SOU 1971:45
Utsökningsrätt : förslag
1. Inledning
1.1 Sjölagskommittén har år 1970 fram— lagt förslag om registrering av fartyg, sjö— panträtt och fartygshypotek, partrederi m.m. (SOU 1970: 74). Betänkandet be- handlar även skeppsbyggen. Kommitténs förslag måste kompletteras av nya regler om utmätning och försäljning av fartyg el— ler skeppsbygge. Lagberedningen har efter samråd med sjölagskommittén utarbetat förslag i dessa delar.
1.2 Gällande rätt om försäljning av fartyg m.m.
För utmätning och försäljning av fartyg gäller enligt utsökningslagen (UL) i första hand ULs allmänna bestämmelser om lös egendom. Fartyg räknas därvid som ”lös- öre”. UL innehåller emellertid även åtskil— liga särskilda bestämmelser om fartyg. Om utmätning sägs i 63 å, att vad som hör till fartyg inte får tas i mät annat än genom utmätning av fartyget, och i 73 å meddelas vissa föreskrifter om hur det skall gå till vid utmätning av fartyg. Försäljning av ut- mätt fartyg skall alltid ske på auktion och får sålunda ej ske under hand (jfr 96 a å). Auktion skall enligt 90 å förrättas av över- exekutor (ÖE), om fartyget enligt mätbrev eller på fartyget anbragt tontalsmärke har en dräktighet av 20 registerton eller däröver eller om fartyget blivit infört i fartygsre- gistret. Annat fartyg säljs av utmätnings- mannen, dvs. av kronofogdemyndigheten (krfm). I 91 å ges vissa särskilda bestäm- melser om kungörandet av auktion m.m.
och i 94 å bestämmelser om själva auktio- nen, när den skall hållas av ÖE. Härefter innehåller 95 å bestämmelser om hur köpe- skillingen skall betalas efter auktion som av- ses i 94 å samt om eventuellt nytt utrop och om köparens besittningstagande. Där före- skrivs också, att fartyget skall i köparens hand vara fritt från förra ägarens skulder, i den mån köparen ej övertagit dem. Vissa särskilda bestämmelser om rätt till betalning ur köpeskillingen finns i 138 och 139 åå. Ef- ter auktion som avses i 94 å skall enligt 140 å hållas fördelningssammanträde. Ytter- ligare bestämmelser om fördelning av till- gängliga medel finns i 143 å 1 mom.
Bestämmelserna om försäljning av far- tyg är f.n. relativt enkla. Det gäller även i fråga om större fartyg. Ett flertal mer eller mindre svårbedömda fordringar av olika slag kan emellertid komma att bevakas. Den köpeskillingsfördelning som följer på auktion kan därför erbjuda svårigheter. I fråga om tänkbara krav kan här nämnas fordringar med sjöpanträtt, fordringar med panträtt på grund av inteckning enligt lagen (1901: 26 s. 1) om inteckning i fartyg (Fart- IntL) samt fordringar med retentionsrätt eller förmånsrätt enligt 17 kap. Så han- delsbalken (HB) på grund av förskott vid byggande av fartyg eller enligt 7 å i samma kap. på grund av företagsinteck- ning. I fartyg som kan intecknas enligt FartIntL kan dock företagsinteckning inte göras gällande.
Om försäljning av lott i fartyg finns en speciell föreskrift i 92 å. UL innehåller även i 73, 91 och 96 aåå särskilda be- stämmelser om utmätning och försäljning av gods i fartyg.
1.3 Sjölagskommitténs förslag Kommittén har utarbetat sina förslag i samverkan med danska, finska och norska sjölagskommitterade. Förslagen bygger på två internationella konventioner från år 1967 som Sverige undertecknat men ännu inte ratificerat, den ena rörande sjöpant- rätt och fartygshypotek (panträttskonven- tionen) och den andra rörande inskrivning av rätt till fartyg under byggnad (skepps— byggnadskonventionen). Beträffande inne- hållet i förslagen, i den mån de har in- tresse för beredningens arbetsuppgift, kan här i korthet nämnas följande. Förslagen är närmast inriktade på far- tyg som kan bli föremål för registrering. Vad som skall anses vara fartyg anges ej närmare. Varje svenskt fartyg, vars skrov har en största längd av minst 12 meter och en största bredd av minst 4 meter, skall in- föras i svenskt skeppsregister som förs av sjöfartsverket. Undantag kan dock göras för icke-kommersiella statsfartyg. Någon fakultativ registrering av färdiga fartyg skall ej förekomma. För att registreringen bättre än hittills skall ägna sig som grund- val för privaträttslig inskrivning och för att i möjlig mån åstadkomma likartade in- skrivningsrättsliga regler för olika slags egendom har fastighetsrättens regler om lagfart och inteckning, sådana de kunde an- tas bli utformade i en ny jordabalk, tagits till förebild i grundläggande hänseenden. Därvid föreslås sålunda bl. a. införande av ägarhypotek i fartyg, i likhet med vad som gäller för fast egendom och luftfartyg. Vi- dare föreslås bl. a. särskilda regler om tiHbe- hör till fartyg m.m., likaledes med fastig- hetsrätten till förebild i väsentliga delar, och om retentionsrätt för den som byggt eller reparerat fartyg. I registrerings- och pant- rättsligt avseende omfattar förslaget även
mudderverk och annan sådan egendom, om den kan anses falla under begreppet fartyg.1
Panträttskonventionen anger noga vilka sjöpanträtter som får gälla i fartyg som omfattas av konventionen samt vilka pant- rätter eller ”mortgages” som skall respek- teras på grund av inskrivning som rör far- tyg. Kommittén föreslår, att bestämmelser i enlighet därmed införs i sjölagen. Kon- ventionen innehåller även bestämmelser om det exekutiva förfarandet som måste beaktas. I princip skall förfarandet enligt konventionen regleras av lex fori, oavsett i vilket land fartyget är registrerat.
En viktig nyhet i kommitténs förslag rör registrering av skeppsbyggen. Trots att Sverige har en mycket betydande varvsin- dustri saknas i svensk rätt ett institut som möjliggör att skeppsbyggen som sådana genom inteckning e. d. utnyttjas som sä- kerhet för fordran. Däremot finns i 3å sjölagen ett inskrivningsförfarande av mer begränsad räckvidd, vilket genom regist- rering av byggnadskontrakt tillförsäkrar beställaren av fartyg förmånsrätt enligt fö- renämnda 17 kap. Så HB i vad som byggts för förskott i pengar och byggnads- ämnen. Sedan ett fartygsbygge fortskridit så långt att det s.k. mätdäcket lagts och dräktigheten följaktligen kan ungefärligen fastställas, kan provisoriskt mätningsbevis utfärdas och bygget registreras som fartyg, förutsatt att rummet under mätdäcket har en dräktighet av minst 100 registerton. Som en följd av registreringen kan sådant skeppsbygge också intecknas.
Skeppsbyggnadskonventionen innehåller bestämmelser om registrering av och in- skrivning av rätt till skeppsbyggen samt om internationellt erkännande därav m.m. Inskrivning kan tillåtas redan på kontrakts- stadiet. Kommittén föreslår, att bestämmel- ser om skeppsbyggen införs i sjölagen i en- lighet med sistnämnda konvention. Registre- ring skall hos oss ske i ett särskilt skepps— byggnadsregister som förs av sjöfartsverket. Registreringen skall endast vara fakultativ och förutsätta, att det färdiga skrovet be- räknas få sådan längd och bredd som an-
1 Jfr SOU 1970: 74 s. 88.
getts som förutsättning för registrering av färdigt fartyg.
Kommitténs huvudförslag innefattas i lag om ändring i sjölagen (SjöLförslaget).
1.4 Lagberedningen Beredningen har med utgångspunkt från Sjölagskommitténs betänkande utarbetat förslag till lag om exekutiv försäljning av fartyg m.m. (Farth) och om ändring i UL. På samma sätt som år 1955 skedde beträffande luftfartyg föreslås sålunda, att bestämmelserna i ämnet tas upp i en sär- skild lag. På motsvarande sätt har bered- ningen förfarit i sitt betänkande Utsök- ningsrätt VIII med förslag till lag om ex— ekutiv försäljning av fast egendom (FfL). I samma betänkande framlades också förslag till ny lag om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m. (LfL). Avsikten är, att bestämmelserna om försäljning av fartyg, luftfartyg och fast egendom skall framde- les införas som tre särskilda kapitel i en ny utsökningsbalk (UB). Förslag till lagar om exekutiv försälj- ning av fast egendom samt av luftfartyg m.m. har numera framlagts för riksdagen genom prop. 1971: 20 . De betecknas i det följande FfL II och LfL II. Samtidigt fram- lagt förslag till lag om ändring i UL, grun- dat på beredningens förslag i Utsökningsrätt VIII, betecknas i det följande UL II.
Det nu aktuella förslaget skall gälla ex- ekutiv försäljning av registrerat fartyg (1 å). Med fartyg likställs i förslaget skeppsbygge. Lagen blir tillämplig även på utomlands registrerade fartyg, om annat ej är särskilt föreskrivet. Detta överensstäm- mer med panträttskonventionens princip att det exekutiva förfarandet skall regleras av lex fori, dvs. lagen i det land där förfa- randet äger rum. Bestämmelserna i den nya lagen skall också gälla, när fartyg skall säljas exekutivt under konkurs (2 å).
Försäljningen skall verkställas av ÖE genom offentlig auktion. Det bör erinras om att beredningen förutsätter, att ÖE kommer att avskaffas längre fram. I så fall bör försäljningen då anförtros krfm.
Motsvarande kommer enligt beredningens intentioner att gälla försäljning av fast egendom eller luftfartyg. Det kan emeller- tid — även om krfmas antal begränsas av— sevärt — inte förväntas, att varje sådan myndighet har tillgång till erforderlig ex- pertis som behärskar försäljning av regist- rerade fartyg. Man får därför tänka sig auktionsförrättare som vid behov får anli- tas av flera krfmr. Försäljningar av hithö- rande fartyg är så sällsynta att detta inte kan medföra några större svårigheter, oak- tat försäljning måste ske med all skynd- samhet för att fartyget inte skall dra för stora kostnader under väntetiden. I undan— tagsfall kan försäljning och köpeskillings— fördelning förutsätta sådana speciella in- sikter i sjörätt att någon sjörättsexpert (t. ex. domare i sjörättsmål) bör tillkallas.
Fartyg som ej är registrerat skall säljas av utmätningsman, dvs. krfm, enligt de reg- ler i UL som i allmänhet gäller om för- säljning av utmätt lös egendom. Gräns- dragningen kommer knappast att erbjuda några svårigheter eftersom den knyts till det faktiska förhållandet att fartyget inte är registrerat och inte förutsätter någon självständig prövning av fartygets beskaf- fenhet. Av den endast fakultativa regist- reringen av skeppsbyggen följer, att krfm enligt beredningens förslag kan någon gång få sälja även ett större skeppsbygge, om det inte skulle vara registrerat. Försälj- ningen är emellertid då inte förenad med några särskilda svårigheter bl.a. därför att sjöpanträtter sällan kan väntas förekomma (250 å SjöLförslaget) och inteckning inte kan finnas i oregistrerat skeppsbygge. Själv- fallet måste krfmn, när försäljning förestår, kontrollera att registrering inte skett.
För försäljning av registrerat fartyg föreslår beredningen en reglering som i allt väsentligt överensstämmer med LfL 11.1 På en del punkter måste emellertid av hänsyn till panträttskonventionen eller av andra skäl göras vissa avvikelser.
1Beredningen utgår från att blivande kap. i UB om försäljning av luftfartyg skall i fler- talet frågor hänvisa till det blivande kap. i UB som skall handla om försäljning av far- tyg.
Beredningens förslag innehåller till en början bestämmelser om tid för försälj- ning, om s. k. utlösnings- resp. anslutnings- rätt m.m. och om kungörandet av auktion m.m. (3—8 åå). I likhet med vad som nu gäller för fast egendom och luftfartyg föreslår beredningen, att sakägarförteck- ning2 skall upprättas och ligga till grund för auktion på registrerat fartyg (9— 17 åå). Beträffande fordringar med pant- rätt på grund av inteckning bygger förslaget därvid på det inskrivningssystem som sjö- lagskommittén föreslår och som har sin förebild i justitiedepartementets förslag till ny jordabalk. Balken är som bekant nu- mera antagen av riksdagen och utfärdad (1970: 994). Panträtten skall symboliseras av pantbrev som motsvarar inteckning i farty- get men inte i och för sig innebär någon ut- fästelse. Liksom beträffande fast egendom och luftfartyg skall fartygets ägare ha rätt till utdelning när det föreligger s. k. ägarhy- potek, dvs. att pantbrev är helt eller delvis obelånat.
I överensstämmelse med vad som gäller beträffande fast egendom och luftfartyg föreslås, att den s.k. täckningsprincipen skall tillämpas. Detta innebär, att regist- rerat fartyg inte får säljas utan att ford- ringar (inkl. ägarhypotek) med bättre rätt än sökandens blir täckta. För ändamålet skall fastställas ett s. k. skyddsbelopp (13 å). Även om Skyddsbeloppet uppnås får inropet ej godtagas, om det är sannolikt att avsevärt högre köpeskilling kan uppnås (19 å).
Fartyget skall i princip säljas fritt från gravationer (15 å). Detta gäller även in- teckningar som faller inom skyddsbelop— pet. Alla fordringar skall enligt huvudre- geln betalas kontant. Till skillnad från vad som gäller för fast egendom skall alltså den s.k. övertagandeprincipen inte gälla. Det finns emellertid möjlighet att avtala om att fordran med panträtt på grund av inteckning skall övertas av inroparen. I så fall skall inteckningen bestå och pantbre- vet alltjämt gälla. Att inteckningar i övrigt upphör kan synas onödigt och opraktiskt. Det har emellertid med hänsyn till pant- rättskonventionen ansetts påkallat, att en
sådan upprensning sker. Undantag skulle måhända kunna göras här i riket beträf- fande svenska fartyg, men i så fall får man olika regler för inhemska och ut- ländska fartyg, vilket möjligen kan ge upphov till misstag och leda till svårigheter utomlands.
Förslaget innehåller i övrigt bestämmel- ser om handpenning (16 å), nytt utrop (20 å), ny auktion (21 å), verkan av att auktion överklagas (24 å) m.m. I fråga om fördelning av köpeskilling m.m. hän- visar förslaget (23 å) till bestämmelser i UL om fast egendom.
I det förslag till lag om ändring i UL som beredningen också upprättat anges (89 å), att regler om försäljning av registre- rat fartyg (inkl. skeppsbygge) upptagits i särskild lag. Förslaget innehåller även and- ra behövliga ändringar i UL såvitt rör fartyg. Bland dessa ändringar kan här nämnas, att utmätning av registrerat svenskt fartyg föreslås kunna äga rum och ge förmånsrätt även om fartyget inte är tillgängligt vid utmätningen (77 å). Där- emot kan det inte säljas utan att auktions- förrättaren har tillgång till och möjlighet att överlämna fartyget. Förslaget innehål- ler nya bestämmelser om utmätning av ägarhypotek i fartyg (91 a å), motsvarande vad beredningen i Utsökningsrätt VIII fö- reslagit beträffande fast egendom. I fråga om fördelning av köpeskilling m.m. skal] UL enligt förslaget ej vidare innehålla någ- ra särskilda bestämmelser för registrerat fartyg. I denna del skall i stället på grund av förut nämnd hänvisning i Farth tilläm- pas de bestämmelser som finns beträffande fast egendom (143—166 åå). Detta sam- manhänger med att det, som förut nämnts, efter mönster av reglerna för fast egendom skall upprättas sakägarförteckning innan utmätt registrerat fartyg säljs.
Beträffande prövning av fordringsan— språk som anmäls i anledning av fartygsexe- kution har i tillämpningen visat sig förenat med särskilda olägenheter att prövningen
21 gällande lag benämns motsvarande för- teckning borgenärsförteckning.
inte kan koncentreras och slutföras i sam- band med köpeskillingsfördelningen. Talan om fordringar med sjöpanträtt m.m. kan behöva väckas vid flera, inhemska eller ut- ländska domstolar. Beredningen föreslår, att prövningen skall kunna vid behov ske hos ÖE som första instans och sammanföras med köpeskillingsfördelningen (151 å). Vid behov bör domare med erfarenhet av sjörätt anlitas. Från ÖE får talan mot det hela fö- ras i hovrätten. De nya bestämmelserna blir tillämpliga även när ÖE sålt annan egendom än fartyg men torde knappast få någon praktisk betydelse i sådana fall.
Det bör särskilt framhållas, att utmät- ning och försäljning av registrerat fartyg enligt förslaget i princip skall vinna laga kraft mot tredje man, om försäljningen inte överklagas inom tre veckor från auk— tionen. F.n. torde förvärvaren bli skyd- dad, om han är i god tro. Denna godtros- regel är emellertid oförenlig med sjölags- kommitténs förslag om verkan av inskriv- ning m.m. På andra sidan kan köparen inte undandras godtrosskydd utan att nå- got annat sätts i stället. Efter mönster av JB och SjöLförslaget föreslås, att ersätt- ning av statsmedel skall kunna utgå till den som möjligen genom de nya reglerna går förlustig sin rätt.
Förslaget till lag om exekutiv försälj- ning av fartyg m.m. gäller inte försäljning av andel i registrerat fartyg (eller andel i registrerat skeppsbygge). Sådan försäljning uppmärksammas emellertid i förslaget till lag om ändring i UL. Beredningen föreslår där att andel i registrerat fartyg skall säljas av ÖE (89 å i förslaget). Därigenom kan om försäljningens verkan mot tredje man meddelas gemensamma bestämmelser för försäljning av helt fartyg och försäljning av endast andel i fartyg (213 a å). Andelen skall emellertid i samtliga fall av ÖE säljas i den ordning som gäller beträffande för- säljning av rättighet (89 å 2 mom.). Sist- nämnda bestämmelse skall f.ö. även gälla andel i luftfartyg eller intecknade reserv- delar till luftfartyg.
I detta sammanhang bör nämnas, att be- redningen även uppmärksammat försäljning
av villkorlig äganderätt till registrerat fartyg eller till andel i sådant fartyg (se 89, 201 och 213 a åå). Dylik rätt skall enligt förslaget säljas i samma ordning som andel i registre- rat fartyg. Vad nu sagts om fartyg gäller även skeppsbygge. (Betr. försäljning av vill- korlig äganderätt till luftfartyg och inteck- nade reservdelar till luftfartyg eller av vill- korlig äganderätt till andel i sådan egendom se 89 å.)
Beredningen finner i övrigt inte anled— ning att här gå närmare in på förslaget till lag om ändring i UL. Det bör emellertid påpekas, att UL II delvis rör samma para- grafer som nu är aktuella. Beredningen ut- går i förevarande sammanhang från den lagtext som framlagts genom prop. 1971: 20 .
Det förslag om ändring i UL som fram— läggs i detta betänkande benämns i det föl— jande ”ULförslaget”.
Beredningen framlägger vidare förslag till ändringar i konkurslagen (KL). De har samband med förslag till lag om ändring i KL som på grundval av beredningens be- tänkande Utsökningsrätt VIII framlagts ge- nom nyssnämnda proposition. Det i propo- sitionen framlagda förslaget betecknas i det följande KL 11.
Med ”KLförslaget” åsyftas i det följande det förslag om ändring i KL som framläggs i förevarande betänkande.
Sedan numera på grundval av bered- ningens förslag i Utsökningsrätt IX anta- gits ny förmånsrättslag (FRL) har bered- ningen också med utgångspunkt från sjö- lagskommitténs förslag till lag om ändring i HB utarbetat förslag till lag om ändring i FRL. I detta sammanhang bör påpekas, att FRL bör föranleda några redaktionella jämkningar i SjöLförslaget. Beredningen har också utarbetat förslag till följdänd— ringar i lagsökningslagen (LL) och upp- bördsförordningen.
De förslag som beredningen framlägger i förevarande betänkande förutsätts träda i kraft samtidigt med Sjölagskommitténs för— slag.
fartyg m. m.
Beredningen har under 1.2 här ovan i korta drag redogjort för nuvarande be- stämmelser om försäljning av fartyg och under 1.4 angett huvudgrunderna för sina lagförslag. I det följande anges närmare vad förslaget till lag om exekutiv försälj- ning av fartyg m.m. innebär. Förslaget gäl- ler även utländska fartyg.
Förslaget gäller ej försäljning av andel i registrerat fartyg eller av villkorlig ägande- rätt till sådant fartyg eller andel däri (jfr 89 å ULförslaget). Villkorlig äganderätt till fartyget kan emellertid, sedan utmätning skett, övergå till definitiv rätt. I så fall skall fartyget säljas enligt det nu aktuella försla- get.
Som förut nämnts jämställs skeppsbygge med fartyg.
1 % Första stycket Förevarande paragraf inleds med före- skrift, att utmätt fartyg som är infört i skeppsregistret skall säljas av ÖE på offent- lig auktion. Detta motsvarar i huvudsak vad som nu gäller, se 90 å 3 mom. UL. Andra fartyg skall säljas av krfm enligt reglerna om försäljning av lös egendom.
Förslaget innehåller ingen definition av begreppet fartyg. Inte heller ger SjöL eller annan lagstiftning någon vägledning. Det ankommer på domstolarna och sjöfarts- verket samt de exekutiva myndigheterna att
Förslag till lag om exekutiv försäljning av
i mål eller ärenden pröva, om viss egendom är att hänföra till fartyg eller ej. Det brukar sägas att fartyg måste förutsättas ha viss manöverduglighet, ehuru detta krav inte kan ställas så högt. Pråmar och liknande farkos- ter kan sålunda anses som fartyg, även om de saknar egna framdrivningsmedel och en- dast kan flyttas genom bogsering.1 Något krav på viss minsta storlek för att ett objekt skall räknas som fartyg finns ej stadgat. Det har hävdats, att roddbåtar samt mindre mo- torbåtar och segelbåtar som endast används för lustfart skall i exekutivt hänseende fullt ut behandlas som vanligt lösöre. Som skäl har anförts att dessa båtar ej är intecknade och inte heller kan häfta för fordran före- nad med sjöpanträtt.2 Det är emellertid tveksamt, var gränsen nedåt går för fartyg som kan ådraga sig sjöpanträtt. I Norge har sjöpanträtt i motorbåtar ansetts kunna uppkomma för skada som orsakats med dem.3 Vidare har reglerna om begränsning av redaransvaret, som har samband med sjöpanträtterna, hos oss tillämpats på en för nöjesfart avsedd motorbåt4 och i Dan- mark på en mindre fiskemotorbåt.5 Om ut- mätningsmannen är oviss huruvida utmätt egendom är att anse som fartyg eller ej, tor-
1 Jfr i övrigt SOU 1970: 74 s. 88. En omdis- kuterad fråga är, om eller i vilka samman- hang s. k. svävare bör räknas som fartyg. 2Alexanderson s. 103, Hassler s. 265 f och Tiberg s. 280 f. 3 ND 1905 s. 225 och 1922 s. 333. 4 ND 1958 s. 224 (NJA 1958 s. 351). 5 ND 1960 s. 242.
de sjöfartsverket kunna lämna viss vägled- ning för bedömningen.
SjöLförslaget utgår från att fartyg som har viss storlek skall vara registreringsplik- tiga, medan de som faller under gränsen överhuvud inte får registreras. Den fakul- tativa registreringsmöjlighet som nu finns slopas alltså. Gränsen bestäms enligt för- slaget inte av dräktigheten utan av fartygets längd och bredd. I skeppsregistret skall enligt 11å första stycket SjöLförslaget in- föras varje svenskt fartyg vars skrov har en största längd av minst tolv meter och en största bredd av minst fyra meter. Om ett skeppsbygge kan registreras eller ej, kan inte alltid konstateras endast genom besiktning. Beräknas det färdiga skrovet få sådan längd och bredd att det blir regist- reringspliktigt fartyg, får bygget enligt 11 å andra stycket i nyssnämnda SjöLförslag registreras. Det föreslås dock inte skyldig- het att låta införa skeppsbygge i skepps- byggnadsregistret. Genom förfrågan hos sjöfartsverket, som enligt 2å SjöLförslaget skall föra såväl skepps— som skeppsbygg- nadsregister, kan utmätningsmannen eller ÖE få besked om registrering.
Det kan inträffa, att fartyget ej är re- gistrerat vid tiden för utmätning men blir registrerat före försäljning. I och för sig föreligger beträffande svenska fartyg knappast något behov av att — när regist- rering sker först efter utmätning —— övergå till reglerna om försäljning av registrerad egendom. Dessa är främst utformade med hänsyn till inteckningshavare. Är fartyget utmätt, skall emellertid enligt 283å SjöL- förslaget ansökan om inteckning avslås. Beredningen förutsätter, att sjöfartsverket skall underrättas inte bara om utmätning av registrerat fartyg utan också när utmätt icke registrerat fartyg är sådant att det kan bli föremål för registrering. Emellertid kommer en ratifikation av panträttskon- ventionen att förplikta oss att åtminstone beträffande de fartyg som konventionen direkt gäller, nämligen fartyg som används till fart i öppen sjö, iaktta konventionens föreskrifter. Enligt artikel 10 skall vissa underrättelser sändas minst trettio dagar
före försäljning. Bestämmelse i enlighet härmed har i beredningens förslag endast givits för registrerat fartyg. Om regist- rering skett före försäljning, bör därför reg— lerna om registrerat fartyg tillämpas. Att upphäva auktion som har ägt rum under fel- aktigt antagande att fartyget var oregistre- rat bör likväl komma i fråga endast om det faktiskt tillämpade förfarandet fått materiell betydelse för sakägare.
Det kan även tänkas förekomma, att re- gistrerad egendom avförs ur registret in- nan den hinner säljas. Detta är emellertid osannolikt och kan f.ö. bara ske med samtycke av inteckningsborgenärer. I sak torde inte, frånsett möjligen ökade kostna- der, uppstå något fel genom att exekutiv myndighet av misstag tillämpar det om- ständligare förfarande som föreslås för re- gistrerad egendom.
Som nämnts skall försäljning av regist- rerat fartyg ske på offentlig auktion. Be- redningen har övervägt att såsom alterna- tiv form föreslå försäljning under hand av registrerade fartyg. I 96aå 1 mom. UL medges underhandsförsäljning beträffande lös egendom med undantag av fartyg eller gods i fartyg eller i luftfartyg. Luftfartyg och intecknade reservdelar till sådant far- tyg får enligt 1 å första stycket lagen (1955 : 235) med särskilda bestämmelser om för- säljning av utmätt luftfartyg m.m. och 1 å första stycket LfL 11 bara säljas på auktion. Beträffande fast egendom har beredningen i Utsökningsrätt VIII framlagt förslag om försäljning under hand (se nu 57—61 åå FfL II).
Såvitt gäller fartyg synes panträttskon- ventionen närmast utgå från att försäljning skall ske på auktion. Den lägger dock knappast formligt hinder i vägen för un— derhandsförsäljning. Det synes likväl inte lämpligt att här tillämpa försäljning under hand, bl. a. med tanke på de utländska in- tressenter som kan förekomma såväl på borgenärssidan som i egenskap av speku— lanter. Vidare kan framhållas, att under- handsförsäljning av utländskt fartyg uppen- barligen skulle kunna medföra särskilda till-
lämpningssvårigheter. Beredningen har där- för efter samråd med sjölagskommittén stan- nat för att auktion bör vara enda realisa- tionsform för registrerade fartyg. Detta överensstämmer med LfL 11.6
Auktionen skall vara offentlig. Detta in- nebär endast, att allmänheten skall ha till- träde. Att försäljningen skall ske i upp- slag, dvs. genom bud och överbud, behö- ver inte särskilt anges i lagtexten.
Andra stycket
Detta stycke innehåller bestämmelse om att skeppsbygge skall likställas med fartyg. Svensk rätt saknar f.n. ett fullt utvecklat inteckningssystem för skeppsbyggen. Vis- serligen möjliggör 3å sjölagen, att bestäl- lare av fartyg får förmånsrätt i bygget för förskott i pengar och byggnadsämnen. Men först sedan det s.k. mätdäcket lagts kan bygget registreras — som fartyg — och intecknas. Dessförinnan kan det om- fattas av företagsinteckning. Huvudsyftet med skeppsbyggnadskonventionen är, att skeppsbygge skall kunna utnyttjas som kre- ditsäkerhet på samma sätt som färdigt far- tyg och att kreditförhållandena därigenom skall kunna ordnas rationellt i ett tidigt ske— de av bygget. Sjölagskommitténs förslag har utarbetats under förutsättningen att Sverige kommer att ratificera skeppsbyggnadskon- ventionen. En följd av ratificering blir, att skeppsbyggen även i exekutivt hänseende skall behandlas som fartyg.
Enligt 2 å SjöLförslaget skall hos sjö- fartsverket föras ett för riket gemensamt skeppsregister över svenska fartyg. För fartyg som är under byggnad eller avses att byggas i Sverige skall enligt samma pa- ragraf hos sjöfartsverket föras ett särskilt skeppsbyggnadsregister. Lagberedningens förslag innehåller med avseende på skepps- bygge, att vad som i förslaget sägs om skeppsregistret i stället skall avse skepps- byggnadsregistret.
Vad ovan sagts om registrering av far- tyg och dess inverkan på försäljningsförfa- randet har motsvarande tillämpning be- träffande registrering av skeppsbygge. Det bör emellertid påpekas, att exekutiv för-
säljning av fartyg som är under byggnad utomlands inte kan bli aktuell här i riket (frånsett den teoretiska möjligheten att skeppsbygge förflyttas från t. ex. Danmark till Sverige).
Här kan till sist anmärkas, att om fartygs— beställares rätt till registrerat skeppsbygge, vartill varvet enligt 13 å andra stycket SjöL- förslaget skall anses vara ägare, har inskri- vits enligt 12 å andra stycket jämfört med 11 å andra stycket i samma förslag. blir i princip reglerna i UL om utmätning och försäljning av villkorlig äganderätt till fartyg (här skeppsbygge) tillämpliga, vare sig ut- mätning sker för fordran hos varvet eller för fordran hos beställaren. Om beställaren ej låtit inskriva sitt förvärv till registrerat skeppsbygge och detta utmäts för fordran hos varvet, skall däremot skeppsbygget säl- jas enligt reglerna i förevarande förslag (jfr 19 å SjöLförslaget). Detsamma gäller, om beställaren inskrivit sitt förvärv men utmät- ning sker för fordran med panträtt i bygget.
Tredje stycket
Det är givetvis önskvärt att kunna så långt som möjligt tillämpa samma bestämmelser vid exekution i Sverige, vare sig fartyget är svenskt eller hör hemma i främmande stat. Stadgande om utländska fartyg har i enlig- het härmed upptagits som tredje stycke i förevarande paragraf. Bestämmelsen anslu- ter till artikel 2 i panträttskonventionen. Där föreskrivs, att alla frågor rörande det exekutiva förfarandet skall, med förbehåll för tillämpning av konventionens bestäm- melser, regleras av lagen i den stat där exe- kutionen äger rum.
Förslaget skall tillämpas på alla regist- rerade utländska fartyg och alltså inte bara på fartyg hemmahörande i stat som anslutit sig till panträttskonventionen. Även detta överensstämmer med konven- tionen. Enligt artikel 12 mom. 1 skall nämligen, i den mån annat ej sägs i kon- ventionen, dess bestämmelser tillämpas på alla fartyg som används till fart i öppen
6 Betr. icke registrerade fartyg se 96 a å UL- förslaget.
sjö, vare sig de är registrerade i fördrags- slutande stat eller ej.
Det kan tänkas möta vissa svårigheter att konstatera, om utländskt fartyg är re- gistrerat eller ej. Vid ovisshet får den exe- kutiva myndigheten vända sig till register- föraren i fartygets hemland för att få klar- het. När fråga är om fartyg hemmahö- rande i stat som anslutit sig till panträtts- konventionen, får enligt artikel 13 i kon- ventionen de fördragsslutande staternas behöriga myndigheter direkt skriftväxla med varandra för vissa ändamål, bl.a. rö- rande exekutiv försäljning. Upplysning om registerförande myndighet utomlands kan inhämtas hos sjöfartsverket, när skepps- handlingarna ej ger besked därom.
Från huvudregeln att Farth skall till- lämpas görs undantag för fall då annat föl- jer av vad som är särskilt föreskrivet. Be- stämmelser som modifierar Farth finns i 24, 259, 260 och 275—277 åå SjöLförslaget.
På grund av sjöfartens utpräglat inter- nationella karaktär får problem samman- hängande med frågan om tillämplig lag stor betydelse i sjörätten. De kollisionsnor- mer som sjölagskommittén förordat inne- bär i korthet följande. I främmande stat inskriven äganderätt till registrerat fartyg eller till skeppsbygge skall erkännas som giltig i Sverige med det företräde som den främmande statens lag ger (24å SjöLför- slaget). Regeln är försedd med reservation för det fallet att den kommer i konflikt med vissa konventionsbestämmelser. I fråga om sjöpanträtt i fartyg som avses i 244 å SjöLförslaget skall tillämpas svensk lag (259 å första st. SjöLförslaget). Reten- tionsrätt i fartyg eller skeppsbygge på grund av reparations— eller byggnadsupp- drag prövas i princip enligt lagen i den stat där egendomen finns (259å andra st. SjöLförslaget). Annan legal panträtt, främst nationell sjöpanträtt, följer i prin- cip registreringslandets lag, dvs. flagglagen (260å SjöLförslaget). I de båda sistnämn- da fallen gäller den inskränkningen att rätten inte får ges företräde som strider mot konventionen. I fartyg inskriven pant- rätt prövas enligt flagglagen under förut-
sättning att hypoteken uppfyller vissa i panträttskonventionen angivna villkor (275å SjöLförslaget). Hypotek i skepps- bygge i främmande stat erkänns i Sverige, om inskrivning skett i enlighet med den främmande statens lag (276å SjöLförsla- get). Erkänns i utlandet inskriven panträtt, får den företräde framför annan inskriven rättighet enligt den främmande statens lag. Även prioritet i förhållande till sjöpanträtt och retentionsrätt bestäms av den främman- de statens lag, såvitt denna lag ej står i strid mot panträttskonventionen (277å SjöL- förslaget).
Det kan nämnas, att den pantbrevskon— struktion som SjöLförslaget innehåller medför bl.a. att visst tillägg kan uttagas på pantsatt pantbrevs belopp. I fråga om utländska hypotek torde i stället för tillägg böra utgå ränta enligt vad registreringslan- dets lag föreskriver. Vad som i beredning- ens förslag till Farth sägs om tillägg på pantbrevets belopp kan tydligen inte direkt tillämpas i fråga om utländskt hypotek men kan i vissa hänseenden bli analogiskt tillämpligt. Någon begränsning av ränte- krav, som har förmånsrätt enligt flagglan- dets lag, till vad som motsvarar tillåtet till- lägg på svenskt pantbrev kan dock ej komma i fråga. — Beredningen vill vidare påpeka, att SjöLförslaget inte innehåller någon bestämmelse om att sådana rättig- heter som certepartier e. 1. skall respekte- ras vid försäljning av fartyg. Detta skall tillämpas även i fråga om utländskt fartyg, oavsett hur det skulle ha förfarits om far- tyget sålts i sitt hemland.7 Man skall alltså vid försäljning här i riket bortse från dy— lika rättigheter.
I anslutning härtill kan erinras om att utmätning och försäljning av utländskt fartyg kan hindras av immunitetsregler. Självfallet gäller sålunda här som eljest att främmande makts immunitetsrätt skall re- spekteras i den mån enligt allmänna regler sådan immunitet föreligger.8 Lagen (1938z470) med vissa bestämmelser om
7 Jfr däremot betr. utländska luftfartyg U VIII s. 69 och 267. 8 Se bl. a. NJA 1942 s. 65.
främmande statsfartyg m.m. innehåller vissa särskilda bestämmelser om förbud mot utmätning av bl.a. krigsfartyg. Be- träffande befogenheten för svensk exeku- tiv myndighet att ingripa mot annat ut- ländskt fartyg återkommer beredningen vid behandling av förslaget till lag om ändringiUL.
2 %
Förslaget skall inte bara gälla när utmätt fartyg skall säljas utan också när fartyg skall säljas exekutivt under konkurs. Be- stämmelse härom har upptagits i första stycket av förevarande 2 å. Bestämmelsen åsyftar närmast det i 71å femte stycket KLförslaget angivna fallet att konkursför- valtare begär försäljning i den ordning som gäller för utmätt fartyg. Enl-igt 23 och 24 åå KL1 kan exekutiv försäljning under konkurs även ske på initiativ av borgenär som har panträtt _ t. ex. på grund av in- teckning eller sjöpanträtt — i fartyget. Härvid förutsätts emellertid, att utmätning skett. Vad som i KL sägs om panthavare blir enligt 195å KL även tillämpligt på den som har retentionsrätt.
För det fallet att försäljning begärs un- der konkurs har synts önskvärt att uttryck- ligen ange, att fartyget räknas som utmätt när begäran om försäljning inkommit till ÖE och fartyget tagits ur drift. Bestäm- melse härom har intagits som andra stycke i förevarande 2 å. Härav torde följa, att preskription av sjöpanträtter avbryts under förutsättning att fartyget också säljs, jfr 248å SjöLförslaget. Då panträttskonven- tionen torde kräva någon form av fysiskt ingripande för att preskriptionen av sjöpant- rätt skall avbrytas (jfr 77 å 2 mom. ULför- slaget) synes inte vara tillfyllest att låta en- bart framställningen till ÖE om försäljning vara likvärdig med utmätning.
I tredje stycket av paragrafen beaktas det fallet att fartyg skall säljas exekutivt på begäran av ägaren. Stadgandet svarar mot 10å SjöLförslaget, där det sägs att fartyg som ej är eller ej är att anse som iståndsättligt skall på ägarens begäran säl- jas såsom efter utmätning. Fartyget skall
därvid säljas såsom utmätt för fordran med bästa rätt. Om ägaren gör framställ- ning som avses här, skall fartyget enligt beredningens förslag anses utmätt, när be- gäran om försäljning inkommit till ÖE och fartyget tagits ur drift.
3 5
Denna paragraf anger den tid inom vil— ken utmätt registrerat fartyg bör säljas.
Enligt 88 cå 2 mom. UL gäller f.n. att fartyg som avses i 94 å UL regelmässigt skall säljas inom fyra månader från utmät— ningen. I vissa fall får dock fristen överskri- das. Laga hinder kan möta och borgenär har rätt att lämna visst anstånd. Enligt 3 mom. i 88 c å får ÖE medge uppskov. Det- ta får ej gå utöver sex månader från utmät- ningen, dvs. att tiden för försäljning kan för- längas med två månader. Förutsättning för uppskov är, att egendomen befaras komma att säljas till underpris eller att gäldenären huvudsakligen utan egen skuld råkat i till- fälliga betalningssvårigheter eller att eljest synnerliga skäl föreligger. För uppskov ford- ras också, att borgenärens rätt till betalning inte äventyras eller otillbörligt åsidosätts. Enligt 4 mom. i 88 c å UL äger ÖE förord- na om ytterligare uppskov i fall då förelig- gande omständigheter påkallar det. Om an- stånd som borgenären medgivit fortfar mer än sex månader, går enligt 5 mom. utmät— ningen åter. Beredningen har i Utsöknings- rätt VIII förordat ändring i dessa regler. Så- vitt angår fartyg som avses i 94 å UL skall anstånd med försäljningen ej utan synnerli- ga skäl få beviljas utöver ett år från utmät- ningen. Beredningens förslag i nämnda be— tänkande innebar vidare, att anstånd en— dast kan meddelas av den exekutiva myn- digheten och att utmätningen ej skall gå åter därför att anstånd medgivits utöver viss tid (se nu 88 c å UL II).
Som regel bör enligt förslaget registrerat fartyg eller registrerat skeppsbygge säljas inom fyra månader.1 Tiden räknas från att
1 Jfr 24 & KL 11. 1 Bestämmelserna om tidpunkten för och anstånd med försäljning av fast egendom har närmare behandlats i U VIII s. 117—119.
utmätningen skett eller enligt 2 å skall anses ha skett.
Det är inte möjligt att alltid sälja egendo- men inom fyramånadersfristen. Rättsliga el- ler faktiska hinder av olika slag kan förelig- ga.2 Ett för fartygsförsäljning speciellt hin- der är, att fartyget inte finns tillgängligt vid auktionen. Enligt ändring av 77 å UL som beredningen nu föreslår (2 mom. första punkten) skall utmätning av i Sverige re- gistrerat fartyg medföra förmånsrätt, när be- slut om utmätning meddelas. Härigenom ges möjlighet till s.k. distansutrnätning. Förut- sättning för försäljning är emellertid att far- tyget finns tillgängligt. Sålunda skall inropa- ren enligt vad beredningen föreslår i 16 å femte stycket Farth få komma i besittning av fartyget, när han till fullo betal-t köpe- skillingen. Vidare utgår panträttskonventio— nen i artikel 11 mom. 1 punkt a från att far- tyget vid försäljningstillfället skall befinna sig inom den stats jurisdiktionsområde enligt vars lag försäljningen sker. När rättsligt el- ler faktiskt förhållande hindrar försäljning, får självfallet fyramånadersfristen överskri- das. Försäljning bör då ske så snart hindret upphört. I övrigt behövs det starka skäl för att ÖE skall få överskrida fristen.
Vidare måste utrymme finnas att, om parterna önskar det, uppskjuta försäljning utöver fyra månader. Beredningen anser emellertid, att den befogenhet som gällande lag ger utmätningssökanden att ensam styra förfarandet är mindre lämplig. Inte heller finner beredningen det ändamålsenligt, att anstånd mer än sex månader från utmät- ningen skall medföra återgång av utmät- ningen. Enligt nu föreliggande förslag skall i stället liksom enligt FfL II beslut om an— stånd alltid fattas av ÖE. Anstånd kan be- gäras av såväl utmätningssökanden som far- tygets ägare. Om initiativ tas av ägaren, skall utmätningssökanden få tillfälle att yttra sig. Har denne själv begärt anstånd el- ler tillstyrkt ägarens hemställan om anstånd, bör ÖE som regel medge anstånd. Men om t. ex. auktion redan kungjorts och den är av betydelse även för andra intressenter kan anledning finnas att vägra anstånd. Även mot utmätningssökandens bestridande kan
anstånd beviljas. Härför fordras dock sär- skilda skäl.
I motsats till FfL II upptar förslaget ej någon bestämmelse om att anstånd inte utan synnerliga skäl får ges utöver ett år från ut- mätningen. Detta överensstämmer med 3 å LfL II. Anledningen är att så lång väntetid som ett år inte bör komma i fråga med hän- syn til-l de kostnader och förluster som föl- jer med att ett fartyg ligger stilla. Det skulle därför verka missvisande att tala om så långt uppskov som ett år eller mera.
Förevarande 3 å är icke tillämplig på all- männa mål; jfr punkt 5 i övergångsbestäm- melserna till förevarande förslag samt för- slaget om ändring i uppbördsförordningen. Staten kan tänkas låta svenskt fartyg förbli i drift sedan förmånsrätt säkerställts genom utmätningsbeslutet.
4 &
Paragrafen behandlar den s.k. utlös— ningsrätten och har sitt mönster i reglerna om fastighetsexekution. Utlösningsrätt in- fördes där genom 1912 års ändringar i UL (87 å 1 mom. UL jfr 12 å FfL II) och har senare också införts i fråga om försäljning av luftfartyg (87å 2 mom. UL jfr 4å LfL 11). Den ger möjlighet för vissa intressenter att inträda i utmätningssökandens rätt genom att betala hans fordran och den kost- nad för vilken sökanden svarar. Genom att utlösaren övertar sökandens befogenheter i ärendet får han möjlighet att nedlägga för- farandet och därigenom hindra en försälj— ning som han anser olämplig.
De motiv som bär upp utlösningsrätt be- träffande fast egendom och luftfartyg gör sig gällande även i fråga om registrerat far- tyg.1 Dess praktiska betydelse får dock inte överskattas. Beträffande fast egendom lär utlösningsrätten inte ha utnyttjats i någon större omfattning. I fråga om fartyg torde
2Se härom U I s. 102 f och 107 samt U VIII s. 118.
10m utlösningsrätten se NJA II 1912 s 113, Almén, PM s. 70 f och 74, Trygger II 5 314 och Olivecrona, Förfarandet s. 18 f och 54.
användningen bli ännu mer begränsad. Be— redningen anser emellertid, att bestämmelser därom bör upptas, och föreslår, att i första stycket som första punkt ges utlösningsrätt för borgenär eller annan vars rätt kan vara beroende av försäljningen. Härunder inbe- grips främst panthavare med lika rätt som eller sämre rätt än utmätningssökanden. Bland dem som i övrigt kan vara beroende av försäljningen kan nämnas innehavare av certepartier och andra nyttjanderättsavtal. Dessa rättigheter kan inte förbehållas vid exekutiv auktion.2 Särskilt ett långtidscerte- parti kan ha mycket stor ekonomisk bety- delse.3
Enligt 91 a å 2 mom. första punkten i ULförslaget kan en borgenär, för vars ford- ran ägarhypotek blivit utmätt, begära att fartyget tas i anspråk. Jämväl sådan borge- när kan bli utlöst enligt förevarande 4å. Utlösaren kan stoppa försäljningen och be- gära, att ägarhypoteket pantförskrivs till ho- nom enligt 91 b å ULförslaget. Även vid exekutiv försäljning under konkurs kan ut- lösning ske, t. ex. av den som med stöd av 5 å i nu förevarande förslag anslutit sig till konkursförvaltarens begäran om exekutiv försäljning. I denna situation kan emellertid utlösaren icke i strid mot konkursförvalt- ningens önskemål nedlägga förfarandet. Härför skulle fordras, att han även betalade oprioriterade fordringar i konkursen, en möjlighet som torde sakna praktisk betydel- se. Som förut nämnts kan enligt 10 å andra stycket SjöLförslaget ägare av fartyg som ej är iståndsättligt begära, att fartyget säljs som utmätt för fordran med bästa rätt. I detta fall skulle utlösning strida mot syftet med bestämmelsen och kommer enligt be— redningens förslag ej i fråga.
Om flera vill begagna utlösningsrätt, har sakägare med sämsta rätt företräde. Har borgenär begärt utmätning för endast del av sin fordran — t.ex. för amortering och ränta — har han företräde för sin åter- stående fordran framför utlösaren. Får en borgenär betalt för hela sin fordran jämte kostnader, är han skyldig att till utlösaren lämna de handlingar som berör skuldförhål- landet och even-tuella säkerheter.
Utlösning sker enligt andra stycket genom att den utlösande till ÖE betalar sökandens fordran jämte kostnad för vilken sökanden svarar. Beredningen har inte funnit behöv— ligt att föreslå någon bestämmelse om att utlösning måste begäras viss tid före auktio- nen. Utlösningsrätten får därför utövas så länge fartyget ej är sålt. Det får anses sålt, när inrop slutligt godtagits av ÖE och före— skriven handpenning lämnats eller säkerhet ställts.”1
Om utlösningsrätt enligt denna paragraf ej föreligger, är det i hög grad tveksamt, om tredje man är utan vidare berättigad att träda in och betala gäldenärens skuld.5
5 %
Genom 1912 års ändringar i UL infördes s. k. anslutningsrätt vid fastighetsförsäljning. Föreskrift därom finns i 114 å UL. Bestäm- melsen återfinns med vidgat innehåll i 13 å FfL II. Även vid exekutiv försäljning av luftfartyg finns anslutningsrätt (7å i 1955 års lag jfr 5 å LfL II). Anslutningsrätten in— nebär, att när exekutiv försäljning skall ske under konkurs, vissa borgenärer kan begära att försäljningen sker för deras fordringar. Genom att utöva sin anslutningsrätt kan borgenären få Skyddsbeloppet sänkt. Löne- borgenärerna behöver anslutningsrätt för att, om den lösa egendomen ej räcker, kun— na få betalt ur den fasta egendomen. In- teckningshavare åter kan ha behov av att få veta, om fastigheten förslår till hans ford- ran, för att han i annat fall skall kunna konkurrera med oprioriterade borgenärer för bristen. I fråga om fartyg har ombord— anställda sjöpanträtt och uppenbart behov av anslutningsrätt, om täckningsprincipen införs. Detsamma gäller dem som har pant- rätt i fartyg på grund av inteckning. Bered- ningen har dessutom ansett nödvändigt att beträffande fartyg möjliggöra försäljning även i andra fall än som följer av reglerna
2 Se 5. 54. 3 Se Tiberg s. 100 ff och i SvJT 1964 s. 515 f. 4 Jfr U VIII s. 225. 5 Rodhe s. 159 ff och 456. Jfr Hellner, Obe- hörig vinst s. 384 ff.
om anslutningsrätt beträffande fast egen- dom.
Enligt UL liksom enligt FfL II och LfL II gäller, att konkursförvaltaren inte kan be- gära att fast egendom resp. luftfartyg och intecknade reservdelar till luftfartyg som in- går i konkursbo säljs såsom utmätt för kon- kursboets krav på ersättning enligt 81 å KL, dvs. för kostnad som hänför sig till egendo- mens vård och försäljning samt arvode som skall utgå ur egendomen. Detta medför att egendomens försäljning kan hindras av reg- lerna om lägsta bud resp. skyddsbelopp. Beträffande exekutiv försäljning av fartyg finns f.n. inga bestämmelser om lägsta bud och fartyget kan därför alltid säljas, om konkursförvaltaren gör framställning därom enligt 71 å fjärde stycket KL.
Den nuvarande ordningen beträffande fast egendom synes inte ha vållat några olä- genheter. Luftfartyg åter har hos oss sålts exekutivt så sällan att man inte kan åberopa någon erfarenhet vare sig för eller emot. Be— träffande fartyg torde frågan få större prak- tisk betydelse. Att ha hand om ett fartyg som ligger stilla drar ofta dryga kostnader i form av hamnavgifter, löner till vaktman- skap, försäkringspremier, underhåll m.m. F.n. torde inteckningshavare i gemensamt intresse tillskjuta pengar för fartygets be- varande och får då sjöpanträtt för tillskot— tet enligt 267å 1 sjölagen . Sjöpanträtt för sådant tillskott skall emellertid ej föreligga enligt SjöLförslaget. Det torde då få bli konkursboet som måste förskjuta ifrågava- rande utgifter. Att fartyget lämnas vind för väg bör uppenbarligen inte få före- komma. För att konkursförvaltaren skall säkert kunna få åter vad han lagt ut bör han ha rätt att fordra, att försäljning sker för konkursboets fordran, oavsett om kon- kursboet eller borgenär tagit initiativ till försäljningen. Bestämmelse härom har ta- gits upp som första stycke i förevaran— de 5 å. Det bör framhållas, att förslaget inte innebär att någon ny post ges före- träde framför sjöpanträtt eller panträtt på grund av inteckning utan att förslaget en- dast säkerställer att försäljning ej uteblir på
grund av eljest tillämpliga regler om skydds- belopp. Vidare är tydligt, att försäljning i praktiken ofta skulle säkerställas genom an- slutning från sjöpanträttshavare eller annan borgenär med god förmånsrätt i fartyget. Konkursförvaltaren bör emellertid ej lämp- ligen vara beroende av andras initiativ. Vid det fortsatta arbetet på UB får övervägas, om inte samma regel bör gälla beträffande fast egendom och luftfartyg.
I andra stycket av förevarande paragraf upptas bestämmelser om anslutningsrätt för andra intressenter, när fartyg som ingår i konkursbo skall säljas exekutivt. Även så- dan rätt får enligt förslaget utövas oavsett om försäljningen sker på konkursförvalta- rens begäran eller initiativet tagits av borge- när.l Anslutningsrätten står enligt förslaget öppen för borgenär vars fordran är förenad med sjöpanträtt, panträtt på grund av in- teckning, retentionsrätt eller förmånsrätt en— ligt 10, 11 eller 12å FRL. För intecknings- havare som har personlig fordran mot kon- kursgäldenären kan det som nyss antytts vara viktigt att få Skyddsbeloppet sänkt. In- teckningsborgenären har nämligen enligt 18 å andra stycket FRL rätt att för den del av fordringen som inte kan utgå ur fartyget konkurrera med oprioriterade fordringsä- gare. Han måste emellertid, innan han kan få utdelning som oprioriterad, styrka att far- tyget ej förslår till betalning av hans ford- ran.2 För att visa att köpeskillingen inte räc- ker till betalning av inteckningen kan inteck- ningshavaren använda anslutningsr'zitten.3 Hittills har innehavare av fartygsinteckning inte behövt någon sådan rätt, eftersom nå- got lägsta bud inte bestämts.
För retinent är det självfallet av värde att genom anslutning kunna få Skyddsbeloppet placerat framför sin fordran. Anslutnings— rätten för borgenärer med förmånsrätt enligt 10, 11 eller 12å FRL har däremot föga praktisk betydelse. Sådana fordringar ger
1 Beträffande skälen härför hänvisas till U VIII s. 121 f. 2 U IX s. 166. 3 Olivecrona, Förfarandet s. 180.
rätt till betalning först efter fordringar som är förenade med sjöpanträtt eller retentions- rätt eller för vilka fartyget svarar på grund av inteckning. Även om konkursförvaltaren begärt försäljning utan att åberopa första stycket i förevarande paragraf, kommer Skyddsbeloppet att i regel bestämmas på samma sätt vare sig borgenär med förmåns— rätt enligt 10—1255 FRL utövar anslut- ningsrätt eller ej. Försäljningen får nämli— gen i hithörande fall anses ske inte bara för oprioriterade borgenärers räkning utan även för att tillgodose dem som har allmän för- månsrätt enligt FRL. Enligt 71 & sista styc- ket jämfört med 70 & sista stycket KL II skall f. ö. förvaltaren i försäljningsären- det föra talan för borgenärer som har förmånsrätt enligt 10, 11 eller 125 FRL. Har emellertid före konkursen utmätning skett för oprioriterad fordran, kan vid för- säljning under konkursen anslutning från nämnda borgenärer medföra sänkning av Skyddsbeloppet.
I anslutning till 114å UL har i 13 & FfL II och 5 & LfL II som förutsättning för an- slutningsrätt upptagits, att borgenärens ford- ran bevakats i konkursen. Detta krav kan tänkas medföra olägenheter för sjöpant- rättshavare. Beredningen har ansett, att man kan avstå från kravet bl. a. därför att rätten till betalning ur fartyget skall vara ostridig eller styrkas. Härmed undviks, att sakäga- ren hänvisas att bevaka sin fordran i kon- kursen ehuru han inte har något som helst behov av att utfå betalning ur annan egen- dom än fartyget.
Förutsättning för att få utöva anslutnings- rätt är, att borgenärens rätt till betalning ur fartyget är ostridig eller styrks. Det bör an- ses tillfyllest, att om bevakning skett i kon- kursen fordringen har lämnats utan anmärk- ning. Framställs jäv mot bevakningen, sy- nes tillfyllest, att borgenären kan åberopa dom i saken från första instans.4 Är anslut- ningsborgenärens fordran förenad med all- män förmånsrätt, måste han också visa, att tillgänglig egendom som ej är föremål för särskild förmånsrätt är otillräcklig.5 Att fordran anses styrkt när det gäller frågan huruvida borgenären är behörig att begära
försäljning torde inte vara bindande vid kö- peskillingsfördelning med anledning av skedd försäljning.
Beredningen har inte funnit behövligt att ange någon tidpunkt då anslutningsrätten sist kan utövas. När konkursförvaltaren en- ligt 70 å sista stycket och 71 & sista stycket i KL II skall iakttaga förmånsberättigade borgenärers rätt och underrätta dem om an- mälan eller yrkande som han framställer på deras vägnar, torde saken bli förberedd i god tid. Klart är, att borgenär ej kan an- vända anslutnings—rätten sedan sakägarför- teckningen upprättats.
För sjöpanträtt i fartyg gäller enligt 248 5 första stycket SjöLförslaget en preskriptions- tid av ett år från att fordringen tillkom, om inte fartyget blivit föremål för kvarstad eller utmätning som leder till att det säljs exeku- tivt. Preskriptionstiden löper ej medan laga hinder möter mot att fartyget beläggs med kvarstad eller utmäts för borgenärens ford- ran. Detta undantag avser t. ex. det fallet att fartyget tas i anspråk för statsändamål och därigenom får exekutionsrättslig immunitet. I övrigt kan preskriptionstiden inte för- längas.
Den mycket stränga preskriptionen är konventionsreglerad (panträttskonventionen art. 8) och syftar till att stärka långtidskredi- ten. Från nordiskt håll gjordes under arbetet med konventionen fåfänga försök att modi- fiera bestämmelsen så att preskriptionsav— brott skulle kunna ske genom väckande av talan.6 Ej ens fartygsägarens konkurs avbry- ter preskription, även om han satts i kon- kurs på begäran av sjöpanträttshavaren.7
Enligt 2 5 i beredningens förslag skall
4Ang. frågan om domen skall ha vunnit laga kraft se Alexanderson, 1912 års lagstift- ning om exekution i fast egendom, 2 uppl. s. 23, Hassler, Svensk exekutionsrätt 2 s. 360 och Utsökningsrätt s. 291 not 94 samt Olivecrona, Förfarandet s. 180.
5 Ett vägledande rättsfall om anslutningsrätt finns i NJA 1968 s. 6 . 6 SvJT 1968 s. 63. 7Att sjöpanträttshavare, oavsett fartygsä- garens konkurs, kan få utmätning av fartyget följer av 235 andra st. KL. Har sjöpanträtts- havaren ej exekutionstitel, får han börja med att utverka kvarstad. Jfr U VIII s. 252.
emellertid fartyget anses utmätt, när kon- kursförvaltarens begäran om försäljning in— kommit till ÖE och fartyget tagits ur drift. Härmed torde också preskriptionen av sjö- panträtt i fartyget få anses avbruten. Detta gäller dock endast under förutsättning att fartyget blir sålt. För att Sjöpanträttshavaren skall kunna förlita sig på det inledda förfa— randet förutsätts, att det ej nedläggs. Av denna anledning förordar beredningen att som andra punkt i andra stycket av föreva— rande 5 5 införs föreskrift, att om borgenär, vars fordran är förenad med sjöpanträtt, be— gärt att fartyget säljs för hans fordran, får förfarandet ej nedläggas därför att frågan om försäljning för konkursboets räkning eventuellt förfaller.
Ett motsvarande behov av att kunna framtvinga försäljning för sin fordran har sjöpanträttshavare, om fartyg, som ej hör till konkursbo, blivit utmätt för annan bor- genärs fordran. Såsom nyss sagts innebär kvarstad eller utmätning inte i och för sig preskriptionsavbrott. För att sjöpanträttsha— varen skall vara skyddad fordras, att förfa- randet också fortsätter till exekutiv försälj— ning. Om annan än sjöpanträttshavaren är exekutionssökande, kan man inte bortse från möjligheten att sökanden lägger ner förfarandet eller att bestämmelserna om skyddsbelopp hindrar försäljning. Tiden kan då vara så långt framskriden att sjö- panträttshavaren inte längre har möjlighet att avbryta preskription. I förevarande Så föreslår beredningen i tredje stycket en be- stämmelse som syftar till att sjöpanträtts- havare inte för att bli skyddad skall behöva själv begära utmätning, när fråga om exe— kution mot fartyget redan är väckt genom utmätning för annans fordran. Om sjöpant— rättshavarens fordran är ostridig eller styrks, får han enligt förslaget begära, att fartyget säljs för hans fordran. Denna begäran skall beaktas även om frågan om försäljning för utmätningssökandens fordran förfaller. För att fordran skall anses ostridig torde i detta fall i allmänhet vara tillräckligt, att fartygs— ägaren medger att fordringen är förenad med sjöpanträtt i det utmätta fartyget. Att
fordringen godtas som stöd för rätt att be— gära försäljning blir inte bindande för andra intressenter vid fördelning av köpeskilling m. m.8
Sjöpanträttshavaren kan framställa sin be- gäran om försäljning för sjöpanträttsford— ringen så snart fartyget blivit utmätt. Fram- ställning kan göras intill dess sakägarför- teckningen upprättats. Därefter får inte framställas yrkanden som kan inverka på Skyddsbeloppet. Om den ursprungliga sö- kanden återkallar sin ansökan, måste sjö- panträttshavaren utöva sin rätt innan ÖE avskriver ärendet. Innan beslut fattas på grund av sökandens återkallelse bör ÖE lämpligen söka utröna, om känd sjöpant- rättshavare vill använda sin rätt enligt före— varande lagrum.
I motsats till utlösare som avses i 45 är anslutande borgenär i allmänhet inte enligt 5 Ej skyldig att betala vare sig sökandens fordran eller kostnad för vilken denne sva- rar. Återkallar den ursprungliga sökanden sin ansökan, får dock sjöpanträttshavare som driver saken vidare svara för därefter uppkommande kostnader. Den anslutande borgenären får inte nedlägga förfarandet mot sökandens vilja. Däremot kan han åter- kalla sin begäran om försäljning för den eg- na fordringen. Om t. ex. flera sjöpanträtts- fordringar finns, bör därför varje sjöpant- rättshavare använda sin rätt att begära för- säljning. Har flera borgenärer anslutit sig, sätts Skyddsbeloppet framför den fordran som har bästa rätt. Härav följer, att även kostnaderna för förfarandet skall placeras före den fordringen.
Som angetts i det föregående föreligger utlösningsrätt enligt 4 & även när fartyg säljs under konkurs. Bestämmelse om att den som enligt 55 begärt att försäljning skall ske för hans fordran kan bli utlöst enligt 4 5 har upptagits som fjärde stycke i paragra- fen. Detta innebär, att även konkursförval— taren kan bli utlöst i fall som avses i 55 första stycket. Om den som anslutit sig en-
3 Tredje st. i förevarande paragraf har på— kallat en följdändring i 88 d 5 1 mom. UL.
ligt andra stycket i 5 5 är borgenär med för- månsrätt enligt 10, 11 eller 125 FRL, kan det vara tveksamt hur mycket utlösaren skall betala. Med hänsyn till placeringen av dessa borgenärers förmånsrätt när det gäller fartyg har emellertid spörsmålet sannolikt endast teoretiskt intresse.9
6 &
Auktion på fartyg som avses i 945 UL skall enligt 905 3 mom. UL kungöras så- som i 90 5 1 mom. UL föreskrivs om annan lös egendom. Detta innebär, att ÖE skall kungöra tid och ställe för auktionen i tid- ning inom orten och på sätt som i övrigt fin- nes lämpligt. Är för viss ort förordnat att auktion skall kungöras på särskilt sätt, skall det också iakttas. Kungörelse om auktion på lösöre skall enligt 915 1 mom. UL ske minst åtta dagar innan auktionen hålls. För försäljning av fartyg lämnas i 3 mom. i samma paragraf ytterligare föreskrifter. Kungörelsen skall även införas i allmänna tidningarna, dvs. Post- och Inrikes Tid- ningar. Detta skall ske minst fjorton dagar före auktionen. Kungörelsen skall innehålla, att borgenär, som varken själv har fått ut- mätning eller har inteckning i fartyget, skall före auktionen anmäla sin fordran hos auk- tionsförrättaren. De borgenärer som sålunda anmanas att anmäla sina fordringar är främst sjöpanträttshavare.
Förevarande 6 5 har avfattats i anslutning till 205 första stycket FfL II och 65 LfL II. Bestämmelserna skiljer sig från dem som nu gäller genom att de icke ger några detalj- föreskrifter för kungörandet. Sådana kan lämpligen upptas i tillämpningskungörelse. Panträttskonventionen innehåller -—— i mot- sats till 1948 års konvention rörande inter— nationellt erkännande av rätt till luftfartyg — ej heller något som föranleder att i lagen ta in närmare bestämmelser om kungöran- det. I första punkten första stycket före- skrivs därför endast, att auktionen skall kungöras i god tid och på lämpligt sätt. Be- redningen utgår från att kungörelse skall in- föras i Post- och Inrikes Tidningar. Sådan annonsering kan inte undvaras bl. a. av hän-
syn till kreditgivarna.1 Även i ortstidning måste enligt beredningens mening kungö- relse införas. För att sådan annonsering skall bli effektiv torde kungörelsen i regel behöva införas i samtliga ortstidningar som har spridning av någon betydenhet.2 Det kan här erinras, att anvisningar om valet av tidning vid s.k. kungörelsedelgivning torde komma att utfärdas.3 Dessa anvisningar kan bli till ledning även när ÖE skall bestämma annonsorgan för exekutiva auktioner. Vi- dare kan annonsering i lämplig specialpubli- kation vara värdefull, t. ex. i den av Sveriges redareförening utgivna Svensk Sjöfartstid- ning. Vid försäljning av större fartyg kan annonsering i utländsk facktidning vara be- hövlig. Däremot är kungörande i länskungö- relserna knappast behövligt."1 Lokala regler om kungörande torde böra upphävas.
Annonsering kan lämpligen ske tre eller fyra veckor före auktionen. En kortfattad påminnelseannons omedelbart före auktio- nen kan vara motiverad. Vid annonseringen måste emellertid beaktas, att kostnaderna ej till skada för borgenärerna blir oskäligt höga. Annonserna bör göras så korta som möjligt men få en mera tidsenlig utformning än nu.5
Om utländskt fartyg skall säljas här i ri- ket, får särskilt övervägas vilka publice- ringsåtgärder som bör vidtas i fartygets hemland.
Enligt andra punkten i första stycket av förevarande 6 5 skall kungörelsen också in- nehålla uppgift om sammanträde för fördel— ning av köpeskillingen. Tiden för detta sam- manträde är f.n. i 1405 1 mom. UL be— stämd till fjorton dagar efter auktionen. Förslaget överlåter åt ÖE att själv be- stämma tiden för sammanträdet. Eftersom tiden inte är bestämd i lagen måste den kungöras. Detta bör ske samtidigt med att
9 Beredningen har behandlat frågan i U VIII s. 122 f. 1 Se SOU 1969: 7 s. 31 f.
2 SOU 1969: 7 s. 45. 3 Prop. 1970: 13 s. 146. 4 SOU 1969: 7 s. 31. 5 SOU 1969: 7 s. 52 f och 101 samt SOU 1971: 2 s. 19 ff.
auktionen kungörs. När ÖE bestämmer tid för fördelningssammanträde, skall beaktas, att inroparen skall betala köpeskillingen se- nast vid sammanträdet och kan behöva visst rådrum. Att — som beredningen rekom— menderat beträffande fast egendom — av- vakta fullföljdstidens utgång torde inte alltid vara nödvändigt.6 Det är ur kostnadssyn- punkt viktigt, att fartyget kan överlämnas till köparen utan onödigt dröjsmål. Beträf- fande fartyg föreslår beredningen också i 16 5 femte stycket att, ivlikhet med vad som nu gäller, tillträde får ske så snart hela kö- peskillingen betalts (jfr även 24 5).
Det förutsätts i förslaget, att särskilt be- vakningssammanträde ej skall hållas. Kun- görelsen skall följaktligen inte innehålla nå- gon uppgift om sådant sammanträde.
I andra stycket av förevarande paragraf föreskrivs, att innehavare av fordran som bör iakttas vid auktionen skall i kungörelsen uppmanas att anmäla sin rätt senast vid auktionen. Uppmaningen riktar sig till alla borgenärer, således också till inteckningsha- vare och utmätningssökanden. Som framgår av ordalydelsen hindrar bestämmelsen ej, att bevakningen sker tidigare. Det är tvärt- om av värde, om borgenärernas yrkanden blir klarlagda i förväg.
7 &
I 91 5 3 mom. andra punkten UL ges fö- reskrifter om personliga kallelser till exeku- tiv försäljning av fartyg. Såvitt möjligt skall borgenär med fordran på grund av sjöpant- rätt eller inteckning underrättas om auktio- nen genom särskilda kallelsebrev. Breven skall sändas med posten till inländska bor- genärer så tidigt att kallelserna kommer dern tillhanda minst fjorton dagar före auk— tionen och till utländska borgenärer så fort som möjligt. Panträttskonventionen upptar i artikel 10 bestämmelser om underrättelser vid exekutiv försäljning av fartyg. Behörig myndighet skall minst trettio dagar i förväg skriftligen underrätta eller låta underrätta vissa rättsägare om tid och plats för försälj- ningen. Underrättelse skall sändas till alla innehavare av inskrivna hypotek och ”mort—
gages" som ej är ställda till innehavaren. Med beaktande av den för finsk och svensk rätt särpräglade ordningen med inteckningar ställda till innehavaren skall underrättelse även gå till dem som har inskrivna hypotek och ”mortgages” ställda till innehavaren, om den exekutiva myndigheten underrättats om deras fordringar.1 Med det panträttssystem som sjölagskommittén föreslår behöver man bara för en över—gångstid beakta sådana in- teckningar i Sverige. Här kan inskjutas, att sjölagskommittén på grund av den nya ord— ningen med pantbrev upptagit en särskild regel i 291 5 SjöLförslaget av innebörd att, när annan ej är antecknad som innehavare av pantbrev, ägaren själv skall antecknas så- som innehavare. Vidare skall kända inneha— vare av konventionsreglerad sjöpanträtt un- derrättas. Slutligen skall enligt panträttskon- ventionen underrättelse sändas till den myn— dighet som för det register vari fartyget är infört.
Bestämmelserna om personliga kallelser är i beredningens förslag utformade efter panträttskonventionen. Enligt förslaget skall underrättelse sändas till — förutom de sakä- gare som direkt anges i konventionen, näm- ligen kända borgenärer som har sjöpanträtt enligt artikel 4 eller panträtt på grund av in— teckning — sökanden, ägaren och känd borgenär med retentionsrätt. Som ägare räk— nas här i första hand den för vars förvärv inskrivning senast beviljats (jfr 225 första och andra st. SjöLförslaget). Är det för ÖE känt att annan förvärvat eller gör anspråk på egendomen, skall även denne underrät— tas. Tillhör fartyget ett partrederi, är tillfyl— lest att huvudredaren underrättas (se 435 andra st. SjöLförslaget). Om villkorlig överlåtelse av fartyget föreligger, bör såväl överlåtaren som förvärvaren underrättas. Om ägaren är i konkurs, skall förvaltaren underrättas. Särskild underrättelse behöver inte sändas till innehavare av fordran med förmånsrätt enligt 10, 11 eller 12 5 FRL (jfr 70 5 sista st. och 71 5 sista st. KL II). I en- lighet med panträttskonventionen anges i
6 U VIII s. 127. 1 SvJT 1968 s. 63.
förslaget, att underrättelse skall sändas minst trettio dagar före auktionen.
Även andra än sakägare som anges i före— varande 7 5 kan i det särskilda fallet ha in- tresse av auktionen, t. ex. innehavare av cer- teparti inkl. den som innehar certeparti som pant. Det är lämpligt, att ÖE sänder under- rättelse till sådan intressent, om han är känd.
Det kan hända, att borgenär som bort un- derrättas blir känd för ÖE först sedan un- derrättelser expedierats. Enligt andra punk- ten i förevarande paragraf skall underrät- telse genast sändas till sådan borgenär, när han blir känd. Bestämmelsen torde få sin praktiska betydelse främst för innehavare av fordran med sjöpanträtt. Motsvarande fö— reskrift finns i 7 5 andra punkten LfL 11.2
Enligt 7 5 tredje punkten LfL 11 skall vid underrättelse till borgenär användas den adress som inskrivningsboken må innehålla. Föreskrift härom återfinns i art. VII 2 b i 1948 års konvention rörande luftfartyg. Motsvarande detaljreglering saknas i pant- rättskonventionen för fartyg. Med hänsyn till önskemålet att så långt möjligt uppnå överensstämmelse mellan LfL II och Farth har i tredje punkten av förevarande 7 5 upptagits stadgande, att skeppsregistrets uppgift om adress skall användas. Av 1 5 andra stycket följer, att det sagda, när skeppsbygge avses, skall tillämpas på skeppsbyggnadsregistret. I likhet med vad som gäller för luftfartyg föreskrivs i sista punkten av förevarande paragraf, att under- rättelse till utrikes ort om möjligt skall sän- das med flygpost. Utländska borgenärer bör tillställas underrättelse på något av världs- språken.3 Enligt beredningens mening bör Kungl. Maj:t meddela närmare tillämp- ningsföreskrifter som tillförsäkrar utländska borgenärer tillräcklig information och ser- vice i övrigt.
Det närmare innehållet i underrättelserna får regleras på administrativ väg. Av lag— texten följer, att underrättelsen skall inne- hålla besked om tid och plats för försälj— ningen. Liksom kungörelsen skall den också innehålla uppgift om fördelningssamman- träde. Vidare skall av underrättelsen framgå.
att borgenär bör anmäla sin fordran till ÖE senast vid auktionen. För att sakägarna skall kunna bestämma sitt hand-lande bör av underrättelsen framgå vem som begärt för- säljning, fordran för vilken försäljningen skall äga rum och med fordringen förenad rätt i fartyget. Finns flera sökande, skall samtliga exekutionsfordringar anges.4 Om möjligt bör uppges, huruvida bestämmelse i 5 5 åberopats.
Vid försäljning av fartyg skall enligt pant— rättskonventionen underrättelse gå till myn- dighet som för det register vari fartyget är infört, dvs. beträffande svenskt fartyg sjö- fartsverket. I fråga om utländskt fartyg kan sjöfartsverket lämna besked om den myndig- het som skall underrättas, när skeppshand- lingarna ej innehåller uppgift därom. Pant— rättskonventionen utgår från att behöriga myndigheter skall skriftväxla direkt med varandra (art. 13). Även föreskrifter om un- derrättelser till myndigheter torde böra ges i administrativ ordning.
8 %
Bestämmelserna i denna paragraf är nya men har sin motsvarighet beträffande fast egendom i 22 5 FfL II, som i sin tur ersätter 1045 UL, samt beträffande luftfartyg i 8 5 LfL II.
Liksom i LfL II föreslås, att om auktion ej blivit utlyst så som angivits i 6 och 7 55, skall den inställas och ny tid utsättas, om bristen är väsentlig och ej kan avhjälpas på annat sätt. Någon exemplifiering har inte lämnats i lagtexten. Innehållet i de närmare bestämmelser om kungörandet som förut- sätts bli utfärdade administrativt blir natur— ligtvis av betydelse. Huruvida utlysandet och de hjälpåtgärder som eventuellt vidta- gits i efterhand kan godtagas, får avgöras i varje särskilt fall. ÖE får undersöka, huru- vida vad som åtgjorts fyllt kungörandets
? Jfr NJA II 1955 s. 233. 3 Se U VII s. 106, 131 och 146 samt 525 första st. utsökningskungörelsen (1969: 18). Jfr även cirk. skriv. 27/8 1969 från just.dep. till samtliga konkursdomare angående underrättel- se till utländsk borgenär i konkurs m. m.
4 Almén, PM 5. 90.
uppgift att locka spekulanter och varsko in— tressenter.1 Av hänvisningen till 7 5 följer, att underlåtenhet att underrätta sakägare kan föranleda att auktionen skall inställas, om bristen bedöms vara väsentlig. Uppen— bart är emellertid, att auktion ej behöver in- ställas t. ex. om sakägare som ej underrät- tats har inkommit med bevakningsinlaga som visar att han känner till tid och plats för auktionen. Det har ansetts självfallet, att kungörelse och kallelseförfarandet skall gö- ras om, när auktion inställts.
Även andra orsaker än brist i utlysandet kan föranleda, att auktion inställs. Det före- kommer t.ex. att förfarandet nedläggs därför att gäldenären betalar utmätningssö- kandens fordran eller att den senare av an- nan anledning återkallar sin ansökan. Hur ÖE då skall förfara, får bestämmas i admi- nistrativ ordning.
9 %
I 94 5 1 mom. UL ges vissa föreskrifter om fartygsauktion. Bestämmelserna avser endast sådana fartyg som säljs av ÖE. Är fartyget infört i fartygsregistret, skall grava- tionsbevis angående fartyget läsas upp. Vi- dare skall auktionsförrättaren ange, när kö- peskillingen sist skall betalas. Tillstädes— komna borgenärer skall anmanas att an- mäla sina fordringar. Har fordran redan bli- vit anmäld hos auktionsförrättaren, skall han lämna underrättelse härom. Enligt 2 mom. i nämnda paragraf skall ÖE, innan auktionen avslutas, lämna upplysning om tid och plats för fördelningssammanträde.
Förevarande 9 5 har avfattats i anslutning till 23 5 första och andra styckena samt 24 5 FfL 11. Den har i LfL II sin motsvarighet i 9 5.
Före fastighetsauktion skall enligt förelig- gande förslag hållas särskilt bevakningssam- manträde (19 5 FfL II). För luftfartygsför- säljningarnas del ansåg beredningen anled- ning saknas att frångå gällande ordning, en- ligt vilken bevakningar får ske senast vid auktionens början innan egendomen utro— pas.1 Enligt beredningens mening föreligger
knappast skäl att för fartygsförsäljning ge regler som avviker från reglerna om försälj- ning av luftfartyg.
Auktionen skall enligt första stycket första punkten inledas med att ÖE lämnar en kortfattad redogörelse för innehållet i handlingarna och för vidtagna åtgärder. Det torde vara överflödigt att närmare ange vad som avses härmed. Att redogörelse i erfor- derliga delar skall ges för skeppsregistrets uppgifter om äganderätt och inteckningar är klart. Vidare bör ÖE lämna tillgängliga upplysningar om fartygets byggnadsår och utrustning m.m., i den mån de är av bety- delse för spekulanterna. Det är lämpligt, att ÖE har en skriftlig uppställning över vikti- gare fakta och en stomme till sakägarför- teckning att dela ut till de närvarande.
Efter ÖEs redogörelse skall borgenärer vilkas fordringar bör iakttas vid auktionen uppmanas att anmäla dem. Om anmälan skett hos ÖE före auktionen, gäller den och skall nämnas av ÖE. Bestämmelser härom har upptagits i första stycket av 9 5.
I andra stycket stadgas, att närvarande sakägare skall få tillfälle att yttra sig om an— mälda anspråk och de villkor som skall gälla för försäljningen. Med sistnämnda ut- tryck avses bl. a. Skyddsbeloppet. ÖE får inte utan vidare godtaga anspråk, mot vilket erinran inte riktas. I motiven till 125 åter- kommer beredningen till frågan om ÖEs granskning av borgenärernas anspråk.
Den som underlåter att senast vid auktio- nens början bevaka sin fordran förlorar sin rätt i förhållande till de borgenärer som tas upp i sakägarförteckningen, om ej annat följer av 12 5 andra stycket i förslaget. Där- emot har han kvar sin rätt mot gäldenären. Gör borgenären anmälan senast vid fördel- ningssammanträdet, får han utdelning ur eventuellt överskott som annars skolat till- falla gäldenären. Detta följer av 23 5 första stycket jämfört med 143 5 1 mom. tredje punkten i UL II.
1 NJA II 1964 s. 416 f. 1 U VIII s. 264. Jfr NJA II 1955 s. 234.
I tredje stycket av förevarande 95 före- skrivs, att sakägarförteckning skall upprättas när förhandlingen mellan sakägarna avslu- tats. F.n. upprättas ingen förteckning vid fartygsexekution. När beredningen nu före- slår införande av täckningsprincipen, följer därav, att en förteckning måste göras upp. Härigenom blir det möjligt att bestämma Skyddsbeloppet. Förfarandet är sedan länge väl känt från fastighetsexekutionen och gäl- ler även vid exekutiv försäljning av luftfar- tyg och intecknade reservdelar till luftfar- tyg. Termen sakägarförteckning är hämtad från FfL II och ersätter det något oegent— liga uttrycket borgenärsförteckning.2 För— teckningen måste upprättas genast. Det är därför som redan antytts angeläget, att för- teckningen förbereds före sammanträdet. Hur förteckningen skall upprättas anges när- mare i följande paragrafer. Avvikelse är tillåten enligt 17 5.
10 5
Förevarande paragraf innehåller bestäm— melser om vilka fordringar och kostnader som skall tas upp i sakägarförteckningen. Motsvarande bestämmelser finns beträf- fande fast egendom i 1075 UL, som skall ersättas av 25 5 FfL II, och beträffande luftfartyg i 4 5 andra stycket 1955 års för- säljningslag, som fått sin motsvarighet i 10 5 LfL II.
Som framgår av motiven till 9 5 i nu före— varande förslag är det huvudsakliga syftet med sakägarförteckningen att den skall tjäna till ledning vid fastställandet av Skyddsbeloppet. Från denna synpunkt kunde det vara tillräckligt att förteckna de fordringar som har bättre rätt än utmät- ningssökandens. Det är emellertid i vissa av- seenden en fördel, om fullständig förteck- ning upprättas. Särskilt gäller detta för ef- terföljande borgenärer som har intresse av att veta vilka fordringar som täcks av ett av- givet bud.1 Om förteckningen görs fullstän- dig, kan också köpeskillingsfördelningen ge- nomföras lättare. Beredningen anser därför, att sakägarförteckningen bör uppta samtliga fordringar som kan få utdelning ur köpe- skillingen.
De fordringar som skall tas upp i förteck- ning är i första hand fordringar för vilka fartyget svarar på grund av sjöpanträtt, panträtt på grund av inteckning eller reten- tionsrätt.
Enligt 2445 första stycket SjöLförslaget gäller sjöpanträtt i fartyg jämte tillbehör till säkerhet för följande till fartyget hänförliga fordringar, nämligen 1) lön och annan gott— görelse som tillkommer befälhavaren eller annan ombordanställd på grund av dennes tjänst på fartyget, 2) hamn—, kanal- och an- nan vattenvägsavgift samt lotsavgift, 3) er- sättning för dödsfall eller skada på person som inträffat i omedelbart samband med fartygets drift, 4) ersättning för förlust av eller skada på egendom som inträffat i omedelbart samband med fartygets drift, under förutsättning att fordringen icke kan grundas på avtal, samt 5) bärgarlön, ersätt- ning för avlägsnande av vrak och bidrag till gemensamt haveri. Fordringarnas inbördes förmånsrätt regleras i 245 5 SjöLförslaget.
Sjölagskommitténs förslag anslut-er till ar- tikel 4 i panträttskonventionen. I konventio- nen inskränks de nuvarande sjöpanträtterna till förmån för fartygshypoteken. Av in- tresse ur exekutionsrättslig synpunkt är, att rättsvårdsavgifter — dvs. exekutionskostna- der —— inte längre skall vara förenade med sjöpanträtt. Den praktiska betydelsen av denna ändring minskas betydligt av konven- tionens bestämmelse att sådana kostnader ändå skall utgå med bästa rätt ur köpeskil- lingen (se under 11 5).
För att fordringen skall få sjöpanträtt krävs som regel, att den riktar sig mot reda- ren. Enligt 2445 andra stycket SjöLförsla- get uppstår emellertid sjöpanträtt även om fordringen riktar sig mot ägare av fartyget som ej är redare eller mot befraktare eller den som i redarens ställe handhar fartygets drift.
Sjöpanträtten häftar i regel vid fartyget även om äganderätten övergår till annan el- ler fartygets registrering ändras (246 5 SjöL-
2 Olivecrona, Förfarandet s. 33 not 5. 1NJA II 1912 s. 126 f och Almén, PM 5. 106.
förslaget). Undantag är exekutivt förvärv. Säljs fartyg exekutivt i Sverige, upphör nämligen sjöpanträtt —— liksom retentions- rätt — sedan köpeskillingen erlagts, förut- satt att försäljningen blir bestående (2495 första st. SjöLförslaget). Att sjöpanträtt kan ha upphört på grund av preskription (248 5 första st. SjöLförslaget) har tidigare berörts under 5 5 här ovan.
I förteckningen skall vidare tas upp ford— ran förenad med panträtt på grund av in- teckning. Härmed avses sådan panträtt som behandlas i 261 och 262 55 SjöLförslaget. Av tredje stycket i förevarande paragraf framgår, att med fordran som är förenad med panträtt på grund av inteckning jäm- ställs rätt till betalning på grund av ägarhy- potek. Att även villkorlig fordran skall tas upp föreskrivs i 11 5 tredje stycket i försla- get.
Fordran för vilken fartyget svarar på grund av retentionsrätt skall också tas upp i förteckningen. Bestämmelser om retentions- rätt finns i 247 5 SjöLförslaget. Den som har annans fartyg i sin besittning med repa- rations— eller ombyggnadsuppdrag får enligt lagrummet hålla kvar fartyget till säkerhet för fordran på grund av uppdraget. Motsva- rande befogenhet tillkommer den som har skeppsbygge i sin besittning med byggnads- uppdrag. SjöLförslagets bestämmelser om retentionsrätt ansluter till artikel 6 moment 2 i panträttskonventionen. Även annan reten- tionsrätt kan förekomma i fartyg t. ex. en- ligt 232 5 sjölagen .2 Sådan retentionsrätt får emellertid inte förmånsrätt framför inteck- ning (jfr 2475 första st. andra punkten SjöLförslaget).
I sakägarförteckningen skall tas upp ur- mätningssökandens fordran, om den inte in- går bland de tidigare nämnda fordringarna. Har mer än en borgenär fått utmätning, skall samtliga sökandes fordringar anges i förteckningen. Sökandens fordran benämns i förslaget exekutionsfordringen. Termen in— kluderar även fordran, för vilken försäljning skall ske efter utlösning eller anslutning en— ligt 4 resp. 5 5.
En post som alltid skall tas upp i förteck- ningen är kostnaden för förfarandet. Här- med avses de exekutionskostnader som hän- för sig till de exekutiva myndigheternas egna åtgärder.3 Enligt artikel 11 moment 2 i panträttskonventionen skall ur köpeskil- lingen först utgå av ”domstolen” fastställda kostnader för kvarstad eller utmätning (saisi, arrest), därav föranledd försäljning och köpeskillingsfördelning. Tillämpar på svenska förhållanden får här med domstol förstås den myndighet hos vilken kostnaden uppkommit. Verkställighetskostnad för kvarstad torde f. n. inte hos oss räknas till exekutionskostnaderna.4 Till efterföljd av konventionen föreslår beredningen på den punkten ett tillägg till 198 5 UL. Till kost- nad för förfarandet skall däremot inte räk- nas parts processkostnad. Under 11 5 åter- kommer beredningen till frågan om exeku- tionskostnadernas placering i förteckningen.
Av fordringar som skall tas upp i sakä- garförteckningen nämns vidare i andra styc- ket av förevarande 105 sådana fordringar som blir aktuella endast när fartyget ingår i konkursbo. Om i konkursbo finns egendom vari särskild förmånsrätt äger rum, skall en- ligt 81 5 KL kostnaden för egendomens vård och försäljning betalas av dess avkast- ning och köpeskilling, såvitt det inverkar på de borgenärers rätt som inte har särskild förmånsrätt i egendomen. Under samma förutsättning skall arvode till rättens om- budsman och förvaltare för egendomens vård utgå ur egendomen.5 Enligt 83 5 KL får fastställas särskilt arvode härför. Detta kan ske innan arvodesfrågan i övrigt avgörs (jfr cm. 85 5 första st. andra punkten KL). Beloppets fastställande kan vara av betydel- se för beräkning av Skyddsbeloppet enligt 13 5 i förslaget.6 Om arvodesfrågan ännu ej avgjorts, får konkursförvaltaren anmäla de högsta belopp han räknar med. Beloppet av de kostnader som varit förenade med farty- gets förvaltning under konkursen torde som
2 Jfr s. 113. 3 Olivecrona, Utsökning s. 205 ff. 4 Olivecrona, Utsökning s. 210 f. 5 Welamson s. 630. 6 Jfr Welamson s. 639.
regel kunna slutligt anges vid bevaknings- sammanträdet. Häri ingår försäkringspre- mier, hamnavgifter, utlägg för vakthållning och andra nödvändiga utgifter för fartygets vård och underhåll. Beträffande fast egen- dom har diskuterats, om konkursförvaltaren är skyldig att söka inskrivning av konkurs- gäldenärens fång och hur lagfartskostnaden i så fall skall bestridas.7 Vid köp av fartyg på exekutiv auktion blir inskrivning av inro- parens förvärv, oavsett för vilken fordran försäljning sker, inte beroende av att gälde- närens fång är inskrivet (33 5 första st. 3 SjöLförslaget). Kostnaden för inskrivning av gäldenärens förvärv kan därför knappast anses som nödvändig omkostnad för farty- gets förvaltning. (Jfr dock 213 a 5 ULför— slaget i fråga om betydelsen av att inskriv- ning skett.)
Har utmätning skett av fartyg som ingår i konkursbo och skall verkställigheten trots konkursen fortgå (jfr 24 5 andra st. KL 11), skall i sakägarförteckningen också tas upp anmälda fordringar som har förmånsrätt enligt 10—12 55 FRL. Dessa fordringar får nämligen enligt 16 och 17 55 FRL, om det behövs, tas ut före fordran med förmånsrätt på grund av utmätning. Har borgenär med förmånsrätt enligt 10—12 55 FRL rätt till betalning ur fartyget, skall fordringen därför beaktas vid bestämmande av skydds- belopp i nu berörda fall. Sådan borgenär kan också vilja utöva anslutningsrätt. Om utmätningen däremot skett för fordran på grund av panträtt eller annan fordran med bättre förmånsrätt än 105 FRL, inverkar fordran med förmånsrätt enligt 10—12 55 FRL ej på Skyddsbeloppet. Beredningen har emellertid inte ansett behövligt att skilja mellan olika fall av utmätning. Är fartyget inte utmätt, tas fordran med förmånsrätt en- ligt 10—12 55 FRL inte med i förteckning- en. Borgenärer med allmän förmånsrätt en— ligt sistnämnda paragrafer får då ingen ut- delning vid det exekutiva förfarandet men får i stället genom utdelning i konkursen, med vederbörlig förmånsrätt, betalt ur det eventuella överskott av köpeskillingen som auktionsförrättaren skall redovisa till kon— kursförvaltaren.
I 2655 SjöLförslaget ges bestämmelser om ägarhypotek. Om pantbrev inte över- lämnats som pant för fordran, får fartygets ägare vid köpeskillingsfördelning betalning för pantbrevets belopp efter den företrädes- rätt som tillkommer inteckningen. Har pant- brevet lämnats som pant men understiger panthavarens fordran pantbrevets belopp, skall fartygsägaren ur tillgängliga medel er- hålla skillnaden. Genom tredje stycket i fö- revarande 105 kommer de bestämmelser i förslaget vilka rör fordran som är förenad med panträtt på grund av inteckning att bli tillämpliga även på rätt till betalning på grund av ägarhypotek.
I sakägarförteckningen skall inte tas upp andra fordringar än som anges i föreva- rande paragraf. Rättigheter till fartyg kan enligt förslaget inte förbehållas vid exekutiv försäljning och skall därför inte antecknas. Det har särskilt diskuterats, huruvida certe— partier skulle kunna få sakrättsligt skydd och efter registrering bevaras vid exeku- tion.8 Panträttskonventionen lägger inte hin— der i vägen härför. Certepartier och andra nyttjanderättsavtal omfattas nämligen ej av konventionens bestämmelser om verkan av exekutiv försäljning (art. 11 mom. 1 andra st.). Sjölagskommittén har avvisat tanken på att certepartier skulle kunna förbehållas vid exekutiv försäljning.9 Detta överensstämmer med gällande rätts ståndpunkt.10
När exekutionen avser utländskt fartyg, skall bestämmelserna i 24, 259, 260 och 275—277 55 SjöLförslaget beaktas. Här kan anmärkas, att 2755 vid sidan av panträtt nämner ”annan sådan rättighet”. Därmed avses att infånga s.k. mortgage som före- kommer i anglosaxisk rätt.11 Mortgage utgör närmast ett slags säkerhetsöverlåtelse och
7 U VIII s. 132.
8 Grönfors i Nordisk gjenklang (Festskrift för Arnholm) s. 434 ff och Tiberg s. 106 ff. 9 SOU 1970: 74 s. 136 ff. 10 Hassler s. 175 ff och Olivecrona, Utsök- ning s. 111 ff. 11 Jfr 25 andra st. lagen (1955: 229) i an- ledning av Sveriges tillträde till 1948 års kon- vention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg och NJA II 1955 s. 202.
brukar inte hänföras till panträtt i vanlig mening.12 I panträttskonventionen har före- skrivits, att ej endast hypotek utan även mortgage skall erkännas (art. 1).
Beredningen vill här i övrigt erinra om vad som under 15 anförts beträffande ut- ländska fartyg.13
11 5
Med denna paragraf inleds de bestäm- melser som reglerar hur sakägarförteck- ningen skall upprättas. Någon motsvarighet
till bestämmelserna finns ej f. 11. men de har sin förebild i FfL II och LfL II.
Första stycket i paragrafen anger, att fordringarna skall tas upp i förteckningen efter det företräde som gäller enligt lag. Härmed åsyftas främst FRL och de regler som SjöLförslaget upptar i 245, 247 och 271 55. Vid försäljning av fartyg som ingår i konkursbo har man dessutom att beakta 81 5 (jfr 125 5) KL. Av KL följer, att arvo- de och annan kostnad för fartygets vård under konkursen skall utgå med bästa rätt ur fartyget. Att prioritetsregler i utländsk lagstiftning kan bli tillämpliga följer av 260 och 277 55 SjöLförslaget.
Enligt 2675 1 sjölagen gäller f.n., att rättsvårdsavgifter som tillkommer sta—ten samt kostnader i fordringsägarnas gemen— samma intresse för att få fartyget sålt, för dess bevarande intill försäljningen och för köpeskillingens fördelning är förenade med sjöpanträtt i fartyg och frakt. Enligt pant- rättskonventionen skall dessa fordringar ej vara förenade med sjöpanträtt. I stället skall som tidigare nämnts av ”domstolen” fast- ställda kostnader för kvarstaden, den därav föranledda försäljningen och köpeskillings— fördelningen utgå ur köpeskillingen för far- tyget med bästa rätt (art. 11 mom. 2). I första stycket av förevarande 11 5 i bered- ningens förslag har som andra punkt före- skrivits, att kostnaden för förfarandet skall tas upp närmast före exekutionsfordringen. Beredningens förslag om kostnadernas pla- cering överensstämmer sålunda inte bok- stavligt med konventionen. Förslaget över- ensstämmer med vad beredningen i enlighet
med gällande lag föreslagit beträffande för- säljning av fast egendom och luftfartyg (se nu 26 5 första st. tredje punkten FfL II och 11 5 första st. andra punkten LfL II). Den- na ordning tillgodoser syftet med konven- tionen på förevarande punkt, nämligen att kostnaderna för försäljningen skall täckas av köpeskillingen. Försäljning kommer ej till stånd utan att exekutionskostnaden täcks (jfr 14 5 i förslaget), om inte sökanden med- ger att inrop ändå godtas och själv svarar för kostnaden (19 5 andra st. andra punkten i förslaget).
SjöLförslaget ger i 10 5 bestämmelser om kondemnerat fartyg, dvs. fartyg som lidit sådan skada att det ej kan eller är värt att sättas i stånd. För att kunna överlåta kon— demnerat fartyg gravationsfritt har ägaren rätt att låta sälja det exekutivt som om ut- mätning skett för fordran med bästa rätt. Härav följer, att kostnaden skall sättas främst i sakägarförteckningen.
Kostnadernas placering vid försäljning på begäran av konkursförvaltare regleras av fjärde stycket i förevarande paragraf.
Vad som förstås med kostnaden för för- farandet behandlas under 198 5 ULförsla- get.
I 25 andra stycket FRL sägs, att för- månsrätt även omfattar ränta i den mån ej annat är föreskrivet. Denna bestämmelse avser själva fordringen. Pantbrev som avses i 261 5 SjöLförslaget gäller visst belopp och löper inte med ränta. Enligt 264 5 första stycket i samma förslag har emellertid bor- genären rätt att under vissa förutsättningar få tillägg av högst femton procent på ford- ringens kapitalbelopp, i den mån detta fal— ler inom pantbrevets belopp, jämte sex pro- cent årlig ränta på förstnämnda belopp från den dag då fartyget utmättes eller konkurs- ansökan gjordes. Nämnda tillägg kommer i fråga endast om borgenärens sammanlagda av pantförskrivningen omfattade fordran överstiger pantbrevets kapitalbelopp. I den mån så sker får tillägget utnyttjas för ränta, skadestånd på grund av förtida betalning
12 NJA II 1955 s. 152. 13 Se ovan s. 40 f.
samt ersättning för indrivningskostnad och annan kostnad som föranleds av fordrings- förhållandet. Vid upprättandet av sakägar- förteckningen skall även ordningen mellan pantbrevets kapitalbelopp och tillägget be- stämmas. Stadgande härom har upptagits i andra stycket av förevarande 11 5. Tillägget skall enligt förslaget tas upp före pantbre- vets belopp, om inte borgenären yrkat an- nat. Detta överensstämmer med 265 andra stycket FfL II och med den praxis som f. n. tillämpas beträffande ränta vid upprättande av borgenärsförteckning vid fastighetsauk- tion.1
Även om tillägget ej behöver tas i an— språk, måste man iakttaga viss ordning i fråga om förhållandet mellan själva ford- ringens kapitalbelopp och biförpliktelser. Enligt beredningens mening skall, om bor- genären ej yrkar annat, de belopp som mot- svarar ränta och biförpliktelser tas upp först och därefter fordringens kapitalbelopp. Nå- gon uttrycklig bestämmelse som anger detta har ej ansetts behövlig.
Det kan förekomma, att en borgenär som säkerhet för sin fordran har flera pantbrev i samma fartyg. Gäller pantbreven med sam- ma företrädesrätt eller ligger de i en obru— ten följd, skall de behandlas på samma sätt som om borgenären haft ett enda pantbrev på pantbrevens sammanlagda belopp (264 5 andra st. SjöLförslaget). Tillägg skall alltså beräknas endast om borgenärens kapital— fordran jämte ränta m.m. överstiger pant- brevens sammanlagda belopp. Räcker ej detta, skall tillägg beräknas som om endast ett pantbrev funnits. Tillägget skall då i för— teckningen sättas före pantbrevens belopp. Borgenären har dock rätt att begära, att till- lägget placeras på sämre plats. Om åter bor- genärens svit av pantbrev är bruten genom att ett mellanliggande pantbrev eller pant— brev med lika rätt finns på annan hand, får borgenären beräkna tillägg på de pantbrev som har bästa rätt även om han inte helt utnyttjat de efterföljande pantbrevens kapi- talbelopp.2 Annars skulle borgenären kunna bli sämre ställd genom att han fått ytterli- gare säkerhet i sämre liggande pantbrev. Så långt möjligt skall dock varje grupp av
pantbrev som har samma företrädesrätt el- ler gäller omedelbart efter varandra betrak- tas som en enhet.
Inteckning får inte beviljas i flera fartyg gemensamt (2615 första st. andra punkten SjöLförslaget). Pantbrev i två eller flera far- tyg kan emellertid läggas som pant för en och samma fordran. Varje fartyg häftar då för hela fordringen, om annat ej är avtalat.3 Som eljest vid solidariskt ansvar kan upp- komma mer eller mindre komplicerade re- gresskrav, om borgenären begagnar sig av det solidariska ansvaret.
I paragrafens tredje stycke har upptagits bestämmelse som motsvarar 26 5 tredje stycket FfL II och 11 5 andra stycket LfL II. Enligt förslaget skall fordran tas upp i sakägarförteckningen även om den är bero- ende av villkor eller tvistig. Är inteckning sökt men inte beviljad, skall fordran tas upp i förteckningen med det företräde som till- kommer fordringen, om inteckningen bevil— jas. Här kan anmärkas, att SjöLförslaget inte medger vilandeinteckning. Däremot kan ett ärende uppskjutas för utredning (32 5 första st., jfr 281 5 första st. och 283 5 and- ra st. SjöLförslaget). Prioritet räknas från ansökningen (271 5 första st. SjöLförslaget).
Bestämmelsen i 115 tredje stycket i be— redningens förslag innebär inte, att anmäld fordran under alla omständigheter måste tas upp i sakägarförteckningen. Det åligger ÖE att pröva, huruvida det finns anledning räk- na med fordringen. Uppenbart obefogade anspråk får lämnas utan avseende men i öv- rigt skall även tvistiga anspråk tas upp i för- teckningen. En annan sak är, att ÖE skall bedöma hur förmånsrättsreglerna och de exekutiva bestämmelserna skall tillämpas på fordringarna. Är sakägare missnöjd med att fordran upptagits eller utelämnats, får han föra talan däremot enligt 2135 2 mom. i UL II.
1 U VIII s. 135. 2 Prop. 1970: 20 del A 5. 237 och 399 f. Jfr U VIII s. 136. 3 Undén s. 180 och Arnholm, Panteretten, 3 uppl. s. 152; jfr Rodhe s. 627, NJA II 1891 art. nr 1 s. 143 och 255 5 första st. SjöLförslaget.
Beredningen har ansett, att Farth bör in— nehålla en bestämmelse som visar att inne- havare av fordringar som skall tas upp i sakägarförteckningen som regel inte behöver vika på grund av försäljning som begärts av konkursförvaltare. En sådan föreskrift, som har sin motsvarighet i 265 fjärde stycket FfL II och 11 5 tredje stycket LfL II, har upptagits som fjärde stycke i förevarande 11 5. Den innehåller, att konkursboet i nämnda situation skall upptas såsom sökan— de utan förmånsrätt. Alla fordringar som tagits upp i sakägarförteckningen skall så- lunda falla inom Skyddsbeloppet. Vilka pos— ter som skall tas med i förteckningen anges i 10 5 i förslaget. Att kostnaderna för det exekutiva förfarandet härvid skall sättas sist i förteckningen följer av första stycket and- ra punkten i förevarande 11 5. Här som el- jest skall kostnaderna täckas av skyddsbe— loppet. Från regeln att konkursboet skall anses som sökande görs undantag för det fallet att borgenär utövar anslutningsrätt en- ligt 55 i förslaget, då exekutionskostna- derna placeras framför den anslutande bor- genärens fordran. Av en jämförelse med 5 5 första stycket följer även, att konkursboet skall räknas som sökande med bästa rätt, när förvaltaren begärt försäljning för ford- ran som avses där.
12 5
I denna paragraf behandlas, hur fordran skall beräknas i sakägarförteckningen. Para- grafen motsvarar 27 och 28 55 FfL II och 12 5 LfL II.
För försäljning av fartyg upprättas f.n. inte sakägarförteckning. Av intresse i före- varande sammanhang är stadgandet i 139 5 2 mom. UL om inteckningshavares rätt att få betalning ur köpeskillingen för utmät- ningsvis sålt intecknat fartyg. Även om ford- ran för vilken borgenären har inteckning inte anmälts före auktionen, skall enligt lag- rummet den på fordringen enligt förmåns- rättsordningen belöpande utdelningen utgå. Borgenären kan alltså vid köpeskillingsför- delningen visa vad han har att fordra. Om fordringsbevis ej företes vid köpeskillings-
fördelningen torde ändå utdelning som en- ligt förmånsrättsordningen belöper på in- teckningen böra beräknas.1 Dessutom ges regler om ränta.2
Intecknad ränta skall beräknas för ett år, om det inte sist vid fördelningssammanträ- det styrks att den står inne för annan tid. Då utdelning beräknas utan att fordringsbeviset företes, skall enligt 152 5 UL göras s.k. se- kundärfördelning. _— I 17 kap. 3 5 andra st. HB ges föreskrift om maximering av den inteckningsränta som får uttagas med för- månsrätt ur fartyg (jfr 16 5 FartIntL enligt SFS 1970: 985). Tiden är begränsad till tre år före utmätning eller konkursansökans ingivande. Härtill kommer ränta från den- na tidpunkt till och med dagen för köpe- skillingsfördelningen.
Borgenärens fordran skall enligt första stycket första punkten i förevarande 12 5 tas upp med det belopp vartill den beräknas uppgå den dag då sammanträde för köpe- skillingens fördelning skall äga rum (jfr 12 5 LfL II). Detta har betydelse främst för ränteberäkningen. Tillträde kan ske före fördelningsdagen, om köpeskillingen beta- las tidigare (16 5 femte st. i förslaget). Da- gen för köpeskillingsfördelningen skall vara bestämd och kungjord på förhand (6 5 första st. andra punkten i förslaget).
I andra punkten av första stycket i före- varande 125 erinras, att beträffande ford- ran med sjöpanträtt skall iakttas vad som enligt 10 kap. sjölagen följer av redaransva- rets begränsning. Stadgandet har sin mot- svarighet i 1505 2 mom. UL. Beträffande ifrågavarande regler i sjölagen kan här an— märkas följande. Sjörätten innehåller olika gruppen av stadganden som syftar till att fördela de ekonomiska följderna av inträf— fad skada.3 Hit hör bl. a. reglerna om be- gränsning av redarens sammanlagda ansva-
1Jfr Trygger I 5. 382 f och Almén, PM 5. 250.
2Jfr NJA 1897 s. 511 , Almén, PM 5. 114, Lamm s. 57, Olivecrona, Förfarandet s. 39 samt Trygger I 5. 402 not 1.
3Se SOU 1961: 33 (Redaransvarets be- gränsning) s. 15 ff.
righet. Den rättspolitiska grunden för an- svarsbegränsningen är enligt nordisk doktrin önskemålet att befria redaren från ansvarig— het för katastrofrisker som man inte rimli- gen kan begära att han skall täcka genom försäkring.4 Bestämmelserna i SjöLförslaget om redares ansvarighet ansluter sig till 1957 års konvention angående begränsningen av ansvarigheten för ägare av fartyg som an- vänds till fart i öppen sjö. Sverige har ratifi- cerat denna konvention. De fordringar för vilka ansvarigheten är begränsad uppräknas i 2345 SjöLförslaget. Sådan fordran kan vara förenad med sjöpanträtt, t.ex. vissa fall av ersättning för dödsfall eller för skada på person eller egendom. Begränsningsbe- loppet anges i s.k. Poincaréfrancs och be- räknas efter fartygets dräktighet (2355 SjöLförslaget).5 Med Poincaréfranc förstås enligt 348 5 SjöLförslaget en enhet innehål— lande sextiofem och ett halvt milligram guld av niohundra tusendelars finhet. 1 000 francs motsvarar f.n. ca 350 svenska kronor.6 I 271 5 SjöL finns bestämmelse om bevakning av sjöpanträttssäkrad fordran i samband med exekution och rätten till utdelning, när fordringen är underkastad ansvarsbegräns- ning. Fordringen får bevakas till fullt be- lopp utan hinder av begränsningen men bor- genären har inte rätt till utdelning över det belopp som högst skall utgå enligt begräns— ningsreglerna. Bestämmelsen infördes då Sverige tillträdde 1926 års konvention rö- rande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om sjöpanträtt och fartygshypotek. Stadgandet återger innehål- let i artikel 7 i den konventionen. Såsom motiv för att fordringen skulle få bevakas till sitt fulla belopp åberopades bl.a. att ifrågavarande borgenärer konkurrerade med borgenärer, i förhållande till vilka fartygs- ägaren var obegränsat ansvarig,7 och att reg- lerna om ansvarsbegränsning endast avsåg att skydda fartygsägaren mot alltför höga krav men inte att avgöra, efter vilket förhål- lande fordringarna sinsemellan skulle njuta rätt. Stadgandet saknar motsvarighet i den nya panträttskonventionen. Sjölagskommit- tén har emellertid överfört en i sak motsva- rande bestämmelse till SjöLförslaget (2495
andra st. andra punkten). Beredningen vill nämna, att tillämpningen av regeln "ran vålla viss svårighet vid bestämmande av Skyddsbeloppet, och återkommer härtill in- der 13 5 iförslaget.
Den nuvarande beräkningen av ränta på inteckningsreverser är oförenlig med SjviL- förslaget. Borgenärs fordran skall beräktas enligt omslagsreversen eller de andra bevis som borgenären kan åberopa till stöd för sin fordran, och panträtt får ej åtnjutas för mer än pantbrevets kapitalbelopp jämte vtilligg enligt 2645 SjöLförslaget. Om fordringen understiger pantbrevets belopp, skall slill- naden tas upp som ägarhypotek. Bestäm- melser härom har upptagits i tredje »)ch fjärde punkterna av första stycket i föreva- rande 12 5. Är pantbrevet ej alls belånat, skall pantbrevets belopp i dess helhet tas upp som ägarhypotek. Detta följer av 105 tredje stycket i förslaget. Av 265 5 SjöLför- slaget framgår, att tillägg inte skall beräknas på ägarhypotek. Beredningen vill påpeka, att när ägarhypotek tagits i mät, föreligger ej längre ägarhypotek i egentlig mening, i den mån borgenären genom utmätningen fått förmånsrätt däri. Vid behov bör därför tillägg beräknas. I den mån ägarhypoteket blivit formligt pantförskrivet enligt 91 b5 ULförslaget är uppenbart, att man inte kan tala om ägarhypotek beträffande den del som täcks av borgenärens fordran.
Det kan vara tvistigt i vad mån överhy- potek föreligger. Detta vållar inte svårighet såvitt angår pantbrevets kapitalbelopp som alltid skall tas upp. Här bör erinras om att pantbrev som innehas av viss borgenär kan vara pantsatt i andra hand till säkerhet för
4Braakhus, Det begrensede rederansvar s. 17. 5Om den i internationell sjörätt allmänt erkända Poincaréfrancen se 1957 års internat. konv. om redaransvarets begränsning (art. 3), 1961 års internat. konv. om befordran av pas- sagerare till sjöss (art. 6), 1967 års internat. konv. om befordran av passagerares resgods till sjöss (art. 6) samt den genom 1968 års tilläggsprotokoll reviderade 1924 års internat. konv. om konossement (art. 4 mom. 5 a och d).
6 Hagbergh s. 211 och SvJT 1969 s. 978. 7 NJA II 1936 s. 234 f.
annan borgenärs fordran, vanligen till nå- gon som innehar efterföljande inteckning.
Vid fartygsexekution får man räkna med att pantbrevets belopp inte är angivet i svenskt mynt. Sjölagskommittén föreslår i 2615 första stycket SjöLförslaget, att in- teckning och följaktligen även pantbrevet skall avse visst belopp i svenskt eller ut- ländskt mynt eller Poincaréfrancs. Enligt 348 5 SjöLförslaget skall, såvitt angår reda- res begränsade ansvarighet, omräkning av sådan franc till svenskt mynt ske efter kur- sen den dag då betalning sker (eller säkerhet ställs")? För att skyddsbelopp skall kunna bestämmas måste omräkningen av pant- brevs belopp hos oss ske efter den kurs som beräknas gälla den dag då köpeskillingen skall fördelas. Även den fordran för vilken pantbrev lagts som säkerhet kan gälla i främmande valuta. Beträffande beräkningen av sådan fordran vid exekution vill bered- ningen anföra följande.
I 7 5 första stycket skuldebrevslagen medges gäldenär att beträffande skuldebrev som lyder på utländskt mynt betala skulden i ortens mynt efter värdet på betalningsda- gen. Denna rätt för gäldenären kan uteslu- tas genom förbehåll om effektiv betalning i den främmande valutan. Om skuldebrev inte infrias i rätt tid och kursen på det ut- ländska myntslaget nedgått efter förfalloda- gen, gäller vissa bestämmelser i andra styc- ket av nämnda 7 5. Borgenären får då i all- mänhet kräva betalning i ortens mynt efter kursen vid den tid då betalning bort erläg- gas. Kan det antas att borgenären ej haft skada av kursfallet, är han dock — liksom vid rättidig betalning — skyldig att ta emot betalning i det utfästa myntslaget eller, om ej annat avtalats, i ortens mynt efter värdet på betalningsdagen. Enligt lagrummets sista punkt gäller detsamma, om dröjsmålet be— ror av borgenären, liksom i vissa fall av force majeure. Det nu sagda torde vara till- lämpligt även utanför skuldebrevslagens om- råde.9
UL saknar — liksom KL — bestämmel— ser som anger den kurs efter vilken utdel- ning för fordran i utländskt myntslag bör
beräknas eller hur det i övrigt skall förfaras med sådana fordringar. Enligt beredningens mening kan skuldebrevslagens principer tjäna till ledning. I och för sig torde gälde- närens rätt enligt skuldebrevslagen att välja valuta gälla även vid exekutiv auktion.10 Fråga är emellertid, huruvida ett av borge- nären uppställt förbehåll om effektiv betal- ning i utländsk valuta måste iakttas av ÖE. Beredningen anser för sin del, att ett sådant förbehåll inte är bindande för exekutiv myndighet. De exekutiva myndigheterna skall sålunda inte behöva inköpa utländsk valuta för att tillhandahålla borgenär.11 Fordringar i utländskt myntslag bör alltså överlag omräknas i svenskt mynt. Vilken tidpunkt som därvid skall anses som betal— ningsdag kan vara något tveksamt. ÖE kan inte förutse blivande kurs vid den framtida tidpunkt då betalning till borgenären skall ske. Enligt beredningens mening bör omräk- ning alltid ske efter kursen den dag då sam- manträde för köpeskillingens fördelning hålls.12 AV 155 och 156 55 UL följer, att borgenären då kan lyfta sin utdelning mot säkerhet och alltså har möjlighet att om- vandla beloppet till önskad valuta. Om skul- den förfallit till betalning tidigare, kan bor- genären ha rätt till ersättning för kursförlust mellan förfallodagen och dagen för köpe- skillingsfördelningen (jfr 7 5 andra st. skul- debrevslagen). Sådan ersättning kan bevakas och vara förenad med förmånsrätt i den mån den omfattas av pantavtalet. När ford- ringen är förenad med förbehåll om effek- tiv betalning i utländsk valuta, har borgenä— ren rätt att begära ersättning även för kost- naderna för inköp av den främmande valu- tan.
Det kan inträffa, att det belopp som till-
8Jfr ang. en vidare tillämpning av bestäm- melsen SOU 1970: 74 s. 160.
9Se Rodhe s. 490 och Walin i NJA 1951 s. 444 samt NJA 1967 s. 195 .
10 Jfr SOU 1935: 14 s. 61 och NJA 1952 s. 41 . 11 Rodhe s. 35; jfr dock Koersner, 13:e Nord. Jur.mötet s. 32. 121 konkurs anses omräkning skola ske ef- ter kursen den dag då utdelningsförslag efter kungörelse först är tillgängligt för gransk- ning; NJA 1937 s. 17 och Welamson s. 460 f.
kommer borgenären är större än man hade anledning räkna med vid auktionen. Under tiden därefter kan den svenska kronan ha nedskrivits eller den utländska penningen- heten uppräknats. En borgenär kan skydda sig mot kursfluktuation genom att reserva— tionsvis bevaka högre belopp än som föl- jer av auktionsdagens kurs. Detta kan bl. a. få betydelse för Skyddsbeloppet som kom— mer att höjas med risk att fartyget inte blir sålt. Att belopp får bevakas reservationsvis är inte något enastående för nu berört fall. Det godtas t. ex. allmänt vid fastighetsexe- kution, att konkurskostnader och löneborge- närers fordringar bevakas reservationsvis med åtföljande höjning av lägsta budet.
Genom inteckningsborgenärernas bevak- ningar och ägarens uppgifter torde det i all- mänhet kunna tillfredsställande utredas Vilka som innehar pantbrev i fartyget och hur stora deras fordringar är. Om pantbrev ligger obelånat hos fartygsägaren, torde denne i allmänhet komma att visa upp pant- brevet. Det är emellertid ej givet, att man alltid får uppgift om vem som innehar ett pantbrev eller om den aktuella belåningen. Sjölagskommittén har föreslagit en regel, varigenom någon alltid kommer att vara an- tecknad som innehavare av pantbrev. Enligt 291 5 tredje stycket SjöLförslaget skall så- lunda, om annan inte står som innehavare, fartygsägaren antecknas.
Det är inte förenligt med 264 5 SjöLför- slaget att, när ovisshet råder, ta upp tillägg enligt någon schablonregel. I stället föreslås, att ÖE får pröva huruvida det finns skälig anledning att räkna med att pantbrevet är belånat resp. hur stor fordringen med ränta m.m. är t. ex. om fartygsägaren uppger att pantbrevet är belånat hos en person som ej kunnat anträffas och att ränta är ogulden för viss tid. Bestämmelse härom har intagits som andra stycke i förevarande 12 5. Den har förebild i 27 5 andra stycket FfL II. Om i fartyget gäller pantbrev som inte innehas av ägaren och någon fordran för vilken pantbrevet utgör säkerhet inte blivit anmäld, skall enligt förslaget i sakägarförteckningen tas upp pantbrevets belopp och det tillägg
enligt 2645 SjöLförslaget som med hänsyn till fartygsägarens uppgifter och andra upp- lysta omständigheter kan antas böra utgå. Regeln torde inte behöva användas annat än i undantagsfall. Om lämnade upplysningar ej är alldeles övertygande, får det för den antagna fordringsägaren beräknade belop- pet tas upp som tvistigt.
Utöver de uppgifter som fartygsägaren lämnar eller kan inhämtas ur tillgängliga handlingar — t. ex. kopia av omslagsrevers som han innehar —— kan under konkurs tän- kas, att konkursförvaltaren kan lämna upp— lysningar som är av värde för ÖE (jfr 70 och 71 55 KL II).
Av 2655 SjöLförslaget framgår, att till- lägg inte skall beräknas på ägarhypotek. Detta har ansetts böra uttryckligen bekräf- tas i tredje stycket i förevarande 12 5. När ägarhypotek tas i mät, föreligger som nyss nämnts ej längre ägarhypotek i egentlig me- ning,i den mån borgenären fått förmånsrätt däri. I förslaget anges därför, att tillägg kan utgå om ägarhypoteket är utmätt. Beträf- fande spörsmål om beräkning av tillägg ef- ter utmätning av ägarhypotek får bered- ningen hänvisa till framställningen i Utsök- ningsrätt VIII (s. 139).
I 1505 1 mom. UL finns bestämmelse om beräkning av räntelös fordran som skall utgå ur köpeskillingen för lös egendom. F. n. innehåller lagrummet en hänvisning till 1105 UL (jfr 150 5 1 mom. UL 11). Den innebär, att fordran som inte är förfallen och på vilken ränta inte skall betalas före förfallodagen skall beräknas till det belopp som efter en räntefot av fem för hundra om året utgör fordringens värde på fördelnings- dagen. Ränta eller annan dylik fordran som inte är bestämd till kapitalet uppskattas ef- ter samma räntefot till sitt kapitalvärde på fördelningsdagen. Beträffande livränta skall uppskattningen ske med ledning av 3 5 la- gen (1967: 531) om tryggande av pensions- utfästelse m. m.
I fjärde stycket av förevarande 12 5 upp— tas först en regel om beräkning av fordran som ej är förfallen till betalning och inte lö-
per med ränta före förfallodagen. Med hän- syn till att reverser med mycket låg ränta kan förekomma innehåller andra punkten i tredje stycket stadgande om att diskonte- ring skall ske även när den utfästa räntan är lägre än fem procent. Någon bestämmelse om kapitalisering av ränterätt 0.1. behövs inte i förevarande sammanhang. De före- slagna reglerna har motsvarighet i 28 5 FfL II och 125 första stycket andra och tredje punkterna LfL 11.13
13 5
Paragrafen innehåller regler om skydds— beloppet och saknar motsvarighet i UL. Den har sin förebild i 295 första stycket FfL 11 samt 13 5 första stycket LfL II. Far- tygsexekutionen skall enligt beredningens förslag vila på den s.k. täckningsprincipen, vilken tillgodoses genom att ett skyddsbe- lopp skall bestämmas.
I paragrafen föreskrivs, att i sakägarför- teckningen skall anges sammanlagda belop- pet av fordringar med bättre rätt än exeku— tionsfordringen och kostnaden för förfaran- det (skyddsbeloppet) samt vilka fordringar som är skyddade, det lägsta bud som måste avges för att fartyget enligt 14 5 skall få säl- jas och betalningsvillkoren.
Förslaget innehåller inte någon särskild bestämmelse för det fallet att försäljning be- gärts av borgenärer med olika rätt. Det är emellertid självklart, att endast fordringar med bättre rätt än den bäst prioriterade sö- kandens fordran skall åtnjuta det skydd som täckningsprincipen avser att ge. Eljest skulle en exekutionssökande kunna bli sämre ställd genom att även borgenär med sämre rätt inleder exekutivt förfarande mot fartyget.1 Även borgenär som utövat den be- fogenhet som anges i 5 5 i förslaget räknas som exekutionssökande i nu förevarande avseende. Utlösning enligt 4 5 i förslaget kan också påverka Skyddsbeloppet, om den utlösande begär att detta skall höjas.
När kondemnerat fartyg skall säljas exe- kutivt på ägarens begäran (105 andra st. SjöLförslaget), säljs fartyget såsom utmätt för fordran med bästa rätt. Endast kostna-
den för förfarandet kommer då att vara skyddad (jfr dock 195 andra st. andra punkten i beredningens förslag) .3
Sker försäljning under konkurs efter ini— tiativ av förvaltaren, skall konkursboet an- ses som sökande utan förmånsrätt, om ej annat följer av 5 5 (jfr 11 5 fjärde st. i för- slaget och s. 57 ovan).
Beredningen har i förslaget liksom i FfL och LfL använt termen Skyddsbeloppet som beteckning på summan av de fordringar som är skyddade vid försäljningen och kost— naden för förfarandet. Det minsta belopp som en spekulant enligt 145 måste bjuda för att Skyddsbeloppet skall bli täckt har i överensstämmelse med FfL II och LfL II benämnts ”lägsta bud”.3 Ett lägre bud än Skyddsbeloppet kan vara tillfyllest, om and— ra medel finns tillgängliga.
Här kan först nämnas förverkad hand- penning. Även andra belopp kan finnas till- gängliga. Beredningen behandlar i motiven till ULförslaget vad som skall inbegripas vid utmätning av fartyg. Därav framgår, att om fartyg efter utmätning blir skadat, skall sur- rogat i form av skadestånd som utgår i an- ledning av skadan omfattas av utmätningen. Skulle sådana medel ha överlämnats till ÖE före auktionen, kan det påverka skyddsbe- loppet. Härvid bör uppmärksammas, att sjö- panträttshavare inte har rätt till sådant bc- lopp.4 Inte heller panträtt på grund av in- teckning omfattar surrogat som nu nämnts.5 Däremot torde retentionsrätt gälla i surrogat som trätt i den kvarhållna egendomens stäl- le.6 Detta torde även gälla sådant anspråk mot försäkringsgivare som avses i 91—95 55
13 Betr. den matematiska metoden för kapita- lisering se U VIII s. 139. 1 Se Almén, PM 5. 119 och Olivecrona, Förfarandet s. 48. 2 Motsvarande ordning i bl.a. 85 andra st. lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom eller gruva eller aktier i vissa bolag. 3 Beredningen har ansett sig böra följa termi- nologin i prop. 1971: 20, ehuru den för sin del velat undvika uttrycket ”lägsta bud”. 4 257 5 SjöLförslaget. 5 263 5 SjöLförslaget. 6 Undén s. 253 och NJA 1942 s. 575.
lagen (1927: 77) om försäkringsavtal (FAL). Såväl retinent som inteckningshavare är medförsäkrad enligt 54 5 FAL.7 (Jfr även 58 5 FAL.) Sjöpanträttshavare skall däre- mot enligt SjöLförslaget inte vara medför- säkrad.8
I motiven till 125 i förevarande förslag har antytts, att stadgandet i 2495 andra stycket andra punkten SjöLförslaget kan medföra svårighet vid bestämmande av Skyddsbeloppet. Enligt SjöLförslaget gäller, att fordran som är förenad med sjöpanträtt får vid exekution bevakas till fullt belopp utan hinder av reglerna om begränsning av redares ansvarighet. Om sjöpanträttshava- rens fordran har bättre rätt än utmätnings- sökandens, bör emellertid ÖE vid bestäm- mande av Skyddsbeloppet inte räkna med högre belopp än som kan utgå enligt be- gränsningsreglerna. Eljest blir skyddsbelop- pet för högt, vilket i sin tur kunde leda till att fartyget ej kan säljas. Om fordringen konkurrerar med annan fordran som har samma förmånsrätt, skall emellertid fördel- ningen dem emellan ske på grundval av fordringamas fulla belopp. Begränsningsreg- lerna ger därvid ett tak för vad borgenär får lyfta. Denna ordning kräver naturligtvis särskild uppmärksamhet från borgenärernas och ÖEs sida.
De bestämmelser som förslaget innehåller om skyddade fordringar är dispositiva. En- ligt 17 5 i förslaget kan de sakägare vilkas rätt är beroende därav, med vissa begräns- ningar, fordra att försäljningen skall ske på andra villkor än som anges i Farth. Vidare kan berörda sakägare enligt 19 5 andra styc- ket första punkten godtaga inrop fastän Skyddsbeloppet ej uppnåtts.
14 5
Försäljning kan enligt förslaget ske så snart Skyddsbeloppet täcks av köpeskil- lingen för fartyget och andra medel som finns att tillgå. Paragrafen motsvarar 325 FfL II och 15 5 LfL II. Skyddsbeloppet be- höver sålunda int-e överskridas men skälig-
heten av högsta budet skall prövas enligt 19 5 i förslaget.
15 5
Denna paragraf innehåller bestämmelser om betalningsvillkoren. Såvitt avser fartyg som säljs av ÖE finns f.n. regler om betal- ningsvillkoren i 955 UL. För andra fartyg gäller samma betalningsvillkor som för lös egendom i allmänhet. Förevarande 15 5 har sin motsvarighet i 16 5 LfL II, jfr 34 5 FfL II.
Enligt 955 2 mom. UL skall köpeskil— lingen betalas senast vid fördelningssam- manträdet. Detta skall f.n. hållas fjorton dagar efter auktionen (1405 1 mom. UL). Visar köparen att inteckningshavare låtit honom överta intecknad skuld och lämnat anstånd med betalningen, skall överenskom— melsen gälla. Vidare får gäldenären/fartygs- ägaren medge köparen betalningsanstånd beträffande eventuellt överskott. I övrigt får avräkning ej ske.1
Första stycket i förevarande 15 5 upptar först huvudregeln, att köpeskillingen skall betalas kontant. Detta följer av att fartyget skall överlåtas gravationsfritt. Grundsatsen att panträtt på grund av inteckning skall upphöra vid exekutiv försäljning slås fast i panträttskonventionen artikel 11 moment 1. I SjöLförslaget har principen upptagits i 269 5 första stycket. Enligt 262 5 i sist- nämnda förslag blir principen tillämplig även på skeppsbyggen. Av principen följer, att om fartyg säljs exekutivt, inteckningsha- vare skall få betalt fastän hans fordran inte är förfallen till betalning (266 5 första st. 4 SjöLförslaget). Det saknas alltså motsvarig- het till den vid fastighetsexekution tilläm- pade övertagandeprincipen.2 Denna ordning sammanhänger med att fartyg kan bli före- mål för exekution snart sagt var som helst i världen samt att fartyg har relativt begrän— sad livslängd och är underkastade snabba värdeförändringar.
7 SOU 1970: 74 s. 135. 8 545 första st. FAL i Sjölagskommitténs förslag samt SOU 1970: 74 s. 124. 1 Trygger I s. XXV. 2 SOU 1970: 74 s. 132.
I och för sig är inte för ändamålet behöv- ligt att själva inteckningen upphör utan till- fyllest om panträtten utplånas. Sjölagskom- mittén har emellertid inte ansett sig vilja fö- reslå en ordning som skulle innebära, att själva inteckningen förblir oberörd av exe- kutiv försäljning oaktat fordringen beta- las.3
Från huvudregeln gör panträttskonventio- nen ett undantag som f.ö. tillkommit på nordisk begäran.4 Enligt artikel 11 moment 1 skall sålunda hypotek för vilka köparen med innehavarnas samtycke övertagit an- svaret inte upphöra att gälla (jfr 269 5 första st. SjöLförslaget). I anslutning härtill före— slås i första stycket av förevarande 15 5, att efter medgivande av borgenär, vars fordran enligt sakägarförteckningen är förenad med panträtt på grund av inteckning, får vad som faller inom köpeskillingen och pantbre- vets belopp innestå i avräkning på köpeskil- lingen. Detta gäller dock inte fordran som avses i 115 tredje stycket i förslaget. Det torde såvitt angår svenska fartyg inte möta något hinder att låta pantbrevet gälla obe- skuret även om den fordran som omfattas av medgivandet är lägre än pantbrevets be- lopp. Givetvis förutsätts, att detta ej leder till att borgenär med sämre rätt som gjort motsvarande medgivande blir lidande.
Avräkning får som nämnt ej ske för ford- ran som avses i 115 tredje stycket försla- get. Kontant betalning blir alltså obligato- risk, om fordringen är beroende av villkor eller om inteckning sökts men ej beviljats el- ler om tvist föreligger. Självfallet får tvistigt eller villkorat belopp inte utan vidare beta- las ut till borgenären. UL II innehåller i 1515 bestämmelser hur det i detta hän- seende skall förfaras vid köpeskillingsför- delningen. Beredningen föreslår nu Viss komplettering därav genom nya bestämmel- ser i 151 5 2 och 3 mom. UL. Även för det fallet att inteckning är tvistig eller inteck- ning är sökt men ej beviljats finns i UL stadganden om hur ÖE skall förfara med belopp som belöper på inteckningen.
Enligt panträttskonventionen skall för- utom hypotek också alla övriga panträtter
och andra rättigheter upphöra att besvära fartyget efter exekutiv försäljning (art. 11 mom. 1). Mot denna föreskrift svarar 249 5 första stycket SjöLförslaget. Där sägs, att om fartyg säljs exekutivt i Sverige, upphör sjöpanträtt och retentionsrätt i fartyget sedan köpeskillingen erlagts, under förut- sättning att försäljningen blir bestående. Av- räkning för fordran förenad med sjöpanträtt eller retentionsrätt kan därför inte ske med bibehållen sjöpanträtt eller retentionsrätt. Ej heller har beredningen trott, att det förelig- ger praktiskt behov av att medge avräkning för ägarhypotek eller för gäldenären even- tuellt tillkommande överskott.
I andra stycket av förevarande 15 5 anges, att det i sakägarförteckningen skall anmär- kas om fordran ej får innestå.
16 5
I 95 5 1 mom. första punkten UL sägs f.n. att en sjättedel av köpeskillingen skall betalas kontant. Inroparen kan emellertid i stället lämna pant eller borgen såsom för egen skuld för en femtedel av köpeskilling- en.1 Inteckning i fartyg betraktas som pant med det värde som ÖE tillerkänner den.?
Beredningen har beträffande fast egen- dom föreslagit, att handpenningen skall motsvara en tiondel av köpeskillingen (se nu 355 FfL II). Vid fartygsförsäljning är vill- koren annorlunda. Eftersom övertagande- principen inte gäller betalas i regel hela el- ler i allt fall större delen av köpeskillingen kontant. Handpenningen bör därför enligt beredningens mening även framdeles uppgå till förhållandevis stor del av köpeskillingen. Eljest blir handpenningen knappast tillräck- lig för att förmå inroparen att i tid fullgöra sin återstående betalningsskyldighet eller, om han ej gör det, i rimlig omfattning täcka ersättning för den skada som genom för-
3 SOU 1970: 74 s. 135. 4 SOU 1970: 74 s. 135. 1 Tecknas borgen av mer än en person, skall borgensmännen svara solidariskt. Jfr 48 5 1 mom. andra punkten UL 11. Se också Trygger I 5. 347 och XXIV not 3. 2 Trygger I 5. XXIV.
summ—elsen kan drabba exekutionssökanden och andra.3 Enligt förslaget är den som in- ropar fartyg liksom f.n. skyldig att lämna handpenning. Den skall motsvara en sjätte- del av köpeskillingen och minst den kostnad som skall utgå ur fartyget. Anledning sak- nas att såsom vid fastighetsauktion maxi— mera handpenningens belopp till vad som skall betalas kontant, eftersom övertagan- deprincipen inte tillämpas utan köpeskil- lingen skall betalas i reda pengar, om annat ej avtalas.4 Bestämmelsen har upptagits som första stycke i 16 5 och överensstämmer med 17 5 första stycket LfL II. Tidpunkten för erläggande av handpenning regleras i 20 5 i förslaget.
I enlighet med gällande lag föreslås i and- ra stycket av förevarande 16 5, att inropa— ren skall få lämna säkerhet i stället för att betala handpenning kontant. Säkerheten skall täcka handpenningens belopp. Att så- som enligt 95 5 1 mom. första punkten UL kräva säkerhet för större belopp förefaller ej behövligt.5 Inroparens valfrihet inrymmer möjligheten, att en del av handpenningen betalas kontant och säkerhet ställs för åter- stoden.G Lämnas säkerhet, skall ÖE tillämpa bestämmelserna i 485 1 mom. UL II. ÖE skall pröva, om säkerheten kan godtas när den inte godkänts av vederparten. Med ve- derpart förstås här envar som är berättigad till utdelning ur köpeskillingen.7 Då de inte kan antas samtliga vara närvarande, torde ÖE i praktiken alltid få pröva säkerheten. Som framgår av 48 5 i UL 11 får borgen inte godkännas annat än om den är proprie- borgen och, om den har tecknats av två el- ler flera, dessa åtagit sig solidariskt ansvar. Till borgen räknas bl. a. bankgaranti.s
Sådant pantbrev som avses med SjöLför- slaget är ej bärare av fordran och kan inte i och för sig tjäna som säkerhet. Emellertid bör panthavare kunna som säkerhet ställa sin med panträtt i fartyget förenade ford- ran. Bestämmelse härom har beredningen infört som andra punkt i andra stycket av förevarande 16 5. Förutsättning för att så- dan fordran skall kunna godkännas som sä- kerhet är, att fordringen täcks av köpeskil-
lingen och kan anses betryggande. Vid denna prövning bör det enligt 73 5 1 mom. första punkten UL åsatta värdet vara till ledning. Självfallet kan även andra ford- ringar godtas som säkerhet. ÖE skall beakta, att säkerheten vid behov skall kunna realiseras och därvid täcka den förpliktelse som skall garanteras.9 Säkerheten får inte svikta. Det belopp för vilket säkerheten gäl- ler skall nämligen vid bestämmande av Skyddsbeloppet räknas som tillgängligt även om ÖE ännu inte gjort bruk av säkerheten.10
Vad som senare i förslaget sägs om hand- penning bör enligt sakens natur11 även gälla säkerhet för handpenning intill det belopp som säkerheten gäller.
I överensstämmelse med vad som i 35 5 tredje stycket FfL II föreslagits beträffande fast egendom och i 17 5 tredje stycket LfL II beträffande luftfartyg bör staten, kommun, landstingskommun och kommunalförbund vara befriade från skyldighet att lämna handpenning eller ställa säkerhet.12 Bestäm- melse härom har upptagits som tredje stycke i förevarande 16 5. Om sådan inro- pare till äventyrs skulle underlåta att full- följa köpet, föreligger ändå ersättningsskyl- dighet i den omfattning som för andra fall följer av 22 5 i förslaget.
Enligt fjärde stycket i förevarande 165 skall ogulden del av den kontanta köpeskil— lingen — häri ingår även handpenningbe- lopp som inte redan betalts kontant — beta— las senast vid det sammanträde för fördel- ning av köpeskillingen som enligt 6 5 i för—
3 U VIII s. 149 f. 4 Se U VIII s. 265. 5 Jfr U VIII s. 265. 6 Almén, PM s. 213, Olivecrona, Förfaran- det 5. 133 och U VIII s. 150. 7 Almén, Auktion II s. 232, Olivecrona, För- farandet s. 133 och U VIII s. 150. 3 Jfr Smith, Garantioppgjör s. 71 ff och Rabe, Bankjuridik, 4 uppl. s. 99. 9 Trygger II 5. 155 f och U VIII s. 209. 10 Jfr 14 5 i förslaget och 143 a 5 UL II samt U VIII s. 141 f. 11 Prop. 1971: 20 s. 233. 12 Jfr prop. 1971: 20 s. 232.
slaget blivit utlyst i kungörelse om auktio- nen.
Om den som enligt sakägarförteckningen är betalningsberättigad har medgivit avräk- ning när det enligt 15 5 är tillåtet, skall det avräknade beloppet avdras från vad som skall betalas. Om köparen avtalat om avräkning med den enligt förteckningen be- talningsberättigade men förteckningen se- dermera visar sig felaktig på den punkten, måste köparen betala det avräknade belop— pet till den rätta borgenären, om han inte lyckas utverka anstånd av denne. Köpets giltighet är emellertid inte beroende därav.13
Enligt femte stycket i förevarande 165 får inroparen komma »i besittning av farty- get, när köpeskillingen betalts till fullo. Förslaget skiljer sig i detta hänseende från 365 FfL II enligt vilken fördelningsdagen skall anses som tillträdesdag, men överens- stämmer med 17 5 LfL II. Detta samman- hänger med att fast egendom kan ge bety- dande avkastning, varför tillträdesdagen bör vara fix. Fartyg ger regelmässigt inte av- kastning under exekutionstiden utan kan i stället dra stora kostnader för hamnavgifter och vakthållning m.m. Möjligheten av snabbt tillträde är därför i sin mån ägnad att höja köpeskillingen.
I sjätte stycket av förevarande 16 5 regle- ras det personliga betalningsansvaret, om in- teckningsborgenär och inropare träffar överenskommelse att fordringen skall av- räknas på köpeskillingen i stället för att be- talas kontant.
Enligt 265 FartIntL gäller f. 11. att efter exekutiv försäljning förra ägaren är fri från personligt ansvar för intecknad skuld i den mån denna kunnat betalas av köpeskil- lingen. Däremot regleras inte inroparens ställning efter överenskommelse om avräk- ning. Överenskommelsen kan vara begrän— sad till avräkning av visst belopp men kan också innebära att köparen åtar sig person- ligt betalningsansvar.”
SjöLförslaget har inte någon motsvarighet till nu berörda stadgande i FartIntL. Den bestämmelse i ämnet som upptagits i sjätte
stycket av 165 i beredningens förslag har viss motsvarighet i 455 tredje stycket FfL II. I bestämmelsen slås fast, att köparen blir personligen betalningsskyldig för vad som enligt överenskommelse avräknats på köpe- skillingen och att förra ägaren blir fri från ansvar därför. Beträffande frågan om an- nan än förra ägaren genom överenskommel- sen befrias från personligt ansvar får bered- ningen hänvisa till Utsökningsrätt VIII (s. 154).
17 5
I förevarande paragraf regleras frågan om avsteg från de legala försäljningsvillkoren. Stadgandet har sin motsvarighet i 375 FfL II och 18 5 LfL II.
De sakägare vilkas rätt beror därav äger enligt förslaget fordra, att försäljningen skall ske på andra villkor än som angetts i det föregående. Avsikten är, att paragrafen skall medge ändring beträffande bl. a. sak- ägarnas inbördes företräde till betalning och skyddsbeloppets placering. Härigenom kan dock inte inskrivningsförhållandena ändras t. ex. beträffande ordningen mellan pant- brev. Enligt uttrycklig bestämmelse får över- enskommelsen inte avse erläggande av handpenning och den återstående kontanta köpeskillingen samt köparens rätt att komma i besittning av fartyget.1
Det bör anmärkas, att enligt beredningens mening skyddsbeloppet kan höjas utan medgivande från de borgenärer vilkas ford- ringar blir skyddade genom höjningen.2 Att kräva deras medgivande därtill kan inte anses motiverat och skulle delvis omintet- göra syftet med utlösningsrätten enligt 4 5 i förslaget. Den som löst ut sökanden bör kunna höja skyddsbeloppet för att skydda det intresse som föranlett att han ingripit. I tydlighetens intresse har med tanke på detta fall som en andra punkt i förevarande 175 stadgats, att skyddsbeloppet får höjas, även om borgenär som inte själv begärt försälj- ning motsätter sig det.
13 Se U VIII s. 151. 14 Jfr Olivecrona, Inteckningsförordningen, 8 uppl. s. 151 not 7 med hänvisningar. 1 Jfr prop. 1971: 20 s. 538 f och 574. 2 Se U VIII s. 153.
Fråga om avvikelse från försäljningsvill- koren måste väckas innan den förhandling mellan sakägarna som föregår försäljningen har avslutats. Avvikelser från de legala vill— koren skall givetvis beaktas, när förteck— ningen upprättas.
18 5
Med denna paragraf inleds de bestäm- melser i förslaget som gäller förfarandet vid själva auktionen. Stadgandena har avfattats i anslutning till 385 andra stycket FfL II och 19 5 LfL II.
Beredningen föreslår, att ÖE skall redo— göra för innehållet i sakägarförteckningen innan fartyget utropas. Kompletterande fö- reskrifter kan lämnas i administrativ ord— ning. I motiven till 9 5 i förslaget har be— redningen rekommenderat, att ÖE till de närvarande skall dela ut en skriftlig upp— ställning över viktigare fakta och en stomme till sakägarförteckning. Dessa handlingar bör utnyttjas av ÖE vid föredragningen.
Vidare skall upplysning lämnas om att fartyget utropas under förbehåll att inrop skall prövas enligt 19 5.
19 5 Denna paragraf reglerar förutsättning- arna för att bud skall få antas. Den motsva- rar 40 5 FfL II och 20 5 LfL II.
Enligt första stycket skall ÖE, innan in— rop godtas, pröva att skyddsbeloppet upp- nåtts. Som framgår av 135 avses med skyddsbeloppet sammanlagda beloppet av fordringar med bättre rätt än exekutions— fordringen och kostnaden för förfarandet. Skyddsbeloppet skall enligt 14 5 täckas av köpeskillingen och andra medel som finns att tillgå. Tillsammans ger 14 och 19 55 ut- tryck för täckningsprincipen.
I Utsökningsrätt IV föreslog beredningen bestämmelser om att auktionsförrättare skulle få avvisa låga bud för att hindra för- säljning till underpris. Departementschefen ansåg det tveksamt, om något praktiskt be- hov därav förelåg vid försäljning av fartyg som avses i 94 5 UL eller av luftfartyg och intecknade reservdelar till sådant fartyg.1
Exekutiva försäljningar av sådan egendom var sällsynta och man borde därför t. v. ute- sluta dessa specialobjekt från tillämpnings— området för de nya reglerna. I övrigt ge— nomfördes beredningens förslag år 1967. Beredningen hade anledning att i Utsök- ningsrätt VIII återkomma till frågan, när det gällde exekutiv försäljning av luftfartyg och uttalade, att sakliga invändningar ej syntes kunna framställas mot en sådan be— fogenhet eller den utformning som bered- ningen föreslog i Utsökningsrätt IV2 men att det kunde anstå med att ta upp frågan till dess beredningen fick tillfälle att be- handla försäljning av vanliga fartyg.
Beredningen har i nu förevarande sam- manhang på nytt övervägt spörsmålet be- träffande fartyg. Panträttskonventionen läg— ger inte hinder i vägen för att ge auktions— förrättaren möjlighet att avvisa för låga bud. Erfarenheterna av auktionsförrättarnas nuvarande befogenhet är enligt vad som bli- vit upplyst övervägande goda. Det synes lämpligt att göra regleringen generell. Vad angår fartyg och luftfartyg kan särskilt an— föras, att det vid försäljning av dylika spe- cialobjekt finns betydande risk för att någon verklig tävlan ej sker vid auktion. Markna- den är begränsad och det kan förekomma, att ej mer än en enda allvarlig spekulant ger sig till känna. Att täckningsprincipen inte är någon garanti mot försäljning till underpris ligger i öppen dag. Visserligen skall ford- ringar med bättre rätt än sökandens och kostnaderna för förfarandet täckas. Har sö- kanden god förmånsrätt för sin fordran, blir emellertid skyddsbeloppet lågt (jfr också 5 5 i förslaget). Beredningen vidhåller därför, att ÖE även beträffande fartyg bör pröva huruvida vad som bjuds kan godtas. I bli- vande förslag till UB avser beredningen att förorda motsvarande regel vid försäljning av luftfartyg och intecknade reservdelar till så- dant fartyg.
I enlighet med det anförda har i första stycket andra punkten av förevarande 195 föreslagits, att inrop, även om skyddsbelop—
1 Prop. 1967: 16 s. 135. 2 U VIII s. 266.
pet är täckt, ej får godtas om det är sanno- likt att avsevärt högre köpeskilling kan upp- nås. Vid bedömning av lämnat bud får ÖE viss Vägledning av det värde som åsatts far- tyget i samband med utmätningen (735 1 mom. första punkten UL). Det får förutsät- tas, att utmätningsmannen utnyttjar möjlig- heten att tillkalla sakkunniga för att biträda vid värdering av fartyg. ÖE bör också ta hänsyn till sakägarnas uppfattning i frågan, om inrop skall godtas eller inte, och därför i tveksamma fall överlägga med de sakägare som alltjämt är närvarande.3 Bestämmel— sen får endast tillämpas, när man kan räkna med att inropssumman vid nytt utrop blir avsevärt högre. Borgenärer vilkas fordringar täcks av det avvisade inropet torde därför knappast löpa någon risk att deras ford- ringar inte blir täckta vid ett nytt försälj- ningsförsök.'i Om inrop avvisas, hindrar det inte, att fartyget bjuds ut på nytt vid samma auktionstillfälle. Härvid kan ÖE uppskjuta auktionen och vänta med nytt utrop till se— nare samma dag.5
Auktionsförrättarens beslut att godtaga eller förkasta bud kan överklagas. Högsta domstolen har nyligen avgjort ett mål, där klagan förts över att ÖE godtagit bud som avgetts vid auktion på fast egendom (jfr 126 5 3 mom. UL).6 Högsta domstolen som ogillade besvären anförde bl.a., att stora krav måste ställas på den utredning som åberopas till stöd för påståendet att auk- tionsförrättaren felbedömt möjligheterna att uppnå avsevärt högre köpeskilling än den bjudna.
Täckningsprincipen skall inte upprätthål— las villkorslöst. Principen åsyftar, att borge- när skall vara oberoende av de exekutiva åt- gärder som företas på initiativ av borgenär med sämre rätt. Detta bör emellertid inte hindra försäljning, när ett bud inte täcker fordringar med bättre rätt än sökandens fordran men innehavare av sådan bättre prioriterad fordran medger försäljning.7 Förslaget har upptagit bestämmelse i äm- net som första punkt i andra stycket av fö- revarande 19 5. Inrop får enligt vad som där sägs godtas utan hinder av första
stycket, om samtliga berörda sakägare medger det. Medgivande enligt förslaget kan möjliggöra försäljning inte blott i det fallet att skyddsbeloppet inte uppnåtts utan även när inropet är lägre än ÖE annars skulle vilja godtaga. Det bör på— pekas, att när skyddsbeloppet inte upp- nåtts, krävs medgivande från alla i sak- ägarförteckningen före exekutionssökan— den upptagna borgenärer som genom inro— pets godtagande blir utan betalning och att det alltså ej räcker med samtycke från när- varande fordringsägare. Fartygets ägare måste också ge sitt samtycke, även om han ej har ägarhypotek som skulle bli lidande om inropet godtas.8
Beträffande sökanden gäller enligt andra punkten i andra stycket, att han kan medge att inrop godtas ehuru kostnaden för förfa— randet inte har blivit täckt. Sökanden kan föredra att få kostnaden delvis täckt fram- för att behöva svara för all kostnad, om auktionen ej leder till försäljning. Om skyddsbeloppet bestämts med hänsyn till att borgenär utövat sin rätt enligt 5 5 i försla- get, skall sökanden stå för kostnaden. Bor- genären får då inte på egen hand godtaga inrop som ej täcker kostnaden. Härför krävs medgivande av sökanden.9
När fråga är om att godtaga inrop fastän ÖE ansett sannolikt att avsevärt högre köpe- skilling kan uppnås, berör detta alla i sak— ägarförteckningen upptagna innehavare av fordringar som eventuellt skulle uppoffras samt fartygsägaren. Alla dessa måste lämna sitt medgivande.10
Ändamålet med det exekutiva förfarandet är att ge sökanden betalning och det finns därför inte någon anledning att låta fartyget
3 Jfr prop. 1967: 16 s. 126. 4 Se prop. 1967: 16 s. 125 f. 5 Jfr U IV s. 83 och prop. 1967: 16 s. 160. 6 NJA 1969 s. 540. Jfr JO 1970 s. 321 ff. 7 Jfr Almén, PM 5. 215 och Alexanderson, 1912 års lagstiftning om exekution i fast egendom, 2 uppl. s. 10 ff. 8 Jfr U VIII s. 161 och Olivecrona, Förfa- randet s. 135. 9Betr. det fallet att sökanden trätt tillbaka se under 5 5 s. 47. 10 Jfr prop. 1971: 20 s. 236.
gå till försäljning, om detta inte över- ensstämmer med sökandens intresse. Enligt tredje stycket i 195 får inrop inte godtas, om exekutionsfordringen inte täcks och sö- kanden motsätter sig. Annan fordran som tillkommer sökanden innefattas alltså inte. Sådan fordran kan skyddas genom höjning av skyddsbeloppet (jfr 17 5). Om den ur- sprungliga sökanden blivit utlöst av annan sakägare, är det den senare som kan mot- sätta sig försäljningen. Finns flera sökande, tillkommer befogenheten den borgenär vars fordran har bästa rätt. (Han är såtillvida ”herre” över förfarandet.) Motsvarande be- fogenhet tillkommer den som utövat sin rätt enligt 5 5 i förslaget, under förutsättning att hans fordran har företräde framför sökan- dens.
20 5
Paragrafen motsvarar 41 5 första och tredje styck-ena FfL II och 21 5 LfL II.
Första stycket gäller handpenningen. Vad där sägs är tillämpligt även i fråga om sä- kerhet för handpenning.
F. 11. skall vid köp av fartyg som avses i 945 UL genast betalas handpenning eller ställas säkerhet (95 5 1 mom. UL). Försum— mas det, skall fartyget genast utropas på nytt. För fast egendom gäller samma krav på att handpenning skall erläggas om- gående. I praxis har detta ansetts innebära, att anstånd med lämnande av handpenning i princip inte får medges. Denna regel torde dock möjligen kunna frångås, om det är uppenbart att skada inte kan uppkomma för sakägarna.1
Även framdeles bör enligt beredningens mening den handpenning som inroparen har att betala lämnas utan dröjsmål. Viss upp- mjukning av det nuvarande kravet på omedelbar betalning förefaller emellertid påkallad. En möjlighet för ÖE att medge kortare anstånd kan ibland leda till bättre försäljningsresultat. Självfallet måste en så- dan möjlighet utnyttjas med försiktighet. Om det är troligt att kretsen av spekulanter kommer att minska under väntetiden, bör ÖE ej medge något uppehåll. Första stycket
i förevarande 205 har avfattats i enlighet med det sagda.
Enligt beredningens mening bör check kunna godtas som betalningsmedel vid auk— tionen, om trassatbanken utfäster sig att svara för checkbeloppet.2
Om handpenning ej lämnas när det skall ske, är budet förfallet och fartyget skall ut- ropas på nytt. Inroparen står inte i något ansvar för budet.3
Staten, kommun, landstingskommun och kommunalförbund blir bundna av det bud som någon av dem bjudit utan att handpen- ning lämnas (jfr 16 5 tredje st.) såtillvida att de blir ersättningsskyldiga enligt 22 5 om köpet ej fullföljs.
I paragrafens andra stycke stadgas, att in- rop är ogiltigt om inroparen inte fullgör sin betalningsskyldighet enligt 165 fjärde styc- ket. Att avdrag får ske för belopp som en- ligt överenskommelse skall avräknas följer av 15 5 första stycket i förslaget. Detta över- ensstämmer med vad som f.n. gäller enligt 95 5 UL. Förfarandet vid ny auktion, sedan inrop blivit ogiltigt enligt nu ifrågavarande stadgande, regleras i 21 5.
21 5
Bestämmelserna i denna paragraf, som har sin motsvarighet i 42 5 FfL II och 22 5 LfL II, handlar om ny auktion.
Första stycket reglerar, när nytt försälj- ningsförsök skall göras. I första punkten av- ses det fallet att godtagbart inrop ej skett el- ler att handpenning ej lämnas. Eftersom täckningsprincipen inte gäller fartyg be- stäms f.n. ej något lägsta bud och ÖE har ej heller rätt att avvisa för lågt bud. Det för- utsätts, att fartyg som avses i 945 UL blir sålt vid den exekutiva auktionen, men givet- vis kan det inträffa, att det överhuvud ej ges något bud. Det torde vara tveksamt, om ÖE
1 Se NJA 1896 s. 29 och 1955 s. 396. Jfr till förstnämnda rättsfall kritik hos Trygger I s. 346 not 2. Jfr även prop. 1967: 16 s. 215 . 2 Se U IV s. 97 och U VIII s. 162. 3 Almén, Auktion II s. 229, Trygger I 5. XXIV och Olivecrona, Förfarandet s. 125.
då bör utlysa ny auktion.1 Enligt beredning- ens förslag måste lagstiftaren räkna med, att godtagbart bud ej alltid kommer att avges. Beredningen föreslår samma regel som be- träffande fast egendom, nämligen att nytt försäljningsförsök skall göras endast på sö- kandens begäran. Sökanden behöver enligt förslaget inte bestämma sig omedelbart vid auktionen utan får en veckas betänketid. Finns det flera exekutionssökande, skall nytt försäljningsförsök göras, om någon av dem yrkar det. Om någon av de sökande underlåter att framställa sådant yrkande, kan det få betydelse för skyddsbeloppet och kan också inverka på vem som skall svara för tillkommande kostnader i anledning av ny auktion. På grund av bestämmelserna i 5 5 andra och tredje styckena bör sjöpant- rättshavare som begagnat eller begagnar sin där angivna rätt anses jämställd med sökan- de i nu förevarande avseende. ÖE bör på lämpligt sätt fästa vederbörandes uppmärk- samhet på hans möjlighet att få till stånd ny auktion.
Inrop blir också ogiltigt, om inroparen inte i tid beta.-lar ogulden del av den kon- tanta köpeskillingen. Auktionsförrättaren skall i så fall f. 11. enligt 95 5 3 mom. första punkten UL genast ånyo utlysa auktion. Denna ordning torde böra behållas. Den försumliga inroparen har då lämnat hand- penning eller säkerhet som i allt fall täcker dittills upplupna kostnader och det är därför oftast i sökandens intresse att nytt försäljningsförsök sker. Sökanden bör emel— lertid ha möjlighet att avstå därifrån. Ny auktion bör därför inte kungöras förrän sö- kanden fått tillfälle meddela ÖE, om han vill avstå. Finns flera sökande, skall ny auk- tion hållas, om inte samtliga förklarar sig avstå. Även här bör sjöpanträttshavare som begagnat eller begagnar sin rätt enligt 5 5 jämställas med sökande.
I enlighet med det anförda har i första stycket upptagits stadgande, att om det ej sker inrop som godtas och fullföljs genom att handpenning lämnas, skall nytt försälj- ningsförsök göras, om sökanden begär det inom en vecka från auktionen. Har inrop blivit ogiltigt enligt 20 5 andra stycket, skall
nytt försäljningsförsök göras, om inte sökan- den avstår från det.
Beredningens förslag innehåller vidare _ också i överensstämmelse med vad som gäl- ler för fast egendom —— bestämmelse som gör det möjligt att avbryta det exekutiva förfarandet, om försäljningsförsök ej leder till resultat. ÖE har sålunda fått befogenhet att avvisa begäran om nytt försäljningsför- sök, om två auktioner hållits utan att farty— get blivit sålt och det saknas anledning an- taga att fartyget kan säljas inom rimlig tid. Bestämmelsen har upptagits som andra stycke i förevarande 21 5. Som regel torde sökanden i denna situation på grund av de ökade kostnaderna självmant avstå från vi- dare försäljningsförsök.
Tredje stycket innehåller regler för förfa- randet när ny auktion skall äga rum. Enligt 42 5 FfL II och 225 LfL II får fordran an— mälas till ny auktion även av den som för- summat att göra anmälan i en tidigare omgång.2 Bevakning som skett för en auk- tion behöver inte upprepas för senare auk— tion. Motsvarande föreslås skola gälla vid fartygsförsäljning.
I fjärde stycket upptas föreskrift, att ut- mätning går åter, när nytt försäljningsförsök inte skall göras. För den händelse särskilda medel influtit eller inflyter med anledning av redan vidtagna åtgärder skall dock ut— mätningen inte gå åter i den delen. Här— med åsyftas främst handpenning. I 225 i förslaget regleras i vad mån handpenning skall tas i anspråk.
225
Paragrafen reglerar användningen av handpenning, när inroparen inte fullgjort sin betalningsskyldighet. Bestämmelserna har avfattats i nära anslutning till 43 5 FfL II och 23 5 LfL II.
Nu gällande bestämmelser om försumlig inropares skadeståndsskyldighet finns i 95 5
1 Jfr Almén, Auktion II 5. 168, Hassler s. 264 och Trygger I s. 291. 3 U VIII s. 163 f.
3 mom. UL. De överensstämmer i sak med de bestämmelser som gällde för fast egen- dom före 1912 års lagändringar.1 Fullgör in- ropare ej sin betalningsskyldighet, skall far- tyget säljas på nytt. Den försumliga inropa— ren svarar för det belopp varmed köpeskil- lingen vid den nya auktionen understiger den förra köpeskillingen med laga ränta därå och för kostnaden för den nya auktio- nen. I fråga om ränta torde bestämmelsen innebära, att sådan skall beräknas efter sex procent från likviddagen för den första auktionen t.o.m. samma dag för den nya auktionen.2 Är pant eller borgen ställd för köpeskillingen, skall ÖE inte göra bruk härav så snart inroparen brister i sin betal- ningsskyldighet utan först om det visar sig behövligt med hänsyn till resultatet av den nya auktionen. Ger den nya auktionen överskott, har den förra inroparen inte rätt härtill. Lagen reglerar ej, huruvida en för— sumlig inropare blir fri från ansvar och kan återfå sin handpenning när högre bud avges eller när den nya inroparen fullgör vad som åligger honom.3 Ej heller finns stadgande för det fallet att försäljning inte kommer till stånd vid den senare auktionen.
Förslaget behandlar i första stycket av fö- revarande 22 5 det fallet att ny auktion på fartyget skall hållas, sedan inrop blivit ogil- tigt enligt 20 5 andra stycket. Handpen- ningen skall då tas i anspråk i den mån det behövs för att sammanlagt samma be- lopp skall uppnås som vid den förra auk- tionen jämte sex procents årlig ränta därå från likviddagen t.o.m. den nya likvidda- gen och kostnaden för den nya auktionen. Denna bestämmelse kompletteras med fö- reskrift, att den angivna regeln skall gälla även om ändrade förhållanden inträtt. Som tredje punkt i första stycket föreskrivs, att vad som inte behöver tas i anspråk skall återlämnas när den nya inroparen fullgjort sin betalningsskyldighet. Om samma person inropar fartyget vid båda auktionerna, måste han alltså på nytt betala handpenning eller ställa säkerhet.
Beredningen har inte ansett det möjligt att i lag reglera det fallet att flera inropare
efter varandra försummar att fullgöra sin betalningsskyldighet.4
Om fartyget inte blir sålt vid den nya auktionen, är det svårt att exakt bestämma viss förlust som inroparen bör ersätta.5 Be- redningen föreslår, att som sista punkt i första stycket intas föreskrift att hela hand- penningen är förverkad om fartyget ej blir sålt vid den nya auktionen.
Vidare har beredningen i lagtexten upp- märksammat, att ny auktion ej hålls. Skilda anledningar härtill kan föreligga. Gäldenä- ren kan ha betalt sin skuld. Exekutionssö- kanden kan återkalla sin begäran eller jäm- likt 21 5 första stycket andra punkten i för- slaget avstå från nytt försäljningsförsök. För det fallet att någon ny auktion inte hålls föreslås i andra stycket, att handpenning en- dast skall användas till betalning av kostna- der för förfarandet som blivit onyttiga. Här- med avses främst kostnaderna för den hållna auktionen. Återstoden av handpen— ningen skall återlämnas till den som inro— pade fartyget.
Vad som ovan sagts om handpenning har motsvarande tillämpning på säkerhet som ställts för handpenning. Regler om realise- randet av säkerhet har getts i 143a 5 1 mom. UL II.
235
Paragrafen som rör köpeskillingsfördel- ning och fullföljd av talan motsvarar 245 första stycket första punkten och andra stycket LfL II.
Köpeskillingsfördelning och vad som har samband därmed regleras i 6 kap. UL. Vissa stadganden är givna särskilt för fartyg (se bl.a. 1405 och 1435 1 mom. UL, jfr 140 a 5 UL II). Eljest tillämpas vad som gäller för lös egendom. Bestämmelserna i 6 kap. är f.ö. i stor utsträckning gemen- samma för lös och fast egendom. Förslaget hänvisar i första stycket av förevarande pa-
1 Trygger I s. XXVI. 2 Jfr U VIII s. 164 mot 3. 3 Jfr NJA II 1912 s. 157. 4 Jfr Olivecrona, Förfarandet s. 145 och U VIII s. 165. 5 Se NJA II 1912 s. 155.
%
ragraf till vad som enligt 143—166 55 UL gäller beträffande fast egendom. Härmed avses paragraferna i den lydelse som före- slagits i UL II och i ULförslaget i detta be- tänkande. I sak innebär beredningens för- slag inte någon större avvikelse från gällan- de rätt. Beredningen återkommer härtill i motiveringen till ULförslaget.
I andra stycket har beredningen upptagit stadgande om klagan över ÖEs åtgärd vid auktion eller i fråga om fördelning av köpe- skilling och andra tillgängliga medel. Härom skall enligt förslaget gälla vad som i UL föreskrivs för motsvarande ärenden som rör fast egendom. Beredningen får hänvisa till 213 och 218 55 UL II och ULförslaget i detta betänkande. Se vidare angående ver- kan av auktion 213 a 5 i ULförslaget.
245
Bestämmelserna i denna paragraf saknar motsvarighet i gällande lag. De har avfattats efter förebild av 48 5 FfL II och 25 5 LfL II.
Köpeskilling för fartyg som ÖE sålt skall betalas senast vid fördelningssammanträdet, som skall hållas fjorton dagar efter auktio- nen (95 5 2 mom. första punkten och 140 5 1 mom. UL). Exekutiv auktion på fartyg kan enligt 213 5 2 mom. första punkten UL överklagas genom besvär till hovrätten. Hu- ruvida hovrätten f.n. kan inhibera verkstäl- ligheten och därmed även sammanträdet, är tveksamt.1 Enligt beredningens förslag skall oavsett överklagande och inhibition det kungjorda fördelningssammanträdet hållas, och då skall också inroparen senast betala ogulden del av den kontanta köpeskillingen, om han vill fullfölja köpet. (Jfr här även 143 5 5 mom. och 218 5 3 mom. UL II.)
I förevarande paragraf har som första stycke upptagits stadgande, att köparen, även om auktionen överklagas, skall full- göra sin betalningsskyldighet enligt 165 fjärde stycket.
I andra stycket anges först, att köparen också äger komma i besittning av fartyget, om ej, innan han blivit berättigad därtill,
förordnande meddelats enligt 218 5 3 mom. UL. Härmed åsyftas 3 mom. i paragrafen i den lydelse som föreslagits i UL II. Köpa- ren blir enligt 16 5 femte stycket i förslaget berättigad att komma i besittning av farty- get, när köpeskillingen till fullo betalats. Ett därefter meddelat interimistiskt förordnande kan inte medföra skyldighet för köparen att avträda fartyget eller hindra honom från att avsegla därmed, oavsett om han faktiskt ta- git fartyget i besittning eller ej.
Det kan vara förenat med olägenheter för inroparen att vara bunden av köpet i avvak- tan att besvär över auktionen blir slutligt prövade. Eftersom inroparen då inte kan få inskrivning av äganderätten till fartyget (335 första st. 2 SjöLförslaget), har han i praktiken inte möjlighet att använda farty- get som kreditobjekt. Har inhibition med- delats, kan inroparen inte utnyttja fartyget utan får tvärtom räkna med kostnader för hamnavgifter m.m. För att minska olägen- heterna för inroparen av ett överklagande anser beredningen, att inroparen under vissa förutsättningar skall få frånträda köpet. I andra punkten i andra stycket av föreva- rande paragraf föreslås, att sådan rätt skall inträda om hovrätten enligt 2185 3 mom. UL II meddelat interimistiskt förordnande, enligt vilket inroparen ej får komma i be- sittning av fartyget, och detta hinder ej är hävt inom tre månader från dagen för köpe- skillingens fördelning. Under denna tid kan hovrätten antas ha hunnit slutligt pröva må- let. Efter utgången av den angivna fristen skall inroparen enligt förslaget, medan hind- ret alltjämt består, äga göra anmälan hos ÖE om att han frånträder köpet. När inro- paren är berättigad att frånträda köpet, skall han få tillbaka vad han betalt jämte upplupen ränta.
Övergångsbestämmelser
Punkt ]. Beredningen förutsätter, att den nya försäljningslagen skall träda i kraft samtidigt med ändringarna i sjölagen . Övergångsbestämmelserna har utarbetats från denna utgångspunkt. När ikraftträdan-
1 U VIII s. 168.
det skall ske, är beroende av Sveriges till— träde till bl. a. panträttskonventionen.1
Punkt 2. Beträffande verkan av nya lagens ikraftträdande är en första fråga, huruvida Farth skall tillämpas när utmätning skett före ikraftträdandet men den utmätta egen- domen ännu inte hunnit säljas. Såvitt bered- ningen kunnat finna möter det inte något hinder att låta nya lagen bli tillämplig i så- dana fall. På motsvarande sätt bör nya la— gen tillämpas även vid exekutiv försäljning under konkurs, oavsett om konkursen börjat före eller efter lagens ikraftträdande. Bered- ningen utgår härvid från att ny lag blir till- lämplig i anhängigt ärende, om det ej görs undantag. Övergångsbestämmelserna till ULförslaget i detta betänkande innehåller undantag i vissa hänseenden.
Den grundläggande principen i över- gångshänseende blir sålunda, att Farth skall tillämpas, om auktion skall äga rum efter ikraftträdandet. Detta påkallar upp- märksamhet från ÖEs sida, när auktion skall hållas först efter ikraftträdandet. Det förberedande förfarandet bör i sådant fall ske i den ordning som Farth föreskriver. Beredningen har upptagit föreskrift härom under 2 i övergångsbestämmelserna. I denna punkt föreslås sålunda, att nya lagens be- stämmelser om kungörande av auktion och underrättelse om auktion skall tillämpas re- dan före ikraftträdandet, om auktion skall äga rum först efter ikraftträdandet. Nämn- da åtgärder skall alltså följa nya lagens ord- ning och nya lagens påföljder tillämpas, om det försummas.
Punkt 3. I sjölagskommitténs förslag till övergångsbestämmelser till SjöLförslaget upptas under 13 såsom första stycke före- skrift, att den i 264 5 första stycket sam- ma förslag angivna ordningen med visst tillägg till pantbrevs belopp för ränta och andra tilläggsförpliktelser inte alltid skall tillämpas beträffande inteckning som har beviljats enligt äldre lag. I ärenden som ak- tualiseras inom en övergångstid av fem år skall sålunda på yrkande av sakägare äldre lag tillämpas vid medelsfördelning. Under
14 i nämnda övergångsbestämmelser ned- delas ett kompletterande stadgande bet'äf- fande inteckning som beviljats enligt ädre lag. Med hänsyn till dessa föreskrifter har under förevarande punkt i övergångsbe- stämmelserna till Farth föreskrivits, att nya lagens bestämmelser om tillägg enligt 2045 SjöLförslaget skall tillämpas beträffande ränta som enligt övergångsbestämmelserna till sistnämnda förslag skall i stället för nämnda tillägg beräknas på kapitalbeloppet av inteckning enligt äldre lag.
Punkt 4. Under denna punkt föreslås, att äldre lag blir tillämplig på inroparens :'ör- pliktelser samt köpeskillingens fördelning och vad som har samband därmed, när euk- tion hållits före nya lagens ikraftträdande.
Punkt 5. Som framhållits i den allmänna motiveringen bör de nya bestämmelserna om tidsfrister för olika åtgärder under ett exekutivt förfarande och om anstånd med sådana åtgärder inte äga tillämpning vid in- drivning av böter m.m. I enlighet härmed föreslås i förevarande punkt 5, att bestäm- melserna i 35 nya lagen inte skall ha till- lämpning vid uttagande av böter, viten, an- nan med brott förenad påföljd, som innefat— tar betalningsskyldighet, eller vid indrivning av vissa kostnader som i mål eller ärende vid domstol eller eljest i samband med rät— tegång har utgått av allmänna medel och som enligt domstolens beslut skall återgäl- das.
Punkt 6. Under denna punkt har tagits upp en övergångsbestämmelse som på vanligt sätt anger hur hänvisningar till föreskrifter som ersätts genom bestämmelser i nya lagen skall tillämpas.
1 Se SOU 1970: 74 s. 162.
3. Förslag om ändring i utsökningslagen
Enligt beredningens förslag skall, sedan reg— lerna om försäljning av fartyg utbrutits till en särskild lag, Farth, i UL t.v. kvarstå de regler som rör själva utmätningen och köpe- skillingsfördelning, kostnader och fullföljd till högre instans, med visst undantag. Vid försäljning av fartyg eller skeppsbygge som ej är registrerat skall ULs bestämmelser om försäljning av utmätt lös egendom tillämpas, om annat ej är föreskrivet (91 5 3 mom. och 96 a 5 1 mom. ULförslaget).
Bland de ändringar som föreslås vill be— redningen här särskilt uppehålla sig vid vad som gäller själva utmätningen. För att ut- mätning av fartyg skall anses fullbordad och medföra förmånsrätt enligt 17 kap. 85 HB — framdeles 8 5 FRL — förutsätts en- ligt ordalagen i 775 UL, att fartyget finns tillgängligt för utmätningsmannen och vår- deras, att befälhavaren avkrävs en del hand- lingar som anges i 73 5 och att med fartyget förfars enligt vad som i 745 föreskrivs om ”lösören”. Hur strängt dessa krav måste upprätthållas är emellertid tveksamt.1 Mot- svarande gäller luftfartyg. Liksom inskriv- ningsväsendet beträffande fartyg och exeku- tiv försäljning av fartyg skall ordnas efter mönster av reglerna för fast egendom anser beredningen, att förutsättningarna för att ut- mätning skall anses verkställd bör såvitt möjligt bestämmas enligt vad som gäller om fast egendom. I fråga om fast egendom blir utmätningen fullbordad redan genom ut-
mätningsbeslutet. Ur publicitetssynpunkt är detta tillfyllest eftersom utmätningsbeslut omedelbart skall antecknas i fastighetsbo— ken. Den förmånsrätt i fast egendom som utmätning medför går före inteckning som sökts samma dag som utmätningsbeslutet meddelades eller senare.
Beslut om utmätning av svenskt re- gistrerat fartyg bör omedelbart antecknas i skeppsregistret. Utmätningen hindrar, att ny inteckning beviljas. I 2835 SjöLförslaget sägs sålunda att ansökan om inteckning skall avslås, om fartyget eller andel däri är utmätt eller utmäts den dag inteckning söks. Det är tydligt, att denna regel lättast kan tillämpas om utmätningsbeslutet i och för sig blir avgörande för konkurrensen.
Enligt beredningens mening är det också ändamålsenligt, att svensk exekutionstitel alltid kan åberopas hos svensk myndighet beträffande fartyg som är registrerat här. Inte minst gäller detta skattefordringar. Om fartyget måste tas i mät där det befinner sig och det är utomlands, kan svensk exeku— tionstitel mera sällan åberopas. Sökanden får till en början söka kvarstad, om ford- ringen överhuvud är sådan att den ger rätt till exekution i den stat där fartyget finns. Förfarandet förutsätter också, att man lyc— kas jaga upp fartyget. Om utmätning av svenskt registrerat fartyg får ske här i riket även om fartyget är på resa utomlands,
1 Jfr härom s. 84, 85 och 87.
skulle det vara möjligt att utan vidare på grund av exekutionstitel som är giltig i vårt land vinna den förmånsrätt som utmätning medför. Staten kan t. ex. få utmätning för skattefordran utan att ha behövt i förväg jaga upp fartyget och har sedan möjlighet att ge det anstånd för frivillig betalning som kan vara motiverat. S. k. distansutmätning kan alltså vara praktiskt värdefull.
Vid de överläggningar som beredningen haft i ämnet har anförts, att möjlighet till distansutmätning kunde tänkas oroa bl.a. utländska kreditgivare som för att undvika störningar i fartygets drift kunde bli nöd- sakade att infria den fordran för vilken ut- mätning skett. Vidare har antytts, att infö- rande av distansutmätning kunde medverka till att en del redare valde att registrera sina fartyg utomlands. Beredningen tror för sin del inte, att distansutmätning kan befaras medföra några menliga verkningar i angivna hänseenden. Även om distansutmätning inte står till buds kan ju vanlig utmätning ehuru med större ansträngningar ske, nämligen där fartyget påträffas, och lagstiftaren kan inte rimligen göra utmätnings genomföran- de svårare än nödvändigt för att fartyget skall med något större framgång kunna un- danhållas från exekution. Beredningen vill också åberopa, att Norge med sin stora han- delsflotta sedan länge tillämpat distansut- mätning.
Beträffande verkningarna av distansut- mätning i övrigt vill beredningen framhålla, att försäljning inte kan genomföras utan att fartyget finns tillgängligt. Det skulle bl. a. strida mot panträttskonventionen. Om farty- get befinner sig på svenskt sjöterritorium liksom om det är på fria havet, kan svensk myndighet ingripa och låta föra fartyget till svensk hamn, ehuru det kan vara svårt att i praktiken genomföra åtgärden. På utländskt sjöterritorium kan något dylikt ingripande från svensk sida inte äga rum.2 Beredning- en föreslår, att ÖE får generell befogenhet att beordra fartygets ägare att låta föra far— tyget till lämplig hamn. Härigenom bör i många fall, om också inte alltid, uppnås att fartyget verkligen förs hem (t. ex. om det
befinner sig i dansk, finsk eller norsk hamn). Måhända minskas också risken att fartyg i mera avlägsna farvatten förs till icke-kon- ventionsland där det kan utmätas och säljas utan att konventionens regler respekteras. Befogenheten kan emellertid med tanke bl. a. på mera komplicerade förhållanden ej göras alltför ingripande och måste handhas med omdöme. Man får därför bl. a. räkna med att fartyget, oavsett den svenska utmät- ningen, stannar utomlands, utmäts i främ- mande stat och säljs där. En del svenska fartyg går t. ex. oavbrutet i trafik i avlägsna farvatten, och det kan uppenbarligen vara ekonomiskt oförsvarligt att kräva deras åter— förande till Sverige för försäljning.
Den svenska utmätningen kan ej hindra utmätning i främmande stat där fartyget på- träffas. Beredningen föreslår, att den för— månsrätt som vunnits genom den svenska utmätningen då skall gälla som panträtt i fartyget. Den kommer m. a. o. att gälla som en tvångspanträtt. Detta ansluter nära till norsk rätt. Beredningen vill här påpeka, att borgenär som fått distansutmätning av svenskt fartyg är oförhindrad att, om skul- den ej regleras, själv begära kvarstad och utmätning av fartyget där det påträffas, t. ex. om det skulle vara oekonomiskt att fö— ra hem fartyget. Han har då vunnit panträtt genom den svenska utmätningen, som troli- gen kommer att respekteras vid försäljning av fartyget i konventionsland (se art. 6 i panträttskonventionen).3 Under alla omstän- digheter har den svenska utmätningen hind- rat, att nya pantbrev uttas i fartyget.
Med anledning av det sagda har ställts
2Svensk konsul kan dock tänkas biträda med utmärkande av att fartyget är utmätt, jfr prop. 1952: 169 ang. ratifikation av konsular- konv. med Storbritannien, art. 26 paragraf (6) samt prop. 1955: 157 ang. ratifikation av kon- sularkonv. med Frankrike, art. 39.
3Den norska tvångspanträtten i fartyg torde räknas som inskrivet hypotek som av- ses i art. 1 i konventionen. Om den före— slagna tvångspanträtten i fartyg inskrivs i skeppsregistret, torde även den eventuellt kunna räknas som inskrivet hypotek och ej endast som sådan ”nationell” panträtt som avses i art. 6 i konventionen, något som kan innebära större garanti att panträtten respek- teras.
frågan, huruvida distansutmätning skulle ge väsentligt större fördelar än om fartygets ägare sätts i konkurs. Det är emellertid i hög grad ovisst i vad mån svensk konkurs respekteras utomlands. För att kunna an— gripa fartyget när det ligger i främmande hamn och ej frivilligt förs hem måste troli- gen utmätning ändå tillgripas. I så fall ford- ras, att sökanden har en exekutionstitel som gäller där, vilken det naturligtvis kan ta sin tid och dra extra kostnader att anskaffa. Dessutom förutsätts, att utmätning överhu- vud anses kunna äga rum trots att ägaren är i konkurs.
Ehuru delade meningar uttalats om lämp- ligheten av att införa möjlighet till utmät— ning av svenskt fartyg utan att fartyget är tillgängligt, har beredningen för sin del an— sett, att de positiva skäl som talar för att införa en sådan möjlighet är tillräckliga. Inte heller kan beredningen finna, att vårt land av internationella hänsyn har anled- ning att avstå från en ordning som man i Norge ansett ändamålsenlig. Det kan här förtjäna anmärkas, att utmätning av andel i fartyg otvivelaktigt kan ske utan att fartyget finns tillgängligt. Likhet på den punkten har givna fördelar vid konkurrens mellan ut- mätning av hela fartyget och utmätning av endast andel däri. I detta sammanhang vill beredningen erinra om att även villkorlig äganderätt till fartyg eller till andel däri kan utmätas.4 Beredningen återkommer härtill i det följande.5
Då reglerna om utmätning av fartyg och luftfartyg bör vara så lika som möjligt, före- slår beredningen en motsvarande ordning för luftfartyg. Utmätning av luftfartyg skall antecknas i vederbörlig inskrivningsbok och medför, att ansökan om inteckning som görs samma dag som utmätningen eller se— nare skall avslås (125 lagen 1955: 227 om inskrivning av rätt till luftfartyg). Artikel I (2) i 1948 års Genévekonvention rör. inter— nationellt erkännande av rätt till luftfartyg godtar, att tvångspanträtt tillskapas i luft- fartyg om den ej får företräde framför rät- tighet som avses under (1) i samma arti— kel. Något sådant företräde kan det ej bli tal
om i fråga om svenska luftfartyg. Luftfar- tyg kan — om besättning och drivmedel finns samt det är flygvärdigt — snabbt fly- gas hit, och de föreslagna reglerna om dis- tansutmätning kan därför kanske relativt ofta leda till att luftfartyget också blir sålt här i riket. Hittills har emellertid exekution i luftfartyg varit en sällsynt företeelse.
Beredningen vill här även beröra möjlig- heten för svensk exekutiv myndighet att in- gripa mot utländskt fartyg.
Det torde vara klart, att svensk exekutiv myndighet kan ingripa mot sådant fartyg om det befinner sig i svensk hamn eller el- jest i s.k. inre svenskt vatten. I en Geneve- konvention den 29 april 1958 angående ter— ritorialhavet och tilläggszonen finns bestäm- melser om möjligheten för exekutiv myndig- het i viss stat att ingripa mot främmande fartyg som befinner sig i statens territorial- hav (dvs. utanför det inre vattnet).6 Sverige har t. v. ej tillträtt konventionen men dess bestämmelser torde återspegla en uppfatt- ning som råder i många länder. I artikel 20 sägs under 1 att kuststaten ej äger stoppa eller omdirigera ett utländskt fartyg under genomfart genom territorialhavet i syfte att utöva civilrättslig jurisdiktion beträffande en person ombord på fartyget, under 2 att kust- staten ej äger vidtaga exekutiva åtgärder mot fartyget eller ta detta i beslag utom med anledning av förpliktelser eller skulder som fartyget har ådragit sig i samband med dess genomfart genom kuststatens sjöterritorium samt under 3 att bestämmelserna i föregå- ende punkt ej inskränker kuststatens lagliga rätt att vidtaga exekutiva åtgärder mot ett främmande fartyg eller ta detta i beslag, när fartyget ligger stilla på territorialhavet eller passerar genom detta efter att ha lämnat inte vatten.
Folkrätten torde också medge viss rätt att bl. a. med krigsfartyg eller militärt flygplan förfölja utländskt fartyg sedan det lämnat svenskt vatten. Se t. ex. konventionen den 29 april 1958 om det fria havet, artikel 23,
4 Jfr ovan 5. 37 och 38. 5 Se s. 89. 6 Se SOU 1965: 1.
(återgiven i den danska Folketingstidende 119 årg. s. 2391 ff). Sverige har inte heller ratificerat den nu nämnda konventionen.
Möjligheten av distansutmätning aktuali- serar frågan om gäldenären kan tillåtas nytt- ja fartyget, när det är utmätt. Hinder här— emot torde f.n. inte föreligga, men möjlig- heten torde sällan begagnas.7 De kostnader som ett fartyg drar när det ligger i hamn ta- lar för att gäldenären bör kunna få tillåtelse att nyttja det även om det är utmätt. Detta kan ibland också ligga i borgenärens in- tresse. Genom att nyttja fartyget kan gälde— nären tänkas få medel att betala utmät— ningssökanden. Självfallet kan man inte bortse från risken att gäldenären vidtar åt- gärder som hindrar att det exekutiva förfa- randet fullföljs. Stor betydelse bör därför fästas vid sökandens mening. Med dennes medgivande bör utmätningsman eller ÖE kunna tillåta gäldenären att nyttja fartyget. Det kan givetvis behövas, att sådant tillstånd förenas med särskilda villkor.
Enligt UL kan utmätning av fartyg inte leda till annat än att fartyget säljs. Beträf- fande fast egendom finns däremot f. n. möj- lighet till tvångsförvaltning. Detta institut har emellertid visat sig opraktiskt och skall, efter förslag av beredningen i Utsöknings- rätt VIII, utgå enligt UL II. Beredningen har övervägt, huruvida det kan knytas större förhoppningar till tvångsförvaltning av far- tyg på den grunden att fartyg kan under gynnsamma omständigheter på kort tid seg- la in betydande värden. Det synes emeller— tid ändå ovisst, huruvida det kan vara mo- tiverat att införa en sådan nyhet som nu nämnts. Den norska sjölagskommittén har visserligen föreslagit, att ett dylikt institut införs, men någon motsvarande åtgärd har inte blivit ifrågasatt av den svenska sjölags- kommittén. För att tvångsförvaltning av far- tyg skall fungera lyckligt förutsätts bl. a. att medel omedelbart finns tillgängliga att hålla driften i gång samt att kompetent ledning för driften kan anskaffas. Det är måhända tänkbart, att vissa kreditgivare skulle kunna vara villiga att ställa medel till förfogande
och vid behov anskaffa sådan ledning. Up- penbart är, att ÖE inte kan själv svara för dessa uppgifter. Mellan ÖE och kreditgivare måste emellertid förutsättas ett samarbete som kan antas i längden bli ganska kompli- cerat.
När fast egendom utmätts, kan enligt UL liksom enligt FfL II syssloman utses för att uppbära naturlig eller s.k. civil avkastning som faller av egendomen till dess fastighe- ten sålts. Vad som kan inseglas med ett far- tyg kan knappast på motsvarande sätt räk- nas som avkastning vilken faller av fartyget utan är en vanlig inkomst av den rörelse som redaren bedriver. Enligt SjöLförslaget omfattas inte heller utestående fordringar på frakt m.m. av panträtt som gäller i far- tyget. Sådan tillgång skall utmätas för sig och omfattas inte av utmätning av fartyget. Beredningen har med denna utgångspunkt ansett sig inte kunna föreslå att, sedan far- tyg utmätts, syssloman för fartyget skall kunna förordnas för uppbärande av hithö- rande inkomster. Som antytts i det före— gående kan emellertid anstånd med försälj- ning kombineras med lämpliga villkor, så- som att inkomster som intjänas genom far— tygets drift frivilligt inbetalas till utmät- ningssökanden eller ÖE för att användas som avbetalning på sökandens fordran. Vad som sålunda inflyter till ÖE räknas som ut- mätt i målet.8 Om t. ex. staten fått utmät- ning för skattefordran, kan amorteringsplan uppgöras och amorteringar inbetalas i nämnda ordning. Enligt beredningens me- ning bör denna jämförelsevis enkla metod kunna fungera, om redaren är samarbetsvil- lig. Det bör dock påpekas, att om vid an- ståndsbeslut knutits villkor att inseglade in- komster inbetalas till utmätningssökanden eller ÖE, detta inte hindrar att medlen _ el- ler redarens ännu utestående fordringar hos befraktare o. a. — tas i mät för annan bor- genärs fordran innan medlen betalts till ut- mätningssökanden eller ÖE. (Den ursprung-
7 Se härom Nilsson-Stjernquist s. 177, Ti- berg s. 268 not 17 och s. 275 not 16 samt Vinge s. 32. 8 Se 74 5 UL och U Ill 5. 283, jfr U VIII s. 225 och 88 d 52 mom. UL II.
i . | 1 .; .
liga utmätningssökanden är f.ö. oförhind- rad att själv begära utmätning även av nämnda tillgångar.) Om redarens finansiella ställning är så dålig att exigibla krav fram- ställs från olika håll, torde emellertid kon- kurs vara den rätta ordningen för förvalt- ning av hans egendom, såvida inte frivillig administration kan ordnas. Under konkurs torde förvaltaren ha möjlighet att, om be- hövliga driftmedel finns att tillgå, kunna hålla fartyget i drift tills det blir aktuellt att sälja fartyget. Driften kan, om det är önsk- värt, t.v. fortsättas även sedan förvaltaren hos ÖE begärt att fartyget säljs exekutivt. Beredningens förslag innehåller på grund av det anförda inga bestämmelser om tvångs- förvaltning av fartyg eller om syssloman för uppbärande av frakter o. d.
Beredningen vill här även beröra frågan om och i vad mån utmätning av egendom omfattar försäkringsersättning. Om försäk- ringsfallet inträffat före utmätningen, tor- de vara klart, att utmätningen inte omfat- tar utestående försäkringsersättning.9 Vill borgenär ta i anspråk fordran mot försäk- ringsgivare på grund av försäkringsfall som inträffat före utmätningen, är han sålun- da hänvisad till att söka utmätning i ford- ringen. Saken ligger till på ett annat sätt, om försäkringsfall inträffar efter att utmät- ning skett. Enligt 545 första stycket första punkten FAL skall, om ej annat framgår av omständigheterna, försäkring, som tagits på gods utan angivande av det intresse försäk- ringen avser, gälla till förmån för envar som, i egenskap av ägare, panthavare eller innehavare av annan rättighet til-l godset, har intresse av att dess värde icke minskas eller går förlorat. I denna krets måste även utmätningssökanden anses ingå. När denne på grund av utmätning fått förmånsrätt i godset, har han en motsvarande rätt till för- säkringsersättningen. Enligt 57 5 första styc- ket FAL får vederbörande, när försäkrings- fallet inträffar, en självständig rätt till er- sättningsbeloppet.10
Enligt 585 andra stycket första punkten FAL skall ersättningsbelopp för gods som är utmätt utges till utmätningsmannen, om
borgenären yrkar det. Bestämmelsen avser att lösa konkurrensen mellan ägaren och utmätningsborgenären. Däremot innebär den inte, att utmätningsborgenären får före- träde framför t.ex. panthavare som åtnju- ter förmånsrätt i godset.11 Utmätningsman- nen torde i princip skola fördela ersätt- ningsbelopp i samma ordning som köpeskil- ling.
Tillämpat på fartygsexekution skulle det sagda innebära, att om försäkringsfall in- träffat efter utmätning, försäkringsgivaren skall på begäran av utmätningsborgenären utge ersättningsbeloppet till ÖE eller i före- kommande fall utmätningsman. Beloppet skall fördelas samtidigt med eventuellt and- ra tillgängliga medel. Det synes klart, att retinent har rätt till ersättningsbelopp.12 In— teckningshavare har inte panträtt i försäk- ringsersättning (263 5 första st. andra punk- ten i SjöLförslaget) men är medförsäk- rad (545 första st. FAL samt 592 i 1957 års allmänna svenska sjöförsäkringsplan och 545 i 1966 års allmänna svenska kas- koförsäkringsvillkor). Inteckningshavare får därför anses ha rätt till ersättningsbelopp. Sjöpanträttshavare åter har ej panträtt i för- säkringsersättning (257 5 SjöLförslaget) och skall inte heller vara medförsäkrad (545 första st. FAL i sjölagskommitténs förslag). Han kan inte i den egenskapen ha rätt till utdelning ur försäkringsbeloppet. Är emel- lertid Sjöpanträttshavaren själv utmätnings— sökande, har han på grund härav rätt till försäkringsbeloppet, dock endast med den förmånsrätt som följer med utmätning. Sjö- panträttshavare bör vidare anses som lik- ställd med utmätningssökande, när han ut- övat sin rätt enligt 5 5 Farth att begära för- säljning för sin fordran. Vad nu sagts har avseende på ersättning som utgivits på grund av försäkring tagen av ägaren. Även ersätt- ning på grund av ansvarighetsförsäkring (91 ———95 55 FAL) kan vara tillgänglig.
9 Hellner, Försäkringsrätt, 2 uppl. s. 317 not 65. Jfr NJA II 1927 s. 462 f. 10 Schmidt i SvJT 1940 s. 426 f. 11 Hellner, Försäkringsrätt, 2 uppl. s. 318 not 66. 12 Jfr SOU 1970: 74 s. 129 och Undén s. 253.
Farth gäller ej försäljning av andel i fartyg liksom LfL II ej gäller försäljning av andel i luftfartyg. Det är ej alldeles oom- tvistligt vad utmätning av andel i fartyg in- nebär, när fartyget är föremål för partrede- ri. Det kan tänkas, att utmätningen skall an- ses omfatta 1) endast andel i själva fartyget med vad som rättsligt anses vara tillbehör till fartyget eller 2) andelen i fartyget inkl. rättigheter och skyldigheter i partrederiet. Partrederi torde enligt svensk rätt endast kunna omfatta ett fartyg. Om alt. 1) antas gälla, kan andelens försäljning tänkas inne- bära a) att köparen är helt obunden av part- rederiförhållandet eller b) att han ingår i partrederi på de villkor som lagen uppstäl- ler, dvs. oavsett vad det individuella rede- riavtalet innehåller. Beredningen anser, att alt. 1 a) är oantagligt. Alt. lb) skulle bäst överensstämma med vanliga regler om att avtal rörande lös egendom inte står sig mot tredje man som får utmätning av egendo- men, förutsatt att denna regel gäller även när fråga är om andel i egendom som inne- has med vanlig samäganderätt. Efter när- mare överväganden har beredningen trott sig som den bästa lösningen böra förorda alt. 2) som medför att köparen i princip in- träder i utmåtningsgäldenärens ställe. Be- redningen vill i allt fall förorda, att med ut— mätning av andel i fartyg anses följa även gäldenärens rättigheter och skyldigheter i partrederiet enligt reglerna för frivillig överlåtelse.13 Detta får ej hindra, att utmät- ning av andel i fartyg skall anmälas till skeppsregistret. Om partrederiet skulle i mycket hög grad avvika från det normala — t. ex. ha stora förnyelsefonder eller binda delägarna otillbörligt genom något extremt villkor — är möjligt, att det kan anses falla utanför den ram som sjölagen anger för partrederi eller att det extrema villkoret kan anses ogiltigt mot gäldenärens borgenärer.
Andel i registrerat fartyg ska-ll enligt 89 5 2 mom. i beredningens förslag säljas av ÖE vare sig fartyget ingår i partrederi eller ej.
Som förut antytts kan även villkorlig äganderätt till fartyg utmätas. Utmätning av villkorlig rätt till registrerat fartyg (eller
andel däri) bör givetvis anmälas till skepps— registret.14 Det bör framhållas att, trots vill- korlig överlåtelse av registrerat fartyg, ut- mätning av själva fartyget kan ske för ford- ran hos överlåtaren, om medkontrahentens förvärv ej inskrivits (jfr 19 5 SjöLförslaget). Inskrivning av förvärv kan äga rum även om det är villkorligt men skall då ske med anteckning om villkoret (12 5 andra st. SjöLförslaget). Sker utmätning för fordran som är förenad med panträtt eller reten- tionsrätt i fartyget, skall också själva farty- get tas i mät, oavsett om fartyget innehas med villkorlig äganderätt.
När endast ena eller andra kontrahentens villkorliga rätt till fartyg utmäts, torde ut- mätningen, om ej annat sägs, inkludera även gäldenärens obligationsrättsliga krav mot medkontrahenten. Av 75 5 UL torde följa, att utmätningsbeslutet bör delges med- kontrahenten för att utmätningen skall med- föra förmånsrätt i sistnämnda obligations- rättsliga krav (jfr 83 5 UL II). Beredningen föreslår nu ej någon ändring i vad som kan anses gälla i denna del men får anledning att återkomma till frågan i samband med blivande förslag till UB.
Vad här sagts om fartyg har motsvaran- de tillämpning beträffande skeppsbygge (jfr 11 5 andra st. SjöLförslaget). Beredningen vill även fästa uppmärksamheten på 13 5 andra stycket SjöLförslaget. Där sägs, att när skeppsbygge utförs eller skall utföras enligt byggnadsavtal, varvet skall, oavsett avtalets innehåll, anses som ägare till byg- get, om ej beställaren skall tillhandahålla byggnadsmaterialet. Bestämmelsen hindrar ej, att beställaren kan vinna sakrättsligt skydd för sin rätt enligt avtalet genom att inskriva det villkorliga fånget (11 5 andra st. jfrt med 12 5 andra st. och 19 5 SjöL- förslaget). Utmätning av villkorlig rätt till registrerat skeppsbygge (eller andel däri) bör anmälas till skeppsbyggnadsregistret.15
13 Jfr Trygger II 5. 196 f och Karlgren, Stu- dier över privaträttens juridiska personer s. 179 f. 14 Utmätningen måste anses innebära hinder mot inteckning i fartyget. Jfr 283 5 SjöLförsla- get och 12 5 lagen 1955: 227 om inskrivning av rätt till luftfartyg. 15 Jfr föregående not.
Enligt förslaget skall villkorlig äganderätt till registrerat fartyg eller registrerat skepps- bygge — eller till andel i dylik egendom — säljas av ÖE i den ordning som gäller i fråga om försäljning av rättighet (89 5 2 mom.). Om förutsättning finns för att gäldenärens rätt blir ovillkorlig inom rimlig tid, kan det naturligtvis vara skäl att uppskjuta försälj- ningen. Beträffande den verkan som exeku- tiv försäljning av villkorlig äganderätt skall ha mot den som anser sig ha bättre rätt än gäldenären föreslår beredningen, att samma regler skall gälla som när registrerat fartyg eller skeppsbygge eller andel i sådan egen- dom sålts (213 a 5). Försäljning av villkor— lig äganderätt till fartyg eller skeppsbygge eller till andel i dylik egendom medför inte någon rubbning av pant- eller retentionsrätt som gäller i egendomen. Om villkorlig äganderätt till fartyg eller skeppsbygge som utmätts övergår till definitiv äganderätt in- nan försäljning äger rum, skall själva farty- get eller skeppsbygget säljas enligt Farth. — Även andel i luftfartyg och intecknade reservdelar till luftfartyg eller villkorlig äganderätt till dylik egendom eller andel däri skall enligt beredningens förslag säljas av öE (89 5 2 mom.), men någon ny rätts- verkan föreslås inte nu i fråga om försälj— ning av dylik egendom.16
Åtskilliga av de ändringar i UL som be- redningen i övrigt nu föreslår är en följd av att SjöLförslaget har tagit nya JBs panträtts- system till mönster. Ändringarna rör därför delvis samma paragrafer som berörs i UL II. Således påkallar SjöLförslaget bl. a. reg- ler om utmätning av ägarhypotek i fartyg. Beredningen har vidare tagit upp motsvarig— het till vad som i 5 5 Farth sägs om borge- när, vars fordran är förenad med sjöpant- rätt i registrerat fartyg. Bestämmelsen i nu förevarande förslag skall gälla oregistrerat fartyg och gods i fartyg (91 c 5). Borgenä- ren får sålunda möjlighet att, utan att han har egen exekutionstitel, genomdriva för- säljning för sin fordran, när egendomen ut- mätts efter initiativ från annan borgenär.
Beredningen har ansett sig böra i föreva— rande sammanhang föreslå något ändrade
regler för det fallet att egendom som besvä- ras av handpanträtt eller retentionsrätt blivit utmätt. Retentionsrätt kan gälla även i re— gistrerat fartyg (resp. skeppsbygge), medan sådan egendom ej kan vara handpant. Be- redningen föreslår vissa jämkningar som in— nebär att försäljning skall få ske endast om köpeskillingen räcker till full betalning av sådan fordran eller egendomen skall säljas för fordran med bättre rätt (715). Vidare skall enligt förslaget ÖE för vissa fall få ökad befogenhet att avgöra tvister i sam- band med köpeskillingsfördelning (151 5). Oregistrerat fartyg resp. skeppsbygge skall kunna säljas under hand (96 a 5). Slutligen föreslås ett förstärkt skydd för den som i exekutiv ordning förvärvat registrerat far- tyg eller andel i sådant fartyg resp. villkor- lig äganderätt till sådan egendom (213 a 5). Sistnämnda regler har ansetts böra föran- leda motsvarande skyddsregler beträffande fast egendom.
56 5
Förevarande paragraf ger grundläggande regler för utmätningsmans behörighet i mål om utmätning.
Gäldenärens hemvist är enligt 1 mom. generellt kompetensgrundande faktum. Ut- mätningsmannen i den orten är behörig att verkställa utmätning såväl av egendom som finns i hans distrikt som av egendom utom distriktet. Platsen där viss egendom finns är enligt 2 mom. första punkten alternativt kompetensgrundande faktum som får åbe- ropas beträffande den egendomen. Andra punkten i 2 mom. innehåller en särskild al— ternativ kompetensregel beträffande utmät- ning av penningfordran som gäldenären har mot tredje man, 5. k. sekundogäldenär. I det fallet kan utmätning verkställas av utmät- ningsman i det distrikt där sekundogäldenä- ren är. Söks utmätning hos en icke behörig utmätningsman, får denne enligt 3 mom. i brådskande fall föranstalta om interimistisk åtgärd enligt 60 a 5, t. ex. säkerställa utmät- ning av lös egendom genom att ta vård om den. Målet överlämnas därefter till behörig
1'3 Jfr s. 106.
utmätningsman. Enligt 4 mom. får Kungl. Maj:t ge utmätningsman befogenhet att, när fråga är om utmätning av fast egendom be- lägen på annan ort än gäldenärens hemvist, eller i andra särskilda fall överlämna mål om utmätning till annan behörig utmät- ningsman. Det nu sagda avser överlämnan- de av mål innan egendom utmätts.
I 56 a 5 regleras överlämnande av mål se— dan utmätning skett. Om utmätningsman- nen i gäldenärens hemvist tar fast egendom på annan ort i mät, skall målet alltid över- lämnas till utmätningsmannen i den orten för Vidare handläggning. För lös egendom finns ej motsvarande bestämmelse.
Beträffande utmätning av fartyg gäller enligt nämnda bestämmelser, att såväl ut- mätningsmannen i gäldenärens hemvist som utmätningsmannen där fartyget finns är be- hörig. I fråga om fartyg bör emellertid ob- serveras, att fartygets hemort ej behöver sammanfalla med gäldenärens hemvist (jfr 3 5 tredje st. SjöLförslaget). Vidare bör upp- märksammas det fallet att fartyget är på resa utrikes eller mellan hamnar här i riket. Det synes naturligt, att utmätningsmannen där fartyget har sin hemort blir behörig att utmäta det. Om ett fartyg är på väg, bör också utmätningsmannen där fartyget vän- tas vara behörig oavsett om fartyget i stället skulle föras till annan hamn. Beredningen föreslår därför, att behörighet vid utmätning av fartyg även skall tillkomma utmätnings- mannen i fartygets hemort och utmätnings- mannen där fartyget väntas. Här kan an- märkas, att den som är behörig att utmäta fartyg också bör kunna ta i mät ägarhypotek i fartyget. Detta kan ha betydelse, när man önskar att samtidigt utmäta fartyget och ägarhypotek i detta. Ägarhypotek kan också tas i mät av utmätningsmannen i den ort där pantbrevet finns.1
Som ovan antytts kan utmätning av fartyg inte f. n. genomföras utan att fartyget är till- gängligt. Under 77 5 föreslår beredningen, att utmätningen skall medföra förmånsrätt genom själva beslutet om utmätning, om det avser fartyg som är registrerat i Sverige. Härav följer att utmätningsman enligt för- slaget kan besluta om utmätning medan far-
tyget är på resa eller eljest inte ännu är till- gängligt. I fråga om fartyg registrerat ut- omlands kan enligt förslaget utmätning ej genomföras utan att fartyget är tillgängligt.
När fartyg som ej är tillgängligt har ut- mätts, kan det inträffa att fartyget anlärder till hamn som ligger utanför utmätnings- mannens distrikt. Den nyss återgivna be— stämmelsen i 56 a 5 har i UL II upphävts. En dylik bestämmelse kunde vara mera Ino- tiverad beträffande fartyg men beredningen har inte ansett sig f. n. ha anledning att räc- ka förslag därom. I den angivna situationen får den utmätningsman som fattat beslut om utmätning anlita utmätningsman där egen- domen finns för att verkställa följdåtgärder. Försäljningen skall ombesörjas av ÖE, un- der vilken den utmätningsman som beslutat om utmätningen lyder.
I fråga om luftfartyg gör sig samma syn- punkter gällande som beträffande fanyg. Ändringen av 56 5 omfattar därför även luftfartyg.
62 5
Denna paragraf behandlar den s.k. ut- mätningsordningen. Enligt 1 mom. bör av utmätningsbara tillgångar i första hand tas i anspråk egendom som kan användas till borgenärens förnöjande med minsta kost— nad, förlust och annan olägenhet för gälde— nären. Som grundregel har också angetts att — om möjligt —- tillgångar som hör sam- man ej skall skiljas. Beträffande fartyg och luftfartyg innefattar 63 5 UL i skärpt form en tillämpning av denna princip.1 Enligt 1 mom. i 63 5 får sålunda tillbehör till fartyg eller luftfartyg inte tas i mät annat än genom utmätning av fartyget eller luftfarty- get. 7 och 8 55 SjöLförslaget innehålier be- stämmelser om vad som utgör tillbehör till fartyg.
Om utmätning skall äga rum för fordran som är intecknad i fast egendom, luftfartyg
1 Jfr beträffande utmätning av ägarhypotek i fast egendom U VIII s. 216. 1 Se U Ill 5. 231.
eller reservdelar till luftfartyg eller för ford— ran som är förenad med luftpanträtt i luft- fartyg, skall enligt första punkten i 62 5 2 mom. den egendomen utmätas, om inte bor- genären hellre vill ta betalning ur annan egendom.2 Panthavaren är sålunda inte hän- visad till att i första hand låta panten utmä- tas. Det står honom fritt att i stället begära utmätning av annan egendom.3 Bestämmel— sen får också ses mot bakgrund av att utmät- ningssökanden själv får betala kostnaderna i ärendet för den händelse egendom av ifrå- gavarande slag utmäts men försäljning ej kommer till stånd därför att lägsta budet ej uppnås:1 I UL II föreslås, att regeln skall vidgas till att gälla alla fordringar med sär- skild förmånsrätt i fast egendom, luftfartyg eller reservdelar till sådant fartyg.5 Enligt andra punkten i 2 mom. gäller f. n., att om utmätning skall ske på en gång för fleras fordringar och viss egendom häftar för bor- genärs fordran på sätt nyss nämnts, får bor- genären ej för vad som kan utgå ur den egendomen ta betalt ur övriga tillgångar till förfång för annan borgenär.
I förevarande sammanhang är det enligt beredningens mening lämpligt att göra 2 mom. tillämpligt också på fartyg. Det är na— turligt, att vid utmätning för fordran förenad med förmånsrätt i viss egendom denna ut- mäts i första hand. I flertalet fall torde detta överensstämma med borgenärens önskan. Tvekan kan inte råda om att regeln bör om— fatta registrerade fartyg, och anledning före- ligger knappast att göra åtskillnad mellan registrerade och oregistrerade fartyg. För den som har fordran förenad med sjöpant- rätt i ett oregistrerat fartyg är det t. ex. an- geläget, att i första hand den egendomen tas i anspråk. Den korta preskriptionstid som sjöpanträtt är underkastad (248 5 första st. SjöLförslaget) utgör särskild anledning att angripa fartyget. Beredningen föreslår därför, att 2 mom. första punkten skall om- fatta även fartyg. Härav följer, att andra punkten i förevarande mom. får vidgat till- lämpningsområde i motsvarande mån.
Enligt 3 mom. gäller, att fast egendom el- ler luftfartyg eller intecknade reservdelar till
sådant fartyg ej får utan borgenärens begä— ran tas i mät för annan fordran än sådan för vilken egendomen häftar på grund av inteckning eller som, när fråga är om luft- fartyg, är förenad med luftpanträtt i farty— get. Detta stadgande har i UL II jämkats i anslutning till vad som där föreslagits be- träffande 2 mom. första punkten. Egendo— men kan på grund av täckningsprincipen bli osåld, varvid sökanden får svara för kostna- derna. Med hänsyn härtill bör borgenär, som ej har fordran förenad med särskild förmånsrätt i egendomen, själv få avgöra, om exekutionsförfarande skall inledas mot egendomen. Om täckningsprincipen införs vid försäljning av registrerade fartyg, blir det nyss sagda tillämpligt även på sådana fartyg. Beredningen föreslår därför, att be- stämmelsen i 3 mom. också skall gälla re- gistrerat fartyg.”
I ett nytt 4 mom. har beredningen tagit upp föreskrift om att skeppsbygge skall i UL likställas med fartyg. Vad i beredning— ens förslag till ändringar i UL sägs om re— gistrerat fartyg blir följaktligen tillämpligt på registrerat skeppsbygge. Bestämmelsen svarar mot 1 5 andra stycket första punkten Farth.7
71 5
Utmätning får ej ske till förfång för den rätt annan har till gäldenärens gods (68 5 UL). Ett uttryck för denna princip är 71 5 1 mom. UL, som ger regler till skydd för panträtt och retentionsrätt i lös egendom. Med panträtt avses både panträtt med be- sittning och panträtt utan besittning. Pant- rätt med besittning kan grunda sig på avtal
2Kritik mot bestämmelsen se Almén, PM 5. 33 ff, Hassler s. 168 och Sven Larsson, Om personligt betalningsansvar för inteckning s. 41 f.
3Almén, PM s. 34 och Olivecrona, Utsök- ning s. 131.
4Se NJA II 1912 s. 101 och 1955 s. 222 f samt U III s. 229 f.
5 Jfr U VIII s. 29 och 213 f. 6 Jfr Tiberg s. 262 not 3. 7 Placeringen är naturligtvis inte idealisk men har synts kunna godtas som ett proviso- rium i avbidan på UB.
om pantsättning (konventionell panträtt) el- ler uppkomma direkt på grund av stadgan- de i lag (legal panträtt). Exempel på pant- rätt utan besittning är sjö- resp. luftpant- rätt.1 Rätt på grund av inteckning i luftfar- tyg skyddas i annan ordning (jfr lagen 1955: 235 med särskilda bestämmelser om försälj- ning av utmätt luftfartyg m. m. och LfL II). Däremot torde f. n. fartygsinteckning omfat— tas av 71 5 1 mom.2 Företagsinteckning — som inte ger panträtt utan endast förmåns- rätt (jfr 72 5 1 mom. UL) —— faller utanför.3
Enligt 71 5 1 mom. hindrar panträtt eller retentionsrätt i lös egendom ej, att egendo- men utmäts och säljs för annan borgenärs fordran. Skyddet för panthavare och reti- nent är ordnat på olika sätt i skilda fall. Om någon har handpanträtt i annan egen- dom än fartyg, gods i fartyg eller gods i luftfartyg, behöver panthavaren inte lämna panten ifrån sig utan full lösen (jfr 92 5 1 mom. UL). Panthavare är skyldig att ta mot betalning, även om fordringen ej är förfal- len. Såväl utmätningssökanden som inropa- ren har rätt att lösa ut panthavaren.4 Han övertar därigenom den senares fordran och kan göra den gällande mot pantsättaren. Den som har panträtt som ej är förenad med besittning eller handpanträtt i fartyg, gods i fartyg eller gods i luftfartyg eller en- dast har retentionsrätt får hålla sig till köpe- skillingen (se 138 och 139 55 UL). Det är sålunda inte säkert, att han får full betal— ning. Handpanträtt i fartyg, gods i fartyg el- ler gods i luftfartyg har jämställts med pant- rätt utan besittning därför att sjö— och luft— panträtt, som inte kan förbehållas vid exe- kutiv försäljning, har bättre rätt än som följer med handpant och handpanthavare inte får hindra sjö- eller luftpanträttshavare att komma till sin rätt.5 Av lagtexten fram- går, att annan handpanthavare kan medge att panten säljs utan förbehåll. Han får då hålla sig till köpeskillingen. Ett avstående kan vara fördelaktigt för panthavaren, om han kan ropa in panten för en summa som understiger hans fordran.6
Bestämmelserna är tillämpliga endast vid utmätning för annan gäldenärens skuld. Sker exekutionen för handpanthavares ford-
ran, får denne anses ha avstått från det skydd som eljest tillkommer honom.7
Beredningen har ansett det nödvändigt att i förevarande sammanhang revidera 71 5 UL för att få mera tidsenliga regler bl. a. beträf- fande skeppsbygge och oregistrerat fartyg. Sjölagskommittén har uttalat sig i samma riktning (s. 130).
Enligt beredningens mening bör föreva- rande stadgande lämpligen inskränkas till att gälla skydd för tredje man som har lös egendom som handpant eller med reten- tionsrätt. Med handpant avses bl. a. panträtt som stiftats enligt lagen (1936: 88) om pant- sättning av lös egendom som innehaves av tredje mans Även retentionsrätt i registrerat fartyg (resp. skeppsbygge) omfattas av för- slaget.
Den föreslagna bestämmelsen inbegriper ej den som har panträtt utan besittning, t. ex. sjö— eller luftpanträtt eller panträtt på grund av fartygs- eller luftfartygsinteckning. Detta innebär självfallet inte, att egendom som är belastad av sådan rätt är oåtkomlig för bor- genärerna. Utmätning i dessa fall behandlas i 72 5. Där sägs, att om någon som ej har sådan rätt som anges i 71 5 påstår att han har förmånsrätt till betalning ur gäldenärens egendom, utgör det ej hinder för egendo- mens utmätande för annan gäld. Sådan bor- genärs rätt till betalning ur egendomen reg- leras i 5 och 6 kap. UL. I fråga om försälj- ning av registrerat fartyg och luftfartyg finns bestämmelser till de förmånsberättiga- de borgenärernas skydd i Farth och LfL II.
Beredningen gör i 71 5 ej skillnad mellan handpanthavare och retinent, vilken enligt
1Ang. panträtt i lös egendom se U IX s. 97 ff.
2 Olivecrona, Utsökning s. 134. 3Se NJA II 1966 s. 109 och U IV s. 116 samt Hessler i SvJT 1968 s. 567 f. 4 Forsman, Utsökningslag för Storfursten- dömet Finland 5. 149 och 152, Hassler s. 193 not 83, Olivecrona, Utsökning s. 134, Trygger II 5. 254 samt nya LB 1876 s. 97. 5NJA II 1891 art. 2 s. 78, Hassler s. 192, Olivecrona, Utsökning s. 133 och Undén s. 229. Ang. gods i luftfartyg se NJA II 1955 s. 222 ff. 6 Olivecrona, Utsökning s. 134. 7 Trygger I 5. 290 f. 8 U IX s. 101.
4 5 och 9 5 andra stycket FRL som regel har samma förmånsrätt som handpanthava- re.9 Även i KL jämställs retinent med bor- genär som har lös egendom som pant eller eljest under panträtt i handom (195 5 KL och samma paragraf i KL II).10 Handpant- rätt och retentionsrätt kan vara antingen konventionell eller legal. Konventionell re— tentionsrätt torde dock ej kunna skapas i egendom som ej kan bli föremål för hand- panträtt (jfr 10 kap. 7 5 HB).11 Det skydd som handpanthavare resp. retinent skall åt- njuta bör innebära, att panträtten resp. re- tentionsrätten skall såvitt möjligt bestå om inte borgenären får betalning för sin ford- ran.
I 71 5 1 mom. upptas i enlighet med det sagda först, att handpanträtt eller reten- tionsrätt inte hindrar egendomens utmä- tande för annan borgenärs fordran. Det be- höver ej särskilt nämnas, att hinder ej heller möter mot försäljning om de villkor som gäller för försäljningen iakttas. Likaledes i enlighet med gällande rätt skall utmätningen medföra, att den som innehar egendomen är skyldig att ta mot betalning i förtid. Sådan betalning skall ske i den ordning som anges i 6 kap. UL. Härmed avses närmast 137 5 UL samt 138 5 i ULförslaget. Där ges regler om utdelning av medel efter försäljning av utmätt lös egendom. Om utmätningen avsåg registrerat fartyg eller skeppsbygge, luftfar- tyg eller intecknade reservdelar till luftfar- tyg, blir emellertid bestämmelserna i Farth och LfL II samt 143—166 55 i UL II och ULförslaget tillämpliga (jfr nedan).
Förslaget innebär bl. a., att utmätningssö- kanden ej får mot panthavarens vilja betala fordringen före försäljningen. Däremot kan sökanden och panthavaren avtala om att panthavaren godtar sådan betalning. Betalar sökanden panthavaren, övertar han därmed dennes fordran och hans panträtt.12 Pantha— varen kan också förklara sig nöjd med att hålla sig till köpeskillingen. Mot stadgandet om förtida betalning korresponderar 92 5 ULförslaget som gäller försäljning av egen— dom belastad med handpant eller reten- tionsrätt. Beredningen återkommer härtill
under sistnämnda paragraf. Här kan förut- skickas, att försäljning skall få ske endast om köpeskillingen förslår till betalning av panthavarens eller retinentens fordran. För- säljning med förbehåll för pant- eller reten- tionsrätt skall alltså inte förekomma.
Från huvudregeln om hur handpanthava- res eller retinents rätt skall respekteras bör göras undantag, när försäljning skall ske för borgenär vars fordran har lika eller bättre rätt (t. ex. på grund av sjöpanträtt). Vid så- dan konkurrens kan panthavare eller reti- nent få lämna egendomen från sig utan att få betalning för sin fordran. Det kan i detta sammanhang också nämnas, att handpant— rätt och retentionsrätt kan sammanträffa. Om t. ex. någon mottagit en bil i pant och därefter lämnat den för reparation, torde verkstadens fordran, om retentionsrätt kan åberopas, gå före panthavarens fordran.13
Bestämmelserna i 1 mom. blir tillämpliga även i fråga om retentionsrätt i registrerat fartyg. Detta har dock knappast någon självständig betydelse. Reglerna i Farth blir då tillämpliga på fartygets försäljning och de ger genom skyddsbeloppet ett skydd som svarar mot bestämmelserna i nu föreva- rande mom.
I 2 mom. av paragrafen behandlas det fallet att inteckning i luftfartyg eller i re- servdelar till sådant fartyg pantsatts av äga- ren till den intecknade egendomen. Själva inteckningen får inte tas i anspråk för äga- rens skuld utan i stället skall ägarhypoteket utmätas. Stadgandet omfattar f.n. även in- teckning i fast egendom. JBförslaget har emellertid påkallat nya bestämmelser om ut- mätning av ägarhypotek vilka tagits upp i 91 a 5 UL II. Samtidigt har föreslagits ett nytt 3 mom. i 71 5 UL som innehåller hän- visning till bestämmelserna i 91 a 5 om ut-
9 Jfr U IX s. 103 och JO 1958 s. 86 ff. 10 Ang. de närmare motiven se 1911 års förslag till konkurslag och till lag om ac- kordsförhandling utan konkurs m. rn. s. 455 f. 11 Se U IX s. 98 ff och Undén s. 247. Jfr också Rodhe s. 413. Se vidare SOU 1970: 74 s. 130. 12 Jfr 10 kap. 65 HB och Undén, Panträtt i rättigheter, 2 uppl. s. 86 f samt Undén s. 208 f. 13 U IX s. 140.
mätning av ägarhypotek i fast egendom. Som ovan angetts föreslår sjölagskommittén ett panträttssystem, som i allt väsentligt överensstämmer med nya JB. Man måste därför framdeles räkna med ägarhypotek även i fartyg. Samma exekutionsrättsliga regler bör i möjligaste mån tillämpas för panträtt i fast egendom och panträtt i fartyg. Beredningen föreslår, att 91 a 5 UL skall in- nehålla regler om utmätning av ägarhypotek som gäller båda slagen av egendom. Hänvis- ningen till 91 a 5 i 3 mom. av förevarande paragraf skall därför omfatta utmätning av ägarhypotek i fartyg.
735
I 73 5 2 mom. ges regler, om hur utmät- ningsmannen skall förfara vid utmätning av helt fartyg eller gods i fartyg. Enligt 3 mom. samma paragraf skall dessa bestämmelser i tillämpliga delar gälla även vid utmätning av luftfartyg eller gods i sådant fartyg.
När helt fartyg eller gods i fartyg utmäts, skall utmätningsmannen enligt första punk- ten i 2 mom. avfordra befälhavaren de handlingar som tjänar till upplysning an- gående äganderätten ti-ll fartyget eller god- set. Härmed avses vissa skeppshandlingar, närmast nationalitets- och registreringsoerti- fikat, mätbrev samt certeparti, konossement och inlastningskvittoå 2 Vidare skall utmät- ningsmannen av befälhavaren begära upp- gift om de fordringar, för vilka fartyget el- ler godset jämlikt 11 kap. sjölagen häftar, dvs. fordringar som är förenade med sjö- panträtt i fartyget eller godset. Att dessa handlingar och uppgifter avfordras vederbö- rande är emellertid inte något villkor för att utmätningen skall vara fullbordad.3
Vissa fordringar hör så nära samman med fartyg eller gods i fartyg att de ansetts böra träffas av utmätningen, om borgenären framställer sådant yrkande.4 Härom ges reg- ler i 2 mom. andra och tredje punkterna. Bestämmelserna gäller utestående ogulden frakt och fraktbelopp, som innehas av be- fälhavaren eller redarens agent. I dessa be- lopp kan sjöpanträtt f.n. göras gällande (272 5 första st. SjöL). Vidare omfattas er- sättningsbelopp, som jämlikt 268 eller 278 5
sjölagen tillkommer redaren eller godsets ägare. Enligt 268 5 sjölagen omfattar sjö- panträtt bl.a. vissa redarens fordringar på ersättning eller haveribidrag i anledning av skador och på ersättning för bärgning. Är lastägare berättigad till ersättning för gods som gått förlorat eller skadats eller har gods under resa blivit sålt för fartygets behov el— ler för annan lastägares räkning, har borge- när med sjöpanträtt i det inlastade godset samma rätt till den lastägaren tillkommande ersättningen (278 5 första st. SjöL). Om ut— mätningssökanden framställer yrkande därom, skall sådan ersättning uppbäras av utmätningsman eller av syssloman som av utmätningsman förordnas därtill. Utmät- ningsman skall utan dröjsmål meddela för- bud för den som har att betala eller redovisa beloppet att utge något till annan än utmät- ningsmannen eller sysslomannen.
Frakt skall inte längre bli föremål för sjö- panträtt. Vidare skall sjöpanträtt inte gälla för fordran på grund av skada på fartyg, last eller resgods eller för s. k. befälhavare- förbindelser.5 De nuvarande andra och tredje punkterna i 73 5 2 mom. skall därför utgå. Nu ifrågavarande ersättningar får framdeles utmätas som vanliga fordringar.
Beträffande sättet för genomförandet av utmätning av fartyg saknar UL särskilda bestämmelser. Reglerna för utmätning av lösöre blir därför tillämpliga6 (se särskilt 73 5 1 mom. första punkten och 74 5 1 mom. tredje punkten). I allmänhet torde utmät— ningsmannen låta försegla fartygets roder och sätta utmätningssigill på lämpliga stäl-
1 Hassler s. 223, Olivecrona, Utsökning s. 150, Tiberg s. 267 f och Trygger II 5. 268. 2 Ang. skeppshandlingar se Sjöfartsverkets meddelanden serie A 31/7 1967 nr 24 an- gående förteckning över skeppshandlingar som i förekommande fall skall medföras på fartyg. Se också 60 5 andra st. SjöL. 3 10 1922 s. 266 ff. Jfr Trygger II 5. 287. Av annan mening Tiberg s. 261. 4 Trygger II s. 269 f. 5Rune i SvJT 1968 s. 61 och SOU 1970: 74 s. 123 f och 126 f. 0 Trygger II 5. 268.
len.7 I vissa fall behövs mera ingripande åt- gärder för att säkerställa utmätningen. Här- vid kan en viktig maskindel avlägsnas, far- tyget låsas fast med kätting eller vakthåll- ning ordnas.8 Kostnader härför skall för- skjutas av sökanden, om ÖE eller utmät- ningsman påkallar det (jfr 198 5 3 mom. andra punkten UL Il). Vidare brukar tull- och hamnmyndigheterna under-rättas.9 En- ligt vad beredningen inhämtat förekommer det, att utmätningsman delger tullmyndighet förbud att låta fartyg avgå sedan exekutiv åtgärd vidtagits. Detsamma gäller kvarstad (183 5 1 mom. UL). Några stadganden om samverkan mellan de exekutiva myndighe- terna och tull- eller hamnmyndighet torde inte finnas. JO gjorde 1921 framställning till Kungl. Maj:t i ämnet och ifrågasatte förbud mot utklarering av fartyg så länge exekutiv åtgärd ägde bestånd.10 Framställningen av- skrevs emellertid år 1936 utan åtgärd.11 Här kan nämnas, att enligt 18 5 andra st. lotsav- giftskungörelsen (1970: 699) får sjöfartsver- ket, om redare eller ägare underlåter att er- lägga avgift för lotsning, anmäla förhållan- det till tullverket. Tullpass till fartyget får därefter inte lämnas ut förrän avgiften beta— lats eller säkerhet ställts. Har förbud med- delats mot fartygs resa enligt lagen (1965: 719) om säkerheten på fartyg, skall anmälan göras till tull- och lotsmyndighet. På dessa myndigheter ankommande förrätt- ning för fartygs resa inställs så länge förbu- det gäller (8 kap. 3 5 andra st.).
Som förut nämnts innehåller f. n. 3 mom. i förevarande paragraf föreskrift, att vid ut— mätning av luftfartyg eller gods i luftfartyg skall i tillämpliga delar gälla vad som i 2 mom. stadgas om fartyg. Om andra och tredje punkterna i 2 mom., som endast gäl- ler fartyg, skall utgå, bör 2 mom. göras di- rekt tillämpligt på luftfartyg och gods iluft— fartyg.
I 73 5 2 mom. UL talas f.n. om utmät- ning av ”helt fartyg". Det synes ej behövligt att särskilt ange att det är hela fartyget som utmäts.12 Vid utmätning av andel i fartyg skall tillämpas vad som gäller om utmätning
av rättighet.”; Beträffande verkan av andel- ens försäljning se under 89 och 213 a 55.
I beredningens förslag föreskrivs i 2 mom. som första punkt beträffande utmätning av fartyg eller luftfartyg eller gods i sådan egendom, att befälhavaren eller ägaren skall på anmodan tillhandahålla vissa handlingar. De handlingar som skall överlämnas till ut- mätningsmannen är sådana som visar ägan- derätten eller eljest rör den utmätta egendo- men. Vidare åligger det befälhavaren eller ägaren att uppge vilka som har fordran som bör iakttas vid den utmätta egendomens för- säljning. Stadgandet har sin förebild i 4 5 FfL II. Utöver vad som nu gäller skall alltså bl. a. uppgift lämnas om fartygets belåning. Förslaget ålägger både befälhavaren och ägaren uppgiftsplikt och omfattar således även fall då fartyget är i ägarens omedel— bara besittning.14 Beträffande andra fall för- tjänar påpekas, att befälhavaren ofta inte känner till inteckningsbelastningen. Omhän- dertagande av handlingar skall inte utgöra villkor för att utmätningen skall medföra förmånsrätt (jfr 775 2 mom. i förslaget). Vägran att utlämna handlingarna är inte att anse som överträdelse av myndighets bud som avses i 17 kap. 13 5 BrB. Ej heller kan vite användas, vilket f. 6. här ofta skulle va- ra ett otjänligt påtryckningsmedel. Däremot får utmätningsman använda fysiskt våld (t. ex. med hjälp av låssmed), om befälha- varen eller ägaren vägrar att lämna ut hand- lingar.
Som andra och tredje punkter i 2 mom. föreslår beredningen bestämmelser om att befälhavaren eller ägaren skall på anmodan överlämna pantbrev eller annan inteck-
7Hassler s. 223 not 94, Olivecrona, Utsök- ning s. 150, Tiberg s. 267 f och Vinge s. 30 f. Beskrivning av förfaringssättet i ett konkret fall finns i JO 1922 s. 266 ff.
3 Jfr Tiberg s. 268 och Vinge s. 31. 9Se Hassler s. 223 not 94, Olivecrona, Ut- sökning s. 150 och Tiberg s. 268. 10 JO 1922 s. 266 ff. 11 Just. depzs konseljhandlingar 29/5 1936 nr 109. 12 Jfr 915 3 mom. UL och Trygger I 3. XIX 13'Se Trygger 11 s. 204 f. 14 Se Trygger II 5. 268.
ningshandling som han innehar och att handlingen därefter inte får pantförskrivas utan ÖEs tillstånd. Beträffande inteckning i fartyg torde, fastän uttrycklig bestämmelse saknas, ägaren f.n. inte vara berättigad att till skada för utmätningsborgenären pant- sätta inteckning, som han har inneliggande vid utmätningen. Om ägarhypotek införs beträffande fartyg, berörs utmätningssökan- den knappast av pantsättning efter utmät- ning. Beträffande fast egendom har i 4 5 andra stycket FfL II föreslagits regler av samma innehåll som här upptagits i andra och tredje punkterna i 2 mom. Det är ur ordningssynpunkt av vikt, att obelånade pantbrev kan omhändertas. Härtill kom- mer, att pantsättning strax före försäljning lätt medför praktiska olägenheter.15 I sam- manhanget bör nämnas, att utmätning är hinder mot beviljande av inteckning enligt 283 5 första stycket punkt 6 i SjöLförslaget och 12 5 lagen ( 1955:227 ) om inskrivning av rätt till luftfartyg.
Under 56 5 har nämnts, att utmätning av fartyg f.n. förutsätter att fartyget är till- gängligt för utmätningsmannen.16 Såsom framgår av 77 5 i förslaget vill beredningen möjliggöra utmätning även om fartyg eller luftfartyg är på resa eller befinner sig i ut- ländsk hamn (distansutmätning), om farty- get eller luftfartyget är registrerat i Sverige. Under förevarande 73 5, som reglerar befäl- havarens och ägarens skyldigheter, aktuali- seras frågan, om distansutmätning bör följas av skyldighet för befälhavare eller ägare att föra hem den utmätta egendomen. Det sy- nes nämligen vanskligt att sälja fartyg eller luftfartyg utan att det är tillgängligt. Bl. a. kan det bli svårt eller kostsamt för speku- lanter att besiktiga egendomen och det kan framstå som ovisst, om inroparen överhu- vud kan komma i besittning av fartyget. Huruvida en sådan försäljning respekteras i det land där egendomen finns, är också minst sagt tveksamt, t.ex. vid konkurrens med en i det landet gjord exekutiv auktion.17 Panträttskonventionen förutsätter, att farty- get vid försäljningstillfället skal-l befinna sig inom försäljningslandets jurisdiktionsom-
råde (art. 11 mom. 1 a). Bestämmelsen i 16 5 femte stycket Farth att inroparen skall få komma i besitming av fartyget, när han be- talt köpeskillingen, är uttryck för derna ståndpunkt. Om egendomen ej kommer till Sverige, föreligger sådant hinder mot för- säljning som avses i 3 5 första stycket Farth.
Beredningen föreslår, att ägaren skall — med visst förbehåll —— vara skyldig att lita föra fartyget eller luftfartyget till plats som ÖE anvisar. Det ankommer på utmätnings- mannen att vid behov göra framställnng därom hos ÖE.
Det har till beredningen framförts vissa erinringar mot införande av skyldighet att på order av exekutiv myndighet föra hem fartyg från avlägsna farvatten. Om sådan skyldighet riktades mot befälhavaren, kunde denne bli utsatt för en pliktkollision som vore mindre tilltalande. Beredningen har ej för sin del funnit denna invändning så tungt vägande men har ändå ansett sig ej böra förorda, att ÖE får rikta några direkta order till befälhavaren, när fartyget ej är tillgängligt. Däremot kan, som nämnts, föreläggande ges ägaren att låta föra hem fartyget. Ägaren kan i sin tur inte med an- ledning därav ge befälhavaren order som går utöver vad befälhavaren enligt lag är skyldig att iaktta. I detta sammanhang har det också synts nödvändigt att ta särskild hänsyn till tredje mans rätt. Även om köp av fartyg anses bryta tidsbefraktningsavtal och andra certepartier synes i allt fall dis- tansutmätning inte böra tvinga fartygets ägare att bryta dylikt avtal när det är obil- ligt mot tredje man. Än mindre kan natur- ligtvis ägaren åläggas att handla i stricl mot någon tredje mans rätt som till äventyrs skulle anses stå sig mot den svenska utmät- ningen. Förslaget innehåller därför den re- servationen, att ÖE inte får ålägga ägaren att låta föra hem fartyget, om detta strider mot annans rätt eller eljest skulle vara obil-
15 U VIII s. 110 f. 1" Olivecrona, Utsökning s. 119. 17 Braekhus, Juridiske arbeider fra sjö og land s. 386 f.
ligt mot tredje man. Att fartyget befordrar styckegods eller annan last utan att tidsbe- fraktning föreligger torde som regel ej med- föra, att hemdirigering skulle vara obillig mot tredje man, men givetvis bör det så långt möjligt undvikas, att tredje man åsam- kas förlust genom att avtalad transport ej fullföljs. Överhuvud måste befogenheten handhas med försiktighet och omdöme. Hemförande av fartyget kan vara mycket oekonomiskt och ibland innebära ekono- misk katastrof. I sådana fall måste andra ut- vägar tillgripas. Utmätningen kan väsentli- gen ha tillkommit för att ge utmätningssö- kanden (t. ex. staten) förmånsrätt i avvaktan på frivillig uppgörelse, och det kan ibland väntas att utmätning kommer att ske även utomlands (jfr härom s. 74).
Enligt förslaget skall ÖE äga förelägga ägaren vite och utdöma det (jfr 73 5 1 mom. sista punkten). Viten kan uttas ur far- tyget eller annan egendom efter utmätning.
Om svenskt fartyg finns på svenskt sjöter- ritorium, torde utmätningsman kunna upp- bringa fartyget och med hjälp av befälhava- ren och hans besättning föra det till hamn. Svensk myndighet får även ingripa mot svenskt fartyg på det fria havet.18
Vad här sagts om fartyg har motsvarande tillämpning på luftfartyg. Det ligg-er emel- lertid i sakens natur, att exekutiv myndighet knappast har möjlighet att vidtaga åtgärd mot luftfartyg under gång.
Bestämmelser i ämnet har upptagits som 3 mom. i 73 5. Kostnaderna för hemfärden skall vid behov förskjutas av sökanden (jfr 198 5 3 mom. andra punkten UL II). Un— derlåtenhet att föra fartyget eller luftfarty- get till anvisad hamn är — utöver vad som kan sägas följa av vitesmöjligheten — inte straffsanktionerad. Bestämmelsen i 17 kap. 13 5 BrB är sålunda ej tillämplig.
Enligt panträttskonventionen torde utmät- ning, så länge den ej lett till fysiskt omhän- dertagande, ej kunna godtas såsom avbry- tande preskription av sjöpanträtt (art. 8 mom. 1). Beredningen föreslår att bestäm- melse i enlighet härmed införs i 77 5. Nå-
got motsvarande problem kan ej väntas uppkomma beträffande luftpanträtt.
Ang. rätt för fartygets ägare eller annan sakägare att särskilt överklaga beslut i frå- ga som avses i förevarande 73 5 3 mom. se under 212 och 219 55.
775
I 77 5 1 mom. i dess senaste lydelse före— skrivs, att när utmätning av lös egendom är fullbordad så som sägs i 67 c 5 1 mom. eller 73—76 55, njuter borgenären förmånsrätt i det utmätta efter vad som stadgas i 17 kap. 8 5 HB, såvitt ej utmätningen går åter eller undanröjs.1 (Lagrummet föreslås jämkat i UL II.) Förmånsrätten inträder alltså först när de för utmätningens genomförande fö- reskrivna åtgärderna blivit vidtagna.2 Ehuru lagtexten inte ger någon antydan härom, lig- ger det i sakens natur, att förmånsrättens uppkomst ej gärna kan få bero av att egen- domen blivit värderad.3 Utmätning av far- tyg eller luftfartyg eller av gods i sådan egendom torde få anses fullbordad, även om befälhavaren inte avfordrats de hand- lingar som nämns i 73 5 2 mom.4 Enligt FRL medför utmätning förmånsrätt enligt 8 5 samma lag.
Såsom tidigare påpekats förutsätts f.n. för utmätning av fartyg, att detta är till- gängligt för utmätningsman. Enligt vad be- redningen inledningsvis utvecklat (s. 73 ff) bör emellertid utmätning av registrerat svenskt fartyg, liksom av svenskt luftfartyg eller intecknade reservdelar till sådant luft- fartyg, kunna ske utan att egendomen är tillgänglig.
Beredningen föreslår, att bestämmelser i enlighet härmed införs i ett nytt 2 mom. i 77 5 UL. Enligt första punkten i detta mom. skall utmätning av registrerat svenskt fartyg, svenskt luftfartyg eller intecknade reservde- lar till sådant luftfartyg medföra förmåns- rätt, när beslutet om utmätning meddelas.
18 Jfr s. 74. 1 U 111 s. 284 f och prop. 1968: 130 s. 163 . 2 Hassler s. 234 och Olivecrona, Utsökning S. 137 f. 3 U III s. 284 not 1. 4 Jfr not 3 under 73 5.
Att utmätningsbeslutet medför förmånsrätt innebär inte att utmätningsförfarandet är avslutat innan sådana följdåtgärder som omhändertagande och värdering skett. Det kan nämnas att följdåtgärdernas genomfö- rande ej är förutsättning för tillämpning av straffansvar enligt 17 kap. 13 5 BrB, utan redan förklaringen om utmätning kan ådra ägaren eller annan straff, om han bryter mot det förbud som innefattas i beslutet.5 (Motsvarande kommer att gälla kvarstad. Jfr 183 5 UL.)
Utmätning av andel i fartyg torde redan enligt gällande lag böra anses fullbordad ge— nom utmätningsbeslutet. Utmätningen skall anmälas till skeppsregistret. Vid utmätning av säljares eller köpares villkorliga ägande- rätt till fartyg (resp. varvets eller beställares villkorliga rätt till skeppsbygge) torde för- månsrätt på grund av utmätningen såvitt an- går gäldenärens obligationsrättsliga anspråk mot medkontrahenten inte uppkomma förr- än utmätningsbeslutet delgetts den senare (jfr i fråga om fast egendom 83 5 UL II).6
I enlighet med vad som anförts under 73 5 har beredningen som andra punkt i 2 mom. i förevarande 77 5 infört bestäm— melse, att utmätning inte avbryter preskrip— tion av sjöpanträtt förrän utmätningen av fartyget blivit säkerställd.7 Härmed avses de fysiska ingripanden som rimligen kan krä- vas för att panträttskonventionens krav skall anses tillgodosedda. Av 248 5 SjöLförslaget följer vidare, att preskriptionsavbrottet för- faller om utmätningen ej leder till försälj- ning.
Som förut nämnts hindrar distansutmät- ning inte, att fartyget eller luftfartyget ut- mäts utomlands där det påträffas. Om ut— mätningen där leder till försäljning, skall den svenska utmätningen inte fullföljas till försäljning här i riket. Någon uttrycklig be— stämmelse härom torde ej behövas. Där- emot föreskrivs i enlighet med vad som för- ut anförts (s. 74) att den förmånsrätt som vunnits genom den svenska utmätningen skall gälla som panträtt. Bestämmelse härom har upptagits som tredje punkt i 2 mom. av förevarande 77 5 i förslaget. Om frågan om försäljning i den främmande
staten förfaller och det blir aktuellt att sälja fartyget med anledning av den svenska ut- mätningen, saknar regeln om panträtt be- tydelse vid det fortsatta förfarandet här i riket.
Om fartyget utmäts och säljs i främ- mande stat, har preskription av sjöpanträtt avbrutits genom kvarstad eller utmätningen i den främmande staten. Den svenska ut- mätningen är utan betydelse för den frågan.
Det nya 2 mom. påkallar följdändring i det nuvarande 3 mom.
88 c 5
I 88 c 5 2 och 3 mom. ges föreskrifter om tidsfrister och anstånd vid försäljning av ut- mätt lös egendom. För fartyg som skall säl- jas av ÖE föreskrivs där särskilda tider. Be— träffande åter tid för försälj-ning av luftfar- tyg och intecknade reservdelar till luftfartyg eller av fast egendom hänvisas i 4 mom. en- ligt UL II till bestämmelser i LfL II och FfL II. I fråga om registrerat fartyg föreslår beredningen, att bestämmelser i ämnet in- förs i 3 5 Farth. De nuvarande specialbe- stämmelsema för fartyg i 88 c 5 2 och 3 mom. skall därför utgå och 4 mom. kom- pletteras med erinran om att det finns sär- skilda bestämmelser även beträffande. tiden för försäljning av registrerat fartyg. I fråga om fartyg som ej är registrerat skall tilläm— pas vad som gäller om utmätt lös egendom i allmänhet.
88d5
1 mom. av förevarande paragraf föreskri- ver i enlighet med UL II, att frågan om ut— mätt egendoms försäljning förfaller, om ut- mätningssökandens fordran och den kost— nad för vilken sökanden svarar betalas in- nan den utmätta egendomen sålts.1
Beredningen föreslår nu bestämmelser
5Beckman m.fl., Kommentar till brotts- balken II, 2 uppl. s. 264 f, Hassler s. 234, Karlgren i SvJT 1956 s. 248, Olivecrona, Ut- sökning s. 138 f, Nilsson-Stjernquist s. 176 och Trygger 11 s. 281 samt NJA 1899 s. 149 .
6 Jfr s. 78. 7 Det bör övervägas, om inte bestämmelsen hellre bör införas i sjölagen . 1 Jfr vid not 4 under 4 5 Farth.
som syftar till att sjöpanträttshavare inte för att få ut sin fordran skall behöva själv be- gära utmätning, när exekution redan inletts mot den egendom som besväras av hans sjö- panträtt. Se 5 5 Farth och 91 c 5 i föreva- rande förslag. Erinran härom har tagits upp i 1 mom. av förevarande 88 d 5.
89 5
I 1 mom. föreskrivs, att försäljning av ut- mätt lös egendom skall ske på offentlig auk- tion utom i fall som avses i 96 a 5, dvs. då utmätt lös egendom säljs under hand. I fråga om försäljning av utmätt luftfartyg och utmätta intecknade reservdelar till så- dant fartyg hänvisas i 2 mom. till de be- stämmelser som meddelas i särskild lag. Hänvisningen bör nu vidgas att omfatta även de nya bestämmelserna om registrerat fartyg (resp. skeppsbygge).
Enligt 1 5 Farth skall registrerat fartyg alltid säljas på offentlig auktion. För ore— gistrerat fartyg skall däremot tillämpas vad som enligt UL i allmänhet gäller om försälj- ning av utmätt lös egendom. Det innebär bl. a., att sådant fartyg under viss förutsätt- ning kan säljas under hand. Se 96 a 5 1 mom. i förevarande förslag.
I detta sammanhang bör, som bered- ningen tidigare antytt,1 även uppmärksam- mas försäljning av andel i registrerat fartyg, luftfartyg eller intecknade reservdelar till luftfartyg. Andel i sådan egendom säljs f. 11. av utmätningsman. Beredningen förordar, att den i stället skall säljas av ÖE. Särskilt i fråga om andel i fartyg som ingår i partre- deri kan svårigheter yppas. Dessutom är det önskvärt, att samma fullföljdsregler får gälla vare sig helt fartyg eller endast andel i fartyg sålts samt att verkan av försäljningen i förhållande till tredje man blir så lika som möjligt. Även beträffande luftfartyg och in- tecknade reservdelar till luftfartyg synes lämpligt att andel däri får säljas av ÖE, oaktat det t.v. inte synes böra införas så- dana nya regler beträffande verkan mot tredje man som beredningen nu föreslår i fråga om fartyg liksom med avseende på fast egendom (se 213 a 5 i förslaget). För- säljningen av andel i egendom som här
nämnts bör i övrigt ske i enlighet med vad som gäller om försäljning av rättighet. I 89 5 2 mom. har i enlighet med det anförda in- förts en andra punkt, enligt vilken andel i registrerat fartyg, luftfartyg eller intecknade reservdelar till luftfartyg skall säljas av ÖE i den ordning som enligt UL gäller om för- säljning av rättighet. ÖE träder alltså i ut- mätningsmannens ställe. Det har synts själv- fallet, att ÖE efter skedd försäljning också skall verkställa den fördelning av köpeskil- lingen m.m. som enligt 6 kap. UL eljest skolat ankomma på utmätningsmannen (jfr ang. fast egendom 66 och 69 55 i FfL 11). Någon särskild bestämmelse härom har inte synts behövlig.
Som förut nämnts har beredningen även uppmärksammat försäljning av villkorlig äganderätt till registrerat fartyg (resp. skeppsbygge) eller andel däri eller till luft- fartyg och intecknade reservdelar till luft— fartyg eller andel i sådan egendom. Även villkorlig äganderätt som nu nämnts torde böra säljas av ÖE. Bestämmelse härom har upptagits som tredje punkt i 2 mom.
I 89 5 skall enligt UL II som 3 mom. in- föras en erinran om att ”fast egendom” säljs enligt särskilda bestämmelser. Under denna beteckning ingår enligt bruklig termi- nologi även andel i fastighet eller villkorlig äganderätt till fastighet eller andel däri.
90 5
Enligt 90 5 3 mom. första punkten UL skall auktion på fartyg som avses i 94 5 för- rättas av ÖE. I andra punkten sägs, att auk- tionen skall kungöras så som i UL föreskrivs för annan lös egendom. Registrerat fartyg skall enligt 1 5 första stycket Farth säljas av ÖE på offentlig auktion. Bestämmelser om kungörande av auktion på sådant fartyg har upptagits i 6 och 7 55 Farth. 3 mom. i 90 5 UL skall därför upphävas.
915
I 1 mom. ges regler om tidpunkten för kungörelse om auktion på lös egendom och för underrättelser till borgenären och gälde- nären om auktionen. 3 mom. innehåller
1 Se s. 37 ovan.
kompletterande föreskrifter beträffande för- säljning av fartyg eller gods i fartyg. Kun- görelse härom skall införas i, förutom tid- ning inom orten, allmänna tidningarna och innehålla, att de borgenärer som har rätt till betalning ur det utmätta, ehuru de inte är utmätningssökande eller inteckningshavare, måste göra anmälan härom. Vidare skall sjöpanträttshavare och inteckningshavare såvitt möjligt underrättas om auktionen genom särskilda kallelsebrev. I 4 mom. ges i huvudsak motsvarande föreskrifter beträf— fande försäljning av gods i luftfartyg. Här gäller dock andra tider för kungörande och underrättelser. Enligt 6 mom. skall auk- tionsförrättaren anskaffa gravationsbevis, när fråga är om försäljning av fartyg som blivit infört i fartygsregistret eller av egen- dom, vilken hör till sådan näringsverksam- het som kan omfattas av företagsinteckning.
Beredningen föreslår, att 3 mom. upp— hävs. Beträffande registrerat fartyg skall i stället 6 och 7 55 Farth gälla. I fråga om försäljning av oregistrerat fartyg och gods i fartyg föreslås, att bestämmelserna i 4 mom. tillämpas. (Jfr em. 96 a 5.)
Bestämmelsen i 6 mom. om skyldighet för auktionsförrättaren att skaffa grava- tionsbevis vid försäljning av registrerat far- tyg bör också utgå ur UL och behövlig fö- reskrift därom i stället tas upp i tillämp- ningsföreskrifter till Farth.
91a5
I paragrafen ges föreskrifter om utmät- ning av ägarhypotek som avses i 6 kap. 9 5 JB, dvs. ägarhypotek i fast egendom. Som beredningen inledningsvis nämnt har sjö- lagskommittén tagit fastighetsrättens regler om lagfart och inteckning, sådana de blivit utformade i JBförslaget, till förebild i grundläggande hänseenden. Kommittén föreslår sålunda bl. a., att ägarhypotek i far- tyg ska-ll införas. Bestämmelser härom har upptagits i 265 5 SjöLförslaget.
Beredningen föreslår i exekutionsrättsligt hänseende, att blivande regler om utmätning av ägarhypotek i fast egendom så långt möj-
ligt görs tillämpliga även på utmätning av ägarhypotek i fartyg. Beträffande innebör- den av bestämmelserna kan hänvisas till U—t- sökningsrätt VIII s. 93—95 och 216—222 samt prop. 1971: 20 s. 171 — 173 , 306 — 311 , 559 , 560 och 579 . Beredningen vill här en- dast erinra om att det efter utmätning av ägarhypotek står två möjligheter till buds för utmätningssökanden. Antingen skall den egendom vari ägarhypoteket gäller tas i an- språk i ärendet eller också skall ägarhypote- ket pantförskrivas till honom.
I ett avseende behövs en avvikande före- skrift beträffande ägarhypotek i fartyg. En- ligt 3 mom. i förevarande 91 a 5 skall ut- mätningsmannen kunna förelägga sökanden att väcka talan mot egendomens ägare och den som bestrider dennes rätt till ägarhypo- teket. Talan som rör ägarhypotek i fast egendom skall då väckas hos den rätt som anges i 10 kap. 10 5 RB, dvs. hos rätten i den ort där fastigheten ligger. Beträffande ägarhypotek i fartyg föreslår beredningen, att talan skall väckas vid den domstol till vilken utmätningsmannens tjänstgöringsom- råde hör. Detta överensstämmer med regeln i 69 5 1 mom. UL om behörig domstol vid tvist rörande äganderätten till lös egendom som finns i gäldenärens bo.1 Beredningen vill påpeka, att målet enligt nämnda bestäm- melse kan komma att instämmas till dom- stol som inte är behörig enligt reglerna om sjörättsmål i 337 5 sjölagen. Där meddelade regler om sjörättsforum torde få väsentligt vidgat tillämpningsområde på grund av att SjöLförslaget i sjölagen inför även bestäm- melser om fång till fartyg och skeppsbygge samt inskrivning av dylika fång m.m. Be- redningen har ansett det angeläget, att den nu aktuella forumregeln i dess förslag sva- rar mot den forumregel som finns i 69 5 UL.
Beträffande behörig utmätningsman för utmätning av ägarhypotek hänvisas till vad beredningen ovan anfört under 56 5 UL.
9lb5
Paragrafen innehåller bestämmelser om förfarandet, när utmätningsman skall pant-
1 Se prop. 1963: 52 s. 75 f.
förskriva ägarhypotek i fast egendom. Be- redningen föreslår, att bestämmelserna änd- ras så att de blir tillämpliga även vid pant- förskrivning av utmätt ägarhypotek i fartyg.
91c5
Som tidigare utvecklats har beredningen i 5 5 Farth upptagit regler som syftar till att underlätta för sjöpanträttshavare att komma till sin rätt, när konkursförvaltare eller bor- genär inlett exekutivt förfarande mot fartyg som svarar för sjöpanträtt. Om sjöpanträtts- havarens fordran är ostridig eller styrks, får han begära, att fartyget skall säljas för hans fordran. Även om frågan om försäljning för utmätningssökandens fordran förfaller, skall det exekutiva förfarandet fortgå. Bestäm- melsen avser inte oregistrerat fartyg (jfr 89 5 2 mom. ULförslaget). Även oregistre— rat fartyg kan emellertid vara föremål för sjöpanträtt. Sådan panträtt kan vidare gälla i gods i fartyg.1 Beredningen har därför i förevarande 91 c 5 tagit upp motsvarighet till nämnda bestämmelser i 5 5 Farth. Pa— ragrafen gäller till förmån för den som har fordran förenad med sjöpanträtt i annan egendom än registrerat fartyg. Den blir även tillämplig under konkurs, jfr 71 och 73 55 KL.
Beredningen har övervägt att föreslå mot- svarande regler beträffande den som har fordran med luftpanträtt, dvs. fordran på bärgarlön eller fordran för särskilda kostna- der för bevarande av luftfartyg eller gods i luftfartyg. Se 11 kap. 3 5 luftfartslagen (1955: 297). I så fall skulle även LfL änd- ras. Då frågan har ringa praktisk betydelse, har beredningen ansett, att saken kan anstå tills vidare.
92 5
Panträtt eller retentionsrätt i viss egen- dom hindrar inte, att egendomen utmäts och säljs för annan borgenärs fordran. Vid för- säljning åtnjuter emellertid panthavare och retinent ett mer eller mindre ovillkorligt skydd.
Föreligger handpanträtt i annan egendom än fartyg, gods i fartyg eller gods i luftfar-
tyg (jfr 71 5 1 mom. UL), får egendomen f. n. enligt 1 mom. i förevarande 92 5 ej säl- jas annat än med bibehållande av panthava- rens rätt. Auktionsfönrättaren skall före ut- ropet meddela underrättelse härom. Panträt- ten upphör emellertid inte, om utmätnings- mannen till äventyrs skulle underlåta att göra förbehåll.1 Panthavaren kan avstå från sitt skydd och i stället, enligt vad som sägs i 71 5, nöja sig med att för sin fordran hålla sig till köpeskillingen. Som tidigare nämnts är panthavaren vidare skyldig att ta mot be- talning i förtid, om utmätningssökanden el- ler den som vid den exekutiva försäljningen förvärvar egendom-en vill betala fordringen.
Beredningen har i det föregående föresla— git, att det skydd som ges i 71 5 UL skall bestämmas att gälla lika för handpant och retentionsrätt. Pant— eller retentionsrättsha- varen skall vara skyldig mottaga förtida be- talning i den ordning som anges i 6 kap. UL (se 138 5 i detta förslag). I nu förevarande 92 5 föreslås i anslutning därtill, att om någon innehar utmätt lös egendom som handpant eller med retentionsrätt, egendo- men som regel skall säljas allenast om köpeskillingen förslår till betalning av ford- ringen. Fordringen är då skyddad och för- säljning kommer ej till stånd, om inte ford- ringen blir täckt av den bjudna köpeskil- lingen. Om budet blir tillräckligt högt och försäljningen går i lås, får borgenären betalt för hela sin fordran. Panthavaren torde dock ej ha rätt till ersättning för framtida ränteförlust, om inte sådan ersättning är särskilt betingad.2 Jfr på andra sidan i fråga om betalning för ej förfallen fordran som löper utan eller med låg ränta 150 5 UL II.
Enligt förslaget kan försäljning av egen- domen ej ske med bibehållande av pantha- varens rätt. Försäljning med sådant förbe- håll skulle ej befria gäldenären från person- ligt betalningsansvar, och det synes inte
1 Se 244 och 251 55 SjöLförslaget. 1 Trygger I 5. 290 not 3 och nya LB 1876 s. 104. Jfr Godtrosförvärv av lösöre (SOU 1965: 14) s. 42. Jfr också Hassler i SvJT 1955 s. 99 f. 2 Jfr Hassler, Svensk exekutionsrätt 2 s. 260.
lämpligt att detta ansvar kvarstår sedan panten sålts.
Undantag från den nu föreslagna försälj- ningsregeln skall göras, när panthavare eller retinent enligt 71 5 i förslaget är skyldig att avstå från sin pant- eller retentionsrätt oak- tat han ej får full betalning, dvs. när han måste vika för någon med lika eller bättre rätt. Detta kan bli fallet, när utmätt oregist- rerat fartyg, gods i fartyg eller gods i luft- fartyg är föremål för sjö- resp. luftpanträtt. Panthavare och retinent får då enligt försla- get nöja sig med att få betalt i den mån kö- peskillingen förslår därtill sedan bättre prio- riterade borgenärer fått sitt.
Här bör erinras om att i 2 mom. i 92 5 UL finns regler om försäljning av lott i far- tyg eller i luftfartyg. Sådan försäljning rub- bar inte panträtt som gäller i hela fartyget eller luftfartyget. Det åligger utmätnings- mannen att vid försäljningen tillkännage detta. Han skall också före utropet lämna underrättelse om de fordringar för vilka far- tyget eller luftfartyget utgör pant. Med panträtt avses såväl panträtt på grund av in- teckning som sjö- och luftpanträtt.3 Även handpanträtt inbegrips.4 Utmätning och för- säljning av fartygslott sker enligt de regler som gäller för rättighet.5
Beredningen behandlar i förevarande be- tänkande i huvudsak endast exekutiv för- säljning av helt fartyg. I 89 5 2 mom. i för- slaget anges emellertid att andel i registrerat fartyg, luftfartyg eller intecknade reservde- lar till sådant fartyg skall säljas av överexe- kutor. Bestämmelsen i 92 5 2 mom. är oförenlig därmed och torde utan olägenhet kunna utgå. I administrativ ordning kan fö- reskrivas vilka upplysningar som lämpligen bör meddelas spekulanterna. Beredningen har inte funnit anledning att nu föreslå nå- gon möjlighet för den som fått utmätning av andel (lott) i fartyg att dra in övriga andelar i förfarandet för att hela fartyget skall kunna säljas (jfr 67 5 FfL II).
93 5 I 2 mom. regleras utmätningsmans skyl- dighet att avvisa för lågt bud. Beträffande
försäljningav lös egendom gäller som regel, att inrop inte får godtas om det är sannolikt att avsevärt högre köpeskilling än den bjudna kan uppnås. Fartyg som avses i 94 5 1 mom. UL är emellertid undantagna. För- säljning av registrerat fartyg skall enligt be- redningens förslag regleras i Farth. Något undantag för fartyg görs ej i förevarande 93 5 2 mom. i förslaget. 19 5 första stycket andra punkten Farth upptar en bestämmel- se för att hindra att registrerat fartyg säljs till underpris. Däremot har LfL II ej någon regel härom.
94 5
1 och 2 mom. har bestämmelser om auk- tionsförrättarens åligganden vid försäljning av fartyg med en dräktighet av minst 20 re— gistenton eller av annat fartyg som är infört i fartygsregistret. Auktionsförrättaren skall enligt 1 mom. läsa upp anskaffat grava— tionsbevis, ange när köpeskillingen sist skall betalas, anmana närvarande borgenärer att anmäla fordringar samt upplysa om an- mälda fordringar.1 Enligt 2 mom. skall han innan auktionen avslutas meddela tid och plats för fördelningssammanträde. I 3 mom. sägs, att 1 mom. har motsvarande tillämp- ning vid försäljning av egendom, vilken hör till sådan näringsverksamhet som kan om- fattas av företagsinteckning.
Vad som f.n. stadgas i 1 och 2 mom. har inte längre sin plats i UL. Bestämmelserna motsvaras närmast av 9 5 första och andra styckena samt 15 och 16 55 Farth. Föreva- rande 94 5 skall därför enligt beredningens förslag endast innehålla föreskrift om vad auktionsförrättaren skal-1 iaktta vid försälj- ning av egendom som hör till företagsin- teckningsbar verksamhet. I saklig över- ensstämmelse med vad som nu gäller före- slås, att auktionsförrättaren skall läsa upp gravationsbevis, anmana sakägare att ange
3 Se Trygger I 5. XX f. 4 Trygger a. st. och Hassler s. 262. 5Hassler s. 142 och 223 not 93 och Tiberg s. 274. 1 Trygger I 5. XXII.
sina fordringar samt meddela underrättelse om anmälda fordringar.
(95 %)
Paragrafen rör försäljning av sådant far— tyg som avses i 94 5. Den reglerar handpen— ning och betalning, påföljden, om köparen ej fullgör sina förpliktelser, och rätten för honom att komma i besittning av fartyget. Paragrafen, som ersätts av bestämmelser i Farth (se 15 och 1655, 205 andra st. och 24 5), skall enligt beredningens förslag upp- hävas.
96 5
Här regleras f. n. tidpunkten för betalning av utmätt lös egendom utom för fartyg som avses i 94 5. Som en följd av Farth skall undantaget för sådana fartyg utgå ur be- stämmelsen.
96a5
Efter förslag av beredningen i Utsök- ningsrätt IV infördes år 1967 regler om un- derhandsförsäljning av lös egendom. De fick sin plats i 96 a 5. Härvid undantogs i paragrafen fartyg samt gods i fartyg och gods i luftfartyg. Därigenom bortföll även luftfartyg och intecknade reservdelar till luftfartyg (jfr 89 5 2 mom. UL och 1 5 första st. i lag 1955: 235 med särskilda be— stämmelser om försäljning av utmätt luftfar- tyg m.m.; se också 1 5 första st. andra punkten LfL II).
Anledningen var främst, att beredningen icke ville förorda lagstiftningsåtgärder som kunde minska det skydd mot rättsförluster som bestämmelserna i 91 5 3 och 4 mom. UL erbjuder innehavare av sjö- eller luft- panträtter.1 Beträffande registrerade fartyg har beredningen, på skäl som redovisats ovan, stannat för att ej föreslå införande av möjlighet till underhandsförsäljning därav (1 5 första st. andra punkten Farth). I fråga om oregistrerade fartyg samt gods i fartyg och gods i luftfartyg föreligger inte samma skäl mot underhandsförsäljning. Så- dan försäljning får emell-ertid inte ske på bekostnad av sjö- eller luftpanträttshavares rätt. De nuvarande bestämmelserna i 91 5 3
och 4 mom. UL syftar till att genom upp- maning i auktionskungörelsen fästa dessa panthavares uppmärksamhet på försälj- ningen. Redan genom ägarens uppgifter och övrig utredning kan emellertid utmätnings- mannen regelmässigt få besked, huruvida sjö- eller luftpanträttshavare finns. Ofta torde det härigenom bli klarlagt, att egendo— men inte besväras av fordran förenad med sjö- eller luftpanträtt. Är åter sådan fordran aktuell, bör det inte vara särskilt svårt att få utrett vem borgenären är. I så fall kan dessa borgenärers rätt tillvaratas och det förelig- ger då ej skäl att av hänsyn till dem avstå från möjligheten att sälja egendomen under hand. Förhållandet är ett annat, om egendo— men undantagsvis kan antas vara belastad med sjö- eller luftpanträtt ehuru borgenären är okänd eller oanträffbar. Beredningen föreslår, att 1 mom. i förevarande 96 a 5 ändras så att lös egendom, som inte kan an- tas vara föremål för okänd sjö- eller luft- panträtt, skall få säljas under hand. Bestäm- melsen är endast tillämplig på lös egendom som skall säljas enligt 5 kap. UL, och så- lunda inte på registrerade fartyg, luftfartyg och intecknade reservdelar till luftfartyg (jfr 89 5 2 mom.). Däremot omfattar bestäm- melsen försäljning av andel i sådan egen- dom, oaktat andelen skall säljas av ÖE, lik- som försäljning av villkorlig äganderätt till registrerat fartyg, luftfartyg eller intecknade reservdelar till luftfartyg eller till andel i sådan egendom. Härvid är uppenbarligen utan betydelse, om egendomen är föremål för sjö— eller luftpanträtt som ju inte på- verkas av försäljningen.2
Av beredningen föreslagen ändring i 91 5 föranleder en redaktionell följdändring av 3 mom. i förevarande 96 a 5.
138 5
Den som har panträtt med besittning i lös egendom kan enligt 71 5 UL förklara sig nöjd med att hålla sig till köpeskillingen. Han får då enligt 138 5 betalning ur köpe- skillingen inom den tid som enligt 137 5 gäl- ler för utmätningssökanden. Panthavaren
1 U IV s. 90. 2 Jfr under 92 5.
har därvid företräde framför vanlig utmät- ningsborgenär.1 Detsamma gäller panthavare som enligt 71 5 UL alltid är skyldig att hålla sig till köpeskillingen, dvs. den som har panträtt i fartyg, gods i fartyg eller gods i luftfartyg. I dessa fall gäller dock, att om annan borgenär yrkar betalning för fordran som skall utgå med förmånsrätt framför panthavarens, får den sistnämnde betalning i den ordning som anges i 140 eller 141 5 UL, dvs. efter fördelningssammanträde.
Nu förevarande 138 5 har samband med 71 och 92 55 iförslaget. Enligt 71 5 i försla- get är den som innehar gäldenärs lösa egen- dom såsom handpant eller med retentions- rätt skyldig att ta betalning i förtid i den ordning som anges i 6 kap. Enligt 925 i förs-laget skall försäljning ske med förbehåll att köpeskillingen förslår till betalning av panthavarens eller netinentens fordran. Le- der förfarandet till försäljning, skall enligt första punkten i förevarande 138 5 i försla- get betalning ske i den ordning som anges i 137 5. Handpanthavare och retinent skall alltså regelmässigt få betalt sist inom två veckor efter försäljningen. Fördelningssam- manträde behöver inte hållas. Finns fordran som är förenad med sjö- eller luftpanträtt, skall dock enligt andra punkten i föreva- rande paragraf gälla vad som föreskrivs i 141 5 2 mom. i förslaget. I detta fall skall liksom f. n. särskilt sammanträde sättas ut för fördelning av köpeskillingen och i övrigt iakttas vad som stadgas i sistnämnda lag- rum. Den nuvarande hänvisningen till 140 5 UL skall utgå. De särskilda reglerna i UL om fördelning av köpeskilling för fartyg som sålts av ÖE skall nämligen upphävas enligt förslaget. I stället skall gälla vad som därom är föreskrivet beträffande fast egen- dom (se under 140 5).
139 5
Första punkten i 1 mom. reglerar rätten till betalning, om borgenär har annan pant- rätt än handpant eller retentionsrätt och ut- mätning av egendomen skett för annan bor- genärs fordran. Därvid hänvisas till vad som
anges ”nedan” dvs. i efterföljande paragra- fer. Förutsättning för nu ifrågavarande panthavares eller retinents rätt till betalning är, att han framställt yrkande därom före auktionen eller, om egendomen sålts under hand, före köpeskillingsfördelningen. And- ra—fjärde punkterna behandlar inteck- ningshavares rätt till betalning, när utmätt egendom svarar för företagsinteckning. Femte punkten i 1 mom. behandlar den si- tuationen att fartyg, gods i fartyg eller gods i luftfartyg skall säljas exekutivt under kon- kurs. Enligt den lydelse som 139 5 fått i UL II skall borgenär, som för sin fordran har förmånsrätt enligt 10 eller 11 5 i FRL, få betalning ur köpeskillingen, om han fram- ställer yrkande därom före auktionen.1 I 2 mom. regleras f. n. hur icke anmäld fordran på grund av inteckning i fartyg skall beräk- nas.
Till följd av 138 5 i förevarande förslag skall tillämpningsområdet för första punk- ten i 139 5 1 mom. inskränkas till att avse borgenär som har sjöpanträtt i oregistrerat fartyg eller i gods i fartyg samt borgenär som har luftpanträtt i gods i luftfartyg. Be- stämmelsen har ändrats i enlighet härmed. Det kan här erinras om att det enligt bered- ningens förslag finns möjlighet till under- handsförsäljning av ifrågavarande egendom (se 96 a 5 1 mom. i förslaget).
Med hänsyn till det snäva tillämpnings- område som den nuvarande första punkten i 1 mom. föreslås få bör bestämmelserna i andra—fjärde punkterna upptas som ett särskilt mom., 2 mom. Den speciella situa- tion vid exekutiv försäljning under konkurs som avses i femte punkten föreslås reglerad i 3 mom. Sistnämnda stadgand-e omfattar nu alla fartyg men måste inskränkas till oregi- strerade fartyg samt gods i fartyg eller i luftfartyg. Såvitt avser registrerade fartyg finns bestämmelse i 10 5 andra stycket andra punkten Farth. Om sådant fartyg skall säl— jas exekutivt under konkurs och fartyget tillika är utmätt, skall i sakägarförteck-
1 Trygger 1 s. 378 f. 1 Om utrymmet för tillämpning av bestäm- melsen jfr Trygger I 5. 381 f.
ningen tas upp fordringar med förmånsrätt enligt 10, 11 eller 12 5 FRL. Även i nu före— varande sammanhang bör borgenär, vars fordran är förenad med sådan förmånsrätt, ha rätt till betalning. I förslaget har uppta- gits motsvarande hänvisning till 10—12 55 FRL. Beredningens förslag att oregistrerat fartyg och gods i fartyg eller i luftfartyg skall kunna säljas under hand (se 96 a 5 1 mom. ovan) måste uppmärksammas här. Den tidpunkt då yrkande om betalning sist måste framställas har av den anledningen angetts genom hänvisning till vad som en- ligt 1 mom. iförevarande paragraf skall gäl- la för den som har sjö- eller luftpanträtt.
Nuvarande 2 mom. i paragrafen föreslås få sin motsvarighet i 12 5 andra stycket Farth.
140 5
Paragrafen innehåller nu bestämmelser om sammanträde för köpeskillingens fördel- ning efter försäljning av fartyg genom ÖEs försorg.
Enligt 24 5 första stycket första punkten LfL II och 23 5 första stycket Farth skall vad som i 143—166 55 UL föreskrivs be- träffande fast egendom ha motsvarande till- lämpning i fråga om fördelning av köpeskil- ling för egendom som sålts enligt LfL II el- ler Farth och andra tillgängliga medel. Be- träffande intecknade reservdelar till luftfar- tyg finns därutöver särskilda bestämmelser i 24 5 första stycket andra och tredje punk- terna LfL II. Hänvisningarna till UL avser paragraferna i den lydelse som föreslagits i prop. 1971: 20 och i detta betänkande.
Genom nämnda bestämmelser i LfL II och Farth är frågan reglerad. Beredningen har emellertid ansett det mindre lämpligt att UL — låt vara endast under en övergångs- tid — ej skulle ge någon antydan om köpe- skillingsfördelningen i hithörande fall. I fö— revarande paragraf har därför upptagits en erinran om de bestämmelser som LfL II och Farth innehåller i ämnet.
(140 a 5)
I UL II har till 140 a 5 förts den nuva- rande föreskriften i 143 5 1 mom. andra
punkten, såvitt denna avser fördelning av ersättningsbelopp som försumlig inropare av fartyg, vilket sålts av ÖE, är skyldig att utge. Bestämmelsen har fått en motsvarighet i 22 5 Farth samt 23 5 samma lag, såvitt den senare hänvisar till 143 5. 140 a 5 UL skall därför upphävas.
141 5
När lös egendom sålts på auktion, skall enligt 2 mom. i förevarande paragraf utsät- tas sammanträde för köpeskillingens fördel— ning, om annan än sökanden gjort anspråk på betalning enligt vad som sägs i 139 5 el- ler, när flera är sökande, någon av dem på- stått bättre förmånsrätt än utmätningen medför. Bestämmelsen gäller ej egendom som avses i 140 5 UL, dvs. fartyg som säljs av ÖE. Efter sådan försäljning är enligt sist- nämnda paragraf fördelningssammanträde obligatoriskt. Av 6 och 23 55 Farth följer, att fördelningssammanträde blir obligato- riskt efter försäljning av registrerat fartyg. Bestämmelserna i förevarande 141 5 2 mom. skall i enlighet härmed tillämpas en- dast på lös egendom som sålts på auktion enligt reglerna i UL. Beredningen har angett detta genom hänvisning till 5 kap. UL. Be- stämmelsen är alltså ej tillämplig på försälj— ning av registrerat fartyg, luftfartyg eller in- tecknade reservdelar till luftfartyg (se 89 5 2 mom. första punkten ULförslaget).
151 5
I denna paragraf ges föreskrifter om för- farandet vid fördelning av köpeskilling m. m., när fråga om giltighet av fordran el- ler inteckning är beroende på särskild pröv- ning eller avgjord genom beslut som inte vunnit laga kraft. Enligt 1 mom. i dess ly- delse i UL 11 skall vad som enligt FRL kan belöpa på fordringen eller på inteckningen avsättas vid fördelningen tills frågan om borgenärens rätt blivit slutligt avgjord. Samma förfaringssätt skall tillämpas, när in- teckning är sökt men ej beviljad. Om ford- ran eljest är tvistig, skall borgenären enligt 2 mom. hänvisas att väcka talan vid dom- stol och vad som belöper på fordringen av- sättas. I 3 mom. stadgas, att medel som kan
belöpa på villkorlig fordran skall avsättas till dess villkoret har uppfyllts eller förfallit.
Om medel avsatts enligt 151 5 eller utdel- ning för fordran beräknats utan att ford- ringsbeviset blivit företett, skall s. k. sekun- därfördelning göras. Enligt 152 5 skall näm- ligen bestämmelse meddelas, hur medlen skall fördelas om beloppet eller del därav inte skall tillkomma borgenär för vilken det har avsatts eller beräknats.
I fall som avses i 151 5 1 mom. är rättslig prövning anhängig eller kan väntas. Frågan vilken borgenär som har rätt till de avsatta medlen blir därför i allmänhet besvarad ganska snart. Om däremot 2 mom. i samma paragraf är tillämpligt, kan det dröja länge. Det synes angeläget, att initiativ tas för att få tvisten avgjord. Hänvisningen att väcka talan är f.n. inte förenad med någon på- följd och frågan om rätt till de avsatta med- len kan därför förbli svävande. Beträffande försäljning av fartyg har representanter för det praktiska rättslivet framhållit,1 att vid fördelning av köpeskillingen stundom flera olika belopp blir avsatta som tvistiga och att det kan bli svårt att avgöra vilka personer som behöver instämmas. Särskilda svårighe- ter uppstår, om en eller flera intressenter är utländska. Som tvistigt borde endast avsät— tas belopp som vid köpeskillingsfördelningen var föremål för rättegång.
Som förutsättning för att medel skall av- sättas enligt 2 mom. anges, att fordran är tvistig. Härmed avses, att tillgängligt bevis- material ej är tillfyllest för att fordringens existens, belopp eller plats i förmånsrätts- ordningen skall anses styrkt på sådant sätt som måste förutsättas för utbetalning.2 Att olika meningar kan råda om vad en rättsre- gel innebär för visst fall hör i allmänhet inte hit. Har t. ex. borgenärerna olika meningar angående den ordning i vilken fordran skall njuta betalning, får auktionsförrättaren inte undandra sig att pröva frågan. Något tvek- samt är, hur det skall förfaras om det är klart att viss fordran föreligger men där- emot är ovisst vem som är rätt innehavare av fordringen. I detta läge kan beloppet ej utbetalas förrän den sena-re frågan blir klar-
lagd. Den exekutiva myndigheten skulle här kunna nedsätta den utdelning som belöper på fordringen i enlighet med lagen (1927: 56) om gälds betalning genom pen- ningars nedsättande i allmänt förvar. En så- dan omväg synes emellertid onödig. Myn- digheten synes i stället böra t. v. behålla be- loppet. Det kan påpekas, att beloppet skall ha gjorts räntebärande enligt vad som sägs i 160 5 UL II.
Skälet till att tidsfrist inte ges i hänvis- ningen att väcka talan torde vara, att lagstif- taren har utgått från att vederbörande har intresse av att utan tidsutdräkt få rätten till de avsatta medl—en prövad.3 I praktiken blir emellertid medlen emellanåt stående. An- ledningen kan vara, att det avsatta beloppet ej är tillräckligt stort för att man skall vilja föra en process därom. Borgenären kan också dra sig för rättegång, om talan måste väckas mot flera parter och kanske vid olika domstolar. Förekommer utländska borgenärer, kan ytterligare komplikationer uppstå.
Det är otillfredsställande, att frågan om fördelning av avsatta medel får bli svävande under lång tid. Beredningen föreslår därför, att borgenär skall kunna föreläggas att stämma vid äventyr att hans rätt går förlo- rad (jfr 69 5 UL och 5 5 FfL II). Talan skall vara väckt sist en månad efter att före- läggande delgetts honom. I föreläggandet skall anges vem borgenären skall stämma. Talan skall riktas mot den eller de sakägare som enligt sekundärfördelningen är i andra hand berättigade till medlen.4 Sekundärför- delningen skall som i andra hand berättigad att uppbära avsatta med-el ta upp nödli- dande borgenär. Detta behöver inte vara närmast efterföljande borgenär. Han berörs ej av tvisten, om andra tillgängliga medel
1 Skrift från adv. K. A. Vinge, Göteborg, 19/7 1948 till statsrådet Danielson. Även adv. L. Hagberg, Göteborg, har i skrift 3/11 1969 till beredningen berört hithö- rande svårigheter. 2Herslow s. 132, Trygger I 5. 407 f samt Hassler, Svensk exekutionsrätt 2 s. 389 f och Utsökningsrätt s. 315. 3 Hassler, Svensk exekutionsrätt 2 s. 390.
4 Jfr Hassler s. 316.
täcker hans fordran. Även gäldenären kan tas upp i sekundärfördelningen såsom berät- tigad att uppbära överskott eller därför att han har ägarhypotek.5
Det är f. n. inte helt klart vilken domstol som är rätt forum för tvist av ifrågavarande slag.6 Detta gäller också, när den i andra hand berättigade väcker negativ fastställelse- talan. Som ifrågavarande tvister har bety- delse för fördelningen bör enligt beredning- ens mening domstolen i den ort där förrätt- ningsmannen är bli exklusivt forum (jfr 69 5 UL). Föreläggandet för part att väcka ta- lan skall ange behörig domstol. Den som medlen i andra hand tillkommer kan ta ini- tiativet och väcka talan. Även hans talan kan givetvis väckas vid den domstol där för- rättningsmannen är, dvs. den domstol till vilken utmätningsmannens tjänstgöringsom- råde hör eller, om målet är anhängigt hos ÖE, domstolen i den ort där ÖE är.
Borgenär som inte efterkommer föreläg- gandet —— och alltså ej väckt talan inom an- given tid och vid rätt domstol —— skall enligt förslaget förlora sin rätt till medlen. Denna påföljd skall dock ej inträda, om motparten inom angiven tid väckt talan i saken.
Avsatta medel skall fördelas sedan tiden för talans väckande gått till ända eller, om talan väckts, tvisten blivit slutligt avgjord. Man torde kunna utgå från att den berät- tigade själv anmäler sig för att lyfta medlen. Om borgenären skall väcka talan mot flera borgenärer men inte stämmer in alla, förlo— rar han sin rätt till de medel som i andra hand skall tillfalla dem som han underlåtit att instämma. Att borgenär går miste om nedsatta medel innebär inte, att hans mate- riella rätt i övrigt går förlorad om den kan bli av betydelse i annat sammanhang.
Som nyss antytts kan det inträffa, att flera borgenärer berörs av tvist om vem medlen skall tillfalla. Det kan vara fråga om ett belopp som i andra hand skall förde- las på olika händer eller om en rad ford- ringar som är tvistiga och påverkar var- andra eller andra fordringar. Vid försälj- ning av specialobjekt såsom fast egendom eller fartyg kan sådana situationer uppstå i
fråga om löneborgenärer eller sjöpanträtts- havare m.fl. Vid fartygsexekution kan svå- righeter vållas av att borgenärer från ut- ländska hamnar som fartyget anlöpt anmä- ler fordringar för vilka sjöpanträtt åberopas osv. Om deras förmånsrätt bestrids, kan ÖE få avsätta medel som belöper på fordring- arna och en besvärande situation uppstå. Utgången av dessa tvister kan inverka på ut- delningen för ett stort antal andra intressen- ter. För parterna kan då den i 2 mom. i förslaget anvisade vägen att väcka talan vid domstol bli alltför betungande och en smidi- gare ordning synes därför önskvärd. Den möjlighet som närmast erbjuder sig är att låta förrättn-ingsmannen själv slita tvisten och lägga sitt avgörande till grund för för- delningen. Parterna torde ofta vara tillfreds med en prövning i enkla former för att utan oproportionerliga kostnader få saken ur världen. Beredningen anser, att ett sådant förenklat förfarande under vissa förutsätt- ningar bör kunna äga rum, och föreslår, att reg-ler härom tas upp i 3 mom. av föreva— rande 151 5.
Förutsättning för att tvist som inverkar på fördelningen skall få lösas på detta sätt i samband med fördelningen bör till en bör- jan vara, att tvisten berör flera parter. En tvist mel-lan endast två parter bör kunna sli— tas i den reguljära ordningen. Om tvisten rör fler än två borgenärer, bör tillika krävas att medlens fördelning inte kan utan bety- dande olägenhet för parterna avslutas utan att tvisten avgjorts. Bestämmelsen är alltså avsedd för fall då ett förenklat förfarande kan ge avsevärda praktiska och processeko- nomiska fördelar. Detta kan vara fallet vid försäljning av specialobjekt. Bestämmelsen kan enligt förslaget tillämpas när försälj- ningen handlagts av ÖE, dvs. när fast egen- dom, registrerat fartyg, luftfartyg eller in- tecknade reservdelar till luftfartyg sålts. Det är inte avsett, att ÖE efter klagan över för- delningsförslag skall få uppta tvist, bet-räf- fande vilken utmätningsman gett föreläg- gande att väcka talan.
5 Hassler, Svensk exekutionsrätt 2 s. 391. 6 Hassler s. 316, Olivecrona, Förfarandet s. 161 och Welamson s. 649.
Är angivna förutsättningar uppfyllda, får ÖE själv pröva tvisten, om det finnes ända- målsenligt. ÖE får göra en diskretionär be- dömning, om tvisten är sådan att den lämp- ligen bör avgöras av honom. Han kan därvid finna, att tvistefrågan i det särskilda fallet är så invecklad att den bör prövas av allmän domstol eller att förfarandet inför ÖE skulle ta så lång tid att fördelningen inte bör anstå. Om parternas representanter god- tar prövning av ÖE, bör det tillmätas stor betydelse. När ÖE beslutat att själv pröva tvist, skall föreläggande att väcka talan en- ligt 2 mom. ej ges. Beredningen har i sist- nämnda mom. tagit upp en erinran härom.
Beslutar ÖE att ta upp tvist till prövning, skall avgörandet intas i utslaget om medlens fördelning. Detta innebär, att tvisten och fördelningen skall avgöras samtidigt. Tvis- t-ens lösning kommer att ligga till grund för fördelningen. Beträffande det processuella förfarandet hos ÖE torde i stort sett sär- skilda bestämmelser kunna undvaras. ÖE får tillämpa vad som eljest gäller för ÖEs handläggning av stridiga frågor. Vissa grundläggande regler som gäller för dom- stolsprocess i tvistemål bör emellertid iakt- tas. Enligt förslaget skall sålunda muntlig förhandling äga rum. Förhandlingen kan ske vid fördelningssammanträdet, om saken då är tillräckligt förberedd, eller vid senare tillfälle. ÖE bör, om det behövs, förordna om muntlig eller skriftlig förberedelse.
Vad här sagts om att tvisten och frågan om ”medlens fördelning” skall avgöras samtidigt utgör ej hinder mot att medel, som ej berörs av tvisten, fördelas utan av- vaktan på avgörandet av tvisten, om det med hänsyn till förmånsrättsordningen låter sig göra. Läget blir då detsamma som när köpeskillingsfördelning överklagats i viss del och den i övrigt ej påverkas av den ta- lan som fullföljts.
Som andra punkt i förevarande 3 mom. ha-r upptagits föreskrift, att talan anses väckt när part framställt yrkande. Härmed avses yrkande om betalning ur den utmätta egendomen. Sådant yrkande har som regel framställts genom ordinär bevakning i målet
på ett tidigare stadium men kan undantags- vis komma att framställas först i samband med köpeskillingens fördelning. Av bestäm- melsen framgår, att stämning eller annan formalitet inte krävs.
Om bevisning skall enligt tredje punkten i 3 mom. gälla vad som enligt RB föreskrivs för tvistemål. ÖE skall sålunda bl. a. få höra vittnen på ed. Skriftliga vittnesintyg får ej godtas. Beredningen har med hänsyn til-] den säregna partsställning som kan före- komma inte ansett lämpligt att föreskriva tillämpning av RBS bestämmelser om parts utevaro. Förfarandet företer flera likheter med anmärkningsprocessen i konkurs och beredningen föreslår efter mönster av 211 5 tredje stycket KL, att som fjärde punkt i 3 mom. införs en bestämmelse om att parts utevaro från förhandling inte skall utgöra hinder för handläggning och avgörande av tvisten. I fråga om parts kostnader blir be- stämmelsen i 197 5 UL tillämplig. Beträf- fande vittneslöner följer av hänvisningen till RBS bestämmelser om bevisning, att 36 kap. 24 och 25 55 RB kommer att gälla. Slutligen bör nämnas, att fri rättegång f.n. inte anses kunna beviljas i mål inför ÖE.7 Fullföljs talan till hovrätt, skall för rätte- gången där gälla reglerna i 52 kap. RB om besvär (jfr 21 5 Rp). Även i hovrätt finns möjlighet att höra part eller annan muntli- gen (52 kap. 10 5 RB).
Nuvarande 3 mom. har med en redaktio- nell jämkning upptagits som 4 mom.
198 5
Paragrafen rör verkställighetskostnader vid utmätning, medan efterföljande 199 5 gäller verkställighetskostnaderna för annan verkställighet än den som sker genom ut— mätning. Enligt huvudregelni 198 5 1 mom. första punkten UL II skall exekutionskost-
7Se 1 5 lagen om fri rättegång och NJA 1927 s. 333, 1928 s. 587 samt 1949 s. 448, Hass- ler s. 477 och i SvJT 1961 s. 124 samt Olive- crona, Utsökning s. 211. Ej heller kan fri rät- tegång beviljas i överrätt i mål som fullföljts från ÖE; V. Petrén i SvJT 1925 s. 212 ff och NJA 1954 C 1040 och 1955 C 332.
! l i
naderna för utmätning och det fortsatta för- farandet utgå ur köpeskillingen för den ut- mätta egendomen, behållen avkastning eller andra tillgängliga medel. Verkställighets- kostnad för kvarstad torde f.n. inte räknas hit. Inte heller enligt 199 5 UL II torde sö- kanden få ersättning för kostnaden för verkställighet av kvarstad.1 Enligt artikel 11 moment 2 i panträttskonventionen skall ur köpeskillingen för fartyg utgå bl. a. av domstolen fastställda kostnader för kvar- stad. Tillämpar på svenska förhållanden bör här med domstol förstås den myndighet hos vilken kvarstadskostnaden uppkommit.2 Det är vanligt, att utmätning av fartyg föregås av kvarstadsbeslut meddelat av rätten eller ÖE.3 Till efter-följd av konventionen föreslår beredningen, att till 198 5 fogas ett nytt 5 mom. som beaktar att kvarstad föregått. Där sägs, att i fråga om egendom som var belagd med kvarstad när den utmättes skall även kostnad för kvarstaden räknas som kostnad för utmätningen. Det kan anmär- kas, att eventuell kostnad för vårdåtgärd som avses i 60 a 5 UL uppenbarligen räknas som kostnad för utmätning, om den upp- kommit i utmätningsmålet. Bestämmelsen syftar endast på verkställighetskostnaden för myndighets åtgärder och ej på parts kostnad för utförande av talan.4 Det förut- sätts, att kvarstaden övergår direkt i utmät- ning. I sådant fall behöver som regel ej någ- ra nya säkerhetsåtgärder (försegling av ro- der m.m.) vidtas. Om kvarstaden hävs in- nan utmätning sker, måste nya säkerhetsåt- gärder vidtas. Det fallet hör ej under den föreslagna bestämmelsen.
Kostnaden för myndighets åtgärd kan be- stå i expeditionsavgift för erhållande av domstols beslut eller ÖEs utslag om kvar- stad och föreskriven avgift för verkställighet av kvarstadsbeslutet (1, 3 och 5 55 kungö- relsen 1967: 441 om vissa avgifter i utsök- ningsmål m. m.).
201 g
Klagan över utmätningsmans förfarande skall enligt 200 5 ske skriftligen hos ÖE. Någon bestämd klagotid gäller i allmänhet inte. Undantag härifrån ges i 201 5 1 och 2
mom. enligt UL 11, där klagotiden är be- gränsad i vissa praktiskt viktiga fall. I 1 mom. stadgas, att om gäldenär eller borge— när vill klaga hos ÖE över beslut om utmät— ning, skall han göra det inom tre veckor från den dag då han erhöll del av beslutet. Efter förslag av beredningen i Utsöknings- rätt VIII innehåller UL II ett tillägg i sagda moment med hänsyn till reglerna om ägar- hypotek i fast egendom. Utmätning därav skall enligt 91 a 5 UL II kunna följas av be- slut av utmätningsmannen att fastigheten skall tas i anspråk. Sådant beslut innebär, att egendomen anses utmätt. Som en ny andra punkt i 201 5 1 mom. infördes därför bestämmelse, att vad som för gäldenär och borgenär gäller vid klagan över beslut om utmätning också skall gälla när fastighet tas i anspråk enligt 91 a 5. Beredningen föreslår nu, att nämnda punkt i 201 5 1 mom. utvid- gas att gälla även beslut om att fartyg tas i anspråk enligt 91 a 5.
Av beredningen föreslagen ändring i 77 5 föranleder en redaktionell följdändring i 201 5 2 mom.
Av det sagda framgår, att besvärstiden för tredje man inte är begränsad. Detta är av mindre betydelse såvitt angår lös egen— dom som kan bli föremål för godtrosför- värv. Den som köpt sådan egendom i god tro är nämligen skyddad mot rätta ägaren även om denne alltjämt har möjlighet att överklaga utmätningen. Ett överklagande le- der efter skedd försäljning endast til-l att rätta ägaren kan få del i influtna medel, om redovisning ej skett, eller ett ersättningsan- språk mot utmätningsgäldenären. I andra fall är det inte lika väl beställt för köparen. I Utsökningsrätt VIII uppmärksammades situationen för den som köpt fast egendom i exekutiv ordning. I avvaktan på en mera generell reglering av inropares ställning skulle som ett nytt mom. i förevarande pa-
1 Olivecrona, Utsökning s. 210 f. 2 Se ovan 5. 53. 3 Tiberg s. 263 f. 4Om parts möjlighet att få ersättning för sådan kostnad, när ÖE beslutat om kvarstad, se Hassler s. 446 och i SvJT 1961 s. 123 f, Olivecrona, Utsökning s. 210 f, Sundström, Tolv studier i processuella spörsmål s. 44 ff och Vinge s. 45 ff.
ragraf införas bestämmelse som avsåg att skydda sådan köpare mot den som före ut- mätningen förvärvat fastigheten av gäldenä- ren. Enligt bestämmelsen, vilken i UL II upptagits som 4 mom. i 201 5, skall den som förvärvat fastigheten från utmätnings— gäldenären kunna klaga över utmätningen intill dess egendomen sålts men därefter kunna angripa utmätningen endast i sam- band med klagan över försäljningen. För sådan talan gäller enligt 213 5 bestämd kla— gotid. Försummar han att klaga i nu angi- ven ordning, kan alltså den som åberopar fång från utmätningsgäldenären inte seder- mera frånvinna köparen fastigheten.
Beredningen har vid översynen av regler- na om fartygsexekution i samråd med sjö- lagskommittén behandlat frågan om skydd för den som förvärvar fartyg. Bestämmelser i detta hänseende har tagits upp i en ny 213 a 5. Där har även upptagits bestämmel— se om den rättsverkan som skall inträda så- som följd av underlåtenhet att överklaga försäljning av fast egendom. 4 mom. av fö— revarande 201 5 skall i stället innehålla en gemensam föreskrift om möjligheten för tredje man att överklaga utmätning av re— gistrerat fartyg eller andel i fartyg, av vill- korlig äganderätt till registrerat fartyg eller till andel i sådant fartyg eller av fast egen- dom. Termen fast egendom inkluderar även andel i fastighet liksom villkorlig äganderätt till fastighet eller till andel därav. Bestäm- melsen innehåller, att sedan nämnda egen- dom sålts får utmätningen ej överklagas an- nat än i samband med klagan över försälj- ningen.1
I UL II sägs i 201 5 4 mom., att vederbö— rande är oförhindrad att klaga över utmät- ningen i samband med klagan över försälj- ningen ”i den ordning som anges i 213 5”. Denna lydelse uteslut-er ej extraordinära rättsmedel, vi den mån sådana överhuvud kan användas i utsökningsmål (jfr härom under 213 a 5). Beredningens förslag till ny lydelse av 201 5 4 mom., som inte nämner 213 5 UL, överensstämmer i sak med UL II i fråga om möjligheten att använda extraor- dinära rättsmedel.
Den nya bestämmelsen omfattar inte för- säljning av luftfartyg eller intecknade re- servdelar till luftfartyg eller andel i sådan egendom, ehuru exekutiv försäljning av densamma skall förrättas av ÖE (jfr 89 5 2 mom. i förslaget). Bestämmelsen i 201 5 4 mom. har ansetts böra korrespondera mot 213 a 5 i förslaget, vilken inte heller rör så- dan egendom som nu nämnts. Beträffande skälen till denna ståndpunkt kan hänvisas till vad beredningen anför under 213 a 5.
209 5
Enligt 213 5 1 mom. UL i den lydelse som föreslagits i prop. 1971: 20 skall den som vill överklaga ÖEs beslut i mål som anges i 209 5 inkomma till ÖE med besvärsinlaga inom tre veckor från den dag då utslaget meddelades. Besvärstiden gäller inte bara för gäldenär och borgenär utan även för tredje man. För att parterna skall få känne- dom om att ett slutligt avgörande ägt rum hos ÖE och att besvärstid börjar löpa före- skrivs i 209 5 i dess lydelse enligt nämnda prop., att ÖEs utslag i där angivna mål skall sändas till parterna samma dag som det meddelas. De mål som avses i 209 5 är bl. a. mål om klagan över beslut om utmät- ning och klagan över beslut om fastighets tagande i anspråk enligt 91 a 5. Beredning- en föreslår, att 209 5 även skall omfatta klagan över beslut att fartyg tagits i anspråk enligt 91 a 5.
212 5
Som princip gäller enligt 212 5 UL första punkten, att särskild talan inte får föras mot särskilt beslut, varigenom överexekutor utlåtit sig över omständighet, som angår målets behandling. Talan mot beslutet får sålunda föras endast i sammanhang med huvudsaken. Det är dock inte part förment att särskilt överklaga beslut, varigenom ÖE före målets slutliga avgörande utlåtit sig i fråga som avses i 195 5 1 mom. eller med- delat förordnande enligt 208 5. Om part
1Betr. verkan av att fartyg, som överlåtits till annan, utmäts för överlåtarens gäld innan inskrivning sökts för fånget se 19 5 SjöLför- slaget och under 213 a 5 1 mom. i det följande.
anser att utsökningsmål av ÖE onödigt up- pehålles, äger han också klaga däröver.
Det är inte alldeles otvetydigt vad som skall förstås med uttrycket ”omständighet, som angår målets behandling”.1 Enligt be- redningens mening måste bestämmelsens tillämplighet rimligen begränsas till beslut som rör det processuella förfarandet i in- skränkt bemärkelse, alltså t. ex. ej beslut i frågor om tillstånd, förordnande av sysslo- man 0.1. Dylika frågor torde — som enligt uppgift även sker i praxis — böra behandlas som särskilda ärenden. Även med denna utgångspunkt kvarstår dock tvekan om in- nebörden i en del fall. ÖE har genom olika bestämmelser fått befogenhet såväl att före- lägga som att utdöma vite i utsökningsmål, se 38 5 och 73 5 1 mom. liksom 171 5, var— till kommer 73 5 3 mom. i beredningens förslag. Enligt 195 5 UL har ÖE befogen- het att förelägga vite, varemot där inte sägs något om dess utdömande.2 Vitesföreläg- gande kan också meddelas enligt 187a 5 UL jfrd med 15 kap. 3 5 RB. Om ÖE skil- jer sig från målet genom föreläggande eller utdömande av vite, är tydligen fullföljds- förbudet i första punkten i förevarande 212 5 UL inte tillämpligt. Däremot kan man ej hålla för uteslutet, att nämnda punkt är tillämplig när ÖE genom särskilt beslut förelagt part vite eller utdömt sådant vite.3 Om vitesföreläggande riktas mot tredje man, kan man däremot ej gärna tänka sig, att denne skulle vara hänvisad till att fullfölja talan i samband med talan mot ÖEs slut- liga utslag i huvudsaken. Tredje mannen har ju som regel inte något att göra med huvudsaken i målet.
Beredningen kan inte anse det tillfreds- ställande, om part ej skulle tillåtas särskilt överklaga vites föreläggande eller utdöman- de i fall som avses i det nya 3 mom. i 73 5. Beslutet kan vara av stor ekonomisk bety— delse och missnöjd part kan ej gärna hän— visas att lita till förhoppningen att i sam- band med klagan över huvudsaken få rät— telse. Det kan vidare framhållas, att om part inte låter föra utmätt svenskt fartyg, som finns utomlands, hit till riket, kan må- let inte avslutas med åsyftad exekutiv för-
säljning, och frågan om målets slutliga av- görande kommer kanske att stå öppen länge. Även i andra fall synes det mindre lämpligt, om föreläggande eller utdömande av vite som rör part inte kan överklagas särskilt.
Förbud eller annat föreläggande för part eller annan kan ges även utan att vite ut- sätts. Även sådant beslut bör kunna över- klagas särskilt. En annan fråga är om även beslut, varigenom ÖE lämnat utan bifall begäran att föreläggande skall meddelas, skall få överklagas särskilt. Då detta kan ha praktisk betydelse — t.ex. i fråga om hemförande av fartyg —— anser beredning- en, att möjlighet därtill bör finnas.
I enlighet med det anförda har bered- ningen i andra punkten i 212 5 uttryckligen angett, att beslut, varigenom ÖE före målets slutliga avgörande utlåtit sig angående för- bud eller annat föreläggande eller utdömt vite, skall få överklagas särskilt. Beträffan— de besvärstid gäller 214 5 UL.
Det är givetvis inte åsyftat, att den nya lydelsen av andra punkten skall kunna mot- sättningsvis åberopas för att ge första punk- ten vidgad innebörd. Beredningen vill bl. a. erinra om att ÖE enligt FfL II och 73 5 i förevarande förslag kan få pröva frågor om tillstånd till pantsättning av pantbrev m.m. som gäller i utmätt egendom eller till vissa andra praktiska åtgärder. I överensstäm- melse med vad nyss sagts om innebörden av 212 5 UL första punkten bör dessa spörsmål behandlas som särskilda ärenden och beslut i saken kunna överklagas för sig.
213 5
I 213 5 3 mom. meddelas bestämmelse om klagan mot överexekutors utslag i fråga om fördelning av medel för egendom som sålts av ÖE. Klagotiden är tre veckor från den dag då utslaget meddelades. Hänvis- ningarna till 140 och 140 a 55 UL som av- ser fördelning efter fartygsförsäljning skall utgå (se 23 5 andra st. Farth).
1 Enligt Trygger I s. 507 not 2 hör avgöran- de av en ”incidenstvist” ej hit. 2 Jfr em. Trygger I s. 467. 3 Jfr Trygger I s. 507.
Enligt 213 5 2 mom. UL II skall klagan över auktion som ÖE hållit eller över för- säljning som han verkställt i annan ordning föras inom tre veckor från försäljningsda- gen. Försäljningen vinner laga kraft, om ta— lan ej föres inom angiven tid. Enligt 201 5 UL II skall däremot beslut om utmätning inte ta åt sig laga kraft annat än mot gälde- nären och borgenären och mot den som för- värvat fast egendom från utmätningsgälde- nären (se 4 mom).
Avsikten med nämnda bestämmelse om fast egendom var, enligt vad beredningen uttalat i Utsökningsrätt VIII (s. 240) , att den som förvärvat egendomen från gäldenären, men ej fört talan mot utmätningen i den ordning som angavs i lagrummet, inte sed-er- mera skulle kunna angripa försäljning som skedde med anledning av utmätning-en. Här- med syftades på talan om bättre rätt till egendomen. I vilken omfattning extraordi- närt rättsmedel kan föranleda upphävande av exekutiv försäljning (jfr 21 5 Rp) är en svårbedömd fråga. Möjligheten att använda sådant rättsmedel kan ej bestridas1 men det är uppenbart, att tillämpningen måste ske med beaktande av de exekutiva åtgärdernas särskilda beskaffenhet. Bl.a. måste kungö- relseförfarandet i samband med försäljning i viss omfattning utesluta tredje man, som ej låtit sig avhöra, från rätt att senare få för- säljningen undanröjd genom anlitande av extraordinärt rättsmedel.
201 5 4 mom. i UL II utesluter ej, att an- nan än den som avses med bestämmelsen kan föra talan om bättre rätt till den sålda egendomen ehuru den exekutiva försälj- ningen formellt vunnit laga kraft och likvi- den erlagts.2 Härav anses följa bl. a., att hemulsskyldighet åvilar förra ägaren dvs. gäldenären i utmätningsmålet.3 Godtrosför— värv till fast egendom förekommer f. n. ej i vidare mån än som följer av att vid tvesalu den köpare som söker lagfart först får före- träde. Nya JB ger ett mera vittgående skydd.
I fråga om fartyg är läget ett annat. F. n. torde godtrosförvärv av sådan egendom
kunna ske enligt vad som gäller om lösöre, dvs. att godtroende köpare, som kommit i besittning av egendomen, blir skyddad.4 Denna regel torde även gälla i fråga om för- värv på exekutiv auktion. Godtrosförvärv till registrerat fartyg enligt reglerna om lös- öre låter sig inte väl förena med SjöLförsla- get som innehåller nya regler om företräde vid tvesalu för den köpare som först söker inskrivning och en ny reglering i övrigt till skydd för godtroende köpare. Dessa regler som ansluter till JBs regler om fast egendom har emellertid inte ansetts vara tillfyllest i fråga om exekutiva förvärv av registrerat fartyg. Sjölagskommittén har därför efter samråd med beredningen undantagit exeku- tiva förvärv från förslaget om reglering av företräde på grund av inskrivning (20 5 fjärde st. andra punkten SjöLförslaget). Samma hänsyn har föranlett sjölagskommit- tén att undanta förvärv på exekutiv auktion från reglerna om godtrosförvärv på grund av inskrivning (215 andra st. SjöLförsla- get). Även här avses att inom ULs ram möj- liggöra ett bättre skydd för den som förvär- var fartyg på exekutiv auktion. I detta sam- manhang bör dock nämnas att — såsom utvecklas under 1 mom. i det följande —— 19 5 SjöLförslaget indirekt ger den som exekutivt förvärvat fartyg skydd i en del praktiska fall.
Med utgångspunkt från att den nya regle- ringen i SjöLförslaget utesluter, att den som köper registrerat fartyg på exekutiv auktion kan göra godtrosförvärv i hittillsvarande ordning föreslår beredningen, att i UL in- förs särskilda bestämmelser om exekutivkö— pares ställning såvitt rör registrerat fartyg.
1 Jfr NJA II 1947 s. 189, Gärde m.fl., Nya RB s. 899, Hassler s. 420, Olivecrona, Utsök- ning, 1 uppl. s. 228 jfrd med 6 uppl. s. 212 och Welamson, Domvillobesvär s. 177 och 228 f. Se även NJA 1956 C 201 och C 846 samt 1957 s. 234. 2 Herslow s. 153 f, Trygger I 5. 359 ff, 391 f och 491, Olivecrona, Förfarandet s. 184, Hass- ler s. 426, NJA 1893 s. 505 och 1918 s. 565. 3 Trygger a. st., Almén, PM för föredrag- ning i lagrådet av lagberedningens förslag till jordabalk 4 kap. 3. 5 f och Holmbäck i Min- nesskrift II till 1734 års lag s. 233. 4Godtrosförvärv av lösöre (SOU 1965:14) s. 66 och Tiberg s. 47 ff.
Vid utarbetandet av de förslag som inne- fattades i betänkandet Utsökningsrätt VIII ansåg beredningen t. v. inte lämpligt att låta den nya bestämmelsen i 201 5 UL beträf- fande fast egendom sträcka sig utöver tvesa- lufallet. I fråga om fartyg har det emellertid synts angeläget att, då möjligheten till van- ligt godtrosförvärv ej längre står öppen, ge skydd för exekutiv köpare även i andra fall. Den internationella handelns behov av trygghet i omsättningen är bl. a. ett vägande skäl därtill. Om en sådan utvidgning sker beträffande fartyg, bör lämpligen motsva- rande utvidgning samtidigt äga rum i fråga om fast egendom.5 Risken för att tredje man vållas rättsförlust torde vara ringa, och det måste anses som en obestridlig fördel att man så långt möjligt kan lita på exeku- tiv försäljning som ombesörjs av offentlig myndighet. Härtill kommer, att tredje man bör kunna ekonomiskt skyddas genom er- sättning från staten i fall då myndigheten förlitat sig på inskrivning men gäldenärens fång eller tidigare fång var ogiltigt eller av annat skäl ej gällde mot rätta ägaren. 18 kap. 4 5 JB och 349 5 SjöLförslaget inne- håller bestämmelser om ersättningsskyldig- het för staten vilka kan läggas till grund för nu antydd ordning.
Vad här sagts om registrerat fartyg bör även gälla andel i sådant fartyg. Den som förvärvar endast andel i fartyg torde f.n. inte kunna göra godtrosförvärv till andelen. Vad som i SjöLförslaget sägs om fång till helt fartyg gäller emellertid i tillämpliga delar också förvärv av andel i fartyg. Även sådant förvärv bör därför uppmärksammas i förevarande sammanhang. Som förut nämnts gäller bestämmelsen om utmätning av fast egendom i 201 5 4 mom. i UL II även andel i fastighet. Av beredningens förslag till ändrad lydelse av 89 5 UL följer, att exekutiv försäljning av andel i registrerat fartyg skall verkställas av ÖE. Reglerna i 213 5 om talan mot ÖEs beslut om försälj- ning blir följaktligen tillämpliga även på försäljning av andel i fartyg.6
Förvärv av villkorlig äganderätt till re-
gistrerat fartyg eller till andel i sådant far— tyg bör skyddas på motsvarande sätt.
För att uppnå den nyreglering som här nämnts är inte tillfyllest att lita till den mera omfattande fullföljdsregel beträffande kla- gan över utmätning för vilken beredningen ovan redogjort under 201 5. Beredningen föreslår, att nämnda fullföljdsregel kom- pletteras av bestämmelser i nu förevarande 213 a 5. Paragrafen gäller sådan egendom som avses i 201 5 4 mom. i förslaget, dvs. registrerat fartyg eller andel däri, villkorlig äganderätt till fartyg eller andel däri samt fast egendom. I förslaget behandlas först tvesalufallet —— i 1 mom. — och därefter i 2 mom. de fall då gäldenärens eller någon hans företrädares fång enligt eljest tillämp- liga regler skulle kunna angripas som ogil- tigt eller därför att det av annat skäl ej gällde mot rätta ägaren.
Enligt 1 mom. skall den som kan åberopa annat konkurrerande förvärv från gäldenä— ren förlora sin rätt mot köparen, när den exekutiva försäljningen vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts.7 I sak medför be— stämmelsen den rättsverkan som beträf— fande fast egendom avsågs med 201 5 4 mom. i UL II. Förslaget innebär bl. a., att köparen för sitt skydd ej skall vara be- roende av att han sökt inskrivning av det exekutiva förvärvet före konkurrenten. Ej heller uppställs något särskilt krav, att exe- kutivköparen var i god tro för att hans fång skall få företräde. Det är den exekutiva myndighetens sak att utreda de rättsliga för- hållandena och spekulanterna bör kunna förlita sig därpå. Av förslaget följer dock ej, att även en köpare som förfarit svikligt skall bli skyddad, t. ex. om han som utmätnings- sökande anvisat viss egendom till utmätning, ehuru han kände till att gäldenären inte var
5 Beredningens förslag i denna del bör eventuellt föranleda redaktionell jämkning i 17 och 18 kap. JB . 6 Beredningens förslag om andel i fartyg påkallar en redaktionell jämkning av 21 5 an— dra st. SjöLförslaget med tanke på att sådan andel kan säljas exekutivt under hand. 7 Jfr 6 kap. 12 5 JB.
ägare. En sådan köpare torde ej kunna undgå att, om talan väcks, få avstå från egendomen till förmån för rätt ägare eller betala skadestånd. Om i stället extraordinärt rättsmedel anlitas,8 torde ej heller vad förut sagts om att i så fall exekutiv åtgärds sär- skilda beskaffenhet måste beaktas böra hindra att rättelse äger rum med påföljd att exekutivköparen får vika. En annan sak är, att den som eventuellt i sin tur förvärvat egendomen av exekutivköparen kan vara skyddad enligt SjöLförslaget resp. JB. Be- redningen vill här påpeka, att om sådana åt- gärder som en komplicerad exekutiv försälj- ning angrips med extraordinärt rättsmedel, måste överhuvud noga övervägas i vilken omfattning rättelse kan äga rum utan in- trång i tredje mans rätt. Detta gäller f.ö., ehuru ej i samma grad, även när talan full- följs inom ordinär tid och verkställighetsåt- gärder har ägt rum innan talan slutligt prö— vats.
Beredningen vill i anslutning till det sag- da framhålla, att den angivna regleringen får mindre självständig betydelse i fråga om fartyg än beträffande fast egendom. I 19 5 SjöLförslaget sägs nämligen, att om fartyg förvärvats genom överlåtelse eller beställning och inskrivning sökts för för- värvet, får fartyget ej därefter tas i anspråk för sådan överlåtarens gäld som ej är för— enad med panträtt eller retentionsrätt i far- tyget. Härav torde motsättningsvis följa, att om utmätning för överlåtarens gäld sker innan inskrivning sökts, skall utmätningen och, om utmätningen leder till exekutiv för- säljning, även denna stå sig mot den som gjort det icke inskrivna förvärvet. När så är fallet, behöver den nya regeln i 1 mom. av 213 a 5 inte åberopas. I andra fall kan den få självständig betydelse även beträf- fande fartyg resp. andel i fartyg eller vill- korlig äganderätt till fartyg eller andel däri.
Bestämmelsen i 1 mom. svarar mot 20 5 SjöLförslaget och 17 kap. 1 5 JB.
Beredningen vill tillägga, att om ägare av registrerat fartyg gjort sig skyldig till tvesa— In och ingendera köparen sökt inskrivning av sitt fång, bör utmätning för fordran mot endera köparen ge företräde framför den
andres fång, åtminstone om utmätningsgäl- denärens fång var tidigare eller han vrr i god tro.
I 2 mom. av förevarande paragraf fire- slås, att som en första punkt tas upp be— stämmelse som avser att ge exekutivköpa- ren skydd mot den som påstår att gäldenä- ren inte var rätt ägare på den grund att den— nes eller någon företrädares åtkomst var ogiltig eller av annat skäl ej gällde mot rät- ta ägaren, nämligen om gäldenärens åtkcmst var inskriven eller, i fråga om fast egendom, lagfart på egendomen beviljad (jfr 21 5 fdrs- ta st. SjöLförslaget och 18 kap. 1 5 första st. JB). Ang. analogisk tillämpning i iissa situationer se nedan. Skyddet för det exe- kutiva förvärvet förutsätter, att försäljnng- en vunnit laga kraft och köpeskillingen er- lagts.
Enligt beredningens förslag blir exekutiv— köparen skyddad oavsett anledningen till att gäldenärens eller någon hans företrädares förvärv är ogiltigt. Detta överensstämmer med vad som enligt SjöLförslaget skall gälla i fråga om frivilliga överlåtelser. JB däremot gör undanta-g för vissa kvalificerade fall då gäldenärens eller tidigare fång ej var gäl- lande, såsom att rättshandlingen företagits under s.k. rån'tvång eller av någon som sak- nade rättslig handlingsförmåga (18 kap. 3 5 JB). Beredningen har inte ansett, att man vare sig i fråga om fartyg eller beträffande fast egendom bör göra något sådant undan- tag i förevarande sammanhang. I likhet med vad som i 1 mom. av förevarande paragraf föreslagits för tvesalufallet uppställs ej hel- ler för nu aktuella fall något krav på att den som gjort det exekutiva förvärvet var i god tro för att hans fång skall bli skyddat. Be- träffande tredje mans rätt i fall då exekutiv- köparen förfarit svikligt gäller vad bered- ningen anfört i fråga om 1 mom.
Om tredje man i fall som avses i 2 mom. går förlustig sin rätt, inträder enligt 3 mom. i förevarande paragraf skyldighet för staten
8Beredningen avser att i slutligt förslag till UB återkomma till frågan om användning av extraordinära rättsmedel.
att ersätta hans förlust. Ersättning skall ut- gå enligt samma grunder som om tredje man förlorat sin rätt genom frivillig försälj- ning. De regler som avses är i fråga om fast egendom 18 kap. 4—7 55 JB och beträffan— de registrerat fartyg 349, 351 och 352 55 SjöLförslaget. Dessa bestämmelser gäller som förut antytts även andel i fastighet resp. fartyg. Beträffande innebörden av bestäm- melserna vill beredningen i övrigt här en- dast erinra om att den skadelidandes rätt till ersättning skall jämkas, om han själv med- verkat till förlusten genom att utan skälig anledning underlåta att vidtaga åtgärd för bevarande av sin rätt eller om han har med- verkat till förlusten genom eget vållande. Det är tydligt, att jämkning i hithörande fall kan ske, eventuellt till noll, om vederbö- rande bort känna till det exekutiva ärendet och underlåtit att i tid ge sig till känna. Bestämmelsen i 3 mom. blir ej tillämplig på fartyg som är registrerat i främmande stat. 349, 351 och 352 55 SjöLförslaget är inte tillämpliga annat än på fartyg som re— gistrerats här i riket och den nu aktuella bestämmelsen om svenska statens ersätt- ningsskyldighet kan ej sträcka sig längre.
I förevarande sammanhang kan anmär- kas, att enligt 19 5 SjöLförslaget den som förvärvat fartyg inte är skyddad mot över— låtarens borgenärer förrän han sökt inskriv- ning av sitt fång. Bestärmnelsen syftar givet- vis på frivillig överlåtelse och det synes klart, att den som förvärvat fartyg i exeku- tiv ordning — eller från konkursbo — skall utan vidare vara skyddad mot gäldenärens borgenärer. Utmätning och konkurs är ju de lagstadgade offentliga förfaranden som står till buds just för att borgenärerna skall komma till sin rätt. Utmätning kan bli före— mål för återvinning men, om det inte sker, skall uppenbarligen med anledning därav verkställd försäljning stå sig mot gäldenä- rens övriga borgenärer. Man skulle möjligen kunna hysa någon tvekan i det fallet att far- tyg på begäran av ägaren sålts i exekutiv ordning därför att fartyget ansetts inte vara iståndsättligt (10 5 SjöLförslaget). Enligt be- redningens mening måste det emellertid an-
ses klart, att även detta fall av försäljning i exekutiv ordning skall utan vidare gälla mot säljarens borgenärer.9
Här bör inskjutas, att exekutiv försäljning av fartyg eller skeppsbygge eller av fastighet torde enligt sakens natur bli gällande mot envar, om försäljningen ägt rum för ford- ran med panträtt enligt lag som gäller i egendomen, oavsett vem som är dess äga- re.10 Så är förhållandet t. ex. med sjöpant- rätt. I den situationen blir 2 och 3 mom. i den nya 213 a 5 inte tillämpliga. Vidare bör nämnas, att exekutiv försäljning ofta äger rum för fordran som är förenad med pant- rätt på grund av inteckning. I sådana fall bör enligt SjöLförslagets och JBs panträtts- system försäljningen bli gällande, om den som upplät panträtten enligt inskrivning el- ler lagfart framstod som behörig därtill — alltså oavsett om den aktuella innehavarens rätt till egendomen står sig mot tredje man eller ej. Analogisk tillämpning av 2 och 3 mom. i förevarande 213 a 5 är alltså befo- gad. Analogisk tillämpning kan möjligen tänkas bli aktuell även i andra situationer, t. ex. om lagfart på fastighet beviljats för en sedermera avliden person men bodel- ning eller arvskifte, varigenom make eller arvinge tilldelats egendomen, ej lagfarits och egendomen tagits i mät och sålts för fordran hos maken eller arvingen. Om tvistefrågan då ej gäller giltigheten av bodelningen eller arvskiftet utan verkan av fel i fråga om den avlidna, lagfarna ägarens eller tidigare fång, kan exekutivköparen analogivis åberopa lagfarten för den avlidne. Motsvarande gäl- ler, om lagfart i annat fall beviljats för tidi- gare innehavare och egendomen sedan ge- nom ett eller flera led övergått till gäldenä- ren samt tvisten ej gäller giltigheten av nå- gon äganderättsövergång som skett från den sist lagfarna ägaren direkt eller genom mel- lanled till gäldenären. Det bör tilläggas, att den nu berörda analogiska tillämpningen av de nya bestämmelserna i praktiken ytterst sällan kan bli aktuell eftersom redan SjöL-
9 Ägarens begäran om försäljning bör anteck- nas i skeppsregistret. 10 Jfr U VIII s. 132 och 20 kap. 9 5 JB.
förslagets och JBs bestämmelser om skydd vid frivilliga överlåtelser i allmänhet ger exekutivköpare det skydd som skulle kunna vinnas genom analogisk tillämpning av för— slagets regler.
I fråga om luftfartyg finns i nu gällande lagstiftning inte sådana regler om verkan av inskrivning av förvärv som JB och SjöL- förslaget —innehåller beträffande fast egen— dom resp. fartyg. Detta innebär, att vanligt godtrosförvärv alltjämt kan äga rum beträf- fande luftfartyg liksom i fråga om inteck- nade reservdelar till luftfartyg. Vidare sak- nar lagstiftningen motsvarighet till de be- stämmelser om ersättning av allmänna medel som 18 kap. 4 5 JB och 349 5 SjöL- förslaget innehåller beträffande fast egen- dom resp. fartyg. Beredningen har förden- skull inte ansett sig f.n. kunna inbegripa luftfartyg och intecknade reservdelar eller andel i luftfartyg och reservdelar, resp. vill- korlig äganderätt till dylik egendom, under 213 a 5 i sitt förslag. Detta svarar också mot innehållet i 201 5 4 mom. i förslaget.
Till sist bör erinras om att oregistrerat fartyg eller andel i sådant fartyg skall säljas av krfm. Inroparen är då skyddad, om och i den mån sådant skydd kan vinnas genom godtrosförvärv eller på annat sätt enligt nu gällande regler (se bl. a. 69 5 UL).
2195
Den av beredningen föreslagna ändringen av 212 5 torde böra föranleda en följdänd- ring i 219 5 3 mom. som rör fullföljd av ta— lan mot hovrätts beslut.
Övergångsbestämmelser
Punkt ]. Lagen om ändring i UL måste träda i kraft samtidigt med Farth.
Punkt 2. De regler som vid försäljning av gods i luftfartyg f. n. gäller för kungörande av auktion och underrättelse om auktion skall enligt 91 5 3 mom. ULförslaget tilläm- pas även vid försäljning av oregistrerat far- tyg eller gods i fartyg. Detta innebär för sistnämnda båda slag av egendom, att den
tid före auktionen, då kungörelse senast skall ske, blir förlängd med en vecka. När auktion hålls så kort efter lagens ikraftträ- dande att förberedande åtgärder måste vid- tas dessförinnan, skall nya lagens bestäm- melser i ämnet tillämpas. Förevarande punkt i övergångsbestämmelserna innehåller stadgande härom (jfr p. 2 i övergångsbe- stämmelserna till Farth).
Punkt 3. Beredningen föreslår nya regler om utmätning, försäljning och köpeskil- lingsfördelning, när det gäller lös egendom som någon innehar som handpant eller med retentionsrätt. Förslaget upptar materiella ändringar. Enligt principen att sådana änd- ringar ej bör få tillbakaverkande kraft stadgas i förevarande punkt i övergångsbe- stämmelserna, att äldre lydelsen av 71, 92, 138 och 139 55 skall tillämpas, om egen- dom som besväras av handpant- eller reten- tionsrätt blivit utmätt före de nya bestäm- melsernas ikraftträdande. Vidare föreslås, att 73 5 i sin äldre lydelse skall tillämpas om fartyg utmätts före nya lagens ikraftträ- dan-due.
Punkt 4. Enligt vad som sägs under 11 och 12 i sjölagskommitténs förslag till över- gångsbestämmelser till SjöLförslaget skall panträttsbestämmelserna i SjöLförslaget i princip äga tillämpning även på fordringsin- teckning i fartyg som har beviljats eller sökts före samma förslags ikraftträdande. I tredje stycket under 11 stadgas, att borgenä- ren likväl kan göra gällande personligt be- talningsansvar på grund av intecknings- handlingen.
Om skuld-ebrev som är intecknat i fartyg pantförskrivs av utmätningsman enligt 91 b 5 ULförslaget, bör eventuellt personligt be— talningsansvar upphöra. Förevarande punkt 4 i övergångsbestämmelserna till förslaget innehåller bestämmelse om detta (jfr p. 3 i övergångsbestämmelserna till UL II). I till- lämpningsföreskrifter torde böra föreskrivas, att skuldebrevet skall förses med anteckning om att det personliga betalningsansvaret inte består efter sådan pantförskrivning.
Punkt 5. I fråga om de ändrade fullföljds- reglerna i 201 5 4 mom. i förslaget anser be- redningen, att äldre bestämmelser bör bli tillämpliga, om egendomen sålts före nya lagens ikraftträdande. Den nya lydelsen av 212 5 bör ej tillämpas, om ÖEs beslut med- delats före ikraftträdandet. Vad angår 213 och 213 a 55 bör äldre lag tillämpas, om ÖE verkställt försäljning före nya lagens ikraft- trädande. Den nya lydelsen av 219 5 bör ej tillämpas, om hovrättens beslut meddelats före ikraftträdandet.
Beträffande utmätning av fast egendom som skett före ikraftträdandet av UL II för- tjänar anmärkas, att om annans rätt gått förlorad redan enligt 82 5 UL i dess nuva- rande lydelse, jfrd med punkterna 4 och 12 i övergångsbestämmelserna till UL II, kan hans rätt ej återupplivas genom nu föreva- rande övergångsbestämmelser.
Punkt 6. I denna punkt har tagits upp en övergångsbestämmelse som på sedvanligt sätt anger hur hänvisningar till ersatta lag- rum i UL skall tillämpas.
Beredningens förslag om exekutiv försälj- ning av fartyg och om ändring i UL påkal- lar vissa ändringar i KL. Med fartyg skall även här jämställas skeppsbygge.
71 5
Förevarande paragraf innehåller bestäm— melser om försäljning av lös egendom genom förvaltarens försorg. Som huvudre- gel gäller, att lös egendom skall säljas på auktion om försäljning-en inte sker genom fortsättande av gäldenärens rörelse. För för- säljning i annan ordning gäller vissa krav på samtycke. Fjärde och femte styckena i pa- grafen rör försäljning av vissa special- objekt. Fjärde stycket gäller fartyg och gods i fartyg, medan femte stycket behandlar luftfartyg, intecknade reservdelar till luftfar- tyg samt gods i luftfartyg.1 Skall fartyg eller gods i fartyg säljas, får förvaltaren, om far- tyget finns inom riket, begära försäljning i den ordning som gäller för utmätt sådan egendom. Förutsättning för att intecknat fartyg skall få säljas på annat sätt är att in- teckningshavare, som ej får full betalning, gett samtycke därtill. Dessutom krävs det, att inteckningshavaren lämnar intecknings— handlingen för dödning till den som utses av honom och köparen.2 Vid försäljning av luftfartyg och intecknade reservdelar till luftfartyg har 70 5 första och andra stycke- na motsvarande tillämpning. I huvudsak gäller alltså samma regler som vid försälj- ning av fast egendom. Detta innebär, att för-
Förslag om ändring i konkurslagen
säljning kan ske antingen exekutivt eller, om förvaltaren finner det fördelaktigare för boet, i annan ordning, om rättens ombuds- man eller i förekommande fall borgenärerna samtycker. Har exekutiv auktion hållits utan att försäljning kommit till stånd, behöver förvaltaren inte vidtaga ytterligare försälj— ningsåtgärd. För att förvaltaren skall få un- derlåta försäljning när exekutiv auktion inte hållits skall samtycke lämnas av — förutom rättens ombudsman -— åtskilliga borgenärer. I fråga om rättsägare och deras inbördes re- lationer är förhållandena inte helt lika be- träffande fast egendom och luftfartyg. Det behövs därför en särskild regel beträffande luftfartyg. I KL II föreskrivs, att samtycke skall lämnas av de borgenärer som i kon- kursen bevakat fordran på grund av inteck- ning, luftpanträtt, retentionsrätt eller ford- ran med allmän förmånsrätt enligt 10 eller 11 5 FRL. Dessa borgenärer har enligt 5 5 första stycket LfL II anslutningsrätt vid ex- ekutiv försäljning. Det kan anmärkas, att sådan rätt också tillkommer borgenär vilken i konkursen bevakat fordran som är förenad med förmånsrätt enligt 12 5 FRL. Beträf— fande slutligen gods i luftfartyg gäller, att det skall säljas i samma ordning som gods i fartyg.
1 Närmare ang. försäljning av fartyg i kon- kurs se NJA II 1891 art. nr 2 s. 56 ff och We- lamson s. 404 f. 2 Se härom NJA II 1899 art. nr 1 s. 3 f och 1902 art. nr 3 s. 77 f.
Reglerna om försäljning av registrerat far- tyg i konkurs bör utformas på samma sätt som för luftfartyg. Beredningen föreslår att 71 & fjärde och femte styckena KL änd- ras i enlighet därmed. Fjärde stycket skall enligt förslaget gälla oregistrerat fartyg samt gods i fartyg och gods i luftfartyg. Sista punkten i nuvarande femte stycket, som be- träffande gods i luftfartyg hänvisar till fjärde stycket, kan då utgå. Beträffande egendom som avses i fjärde stycket i bered- ningens förslag får förvaltaren, om egendo- men finns inom riket, begära försäljning i den ordning som gäller för utmätt sådan egendom. Det är lämpligt, att förvaltaren använder denna möjlighet om egendomen kan antas vara besvärad av sjö- eller luft- panträtt. Sådan panträtt upphör nämligen inte genom frivillig försäljning. Det står emellertid förvaltaren fritt att själv sälja egendomen antingen under hand eller också på auktion med iakttagande av bestämmel- serna i första och andra styckena av föreva- rande paragraf. Finns egendomen ej i riket, kan försäljning här överhuvud inte ske i exekutiv ordning utan förvaltaren är hänvi- sad till att försöka använda annan försälj- ningsform. Självfallet är, att om den som har panträtt i egendomen fått utmätning, skall försäljning ske i exekutiv ordning.
I enlighet med terminologin i ULförslaget avses i den föreslagna bestämmelsen med ”fartyg” endast helt fartyg och ej andel i fartyg eller villkorlig äganderätt till fartyg eller andel däri.
Registrerat fartyg skall enligt förslaget säljas enligt samma regler som f.n. gäller för luftfartyg. Beredningen föreslår, att första punkten i femte stycket ändras i en- lighet därmed. Någon motsvarighet till den nuvarande bestämmelsen i 71 & fjärde styc- ket andra punkten om dödning av inteck- ning behövs ej. Inteckningshavarens rätt be- rörs nämligen ej av försäljning som ej sker i exekutiv ordning (jfr 269 & SjöLförslaget). Detsamma gäller fast egendom och luftfar- tyg.-”> Härav följer att konkursförvaltningen ej kan genomföra försäljning under hand annat än om köpeskillingen täcker ford- ringar med panträtt eller om uppgörelse
kan träffas med berörda pantborgenärer.4 För registrerat fartyg gäller liksom beträf- fande luftfartyg att exekutiv försäljning genom ÖE får ske endast om egendomen finns i riket (jfr ovan s. 43 samt 7 5 lagen 1934: 67 med bestämmelser om konkurs, som omfattar egendom i Danmark, Finland, Island eller Norge och sjölagskommitténs ändringsförslag beträffande samma lag). Är fartyget utrikes, måste det föras till Sverige, om man önskar exekutiv försäljning här. Konkursboet är att anse som redare och be- fälhavaren är skyldig följa konkursförvalt- ningens anvisningar.5
Som nyss nämnts måste förvaltaren få medgivande från en vid krets av borgenärer för att underlåta försäljning av luftfartyg, om exekutiv auktion inte hållits. Skälen för kravet på vissa borgenärers samtycke är desamma som motiverat anslutningsrätt för dessa borgenärer (jfr 5 5 första st. LfL II). Bl.a. skall samtycke lämnas av borgenär vilken i konkursen bevakat fordran som är förenad med allmän förmånsrätt enligt 10 eller 11 & FRL. Det har i tidigare samman- hang satts i fråga huruvida samtycke från sådan borgenär verkligen är behövligt.6 En- ligt beredningens mening bör frågan nu tas upp till förnyat övervägande. Borgenär med sådan förmånsrätt kan med utnyttjande av sin anslutningsrätt ej åstadkomma, att skyddsbeloppet minskas annat än i fråga om egendom som före konkursen utmätts för fordran utan förmånsrätt (jfr 10 å andra st. LfL 11). Har utmätning skett, torde man kunna utgå från att exekutiv försäljning också äger rum. I andra fall kan borgenärer som har allmän förmånsrätt enligt FRL ej påverka villkoren för exekutiv försäljning.7 Beredningen föreslår därför, att försäljning i nu avsedda fall får underlåtas utan att sam- tycke inhämtats från borgenär med för- månsrätt enligt 10 eller 11 & FRL. Självfal- let måste emellertid konkursförvaltningen
3 Ang. fast egendom se NJA II 1912 s. 266. 4 Welamson s. 383 f. 5 Tiberg s. 277. ** Prop. 1955: 13 s. 140, 144 och 348 f. 7 U VIII s. 263.
ändå beakta konkursborgenärernas intresse, när beslut fattas att ej avyttra egendom.
I allmänhet skall boets egendom ha reali- serats innan slututdvelning får ske. Enligt 126 5 fjärde stycket andra punkten KL får dock slututdelning ske, oaktat egendom som avses i bl.a. 71 & femte stycket inte blivit såld. Ändringen av 71 & medför, att tillämp- ningsområdet för 126 & fjärde stycket and- ra punkten vidgas. Jfr em. ang. möjligheten att sälja registrerat fartyg för kostnad som belöper på fartyget 5 5 första stycket Farth.
73 &
Förevarande paragraf innehåller vissa be- stämmelser om rätt för borgenär att under konkurs sälja lös egendom i vilken han har panträtt. Enligt första stycket tredje punkten får sådan borgenär realisera fartyg, gods i fartyg eller gods i luftfartyg samt inteck- nade reservdelar till luftfartyg i den ordning som gäller när sådan egendom blivit utmätt. Paragrafen gäller ej försäljning av luftfar- tyg. I enlighet med riktlinjerna för bered- ningens förslag bör tredje punkten i föreva- rande 73 å endast gälla oregistrerat fartyg. Att registrerat fartyg liksom luftfartyg kan under konkurs säljas exekutivt på begäran av borgenär som har panträtt i egendomen följer av 23 & KL och av 24 & KL II.
76 5
Om egendom säljs på auktion genom för- valtarens försorg, skall denna enligt 74 & KL kungöras på samma sätt som exekutiv auk- tion. Kungörelse behöver dock inte införas i allmänna tidningarna eller länskungörel— serna. Finner förvaltaren det föreskrivna kungörelsesättet inte ägnat att bereda kun- görelsen nödig offentlighet, skall han enligt 76 & första punkten vidtaga de ytterligare åtgärder som kan anses erforderliga. På andra sidan får förvaltaren enligt andra punkten i förevarande paragraf med sam- tycke av rättens ombudsman besluta, att auktion skall kungöras på mindre omständ- ligt sätt om han finner det tillfyllest. För så- dan inskränkning fordras, om det gäller fast egendom, luftfartyg eller intecknade reserv— delar till luftfartyg, enligt tredje punkten
samtycke också av gäldenären. Inskränkning av kungörandet får beträffande annan lös egendom inte ske utan att samtycke lämnats av borgenär som i egendomen har panträtt eller annan särskild förmånsrätt. Att mot- svarande samtycke inte behövs vid försälj- ning av luftfartyg eller intecknade reservde- lar torde bero på att borgenär med särskild förmånsrätt i sådan egendom inte ansetts bli nödlidande annat än vid exekutiv auktion.1
Enligt SjöLförslag-et kan endast exekutiv försäljning medföra att sjöpanträtt upphör eller inteckning i fartyg blir utan verkan (249 5 första st. och 269 5 första st. SjöL- förslaget). Enligt beredningens mening bör därför även 76 & ändras så att samma regler får gälla för registrerat fartyg som för luft- fartyg. Samtycke till inskränkning i kungö- randet behöver sålunda ej föreligga från in- teckningshavare eller den som har sjöpant- rätt i registrerat fartyg. Ej heller kommer enligt förslaget samtycke att fordras från re- tinent. (Det kan nämnas, att 76 å i KL 11 in- kluderar krav på samtycke av den som har sjöpanträtt i registrerat fartyg. Enligt gäl- lande lag torde däremot ej fordras sådant samtycke.?)
Här bör erinras om innehållet i 75 &. Där stadgas, att när förvaltare utsatt auktion på lös egendom, skall till borgenär med känd adress som har panträtt eller annan särskild förmånsrätt i egendomen sändas särskild underrättelse om tid och ställe för auktio- nen. Underrättelseskyldigheten omfattar alltså bl. a. sjöpanträttshavare och den som har pan-trätt i fartyg på grund av inteck- ning.8
195 a &
Denna paragraf i förslaget är ny och in- nehåller, att skeppsbygge skall i KL likstäl- las med fartyg. Bestämmelsen har sin mot- svarighet i 1 & andra stycket första punkten Farth och 62 ä 4 mom. ULförslaget. Be- redningen hänvisar till vad som anförts ri motiveringen till förstnämnda lagrum.
Det bör nämnas, att i KL finns bestäm-
1 Welamson s. 400 not 8. 2 Se Welamson s. 398 not 4. 3 NJA II 1921 s. 508.
melser om underrättelser när fartyg ingår i konkursbo, se 21 % fjärde stycket, 26% and- ra stycket samt 1985 första stycket. Ter- minologin 'i dessa lagrum avviker från den som används i SjöLförslaget. Beredningen har i Utsökningsrätt X föreslagit, att sådana bestämmelser skall föras till administrativ författning.1 I förevarande sammanhang framlägger beredningen därför inte förslag till ändring i dessa paragrafer.
Ö vergångsb estämmelser Liksom i fråga om övriga författningsför- slag som nu läggs fram föreslås, att lagen om ändring i KL skall träda i kraft den dag Konungen bestämmer.
De ändringar som föreslås i 71, 73 och 76 55 bör tillämpas så snart Farth skall tilläm- pas vid exekutiv försäljning under konkurs. Enligt övergångsbestämmelserna till Farth skall denna tillämpas på försäljning som sker efter ikraftträdandet. I överensstäm- melse härmed har i nu ifrågavarande över- gångsbestämmelser föreskrivits, att de nya bestämmelserna i 71, 73 och 76 åå KL skall tillämpas på försäljning som sker efter ikraftträdandet.
1 U X 8. 71, 102 f och 213.
5. Övriga förslag
5.1 Förslag om ändring i förmånsrättslagen
Sjölagskommittén har även framlagt förslag till lag om ändring i handelsbalken (HB).1 Förslaget rör dels 10 kap. 7 & dels 17 kap. 2, 3, 5 och 7 åå HB. Sedan förslaget fram- lagts har ny förmånsrättslag (1970: 979) ut- färdats. Denna lag träder i stället för 17 kap. HB. I anledning därav har beredningen funnit lämpligt att utarbeta förslag till lag om ändring i FRL, vilket skall ersätta sjö- lagskommitténs förslag rörande HB såvitt avser 17 kap. Beredningens förslag över— ensstämmer i sak med vad sjölagskommittén föreslagit. Även beredningens motiv stäm- mer med vad sjölagskommittén anfört men innehåller bl. a. fylligare redogörelse för sambandet med tillämpliga konventioner och SjöLförslaget samt för innebörden av det nu aktuella förslaget jämte övergångs- bestämmelser.
Beredningens förslag berör ej sjölagskom- mitténs förslag till ändring av 10 kap. 7 & HB, vilket således alltjämt är aktuellt.
4 5
I syfte att ordna en ändamålsenlig kredit- givning vid skeppsbygge har sjölagskommit- tén i anslutning till skeppsbyggnadskonven- tionen föreslagit att skeppsbyggen skall kunna intecknas (262 & SjöLförslaget). Så- dan inteckning skall ha samma förmånsrätt i förhållande till annan panträtt och till re- tentionsrätt som inteckning i färdigbyggt
fartyg (skeppsbyggnadskonventionen art. 7). Beredningen har därför i 4 5 första stycket 3 FRL — vid sidan av inteckning i fartyg —— tagit upp panträtt på grund av inteckning i skeppsbygge. Konkurrens mellan dessa båda slag av inteckningar förebyggs genom bestämmelser i SjöLförslaget om överföring av inteckning från skeppsbyggnadsregistret till skeppsregistret (293 & SjöLförslaget). Be- redningen vill här erinra om att frågan om förmånsrätt för ränta på lån mot säkerhet i pantbrev i fartyg eller skeppsbygge kommer att regleras av 25 FRL och 2645 SjöLför- slaget.
Enligt andra stycket i 4 5 FRL har far- tygsbeställare förmånsrätt för förskott i byggnadsämnen eller pengar, om inskriv- ning skett enligt 3 å SjöL. Som tidigare nämnts skall enligt SjöLförslaget denna form av inskrivning ersättas av skeppsbygg- nadsinteckning. Förevarande bestämmelse bör därför utgå ur FRL.
Enligt tredje stycket i 4 & FRL har redare förmånsrätt i medredares andel, om han lämnat den senare förskott till bestridande av utgifter för rederirörelsen. Förmånsrätten svarar mot panträtt enligt 17 & SjöL som skall försvinna enligt SjöLförslaget. Nämn- da stycke i 4 5 FRL skall därför upphävas.
9 % Om andra och tredje styck-ena i 4 & upp- hävs, kommer 4 & att innehålla endast ett
1 SOU 1970: 74 s. 42 f.
stycke. Detta föranleder redaktionell följd- ändring i 9å första stycket.
Förhållandet mellan olika slags förmåns— rätter bestäms i första hand av paragraffölj- den i FRL. När viss paragraf upptar flera förmånsrätter, regleras deras inbördes för- hållande av numrering inom paragrafen. Andra stycket i förevarande 9 å innehåller emellertid två undantag. Det första undan- taget rör förmånsrätt på grund av sjöpant- rätt som avses i 267 å 6 SjöL. Förmånsrät- ten tillkommer fordran som grundar sig på att oriktiga eller ofullständiga uppgifter lämnats i konossement. Sådan förmånsrätt gäller — i motsats till annan förmånsrätt som följer med sjöpanträtt — med sämre rätt än handpanträtt, retentionsrätt och panträtt på grund av inteckning i fartyg. Panträttskonventionen medger inte, att så- dan sjöpanträtt som nu nämnts går före far- tygshypotek, och sjölagskommittén har ej fun—nit motiverat att —— med utnyttjande av konventionens möjligheter — bevara sjö- panträtten i fråga som en ”nationell” pant- rätt med förmånsrätt först efter fartygshy- potek. Undantagsbestämmel—sen om för- månsrätt på grund av sjöpanträtt enligt 267 å 6 SjöL skall därför utgå.
Det andra undantaget avser förmånsrätt på grund av inteckning i fartyg eller i luft- fartyg och reservdelar till luftfartyg. Enligt 9 å andra stycket FRL gäller sådan för- månsrätt framför retentionsrätt. Enligt pant- rättskonventionen rörande fartyg skall re- tentionsrätt i princip stå tillbaka inte bara för sjöpanträtt utan även för fartygshypo- tek. Såvitt avser förhållandet till hypotek medger konventionen, att undantag görs för retentionsrätt i fartyg till säkerhet för ford— ran på grund av byggande eller reparation av fartyget (panträttskonventionen art. 6 mom. 2). Enligt artikel 7 i skeppsbyggnads— konventionen skall retentionsrätt i skepps- bygge ha samma förmånsrätt som reten- tionsrätt i färdigt fartyg. Sjölagskommittén har valt att låta fartygs- och skeppsbygg- nadshypotek stå tillbaka för sådan reten- tionsrätt på grund av byggnads- eller repa- rationsuppdrag som anges i 247 å SjöLför- slaget.1 Detta förslag innebär i sak, att dy—
lik retentionsrätt får samma läge i förmåns- rättsordningen som retentionsrätt enligt hu- vudregeln i FRL. I fartyg eller skeppsbygge kan emellertid retentionsrätt även upp- komma på annan grund. Enligt 232 å SjöL får sålunda bärgat fartyg, innan bärgarlönen betalts eller säkerhet härför ställts, inte utan bärgarens medgivande lämna det ställe dit fartyget förts efter bärgningen. Vidare kan nämnas den retentionsrätt som låntagare el- ler depositarie har enligt 11 kap. 3 å och 12 kap. 8 å HB. Retentionsrätt kan tillkomma kanalägare för avgifter av olika slag som kan påföras fartyg som trafikerar kanalen.2 Sådana retentionsrätter får enligt artikel 6 i panträttskonventionen inte ges företräde framför fartygsinteckning.
Vad angår luftfartyg finns i artikel 1 i 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg bestämmel- ser, som torde hindra att retentionsrätt ges företräde framför inteckning i luftfartyg el- ler i reservdelar till luftfartyg. Det är så- lunda inte aktuellt att ge retentionsrätt i luftfartyg bättre förmånsrätt än f. 11.
Andra stycket i förevarande 9 å FRL föreslås i enlighet med det sagda skola inne- hålla, att panträtt på grund av inteckning i fartyg eller skeppsbygge eller i luftfartyg och reservdelar till luftfartyg får företräde framför annan retentionsrätt än som avses i 247 å SjöL. Detta innebär m.a.o. att en- dast retentionsrätt på grund av byggnads- eller reparationsuppdrag som rör fartyg el- ler skeppsbygge går före inteckning.
16 och 17 åå
Enligt beredningens förslag skall 4 å FRL inte innehålla mer än ett stycke. Detta för- anleder redaktionella följdändringar i 16 och 17 åå FRL. En motsvarande jämkning bör ske i 11 kap. 3 å första stycket luftfarts- lagen (1957: 297) i samband med genomfö— rande av sjölagskommitténs förslag om änd— ring i sistnämnda lag.
1 Se härom SOU 1970: 74 s. 130. 2 Se t. ex. 20 å första st. kung. (1970: 664) om trafik på Södertälje kanal.
Övergångsbestämmelser Även övergångsbestämmelserna torde- i sak böra utformas i överensstämmelse med sjö- lagskommitténs förslag.
Punkt ]. Liksom övriga lagförslag som nu läggs fram bör ändringarna i FRL träda i kraft den dag Konungen bestämmer.
Punkt 2. Beredningen föreslår liksom sjö- lagskommittén, att retentionsrätt som avses i 247 å SjöLförslaget, dvs. rätt att kvarhålla fartyg eller skeppsbygge på grund av bygg— nads- eller reparationsuppdrag, skall ha fö- reträde framför inteckning. Om retentions— rätt-en uppstått före nya lagens ikraftträ— dande, bör äldre bestämmelser gälla. Reti- nent skall då vika för den som har panträtt på grund av inteckning.
Sjöpanträtt enligt 267 å 6 sjölagen av- skaffas enligt sjölagskommitténs förslag men skall, om den uppstått före ikraftträ- dandet, ha oförändrad förmånsrätt.
Punkt 3. SjöLförslaget inför regler om in- teckning i skeppsbygge. Enligt punkt 6 i övergångsbestämmelserna till SjöLförslaget skall de nya reglerna om skeppsbygge inte tillämpas på bygge som påbörjats vid nya lagens ikraftträdande eller för vilket bygg- nadsmaterial av ej endast ringa värde då finns på varvets område. I sådana fall skall 3 å SjöL tillämpas. Där stadgas, att fartygs- beställare för förskott i pengar eller bygg- nadsämnen kan få förmånsrätt enligt 4 å andra stycket FRL. Äldre bestämmelser i FRL skall därför enligt förevarande punkt 3 i övergångsbestäm-elserna tillämpas i fråga om sådant skeppsbygge som nyss nämnts.
Punkt 4. Enligt punkt 9 första stycket i övergångsbestämmelserna till SjöLförslaget skall bestämmelsen i 17 å SjöL om panträtt i medredares andel i fartyg alltjämt gälla i fråga om förskott som lämnats före SjöL- förslagets ikraftträdande. I den mån 17 å SjöL således skall gälla bör äldre bestäm- melser tillämpas beträffande partredares förmånsrätt. Bestämmelse härom upptas i förevarande punkt 4 i övergångsbestämmel- serna till ändringarna i FRL.
Här kan anmärkas, att enligt SjöLförsla—
get sjöpanträtt ej längre skall kunna uppstå i frakt. Enligt punkt 10 i övergångsbestäm- melserna till SjöLförslaget skall sjöpanträtt som före det förslagets ikraftträdande upp— stått i frakt bedömas enligt äldre lag. Härvid blir reglerna i FRL om förmånsrätt för sjö- panträtt tillämpliga. Motsvarande gäller så- dan sjöpanträtt i fartyg och last som inte er- känns enligt SjöLförslaget.
De föreslagna övergångsbestämmelserna till ändringarna i FRL torde inte komma i strid med de övergångsbestämmelser som reglerar ikraftträdandet av FRL. Det är så- lunda uppenbart, att de lagrum i FRL som nu ändras inte kan bli tillämpliga vid utmät- ning eller i konkurs, om FRL enligt sist- nämnda övergångsbestämmelser överhuvud ej är tillämplig vid den utmätning eller i den konkurs som är i fråga.
5.2 Förslag om ändring i lagsökningslagen Panträttsreformen i SjöLförslaget påkallar följdändringar i lagsökningslagen (LL).
1 5
Andra stycket i paragrafen reglerar dels i första punkten att betalning söks ur fast egendom på grund av upplåtelse av panträtt i egendomen dels i andra punkten, att be- talning söks ur intecknat fartyg eller luftfar- tyg eller reservdelar till luftfartyg eller före— tagsintecknad egendom. Vid genomförande av SjöLförslaget bör betalning ur registrerat fartyg behandlas i första punkten. Med re- gistrerat fartyg bör även här jämställas re- gistrerat skeppsbygge. Beredningen föreslår, att förevarande stycke ändras i enlighet där- med.
2 5
I förevarande paragraf ges regler om var lagsökning skall göras och om ansökningen. Enligt första stycket sista punkten i dess ly- delse enligt prop. 1971: 20 skall vid ansök- ningen fogas styrkt avskrift av den hand— ling på vilken fordringen grundas och, när betalning enligt 1 å andra stycket söks ur fast egendom, även avskrift av den handling varigenom panträtt i egendomen upplåtits.
När betalning söks ur registrerat fartyg eller skeppsbygge, bör på samma sätt företes av- skrift av upplåtelsehandlingen, dvs. som re- gel omslagsreversen. Däremot behöver inte pantbrevet företes annat än om panträtten bestrids.
Här kan anmärkas, att lagsökning skall enligt 2 5 första stycket första punkten gö- ras hos allmän underrätt. Om laga domstol i mål om lagsökning gäller enligt 31 & förs- ta punkten vad som är stadgat för tvistemål. I 38 & första stycket FartIntL fanns tidigare bestämmelse om forum när inteckningsha- vare ville vid domstol utsöka sin fordran ur intecknat fartyg. Regeln innebar, att sådan talan skulle väckas vid den rådhusrätt där svaranden hade sitt hemvist eller — om han hade sitt hemvist på landet —— vid när— maste rådhusrätt. Sjölagskommittén avläm- nade i juni 1969 en promemoria om dom- stol i allmänna sjörättsmål (stencil Ju 1969: 18). I den uttalades, att forumbestämmelsen för inteckningsmål var tämligen överflödig och att behörigheten kunde följa de allmän- na reglerna för tvistemålsforum. Med hän- syn till att kommittén ämnade inarbeta nya regler om panträtt i fartyg i sjölagen, vari- genom ifrågavarande mål skulle komma att följa forumreglerna för allmänna sjörätts- mål, ansåg kommittén emellertid lämpligt, att sjörättsdomstolarna i samband med över- synen av forumreglerna skulle bli domstolar för handläggning av inteckningsmål. Depar- tementschefen fann inte anledning att bibe— hålla särskilda forumregler i FartIntL och ansåg, att frågan huruvida särskilda forum- regler krävdes för nu ifrågavarande mål borde tas upp i samband med de materiella bestämmelserna om inteckning i fartyg.1 Fo- rumbestämmelsen i 38 & FartIntL har upp- hört att gälla den 1 januari 1971. F. 11. skall alltså inteckningsmål handläggas vid fartygs- ägarens allmänna tvistemålsforum. Om de materiella bestämmelserna rörande panträtt i enlighet med SjöLförslaget infogas i sjöla- gen, kommer forumfrågan i ett annat läge. Forumbestämmelserna i 336 & SjöL omfat- tar nämligen tvistemål rörande förhållanden som avses i sjölagen, och behörighet att uppta mål om betalning ur registrerat far-
tyg tillkommer då sjörättsforum. Sådan be- hörighet tillkommer sju tingsrätter. Vid vil- ken av dessa sjörättsdomstolar som talan skall väckas regleras i 337 & SjöL. Bered- ningen har inte för sin del anledning att in- gå på frågan, om denna ordning verkligen kan vara ändamålsenlig.
Vem talan skall riktas mot, när borgenär vill söka betalning ur fartyget för fordran som är förenad med panträtt, anges i 22 & SjöLförslaget. Rätt svarande är den, för vars förvärv inskrivning senast är beviljad eller sökt. Legitirnationen upphör inte genom att fartyget överlåts före talans väckande utan först genom att inskrivning söks för nya ägaren. Vid partrederi skall huvudredaren sökas enligt 43 å andra stycket SjöLförsla- get.
Övergångsbestämmelser
Ändringarna i LL bör träda i kraft samti- digt som övriga lagförslag. Även i lagsök- ningsmål skall iakttas de materiella regler som följer av övergångsbestämmelserna till SjöLförslaget. Den nya lydelsen av 1 och 2 åå avser att reglera alla fall då äldre in- teckning åberopas, oavsett om rättsverk- ningarna av den äldre inteckningen skiljer sig från rättsverkningarna av pantbrev.
Det kan förekomma, att äldre inteck- ningshandling ligger som pant för muntlig fordran. Enligt gällande lag kan i'sådant fall lagsökning äga rum på grund av inteck- ningshandlingen, om ansökningen riktas mot fartyget. Beredningens förslag till ändring av LL utgår däremot från att lagsökning inte kan äga rum utan att själva fordringen liksom pantförskrivningen grundas på skrift- ligt fordringsbevis. Om borgenär har ford- ran som grundas på själva inteckningshand- lingen, är det utan vidare klart, att lagsök— ning även framdeles kan grundas på hand- lingen. Detta gäller även om intecknings- handlingen inte är förenad med persoan fordran utan endast ger rätt till betalning ur fartyget. Inteckningshandlingen utgör då skriftligt bevis om fordringsförhållandet. Beträffande andra fall bör — på samma sätt som skett i prop. 1971: 20 beträffande fast
1 Prop. 1970: 185 s. 25.
egendom _ ges en övergångsbestämmelse, enligt vilken lagsökning enligt 1 5 andra stycket i dess nya lydelse får göras med åbe- ropande av inteckningshandlingen. Härvid förutsätts, att sökanden uppger beloppet av sin muntliga fordran. Om det görs invänd- ning som rör fordringen eller pantförskriv- ningen och invändningen inte kan lämnas utan avseende, är borgenärens rätt att anse som stridig och målet skall hänskjutas till rättegång.
5.3 Förslag om ändring i uppbördsförord- ningen Enligt 60 5 3 mom. uppbördsförordningen äger bestämmelserna i 88 c & UL om tids- frister för utmätning och försäljning av ut- mätt egendom och om anstånd med sådana åtgärder inte tillämpning vid utmätning för skatt. Undantaget skall enligt förslag i prop. 1971: 20 omfatta även de särskilda bestäm- melserna om frister vid försäljning av fast egendom (11 & FfL II) eller av luftfang och reservdelar till luftfartyg (3 & LfL II). Stadgandet i uppbördsförordningen bör framdeles avse också föreskriften i 3 & Farth om tidsfrist vid försäljning av re- gistrerat fartyg.
6. Sammanfattning
Betänkandet innehåller förslag till särskild lag om exekutiv försäljning av fartyg m.m. Vidare föreslås ändringar i utsökningslagen, konkurslagen , förmånsrättslagen , lagsök- ningslagen och uppbördsförordningen.
Dessa förslag ansluter till ett av sjölags- kommittén nyligen framlagt betänkande, som innehåller förslag till nya bestämmel- ser om registrering och äganderättsinskriv- ning beträffande fartyg efter förebild av fastighetsrätten sådan den framträder i nya jordabalken .1 Även reglerna om inteckning i fartyg har av kommittén utformats med fastighetsrätten som mönster. Inteckning i fartyg skall leda till utfärdande av pantbrev som kan pantsättas och, i den mån det är obelånat, ger ägaren s.k. ägarhypotek. Kommittén har beaktat 1967 års konven- tioner om sjöpanträtt och fartygshypotek samt om inskrivning av rätt till skeppsbyg- gen.
Beredningens förslag är utformade med ledning av de förslag om exekutiv försälj- ning av fast egendom och luftfartyg som beredningen framlade i betänkandet Utsök- ningsrätt VIII och de förslag till lagstift- ning i dessa ämnen som på grundval av betänkandet nyligen förelagts riksdagen i prop. 1971: 20 . I beredningens förslag jäm- ställs skeppsbygge genomgående med fartyg.
Nyssnämnda förslag till särskild lag om exekutiv försäljning av fartyg m.m. skall tillämpas på registrerade fartyg. Registrering skall hos oss ske av fartyg vars skrov har
en längd av minst tolv meter och en bredd av minst fyra meter. Med registrerat fartyg likställs registrerat skeppsbygge. Försäljning skall ske på auktion som ombesörjs av över- exekutor (ÖE). Den föreslagna lagen skall även tillämpas på utländska fartyg. (1 &)
Beredningen föreslår, att den s.k. täck- ningsprincipen skall införas vid försäljning av fartyg. Denna princip, som sedan länge tillämpas vid exekutiv försäljning av fast egendom och även gäller vid försäljning av luftfartyg, avser att skydda sakägare som har bättre rätt än utmätningssökanden. För- säljning får sålunda ske endast om alla fordringar som har företräde framför exe- kutionsfordringen samt kostnaden för för- farandet blir täckta. (13 och 14 55) För ändamålet upprättas en sakägarförteckning och bestäms ett s.k. skyddsbelopp. Som följd av täckningsprincipen innehåller för- slaget även bestämmelser om s.k. utlös- nings- resp. anslutningsrätt. (4 och 5 åå) Med hänsyn till de dryga kostnader som kan vara förenade med att fartyg ligger stilla förordas, att konkursförvaltning får rätt att begära försäljning för arvode och annan kostnad för fartygs förvaltning un- der konkursen. (5 5)
Vid fastighetsexekution gäller även den s.k. övertagandeprincipen, dvs. att fordran med panträtt på grund av inteckning inom skyddsbeloppet skall utan vidare stå kvar
1 Registrering av fartyg Sjöpanträtt och far- tygshypotek Partrederi (SOU 1970: 74)
efter exekutiv försäljning. En sådan regel strider mot 1967 års panträttskonvention, vars ståndpunkt ansetts motiverad av att handeln med och krediten mot säkerhet i fartyg är starkt internationella. Förslaget ger emellertid möjlighet att efter överens- kommelse om avräkning mellan inteck- ningshavare och köpare bevara inteckningar som täcks av köpeskillingen. (15 å) Det kan i sammanhanget nämnas, att certepartier i fartyg inte enligt sjölagskommitténs förslag — lika litet som enligt gällande lag — skall ha något sakrättsligt skydd. Sådan rättighet kan inte heller enligt beredningens förslag förbehållas vid exekutiv försäljning.
Enligt panträttskonventionen är preskrip- tionstiden för sjöpanträtt i fartyg ett år. Utmätning som leder till försäljning avbry- ter preskriptionen. Har utmätning begärts av annan än Sjöpanträttshavaren, kan pre- skription tänkas inträda, om utmätningen återkallas. Till förekommande härav skall enligt förslaget sjöpanträttshavare —— även om han saknar exekutionstitel — kunna inträda i utmätningsärendet och driva för- farandet vidare. (5 å)
Med hänsyn till konventionsbestämmel- serna innehåller förslaget tämligen detalje- rade föreskrifter angående kungörande av och underrättelse om auktion. Beträffande auktionen föreslår beredningen bl.a., att ÖE skall kunna avvisa alltför låga bud. (19 &)
Vid inrop skall, om inte hela köpeskil- lingen betalas genast, handpenning eller sä— kerhet lämnas för en sjättedel av köpeskil- lingen. Inroparen får komma i besittning av fartyget så snart han betalt köpeskilling- en.
Försäljning av andel i registrerat fartyg omfattas ej av det nu behandlade lagför- slaget utan regleras av utsökningslagen. Motsvarande skall gälla villkorlig ägande- rätt till fartyg eller till andel däri.
Även regler om utmätning, köpeskillings- fördelning och fullföljd skall t.v. alltjämt stå i utsökningslagen. Avsikten är att för- säljningslagen i så gott som oförändrat skick och bestämmelser i övriga hänseen- den i lämplig forrn skall framdeles ingå i
en ny utsökningsbalk. Beredningen utgår från att ÖE då avskaffas och att kronofog- demyndigheten skall överta ÖEs befogen- heter.
Beträffande utmätning av registrerat svenskt fartyg föreslår beredningen nu efter norskt mönster, att utmätning skall få ske även om fartyget är på resa eller ligger i utländsk hamn (distansutmätning). Beslutet om utmätning innebär bl. a. inteckningsför- bud och skall genast medföra förmånsrätt. (77 å) Auktion kan emellertid ej hållas här innan fartyget kommer hit. Ägaren kan av ÖE åläggas att låta föra fartyget till svensk hamn. Blir fartyget föremål för konkurre- rande utmätning i främmande stat som le- der till försäljning där, skall den förmåns- rätt som vunnits genom den svenska ut- mätningen då gälla som panträtt. Beträf- fande kronofogdemyndighetens lokala kom- petens föreslås, att fartyg skall kunna ut— mätas bl. a. i fartygets hemort eller där det väntas. (56 5)
Vad nu sagts om distansutmätning av fartyg föreslås skola gälla även i fråga om svenskt luftfartyg.
Utmätt fartyg, som inte är registrerat, skall enligt förslaget säljas av kronofogde— myndigheten. Även sådana fartyg kan vara belastade av sjöpanträtt, vilket också har beaktats i förslaget. Försäljning kan, om det är lämpligt, ske under hand.
Andel i registrerat fartyg eller i luftfartyg och intecknade reservdelar till luftfartyg skall, liksom villkorlig äganderätt till sådan egendom eller till andel däri, säljas av ÖE (89 å) — på auktion eller under hand.
I utsökningslagen tas upp bestämmelser om utmätning av ägarhypotek i fartygsin- teckning vilka ansluter till motsvarande reg- ler för fast egendom. (91 a och 91 b åå) Även fördelning av köpeskilling för registre- rat fartyg skall enligt förslaget följa samma regler som fördelning efter fastighetsför- säljning. För att såvitt möjligt undvika att den slutliga fördelningen blir svävande un— der lång tid skall vid tvist föreläggande kunna ges om att talan skall väckas inom viss tid. När ÖE skall verkställa köpeskil- lingsfördelning och flera borgenärer är in-
blandade i tvist, skall ÖE kunna själv prö— va tvisten i samband med fördelningen. (151 å) ÖE skall då bl.a. hålla muntlig förhandling och kunna höra vittnen. Det förutsätts att sakkunnig person skall hand— lägga saken. Dessa bestämmelser föreslås skola gälla även i andra ärenden hos ÖE än sådana som rör fartyg.
Beredningen har även uppmärksammat frågan vilken verkan som försäljning skall ha mot tredje man. I denna del föreslås nya gemensamma regler beträffande fast egendom samt registrerat fartyg och andel i sådan egendom. (213 a å) Sedan försälj- ningen vunnit laga kraft och köpeskillingen betalts, skall egendomen i princip inte kun- na frånvinnas köparen. I vissa fall då rätt ägare till äventyrs gått miste om sin rätt genom exekutiv försäljning skall han få er— sättning av allmänna medel. Vad här sagts om fartyg gäller även andel i fartyg och villkorlig äganderätt till fartyg eller andel däri.
Beredningen föreslår även modifierade bestämmelser i fråga om utmätning och försäljning i allmänhet av lös egendom som är besvärad av handpanträtt eller reten- tionsrätt. (71 och 92 åå) Dessa bestämmel- ser sammanhänger delvis bl. a. med vad be- redningen enligt det föregående föreslagit beträffande skeppsbygge. Liksom f. n. skall handpanträtt eller retentionsrätt inte utgöra hinder mot utmätning. Försäljning får emel- lertid enligt förslaget ske endast om pant- havarens eller retinentens fordran blir täckt. Han skall då få betalning ur köpeskillingen.
Enligt förslaget till ändring i konkursla- gen skall försäljning av registrerat fartyg som ingår i konkursbo följa reglerna för luftfartyg och fast egendom. Ändring i för- månsrättslagen föreslås i anledning av sjö- lagskommitténs förslag att utmönstra för- månsrätt för fartygsbeställare enligt 3 å och panträtt för partredare enligt 17 å sjölagen . Kommitténs förslag att retentionsrätt i far— tyg på grund av byggnads- eller reparations- uppdrag skall gå före panträtt på grund av inteckning har också föranlett ändring i för- månsrättslagen. I lagsökningslagen föreslås endast följdändringar och i uppbördsförord—
ningen endast ett tillägg om att vissa regler rörande tidsfrist för försäljning av fartyg m. m. inte skall gälla s. k. allmänna mål.
Förkortningar
Lagar, lagförslag m. m.
BrB FAL Farth
FartIntL F fL
FfL II
FRL HB HD JB
J 0 KL KL II
KLförslaget
krfm LfL
LfL II
LL
nya LB 1876 RB
Rp SjöL SjöLförslaget U I
U III
brottsbalken lagen (1927 : 77) om försäkringsavtal förslag till lag om exekutiv försäljning av fartyg m. m. enligt förevaran- de betänkande (s. 7 ff) lagen (1901: 26 s. 1) om inteckning i fartyg beredningens förslag till lag om exekutiv försäljning av fast egendom enligt Utsökningsrätt VIII Kungl. Maj:ts förslag till lag om exekutiv försäljning av fast egendom enligt prop. 1971: 20förmånsrättslagen (1970: 979) handelsbalken högsta domstolen
justitieombudsmannen resp. ämbetsberättelsen konkurslagen (1921: 225) Kungl. Maj:ts förslag till lag om ändring i konkurslagen (19211225) enligt prop. 1971: 20 förslag till lag om ändring i konkurslagen (1921: 225) enligt förevarande betänkande (s. 26 ff)
kronofogdemyndighet
beredningens förslag till lag om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m. enligt Utsökningsrätt VIII Kungl. Maj:ts förslag till lag om exekutiv försäljning av luftfartyg m. m. enligt prop. 1971: 20
lagsökningslagen (1946: 808)
nya lagberedningens förslag till utsökningslag 1876
lagen (1946: 804) om införande av nya rättegångsbalken sjölagen (1891: 35 s. 1) förslag till lag om ändring i sjölagen (1891: 35 s. 1) avgivet av sjölags- kommittén den 25 maj 1970 (SOU 1970: 74) Utsökningsrätt I, partiella reformer, förslag av lagberedningen (SOU 1961: 53) Utsökningsrätt III, exekution i lön, beneficium m.m., förslag av lagbe-
U IV U VII U VIII U IX U X UB UL UL II
ULförslaget
ÖE
redningen (SOU 1964: 57) Utsökningsrätt IV, fastighetstillbehör och företagsintecknad egendom m. m., förslag av lagberedningen (SOU 1966: 7) Utsökningsrätt VII, ackordsförhandling, förslag av lagberedningen (SOU 1968: 41) Utsökningsrätt VIII, fastighetsexekution m. m., förslag av lagberedning- en (SOU 1968: 64) Utsökningsrätt IX, förmånsrättsordning m. m., förslag av lagberedning— en (SOU 1969: 5) Utsökningsrätt X, konkursgrunderna, gäldenärens legitimation, återvin- ning, kvittning, solidariska skuldförhållanden m.m., förslag av lagbe- redningen (SOU 1970: 75) blivande utsökningsbalk utsökningslagen (1877: 31 s. 1) Kungl. Maj:ts förslag till lag om ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1) enligt prop. 1971: 20 förslag till lag om ändring i utsökningslagen (1877: 31 s. 1) enligt före- varande betänkande (s. 12 ff) överexekutor
Riksdagstryck, rättsfallssamlingar, tidskrifter 0. l.
ND NJA NJA II prop. SOU SvJT
Litteratur i övrigt
Alexanderson
Almén, Auktion II Almén, PM
Hagbergh
Hassler Hassler, Svensk exekutionsrätt 2 Herslow
Lamm Nilsson—— Stjernquist Olivecrona, Förfarandet Olivecrona, Utsökning
Nordiske Domme i sjöfartsanliggender Nytt juridiskt arkiv. Avd. I Nytt juridiskt arkiv. Avd. II proposition statens offentliga utredningar Svensk Juristtidning
Lärobok i rättskunskap för blivande landsfiskaler. IV. Processrätt. Avd. 3. Utsökning av N. Alexanderson. 2 uppl. Lund 1927 Almén, Om auktion såsom medel att åvägabringa aftal II. Uppsala 1900
Justitierådet Tore Alméns promemoria vid föredragning i lagrådet av 1912 års ändringar i utsökningslagen. Stockholm 1927 Hagbergh, Sjölagen jämte viktigare författningar rörande sjöfarten. 16 uppl. av Afzelius, Sjölagen. Stockholm 1969 Hassler, Utsökningsrätt. 2 uppl. Lund 1960 Hassler, Svensk exekutionsrätt. Andra häftet. Utmätning. Lund 1940
Herslow, Utsökningslagen och dithörande författningar. 2 uppl. Stock- holm 1903 Lamm, Inteckning för fordran i fast egendom. Uppsala 1918 Nilsson—Stjernquist, Om handräckningsutslag. Lund 1946
Olivecrona, Förfarandet vid exekutiv försäljning av fast egendom. 2 uppl. Malmö 1941 Olivecrona, Utsökning. 6 uppl. Lund 1970
Rodhe Tiberg Trygger I Trygger II
Undén Vinge Welamson
Rodhe, Obligationsrätt. Lund 1956 Tiberg, Kreditsäkerhet i fartyg. Stockholm 1968 Trygger, Kommentar till utsökningslagen. Uppsala 1904 Trygger, Kommentar till utsökningslagen 2 uppl. (till 90 å). Uppsala 1916 Undén, Svensk sakrätt I. Lös egendom. 6 uppl. Lund 1969 Vinge, Om kvarstad i civila mål. Göteborg 1951 Welamson, Konkursrätt. Stockholm 1961
Statens offentliga utredningar 1971
Systematisk förteckning
Justitiedepertementet
Post- och Inrikes Tldningar. [2] Snetteri. [10] Förslag till aktiebolagslag m.m. [15] Ny domstolsedminlstrstion. [41] Utsöknlngsrått XI. [45]
Socialdepartementet
Familjepensionsfrågor m.m. [19] _ Särskilda tsndvårdsanordningar för vissa patientgrupper.
Kommunikationsdeportementet
Ny sjömsnsleg. [6]
Ett nytt bilreglster. [11] Utredningen angende befordran av farligt gods på väg m.m. 1. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Betänkande !. [20] 2. Euro- peisk överenskommelse om intematlonell transport av farligt gods på väg. (ADR) Bilaga A. [21] 3. Europeisk överens- kommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Bilaga B. [22] 4. Europeisk överenskommelse om internationell transport av farligt gods på väg. (ADR) Register m.m. [23 Sjömanspension. 30] Lastbil och Taxi. [34]
Finansdepartementet
SOU 71. Handbok för det officiella utredningstrycket. 1] 1970 års långtidsutredning. 1. Svensk industri under 0- tslet med utblick mot BO-telet. Bilaga 2. [5] 2. Finansiella tillvåxuspekter 1960-1975. Bilaga 4. [H 3. Arbetskrafte- reeurseme 1965-1990. Bilaga 1. [8] 4. lllövården i Sve- rige under 70-tslet. Bilaga 8. [121 5. Utvecklingstsndenser inom offentlig sektor. Bilaga 6. 13] 6. Vsruhandeln fram till 1975. Bilaga 3. [14] 7. Regional utvecklin och plane- ring. Bilaga 7. [18] 8. Export och Import 971—1975. Bilaga 5. [40] Större företags offentliga redovisnlng. [9] Mått och vlkt. [18] Betslningsbelsnsutrednlngen. 1. Den svenska betalnings- bslansstatistiken. [31] 2. Valutareserven och utrikeshandelns finansiella struktur. Bilaga. [32]
Utbildningsdepertementet
Vuxenpedsgogisk forskning och utbildning. [24] Kyrkan kostar. [29] Produktionsresurser för tv och radio i utbildningen. [36]
Jordbruksdepertemantet Veterinirdistriktsindelningen. m.m. [3]
Hendelsdepartementet
Frl effärstid. [33] Konsumentpolitik - riktlinjer och organisation. [37]
Inrikesdepertementet
Servicekommittén. 1. Boendeservice 3. Kommunetudlen. [25] 2. Boendeoervice 4. Projektstudien. [26] 3. Boende- service 5. Totelkoetnsdestudien. [27] 4. Boendeservice 6. Strukturetudier. [28] Den fria rörligheten för personer inom EEC. $$$] Den svenske köpkraftsfördelningen 1967. [3 ] KSA-utredningen. 1. Försäkring och annat kontant stöd vid arbetslöshet. 542] 2. Arbetskraftens struktur och dlmemsio- ner. [43] 3. Br sger till KSA-utrednlngens betänkande. [44]
Civildepertementet Kommunals vol. [4]
Industridepartementet Malm - Jord - Vatten. [17]
Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnss nummer i den kronologiska förteckningen. K L Beckmans Tryckerier AB 1971 ALLF 238 71 045