; och vare fordringen genast emot envar av
dem förfallen till betalning.
Om intecknings ogiltighet i vissa fall.
36 §.
Utan hinder av inteckning må tvist om intecknad fordrans giltighet lag
ligen prövas.
37 §.
Beviljas inteckning på grund av medgivande av annan än den som är rätt
ägare eller allenast mot lösen är skyldig att lämna fartyget ifrån sig, vare
inteckningen ogill, där ej sådant fall är för handen som i 11 § sägs. I fråga
om återbäringsskyldighet, därest dödförklarad sedermera finnes vara vid
liv eller hava avlidit å annan tid än den som för dödsdag antagits, stadgas
särskilt.
38 §.
Har inteckning meddelats i strid mot vad i 13 § stadgats, vare den utan
verkan; och varde, när förhållandet styrkes, anteckning därom gjord i in
skrivningsboken.
Om anteckning av äganderätt till luftfartyg.
39 §.
Har i inteckningsärende någon prövats vara rätt ägare av luftfartyg, var
de han i sådan egenskap antecknad i inskrivningsboken.
201
Har ny ägare av intecknat luftfartyg blivit införd i luftfartygsregistret,
åligge det luftfartsstyrelsen att ofördröjligen underrätta inskrivningsdoma
ren om åtgärden; och skall vad sålunda anmälts anmärkas i inskrivnings
boken.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
Om övriga inskrivningsärenden rörande luftfartyg.
40 §.
Var som väckt talan om klander å annans åtkomst till luftfartyg eller
om återgång av köp, byte eller gåva av sådant fartyg vare skyldig att anmäla
förhållandet för antecknande i inskrivningsboken. Rätten skall, om så er
fordras, giva käranden nödig tid till sådan anmälan innan förberedelsen i
målet avslutas. Försummas denna lid, vare käromålet förfallet.
Visas att målet avgjorts genom laga kraft ägande dom eller beslut, varde
ock därom anteckning gjord i inskrivningsboken.
41 §.
Då utmätning skett av fartyg som blivit i luftfartygsregistret infört eller
till fartyg hörande, intecknade reservdelar, eller då jämlikt 71 § konkurs-
iagen äskats att intecknad sådan egendom må utmätningsvis säljas, skall,
sedan i enlighet med 85 § utsökningslagen bevis härom inkommit till in
skrivningsdomaren, å nästa inskrivningsdag göras anteckning om förhållan
det i inskrivningsboken. Inkommer anmälan att utmätningen upphävts eller
att frågan om egendomens försäljning eljest förfallit, varde ock det i boken
antecknat.
Har egendomen blivit såld i den ordning utsökningslagen bestämmer, var
de anteckning därom efter vad i första stycket sägs införd i inskrivnings
boken, när handling som visar köpeskillingens fördelning inkommer till in
skrivningsdomaren.
Har domstol beträffande inteckning i luftfartyg meddelat förklaring som
i 26 § sägs, åligger det domstolen att därom översända bevis till inskriv
ningsdomaren. Inkommer sådant bevis till denne, skall å nästa inskrivnings
dag göras anteckning om förhållandet i inskrivningsboken.
42 §.
Anmäler någon skriftligen, alt han för fordran å bärgarlön eller å ersätt
ning för särskilda oundgängliga kostnader för bevarande av luftfartyg äger
luftpanträtt i fartyget, skall inskrivningsdomaren, om anmälningen sker
inom tre månader från det bärgningen eller åtgärderna för bevarandet av
slutades, å nästa inskrivningsdag göra anteckning om anmälningen i in
skrivningsboken.
Visas att genom fordringens betalning eller annorledes panträtten upphört
att gälla, värde ock det antecknat i inskrivningsboken.
202
43 §.
Har av inteckning besvärat luftfartyg blivit avfört ur luftfartygsregistret
eller med hänsyn till inteckningen icke kunnat därur avföras, åligge det
luf tf artsstyrelsen att därom ofördröjligen underrätta inskrivningsdomaren,
som har att å nästa inskrivningsdag göra anteckning om förhållandet i in
skrivningsboken.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
Om handläggning av inskrivningsärenden.
44 §.
Inskrivningsärende rörande luftfartyg må upptagas allenast å inskriv
ningsdag.
Ansökan i sadant ärende anses ej gjord innan den upptages å inskriv
ningsdag.
Anmälan som avses i 42 § skall anses gjord då den inkommer till inskriv
ningsdomaren.
45 §.
över samtliga inskrivningsärenden rörande luftfartyg skall genom in
skrivningsdomarens försorg föras dagbok.
46 §.
När inskrivningsärende rörande luftfartyg förekommer, anskaffe inskriv
ningsdomaren skyndsamt från luftfartsstyrelsen bevis angående vad re
gistret beträffande fartygets ägare och i övrigt innehåller av betydelse för
ärendets prövning.
47 §.
Handlingar i inskrivningsärenden rörande luftfartyg skola sammanföras
i akter.
Har i sådant ärende sökanden eller annan lämnat uppgift eller avgivit för
klaring av betydelse för ärendets prövning, eller har särskild utredning i
ärendet funnits nödig, skall vad därutinnan antecknats upptagas i akten
och bestyrkas av inskrivningsdomaren.
48 §.
Om inskrivningsdomarens beslut eller annan i inskrivningsärende röran
de luftfartyg vidtagen åtgärd utom såvitt angår anmälan om upphört inne
hav av inteckningshandling meddelas besked genom bevis, som tecknas å
den till grund för ansökningen åberopade handlingen. Beviset skall inne
hålla uppgift å det rum i inskrivningsboken, vari inskrivningen verkställts.
Innefattar beslutet, att ansökan ej bifallits, skall sökanden eller hans om
bud genast i rekommenderat brev underrättas om skälen för beslutet.
203
49 §.
Bifalles ansökan i inskrivningsärende rörande luftfartyg, varde i enlighet
därmed inskrivning gjord i inskrivningsboken. Bifalles ej ansökningen, skall
i boken inskrivas allenast att ärendet uppskjutits eller att ansökningen för
klarats vilande eller avslagits; anteckning om skälen för beslutet upptages
i akten.
Kungl. Maj. ts proposition nr 13.
50 §.
Sökes inteckning i luftfartyg och varder ej ansökningen av inskrivnings
domaren genast avslagen genom beslut som vinner laga kraft, beviljas så
dan inteckning, inträffar förhållande, som medför att intecknat luftfartyg
icke längre besväras av inteckning, eller avföres inteckning ur inskrivnings
boken för överförande till inskrivningsbok i främmande stat, skall inskriv
ningsdomaren ofördröjligen giva luf tf artsstyrelsen meddelande därom. Sam
ma lag vare, när det antecknas att talan som avses i 40 § blivit väckt eller
slutligen avgjord.
Om besvär.
51 §.
Över inskrivningsdomarens beslut enligt denna lag må klagan föras hos
hovrätten.
Hava besvär anförts och avvisas ej besvärstalan, enligt vad därom är sär
skilt stadgat, åligge det inskrivningsdomaren att å nästa inskrivningsdag
göra anteckning om besvären i inskrivningsboken. Visas att besvären ogillats
genom laga kraft ägande beslut, varde ock därom anteckning gjord i inskriv
ningsboken.
52 §.
Har beslut, varigenom ansökan om intecknings beviljande helt eller till
någon del avslagits, blivit till följd av besvär ändrat, vare sökanden pliktig
att senast å den inskrivningsdag, som infaller näst efter tre månader från
det utslaget om ändringen vann laga kraft, förete detsamma hos inskrivnings
domaren, vid äventyr att i annat fall den inteckning, som på grund av utsla
get beviljas, gäller såsom vore den sökt först å den dag utslaget företes för
inskrivningsdomaren.
53 §.
Visas att genom laga kraft ägande beslut inteckning helt eller till någon del
undanröjts eller förklarats vara utan verkan, värde anteckning därom gjord
i inskrivningsboken. Samma lag vare, där det visas att ansökan om inteck
ning, vilken förklarats vilande, förfallit.
204
Kungl. Maj. ts proposition nr 13.
Gemensam bestämmelse.
54 §.
Närmare föreskrifter om inskrivningsboken, dagboken och akter samt an
gående tillämpningen i övrigt av denna lag meddelas av Konungen.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
Har fartyg blivit infört i luftfartygsregistret före den dag denna lag träder
i kraft, må utan hinder av vad i 7 § andra stycket stadgas inteckning bevil
jas, där den som medgivit inteckningen blivit vid fartygets införande i re
gistret upptagen såsom ägare eller ock härleder sin rätt från den däri först
införde ägaren.
Förslag
till
Lag
med vissa bestämmelser om registrering av luftfartyg samt om bärgning.
Härigenom förordnas som följer.
Om registrering av luftfartyg och om dess nationalitet.
1 §•
Över luftfartyg skall hos luftfartsstyrelsen föras register (luftfartygsre
gister).
Om inskrivning av lätt till luftfartyg samt om internationellt erkännande
av rätt till luftfartyg är särskilt stadgat.
2
§•
Luftfartyg må registreras här i riket endast om ägaren är svenska staten,
svensk kommun eller annan sådan menighet, svensk medborgare eller
svenskt dödsbo eller ock bolag, förening, annat samfund, stiftelse eller an
nan sådan inrättning med svensk nationalitet.
Utan hinder av vad sålunda stadgats må Konungen, beträffande fartyg
som i regel nyttjas med utgångspunkt här i riket, medgiva att det må införas
i luftfartygsregistret.
3 §■
Fartyg, som är registrerat i främmande stat, må icke här i riket registre
ras, med mindre det avföres ur den främmande statens register. Besväras
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
205
fartyget av inskriven rättighet, vilken efter överenskommelse med främman
de stat skall erkännas här i riket, må fartyget icke överföras till luftfartygs-
registret, såvida ej rättighetens innehavare medgivit överförandet.
4 §.
Luftfartyg må icke registreras, med mindre det har luftvärdighetsbevis
som utställts eller godkänts här i riket.
5 §.
Ansökan om registrering av luftfartyg skall göras skriftligen av ägaren
och innehålla för registreringen nödiga upplysningar rörande fartyget, ägaren
och dennes förvärv av fartyget. Ansökningen skall åtföljas av bevis, att sö
kanden är ägare av fartyget och att i övrigt de i 2—4 §§ upptagna villkoren
äro uppfyllda, så ock av handling som utmärker när, var och av vem far
tyget är byggt.
6
§•
Registret skall för varje luftfartyg innehålla den nationalitets- och registre
ringsbeteckning som tilldelas fartyget, de uppgifter som äro nödiga för att
identifiera det, upplysning angående äganderätten till fartyget och ägarens
fång samt huruvida fartyget är intecknat, hänvisning till fartygets luftvär
dighetsbevis ävensom anteckning om tiden, då fartyget införes i registret,
ändring i äganderätten registreras eller fartyget avföres ur registret, så ock
i övrigt vad som bestämmes av Konungen eller den Konungen därtill bemyn
digar.
7 §•
Sedan luftfartyg införts i registret, äger det svensk nationalitet.
Om införandet i registret skall, i enlighet med formulär som Konungen
fastställer, av luftfartsstyrelsen utfärdas bevis (nationalitets- och registre
ringsbevis).
Fartyget skall märkas i enlighet med fartyget tilldelad nationalitets- och
registreringsbeteckning; och skola märkena föras så länge fartyget är re
gistrerat.
8
§•
Sker ändring i äganderätten till luftfartyg som införts i registret eller
ändras ägarens nationalitet eller undergår fartyg efter registreringen änd
ring av betydelse för fartygets identifiering, vare ägaren skyldig att därom
ofördröjligen göra anmälan för registrering. Samma skyldighet åligge vid
ändring i äganderätten jämväl den förutvarande ägaren.
Finnes utredningen ej vara sådan att den vilken anmäles såsom ägare kan
i sådan egenskap införas i registret, skola ändock däri antecknas hans namn,
det uppgivna fånget och dagen då anmälan skedde.
206
9 §•
Luftfartyg skall avföras ur registret, om ägaren det begär.
Samma lag vare, om de i 2 § för registrering uppställda villkoren icke
längre äro uppfyllda, med mindre Konungen medgiver att fartyget det oaktat
må kvarstå i registret, så ock om fartyget förolyckats, upphuggits eller an
norledes förstörts eller om det efter anträdd luftfärd ej avhörts under en tid
av tre månader. Har omständighet som nu sagts inträffat, åligge det ägaren
att därom ofördröjligen göra anmälan till registret, såvida sådan ej skett
på grund av vad i 8 § stadgas.
Har fartyg sedan tre år icke innehaft gällande luftvärdighetsbevis, må far
tyget avföras ur registret, där ägaren ej inom tid, som av luftfartsstyrelsen
bestämmes, visar att fartyget är luftvärdigt.
10
§.
Är luftfartyg intecknat, må det ej på grund av ägarens begäran eller an
nan i 9 § avsedd omständighet avföras ur registret, med mindre intecknings-
havaren samtycker till åtgärden, men varde den omständighet varom fråga
är anmärkt i registret. Anmärkningen berör icke den inskrivna rättigheten.
11
§•
Har införing i registret gjorts om ändring i förhållande varom nationali
tets- och registreringsbeviset innehåller upplysning eller har anmärkning
skett enligt 10 §, skall fartygets ägare eller, om fartyget övergått i utländsk
ägo, den förre ägaren ofördröjligen avlämna beviset till luftfartsstyrelsen,
som antecknar ändringen å beviset eller utställer nytt sådant eller, i fall som
i 9 eller 10 § sägs, kvarhåller beviset.
12
§.
Har å utrikes ort luftfartyg byggts för svensk räkning eller övergått i
svensk ägo och äro de i 2 och 3 §§ för registrering angivna villkoren upp
fyllda, må fartyget på villkor, tid och sätt som Konungen bestämmer an
tecknas i en särskild avdelning av luftfartygsregistret och förses med interi
mistiskt nationalitets- och registreringsbevis.
Under sålunda bestämd tid äger fartyget svensk nationalitet.
Fartyget skall under samma tid vara märkt enligt regler som fastställas
av Konungen.
13 §.
Upplåter någon luftfartyg för obestämd tid eller för en tid av minst tre
månader till annan för att av denne nyttjas för egen räkning eller innehaves
luftfartyg på grund av avbetalningsköp, skola i registret antecknas inne
havarens namn, beskaffenheten av dennes rätt samt tiden, för vilken den
gäller. Det åligger dem som slutit sådant avtal att därom ofördröjligen göra
anmälan till luftfartsstyrelsen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
207
Om bärgning och vissa särskilda kostnader.
14 §.
Den som bärgar förolyckat eller nödställt luftfartyg eller ombordvarande
gods eller något som hört till sådant fartyg eller gods så ock envar som med
verkar vid bärgningen har rätt att, evad bärgningen ägt rum till sjöss, på
land eller i luften, undfå bärgarlön i enlighet med de grunder, som i 225 och
226 §§ sjölagen stadgas om bärgning av fartyg och gods. Till andel i lön som
för sådan bärgning skall utgå vare ock den berättigad, vilken under den nöd
som föranlett bärgningen räddat människor från fartyget eller medverkat
vid deras räddning. Har någon eljest för bevarande av luftfartyg eller gods
vidkänts särskilda oundgängliga kostnader, varde ock dessa honom ersatta.
Har gods eller något, som hört till gods, bärgats eller bevarats, häfte äga
ren med det bärgade eller bevarade, men svare ej personligen.
Rätt till bärgarlön skall icke tillkomma den som medverkat vid bärgnings
företag trots uttryckligt och befogat förbud av fartygets befälhavare, ägare
eller innehavare. Vad sålunda stadgats skall äga motsvarande tillämpning
beträffande kostnader för bevarande av fartyg och gods.
15 §.
Borgenär, som har fordran å bärgarlön eller å ersättning för kostnader
som avses i 14 §, njute i fartyget eller godset luftpanträtt med förmånsrätt
framför de i 17 kap. handelsbalken omförmälda borgenärerna, såframt bär
garlönen eller ersättningen hänför sig till åtgärder vilka slutförts här i riket.
I första stycket avsedda fordringar skola, var i förhållande till fordring
ens belopp, njuta lika rätt om de härröra av samma händelse; eljest skall
yngre fordran äga företräde framför äldre.
Utan borgenärens samtycke må icke, innan betalning för dennes fordran
guldits eller säkerhet därför blivit ställd, fartyget lämna det ställe, där åt
gärderna för bärgningen eller bevarandet slutfördes, eller godset av ägaren
tagas i besittning.
16 §.
Angående luftpanträttshavares rätt till ersättning, som utgår på grund av
tagen försäkring, är särskilt stadgat.
Ersättning, som på annan grund utgår för skada å fartyget eller godset,
häfte för panträttshavarens fordran.
17 §.
Försäljes luftfartyg eller gods efter utmätning eller under konkurs i den
ordning, som för försäljning av utmätt sådan egendom är stadgad, upphöre
luftpanträtten i fartyget eller godset, men borgenären äge undfå del i köpe
skillingen, som i utsökningslagen sägs.
208
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
Lossas gods, som häftar för fordran, till avsändares eller lastemottagares
förfogande, upphöre luftpanträtten i godset. Utlämnas godset utan borgenä
rens tillstånd, vare mottagaren, där han när lossningen skedde ägde kunskap
om fordringen, därför ansvarig, dock icke utöver det värde godset hade vid
lossningen.
18 §.
Luftpanträtt i fartyg upphöre, såvida icke inom tre månader från det åt
gärderna avslutades borgenärens anspråk på panträtt blivit anmält till in
skrivningsdomaren för anteckning i inskrivningsboken för luftfartyg samt
dessutom anspråket godkänts eller talan därom väckts i laga ordning.
Ansvarsbestämmelser.
19 §.
Lämnar någon vid ansökan om registrering av luftfartyg eller vid an
sökan att fartyg må kvarstå i eller avföras ur luftfartygsregistret eller vid
anmälan till registret uppsåtligen eller av grov oaktsamhet oriktig uppgift,
straffes med dagsböter eller fängelse i högst ett år.
Framför någon luftfartyg med vetskap om att det är märkt med oriktig
nationalitets- och registreringsbeteckning eller att det eljest saknar i denna
lag eller med stöd därav föreskrivna märken, vare straffet fängelse eller
straffarbete i högst två år eller, där brottet är ringa, dagsböter.
Bryter någon i annat fall än nu sagts mot vad i denna lag stadgas, straf
fes med dagsböter.
20
§.
Ej må straff enligt denna lag ådömas, där brottet enligt allmänna straff
lagen är belagt med strängare straff.
Allmän bestämmelse.
21
§.
Närmare föreskrifter rörande tillämpningen av vad i denna lag stadgas
meddelas av Konungen eller den Konungen därtill bemyndigar.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
Genom denna lag upphävas:
§§ 4—13 samt § 40 andra stycket förordningen den 26 maj 1922 (nr 383)
om luftfart, sistnämnda författningsrum i dess lydelse enligt förordningen
den 20 april 1928 (nr 83);
så ock vad i övrigt finnes i författning stridande mot nya lagens bestäm
melser.
209
Förekommer i lag eller författning hänvisning till författningsrum som
ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall den bestämmelsen i stället
tillämpas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
Förslag
till
Lag
i anledning a? Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande inter
nationellt erkännande av rätt till luftfartyg.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Denna lag äger tillämpning på luftfartyg infört i nationalitetsregister i
främmande stat, som tillträtt den i Geneve den 19 juni 1948 avslutade kon
ventionen rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg, eller i
territorium, för vars utländska angelägenheter fördragsslutande stat sva
rar och för vilket föres särskilt nationalitetsregister, såvida icke den staten
gjort annat förbehåll. Vad i 5 § stadgas skall dock gälla jämväl svenskt far
tyg.
Till luftfartyg hänföras i denna lag jämväl motorer, propellrar, radiout
rustning, instrument samt andra tillbehör, som anbragts i fartyget, även om
de tillfälligt skilts därifrån.
2 §•
Före alla andra rättigheter än de i 5 § avsedda skola äganderätt till luft
fartyg, med besittning förenad rätt att genom köp förvärva sådant fartyg
samt nyttjanderätt till sådant fartyg enligt upplåtelse på minst sex månader,
så ock panträtt eller annan sådan rätt till luftfartyg, tillkommen enligt av
tal och såsom säkerhet för fordran till visst belopp, erkännas här i riket, så
framt rätten tillkommit enligt lagen i den fördragsslutande stat i vars na
tionalitetsregister fartyget då var infört och rätten är inskriven i inskriv
ningsbok i den stat där fartyget är registrerat då rätten göres gällande.
Verkan av inskrivningen i förhållande till tredje man bedömes enligt la
gen i den stat där rätten är inskriven. Förmånsrätt för panträtt eller annan
sådan rätt till luftfartyg omfattar varje belopp för vilket säkerhet ställts,
dock icke ränta som är upplupen för längre tid än tre år före utmätning
eller, vid konkurs, före konkursansökningens ingivande.
3 §■
Har, sedan luftfartyg eller rättighet i sådant fartyg utmätts, belagts med
kvarstad eller skingringsförbud eller gjorts till föremål för exekutiv försälj-
tf
Bihang till riksdagens protokoll 195!>. 1 samt. Nr 13.
210
Kungl. Maj. ts proposition nr 13.
ning, gäldenären med vetskap om åtgärden träffat avtal om upplåtelse eller
överlåtelse av rätt till fartyget som i 2 § sägs, äge rättshandlingen icke verkan
mot utsökningsborgenären eller mot köparen vid exekutiv försäljning.
4 §.
Där en i 2 § nämnd rätt till luftfartyg, vilken innehaves såsom säkerhet
för fordran, enligt lagen i den stat där fartyget är registrerat förklarats om
fatta tillika reservdelar som förvaras på angivna platser här i riket, skall
rätten erkännas jämväl i dessa reservdelar, såvitt de till art och ungefärligt
antal förtecknats i den inskrivna handlingen eller i därvid fogad bilaga och
å förvaringsplatsen är anslaget ändamålsenligt tillkännagivande om rättens
beskaffenhet och föremål, om namnet å dess innehavare och hans adress
samt om den inskrivningsbok i vilken rätten är inskriven.
Till reservdelar räknas delar av luftfartyg ävensom motorer, propellrar,
radioutrustning, instrument, delar av vad sålunda angivits samt andra före
mål, som förvaras för att anbringas i luftfartyg i stället för delar eller före
mål som borttagits därifrån.
5 §•
Är fordran på lön för bärgning av luftfartyg eller på ersättning för sär
skilda kostnader, som varit oundgängliga för bevarande av sådant fartyg, i
den stat där åtgärderna för bärgningen eller bevarandet avslutades förenad
med luftpanträtt i fartyget och har denna stat tillträtt den i 1 § nämnda kon
ventionen, skall panträtten här i riket erkännas med förmånsrätt framför
varje annan rätt till fartyget. Finnas flera sådana fordringar, njute de som
sammanhänga med en senare händelse företräde framför dem som härröra
av en tidigare.
Vad sålunda stadgats gälle dock icke, såvida tre månader förflutit från
det åtgärderna avslutades utan att borgenärens anspråk på rätt till fartyget
antecknats i inskrivningsboken i den stat där fartyget är registrerat och
dessutom det belopp rätten avser godkänts eller talan om borgenärens rätt
väckts i laga ordning.
6
§.
Där försäljning av luftfartyg eller i 4 § omnämnda reservdelar till sådant
fartyg skall äga rum i den ordning utsökningslagen stadgar, åligge den som
påkallat försäljningen att till auktionsförrättaren ingiva ett av vederbö
rande myndighet i den stat där fartyget är registrerat utfärdat gravations
bevis angående egendomen jämte styrkt översättning av beviset ävensom
att, då fråga är om luftfartyg, senast en månad före auktionen låta kungöra
försäljningen å registreringsorten enligt där gällande lag. Inom samma tid
skall underrättelse som i 91 § 3 mom. utsökningslagen sägs sändas till inne
havaren av varje i fartyget inskriven rättighet, som skall erkännas enligt
denna lag.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
211
Skall rättighet som icke utgör fordran erkännas enligt denna lag, varde
den upptagen i borgenärsförteckningen. Försäljningen skall ske under för
behåll om beståndet av sådan rättighet, därest den enligt förteckningen fal
ler inom lägsta budet. Faller rättigheten utom detta bud eller skall vad om
lägsta bud är stadgat ej gälla, äge vad i 123 § utsökningslagen sägs motsva
rande tillämpning.
7 §•
övergår luftfartyg i svensk ägo och häftar det för inskriven rättighet, äge
rättighetens innehavare, sedan fartyget registrerats här i riket, få den in
skriven i inskrivningsboken för luftfartyg, såframt den är av beskaffenhet
att lagligen kunna här inskrivas.
Sökes inskrivningen senast å den inskrivningsdag som infaller näst efter
tre månader från det fartyget registrerades här i riket, gälle rättigheten med
samma förmånsrätt som inskrivningen medförde i den stat där fartyget sist
var registrerat. Mot rättighetens giltighet må ej göras annan invändning än
sådan, som varit tillåten enligt lagen i den stat där fartyget var registrerat
då rättigheten först inskrevs.
8
§•
Det åligger luftfartsstyrelsen att, så snart fartyg som avses i 7 § blivit
registrerat, till inskrivningsdomaren översända bevis om registreringen samt
om de rättigheter, för vilka fartyget häftar och vilkas innehavare medgivit
fartygets överförande. Inskrivningsdomaren skall å nästa inskrivningsdag
anmärka rättigheterna i inskrivningsboken.
Har borgenärs anspråk på luftpanträtt blivit, på sätt i 5 § andra stycket
stadgas, antecknat i inskrivningsboken för det av panträtten omfattade far
tyget och övergår detta i svensk ägo, skall luftfartsstyrelsen så snart re
gistrering skett översända bevis därom samt om anteckningen till inskriv
ningsdomaren, vilken har att å nästa inskrivningsdag göra motsvarande an
teckning i inskrivningsboken.
Närmare föreskrifter om vad i denna paragraf stadgas meddelas av
Konungen.
9 §.
Vad rörande luftfart, invandring samt införsel och utförsel av varor stad
gas beträffande tvångsåtgärder mot luftfartyg skall äga tillämpning utan
hinder av vad i denna lag föreskrives.
Denna lag skall icke äga tillämpning på luftfartyg som äro avsedda för
militär-, tull- eller polistjänst.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
212
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
Förslag
till
Lag
om ändring i vissa delar av handelsbalken.
Härigenom förordnas, att 10 kap. 7 § samt 17 kap. 2, 3 och 16 §§ han
delsbalken1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
10 KAP.
7 §.
Fartyg, som är för fordran intecknat eller äger den dräktighet, att, enligt
vad särskilt är stadgat, inteckning däri kan meddelas, må ej med laga ver
kan sättas i pant efter ty nu är sagt. Ej heller må luftfartyg sålunda pant
sättas.
17 KAP.
2
§.
Vad i---- ------ annat dylikt.
Sedan njute borgenärer betalning av boet, efter ty, som nedan sägs; dock
att angående vissa fordringars företräde till betalning ur fartyg, frakt och
inlastat gods eller ur luftfartyg och ombordvarande gods gäller vad därom
är särskilt stadgat.
3 §.
Har någon------ ------alla andra.
Den, som för sin fordran har inteckning i fartyg, äge ock samma för
månsrätt i fartyget och dess tillbehör. Har någon för sin fordran inteckning
i luftfartyg, njute han enahanda förmånsrätt i fartyget jämte tillbehör samt
i de reservdelar, som inteckningen må omfatta. För ränta, som före utmät
ning eller, vid konkurs, före konkursansökningens ingivande är upplupen,
gälle dock ej förmånsrätt för längre tid än tre år. Är fartyget eller luftfar
tyget intecknat för fleres fordringar, äge den företräde, som först sökt in
teckning; hava flere sökt inteckning samma dag, äge lika rätt.
Hurusom med inteckning i luftfartyg förenad förmånsrätt i viss omfatt
ning icke må göras gällande mot innehavare av fordran med sämre för
månsrätt eller utan förmånsrätt, därom skils i utsökningslagen.
Därnäst äge----------- å godset.
Innehar borgenär eljest annan tillhörig lös egendom och har han rätt
att den egendom till säkerhet för sin fordran kvarhålla, äge däri enahanda
1 Senaste lydelse av 10 kap. 7 § se SFS 1901:26 s. 11, av 17 kap. 2 § se SFS 1944:182, av 17
kap. 3 § se SFS 1928:162 och av 17 kap. 16 § se SFS 1912:219.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
213
förmånsrätt, som i fjärde stycket sägs; dock att beträffande hyresvärds
eller jordägares förmånsrätt i egendom, som han äger kvarhålla till säker
het för fordran hos hyresgäst eller arrendator, skall gälla vad nedan därom
stadgas.
16
§.
Är gods----------- sin fordran.
Har under konkursen till boet hörande fast egendom eller luftfartyg el
ler reservdelar till sådant fartyg blivit till gäldande av fordran, varför
egendomen på grund av inteckning eller enligt 11 kap. 2 § jordabalken häf
tar, utbjuden till försäljning i den ordning utsökningslagen bestämmer men
försäljning icke kommit till stånd, äge innehavare av sådan fordran, där
han själv äskat försäljning till fordringens gäldande eller har sämre rätt
än den, som sålunda äskat försäljning, njuta betalning för sin fordran
såsom i första stycket sägs utan hinder därav, att den intecknade egen
domen fortfarande häftar för fordringen; har den bjudna köpeskillingen
lämnat tillgång till betalning av någon del av den fordran, till vars gäldande
försäljning skolat ske, äge fordringens innehavare allenast för återstoden
den rätt nu sagts.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av § 14 förordningen den 4 mars 1862 (nr 10)
om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer.
Härigenom förordnas, att § 14 förordningen den 4 mars 1862 om tioårig
preskription och om kallelse å okända borgenärer1 skall erhålla följande
ändrade lydelse.
§ 14.
Är borgenärs fordran intecknad i fast egendom eller i tomträtt eller i
vattenfallsrätt eller i fartyg eller luftfartyg, eller har han lös egendom såsom
pant eller eljest under panträtt i handom; njute han ur den egendom, som
sålunda häftar, betalning, ändå att han ej, efter kallelse å okända borgenä
rer, sin fordran angiver. Om rätt till kvittning för genfordran vare ock lag
som i 7 § sägs, ändå att den fordran ej blivit efter sådan kallelse angiven.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
1 Senaste lydelse se SFS 1933:326.
214
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse ay 54 § lagen den 8 april 1927 (nr 77) om för
säkringsavtal.
Härigenom förordnas, att 54 § lagen den 8 april 1927 om försäkringsav
tal skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
54 §.
Har försäkring tagits å gods utan angivande av det intresse försäkringen
avser, skall försäkringen, där ej annat framgår av omständigheterna, anses
gälla till förmån för envar, som, i egenskap av ägare, panthavare eller inne
havare av annan rättighet till godset eller emedan han i anledning av avtal
om godset står faran för detta, har intresse av att dess värde icke minskas
eller går förlorat. I fråga om sjöpanträtt och luftpanträtt skall vad sålunda
stadgats äga tillämpning endast om panträtten är förbunden med personlig
fordran hos pantens ägare.
Är förbehåll------- — eller kreatursförsäkring.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
Förslag
till
Lag
om ändring i vissa delar av utsökningslagen.
Härigenom förordnas, dels att 62, 63, 66, 71, 73, 74, 85, 87, 88, 90, 91, 94,
95, 138—140, 143,
144, 148, 150, 163, 165, 168, 198, 202, 203, 211 och 213 §§
utsökningslagen1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels
ock att i lagen skola införas nya, såsom 91 a, 94 a—94 e, 95 a och 95 b §§
betecknade paragrafer av nedan angivna lydelse.
1 Senaste lydelse av 62 ? se SFS 1953:153, av 63, 71, 74, 138, 139, 143, 144 och 148 SS se
SFS 1912:211, av 66 § se SFS 1901:26 s.17, av 73 § se SFS 1937:129, av 85 och 88 §§ se'SFS
1937:452, av 87 och 168 §§ se SFS 1924:388, av 90 § se SFS 1942:114, av 91 och 140 SS se
SFS 1944:68, av 94 §
se SFS 1920:187, av 95 och 165 §S se SFS 1917:307, av 150 S se SFS
1928:164, av 163 § se
SFS 1925:176, av 198 § se SFS 1924:131 samt av 202, 203, 211 och 213
§§ se SFS 1946:814.
215
62 §.
Av gäldenärs tillgångar skola, där ej borgenär och gäldenär annorlunda
sämjas, tagas i mät först andra lösören än luftfartyg, därnäst fordran eller
annan rättighet, som kan överlåtas, och sist luftfartyg eller fast egendom.
Sådana obligationer eller andra värdepapper, vilka med lätthet kunna i pen
ningar förvandlas, skola i fråga om ordningen för deras utmätande anses
lika med lösören.
Häftar på grund av inteckning gäldenärens fasta egendom eller luftfartyg
eller reservdelar till sådant fartyg för fordran, varför utmätning skall ske,
eller är fordringen förenad med luftpanträtt i sådant fartyg, varde den egen
dom först utmätt, där ej borgenären hellre vill taga betalning ur annan egen
dom. Skall utmätning på en gång ske för fleras fordringar, må borgenär,
för vars fordran viss egendom sålunda häftar, ej för vad därur kan utgå
till förfång för annan borgenär taga betalning ur övriga tillgångar.
Hurusom med------- -—- nämnda lag.
Vid utmätning —------- avbetalningsköp iakttagas.
63 §.
Ej må, med mindre borgenären det begår, utmätning av fast egendom
eller luftfartyg ske för annan fordran ån sådan, för vilken egendomen på
grund av inteckning häftar eller som, där fråga är om luftfartyg, är för
enad med luftpanträtt i fartyget.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
66
§.
Ej må något, som till fartyg eller luftfartyg hörer, tagas i mät annorledes
än genom utmätning av fartyget.
Omfattar inteckning i luftfartyg jämväl reservdelar, må ej särskild sådan
reservdel för sig utmätas, med mindre inteckningshavaren därtill samtycker.
71 §.
Har någon panträtt i gäldenärs lösa gods eller rätt att sådant gods till
säkerhet för sin fordran kvarhålla, må hinder därav ej möta för godsets
utmätande och försäljande för annan gäldenärens skuld; och njute sådan
borgenär rätt till betalning ur köpeskillingen, såsom i 6 kap. sägs. Den, som
har lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt i handom, vare dock,
där egendomen icke utgöres av fartyg eller av gods i fartyg eller i luftfartyg,
ej pliktig att lämna panten från sig, med mindre full lösen därför gives
eller panthavaren nöjes med att för sin betalning hålla sig till köpeskilling
en; ej äge panthavaren vägra att taga lösen, då den, i fall som nu är sagt,
honom bjudes, ändå att hans fordran ej är till betalning förfallen.
Om bibehållande av luftpanträtt i luftfartyg eller panträtt på grund av
inteckning i luftfartyg eller i reservdelar till sådant fartyg vid egendomens
utbjudande till försäljning stadgas i 5 kap.
216
Har inteckning i fast egendom eller i luftfartyg eller reservdelar till så
dant fartyg blivit av ägaren till den intecknade egendomen lämnad såsom
pant, skall inteckningen icke utmätas utan i stället den rätt till andel i in
teckningen, som, efter ty särskilt är stadgat, må tillkomma gäldenären, ta
gas i mät i den ordning 74 § stadgar.
73 §.
Lös egendom, som utmätes, skall av utmätningsmannen upptecknas och
värderas; och äge han, där så finnes nödigt, tillkalla sakkunnige män att
vid värderingen biträda. Utmätas av inteckning besvärade reservdelar till
luftfartyg, skola sakkunniga städse anlitas vid värderingen. Är fråga om
utmätning av fordran eller rättighet, vare den från vilken fordringen eller
rättigheten skall utgå pliktig att, efter anmaning, lämna utmätningsman
nen erforderliga upplysningar angående dess innehåll; efterkommes ej an-
maningen, äge överexekutor efter anmälan av utmätningsmannen föreläg
ga den tredskande vite samt fälla honom därtill.
Utmäles helt — -— -— eller sysslomannen.
Vid utmätning av luftfartyg eller gods i sådant fartyg skall vad i 2 mom.
stadgas i tillämpliga delar gälla.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
74 §.
Utmätas penningar------------- kostnad förskjuter.
Utmätes gäldenärs ------- -— att övergå.
Skall utmätning ske av den rätt till andel i inteckning, som, efter ty
särskilt är stadgat, tillkommer gäldenären såsom ägare av intecknade
egendomen, varde förbud inteckningshavaren meddelat att till förfång för
den, till vilken i följd av utmätningen gäldenärens rätt kan komma att
övergå, utlämna inteckningshandlingen eller att på begäran av annan än
denne eller utmätningsmannen uppvisa handlingen vid domstol för sådant
ändamål, som i 26 § förordningen angående inteckning i fast egendom eller
29 § iagen om inskrivning av rätt till luftfartyg sägs. Förbud, som nu sagts,
skall tecknas å inteckningshandlingen, där icke denna av inteckningshava
ren överlämnas till utmätningsmannen för att av honom uppvisas. Kost
naden för sådant uppvisande ävensom för anskaffande av särskild inteck-
ningshandling å den utmätta andelen i inteckningen vare borgenären pliktig
att förskjuta, där utmätningsmannen det äskar.
85 §.
Då fast egendom eller luftfartyg eller av inteckning i sådant fartyg om
fattade reservdelar till fartyget tagits i mät eller då utmätningsman å lan
det tagit i mät fartyg, varom i 94 § sägs, åligger det utmätningsmannen att
genast anmäla det hos överexekutor. Har i fråga om fast egendom å lan
det gäldenären vid utmätningen uppgivit auktionsställe, såsom i 98 § sägs,
give utmätningsmannen ock det tillkänna.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
217
Då fast —-------utmätningen skett.
Utmätes fartyg —------- urskiljande erfordras.
Gäller utmätningen luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådant
farlyy, skall bevis om utmätningen, i vilket fartygets nationalitets- och re
gistreringsbeteckning finnes angiven, genast sändas till luftfartsstyrelsen
samt till inskrivningsdomaren.
Myndighet, vilken meddelat dom eller utslag, varigenom intecknad ford
ran fastställts till betalning ur fast egendom, eller hos vilken enligt 70 eller
71 § konkurslagen äskats, att fastighet, intecknat fartyg eller ock luftfartyg
eller intecknade reservdelar till sådant fartyg må utmätningsvis säljas, vare
ock pliktig att därom insända bevis efter ty nyss är sagt.
Har domstol —------- till överexekutor.
Sker utmätning ------------till kommerskollegium.
87 §.
Är fast----------- äger företräde.
Där luftfartyg eller av inteckning i sådant fartyg omfattade reservdelar
till fartyget utmätts, äger den, som för sin fordran har inteckning i den ut
mätta egendomen och vilkens rätt kan vara beroende av dess försäljning,
sådan befogenhet som i 1 mom. sägs.
88
§.
Har utmätning av fast egendom eller luftfartyg eller av reservdelar till
sådant fartyg, vilka omfattas av inteckning i fartyget, upphävts eller eljest
frågan om sådan egendoms försäljning förfallit, åligger det utmätnings
mannen eller överexekutor, om ärendet där är anhängigt eller det eljest
ankommit på överexekutor att försälja egendomen, att därom genast göra
anmälan hos inskrivningsdomaren samt, då fråga är om luftfartyg eller re
servdelar till sådant fartyg, jämväl hos luftfartsstyrelsen.
90 §.
Skall lös----------- till efterrättelse.
Är egendom----------- lämpligt finnes.
Å landet----------- är sagt.
Har Konungen----------- ovan stadgas.
Auktion å luftfartyg eller å reservdelar till sådant fartyg, vilka omfattas
av inteckning i fartyget, skall förrättas av överexekutor eller, där auktion
å landet skall hållas annorstädes än å landskansli, av den som överexekutor
för sådant ändamål till förrättningsman särskilt förordnar; och varde jäm
väl sådan auktion kungjord av auktionsförrättaren.
91 §.
Kungörelse om auktion å lösören skall ske minst åtta dagar innan auktio
nen hålles, där ej i fall som i 90 § 2 mom. sägs kortare tid för kungöran
det finnes nödig. Auktion å fordran eller rättighet skall kungöras minst
218
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
fjorton dagar förut; och varde tillika, där så kan ske, inom samma tid
särskilda underrättelser om auktionen med posten avsända till borgenären
och gäldenären. Skall i stad auktion å lös egendom kungöras mera än en
gång, vare det gillt, om första kungörandet skett inom tid som nu är sagd.
Skall fartyg eller gods i fartyg säljas, varde kungörelsen om försäljning
en jämväl införd i allmänna tidningarna minst fjorton dagar före auktio
nen; och skall kungörelsen tillika innehålla, att de borgenärer, som, ändå
att de ej vunnit utmätning eller i utmätt fartyg hava inteckning, äga rätt
till betalning ur det utmätta, hava att sådant, på sätt i 139 § sägs, före
auktionen hos auktionsförrättaren anmäla. De borgenärer, vilka jämlikt 11
kap. sjölagen äga rätt till betalning ur det utmätta eller i utmätt fartyg
hava inteckning, skola därjämte, såvitt ske kan, underrättas om auktionen
genom särskilda kallelsebrev, vilka auktionsförrättaren skall med posten
avsända till inländska borgenärer så tidigt, att kallelserna må komma dem
till handa minst fjorton dagar före auktionen, och till utländska borgenä
rer så fort ske kan.
Gäller försäljningen luftfartyg eller av inteckning i sådant fartyg omfat
tade reservdelar till fartyget, skall kungörelsen om försäljningen ske minst
sex veckor före auktionen och inom samma tid jämväl införas i allmänna
tidningarna. Kungörelsen skall tillika innehålla, att den som har fordran,
varför fartyget eller reservdelarna häfta eller för vilken han eljest må nju
ta betalning ur köpeskillingen, äger att vid auktionen bevaka sin rätt. Minst
en månad före auktionen skola, såvitt ske kan, underrättelser om försälj
ningen i rekommenderade brev sändas till borgenären och ägaren av den
utmätta egendomen ävensom till innehavare av däri meddelad inteckning
eller i utmätt fartyg gällande luftpanträtt, som finnes antecknad i inskriv
ningsboken eller eljest då är känd. Framgår adressen av inskrivningsbo
ken, varde underrättelse sänd under den adressen. Vinnes senare upplys
ning om annan luftpanträtt i fartyget, skall underrättelse som nu sagts ge
nast tillställas dess innehavare. Underrättelse till utrikes ort skall om möj
ligt sändas med luftpost.
Vid försäljning av gods i luftfartyg skall kungörelsen ske sist tre veckor
före auktionen och inom samma tid jämväl införas i allmänna tidningarna.
Kungörelsen skall innehålla, att de borgenärer, som, ändå att de ej vunnit
utmätning, äga rätt till betalning ur köpeskillingen för godset, hava att
före auktionen anmäla sådant hos auktionsförrättaren, på sätt i 130 § sägs.
Vid samma tid skall ock underrättelse, som i 3 mom. avses, sändas till bor
genären och ägaren av godset samt till den som, enligt vad känt blivit, äger
luftpanträtt i detta. Vinnes senare kunskap om sådan panträtt, varde un
derrättelsen genast avsänd.
91 a §.
Har gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning i hans fasta
egendom eller i hans luftfartyg eller därtill hörande reservdelar blivit ut
219
mätt, läte utmätningsmannen anskaffa särskild inteckningshandling å det
gäldenären tillkommande beloppet, där laga hinder däremot icke möter;
skall sådan handling anskaffas, må ej förr än det skett kungörelse om
auktionen utfärdas. Skall försäljning ske av inteckningshandling, vilken
tagits i mät hos någon som enligt handlingen är personligen ansvarig för
det däri förskrivna beloppet, åligger det utmätningsmannen, där cj med
gäldenärens samtycke handlingen säljes med bibehållande av hans ansva
righet, att, innan handlingen utlämnas till köparen, förse densamma med
påskrift, varigenom gäldenären frikallas från ansvarigheten.
Är fråga om försäljning av fartyg, som blivit i fartygsregistret infört,
eller av luftfartyg eller av reservdelar till sådant fartyg, vilka omfattas av
inteckning i fartyget, anskaffe auktionsförrättaren gravationsbevis rörande
egendomen; dock vare, där auktionsförrättaren det äskar, borgenären plik
tig att förskjuta den för bevisets utlösande nödiga kostnad.
94 §.
Skall försäljning ske av fartyg, som enligt mätbrev eller å fartyget an-
bragt tontalsmärke har en dräktighet av tjugu registerton eller därutöver,
eller av annat fartyg, som blivit i fartygsregistret infört, eller av luftfartyg
eller reservdelar till sådant fartyg, vilka omfattas av inteckning i fartyget,
uppläse auktionsförrättaren före utropet såväl protokollet över utmätning
en som ock, där enligt 91 a § sådant skall vara anskaffat, gravationsbevis
angående vad som utmätts; anmane ock dem, vilka äro tillstädes och hava
fordran som skall vid auktionen bevakas, att sådant anmäla. Varder fordran
anmäld hos auktionsförrättaren, meddele han före utropet därom under
rättelse. Auktionsförrättaren lämne ock tillstädesvarande rättsägare samt
gäldenären, där han när är, tillfälle att yttra sig över de anspråk, som an
mälas, så ock angående de villkor, som skola gälla för försäljningen. Däref
ter give auktionsförrättaren till känna å vad tid köpeskillingen sist skall
inbetalas.
Innan auktionen avslutas, meddele auktionsförrättaren, därest försälj
ning kommit till stånd eller medel eljest finnas att redovisa, underrättelse
om tiden, då efter 140 § sammanträde för fördelning av köpeskillingen skall
hållas, så ock om stället för sammanträdet.
94 a §.
Gäller försäljningen luftfartyg eller av inteckning i sådant fartyg omfatta
de reservdelar till fartyget, uppgöre auktionsförrättaren, sedan förhand
lingen avslutats, borgenärsförteckning, vari skola, ordnade efter det företräde
dem emellan lag stadgar, upptagas, förutom fordran varför utmätning skett,
dels fordran, för vilken den utmätta egendomen på grund av inteckning
häftar, där fordringen finnes upptagen i gravationsbeviset eller blivit hos
auktionsförrättaren anmäld, dels ock fordran, som är förenad med luft pant
rätt i utmätt fartyg eller varmed följer rätt att såsom säkerhet kvarhålla
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
220
utmätt egendom, såvida yrkande om betalning för fordringen blivit hos auk-
tionsförrättaren framställt.
Vid upprättande av borgenärsförteckning skall vad i 107 § 2 och 3 mom.,
108 och 109 &§, 110 § 1 mom., 112 § 1 mom. samt 118 § stadgas äga motsva
rande tillämpning.
94 b §.
Sedan i fall varom i 94 a § förmäles auktionsför rättar en efter ty ovan är
sagt antecknat de fordringar, vilka böra vid auktionen iakttagas, skola de
fordringsbelopp, som hava bättre rätt än den fordran för vars gäldande för
säljningen äger rum, samt kostnaderna för förfarandet sammanräknas; och
varde i borgenärsförteckningen angivet, att det lägsta bud, som, där ej annat
föranledes av vad i 94 e § 2 mom. stadgas, må vid auktionen antagas, skall
överstiga den sålunda erhållna summan.
Gäller försäljningen luftfartyg, genom vilket inom riket skada tillfogats
person eller egendom å jordytan, och har den som led skadan icke kunnat
utfå honom tillkommande ersättning enär å fartyget icke fanns försäkring
mot sådan skada eller annan motsvarande säkerhet, som täcker luftfartygets
värde såsom nytt, skall vid försäljning som sker på begäran av den skade
lidande eller hans rättsinnehavare vad om lägsta bud är stadgat icke äga iill-
lämpning. Lag samma vare, om försäljningen gäller annat, samme ägare
tillhörigt luftfartyg, vilket besväras av inteckning, tillkommande borgenär
med inteckning jämväl i det fartyg, genom vilket skadan orsakats.
Begäres försäljning av reservdelar till luftfartyg, vilka omfattas av inteck
ning i fartyget, och har utmätnings sökanden för sin fordran sämre förmåns
rätt i reservdelarna än om inteckning blivit meddelad för fordringen, skall
lägsta budet bestämmas till två tredjedelar av det å reservdelarna jämlikt
73 § satta värdet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
94 c §.
Ingår luftfartyg eller annan, av inteckning i sådant fartyg besvärad egen
dom i konkursbo och skall, efter ty i 71 § konkurslagen sägs, på begäran av
borgenärerna auktion hållas för egendomens försäljning i den ordning, som
i denna lag är stadgad, vare borgenär, som i konkursen bevakat fordran, för
enad med förmånsrätt i egendomen, berättigad att, där hans rätt till betal
ning ur egendomen är ostridig eller styrkt, äska att försäljningen i stället
sker till gäldande av hans fordran; framställe dock yrkande härom till auk-
tionsförrättaren senast vid den i 94 § nämnda förhandling. Göres ej sådant
yrkande, må ej försäljning ske till förfång för de i borgenärsförteckningen
upptagna rättsägare.
94 d §.
Såvitt köparen sådant medgiver, må vid försäljning, varom i 94 a § sägs,
huvudstolen av intecknad gäld, som faller inom köpeskillingen, innestå i av
räkning å denna. Ej må dock sålunda innestå fordran som är tvistig eller
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
221
beroende av villkor, ej heller fordran beträffande vilken inteckning är bero
ende på särskild prövning eller avgjord genom beslut som ej vunnit laga
kraft eller ock är sökt men ännu ej beviljad. Belopp, som icke, efter ty förut
sagts, skall i egendomen innestå, skall i reda penningar gäldas.
I borgenärsförteckningen skall beträffande de fordringar, som enligt vad
nyss är sagt icke må innestå i egendomen, detta särskilt anmärkas.
Innan utrop av egendomen sker, skall auktionsförrättaren uppläsa borge
närsförteckningen samt meddela fullständig och tydlig underrättelse om
sättet för försäljningen.
94 e §.
Göres i fall, varom i 9b a § sägs, å auktionen sådant bud, att det enligt 9b b
och 95 §§ må antagas, skall försäljning av egendomen ske, utan så är att
köpeskillingen ej förslår till fulla gäldandet av utmätningssökandens fordran
och han bestrider att försäljning må ske.
Göres icke så högt bud, skall försäljning ändock ske, där sådant yrkas av
utmätningssökanden och innehavarne av de fordringar, vilka äga företräde
framför hans fordran men icke fullt täckas av den bjudna köpeskillingen,
därtill samtycka.
Sker ej försäljning, gånge utmätningen åter.
95 §.
Den, som inropat egendom varom i 94 § är sagt, åligger att genast efter
inropet gälda en sjättedel av köpeskillingen i reda penningar eller ställa pant
eller borgen såsom för egen skuld för en femtedel av köpeskillingen. Gäller
inropet luftfartyg eller reservdelar till sådant fartyg, vare köparen likväl icke
pliktig att sålunda gälda eller ställa säkerhet för större belopp än som jäm
likt 9b d § skall i reda penningar gäldas, dock att sådan skyldighet städse
åligger köparen i fråga om kostnad varom i 198 § förmäles. Gitter ej köpa
ren fullgöra vad nu sagts varde egendomen genast ånyo utropad.
Vad av köpeskillingen ej må vara vid inropet erlagt skall gäldas sist å det
sammanträde, som i 140 § sägs. Vid försäljning, varom i 9b a § förmäles, äge
dock köparen å köpeskillingen avräkna intecknad gäld, som enligt 9b d § må
innestå i egendomen, samt honom själv tillkommande belopp. Visar köparen
i annat fall att inteckningshavare, som skall ur den intecknade egendomen
erhålla betalning, låtit köparen övertaga den intecknade skulden och lämnat
anstånd med betalningen, njute köparen till godo de villkor, som därvid bli
vit tingade. Finnes, sedan för samtliga fordringar beräknats utdelning, över
skott å köpeskillingen, och beviljar gäldenären anstånd med betalning därav,
njute köparen ock det anstånd till godo.
Varder ej sist å det sammanträde, varom förut är sagt, köpeskillingen till
fullo gulden eller anstånd lämnat efter ty nyss är sagt, vare köpet ogillt och
besörje genast auktionsförrättaren, att egendomen varder till försäljning
ånyo utlyst som i 90 och 91 §§ sägs. Understiger vad vid nya utropet högst
222
b judes förra köpeskillingen med laga ränta därå från den dag, då betalning
sist bort ske, ersätte den försumlige inroparen skillnaden eller, där vid utrop
av egendom som sägs i 94 a § försäljning ej kommer till stånd, vad vid förra
auktionen bjudits utöver sammanlagda beloppet av de fordringar, som äga
företräde framför utmätningssökandens fordran, jämte ränta därå ävensom
kostnaderna för samma auktion; går egendomen till mera, have förre köpa
ren ej rätt till överskottet. Kostnaden för senare försäljningen skall ock av
förre köparen gäldas, där den ej kan genom överskott å köpeskillingen gott-
göras. Är pant eller borgen ställd för köpeskillingen, läte auktionsförrätta-
ren ofördröjligen, i annat fall än i 94 a § avses dock först sedan det visat sig
att sådant erfordras till gäldande av vad förre köparen utgiva bör, försälja
panten i den ordning, som om utmätta lösören stadgas, eller utsöka borgens-
lörbindelsen hos löftesmannen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
95 a §.
Varder köpeskillingen gulden, äge köparen genast komma i besittning av
egendomen; och vare den i köparens hand fri från all förre ägarens gäld, där
ej köparen, efter ty i 95 § sägs, gälden övertagit.
Har köparen fått avräkna fordran, för vilken egendomen på grund av in
teckning hå/lar, åligge det auktions förrätt aren att därom göra anteckning å
inteckningshandlingen, där denna är för honom tillgänglig.
Skall av anledning, som i 95 § 3 mom. sägs, ny auktion hållas å luftfartyg
eller reservdelar till sådant fartyg, värde fordran, som upptagits i den för
förra auktionen upprättade borgenärsförteckningen, upptagen i den nya
förteckningen, ändå att fordringen ej ånyo anmäles. Har rättsägare på grund
av försummad anmälan ej blivit upptagen i den förra förteckningen, äge ej
annan rätt än i 148 § sägs. Vid bestämmande av lägsta budet skall avdrag
ske för vad förre inroparen vid inropet erlagt i reda penningar eller som in
flutit genom försäljning av pant eller utsökande av borgen.
95 b §.
Att vid försäljning av vissa främmande luftfartyg eller av reservdelar hö
rande till sådant fartyg vissa särskilda bestämmelser äro att iakttaga fram
går av lagen i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande
internationellt erkännande av rätt till luftfartyg.
138 §.
Har, då någon vunnit utmätning å lös egendom, som annan hade under
panträtt i handom, panthavaren, såsom i 71 § sägs, förklarat sig nöjas med
att för sin betalning hålla sig till köpeskillingen, njute han sin rätt till godo
inom den tid, som i 137 § stadgas; dock att, där i fråga om utmätningsvis
sålt fartyg eller gods i fartyg eller i luftfartyg annan borgenär påstår betal
ning för fordran, som skall utgå med förmånsrätt framför panthavarens,
denne ej äger njuta betalning i annan ordning än i 140 eller 141 § sägs.
223
139 §.
Borgenär, som, då lös egendom för annans fordran utmättes, hade pant
rätt i egendomen utan att hava den under panträtt i handom, eller ock ägde
rätt att till säkerhet för sin fordran hålla egendomen kvar, vare ock berätti
gad att ur köpeskillingen, efter ty nedan sägs, undfå betalning, såvida han
därom hos utmätningsmannen före auktionen framställt yrkande. Skall un
der konkurs fartyg eller gods i fartyg eller i luftfartyg utmätningsvis försäl
jas, äge jämväl borgenär, som för sin fordran har förmånsrätt enligt 4 eller
7 § i 17 kap. handelsbalken, den rätt nu är sagd. Vid försäljning av luftfartyg
eller därtill hörande intecknade reservdelar gäller vad i 94 a § sägs.
Har fartyg-------— tid innestår.
140 §.
Då egendom, varom i 94 § sägs, blivit utmätningsvis såld, äge de, vilka
anse sig hava rätt till betalning ur köpeskillingen, så ock gäldenären att å
fjortonde dagen efter auktionen å utsatt ort och timme inför auktionsför-
rättaren sammanträda för att höras angående köpeskillingens fördelning.
Har, på —- — — där infinna.
143 §.
Finnes behållen avkastning av såld fast egendom att tillgå, varde den
tillgång jämte köpeskillingen fördelad. Har i fall, som i 95 eller 130 § sägs,
egendom försålts efter nytt upprop, och är förre inroparen skyldig att ut
giva ersättning, skall ock ersättningsbeloppet, såvitt detsamma av honom
guldits eller influtit genom försäljning av pant eller utsökande av borgen,
tillika med köpeskillingen fördelas.
Har försäljning —• — — som avkastningen.
Avslutas auktion å luftfartyg eller å reservdelar till sådant fartyg, vilka
omfattas av inteckning i fartyget, utan att försäljning kommer till stånd,
skall ock, därest ersättningsbelopp som förut år sagt finnes att fördela,
detta ske vid sammanträde, varom i IM § sägs. Sedan kostnaderna för för
farandet guldits ur beloppet, skall det användas till betalning av utmät
nings sökandens fordran; vad därefter må återstå skall fördelas i samma
ordning som köpeskilling.
144 §.
Vid sammanträde, varom förut är sagt, avgive förrättningsmannen redo
görelse dels för den tillgång, som skall fördelas, dels ock för de fordringar,
för vilka anspråk på betalning ur köpeskillingen blivit anmält eller utdel
ning ändock må beräknas. Därefter äge tillstädesvarande borgenärer samt
gäldenären, där han när är, att andraga vad de till bevakande av sin rätt
akta nödigt.
Där fråga är om fast egendom eller luftfartyg eller av inteckning i sådant
fartyg omfattade reservdelar till fartyget, skall borgenärsförteckningen län
da till efterrättelse vid fördelningen. Vid försäljning, varom i .94 b § 2 mom.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
224
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
förmäles, må dock innehavare av inteckning i luftfartyg icke göra sin rätt
gällande till högre belopp ån fyra femtedelar av köpeskillingen, såvitt ut-
mätningssökanden därigenom skidle erhålla mindre ersättning ån om för
säkringen eller säkerheten täcker fartygets värde såsom nytt. Ej heller må
innehavare av inteckning i reservdelar till luftfartyg, vilka säljas under de
i 9b b § 3 mom. angivna omständigheter, till förfång för utmätningssökanden
göra sin rätt gällande till högre belopp ån som svarar mot två tredjedelar
av köpeskillingen minskad med kostnaderna för förfarandet.
148 §.
Har fordran, som, där den anmälts inom den i 94 eller 106 § stadgade tid,
bort upptagas i borgenärsförteckningen, blivit senare anmäld, varde utdel
ning, i den mån tillgång finnes, borgenären tillagd efter de i förteckningen
upptagna belopp.
150 §.
Skall ur köpeskillingen för utmätningsvis såld lös egendom utdelning ske
för fordran, som icke är förfallen och därå ränta icke skall gäldas före för-
fallodagen, eller ock allenast för ränta eller annan dylik fordran, som ej
är till kapitalet bestämd, varde fordringen, ändå att borgenårsförteckning
icke skolat uppgöras, beräknad efter de i 110 § stadgade grunder.
Till vilka----------- i sjölagen.
163 §.
Är fartyg, i annat fall än i 165 § sägs, eller gods i fartyg eller i luftfartyg
utmätt, eller skall utmätt fordran eller rättighet säljas, och varder ej det
utmätta sålt å landet inom tre månader och i stad inom två månader efter
det utmätningsmannen emottagit de i 54 och 56 §§ nämnda handlingar; vare
om ansvarigheten lag som i 162 § sägs.
165 §.
Har utmätning skett av fast egendom eller luftfartyg eller reservdelar till
sådant fartyg, vilka omfattas av inteckning i fartyget, eller, å landet, av
fartyg, som i 94 § sägs, skall utmätningsmannen så skyndsamt vidtaga alla
de åtgärder, vilka på honom ankomma, att försäljningen av det utmätta ej
må genom hans vållande fördröjas, i fråga om fast egendom, å landet över
fyra månader och i stad över tre månader, samt beträffande annan egendom,
som nyss är sagd, över tre månader från mottagandet av de i 54 och 56 §§
nämnda handlingar.
168 §.
Sedan laga kraft åkoinmit auktion å fast egendom eller luftfartyg eller
reservdelar till sådant fartyg, vilka omfattas av inteckning i fartyget, samt
köpeskillingen erlagts och sammanträde enligt 142 eller liO § hållits för kö
peskillingens fördelning, åligge det auktionsförrättaren att därom genast
225
göra anmälan hos inskrivningsdomaren samt, då fråga är om luftfartyg
eller reservdelar till sådant fartyg, jämväl hos luf tf artsstyrelsen samt där
vid tillika insända det vid sammanträdet förda protokoll jämte borgenärs-
förteckningen. Har försäljning av fast egendom skett utan förbehåll om
beståndet av intecknad nyttjanderätt, återköpsrätt eller rätt till servitut,
till elektrisk kraft eller till avkomst eller annan förmån av egendomen, skall
tillika uppgift därom lämnas.
Har vid fördelning av medel, som i 143 § 2 eller 3 mom. avses, likvid
utfallit å huvudstolen av intecknad fordran, åligge det den, som förrättat
utdelningen, att, sedan denna blivit godkänd eller vunnit laga kraft, därom
till inskrivningsdomaren göra anmälan som nyss sagts och tillika insända
fördelningslängden, dock att i fall varom i 143 § 2 mom. sägs vad sålunda
stadgats skall äga tillämpning allenast beträffande fordran, för vars gäl
dande egendomen skolat säljas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
198 §.
All nödig------------ hela kostnaden.
Sökes utmätning----------- underrätta utmätningsmannen.
Ej vare utmätningsman pliktig att verkställa utmätning å dom eller ut
slag, som ej vunnit laga kraft, med mindre kostnaden för förrättningen för-
skjutes av sökanden. Den, som begär utmätning av fast egendom eller luft
fartyg eller reservdelar till sådant fartyg, vilka omfattas av inteckning i
fartyget, eller ock verkställighet av dom eller utslag, varigenom intecknad
fordran fastställts till betalning ur fast egendom, vare, ändå att domen
eller utslaget äger laga kraft, pliktig att på anfordran förskjuta erforderligt
belopp till bestridande av förrättningskostnaden. Äskas jämlikt 70 eller 71
§ konkurslagen, att i konkursboet ingående egendom, som nu är sagd, skall
säljas, varde ock kostnaden på anfordran förskjuten.
All nödig------------ motsvarande tillämpning.
202
§.
Vill någon klaga över utmätningsmans åtgärd vid auktion å fast egendom
eller å luftfartyg eller reservdelar till sådant fartyg, vilka omfattas av in
teckning i fartyget, göre det sist å femtonde dagen därefter; dock att kla
gan över borgenärsförteckningen, där ej fråga är om bestämmande av lägsta
budet eller andra villkor för försäljningen, skall föras i den ordning 203 §
stadgar.
203 §.
Är någon missnöjd med utmätningsmans förslag till fördelning av köpe
skilling för utmätningsvis såld egendom eller av medel, som i 143 § 2 eller 3
mom. avses eller som influtit under tvångsförvaltning, ingive sin klago
skrift till överexekutor sist å tjugonde dagen, från det förslaget avgavs.
15
Bihang till riksdagens protokoll
195
5.
1
saml.
Nr 13.
226
211
§.
Nöjes ej part åt överexekutors beslut i utsökningsmål, äge däröver i hov
rätten sig besvära; och åligger det överexekutor, då slutligt utslag gives eller
auktion av honom hållen är, att tillika meddela underrättelse om vad vid
ändrings sökande iakttagas bör samt äventyret, om det försummas.
Över utslag------------talan däremot.
Ej må----------- utmätningsman behörig.
Om klagan----------- i 221 §.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
213 §.
Vill någon överklaga överexekutors slutliga utslag i fråga om fördelning
av köpeskilling för egendom, som blivit av överexekutor såld, eller av me
del, som i 143 § 2 eller 3 mom. eller i 7 kap. avses, eller på klagan över
utmätning, ^ över auktion å fast egendom eller å luftfartyg eller reserv
delar till sådant fartyg, vilka omfattas av inteckning i fartyget, eller över
förslag till fördelning av köpeskilling eller av medel, som i 143 § 2 eller 3
mom. eller i 7 kap. avses, åligge honom att inom tre veckor från den dag,
då utslaget muntligen avkunnades, eller, om det blivit efter anslag med
delat, från den dag, å vilken utslaget är ställt, till överexekutor inkomma
med besvärsinlaga.
För klagan----------- är stadgad.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
Förslag
till
Lag
om ändring i vissa delar av konkurslagen.
Härigenom förordnas, att 21, 24, 26, 29, 62, 71, 73, 76, 126 och 198 §§ kon
kurslagen1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
21
§.
Konkursdomaren skall-----------i konkurs.
Avträdes ämbets--------------närmaste förman.
Utvisar den i anledning av konkursen upprättade bouppteckningen att fast
egendom finnes i boet, skall så snart ske kan å inskrivningsdag om konkur-
1932 175aSte lydelSe aV 21 § Se SFS 1936:229’ av 26 § se SFS 1916:809 och av 29 § se SFS
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
227
sen göras anteckning i inteckningsprotokollet samt i intecknings- eller fastig-
hetsboken. Ligger egendomen inom annan rätts domvärjo, skall för verk
ställande av sådan anteckning konkursdomaren ofördröjligen till inskriv
ningsdomaren i den ort där egendomen ligger insända bevis om konkursen
jämte utdrag ur bouppteckningen.
Hör till boet fartyg som blivit infört i fartygsregistret, skall anmälan om
konkursen med angivande av fartygets registreringsnummer ofördröjligen
göras till den myndighet som handlägger ärenden angående inteckning i far
tyg; och varde å den inskrivningsdag, då det först kan ske, anteckning om
konkursen gjord i inteckningsboken för fartyg. Hör till boet lott i fartyg,
skall anmälan om konkursen ofördröjligen avsändas till den myndighet som
för fartygsregistret; och varde i anmälningen intagna de uppgifter som er
fordras för fartygets säkra urskiljande.
Ingår i konkursboet luftfartyg eller av inteckning i sådant fartyg omfatta
de reservdelar till fartyget, skall anmälan om konkursen med angivande av
fartygets nationalitets- och registreringsbeteckning genast sändas till luft-
f artsstyr elsen samt till inskrivningsdomaren, som har att å första inskriv
ningsdag i inskrivningsboken för luftfartyg göra anteckning om konkursen.
24 §.
Har innan------- — av konkursen.
Där i andra fall utmätning skett å fast egendom eller å fartyg eller
luftfartyg eller å gods i fartyg eller luftfartyg eller å reservdelar till luftfar
tyg, vilka omfattas av inteckning i fartyget, skall verkställigheten fortgå, så
vida ej efter ty i 68 § sägs framställning om dess inställande göres innan för
säljning av egendomen ägt rum.
Har eljest------ - •— besluts meddelande.
26 §.
Varder beslut------ — anslagna kungörelsen.
Finnes i gäldenärens bo fast egendom eller fartyg, som blivit infört i far
tygsregistret, eller lott i fartyg eller ock luftfartyg eller av inteckning i sådant
fartyg omfattade reservdelar till fartyget, skall vad i 21 § tredje, fjärde och
femte styckena föreskrivits angående anteckning eller anmälan om konkur
sen äga motsvarande tillämpning i fråga om den högre rättens beslut.
Innan i----------- sig, betalas.
29 §.
Har gäldenären —- —• — konkursboet åter.
Har borgenär under ovan angivna tid sökt inteckning i gäldenärens egen
dom för fordran, vid vars tillkomst sådan säkerhet ej betingats, och är ej
fråga om inteckning, som inom den i 11 kap. 2 § jordabalken stadgade tid
sökts för fordran, som där avses, vare borgenären pliktig att på talan av
konkursboet antingen återställa inteckningshandlingen till boet eller ock till
228
handahålla inteckningshandling angående fast egendom eller luftfartyg för
verkställande av utbyte efter ty därom är stadgat samt handling, på grund
varav inteckning i fartyg, förlagsinteckning eller inteckning i jordbruksin-
ventarier sökts, för inteckningens dödande.
Vad sålunda ----------- om konkursansökningen.
62 §.
Efter första borgenärssammanträdet skall boets egendom säljas så snart
ske kan, där ej annat föranledes av bestämmelserna i 60, 63, 64 och 66 §§,
70 § andra stycket, 11 § femte stycket samt 149 § andra stycket.
71 §.
Vill förvaltaren — -— —- kan ske.
Lös egendom ------------försäljningen beroende.
Samtycke, varom-------- — noterat värdepapper.
Skall helt----------- och köparen.
Är fråga om försäljning av luftfartyg eller av reservdelar till sådant far
tyg, vilka omfattas av inteckning i fartyget, och finnes egendomen inom ri
ket, vare lag som i 70 § första och andra styckena sägs, dock att förvaltaren
äge att utan föregången auktion med ombudsmannens samtycke underlåta
att föranstalta om egendomens avyttrande endast såvida tillstånd därtill gi
vits av de borgenärer, som i konkursen bevakat fordringar, förenade med
förmånsrätt i egendomen. Gods i luftfartyg skall säljas i samma ordning
som gods i sjögående fartyg. Gäller försäljningen reservdelar, som icke be
sväras av inteckning, gånge därmed som med försäljning av annan lös egen
dom.
Skall gäldenären tillkommande rätt till andel i inteckning som belastar
hans fasta egendom eller luftfartyg eller till sådant fartyg hörande reservde
lar säljas, låte förvaltaren innan försäljning sker anskaffa särskild inteck
ningshandling å det gäldenären tillkommande beloppet, där laga hinder där
emot icke möter. Skall försäljning ske av inteckningshandling, som inneha-
ves av gäldenären och för vilken han är personligen ansvarig, vare förvaltaren
pliktig att, där ej gäldenären medgiver, att handlingen må försäljas med bi
behållande av hans ansvarighet, förse handlingen med påskrift, varigenom
gäldenären frikallas från ansvarighet.
73 §.
Har borgenär lös egendom såsom pant eller eljest under panträtt i handom,
äge han besörja, att egendomen varder såld å auktion eller, då fråga är om å
fondbörs noterat värdepapper, genom fondkommissionär till gällande börs-
pris; dock må sådan försäljning ej utan förvaltarens samtycke äga rum tidi
gare än fyra veckor efter första borgenärssammanträdet. Försäljning genom
borgenärens försorg må ej heller ske, där förvaltaren vill lösa egendomen
för konkursboets räkning; åliggande det borgenären att minst en vecka in
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
229
nan han vidtager åtgärd för egendomens försäljning hembjuda den åt förval
taren till inlösen. Utgöres egendomen av fartyg eller av gods i fartyg eller i
luftfartyg eller av reservdelar till luftfartyg, vilka omfattas av inteckning i
fartyget, skall försäljningen ske i den ordning, som om dylik egendom, den
där blivit utmätt, särskilt är stadgad. Skall egendomen säljas annorledes än
utmätningsvis och är ej fråga om sådan försäljning av värdepapper, som en
ligt vad nyss sagts må ske utan auktion, må försäljningen ej äga rum å an
nan ort än den, där egendomen finnes, med mindre förvaltaren samtycker
därtill; och läte borgenären förvaltaren minst tre veckor förut veta, när och
var försäljningen skall ske. Har försäljning skett i annan än den för ut
mätt egendom stadgade ordning, vare borgenären pliktig att för förvaltaren
redovisa för vad som influtit.
Vill ej borgenären föranstalta om försäljningen, äge förvaltaren därom be
sörja. Dock må inteckning i fast egendom eller i luftfartyg eller reservdelar
till sådant fartyg, vilken blivit av ägaren till den intecknade egendomen läm
nad såsom pant, icke av förvaltaren säljas, utan äge han allenast låta sälja
den rätt till andel i inteckningen, som efter ty särskilt är stadgat må till
komma gäldenären.
76 §.
Finner förvaltaren det i 74 § föreskrivna kungörelsesätt icke vara ägnat
att bereda kungörelsen nödig offentlighet, ankomme på honom att vidtaga de
ytterligare åtgärder, som må anses erforderliga. Skulle han i något fall anse
tillfyllest, att auktionen kungöres i mindre utsträckning än i nämnda para
graf stadgas, begäre samtycke därtill av rättens ombudsman. Inskränkning
i fråga om kungörande av auktion å fast egendom eller luftfartyg eller å re
servdelar till sådant fartyg, vilka omfattas av inteckning i fartyget, må dock
icke äga rum utan gäldenärcns samtycke; ej heller må sådan inskränkning
ske beträffande kungörande av auktion å annan lös egendom, vari borgenär
har panträtt eller annan särskild förmånsrätt, som i 17 kap. handelsbalken
sägs, med mindre den borgenär samtycker därtill.
126 §.
På förvaltaren-----------äga rum.
Finnes tillgång ----------- samtycker därtill.
Kan utdelning-------— andra borgenärer.
Sedan all konkursboets tillgängliga egendom blivit förvandlad i penningar,
skall slututdelning ske; dock må ej kungörelse om sådan utdelning utfärdas
före utgången av tid, inom vilken borgenär har att ingiva bevis därom att
honom förelagd edgång, som i 116 eller 123 § sägs, blivit fullgjord. I fall,
varom i 70 § andra stycket eller 71 § femte stycket förmäles, utgöre den om
ständigheten, att där avsedd egendom icke blivit försåld, ej hinder för slut-
utdelning.
230
198 §.
Har konkurs i annat fall än som avses i 26 § upphört utan att till boet hö
rande fast egendom eller fartyg, som blivit infört i fartygsregistret, eller lott
i fartyg eller ock luftfartyg eller av inteckning i sådant fartyg omfattade
reservdelar till fartyget gått till försäljning, ankomme på ägaren av vad så
lunda förblivit osålt att därom göra anmälan hos den myndighet, hos vilken
anteckning om konkursen eller anmälan om densamma jämlikt 21 § ägt
rum; skolande, när förhållandet styrkes, anteckning därom i fråga om an
nan egendom än lott i fartyg göras i vederbörande inteckningsprotokoll samt
fastighets- eller annan inskrivningsbok.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse a? 1 och 13 §§ lagen den 20 december 1946
(nr 808) om lagsökning och betalningsföreläggande (lagsökningslag).
Härmed förordnas, att 1 och 13 §§ lagen den 20 december 1946 om lagsök
ning och betalningsföreläggande (lagsökningslag) skola erhålla ändrad ly
delse på sätt nedan angives.
1 §•
För fordran------------nedan sägs.
Borgenär, som för sin fordran har inteckning i fast egendom eller i fartyg
eller i luftfartyg eller reservdelar till sådant fartyg, äge ock genom lagsök
ning söka betalning ur den intecknade egendomen.
13 §.
Äro ej sådana skäl för handen att målet bör hänskjutas till rättegång,
skall betalningsskyldighet åläggas gäldenären; avser lagsökningen betalning
ur intecknad fast egendom eller intecknat fartyg eller luftfartyg eller inteck
nade reservdelar till luftfartyg, fastställe rätten fordringen till betalning ur
den intecknade egendomen.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
231
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 10 och 13 §§ lagen den 8 april 1927 (nr 85)
om dödande av förkommen handling.
Härigenom förordnas, att 10 och 13 §§ lagen den 8 april 1927 om dödan
de av förkommen handling1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
10
§.
Är handling, om vars dödande gjorts ansökning, intecknad, skall rätten
underrätta vederbörande inskrivningsdomare om ansökningen, och har
denne att därom så snart ske kan å inskrivningsdag göra anteckning i fas-
tighetsboken eller annan inskrivningsbok varom fråga är. Vad nu sagts om
ansökningen skall ock gälla rättens slutliga utslag i ärendet; dock må, då
ansökningen avslagits, anteckning ej verkställas förrän utslaget vunnit
laga kraft.
Sedan utslag, varigenom intecknad handling dödats, vunnit laga kraft,
skall inskrivningsdomaren, på ansökan, å inskrivningsdag göra anteckning i
fastighetsboken eller annan inskrivningsbok varom fråga är) att ny hand
ling, som utfärdats jämlikt 9 §, medför den inteckningsrätt som tillkommit
den dödade. När ansökan göres, skall den nya handlingen vara åtföljd av
avskrifter enligt vad beträffande ansökan om inteckning är stadgat.
13 §.
Hava tio —-------- allmänna tidningarna.
Fullföljes ej —------- den förfallen.
Finner rätten------------ handlingens företeende.
Rätten skall underrätta inskrivningsdomaren om ansökan som i första
stycket sägs, och har denne att så snart ske kan å inskrivningsdag göra an
teckning därom i fastighetsboken eller annan inskrivningsbok varom fråga
är. Vad nu sagts om ansökningen skall ock gälla rättens slutliga utslag i
ärendet; dock må, då ansökningen avslagits, anteckning ej verkställas förr
än utslaget vunnit laga kraft.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
1 Senaste lydelse av 10 § se SFS 1946:105 och av 13 § se SFS 1946:878.
232
Kungl. Maj. ts proposition nr 13.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 11 § lagen den 10 juli 1947 (nr 486) om dö
dande av vissa utanför Sverige befintliga handlingar.
Härigenom förordnas, att 11 § lagen den 10 juli 1947 om dödande av
vissa utanför Sverige befintliga handlingar skall erhålla följande ändrade
lydelse.
11
§•
Är handling, om vars dödande gjorts ansökning, intecknad, skall nämn
den skyndsamt underrätta vederbörande inskrivningsdomare om ansökning
en, och har denne att därom så snart ske kan å inskrivningsdag göra an
teckning i fastighetsboken eller annan inskrivningsbok varom fråga är.
Vad nu sagts om ansökningen skall ock gälla nämndens slutliga beslut i
ärendet.
Sedan intecknad handling dödats, skall inskrivningsdomaren, på ansö
kan, å inskrivningsdag göra anteckning i fastighetsboken eller annan in
skrivningsbok varom fråga är, att ny handling, som utfärdats jämlikt 10 §,
medför den inteckningsrätt som tillkommit den dödade. När ansökan göres,
skall den nya handlingen vara åtföljd av avskrifter enligt vad beträffande
ansökan om inteckning är stadgat.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 2 kap. 17 § strafflagen.
Härigenom förordnas, att 2 kap. 17 § strafflagen1 skall erhålla ändrad
lydelse på sätt nedan angives.
17 §.
Vad som använts såsom hjälpmedel vid gärning, vilken i denna lag är
belagd med straff, eller frambragts genom sådan gärning må, såvitt ägaren
eller någon som var i hans ställe uppsåtligen förövat gärningen eller med
1 Senaste lydelse se SFS 1918:448.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
233
verkat därtill, förklaras helt eller delvis förverkat till kronan, om det är
påkallat till förebyggande av brott eller eljest särskilda skäl föreligga och
det ej är uppenbart obilligt; finnes egendomen ej i behåll, må i stället vär
det förklaras förverkat. Samma lag vare om hjälpmedel, varmed någon ta
git befattning som innebär i denna lag straffbelagd förberedelse till brott.
Vad nu sagts gälle dock ej mot den som i god tro förvärvat egendomen
eller särskild rätt därtill. Avser förverkandeförklaring fartyg, som besvä
ras av sjöpanträtt eller inteckning, eller luftfartyg, besvärat av luftpanträtt
eller inteckning, må domstolen ock förklara, att panträtten skall upphöra
i Jen förverkade egendomen. Finnes i annat fall någons rätt till föremål
som förklaras förverkat böra oaktat förklaringen bestå, göre domstolen
förbehåll därom.
Ändå att----------- förklaras förverkat.
I stället —------- av missbruk.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 3 § lagen den 7 september 1914 (nr 182) angåen
de förbud mot lufttrafik över svenskt område.
Härigenom förordnas, att 3 § lagen den 7 september 1914 angående för
bud mot lufttrafik över svenskt område1 skall erhålla följande ändrade
lydelse.
3 §•
Den som överträder förbud, som i 1 § avses, straffes med dagsböter, lägst
fem; och skall det använda luftfartyget tagas i beslag samt, där ej Konung
en för visst fall annorlunda förordnar, dömas förbrutet. Besväras fartyget
av luftpanlrätt eller inteckning, må domstolen, när skäl därtill äro, förkla
ra att panträtten i fartyget skall upphöra.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
1 Senaste lydelse se SFS 1939:729.
234
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 1 § lagen den 8 juni 1923 (nr 147) om
straff för oloyllg yaruinförsel.
Härigenom förordnas, att 1 § 9 och 10 mom. lagen den 8 juni 1923 om
straff för olovlig varuinförsel1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan
angives.
1 §•
9 mom. Är olovligen----------- ock förverkat;
a) emballage eller------------ varuinförsel; samt
b) farkost av mindre nettodräktighet än etthundratjugo ton eller luft-
fartyg vars högsta tillåtna vikt enligt dess luftvärdighetsbevis understiger
fyra ton eller dragare och fordon eller annat forslingsredskap, som för
transport av det olovligen införda godset begagnats vid resa, vilken måste
antagas hava ägt rum i väsentligt syfte att företaga olovlig varuinförsel, el
ler eljest vid tillfälle, då de forslade varorna till väsentlig del utgjorts av
olovligen infört gods, allt dock endast för så vitt forslingsredskapet tillhör
eller på rund av avbetalningsköp innehaves av godsets ägare eller annan,
som finnes hava ägt kännedom om den olovliga varuinförseln eller skälig
anledning att misstänka densamma, samt tillika godset anträffats under
forslingen.
10 mom. Avser förverkandeförklaring farkost, som besväras av sjöpant
rätt eller inteckning, eller luftfartyg, besvärat av luft panträtt eller inteck
ning, må domstolen ock förklara, att panträtten skall upphöra i den för
verkade egendomen. Finnes i annat fall någons rätt till föremål, som för
klaras förverkat, böra oaktat förklaringen bestå, göre domstolen förbehåll
därom.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
1 Senaste lydelse se SFS 1949:399.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
235
Förslag
till
Lag
om ändrad lydelse av 8 § lagen den 20 juni 1924 (nr 225) med särskil
da bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och vin.
Härigenom förordnas, att 8 § 1 och 2 mom. lagen den 20 juni 1924 med
särskilda bestämmelser angående olovlig befattning med spritdrycker och
vin1 skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
8
§•
1 mom. Har vid olovlig införsel av spritdrycker eller vin i annat fall, än
i 3 § 1 mom. andra och tredje styckena sägs, eller har vid olovlig forsling,
som i 5 § avses, nyttjats farkost av mindre nettodräktighet än femhundra
ton eller luftfartyg vars högsta tillåtna vikt enligt dess luftvärdighetsbevis
understiger fyra ton eller dragare och fordon eller annat forslingsredskap,
skall, evad ansvar för brottet ådömes eller ej, forslingsredskapet vara för
verkat, därest det forslade godset till väsentlig del utgjorts av olovligen in
förda spritdrycker eller vin, eller därest den färd, vid vilken redskapet nytt
jats, eljest måste antagas hava ägt rum i väsentligt syfte att företaga olov
lig införsel eller forsling av spritdrycker eller vin.
Påföljd av----------- icke inträda:
a) där det — — —- vin; eller
b; då äganderätten —------- användande; eller
c) där forslingsredskapets------------olovliga användande.
2 mom. Farkost av mindre nettodräktighet än fyrtio ton eller i 1 mom.
avsett luftfartyg, som uppehåller förbindelse mellan land och där utanför
beläget fartyg, vars resa uppenbarligen skett i syfte att företaga eller främ
ja olovlig införsel av spritdrycker eller vin, skall, såvida farkostens eller
luftfartygets färd skäligen får antagas hava avsett befordrande av sådant
syfte, vara förverkad, ändå att farkostens eller luftfartygets ägare, brukare
eller förare icke kan dömas till ansvar för olovlig införsel eller forsling av
dylika drycker; dock skall vad i 1 mom. andra stycket stadgas angående
undantag från påföljd av förverkande äga motsvarande tillämpning.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
1 Senaste lydelse av 8 § 1 mom. se SFS 1933:188.
236
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 4 § lagen den 18 juni 1949 (nr 398) om
straff för olovlig varuutförsel.
Härigenom förordnas, att
4
§ lagen den
18
juni
1949
om straff för olov
lig varuutförsel skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
4 §.
Gods som------------dess värde.
Tillika skall förklaras förverkat
a) emballage eller----------- varuutförsel; samt
b) farkost av mindre nettodräktighet än etthundratjugu ton eller luft-
fortijg vars högsta tillåtna vikt enligt dess luftvärdighetsbevis understiger
fyra ton eller dragare och fordon eller annat forslingsredskap som för
transport av godset begagnats vid resa, vilken måste antagas hava ägt rum
i väsentligt syfte att företaga olovlig varuutförsel, eller eljest vid tillfälle,
då de forslade varorna till väsentlig del utgjorts av gods som var avsett att
olovligen utföras, allt dock endast om forslingsredskapet tillhör eller på
grund av avbetalningsköp innehaves av godsets ägare eller annan, som fin
nes hava ägt kännedom om den olovliga varuutförseln eller skälig anled
ning att misstänka densamma, samt tillika godset anträffats under forsling
en.
Avser förverkandeförklaring farkost som besväras av sjöpanträtt eller in
teckning eller luftfartyg besvärat av luftpanträtt eller inteckning, må dom
stolen ock förklara, att panträtten skall upphöra i den förverkade egendo
men. Finnes i annat fall någons rätt till föremål som förklaras förverkat
höra oaktat förklaringen bestå, göre domstolen förbehåll därom.
Framgår av----------- skall inträda.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
237
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 2 § l4:o) lagen den 26 maj 190!) (nr 38 s. 3)
om Knngl. Maj:ts regeringsrätt.
Härigenom förordnas, att 2 § 14:o) lagen den 26 maj 1909 om Kungl.
Maj :ts regeringsrätt1 skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
2
§.
14 :o) mål om inmutning------------att föra automobil;
mål om registrering av luftfartyg, om utfärdande av, förlängning av gil
tighetstid för eller återkallande av luftfartscertifikat, behörighetsbevis för
förare av luftfartyg eller sådant tillstånd, som avses i § 24 c) förordningen
den 26 maj 1922 (nr 383) om luftfart;
mål om registrering------------ andra personalstiftelser;
Denna lag träder i kraft den dag Konungen förordnar.
1 Senaste lydelse se SFS 1951:475.
238
Kungl. Maj. ts proposition nr 13.
Motiv.
Inledning.
Uppgiften för det föreliggande lagstiftningsarbetet har varit av dubbel art.
Det har först och främst gällt att utforma erforderliga stadganden till full
görande av de förpliktelser, som skulle åligga Sverige efter ratifikation av
den i Geneve den 19 juni 1948 avslutade konventionen rörande internationellt
erkännande av rätt till luftfartyg, i det följande kallad inskrivningskonven-
tionen. Vidare har under utredningen från det praktiska livets sida ådaga
lagts starka önskemål om en inhemsk lagstiftning rörande inskrivning av
rätt till luftfartyg även oavsett konventionen, vilka önskemål det ansetts
angeläget att tillgodose.
Rörande inskrivningskonventionens tillblivelse må här anmärkas föl
jande.
Den första internationella luftprivaträttskonferensen år 1925 (Conférence
internationale de droit privé aérien) förordade, att den enligt konferensens
beslut upprättade internationella tekniska kommittén av lufträttsexperter
(Comité international technique d’experts juridiques aériens, i förkortning
kallad CITEJA) i första hand skulle undersöka, jämte andra, frågor rö
rande äganderätt till luftfartyg, sakrätter, hypotek, kvarstad och lega av
luftfartyg.
CITEJA grep sig också an med hithörande frågor. Vid en session 1926
fastställdes såsom arbetsprogram för kommitténs första kommission frå
gorna om luftfartygs nationalitet, om luftfartygsregister, om äganderätt,
samegendom, byggande och överlåtelse samt om sakrätter, hypotek, luft
panträtt, utmätning och kvarstad. I första hand borde därvid beaktas luft
fartygsregister, äganderätt och hypotek. Sedan ett flertal rapporter och
utkast i ämnet utarbetats av tysken Richter och italienaren Giannini, disku
terades dessa år 1929 av CITEJA, som återremitterade ärendet till första
kommissionen. Kommissionen diskuterade ytterligare det föreliggande äm
net vid olika möten år 1930, varefter ärendet ånyo handlades av CITEJA
samma år. CITEJA beslöt därvid anmoda kommissionen att fortsätta sitt
arbete under beaktande av att CITEJA i princip godtoge upprättande av
ett register rörande äganderätt samt därav, att en konvention i ämnet borde
innehålla regler om äganderätt och sakrätter.
Efter viss ventilering på ett kominissionsmöte påföljande år slutfördes
förhandlingarna vid CITEJA:s session 1931. Ett förslag till konvention rö
rande äganderätt till luftfartyg och luftfartygsregister överlämnades till
239
den franska regeringen för delgivning med regeringarna, medan ett förslag
till konvention rörande hypotek och luftpanträtter antogs.
På CITEJA:s session år 1932 ansåg man emellertid att andra konven-
tionsförslag, nämligen beträffande skada tillfogad tredje man på jordytan
och beträffande kvarstad, borde erhålla förtursrätt att behandlas vid den
tredje internationella luftprivaträttskonferensen, hållen i Rom 1933. Härvid
utgick man från att förslagen rörande de ämnen, som nu närmast äro i
fråga, skulle reserveras för behandling å den fjärde internationella luftpri
vaträttskonferensen, för vilken tidpunkten då ännu icke var fastställd.
Den sistnämnda konferensen hölls sedermera i Bryssel 1938, dock utan att
de från den föregående konferensen tillbakahållna konventionsförslagen
komrno under diskussion. CITEJA hade nämligen, efter att hava berört för
slagen vid sessionerna åren 1933, 1936 och 1937, år 1938 beslutat att med
anledning av anmärkningar och synpunkter, som framkommit under tiden
sedan förslagen godtagits, uppdraga åt första kommissionen att ånyo genom
se dessa.
Vid den stora luftfartskonferensen i Chicago, som hölls år 1944 under det
andra världskrigets slutskede, rekommenderades ett återupptagande av hit
hörande frågor till behandling å diplomatisk konferens. Ämnet behandlades
vid ett nordiskt möte i Stockholm hösten 1945. 1 januari 1946 beslöt CITEJA
att översända de båda föreliggande konventionsförslagen av år 1931 till den
vid Chicagokonferensen grundade provisoriska internationella civila luft
fartsorganisationen (Provisional International Civil Aviation Organization, i
förkortning kallad PICAO). I den skrivelse, varmed förslagen översändes,
framhölls att detta skedde för att medgiva PICAO att sammankalla en
internationell luftprivaträttskonferens.
Vid PICAO:s möte i maj och juni 1946 utarbetades på grundval av de
båda från CITEJA överlämnade förslagen en promemoria med förslag till
konvention om inskrivning av äganderätt till luftfartyg och av luftfartygs-
hypotek. Konvenlionsförslaget överarbetades härefter i februari 1947 av en
i Paris sammanträdande, av PICAO för ändamålet tillsatt kommitté. Detta
nya förslag underställdes de till PICAO anslutna regeringarna för yttrande
och diskuterades av delegerade från Danmark, Finland, Norge och Sverige
vid ett möte i Köpenhamn i april 1947. Med ledning av dessa diskussioner
avgåvos i huvudsak helt överensstämmande nordiska yttranden.
Vid denna tidpunkt hade den vid Chicagokonferensen avslutade luftfarts-
konventionen trätt i kraft och PICAO till följd därav blivit avlöst av en
slutgiltig organisation, den internationella civila luftfartsorganisationen (In
ternational Civil Aviation Organization, i förkortning kallad ICAO). ICAO:s
första församlingsmöte sammanträdde i maj 1947 i Montreal. Därvid grans
kades det i Paris utarbetade förslaget och inkomna yttranden däröver av
församlingens fjärde kommission med resultat att ett nytt, såsom schema
tiskt betecknat förslag framlades. En frågelista rörande principfrågor ut
sändes till de anslutna staterna. Åt organisationens juridiska kommitté (Le
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
240
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
gal Committee), vilken bildats vid församlingsmötet, uppdrogs att om möj
ligt utarbeta ett slutligt förslag till konvention.
Frågelistan besvarades av Sverige i juli 1947.
Den juridiska kommittén sammanträdde till sin första session i Bryssel i
september 1947. Därvid utarbetades en ny, såsom slutligt förslag betecknad
text på grundval av Paris-förslaget, det schematiska förslaget och de från
medlemsstaterna inkomna svaren å frågelistan.
Även det i Bryssel utarbetade förslaget underställdes de till ICAO an
slutna staterna för yttrande. Ett svenskt utlåtande över detta förslag avgavs
i januari 1948.
Vid ICAO:s andra församlingsmöte i juni 1948 i Geneve ankom det å för
samlingens juridiska kommission (Legal Commission) att med beaktande
av de inkomna yttrandena överarbeta förslaget. Sedan så skett, antogs
konventionen av församlingsmötet den 18 juni, och från och med påföljande
dag stod konventionen öppen för undertecknande.
Konventionen undertecknades av Sverige den 4 januari 1949. Vid samma
tillfälle underskrevo även Danmark och Norge konventionen.
Vid utformningen av ifrågavarande lagstiftning har det legat nära till
hands att söka anknytning till föreliggande inskrivningslagstiftning på
andra rättsområden. De sakkunniga hava därvid främst beaktat 1901 års
lagstiftning om inteckning i sjögående fartyg, vilken trots vissa vid dess
tillkomst uttalade farhågor visat sig i praktiken fylla sin uppgift på ett i
det väsentliga tillfredsställande sätt.
Självfallet har man avvikit från fartygsinteckningslagstiftningen i den
mån sådant varit påkallat med hänsyn till innehållet i inskrivningskonven-
tionen. Därjämte har man trott det bäst överensstämma med konventionens
anda att i förslaget införa stadganden om ägarehypotek, varvid ledning i
det stora hela kunnat hämtas från 1912 års lagstiftning på fastighetsrät
tens område.
Förebilderna för den nu föreslagna lagstiftningen äro, såsom framgår av
vad nyss anförts, tämligen ålderstigna. I betydande omfattning bygga de på
den utformning, som år 1875 gavs åt inskrivningsväsendet på fastighets
rättens område. Det är endast naturligt att den tid som förgått sedan den
nuvarande lagstiftningens tillkomst medfört att denna lagstiftning numera
i åtskilliga avseenden icke längre står i full överensstämmelse med rådande
privaträtlsliga och inskrivningsrättsliga uppfattning.
I och för sig hade det utan tvivel varit önskvärt, om man kunnat i dessa
avseenden giva lagen en mera modern utformning. Emellertid är lagbered
ningen för närvarande sysselsatt med att reformera inskrivningsrätten i
fråga om fast egendom. Det torde icke vara lämpligt att söka föregripa re
sultatet av lagberedningens arbete. Den starka önskvärdheten av en lag
stiftning om inskrivning av rätt till luftfartyg har ansetts utesluta att man
avvaktar de resultat, till vilka lagberedningen kan komma. De sakkunniga
hava därför funnit övervägande skäl tala för att man nu stannar för en
avfattning, som nära ansluter sig till den bestående inskrivningslagstiftning-
241
en, och låter den nya lagstiftningen bliva föremål för revision, sedan in-
skrivningsrätten på fastighetsväsendets område blivit moderniserad.
Med iakttagande av de i det föregående angivna synpunkterna utarbeta
des inom de sakkunniga under senare delen av 1949 utkast till lag om in
teckning i luftfartyg. Sedan detta utkast i oktober 1949 diskuterats vid ett
nordiskt lufträttsmöte i Helsingfors, blev det efter viss omarbetning såsom
utkast till lag om inskrivning av rättigheter i luftfartyg förelagt nästa nor
diska lufträttsmöte, vilket hölls i Stockholm i april och maj 1950. Med led
ning av överläggningarna vid detta möte överarbetades det ånyo, varefter
det tillika med utkast till lag om ändring i vissa delar av kungl. förordning
en den 26 maj 1922 om luftfart — §§ 4—13 och § 40 — samt till lag i an
ledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt
erkännande av rättigheter i luftfartyg under beteckningen »Utkast till lag
bestämmelser om inskrivning av rättigheter i luftfartyg m. m., utarbetade
av 1945 års lufträttssakkunniga» med skrivelser av den 10 mars 1951 ut
sändes på remiss. Vid dessa texter voro fogade ett antal förklarande an
märkningar till texterna ävensom en kortfattad redogörelse för det huvud
sakliga innehållet i de tillämnade följ dförfattningarna.
Remissen skedde till luftfartsstyrelsen ävensom till Aktiebolaget Aero-
transport, Svenska bankföreningen och Svenska försäkringsbolags riksför
bund.
Yttranden inkommo härefter från luftfartsstyrelsen samt från Aerotrans-
port och försäkringsbolagens riksförbund. Bankföreningen meddelade, att
den med hänsyn till den preliminära karaktär som de remitterade författ
ningstexterna ägde icke ansett sig kunna avgiva något slutgiltigt yttrande i
ärendet, samt tilläde, att den förutsatte att sedermera, då de sakkunnigas
definitiva förslag förelåge, få tillfälle att avgiva sådant yttrande. Förening
en överlämnade emellertid till de sakkunniga en promemoria rörande
granskning av det remitterade utkastet, uppgjord av bankjuristen vid Skan
dinaviska banken aktiebolag L. Fogelklou.
Slutligen inkom till de sakkunniga en skrift från Kungl. Svenska aero-
klubben, vilken under hand erhållit kännedom om att remisshandlingarna
tillställts luftfartsstyrelsen.
Sedan yttrandena inkommit, hava de sakkunniga överarbetat de på remiss
utsända författningsutkasten samt utarbetat vissa följ dförfattningar.
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
Förslag till lag om inskrivning av rätt till luftfartyg.
Inledande bestämmelser.
1 §•
Paragrafen överensstämmer till sin grundtanke med 3 § första stycket
lagen den 10 maj 1901 om inteckning i fartyg. Av redaktionella skäl bar
det ansetts lämpligt att införa uttrycket »inskrivningsärenden rörande luft-
1(!
Bihang Ull riksdagens protokoll 1955. 1 samt. Nr 13.
242
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
fartyg» såsom en sammanfattande beteckning. Jämföras må 1 § lagen den
3 juni 1932 med särskilda bestämmelser om handläggning av inskrivnings-
ärenden, i det följande benämnd 1932 års inskrivningslag.
Under utredningsarbetet hava i viss mån olika meningar förefunnits i
fråga om den myndighet, åt vilken den privaträttsliga inskrivningen bör
anförtros. Uppenbarligen tala vissa praktiska skäl för att handläggningen
av registrerings- och inskrivningsärendena borde ligga å samma myndighet.
Man torde emellertid böra anse det rent principiellt vara riktigast att hand
läggningen av så viktiga privaträttsliga frågor som dem om vilka nu är
fråga anförtros åt domstol, vilken helst bör äga ingående erfarenhet av
inskrivningsärenden av likartad natur. I samma riktning tala de organisa-
tionsspörsmål rörande luftfartsstyrelsen, som måste uppkomma om ären
dena förlädes dit. Främst med hänsyn till fördelen av en lätt förbindelse
mellan inskrivningsmyndigheten och registreringsmyndigheten torde samt
liga inskrivningsärenden rörande luftfartyg böra handläggas av en, i Stock
holm belägen domstol.
Med hänsyn till det nyss anförda har det synts önskvärt att liksom be
träffande fartygsinteckning centralisera ärendena hos Stockholms rådhus
rätt.
Luftfartsstyrelsen, som på ett tidigare stadium av utredningsarbetet ifrå
gasatt, huruvida icke jämväl inskrivningsväsendet rörande luftfartyg borde
förläggas till styrelsen, har ock i sitt yttrande över det remitterade utkastet
förklarat att styrelsen icke motsatte sig förslaget om att förlägga inskriv
ningsärendena till Stockholms rådhusrätt.
Vid det nu förevarande lagrummet torde ytterligare böra anmärkas, att
de sakkunniga till prövning förehaft jämväl frågan huruvida 38 § fartygs-
inteckningslagen borde erhålla motsvarighet i förslaget. Denna paragraf
innehåller stadgande bland annat därom, att om inteckningshavare vill vid
domstol utsöka sin fordran ur det intecknade fartyget eller tvist yppas om
giltigheten av meddelad inteckning, saken skall gå till rådhusrätten i den
stad, där den som käres till har sitt bo och hemvist, eller, om denne har
sitt hemvist å landet eller i stad där rådhusrätt ej är, till den rådhusrätt
som är närmast. Vad i lagen om behörighet för häradsrätt att upptaga sjö-
rättsmål är stadgat skall enligt 38 § gälla också beträffande mål som i para
grafen avses.
I det remitterade utkastet upptogs icke någon bestämmelse i förevarande
ämne, vilket förhållande anmärktes vid remissen.
Ämnet har icke berörts i remissyttrandena.
Vid förnyat övervägande i samband med förslagets utarbetande har man
visserligen icke kunnat undgå att finna vissa skäl tala för att centralisera
ifrågavarande slags mål till en enda domstol. Därigenom skulle otvivelaktigt
uppnås större säkerhet för att denna domstol vinner mera ingående förtro
genhet med här mötande, ofta invecklade rättsfrågor. Att beakta är även
betydelsen av den nära tillgången till handlingar, som förvaras av registre
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
243
rings- och inskrivningsmyndigheterna. Med hänsyn till sistnämnda förhål
lande skulle sådana mål helst böra förläggas till Stockholms rådhusrätt.
De anförda skälen hava emellertid icke ansetts äga avgörande betydelse.
Man har fastmera stannat för att icke föreslå någon bestämmelse av ifråga
satt natur. Måhända kan emellertid läget gestalta sig i viss mån annorlunda,
därest den under utarbetande varande luftfartslagen kommer att innehålla
stadgande som begränsar behörigheten att handlägga lufträttsmål till vissa
domstolar.
2
§.
Med stadgandet i första punkten må jämföras 3 § andra stycket fartygs-
inteckningslagen. Att uttrycket »inskrivningsbok för luftfartyg» använts i
stället för fartygsinteckningslagens term »inteckningsbok» sammanhänger
bland annat med de under 1 § anmärkta förhållandena.
Bestämmelsen i andra punkten har upptagits med hänsyn till dess prak
tiska betydelse. Jämföras må 3 § andra stycket lagen den 3 juni 1932 om
uppläggande av nya fastighetsböcker för landet.
Om inteckning i luftfartyg.
Om intecknings beviljande.
3 §.
Enligt 1 § fartygsinteckningslagen, till vilken den nu ifrågavarande para
grafen bildar en motsvarighet, må inteckning meddelas endast i fartyg, som
har en dräktighet av fem registerton eller därutöver och är infört i fartygs-
registret. Från detta stadgande företer det nu föreslagna lagrummet, såvitt
nu är i fråga, den olikheten att inteckningsmöjligheten icke är begränsad
till fartyg av viss storlek.
Ej heller det remitterade utkastet upptog någon begränsning i detta hän
seende. I de förklarande anmärkningar som ingingo i remissen fästes emel
lertid uppmärksamheten å detta förhållande och framhölls att meningarna
därutinnan varit i hög grad delade.
Luftfartsstyrelsen har i sitt remissyttrande uttalat, att institutet inteck
ning i luftfartyg enligt styrelsens uppfattning torde komma att få sin största
betydelse inom den yrkesmässiga luftfarten, i fråga om vilken det tillika
finge anses föreligga ett visst allmänt intresse av att vidgade kreditmöjlig
heter stode till buds för flygföretagen. Även beträffande smärre flygplan,
som användes företrädesvis i annan luftfart än den yrkesmässiga, funnes
väl vissa kreditproblem, men kravet på möjlighet till inteckning gjorde sig
mindre starkt gällande på detta område. Styrelsen hade mot bakgrunden
av det anförda övervägt att föreslå begränsning av inteckningsmöjligheten
till luftfartyg med en högsta tillåten flygvikt överstigande 1 500 kilogram
men ville icke framställa något yrkande i sådan riktning.
244
Aeroklubben, som i sin skrift förmält sig hava till uppgift att bevaka
privat- och sportflygets intressen, har anfört att en begränsning av inteck-
ningsmöjligheterna till vissa plan förvisso ägde sitt berättigande som en
rent praktisk åtgärd, därest antalet småflygplan skulle vara eller bliva myc
ket stort. Den av luftfartsstyrelsen övervägda begränsningen vore emellertid
alltför snävt tilltagen, enär därigenom större, flersitsiga sportflygplan i re
gel konnne att uteslutas. Dessa plan vore så dyrbara, att de borde erhålla
möjlighet att bliva delaktiga i inteckningsinstitutet. Klubben ansåge gränsen
böra dragas vid en högsta tillåten flygvikt av 1 000 kilogram. Vidare borde
endast motordrivna flygplan falla under den föreslagna lagen.
Aerotransport har förutsatt att en eventuell begränsning icke skulle be
röra sådana flygplan, som användas inom den kommersiella trafikluftfarten.
I den från bankföreningen överlämnade promemorian har de sakkunnigas
förslag förordats, varvid förklarats att ur kreditgivarsynpunkt en begräns
ning syntes innefatta en nackdel.
De sakkunniga hava vid förnyat övervägande stannat för att i fråga om
de luftfartyg, i vilka inteckning bör få meddelas, icke upptaga någon an
nan begränsning än att fartygen skola vara registrerade. Man har nämligen
trott sig kunna utgå från att kreditgivarna utan någon i lagen given, mer
eller mindre konstlad begränsning komma att i eget intresse tillse att kre-
ditgivningen icke utsträckes till otjänliga objekt. Vidare hava de sakkunniga
beaktat att en kreditgivning vid förvärv av luftfartyg, som icke skulle kunna
intecknas, sannolikt skulle ske i form av avbetalningsköp. Det torde få an
ses angeläget att man icke uppmuntrar sådana transaktioner med därav föl
jande olägenheter. Konventionen innehåller ej heller någon begränsning, i
följd varav sådan icke kan genomföras beträffande andra konventionsstaters
luftfartyg.
Med anledning av vad luftfartsstyrelsen anfört i sitt remissyttrande må
här framhållas, att inteckningsmöjligheten omfattar jämväl utländsk med
borgare tillhörigt luftfartyg, som införts i luftfartygsregistret. Se 2 § andra
stycket förslaget till lag med vissa bestämmelser om registrering av luft
fartyg samt om bärgning.
Av uttrycket »infört i luftfartygsregistret» har ansetts utan vidare fram
gå, att det skall vara fråga om slutgiltig registrering. Ett fartyg som är alle
nast interimistiskt registrerat jämlikt 12 § i den föreslagna lagen med vissa
bestämmelser om registrering av luftfartyg samt om bärgning skall alltså
icke kunna intecknas.
De sakkunnigas förslag, som i likhet med 1 § fartygsinteckningslagen
innehåller förbud mot inteckning i fartygslott, saknar däremot bestämmelse
motsvarande det i sagda paragraf upptagna förbudet mot gemensamma
inteckningar. Frånvaron av sådant förbud sammanhänger med den upp
fattning som gjort sig gällande under förarbetena till inskrivningskonven-
tionen, vilken i sin ordning föranlett stadgandet i 15 § i förslaget. Under
hänvisning till sagda paragraf och vad därvid anföres skall här allenast
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
245
anmärkas, att man ingalunda åsyftar att införa gemensamma inteckningar
i den gestaltning som detta institut har på fastighetsrättens område.
Det har ansetts icke vara nödigt att upptaga bestämmelse att, om luft
fartyg tillhör flera gemensamt, inteckning ej må meddelas, med mindre
samtliga delägare därtill lämnat medgivande. Såsom framgår av förarbetena
till fartygsinteckningslagen, har ett sådant stadgande erhållit plats i nämnda
lag 1 § med hänsyn till de särskilda förhållandena på partrederiets område.
Jämföras må för övrigt 2 § lagen den 30 september 1904 om samägande
rätt.
För fullständighetens skull må här tilläggas, att de sakkunniga i enlighet
med den tidigare återgivna åsikt de hysa i frågan, huruvida den föreslagna
lagstiftningen bör givas en mera modern utformning än dess förebilder,
avstått från att taga ståndpunkt till spörsmålet, om inteckning principiellt
bör medgivas för självständig panträtt eller endast för panträtt som är
accessorisk till en fordran.
I detta sammanhang torde ytterligare böra beröras frågan, huruvida in
teckning må kunna meddelas även i luftfartyg under byggnad, en fråga
som varit föremål för ingående överväganden hos de sakkunniga.
Det remitterade utkastet upptog icke några bestämmelser i detta ämne.
Enahanda är förhållandet med inskrivningskonventionen i dess slutliga av
fattning. I äldre förslag till konventionen meddelades emellertid regler rö
rande rättigheter i luftfartyg under byggnad. I det i Montreal i maj 1947
upprättade schematiska förslaget föreskrevs sålunda principiell likställighet
mellan rättigheter i ett färdigt luftfartyg, inskrivna i den stat vars nationa
litet fartyget ägde, och rättigheter i ett luftfartyg under byggnad, inskrivna
i den stat där byggandet pågick. ICAO:s juridiska kommitté beslöt emellertid
vid sin i Bryssel i september 1947 hållna session att låta bestämmelserna
om rättigheter i luftfartyg under byggnad utgå ur konventionstexten. Proto
kollet för kommitténs förhandlingar torde få anses giva vid handen, att
anledningen härtill var att det ansågs onödigt att bereda internationellt
skydd åt rättigheter i föremål, som icke vore i stånd att färdas interna
tionellt.
Fartygsinteckningslagen saknar också bestämmelser i ämnet. I departe
mentschefens yttrande vid remissen till Högsta domstolen av förslaget till
fartygsinteckningslag anfördes, att åtskilliga främmande lagar om fartygs-
inteckning hade upptagit bestämmelser om hypotek i fartyg under byggnad,
men att dylika bestämmelser icke influtit i förslaget på grund av att vår
rätt redan i 3 § sjölagen hade ett stadgande, som syntes erbjuda tillräckliga
utvägar att bereda kredit för fartygs nybyggnad.
I de förklarande anmärkningarna till det remitterade utkastet berördes
frågan om inteckning i fartyg under byggnad, varvid hänvisning även läm
nades till 3 § sjölagen.
I sitt remissyttrande har Aerotransport utförligt diskuterat detta ämne.
Det vore enligt vad bolaget anfört givetvis en stor fördel ur kreditsynpunkt
för en beställare av luftfartyg, om något slag av privaträttslig inskrivning i
246
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
luftfartyg under byggnad kunde åstadkommas. Vid beställning av luftfar
tyg, i varje fall då det gällde de större trafikluftfartygen, hade beställaren i
regel att erlägga avsevärda delbetalningar under byggnadstiden, vanligtvis
50 procent av köpeskillingen, medan äganderätten till det beställda överginge
på beställaren först i samband med att slutbetalning skedde då flygplanet
färdigställts och levererades. Den i 3 § sjölagen åt en beställare av sjögående
fartyg lämnade möjligheten att erhålla anteckning om förskott som lämnats
under byggnadstiden innebure ett stärkande av beställarens rätt, och lik
nande bestämmelser för luftfartens del skulle därför ej vara utan visst
intresse, ehuru det å andra sidan kunde vara tveksamt vilken praktisk
betydelse ett sådant institut skulle kunna få. — Därest möjligheter skapades
att erhålla inteckning i ett icke färdigbyggt luftfartyg, uppkomme frågan
vem som skulle uttaga en dylik inteckning. Intill leveransen av fartyget
tillkomme regelmässigt äganderätten tillverkaren, varför det syntes ligga
närmast till hands att denne uttoge inteckningen. Genom att tillverkaren
sålunda bereddes möjlighet att utnyttja det icke färdiga luftfartyget såsom
kreditunderlag, borde tillverkarens behov av förskott från beställaren i mot
svarande grad minska, varigenom beställaren indirekt skulle få en fördel
av att inteckning kunde uttagas. — Man kunde vidare tänka sig en överlåtelse
från tillverkaren till beställaren av äganderätten till det icke färdiga luft
fartyget, varefter beställaren skulle kunna uttaga inteckning. Denna utväg
syntes stöta på praktiska svårigheter. Man måste även räkna med att en
tillverkare knappast skulle vara villig att medverka till en äganderättsöver-
gång innan luftfartyget till fullo betalats eller garanti ställts för betal
ningen. — Slutligen kunde man tänka sig att beställaren redan vid kon
traktets tecknande försäkrade sig om tillverkarens medgivande att, då luft
fartyget nått det tillverkningsstadium att inteckning kunde uttagas, få in
teckna luftfartyget till säkerhet för reverser som utfärdats av beställaren.
I den från bankföreningen överlämnade promemorian har yttrats att det
i kredithänseende vore av icke ringa betydelse, att inteckning i luftfartyg
under byggnad kunde beviljas under vissa förutsättningar. Ett förfarande i
enlighet med ett föreliggande norskt förslag i sådan riktning syntes även för
vårt vidkommande vara att förorda. Att sådana inteckningsbestämmelser
saknades hos oss i vad avsåge sjöförhållanden syntes närmast få anses utgöra
en brist, vartill motsvarighet saknades i, bland annat, tysk sjörätt som er
kände så kallade Bauhypotek. Det enligt 3 § sjölagen gällande institutet
syntes knappast ha befunnits tillfyllest för att tillgodose kraven på erhål
lande av erforderlig kredit under byggnadstiden och i allt fall ej ha fått
den användning i praktiken, som avsetts. Ett förfarande, som medgåve bevil
jande av inteckning i fartyg redan under byggnad och sådan intecknings
fortsatta giltighet efter fartygets färdigställande, ansåges av naturliga skäl
medföra fördelar i belåningshänseende.
Aerotransport har ytterligare betonat den praktiska svårigheten att kunna
bestämma, när ett luftfartyg nått ett sådant byggnadsstadium att det borde
kunna bliva föremål för inteckning. Det syntes bolaget vara av värde att
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
247
något redogöra för tillverkningsproceduren i fråga om flygplan. Dessa bygg
des så gott som undantagslöst i större eller mindre serier, och tillverkaren
antingen iordningställde själv eller inköpte från underleverantörer de olika
delar, som småningom hopfogades till färdiga flygplan. Fabrikanten hade
sålunda samtidigt i lager delar och material för ofta ett stort antal flygplan.
Det torde vara vanligt, att tillverkaren på ett relativt tidigt stadium angåve
tillverkningsnumren på de flygplan i serien, som skulle levereras till de olika
beställarna, och även, för skapande av ordning och reda i produktionsför
hållandena inom fabriken, på ett eller annat sätt identifierade, vilka av de
hos tillverkaren i lager liggande huvuddelarna som skulle infogas i varje
flygplan. Ändringar i sistnämnda hänseende kunde dock av olika anledningar
inträffa under tillverkningens gång. — I ett föreliggande norskt förslag
skulle möjlighet att inteckna fartyget föreligga, när fartyget vore uppspantat
eller nått ett motsvarande byggnadsstadium. På svenskt flygtekniskt håll
lutade man snarare åt att anknyta ett flygplans »födelsedatum» till ett något
senare inträffande faktum än fullbordandet av uppspantningen. Bortsett från
att det vore vanskligt att avgöra vad som skulle anses motsvara uppspant
ningen då flygplanet eventuellt icke byggdes med spant, vore man böjd för
att lägga vikt vid den tidpunkt, då själva flygkroppens ytterväggar byggts
färdiga och sammanfogats samt flygkroppen flyttats ur sin byggnadsjigg.
När man nått så långt kunde man också med större säkerhet fastställa, att
flygplanet i fråga skulle levereras till en viss beställare, eftersom dennes hos
tillverkaren vanligtvis förefintliga kontrollorgan besiktigat flygkroppen in
nan den monterades ur jiggen. Fram till denna tidpunkt, som i fråga om nu
använda kommersiella flygplanstyper syntes kunna anses ligga vid ungefär
hälften av hela tillverkningstiden, gjordes vidare flygplan inom samma
serie lika, medan därefter flygplanen kunde, på grund av de olika bestäl
larnas önskemål, förses med olika specialutrustningar i det ena eller andra
hänseendet.
Då de sakkunniga vid förslagets utarbetande ånyo förehaft ämnet, hava
de funnit de materiella skälen knappast tala för att nu införa inteckning
i luftfartyg under byggnad. Att döma av vad i saken förekommit har man
för närvarande i det praktiska livet näppeligen tillräcklig erfarenhet att
bygga på för lagstiftningen. Svårlösta frågor att upptaga i detta sammanhang
äro bland andra det av Aerotransport särskilt uppmärksammade spörsmålet,
när clt under byggnad varande fartyg kan vederbörligen identifieras, samt
problemet huru inteckning i luftfartyg under byggnad skall överföras till
det färdiga fartygets upplägg i inskrivningsboken — automatiskt eller efter
framställning av inteclcningshavaren. Därvid måste särskilt uppmärksam
mas, att man icke åt sådan inteckning medgiver förmånsrätt i strid med
inskrivningskonventionen. Verkställda försök att utarbeta lagutkast hava
härjämte givit vid handen, att cn lagstiftning i ämnet måste bliva kompli
cerad och svårtillämplig.
Det synes även vara mindre följdriktigt att rättsligen reglera inteckning
i luftfartyg under byggnad, medan inteckning i sjögående fartyg under
248
Kungl. Maj. ts proposition nr 13.
byggnad med hänsyn till förut berörda skäl icke medgivits. Redan ur denna
synpunkt torde det vara lämpligast att med frågans avgörande får anstå till
den översyn av lagarna om inteckning i fartyg och i luftfartyg, som lärer
bliva ofrånkomlig sedan revisionen av fastighetsinteckningsrätten har av
slutats. Vidare torde böra framhållas, att inteckning i luftfartyg under
byggnad endast utgör en del av det stora och svåra problemet om använ
dande av föremål under tillverkning såsom kreditbas.
De sakkunniga hava i detta sammanhang tagit i betraktande möjlig
heten för tillverkare att skaffa sig kredit och för långivare att bereda sig
säkerhet enligt kungl. förordningen den 13 april 1883 angående förlagsin-
teckning. Diskuterats har även utvägen att tillgodose föreliggande kredit
behov genom att i viss analogi med 3 § sjölagen införa stadgande om an
tecknande av förskott i penningar eller byggnadsämnen för byggande av
luftfartyg jämte därav påkallad ändring i 17 kap. handelsbalken, en tanke
som emellertid, såsom av det förut anförda framgår, icke vunnit helt under
stöd från det praktiska livets sida.
Vid slutligt övervägande har man därför stannat vid att i förslaget icke
upptaga bestämmelser om inteckning i luftfartyg under byggnad.
4 §.
Paragrafen motsvarar 2 § fartygsinteckningslagen med allenast den änd
ringen, att i stället för uttrycket »det nummer, varunder fartyget är i far-
tygsregistret infört,» i det föreslagna stadgandet upptagits »fartygets na
tionalitets- och registreringsbeteckning». De sakkunniga hava nämligen icke
funnit skäl frångå den hävdvunna principen, att fartygsregistrets särskilda
nummer för luftfartygens del ersatts med en sådan, av allenast bokstäver
sammansatt beteckning.
5 §.
Denna paragraf motsvarar 4 § första stycket fartygsinteckningslagen.
Motsvarighet till det i 4 § andra stycket nämnda lag föreskrivna intyget,
att fartygets registreringsnummer därå inhuggits, har ansetts icke behöva
upptagas. Enligt vad den praktiska sakkunskapen upplyst, saknar nämligen
en inhuggning av nationalitets- och registreringsbeteckning betydelse för
lufträttens del. Det remitterade utkastet innehöll icke någon bestämmelse
härutinnan, och någon erinran mot detta förhållande har ej framkommit i
remissyttrandena.
6
§.
Paragrafen motsvarar 5 § fartygsinteckningslagen. Med den ovan i mo
tiven till 5 § omnämnda ståndpunkten, att motsvarighet icke erfordras till
det i 4 § andra stycket fartygsinteckningslagen föreskrivna intyget, har
stadgandet kunnat inskränkas till den föreslagna lydelsen.
7 §•
Denna paragraf motsvarar i allt väsentligt 6 § första stycket samt 7 §
första och andra styckena fartygsinteckningslagen, sedan dock till en sär
249
skild övergångsbestämmelse utbrutits stadgandet om viss lättnad i ägande-
rättsprövningen beträffande fartyg som blivit infört i registret före lagens
ikraftträdande samt vidare, såsom i det följande ytterligare utvecklas, pe
rioden fem år i 7 § andra stycket förkortats till tre år.
I det remitterade förslaget till fartygsinteckningslag hade de nu ifråga
varande stadgandena en — låt vara ofullständig -— motsvarighet i 6 § förs
ta stycket. I detta lagrum stadgades, efter en inledning av i huvudsak sam
ma innehåll som första stycket av den nu föreslagna paragrafen, att därest
före den som medgivit inteckningen annan varit inskriven såsom ägare, in
teckning ej finge beviljas, med mindre det styrktes, att den först inskrivne
ägarens rätt övergått å den som medgivit inteckningen eller ock, där far
tyget i fem år näst före ansökningen varit infört i registret, den som medgivit
inteckningen funnes hava under hela den tiden varit inskriven i registret
såsom ägare eller bevisligen härledde sin rätt från den som vid början av
samma tid var i nämnda egenskap inskriven.
Till detta förslag yttrade departementschefen — som förordade att den
för intecknings beviljande erforderliga äganderättsprövningen skulle äga
rum i själva inteckningsärendet -—- bland annat följande: Ehuru den om
ständigheten, att någon vore i fartygsregistret inskriven såsom ägare av ett
fartyg, ej alltid kunde anses till fyllest ådagalägga hans befogenhet att låta
inteckna fartyget, vore det därmed ej sagt, att all betydelse i avseende å
äganderättsprövningen skulle frånkännas fartygsregistret. Att fartygsre
gistret angåve en person såsom ägare syntes i varje fall böra utgöra ett hin
der emot fartygets intecknande på grund av medgivande utav någon annan.
Vidare borde den första registreringen i och för sig anses utgöra tillräcklig
bevisning om den därvid inskrivne ägarens åtkomst. Det läge nämligen i
sakens natur, att då fråga första gången förekomme, huruvida ett fartyg
skulle äga föra svensk flagga, bevisning om den uppgivne ägarens förvärv
måste föras, och detta hade också iakttagits i gällande regislreringsförord-
ning, vilken såsom villkor för registrering uppställde ingivande av vissa
handlingar som vore ägnade att styrka sökandens åtkomst. Vid detta för
hållande och då, särskilt vad anginge från utlandet inköpta fartyg, det icke
syntes skäligen kunna ifrågakomma att sträcka kravet på bevisning längre
än att den fångeshandling, varigenom fartyget kommit i svensk ägo, före
teddes, hade man ansett vidare bevisning om åtkomsten ej böra krävas av
den först inskrivne ägaren. — Hade åter efter registreringen förändring i
äganderätten inträtt, måste såsom regel fordras, alt inteckningssökanden
styrkte det eller de fång, genom vilka äganderätten från den först inskrivne
ägaren övergått å den, som medgivit inteckningen. Som emellertid fall kun
de tänkas, då detta villkor kunde bliva för sökanden över hövan betungande
och någon gång kanske omöjliggöra inteckning, samt en inskrivning, som
under längre tid lämnats oklandrad, syntes erbjuda tillräckliga garantier
från rättsäkerhetens synpunkt, hade från regeln om åtkomstens fullständiga
ådagaläggande ansetts kunna göras det undantag, alt om den som medgivit
inteckningen, ensam eller i förening med dem från vilka han bevisligen
Kunffl. Maj:ts proposition nr
13.
250
härledde sin rätt, under fem år stått inskriven såsom ägare samt klander
å åtkomsten ej förekommit, vidare bevisning därom ej tarvades.
I Högsta domstolen avgåvos vid lagförslagets prövning olika yttranden.
I vad dessa avsågo inteckning i fartyg, som vid lagens tillkomst redan re
gistrerats, torde de kunna här förbigås. I övrigt yttrade en ledamot av
Högsta domstolen — vilken uttalade att det varit önskligt att i samband
med förslaget till lag om inteckning i fartyg avgivits förslag till en registre
ringslag, som kunnat medföra för framtiden mera betryggande föreskrifter
för inteckningsväsendet och som, motsvarande förordningen om lagfart å
fång till fast egendom, torde kunnat anordnas vid sidan av gällande re-
gistreringsförordning — bland annat att sådant förslaget nu förelåge och
utan hänsyn till huru med redan registrerade fartyg kunde komma att för
hålla sig, borde, då fråga vore att inteckna efter lagens tillkomst registre
rade fartyg, själva inskrivningen i och för sig icke medföra befrielse från
att vid inteckningsdomstolen styrka äganderätten. Efter en undersökning
av vad som härutinnan borde krävas i olika fall drogs i yttrandet, såvitt
nu är i fiåga, sammanfattningsvis den slutsatsen, att inteckning i registre
rat fartyg borde få beviljas på medgivande dels av den vid fartygets re
gistrering antecknade ägaren, såvitt denne bevisligen byggt fartyget eller
inköpt det från utlandet, dels av annan som vid fartygets registrering eller
därefter antecknats såsom ägare, såvitt denne visade att han härledde sin
rätt från den som bevisligen byggt fartyget eller inköpt det från utlandet,
dels slutligen av den som under fem år näst före ansökningen om inteck
ning varit inskriven såsom ägare eller bevisligen härledde sin rätt från den,
som vid början av samma tid var inskriven såsom ägare.
En annan ledamot av Högsta domstolen fann den i förslaget antagna
grundsatsen, enligt vilken äganderättsprövningen skulle ske först då in
teckning söktes, följdriktigt skola medföra, att vid inteckningsfrågans be
handling skulle krävas utredning angående hela äganderättsföljden allt
iran det fartyget byggdes. Det vore emellertid nödvändigt att eftergiva något
av denna fordran. Att därigenom möjligheten av intecknings erhållande ge
nom pantförskrivning av obehörig person ökades vore givet men det
torde vara från systemet oskiljaktigt. Man borde dock icke gå så långt
som forslaget utan uppställa något strängare fordringar än vad det inne-
hölle. Det nyss refererade yttrandet åberopades därutinnan, dock borde
allenast registrering, även om viss tid därefter förflutit, icke i något fall
anses såsom tillräcklig att bestyrka äganderätten. Därutöver syntes åtmins
tone hora fordras utredning därom, att den uppgivne ägaren eller hans
fångesman oklandrat besuttit fartyget under viss, ej alltför kort tid efter det
registreringen blivit allmänneligen kungjord'
Två andra ledamöter av Högsta domstolen biträdde i huvudsakliga delar
vad de ledamöter yttrat, vilkas uttalanden nyss refererats.
I propositionen till 1901 års riksdag behölls den tidigare lydelsen av 6 §.
Däremot föranledde vissa av de inom Högsta domstolen i avseende å nämn
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
da paragraf framställda anmärkningarna förslag till ändrad lydelse av 2 §
sjölagen.
Det särskilda riksdagsutskott, till vilket propositionen hänvisades, till
styrkte i sitt första utlåtande bifall till propositionen i denna del, men se
dan kamrarna stannat i olika beslut i avseende å lydelsen av 2 § sjölagen
och denna i utskottets senare förslag i visst avseende ändrats, fingo 6 och
7 §§ i sammanhang därmed undergå en jämkning, som — jämväl med av
seende å 37 § fartygsinteckningslagen — ansågs hava sin vikt i fråga om
framhållandet av registreringens betydelse.
I det remitterade utkastet anslöt man sig till den ståndpunkt, som inta
gits i fartygsinteckningslagen.
Uti de förklarande anmärkningarna till det remitterade utkastet redo
gjordes för tillkomsten av fartygsinteckningslagen i detta avseende. Det
framhölls dessutom att med hänsyn till, bland annat, luftfartygens kortare
livslängd än de sjögående fartygens viss tvekan rått, huruvida den i ut
kastet upptagna femårsperioden vore fullt lämplig på förevarande område
eller borde förkortas.
I remissyttrandena hava olika meningar gjort sig gällande i nyss berör
da fråga. A ena sidan har luftfartsstyrelsen framhållit att det förhållandet,
att luftfartygens livslängd vore kortare än de sjögående fartygens, icke borde
föranleda att perioden förkortades. Å andra sidan har Aerotransport
funnit en väsentlig avkortning av perioden böra övervägas, emedan perio
den med hänsyn till flygplanens livslängd vore så lång, att den i hög grad
syntes förringa värdet av stadgandets bestämmelser i övrigt. Även i den
från bankföreningen överlämnade promemorian har en liknande inställ
ning redovisats: för det fall att den föreslagna ordningen för äganderätts-
prövningen slutgiltigt bibehölles, förelåge skäl att förkorta femårsfristen,
förslagsvis till två eller tre år.
Vid avfattandet av förslaget har man, såsom tidigare anmärkts, förme
nat tiden lämpligen kunna förkortas till tre år. Härvidlag har främst ta
gits i beaktande den rörlighet, som utmärker omsättningen på hithörande
område, och det förhållandet, att luftfartyg mer än de flesta slag av lös
egendom äro ägnade att ådraga sig uppmärksamhet och därför icke gärna
kunna utnyttjas i hemlighet. Invändningar mot förkortningen av tiden torde
därför knappast vara befogade.
Slutligen må anmärkas, att man ansett termen »inskriva» böra uteslu
tande förbehållas den privaträttsliga registreringen av rättigheter.
Kungl. Maj. ts proposition nr 13.
251
8
§•
Stadgande i detta ämne fanns ej upptaget i det remitterade utkastet. I an
märkning till detta utkast fästes emellertid uppmärksamheten vid frågan,
av vem eller vilka medgivande borde krävas för att inteckning i ett genom
avbetalningsköp överlåtet luftfartyg skulle få meddelas. Härvid uttalades
att varken avbetalningssäljaren eller avbetalningsköparen vore ensam be
252
rättigad att lämna medgivande. Tillika hänvisades till vad 1903 års lagbe
redning i sitt år 1907 avgivna förslag till jordabalk II vid 2 kap. 9 § i för
slaget till lag om inskrivning av rätt till fast egendom yttrat rörande villkor
lig överlåtelse av fastighet.
Frågan beröres i två av de avgivna remissyttrandena, vari uttalas önsk
värdheten av lagbestämmelser i ämnet.
De sakkunniga hava trott de uttalade önskemålen böra tillgodoses i den
mån de åsyfta att genom ett uttryckligt stadgande avstänga avbetalnings-
koparen från möjlighet att inteckna fartyget. Detta har ansetts lämpligen
kunna ske genom en bestämmelse av liknande innehåll som vad nämnda
lagberedning för fastighetsrättens del föreslagit i 15 kap. 8 § andra stycket
av det slutliga förslaget till jordabalk. Ehuru man främst åsyftat fall av
avbetalningsköp, uppnår man dock genom att välja en sådan lösning den
fördelen, att åt stadgandet gives en längre gående räckvidd.
Den föreslagna bestämmelsen lärer, som nämnts, betaga avbetalnings-
koparen möjlighet att inteckna fartyget. Obehöriga inteckningsåtgärder
från avbetalningssäljarens sida torde den däremot icke kunna förhindra.
Man har emellertid förmenat att köparen härvidlag är i tillräcklig mån
skyddad genom att säljaren kan ådraga sig ansvar jämlikt 22 kap. 6 §
strafflagen för behörighetsmissbruk. Den sålunda intagna ståndpunkten
torde måhända i viss mån vara ägnad att motverka avbetalningsköp be
träffande luftfartyg, något som synes väl förenligt med de sakkunnigas ovan
vid 3 § redovisade inställning till sådana avtal.
Då en bestämmelse såsom den nyss avhandlade föreslås i lagtexten, har
man ansett konsekvensen fordra att en regel upptages även för det fall att
den uppgivne ägarens rätt grundas å testamente, dom eller annan handling,
som tager åt sig laga kraft. På grund härav har även för detta fall före
slagits ett stadgande i överensstämmelse med 1903 års lagberednings för
slag till 15 kap. 8 § första stycket jordabalken.
9 §•
Stadgandet motsvarar den i 7 § tredje stycket fartygsinteckningslagen
upptagna regeln och torde icke fordra närmare motivering.
10
§.
Med denna paragraf må jämföras 8 § fartygsinteckningslagen.
I det remitterade utkastet gjordes den avvikelsen från fartygsintecknings
lagen att, i likhet med vad i 13 § inteckningsförordningen föreskrives för
motsvarande fall, föreslogs att ansökningen skulle i stället för att avslås
förklaras vilande i avbidan på målets utgång, och hänvisades i de vid re
missen fogade anmärkningarna till uttalanden inom Högsta domstolen vid
granskningen av förslaget till fartygsinteckningslag.
I dessa uttalanden, som omfattades av fyra av de i granskningen delta
gande sju ledamöterna, framhölls hurusom stadgandet att ansökningen skul
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
253
le avslås lätteligen kunde lända till förfång för den som lämnat försträck
ning mot utfästelse av inteckning i fartyg. Inteckningsväsendet syntes bliva
bättre tillgodosett med en föreskrift i likhet med vad i fråga om fast egen
dom vore stadgat. Särskilt påpekades att, om klandertalan bifölles, det torde
ligga i vindikantens intresse att därom göra anmälan vid domstolen.
De sakkunnigas åsikt att ansökningen bör förklaras vilande i stället för
att avslås har vunnit stöd i de avgivna remissyttrandena.
Då den mening som, enligt vad nyss anförts, på sin tid framfördes inom
Högsta domstolen synts de sakkunniga vara riktig, hava de vidblivit den i
det remitterade utkastet intagna ståndpunkten.
Att man anknutit den i paragrafen upptagna fristen till inskrivningsdag
står i överensstämmelse med 10 § i 1932 års inskrivningslag.
11
§•
Detta stadgande motsvarar andra och tredje styckena i 6 § fartygsinteck-
ningslagen.
I förslaget till nämnda lag hade de nu ifrågavarande bestämmelserna in
tagits såsom 7 § i en med den slutliga avfattningen i huvudsak överens
stämmande form, som dock i propositionen något jämkades med hänsyn till
vissa anmärkningar vid förslagets behandling inom Högsta domstolen. I
motiven till lagrummet yttrades, att de rättsgrundsatser, som hos oss gjort
sig gällande beträffande besittningstagandets betydelse såsom skydd för för
värv av lösegendom, ej torde, därest den nu ifrågasatta formen för fartygs
förpantning bleve införd, vara tillräckliga för att skydda en köpare av far
tyg emot förpantningsåtgärder från förre ägarens sida. Det syntes därför
vara nödvändigt att bereda köparen en utväg att därutinnan betrygga sin
rätt. Å andra sidan syntes ej heller den, som mottoge en pantförskrivning i
fartyg såsom säkerhet, böra lida rättsförlust i följd av en äganderättsöver-
låtelse, varom han ej kunnat äga kännedom. För att tillgodose den enes som
den andres rätt syntes en regel, motsvarande den som för enahanda fall
gällde beträffande fast egendom, böra tillämpas, och i detta hänseende
hade föreslagits, att inteckning på grund av förre ägarens medgivande ej
finge beviljas, sedan nye ägaren anmält sitt fång till fartygsregistret, men
att däremot anmälan, som gjordes å en senare dag än inteckningen söktes,
ej utgjorde hinder för dess beviljande.
Mot de sålunda anförda grundsatserna framkom vid behandlingen inom
Högsta domstolen ingen annan anmärkning än att en ledamot ansåg att
rättigheten till inteckning i det fall, att före ansökningen anmälan om över
låtelse av äganderätt gjorts men blivit avslagen genom beslut som ej vun
nit laga kraft eller ännu ej prövats, borde göras beroende av det slutliga
beslutet över anmälningen.
Vid 7 § ovan har berörts, hurusom avfattningen av, bland annat, 6 och
7 §§ fartygsinteckningslagen sedermera jämkades under riksdagsbehand
lingen.
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
254
Det remitterade utkastet avfattades i enlighet med fartygsintecknings-
lagen. Någon erinran häremot har icke framkommit i remissvaren.
Anledning har icke synts föreligga att frångå den ståndpunkt som intogs
vid tillkomsten av fartygsinteckningslagen.
Med dag förstås i denna paragraf liksom i de båda närmast följande in
skrivningsdag, jämför bland annat 44 § i förslaget.
12
§.
Paragrafen överensstämmer, bortsett från vissa redaktionella jämkningar,
helt med 9 § fartygsinteckningslagen.
13 §.
Paragrafen utgör en motsvarighet till 10 § första stycket fartygsinteck
ningslagen. Jämföras må 38 § i förslaget.
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
Om intecknings verkan och omfattning.
14 §.
Första stycket av det föreslagna lagrummet äger motsvarighet i stadgan
de i första stycket av 1 § fartygsinteckningslagen.
Det föreslagna andra stycket överensstämmer till tankegången med 13 §
samma lag, men är avfattat med ledning av inskrivningskonventionen art.
XVI, enligt vilken uttrycket »luftfartyg» i konventionen omfattar flygkrop
pen, motorer, propellrar, radioutrustning och vad i övrigt är avsett att an
vändas å luftfartyget, vare sig det är anbragt däri eller tillfälligt skilt där
ifrån.
För en rätt förståelse av denna artikel torde jämförelse böra ske med
den nedan vid 16 § behandlade art. X i konventionen. I sistnämnda artikel
omnämnas reservdelar till luftfartyg, varmed avses föremål som förvaras
för att anbringas i luftfartyg i stället för delar eller föremål som borttagits
därifrån.
Av de båda artiklarna framgår, att exempelvis en flygplansmotor enligt
sin art kan vara tillbehör till luftfartyg, vare sig anbragt i fartyget eller till
fälligt skilt därifrån, eller ock reservdel till sådant fartyg. Tillbehör torde
kunna sägas vara avgränsade från reservdelar därigenom, att de mer ome
delbart äro bestämda för bruk, vare sig tillfälligt eller stadigvarande, i visst
fartyg.
Ett med andra stycket i stort sett överensstämmande stadgande var upp
taget i det remitterade utkastet. Dock saknades motsvarighet till de i in
skrivningskonventionen upptagna orden »installed therein», varmed må
jämföras den franska textens uttryck »fassent corps avec lui».
I avgivet yttrande har Aerotransport uttalat sig angående vilka delar pant
rätten borde omfatta. Enligt konventionen art. XVI syntes man till tillbe
255
hör vilja räkna endast sådant som normalt vore installerat i flygplanet.
Lösa tillbehör skulle sålunda icke innefattas under panträtten. Utkastet
syntes emellertid gå längre än konventionen och medgiva att även annat
än i flygplanet »installerade» saker skulle kunna bliva föremål för pant
rätten. I ett flygplan inginge ett stort antal i den så kallade grundspecifika
tionen upptagna komponenter, vilka vore mer eller mindre fast installe
rade i flygplanet och i stort sett torde motsvara de delar som enligt kon
ventionen skulle omfattas av panträtten. Till flygplanet hörde emellertid
även viss lös standardutrustning, för de av bolaget ägda fartygen av typen
Douglas DC-6 representerande vid inköpet ett belopp av omkring 15 000
kronor för fartyg. Dessa utrustningsdetaljer, exempelvis nycklar, pärmar,
instrumentväskor, syrgasmasker, reservlampor, radioreservdelar, sjukvårds-
lådor, eldsläckare, nödstege och fallskärmsljus, syntes knappast vara täckta
av konventionen men kunde väl tänkas ingå under tillbehörsbegreppet i ut
kastet. Ett trafikflygplan vore dessutom under färd försett med bensin och
olja samt mat och dryck ävensom med viss utrustning för serveringen och
servicen i övrigt ombord, såsom tallrikar, knivar, gafflar och dylikt. I klar
hetens intresse syntes del vara önskvärt, om i lagtexten eller kommenta
rerna ytterligare riktlinjer lämnades för vad som skulle räknas till tillbe
hör ur panträttssynpunkt. — Utkastet ginge ut på att panträtten omfattade
tillbehör, även om de vore tillfälligt skilda från luftfartyget. Det förekomme
regelmässigt att åtskilliga i ett flygplan ingående aggregat och andra delar
avlägsnades från flygplanet. Så vore fallet vid de regelbundet återkomman
de översyner, som ett flygplan måste undergå för att hållas i ett drifts
mässigt tillfredsställande skick. Sålunda utbyttes exempelvis motorer och
andra aggregat med vissa tidsintervaller. Dessa bortmonterades då från
flygplanet och intoges på verkstad för att genomgå översyn och kontroll.
För att flygplanet icke skulle behöva stå oanvändbart längre tid än som
vore oundgängligen nödvändigt, inmonterades däri andra motsvarande en
heter än de som vid tillfället, tagits bort från planet, och de sistnämnda upp-
lades i lager efter det att de iordningställts. — Utom vid dessa regelbundet
återkommande översyner kunde givetvis en motor eller annan del av flyg
planet få bortmonteras i händelse av inträdande fel, och den felaktiga delen
ersattes av tidsskäl jämväl vid sådana tillfällen oftast av en motsvarande
enhet från lagret. — Upplysningsvis kunde nämnas, att det inom Scandina-
vian Airlines System alltid vore möjligt att konstatera, vilket av de olika
tillbehören av samma slag, som senast suttit i ett visst flygplan, då detta
mycket noga uppföljdes genom den för varje flygplan förda förteckningen
över planets utrustning.
Även i den från bankföreningen överlämnade promemorian har förkla
rats, att det i klarhetens intresse förefölle lämpligt att i lagtexten upptaga
bestämmelser i anslutning till konventionen.
Såväl i Aerotransporls yttrande som i den nyssnämnda promemorian har
vidare betonats önskvärdheten av att äganderättsförbehåll ej finge göras
gällande mot en inteckningshavare. I promemorian har därvid särskilt fram
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
256
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
hållits att detta förefölle så mycket mera lämpligt, som rättspraxis i vad
gällde tillämpningen av fartygsinteckningslagen syntes tendera att gå i så
dan riktning.
Vid förslagets utformande har man ansett riktigt att tydligare ansluta
texten till det av konventionen använda uttrycket »installed therein» ge
nom att utsäga, att de av panträtten omfattade tillbehören skola hava »an-
bragts i fartyget». Genom detta uttryck har man önskat från panträtten
utesluta sådana föremål som de flesta av de av Aerotransport nämnda, så
som utrustningsdetaljer betecknade föremålen. Givet torde emellertid vara,
att i den mån sådana föremål skola finnas ombord å fartyget för att detta
skall anses luftvärdigt, de äro att inräkna bland fartygets tillbehör.
Vidare upptager förslaget stadgande om ogiltighet av äganderättsförbe
håll i vissa fall. I sistnämnda avseende har man sökt viss anknytning till
det av den nu verksamma lagberedningen i dess år 1947 framlagda förslag
till jordabalk 2 kap. 7 § föreslagna stadgandet om ogiltighet av äganderätts
förbehåll i fråga om tillbehör till fastighet.
Förslaget uttalar angående äganderättsförbehållets verkan endast att vill
koret ej må göras gällande mot inteckningshavaren. Man har ansett det
bäst överensstämma med den föreslagna lagens karaktär att lämna öppet,
huruvida äganderättsförbehåll kan vara giltigt i andra situationer.
15 §.
Under förarbetena till inskrivningskonventionen förfäktades särskilt från
nordamerikanskt håll med mycken iver nödvändigheten av att medgiva ge
mensamma inteckningar. Det anfördes sålunda, att finansvärlden vore villig
att bevilja lån å luftfartyg upp till 80 procent av inköpsvärdet, om fartygen
kunde gemensamt intecknas, men att i motsatt fall lånemöjligheten bleve
betydligt mindre. Risken för långivaren å enstaka luftfartyg vore nämligen
väsentligen större än när belåningen omfattade ett flertal fartyg, emedan
risken i sistnämnda fall bleve mera fördelad.
I enlighet därmed föreslogs i det remitterade utkastet möjlighet att ge
mensamt inteckna flera fartyg.
Rörande gemensam intecknings rättsverkan anfördes i de förklarande an
märkningarna till utkastet, att man under förarbetena till konventionen av
visat ett förslag att vid exekutiv försäljning skulle av fordran, som vore in
tecknad i flera fartyg, tagas i beräkning endast vad som belöpte å det ut
mätta fartyget i förhållande till den totala vikten av samtliga de intecknade
fartygen. Borgenären kunde sålunda utsöka hela beloppet ur ettvart av far
tygen.
Det framhölls särskilt i anmärkningarna att det föreslagna utkastet i for
mellt avseende nära anslöte sig till 281 § sjölagen.
Aerotransport har i sitt remissyttrande anfört, att det ur kreditsynpunkt
uppenbarligen vore av stort värde, om möjlighet öppnades till erhållande
av gemensamma inteckningar i flera flygplan med varje intecknat flygplan
primärt solidariskt ansvarigt för hela det intecknade beloppet.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
257
I den från bankföreningen överlämnade promemorian har framhållits att
det föreslagna systemet med gemensam inteckning i flera luftfartyg, vilka
hade att svara primärt solidariskt för inteckningens hela belopp, vore av be
tydande värde för kreditgivningen. Möjligheterna att lämna lån mot luft-
fartygshypotek komme vid en sådan ordning, bland annat med hänsyn till den
större riskfördelningen, att icke oväsentligt utökas. Förfarandet vore även
ägnat att spara stämpelkostnader, enär eljest vid belåning av flera luftfartyg
separata inteckningar däri måhända påfordrades till sammanlagt belopp icke
oväsentligt överstigande lånesumman.
Förslaget intager samma ståndpunkt som det remitterade utkastet. Lik
som i 281 § sjölagen saknas bestämmelser om regressrätt.
16 §.
Denna och följande paragraf sakna motsvarighet i fartygsinteckningsla-
gen. Stadgandena äro emellertid tillkomna på grund av innehållet i inskriv-
ningskonventionen art X. Enligt paragraf 1 i denna artikel gäller att, därest
en i ett luftfartyg inskriven rättighet, vilken är av beskaffenhet som angives
i art. I och innehaves såsom säkerhet för betalning av gäld, enligt lagen i den
fördragsslutande stat där fartyget är registrerat omfattar jämväl reservde
lar (»spare parts») upplagda på en eller flera särskilt angivna platser, rät
tigheten skall i samma omfattning erkännas av alla fördragsslutande stater.
Förutsättning härför är emellertid att reservdelarna förbliva på angivna
platser samt att å sådan plats ändamålsenligt tillkännagivande är offentli
gen anslaget till upplysning för tredje man om beskaffenheten och omfatt
ningen av den rättighet som besvärar reservdelarna med angivande tillika
av namnet å rättighetens innehavare och hans adress samt av den inskriv
ningsbok i vilken rättigheten är inskriven. Det stadgas vidare, såvitt nu är
i fråga, dels i paragraf 2 att en förteckning angivande arten och det unge-
1 ärliga antalet av reservdelarna skall fogas till eller intagas i den inskrivna
handlingen ävensom att reservdel må ersättas av liknande reservdel utan
att borgenärens rätt därigenom rubbas, dels ock i paragraf 4 att med reserv
delar i artikeln avses delar av luftfartyg ävensom motorer, propellrar, ra
dioutrustning, instrument, redskap, andra tillbehör, delar av vad sålunda
angivits samt i övrigt andra föremål, av vad slag de vara må, som förvaras
för att anbringas i luftfartyg i stället för delar eller föremål som borttagits
därifrån.
Vid remissen av det förberedande utkastet framhölls, hurusom under de
internationella förarbetena vikten av att kunna utsträcka inteckningarna
till att omfatta jämväl reservdelar starkt understrukits av, framför allt,
Amerikas Förenta Stater. Ytterligare påpekades, att då man hade anledning
antaga att en sådan uppfattning delades av svenska långivare, man i utkas
tet försökt framlägga en reglering trots de juridiska betänkligheter, som
mötte ur vissa synpunkter.
Det yttrades vidare i anmärkningarna till det remitterade utkastet, att
vissa stadganden kunde framhållas såsom utgörande paralleller till vad de
17
Dihang till riksdagens protokoll 19.r>.r>. 1 samt. Nr 1,3.
258
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
sakkunniga föreslagit. Sålunda nämndes 1 § kungl. förordningen den 15
oktober 1880, innefattande särskilda föreskrifter angående lagfart, inteck
ning och utmätning av järnväg, så ock i fråga om förvaltning av järnväg
under konkurs. Likaså hänvisades till bestämmelsen i 2 kap. 24 § lagen den
14 juni 1907 om nyttjanderätt till fast egendom, att om jordägaren lämnat
arrendatorn kreatur eller redskap till fastighetens bruk och visst värde är
satt å vad sålunda lämnats, arrendatorn är pliktig att under arrendetiden
städse å fastigheten hålla sådana lösören, motsvarande för vartdera slaget i
värde vad han mottagit, och att dessa lösören utan särskilt förbehåll skola
tillhöra jordägaren, ändå att andra sättas i stället för dem som blivit läm
nade. Det erinrades ock om vad 1903 års lagberedning på sin tid anförde
till försvar för nämnda 24 §, att ehuru från gällande rätts allmänna stånd
punkt principiellt berättigande icke kunde frånkännas vissa mot ifråga-
komna rättsinstitut framställda anmärkningar, detta förhållande icke syn
tes böra avskräcka från upptagande av ett rättsinstitut som vore av verk
ligt praktiskt behov påkallat, såvida åt detsamma kunde givas fast utsta
kade gränser.
I remissvaren har någon erinran icke framkommit mot att medgiva in
teckning jämväl i reservdelar. Fastmera yttras i den från bankföreningen
överlämnade promemorian, att de sakkunnigas ståndpunkt ur långivaresyn
punkt vore att betrakta med tillfredsställelse. Förhållandet syntes nämli
gen vara det, att för luftfartsnäringen förelåge ett verkligt behov av att
använda, förutom luftfartyg, även värdefulla reservdelar därtill såsom kre
ditobjekt.
De sakkunniga äro väl medvetna därom, att vissa principiella betänklig
heter och praktiska svårigheter kunna vara förbundna med att införa in
stitutet inteckning i reservdelar. Då betydande praktiska fördelar skulle
uppnås därmed och full överensstämmelse vinnas med konventionens stånd
punkt, hava de dock — i väsentlig överensstämmelse med lagberedningens
ovan berörda inställning — ansett sig böra, med vidhållande av den i det
remitterade utkastet intagna åsikten, föreslå att möjlighet till inteckning i
reservdelar meddelas.
Med första och andra styckena i förevarande paragraf avses att återgiva
huvuddelen av de bestämmelser i första och andra paragraferna av konven
tionen art. X, vilka ansetts böra erhålla motsvarighet i den svenska lag
texten.
Beträffande särskilda här mötande spörsmål må följande framhållas.
Såsom avfattningen av första stycket giver vid handen, åsyftas icke att
tillskapa någon självständig inteckning i reservdelar. En förutsättning för
meddelande av inteckning i reservdelar är fastmera, att inteckning med
delats eller samtidigt meddelas i ett eller flera luftfartyg. Denna ståndpunkt
intogs redan i det remitterade utkastet.
I den från bankföreningen överlämnade promemorian har emellertid
lämpligheten av denna inställning ifrågasatts. Framhållits har hurusom
enligt det remitterade utkastets text en inteckning kunde dödas i allt utom
259
i reservdelar, därvid dock påpekats att denna fråga i de förklarande an
märkningarna till utkastet lämnats öppen. Bleve denna bestämmelse slut
ligen godtagen, syntes något motiv för att icke medgiva självständig pant
rätt i reservdelar knappast kunna föreligga. En sådan ordning syntes inne
fatta en fördel i belåningshänseende, även med hänsyn till den omständig
heten att man väl ofta svårligen kunde hänföra ett pantsatt reservdelsla-
ger just till det eller de luftfartyg, vari inteckning beviljats. En ovillkorlig
kombination av inteckning av de båda slagen kunde därför stundom fram
stå såsom i någon mån konstlad. Någon anledning att utesluta möjligheten
av gemensam inteckning i luftfartyg och reservdelar syntes däremot icke
föreligga.
Å andra sidan har Aerotransport förklarat att det i det remitterade ut
kastet konstruerade institutet inteckning i reservdelar torde utgöra den
värdefullaste formen för reservdelsinteckning och ginge i linje med kon
ventionen, som icke tillerkände självständiga reservdelsinteckningar inter
nationellt skydd.
För en utsträckning av den ifrågasatta bestämmelsen därhän, att man
medgåve självständig inteckning i reservdelslager, torde visserligen goda
skäl kunna anföras. Då emellertid, såsom ock av Aerotransport särskilt
framhålles, en sådan utsträckning icke står i full överensstämmelse med
konventionen, synes den böra avböjas även för inhemska förhållanden. I
enlighet härmed ansluter sig förslaget till det remitterade utkastet.
Beträffande frågan om dödande av inteckning i allt utom reservdelar må
hänvisas till vad nedan vid 22 § anföres.
Såsom av förslagets ordalydelse framgår, avses därmed fartygsägaren
tillhöriga reservdelar. En sådan begränsning har ansetts främja ordning
och reda och bland annat medföra möjlighet att undvika särskilda upplägg
för reservdelarna i inskrivningsboken. Under förarbetena har man vidare
funnit det i enkelhetens intresse vara önskvärt, om man, på sätt skett i
5 § andra stycket i fråga om inteckning i luftfartyg, kunde förbjuda in
teckning i lott i reservdelslager. Det remitterade utkastet innehöll icke någon
särbestämmelse beträffande sådan lott. I sitt yttrande över detta utkast
har emellertid Aerotransport anmält, att jämlikt bestämmelserna i kon-
sortialavtalet för Scandinavian Airlines System reservdelarna skulle ägas
av detta konsortium, i vilket de svenska, danska och norska moderbolagen
ägde ideella andelar. Det vore ett problem av utomordentlig vikt, som syn
tes böra allvarligt övervägas, huruvida icke tillgång borde beredas till in
teckning i äganderätt till ideell andel i reservdelar.
De sakkunniga hava förmenat det ur praktisk synpunkt vara av betydan
de vikt, alt möjlighet beredes moderbolagen i det nyssnämnda konsortiet,
hos vilka äganderätten till luftfartygen kvarstår, att lämna även reservde
lar som säkerhet. På grund härav har man trots förut anförda betänklig
heter i förslaget upptagit bestämmelse att inteckning må kunna meddelas
även i fartygsägaren tillkommande lott i reservdelslager. Man har trott
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
260
Kungl. Maj.ts proposition nr 16.
detta medföra mindre olägenhet än att, vilket eljest skulle varit nödigt,
eftergiva kravet på att reservdelarna skola vara fartygsägarens tillhörighet.
Inteckning i lott i reservdelslager torde vid utsökning enligt svensk rätt
föranleda, att den ideella andelen i lagret —■ eller eventuellt endast i viss
del av lagret — göres till föremål för exekution, varvid förvärvaren av den
ideella andelen inträder som delägare. Huruvida liknande principer eller
något system med utbrytning av lotten före exekutiv försäljning kommer
att tillämpas vid exekution utomlands, torde här kunna lämnas öppet.
Såsom framgår av anmärkningarna till det remitterade utkastet har un
der förarbetena diskuterats, vilken utredning rörande äganderätten till re
servdelar som borde krävas för beviljande av inteckning i sådana delar.
Man har förmenat att kravet på utredningens fullständighet måste sättas
något lägre beträffande reservdelar än beträffande själva luftfartygen. Vis
sa törsök hava gjorts att låta detta komma till uttryck i lagtexten. Under
övervägande har sålunda varit att uttala att inteckning i reservdelar icke
finge meddelas, med mindre det finge antagas att den som medgivit in
teckningen vore ägare till reservdelarna. På en annan tänkbar lösning fäs
tes uppmärksamheten i ett i det remitterade utkastet inom parentes upp
taget stadgande, nämligen att inteckning i reservdelar icke finge meddelas,
med mindre i ärendet företeddes skriftligt, av vittnen styrkt intyg om för
teckningens riktighet från den som hade reservdelarna i sin vård.
Mot sistnämnda lösning har emellertid framkommit viss kritik från Aero-
transports sida.
Då man, såsom i nyssberörda yttrande även framhållits, synes hava an
ledning antaga att den, som avser att bevilja försträckning mot säkerhet av
inteckning i reservdelar, skaffar sig erforderlig kännedom om den erbjudna
säkerheten och då frågan sålunda torde sakna större praktisk betydelse, har
särskilt stadgande ansetts kunna undvaras.
Förslaget upptager i likhet med konventionen det kravet, att reservdelarna
till art och ungefärligt antal skola förtecknas i fordringshandlingen eller i
därvid fogad bilaga. Ordet »ungefärligt» lärer utvisa att fordringarna här
vidlag icke få ställas för högt. Man har därför trott att i praktiken fog knap
past kommer att visa sig för vissa av Aerotransport i remissyttrandet ut
talade farhågor, att reservdelslagren i rätt stor utsträckning icke skulle
kunna bliva föremål för inteckning enligt de föreslagna bestämmelserna,
eftersom bland reservmaterielen även inginge exempelvis sådant som nitar,
skruvar, bultar, plåt, metallämnen och annat dylikt som, i varje fall av
praktiska skäl, icke torde kunna till art och antal förtecknas. I de särskilt
angivna fallen torde en antalsberäkning efter vikt eller en annan ungefär
lig uppgift å partiets myckenhet vara tillräcklig.
Förslaget upptager lika litet som konventionen någon oeftergivlig fordran
på specifikation av huru många av de pantförskrivna reservdelarna som
äro upplagda på varje särskild plats. Uppenbarligen bör emellertid hänsyn
tagas till innehållet i den handling, varigenom reservdelarna pantförskrivas.
Kungi. Maj.ts proposition nr 13.
261
Aerotransport har i sitt remissyttrande funnit förslagets tystnad på den
na punkt utgöra en fördel, eftersom på ett ställe upplagda reservdelar ej
sällan flyttades från den ursprungliga förvaringsplatsen till en annan, exem
pelvis från huvudförrådet vid företagets bas till en utestation eller vice
versa, eller från en utestation till en annan. Det borde emellertid uppmärk
sammas, att konkurrens mellan olika inteckningar kunde tänkas uppstå
med hänsyn till att samma slags reservdelar användes till olika flygplan
och i viss utsträckning till olika flygplanstyper.
Anmärkas må att förslaget såtillvida avviker från det remitterade utkas
tet, som uttrycket »på en eller flera angivna platser» blivit ersatt med »på
angivna platser». Någon saklig skillnad är emellertid därmed icke åsyftad;
avvikelsen är av rent redaktionell natur.
Liksom det remitterade utkastet uppställer förslaget det kravet, att för
varingsplatserna för reservdelarna skola vara belägna i Sverige eller i stat
som biträtt inskrivningskonventionen. Mot detta krav har Aerotransport i
sitt remissyttrande anfört, att det icke kunde förutses vilka stater utav
dem, där Scandinavian Airlines System hade reservdelar upplagda, som
komme att biträda konventionen, och att de av konsortiet på främmande
flygstationer utplacerade reservdelslagren representerade mycket stora vär
den. Man syntes därför böra ytterligare överväga möjligheten av att kunna
inteckna reservdelar liggande även i icke-konventionsstater. Därför talade
kreditgivarens intresse av att samtliga i övrigt inteckningsbara reservdelar,
som hörde till ett visst eller vissa flygplan och som vore nödvändiga för ett
ändamålsenligt utnyttjande av flygplanet eller flygplanen, omfattades av
panträtten.
De sakkunniga finna de av bolaget framförda synpunkterna betydelsefulla.
Emellertid står enligt de sakkunnigas mening vad sålunda ifrågasatts näp
peligen i överensstämmelse med konventionens ståndpunkt i detta avseende.
Att befara är för övrigt, att i avsaknad av stöd i konventionen ett stadgan
de i den av Aerotransport antydda riktningen i praktiken skulle visa sig
hava ringa värde.
17 §.
Paragrafens första stycke saknade motsvarighet i det remitterade utkas
tet. Stadgandet, som upptagits i tydlighetens intresse, står i överensstäm
melse med konventionens andemening. Det har varit ifrågasatt att direkt
utsäga, att de intecknade reservdelarna skulle jämte fartyget häfta för den
intecknade fordringens hela belopp. Man har emellertid befarat, att en så
dan formulering skulle kunna föranleda ett icke avsett antagande att frå
gan, huruvida beloppet i dess helhet finge uttagas ur reservdelarna utan sam
tidig eller föregående exekution i fartyget, lämnats öppen.
I anknytning till det nyss sagda må framhållas, att man under förar
betena till förslaget utgått från att utmätningsåtgärd icke med nödvändig
het måste rikta sig mot hela det intecknade reservdclslagret utan må in-
262
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
skrankas till enstaka delar av detta. Jämföras må 66 § i förslaget till lag
om ändring i vissa delar av utsökningslagen.
Motsvarighet har i detta sammanhang icke upptagits till den i 14 § andra
stycket föreslagna bestämmelsen, att därest tillbehör till luftfartyg förvär
vats under villkor att överlåtaren skall äga återtaga det, om förvärvaren
åsidosätter vad honom åligger, eller att äganderätten därtill skall förbliva
hos överlåtaren intill dess betalning erlagts eller annan förutsättning upp
fyllts, villkoret ej må göras gällande mot inteckningshavaren. Detta sam
manhänger med den ovan vid 14 § berörda skillnaden mellan tillbehör och
reservdelar. Uppenbarligen är läget i avsevärd mån annorlunda i det fall,
då ett föremål införlivas med ett luftfartyg, så att det är att anse såsom till
behör till detta, än i det, då ett föremål inlägges i ett för ett eller flera far
tyg avsett reservdelslager för att ingå som del därav. En belysande parallell
synes föreligga i 3 § tredje stycket lagen den 24 maj 1895 angående vad till
fast egendom är att hänföra, enligt vilket stadgande reservdelar och duplet-
ter ej må hänföras till den fasta egendomen.
Även bestämmelsen i andra stycket av förevarande paragraf saknades i
det remitterade utkastet. I den från bankföreningen överlämnade prome
morian hava emellertid uttalats önskemål om att det i lagtexten borde klart
angivas, att vid utbyte av reservdelar som inginge i lagret panträtten skulle
upphöra i de borttagna reservdelarna och i stället övergå å de nyinlagda.
De sakkunniga dela uppfattningen att panträtten bör upphöra i det före
mål som utgår ur reservdelslagret och i stället övergå till ersättningsföre-
målet. Denna uppfattning står ock i överensstämmelse med den ovan vid
16 § återgivna art. X paragraf 2 andra punkten i konventionen, enligt vil
ken reservdel må ersättas av liknande reservdel utan att borgenärens rätt
därigenom rubbas. I tydlighetens intresse föreslås därför i förevarande
stycke, att om reservdel ersättes med annan sådan, denna i stället skall
häfta för panträtten. Även i detta sammanhang må hänvisas till 2 kap. 24 §
lagen om nyttjanderätt till fast egendom.
Det remitterade utkastet upptog ett stadgande av innehåll att panträtten
ej finge göras gällande mot tredje man, som förvärvat rätt till reservdel
och därvid ej insåg eller bort inse att panthavarens rätt därigenom träddes
för nära. I den från bankföreningen överlämnade promemorian har fram
hållits, hurusom bestämmelsen utformats på sådant sätt, att risk syntes
föreligga att godtrosförvärv till inteckningshavarens förfång kunde åberopas
i större utsträckning än som förefölle skäligt, och hemställts, att en änd
ring av bestämmelsen borde tagas under övervägande.
Vid förnyad behandling av denna fråga hava de sakkunniga funnit de
betänkligheter, som kunna uppkomma för det fall att tredje man i god tro
förvärvar del som ingår i reservdelslager, praktiskt sett knappast väga sär
deles tungt. Genom bestämmelserna angående reservdelars förtecknande och
förvarande på särskilda platser samt föreskriften om anbringande av anslag
på förvaringsplatserna torde i betryggande utsträckning vara sörjt för att
tredje man icke vilseledes rörande föremålens karaktär av intecknade re
263
servdelar. Skulle trots detta intecknad reservdel hava kommit ut i den all
männa rörelsen, lärer tredje man vara fullt skyddad genom den ställning
som svensk rättspraxis intager angående förvärv i god tro av lös egendom.
Likaledes lärer tredje man oberoende av särskilt lagstadgande vara i till
räcklig omfattning skyddad beträffande förvärv av föremål som ingå i re-
servdelslager, förutsatt nämligen att han har grundad anledning antaga att
överlåtelsen rör sig inom den gräns intill vilken ägaren av reservdelslagret
har rörelsefrihet i fråga om lagrets sammansättning. Givet torde vara att
särskilt i sistnämnda fall vederbörlig försiktighet måste iakttagas av en för-
värvare. På grund av det anförda hava de sakkunniga stannat för att icke
upptaga någon bestämmelse om skydd för tredje man i god tro.
18 §.
I det remitterade utkastet var upptaget ett stadgande, helt överensstäm
mande med den nu föreslagna texten.
Såsom i de förklarande anmärkningarna till det remitterade utkastet fram
hölls, avser den i första stycket gjorda hänvisningen 54 § lagen den 8 april
1927 om försäkringsavtal. Enligt denna paragraf gäller att, om försäkring
tagits å gods utan angivande av det intresse försäkringen avser, försäkring
en skall, där ej annat framgår av omständigheterna, anses gälla till förmån
för envar, som — i egenskap av ägare, panthavare eller innehavare av annan
rättighet till godset eller emedan han i anledning av avtal om godset står
faran för detta — har intresse av att dess värde icke minskas eller går för
lorat.
Tillika erinrades i de förklarande anmärkningarna om följande uttalan
den i motiven till försäkringsavtalslagen: Om man i försäkringsavtalslagen
intoge en motsatt bestämmelse och sålunda tillerkände inteckningshavaren
panträtt i ersättning, som utginge på grund av försäkring, erhölle inteck
ningshavaren en av försäkringsavtalets innehåll oberoende rätt att, så länge
försäkringen ägde bestånd, för utbekommande av sin fordran hålla sig till
den ersättning, som på grund av inträffad skada kunde tillkomma redaren
försäkringstagaren. Detta vore måhända att gå för långt, men däremot sak
nades enligt kommitténs mening skäl att med avseende å inteckning i fartyg
göra undantag från regeln att försäkringsavtalet, där ej annat framginge av
omständigheterna, skulle gälla till förmån för inteckningshavare. Vid belå
ning av fartygsinteckningar plägade redaren såsom regel överlämna kasko-
polisen till långivaren, för att denne, om fartyget gingc under, skulle kunna
hålla sig till försäkringsbeloppet. Inteckningshavaren brukade sålunda icke
själv taga särskild försäkring å sin i fartyget intecknade fordran, utan skyd
dades genom den av redaren tagna försäkringen. Det resultat, som man i
praxis sökte nå genom polisens överlämnande, kunde enligt förslaget vinnas
utan vidtagande av en sådan åtgärd. Vad sålunda föreslagits måste anses
innebära ett stärkande av fartygshypoteket och vara till fördel för såväl
redaren som den vilken beviljade lån mot inteckning i fartyg.
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
264
Då de sakkunniga trott försäkringsavtalslagens ståndpunkt vara berättigad
jämväl beträffande inteckningar i luftfartyg, upptogs i utkastet icke någon
motsvarighet till stadgandet i 14 § fartygsinteckningslagen att, därest ägare
av fartyg på grund av tagen försäkring är berättigad till ersättning för skada
å fartyget, ersättningen icke häftar i fartygets ställe för intecknad fordran,
ett stadgande som för övrigt givit anledning till olika tolkning.
Riktigheten av den sålunda intagna ståndpunkten har vitsordats i yttran
det från försäkringsbolagens riksförbund och den från bankföreningen över
lämnade promemorian.
I detta sammanhang torde böra beröras en av försäkringsbolagens riks
förbund ifrågasatt ändring i 54 § andra stycket försäkringsavtalslagen. Detta
lagrum innehåller en — såsom särskilt påpekats — tvingande bestämmelse
av innebörd att då förbehåll träffats, enligt vilket försäkringen skall upp
höra i händelse äganderätten till godset övergår å annan, ny ägare dock, där
försäkringsfall inträffar inom fjorton dagar, skall vara berättigad till ersätt-
ning för liden skada, i den mån han icke på grund av försäkring, som han
själv tagit, äger rätt till gottgörelse för skadan. Vad sålunda stadgats äger
emellertid icke tillämpning i fråga om sjöförsäkring å fartyg eller kreaturs-
försäkring.
Förbundet har i detta avseende anfört att alla de synpunkter, som föran
lett undantagsbestämmelsen i fråga om sjöförsäkring å fartyg, kunde i minst
lika hög grad anses gälla beträffande luftfartyg med deras utomordentligt
stora rörlighet och den föreliggande möjligheten till försäljning eller andra
händelser å avlägsna platser. Förbundet föresloge därför, att de sakkunniga
måtte upptaga frågan om utvidgning av berörda undantagsbestämmelse att
avse även försäkring av luftfartyg.
Det av förbundet väckta spörsmålet kan förväntas komma att upptagas
till avgörande i samband med de olika försäkringsfrågor, som måste behand
las vid en blivande lagstiftning om införlivande med svensk rätt av den i
Rom den 7 oktober 1952 avslutade konventionen rörande skada som av
främmande luftfartyg tillfogas tredje man på jordytan. På grund därav och
då man näppeligen kan utgå från att den väntade lagstiftningen kommer att
gå i den av förbundet föreslagna riktningen, hava de sakkunniga ansett
denna fråga icke böra upptagas till prövning i nu förevarande sammanhang.
Vid lagstiftningen rörande den nyssnämnda konventionen lärer ock —
v ilkct må framhållas i anledning av uttalanden i den från bankföreningen
överlämnade promemorian och det av försäkringsbolagens riksförbund av
givna yttrandet — komma under övervägande, huruvida en försäkringsha-
vares rätt till ersättning på grund av försäkring behöver skyddas genom
tvingande lagregler i större utsträckning än för närvarande är fallet.
Enligt 14 § fartygsinteckningslagen gäller att om ägare av fartyg på annan
grund än försäkring är berättigad till ersättning för skada å fartyget, ersätt
ningen icke skall häfta i fartygets ställe för fordran som är intecknad i far-
tyget. Stadgandet står i motsättning till 268 § sjölagen, enligt vilken para
graf sjöpanträtt i fartyg omfattar jämväl, såvitt nu är i fråga, redarens ford-
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
265
rån å ersättning eller haveribidrag i anledning av skador, som uppkommit
å fartyget efter resans början och icke blivit avhjälpta.
Fartygsinteckningslagens avvikelse från sjölagen motiverades på sin tid
med angelägenheten att undgå invecklade rättsförhållanden och det tvivel
aktiga värdet för inteckningshavare av en anordning motsvarande sjölagens,
en ståndpunkt som dock vid lagförslagets granskning blev föremål för viss
kritik inom Högsta domstolen.
I det remitterade utkastet anslöto sig de sakkunniga till den i fartygs-
inteckningslagen valda lösningen, om ock — såsom i de förklarande an
märkningarna framhölls — med viss tvekan.
I denna fråga har i den från bankföreningen överlämnade promemorian
framhållits, att de sakkunnigas tvekan därvidlag förefölle fullt befogad.
Rent principiellt sett syntes det ligga närmast till hands, att en panträtt i
luftfartyg inbegrepe jämväl ägarens fordran på ersättning för en å fartyget
uppkommen skada — en skada som ofta kunde vara av sådan storlek, att
den i hög grad vore ägnad att förringa fartygets värde som pant. Det kunde
vara att panthavarens olägenhet av den föreslagna regeln, om han till sitt
skydd kunde åberopa för ändamålet erforderlig försäkring, i praktiken icke
hade någon större betydelse; en reglering av spörsmålet i enlighet med sjö
lagens bestämmelse syntes dock vara att förorda.
De sakkunniga förmena alltjämt att starka skäl kunna anföras för att låta
ersättningssumman häfta till inteckningshavarens säkerhet. Med försäk
ringsväsendets nutida utveckling torde dock inteckningshavarens intresse
rent praktiskt sett vara vederbörligen skyddat. På grund härav och med hän
syn till önskvärdheten av att uppnå överensstämmelse med fartygsinteck-
ningslagen föreslås därför liksom i det remitterade utkastet, att ersättning
som på annan grund än försäkring utgår för skada å fartyget icke skall häfta
i fartygets ställe för intecknad fordran.
Härefter vilja de sakkunniga dröja vid en fråga, som i detta samman
hang påkallar uppmärksamhet, nämligen huruvida särskild bestämmelse
är erforderlig för att trygga inteckningshavarens rätt, därest försäkrings
givaren förbehållit sig att efter eget val antingen betala ett kontant ersätt
ningsbelopp eller ock i stället för ett förolyckat luftfartyg lämna ett annat
lika gott fartyg (»pay or make good»). I de förklarande anmärkningarna
framhölls ämnets tveksamhet.
Frågan har berörts i flera av de avgivna remissyttrandena. Luftfarts-
styrelsen har ansett det erforderligt med en bestämmelse, som i dessa fall
tryggade inteckningshavarens rätt. Acrotransport har funnit det vara tvek
samt, huruvida panträtten utan vidare överginge på ett flygplan, som för
säkringsgivaren lämnade såsom ersättning för ett havererat, samt fram
hållit alt en klausul av ifrågavarande art tidigare återfunnits även i bo
lagets försäkringsavtal men för bolagets del aldrig tillämpats genom läm
nande av ett ersättningsplan. Från flygbolagshåll syntes emellertid inga
hinder föreligga mot alt i inskrivningslagen intoges uttrycklig bestämmelse
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
266
om att inteckning automatiskt skulle övergå å luftfartyg, som lämnats så
som ersättning för havererat fartyg.
I den från bankföreningen överlämnade promemorian har understrukits
tveksamheten, huruvida panträtten utan vidare ginge över på det nya far
tyget. Vidare har anförts att med hänsyn till den ovisshet, som överhuvud
syntes föreligga beträffande spörsmålet om panträtts utsträckning till sur
rogat för den ursprungliga panten, en reglering av nu föreliggande problem
i själva lagen förmenades vara att förorda. Det syntes ur långivarsynpunkt
angeläget alt detta verkligen skedde, så att långivaren i en sådan situation
visste vad han hade att rätta sig efter.
Försäkringsbolagens riksförbund har i denna fråga yttrat att, såvitt för
bundet hade sig bekant, det endast synnerligen sparsamt förekomme att vid
reglering av skador å försäkrade flygplan försäkringsgivaren begagnade
sig av en förbehållen rätt att efter eget val »pay or make good». I den mån
emellertid detta komme att ske, delade förbundet de sakkunnigas tvekan.
I varje fall syntes likväl icke en panträtt utan vidare kunna övergå på det
i ersättning lämnade luftfartyget, därest panträtten, såsom i fråga om in
teckningar, vore beroende på iakttagandet av vissa formaliteter. Försäk-
ringsgivaren för sin del torde kunna fullgöra sitt åtagande genom att ställa
ersättningsföremålet gravationsfritt till förfogande för den eller dem av
försäkringshavarna, som visat sig såsom försäkringshavare äga rätt till före
kommande ersättning. Ur ren försäkringssynpunkt förelåge då icke behov
av särskilda bestämmelser i ämnet. Å andra sidan ville förbundet ifråga
sätta, huruvida icke ur allmän synpunkt förelåge ett behov av bestämmel
ser, genom vilka direkt reglerades huru i samband med skadereglering den
inteckningshavare i det ersatta godset tillkommande panträtten skulle över
föras till ersättningsföremålet.
Vid förslagets utarbetande hava de sakkunniga ånyo förehaft spörsmå
let.
Av de avgivna utlåtandena framgår att ifrågavarande klausul i prak
tiken icke berett några större svårigheter. Givet är emellertid att läget kan
bliva i viss mån annorlunda, när institutet inteckning i luftfartyg införes.
Någon automatisk övergång eller överflyttning av inteckningen lärer här
vid näppeligen kunna ifrågakomma. Fastmera torde inteckningshavaren
kunna motsätta sig att hans panträtt överflyttas till ett ersättningsfartyg,
såvida detta icke bereder honom lika betryggande säkerhet som det inteck
nade fartyget. Det har under arbetet varit ifrågasatt att stadga, att en klau
sul med rätt att »pay or make good» icke finge åberopas mot försäkrings-
havaren, med mindre honom bereddes en säkerhet i ersättningsfartyget vil
ken vore lika betryggande som den tidigare säkerheten. Man har emellertid
förmenat att i det praktiska livet frågan kommer att utan lagstadgande
ordnas genom överenskommelse mellan parterna, och man har därför an
sett sig kunna och böra underlåta att i förslaget reglera ämnet.
Slutligen torde vid denna paragraf böra beröras frågan, huruvida sär
skilda regler om inteckningshavarens rätt äro erforderliga för det fall att
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
267
intecknat luftfartyg bliver så skadat, att det icke kan för rimlig kostnad
göras användbart för sitt ändamål, och därefter försäljes genom frivillig
avhandling. Beträffande sjögående fartyg möta sådana regler i 20 § far-
tygsinteckningslagen, där det stadgas, att därest intecknat fartyg, som efter
timad skada förklarats icke vara iståndsättligt, därefter försäljes, pant
rätten i fartyget skall upphöra, ävensom att inteckningen må dödas på an
sökan utav ny ägare av fartyget eller lott däri, ändå att fordringshandlingen
icke företes i huvudskrift.
Den nu förevarande frågan står i nära samband med det sjörättsliga
kondemnationsinstitutet. De sakkunniga hava haft under övervägande, hu-
rovida ett sådant institut kan anses ändamålsenligt och önskvärt även på
lufträttens område.
I det remitterade utkastet upptogs ett med 20 § fartygsinteckningslagen
nära överensstämmande stadgande, varjämte i de utkastet åtföljande an
märkningarna uppmärksamheten fästes närmast vid frågan, huruvida ett
särskilt kondemnationsförfarande här vore påkallat.
Beträffande denna fråga har i remissyttrandena, med tanke främst på
det fall att försäkring föreligger, förekommit vissa uttalanden. Luftfarts-
styrelsen har till en början hänvisat till styrelsens befogenhet enligt § 8 till-
lämpningskungörelsen till lultfartsförordningen att, när helst sådant fin
nes påkallat för kontroll av luftvärdigheten hos luftfartyg, föranstalta om
extra besiktning ävensom föreskriften i § 11 c) nämnda förordning, att
luftfartyg skall avföras ur registret när fartygets luftvärdighetsbevis blivit
indraget. Styrelsen har vidare yttrat, att den ansåge dessa bestämmelser ur
offentligrättsliga synpunkter onödiggöra särskilda bestämmelser motsva
rande sjölagens regler om kondemnation. Därest emellertid andra än of
fentligrättsliga synpunkter ansåges motivera tillskapandet av regler om
kondenmnation jämväl å lufträttens område, hade styrelsen intet att erinra
däremot.
Aerotransport har funnit frågan om behovet av ett kondemnationsinsti-
tut på luftfartens område vara av särskilt intresse och vidare yttrat: Belå
ning av inteckningar i luftfartyg torde näppeligen kunna ske utan att luft
fartyget vore kaskoförsäkrat, och i kaskoförsäkringsavtalen torde regelmäs
sigt" intagas bestämmelser, när totalhaveri skulle anses föreligga, ävensom
beträffande frågan huru tvister mellan försäkringsgivaren och försäkrings
tagaren skulle avgöras. Vid de tillfällen, då bolaget tillhörigt försäkrat flyg
plan råkat ut för något allvarligare haveri, hade alltid luftfartsmyndigheten,
försäkringsgivaren och flygplansägaren sänt representanter till haveriplat
sen för undersökning, och med stöd av den besiktning som dessa represen
tanter utfört hade sedan överenskommelse träffats, huruvida det havererade
flygplanet skulle iståndsättas eller anses totalhavererat. För den händelse
sådan överenskommelse icke kunnat träffas, hade frågan fått avgöras en
ligt försäkringsavtalets regler om tvisters biläggande. Bolagets egna hittills
varande erfarenheter på området hade sålunda icke visat något behov av
ett lagreglcrat kondemnationsförfarande såvitt rörde luftfartyg. Detta torde
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
268
emellertid ej helt kunna utesluta att en sådan situation skulle kunna upp
stå, där ett kondemnationsinstitut kunde tänkas vara av visst värde. Slut
ligen ifrågasattes, huruvida det föreslagna stadgandet fyllde någon uppgift
för det fall att något kondemnationsinstitut ej infördes.
I den från bankföreningen överlämnade promemorian har framhållits, att
frågans bedömande ur kreditgivarsynpunkt delvis torde sammanhänga med
försäkringsrättsliga spörsmål, om vars karaktär promemorians författare
ansåge sig icke helt underkunnig. Det förefölle dock icke osannolikt, att
tvister om försäkringsersättningens storlek och onödig omgång med dess
utbetalning skulle i viss utsträckning kunna elimineras, därest genom ett
kondemnationsförfarande av halvofficiell karaktär fastsloges att fartyget
skulle anses såsom totalhavererat. Därvid syntes böra förutsättas, att ett
sådant förfarande anknöte till bestämmelser i försäkringslagstiftning eller i
de för försäkringen eljest gällande villkoren. Med hänsyn till, bland annat,
de speciella förhållanden, varunder luftfartsnäringen bedreves, vore det
emellertid möjligt att ett kondemnationsförfarande i belåningshänseende
saknade nämnvärd betydelse.
Med hänsyn till den stora mängd tvister, som på sjörättens område före
kommit rörande så kallad konstruktiv totalförlust, finna de sakkunniga det
kunna befaras att förr eller senare även för lufträttens del ett behov kom
mer att framträda av ett institut svarande mot kondemnationen på sjörät
tens område. Då erfarenheten på lufträttens område ännu är ringa, har man
emellertid underlåtit att nu utarbeta särskilda bestämmelser om kondemna-
tion.
Vid sådant förhållande har man funnit värdet av ett mot 20 § fartygs-
mteckmngslagen svarande stadgande kunna i viss mån ifrågasättas. Före
ligger försäkring å det fartyg som skadats, torde tvist, huruvida konstruk
tiv totalförlust föreligger eller icke, bliva att bedöma enligt försäkringsavta
lets bestämmelser eller, i saknad av sådana, enligt allmänt gällande reg
ler. Skulle genom sådant förfarande konstateras att konstruktiv totalförlust
föreligger, lärer man kunna vara berättigad att utgå från att mellanhavan-
det kan avvecklas under hand.
Ar luftfartyget oförsäkrat eller otillräckligt försäkrat, skulle det däremot
kunna ifrågasättas att genom en lagregel bidraga till en ändamålsenlig av
veckling av rättsförhållandet mellan fartygsägaren och inteckningshavaren.
Man har emellertid ansett det praktiska behovet vara alltför ringa för att
motivera ett stadgande härvidlag och förmenat, att överenskommelse un
der hand torde kunna träffas även där tillräcklig försäkring icke föreligger.
Ktt visst stöd för den nu intagna ståndpunkten har lämnats i den Dån
bankföreningen överlämnade promemorian, som visserligen funnit det va
ra från principiella synpunkter befogat att låta inteckningshavarens pant
rätt övergå å köpeskillingen i nu ifrågavarande fall men därvid tillagt, att
lrågan i belåningshänseende sannolikt saknade nämnvärd betydelse, efter
som långivarens intressen regelmässigt kunde förutsättas vara tillgodosedda
genom försäkring.
Kungl. Maj. ts proposition nr 13.
Kunql. Maj:ts proposition nr 13.
269
19 §.
Med paragrafen må jämföras 15 § fartygsinteckningslagen, som enligt
vad i motiven framhålles tillkommit för att förebygga att en i hela fartyget
meddelad inteckning upphörde att gälla i viss lott men kvarstode i de öv
riga.
I det remitterade utkastet upptogs en motsvarande bestämmelse, dock ut
sträckt till att gälla även beträffande reservdelslager.
Aerotransport har i sitt remissyttrande erinrat om att paragrafen borde
ses i samband med stadgandena om reservdelar samt att bolaget förordat
att tillgång borde beredas till inteckning i viss lott i ett lager av sådana de
lar.
De sakkunniga hava, såsom ovan vid 16 § anmärkts, funnit skäl föreslå
alt inteckning må meddelas även i viss lott av reservdelslager. Med anled
ning härav har även förevarande paragraf måst jämkas, nämligen sålunda
att, om inteckning meddelas i lott av reservdelslager, inteckningen må gö
ras gällande i den lotten. Paragrafen har förmenats vara så avfattad, att
därav tydligt framgår att utmätning icke må ske i viss andel i sålunda in
tecknad lott.
Om särskilda åtgärder med avseende å inteckning.
20
§.
Paragrafen äger motsvarighet i 17 a § fartygsinteckningslagen. Erinras
må ock om lagen den 15 juni 1934 angående anteckning om innehav av
fordringshandling på grund varav inteckning beviljats i fast egendom m. m.
Det remitterade utkastet innehöll ett med förslaget i det väsentliga över
ensstämmande stadgande, mot vilket i remissvaren ej framkommit någon
erinran.
I utkastet hava emellertid gjorts ett par smärre modifikationer. Dels har
ordet »inteckningshandling» utbytts mot »fordringshandling, på grund var
av inteckning beviljats eller ansökan därom förklarats vilande», dels hava
orden i slutet av första stycket »samt åteckne handlingen bevis om åtgär
den» uteslutits. Den förstnämnda modifikationen är föranledd av att man,
när man nu föreslagit att införa möjlighet att förklara ansökan om inteck
ning vilande i vissa fall, ansett även vilandeförklaring böra beaktas i det
ta sammanhang. Beträffande den senare modifikationen — liksom i fråga
om motsvarande jämkning i ett antal andra paragrafer i förevarande lag
förslag — må hänvisas till 48 § i förslaget.
21
§.
Paragrafen är avfattad med 21 § inteckningsförordningen såsom förebild.
De skäl som motivera sistnämnda stadgande hava förmenats, om ock i
mindre mån, göra sig gällande jämväl med avseende å inteckning i luftfar
tyg-
I det remitterade utkastet var upptagen en paragraf som skilde sig från
lydelsen i förslaget endast därutinnan, att inskrivningsdomaren jämväl
skulle åteckna handlingarna bevis om utbytet.
I de förklarande anmärkningarna till utkastet framhölls såsom givet, att
när det gällde att avgöra vem som vore att anse såsom ägare av det inteck
nade luftfartyget, grunderna för de bestämmelser, som i förslaget motsva
ras av 7 och följande paragrafer, måste vara vägledande. Inskrivningsdoma
ren borde därför kunna förlita sig på den prövning av äganderätten som
skett vid inteckningens beviljande, så att noggrannare prövning behövde
äga rum endast beträffande eventuella senare fång. Närmare regler om den
utredning rörande äganderätten, som skulle förebringas här eller i ett död-
nings- eller nedsättningsärende, meddelades därför icke.
Någon erinran mot förslaget har icke förekommit i annan mån än att i
den från bankföreningen överlämnade promemorian ifrågasatts att bota
den formella brist, som förelåge inom svensk inteckningsrätt, i det att be
stämmelser saknades om sammanslagning av flera inteckningshandlingar
till en ny inteckningshandling. Även om så vore att en sådan möjlighet i
flera hänseenden vore av mindre praktisk betydelse för ett nytt institut
som luftfartygsinteckning än för exempelvis fastighets- och fartygsinteck-
ning, syntes man kunna hävda att en modern inteckningslag lämpligen bor
de innefatta rätt till dylik sammanslagning, varigenom i praktiken stundom
icke oväsentliga fördelar kunde vinnas.
De sakkunniga vilja visserligen icke underkänna betydelsen av de så
lunda anförda synpunkterna. Då en lagstiftningsåtgärd i den önskade rikt
ningen emellertid torde vara än mer påkallad i fråga om inteckning i fast
egendom, har man dock ansett sig icke böra i förevarande lagstiftningsären
de taga frågan om sammanslagning av inteckningshandlingar under när
mare prövning.
Att orden »åteckne handlingarna bevis om utbytet» uteslutits överens
stämmer med vad som skett beträffande 20 §.
Vad vid förevarande paragraf anförts rörande tolkningen av ordet ägare
är uppenbarligen av betydelse även beträffande åtskilliga av de följande
paragraferna. Såsom en parallell må erinras om att, som lagrådet
under behandlingen av 1912 års ändringar i inteckningsförordningen
framhöll vid 33 § i förordningen, enligt den i förordningen använda termi
nologien i fall, där ägares samtycke erfordras för någon förändring beträf
fande en fastighets inteckningar, med ägare förstås den som är behörig att
medgiva ny inteckning.
22
§.
Stadgandet äger viss motsvarighet i första stycket av 18 § fartygsinteck-
ningslagen men har, då man ansett ägarehypotek böra införas även på det
ta rättsområde, fått en med 22 § inteckningsförordningen nära överens
270
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
271
stämmande lydelse. I enlighet därmed uppställes i den föreslagna paragra
fen kravet att det skall visas att ägaren av den egendom, beträffande vilken
dödning skall ske, samtyckt till åtgärden.
Då man i det remitterade utkastet godtagit principen om gemensamma
inteckningar, hade man genom en mot förevarande paragraf svarande be
stämmelse öppnat möjlighet att döda inteckning i visst luftfartyg eller på
viss plats upplagda reservdelar.
1 de förklarande anmärkningarna till det remitterade utkastet framhölls,
att man ansett det lika litet som enligt fartygsinteckningslagen böra tillåtas
att inteckning dödades i del av fartyg. Det hänvisades till ett inom Högsta
domstolen vid granskning av 18 § fartygsinteckningslagen avgivet yttrande,
att det slag av partiellt dödande, som bestode i inteckningens lossande från
viss del av det intecknade föremålet, där ej kunde tillåtas, då sådant vore
oförenligt med det i förslaget upptagna förbudet mot inteckning av far
tygslott.
" Någon erinran mot den sålunda intagna ståndpunkten har icke framförts
i remissyttrandena.
Vid det förnyade övervägande, som ägt rum vid förslagets utarbetande,
har man såsom av 16 § framgår ansett sig böra föreslå möjlighet till in
teckning i viss lott av reservdelslager. Detta har föranlett viss omformule
ring av det nu förevarande stadgandet. Det föreslås sålunda att dödning
skall kunna ske icke blott beträffande reservdelslager eller reservdelar som
förvaras på viss plats — varmed uppenbarligen måste förstås hela den del
av reservdelslagret, som förvaras på platsen i fråga — utan även, där in
teckning meddelats i lott av reservdelslager, i ägaren tillkommande lott av
sådant lager eller på viss plats förvarad del därav.
I överensstämmelse med ovan berörda jämkningar i de närmast föregå
ende paragraferna har man i detta lagrum låtit de i det remitterade utkas
tet förekommande orden »och bevis därom tecknat å handlingen» utgå.
Vid denna paragraf torde ytterligare böra beröras den vid 16 § nämnda
frågan huruvida en inteckning som omfattar luftfartyg jämte därtill höran
de reservdelar må kunna dödas i allt utom i reservdelarna. Om sa skulle
få ske, skulle i själva verket viss möjlighet öppnas att kringgå förbudet mot
att meddela inteckning endast i reservdelar. Man har därför övervägt ett
särskilt stadgande, enligt vilket inteckning som kommit att kvarstå allenast
i reservdelar och som icke inom viss tid utsträckts att anyo gälla i luftfar
tyg, skulle helt upphöra att gälla.
Man har emellertid beaktat, att man i lagen icke skapat garantier mot
att förbudet mot självständig inteckning i reservdelar i realiteten kringgås
genom att ett mindervärdigt fartyg intecknas tillika med reservdelarna, och
därför förmenat att det måhända kunde sägas vara mindre följdriktigt att
meddela ett stadgande som det ifrågasatta. Med hänsyn till önskvärdheten
att icke onödigtvis komplicera lagtexten har man ansett sig ej böra föreslå
att motsättningen löstes genom föreskrifter, syftande till att vid intecknings
tillkomst garantera ett visst förhållande mellan de fartyg och reservdelar,
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
272
som skola besväras av samma inteckning. Då den praktiska betydelsen av
förevarande fråga torde vara tämligen ringa, hava de sakkunniga slutli
gen stannat för att icke föreslå någon särskild reglering därutinnan.
23 §.
\ ad i denna paragraf föreslås torde icke tarva annan anmärkning än en
hänvisning till 18 § fartygsinteckningslagen och 22 § inteckningsförord-
ningen.
24 §.
Paragrafen, som saknar motsvarighet i det remitterade utkastet, är för
anledd av art. IX i inskrivningskonventionen, enligt vilken, förutom i fall av
exekutiv försäljning i enlighet med bestämmelserna i art. VII, luftfartyg icke
må överföras från nationalitetsregister eller inskrivningsbok i en fördrags-
slutande stat till nationalitetsregister eller inskrivningsbok i annan fördrags-
slutande stat, med mindre alla innehavare av inskrivna rättigheter blivit för
nöjda eller samtycka till överförandet (»unless all holders of recorded rights
have been satisfied or consent to the transfer» i den engelska texten; den
franska åter lyder »sans mainlevée préalable des droits inscrits ou sans le
consentement de leurs titulaires»).
De sakkunniga hava förmenat att det skydd, som därigenom beredes in-
teckningshavare vid överförande av fartyg till annan kontraktsslutande stat,
icke bör eftergivas när fråga är om fartygets överförande till en stat som ej
anslutit sig till konventionen.
I det samtidigt framlagda förslaget till lag med vissa bestämmelser om
registrering av luftfartyg samt om bärgning ingår såsom 10 § ett häremot
svarande stadgande, däri dock avförandet ur luftfartygsregistret träder i
forgrunden. I nu förevarande lag ses problemet däremot närmast ur inskriv-
ningssynpunkt. Det har därför ansetts av systematiska skäl riktigast att upp
taga bestämmelse i detta ämne i båda de nu ifrågavarande lagarna.
Det har varit ifrågasatt att i lagtexten utsäga att inteckning i samband
med fartygets överförande till främmande stat må avföras ur inskrivnings
boken jämväl i det fallet, att inteckningen bortfallit genom exekutiv försälj
ning. De sakkunniga hava emellertid förmenat sådant stadgande icke vara
erforderligt, emedan fartyget uppenbarligen icke kan anses graverat av in
teckningen, därest denna bortfallit genom den exekutiva försäljningen.
Man har haft under övervägande att upptaga ett stadgande angående be
skaffenheten av det erforderliga medgivandet av inteckningshavaren. Man
har emellertid trott att behov av särskilda regler beträffande medgivande att
en inteckning avföres ur inskrivningsboken lika litet föreligger som i fråga
om medgivande till dödning eller nedsättning av inteckningen, över huvud
laget torde man kunna räkna med att vid övergång av luftfartyg till främ
mande stat inteckningshavare i regel antingen utlöses eller ock erhåller till
fälle till ny inteckning i fartyget i den främmande staten, medan direkt över
förande av inteckning endast sällan kommer i fråga. Den möjlighet till
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
273
sådant överförande, varom inskrivningskonventionen stadgar, torde med
andra ord sannolikt icke komma att för lufträttens del i högre grad med
föra en avvikelse från de förhållanden som i nu förevarande avseende råda
på sjörättens område.
Att inskrivningsdomaren är skyldig att underrätta luftfartsstyrelsen om
beviljande av ansökning enligt denna paragraf framgår av 50 §.
Kangl. Maj:ts proposition nr 13.
25 §.
I det remitterade utkastet upptog denna paragraf endast ett stycke, i allt
väsentligt överensstämmande med första stycket i förslaget.
Motsvarande bestämmelse i fartygsinteckningslagen, 19 §, är avfattad
med 23 § inteckningsförordningen i dess äldre lydelse såsom förebild. Sist
nämnda paragraf fick emellertid genom 1912 års lagstiftning en väsentligen
ändrad avfattning.
Enligt inskrivningskonventionen art. VII bestämmes förfarandet vid exe
kutiv försäljning av luftfartyg i princip av lagen i den fördragsslutande stat
där försäljningen sker. Konventionen innehåller emellertid åtskilliga före
skrifter rörande försäljningen. Sålunda stadgas i paragraf 4 av den nämnda
artikeln, att exekutiv försäljning icke må ske med mindre alla hos myn
dighet varom fråga är styrkta rättigheter, vilka enligt konventionen hava
förmånsrätt före utsökningsborgenärens fordran, täckas av köpeskillingen
eller övertagas av köparen. Genom denna bestämmelse om ett lägsta bud
antages en täckningsprincip, i huvudsak överensstämmande med fastighets
rättens system. Någon övertagandeprincip föreskrives däremot icke; fast
mera innehåller konventionens art. VIII, att exekutiv försäljning av luftfar
tyg som skett enligt bestämmelserna i art. VII medför att fartyget övergår
i köparens ägo fritt från alla rättigheter för vilka köparen icke iklätt sig
ansvar.
I de förklarande anmärkningarna till det remitterade utkastet anfördes,
att konventionens regler torde kunna sägas i nu förevarande avseende om
fatta ett system, som mer överensstämde med fastighetsrättens än fartygs-
inteckningslagens system. Ehuru konventionen icke i och för sig behövde
bliva avgörande för lagstiftningen såvitt anginge rent interna frågor, syntes
det önskvärt att undvika de komplikationer, som lätt kunde bliva en följd
av bristande överensstämmelse mellan den interna lagstiftningen och lag
stiftningen för internationella förhållanden. Därjämte hade man trott syste
met på fastighetsrättens område vara överlägset farlygsinteckningslagens
system. I anledning därav hade förevarande paragraf i utkastet i viss mån
utformats med den nu gällande 23 § inteckningsförordningen som förebild.
Någon erinran mot den ståndpunkt som man sålunda intog har ej fram
kommit i remissyttrandena.
Att man i förhållande til! det remitterade utkastet i förslaget vidtagit den
ändringen, att inskrivningsdomarens anteckning uttryckts skola ske »å nästa
inskrivningsdag», torde icke närmare behöva motiveras.
18
Bihang till riksdagens protokoll 1955. 1 saml. Nr 13.
274
Andra stycket i förevarande paragraf, som saknar motsvarighet icke blott
i det remitterade utkastet utan såsom naturligt är även i fartygsinteck-
ningslagen, överensstämmer i viss mån med 24 § 2 mom. inteckningsförord-
ningen. Jämföras må 143 och 168 §§ i förslaget till lag om ändring i vissa
delar av utsökningslagen.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
26
§.
Denna paragraf överensstämmer med 19 a § fartygsinteckningslagen även
som med ett däremot svarande stadgande i det remitterade utkastet.
I stadgandet åsyftad förklaring kan vara grundad först och främst på be
stämmelsen i 2 kap. 17 § strafflagen, som till en början innehåller regler om
förverkande till kronan i vissa fall av vad som använts såsom hjälpmedel
vid gärning, vilken i strafflagen är belagd med straff, eller frambragts ge
nom sådan gärning eller som utgör hjälpmedel, varmed någon tagit befatt
ning som innebär i samma lag straffbelagd förberedelse till brott. Härefter
tillägges, att om förverkandeförklaring avser fartyg som besväras av sjö
panträtt eller inteckning, domstolen ock må förklara att panträtten i far-
tyget skall upphöra, ävensom att, därest i annat fall någons rätt till föremål
som förklaras förverkat finnes böra oaktat förklaringen bestå, domstolen
skall göra förbehåll därom. Slutligen lämnar lagrummet vissa regler om
förverkande av dyrk, falskt mynt eller annat sådant föremål, så ock om möj
lighet för rätten att i stället för förverkande föreskriva åtgärder till förebyg
gande av missbruk.
Den i det nu refererade lagrummet intagna särskilda bestämmelsen röran
de sjögående fartyg har tillkommit för att tydliggöra att förverkandet kan
drabba jämväl inteckningar och sjöpanträtter i sådana fartyg.
Bestämmelser angående förverkande av inteckningar och sjöpanträtter i
fartyg finnas dessutom i åtskilliga specialförfattningar.
De sakkunniga framlägga samtidigt härmed förslag till ändringar såväl i
2 kap. 17 § strafflagen som i åsyftade specialförfattningar. Syftet med dessa
ändringar är att för framtiden i fråga om förverkande i möjligaste mån lik
ställa inteckningar och luftpanträtter i luftfartyg med inteckningar och sjö
panträtter i sjögående fartyg. Till dessa förslag återkommes i det följande.
I detta sammanhang inskränka sig de sakkunniga till att framhålla, att
samma skäl som föranlett tillkomsten av 19 a § fartygsinteckningslagen tala
för den i förslaget upptagna bestämmelsen att, då domstol, vid meddelande
av förklaring att luftfartyg skall vara förverkat till kronan, tillika beträf
fande inteckning i fartyget förklarat att panträtten i fartyget skall upphöra,
inteckningen må, sedan utslaget vunnit laga kraft, utan inteckningshandling-
ens företeende dödas på ansökan utav ny ägare av fartyget eller lott däri.
Någon erinran mot den sålunda intagna ståndpunkten har ej framkom
mit i remissyttrandena. Vad i ett par av dessa yttranden invänts rörande
förutsättningarna för förverkandeförklaring kommer att beröras i andra
sammanhang.
Kungl. Maj. ts proposition nr 13.
275
Om ägarehypotek.
Såsom redan förut antytts, hava de sakkunniga ansett sig böra göra den
avvikelsen från fartygsinteckningslagen, att institutet ägarehypotek bringas
i tillämpning beträffande inteckning i luftfartyg. Härtill hava medverkat
framför allt två olika omständigheter. Dels har man trott detta institut, som
genom 1912 års lagstiftning införlivades med inskrivningslagstiftningen på
fastighetsrättens område, hava betydande reella företräden framför fartygs-
inteckningslagens till äldre inteckningsrätt anknytande reglering. Dels ock
har man förmenat det nya systemet vara mera förenligt med inskrivnings-
konventionens regler om exekutiv försäljning av intecknad egendom och där
för erbjuda avsevärda lagtekniska fördelar.
I enlighet därmed upptogos regler om ägarehypotek i det med förslaget
nära överensstämmande remitterade utkastet.
Till undvikande av missförstånd må betonas, att man med det sagda na
turligen ej velat göra gällande att ägarehypotek kan förväntas få samma
betydelse på förevarande område som med avseende å fast egendom.
Mot den här föreslagna regleringen har icke, vare sig beträffande princip
eller rörande detaljer, någon erinran framkommit i remissyttrandena. Fast
mera förklaras i den från bankföreningen överlämnade promemorian, att
det torde innebära åtskilliga fördelar att principen om ägarehypotek antagits
och att sålunda på detta område viss likhet uppnåddes med fastighetsinteck-
ningsrättens nuvarande system.
27 §.
Stadgandet i förevarande paragraf utgör en motsvarighet till 25 § första
stycket inteckningsförordningcn.
28 §.
Här upptagna bestämmelser stå i överensstämmelse med stadgandena i
andra och tredje styckena av 25 § inteckningsförordningen. I likhet med vad
som gäller vid en fastighets exekutiva försäljning eller vid fastighetsäga
rens försättande i konkurs skall sålunda, om inteckningen ligger inne hos
ägaren eller är belånad till lägre belopp än det varå inteckningen lyder, i
det förra fallet inteckningens hela belopp och i det senare överskottet
komma fastighetsägaren eller hans konkursbo till godo med samma företräde
framför efterföljande rättsägare i fastigheten som skulle hava åtnjutits av
inteckningshavaren, därest inteckningen varit till fullo belånad.
Genom en bestämmelse av angivna innehåll uppnås vad med stadgandet
i 22 § fartygsinteckningslagen åsyftas, varför motsvarighet därtill icke upp
tagits i förslaget. Det må erinras om att av samma skäl den äldre 20 § in
teckningsförordningen upphävdes vid 1912 års inteckningsreform.
276
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
29 §.
Förevarande paragraf rörande avbetalning å intecknat belopp och ut
brytning av fastighetsägarens andel saknar motsvarighet i fartygsinteck-
ningslagen men överensstämmer med innehållet i 26 § första och tredje
styckena inteckningsförordningen. Även beträffande inteckning i luftfartyg
har det nämligen ansetts önskvärt att på detta sätt giva ökad betydelse åt
den ägaren tillerkända rätten till andel i inteckningen.
Vad 26 § andra stycket inteckningsförordningen innehåller rörande upp
visande av inteckningshandling vid annan underrätt har beträffande inteck
ning i luftfartyg ansetts icke äga den betydelse, att stadgande i sådant av
seende borde belasta lagtexten.
I förhållande till det remitterade utkastet har i första stycket föreskrift
om anteckning å handlingen av bevis om avbetalningens rättsverkan fått
utgå. Denna jämkning sammanhänger med ändringar i 20 § med flera lag
rum.
30 §.
Med denna paragraf må jämföras 27 § inteckningsförordningen.
Det må erinras, att då på sin tid de nya reglerna om inteckning i fast
egendom granskades i lagrådet, detta vid behandlingen av 26 § intecknings
förordningen åberopade bland annat det av hänsynen till ägarehypotekets
värde vid tvångsrealisation betingade intresset att giva förvärvaren av äga-
rehypoteket möjlighet att lagsöknings vis eller i rättegångsväg indriva sin
andel av inteckningsbeloppet samt hemställde att inteckningshavare måt
te förklaras pliktig att medverka till uppdelning av inteckningen, även om
förbehåll träffats om motsatsen, såvida nämligen fastighetsägaren tillkom
mande rätt till andel i inteckningen blivit utmätt eller hans egendom av-
trätts till konkurs. Lagrådet framhöll i detta sammanhang att frågan om
den nya inteckningshandlingens bestämmelse rörande förfallotid syntes böra
lösas i själva lagen, emedan den ursprungliga inteckningshandlingens stad
gande i sådant avseende ej under alla omständigheter lämpade sig för den
nya handlingen och någon bestämmanderätt om handlingens innehåll natur
ligtvis ej kunde tilläggas utmätningsmannen. I enlighet med lagrådets hem
ställan fick 27 § inteckningsförordningen sin nuvarande lydelse.
De sakkunniga hava förmenat att av enahanda skäl som framförts be
träffande inteckning i fast egendom ägarehypoteket även i fråga om inteck
ning i luftfartyg bör utbyggas på motsvarande sätt.
Om gäldenärs ansvarighet för intecknad fordran.
31 §.
Paragrafen giver uttryck åt samma uppfattning som 24 § fartygsinteck-
ningslagen.
Stadgandet hade en praktiskt taget likalydande motsvarighet i det remit
terade utkastet.
I remissyttrandena har bestämmelsen lämnats utan erinran.
I detta sammanhang må anmärkas, alt stadgande i den i 23 § fartygsin-
teckningslagen angivna riktningen förmenats icke vara av behov påkallat
såsom utsägande något självklart.
32 §.
Förevarande paragraf svarar mot 25 § fartygsinteckningslagen, dock med
den skillnaden att man här icke har att taga hänsyn till underlåten inteck-
ningsförnyelse, varför ock ordet »förfalla» ansetts icke bör upptagas i för
slaget.
I det remitterade utkastet var stadgandet i huvudsak likalydande med
det nu föreslagna.
Remissyttrandena innehålla icke någon erinran mot den i utkastet in
tagna bestämmelsen.
33 §.
Till sin grundtanke står denna paragraf i överensstämmelse med 30 § in-
teckningsförordningen. Liksom nyssnämnda paragraf vilar den nu föreva
rande på den grunden, att en innehavare av intecknad fordran icke bör äga
att göra gällande någon fordringsrätt mot den förutvarande ägaren, om han
vid exekutiv försäljning av egendomen föredragit att låta intecknat belopp,
som kunnat gäldas ur köpeskillingen, kvarstå i egendomen.
Det remitterade utkastet innehöll ett stadgande av väsentligen enahanda
innebörd som det nu föreslagna.
Mot detta stadgande har någon anmärkning icke framförts i remissytt
randena.
Ordalagen i paragrafen hava emellertid något jämkats i förhållande till
utkastet, detta med hänsyn till innehållet i art. VIII i inskrivningskonven-
tionen, som för övertagande av inteckningar kräver medgivande av köparen;
jämföras må uttrycken »rights------ -— assumed by the purchaser», »droits
---------- repris par 1’acquéreur».
34 §.
Paragrafen äger viss motsvarighet i 28 § fartygsinteckningslagen. Denna
paragraf motiverades på sin tid därmed, att med hänsyn till den fara för
rättsförlust, vilken uppstode för en inteckningshavare då det intecknade far
tyget upphörde att vara svenskt, inteckningshavaren syntes vid en dylik för
ändring i fartygets nationalitet böra sättas i tillfälle att, utan avseende å av
tal om förfallotid för den intecknade fordringen, göra sin panträtt i fartyget
gällande så snart tillfälle därtill erbjödes, samt att samma rätt av liknande
anledning ansetts böra medgivas honom ej mindre då fartyget kondemne-
rats än även då det av ägaren vanvårdades eller fördärvades.
I det remitterade utkastet upptogs ett stadgande, som till sin grundtanke
överensstämde med det nu föreliggande förslaget. Det företedde dock vissa
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
277
278
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
avvikelser därifrån, nämligen såtillvida som stadgandet -—- bortsett från att
däri vidtagits viss jämkning av redaktionell natur -—- dels i analogi med
fartygsinteckningslagen krävde att fartyget skulle bliva »av ägaren van
vårdat eller fördärvat» så att inteckningshavarens säkerhet märkligen mins
kades, dels beträffande intecknat reservdelslager såsom förutsättning för
förtida betalning nämnde att det icke blev »vidmakthållet på sätt överens-
kommits eller får anses avtalat», dels slutligen såsom ytterligare fall av stad
gandets tillämplighet uppräknade att fartyget förklarats icke vara istånd-
sättligt eller att sådan förändring inträffat i avseende å omständighet som i
§11 luftfartsförordningen oinförmäles, att fartyget skulle avföras ur re
gistret.
I remissyttrandena beröras flera av de frågor, som äro av vikt i föreva
rande ämne.
Sålunda har till en början uppmärksammats en i de förklarande an
märkningarna till utkastet gjord erinran därom, att 1903 års lagberedning
i sitt förslag till lag om inskrivning av rätt till fast egendom 3 kap. 34 §
föreslagit, att om inlecknad egendom genom vanvård eller annorledes bleve
så försämrad att inteckningshavarens säkerhet märkligt minskades, denne
genast skulle äga njuta betalning ur egendomen, ändå att förfallotid ej vore
inne.
Aerotransport har härtill anfört, att man vid utformandet av bestäm
melserna i förevarande paragraf borde beakta att ett luftfartyg genom van
vård synnerligen snabbt kunde förlora i värde. Om man därför ville uppnå
ett inteckningsinstilut, för vilket kreditgivare kunde ha största möjliga för
troende, syntes det motiverat att bestämmelserna i denna paragraf skärptes
i enlighet med lagberedningens refererade förslag.
Även i den från bankföreningen överlämnade promemorian har man fun
nit ett stadgande i analogi med lagberedningens förslag vara att förorda, var
vid framhållits att långivarens intresse bleve lädcrat av vanvården, oberoen
de av om denna skett genom ägarens förvållande eller ej.
Vidare har i ett par remissyttranden berörts den i det remitterade utkas
tet upptagna bestämmelsen om rätt att njuta betalning i förtid, därest in
tecknat reservdelslager icke vidmakthålles på sätt överenskommits eller får
anses avtalat. Sålunda har Aerotransport ansett det kunna ifrågasättas,
huruvida det icke — liksom då det gällde vanvård av det inlecknade flyg
planet — för rätt att i förtid kräva betalning, om intecknat reservdelslager
icke vidmakthölles på sätt överenskommits eller finge anses avtalat, vore
rimligt att såsom ytterligare förutsättning föreskriva att säkerheten skulle
hava märkligen minskats.
Å andra sidan har i den från bankföreningen överlämnade promemorian,
jämte det bestämmelsen i utkastet förklarats synas väl befogad, tillagts att
man möjligtvis kunde ifrågasätta en skärpning av bestämmelsen till att av
se åtgärder över huvud taget med reservdelslagret, vilka vore ägnade att
äventyra panthavarens rätt. I detta avseende erinrades om, bland annat,
bestämmelserna i 11 § förlagsinteckningsförordningen. En skärpning av
279
ifrågavarande föreskrift vore måhända särskilt påkallad, om självständig
panträtt i reservdelar ansåges böra medgivas.
Slutligen hava flera av remissyttrandena berört en i de förklarande an
märkningarna till det remitterade utkastet framförd tanke att beträffande
intecknat luftfartyg begränsa räckvidden av förevarande stadgande till fall
då fartyget genom vanvård eller annorledes så försämrades, att intecknings-
havarens säkerhet äventyrades, eller då fartyget upphörde att vara svenskt.
Därvid har dock i anmärkningarna till utkastet uttalats viss tvekan, huru
vida sådan omformulering vore tillräcklig beträffande de fallen, att far
tyget blivit militärfartyg, att fartyget ej avhörts under en tid av tre må
nader och att fartyget sedan tre år icke innehaft gällande luftvärdighets-
bevis.
Härutinnan hava i remissyttrandena gjorts åtskilliga uttalanden. Luft-
fartsstyrelsen har sålunda ansett det motiverat att jämväl för de fall, att
fartyget blivit militärfartyg eller rekvisitionsvägen tagits i anspråk för stat
ligt ändamål, att fartyget ej avhörts under en tid av tre månader eller att
fartyget sedan tre år icke innehaft gällande luftvärdighetsbevis, giva inteck-
ningshavaren rätt att ur den intecknade egendomen njuta betalning för sin
fordran, ändå att denna ej vore förfallen till betalning. I den från bankför
eningen överlämnade promemorian har man funnit behov föreligga att reg
lera inteckningshavarens rätt i, förutom fall av vanvård, »ytterligare vissa
andra» i de förklarande anmärkningarna nämnda situationer. Jämväl för
Aerotransport har det synts rimligt att inteckningshavaren skulle erhålla
rätt att njuta betalning i förtid ur den intecknade egendomen, då det in
träffade sådan förändring i avseende å omständighet som omförmäldes i
§ 11 luf tf artsförordningen, att fartyget skulle avföras ur registret.
Vid förslagets utarbetande har man till en början såsom förfalloskäl upp
tagit att intecknat luftfartyg genom vanvård eller annorledes så försämras,
att inteckningshavarens säkerhet märkligt minskas. En sådan formulering
står i överensstämmelse med lagberedningens tidigare omnämnda förslag
beträffande förtidsbetalning ur intecknad fast egendom. Enligt vad lagbe
redningen i motiven till sitt förslag anfört saknades efter beredningens tanke
giltig rättsgrund för en sådan begränsning av stadgandets tillämpningsom
råde, som följde av 31 § inteckningsförordningen. Den som utlånat pen
ningar mot inteckningssäkcrhet och därvid medgivit lång tid för lånets åter
betalning hade gjort detta med hänsyn tagen till säkerhetens beskaffenhet.
Han borde därför, om denna under kredittiden märkligen minskades, icke
behöva avvakta den bestämda förfallotiden; den förutsättning under vil
ken lånet lämnats hade ändrats, och från långivarens sida sett vore det
utan betydelse, om denna förändring härledde sig från någon fastighets
ägarens åtgärd eller icke.
Rätten till betalning i förtid ur inteckna! reservdelslager har något mo
difierats genom att man, såsom av det tidigare anförda framgår, i förslaget
medgivit sådan rätt endast vid mera betydande brist i lagrets vidmakthål
lande, nämligen när det icke vidmakthålles i huvudsaklig överensstäm
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
280
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
melse med vad som överenskommits eller eljest får anses avtalat. En sådan
reglering lärer väl svara mot den lösning, som valts i ett i viss mån mot
svarande fall i 2 kap. lagen om nyttjanderätt till fast egendom. Enligt 36 §
sagda kapitel är arrenderätten förverkad och jordägaren förty berättigad
att uppsäga avtalet bland annat om arrendatorn, där jordägaren efter ty i
24 § sägs lämnat honom kreatur eller redskap för fastighetens bruk, efter
sätter vad enligt sagda paragraf åligger honom och icke på tillsägelse vid
tager rättelse, dock att om vad arrendatorn låtit komma sig till last finnes
vara av ringa betydenhet, arrendatorn ej må skiljas från arrendet.
Det har slutligen ansetts riktigt att medgiva rätt till betalning i förtid
ur intecknat luftfartyg jämväl i vissa fall, då märklig minskning av säker
heten är att befara. Det praktiskt viktigaste fallet, nämligen att fartyget
förlorar sin svenska nationalitet, har ansetts lämpligen böra särskilt om
nämnas. Såsom andra fall där regeln kan träda i tillämpning må framhål
las, att luftfartyget kommer att användas i avsevärt mera riskfylld verk
samhet än vid belåningen förutsattes, att luftfartyget blivit militärfartyg eller
att det under längre tid icke avhörts eller saknat luftvärdighetsbevis. Själv
fallet kan emellertid stundom uppsägningsrätten hava mindre värde på
grund av bristande exekutionsmöjlighet.
35 §.
Förevarande paragraf motsvarar till sin grundtanke 27 § fartygsinteck-
ningslagen. I departementschefens yttrande vid remissen av lagförslaget för
granskning av Högsta domstolen framhålles rörande denna paragraf, att så
länge icke internationella överenskommelser om ömsesidigt erkännande av
fartygshypoteket kommit till stånd, möjligheten att fartyget komme under
ett annat lands flagga onekligen innebure en fara för inteckningshavarens
rätt. Sjölagen hade valt den utvägen för att skydda fordringsägaren, att den,
oberoende av om panträtten ginge förlorad eller icke, ålade säljaren en viss
personlig ansvarighet för sjöfordringar, som förut allenast häftade vid far
tyget. Ett dylikt stadgande syntes vara på sin plats även här; jämväl med
avseende å intecknad gäld kunde det inträffa, att fartygsägaren ej vore per
sonligen ansvarig, och han skulle måhända i ett sådant fall finna en för
del i att sälja fartyget just till ett land, som ej erkände inteckningens gil
tighet. Men frestelsen därtill försvunne, om han genom en sådan åtgärd
ådroge sig personlig ansvarighet för gälden, i synnerhet om inteckningsha-
varen sattes i tillfälle att strax kunna kräva betalning.
I samband med tillkomsten av 1928 års lagstiftning om redareansvar och
sjöpanträtt undergick 27 § fartygsinteckningslagen viss ändring. Man för
menade då att, i och med det att fartygsinteckningarna bleve internationellt
erkända, stadgandet åtminstone i huvudsak förlorade sitt berättigande vid
fartygs övergång till utländsk man, tillhörande konventionsstat. Såsom för
utsättning uppställdes därför, att panträtten i fartyget upphörde genom
överlåtelsen. Därjämte ansågs det icke vara erforderligt att uttryckligen ut
281
säga, att den i paragrafen angivna påföljden icke inträdde om intecknings- havaren samtyckt till överlåtelsen.
Inskrivningskonventionen art. IX stadgar såsom vid 24 § nämnts i nu förevarande ämne, att luftfartyg icke må, förutom i fall av exekutiv för säljning i enlighet med art. VII, överföras från nationalitetsregister ellei in skrivningsbok i en fördragsslutande stat till nationalitetsregister eller in skrivningsbok i annan fördragsslutande stat, med mindre alla innehavare av inskrivna rättigheter blivit förnöjda eller samtycka till överförandet.
Vid utformningen av det remitterade utkastet ansågs det önskvärt att även i förevarande lag intaga en reglering, som i stort sett motsvaiade vad som gällde enligt fartygsinteckningslagen. Med hänsyn till de stränga vill kor, som enligt konventionen gällde för överförande av luftfartyg från en konventionsstat till en annan, var man emellertid, såsom ock framgick av de förklarande anmärkningar som åtföljde utkastet, tveksam huruvida kompletterande föreskrift överhuvud vore påkallad för annat än det fallet, att fartyget överlätes till icke-konventionsstat. Likaså framhölls att det va rit föremål för olika åsikter, huruvida man lämpligen borde här upptaga den ur fartygsinteckningslagen såsom självklar år 1928 uteslutna satsen »där ej inteckningshavaren till överlåtelsen samtyckt».
Det remitterade utkastet innehöll intet rörande den förutsättningen för stadgandets tillämplighet, att panträtten skulle hava upphört till följd av överlåtelsen, medan ett villkor motsvarande det ur fartygsinteckningslagen uteslutna upptogs inom parentes.
Beträffande den förstnämnda av dessa båda frågor har i den från bank föreningen överlämnade promemorian särskilt diskuterats, huruvida para grafen borde avse även överlåtelser till ägare i annan konventionsstat. Här vidlag har framhållits att inteckningshavarens intressen, även om hans ratt i princip vore skyddad i en konventionsstat, bleve bättre tillgodosedda, om stadgandet finge generell räckvidd. En överlåtelse av fartyget till utlandet torde regelmässigt för en långivare framstå närmast som en avvikelse från de förutsättningar, under vilka lånet lämnats. Oaktat hans panträtt vore skyddad i den utländska staten, föranledde nämligen ett bevakande av hans intressen därstädes avsevärt större besvär, omgång och kostnader an om så skolat ske i vårt land. En begränsning av stadgandet till att avse allenast icke-konventionsstat måste sålunda ur kreditgivarsynpunkt av styrkas.
Då de sakkunniga vid förslagets utarbetande ånyo förehaft detta spörs mål, hava de icke kunnat undgå att finna det mindre tilltalande att här företaga en av inskrivningskonventionen icke påkallad avvikelse från tar- tygsinteckningslagen. Visserligen torde det internationella rättsläget hava i icke ringa mån förändrats, sedan 1926 års internationella konvention rö rande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om sjo- panträtt och fartygsliypotek införlivades med svensk rätt. En intecknings- havares möjligheter alt utomlands bevaka sin rätt torde numera vara för sämrade. Inskrivningskonventionens nyss refererade stadganden synas emel
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
282
lertid innebära ett avsevärt tillskott till inteckningshavarens trygghet. Man
torde vidare kunna räkna med att långivarna genom villkor vid beviljande
av kredit i vederbörlig omfattning förmå tillgodose sina intressen. Förslaget
har förty avfattats så, att en förutsättning för stadgandets tillämplighet är
att panträtten upphör till följd av överlåtelsen.
Till frågan, huruvida betydelsen av inteckningshavarens samtycke bör
framhållas i lagtexten, har Aerotransport i sitt remissyttrande anfört, att
den föreslagna regeln syntes rimlig och att, såvida det skulle råda någon
tvekan om att sådant samtycke icke skulle utan särskilt stöd i lag befria
gäldenären från det i paragrafen ålagda stränga ansvaret, lagtexten borde
kompletteras i detta hänseende. Även i den från bankföreningen överläm
nade promemorian har det befunnits fullt naturligt att inteckningshavaren
finge taga konsekvenserna av att han givit sitt samtycke till överlåtelsen.
Den i utkastet under parentes angivna hänsyftningen på detta förhållande
syntes i klarhetens intresse gärna kunna få kvarstå.
Beträffande detta rent redaktionella spörsmål hava de sakkunniga ännu
mindre ansett avvikelse böra ske från den ståndpunkt, som intogs vid 1928
års omredigering av 27 § fartygsinteckningslagen. Liksom då torde man
kunna anse det självklart att den i förevarande paragraf bestämda på
följden icke inträder, där samtycke till överlåtelsen föreligger å inteck
ningshavarens sida. Detta förhållande bekräftas för övrigt av samtidigt med
delade bestämmelser om villkoren för intecknat luftfartygs avförande ur in
skrivningsboken och luftfartygsregistret för överförande till främmande
stat. Ett motsatt förfaringssätt skulle ock lätteligen kunna föranleda en fel
aktig e-contrario-tolkning av 27 § fartygsinteckningslagen.
Motsvarande stadganden i fråga om reservdelar hava övervägts men fun
nits icke böra meddelas.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13
Om intecknings ogiltighet i vissa fall.
36 §.
Förevarande paragraf, som helt överensstämmer med 36 § fartygsinteck
ningslagen och det remitterade utkastet, återgår ytterst till 59 § inteck-
ningsf ör ord ningen.
Beträffande tolkningen av sistnämnda paragraf ansluta sig de sakkun-
niga till den inom doktrinen härskande uppfattningen. Enligt denna utsäger
59 § inteckningsförordningen visserligen icke direkt något om själva in
teckningens giltighet. Meningen har emellertid varit, att paragrafen indi
rekt skulle avse även inteckningsrätten. Då inteckningsrätten vid stadgan
dets tillkomst var strängt accessorisk i förhållande till fordringsrätten, föll
det nämligen av sig självt att inteckningen blev en nullitet, om själva ford
ringen befanns vara ogiltig. De sakkunniga kunna alltså icke ansluta sig
till en inom doktrinen uttalad mening, att inteckningen i åsyftade fall icke
skulle bliva ogiltig utan förvandlas till ett ägarehypotek.
283
Såsom inom doktrinen betonats, är emellertid den praktiska betydelsen
av denna på fordringens beskaffenhet beroende ogiltiglietsregel högst väsent
ligt begränsad därigenom, att de flesta inteckningar äro grundade på löpande
skuldebrev. Det erinras om, bland annat, stadgandet i 11 § tredje stycket la
gen den 27 mars 1936 om skuldebrev.
I den från bankföreningen överlämnade promemorian har man dröjt vid
det fallet, att den intecknade fordringen är behäftad med något fel som på
verkar dess giltighet, och funnit de i det remitterade utkastet föreslagna
reglerna — som anslöte sig till den i svensk inteckningsrätt i övrigt gällande
ordningen — oförmånliga ur kreditgivarsynpunkt. Det vore nämligen uppen
bart att den omständigheten, att en i god tro förvärvad inteckning kunde
förklaras ogiltig, innefattade en obehaglig risk för långivaren. Åtskilliga
skäl syntes tala för att man borde genomföra en lindring av hithörande,
för kreditgivaren mycket stränga regler.
Då de sakkunniga vid förslagets utarbetande ånyo förehaft ämnet, hava
de alltjämt funnit synnerligen bärande skäl i och för sig tala för en re
form av inteckningsväsendet på denna punkt. I själva verket har det ock,
såsom vid 2 § i förslaget till lag i anledning av Sveriges tillträde till inskriv-
ningskonventionen närmare utföres, under förarbetena till konventionen
varit starkt ifrågasatt att i hög grad beskära möjligheterna att göra in
vändning mot en intecknings giltighet på grund av brister i bakomliggande
fordran. På grund av starka meningsmotsättningar i ämnet ledde emeller
tid förhandlingarna icke till något resultat, i följd varav konventionen läm
nar frågan öppen.
På grund härav och då det synes uteslutet att för närvarande i detta ämne
avvika från den lösning gällande rätt på närbesläktade områden innehåller,
har man även i förslaget följt 36 § fartygsinteckningslagen. Det må i detta
sammanhang för övrigt framhållas, att 1903 års lagberedning i sitt förslag
till jordabalk II vid 3 kap. 10 § i förslaget till lag om inskrivning av rätt
till fast egendom ställer sig i huvudsak avvisande mot en föreskrift i syfte
att skydda dens rätt, som i god tro blivit innehavare av en formellt riktig
men i sig ogiltig inteckning, därvid såsom exempel anföres innehavare i god
tro av en inteckning som tillkommit på grund av en förfalskad inteck-
ningsutfästelse eller av misstag.
37 §.
Med förevarande paragraf må jämföras 37 § fartygsinteckningslagen, som
i sin ordning återgår till 60 § inteckningsförordningen.
I det remitterade utkastet upptogs clt med fartygsinteckningslagen i sak
helt överensstämmande stadgande.
Av förarbetena till 37 § fartygsinteckningslagen framgår, att man till en
början både uppmärksamheten fästad endast vid den nu i paragrafens första
punkt uttryckta huvudregeln. I det till Högsta domstolen remitterade försla
get hade nämligen paragrafen denna lydelse: Är inteckning i fartyg beviljad
på grund av medgivande av annan än rätt ägare, vare inteckningen ändock
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
284
gällande, där inteckningshavaren var i god tro, när han den åtkom. Para
grafen motiverades, möjligen med något föregripande av den kommande
rättsutvecklingen, på följande sätt. Enligt de rättsgrundsatser, som hos oss
vunnit tillämpning, syntes den, som i god tro köpt ett fartyg och fått det i
sin besittning, ej kunna förpliktas att annorledes än mot lösen avstå farty
get, i händelse annan än säljaren funnes hava varit rätt ägare. Därest den,
som under nyssnämnda förhållanden innehade fartyget, å annan överläte
sin rätt, torde denne senare inträda i samma rättsliga ställning som tillkom
mit överlåtaren, oberoende av huruvida han kommit i besittning av fartyget
eller icke. Därav syntes följa, att en på grund av innehavarens upplåtelse
tillkommen panträtt i fartyget, vare sig den vore förenad med besittning
eller icke, borde vara gällande emot rätte ägaren, intill dess borgenären er-
hölle den gottgörelse, vartill panten lämnade tillgång. För det fall åter, att
den, som förvärvat elt fartyg av annan än rätte ägaren, icke därvid var i god
tro, syntes av gällande rättsgrundsatser icke kunna i nu förevarande hänse
ende härledas mera, än att den borgenär, som i god tro fått fartyget i be
sittning såsom pant, bleve bibehållen vid sin panträtt, intill dess lösen erlades.
Då emellertid besittning av panten ej inginge i den slags förpantning som
här avsåges, skulle alltså, om man uteslutande ställde sig på den bestående
rättens grund, frågan om pantsättningens giltighet eller med andra ord frå
gan om en i god tro åtkommen intecknings giltighet komma att bero därav,
huruvida den som medgivit inteckningen åtkommit fartyget i god tro. Enär
likväl den offentliga inskrivning, som skulle komma till stånd genom den nya
lagstiftningen, syntes vara ägnad att för ett förvärv i god tro utgöra ett
lika starkt stöd som ett besittningstagande, ansåges fog förefinnas att på
sätt i förslaget skett tillerkänna inteckningen giltighet i varje fall, då in-
teckningshavare var i god tro när han åtkom den. Däremot kunde giltighet
ej tillerkännas inteckningen, där god tro hos inteckningshavaren fattades.
Inom Högsta domstolen var man emellertid i viss mån av annan mening.
Man framhöll att enligt det föreslagna stadgandet inteckningshavare, som i god
tro mottagit inteckningen, skulle kunna göra denna gällande, ehuru den som
medgivit inteckningen icke åtkommit fartyget i god tro eller ens haft det i
sin besittning. Då här vore fråga om panträtt i lös egendom utan besitt
ning av panten samt den offentliga inskrivning, som avsåges med förslaget,
icke syntes kunna ersätta besittningstagandet, ansåges förevarande bestäm
melse icke böra godkännas, även för det fall att mera betryggande före
skrifter i fråga om bestyrkandet av uppgiven ägares åtkomst lämnades såsom
villkor för inteckningsrätt i fartyg. Olämpligt syntes ock vara att i fråga om
verkan av god tro hos inteckningshavare uppställa olika regler för det fall
att inteckningen gällde fartyg och för det fall att den avsåge fast egendom.
På grund av det anförda hemställde Högsta domstolen, att man i princip
töljde stadgandet i första punkten av 60 § inteckningsförordningen.
I det riksdagen underställda förslaget uttalades den allmänna satsen, att
om inteckning i fartyg beviljats på grund av medgivande av annan än rätt
ägare, inteckningen skulle vara ogill. Från att paragrafen på Högsta dom
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
stolens hemställan nu erhöll även en andra punkt bortses i detta samman
hang.
Sin slutliga lydelse fick stadgandet under behandlingen i riksdagen, som
därvid framhöll, hurusom den av Kungl. Maj :t föreslagna lydelsen för vissa
fall synts komma i strid med föreskriften att, där någon efter att hava
avhänt sig ett fartyg medgåve inteckning däri, inteckningsmedgivandet
skulle, änskönt ej lämnat av rätt ägare till fartyget, äga giltighet, såframt
inteckning söktes innan nye ägaren läte anmäla sitt fång till fartygsregist-
ret, en grundsats som icke syntes kunna rubbas utan att rättssäkerhetens
krav åsidosattes.
I den från bankföreningen med anledning av det remitterade utkastet
överlämnade promemorian har man berört även spörsmålet om intecknings-
havares rätt, därest inteckningen medgivits av annan än rätt ägare. Man
har här såsom i fråga om det vid 36 § behandlade problemet funnit de före
slagna, till vår inteckningsrätt i övrigt anslutande reglerna förvisso oför
månliga ur kreditgivarsynpunkt och betonat, att det uppenbarligen inne
fattade en obehaglig risk för långivaren att en i god tro förvärvad inteck
ning kunde förklaras ogiltig, samt framhållit, att åtskilliga skäl syntes tala
för att man borde lindra dessa stränga regler. Tendenser i dylik riktning
hade nyligen framkommit genom bestämmelserna i förslaget till lag om re
gistrerade föreningar, enligt vilka inteckning i föreningsfastighet, som ut-
lagits utan erforderligt, i lag stadgat bemyndigande av föreningssamman-
träde, trots detta bleve slutgiltigt ståndande, därest icke klander däremot an
fördes inom viss kortare frist efter inteckningens beviljande. Frågan om ver
kan av godtrosförvärv syntes i allt fall vara av den stora betydelse, att den
borde upptagas till förnyat övervägande.
Vid förslagets utarbetande har man väl förmenat att rättsutvecklingen
numera i avsevärd mån förskjutit sig till att erkänna panträtt i lös egen
dom utan tradition. Såsom ett exempel kan anföras lagen den 20 juni 1924
om viss panträtt i spannmål. Det må i detta sammanhang anmärkas att de
partementschefen under förarbetena till nämnda lag betonade, hurusom det
vore med viss tvekan som han ginge att föreslå ett uppgivande på ett visst
område av den betydelsefulla och djupt rotade rättsgrundsatsen om tradi-
lion såsom förutsättning för giltig pantsättning. Han tilläde att vissa an
förda skäl för en ändring av lagstilIningen på förevarande område emeller
tid vore av den styrka, att de betänkligheter, som kunde finnas mot ett av
vikande från nämnda rättsgrundsats, till synes icke borde få stå hindrande
i vägen för den ifrågasatta ändringen i lagstiftningen, samt att det vore
honom angeläget att betona, att det föreliggande förslaget blivit så byggt alt
de ändamål, som traditionen vore avsedd alt skydda, i viss mån blivit till
godosedda genom andra föreskrifter.
När lagrådet granskade förslaget ställde det sig icke avvisande mot tanken
att, såsom det sades, ersätta besittningsöverflyttningen vid handpant med
publicitet i annan form.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
285
286
Andra exempel i liknande riktning kunna anföras från 31 § lagen om
upplagshus och upplagsbevis samt 22 § andra stycket lagen om skuldebrev.
Framhållas må slutligen att 1903 års lagberedning vid sitt förslag till lag
om inskrivning av rätt till fast egendom 3 kap. 10 § anmärkte, att om i vissa
fall ett förvärv av äganderätt, som icke vore materiellt riktigt, skyddades
av lagen därest rättsförvärvet blivit inskrivet och skett i god tro, det syntes
vara i sin ordning att i samma fall, oaktat förutsättningen av god tro bruste
hos den såsom ägare inskrivne och äganderättsförvärvet därför ginge om
intet, den som fått inteckning i fastigheten bibehölles vid sin rätt därest
han förvärvat den i god tro. Den ena inskrivningen borde icke tilläggas
ringare verkan än den andra. Även här borde av hänsyn till omsättningens
trygghet skyddet för den goda tron utsträckas till senare förvärvare av
inteckningsrätten.
Även om rättsläget alltså måste anses vara väsentligen annat än vid far-
tygsinteckningslagens tillkomst, har det emellertid ansetts mindre lämp
lig* att här föreslå en principiell ändring, som skulle medföra en avvikelse
från vad som för närvarande gäller å närbesläktade rättsområden. Detta
har synts vara händelsen så mycket mera, som eljest skulle uppkomma en
viss motsättning mot vad som föreslås i 36 §.
Såsom förut anförts, fann departementschefen vid framläggande av för
slaget till fartygsinteckningslagen det av gällande rättsgrundsatser framgå
att den, som i god tro köpt ett fartyg och fått det i sin besittning, ej kunde
förpliktas att avstå det till rätt ägare annat än mot lösen. Därav följde att
den, som i sin tur förvärvat fartyget av denne innehavare i god tro, inträdde
! samma rättsliga ställning som tillkom överlåtaren oberoende av huruvida
han kommit i besittning av fartyget eller icke, ävensom att en på grund av
samma innehavares upplåtelse tillkommen panträtt borde vara mot rätte
agaren gällande intill dess borgenären erhölle den gottgörelse vartill panten
lämnade tillgång.
Mot vad sålunda antagits torde knappast någon kritik få anses hava fram
kommit i Högsta domstolens förut återgivna yttrande.
Enligt den tolkning, som numera gör sig gällande beträffande 1 kap. 5 §
handelsbalken, torde rättsläget vid dubbelöverlåtelse vara att bedöma på
enahanda sätt som nyss utvecklats.
På grund av vad sålunda anförts hava de sakkunniga förmenat att med
ett medgivande av rätt ägare bör likställas medgivande av den som allenast
mot lösen är skyldig att lämna fartyget från sig.
Slutligen har i förslaget hänvisningen till lagen den 9 juni 1933 om bout
redning och arvskifte något jämkats. Hänvisningen åsyftar stadgandet i 8
kap. 7 § andra stycket sagda lag, att om egendom, som till följd av felaktig
dödförklaring skall återbäras, blivit till annan överlåten, jämväl denne är
återbäringsskyldig, där han ej var i god tro då han åtkom egendomen. Moti-
ven till lagrummet utvisa att meningen är, att vad som uttryckligen stadgas
om överlåtelse skall gälla också beträffande pantsättning — lös pant och in
teckning — samt andra upplåtelser av sakrätt, så ock att, då det icke ut-
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
287
säges huruvida ny innehavare i god tro skyddas även om han ej fått egen
domen i sin besittning, detta med hänsyn till utvecklingens allmänna ten
dens på detta område får anses innebära, att skydd åtnjutes oavsett besitt
ningen.
38 §.
Det har ansetts systematiskt riktigast att till detta sammanhang flytta
motsvarigheten till det för närvarande i 10 § andra stycket fartygsinteck-
ningslagen upptagna stadgandet.
Kungl. Maj.ls proposition nr 13.
Om anteckning av äganderätt till luftfartyg.
I de anmärkningar som åtföljde det remitterade utkastet framhölls, att
man övervägt att införa bestämmelser om en fakultativ privaträttslig in
skrivning av äganderätt och nyttjanderätt till luftfartyg, detta bland annat
med tanke på det internationella skyddandet av sådana rättigheter.
Denna fråga har uppmärksammats i två remissyttranden. Sålunda har
Aerotransport förklarat sig icke kunna förutse något behov för de interna
svenska förhållandenas del av att utvidga inskrivningslagen till att omfatta
även inskrivning av äganderätt och nyttjanderätt. I den från bankföreningen
överlämnade promemorian har däremot anförts, att ett privaträttsligt in-
skrivningsförfarande av i allt fall även äganderätt ur kreditgivarsynpunkt
syntes innebära en fördel. Det kunde vara att den för fartygsnäringen gäl
lande ordningen, varigenom inskrivningsförfarandet fördelats mellan olika
myndigheter och den noggrannare äganderättsprövningen överlämnats till
den myndighet som handlade själva inteckningsärendet, icke visat sig med
föra större praktiska olägenheter. Denna ordning ansåges i allt fall inne
bära åtskilliga nackdelar, bland annat genom den omgång och det besvär
som föranleddes av ärendets behandling hos olika myndigheter. Det syntes
vara av icke oväsentligt värde, att en modern inskrivningslag byggde på
principen om en hos samma myndighet verkställd privaträttslig inskriv
ning av samtliga rättigheter av betydelse i inteckningsbar egendom.
Vid förnyat övervägande av denna fråga hava de sakkunniga väl funnit
vissa skäl tala till förmån för en fakultativ privaträttslig inskrivning av
äganderätt och nyttjanderätt till luftfartyg. De hava emellertid ansett över
vägande betydelse böra tillmätas de i inledningen anmärkta förhållandena
rörande den nuvarande inskrivningsrättens i vissa avseenden tämligen ålder
stigna karaktär och önskvärdheten av att icke på ett så begränsat område
som lufträttens söka giva inskrivningslagstiftningen en mera modern ut
formning. Införande av inskrivning av äganderätt till lufttartyg förutsätter
att ståndpunkt tages till en serie delvis invecklade och omstridda problem,
vilka knappast synas böra lösas allenast i fråga om luftfartyg. Det torde
vara lämpligt att samtliga frågor om inskrivning av äganderätt eller nytt
janderätt till lös egendom och de materiella rättsverkningarna av sådan in
288
skrivning bliva lösta i ett sammanhang. Alldeles särskilt framträder detta,
om man tager i betraktande huru nära frågorna om inteckning i luftfartyg
och om inteckning i sjögående fartyg stå varandra. De sakkunniga hava där
för vidblivit sin i det remitterade utkastet intagna ståndpunkt att i fråga om
luftfartyg icke medgiva annan art av inskrivning än penninginteckning.
39 §.
Vid utarbetandet av denna paragraf hava de sakkunniga beaktat vissa i
inskrivningskonventionen förekommande stadganden. Enligt konventionens
föreskrift i art. II paragraf 1 gäller att alla inskrivningar avseende visst
luftfartyg skola göras (»must appear», »sont effectuées») i samma inskriv
ningsbok. Detta har ansetts böra medföra, att därest man inför ägarehypo-
tek beträffande inteckningar i luftfartyg, inskrivningsboken skall innehålla
uppgift om vem hypoteket tillkommer. Vidare stadgas i art. VII paragraf 2
bland annat att vid exekution å luftfartyg utsökningsborgenären skall i re
kommenderat brev och om möjligt med luftpost underrätta fartygets ägare
under adress som framgår av inskrivningsboken. Denna bestämmelse, vilken
enligt konventionen art. XI är obligatorisk endast i fråga om luftfartyg som
äro nationalitetsregistrerade i annan fördragsslutande stat men vilken för
menats böra tiliämpas i lika mån å interna och internationella förhållanden,
har ansetts innebära ett värdefullt skydd för fartygsägaren, ehuru hans in
tresse endast mycket ofullständigt tillgodoses om fartyget är ointecknat. Det
synes därför även av denna grund vara önskvärt att inskrivningsboken inne
håller ett omnämnande av vem äganderätten tillkommer, även om detta sker
i annan form än genom inskrivning.
Slutligen torde böra framhållas, att en anteckning om äganderätten synes
vara av icke obetydligt värde även för inskrivningsdomaren vid senare in-
teckningsåtgärder.
Med hänsyn till vad ovan anförts föreslås i första stycket av förevarande
paragraf bestämmelse rörande anteckning av äganderätt till luftfartyg. Man
har ansett anteckning böra ske i alla fall, där inteckning meddelats eller
eljest i inteckningsärende någon prövats vara ägare till fartyget.
Det har vidare ansetts vara av värde att inskrivningsdomaren, oavsett om
inskrivningsärende förekommer eller icke, erhåller meddelande så snart ny
ägare av intecknat luftfartyg blivit registrerad. På grund härav föreslås i
andra stycket av förevarande paragraf skyldighet för luftfartsstyrelsen att
sända inskrivningsdomaren underrättelse om registrering av ny ägare till
intecknat fartyg. Kännedom om att luftfartyg är intecknat erhåller luft
fartsstyrelsen genom vad nedan i 50 § föreslås. Tillika har intagits stadgande
om att inskrivningsdomaren skall i inskrivningsboken anmärka vad sålunda
anmälts. Ordet »anmärka» har kommit till användning för att betona, att
någon prövning från inskrivningsdomarens sida av uppgiftens riktighet icke
skett.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
289
Om övriga inskrivningsärenden rörande luftfartyg.
40 §.
Paragrafen, som saknar motsvarighet i det remitterade utkastet, äger viss
förebild i lagen den 10 maj 1901 om antecknande i fartygsregistret av tvist
om fartyg eller fartygslott. Jämföras må även 13 § lagfartsförordningen.
Av 50 § i förslaget framgår att man beaktat behovet av anteckning även i
luftfartygsregistret.
Huruvida anmälan skall ske till inskrivningsdomaren eller luftfartsstyrel-
sen och huruvida stadgande av det i paragrafen återgivna innehållet skall
placeras i den nu föreslagna lagen eller annorstädes lärer kunna vara före
mål för olika meningar. När man här upptagit stadgande om anmälan till
inskrivningsdomaren, beror detta närmast på att sådant förfaringssätt an
setts bäst överensstämma med att anmälan om utmätning av luftfartyg en
ligt 85 § utsökningslagen i dess samtidigt härmed föreslagna ändrade lydelse
skall ske till inskrivningsdomaren. Jämföras må för övrigt 29 § fartygs-
inteckningslagen.
Stadgande svarande mot andra stycket i förevarande paragraf förekom
mer icke vare sig i förut nämnda särskilda lag av den 10 maj 1901 eller i
13 § lagfartsförordningen. Sådant stadgande har emellertid upptagits av
1903 års lagberedning i dess år 1907 avgivna förslag till lag om inskrivning
av rätt till fast egendom 2 kap. 17 § samt i dess år 1909 avgivna förslag
till jordabalk 7 kap. 7 §.
41 §.
Paragrafen överensstämmer i det väsentliga med 29 § fartygsintecknings-
lagen.
Ett med förslaget lika lydande stadgande fanns intaget i det remitterade
utkastet och har ej föranlett någon erinran i remissyttrandena.
42 §.
Stadgandet är föranlett av vissa bestämmelser i art. IV i inskrivningskon-
ventionen, särskilt dess paragraf 3. I artikelns paragraf 1 stadgas, att därest
fordran för ersättning på grund av bärgning av luftfartyg eller för extra
ordinära kostnader som varit oundgängliga för bevarande av sådant fartyg
enligt lagen i den fördragsslutande stat, där åtgärderna för bärgningen eller
bevarandet avslutades, giver upphov till rättighet som belastar fartyget, skall
sådan rättighet erkännas av de fördragsslutande staterna med förmånsrätt
före alla andra rättigheter i fartyget. I förbigående må anmärkas att av 14
och 15 §§ i förslaget till lag med vissa bestämmelser om registrering av
luftfartyg samt om bärgning framgår, att de sakkunniga ansett dessa luft
panträtter böra godtagas även för svensk rätts del. I artikelns paragraf 3
förckrives vidare, att en i paragraf 1 omnämnd rättighet må antecknas i in
skrivningsboken inom tre månader efter avslutandet av åtgärderna för bärg-
1!>
Bihang till riksdagens protokoll 1:!)'>:>. 1 samt. Nr 13.
290
ningen eller bevarandet. Slutligen innehåller paragraf 4, att de ifrågavarande
rättigheterna icke må erkännas i andra fördragsslutande stater efter ut
gången av sagda tid av tre månader, med mindre inom denna frist dels rät
tigheten blivit antecknad i inskrivningsboken i enlighet med paragraf 3,
dels ock överenskommelse träffats om rättighetens belopp eller talan väckts
om rättigheten.
Av de nu återgivna stadgandena motsvaras paragraf 3 av den föreslagna
paragrafens första stycke, medan dess andra stycke tillkommit med anled
ning av, bland annat, artikelns paragraf 4.
Av 44 § tredje stycket framgår, att anmälan som avses i den nu föreva
rande paragrafen skall anses gjord då den inkommer till inskrivningsdoma
ren.
Vidare må anmärkas det förhållandet att panträttens upphörande kan
bero på förklaring av domstol när fartyg förverkats; jämföras må 26 §.
De sakkunniga få anledning att återkomma till detta ämne vid behand
lingen av de ovan berörda 14 och 15 §§ i förslaget till lag med vissa bestäm
melser om registrering av luftfartyg samt om bärgning.
43 §.
Paragrafen äger viss motsvarighet i 30 § fartygsinteckningslagen. Den
skiljer sig från det i det remitterade utkastet intagna stadgandet, vilket
helt överensstämde med 30 § nämnda lag och icke föranledde någon erinran
i remissyttrandena.
Då emellertid, såsom ovan vid 18 § närmare anförts, motsvarighet till 20
§ fartygsinteckningslagen icke ansetts böra nu föreslås, har man åt föreva
rande paragraf givit det nu föreslagna innehållet. Man har förmenat det
ligga i den allmänna samfärdselns intresse och vara ägnat att motverka
svikligt användande av inteckningar i vissa fall, att inskrivningsboken i
förekommande fall innehåller uppgift att intecknat fartyg avförts ur luft-
fartygsregistret eller med hänsyn till inskriven rättighet icke kunnat avfö
ras ur registret. Jämför 50 § i förslaget, tillkommen för att luftfartsstyrel-
sen må erhålla kännedom om, bland annat, att luftfartyg är intecknat.
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
Om handläggning av inskrivningsärenden.
44 §.
Paragrafens första stycke äger motsvarighet i 33 § fartygsinteckningsla
gen, sådant detta lagrum lyder sedan fartygsinteckningslagen genom lag
den 29 maj 1936 ändrades i samband med att ärendena angående inteck
ning i fartyg överflyttades från rätten till inskrivningsdomaren och proto-
kollsföringen i dessa ärenden ersattes med aktsystem. Andra stycket har
hämtats från 6 § i 1932 års inskrivningslag, medan tredje stycket är be
tingat av art. IV paragraf 3 i inskrivningskonventionen, återgiven vid 42 §
i förslaget.
I det remitterade utkastet saknades bestämmelser svarande mot andra
och tredje styckena.
I de förklarande anmärkningarna till utkastet framhölls emellertid, att
man övervägde en komplettering motsvarande andra stycket, och erinrades
om bestämmelsen i inskrivningskonventionen art. III paragraf 3, att därest
enligt lagen i en fördragsslutande stat ingivande av en handling för inskriv
ning har samma verkan som inskrivning, ingivandet skall hava sådan ver
kan jämväl vid tillämpningen av konventionen, men att genom lämpliga be
stämmelser skall sörjas för att sålunda ingiven handling är tillgänglig för
allmänheten.
Något uttalande i ämnet har ej förekommit i remissyttrandena.
Förslaget innehåller, förutom det tidigare i paragrafen förekommande
stadgandet, även bestämmelse att ansökan i inskrivningsärende rörande
luftfartyg ej anses gjord innan den upptages å inskrivningsdag. Till vin
nande av överensstämmelse med konventionens ovan berörda, vid 42 § åter
givna stadgande i fråga om antecknande i inskrivningsboken inom tre må
nader av fordran, som är förenad med luftpanträtt, har vidare ansetts bö
ra uttalas att anmälan om sådan fordran skall anses gjord redan då den in
kommer till inskrivningsdomaren.
Det må i detta sammanhang anmärkas, att man övervägt behovet av be
stämmelse angående när inskrivningsdagar skola hållas. Sådan bestäm
melse förekommer emellertid icke i vare sig fartygsinteckningslagen, för-
lagsinteckningsförordningen eller lagen den 3 juni 1932 om inteckning i jord-
bruksinventarier. Skulle mot förmodan bestämmelse visa sig erforderlig,
torde sådan kunna meddelas av Konungen med stöd av 54 § i förslaget.
45 §.
Paragrafen, som saknades i det remitterade utkastet, motsvarar 8 § i 1932
års inskrivningslag. Betydelsen av dagbok med hänsyn till upprätthållande
av ordning och reda torde icke behöva framhållas. Att stadgandet upptagits
i själva lagen beror på, bland annat, att anmälan om luftpanträtt jämlikt
44 § tredje stycket skall anses gjord då den inkommer till inskrivningsdo
maren.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
291
46 §.
En häremot i viss mån svarande bestämmelse finnes i 11 § fartygsinteck
ningslagen. Om denna yttras i förarbetena att den omständigheten, att m-
teckningsväsendet och registreringen icke lämpligen kunde hos oss, såsom
i andra länder, förenas hos samma myndighet, ej syntes böra for de m-
teckningssökande föranleda ökat besvär eller särskild kostnad.
I det remitterade utkastet upptogs ett med nyssnämnda paragraf nära
överensstämmande stadgande, enligt vilket inskrivningsdomaren hade att
292
från den myndighet som förde luftfartygsregistret anskaffa avskrift av vad
däri funnes infört om det fartyg ansökningen avsåge.
Uti sitt remissyttrande har luftfartsstyrelsen funnit detta stadgande allt
för omfattande. Endast uppgifter, som kunde bedömas vara av betydelse för
inteckningsärendets prövning, borde införskaffas.
Då luf tf artsstyrelsens uppfattning synts vara berättigad, ålägges genom
förevarande paragraf inskrivningsdomaren att skyndsamt från fartygsre-
gistret anskaffa bevis allenast angående vad registret beträffande fartygets
ägare och i övrigt innehåller av betydelse för ärendets prövning.
Man har trott det utan särskilt stadgande vara uppenbart, att i de fall där
samtycke av fartygets ägare är av betydelse för ärendets prövning, beslut i
ärendet icke ma meddelas innan bevis angående äganderätten kommit in
skrivningsdomaren till handa. I följd härav kan en exempelvis telefonledes
lämnad uppgift icke läggas till grund för avgörandet.
Närmare bestämmelser angående de avseenden i vilka, förutom beträf
fande äganderätten, uppgift bör inhämtas ur registret synas lämpligen böra
meddelas i administrativ ordning.
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
47 §.
Paragrafen överensstämmer i allt väsentligt med 31 § första och andra
styckena fartygsinteckningslagen samt med det remitterade utkastet, vilket
icke föranlett någon erinran i remissyttrandena.
Stadgandet torde icke erfordra närmare motivering.
48 §.
Detta lagrum är avfattat i enlighet med innehållet i de båda första stycke
na i 9 § i 1932 års inskrivningslag, av vilka andra stycket närmast mot
svarar 32 § fartygsinteckningslagen.
Belysning av ifrågavarande bestämmelser har icke givits i remissyttran
dena.
49 §.
Paragrafen svarar i huvudsak mot 31 § tredje stycket fartygsintecknings
lagen och det remitterade utkastet.
Någon erinran i anledning av remissen har icke gjorts från det praktiska
livets sida.
50 §.
Stadgandena i denna paragraf, vilken saknar motsvarighet i det remitte
rade utkastet, hava tillkommit för att tillgodose luftfartsstyrelsens behov
att erhålla kännedom om de i paragrafen berörda förhållandena.
1 10 § i det samtidigt framlagda förslaget till lag med vissa bestämmelser
om registrering av luftfartyg samt om bärgning stadgas sålunda, bland an
nat, att om luftfartyg häftar för inskriven rättighet, det icke må avföras
ur luftfartygsregistret med mindre rättighetens innehavare därtill samtyc
Kungl. Maj. ts proposition nr 13.
293
ker. Luftfartsstyrelsen äger följaktligen intresse av att veta huruvida far
tyget besväras av inskrivna rättigheter eller icke.
Beträffande andra punkten erinras om den administrativa prövning av
äganderättsfrågan som åvilar luftfartsstyrelsen.
Om besvär.
51 §.
Paragrafens första stycke svarar mot 34 § fartygsinteckningslagen, som
upptogs oförändrad i det remitterade utkastet.
Andra stycket, som saknar motsvarighet i fartygsinteckningslagen och i
det remitterade utkastet, har upptagits med hänsyn till vikten av att in
skrivningsboken lämnar upplysning i det i stycket berörda avseendet. En
liknande bestämmelse möter i 1903 års lagberednings slutliga förslag till
jordabalk 14 kap. 16 §. I detta sammanhang må erinras om att tillämp
ningen av de föreslagna stadgandena numera är väsentligen underlättad ge
nom bestämmelserna i 52 kap. rättegångsbalken, jämförda med 21 § lagen
om införande av nya rättegångsbalken, av vilka bestämmelser framgår att
den, som vill anföra besvär mot inskrivningsdomarens beslut, skall inkom
ma med sin besvärsinlaga till inskrivningsdomaren.
52 §.
Med paragrafen må jämföras 35 § fartygsinteckningslagen, till vilket lag
rum det remitterade utkastet helt anslöt sig. Man har emellertid i förslaget
vidtagit den ändringen i förhållande till utkastet, att sökanden har att fö
rete utslaget senast å den inskrivningsdag som infaller näst efter tre må
nader från det utslaget om ändring vann laga kraft.
53 §.
Paragrafen, som saknar motsvarighet i det remitterade utkastet, har av
fattats i enlighet med vad 1903 års lagberedning förordade i sitt förslag
om inskrivning av rätt till fast egendom 1 kap. 18 §. Lagberedningen an
förde i delta sammanhang, att den i inskrivningsboken redan gjorda in
skrivningen borde genom anteckning om det ändrade förhållandet åter av
föras icke blott för de fall, där beslutet varigenom ansökan i inskrivnings-
ärende bifallits blivit efter besvär genom laga kraft ägande beslut ändrat,
utan jämväl när annorledes än i följd av klagan i själva inskrivningsären-
det genom laga kraft ägande beslut viss inskrivning undanröjts eller för
klarats vara utan verkan. Förfölle ansökan om inskrivning, beträffande vil
ken med slutlig prövning skolat tills vidare anstå, borde enskild sakägare, i
vars intresse det läge att få den i inskrivningsboken gjorda anteckningen
annullerad, äga rätt att efter styrkande av förhållandet få anteckning där
om gjord i boken.
294
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
Gemensam bestämmelse.
54 §.
Förevarande paragraf svarar i huvudsak mot 40 § fartygsinteckningsla-
gen.
Motsvarande stadgande i det remitterade utkastet har icke föranlett nå
got uttalande i remissyttrandena.
I förslaget har formuleringen något jämkats, nämligen så att även dag
bok och akter uttryckligen omnämnas i paragrafen.
I övrigt torde paragrafen icke tarva någon förklaring.
Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser.
Det har ansetts lämpligt att till Konungen överlämna att förordna om tid
punkten för lagens ikraftträdande.
Såsom ovan vid 7 § berörts, har man funnit ändamålsenligt att till en
särskild övergångsbestämmelse överföra motsvarighet till det i 7 § första
stycket fartygsinteckningslagen upptagna stadgandet om viss lättnad i
äganderättsprövningen beträffande fartyg som blivit infört i Iuftfartygs-
registret före lagens ikraftträdande.
Förslag till lag med vissa bestämmelser om registrering
av luftfartyg samt om bärgning.
Om registrering av luftfartyg och om dess nationalitet.
Med avseende å anordningen av registrerings- och inteckningsväsendet
hava under det nordiska samarbetet vissa principiella olikheter framträtt
mellan dansk, finsk och svensk uppfattning å ena samt norsk uppfattning
å andra sidan, vilken olikhet kommer till synes i de förslag till luftfarts
lagar som preliminärt utarbetats.
Enligt de danska, finska och svenska förslagen skola två register finnas,
ett offentligrättsligt, fört av luftfartsmyndigheten (luftfartygsregister), och
ett privaträttsligt, fört av domstol (inskrivningsbok). Det norska förslaget
upptager däremot ett gemensamt register, som skall föras av administrativ
myndighet.
Man har å danskt, finskt och svenskt håll väl ansett det vara oundgängligt
att ett offentligrättsligt register föres hos luftfartsmyndigheten. Såtillvida
har full enighet förelegat mellan de olika länderna. Å andra sidan har man
förmenat, att den privaträttsliga inskrivningen rent principiellt bör företagas
av domstol, låt vara, som det yttrades vid tillkomsten av fartygsintecknings
lagen, med skyldighet för domstolen att i den mån så tarvas från registre-
295
ringsmyndigheten inhämta upplysningar ur fartygsregistret. För Sveriges vidkommande har man trott, att om det privaträttsliga inskrivningsväsendet förlägges till Stockholms rådhusrätt med dess förtrogenhet med inteckning i sjögående fartyg, betydande erfarenhet beträffande här mötande ofta ganska invecklade spörsmål kan förväntas.
Med den motsättning, som sålunda förefinnes, sammanhänger i sin ord ning, att det norska preliminära förslaget till luftfartslag upptager jämväl bestämmelser om den privaträttsliga inskrivningen, under det att man å dansk, finsk och svensk sida ansett lämpligast att meddela stadganden om den privaträttsliga inskrivningen i särskild lag. Sistnämnda förfaringssätt står i själva verket i överensstämmelse med vad som iakttogs vid tillkomsten av fartygsinteckningslagen.
För lufträttens del äro registreringsbestämmelserna för närvarande givna i administrativ ordning.
Så var ursprungligen i huvudsak förhållandet även med avseende å re gistrering av sjögående fartyg. Av den beträffande inteckning i luftfartyg lämnade redogörelsen framgår, att vid granskningen inom Högsta domstolen av förslaget till fartygsinteckningslag åtskilliga erinringar gjordes mot detta förfaringssätt. Beträffande dessa må här blott påpekas, hurusom justitie ministern vid avlåtandet av proposition i ämnet framhöll att, med anledning av vad inom Högsta domstolen blivit anfört om önskvärdheten av att de bestämmelser angående fartygsregistrering vilka förutsattes i den föreslagna inteckningslagen erhölle civillags natur, dessa bestämmelser ansetts höra införas i 2 § sjölagen. Denna upptager i enlighet därmed numera själva principerna för fartygsregistreringen.
Vad sålunda förekom i samband med utarbetandet av fartygsintecknings lagen har synts böra beaktas även på nu ifrågavarande rättsområde. I en lighet därmed har ansetts att de grundläggande bestämmelserna om regist rering av luftfartyg böra givas i formen av civillag.
I det remitterade utkastet voro hithörande bestämmelser infogade i luft- fartsförordningen. Sådant förfaringssätt har vid förslagets utarbetande emel lertid ansetts förenat med vissa lagtekniska olägenheter. Ett antal paragrafer måste, om man går denna väg, förses med bokstavsbeteckning. Därjämte skulle vissa paragrafer i kap. 2 luftfartsförordningen komma att kvarstå i oförändrat skick, över huvud skulle detta kapitel erhålla en ganska hete rogen karaktär. De i kapitlet kvarstående bestämmelserna torde i det slutliga förslaget till luftfartslag komma att överföras till annat sammanhang.
Med hänsyn till det anförda hava de sakkunniga förmenat det vara lämp ligast att upptaga här ifrågavarande bestämmelser i en särskild lag.
1
§■
Vad angår första stycket i paragrafen må hänvisas till vad vid rubriken yttrats.
Med hänvisningen i andra stycket avses dels lagen om inskrivning av ratt till luftfartyg, dels den särskilda lagen i anledning av Sveriges tillträde till
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
296
1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luft-
fartyg, dels ock vissa i samband med nämnda lagar föranledda ändringar i
lagstiftningen i övrigt.
I denna paragraf saknas motsvarighet till stadgandet i § 5 luftfartsförord-
ningen, att närmare föreskrifter om registrets förande meddelas av Ko
nungen. Detta beror därpå, att man ansett ett allmänt bemyndigande att
giva tillämpningsföreskrifter böra upptagas. Jämföras må 21 §.
2
§•
Första stycket överensstämmer till sin grundtanke med § 6 första stycket
luftfartsförordningen, varemot andra stycket saknar motsvarighet i förord
ningen.
I det remitterade utkastet voro upptagna med förslaget i det väsentliga
överensstämmande stadganden. Uti de förklarande anmärkningarna till ut
kastet redogjordes för de viktigaste här mötande spörmål, vilka beröras
nedan.
I anledning av remissen har luftfartsstyrelsen ifrågasatt, huruvida bestäm
melse enligt paragrafens andra stycke borde införas, innan principfrågan om
upptagande i luftfartygsregistret av utländsk medborgare såsom ägare till
luftfartyg slutligt dryftats. Därest bestämmelsen det oaktat ansåges påkallad,
vore enligt styrelsens mening tillämpningsföreskrifter i ämnet erforder
liga.
Aerotransport har å sin sida yttrat, att av skäl som anfördes i de för
klarande anmärkningarna knappast något behov syntes föreligga för ska
pandet av särskilda garantier för att hindra att ett formellt svenskt, men
reellt utländskt företag bleve registrerat eller kvarstode i registret.
Med avseende å det nu framlagda förslaget må anmärkas, att dess inne
börd är den att alla inhemska fysiska och juridiska personer, men däremot
icke utländska sådana, kunna här i riket äga och erhålla registrering av
luftfartyg. Härutinnan står förslaget i full överensstämmelse med exempelvis
tysk och schweizisk rätt.
I detta sammanhang har ånyo förevarit frågan, huruvida särskilda garan
tier borde skapas för att hindra att ett formellt svenskt, men reellt mer eller
mindre utländskt företag blir registrerat eller kvarstår i registret. Man har
emellertid trott frågan sakna större praktisk betydelse, då linjefart och
annan yrkesmässig luftfart med mera icke må bedrivas utan särskilt till
stånd, därvid nationalitetsfrågan beaktas. Denna uppfattning har ock, såsom
av det anförda framgår, vunnit anslutning från det praktiska livets sida.
Någon särskild motsvarighet till § 6 andra stycket luftfartsförordningen
har ej upptagits i förslaget. Erinras må härvid om bestämmelserna i 8 och
79 §§ lagen den 14 september 1944 om aktiebolag. Anledning att här avvika
från aktiebolagslagens ståndpunkt har förmenats icke föreligga.
Såsom anförts föreslås i andra stycket av förevarande paragraf en nyhet i
förhållande till gällande rätt. En förebild härtill möter i den schweiziska
luftfartslagen art. 54. Frågan om registrering av luftfartyg som ägas av
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
297
främmande rättssubjekt (»registration of aircraft by non-nationals») har för övrigt upptagits även inom ICAO. Såsom oeftergivlig förutsättning för re gistrering av utländskt fartyg utsäges i paragrafen, att fråga är om fartyg som i regel nyttjas med utgångspunkt här i riket. Att Konungen vid pröv ning av dispensfråga kommer att beakta bland annat frågan om ägarens hemvist eller, beträffande juridisk person, varest dess styrelse har sitt säte eller förvaltningen föres har antagits vara självklart.
Av styckets avfattning framgår, att dispensrätten avser allenast möjlighet att medgiva undantag från stadgandet i första stycket i förevarande paragraf och således icke från kapitlets regler i övrigt.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13.
3 §•
Enligt § 6 tredje stycket luf tf artsförordningen må luftfartyg icke regist reras här i riket, om det har en annan stats nationalitet.
Det remitterade utkastet överensstämde i sak med förslaget. I avgivet re missyttrande har luftfartsstyrelsen funnit tillämpningsföreskrifter till före varande paragraf vara erforderliga.
Villkoren för överförande av ett luftfartyg från ett lands till ett annat lands register framgå av art. 18 i luf tf artskonventionen och art. IX i inskriv- ningskonventionen. Nämnda art. 18 utsäger, att luftfartyg icke kan med rättslig verkan registreras i mer än en stat, men att dess registrering kan överföras från en stat till en annan. Enligt art. IX i inskrivningskonventio- nen må, såsom förut vid 24 § i förslaget till lag om inskrivning av rätt till luftfartyg anförts, luftfartyg icke, förutom i fall av exekutiv försäljning i enlighet med bestämmelserna i art. VII, överföras från nationalitetsregister eller inskrivningsbok i en fördragsslutande stat till nationalitetsregister eller inskrivningsbok i annan fördragsslutande stat, med mindre alla innehavare av inskrivna rättigheter blivit förnöjda eller samtycka till överföringen.
Paragrafen har fått sin avfattning i enlighet med det sålunda återgivna innehållet i konventionerna. Man har dock lika litet här som vid avfatt ningen av nyssnämnda 24 § ansett nödigt att i lagtexten särskilt omnämna det fallet att inteckning bortfallit genom exekutiv försäljning.
4 §.
Med paragrafen må jämföras § 7 luftf artsförordningen. Vid remissen av utkastet framhölls bland annat, att här mötte frågorna dels huruvida luftfartsförordningens krav på innehav av luftvärdighetsbevis såsom förutsättning för registrering vore för strängt och borde ersättas med ett enkelt krav på luftvärdighet, något som uppgivits stå i överensstäm melse med vad redan nu i praktiken iakttoges vid åtskilliga fall av interims bevis, dels ock huruvida bestämmande av viss hemort för luftfartyg borde upptagas såsom förutsättning för registrering eller icke. I det senare fal let borde övervägas att i administrativ ordning föreskriva, att ägaren skulle hålla luf tf artsstyrelsen underrättad om sin adress.
298
Beträffande den första av dessa båda frågor har Aerotransport funnit
del kunna ifrågasättas, huruvida icke de framförda skilda önskemålen om
kravet på luftvärdighet skulle kunna tillgodoses genom en föreskrift att
luftfartyg icke finge registreras, med mindre det förelåge luftvärdighetsbe-
vis eller det, oaktat sådant bevis ej funnes utfärdat, vore utrett att fartyget
ändock vore luftvärdigt.
Vidkommande den andra frågan hava luftfartsstyrelsen och Aerotrans
port förklarat, att de icke hade något att erinra mot att bestämmelsen om
fartygets hemort ersattes med en i administrativ ordning utfärdad bestäm
melse om lämnande av uppgift om ägarens adress. Luftfartsstyrelsen har
tillagt, att bestämmelsen om hemort icke torde ha haft någon praktisk be
tydelse.
I förslaget har kravet att luftvärdighetsbevis skall förefinnas alltjämt
bibehållits. Visserligen hava skäl ansetts tala för att uppmjuka detta krav
genom att bereda en möjlighet att även på annat sätt styrka fartygets luft-
^rdighet. Da meningarna, även vid de nordiska överläggningarna, varit
starkt delade om det verkliga behovet och om nyttan av en sådan upp
mjukning, har emellertid någon förändring härutinnan av gällande rätt ej
företagits.
I förslaget har icke upptagits någon motsvarighet till den i § 7 luftfarts-
förordningen givna bestämmelsen, enligt vilken för registrering kräves att
fartyg till regelmässig utgångspunkt (hemort) skall hava en flygplats, som
innehaves av staten eller blivit godkänd jämlikt § 26 luftfartsförordningen.
Avgörande har härvid varit uppfattningen i det praktiska livet, att bestäm
melsen visat sig sakna egentligt värde. Beaktats har ock att även på sjö
rättens område stadgandet om hemort mer och mer förlorat i betydelse.
Man har alltjämt räknat med att i administrativ ordning må meddelas
bestämmelse om skyldighet för ägaren eller annan innehavare av luftfartyg
att lämna luftfartsstyrelsen uppgift om den adress, varunder han är att
träffa.
Kungl. Maj:ts proposition nr 13-
5
§•
Sedan i 2—4 §§ i förslaget angivits vissa principiellt oundgängliga förut
sättningar för att få ett fartyg infört i registret, behandlas i förevarande
paragraf, liksom i § 8 luftfartsförordningen, vad som är att iakttaga vid an
sökan om registrering.
I det remitterade utkastet talades liksom i 2 § sjölagen om intyg, som ut
märker när, var och av vem fartyget är byggt.
I anledning härav har Aerotransport anmärkt, alt eftersom den handling,
som lädes till grund för registreringsansökningen, i varje fall när det gällde
de större trafikflygplanen oftast vore beställningskontraktet avseende till
verkningen av flygplanen och kontraktet finge anses innehålla tillräckliga
uppgifter om när, var och av vem fartyget vore byggt, syntes ordet »intyg»
kunna ersättas med det något vidare uttrycket »handling».
299
Liksom i gällande rätt har det ansetts lämpligt att ansökan om registre ring skall göras skriftligen av ägaren. Stadgande därom har upptagits i första punkten av paragrafen. Samma punkt innehåller vidare föieskiift om att ansökningen skall innehålla nödiga upplysningar rörande fartyget, ägaren och dennes förvärv av fartyget. Belysning av innebörden härav sker i föl- j ande paragraf.
I § 8 luftfartsförordningen stadgas att registreringsansökningen skall in nehålla de uppgifter rörande ägaren och dennes förvärv av luftfartyget samt rörande fartyget, som bestämmas i föreskrifter utfärdade av Konungen, samt att luftfartsmyndigheten må, innan registrering beviljas, av ägaren därjämte infordra de upplysningar eller de handlingar, som finnas nödiga för prövning av ansökningen. Motsvarande föreskrifter på förevarande om råde äro avsedda att utfärdas av Konungen jämlikt det i 21 § upptagna be myndigandet.
Tyngdpunkten i förevarande paragraf ligger i bestämmelserna angående den utredningsskyldighet som åligger sökanden, vilka bestämmelser ingå i paragrafen såsom en andra punkt. Även i detta avseende utgår man från att Konungen med stöd av ovannämnda bemyndigande kommer att utfärda er forderliga tillämpningsföreskrifter. Sådana torde vara starkt påkallade. Det är nämligen uppenbart, att prövningen av här ifrågavarande förutsättningar, ehuru det är fråga om en administrativ handläggning, måste ske med största möjliga noggrannhet. Detta följer av den utomordentligt stora betydelse, som tillkommer registreringen i offentligrättsligt avseende, exempelvis beträf fande luftfartygets nationalitet. Det vore uppenbarligen betänkligt, om luft- fartsstyrelsens prövning av äganderättsfrågan utfölle på ett sätt och seder mera inskrivningsdomarens prövning av samma fråga på ett annat.
Uppgift om när, var och av vem fartyget är byggt har ansetts vara av den vikt, att särskilt stadgande upptagits om skyldighet att i registrerings- ärendet förete handling i sådant hänseende. I enlighet med vad Aerotrans- port förordat användes i förslaget i motsats till det remitterade utkastet ut trycket »handling».
Med den allmänna avfattning, som givits åt 5 § i förslaget, har det icke ansetts lämpligt att upptaga en i det remitterade utkastet ifrågasatt bestäm melse rörande lindring i äganderättsprövningen beträffande fartyg som tidigare varit infört i utländskt luftfartygsregister. Erforderlig föreskrift i sådant avseende torde kunna upptagas i tillämpningskungörelsen.
6
§•
Förevarande paragraf meddelar bestämmelser angående vad luftfartygs- registret skall innehålla. Den äger motsvarighet närmast i § 9 luftfartsför ordningen.
Del remitterade utkastet överensstämde i det väsentliga med förslaget. Det framhölls i de förklarande anmärkningarna till utkastet, att det ansetts lämpligt att till den administrativa lagstiftningen överlämna detaljreglering-
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
300
cn av vad registret skulle innehålla; att det synts uppenbart att man på etl
område som luftfartens icke borde alltför mycket binda utvecklingen; samt
att det i ämnet relevanta torde vara återgivet genom den i utkastet upp
tagna allmänna formuleringen. Tillika erinrades om stadgandet i 2 § sjö
lagen, att det register, som skall föras över svenska fartyg vilka äro av
sedda att nyttjas till handelssjöfart eller resandes fortskaffande och äga en
dräktighet av tjugu registerton eller därutöver, skall innehålla för varje
sådant fartyg de uppgifter som prövas nödiga för fartygets säkra urskil
jande, så ock upplysning angående äganderätten till fartyget, beskaffenhe
ten av inskriven ägares fång samt tiden, då fartyget i registret införts eller
förändring i äganderätten inskrivits.
Någon belysning av ämnet har ej givits i remissyttrandena.
Vid förslagets utarbetande har i det stora hela ej förekommit anledning
att frångå den tidigare intagna ståndpunkten. Paragrafen har emellertid
kompletterats i vissa avseenden. Till en början har det ansetts böra uttryck
ligen föreskrivas, att i registret skall upptagas fartygets nationalitets- och
registreringsbeteckning, enligt vilken beteckning fartygen äro ordnade i re
gistret. Vidare har man i paragrafen upptagit bestämmelse att hänvisning
skall ske till fartygets luftvärdighetsbevis. I båda dessa hänseenden vinnes
därigenom närmare överensstämmelse med luftfartsförordningen. Den se
nare modifikationen står naturligen i samband med vad redan vid 4 § an
märkts, nämligen att för registrering alltid kräves att fartyget skall hava
luftvärdighetsbevis, som utställts eller godkänts här i riket.
Ytterligare har man ansett 10 § i förslaget samt de i samband därmed
stående bestämmelserna i den föreslagna lagen om inskrivning av rätt till
luftfartyg böra föranleda stadgande, att registret skall innehålla upplys
ning huruvida fartyget är intecknat.
Slutligen har tillagts en bestämmelse om rätt för Konungen eller den
Konungen därtill bemyndigar att förordna om intagande av ytterligare upp
gifter i registret. Man har härvid tänkt framför allt på det fallet att stad
gande om försäkringsplikt införlivas med den svenska lufträtten, i vilken
ändelse registret synes böra angiva för fartyget tecknad försäkring.
Kungl. Maj.ts proposition nr 13.
7 §•
Denna paragraf står i principiell överensstämmelse med det remitterade
utkastet.
Första stycket äger motsvarighet i § 4 luftfartsförordningen. Jämväl en
ligt art. 17 i luftfartskonventionen gäller, att luftfartyg hava den stats na
tionalitet, i vilken de äro registrerade.
Genom upptagande av sådant stadgande har man, såsom i de förklaran
de anmarkmngarna till det remitterade utkastet framhölls, icke avsett att
taga ståndpunkt till frågan, i vilken utsträckning flagglagen är att anse
såsom ett mternationellrättsligt anknytningsfaktum. Detta ämne är i själva
verket for närvarande föremål för uppmärksamhet inom det internationella