SOU 1970:74
Registrering av fartyg. Sjöpanträtt och fartygshypotek. Partrederi : förslag
N 4-0 ('?
oå (— — CDL"
&( & IOTQ'
National Library of Sweden
Denna bok digitaliserades på Kungl. biblioteket år 2013
Statens offentliga utredningar
1970:74
Justitie- departementet
SOU
”(lj/L 'x!
Registrering
av fartyg Sjöpanträtt och fa rtygshypotek Pa rtrederi
Förslag av sjölagskommittén
Statens offentliga utredningar 1970
Kronologisk förteckning
& wp.—solo co Nl 0201 own-
_l—l—l—n—l—l—l mor
...a WN N-l Oto
. Barns utemiljö. Tryckeribolaget. C. Om stat och kyrka. Beckman. U. . Balanserad regional utveckling. Esselte. In. . Reformerad AB U lärarutbildning Svenska Reproduktions . Statligt stöd till fiskehamnar. Esselte. Jo. . Ny livsmedelsstadga m.m. Del. I. Förslag och motiv. Tryckeribolaget. S. . Ny livsmedelsstadga m.m. Del II. Bilagor. Tryckeribo- laget. S . Yrkesteknisk högskoleutbildning. Svenska Reproduk- tions AB U . Snöskotem-fordonet och föraren. Esselte. K. . Frre läromedel. Beckman. U. . Folktandvårdens utbyggandeoch reglering. Beckman. S. . Värnpliktstjänstgöringens civila meritvärde. Esselte. Fö. . Sveriges energiförsörjning. Energipolitik och organisa- tion. Svenska Reproduktions AB. |. . Urbaniseringen i Sverige. Bilagedel i till Balanserad regionalutveckling. Esselte. ln. . Regionalekonomisk utveckling. Bilagedel ll till Balan- seredregional utveckling. Esselte. ln . Rikdegsgrupparna - Regeringsbildningen. Norstedt & Söner. Ju. . Ersättare för riksdagsledamöerna. Esselte. Ju. . Upphandling av byggnader. Del 2. Administrationen. Beckman. Fi. . Svensk FN-Iag. Esselte. Ju. . Behörighet - Meritvärdering . Studieprognos.
21.
Specialundersökningar av kompetensfragor. Esselte. U. tE/ågalrtilldtögre utbildning. Del 1. Behörighet och urval. sse te.
. Pedagogisk utbildning och forskning. Berlingske Bok- tryckeriet. Lund.
. Understödsföreningar. Svenska Reproduktions AB. Fi. . Rationell benslnhandel. Esselte. H. . Aspirationer, möjligheter och skattemoraL Göteborgs Ohsettryckeri AB, Surte. Fi . Körkort och körkortsregistrering. Norstedt & Söner. K. Allmänna val på våren? Norstedt & Söner. Ju. . Tjänstgöringsbetyg. Norstedt & Söner. Fi. . Decentralisering av statlig verksamhet Esselte. Fi. . Stordriftsfördelar' Inomindustriproduktionen. Esselte. Fi. . Militära straff och disciplinmedel. Esselte. Ju. . Polisen isamhället. Esselte. Ju. . Medel för styrning av byggnadsverksamheten. Norstedt & Söner. ln. . Svenske folkets inkomster. Esselte. In. . Heniförsäljning Göteborgs OffsettryckeriAB, Surte. Ju. . K|lorreterbeskattning. Berlingske Boktryckeriet. Lund. Översyn av vissa punktskatter Esselte Fi. . Förtrolig företagsinformation och börshandel. Essel: e. Fi. . Sexualkunskapen på grundskolans läg- och mel- lanstadier. Esselte. U.
. Revision av vattenlagen. . Företag och Samhälle. Del 1. Esselte. !. . Företag och Samhälle Del 2. Esselte. |. . Ungdom — Bostad. Esselte. ln. . Språkundersökning bland finländska barn och ung-
. u. . Den äldre arbetskraften
Norstedt & Söner. Ju.
domari Sverige. Esselte. U. . gruvrättslig speciallagstiftning. Svenska Reproduktions
inom byggnadsindustrin. Esselte. ln. . Skydd mot avlyssning. Norstedt & Söner. Ju. . Svensk författningssamling. Norstedt & Söner. Ju. . Yrkesskadeförsåkringens finansiering. Esselte. S.
. Viss medicinsk och farmaceutisk yrkesutbildning.
Svenska Reproduktions AB. U. . Mellansvensk gruvindustri. Almqvist & Wiksell,
Uppsala. |.
. Om lotterier. Norstedt & Söner. H. . Distnktsveterinärernas tiänstgöringsförhåIlanden, m.m. Svenska Reproduktions AB. Jo . Forskning för försvarssektorn. Norstedt & Söner. Fö. . Vägar till högre utb ildning. Del 2. Organisation och in- formation. Esselte. U. . Ersättning vid vissa sjukvårdande åtgärder och sjuk- resor. Esselte. S. . Olja' | rör. Esselte. I. . XeresJutbildning och arbetsliv. Svenska Reproduktions . TEKO- industrierna inför 70- talet. Del I. Analys, slut-
satser, förslag. Tryckeribolagetl. . TEKO-industrierna inför 70-talat. Del II. Bilagor.
Tryckeribolaget. I. . Trafiknykterhetsbrott. Esselte. Ju. . Utbetalning av kommunalskatt. Esselte. Fi. . [SQ/Benke? krigsmaterielexport. Svenska Reproduktions . Bättre'socialtjänst för handikappade. Esselte. S. . Utbildning m.m. av värnpliktiga i specialtjänst. Esselte. . Hogskolor for konstnarllg utbildning. Esselte. U. . Förmynderskap. Norstedt & Söner. Ju. . Boendeservice 2. Esselte. In. . Ändringer' | kommissionslagen . Tryckeribolaget. Ju. . Folkbokföringsorganisatlonen m. m. Berlingske Bok-
tryckeriet, Lund. U. . Svensk ekonomi 1971 —1975 med utblick mot 1990.
Esselte Fi. . Jordbruket i norra Sverige. Esselte. Jo. . Samhället och filmen. Tryckeribolaget. U. . Registrering av fartyg. Sjöpanträtt och fartygshypotek.
Partrederi. Esselte. Ju.
Statens offentliga utredningar 1970: 74
Jus ti tiedepartementct
Registrering av fartyg Sjöpanträtt och fartygshypotek Partrederi
Förslag av sjölagskommittén
Stockholm 1970
ESSELTE TRYCK, STOCKHOLM 1970 ALLF 101 2 140
Till Herr Statsrådet och Chefen för Justitiedepartementet
Sjölagskommittén har förut avgivit tre del- betänkanden. Det första, angående redare- ansvarets begränsning, avlämnades 1961 (SOU 1961: 33) och innefattade förslag till ändring av 10 kap. sjölagen, grundat på 1957 års internationella konvention om be- gränsning av redares ansvarighet. Det andra, angående bärgarlönens fördelning och sjö- förklaring m.m., avlämnades 1963 (SOU 1963: 20) och innefattade förslag till vissa ändringar i sjölagens befälhavare-, bärg- nings- och rättegångskapitel jämte sådana ändringar i dess ansvarsbestämmelser som påkallades av brottsbalkens ikraftträdande. Det tredje, angående fartygs befälhavare, gemensamt haveri och dispasch, ansvarsbe— stämmelser m.m., avlämnades 1965 (SOU 1965: 18) och innefattade dels förslag till revision av sjölagens befälhavare- och ha- verikapitel samt av dess ansvarsbestämmel- ser och regler om dispaschprocessen, dels förslag till ändring av sjölagsreglerna om dagböcker och besiktning m.m. jämte viss översyn av sammanstötningskapitlet, dels förslag till svenskt ställningstagande till tre 1952 tillkomna internationella konventioner, nämligen om kvarstad på fartyg samt om civil- och straffrättslig jurisdiktion i kollis- sionssaker, jämte därav betingat förslag till reglering av åtal för vissa nautiska brott utom riket.
Bortsett från förslagen rörande 1952 års internationella sjörättskonventioner — vars fortsatta behandling torde komma att anstå
tills de danska, finska och norska sjölags- kommittéerna avgivit förslag i samma äm- nen — har kommitténs delbetänkanden för- anlett lagstiftning som trätt i kraft. Sålunda fick sjölagens10 kap. ny lydelse genom lag den 3 april 1964 (nr 85) som trädde i kraft den 1 juli samma år. Ändringaribärgningska- pitlet och följdändringar till brottsbalken ge- nomfördes genom lag den 27 november 1964 (nr 728) som trädde i kraft den 1 ja- nuari 1965. Genom lag den 24 februari 1967 (nr 48), som enligt förordnande den 25 maj 1967 (nr 288) trädde i kraft den 1 juli sam- ma år, reviderades dels sjölagens bestämmel- ser om fartygs befälhavare, haveri, dagböc— ker, sjöförklaring och besiktning samt dis- paschprocessen, dels sjölagens ansvarsbe- stämmelser. Därvid upptogs bestämmelserna om befälhavare i 4 kap., bestämmelserna om dagböcker, sjöförklaring och besiktning i 12 kap., ansvarsbestämmelserna i 13 kap., rättegångsbestämmelserna i 14 kap. och vis- sa andra bestämmelser i ett nytt 15 kap. un- der rubriken >>Särskilda bestämmelser». Ge- nom andra lagar den 24 februari 1967 (nr 49—52) genomfördes vissa följdändringar i lagen (1937: 306) om behörighet för härads— rätt att upptaga sjörättsmål, lagen (1958: 205) om förverkande av alkoholhaltiga dryc— ker m. m., sjömanslagen(1952: 530) och la- gen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar; även dessa lagar trädde i kraft den 1 juli 1967. Sedan Kungl. Maj:t den 28 juni 1968
(jfr RksdBer 1969 s. 35 f) utvidgat sjölags- kommitténs uppdrag till att — i anslutning till föreliggande förslag om enhetlig under- rättsorganisation — omfatta översyn av sjö- lagens bestämmelser om laga domstol och forum i allmänna sjörättsmål, har kommit- tén genom skrivelse till Kungl. Maj:t den 16 juni 1969 (Stencil Ju 1969:18) avgivit förslag i ämnet. Förslaget är för närvarande under behandling i justitiedepartementet.
Efter avlämnandet av de ovannämnda delbetänkandena har sjölagskommittén — delvis på grund av underhandsuppdrag — fortsatt sitt arbete på revision av sjölagstift- ningen. häri inbegripet lagen (1901:26 s. 1) om inteckning i fartyg och förordningen (1901: 78) angående registrering av svenska fartyg. I stor utsträckning har arbetet an- passats efter det samtidigt pågående inter- nationella arbetet på vissa sjörättsliga kon- ventioner m. rn. Sedan detta slutförts vid den diplomatiska sjörättskonferensens elfte session i Bryssel 1961 och konferensens tolfte session där 1967 (första fasen) och 1968 (andra fasen), har Kungl. Maj:t (den 28 juni och den 5 juli 1968) till sjölags— kommittén, för beaktande vid fullgörandet av dess uppdrag, överlämnat svenska delega- tionsrapporter till utrikesdepartementet an- gående 1961 års internationella konvention om befordran av passagerare till sjöss, 1967 års internationella konvention om beford- ran av passagerares resgods till sjöss, 1967 års ändringsprotokoll till 1910 års interna- tionella konvention om assistans och bärg— ning, 1967 års internationella konvention om Sjöpanträtt och fartygshypotek, 1967 års konvention om inskrivning av rätt till skeppsbyggen samt 1968 års tilläggsproto- koll till 1924 års internationella konvention om konossement.
Efter samråd med de danska, finska och norska sjölagskommittéerna och på grund- val av konventionerna om Sjöpanträtt och fartygshypotek samt inskrivning av rätt till skeppsbyggen har sjölagskommittén nu slut- fört arbetet på revision dels av sjölagens regler om partrederi och Sjöpanträtt m.m. dels av bestämmelserna om registrering av och inteckning i fartyg m.m. Vid de nor-
diska kommittéernas överläggningar har det ansetts lämpligt att avge delbetänkande på grundval av detta arbete.
Sjölagskommittén får härmed vördsamt överlämna av motiv åtföljda förslag till
1. lag om ändring i sjölagen ,
2. lag om ändring i handelsbalken ,
3. lag om ändring i lagen (1966: 454) om företagsinteckning,
4. lag om ändring i lagen (1936: 83) an- gående vissa utfästelser om gåva,
5. lag om ändring i luftfartslagen(1957: 297),
6. lag om ändring i lagen (1927: 77) om försäkringsavtal,
7. a) lag om ändring i lagen (1934: 67) med bestämmelser om konkurs, som om- fattar egendom i Danmark, Finland, Is— land eller Norge,
b) lag om ändring i lagen (1934: 68) om verkan av konkurs. som inträffat i Danmark, Finland, Island eller Norge,
8. lag om ändring i lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att utbekomma all- männa handlingar,
9. lag om ändring i lagen (1909: 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt,
10. kungörelse om ändring i Kungl. Maj:ts stadga (l911:113) angående dis- paschörsväsendet.
Förslaget förutsätter att vissa exekutions- rättsliga lagändringar genomförs. Dessa ut- arbetas av lagberedningen i samråd med kommittén.
I samband med förslagets utarbetande har sjölagskommittén behandlat en del un- der årens lopp gjorda framställningar om författningsändringar.
Från september 1966 har som experter i sjölagskommittén tillkommit advokaten Ragnar Hedén och direktören jur. lic. Lo— renz Zetterman. Den 25 februari 1970 har assessorn i hovrätten för Västra Sverige Rolf Liljeqvist förordnats att vara biträdande sek- reterare i kommittén från och med mars 1970.
Sjölagskommitténs ledamot förbundsord- föranden Johan S. Thore avled den 24 feb- ruari 1970.
Sjölagskommitténs förslag biträds av dess ledamöter och experter, dock har på en punkt ett särskilt yttrande avgivits av ex- perten advokaten Lennart Hagberg. För- bundsordföranden Thore deltog i kommit— téns överläggningar senast i januari 1970, då inom kommittén med nyss nämnd reserva- tion förelåg enighet om betänkandets inne- håll på alla väsentliga punkter.
Av sjölagskommitténs arbetsuppgifter åter- står härefter huvudsakligen vissa spörsmål rörande befordran av gods samt frågan om befordran av passagerare och resgods.
Stockholm den 25 maj 1970
Erik Hagbergh
H ialmar Bååw Nils Grenander P. E. Hedborg G. Lindencrona Lennart Hagberg Kaj Pineus Ragnar Hedén Lorenz Zetterman / Christer Rune Rolf Liljeqvist
9. Förslaget till lag om ändring 1 lagen 7b. (1909.38 5.3) om Kungl. Maj: ts
regeringsrätt .......... 10. Förslaget till kungörelse om änd-
ring i Kungl. Maj:ts stadga (l911:113) angående dispaschörs-
väsendet ............ Sammanfattning .......... SOU 1970: 74
170
171
173
175
176
177
178
178
179
180
181
Bilagor Nr 1 Sjöpanträttskonventionen 186 Nr 2 Skeppsbyggnadskonventionen. 202 Nr 3 Ändringsprotokollet till bärg— ningskonventionen ...... 208 Nr 4 Sjöfartsverkets PM angående re- gistreringsplikt och rätt att inteck— na fartyg ........... 210 Nr 5 Särskilt yttrande av advokaten Lennart Hagberg ...... 214 Nr 6 Översikt över sjölagsförslagets motsvarigheter i Kungl. Maj:ts proposition 1970:20 med förslag till Jordabalk ......... 216 Förkortningar Afs Arkiv for Sjerett BrB Brottsbalken CMI Comite' Maritime International CMI—årtal Tryckta berättelser från kon- ferenser med CMI Dipl. Konf —årtal Tryckta berättelser från den diplomatiska sjörättskonfe- rensens sessioner i Bryssel FAL lagen (1927:77) om försäk- ringsavtal FJFT Tidskr. utg. av Jur. Fören. i Finland FSL lagen (1965:719) om säker- heten på fartyg FöIntL lagen (1966:454) om företags- inteckning HB handelsbalken HGS Handelshögskolans i Göteborg Skrift'serie IntL lagen om inteckning i fartyg (1901 :26 s. ]) KL konkurslagen KöpL köplagen(1905:38 s. 1) LfL luftfartslagen ND Nordiske Domme i Sjöfarts- anliggender NJA Nytt Juridiskt Arkiv avd. I NJA II Nytt Juridiskt Arkiv avd. 11 NJ B Förslag till ny jordabalk; prop. 1970:20 RB Rättegångsbalken RegF förordningen angående regi— strering av svenska fartyg (1901z78) RksdBer riksdagsberättelse Seer lagen (1937: 249) om inskränk-
SFS Sij SjöL
ningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar Svensk författningssamling sjömanslagen(19521530) sjölagen
SkeppsmätnK kungörelse (1954c550) angå-
SOU SvJT
SÖ
U L Litteratur
Afzelius
Almén Beckman F alkan ger Hassler Hellner Karlgren I >» II Nial
Nordström
Olivecrona Reuterskiöld
Rodhe Sandström
Tiberg Undén
Wikander
ende skeppsmätning Statens offentliga utredningar Svensk Juristtidning Sveriges överenskommelser med främmande makter utsökningslagen
Sjölagen jämte viktigare för- fattningar rörande sjöfarten, 16 uppl. (av E. Hagbergh) 1969 (Almén/Eklund) Om köp och byte av lös egendom, 1960 Handbok i Sjörätt, 5 uppl. Helsingfors 1961 Leie av skib, Oslo 1969 Utsökningsrätt, 1952 Köprätt, 3 uppl. 1967 Säkerhetsöverlåtelse, 1959 Internationell Privat— och Pro— cessrätt, 1960 Internationell förmögenhets- rätt, 1953 Lagen om företagsinteckning, 1966 Utsökning, 5 upp]. 1967 Handbok i svensk privat inter- nationell rätt (2 uppl. 1912) Obligationsrätt, 1956 Befälhavareavtal och Sjöpant- rätt (HGS 19691) Kreditsäkerhet i fartyg, 1968 Svensk sakrätt I, Lös egendom, 1955 Redareansvar och Sjöpanträtt enligt 1928 års lagstiftning, 1929
1) Förslag till Lag om ändring i sjölagen(1891:35 s. 1)
Härigenom förordnas i fråga om sjölagen(1891: 35 s. 1), dels att 1—24, 69, 254—263, 267—277, 281—284 och 328 åå skall ha nedan angiven lydelse,
dels att till lagen skall fogas följande nya paragrafer, betecknade 25—57, 233—253, 264—266, 285—293 och 347—351 åå,
dels att 278—280 55 skall upphöra att gälla, dels att i 60, 70, 296, 297, 299, 302, 304, 305, 307, 308, 310—313, 315—317, 330 och 341 åå orden »sjöfartsstyrelsen» och »styrelsen» skall bytas ut mot »sjöfartsverket» och »verket»,
dels att i lagen skall upptagas nedan angivna rubriker.1
FÖRSTA KAPITLET
Allmänna bestämmelser
1 ?)
Fartyg skall anses såsom svenskt och vara berättigat att föra svensk flagga, om det till minst två tredjedelar äges av svenska medborgare, svenska staten eller svensk kom- mun. Med svensk medborgare jämställes sådant svenskt aktiebolag och sådan svensk ekonomisk förening vars styrelse till minst två tredjedelar består av här i riket bosatta svenska medborgare, svenskt Ömsesidigt försäkringsbolag samt svenskt handelsbolag, i vilket varje obegränsat ansvarig bolagsman är sådant rättssubjekt som avses i detta stycke.
Avlider svensk ägare till fartyget eller andel däri, anses dödsboet såsom svensk ägare till dess skifte skett, dock längst ett år från dödsfallet.
Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, sjöfartsverket äger för särskilt fall
1 Senaste lydelse av 1 och 5 55 se 1906. 19, av 2 5 se 1965: 720; av 3 och 4 55 se 1964: 658; av Sa, 6, 23, 24, 60, 69, 70, 276, 283, 284, 296, 297, 299, 302, 304, 305, 307, 308, 310—313, 315—317, 328, 330 och 34155 se 1967: 48; av 7, 9, 267—272, 275, 277, 281 och 282 åå se 1928: 161, av 8 och 16 5,5 se 1936: 276; av 254—263, 273 och 274 55 se 1964: 85. Upphört att gälla har 25, 44—47, 285 och 289 55 enligt 1922. 271; rubriken tredje kapitlet, 26—43, 48, 49, 52—54, 286—288 och 290—293 55 enligt 1967: 48; 50, 51 och 55—57 55 enligt 1936: 276; 233—253 55 enligt 1927: 78; 264—266 55 enligt 1964: 85.
bestämma att fartyg, vars drift står under avgörande svenskt inflytande, skall anses såsom svenskt, ehuru det ej uppfyller nationalitetsvillkoren i första stycket. I samma ordning kan förlängning medgivas av den i andra stycket bestämda fristen.
2 &
Över svenska fartyg föres hos sjöfartsverket ett skeppsregister, i vilket sker inskriv- ning av äganderätt till och panträtt i fartyg. Hos sjöfartsverket föres särskilt skepps- byggnadsregister för inskrivning av rätt till fartyg som är under byggnad i Sverige el- ler avses att byggas här. Bestämmelser om viss minsta storlek för införing i dessa re- gister finnas i 11 &. Sjöfartsverket skall årligen utgiva en på registrens innehåll grundad förteckning (skeppslista).
För svenska fartyg, som ej avses med bestämmelserna om skeppsregister, äger Konungen förordna om särskilt register (båtregister), i den mån det fordras för tillsyn eller eljest av allmänna hänsyn.
Närmare föreskrifter om tillämpningen av bestämmelserna angående registrering och inskrivning meddelas av Konungen eller, efter Konungens bemyndigande, sjöfarts- verket.
3 5
Fartyg som införes i skeppsregistret skall ha nanm. Namnet bestämmes av ägaren. Det får icke förete påtaglig likhet med namn på annat i skeppsregistret infört fartyg, om det ej hänför sig till en i registret för samme ägare enligt 17 & antecknad serie av fartygsnamn. Med namn på fartyg som införts i skeppsregistret likställas sådant far- tygsnamn och sådan serie av fartygsnamn som enligt anteckning i eller ansökan om anteckning i registret brukas eller avses att brukas av annan fartygsägare. Denne äger dock alltid medge registrering av fartyg under namn som kan hänföras till namnse— rien.
Så länge fartyget är i samme ägares hand får det namn varunder fartyget registrerats icke ändras utan att särskilda skäl äro därtill.
För fartyg som är infört i skeppsregistret skall finnas hemort i Sverige. Denna be- stämmes av ägaren. För svenskt fartyg som ej är infört i skeppsregistret anses ägarens hemvist vara fartygets hemort, om ägaren ej hos sjöfartsverket anmält annan hemort.
4 5 I skeppsregistret infört fartyg tilldelas av sjöfartsverket signalbokstäver (igenkän- ningssignal), valda ur den enligt gällande internationellt fördrag för Sverige reserverade serien SAA—SMZ. Är fartyget försett med radiostation, skall igenkänningssignalen tilli- ka utgöra anropssignal för stationen.
5 5 För fartyg som införts i skeppsregistret utfärdar sjöfartsverket nationalitetscertifikat. Detta skall återgiva de i skeppsregistret införda uppgifter som fordras för fartygets identifiering samt innehålla upplysning om ägaren och förklaring att fartyget är svenskt och berättigat att överallt åtnjuta det skydd och de rättigheter som tillkomma svenska fartyg. Nationalitetscertifikat skall åtfölja fartyget. Registreringspliktigt fartyg får icke hållas i drift utan gällande nationalitetscertifikat.
6 5 Är ägare av registreringspliktigt fartyg icke bosatt i Sverige eller har han ej före-
trädare här, bör för fartyget vara utsedd svensk företrädare här i landet med samma ställning som huvudredare i partrederi enligt bestämmelserna i 3 kap.
Finnes för fartyg icke företrädare enligt första stycket, äger sjöfartsverket förordna att fartyget icke får hållas i drift.
7 5
Till fartyg hör fast inredning samt utrustning och annat varmed fartyget blivit för- sett och som är ägnat till stadigvarande bruk för fartyget. Reservdel eller annat, av- sett att ersätta tillbehör, hör till fartyget endast om föremålet varaktigt förvaras ombord.
Bestämmelserna i första stycket äga motsvarande tillämpning i fråga om skepps- bygge. Till skeppsbygge hör dessutom vad som för bygget tillverkats eller anskaffats, om det finnes på varvets område och genom märkning eller på annat sätt otvetydigt framstår som avsett att tillföras bygget.
Föremål som annan än ägaren av fartyg eller skeppsbygge tillfört fartyget eller bygget bör ej till detta, om icke föremålet och fartyget eller bygget kommit i samme ägares hand. Detsamma gäller i fråga om sådan utrustning för radiosamband och na- vigering, som tillförts fartyget eller skeppsbygget av dess ägare utan att han ägde ut- rustningen. Har han förvärvat utrustningen under villkor att överlåtaren har rätt att åter- taga den om förvärvaren åsidosätter vad som åligger honom enligt överlåtelseav— talet, hör den icke till fartyget eller bygget så länge villkoret gäller.
Överlåtelse av tillbehör till fartyg eller skeppsbygge gäller ej mot tredje man, förrän tillbehöret skiljes från fartyget eller bygget på sådant sätt att det ej längre kan anses höra till detta.
8 &
Förvärvar ägaren av fartyg eller skeppsbygge föremål under villkor att överlåtaren har rätt att återtaga föremålet, om förvärvaren åsidosätter vad som åligger honom enligt överlåtelseavtalet eller att äganderätten till föremålet skall förbliva hos överlåtaren till dess betalning erlagts eller annan förutsättning uppfylls, får villkoret ej göras gällan- de sedan förvärvaren tillfört fartyget eller bygget föremålet så att det enligt 7 & första eller andra stycket hör till fartyget eller bygget. Vad nu sagts gäller ej beträffande ut- rustning för radiosamband och navigering.
I fråga om möjligheten att göra avtalet gällande äger första stycket motsvarande tillämpning för det fall att avtalet betecknats som hyresavtal eller betalningen beteck- nats som vederlag för föremålets nyttjande, om det är åsyftat att den som fått föremålet utgivet till sig skall bliva ägare av detta.
9 5 Fartyg skall, när det hålles i drift, vara sjövärdigt, försett med erforderliga anord- ningar till förebyggande av ohälsa och olycksfall, bemannat på betryggande sätt, till- räckligt provianterat och utrustat samt så lastat eller barlastat att säkerheten för far- tyg, liv eller gods ej äventyras. Om säkerheten på fartyg gälla särskilda bestämmelser.
105
Fartyg, som lidit skada, skall anses icke vara iståndsättligt, ej endast när iståndsätt- ning är omöjlig eller, om iståndsättningen måste äga rum på annan ort, fartyget icke kan föras dit, utan även i det fall att fartyget ej är värt att iståndsättas.
På begäran av ägaren skall fartyg, som ej är iständsättligt, säljas såsom efter ut- mätning. Fartyget skall därvid säljas såsom utmätt för fordran med bästa rätt.
Bestämmelser om besiktning för utrönande av fartygs iståndsättlighet meddelas i 12 kap.
ANDRA KAPITLET
Om registrering av fartyg
Registrens omfattning
11%
I skeppsregistret skall införas varje svenskt fartyg, vars skrov har en största längd av minst tolv meter och en största bredd av minst fyra meter. Konungen äger dock be— stämma att statsägda fartyg, som brukas uteslutande för statsändamål och icke för affärsdrift, ej skall införas i skeppsregistret.
I skeppsbyggnadsregistret får införas skeppsbygge som avses i 2 5, om det färdiga skrovet beräknas få sådan längd och bredd som angivits i första stycket. Bestämmelser- na i detta kapitel om fartyg äga motsvarande tillämpning i den mån särskild föreskrift icke meddelas. Därvid skall bestämmelse, som avser skeppsregistret, i stället gälla skeppsbyggnadsregistret och bestämmelse, som avser fartygs hemort, i stället gälla den ort där skeppsbygget utföres eller skall utföras.
12 5
Ägare av fartyg, som är registreringspliktigt enligt 11 's”, är skyldig att inom en må- nad från sitt förvärv hos sjöfartsverket anmäla fartyget för registrering eller, om farty- get redan är infört i skeppsregistret, söka inskrivning av förvärvet. Är fartyget nybyggt här i riket, skall det anmälas för registrering senast sex månader efter sjösättningen, om sjöfartsverket ej av särskilda skäl medgiver uppskov.
Skyldighet att söka inskrivning av förvärv av fartyg föreligger ej, om förvärvet skett under villkor att äganderätten skall förbliva hos överlåtaren till dess betalning erlagts eller förvärvets fullbordan eljest är beroende av villkor. Förvärvaren har dock rätt till inskrivning av sådant förvärv med anteckning enligt 36 5 andra stycket om det villkor varav förvärvets fullbordan beror.
Anmälan om registrering innefattar tillika ansökan om inskrivning av ägarens för- värv. Bestämmelserna om skyldighet att söka inskrivning av förvärv av fartyg äga motsvarande tillämpning i fråga om förvärv av andel i fartyg.
13 5 Anmälan om registrering av skeppsbygge göres av ägaren. Den som därefter för- värvar ett registrerat skeppsbygge skall inom en månad hos sjöfartsverket antingen söka inskrivning av förvärvet eller också anmäla bygget för avregistrering enligt 15 &. När skeppsbygge utföres eller skall utföras enligt byggnadsavtal skall, oavsett av- talets innehåll, varvet anses såsom ägare till bygget, om ej beställaren skall tillhanda- hålla byggnadsmaterialet.
145
Fartyg som införts i skeppsregistret skall avföras därur, om fartyget 1. förolyckats, upphuggits eller eljest förstörts; 2. skall anses förlorat enligt 70—72 åå lagen (1927: 77) om försäkringsavtal;
3. med tillämpning av 10 och 317 55 förklarats icke vara iståndsättligt efter in- träffad skada; eller
4. upphört att vara svenskt. I fall som angives i första stycket är ägaren skyldig att göra anmälan för avregistre- ring inom en månad efter den händelse varom fråga är. Har fartyget upphört att vara svenskt, är jämte ägaren dennes fångesman ansvarig för att anmälan göres.
15å
I skeppsbyggnadsregistret infört skeppsbygge skall avföras därur, när
1. fall inträffar som avsesi 14 5 första stycket 1—3;
2. bygget skall införas i skeppsregistret; eller
3. ägaren anmäler bygget för avregistrering. I fall som avses i första stycket 1 är ägaren skyldig att göra anmälan för avregistre— ring inom en månad efter den händelse varom fråga är. Om skeppsbygge från att hava varit svensk egendom övergår i utländsk ägo, är jämte ägaren dennes fångesman ansva- rig för att anmälan göres.
165
Äro flera ägare av fartyg, som skall avföras ur skeppsregistret enligt 14 5 första stycket 4, och kan fartyget bevaras såsom svenskt genom att delägare utlöser meddeläga- re enligt 55 5, får avregistrering icke verkställas så länge utlösningsrätten kan göras gäl- lande.
Gäller inteckning i fartyg som skall avföras ur skeppsregistret, får avregistrering icke verkställas förrän borgenären skriftligen samtyckt till åtgärden.
Samtycke enligt andra stycket fordras icke vid överföring från skeppsbyggnadsregistret till skeppsregistret. Bestämmelser om överföring av inteckning meddelas i 271 & tredje stycket och 293 &.
17å
I skeppsregistret får antecknas serie av fartygsnamn som ägare av registrerat fartyg brukar eller avser att bruka, om namnserien är ägnad att skilja fartygen från andra i skeppsregistret införda fartyg och den består av inbördes särskiljande namn. Vad som nu sagts äger motsvarande tillämpning, om ägare av registrerat eller påbörjat skepps- bygge avser att bruka sådan namnserie sedan bygget såsom fullbordat fartyg införts i skeppsregistret. Denne har också rätt till anteckning i skeppsregistret av namn, varunder fartyget kan införas där.
Anteckning av namnserie eller namn göres på ansökan av ägaren till fartyget eller skeppsbygget. Sökes samma dag anteckning av flera namnserier eller namn som ej äro inbördes särskiljande, bestämmes företrädet mellan dem efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.
Anteckning som gjorts enligt denna paragraf skall avföras ur skeppsregistret, om namnserien eller namnet ej inom två år tagits i bruk för registrerat fartyg eller under två år icke brukats för sådant fartyg. Anteckningen skall även avföras, om det begäres av den på vars ansökan den gjorts eller av någon som inträtt i dennes rätt.
18%
Fråga huruvida förvärv som ligger till grund för registrerings- eller inskrivningsåt— gård är ogiltigt eller ej kan göras gällande eller huruvida sådan åtgärd av annat skäl kränker någons rätt får prövas utan hinder av åtgärden. Är särskild föreskrift med- delad rörande rättsverkan av registrerings- eller inskrivningsåtgärd, gäller dock den fö- reskriften.
195
Har fartyg förvärvats genom överlåtelse eller beställning och inskrivning sökts för förvärvet, får fartyget därefter icke tagas i anspråk för sådan överlåtarens gäld som ej är förenad med panträtt eller retentionsrätt i fartyget. Anmälan om avregistrering har samma verkan som ansökan om inskrivning.
20 5
Har fartyg överlåtits till flera var för sig, har det förvärv företräde för vilket in- skrivning sökes först. Inskrivning giver icke företräde framför tidigare överlåtelse, om förvärvaren vid förvärvet ägde eller bort äga kännedom om den tidigare överlåtelsen. Detta undantag gäller dock ej om förvärvaren i sin tur överlåtit fartyget till annan och denne vid sitt förvärv varken ägde eller bort äga kännedom om den första överlåtelsen.
Sökes samma dag inskrivning av flera förvärv, hava de sinsemellan företräde efter den tidsföljd i vilken de ägt rum. Äro förvärven samtidiga eller kan det ej utrönas i vilken tidsföljd de skett, skall rätten på talan av endera förvärvaren förordna om före- trädet mellan dem efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.
Det företräde som ansökan om inskrivning medför förfaller, om ansökningen avslås. Företrädesrätten förfaller även, om inskrivet förvärv visar sig vara ogiltigt eller av an- nan anledning än som avses i denna paragraf icke kan göras gällande av förvärvaren.
Bestämmelserna i denna paragraf äga motsvarande tillämpning på förvärv genom bolagsskifte, arv och liknande förvärv, när fråga uppkommer om företräde mellan sådant förvärv och senare förvärv genom överlåtelse. De äga icke tillämpning beträf- fande företräde mellan förvärv vid exekutiv försäljning och annan överlåtelse.
215
Har fartyg förvärvats genom överlåtelse från någon som ej var rätt ägare på den grund att hans eller någon hans företrädares fång var ogiltigt eller av annat skäl ej gällde mot rätte ägaren, är förvärvet likväl giltigt, om överlåtarens förvärv var inskri- vet vid tiden för överlåtelsen och om förvärvaren vid överlåtelsen eller, när egendomen därefter överlåtits till annan, denne vid sitt förvärv varken ägde eller bort äga känne- dom om att överlåtaren ej var rätt ägare.
Om förvärv av fartyg på exekutiv auktion gälla särskilda bestämmelser.
225
Talan om bättre rätt till fartyg kan med laga verkan riktas mot den för vars för- värv inskrivning senast är beviljad eller sökt, även om denne före talans väckande över- låtit fartyget. Den till vilken fartyget sålunda överlåtits har i rättegången samma ställ- ning som om överlåtelsen skett under rättegången.
Första stycket äger motsvarande tillämpning när någon vill söka betalning ur fartyget för fordran som är förenad med panträtt eller retentionsrätt. Om tvist angående ägan-
derätten är antecknad i skeppsregistret, kan talan om betalning i stället riktas mot den som innehar fartyget med äganderättsanspråk.
23 5 Har till skeppsregistret inkommit underrättelse från domstol att talan väckts om bättre rätt till fartyg eller har ärende upptagits angående anteckning i registret av för- värvsvillkor som avses i 36 å andra stycket, äger den som därefter förvärvat fartyget eller panträtt på grund av inteckning däri icke till stöd för beståndet av förvärvet eller rätt till ersättning enligt 349 & åberopa att han varken ägde eller bort äga känne- dom om tvisten eller villkoret.
24 & Har äganderätt till fartyg, som är registrerat i främmande stat, eller till skeppsbygge i främmande stat inskrivits i register hos den staten och i enlighet med dess lag, skall rätten erkännas som giltig i Sverige med det företräde som den medför enligt nämnda lag, såvitt det är förenligt med 259 och 260 55.
chistrerings- och inskrivningsförfarandet
255
Registrerings- och inskrivningsärenden äro ärenden om registrering av och inskrivning av rätt till fartyg och skeppsbyggen samt om registeranteckningar och andra införingar i skepps- och skeppsbyggnadsregistren, allt enligt bestämmelser i denna lag.
Registrerings— och inskrivningsärenden handläggas i sjöfartsverket på särskild in- skrivningsavdelning, som förestås av lagfaren person. I fråga om denne gälla rätte— gångsbalkens bestämmelser om jäv mot domare.
Hos sjöfartsverket föres dagbok över registrerings— och inskrivningsärenden. Hand- lingar i ärendena sammanföras i akter.
26å
Beslut, som innebär registrerings- eller inskrivningsåtgärd, meddelas genom att infö- ras i registret och skall anses hava det innehåll som framgår av detta. Annat beslut med- delas genom anteckning i dagboken eller akten. Beslut skall dagtecknas.
Föranleder registreringsanmälan eller inskrivningsansökan icke registrerings- eller in- skrivningsåtgärd, skola skälen för beslutet antecknas i dagboken eller akten.
Har sökanden eller annan lämnat uppgift eller avgivit förklaring av betydelse för ärendets prövning eller har särskild utredning verkställts i ärendet, skall anteckning där- om göras i dagboken eller akten.
27 5
Har beslut i registrerings- eller inskrivningsärende gått emot sökanden eller annan som hörts i ärendet enligt 32 eller 34 5, skall denne genast underrättas därom. I under- rättelsen skola angivas de skäl för beslutet som antecknats i dagboken eller akten och vad den har att iakttaga som vill fullfölja talan mot beslutet.
Talan mot beslut i registrerings- eller inskrivningsärende föres genom besvär i Svea hovrätt. Besvärsinlagan ingives till sjöfartsverket. Besvärstiden är fyra veckor. Besvär över beslut, som införts i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret, skola antecknas där. När slutligt beslut med anledning av besvären vunnit laga kraft, skall anteckning göras om innehållet i beslutet.
Talan om utdömande av vite, som förelagts enligt denna lag, föres på anmälan av sjöfartsverket av allmän åklagare vid domstol.
28 &
Anmäles fartyg icke för registrering eller avregistrering inom föreskriven tid eller sökes ej inom sådan tid inskrivning av förvärv av fartyg, får sjöfartsverket förelägga vite för skyldighetens fullgörande eller, i fall som angivits i 14 5 första stycket samt 15 & första stycket 1 och 2, självmant vidtaga åtgärder för avregistrering.
Är registrering av fartyg eller inskrivning av förvärv av fartyg beroende av att föregående ägare gör registreringsanmälan eller inskrivningsansökan, får förvärvaren göra anmälan eller ansökan på föregående ägarens vägnar. Denne är skyldig att för sådant ändamål tillhandahålla erforderliga handlingar som han innehar.
295
I skeppsregistret införes fartyg under särskilt nummer. Detta får därefter ej ändras eller tilldelas annat fartyg.
I registret skall för varje fartyg antecknas l. fartygets namn samt, i fråga om fartyg som förvärvats från främmande land och för vilket därvid namnändring ägt rum, även fartygets förra namn;
2. fartygets hemort;
3. fartygets igenkänningssignal;
4. fartygets byggnadsår och tillverkare samt, i fråga om fartyg som förvärvats från främmande land, det år då fartyget blivit svensk egendom;
5. skrovets största längd och bredd;
6. fartygets brutto- och nettodräktighet och, i förekommande fall, dödvikt i metriska ton, allt enligt mätbrev;
7. fartygets huvudsakliga ändamål såsom befordran av gods, i förekommande fall med angivande av det särskilda slag av last som avses, eller av passagerare eller för fiske, fångst, bogsering, bärgning, dykning, isbrytning eller nöjesfart.
Vid inskrivning av äganderätt till fartyget antecknas ägarens eller, om fartyget till- hör flera, varje delägares namn, hemvist, nationalitet och förvärv, delägares andel i fartyget samt, i förekommande fall, namn, hemvist och nationalitet för huvudredare eller den som företräder fartyget enligt 6 €.
30 5
I skeppsbyggnadsregistret införes skeppsbygge under särskilt nummer. Detta får där- efter ej ändras eller tilldelas annat bygge.
I registret skall för varje skeppsbygge antecknas
1. av vem och var bygget utföres eller skall utföras;
2. byggnadsnummer eller annan beteckning för bygget;
3. det huvudsakliga ändamålet med det fartyg bygget avser, skrovets beräknade största längd och bredd samt fartygets beräknade brutto- och nettodräktighet och, i förekommande fall, dödvikt i metriska ton;
4. beställarens namn, hemvist och nationalitet. Vid inskrivning av äganderätt till skeppsbygge antecknas ägarens eller, om byg- get tillhör flera, varje delägares namn, hemvist, nationalitet och förvärv samt delägares andel, såframt upplysning föreligger därom.
Anmälan eller ansökan i registrerings- och inskrivningsärende skall göras skriftligen med angivande av de omständigheter på vilka framställningen grundas. Den skall här- utöver innehålla sådana uppgifter och åtföljas av sådana handlingar som behövas enligt bestämmelser i denna lag eller med stöd därav utfärdade föreskrifter.
32 5
Är anmälan eller ansökan i registrerings- eller inskrivningsärende så bristfällig att den är otjänlig som underlag för prövning, skall den avvisas. Om ärendet eljest ej kan omedelbart avgöras, får det uppskjutas för utredning, varvid anteckning om anmäl- ningen eller ansökningen skall göras i registret. Uppskjutes ärendet, får sökanden före- läggas att förebringa den utredning som fordras. I föreläggandet får vite utsättas. Ef— terkommes ej föreläggandet, kan anmälningen eller ansökningen förklaras förfallen. Erinran om detta skall intagas i föreläggandet.
Förekommer anledning antaga, att fullbordan av det förvärv som åberopas är beroen- de av villkor eller att förvärvet är ogiltigt eller icke kan göras gällande eller att åt- gärd, som anmälan eller ansökan avser, eljest skulle kränka någons rätt, skall den vars rätt beröres beredas tillfälle att yttra sig. I samband därmed får även sökanden eller annan höras.
Finnes vid uppskov enligt denna paragraf sökandens rätt tvistig, kan föreläggande meddelas honom att inom viss tid väcka talan vid domstol. Efterkommes ej föreläg- gandet, kan anmälningen eller ansökningen förklaras förfallen. Erinran om detta skall intagas i föreläggandet.
33 &
Registreringsanmälan eller inskrivningsansökan skall avslås, om
1. anmälningen eller ansökningen strider mot bestämmelse i 11 ä;
2. förvärvet av fartyget icke styrkes;
3. i fråga om registrerat fartyg fångesmannen ej är inskriven som ägare av fartyget och sökandens förvärv icke grundas på exekutiv försäljning;
4. överlåtelsen står i strid med en mot överlåtaren gällande inskränkning i hans rätt att förfoga över fartyget och, när överlåtelsen skedde, hans äganderätt ej var inskriven eller, om så var fallet, ärende upptagits angående anteckning i registret av förvärvs- villkor eller förbehåll varav inskränkningen beror;
5. talan väckts om bättre rätt till fartyget;
6. fartyget tidigare överlåtits till någon vars förvärv enligt 20 eller 21 & äger företrä- de framför sökandens förvärv;
7. fartyget förvärvats av annan än sökanden genom exekutiv försäljning;
8. det är uppenbart att förvärvet av annan grund är ogiltigt eller icke kan göras gällande.
Anmälan om registrering av fartyg skall vidare avslås, om fartyget förvärvats från främmande land och det icke visas att fartyget antingen ej är infört i register där eller också kommer att avföras ur sådant register den dag det registreras i Sverige. I fråga om skeppsbygge skall vad som nu sagts ej avse bygget utan inskriven rätt därtill.
Anmälan om avregistrering eller ansökan om anteckning av namn eller namnserie skall avslås, om förutsättningama för sådan åtgärd icke föreligga enligt bestämmelser i 14—17 55.
Kan förvärv som åberopas i registrerings- eller inskrivningsärende icke styrkas skrift- ligen, äger sjöfartsverket utsätta sammanträde för utredning angående äganderätten. Detsamma gäller när bifall till sökandens anmälan eller ansökan är beroende av att fångesmannens förvärv är inskrivet och sökanden ej kan styrka dennes förvärv skriftli- gen.
Envar vars rätt kan antagas bliva berörd skall beredas tillfälle att yttra sig och kan vid vite föreläggas att infinna sig vid sammanträdet personligen eller genom ombud. Sammanträde får hållas även om sökanden eller annan som kallats uteblir. Vid sam- manträdet skall föras protokoll.
Sjöfartsverket kan hos underrätt som är behörig att upptaga sjörättsmål göra fram— ställning om att vittne höres. Rätten skall anställa vittnesförhör, om laga hinder ej mö- ter. Bestämmelserna om bevisupptagning i rättegång utom huvudförhandling äga motsva— rande tillämpning.
355
Kungörelse om sammanträde enligt 34 & anslås hos sjöfartsverket samt införes i all- männa tidningarna och i tidning inom den ort som är eller kan antagas vara fartygets hemort. Kungörelsen skall upptaga sökandens namn och adress samt innehålla de uppgifter som fordras för fartygets identifiering ävensom erinran om att sammanträ- det syftar till att vinna utredning angående äganderätten till fartyget och att registre- ring eller inskrivning kan komma att företagas med stöd av vad som framkommer vid sammanträdet. Sammanträdet skall utsättas till sådan tid att minst tre månader komma att förflyta mellan sista kungörandet och dagen för sammanträdet.
Sedan protokollet från sammanträdet uppsatts, skall registreringsanmälan eller in- skrivningsansökan under åberopande av protokollet såsom fångeshandling anses gjord den dag sammanträdet avslutades. Om det på grund av vad som upplysts vid samman- trädet eller eljest framkommit måste antagas, att det påstådda förvärvet ägt rum samt att det är giltigt och kan göras gällande, skall protokollet från sammanträdet anses så— som fångeshandling.
36 5
Om hinder icke möter enligt 32 eller 33 5, skall där avsedd anmälan eller ansökan bi- fallas. Att svenskt mätbrev ännu ej utfärdats för fartyg, som förvärvats från främman- de land, utgör icke hinder mot registrering av fartyget, om i stället finnes annat god- tagbart bevis om de storleksmått som angivas i 11 5.
Finnes vid inskrivning av förvärv av fartyg förvärvet vara förenat med villkor, varav dess fullbordan eller bestånd beror, eller eljest med förbehåll som inskränker sökandens rätt att överlåta fartyget eller söka inteckning eller upplåta panträtt däri, skall an- teckning därom göras i registret. Detsamma gäller, om upplysning därefter vinnes om villkoret eller förbehållet.
Är i ärende om avregistrering fråga om att fartyget skall överföras till register i främ- mande stat, äger sökanden i stället erhålla beslut att fartyget skall avregistreras den dag registrering sker i den staten. Så snart det visats att sådan registrering skett, skall avregistrering företagas med verkan från den dag den nya registreringen ägt rum.
375
Inträder på grund av ombyggnad eller av annan orsak ändring i förhållande som avses i 29 eller 30 5, skall särskild anteckning göras därom i registret. Detsamma gäller
när ny huvudredare eller företrädare enligt 6 & utses för fartyg. Det åligger ägaren att inom en månad till sjöfartsverket anmäla ändring som avses i detta stycke. Bestämmel- serna i 28 & första stycket äga motsvarande tillämpning.
Särskild registeranteckning skall vidare göras när i fråga om fartyg eller skeppsbygge
1. talan väckts om bättre rätt till fartyget eller bygget;
2. mål som avses under 1 avgjorts genom dom eller slutligt beslut som vunnit laga kraft;
3. ägaren försatts i konkurs;
4. exekutiv försäljning av fartyget eller bygget begärts enligt 71 & konkurslagen;
5. fartyget eller bygget utmätts;
6. beslut om egendomsavträde eller utmätning upphävts eller fråga om fartygets eller byggets försäljning förfallit av annat skäl;
7. fartyget eller bygget skall avföras ur registret enligt 14 eller 15 5 men hinder mot avregistrering möter enligt 16 ä;
8. beslut meddelats enligt 36 & tredje stycket att fartyget eller bygget skall avregistre- ras den dag registrering sker i främmande stat; eller
9. eljest är i lag eller författning föreskrivet att visst förhållande skall antecknas i re- gistret.
Kan anteckning i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret uppenbarligen ej längre vara av betydelse, skall den avföras därur.
38%
Om införing i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret finnes innehålla uppenbar oriktig- het till följd av skrivfel eller annat dylikt förbiseende, skall införingen rättas. Därvid skall det inbördes företrädet mellan inskrivna rättigheter som beröras av rättelsen bestämmas efter vad som finnes skäligt. Kan rättelse bli till förfång för ägare eller rät- tighetshavare, för vilken inskrivning är beviljad eller sökt, skall tillfälle beredas honom att yttra sig, om han är känd.
Beslut om rättelse införes i registret och skälen för beslutet antecknas i akten. Beslu— tet skall snarast möjligt anmärkas på bevis eller handling som utfärdats i enlighet med den tidigare införingen. Det åligger den som innehar sådan handling att på anmodan tillhandahålla denna. I föreläggande att fullgöra angivna skyldighet får vite utsättas.
När ärende om rättelse upptagits, skall anteckning därom ske i registret, om beslut i ärendet ej meddelas samma dag.
39å
Nationalitetscertifikat utfärdas på grundval av och i samband med registrering och inskrivning i skeppsregistret. Certifikatet får ej utlämnas utan att tidigare för farty- get gällande nationalitetscertifikat återställes. Uppgives detta hava förkommit, prövar sjöfartsverket huruvida och på vilka villkor det nya certifikatet kan utlämnas.
Nytt nationalitetscertifikat utfärdas tillika, när det är påkallat med hänsyn till änd- ring som aVSes i 37 5 första stycket eller när gällande certifikat skadats eller eljest behöver utbytas. Bestämmelserna i första stycket äga därvid motsvarande tillämp- ning.
Nationalitetscertifikat förfaller, om fall inträffar som angives i 14 & första stycket samt om förordnande meddelas enligt 6 5 andra stycket. Förfallet nationalitetscertifikat skall återställas till sjöfartsverket
Om partrederi
40 5 Äro flera ägare av fartyg och med detta driva rederirörelse, svarar varje delägare för partrederiets förbindelser endast i förhållande till sin andel i fartyget, såframt icke del- ägare åtagit sig större ansvarighet. I fråga om delägarnas inbördes rättigheter och skyldigheter skola bestämmelserna ne- dan lända till efterrättelse, om annat ej är avtalat mellan delägarna.
41 5 För partrederi bör utses en huvudredare. Till sådan får ej utses annan än i Sverige bosatt svensk medborgare eller svensk juridisk person som angives i 1 5 eller också i Sverige bosatt dansk, finsk eller norsk medborgare. Huvudredarens namn, nationalitet och hemvist skola anmälas hos sjöfartsverket, även om fartyget ej är infört i skeppsregistret.
42 &
Huvudredaren är i denna sin. egenskap behörig att på partrederiets vägnar företaga rättshandlingar vilka rederirörelsen vanligen medför, såsom att antaga och avskeda befälhavare och meddela honom föreskrifter, taga sedvanliga försäkringar samt upp- bära medel som inflyta för rederiets räkning.
Utan särskilt bemyndigande äger huvudredaren icke överlåta fartyget eller upplåta panträtt däri eller träffa avtal om befraktning eller skeppslega för tid överstigande ett ar.
435
Huvudredaren är i denna sin egenskap behörig att väcka talan i sak som rör partrede- riet och utföra sådan talan.
I sak som rör rederiet får huvudredaren sökas. Är huvudredare ej utsedd och anmäld hos sjöfartsverket, äger den som vill söka rederiet instämma vilken han vill av delägar- na att svara för detta.
44 % Huvudredaren skall tillse att erforderliga upplysningar angående partrederiets förhål- landen komma delägarna till handa på lämpligt sätt och vid lämpliga tider. Han bör inhämta deras föreskrift, när betydelsefulla angelägenheter förekomma.
455
Om ej samtliga delägare äro ense om ett avgörande, fattas beslut i partrederiets ange- lägenheter vid allmänt sammanträde, till vilket varje delägare blivit minst en vecka förut kallad genom att underrättelse om sammanträdet på lämpligt sätt delgivits honom. Har underrättelse avsänts i rekommenderat brev eller i telegram under delägares senast kända adress, anses delgivning därigenom hava skett.
Delägare som uteblir från sammanträde har att godtaga beslut av dem som varit när- varande. Huvudredaren skall tillse att delägaren får meddelande om de beslut som fat— tats vid sammanträdet. _
Protokoll skall föras över vad som av vikt förekommer vid allmänt sammanträde, om delägare begär det.
Vid omröstning beräknas varje delägares röstetal efter hans andel i fartyget. Såsom beslut gäller deras mening vilkas andelar tillsammans äro störst. Vid lika röstetal gäller den mening huvudredaren biträder. Om vid val av huvudredare två eller flera erhållit lika röster, skall lotten skilja mellan dem.
Beslut, som strider mot gällande partrederiavtal eller mot rederiets ändamål, är icke giltigt om ej samtliga delägare äro ense.
För beslut om upplösning av rederiet gälla bestämmelserna i 54 5.
47 & Huvudredaren kan när som helst skiljas från sin befattning genom beslut av delägar— na i den ordning som föreskrives i 45 och 46 åå. Äger huvudredare själv hälften i fartyget eller mera, kan domstol på delägares talan skilja honom från befattningen, om giltiga skäl föreligga.
48 &
Huvudredaren är ansvarig för att partrederiets bokföring fullgöres i överensstämmelse med lag. Han skall till delägarna avgiva redovisning för förvaltningen av rederiets ange- lägenheter. Redovisning skall avse kalenderår och avgivas inom två månader efter kalenderårets utgång.
Redovisning avgives skriftligen till varje delägare. För granskning av redovisningen har delägare rätt att taga del av rederiets räkenskapshandlingar.
Vill delägare klandra redovisning, skall han väcka talan därom inom sex månader efter det redovisningen mottogs. Försittes denna tid, har han förlorat sin talan, om hu- vudredaren ej förfarit svikligen.
49 5
Till bestridande av utgifter för partrederiets verksamhet skall varje delägare bidraga i förhållande till sin andel i fartyget. Underlåter delägare att vid anfordran erlägga be- slutat bidrag och förskjutes beloppet av annan delägare eller av huvudredaren, skall den bidragsskyldige erlägga ränta på beloppet till deSs betalning sker. Räntan utgår efter det av riksbanken vid tiden för förskottet tillämpade officiella diskontot med tillägg av fyra procent för år, dock lägst sex procent årlig ränta.
[ avräkning på sin fordran äger förskottsgivaren i den bidragsskyldiges ställe uppbära utdelning som belöper på dennes andel.
50 ?; Vinst eller förlust som uppkommer av rederirörelsen skall fördelas mellan delägarna i förhållande till deras andelar. Finnes enligt avgiven redovisning överskott, skall detta utdelas till delägarna sedan erforderligt belopp avsatts för driften.
51 & Övergår andel i fartyg till annan, skall någon av fångesmännen ofördröjligen under- rätta övriga delägare och huvudredaren härom. Har delägare blivit medborgare i främmande stat, skall han ofördröjligen härom un- derrätta övriga delägare och huvudredaren.
I fall som avses i 51 5 första stycket har delägare rätt att lösa till sig den andel som kommit i annans hand. Om delägaren ej inom en månad från det han fick vetskap om övergången tillkännagiver för förvärvaren att han vill utöva lösningsrätten, är den förfallen. Lösningsrätt gäller icke, om andelen sålts exekutivt eller på offentlig auktion eller förvärvaren är förre ägarens make, avkomling eller avkomlings make.
Önska flera utöva lösningsrätten, bestämmes deras inbördes rätt efter förhållandet mellan deras andelar i fartyget.
Träffas ej överenskommelse om lösens belopp, skall detta fastställas av tre skiljemän enligt bestämmelserna i lagen (1929: 145) om skiljemän. Vederlag som avtalats får icke frångås, om ej vederlaget finnes avsevärt avvika från det verkliga värdet.
53 &
Delägare i fartyget blir icke genom att hans andel övergår till annan fri från sin ansvarighet i förhållande till medredarna för de förbindelser som åvilade rederiet vid övergången. Förvärvaren av andelen inträder genast i en redares alla rättigheter och skyldigheter mot medredarna. Han är på samma sätt som sin fångesman bunden av vad rederiet lagligen gjort och beslutat före andelens övergång. Häftar den förutva- rande ägaren för oguldet tillskott, äger medredare mot nye ägaren rätt att avräkna sådan fordran på den utdelning som belöper på den överlåtna andelen.
Förvärvaren svarar i förhållande till tredje man såsom redare för de förbindelser re- deriet ingår efter andelens övergång. Den förutvarande ägaren får ej till sitt fredande från sådan ansvarighet åberopa den skedda övergången i annat fall än då tredje man icke varit i god tro.
54 5
Den eller de delägare som äga mer än hälften i fartyget kunna besluta att partrede- riet skall upplösas.
Såvitt ej annat följer av rederiavtalet kan varje delägare påkalla upplösning av rede- riet sex månader efter det han givit övriga delägare meddelande därom.
På begäran av delägare skall rederiet vidare upplösas, om ]. fartyget till följd av förändring i de förhållanden, som avses i 1 &, utan delägarens åtgärd eller samtycke upphört att vara svenskt;
2. huvudredaren blivit genom domstols beslut skild från befattningen enligt 47 å andra stycket;
3. annan delägare är ur stånd att fullgöra sina förpliktelser; eller
4. rederiet förvaltats på sådant sätt att delägarens rätt därigenom kränkes.
555
Om delägare påkallat upplösning av rederiet enligt 54 5 andra stycket, har annan del- ägare rätt att utlösa den som påkallat upplösning. Tillkännagiver denne ej inom en må- nad för den förre att han vill utöva utlösningsrätten, är den förfallen.
1 fall som avses i 54 5 tredje stycket har delägare rätt att, i stället för att påkalla upplösning av rederiet, utlösa meddelägare till vilken upplösningsgrunden hänför sig. Om delägaren ej inom en månad från det han fått vetskap om förhållandet tillkännagiver för meddelägaren att han vill utöva utlösningsrätten, är den förfallen.
Göra flera gällande utlösningsrätt, bestämmes deras inbördes rätt efter förhållandet mellan deras andelar i fartyget.
Träffas ej överenskommelse om lösens belopp, skall såväl lösenbeloppet som tiden
för dess erläggande fastställas av tre skiljemän enligt bestämmelserna i lagen (1929: 145) om skiljemän.
565
Vid upplösning av partrederi skall, om delägarna icke enas om annat, fartygets för- säljning ske på offentlig auktion i enlighet med vad i lagen (1904: 48 s. 1) om samägan- derätt stadgas angående försäljning av samfällt gods. Är fartyget i utlandet skall, om del- ägarna ej enas om orten för försäljningen, avgörande härom träffas av god man som utses av rätten enligt bestämmelserna i nämnda lag.
575
Den som har större andel i fartyget än hälften äger övertaga fartygets förande. om han är behörig därtill. Träffas ej överenskommelse om lönevillkoren, fastställas dessa av tre skiljemän enligt bestämmelserna i lagen (1929: 145) om skiljemän.
Om den som har större andel i fartyget än hälften är befälhavare, skall rätten på annan delägares talan skilja honom från befattningen, om giltiga skäl föreligga.
(FJÄRDE KAPITLET)
(Om fartygs befälhavare)
695
Om fartyg på utländsk ort belägges med kvarstad eller utmätes, skall befälhavaren härom ofördröjligen underrätta närmaste svenske konsul och sjöfartsverket. Vid un- derrättelsen till verket fogas såvitt möjligt utländsk myndighets bevis om åtgärden.
Första stycket äger motsvarande tillämpning, när åtgärd som där avses häves.
TIONDE KAPITLET Om redares ansvarighet
233 %
Redaren är ansvarig för skada som genom fel eller försummelse i tjänsten orsakas av befälhavare eller medlem av besättningen eller av lots. Detsamma gäller, om skada åstadkommes av någon som, utan att tillhöra besättningen, på grund av redares eller befälhavares uppdrag utför arbete i fartygets tjänst.
Vad redare sålunda nödgas utgiva äger han söka åter av den som vållat skadan. Bestämmelser om redares frihet från och begränsning av ansvarighet i vissa fall med- delas i 122 och 171—173 åå samt i lag i anledning av Sveriges tillträde till 1924 års internationella konvention rörande konossement. Om den begränsning av ansvarigheten vartill redaren därutöver är berättigad finnas bestämmelser i detta kapitel.
234 & Föreligger ansvarighet för redare enligt denna eller allmän lag, är ansvarigheten begränsad vad angår 1. ersättning för dödsfall eller skada på person, som befann sig ombord på fartyget för att medfölja detta, och för förlust av eller skada på egendom ombord; 2. ersättning för dödsfall eller skada på person eller för förlust av eller skada på egendom, om skadan orsakats av någon som befann sig ombord på fartyget;
3. ersättning för dödsfall eller skada på person eller för förlust av eller skada på egendom, om skadan orsakats av omständighet som hänför sig till navigeringen eller handhavandet av fartyget eller till lastningen, befordringen eller lossningen av lasten eller till passagerarens ombordstigning, befordran eller landstigning;
4. ersättning för förlust i följd av skada på hamnanläggning, bassäng eller segelbar vattenväg;
5. ersättning på grund av föreskriven skyldighet att avlägsna sjunket, strandat eller övergivet fartyg eller egendom ombord på sådant fartyg.
Begränsningen gäller dock ej ansvarighet på grund av skada som åsamkats befälha- varen eller medlem av besättningen eller lots eller någon hos redaren anställd person, som befann sig ombord eller vilkens åligganden stå i samband med fartygets tjänst. Den avser ej heller ansvarighet på grund av fel eller försummelse av redaren själv, om ej denne begått felet eller försummelsen i egenskap av fartygets befälhavare eller med- lem av dess besättning.
Begränsningen gäller icke ränta och kostnader i saken. Har redaren motfordran mot borgenären och grunda sig fordran och motfordran på en och samma händelse, skall begränsningen avse endast det belopp varmed fordringen överstiger motfordringen.
235 ??
Är ansvarigheten begränsad, svarar redaren intill ett belopp beräknat efter ettusen francs för ton av fartygets dräktighet, dock minst etthundrafemtiotusen francs. Inträffar dödsfall eller skada på person, höjes ansvarighetsgränsen i vad avser sådan skada med tvåtusenetthundra francs för ton, dock med minst sexhundratrettiotusen francs.
Ansvarighetsgränsen gäller beträffande fordringar, vilka uppkommit på grund av en och samma händelse.
Med dräktighet avses nettodräktigheten, för maskindrivet fartyg ökad med det maskinrum som vid beräknande av nettodräktigheten dragits från bruttodräktigheten. Vad som förstås med franc bestämmes i 348 &.
236 5
Fordringar på grund av dödsfall eller skada på person skola i första hand tillgodoses med det ansvarighetsbelopp som avses i 235 ?; första stycket andra punkten. Förslår ej detta, skall återstoden av fordringarna tillsammans med övriga fordringar tillgodoses ur det belopp som avses i samma stycke första punkten.
Fördelningen av ansvarighetsbelopp skall ske i förhållande till fordringarnas storlek. Har redaren betalt fordran som avses i denna paragraf, skall han anses träda i fordringsägarens ställe med samma rätt som denne och fordringsbeloppet medtagas vid fördelningen av ansvarighetsbeloppet, såvitt fordringen kunnat i Sverige göras gällande mot redaren. Visar redaren att han, oaktat krav ännu ej skett, framdeles har att betala fordran som avses i denna paragraf, skall också den fordringen medtagas vid fördel- ningen.
237 &
Kvarstad eller annan handräckning för fordran beträffande vilken ansvarigheten är begränsad, skall vägras och beviljad sådan åtgärd hävas, om redaren i Sverige hos rätten eller överexekutor ställer säkerhet för fulla ansvarighetsbeloppet enligt 235 & jämte ett av myndigheten bestämt tillägg för ränta och kostnader i saken. Säkerheten får åberopas gentemot alla borgenärer, för vilkas fordringar gäller begränsning till
samma ansvarighetsbelopp, och skall anses vara ställd till förmån för alla sådana borgenärer.
Har redaren ställt säkerhet för ett mindre belopp än som aVSes i första stycket och ställer han därefter hos samma myndighet säkerhet för återstoden, skola föreskrif- terna i första stycket äga tillämpning.
Om redaren ställt full säkerhet enligt första eller andra stycket, skall på hans yrkande tidigare ställd säkerhet för fordran som avses med den fulla säkerheten frigivas.
Vad i denna paragraf föreskrives skall äga motsvarande tillämpning, om säkerheten ställts hos vederbörlig myndighet i Danmark, Finland eller Norge.
238 5
Kvarstad eller annan handräckning för fordran, beträffande vilken ansvarigheten är begränsad, skall vägras och beviljad sådan åtgärd hävas, om redaren visar att han, innan åtgärden genomförts, utom Sverige ställt betryggande och för borgenären till— gänglig säkerhet för fulla ansvarighetsbeloppet enligt 235 & i någon av följande ham- nar:
1. den hamn där den händelse inträffat varpå fordringen grundas eller, om hän- delsen ej ägt rum i hamn, den första hamn som fartyget anlöpt efter händelsen;
2. landsättningshamnen, om fordringen avser dödsfall eller skada på person;
3. lossningshamnen, om fordringen avser förlust av eller skada på last. Har i fall som avses i första stycket säkerheten ställts i annan ort än där angives, prövar rätten eller överexekutor med hänsyn till omständigheterna, huruvida handräck- ningsåtgärd som nu sagts skall vägras eller hävas.
Föreskrifterna i första och andra styckena gälla även om den utom Sverige ställda säkerheten icke motsvarar det fulla ansvarighetsbeloppet enligt 235 5 men redaren i Sverige hos rätten eller överexekutor ställer betryggande säkerhet för återstoden jämte ett av rätten eller överexkutor bestämt tillägg för ränta och kostnader i saken.
Vad i denna paragraf säges orn hävande av handräckningsåtgärd skall äga motsvaran- de tillämpning i fråga om frigivande av säkerhet som ställts i Sverige till befrielse från handräckningsåtgärd.
239 %
Tvist om beräkning av belopp, vartill redares ansvarighet är begränsad enligt 235 5, eller om fördelningen av ansvarighetsbelopp mellan borgenärer får hänskjutas till ut- redning och avgörande genom dispasch.
I fråga om dispasch enligt första stycket gälla i tillämpliga delar bestämmelserna i 7 kap. om generaldispasch. Bestämmelse som avser haveridelägare gäller därvid i stället sakägare.
Kostnaden för dispaschen ersättes av redaren, om icke borgenär utan skälig orsak hänskjutit saken till dispasch eller eljest särskilda skäl föranleda annat.
240 5
Har redaren utbetalt vad som åligger honom att utgiva enligt bestämmelserna i detta kapitel om begränsning av ansvarigheten och visar sig sedan annan borgenär hava ägt rätt till betalning av ansvarighetsbeloppet, har redaren icke någon ytterligare betalnings- skyldighet, om han då betalningen erlades eller, om den skedde enligt lagakraftvunnen dom eller dispasch, denna meddelades icke ägde och ej heller genom vederbörlig under- sökning kunnat få vetskap om den andres fordran.
Borgenär, som sålunda uppburit vad som rätteligen bort tillkomma annan, svarar där-
med för den andres fordran, om han hade vetskap om fordringen när han erhöll betal- ningen.
241 5
Bestämmelserna i detta kapitel om begränsning av redares ansvarighet äga tillämp- ning även i fråga om ansvarighet som åvilar fartygets ägare, som ej är redare, eller be— fraktare eller den som i redares ställe handhar fartygets drift.
Detsamma gäller ansvarighet, vilken åvilar befälhavare eller medlem av besättning— en eller lots eller någon som är anställd hos redaren, ägaren, befraktaren eller den som i redares ställe handhar fartygets drift, såframt ansvarigheten uppkommit i tjänsten. Sådan ansvarighet får begränsas oaktat den uppkommit på grund av fel eller försum- melse.
Det sammanlagda belopp, till vilket redare och övriga i denna paragraf nämnda per- soner kan begränsa sin ansvarighet för fordringar som uppkommit på grund av en och samma händelse, skall ej överstiga det fulla ansvarighetsbeloppet enligt 235 €.
242 5
Bestämmelserna i detta kapitel om ansvarsbcgränsning äga tillämpning, när be- gränsning av ansvarighet åberopas inför svensk myndighet.
Beträffande ansvarighet som avses i 234 5 andra stycket första punkten skall dock frågan, huruvida och till vilket belopp ansvarigheten är begränsad, avgöras efter den lag som gäller för tjänsteavtalet, om detta regleras av lagen i annan stat som är anslu- ten till 1957 års internationella konvention angående begränsningen av ansvarigheten för ägare av fartyg som användas till fart i öppen sjö.
243 &
Konungen äger förordna, att i stället för bestämmelserna i detta kapitel om ansvars- bcgränsning andra regler skola i Sverige tillämpas i fråga om fartyg hemmahörande i annan främmande stat än sådan, som utan förbehåll anslutit sig till 1957 års internatio- nella konvention angående begränsningen av ansvarigheten för ägare av fartyg som an- vändas till fart i öppen sjö.
ELFTE KAPITLET Om Sjöpanträtt och om inskrivning av panträtt i fartyg
I . Sjöpanträtt Sjöpanträtt i fartyg
244 5
Sjöpanträtt i fartyg jämte dess tillbehör gäller till säkerhet för sådan, till fartyget hänförlig fordran mot redaren som avser
1. lön och annan gottgörelse som tillkommer befälhavaren eller annan ombordanställd på grund av dennes tjänst på fartyget;
2. hamn-, kanal- och annan vattenvägsavgift samt lotsavgift;
3. ersättning för dödsfall eller skada på person som inträffat i omedelbart samband med fartygets drift;
4. ersättning för förlust av eller skada på egendom, som inträffat i omedelbart sam-
band med fartygets drift, under förutsättning att fordringen icke kan grundas på avtal; 5. bärgarlön, ersättning för avlägsnande av vrak och bidrag till gemensamt haveri. Sjöpanträtt uppstår även om fordringen riktar sig mot fartygets ägare, som ej är redare, eller mot befraktare eller den som i redarens ställe handhar fartygets drift.
245 5
De i 244 % angivna fordringarna äga företräde till betalning ur fartyget framför alla andra. Under skilda nummer upptagna fordringar hava förmånsrätt efter nummerord- ningen och fordringarna under ett vart av numren 1—4 hava inbördes lika rätt till be- talning. Fordringar under 5 skola dock äga företräde framför andra fordringar som upp- kommit tidigare och i deras inbördes förhållande skall yngre fordran gå före äldre.
246 €
Utom i fall som avses i 249 & skall sjöpanträtt häfta vid fartyget, även om äganderät- ten övergår till annan eller fartygets registrering ändras.
Medför frivillig överlåtelse av fartyget till utlänning att sjöpanträtt upphör för fordran för vilken förre ägaren ej svarade personligen eller att förmånsrätten försämras, är förre ägaren ansvarig för fordringens betalning intill fartygets värde vid tiden för överlåtelsen. Voro flera delägare i fartyget, gäller detsamma för envar av dem som tagit del i över- låtelsen eller samtyckt därtill. Bestämmelserna i 240 & äga motsvarande tillämpning.
247 5
Den som har annans fartyg i sin besittning med reparations- eller ombyggnadsupp— drag äger kvarhålla fartyget till säkerhet för fordran på grund av uppdraget. Sådan re- tentionsrätt, som står tillbaka för sjöpanträtt, ger företräde till betalning framför in— teckning i fartyget.
Har någon annans skeppsbygge i sin besittning med byggnadsuppdrag, äger han för fordran på grund av uppdraget sådan rättighet i bygget som avses i första stycket.
248 &
Sjöpanträtt i fartyg upphör ett år från det fordringen tillkom, om fartyget ej dessför- innan blir föremål för kvarstad eller utmätning som åtföljes av exekutiv försäljning. Preskriptionstiden kan eljest icke förlängas eller avbrytas men skall dock ej löpa me— dan laga hinder möter mot att fartyget belägges med kvarstad eller utmätes för borge- närens fordran.
Har fartyget förklarats förverkat till kronan och har sådan förklaring därvid med- delats även i fråga om sjöpanträtt i fartyget, upphör sjöpanträtten sedan domen vun- nit laga kraft.
249 5
Säljes fartyg exekutivt i Sverige, upphör sjöpanträtt och retentionsrätt i fartyget sedan köpeskillingen erlagts, förutsatt att försäljningen blir bestående.
Borgenärema äga rätt till betalning ur köpeskillingen i den ordning som gäller för ut- mätt egendom. Fordran som är förenad med sjöpanträtt får därvid bevakas till fullt belopp utan hinder av bestämmelserna i 10 kap. om begränsning av redares ansvarighet men erhåller ej utdelning över det belopp som högst skall utgå enligt dessa bestämmel- ser.
Exekutiv försäljning av fartyg i främmande stat skall tilläggas sådan verkan som an-
gives i första stycket, om fartyget vid försäljningstillfället befann sig i den staten och för- säljningen verkställts i enlighet med dess lag och i överensstämmelse med bestämmelserna i 1967 års internationella konvention om sjöpanträtt och fartygshypotek.
250 &
Bestämmelserna om sjöpanträtt i fartyg äga motsvarande tillämpning i fråga om skeppsbygge från det att bygget sjösättes.
Sjöpanträtt i last
251 &
Sjöpanträtt i inlastat gods gäller till säkerhet för
1. fordran på bärgarlön och på bidrag till gemensamt haveri eller annan kostnad, som skall fördelas enligt samma grund (136 och 216 55);
2. fordran på grund av att bortfraktaren eller befälhavaren med stöd av behörighet enligt denna lag slutit avtal eller vidtagit annan åtgärd för lastens behov samt last- ägares fordran för gods som sålts för annan lastägares räkning;
3. bortfraktarens fordringar på grund av fraktavtalet, såframt de kunna göras gällande mot den som kräver att godset utlämnas.
252 5
De i 251 & angivna fordringarna äga företräde till betalning ur det inlastade godset framför alla andra. Under skilda nummer upptagna fordringar hava inbördes förmåns- rätt efter nummerordningen och fordringar under samma nummer äga lika rätt till be— talning, men av sådana under vardera 1 och 2 angivna fordringar som härröra av skilda händelser skall dock yngre fordran gå före äldre.
253 &
Utlämnas gods som häftar för fordran eller säljes gods för fartygets eller lastens behov, upphör sjöpanträtten i godset.
Säljes godset exekutivt, upphör sjöpanträtt däri sedan köpeskillingen erlagts, förut- satt att försäljningen blir bestående. Borgenären äger rätt till betalning ur köpeskil- lingen i den ordning som gäller för utmätt egendom.
Den som utan borgenärens tillstånd utlämnar gods som häftar för fordran svarar för fordringens betalning, dock ej över det värde godset hade vid lossningen. Samma ansva- righet åvilar även mottagaren för fordran, för vilken han eljest icke skolat svara per— sonligen, såframt han hade kännedom om fordringen när lossningen ägde rum.
254 5
Sjöpanträtt i inlastat gods upphör ett år från det fordringen tillkom, om icke dess- förinnan talan väckes i laga ordning eller godset blir föremål för kvarstad eller utmät- ning som åtföljes av exekutiv försäljning. Preskriptionstiden skall ej löpa medan laga hinder möter mot att godset belägges med kvarstad eller utmätes för borgenärens ford- ran.
Har fordran kommit under dispaschörs behandling, anses talan om fordringen väckt.
255 &
Har borgenär sjöpanträtt i flera panter, häftar varje pant för fordringens hela belopp. Erhåller borgenären betalning ur en pant för större del av sin fordran än som belö- per på den panten efter det inbördes förhållandet mellan de olika panternas värden, inträder pantägaren för överskottet i den rätt borgenären hade till övriga panter. Samma rätt har borgenär, för vars fordran panten häftade särskilt, i den mån panten ej förslår till betalning av hans fordran på grund av den förre borgenärens krav.
256 5
Om fordran som är förenad med sjöpanträtt övergår till annan, övergår också sjöpanträtten.
257 &
Sjöpanträtt omfattar ej ersättning som på grund av försäkring eller eljest utgår för förlust av eller skada på fartyget eller lasten.
258 &
Borgenär som har sjöpanträtt i fartyg eller gods äger för att få betalning för sin fordran ur panten väcka talan, förutom mot pantens ägare, även mot befälhavaren. I fråga om sjöpanträtt i gods gäller detta dock ej, om borgenären är fartygets ägare eller redare eller någon som i redarens ställe handhar fartygets drift.
259 5
Bestämmelserna ovan om sjöpanträtt i fartyg äga tillämpning när sådan sjöpant- rätt som avses där åberopas inför svensk myndighet.
Retentionsrätt i fartyg eller skeppsbygge på grund av reparations- eller byggnadsupp- drag prövas enligt lagen i den stat där egendomen finnes men får icke givas företrä- de framför sjöpanträtt som avses i 244 & eller eljest strida mot 1967 års internationella konvention om sjöpanträtt och fartygshypotek. A
260 &
Annan legalpanträtt i fartyg eller sjösatt skeppsbygge prövas enligt lagen i den stat där fartyget är registrerat eller bygget utföres men får icke givas företräde framför inskriven panträtt i egendomen eller eljest strida mot 1967 års internationella konven— tion om sjöpanträtt och fartygshypotek.
II. Inskrivning av panträtt i fartyg
Panträtt på grund av inteckning
261 5
Vill ägare av fartyg, som är infört i skeppsregistret, upplåta panträtt i fartyget till säkerhet för fordran, äger han i den ordning som angives i detta kapitel hos sjöfarts- verket erhålla inskrivning i fartyget av visst belopp (inteckning) i svenskt eller utländskt mynt eller i frames som avses i 348 %. Inteckning kan icke beviljas i andel av fartyg, ej heller i flera fartyg gemensamt.
Myndighetens bevis om inskrivningen kallas pantbrev.
Panträtten upplåtes genom att fartygsägaren överlämnar pantbrevet som pant för fordringen. När pantbrevet ej eller endast delvis utnyttjas för pantsättning, har far- tygsägaren rätt till ägarhypotek enligt bestämmelserna i 265 5.
262 5 Vill ägare av skeppsbygge, som är infört i skeppsbyggnadsregistret, upplåta panträtt i bygget till säkerhet för fordran, äga bestämmelserna i detta kapitel om inskrivning av panträtt i fartyg motsvarande tillämpning. Bestämmelse som avser skeppsregistret gäller därvid i stället skeppsbyggnadsregistret.
263 & Panträtt som upplåtes i fartyg omfattar även tillbehör. Den omfattar ej ersättning, som på grund av försäkring eller eljest utgår för förlust av eller skada på fartyget. Panträtt kan icke göras gällande särskilt i andel av fartyg.
264 &
När myndighet vid utsökning eller i annat fall fördelar medel mellan rättsägare i fartyg, har borgenär rätt att för fordran som är förenad med panträtt i fartyget, med den företrädesrätt inteckningen medför enligt lag, få betalning ur medlen intill pant- brevets belopp. I den mån detta ej förslår, erhåller borgenären genom tillägg betalning ur medlen för ränta på kapitalbelopp inom pantbrevets belopp, för skadestånd på grund av förtida betalning samt för ersättning för indrivningskostnad och annan kostnad som föranledes av fordringsförhållandet. Tillägget får icke överstiga femton procent av ford- ringens inom pantbrevets belopp liggande kapitalbelopp jämte sex procent årlig ränta på detta belopp från den dag då fartyget utmättes, konkursansökan gjordes eller de medel nedsattes som eljest skolat fördelas.
Hava flera pantbrev överlämnats som pant för fordran och hava inteckningarna sam- ma företrädesrätt eller gälla de omedelbart efter varandra, skola bestämmelserna i första stycket om pantbrevets belopp avse pantbrevens sammanlagda belopp.
Borgenär har rätt att få betalning enligt denna paragraf även om fordringen preskri- berats eller icke blivit anmäld efter kallelse på okända borgenärer.
265 5
Om pantbrev icke överlämnats som pant för fordran, är fartygets ägare berättigad att vid sådan fördelning som avses i 264 5 med den företrädesrätt inteckningen medför en- ligt lag erhålla tilldelning ur medlen med pantbrevets belopp. Har pantbrevet överläm- nats som pant för fordran men understiger fordringen pantbrevets belopp, är fartygs- ägaren berättigad att ur medlen erhålla skillnaden.
266 5
För fordran som är förenad med panträtt i fartyg får borgenären, fastän fordringen ej är förfallen till betalning, söka betalning ur fartyget, om detta
1. försämras till följd av vanvård eller annan därmed jämförlig orsak så att panträttens värde väsentligt minskas;
2. med tillämpning av 10 och 317 55 förklaras icke vara iståndsättligt efter inträf- fad skada;
3. upphör att vara svenskt; eller
4. säljes exekutivt. Fordran som är förenad med panträtt i fartyget är förfallen till omedelbar betalning,
om fartyget eller andel däri utan borgenärens samtycke frivilligt överlåtes till utlänning och detta medför att panträtten upphör i fartyget eller att deSs förmånsrätt försämras. I sådant fall är överlåtaren personligen ansvarig för fordringen, även om personlig ansva- righet ej ålåg honom dessförinnan. Voro flera delägare i fartyget, gäller detsamma för envar av dem som tagit del i överlåtelsen eller samtyckt därtill.
267 &
Inteckning i fartyg, som förolyckats, upphuggits eller eljest förstörts eller som skall anses förlorat enligt 70—72 55 lagen (1927: 77) om försäkringsavtal, är utan verkan, om ej inteckningen efter anmälan inom tio år från den dag förhållandet antecknades i skeppsregistret enligt 37 å andra stycket 7 förklaras alltjämt vara gällande och däref- ter på samma sätt sådan förklaring utverkas vart tionde år.
Om verkan av att anmälan enligt första stycket uteblir och om tidpunkten för tio— årsfristens utgång skall sjöfartsverket senast ett år dessförinnan underrätta fartygsäga- ren och, i den mån det är möjligt, inteckningsborgenären.
268 5
Har intecknat fartyg förklarats förverkat till kronan och skall sådan förklaring gälla även i fråga om panträtt som upplåtits på grund av inteckningen, är inteckningen utan verkan sedan domen vunnit laga kraft.
269 5
Säljes fartyg exekutivt i Sverige, är inteckning i fartyget, sedan auktionen vunnit la- ga kraft och köpeskillingen erlagts, utan verkan till belopp som icke tillåtits innestå i fartyget med anledning av att borgenärens fordran avräknats på köpeskillingen.
Om borgenärens eller ägarens rätt till betalning ur köpeskillingen gälla bestämmel- serna i 264 och 265 55.
Exekutiv försäljning av intecknat fartyg i främmande stat skall tilläggas sådan verkan som angives i första stycket, om fartyget vid försäljningstillfället befann sig i den staten och försäljningen verkställts i enlighet med. dess lag och i överensstämmelse med bestämmelserna i 1967 års internationella konvention om sjöpanträtt och fartygs- hypotek.
270 5
Om inteckning blir utan verkan, är också pantbrevet utan verkan. Ändras inteck— ningen till beloppet, får pantbrevet verkan i enlighet med inteckningens ändrade inne- håll.
Dödning av förkommet pantbrev medför ej att inteckningen blir utan verkan.
Verkan av inskrivning
271 5
Inteckning medför i förhållande till annan inteckning företräde till betalning ur far- tyget efter den tidsföljd i vilken inteckningarna sökas. Inteckningar som sökas samma dag medför lika rätt till betalning, om viss ordning för deras inbördes företräde icke be- stämmes vid inskrivningen.
Företräde som ansökan om inteckning medför förfaller, om ansökningen avslås.
Intecknings företräde till betalning ändras icke vid överföring från skeppsbyggnads- registret till skeppsregistret enligt 293 5.
Har fartyg överlåtits och har förre ägaren upplåtit panträtt däri innan nye ägaren sökt inskrivning av sitt förvärv, gäller upplåtelsen, om borgenären vid upplåtelsen el— ler, när fordringen därefter överlåtits till annan, denne vid sitt förvärv varken ägde el— ler bort äga kännedom om äganderättsöverlåtelsen. Om fartyget överlåtits även till annan, äger vad som nu sagts tillämpning i fråga om upplåtelse som den senare för- värvaren gjort innan den förre förvärvaren sökt inskrivning av sitt förvärv.
Första stycket äger tillämpning även när äganderätten till fartyget övergått genom bolagsskifte, arv eller liknande förvärv.
273 &.
Frångår fartyg innehavaren efter klander, är upplåtelse av panträtt som skett efter det att fartyget kom ur rätte ägarens hand utan verkan om annat ej följer av vad som föreskrives nedan. Detsamma gäller, när förvärv av fartyg återgår såsom ogiltigt eller avtal om sådant förvärv häves av överlåtaren.
274 5.
Har panträtt upplåtits i fartyg och var upplåtaren icke rätt ägare av fartyget på den grund att hans eller någon hans företrädares åtkomst till faityget var ogiltig eller av annat skäl ej gällde mot rätte ägaren, är upplåtelsen likväl giltig, om upplåtarens för- värv var eller därefter blev inskrivet i skeppsregistret samt borgenären vid upplåtel— sen eller, när fordringen därefter överlåtits till annan, denne vid sitt förvärv varken ägde eller bort äga kännedom om att upplåtaren ej var rätt ägare.
275 5.
Panträtt eller annan sådan rättighet som upplåtits i utländskt fartyg skall erkän— nas som giltig i Sverige under förutsättning att
1. inskrivning (inteckning) skett och rättigheten stiftats i enlighet med lagen i den stat där fartyget är registrerat;
2. inskrivningsregistret och de handlingar som enligt lagen i registreringsstaten skola förvaras hos inskrivningsmyndigheten äro offentliga och såväl utdrag av inskrivnings— registret som avskrift av nämnda handlingar kunna erhållas hos inskrivningsmyndig- heten;
3. inskrivningsregistret eller inskrivningsmyndighetens akt innehåller uppgift om in- teckningshavarens namn och adress eller om att inteckningen gäller till förmån för inne- havaren, om inteckningsbeloppet samt det datum och övriga omständigheter som enligt lagen i inskrivningsstaten bestämma inteckningens företräde i förhållande till andra inteckningar.
276 &. Panträtt eller annan sådan rättighet som upplåtits i skeppsbygge i främmande stat skall erkännas som giltig i Sverige under förutsättning att inskrivning (inteckning) skett i enlighet med den främmande statens lag.
, 277 5.
Erkännes inskriven panträtt eller annan sådan rättighet i fartyg eller skeppsbygge enligt 275 eller 276 5, medför den i Sverige det företräde i förhållande till annan in- skriven rättighet och, såvitt det är förenligt med 259 och 260 åå, i övrigt den verkan i förhållande till tredje man som den har enligt den främmande statens lag.
281 5.
I fråga om inskrivning enligt detta kapitel äga bestämmelserna i 2 kap. om re- gistrerings- och inskrivningsförfarandet motsvarande tillämpning i den mån annat icke föreskrives nedan. * .
I inskrivningsärende enligt detta kapitel anses den såsom fartygs ägare för vars för- värv inskrivning senast är sökt. Är förvärvets fullbordan beroende av villkor, behandlas överlåtaren och förvärvaren såsom ägare i förening.
282 5.
Ansökan om inteckning skall göras skriftligen av fartygsägaren. Den skall innehålla uppgift om det belopp på vilket inteckningen skall lyda samt vad som fordras för att identifiera fartyget i registret.
Anmälan om förklaring enligt 267 % göres skriftligen av pantbrevets innehavare el- ler fartygsägaren. Den skall innehålla de uppgifter som fordras för att identifiera inteck- ningen. Är sökanden annan än fartygsägaren skall pantbrevet ingivas.
283 5.
Ansökan om inteckning skall avslås, om ]. ansökningen strider mot bestämmelserna i 261 eller 262 5;
2. ansökningen strider mot sådan inskränkning i sökandens rätt att förfoga över far— tyget, som antecknats i skeppsregistret eller skall antecknas där enligt ärende som upp- tagits senast den dag inteckning sökes;
3. fartyget skall avföras ur skeppsregistret;
4. talan väckts om bättre rätt till fartyget eller andel däri; 5 . sökanden eller, om fartyget ägas av flera, någon delägare är i konkurs eller för- sättes i konkurs den dag inteckning sökes; eller
6. fartyget eller andel däri är utmätt eller utmätes den dag inteckning sökes. Har ärende angående inskrivning av sökandens förvärv uppskjutits, skall behandling- en av inteckningsansökningen uppskjutas på motsvarande sätt.
284 5.
Föreligger icke hinder enligt 283 & första stycket, skall inteckning beviljas och pant- brev utfärdas på grundval av inteckningen.
285 &.
Anmälan enligt 267 5 skall icke föranleda förklaring som avses där, om bestämmel- serna i 282 5 andra stycket ej iakttagits. I annat fall skall sådan förklaring meddelas.
286 5. .' '
Inteckning, som skulle medföra lika företrädesrätt som annan inteckning, skall vid inskrivningen förklaras gälla efter den andra inteckningen, om sökanden begär det. Inteckning som sättes efter annan gäller efter inteckning med lika rätt som eller bätt- re rätt än denna, även om detta ej angives i beslutet.
287 &.
Pantbrev får på ansökan av fartygsägaren och efter medgivande .av pantbrevets innehavare utbytas mot två eller flera nya pantbrev .(utbyte). På begäran skall därvid
bestämmas i vilken ordning pantbreven sinsemellan skola medföra företrädesrätt. Här- om gäller i övrigt 286 5 andra punkten.
288 &.
Inteckning får på ansökan av fartygsägaren och efter medgivande av pantbrevets innehavare nedsättas efter annan inteckning (nedsättning). Inteckning som nedsättes ef- ter annan gäller efter inteckning med lika rätt som eller bättre rätt än denna, även om detta ej angives i beslutet.
289 5. På ansökan av fartygsägaren och efter medgivande av pantbrevets innehavare får inteckning dödas (dödning).
290 'å. När innehavare av pantbrev lämnar medgivande till åtgärd som angives i 287—289 55, skall pantbrevet ingivas.
291 &.
På ansökan av pantbrevs innehavare skall anteckning göras i registret om inneha- vet. Är annan antecknad som innehavare, skall sjöfartsverket sedan anteckning om det nya innehavet skett avföra den tidigare anteckningen och underrätta den som var antecknad som innehavare om åtgärden. Föreligger anledning till antagande att sö- kanden icke innehar pantbrevet, skall föreläggande meddelas honom att uppvisa detta.
Anmäler den som antecknats som innehavare att innehavet upphört, skall anteck- ningen avföras.
Har ansökan enligt första stycket icke gjorts när pantbrev skall utfärdas eller före- ligger icke ny sådan ansökan när anteckning om innehav skall avföras enligt andra stycket, antecknas fartygsägaren som innehavare.
292 &.
Har anmälan om förklaring enligt 267 & icke gjorts inom där angiven tid, skall i skeppsregistret antecknas att inteckningen är utan verkan.
I registret skall även göras anteckning om inverkan på inteckning av exekutiv för- säljning eller förverkandeförklaring, när anmälan, bevis eller underrättelse inkommit som utvisar förhållandet.
293 5.
Om skeppsbygge avföres ur skeppsbyggnadsregistret för att i stället införas i skepps— registret såsom fartyg, skall till skeppsregistret tillika- överföras inteckning som gäller i bygget och, såvitt den ej uppenbart saknar betydelse, annan anteckning i skepps- byggnadsregistret angående bygget.
(TRETTON DE KAPITLET) (Ansvarsbestämmelser)
328 &. Befälhavare dömes till böter, " 1. om han — — — efterlämnade effekter.
Befälhavaren och redaren dömes till böter, om registreringspliktigt fartyg hålles i drift utan gällande nationalitetscertifikat eller i strid med förbud enligt 6 5 andra stycket.
(FEMTONDE KAPITLET) (Särskilda bestämmelser)
347 5.
Nedanstående fordringar upphöra, vare sig ansvarigheten för dem är begränsad el- ler lobegränsad, om talan ej väckes i laga ordning i fråga om .fordran på bärgarlön, inom två år från det bärgningsföretaget slutförts;
2. fordran på andel i bärgarlön enligt 229 ä 1 mom. andra stycket, inom ett år från det vederbörande av redaren erhållit underrättelse om bärgarlönens och andelens storlek;
3. fordran på ersättning för sammanstötning, inom två år från den dag skadan in— träffade; '
4. fordran på belopp som någon enligt 220 & tredje stycket erlagt utöver vad som rätteligen belöper på honom, inom ett år från det beloppet utgivits av honom;
5 fordran på ersättning på grund av att last eller resgods förkommit eller skadats eller att i konossement lämnats oriktiga eller ofullständiga uppgifter, inom ett år från den dag avlämnande ägt eller bort" äga rum;
6. fordran på bidrag till gemensamt haveri eller annan kostnad, som skall fördelas enligt samma grund (136 och 216 55), inom ett år från dispaschens dag.
Svarar gäldenären i andra fall än som avses i första stycket för ersättning eller för annan fordran med begränsning av redareansvaret eller endast med inlastat gods, upp- hör fordringen, om talan ej väckes i laga ordning, i fråga om fordran på ersättning inom två år från den dag skadan inträffade och i fråga om annan fordran inom ett år efter det att fordringen förföll till betalning. Äger borgenären för fordringen hålla sig även till redare, lastägare eller annan, utan att begränsning av ansvarigheten äger rum, gäller sådan rätt under samma tid som för fordran i allmänhet.
Har fordran som avses i denna paragraf kommit under dispaschörs behandling, an- ses talan om fordringen väckt.
348 &.
Med franc förstas 1 denna lag en enhet innehållande sextiofem och ett halvt milligram guld av niohundra tusendelars finhet. Omräkning till svenskt mynt skall vid beräkning av redares begränsade ansvarighet ske efter kursen den dag då säkerhet ställes eller, om säkerhet icke ställes, då betalning sker.
349 5.
Kommer till följd av 21 eller 274 & förvärv eller panträttsupplåtelse som avses där att gälla mot rätte ägaren, har denne rätt till ersättning av staten för sin förlust.
Rätt till ersättning av staten äger också den som lider förlust till följd av fel eller försummelse i fråga om handläggning av eller beslut i registrerings- eller inskrivnings- ärende eller vid utfärdande av pantbrev eller annat bevis på grundval av innehållet i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret.
Har den skadelidande medverkat till förlusten genom att utan skälig anledning un— derlåta att vidtaga åtgärd för att bevara sin rätt eller har han på annat sätt medver- kat till förlusten genom eget vållande, skall ersättningen efter vad som finnes skäligt nedsättas eller helt bortfalla.
350 5.
Kommer till följd av beslut i ärende om rättelse enligt 38 & förlust att tillskyndas ägare eller rättighetshavare, har han rätt till ersättning av staten. Ersättning utgår dock icke, om den skadelidande med hänsyn till felets beskaffenhet eller andra omständig- heter bort inse att fel förekommit.
351 &.
Har den som är berättigad till ersättning enligt 349 eller 350 & haft rätt att utkräva beloppet av annan såsom skadestånd, inträder staten i rätten mot denne. Ersättning på grund av domstols dom utbetalas sedan domen vunnit laga kraft.
352 %.
Staten företrädes i ärende om ersättning enligt 349 eller 350 5 av sjöfartsverket, om Konungen icke för visst fall utser annan myndighet.
Vill den som är part i mål om äganderätten till fartyg eller skeppsbygge eller om be- ståndet av panträtt i sådan egendom framställa anspråk att, om han förlorar målet, erhålla ersättning enligt 349 5, skall han antingen till gemensam handläggning med målet väcka talan mot staten om sitt ersättningsanspråk eller skriftligen underrätta sjö- fartsverket om rättegången.
Har förberedelse slutförts i sådant mål utan att talan väckts eller underrättelse lämnats enligt andra stycket, skall domstolen förelägga parten att vidtaga endera åt- gärden inom viss tid. Iakttages ej tiden, är ersättningsanspråket förfallet. Erinran där- om skall intagas i föreläggandet.
ÖVERGÅNGSBESTÄMMELSER
1. Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer. Konungen äger förordna att viss bestämmelse i lagen skall träda i kraft vid annan tidpunkt än lagen i övrigt. Genom lagen upphävas, med den begränsning som följer av bestämmelserna nedan, lagen (1901: 26 s. 1) om inteckning i fartyg, lagen (1928: 166) i anledning av Sveriges tillträde till 1926 års internationella kon- vention rörande sjöpanträtt och fartygshypotek, lagen (1901: 26 s. 33) om antecknande i fartygsregistret av tvist om fartyg eller far- tygslott, förordningen (1901: 78) angående registrering av svenska fartyg. Förekommer i lag eller annan författning hänvisning till bestämmelse som ersatts genom bestämmelse i nya lagen, skall den bestämmelsen i stället tillämpas.
2. I god tid före nya lagens ikraftträdande skall det i lagen föreskrivna skeppsre- gistret uppläggas och den särskilda inskrivningsavdelning inom sjöfartsverket inrättas varom stadgas i 25 5 nya lagen. * Under tid före ikraftträdandet som Konungen bestämmer får anmälningar eller an- sökningar enligt nya lagens bestämmelser göras till skeppsregistret. Därav föranledd införing i registret skall gälla från dagen för nya lagens ikraftträdande.
3. I fråga om fartyg, som enligt nya lagen skall införas i skeppsregistret, antecknas i detta såsom ägare den som är i fartygsregistret inskriven såsom ägare. Den som sålunda antecknats såsom ägare skall i fråga om inskrivning av rätt till fartyget anses såsom inskriven ägare av fartyget, om ej inom ett år från nya lagens ikraftträdande annan vid domstol väckt talan om bättre rätt till fartyget eller hos sjöfartsverket på sätt stadgas i lagen (1901: 26 s. 1) om inteckning i fartyg styrkt sig vara ägare av fartyget. Förrnår ej den som gör gällande äganderätt till fartyget att på sätt nySs nämnts styrka äganderätten men visar sannolika skäl därför, skall sjöfartsverket hänvisa honom att mot den som antecknats såsom ägare vid domstol föra talan om bättre rätt till fartyget. Före utgången av den i första stycket angivna tiden och, om talan som där avses väckts inom den tiden, innan denna talan avgjorts genom dom eller slutligt beslut som vunnit laga kraft får inteckning icke beviljas i fartyget på grund av ansökan eller med— givande av den i skeppsregistret från fartygsregistret antecknade ägaren, om han ej styrker sin äganderätt på sätt i första stycket sägs. I skeppsregistret skall göras anteckning när talan väckts om bättre rätt till fartyget och när målet avgjorts genom dom eller slutligt beslut som vunnit laga kraft. I fartyg, som enligt nya lagen skall införas i skeppsregistret men som icke har den dräktighet att det kunnat intecknas enligt lagen (1901: 26 s. 1) om inteckning i fartyg, får inteckning icke beviljas enligt nya lagen utan att det visas antingen att fartyget ej om- fattas av företagsinteckning eller, om så är fallet, att inteckningshavaren uppgivit sin rätt till fartyget. Föreskrift om fortsatt giltighet i sådant fartyg av företagsinteckning som beviljats före nya lagens ikraftträdande finnes i lagen (19 : ) om ändring i lagen (1966: 454) om företagsinteckning.
4. Har före nya lagens ikraftträdande inteckning sökts eller beviljats i fartyg, som ej har den i 11 % första stycket nya lagen angivna storleken, skall fartyget utan hinder härav införas i skeppsregistret och där upptagas i en särskild avdelning (Avd. B). I denna skall tillika införas inteckning som gäller i fartyget. Fartyget och inteckningen skola anses införda i registret den dag nya lagen träder i kraft. I fråga om fartyg som avses i första stycket gälla nya lagens bestämmelser om re- gistrering av och inskrivning av rätt till fartyg, utom bestämmelserna i 19—21 åå om verkan av registrering och inskrivning. Upphör fartyget att besväras av inteckning. skall det omedelbart avregistreras. Bestämmelserna i 3 äga motsvarande tillämpning.
5. Bestämmelserna om tillbehör till fartyg i 7 och 8 %% nya lagen skola tillämpas även om förhållande som avses i bestämmelserna inträtt före nya lagens ikraftträdande.
6. Nya lagens bestämmelser om skeppsbyggen äga ej tillämpning på sådant skepps- bygge som påbörjats vid nya lagens ikraftträdande eller för vilket byggnadsmaterial av ej endast ringa värde då finnes på varvets område. I sådana fall skola bestämmel- serna i 3 & äldre lagen alltjämt gälla.
7. Enligt nya lagen gällande skyldighet att inom viss tid söka inskrivning av förvärv eller eljest göra anmälan hos sjöfartsverket skall, om förhållande varom fråga är in- träffat före lagens ikraftträdande, fullgöras inom föreskriven tid räknat från ikraftträ- dandet. Bestämmelserna i 19—21 55 nya lagen om sakrättsskydd, företräde och godtrosför- värv på grund av inskrivning skola tillämpas endast i fråga om förvärv, som äger rum efter nya lagens ikraftträdande. Bestämmelserna i 22 5 nya lagen om viss processlegitimation på grund av inskrivning äga tillämpning, även om de förhållanden som avses i paragrafen inträtt före nya la- gens ikraftträdande.
8. Utan hinder av bestämmelserna i 3 å nya lagen får fartyg behålla det namn var- under det vid nya lagens ikraftträdande är infört i fartygsregistret under förutsättning att ändring ej sker beträffande äganderätten till fartyget. Sjöfartsverket äger för visst fall göra undantag från bestämmelsen i första stycket, om särskilda skäl föranleda att fartyget behåller namnet eller om för undvikande av förväxling synnerliga skäl påkalla att namnet ändras. I sistnämnda fall äger sjö- fartsverket vid vite förelägga ägaren att bestämma annat namn. Talan om utdömandc av vite föres på anmälan av sjöfartsverket av allmän åklagare vid domstol. -9. I fråga om partrederi, som bildats före nya lagens ikraftträdande, skall i stället för nya lagens regler om upplösning och utlösning tillämpas vad i äldre lagen 18, 20 och 22 55 stadgas om rätt för redare att avstå sin fartygslott och att lösa till sig försåld fartygslott samt om upplösning av partrederi. Bestämmelserna i 17 & äldre la- gen om panträtt i medredares andel i fartyget skola, i fråga om förskott som lämnats före nya lagens ikraftträdande, alltjämt gälla i sådant partrederi. Bestämmelserna i 5 & äldre lagen rörande fartygsandels bevarande i svensk hand skola alltjämt gälla i fråga om sådana i paragrafen avsedda överlåtelser och förändring- ar som inträffat före nya lagens ikraftträdande. 10. Sjöpanträtt, som före nya lagens ikraftträdande uppstått i fartyg, frakt och last, skall bedömas enligt äldre lag. Dock skola de frågor som regleras i 268 så första och tredje styckena, 269 5 andra och tredje styckena samt 270 5 andra stycket äldre lagen i stället bedömas enligt nya lagen. Detsamma gäller fråga om övergång av sjöpanträtt. 278 och 279 55 äldre lagen skola icke tillämpas såvitt nu är i fråga. Bestämmelserna i 272 och 279 55 äldre lagen skola alltjämt tillämpas i den mån så följer av övergångsbestämmelserna till lagen (19 . . .) om ändring i luftfartslagen (1957: 297). Retentionsrätt, som uppstått före nya lagens ikraftträdande, skall bedömas enligt äldre rätt. 11. Bestämmelserna om inskrivning av panträtt i fartyg i 261, 263—266, 268—270. 272 och 273 åå nya lagen äga med undantag som angivas nedan tillämpning på in- teckning i fartyg för fordran som beviljats eller sökts före nya lagens ikraftträdande. Vid tillämpning av första stycket skall inteckning som beviljats eller sökts före ikraft— trädandet anses som en enligt nya lagens bestämmelser beviljad eller sökt inteckning på belopp motsvarande den tidigare beviljade eller sökta inteckningens kapitalbelopp. Inteckningshandlingen skall anses som pantbrev på samma belopp, om inteckningen är beviljad. Bestämmelsen i första stycket utgör ej hinder för borgenär att efter nya lagens ikraftträdande göra gällande personligt betalningsansvar på grund av inteckningshand- ling. 12. Utgör inteckningshandling säkerhet för fordran vid nya lagens ikraftträdande. skall panträtt enligt 261 & nya lagen anses upplåten i fartyget till säkerhet för ford- ringen. Om borgenär innehar inteckningshandling vid nämnda tidpunkt utan att hand- lingen utgör säkerhet för fordran, skall panträtt anses upplåten till säkerhet för borge- närens rätt på grund av handlingen. Första stycket äger dock icke tillämpning, om den intecknade fordringen ej kan gö- ras gällande mot fartygsägaren vid ikraftträdandet. Bestämmelserna i första och andra styckena äga motsvarande tillämpning, om bor- genär vid nya lagens ikraftträdande innehar fordringshandling, på vilken tecknats in- teckningsmedgivande, och inteckning sedermera beviljas på grund av medgivandet. 13. I fråga om rätten till betalning med stöd av inteckning som beviljats före nya la- gens ikraftträdande ur medel, som myndighet vid utsökning eller eljest fördelar mellan
rättsägare i fartyg, äger 264 5 första stycket ej tillämpning, om det yrkas av sakägare vars rätt beror därav och fartyget utmätes eller konkursansökan göres eller, om för- delningen föranledes av annat än utmätning eller konkurs, medlen nedsättas innan fem år förflutit från ikraftträdandet. Vad som sagts nu gäller även i fall då efter nya lagens ikraftträdande inteckningshandlingen utbytts mot två eller flera pantbrev.
Vad som sägs i 265 & om ägarens rätt till betalning skall icke gälla, om fartyget ut- mätts eller konkursansökan gjorts eller, om fördelningen föranledes av annat än utmät- ning eller konkurs, medlen nedsatts före nya lagens ikraftträdande.
14. Skall panträtt i fartyg anses upplåten med tillämpning av 12, äger borgenären efter utgången av den i 13 angivna fristen ej mot fartygsägarens bestridande erhålla betalning med högre belopp än som skulle hava utgått enligt äldre lag. 15. Medför 264 5 första stycket nya lagen, i fall då panträtt i fartyg anses upplåten med stöd av 12 och den med sådan rätt förenade fordringens förfallodag icke inträf- far inom den i 13 angivna fristen, att inteckningssäkerhetens värde väsentligt nedgår och ställer gäldenären ej inom sex månader efter anfordran ytterligare säkerhet var- med borgenären skäligen kan åtnöjas, äger borgenären inom två år före fristens ut- gång säga upp fordringen till betalning inom sex månader. 16. Bestämmelsen i 269 5 första stycket nya lagen om verkan av exekutiv auktion på fartygs ansvar för inteckning skall ej tillämpas, om auktionen ägt rum före nya lagens ikraftträdande. 17. Bestämmelserna i 271 & nya lagen om företräde på grund av inskrivning äga tillämpning även om inskrivningen sökts före nya lagens ikraftträdande. Bestämmelserna i 274 och 349—351 55 nya lagen om godtrosförvärv på grund av inskrivning och ersättning i vissa fall av staten skola tillämpas endast i fråga om upp- låtelse som sker efter nya lagens ikraftträdande. 18. Sökes efter nya lagens ikraftträdande inteckning på grund av fordringshandling på vilken finnes tecknat sådant bevittnat medgivande som avses i 2 5 lagen (1901: 26 s. 1) om inteckning i fartyg, skall ansökningen godtagas som ansökan om inteckning enligt 282 5 första stycket nya lagen och därvid anses avse ett penningbelopp motsva- rande fordringens kapitalbelopp. Är medgivandet tecknat av annan än den som avses i 281 5 andra stycket, får ansökningen icke bifallas om ej den som medgivit inteck— ningen styrkes vara ägare till fartyget och inskrivning sökes för hans fång. 19. Bestämmelsen om anmälan för bevarande i vissa fall av intecknings verkan i 267 5 nya lagen skall tillämpas även om förhållande varom där sägs inträffat före nya lagens ikraftträdande, dock skall tiden för anmälan ej i något fall understiga fem år från ikraftträdandet.
20. Närmare föreskrifter för övergången till nya lagen meddelas av Konungen.
2) Förslag till
Lag om ändring i handelsbalken
Härigenom förordnas,
dels att 10 kap. 7 5 samt 17 kap. 2 och 3 åå handelsbalken skall ha nedan angiven lydelse,
dels att 17 kap. 5 5 andra stycket och 7 5 första stycket samma balk skall upphöra att gälla.1
10 kap. 7 å.
Fartyg och skeppsbygge av sådan storlek att de enligt bestämmelser i sjölagen kunna införas i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret må ej med laga verkan sättas i pant efter ty nu är sagt. Ej heller må luftfartyg sålunda pantsättas.
17 kap. 2 5.
Vad i — — — annat dylikt.
Sedan njute borgenärer betalning av boet, efter ty nedan sägs; dock att angående vissa fordringars företräde till betalning ur fartyg och inlastat gods eller ur luftfartyg och ombordvarande gods gäller vad därom är särskilt stadgat.
17 kap. 3 &.
Har någon — — — alla andra.
Borgenär som för sin fordran har inteckning i fartyg eller skeppsbygge äge för- månsrätt i den egendom vari inteckningen gäller. Om företrädet mellan sådana bor- genärer gälla bestämmelserna i sjölagen. Har någon för sin fordran inteckning i luft- fartyg, njute han enahanda förmånsrätt i fartyget jämte tillbehör samt, med den be- gränsning varom förmäles i 14 5 lagen med särskilda bestämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg rn. m., i de reservdelar som inteckningen må omfatta, dock ej för ränta för längre tid än tre år före den dag då utmätning skedde eller konkursansök- ning gjordes. Är luftfartyget intecknat för fleres fordringar, äge den företräde, som först sökt inteckning; hava flere sökt inteckning samma dag, äge lika rätt.
Därnäst äge hantverkare i det gods, som hos honom kvar är, förmånsrätt för arvode
1 Senaste lydelse av 10 kap. 7 5 och 17 kap. 2 och 3 55 se 1955: 230, av 17 kap. 5 5 se 1928: 162 och av 17 kap. 7 5 se 1966: 456. Det kan anmärkas, att enligt SOU 1969: 5 (Utsökningsrått IX) 17 kap. handelsbalken skall upphävas och ersättas av lag om ordningen för betalning av fordringar (förmånsrättsordning).
å godset. Om företräde för borgenär, som har retentionsrätt i fartyg eller skepps- bygge enligt 247 & sjölagen, gälle vad där stadgas. Innehar borgenär — — — därom stadgas.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.
1. Det i 10 kap. 7 & meddelade förbudet mot pantsättning av fartyg av sådan stor— lek att de kunna införas i skeppsregistret gäller även sådant fartyg som enligt övcr- gångsbestämmelserna till lagen (19 : ) om ändring i sjölagen skall införas i skepps- registrets Avd. B.
2. Om borgenärs rätt till betalning ur frakt enligt äldre lag gälla övergångsbestäm- melserna till lagen (19 : ) om ändring i sjölagen.
3. I fråga om retentionsrätt, som uppstått före nya lagens ikraftträdande, gäller allt- jämt äldre rätt.
4. Vad som sägs i 17 kap. 5 5 andra stycket äldre lagen om förmånsrätt för för- skott till skeppsbygge skall alltjämt gälla i fråga om sådant skeppsbygge som påbörjats vid nya lagens ikraftträdande eller för vilket byggnadsmaterial av ej endast ringa värde då finnes på varvets område.
5. Vad som sägs i 17 kap. 7 5 första stycket äldre lagen om partredares för- månsrätt för medredare lämnat förskott enligt 17 & sjölagen i äldre lydelse skall allt- jämt gälla i de fall sistnämnda lagrum enligt övergångsbestämmelserna till lagen (19 : ) om ändring i sjölagen äger fortsatt tillämpning.
3) Förslag till Lag om ändring i lagen (1966:454) om företagsinteckning
Härigenom förordnas, att 4 & första stycket lagen (1966:454) om företagsinteck- ning skall ha nedan angiven lydelse.
4 &.
Företagsinteckning gäller i näringsidkarens lösa egendom, i den mån denna hör till den intecknade verksamheten och utgöres av
1. inventarier, varor eller andra lösören, dock ej fartyg och skeppsbyggen som enligt bestämmelser i sjölagen kunna införas i skepps— eller skeppsbyggnadsregistret, ej heller luftfartyg eller sådan reservdel till luftfartyg som kan omfattas av inteckning iluftfartyg,
2. byggnad eller — — — för arbete.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer. Om fartyg, som kan införas i skeppsregistret, vid nya lagens ikraftträdande omfattas av företagsinteckning, skall äldre lagen alltjämt gälla om ej inteckningshavaren uppgiver sin rätt till fartyget.
4) Förslag till
Lag om ändring i lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva
Härigenom förordnas, att 1 5 lagen (1936: 83) angående vissa utfästelser om gåva skall ha nedan angiven lydelse.
1 &.
Utfästelse om — — — allmänhetens kännedom.
Har gåvan ej fullbordats, vare mot givarens borgenärer utfästelsen ogill, ändå att den gjorts så som i första stycket är sagt. I fråga om fartyg och skeppsbygge, som kunna införas i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret, skall dock lända till efterrättelse vad enligt sjölagen gäller om verkan av inskrivning av rätt till sådan egendom.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer. Nya lagen äger icke tillämpning på sådant fartyg som enligt övergångsbestämmelser— na till lagen (19 : ) om ändring i sjölagen skall införas i skeppsregistrets Avd. B.
5) Förslag till Lag om ändring i luftfartslagen (1957:297)
Härigenom förordnas, att 11 kap. 4 & luftfartslagen (1957: 297) skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
11 kap. 4 5. Angående luftpanträttshavares — — — särskilt stadgat. Ersättning, som på annan grund utgår för skada å luftfartyget eller godset, skall icke häfta i egendomens ställe.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer. I fråga om luftpanträtt, som uppstått före nya lagens ikraftträdande, skall äldre lag alltjämt gälla.
6) Förslag till Lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal
Härigenom förordnas, att 54 5 lagen (1927: 77) om försäkringsavtal skall ha nedan angiven lydelse.1
54 &.
Har försäkring tagits å gods utan angivande av det intresse försäkringen avser, skall försäkringen, där ej annat framgår av omständigheterna, anses gälla till förmån för envar, som, i egenskap av ägare, panthavare eller innehavare av annan rättighet till godset eller emedan han i anledning av avtal om godset står faran för detta, har intresse av att dess värde icke minskas eller går förlorat; dock skall vad nu sagts icke gälla i fråga om sjöpanträtt och luftpanträtt.
Är förbehåll — — — eller kreatursförsäkring.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer. I fråga om medförsäkring på grund av sjöpanträtt eller luftpanträtt, som uppstått före nya lagens ikraftträdande, skall äldre lag alltjämt gälla.
1 Senaste lydelse se 1955: 233.
7 a) Förslag till
Lag om ändring i lagen (1934:67) med bestämmelser om konkurs, som omfattar egendom i Danmark, Finland, Island eller Norge
Härigenom förordnas, att 3, 9 och 10 55 lagen (1934: 67) med bestämmelser om konkurs, som omfattar egendom i Danmark, Finland, Island eller Norge, skall ha nedan angiven lydelse.
3 S. Yppas, beträffande — — — har hemort. Uppkommer motsvarande fråga beträffande skeppsbygge, som är infört i skepps- eller skeppsbyggnadsregister i någon av de främmande staterna, eller beträffande lott i sådant bygge, gäller lagen i den stat där bygget är sålunda registrerat.
9 5. Vid tillämpning — — -— i riket. Registrerat luftfartyg, som har hemort här i riket eller i någon av de främmande staterna, skall anses befintligt i den stat där det har hemort, dock ej vid tillämpning av 7 5.
10 5.
Denna lag — — — konkursen inträffade.
I fråga om sjöpanträtt, retentionsrätt och annan sådan säkerhetsrätt ävensom in— teckning i fartyg eller skeppsbygge, som kan införas i skepps- eller skeppsbyggnads- registret, skall vad i sjölagen stadgas lända till efterrättelse utan hinder av föreskrif- terna i denna lag.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.
7 b) Förslag till
Lag om ändring i lagen (1934:68) om verkan av konkurs, som inträffat i Danmark, Finland, Island eller Norge
Härigenom förordnas, att 4, 10 och 11 åå lagen (1934: 68) om verkan av konkurs, som inträffat i Danmark, Finland, Island eller Norge, skall ha nedan angiven lydelse.
4 5. Yppas fråga — — — svensk lag. Uppkommer motsvarande — — — har hemort. I fråga om skeppsbygge, som införts i skepps— eller skeppsbyggnadsregister, eller lott i sådant bygge gäller i sådant fall lagen i den stat där bygget är sålunda registre— rat.
10 5. Vid tillämpning — — — främmande staten. Registrerat luftfartyg, som har hemort här i riket eller i någon av de främmande staterna, skall anses befintligt i den stat, där det har hemort, dock ej vid tillämpning av 8 5.
11 5.
Denna lag — — — konkursen inträffade.
I fråga om sjöpanträtt, retentionsrätt och annan sådan säkerhetsrätt ävensom inteck- ning i fartyg eller skeppsbygge, som kan införas i skepps- eller skeppsbyggnadsre- gistret, skall vad i sjölagen stadgas lända till efterrättelse utan hinder av föreskrifterna i denna lag.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.
8) Förslag till Lag om ändring i lagen (1937:249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna handlingar
Härigenom förordnas, att till lagen (1937: 249) om inskränkningar i rätten att ut— bekomma allmänna handlingar skall fogas en ny paragraf, betecknad 22 &, av nedan angiven lydelse.1
22 &. Handling angående skeppsbyggnadsavtal vilken ingives till sjöfartsverket i ärende om registrering eller inskrivning må ej, i den del betalningsvillkor angivas däri, utan sam— tycke av parterna i avtalet utlämnas förrän tio år förflutit från den dag handlingen ingavs.
Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.
1 22 å i tidigare lydelse upphört att gälla enligt 1968: 327.
9) Förslag till Lag om ändring i lagen (1909: 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt
Härigenom förordnas, att 2 5 14: 0) lagen (1909: 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts rege- ringsrätt skall ha nedan angiven lydelse.1
2 5. 1410) mål om inmutning —————— av näringsyrke', mål om fartygs igenkänningssignal eller nationalitetscertifikat, om skeppsmätning, om förbud mot fartygs hållande i drift eller nyttjande till sjöfart eller mot viss resa och mot begagnande av arbetsinrättning eller arbetsredskap på fartyg; mål om anteckning — — — samma lag;
Denna lag träder i kraft den dag Konungen bestämmer.
1 Senaste lydelse se 1970: 278.
10) Förslag till
Kungörelse om ändring i Kungl. Maj:ts stadga (l911:113) angående dispaschörsvåsendet
Härigenom förordnas, att åå 1 och 2 Kungl. Maj:ts stadga (191111113) angående dispaschörsväsendet skall ha nedan angiven lydelse.1
5 1. ] stad som Kungl. Maj:t bestämmer skall finnas anställd en dispaschör, med tjänst- göringsområde som Kungl. Maj:t fastställer. Tillika bör där anställas en dispaschörs— assistent.
ä 2.
Om förordnande — — — i sjölagen.
Då dispaschörsbefattning blir ledig, skall hovrätten ofördröjligen tillkännagiva ledig- heten genom kungörelse som anslås i kansliet för stadens allmänna underrätt och infö- res i allmänna tidningarna. Kungörelsen skall innehålla underrättelse, att sökande till befattningen har att ingiva sin ansökan till hovrätten inom tre veckor från det att kungörelsen blivit införd i allmänna tidningarna. Efter ansökningstidens utgång skall hovrätten lämna sammanslutningar som främst beröras av dispaschörsverksamheten tillfälle att inom viss tid yttra sig över ansökningarna. Sedan yttrandena inkommit eller förelagd tid gått till ända, skall hovrätten upprätta förslag till tjänstens återbesättande samt insända detsamma jämte alla handlingarna i ärendet till Kungl. Maj:t.
Dispaschör är — — -— års ålder.
Dispaschörsassistent förordnas för en tid av två år 1 sänder av hovrätten, sedan tjänsten förut kungjorts ledig på sätt ovan stadgats rörande tillsättande av dispaschörs- befattning. Angående de sökandes skicklighet och lämplighet äger hovrätten infordra yttrande från sammanslutningar som nämns i andra stycket. Yttrande skall inhämtas från dispaschören.
Hovrätten äger även att, då dispaschör eller dispaschörsassistent av sjukdom eller annat giltigt förfall är hindrad att utöva tjänsten eller då han enligt 5 14 äger åtnjuta ledighet från tjänsten, förordna annan skicklig person att under tiden bestrida befattningen. Vid dispaschörs eller dispaschörsassistents avgång från sin befattning skall jämväl hovrätten meddela förordnande om tjänstens uppehållande, tills densamma kan bli tillsatt i laga ordning. Innan förordnande i nu nämnda fall meddelas, äger hovrät— ten infordra yttrande från sammanslutningar som nämns i andra stycket. Gäller för— ordnandet dispaschörsassistent, skall yttrande inhämtas från dispaschören.
Denna kungörelse träder i kraft den
1 Senaste lydelse av 5 1 1933: 338, av 5 2 1967: 293.
Inledning
De för sjölagskommittén meddelade, ur- sprungliga direktiven är återgivna i kom- mitténs andra delbetänkande angående bär- garlönens fördelning och sjöförklaring m. m.1 Bortsett från de ämnen som redan behandlats av kommittén i delbetänkanden och från frakträttsliga spörsmål, som ännu är under behandling av kommittén, berör direktiven bestämmelserna om registrering av fartyg, varvid ifrågasätts om ej även flytdockor, pontonkranar och liknande ofta värdefulla objekt bör kuuna registreras och sålunda intecknas. Enligt direktiven bör ock- så övervägas det med registreringen sam- manhängande spörsmålet, i vilken utsträck- ning juridisk person kan vara ägare till svenskt fartyg; i anslutning härtill bör upp- märksammas den specifikt sjörättsliga bo- lagsformen partrederi. Direktiven medger, att även frågor som ej särskilt redovisats däri och som hör till sjölagstiftningen eller sammanhänger med denna kan tas upp till övervägande av kommittén. Det förutsätts slutligen, att överläggningar med de övriga nordiska sjölagskommittéerna i viss mån kan bli bestämmande för utredningens om- fattning i övrigt.
Sjölagskommittén har — efter överlägg- ningar med de danska, finska och norska sjölagskommittéerna senast i Köpenhamn november 1965 och i Stockholm novem- ber 1968 — numera slutfört arbetet på re- vision av bestämmelserna om fartygsregist- rering och fartygsinteckning samt sjöpant-
rätt och partrederi m. m. Den norska kom— mittén har i december 1966 lagt fram förslag till revision av bestämmelserna om skeppsregistrering och om partrederi (Inn- stilling VI och VII) och i september 1969, dels förnyat förslag rörande skeppsregistre- ring och partrederi, dels förslag i övriga ifrågavarande ämnen (Innstilling VIII). Förevarande betänkande innefattar till en början förslag till ändrade bestämmelser om registrering av och inteckning i fartyg. Så- som förutskickats i Kungl. Maj:ts prop. 1966: 1.45 (5. 63) har registreringsbestäm— melserna enligt förslaget införlivats med SjöL och där upptagits i 2 kap. Inledande bestämmelser rörande bl.a. detta ämne har upptagits i 1 kap. I 11 kap. har, efter be- stämmelserna om sjöpanträtt i fartyg och last, införts bestämmelser om inskrivning av panträtt i fartyg (inteckning); utrymme härför har beretts genom den omdispone- ring av SjöL som skedde genom 1967 års sjölagsrevision. Såvitt rör fartygsregistrering samt sjöpanträtt och fartygsinteckning har förslaget utformats med beaktande av 1967 års internationella konvention om sjöpant— rätt Och fartygshypotek (i det följande kal- lad sjöpanträttskonventionen). På grundval av 1967 års konvention om inskrivning av rätt till fartyg under byggnad (i det följande
1 SOU 1963: 20 s. 21 ff. Tilläggsdirektiv har meddelats den 28 juni 1968 (jfr RiksdBer 1969 s. 35 f) och föranlett förslag ijuni 1969 (Stencil Ju 1969: 18).
kallad skeppsbyggnadskonventionen) har ut- arbetats förslag till registrering av och in- skrivning av rätt till skeppsbygge.
För att registrering bättre än hittills skall ägna sig som grundval för privaträttslig in— skrivning och för att i möjlig mån åstad- komma likartade inskrivningsrättsliga reg- ler för olika slags egendom har fastighets- rättens regler om lagfart och inteckning, så- dana de framträder i NJB (prop. 1970: 20), tagits till förebild i grundläggande hänseen- den. Det kan här anmärkas, att de fastig- hetsrättsliga reglerna om panträtt i det vä- sentliga kunnat inom sjöpanträttskonventio— nens ram överflyttas till sjölagstiftningen. Vidare föreslås bl. a. särskilda regler om tillbehör till fartyg m. m., likaledes med fas— tighetsrätten till förebild i väsentliga delar, och om retentionsrätt för den som byggt, ombyggt eller reparerat fartyg. I registre- rings— och panträttsligt avseende omfattar förslaget mudderverk och annan jämförbar egendom endast såvitt den faller under be- greppet fartyg.
I 3 kap. upptas reviderade bestämmelser om partrederi som hittills funnits i 2 kap.; denna speciella form för utövande av rede- rirörelse bevaras i sina huvuddrag enligt förslaget. Bestämmelserna om redareansva- rets begränsning i 10 kap. har, med viss jämkning av kapitelrubriken, kompletterats med bestämmelserna i nu gällande 8 5 om redares ansvarighet för personer som arbe- tar i fartygets tjänst varjämte paragrafnum- ren ändrats. Slutligen föreslås vissa följd- ändringar i HB, FöIntL, LfL, FAL och Seer samt i lagen (1936: 83) om vissa ut— fästelser av gåva, lagen (1934: 67) med be- stämmelser om konkurs, som omfattar egendom i Danmark, Finland, Island eller Norge, lagen (1934: 68) om verkan av kon— kurs, som inträffat i Danmark, Finland, Is- land eller Norge, lagen (1909: 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt samt stadgan (1911: 113) om dispaschörsväsendet.
Exekutionsrättsliga regler utarbetas av lag— beredningen i samråd med kommittén. Där- vid torde fartygsexekutionen såvitt möjligt komma att utformas på samma sätt som exe— kution av luftfartyg. Här kan nämnas att
lagberedningens förslag torde komma att in- föra täckningsprincipen och att enligt sjö- lagskommitténs förslag införs s.k. ägarhy— potek.
Beträffande vissa organisatoriska problem och administrativa föreskrifter som sjölags- kommitténs förslag kan föranleda skall sär- skilt förslag avges av en arbetsgrupp — be- stående av bl. a. företrädare för kommittén — som chefen för justitiedepartementet till— satt den 11 februari 1970.
Motiven disponeras så att först behandlas sjöpanträtts— och skeppsbyggnadskonventio- nema jämte ändringsprotokollet till bärg- ningskonventionen, därefter sjölagsförsla- gets ingress och SjöL:s olika berörda kapitel i nummerordning jämte övergångsbestäm- melser samt sist förslagen om följdändringar i vissa andra författningar.
1967 års internationella sjöpanträtts— och skepps-
byggnadskonventioner
Fartyget utgör av ålder sjöfartens naturliga kreditunderlag. Fartygshypoteket (hos oss känt endast i form av inteckning) tjänar den långa kreditens intressen medan sjö- panträtterna — legala eller s.k. tysta pant- rätter som är knutna till vissa sjöfordringar — säkrar tredje mans olika ersättningsan- språk mot fartyget, t. ex. efter sammanstöt- ning. och därutöver kommit att tillgodose den korta kreditens behov. Det är naturligt att, sedan dessa kreditsäkerhetsformer till 1900-talets början hunnit utvecklas i de flesta betydande sjöfartsländer, behov upp- stod av en internationell reglering av dem. Hypoteket är beroende av ett så allmänt erkännande som möjligt för att överhuvud- taget ha något värde som kreditsäkerhet i den utpräglat internationella sjöfartsnä— ringen och olika nationella sjöpanträtter kan påverka bedömningen av hypotekets kre- ditsäkerhetsvärde, eftersom de i allmänhet ges bästa prioritet. Med fartygskrediten sammanhänger problemen hur fartyg un— der byggnad skall kunna utnyttjas som kre- ditunderlag. Detta problem har tidigare inte gjort sig gällande internationellt sett men har fått större betydelse efter hand som utvecklingen inom sjöfarten gått mot stora, komplicerade och högst kapitalkrävande fartygsenheter samt varvsnäringen kommit att präglas av ökad internationell konkur- rens.
Sjöpanträttskonventionen
Det ursprungliga initiativet till en interna- tionell reglering av spörsmål rörande kre- ditsäkerheten i fartyg togs av CMI i början av 1900-talet. Ämnet är jämförelsevis kon- troversiellt på grund av skilda nationella rättstraditioner samt skiftande sjöfartspoli- tiska och sociala värderingar i olika länder med intressen i internationell sjöfart. Först vid den diplomatiska sjörättskonferensen i Bryssel 1926 kunde en internationell kon- vention om sjöpanträtt och fartygshypotek undertecknas.l Denna konvention, som ut- gjorde en kompromiss mellan nyss antydda delvis motstridiga intressen, undertecknades visserligen av flertalet betydande sjöfarts— nationer men ratifikation eller anslutning till konventionen har skett endast av ett ringa antal stater. Förutom de nordiska länderna kan som fördragsslutande stater nämnas bl. a. Belgien, Frankrike och Ita- lien. Utanför konventionen står bl. a. Grek- land, Japan, Nederländerna, Storbritannien, Västtyskland och USA. Sverige har, liksom Danmark, Finland och Norge, uppsagt kon- ventionen med verkan från den 1 mars 1966 (närmast med anledning av att den i visst avseende ansågs oförenlig med 1957 års internationella konvention om redare-
1 Jfr Wikander samt NJA II 1936 s. 182 ff och 225 ff.
ansvarets begränsning) men tillsvidare ej ändrat den på konventionen grundade lag- stiftningen.
Bland orsakerna till att 1926 års sjö- panträttskonvention ej kommit att väl fylla sin funktion kan nämnas, att den på många håll ansetts bereda för stort utrym— me åt sjöpanträtter till men för fartygs— hypoteken. I förgrunden har därvid stått sjöpanträtt för s.k. befälhavaravtal, varige- nom sjöpanträtt kan uppstå t. ex. för krav på grund av leverans av driftsförnödenhe— ter till fartyget eller på grund av fartygs- reparation. Försäkringsmässig täckning kan icke erhållas för redarens ansvarighet för sådana förbindelser, i motsats till vad som gäller exempelvis ansvarighet för kollisions- ersättning eller bärgarlön. Det har också påtalats, att sjöpanträtt kan göras gällande i frakt och andra ersättningar till redaren, varjämte prioriteringsreglerna har befunnits onödigt komplicerade. Betänkligt har vida- re ansetts vara, att konventionen ej regle- rar verkan av exekutiv försäljning och att den inte reser hinder mot att fartyg som graveras av hypotek avförs ur nationella register utan att hypotekshavarna samtyckt därtill eller tillfredsställts på annat sätt. Se— dan CMI efter konferens i Stockholm 1963 inlett och vid konferens i New York 1965 slutfört arbete på förslag till en reviderad konvention, behandlades på grundval därav och undertecknades en ny konvention om sjöpanträtt och fartygshypotek vid den di- plomatiska sjörättskonferensens tolfte session i Bryssel maj 1967.2
För att fartygshypotek (eller anglosaxisk s. k. mortgage) skall erkännas inom konven- tionens tillämpningsområde uppställer den nya sjöpanträttskonventionen — vars frans- ka och engelska texter jämte svensk över— sättning bifogas i transumerade delar (Bi- laga !) — vissa krav, dels på rättsenlig till- komst och inskrivning, dels på offentlighet och insyn i inskrivningsregistret och dels på att uppgifter finns om hypoteksbelopp, rättsinnehavare och omständigheter som av— gör den inbördes prioriteten mellan hy- poteken (art. 1). I sistnämnda hänseende får kraven ses mot bakgrund av konven-
tionens reglering av exekutiv försäljning av fartyg (jfr närmast art. 10). Hypoteks in— bördes förmånsordning och sakrättsliga ver- kan i övrigt skall bestämmas av lagen i in- skrivningsstaten men exekutionsförfarandet av lex fori (art. 2), en ordning som i all- mänhet torde erkännas i den internationel- la privat- och processrätten.3 Sjöpanträtts— konventionen förutsätter, att hypoteken ej automatiskt följer fartyget vid nationalitets- skifte utan räknar med att nya hypotek måste stiftas under ny flagga. De problem detta bereder med hänsyn till hypoteksha- varnas intresse löses så att avregistrering av fartyg icke får ske utan skriftligt sam- tycke av samtliga hypotekshavare (art. 3: 1) och att ej heller nyregistrering i en annan stat får ske utan avregistreringsbevis från den förra registreringsstaten (art. 3: 2); be— rörda myndigheter i olika konventionsstater skall äga skriftväxla direkt inbördes (art. 13). Hypotekshavarna kan sålunda hindra att fartyg överförs från ett nationellt register till ett annat utan att de gottgjorts eller fått garanti för fortsatt tillfredsställande säker- het i fartyget under dess nya flagga.
De konventionsbetingade sjöpanträtterna inskränks av den nya konventionen och sär- skilt undantag görs för atomskador (art. 4). Konventionen räknar ej frakt eller substi— tut, t. ex. försäkringsersättning, till pant- objektet och lämnar, till skillnad från 1926 års konvention, denna fråga öppen för nu- tionella lösningar. De materiellt viktigaste inskränkningarna av sjöpanträtternas antal och omfång följer av att fordringar på grund av last- eller resgodsskador och på grund av de förutnämnda befälhavarförbin- delserna ej blir förenade med sjöpanträtt enligt konventionen. Vad last- och resgods- skadorna beträffar bortfaller dessa till följd
3 Jfr bl.a. SvJT 1968 s. 58 ff. Den nya sjöpanträttskonventionen har under- tecknats av Belgien, Danmark, Finland, Grek»- land, Indien, Iran, Israel, Italien, Jugoslavien., Formosa-Kina, Kongo (Dem. Republ.), Liberia,, Monaco, Polen, Portugal, Schweiz, Storbritan— nien, Sverige, Uruguay, Vatikanstaten, Väst-— tyskland och Österrike. aJfr t. ex. 1948 års konvention om internazio- nellt erkännande av rätt till luftfartyg art. II: 2 och VII:], se SÖ 1955: 36 och prop. 1955: 13.
av att sjöpanträtt för fordringar på ersätt- ning för egendomsskada begränsas till utom- obligatoriska anspråk. Skada på last eller resgods som befordras med annat fartyg eller som befinner sig i land kan däremot ge upphov till sjöpanträtt. Ej heller fordran på rättsvårdsavgift blir sjöpantberättigad men den nya konventionens reglering av exekutiv försäljning medför, att sådan kost— nad skall utgå ur köpeskillingen med bästa rätt (art. 11: 2). En viss utvidgning av fältet för de konventionsbetingade sjöpanträtter- na kan sägas ligga däri att sjöpantberätti- gade anspråk på ersättning för egendoms- skador helt generellt knutits till händelser »i omedelbart samband med fartygets drift» medan den gamla konventionen i högre grad anknöt till fartygets framförande och handhavande. I fråga om personskador blir förhållandet åtminstone teoretiskt omvänt i det att anknytningen till fartygets drift innefattar ett nytt kvalifikationskrav. Den nya konventionen avser med denna anknyt- ning väsentligen detsamma som åsyftas i ar- tikel 1 av 1957 års internationella kon- vention om redareansvarets begränsning.4 Här kan även jämföras med SjöL:s formu- lering »i samband med fartygets drift» i 301 &.
Liksom enligt 1926 års konvention skall sjöpanträtt ha bästa förmånsrätt, i princip närmast åtföljd av hypoteket. Men sjöpant- rätternas inbördes rangordning ändras (art. 4:1 och art. 5) och den gamla konven- tionens anknytning till fartygets resa upp- hör. Sjöpanträtt för anspråk på bärgarlön och på bidrag till gemensamt haveri skall gå före andra och äldre sjöpanträtter, en lösning som vilar på uppfattningen att så- dana krav härrör från åtgärder vilka ty- piskt sett är ägnade att bevara panten åt äldre panträtter. På samma sätt behandlas sjöpanträtt för fordran på ersättning för av- lägsnande av vrak.
Konventionen medger att nationella sjö- panträtter erkänns utöver de konventions- betingade men sådana måste då stå tillbaka både för de sistnämnda och för hypoteken (art. 6). Undantag medges endast för så- dan säkerhetsrätt som _ vare sig under
beteckningen panträtt eller retentionsrätt — kan tillkomma byggnads- eller reparations- varv på grund av bygge eller reparation av fartyg. Sådan rätt skall visserligen i för- månsrättshänseende sättas efter de i konven- tionen föreskrivna sjöpanträtterna men får sättas före de inskrivna hypoteken (art. 6: 2).
Sjöpanträtt skall uppstå även om gälde- nären i fordringsförhållandet ej är redaren själv utan någon som i dennes ställe hand- har fartygets drift, dvs. exempelvis skepps- legotagare (s.k. bare boat charterer eller demise charterer) eller tidsbefraktare (art. 7: 1). Med konventionens uttryck »char- terer» avses inte del- eller styckegodsbe- fraktare, vilka enligt anglosaxiskt språk— bruk ej betecknas med den termen. Gälde— närskretsen kan jämföras med bestämmel- ser i artikel 6: 2 av 1957 års konvention om redareansvarets begränsning. Liksom tidi- gare skall konventionsbetingad sjöpanträtt följa fartyget utan hinder av ändring i ägan- derätts— och registreringsförhållandena (art. 7: 2). Ombyte på borgenärssidan skall alltid medföra sjöpanträttens motsvarande över- gång (art. 9). Preskriptionstiden skall vara ett år. I fråga om sättet för preskriptionsav- brott uppställs ett absolut krav. Endast kvarstad eller utmätning, med åtföljande exekutiv försäljning, får bryta preskriptio- nen; den nya konventionen skiljer sig här- igenom från den gamla, som medgav sta- terna frihet på denna punkt. Därigenom har man tillmötesgått anspråk på att sjö-- panträtt skall bli så tidsbegränsad som lång- tidskreditens intresse kräver.
Konventionen ställer vissa minimikrav på förhandsunderrättelser till rättsägarna vid exekutiv försäljning av fartyg (art. 10) och dessa krav har, liksom de grundläggande förutsättningama för hypotekens interna- tionella erkännande, utformats med hänsyn bl. a. till den för särskilt svensk och finsk rätt särpräglade ordningen med inteckning- ar ställda till innehavaren. I fråga om ver- kan av exekutiv försäljning innehåller kon- ventionen en reglering som innebär att far- tyget i princip säljs gravationsfritt men med möjlighet till frivilligt övertagande av hypo-
4 SÖ 1964: 14; jfr prop. 1964: 35.
tek. Undantag görs för certepartier och andra nyttjanderättsavtal såtillvida som kon- ventionen inte räknar dem till de rättighe- ter vilka konventionsenligt måste upphöra vid exekutiv försäljning. Huruvida sådana avtal skall upphöra eller ej vid exekutiv försäljning av fartyget blir alltså beroende på vad tillämplig nationell lag föreskriver.5 Konventionen — som i och för sig endast avser s. k. seagoing vessels — skall tillämpas vare sig fartyget är registrerat i konven- tionsstat eller ej. Ehuru konventionens sjö- panträtter torde ha motsvarighet i de flesta sjöfartsländers nationella lagstiftning, inne- håller vissa sådana därutöver sjöpanträtter som inte upptas i konventionen. Rangord- ningen mellan konventionsbunden sjöpant- rätt och likartade, nationella sjöpanträtter behöver ej vara identisk. Detta betyder att, om nationell sjöpanträtt i ett främmande fartyg som hör hemma i icke-konventions- stat görs gällande inför konventionsstats myndighet, sådan sjöpanträtt ej får tiller- kännas annan och högre prioritet än kon— ventionen tillåter och vidare att, om kon- ventionen saknar motsvarighet därtill, den nationella sjöpanträtten måste stå tillbaka för såväl konventionsbundna sjöpanträtter som fartygshypotek. Det innebär dessutom att, om sådan sjöpanträtt som konventionen föreskriver görs gällande i fartyget inför myndighet i konventionsstat, sjöpanträtten måste erkännas även om den ej är känd av flagglagen. En annan följd av sjöpant— rättskonventionens anspråk på generell till- lämpning är att konflikt kan inträda med vissa i 1933 års nordiska konkurskonven- tion upptagna regler om tillämplig lag.6 Konventionen medger att kontraherande stat gör förbehåll dels för den lagtekniska metoden för införlivande med nationell lag- stiftning (art. 14: 1) och dels för tillämp- ningen av 1957 års förutnämnda konven- tion om redareansvarets begränsning (art. 1412), vars bestämmelser om avsättande av begränsningsfond ej torde vara förenliga med sjöpanträttskonventionens reglering av sjöpanträtts upphörande. Denna reglering innebär, som förut nämnts, att sjöpanträtt upphör endast genom preskription eller
exekutiv försäljning. Dessutom kan för- dragsslutande stat reservera sig mot kon- ventionens sedvanliga klausul om skiljedom itolkningstvister (art. 15 och 16).
Sjölagskommittén har för yttrande remit— terat sjöpanträttskonventionen till vissa där- av berörda organisationer m. fl.7 Av dem som yttrat sig över konventionen — Sveri— ges skeppsklarerare- och skeppsmäklareför- ening, Sjöassuradörernas förening, Sveriges varvsindustriförening, Svenska varvsföre- ningen, Svenska skeppshypotekskassan, Svenska bankföreningen och Sjörättsföre- ningen i Göteborg — har alla utom den förstnämnda föreningen tillstyrkt ratifika— tion. Sjörättsföreningen, med vilken varvsin- dustriförem'ngen instämt, har bl.a. uttalat följande.
Konventionen är väl genomtänkt och ger långtidskreditgivaren en avsevärt starkare ställ- ning än han hade jämlikt 1926 års konvention i ämnet. Främst har detta skett genom ned- bringandet av antalet sjöpanträtter. De sjö- panträtter som nu försvinner torde icke längre vara av någon större praktisk betydelse.
Både den svenska rederinäringen och fram- för allt den svenska varvsnäringen torde ha ana ledning att med tillfredsställelse notera tillkoms- ten av denna konvention och föreningen till- styrker att konventionen ratificeras och att dess regler inarbetas i sjölagen.
Sveriges skepprklarerare- och skeppsmäk- lareförem'ng har uttalat sig positivt om bl. a. regleringen av övergång av sjöpanträtt men vänt sig mot att konventionen utmönstrar
5 Jfr i fråga om svensk rätt Hassler s. 163 ff. och Olivecrona s. 106 ff. " Jfr NJA II 1935 s. ] ff. Se vidare under rubriken lagkontiikter vid sjölagsförslagets 11 kap. nedan. 7 Remissförteckningen upptar Sveriges redare- förening, Stockholms rederiförening, Rederi- föreningen för mindre fartyg, Föreningen Sveri- ges inrikessjöfart, Kanalt'lottans rederiförening, Skärgårds- och mälarflottornas rederiförening, Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska maskin- befälsförbundet, Svenska sjöfolksförbundet, Svenska stewardsföreningen, Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges skeppsklarerare— och skeppsmäklareförening, Sveriges stuvareförbund, Sjöassuradörernas förening, Näringslivets trafik— delegation, Sveriges ångfartygs assurans förening, Sveriges varvsindustriförening, Svenska varvsför- eningen, Föreningen Sveriges mindre varv, Svens- ka skeppshypotekskassan, Svenska bankföre- ningen, Försäkringsjuridiska föreningen och Sjörättsföreningen i Göteborg.
sjöpanträtt för befälhavarförbindelser. Den- na sjöpanträtt är enligt föreningen av ringa betydelse för hypotekshavama med hänsyn till moderna fartygs höga värden. I stället kan den enligt föreningens mening tjäna in- tresset att fartyget hålls i kontinuerlig drift, vilket också är i hypotekshavarnas intresse. Dess borttagande skulle komplicera fartygs- driften genom att skeppshandlarna till följd därav kan beräknas oftare komma att be— gära kontant likvid för sina leveranser.
I några yttranden diskuteras prioritering- en av retentionsrätt för reparation av far- tyg och hävdas att hypoteket måste ges företräde framför retentionsrätten. Även frågan om registrering av certepartier och andra problem berörs.
Vid övervägande av frågan om Sverige bör ratificera sjöpanträttskonventionen be- aktar sjölagskommittén följande. Konven- tionen bärs upp av en påtaglig strävan att främja sjöfartens långtidskredit genom att stärka fartygshypotekets ställning. Inskränk— ningen av sjöpanträtterna är ett uttryck för detta. Ett annat är kravet på spärr mot av- registrering av fartyg utan hypotekshavares samtycke och mot nyregistrering i en annan stat utan avregistreringsbevis från den för- ra registreringsstaten. Regleringen av exe— kutiv försäljning är uppenbarligen avsedd att tjäna samma syfte.
Vad beträffar inskränkningen av sjöpant- rätterna kan det antas vara av ringa prak- tisk betydelse att sjöpanträtt för fordran på grund av last- eller resgodsskada ut- mönstras. Även sjöpanträtt för befälhavar- förbindelser torde hos oss ha förlorat åt- skilligt i praktisk betydelse. Vår sjöfart drivs alltmer i former som reducerar befälhava- rens kommersiella funktioner; särskilt är detta märkbart i linjefarten där redaren ge- nom sin organisation iland själv kan utan svårighet bevaka driftsunderhållet. I den mån denna sjöpanträtt alltjämt spelar en roll för kreditgivningen bör uppmärksam- mas, att den lätt kan missbrukas — och i praktiken stundom har missbrukats — för att underlätta fartygsdrift på ekonomiska villkor som inbjuder till allvarlig kritik. Det är också denna sjöpanträtt som, jämte den
i den nya konventionen bibehållna sjöpant— rätten för ombordanställdas lönekrav, i all- mänhet tillskrivs särskilt ogynnsam verkan på långtidskreditenf! Trots vad Sveriges skeppsklarerare- och skeppsmäklareförening anfört på denna punkt menar kommittén, att konventionens inskränkning av de kon- ventionsbundna sjöpanträtterna från svensk synpunkt får bedömas som fördelaktig. Det bör emellertid ej förbises, att konventionens reglering av retentionsrätt för krav på grund av fartygsreparation i viss mån bevarar det problem som uppstår i brytningen mellan den långa och den korta kreditens intres- sen och såtillvida utgör en rättspolitisk kvar- leva av sjöpanträtt för befälhavaravtal en— ligt 1926 års konvention. De synpunkter på frågan om retentionsrättens prioritering som framförts under kommitténs remissbe- handling ger belägg för hur kontroversiell problemställningen är. Härtill återkommer kommittén vid förslaget till 11 kap. SjöL. Där blir det också anledning att gå in på den under kommitténs remissbehandling väckta frågan om registrering av certepar- tier liksom på andra hithörande problem. Även i övrigt behandlar den nya konven- tionen de sjöpanträttsliga spörsmålen på ett enligt kommitténs mening i stort sett till- fredsställande sätt. Till fördelarna hör lös- ningen av problemet om övergång av sjö- panträtt, vilket hittills berett vissa svårighe- ter i nordisk rätt.9 En annan vinst är, att anknytningen till det svårhanterliga resebe- greppet10 upphör. Å andra sidan bereder regleringen av sjöpanträtts upphörande pro- blem. Eftersom en kvarstadssökande enligt svensk rätt11 som regel får ställa säkerhet för skada som kan tillskyndas motparten, kan det för enskilda sjöpanträttsborgenärer
3 Jfr vidare ang. den rättspolitiska diskussionen Sandström s. 353 ff. och Tiberg bl. a. s. 156 ff. ” Jfr NJA 1914 s. 104 och 1937 s. 167, Afzelius s. 216 f. samt Sandström s. 178 ff. Se även Riska i FJFT 1959 s. 305 ff. 1” Jfr 267 & 5, 268 och 269 && SjöL. Se även NJA 1964 s. 380; se också Braekhus, The term ”voyage” in section 267 no. 5 of the Scandina- vian maritime codes (i Liber Amicorum of con- gratulations to Algot Bagge, 1956 s. 22) och Sandström s. 255 ff. " Jfr 194 & UL.
bli vanskligt att bevara sin sjöpanträtt med hänsyn till att konventionen endast erkän- ner kvarstad eller utmätning med åtföljan- de exekutiv försäljning som preskriptions- avbrytande. Visserligen torde kunna förut- sättas att ombordanställd som behöver ut- nyttja sjöpanträtt för fordran på lön —- han har självfallet kvar sin fordran även om sjö- panträtten upphör — kan påräkna bistånd av sin fackliga organisation i den mån han ej kan befrias enligt 194 & UL från skyl- digheten att ställa säkerhet. Men det kan knappast bestridas, att man här står inför en konventionslösning som kan medföra viss olägenhet för svensk del.12 I övrigt torde konventionen i dessa hänseenden ej erbjuda större svårigheter från vår synpunkt.
Kravet på spärr mot avregistrering av fartyg utan hypotekshavares samtycke och mot nyregistrering i annat land utan av- registreringsbevis möter ej någon invänd— ning. En sådan spärr infördes f.ö. i svensk rätt 1967.13 I själva verket är en ordning av detta slag nödvändig. Konventionens regler rörande exekutiv försäljning av far- tyg svarar i det väsentliga mot vad som god- tagits genom Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkän- nande av rätt till luftfartyg.14 Ej heller i dessa delar bör föreligga hinder mot att Sverige tillträder sjöpanträttskonventionen. Den konflikt med 1933 års nordiska kon- kurskonvention som sjöpanträttskonventio- nen kan leda till torde utan svårighet kun- na förebyggas genom jämkning av konkurs- konventionen.
Sjöpanträttskonventionen innefattar enligt kommitténs uppfattning på det hela taget en tillfredsställande och ändamålsenlig reg- lering av problem som är i stort behov av internationellt likformiga lösningar. Den har också mottagits positivt inom sjöfarts- och varvsnäringama. Kommittén vill där— för, efter samråd med de övriga nordiska kommittéerna, förorda att sjöpanträtts- konventionen ratificeras av Sverige. Förelig— gande lagförslag har utarbetats med ut- gångspunkt från att så kommer att ske. Den norska sjölagskommittén har i Innstilling VIII avgivit motsvarande förslag och de
danska och finska kommittéerna väntas göra detsamma. I fråga om förbehåll vill kommittén likaledes efter nordiskt sam- råd föreslå, att vid ratifikation görs för- behåll enligt artikel 14, dvs. dels för den lagteknik som bör användas vid kon— ventionens införlivande med svensk rätt och dels för tillämpning av 1957 års internatio- nella konvention om redareansvarets be- gränsning;15 sådana förbehåll har ej gjorts vid undertecknandet. Däremot förutsätter kommittén, liksom de övriga nordiska sjö- lagskommittéerna, att man godtar konven- tionens skiljedomsklausul och alltså ej tar förbehåll mot den (jfr art. 15 och 16).
Vad angår sättet för sjöpanträttskonven- tionens införlivande med svensk rätt har sjölagskommittén inte tvekat om att konven- tionsreglerna bör inarbetas i SjöL. Vid an- tagandet av konventionen om fraktavtalet vid internationell godsbefordran på väg har visserligen använts en annan metod som går ut på att konventionen gjorts omedel- bart tillämplig här i landet.16 Sjöpanträtts- konventionens uppbyggnad gör den inte lämpad för en sådan lagstiftningsteknik.
S ke ppsbyggnadskon ventionen
Trots att Sverige har en betydande varvs— industri saknas i svensk rätt ett institut som möjliggör att skeppsbyggen som så- dana genom inteckning e. d. utnyttjas som säkerhet för fordran. I stället finns enligt 3 & SjöL ett inskrivningsförfarande av mer begränsad räckvidd, vilket tillförsäkrar
" De nordiska delegationerna vid Brysselkon- ferensen 1967 sökte förgäves åstadkomma en annan lösning; jfr Dipl. Konf. 1967 s. 147—149. 485, 548; delegationsrapporten s. 24 f. och SvJT 1968 s. 62 f.
” Jfr & 28 a RegF. Se även 2 kap. 9 & LfL (jfr 2 kap. 3 g) och art. IX av 1948 års konvention om internationellt erkännande av rätt till luft- fartyg.
” Jfr art. VII och VIII. ” Det sistnämnda förbehållet syns visserligen f.n. ej vara påkallat av ett verkligt behov, ty vad som avses är begränsningskonventionens regler om s.k. begränsningsfond och dessa har ej influtit i svensk rätt.
1” Se NJA II 1969 s. 138 ff. Jfr även tilläggs— direktiv den 7 februari 1969 till utredningen om författningspublicering m. m., RiksdBer 1970 s. 59 ff.
beställaren av fartyg förmånsrätt i vad som byggts för förskott i pengar och byggnads- ämnen genom registrering av byggnadskon- traktet hos domstol.17 Sedan ett skepps— bygge fortskridit så långt att det s.k. mät- däcket lagts och dräktigheten följaktligen kan ungefärligen fastställas, kan proviso- riskt mätbrev utfärdas enligt 12 5 andra stycket SkeppsmätnK. Och det berättigar enligt 5 5 första stycket RegF till registre- ring av bygget såsom fartyg, om rummet under mätdäcket har en dräktighet av minst 100 registerton. Som en följd av registrering- en kan sådant skeppsbygge också intecknas såsom fartyg.
Innan ett bygge nått det skede att det enligt vad förut sagts blivit registrerings- och inteckningsbart omfattas det av före- tagsinteckning i varvsägarens näringsverk- samhet; jfr 4 5 första stycket 1 FöintL.13
Modern varvsindustri har utpräglat inter- nationell inriktning och de svenska varven bygger till övervägande del fartyg åt ut- ländska beställare. Det är ej ovanligt, att fartyg beställs i ett land för leverans till beställare i ett annat land och finansieras hos finansinstitut i ett tredje. Spörsmålet om utnyttjande av skeppsbyggen som underlag för kreditsäkerhet är följaktligen av inter- nationell betydelse och det är i regel mycket betydande ekonomiska intressen som berörs. Sedan härmed förenade legala problem dis— kuterats inom International Bar Associa- tion vid konferens i Oslo 1956, utarbeta- des inom denna organisation ett utkast till konvention om registrering av skeppsbyg- gen vilket antogs vid konferens i Köln 1958. Konventionsutkastet överlämnades därpå till bl. a. CMI som på grundval där- av utarbetade ett förslag till konvention om inskrivning av rätt till skeppsbyggen. Detta antogs vid konferens med CMI i Stockholm 1963. I samband med att CMI därefter utarbetade förslag till ny sjöpant— rättskonvention gjordes försök att i denna infoga bestämmelser om skeppsbyggen men så blev ej fallet i det slutliga förslaget till ny sjöpanträttskonvention.m 1963 års förslag till skeppsbyggnadskonvention be- handlades vid den diplomatiska sjörätts-
konferensens tolfte session i Bryssel maj 1967 varvid undertecknades en konvention i ämnet.20
Skeppsbyggnadskonventionen — vars franska och engelska texter jämte svensk översättning bifogas i transumerade delar (Bilaga 2) — innehåller bestämmelser dels om inskrivning av rätt till skeppsbyggen, dels om internationellt erkännande därav och dels om överföring från ett nationellt register till ett annat. Konventionen kräver att äganderätt till (»titles») och hypotek eller »mortgages» i skeppsbyggen skall kun- na inskrivas i offentligt register under stat- lig förvaltning eller tillsyn (art. 1 första stycket och art. 5); inskrivning av andra rättigheter blir en nationell angelägenhet. Registren behöver ej uppta andra byggen än sådana som i färdigt skick kan registre- ras som s.k. seagoing vessels (art. 1 andra stycket). Det är konventionsstatema obeta- get att etablera valfri ordning för rent in- ternt bruk. Konventionsenlig inskrivning behöver nämligen ej medges i andra byggen än sådana som har utländska beställare (art. 2 första stycket). Inskrivning får en- dast ske i den konventionsstat där bygget utförs (art. 3); skeppsbyggnadsregistrering— en blir alltså — till skillnad från fartygsre- gistreringen — territoriell och icke natio- nell. Inskrivning kan tillåtas redan från kontraktsskedet och detta anges som huvud- regeln (art. 4 första stycket). Men i natio- nell lag får inskrivningsrätten göras beroen- de av att kölen sträckts eller därmed likvär- digt tillverkningsarbete utförts på sjösätt- ningsplatsen (art. 4 andra stycket).
Såväl offentligrättslig som privaträttslig verkan av inskrivning skall bestämmas av
" Jfr HB 17: 5. " Nordström s. 43, NJA II 1966 s. 134 ff. (SOU 1964: 10 s. 77 och 109).
" Jfr CMI 1965 s. 259 ff. (art. 12 i »Portofino Draft»), 354 f. (art. 12 i »Antwerp Draft») samt 601 ff. och 61] ff.
" Jfr bl. a. SvJT 1968 s. 58 ff. Skeppsbyggnadskonventionen har underteck- nats av Argentina, Belgien, Danmark, Finland, Grekland, Indien, Iran, Israel, Italien, Jugosla- vien, Formosa-Kina, Libanon, Marocko, Monaco, Polen, Portugal, Sverige, Uruguay, Vatikanstaten och Västtyskland.
lagen i inskrivningsstaten (art. 2 tredje styc- ket och alt. 6; jfr sjöpanträttskonventionen art. 2). Exekutionsförfarandet skall regle- ras av lex fori (art. 6); till skillnad från sjöpanträttskonventionen innehåller skepps- byggnadskonventionen praktiskt taget inga exekutionsregler. Genom bestämmelse som ej är tvingande ger konventionen anvisning på lämplig bestämning av pantobjektet (art. 8). Den innebär att material, maskineri och annan utrustning, som befinner sig på varvs- området och som genom märkning eller på annat otvetydigt sätt framstår som avsett att införlivas med bygget, omfattas av inskriven rätt till detta.
Äganderätt och hypotek som inskrivits i konventionsstat i enlighet med dess lag skall erkännas i övriga konventionsstater med förmånsrätt enligt nämnda lag (art. 9). Förmånsordningen mellan å ena sidan inskrivna hypotek i skeppsbygge och å and- ra sidan annan panträtt och retentions- rätt skall alltid bestämmas enligt de reg- ler som är tillämpliga på fartyg registrerade i färdigbyggt skick (art. 7). Detta innefattar alltså en hänvisning till vissa regler i den nationella lag som är tillämplig i det sär- skilda fallet21 och medför skyldighet för konventionsstat att på denna punkt sam- ordna reglerna om skeppsbyggen med reg- lerna rörande fartyg. Här kan erinras om möjligheten att skeppsbygge efter sjösätt- ning blir besvärat av sjöpanträtt, t. ex. som en följd av kollision under provtur, och kanske t.o.m. blir underkastat retentions- rätt för reparationskostnader. Skeppsbygg- nadskonventionen innehåller slutligen regler om hypotekshavares samtycke till avregistre- ring samt om avregistreringsbevis som vill- kor för nyregistrering i annan stat (art. 10), vilka regler motsvarar bestämmelserna i sjö- panträttskonventionen. Liksom sjöpanträtts- konventionen innehåller Skeppsbyggnadskon- ventionen skiljedomsklausul mot vilken för- behåll kantas (art. 11).
Sjölagskommittén har för yttrande remit- terat skeppsbyggnadskonventionen till sam— ma organisationer som sjöpanträttskonven- tionen och desamma som yttrat sig över den sistnämnda har också yttrat sig i denna
del. Samtliga tillstyrker ratifikation eller lämnar konventionen utan erinran.
Med erinran om att inskrivning enligt 3 % SjöL är ett billigt förfarande förutsät- ter Sveriges varvsindustriförening att regist- rering av och inskrivning av rätt till skepps- bygge ej skall, genom att stämpelskatt tas ut, medföra ökade kostnader för varven att erbjuda kreditsäkerhet i byggen; föreningen betonar, att konkurrensen om beställnings- kontrakt är internationell vare sig beställa- ren är svensk eller utländsk redare. Det framgår av yttrandet, att föreningen förut- sätter att varven bevaras vid äganderätten till byggena. Sjörättsföreningen i Göteborg framhåller vikten av att svensk rätts stånd- punkt rörande varvens äganderätt till skeppsbyggen ej ändras så att varven berö- vas den ekonomiskt mycket betydelsefulla rätten till skatterättslig avskrivning för dem. Föreningen diskuterar även frågor om pant- objektets bestämning, skeppsbyggnadsinteck— ningens tekniska konstruktion och avgräns- ningen mot företagsinteckning. Det sist- nämnda problemet uppmärksammas särskilt av Svenska bankföreningen och Sjöassura- dörernas förening. Även andra spörsmål berörs i remissyttrandena.
Stora värden står på spel i samband med modern skeppsbyggnad och det är enligt sjölagskommitténs mening angeläget att skeppsbyggen kan utnyttjas rationellt för kreditsäkerhetsändamål. Detta gäller oavsett vem, beställare eller varv, som på grund av konjunkturförhållandena i första hand svarar för finansieringen. I rådande kon- junktur vilar bördan i stor utsträckning på varven. Utan tvivel är företagsinteck- ningen, kombinerad med fastighetsinteck- ningen, här i landet användbar för ända- målet. Men på den internationella mark— naden måste en till sina huvuddrag inter- nationellt välkänd kreditsäkerhetsform vara att föredra framför nationella sådana, vars innebörd och verkan i vissa hänseenden kan väcka tvekan hos utländska kredit- givare. Ett för skeppsbyggnadskrediten sär- skilt utformat och konventionsreglerat hy-
” Jfr Dipl. Konf. 1967 s. 762 f.
potek erbjuder därför påtagliga praktiska fördelar.22
Ett sådant hypoteks värde är emellertid inte begränsat till att konventionen gör det internationellt känt och, i den mån konven- tionen vinner anslutning, även erkänt. Det torde vara minst lika betydelsefullt att kre- ditsäkerheten redan från början kan arran- geras i bygget på samma sätt som i det färdiga fartyget. Konventionen tillgodoser detta intresse, dels genom att registrering förutsätts kunna ske redan i kontraktsske- det, då en första betalning i allmänhet er- läggs — varvid byggnadsmaterialet och det efterhand framväxande bygget får utgöra objekt för inskriven rätt _ och dels genom kravet på att skeppsbyggnadshypotek och fartygshypotek ges samma prioritet.
Skeppsbyggnadskonventionen har rönt ett positivt mottagande vid kommitténs remiss- behandling. Kommittén menar, att de för- delar konventionen erbjuder bör utnyttjas av Sverige och tillstyrker därför att kon- ventionen ratificeras; till konsekvenserna för det s.k. löneprivilegiet i konkurs återkom- mer kommittén vid sjölagsförslagets 11 kap. Möjligheten att reservera sig mot skiljedoms- klausulen (jfr art. 11 och 12) bör ej ut- nyttjas. Föreliggande lagförslag har utarbe- tats under förutsättning att ratificering sker. Därvid har kommittén tillika utgått från att den föreslagna ordningen för registrering av och inskrivning av rätt till skeppsbyggen ej kommer att förenas med eller medföra ändring av sådana regler av skatterättslig och liknande art att sjöfarts— och varvsnä- ringarna kan utnyttja den endast till priset av ökade utgifter eller andra påtagliga nackdelar. Om så blev fallet, skulle ända- målet med reformen uppenbarligen förfe- las. Till dessa problem och till andra som berörts i remissyttrandena återkommer kom- mittén vid berörda delar av sjölagsförslaget.
Den norska sjölagskommittén har i sin Instilling VIII tillstyrkt att skeppsbyggnads- konventionen ratificeras. Den finska kom- mittén kommer — enligt vad som upplysts vid de nordiska överläggningarna i ämnet — att avge förslag av samma innebörd me- dan den danska kommittén uttryckt viss
Skeppsbyggnadskonventionen är så utfor- mad att den ej kan införlivas med natio- nell rätt på annat sätt än genom inarbet- ning i lagstiftningen.
Gemensamma exekutionsrättsliga synpunkter
Som förut nämnts utarbetar lagberedning- en exekutionsrättsliga regler för fartyg och skeppsbyggen. Lagberedningen och sjölags- kommittén har enats om i huvudsak följande synpunkter i ämnet. Sjöpanträttskonventio— nen innehåller vissa exekutionsrättsliga reg- ler medan skeppsbyggnadskonventionen i stort sett ger staterna full frihet härutinnan. Ef- tersom både fartyg och skeppsbyggen kom- mer att kunna registreras och intecknas enligt kommitténs förslag och likaledes bli föremål för sjöpanträtt och retentionsrätt, finner kommittén ingen anledning till åt- skillnad mellan dem i exekutionsrättsligt avseende. Retinent i fartyg eller skepps- bygge bör liksom handpanthavare äga kräva full lösen vid utmätning i egendomen. Exe- kutionsreglerna måste kunna tillämpas både på svensk och utländsk egendom. Förfaran- det kan lämpligen bli detsamma som exe- kutionsförfarandet i fråga om luftfartyg. Ehuru sjöpanträttskonventionens regler om underrättelser till sakägare m.fl. angående förestående exekutiv försäljning ej är helt entydiga, torde sådana underrättelser böra ske på samma sätt som i fråga om luft— fartyg. Täckningsprincipen, konventionsbun-
2" Införande av inteckning i luftfartygsbygge var på tal i samband med 1955 års lufträttslag- stiftning men avvisades. Jfr av 1945 års lufträtts- sakkunniga avgivet »Förslag till lag om inskriv ning av rätt till luftfartyg m. m.», i prop. 1954: 13 s. 245 ff. (NJA II 1955 s. 160). Internationell kon- vention rörande detta ämne finns ej. Norsk rätt innehåller däremot bestämmelser härom, liksom om registrerad panträtt i skeppsbyggen, jfr Inn- stilling III 1957 om luftfart s. 177 ff.
Det kan nämnas, att tysk rätt tillåter registre- ring av skeppsbyggen av viss minsta storlek om samtidigt hypotek stiftas däri. Jfr Wästendörfer, Neuzeitliches Seehandelsrecht (2 uppl. 1950) s. 68 f., 80 f. samt Schlegelberger-Liesecke, See- handelsrecht (2 uppl. 1964) s. 11.
den i fråga om luftfartyg,23 bör gälla även vid exekution i fartyg och skeppsbyggen och kommittén föreslår i konsekvens här- med att det från fastighetsrätten och luft- rätten kända institutet ägarhypotek införs i fråga om inteckning i sådan egendom. Far- tyg och skeppsbyggen skall säljas gravations- fria men med rätt till frivilligt övertagande av inteckning. I fråga om certeparti och annan nyttjanderätt görs dock undantag i sjöpanträttskonventionen; den föreskriver ej att sådan rätt upphör vid exekutiv försälj- ning. Det står oss alltså fritt att för vår del behandla spörsmålet på samma sätt som när det gäller nyttjanderätt till lös egen- dom i allmänhet."
Såväl sjöpanträtts- som skeppsbyggnads- konventionen ålägger konventionsstat att er- känna hypotek och anglosaxisk s.k. mort- gage. Det senare kan karaktäriseras så att äganderätten överförs på långivaren som emellertid ej får tillträda egendomen eller eljest utöva ägarebefogenheter med mindre säkerheten äventyras eller avtalsenlig be- talning uteblir; låntagaren återköper egen— domen genom att infria lånet.25 Det är alltså, med svenskt betraktelsesätt, fråga om en slags säkerhetsöverlåtelse. Även om sjö- panträttskonventionen uppenbarligen förut- sätter att mortgage skall behandlas som hypotek såtillvida att den skall erhålla ut- delning ur köpeskillingen och i princip upp- höra vid exekutiv försäljning, kan annan verkställighet eventuellt bli aktuell. Där— vid torde emellertid giltig svensk exeku- tionstitel krävas och problemet påkallar där- för knappast lagstiftnin'gsåtgärd.
Till en del av dessa och till andra exe- kutionsrättsliga problem återkommer sjö- lagskommittén vid de olika reglerna i sjö- lagsförslaget.
” Jfr art. VH: 4 i 1948 års konvention om inter- nationellt erkännande av rätt till luftfartyg (SÖ 1955: 36; prop. 1955: 13).
” Jfr Hassler s. 163 ff. och Olivecrona s. 106 ff. 5 Jfr prop. 1955: 13 s. 88 och 316.
1967 års ändringsprotokoll till 1910 års internationella
bärgningskonvention
1910 års internationella bärgningskonven— tion innehåller främst bestämmelser om när bärgarlön skall utgå och hur sådan lön skall beräknas. Såvitt rör räddning av män- niskoliv upptar konventionens art. 11 en bestämmelse enligt vilken befälhavare på fartyg åläggs en allmän undsättningsplikt mot varje nödställd som han anträffar till sjöss.1 Enligt art. 14 undantas uttryckligen från konventionens tillämpning örlogsfartyg och andra statsfartyg avsedda uteslutande för offentliga ändamål. De lösningar som i detta hänseende valts i olika länder varie- rar.
Sedan CMI tagit upp frågan om bärg- ningskonventionens tillämplighet på icke- kommersiella statsfartyg, antogs vid CMI- konferensen i Rijeka 1959 förslag till re- vision av bärgningskonventionens art. 14.2 Förslaget behandlades på den sjörättsliga diplomatkonferensens tolfte session i Brys- sel maj 1967, varvid ett ändringsprotokoll till bärgningskonventionen antogs.3 Detta bifogas, med fransk och engelsk text jämte svensk översättning, i transumerade delar som bilaga 3. Ändringsprotokollet innebär, att konventionens bestämmelser skall till— lämpas även i fråga om sådan »assistans och bärgningshjälp» som lämnas av eller till örlogsfartyg eller andra fartyg som ägs eller brukas eller är befraktade av stat eller offentlig myndighet samt att talan mot stat angående bärgarlön för bistånd åt icke- kommersiellt statsfartyg endast får väckas
vid den statens egna domstolar. Jurisdik— tionsklausulen gäller, om fartyget har icke- kommersiell status antingen vid bärgnings- tillfället eller vid tiden för talans väckan— de. Konventionsstaterna får fritt bestämma om och i vad mån den allmänna undsätt- ningsplikten enligt art. 11 skall gälla de statsfartyg protokollet avser.
Sjölagskommittén har remitterat ändrings- protokollet till samma organisationer som sjöpanträtts- och skeppsbyggnadskonventio— nerna. Endast Sjöassuradörernas förening och Sjörättsföreningen i Göteborg har ytt- rat sig och båda har tillstyrkt ratifikation. Sjörättsföreningen har dock sagt sig icke vilja yttra sig om protokollets förenlighet med 1926 års internationella konvention om statsfartygs fri- och rättigheter.4
I de nordiska sjölagarna görs ej undan- tag för icke-kommersiella statsfartyg vare sig beträffande skyldighet att betala bärgar- lön eller rätt att kräva sådan men först i sen
1 Jfr 1960 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss Kap. V, Regel 10 e (prop. 1965: 133 s. 218) och 1958 års internationella konvention om det fria havet (Convention on the High Seas) art. 12. 2 CMI 1959 s. 83 ff., 282 ff. och 423. 3 Dipl. Konf. 1967 s. 82 ff. och 357 ff. Jfr SvJT 1968 s. 58 ff. Ändringsprotokollet har under- tecknats av Argentina, Belgien, Danmark, Fin— land, Grekland, Indien, Iran, Israel, Italien, Japan, Jugoslavien, Kanada, Formosa-Kina, Kongo (Dem. Republ.), Libanon, Monaco, Portugal, Schweiz, Storbritannien, Sverige, Uruguay, Vatikanstaten och Västtyskland. * Jfr SÖ 1938: 23—24 och NJA II 1938 s. 832 ff.
rättsutveckling har man nått fram till ett läge vari statsfartygen i båda dessa hän- seenden likställs med privatfartygen, låt va- ra att staten är restriktiv med krav på bärgarlön.5 Ändringsprotokollet står i god överensstämmelse med gällande nordisk rätt såvitt rör dessa frågor. Jurisdiktionsklausulen bygger på den all- mänt erkända folkrättsliga grundsatsen att en stat i tvist av förevarande slag i prin— cip ej behöver ingå i svaromål inför främ— mande stats domstolar lika litet som dess egendom görs till föremål för exekution utomlands. Den avviker emellertid på en punkt från 1926 års förutnämnda immuni- tetskonvention som tillträtts av bl.a. Dan- mark, Norge och Sverige men ej av Fin- land. Immunitet mot exekution medges en- ligt dcnna konvention både för det fall att statsfartyget hade icke-kommersiell status vid tidpunkten för exekutionsfordringens uppkomst och för det fall att sådan status föreligger vid exekutionstillfället. Immuni- tetsskydd i rättegång ger konventionen däre- mot endast för det fall att fartyget hade icke—kommersiell status vid tidpunkten för uppkomsten av den fordran talan avser. Detta framgår av en jämförelse mellan å ena sidan konventionens art. 3 och å andra sidan punkt 11 i 1934 års särskilda proto- koll till konventionen med uttalanden rö— rande vissa tolkningsspörsmål. Jurisdiktions- klausulen avviker sålunda från motsvarande reglering i immunitetskonventionen och häri ligger tydligen en åtminstone teoretisk möj- lighet till konflikt mellan de folkrättsliga förpliktelser som följer av de båda fördra- gen. I förhållande till medparter i immuni- tetskonventionen syns konventionsstat näm- ligen vara förhindrad att medge immuni- tet i vidare mån än som framgår av det särskilda protokollet till konventionen.a Samtidigt som ändringsprotokollet utvid- gar bärgningskonventionens tillämpning till att omfatta statsfartyg av alla slag, undan— tar det icke-kommersiella statsfartyg från obligatorisk tillämpning av den i art. 11 reg- lerade allmänna undsättningsplikten. Ett ge- nerellt sådant undantag är knappast mo- tiverat från vare sig rättspolitiska eller andra
utgångspunkter. Endast i fråga om örlogs— fartyg torde bärande motiv kunna anföras därvidlag. Lösningen strider också mot 1960 års internationella konvention om säkerhe— ten för människoliv till sjöss. I övrigt uppvisar ändringsprotokollet en del redak- tionella oklarheter.
Den frihet som alltså råder i fråga om tillämpningen på icke-kommersiella statsfar- tyg av konventionens art. ll bör knappast tillmätas praktisk betydelse. Men ändrings- protokollets avvikelse från immunitetskon- ventionen torde, ehuru övervägande teore- tisk, vid svensk ratifikation påkalla förbe- håll för tillämpningen av denna konvention. Sådant förbehåll har ej tagits vid under- tecknandet. Vid överläggningarna med de övriga nordiska sjölagskommittéema har av de andra kommittéerna dragits i tvivels- mål att sådant förbehåll kan tas, ehuru det icke skulle gälla huvudsak utan en bisak. och försports brist på intresse för att till- träda ändringsprotokollet. Med hänsyn till att det väsentliga revisionssyftet — att alla statsfartyg skall likställas med privatfartyg i rätten att kräva bärgarlön och plikten att betala sådan — redan är tillgodosett i nordisk rätt har sjölagskommittéema enats om att förorda att ändringsprotokollet ej tillträds av resp. länder. I överensstämmel- se härmed avstyrker sjölagskommittén svensk ratifikation av 1967 års ändrings- protokoll till 1910 års internationella bärg- ningskonvention. Kommittén har ej utarbe- tat lagförslag på grundval av protokollet; vid en ratifikation hade viss ändring blivit behövlig i 1938 års lag med vissa bestäm- melser om främmande statsfartyg m. m.
5 Jfr NJA II 1964 s. 343 ff. (vid 230 & SjöL). ” Jfr även immunitetskonventionens art. 6 och NJA II 1938 s. 838.
] Sjölagsförslaget
Som förut anmärkts införlivas enligt sjölags- kommitténs förslag bl. a. regler om registre- ring av och inskrivning av rätt till fartyg med SjöL, i 2 resp. 11 kap. En sådan dis- position förbereddes i samband med 1967 års sjölagsändringar genom förskjutning av befälhavarekapitlet samt av 12 o. följ. kap.1 Detta kan i viss mån sägas ändra la- gens nuvarande karaktär som påtagligt do- mineras av frakträttsliga regler. Denna do- minans har ej alltid varit så utpräglad. I 1667 års SjöL fanns sålunda bl. a. regler om skeppsbyggnad och om upplåtelse av panträtt i fartyg för s.k. bodmerilån och sådana bestämmelser återfanns också i 1864 års SjöL. Även 1891 års SjöL innehöll i sin ursprungliga lydelse (SFS 1891: 35 s.l) ett särskilt kapitel om bodmeri, vilket ut- gick så sent som 1939. Enligt kommitténs uppfattning måste den föreslagna redige- ringen leda till bättre överskådlighet och göra sjölagstiftningen mer lättillgänglig. Den är också motiverad av det både sakliga och tekniska sambandet mellan registrering, sjö- panträtt och inteckning, som var märkbart redan i 1926 års sjöpanträttskonvention men som fått betydligt ökad vikt genom 1967 års sjöpanträtts— och skeppsbyggnadskonven- tioner. Även det norska kommittéförslaget innebär, att regler om registrering och kon- traktspant upptas i 2 resp. 11 kap.
Ingressen
Sedan den 1 juli 1969 är sjöfartsstyrelsen omorganiserad under benämningen »sjö- fartsverket»?- Sjölagskommittén föreslår i in- gressen till sjölagsförslaget en bestämmel- se enligt vilken ordet »sjöfartsstyrelsen» resp. ordet »styrelsen» skall i de lagrum där det förekommer, nämligen 60, 70, 296, 297, 299, 302, 304, 305, 307, 308, 310— 313, 315—317, 330 och 341 55, ersättas av »sjöfartsverket» resp. »verket».
1 Jfr NJA II 1967 s. 43. 2 Se instruktion för sjöfartsverket (1969:320).
Kap. 1
Allmän motivering
Förslaget upptar i detta kapitel, dels be- stämmelser om fartygs nationalitet, hem— ort och annat som sammanhänger med dess identitet samt om tillbehör, fartygs behö- riga skick och dess iståndsättlighet efter ha- veri, dels om skepps— och skeppsbyggnads— register. Ur det nuvarande första kapitlet utmönstras reglerna om inskrivning för be- ställares förskott till skeppsbygge (3 5). De ersätts av bestämmelser om registrering av skeppsbygge i förslaget till nytt 2 kap. och inskrivning av panträtt i sådan egendom i 11 kap. Dessutom utgår bestämmelserna om återställande i vissa fall av svensk ägande- rätt till andel i fartyg (5 €); därmed för- knippade problem beaktas i stället vid ut- formningen av partredares lösningsrätt till medredares andel enligt bestämmelser i för- slaget till nytt 3 kap. SjöL:s 1 kap. hör inte till de nordiskt likformiga delarna av lagen, vare sig i gällande rätt eller enligt före- liggande förslag. Endast den norska kom- mittén har förut avgivit förslag i ämnet.
I Fartygs nationalitet (1 &)
Fartygs nationalitet är av grundläggande rättslig betydelse. Ett fartyg har i främ— mande land och på det fria havet den rättsställning som folkrätten och internatio- nella fördrag tillförsäkrar hemlandets far- tyg. Väsentlig maktutövning i fråga om fartyg är i betydande mån förbehållen hem-
Allmänna bestämmelser
landets myndigheter, låt vara med viktiga inskränkningar i främmande hamn. Säker- heten på svenska fartyg är sålunda under- kastad svensk offentlig tillsyn även utom— lands och brott som förövas ombord hör i princip under svensk domsrätt.3 Också vik- tiga privaträttsliga verkningar är knutna till nationaliteten. Förhållandet mellan de om- bordanställda och redaren är t. ex. i regel underkastat hemlandets lag.4 Samma lag reglerar hypotek i fartyg och stundom även spörsmål om uppkomst av legalpanträtt däri.5 Nationaliteten är förenad med rätt att föra hemlandets flagga, i vissa fall också skyldighet att göra det.6
Villkoren för fartygs nationalitet anses, åtminstone i de traditionella sjöfartsnatio— nerna, böra innefatta krav på verklig an- knytning till hemlandet. Uttryck för denna uppfattning ges i den internationella kon- vention om det fria havet som antogs i Geneve 1958. Sverige har visserligen inte
3 Jfr 1 & FSL samt 2 kap. BrB. ' Jfr Beckman s. 298. Se även Sveriges konsu- larkonventioner med Storbritannien Kap. VII (SÖ 1952: 1) och Frankrike Kap. VI (SÖ 1957: 33) samt art. 40—43 i den konsularkonvention som avslutats med Sovjetunionen (prop. 1968: 28; SÖ 1968z6). Enligt 40 5 Sij upphör besättningens tjänsteavtal, om fartyget förlorar svensk natio- nalitet. Ett annat exempel är art. 6 tredje stycket av 1910 års internationella bärgningskonvention (jfr NJA II 1913 s. 196). 5 Jfr Beckman s. 298 samt 1967 års internatio- nella sjöpantråtts- och skeppsbyggnadskonven- tioner. ' Jfr bestämmelserna i 2 och 11 && sjötrafik- kungörelsen (1962: 115, jfr 1967: 115).
tillträtt konventionen men det torde ej bero på någon avvikande svensk uppfattning i sak. Den regel i konventionen som tar sikte på att förebygga bruket av s.k. be- kvämlighetsflagg har härutinnan följande lydelse i svensk översättning (art. 5 : 1):7
Varje stat skall fastställa villkoren för att dess nationalitet beviljas fartyg, för att registre- ra fartyg inom dess territorium och för rätten att föra dess flagga. Fartyg har den stats natio- nalitet vars flagga de är berättigade att föra. Det måste finnas en verklig föreningslänk mel- lan staten och fartyget; särskilt måste staten i adminstrativa. tekniska och sociala hänseenden effektivt utöva sin jurisdiktion över och kon- troll av fartyg som för dess flagga.
1667 års SjöL behandlade inte villkoren för fartygs svenska nationalitet. 1864 års SjöL upptog i 5 4 en hänvisning till sär- skilda bestämmelser i ämnet. Dessa med- delades i Kungl. förordning den 4 juni 1868 angående pass- och nationalitetshandlingar för svenska, till orter utom Sverige gående fartyg. Förordningens & 2 föreskrev bl. a., att s.k. fribrev (som enligt & 1 fordrades för att styrka nationaliteten) skulle utfärdas av kommerskollegium under villkor att far- tyget till minst två tredjedelar av sin dräk- tighet ägdes av svenska undersåtar; villko- ret skulle dock ej hindra att fribrev ut- färdades för fartyg som ägdes av aktiebolag, om bolagets styrelse hade sitt säte i Sverige och bestod av svenska undersåtar. För den händelse fartyget ägdes av två eller flera, skulle dessutom huvudredaren vara svensk undersåte och bosatt i Sverige samt bcfäl- havaren vara svensk eller norsk undersåte.
Genom 1891 års SjöL införlivades natio— nalitetsvillkoren med lagen och upptogs där i 1 %. Fartyg skall, för att vara svenskt, till minst två tredjedelar ägas av svenska undersåtar eller också tillhöra ett aktiebo— lag vars styrelse har sitt säte i Sverige och består av aktieägare som är svenska under- såtar. Huvudredare skall alltid vara svensk medborgare och bosatt här i landet.
Gällande nationalitetsvillkor syns sålun- da förutsätta, att fartyget antingen ägs av fysiska personer, varvid utländskt delägar- skap tillåts intill en tredjedel, eller också av ett svenskt aktiebolag, varvid bolaget
måste äga hela fartyget och dess styrelse uppfylla särskilda kvalifikationskrav.8 I praktiken torde dock kombinationer av des- sa båda former av äganderätt godkännas så länge fartyget till minst två tredjedelar är i svensk ägo. Ej heller torde kravet på styrelseledamöters aktieinnehav ha kunnat upprätthållas konsekvent; detta infördes i 1891 års SjöL som en anpassning till mot- svarande norska text.9 Det är uppenbart, att nationalitetsvillkoren behöver anpassas till dagens mångsidiga ekonomiska företag- samhet. Sjölagskommitténs direktiv innebär också, att det skall övervägas i vilken ut- sträckning juridisk person bör kunna vara ägare till svenskt fartyg.
De förutnämnda kraven på verklig före- ningslänk mellan fartyg och dess hemland och på hemlandets effektiva myndighetsut- övning över fartyget bör enligt sjölagskom- mitténs uppfattning läggas till grund för nationalitetsvillkoren. Praktiskt kan det sä- gas innebära, att svenskt fartygs drift bör vara tillförsäkrat ett avgörande svenskt in- flytande. Detta kan alltjämt tillgodoses ge- nom att fartyget till större delen skall vara svenskägt och anledning torde saknas att nu jämka villkoret att andelen skall uppgå till minst två tredjedelar. Problemställning- en kan bli mer komplicerad, om man be- aktar finansierings- och driftsförhållande- na i det enskilda fallet. Främmande kapital- intressen kan i viss mån göra sig gällande genom lånevillkor och fartyget kan vara
" Den engelska texten lyder: Each State shall fix the conditions for the grant of its nationality to ships, for the registration of ships in its territory, and for the right to fly its flag. Ships have the nationality of the State whose flag they are entitled to fly. There must exist a genuine link between the State and the ship; in particular, the State must effectively exercise its jurisdiction and control in admini- strative, technical and social matters over ships flying its flag.
& Enligt 4 5 lagen (1968: 555) om rätt för ut- länning och utländskt företag att idka näring här i riket är utlänning som är bosatt här likställd med svensk medborgare beträffande rätten att idka rederirörelse med svenskt fartyg i vilket han äger del; jfr prop. 1968: 98 s. 81 och 117.
' Se prop. 1891: 3, HD:s yttrade s. 1 f. och departementschefens yttrande till statsrådsprot. 23 jan. 1891 s. 2 f; jfr 1887 års betänkande med förslag till ny SjöL 1 5.
bortfraktat till utlandet på sådana villkor att befraktaren ej endast har vad som bru- kar kallas den kommersiella kontrollen över fartyget, såsom fallet är t. ex. vid tidsbort- fraktning, utan även den s. k. nautiska kon- trollen, såsom vid skeppslega eller, med dess engelska term, bare boat charter.10 Det kan anmärkas, att i 7 & sjöbefälskun— görelsen (1960: 487) uppställs krav på att befälhavare på svenska handelsfartyg och fiskefartyg skall vara svenska medborgare (jfr 34 & tredje stycket). Ett genom bare boat charter utlejt fartygs föreningslänk med hemlandet är naturligtvis påtagligt svag. Å andra sidan är det knappast rimligt, att växlande befraktningsförhållanden skall på; verka nationalitetsregistreringen. Problemet kompliceras av att långvariga bare boat Charters ej är sällsynta. Emellertid har sjö- lagskommittén utgått från antagandet, att ägarens rättigheter gentemot befraktaren och den svenske befälhavarens i svensk lag reg- lerade skyldigheter med avseende på far- tyget motiverar, att fartyget anses under- kastat svensk myndighetsutövning, även när främmande redare förfogar över det på grund av skeppslegoavtal. Kommittén — som f. ö. övervägt men ej funnit skäl före- slå, att sjöbefälskungörelsens krav på be- fälhavarens svenska medborgarskap införs i SjöL — har därför ansett, att det grund- läggande nationalitetsvillkoret kan utformas utan hänsyn till sådana komplikationer. Dessa kan emellertid behöva beaktas vid tillämpning av den dispensregel som kom- mitténs förslag innehåller och som skall beröras närmare i det följande.
Villkoret att huvudredaren skall vara svensk medborgare och bosatt här i lan- det för att fartyget skall anses såsom svenskt finner kommittén, i överensstämmelse med övervägandena rörande äganderättens av— görande betydelse, kunna utgå. Problemet om huvudredarens ställning löses natur— ligast inom ramen för bestämmelserna om partrederi. Det kan f.ö. anmärkas att det ej är nödvändigt att utse huvudredare i partrederi.
Som redan antytts finner sjölagskommit— tén ingen anledning att av svenska juri—
diska personer endast godkänna aktiebolag som ägare till svenska fartyg eller andel däri. Även ekonomiska föreningar och han- delsbolag bör kunna ifrågakomma, liksom naturligtvis stat och kommun. Ett särskilt problem i sammanhanget erbjuder försäk- ringsbolagen, vare sig de drivs såsom aktie- bolag eller såsom ömsesidiga bolag. De får nämligen enligt 2 & lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse inte driva annat än för- säkringsrörelse. Emellertid behöver försäk- ringsbolag i vissa fall kunna överta fartyg temporärt. Det gäller t.ex. vid inträde i försäkringstagarens rätt till fartyget när er- sättning för totalförlust utgivits av bola- get.11 Och det kan tänkas, att bolaget såsom innehavare av fartygsinteckning behöver skydda sig mot förlust genom att ropa in fartyget på exekutiv auktion. Försäkrings- bolags intresse av att kunna äga svenskt fartyg skulle visserligen kunna täckas ge- nom den föreslagna dispensregeln men kom- mittén har utgått från att det bäst tillgodo- ses genom huvudregeins utformning.
Om ett avgörande svenskt inflytande över fartyget skall förbli en realitet, när enskild juridisk person äger detsamma, torde vissa kvalifikationskrav bli nödvändiga. Visser- ligen gäller, att styrelseledamöter i aktie- bolag, ekonomiska föreningar och försäk- ringsbolag skall vara svenska medborgare och bosatta här i landet och det kunde i och för sig vara tillräckligt. Men dessa kvalifikationskrav är oeftergivliga endast i fråga om försäkringsbolag. För aktiebolag och ekonomiska föreningar kan dispens medges utan särskild begränsning.12 Och
1" Jfr Sandström s. 327 ff. och Falkanger bl. a. s. 8 f. och 52 ff.
" Jfr & 64 i 1957 års allmänna svenska sjöför- säkringsplan samt lj 29 i 1966 års allmänna svens- ka kaskoförsäkringsvillkor.
” Jfr 79 5 lagen (1944: 705, jfr 1969: 227) om aktiebolag, 22 5 lagen (1951 : 308) om ekonomiska föreningar samt 72 och 204 55 lagen (1948: 433) om försäkringsrörelse. Det kan anmärkas att enligt i Danmark och Finland framlagda förslag till ny lagstiftning om aktiebolag, utarbetade av utredningarna för en samnordisk översyn av denna lagstiftning och upptagande även prelimi- nära norska och svenska lagtexter, helt slopas kravet på att styrelseledamot skall vara medbor- gare i vederbörande land (däremot bibehålls bosättningskravet).
vad handelsbolag beträffar gäller, att bo- laget företräds av varje bolagsman utom kommanditdelägarelfi. Enligt kommitténs mening bör det för aktiebolag och ekono- misk förening som äger svenskt fartyg el- ler andel däri krävas, att styrelsen till över- vägande del består av här i landet bosatta svenska medborgare; två tredjedelar är en- ligt kommitténs uppfattning en lämplig av- vägning. Att, såsom för närvarande, fordra att styrelseledamöterna i aktiebolag är aktie— ägare, torde däremot vara att sträcka sig längre än behövligt. Såvitt gäller handels- bolag är det uppenbart, att varje obegrän- sat ansvarig bolagsman bör vara sådant rättssubjekt som får äga svenskt fartyg.
Lufträtten godkänner ur registreringssyn- punkt även andra svenska juridiska perso- ner; 2: 2 LfL nämner utom svenskt dödsbo >>bolag, förening, annat samfund, stiftelse eller annan sådan inrättning med svensk nationalitet». Där är emellertid endast fråga om registreringsrätt.14 Enligt sjölags- kommitténs förslag följer i princip re- gistreringsplikt av fartygets svenska natio- nalitet, om fartyget har viss minsta storlek. Att med en dylik ordning sträcka sig lika långt som lufträtten vad beträffar kretsen av de godkända rättssubjekten skulle uppenbar- ligen medföra betydande svårigheter från kontroll- och övervakningssynpunkt. För- slaget intar därför en betydligt mer restrika tiv ståndpunkt i detta avseende än lufträt- ten. Till den rättssystematiska sidan av detta spörsmål återkommer kommittén i den all- männa motiveringen till förslagets 2 kap. (under 1).
Ett särskilt problem kan uppstå då svensk fysisk person, som äger svenskt fartyg el- ler andel däri, avlider. Dödsboet efter den- ne består kanske helt eller delvis av ut- ländska medborgare och först genom skif- tet kan äganderättsförhållandena sägas bli definitivt avgjorda. Sjölagskommittén me- nar, att dödsfallet ej utan vidare bör få den verkan att fartyget eller andelen anses ha övergått i utländsk hand. Dödsbo efter avliden svensk ägare till eller delägare i far- tyg bör i stället betraktas som svensk ägare tills skifte skett men eftersom en sådan ord-
ning måste få begränsad varaktighet, bör en längsta tid av ett år föreskrivas.15 För sär- skilda fall bör fristen kunna förlängas ge- nom dispens.
Modern sjöfart drivs alltmer under sam- verkan mellan olika redare även över na- tionsgränser. Mot en sådan utveckling — som även kan påverkas av nordiska och andra regionala, handelspolitiska integra- tionssträvanden — finns, såvitt kommittén förstår, ingen anledning att för svensk del resa onödigt hinder; den är betingad av ekonomiska realiteter. Ett strikt upprätthål— lande av kravet på två tredjedelars svenskt delägarskap i svenskt fartyg skulle emeller— tid stundom kunna utgöra sådant hinder. Därför bör möjlighet till dispens erbjudas, naturligtvis förutsatt att det kan ske utan att kravet på avgörande svenskt inflytande över fartygsdriften uppges. Redan större svensk andel än hälften kan dock vara till— räcklig och fall kan tänkas då en mindre andel uppvägs av att driftsledningen varak- tigt förläggs till Sverige, t.ex. genom att till huvudredare utses här domicilierat svenskt rättssubjekt. Sådana överväganden måste grundas på en helhetsbedömning i det enskilda fallet, varvid även finansie- ringsförhållanden och andra omständighe- ter kan beaktas. Det bör å andra sidan ej tillåtas, att ett till svensk redare utlejt främ- mande fartyg betraktas såsom svenskt en- bart därför att driftsledningen avtalsenligt ligger i svensk hand. Ett sådant ställnings- tagande skulle uppenbarligen rycka undan grundvalen för uppfattningen att ett svensk- ägt, till utlandet bortfraktat fartyg förblir svenskt, även när avtalet innebär att drifts- ledningen ligger hos den utländske befrak- taren. Dispens kan givetvis tidsbegränsas och förenas med skyldighet att anmäla för- ändringar i hänseenden som varit avgöran- de för dispensen.
Ifrågavarande dispensregel torde kunna användas även för att, när så finnes på-
” Jfr 16, 19 och 41 55 lagen (1895: 64 s. 1) om handelsbolag och enkla bolag.
" Jfr NJA II 1955 s. 188 f. ” Jfr 12 5 lagen (1968: 555) om rätt för utlän- ning och utländskt företag att idka näring här i riket (prop. 1968: 98 s. 51 och 147).
kallat, förläna officiell svensk nationali- tet åt fartyg som ägs av andra svenska rätts- subjekt än dem som uppräknas i 1 & första stycket.
II Fartygs registrering m. m. (2 &)
Medan nationaliteteten är grundläggande för fartygets rättsställning utgör fartygsre- gistreringen erkännande av och grundval för bevisning om nationaliteten. Samtidigt ger registreringen myndigheter och enskil- da lättillgängliga informationer av betydel- se t.ex. för inskrivning av rätt till farty- get.
Enligt å 5 24 och följ. i Kungl. reglemen- tet den 4 mars 1870 för sjömanshusen i riket skulle fartyg av »sex nylästers drägtig- het» för att få begagnas till sjöfart vara införda i skeppsregister hos sjömanshus. Samtidigt fördes hos kommerskollegium — som hade att utfärda fribrev för fartyg — kronologiskt fribrevsdiarium jämte fribrevs- liggare med fortlöpande anteckningar röran- de sådana fartyg för vilka fribrev utfärda- des. Dessutom förde kommerskollegium s.k. Code List över signalbokstäver, som vid utfärdande av fribrev tilldelades far- tyg av viss dräktighet.
1887 års sjölagsförslag upptog bestäm- melser i vilka fastslogs att fartygsregister skulle föras över alla svenska fartyg av minst tjugo registertons dräktighet vilka skul- le användas för handelssjöfart eller resandes fortskaffande; särskilda bestämmelser skulle utfärdas om register och registrering. Betän- kandet upptog dessutom särskilda förslag dels till lag om registrering av fartyg och dels till lag om inteckning i fartyg. Re- gistrerings- och inteckningsärendena skulle enligt förslaget handläggas regionalt av vis— sa domstolar och centralt skulle föras ett fartygsregister, väsentligen innehållande av- skrift av de lokala fartygsregistrens inne— håll. Fartygsinteckningen skulle grundas på registreringen och utformas, med viss för- enkling, efter förebild främst av fastighets- inteckningen. Detta första förslag om far- tygshypotek mottogs med tveksamhet vid remissbehandlingen och ledde ej till lag-
stiftning. Fartygsregistreringen utformades därför, genom 2 5 1891 års SjöL och Kungl. förordning (1891: 77 s. 1) angående registrering av svenska fartyg, för att till- godose offentligrättsligt betingade ända- mål.
Frågan om ett lagfäst fartygshypotek uk- tualiserades på nytt redan mot 1890-talets slut genom initiativ från såväl sjöfartsnä- ringen som riksdagen. Den löstes genom 1901 års IntL och därmed sammanhäng- ande lagstiftning, främst 1901 års ännu gällande RegF. Denna förordning är utfor- mad så att den jämte det offentligrättsliga huvudändamålet skall kunna tillgodose be- hovet av ett någorlunda tjänligt underlag för fartygsinteckning. Fartygsregistreringen förlades till kommerskollegium, vars upp— gift i detta hänseende enligt förordning den 16 december 1955 (nr 683) övertagits av sjöfartsstyrelsen, sedan den 1 juli 1969 sjö- fartsverket. Fartygsinteckningsärenden hand- läggs gemensamt för hela landet av Stock- holms rådhusrätt.
Den gällande ordningen utmärker sig så- lunda för att fartygsregistreringen och hand- läggningen av inskrivningsärenden beträffan- de fartyg är centraliserad men uppdelad i nationalitets- resp. inskrivningsregister som förs av olika myndigheter. Förutsättningar- na för införing i de olika registren är ej identiska men inskrivningsärende kan ej upp— tas rörande fartyg som ej är infört i far- tygsregistret. Fartygsregistreringen innefattar ej en sådan prövning av äganderätten till fartyget att registret utan vidare kan till- mätas vitsord i inskrivningsärenden. Regist— reringen ger emellertid den i nationalitets- registret antecknade ägaren viss legitima- tion i inskrivningsrättsligt hänseende (jfr bl.a. 6 och 7 åå IntL). I varje inskriv- ningsärende måste särskilt prövas om den som medgivit inteckning i fartyget är ägare till detta. Intecknat fartyg kan, sedan den 1 juni 1967, ej avföras ur fartygsregistret utan inteckningshavares samtycke; jfr & 28 a RegF. Handläggning av registrerings- och inskrivningsärenden förutsätter alltså kom— munikation mellan registren.
Sjölagskommittén har funnit, att nuva-
rande dualism i fråga om handläggning av registrerings— och inskrivningsärenden rörande fartyg ej är ändamålsenlig. Den leder utan tvivel till tidsförluster, dubbelar- bete och andra olägenheter. Sjöfarten har också alltmer behov av snabbare handlägg- ning än som i längden kan åstadkommas med nuvarande system. Enligt kommitténs mening kan en rationell ordning bäst åstad— kommas genom att såväl registrering av fartyg som inskrivning av panträtt däri an- förtros en och samma myndighet. Vid valet av myndighet beaktar kommittén, att ären- den rörande inskrivning av panträtt i far- tyg även i fortsättningen måste handläggas i en privaträttsligt betryggande ordning och att detta krav framdeles kommer att gälla också registreringsärendena, allt med hän- syn till den av kommittén föreslagna nya ordningen för registrering och inskrivning samt rättsverkningama därav. Fartygsregist- reringen rör å andra sidan åtskilligt som saknar motsvarighet i den vanliga domstols— behandlingen av inskrivningsärenden. Sam— bandet med fartygets nationalitet och utfär- dandet av nationalitetscertifikat är ett exem- pel härpå, prövningen av fartygsbegreppet ett annat. Härtill kommer bl. a. Sjösäker- hetsmässiga och skeppsmätningstekniska as- pekter. Sjöfartsverket behöver omedelbar tillgång till fartygsregistret, ty dess verk- samhet förutsätter ingående förtrogenhet med såväl handels- och fiskeflottornas struk— tur och sammansättning som med de en- skilda fartygens rättsliga och tekniska för- hållanden. Det förtjänar här erinras om att förslag att fartygsregistret skulle, lik- som inskrivningsregistret, förläggas till Stockholms rådhusrätt ej genomfördes vid Sjöfartsverkets omorganisation år 1969.16 Kommittén menar, att den smidigaste lösningen av problemet är att till sjöfarts- verket förläggs en sammanslagen offentlig- rättslig och privaträttslig registrering, vil- ken ställes under ledning av person med samma kompetens för uppgiften som en in- skrivningsdomare vid domstol. Detta torde kunna genomföras på det sättet att inom verket upprättas en inskrivningsavdelning, förslagsvis därigenom att den nuvarande
avdelningen för fartygsregistret förstärks med en chefstjänst vars innehavare skall ha kompetens som inskrivningsdomare.
Bl. a. för att undvika förväxling mellan det nuvarande fartygsregistret och det nya registret med de speciella rättsverkningar förslaget knyter till införing däri, har sjö- lagskommittén valt att benämna detta se- nare skeppsregister. Därmed antyds dess- utom, att enligt sjölagsförslaget (jfr 11 å) i skeppsregistret införs endast fartyg av ej alltför obetydlig storlek. I fråga om mind- re fartyg förutsätter förslaget att behov av registrering i en del fall kan föreligga av rent offentligrättsliga skäl och därför före— slås att Kungl. Maj:t skall kunna förordna om sådan registrering; för detta register föreslås benämningen båtregister.
Ratifikation av 1967 års skeppsbyggnads- konvention förutsätter, som tidigare fram— gått, att skeppsbyggnadsregister inrättas. Liksom skeppsregistrering bör, enligt kom- mitténs mening, även skeppsbyggnadsregist— reringen vara ordnad centralt för landet. Till skillnad från den förra, som måste för— bli nationell, blir emellertid den senare territoriell i den meningen att skeppsbyggen i Sverige måste kunna registreras här, oav- sett äganderätten och den nationalitet far- tygen antas få i färdigt skick. Denna grund- läggande skillnad mellan skepps- och skepps- byggnadsregistrering motiverar att regist— ren hålls isär. Ett särskilt skeppsbygg— nadsregister bör alltså inrättas men det kan och bör föras av samma myndighet som för skeppsregistret. Sjölagskommitténs förslag innebär följaktligen, att skeppsbygg- nadsregistret skall föras på Sjöfartsverkets nyssnämnda inskrivningsavdelning och i stort sett i samma ordning som skeppsre- gistret.
Vid förslagets 2 kap. återkommer sjölags- kommittén till villkoren för fartygs och skeppsbyggens registrering m.m. Därvid skall också behandlas de i direktiven för kommittén berörda frågorna rörande regist- rering av och inskrivning av rätt till mud- derverk och annan sådan egendom.
" Se prop. 1969: 58.
Kommittén återkommer vid övergångsbe- stämmelserna till vissa problem, som sam— manhänger med övergången till den nya ordningen för registrering och inskrivning (jfr dessa bestämmelser under 2—4).
III Fartygs identifiering (3—6 55)
Fartygs namn, hemort och, i förekommande fall, igenkänningssignal (dvs. tilldelade sig- nalbokstäver) hör jämte registreringsnum- mer till de karakteristika som främst tjänar att identifiera fartyget. Namnet behandlas i RegF, hemorten och registreringsnumret i SjöL och igenkänningssignalen i Kungl. Maj:ts kungörelse angående signalbokstä- ver för svenska fartyg (1933: 27). Sjö- lagskommitténs förslag innebär, att revide— rade regler i dessa hänseenden samman- förs i SjöL.
Att ge fartyg namn är gammalt bruk. Fartyg registreras med angivande av nam- net; det gällde vid införing i de skeppsre- gister som på 1800-talet fördes hos sjömans- husen i landet och det är ännu gällande ord- ning enligt 5 3: 1 RegF. Det ankommer på ägaren att ge fartyget namn och namnet skall utsättas på skrovet enligt vissa reg- ler i å 11 RegF. Det namn varunder far- tyget registrerats får enligt 5 12 RegF ej ändras utan synnerliga skäl. Namnändring prövas av sjöfartsverket.
Närmare regler rörande användandet av namn finns ej. Enligt RegF möter ej hin— der mot att flera fartyg registreras under samma namn även om förväxlingsrisk upp- står men namnändring som kan leda till förväxling torde dock inte medges. Ej hel- ler ger RegF skydd mot ingrepp i sådana serier av fartygsnamn varigenom redare brukar markera fartygens rederitillhörig- het. Visst rättsskydd åt särskiljande fartygs- namn genom registrering eller inarbetning ges emellertid genom varumärkeslagen (1960: 644).l7 På det sättet torde t. ex. så— dana välkända fartygsnamn som Kungs— holm och Gripsholm vara skyddade. Skyd- det torde indirekt komma den namnserie tillgodo vari namnet ingår.
Sveriges redareförening har i en den 24
januari 1963 dagtecknad framställning till Kungl. Maj:t begärt, att ökat rättsskydd skall beredas både fartygsnamn och serier av sådana namn, varvid betonats att beho- vet av rättsskydd särskilt gör sig gällande i linjefarten där det blir fråga om att skydda den »goodwill» som linjen åtnjuter. Framställningen, över vilken sjöfartsstyrel- sen yttrat sig, har jämte yttrandet överläm- nats till sjölagskommittén för att beaktas vid fullgörandet av kommitténs utrednings- uppdrag.
Sjölagskommittén har, med utgångspunkt från redareföreningens framställning, över- vägt en reglering av namnskicket som skul— le innebära, att särpräglat namn på registre- rat fartyg blev skyddat mot att annat fartyg, varmed förväxling kunde ske, registrerades under samma eller liknande namn. Det en- skilda intresset för skydd av registrerade fartygs namn skulle tydligen väl tillgodoses genom en sådan ordning. Även ett allmänt intresse påkallar, att registrering av fartyg ej sker på sådant sätt att förväxlingsrisk uppstår. Enligt dansk och norsk lagstift- ning om skeppsregistrering gäller att fartyg får registreras endast under namn som skil— jer sig från redan registrerade fartygs namn.18 Det allmänna intresset att und- vika förväxlingsrisk förstärks, om registre- ringen såsom kommittén föreslår skall tjäna som omedelbart underlag för inskrivning av rätt till fartyg. Sjölagskommittén har därför funnit sig böra föreslå en ordning som ansluter till den dansk-norska, trots att det innebär ett kraftigt ingrepp i rådan— de namnskick. Huvudregeln uttrycks så att namn på fartyg som införs i skeppsregist- ret inte får »förete påtaglig likhet» med namn på annat i skeppsregistret infört far- tyg.
Kravet på namnolikhet kunde måhända förses med reservation för fall då förväx- lingsrisk uppenbarligen skulle vara övervä- gande teoretisk, såsom då fartygen i fråga
1' Se bl. a. 1 & tredje stycket och 2 & första stycket; jfr NJA II 1960 s. 204 och 207.
" Jfr den danska skibsregistreringslovens & 5 Stk. 4 samt den norska skipsregistreringslovens & I tredje ledd. I båda fallen är det fråga om riks- omfattande namnskydd.
betydligt skiljer sig till art och användning. Men en dylik reservation skulle kunna vålla onödiga komplikationer och syns knappast lämplig. Ett undantagslöst upprätthållande av krav på fullständig namnolikhet skulle emellertid kunna ge upphov till andra olä— genheter, nämligen genom att ej oväsentligt kringskära bruket av namnserier. Sådana kan nämligen vara uppbyggda på gemen- samma drag i de olika namnen eller rent av på samma namn jämte särskiljande till- läggsbeteckning. Och något hinder mot så- dant namnskick har kommittén inte velat resa. Därför föreslås det undantaget från huvudregeln att namnlikhet skall vara till- låten inom ramen för namnserie, förutsatt att denna blivit antecknad i skeppsregistret. Kommittén utgår därvid från att bruket av namnserier sker med iakttagande av att de däri ingående namnen, trots eventuell in- bördes likhet, dock är särskiljande; härtill återkommer kommittén vid förslagets 2 kap. (under IV i den allmänna motivering- en).
I fråga om namnserier är skyddsbehovet i första hand betingat av enskilda intressen. Det är tydligt att, som redareföreningen gjort gällande, ingrepp i etablerade namn- serier kan komma i konflikt med beaktans- värda hänsyn till »goodwill» inte minst i linjefarten. Rederiflaggor och skorstensmär— ken är av sådana skäl redan skyddade under de förutsättningar varumärkeslagen anger. En serie särpräglade fartygsnamn är enligt kommitténs uppfattning värd skydd i sam- ma grad som sådana flaggor och märken; möjligheten till rättsskydd för namnserie enligt varumärkeslagen har redan antytts. Den danska skibsregistreringslovens & 5 Stk. 5 förbjuder registrering under namn som griper in i ett av annan redare »benyt- tet soerprdzget navngivningssystem». Ett så- dant skydd för namnserier torde böra ef- terbildas för svensk del. Det syns emeller- tid böra utformas så att den till skyddet berättigade kan medge att annan likväl får använda i namnserien ingående eller eljest till densamma hänförligt namn. Det in— nebär ej, att man uppger det grundläg- gande kravet på namnskick, att varje far-
tygsnamn skall skilja sig från alla andra registrerade fartygsnamn. Men det ger ut— rymme för att redare som — inom ra- men för samma koncern eller i annan form för samverkan — vill gemensamt ut- nyttja en namnserie, också kan göra det. Sådant gemensamt utnyttjande av namnse- rier förekommer redan under nuvarande förhållanden.
På ett liknande sätt bör enligt sjölags- kommitténs mening möjliggöras att namn som fartyg ges vid sjösättningen reserve- ras så att dess användning ej blir förhind- rad genom att annat fartyg registreras un- der samma eller liknande namn innan det förra fartyget efter fullbordan skall införas i skeppsregistret.
Utom att namn på fartyg som införs i skeppsregistret måste skilja sig från andra registrerade fartygs namn innebär sjölags- kommitténs förslag (3 5 första och andra styckena), att namnet inte får förete på- taglig likhet med namn som kan hänföras till serie av fartygsnamn som brukas eller avses att brukas av annan fartygsägare. En förutsättning måste därvid vara. att i registret gjorts anteckning om denna namn- serie eller att ansökan gjorts om sådan an- teckning. Förslaget har utformats i enlighet härmed. I förslagets 2 kap. upptas därefter regler om anteckning av namnserier, som bl. a. innebär krav på särprägel (jfr 17 å).
Liksom för närvarande bör namn varun- der ett fartyg registrerats ej utan vidare få ändras. Särskilda skäl bör föreligga för ändring. Då fartyget byter ägare, torde det emellertid vara rimligt att den nye ägaren fritt får ge fartyget nytt tillåtligt namn. Har fartyget namn som hör till en av förre äga- ren brukad och skyddad namnserie, blir namnbyte i princip ofrånkomligt; det följer av huvudregeln.
Den reglering av namnskick för fartyg som sjölagskommittén föreslår kommer tyd- ligen att bereda registrerade fartygs namn ett mera omedelbart rättsskydd än imma- terialrätten ger. En reglering av tänkbar konflikt mellan de olika rättsskydden torde kunna undvaras. I den mån utnyttjande av namn varunder fartyg införts i skeppsregist-
ret skulle vara rättsstridigt, t. ex. såsom varumärkesintrång, får därav härrörande problem lösas enligt regler utom sjörätten. Det torde här vara tillräckligt, att registre- rat fartygs namn kan ändras, om särskilda skäl föreligger.19
Övergången till det nya namnskicket blir, liksom införandet av ny ordning för registre- ring och inskrivning, förenad med vissa pro- blem. Till dem återkommer sjölagskommit- tén vid övergångsbestämmelserna (under 8).
Fartygets hemort har tidigare rättsligt sett varit av stor betydelse och spelar ännu en inte helt oväsentlig roll. Enligt 48 & SjöL i lagens ursprungliga lydelse var befäl- havarens legala fullmakt att handla för re- daren begränsad så att den gällde endast utom fartygets hemort, en konstruktion som bl. a. avspeglades i fråga om vilka rätts- handlingar som medförde sjöpanträtt i far- tyget (jfr angående sjöpanträttskonventionen i det föregående). Även sedan inskränkning- en av den legala fullmakten fallit bort ge- nom 1936 års sjölagsändringar, kvarstod den i bestämmelserna om sjöpanträtt för befälhavarförbindelser i 267 5 5 SjöL och är såtillvida ännu gällande rätt?". Här- utöver gäller processrättsligt, att fartygets hemort i vissa fall räknas som rederiets, nämligen enligt 337 5 andra stycket SjöL och 85 5 Sij jämförda med 10 kap RB. Liksom namnet skall hemorten enligt % 11 RegF vara angiven på fartygsskrovet.
Enligt 4 & SjöL åligger det fartygs ägare att bestämma fartygets hemort. Är farty- get registreringspliktigt, skall han anmäla hemorten för anteckning i fartygsregistret men eljest anmäla den till polismyndighe- ten i den ort han utsett till hemort. Sker ej hemortsanmälan, räknas ägarens hem- vist som fartygets hemort.
I huvudsang överensstämmelse med gäl— lande rätt innebär Sjölagskommitténs förslag i denna del (3 & tredje stycket), att svenskt fartyg skall ha hemort i Sverige, att ägaren skall bestämma registrerat fartygs hemort samt att ägarens hemvist räknas som ett oregistrerat fartygs hemort, om ägaren ej anmält annan hemort hos sjöfartsverket. Så- som registreringsbestämmelserna utformas
enligt kommitténs förslag (jfr 2 kap. i det följande) behöver inte här beaktas det fall att hemort ej anmälts för fartyg som införs i skeppsregistret. Hemortsanmälan till 10- kal polismyndighet kan enligt kommitténs uppfattning inte betraktas som en praktisk lösning för den som önskar utröna vilken hemort ett oregistrerat fartyg har. Upplys- ning om vilken hemort som ägaren utsett och anmält för fartyg bör i stället alltid kunna erhållas hos sjöfartsverket, vare sig fartyget är registrerat eller ej.
Enligt den förutnämnda kungörelsen an— gående signalbokstäver för svenska fartyg skall sjöfartsverket, vid behov i samråd med televerket, tilldela registreringspliktigt fartyg om minst 40 nettoregistertons dräk- tighet s.k. igenkänningssignal i form av signalbokstäver valda ur den bokstavsserie (SAA—SMZ) som gällande internationella konvention i ämnet förbehåller Sverige. Den nu gällande telekonventionen avsluta- des i Montreux 1965 och trädde i kraft den 1 januari 1967?! Även statsfartyg till— delas igenkänningssignal. Sådan signal ut— gör i förekommande fall tillika anropssignal för fartygets radiotelegrafstation.
Sedan gällande kungörelse utfärdats, har kommunikationstekniken undergått en be- tydande utveckling och bl.a. har telegraf— kommunikationerna kompletterats med en alltmer spridd radiotelefoni. Inom radiotele- fonin utnyttjas konventionsenligt samma igenkänningssignaler som vid radiotelegrafi. Det finns numera —— enligt vad kommittén inhämtat _ knappast skäl att endast till- dela större fartyg igenkänningssignal. Siö- lagskommittén föreslår i stället (4 5), att alla fartyg som införs i skeppsregistret skall tilldelas igenkänningssignal. Signalen skall alltjämt tjäna som anropssignal för radio- station.
" Jfr bl. a. 41 & varumärkeslagen (1960: 644), 200 5 aktiebolagslagen (1944: 705), 102 5 lagen om ekonomiska föreningar (1951: 308) och 312 & lagen om försäkringsrörelse (1948: 433).
” Jfr Sandström s. 214 ff. Intill 1964 års sjö- lagsändringar kvarstod en sådan inskräkning även i bestämmelserna om redareansvarets be- gränsning (254 5).
” Jfr televerkets författningssamling, Serie B: 28.
Enligt 5 7 RegF skall nationalitets- och registreringscertifikat utfärdas för registre- rat fartyg. Sjölagskommitténs förslag upp- tar bestämmelser i detta ämne i 1 kap. Certifikatet, som i förslaget (5 %; jfr 39 &) betecknas nationalitetscertifikat, skall ut- färdas för varje i skeppsregistret infört far- tyg och grundas på registreringen.
Svenskt fartyg har i allmänhet behörig företrädare här i landet genom att driftsled- ningen är helt eller delvis förlagd hit. Men nationalitetsreglerna garanterar ej att så är fallet, ty fartyget kan exempelvis ägas av utlandssvensk och denne kan driva det från utlandet. Sjöfartsverket har emellertid — både som registreringsmyndighet och som tillsynsmyndighet rn. m. — behov att kunna kommunicera med behörig företrädare för fartyget. För den skull föreslår sjölagskom- mitrén i 1 kap (6 &) en bestämmelse av innebörd att om registrerat fartygs ägare icke är bosatt i Sverige och ej heller har företrädare här, för fartyget bör vara utsedd företrädare med samma vidsträckta behörig- het som huvudredare i partrederi har enligt sjölagsförslagets 3 kap.22 För att kravet skall kunna upprätthållas effektivt bör det förenas med sanktion. Kommittén föreslår ett stadgande av innehåll, att sjöfartsverket äger förordna, att fartyg som ej har sådan företrädare här i landet som nu sagts inte får hållas i drift. Uttrycket »hållas i drift» ersätter enligt kommittéförslaget här som eljest »nyttjas till sjöfart» utan att saklig ändring åsyftas; jfr vid specialmotiveringen till 6 5.
lV Fartygs tillbehör m.m. (7 och 8 55)
Varken SjöL eller annan sjörättslig för- fattning upptar någon definition av begrep- pet fartyg utan överlämnar frågan åt rätts— tillämpningen.23 Vad som utgör fartygs- tillbehör regleras endast på det sättet att från tillbehören, som enligt 268 & omfattas av sjöpanträtt, undantas vissa driftsförnö- denheter. En motsvarande bestämmelse finnsi 13 & IntL.
Enligt 1887 års sjölagsförslag (6 5) skulle
såsom fartygstillbehör räknas »fartygets bå- tar samt övriga redaren tillhöriga föremål, vilka äro avsedda till bruk å fartyget, dock med undantag av proviant, kol, bränsle och olja». Förslaget kritiserades vid högsta dom- stolens granskning såsom alltför vittgående och det framhölls tillika, att det i och för sig var olämpligt att reglera begreppet med hänsyn till den växlande innebörd det måste ha under olika förhållanden. Måhända hade man därvid även i åtanke den fortgående tekniska utvecklingen på området. 1891 års SjöL kom på grund härav ej att uppta andra regler i ämnet än som nyss nämnts.
I svensk doktrin har förordats, att regler- na om tillbehör till fast egendom analogiskt tillämpas i sjörätten.24 Även analogi med lufträtten har ansetts naturlig.25 I praxis har fastighetsrättsliga grunder vunnit till- lämpningF'6 Vad lufträtten angår bör ej för- bises, att frågan om tillbehör delvis är reg- lerad genom internationell konvention27 och det på ett sätt som ej utan vidare kan ef— terbildas i sjörätten. Sålunda hör bl. a. ra- dioutrustning till luftfartygs tillbehör. Men på svenska fartyg är sådan utrustning regel- mässigt förhyrd av televerket och ägs ej av redaren. Föremål i annans ägo torde i princip inte räknas som tillbehör till far— tyget. Vad beträffar överlåtelse med ägare— förbehåll och hyresavtal för skens skull till— lämpas fastighetsrättens grunder.
I norsk rättspraxis28 har antagits, att tillbehör till fartyg utgörs av sådana lösöre- föremål som är bestämda till varaktigt bruk för fartyget under sjöfart — varvid åsyf—
22 Jfr 4 5 samt 13 o. följ. && lagen (1968: 555) om rätt för utlänning och utländskt företag att idka näring här i riket. ” Jfr 1887 års sjölagsförslag, motiven s. 212. —— I sjöbefälskungörelsen (1960: 487) ges definitioner på handels- och tiskefartyg. ” Se Sandström s. 47; jfr Undén s. 61 och 105 f. "' Sandström ib. " Se NJA 1934 s. 234, 1935 5.416, 1942 s. 195; jfr SvJT 1925 ref. s. 58. ”" Art. XVI i 1948 års konvention om inter- nationellt erkännande av rätt till luftfartyg; jfr 14 5 lagen den 12 maj 1955 (nr 227) om inskriv- ning av rätt till luftfartyg. ” ND 1914 s. 321.
tas befordran av gods eller passagerare -— men däremot inte sådana föremål som med- förs för bruk vid bärgning, fångst och andra speciella ändamål. I konsekvens härmed an- sågs fiskeredskap ej som fartygstillbehör. Detta särskilda kvalifikationskrav på fartygs- tillbehör har, enligt kommitténs mening med fog, kritiserats i svensk litteratur.29 Svensk rätt bör snarare antas inta den stånd- punkten att som tillbehör räknas sådana fö- remål med varaktig anknytning till fartyget som är avsedda för bruk i fartygets vanliga användning. Det förtjänar här tillfogas, att kravet på anknytning till ett bestämt fartyg från tillbehören utesluter exempelvis con- tainers och andra sådana transportanord— ningar som används för att sammanföra gods, något som kan sägas vara motiverat också av dess användning för lasthantering även utanför sjötransportens ram. Motsva- rande syn får anläggas på sådana läktare med last som tas ombord för att sedan los- sas med lasten samt på vissa lastkranar som av en redare, eller kanske flera samseglande redare, används omväxlande på olika fartyg och stundom medförs ombord.
Sjölagskommittén utgår från att det sjö- rättsliga tillbehörsbegreppet i stor utsträck- ning bör svara mot det fastighetsrättsliga. Ej minst från panträttslig synpunkt är det angeläget att tillbehörsbegreppet blir legalt bestämt. Kommitténs förslag upptar därför i 1 kap. (7 och 8 åå) generellt tillämpliga regler i ämnet med förebild i fastighetsrät- ten.
Överförda till sjörättsliga förhållanden medför fastighetsrättsliga grundsatser, att all utrustning till stadigvarande bruk för fartyget i princip bör utgöra tillbehör. Den framträder även utåt såsom tillbehör. Drifts- förnödenheter blir uteslutna, emedan de ej är avsedda för stadigvarande bruk ombord. Utesluten blir också sådan utrustning som, utan att vara avsedd för förbrukning, en- dast skall tjäna tillfälligt ändamål. Det gäl- ler vare sig utrustningen används temporärt i fartygets vanliga verksamhet — såsom de nyssnämnda lastkranarna i bruk på olika fartyg — eller används i en för fartyget temporär verksamhet. Att utrustningen i och
för sig har speciell användning blir utan betydelse, om denna faller inom ramen för den verksamhet fartyget är avsett för. Nå- gon tvekan skall alltså ej behöva råda om att bärgningsredskap, fångstredskap och så- dan speciell utrustning kan utgöra tillbehör till fartyg avsedda för verksamhet vari så- dan utrustning används.
På en här ej oväsentlig punkt avviker kommittéförslaget från den fastighetsrätts- liga förebilden, nämligen i fråga om reserv- delar och annat som är avsett att ersätta tillbehör. Sådant är i fastighetsrätten un- dantaget från tillbehörsbegreppet. Men sjö- lagskommittén menar, att i den mån sådan utrustning förs ombord — såsom fallet ofta är med t.ex. rescrvaxel och reservpropcl- ler — har den så varaktig anknytning till fartyget att den bör utgöra tillbehör. om förutsättningama i övrigt är för handen.
Utöver vad som sålunda kan sägas kon- stituera den yttre tillbehörskaraktären blir — här som i fastighetsrätten — det avgö- rande huruvida ägaren eller annan tillfört fartyget föremålet. Huvudsak och tillbehör bör nämligen vara i samme ägares hand. om tillbehöret skall vinna rättsligt erkän- nande som sådant. För det ändamålet måste alltså utrustning tillföras fartyget av far- tygsägaren eller också, efter att ha tillförts fartyget av annan, övertas av fartygsäga— ren. En rent tillfällig installation av för- hyrd materiel kan visserligen inte sägas in- nebära, att fartyget blivit »försett» med materielen i fråga.30 Vem som tillfört far- tyget viss utrustning måste bedömas med beaktande av i vems intresse det skett.31 Om sålunda en skeppslegotagare tillfört far- tyget specialutrustning för lasthantering, t.ex. en lyftkran, blir kranen — trots sin yttre karaktär av tillbehör till fartyget — inte tillbehör i rättslig mening förrän den eventuellt övertagits av fartygsägaren. Mot- sättningsvis skall härav följa, att om det är fartygsägaren som tillför fartyget utrustning- en så blir detta fartygstillbehör t. o. m. utan hinder av att leverantören förbehållit sig
” Sandström s. 40 f. ” Jfr NJB del B 5. 905. ”1 Jfr NJA II 1966 s. 76.
äganderätten därtill eller att utrustningen endast förhyrts. Äganderättsförbehåll och hyresavtal frånkänns alltså sakrättslig ver— kan under sådana förhållanden; den obliga- tionsrättsliga sidan av problemet skall strax beröras.
Ett strängt upprätthållande av principen om tillbehörs förening med fartyget i sak- rättsligt hänseende låter sig emellertid up- penbarligen ej genomföras generellt. I fas- tighetsrätten intar tillbehör till industrifastig- het en särställning i detta avseende32 och inom sjörätten blir en i viss mån motsva- rande reglering påkallad. En del tillbehör behöver nämligen kunna tillföras fartyget genom hyresavtal eller s.k. leasing utan att uthyraren går förlustig sin rätt till egen— domen. Detta gäller sedan länge radiout- rustning, som tillhandahålls av televerket. Det gäller också vissa navigatoriska hjälp— medel som fartyget utnyttjar i förening med annans landbaserade anläggningar, t. ex. Decca Navigator. Och även radarutrustning tillhandahålls genom leasing. Man torde få räkna med att denna form för anskaff- ning av fartygstillbehör kan utvecklas betyd- ligt i framtiden. Samtidigt är det dock ett angeläget kreditsäkerhetsintresse att vad som framträder med yttre tillbehörskaraktär ock- så som regel skall ha rättslig tillbehörskarak- tär. Utrymmet för hyra eller leasing måste därför vara begränsat här. Sjölagskom— mittén har valt att inskränka det till ut- rustning för radiosamband och navigatoris- ka hjälpmedel. Om framdeles skulle upp- stå så beaktansvärda behov av vidgat ut- rymme för anskaffning av tillbehör på det- ta sätt att kreditsäkerhetshänsyn måste vika, får problemet lösas genom lagändring. Men sjölagskommittén har med angivna begräns- ning velat understryka vikten av att kredit- säkerhetshänsyn ställts i förgrunden vid överväganden med så utpräglat panträtts- liga inslag som dessa.
Rättspolitiskt torde det vara motiverat att efter fastighetsrättslig förebild med hyra av radioutrustning och nautisk utrustning lik- ställa förvärv av sådan på avbetalningsköp med ägarförbehåll samt förvärv därav ge- nom köp under återtagandevillkor.33
En annan fråga är om föremål, som ge- nom att tillföras fartyget enligt förslagets huvudregel blir tillbehör till detta, bör un- dantas från huvudregelns tillämplighet när föremålet dessförinnan häftar för företags- inteckning. I 2: 4 andra stycket NJB, mot— svarande 5 5 andra stycket lagen (1966: 453) om vad som är fast egendom,34 ges särskilda regler för sådana fall avsedda att balansera ett företags och en fastighets borgenärers motstridiga intressen. Sjölagskommittén har emellertid räknat med att detta problem har långt mindre praktisk betydelse för sjö- rättens vidkommande än det har i fastig- hetsrätten. Förslaget upptar därför ingen motsvarighet till de nämnda, jämförelsevis komplicerade reglerna i detta ämne i NJB. Ett föremål får alltså karaktär av fartygs- tillbehör utan hinder av att föremålet dess- förinnan omfattats av företagsinteckning. Vid konkurrens viker innehavaren av före- tagsinteckningen och torde få åtnöjas med att hålla sig till vederlaget; jfr 4 5 första stycket 6 FöIntL.
Vad beträffar de obligationsrättsliga verkningarna av ägarförbehåll och hyres- avtal i fråga om tillbehören som fartygs- ägare tillför fartyg innebär förslaget, lik- som fastighetsrätten, att förbehållet förlorar verkan även mellan parterna från det att egendomen i fråga givits yttre tillbehörska- raktär. Det förtjänar uppmärksammas, att det ej är fråga om att frånkänna förbehåll-. let ursprunglig verkan.35 På samma sätt be- handlar kommittéförslaget hyresavtal för skens skull. Däremot lämnas utrymme för att tillerkänna verkliga hyresavtal verkan mellan parterna.36 Med hyra måste, såvitt gäller radioutrustning och nautisk utrust- ning, naturligtvis jämställas förvärv under ägarförbehåll eller återtagandevillkor för överlåtaren.
I detta sammanhang vill sjölagskommit-
32 Jfr 2: 4 första stycket NJB och 5 & första stycket lagen (1966: 453) om vad som är fast egendom, NJA II 1966 s. 64 ff. ” Jfr NJB del B s. 908 f. Se även Hessleri Festskrift för Arnholm s. 459 ff. " Jfr NJA II 1966 s. 78 ff. ” Jfr Agell i SvJT 1965 bl. a. s. 244 ff. ” Jfr NJA II 1966 s. 75 f. och 88.
tén fästa uppmärksamheten vid att det nors- ka förslaget innehåller en speciell bestäm- melse avsedd att skilja olika former av leasing åt. Förslaget (jfr & 260) har den innebörden att, om fartygsägaren har rätt till uppsägning med högst sex månaders var- sel, antas verkligt hyresavtal, s.k. opera- ting leasing, föreligga och hyresföremålet blir då undantaget från tillbehören. Eljesl: betraktas hyresförhållandet närmast som ett slags förtäckt köp, s.k. financial leasing. Det är visserligen även i dessa fall såtill- vida fråga om verkliga hyresavtal som me— ningen ej är att äganderätten till egendo- men skall övergå i fartygsägarens hand. Men hyresförhållandet har så fast och var- aktig karaktär att föremålet blir både be- talt och förslitet i fartygsägarens tjänst och det skulle därmed vara motiverat att här- vidlag rättsligt likställa det med köp. — Problemet har diskuterats vid de nordiska kommittéöverläggningama men åtminstone på svensk sida har förslaget om reglering av tillbehören efter fastighetsrättslig före- bild ej ansetts böra modifieras med hän- syn till detta problem. Inom den gräns som, på sätt som nyss redovisats, dragits upp för tillbehörsanskaffning genom sak- rättsligt giltiga hyresavtal blir alltså båda de nämnda formerna av leasing tillämp- liga. Skulle det visa sig rättspolitiskt moti- verat framdeles, kan måhända financial leasing analogiskt behandlas på samma sätt som hyresavtal för skens skull. I vart fall har sjölagskommittén ej ansett sig böra re- dan nu genom särskild reglering ingripa i dessa hyresformers ändamålsenliga utveck- ling inom den tillåtna ramen.37
Även i fråga om överlåtelse av fartygs- tillbehör följer kommittéförslaget fastighets— rätten. Överlåtelse blir följaktligen inte sak- rättsligt verksam förrän tillbehöret skiljs från fartyget så att det därigenom berö- vas sin yttre tillbehörskaraktär. Ehuru för- slaget närmast utarbetats med överlåtelsefal— let för ögonen, måste det kunna analogiskt tillämpas i jämförliga fall som t. ex. vid pantsättning av tillbehör.” Liksom i fas- tighetsrätten har alltså här den metoden valts att lagregeln tar sikte på det i praktiken
mest betydelsefulla fallet. I detta samman- hang förtjänar påpekas, att tillbehör natur- ligtvis ej förlorar sin rättsliga tillbehörska— raktär när det endast tillfälligt skiljs från far- tyget. Det kan t. ex. behöva lösgöras för re- paration eller i samband med reparation av fartyget självt.39 I så fall bevaras rättsläget oförändrat tills ytterligare ändring inträder.
I fråga om skeppsbyggen bör tillbehörs- begreppet enligt kommitténs mening i förs- ta hand svara mot fartygstillbehören från det att bygget börjar ta form. Men utöver vad som därigenom blir tillbehör måste beaktas material och utrustning m.m., som skall infogas i bygget. Skeppsbyggnadskon- ventionen innehåller, som förut framgått, anvisning på en lösning av detta problem. Konventionens artikel 8 går nämligen ut på att inskriven rätt till skeppsbygge kan omfatta material, maskiner i och annan ut- rustning som befinner sig inom varvsområ— det och som genom märkning eller på an- nat sätt otvetydigt framstår som bestämt att införlivas med bygget. Vid överlägg- ningar med de nordiska sjölagskommittéer- na har man, åtminstone på norsk och svensk sida, funnit sig böra lägga den av konventio- nen anvisade, ehuru ej obligatoriska lösning- en till grund för lagförslag i ämnet. I Dan- mark löses problemet i gällande skibsre- gistreringslov så att rätt som inskrivs i skeppsbygge (dvs. »skib som er forelebigt registreret») omfattar de därtill anskaffade materialen »der er individualiseret på byg- gepladsen och påmoerket som vedrorende skibet>>.40 Enligt tysk rätt, som ger möjlig- het till registrering av skeppsbygge av viss minsta storlek om samtidigt stiftas hypotek i bygget, gäller liknande bestämmelser.41 Sjö-
" Leasing behandlades utförligt av Braekhus vid det tjugofemte nordiska juristmötet 1969. Jfr Innstilling VIII s. 91 ff. Det berörs i förbigående i lagberedningens betänkande Utsökningsrätt IX (SOU 1969: 5) s. 45 not 9. Se vidare NJB del B 5. 897 och 905 ff.
” Jfr NJA II 1966 s. 95. " Jfr NJA II 1966 s. 91; se även art. XVI i 1948 års konvention om internationellt erkän- nande av rätt till luftfartyg.
"' Jfr 95 4 och 48. " Jfr Wästendörfer, Neuzeitliches Seehandels- recht (2 uppl. 1950) s. 103. och Abraham, Das Seerecht (3 uppl. 1969) s. 54.
lagskommitténs förslag till tillbehörsreglcr bestämmer den yttre gränsen för skepps- byggnadstillbehör på det sätt skeppsbygg— nadskonventionen anvisar. Byggnadsmateri- al m. m. som levereras till varvsområdet för att användas till bygget kommer alltså i regel efter märkning eller annan sådan åt- gärd att såsom rättsliga tillbehör uppgå i bygget redan före infogandet. Och ett mot- svarande betraktelsesätt kan anläggas in- nan bygget börjar ta form. Här kan erin- ras om rättsfallet NJA 1960 s. 221 (Ro- sengrens dörrar) vari äganderätten till branddörrar, som en byggnadsentreprenör fått levererade under äganderättsförbehåll men med rätt att fritt använda för att in- fogas i en byggnad, ansågs ha frångått leve- rantören vid leveransen till byggnadsplat- sen.42
Varvsområdet omfattar självfallet ej en- dast själva arbetsplatsen utan hela det ut- rymme varvet disponerar för verksamheten, även om det inte bildar ett sammanhängan- de område på marken. Utrymmen på annan ort bör dock ej utan vidare räknas hit. Men om — såsom kommitténs förslag till registreringsbestämmelser medger — mer än en byggnadsplats antecknas i skeppsbygg- nadsregistret, måste begreppet varvsområde ges en däremot svarande tolkning.
I övrigt kommer för skeppsbyggen de i fråga om fartyg föreslagna tillbehörsreg- lerna att bli tillämpliga. Utöver yttre tillbe— hörskarakteristika enligt den uttryckliga hu- vudregeln fordras alltså för rättslig tillbe- hörsegenskap att bygge och tillbehör kom- mer i samme ägares hand. Om varvet självt är ägare till bygget är läget enkelt. Ifall beställaren har äganderätten, uppstår frå— gan vem som tillför bygget material m.m. när varvet anskaffar det för egen räkning. Eftersom det avgörande skall vara i vems intresse det tillförs bygget, anser kommittén svaret vara att det är varvet som på be— ställarens vägnar tillför bygget materialet i fråga; det är alltså ägaren som skall anses ha tillfört det. Ifall varvets leverantörer förbehållit sig äganderätten till materialet, förlorar det förbehållet sålunda sin ver- kan när materialet får yttre tillbehörskarak-
tär, dvs. genom märkning eller liknande enligt huvudregeln. Skulle det i stället vara fråga om radioutrustning som levererats för inmontering i bygget, blir åtminstone i fråga om blivande svenska fartyg läget ett annat. Ty sådan utrustning kommer då inte i samme ägares hand som bygget eller det färdiga fartyget, eftersom televerket med stöd av det förut behandlade undantaget från huvudregeln bevaras vid sin rätt till utrustningen.
V Fartygs behöriga skick och iståndsätt- lighet efter haveri m.m. (9 och 10 åå)
De grundläggande reglerna i 5 a & SjöL om fartygs behöriga skick erhöll sin nuva- rande lydelse genom 1967 års sjölagstift- ning.43 Ehuru naturligtvis främst avsedda för redaren, anger dessa regler inte vem som svarar för fartygets behöriga skick. Det framgår av ansvarsbestämmelserna, 323 och 331 55 SjöL, att ej endast redaren har sådant ansvar.44 För befälhavaren gäller sär- skilda, mot Saå svarande regler i 585 SjöL. Reglerna i 5 aå kompletteras av andra sjörättsliga bestämmelser i ämnet, främst 1965 års lagstiftning om säkerheten på fartyg.
Grundläggande regler om fartygs behö— riga skick har alltjämt sin naturliga platsi det inledande kapitlet i SjöL och sjölags- kommitténs förslag upptar därför dessa där, i sak oförändrade men i 9 &.
I 1 kap. upptar sjölagskommitténs förslag även bestämmelserna i 6 & SjöL om far- tygs iståndsättlighet efter liden skada. De införs utan saklig ändring i 10 5 men kompletteras med en ny bestämmelse som är betingad av den nya sjöpanträttskon- ventionen. Enligt 270 å andra stycket SjöL upphör sjöpanträtt i fartyg som kondem- neras — dvs. i viss ordning förklaras icke vara iståndsättligt — och därefter säljs fri- villigt. Panträtten övergår i stället i köpe-
'3 Jfr Agell i SvJT 1965 s. 243 ff. ” Jfr även lagändring i samband med 1965 års sjösäkerhetslagstiftning (NJA II 1965 s. 462ff).
'" Jfr SvJT 1968 s. 374; se även sjöfartssäker- hetskommitténs betänkande II 1911 s. 133 och 173 ff.
Skillingen men kan enligt 272 & SjöL göras gällande däri endast så länge medlen ute- står oguldna eller innehas av befälhavaren eller redarens agent. Enligt 20 & IntL upp- hör även den med fartygsinteckning förena- de panträtten i kondemnerat och frivilligt försålt fartyg. Denna panträtt övergår ej i köpeskillingen, en ståndpunkt som torde vara motiverad av att inteckningshavaren, till skillnad från sjöpanträttshavaren, har möjligheter att avtalsvis skydda sig mot de ekonomiska risker en kondemnation kan medföra.” Gällande rätt ger alltså fartygs- ägaren, i vars rätt försäkringsgivaren som regel inträder,46 möjlighet att sälja det kon- demnerade fartyget gravationsfritt. Det är naturligtvis särskilt av betydelse när kon— demnationen gäller fartyg som skadats svårt och kanske rentav är vrak. Denna möjlig- het kan ej utan vidare bevaras enligt den nya sjöpanträttskonventionen, som endast erkänner två former för sjöpanträtts upphö- rande: preskription och exekution. Sjölags- kommittén föreslår därför, att ägaren berät- tigas att låta sälja fartyget exekutivt för att därigenom kunna överlåta det gravations— fritt. Det får antas, att en sådan ordning bättre än den nuvarande tillgodoser sjöpant- rättshavarens intresse. Ty denne bereds där- igenom tillfälle att bevaka detta vid försälj- ningen. För närvarande kan den äga rum utan publicitet; och det ger utrymme för missbruk av kondemnationsinstitutet. Be- stämmelsen, som har motsvarighet i det norska förslaget, tar sikte på det fall att det kondemnerade fartyget befinner sig inom svenskt jurisdiktionsområde. Det är ej antagligt, att den i nämnvärd mån skall kunna tillämpas utomlands; i vart fall blir sådan tillämpning helt beroende på vad där gällande exekutionsrätt tillåter. Exe- kutionsrättsligt bör gälla, att det kondemne- rade fartyget säljs som om det var utmätt för fordran med bästa rätt. Därigenom ges underlag för tillämpning av täckningsprin- cipenxt7
1 %.
Liksom SjöL upptar förslaget bestämmel- ser om fartygs nationalitet i lagens första pa- ragraf. Dessa har behandlats uttömmande i den allmänna motiveringen (under I). Be— svär över Sjöfartsverkets beslut enligt tredje stycket skall föras hos Konungen i statsrå— det; kommittén utgår från att verket bemyn— digas pröva åtminstone vissa dispensfrågor.
25.
SjöL upptar de grundläggande reglerna om fartygsregistrering i denna paragraf (jfr under II i den allmänna motiveringen). Sådana återfinns enligt sjölagskommitténs förslag huvudsakligen i 2 kap. I första stycket av förevarande paragraf ges före- skrifter om skepps— och skeppsbyggnadsre- gister och andra stycket ger Kungl. Maj:t befogenhet att förordna om särskilt båtre- gister i den mån det fordras för tillsyn eller eljest av allmänna hänsyn. Skepps- och skeppsbyggnadsregistren har behandlats i den allmänna motiveringen. Här bör till- läggas att kommittéförslaget innebär att skeppsbygge kan registreras redan innan det börjar ta form, nämligen då beställnings- kontrakt föreligger. Förslaget utnyttjar i den delen skeppsbyggnadskonventionens konstruktion som är avsedd att möjliggöra att kreditförhållandena ordnas rationellt re- dan i tidigaste skede. Till härmed samman- hängande problem återkommer sjölagskom- mittén i anslutning till förslaget om skepps- byggnadsinteckning (jfr förslaget 11 kap.).
Till bestämmelserna om skepps— och skeppsbyggnadsregistren knyter förslaget en föreskrift av innebörd att sjöfartsverket år- ligen skall publicera — och för det ända- målet naturligtvis också fortlöpande kon- trollera och komplettera — en på registren grundad förteckning. Meningen är att sjö- fartens intressenter skall kunna på ett en-
" Jfr NJA' II 1902 nr 3 s. 29 ff. och 35 f. " Jfr bl. a. 5 64 i 1957 års allmänna svenska sjöförsäkringsplan och & 29 mom. 1 i 1966 års allmänna svenska kaskoförsäkringsvillkor.
" Jfr motsvarande lösning i 13 å andra stycket jordförvärvslagen (1965 : 290).
kelt sätt få tillgång till vissa informationer som de ofta har behov av. Sjölagskommittén har här haft för ögonen den nuvarande Svc— riges Skeppslista, kompletterad med registre— rade skeppsbyggen. Innehållet i förteckning— en, vilken alltjämt bör benämnas Sveriges Skeppslista, får bestämmas närmare genom tillämpningsföreskrifter.
I tredje stycket ges fullmakt för Kungl. Maj:t eller, efter Kungl. Maj:ts bemyndi— gande, sjöfartsverket att utfärda tillämp- ningsföreskrifter till lagens bestämmelser om registrering och inskrivning; jfr 2 % fjärde stycket SjöL.
Bä.
Bestämmelserna om fartygs namn, som behandlats i den allmänna motiveringen (un- der III). upptas i första och andra styckena av denna paragraf. Namnprövningen an- kommer på sjöfartsverket i dess egenskap av inskrivningsmyndighet. Det framgår av förslaget 25 å andra stycket och medför att talan mot beslut i sådana ärenden skall föras i judiciell i stället för som nu i ad- ministrativ ordning. Därav påkallas änd— ring i lagen (1909: 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regeringsrätt. Förslag om sådan följdänd- ring till sjölagsförslaget bifogas detta.
I tredje stycket upptas de i den allmänna motiveringen (under III) redovisade bestäm— melserna om fartygs hemort.
4 5.
I denna paragraf upptar förslaget bestäm- melser om fartygs igenkänningssignal; jfr den allmänna motiveringen (under 111). När sjöfartsverket tilldelar fartyg sådan, handlar verket i egenskap av central sjöfartsmyn- dighet, trots att det sker i samband med registreringen. Sådant ärende är i och för sig inte på grund av förslaget bundet till handläggning på den inskrivningsavdelning varom förslaget upptar föreskrift i 25 5 and- ra stycket.
5 &. Bestämmelserna om nationalitetscertifikat, vilka berörts i den allmänna motiveringen (under III), upptas i denna paragraf.
Nationalitetscertifikatet utgör det officiel- la beviset om fartygets rättsliga status (jfr 2 & första stycket SjöL). Bestämmelse där- om fogas enligt förslaget till reglerna om vilka fartyg som erhåller nationalitetscerti- fikat; jfr första stycket. Nationalitetscerti- fikatet skall enligt förslaget återge de i skeppsregistret införda uppgifter som ford- ras för fartygets identifiering och bör alltså innehålla namn, hemort och signalbokstä— ver jämte det nummer varunder fartyget in- förts i registret. Dessutom skall certifikatet innehålla upplysning om ägaren och förkla- ring att fartyget är svenskt och berättigat att överallt åtnjuta det skydd och de rättig- heter som tillkommer svenska fartyg. En- ligt andra stycket skall nationalitetscerti— fikatet åtfölja fartyget.
Registreringspliktigt fartyg bör inte, lika litet som enligt gällande rätt,48 få hållas i drift utan gällande nationalitetscertifikat. Föreskrift därom ges i tredje stycket. Den kompletteras av en i förslaget 13 kap. 328 % upptagen, mot 5 33 första stycket RegF svarande bestämmelse om straff för över- trädelse härav.
Sjöfartsverket handlägger ärenden enligt denna paragraf i sin egenskap av central sjöfartsmyndighet, vilket betyder att ärende— na inte måste handläggas på inskrivnings- avdelningen och att besvär förs i administra- tiv ordning.
65.
Här upptar förslaget de i den allmänna motiveringen (under III) behandlade före- skrifterna om företrädare här i landet för registreringspliktigt svenskt fartyg samt om sanktion mot försummelse att vid behov utse sådan.49 Sanktionen föreslås bli den att förbud kan meddelas mot att fartyget hålls i drift. Härtill ansluter sig en bestäm- melse i förslaget 13 kap. 328 5 om ansvar för överträdelse av förbudet att hålla far- tyget i drift.50
" Jfrå 8 mom. 1 RegF. " Jfr det norska sjölagsförslaget 5 3 (Innstilling VIII).
5” Jfr 6 kap. 5 &, 8 kap. 1 och 2 55 samt 10 kap. 3 och 4 && FSL.
I detta sammanhang vill kommittén fästa uppmärksamheten vid att förslaget ej an- vänder formuleringen »nyttjas till sjöfart» utan »hållas i drift». Denna senare formule- ring används genomgående. Anledningen är att uttrycket »nyttjas till sjöfart» orsakat onödiga tolkningssvårigheter. Sålunda har — som nämnts i det föregående (jfr den allmänna motiveringen under IV) — med sjöfart stundom förståtts endast befordran av gods eller passagerare, varigenom bl. a, fiske uteslutits.51 Och tvekan har uppstått i fråga om fartyg som varit upplagda eller undergått långvariga klassningsarbeten. I förtydligande syfte infördes därför i sam- band med 1967 års sjölagsändringar uttryc- ket »fartygets drift» i sjöförklaringsregler- na.52 Formuleringen åsyftar fartygets an- vändning under förhållanden som i regel kräver utrustning och bemanning. Det är väsentligt att rekvisitet sålunda ej uteslutan- de anknyter till fartygets framförande utan även till annan verksamhet såsom lastning och lossning. Naturligtvis avses fartygets användning som sådant, ej som bostad eller hotell- eller nöjeslokal och liknande, i vilket fall det f. ö. ej ens alltid bör betraktas som fartyg (jfr nedan vid 2 kap.).
Förbud enligt denna paragraf bör beslu- tas av sjöfartsverket såsom central sjöfarts- myndighet och besvär torde få föras i rege- ringsrätten med hänsyn till prövningens övervägande rättsliga natur. Det under 3 & anmälda förslaget till ändring i regerings- rättslagen har utformats med beaktande här- av; besvärsmål om förbud mot fartygs resa hör redan nu under regeringsrättens pröv— ning.
7—8 5 5.
I dessa paragrafer upptar förslaget de bestämmelser om tillbehör till fartyg och skeppsbyggen som behandlats i den all— männa motiveringen (under IV). Bestäm- melserna skall — som förut antytts — ses mot bakgrund av skeppsbyggnadskonven- tionens art. 8 samt 3, 5, 6 och 8 55 la- gen (1966: 453) om vad som är fast egen- dom.53
I 7 9 första och andra styckena ges
huvudreglerna om vad som är tillbehör till fartyg och skeppsbyggen. Det sker genom en bestämning av tillbehörens yttre karakte- ristika så som utvecklats i den allmänna motiveringen. I tredje stycket av samma paragraf undantas från huvudregelns till- lämpning sådana föremål av tillbehörstyp som tillförs fartyg eller skeppsbygge av an- nan än ägaren till fartyget eller bygget samt slås fast, att ägaren likväl kan tillföra far- tyget eller bygget radioutrustning m. m. utan att utrustningen blir rättsligt tillbehör, om han nämligen ej äger densamma. I fjärde stycket behandlas överlåtelse av tillbehör. Paragrafen rör uteslutande sakrättsliga pro- blem.
I 8 5 regleras den obligationsrättsliga sidan av ägarförbehåll och skenhyresavtal så som utvecklats i den allmänna motive- ringen. Som redan framgått omfattar den regleringen inte verkliga hyresavtal, vilka alltså kan förbli obligationsrättsligt verk- samma utan hinder av tillbehörsreglema. Även radioutrustning och nautisk utrust- ning är undantagna från paragrafens till- lämpning.
9—10åå.
Under dessa paragrafer upptas de i den allmänna motiveringen (under V) behand- lade bestämmelserna om fartygs behöriga skick (9 5) samt om dess iståndsättlighet efter haveri och ägarens rätt att låta sälja kondemnerat fartyg exekutivt (10 5). I 9 å, som svarar mot 5 aä SjöL, har formuleringen »nyttjas till sjöfart» ersatts med »hålles i drift»; jfr under 6 % ovan. 10 S motsvarar gällande 6 5.
51 Jfr ND 1914 s. 321 och Sandström s. 40 f 5” Jfr bl. a.'301 åSjöL; se NJA II 1967 s. 84. 5” Jfr'NJA'II 1966 bl.a. s. 41 ff., 71 ff. och 88 1". Se numera NJB 2 kap. 2, 4, 5 och 7 55.
Kap. 2
Allmän motivering
Som framgått av det föregående upptar fö- revarande kapitel enligt sjölagskommitténs förslag en reglering av skepps— och skepps- byggnadsregistreringen, vilken utformats för att tillgodose såväl offentligrättsliga krav på registrering som privaträttsliga krav på in- skrivning av panträtt i fartyg m.m. Därvid har till förebild för bestämmelserna om in- skrivning av äganderätt tagits fastighetsrät- tens reglering av lagfart sådan den framträ- der i NJB. Fastighetsrätten har på samma sätt fått tillhandahålla förebilden till regler- na om inskrivning av panträtt. Dessa upp- tas i förslagets 11 kap.
Förslagets 2 kap. indelas i tre avsnitt, det första om skepps- och skeppsbyggnads- registrens omfattning med hänsyn till re- gistreringsplikt och registreringsrätt, avre- gistrering m.m., det andra om verkan av registrering och inskrivning samt det tred- je om förfarandet. Den fastighetsrättsliga förebilden finns i 17—20 kap. NJB och i övrigt har, som förut nämnts, beaktats bl. a. 1967 års internationella sjöpanträtts- och skeppsbyggnadskonventioner.
Sjölagskommittén har i förslaget, delvis med anknytning till NJ B, sökt genomföra en viss terminologi. Sålunda talas genomgåen- de om att fartyg eller skeppsbygge införs i register resp. registreras. Fartyg är registre- ringspliktigt under vissa förutsättningar och skeppsbygge är på samma sätt registrerings-
Om registrering av fartyg
bart; i båda fallen föreligger inteckningsbar- het. I vissa fall skall fartyg eller skeppsbygge avföras ur registret men det kan tänkas att avregistrering likväl inte kan verkställas utan vidare. Fartyg eller skeppsbygge an- mäls för registrering resp. avregistrering. Äganderätt till sådan egendom inskrivs; när formuleringen »rätt» används avses i regel äganderätt eller både äganderätt och pant- rätt medan den senare betecknas såsom rättighet. Inskrivning sker på ansökan och äger rum i viss egendom.
Anteckning i register eller registeranteck- ning sker också i viss egendom utom i frå— ga om namnserier. All införing som här nämnts ryms liksom avregistrering under beteckningen registrerings- eller inskriv-— ningsåtgärd. Detsamma gäller åtgärder en- ligt 11 kap.: inteckning, utbyte av pant- brev, nedsättning och dödning av inteck- ning, förklaring om intecknings fortvaran— de giltighet och andra införingar som rör inteckning.
Fartygsregistreringen är av uppenbara skäl mer nationellt präglad än sjörättens centrala delar. Under 1950-talet förekom emellertid ett begränsat nordiskt samarbete på området, när danska och norska lag- kommittéer arbetade på revision av skepps— registreringslagstiftningen. I dessa kommit- téers inbördes överläggningar deltog även företrädare för Finland, Island och Sverige.1
1 Jfr den danska Betaenkning nr 134/1955 angående revision af skibsregistreringslovgiv- ningen m. v. s. 7 f.
Av de danska och norska kommittéförsla— gen ledde endast det danska till lagstift- ning.? På norsk sida överlämnades revi- sionsarbetet i stället till den norska sjö- lagskommittén.3 Denna kommitté, som 1966 lade fram ett förslag i ämnet genom den för- utnämnda Innstilling VI, har sedan genom Innstilling VIII i september 1969 avgivit ett delvis omarbetat förslag till registrerings- regler.
I samband med de nordiska sjölagskom- mittéernas överläggningar om fartygs- och skeppsbyggnadshypotek enligt 1967 års in- ternationella konventioner i dessa ämnen har även registreringsfrågor berörts. Där- vid har hittills de norska och svenska kom- mittéerna kommit fram till att fartygs- och skeppsbyggnadsregistreringen bör regleras inom SjöL:s ram och enats om att uppta bestämmelserna härom i 2 kap. Vad inne- hållet beträffar står man på norsk sida del- vis på grunden av en i allmän norsk civil- rätt — liksom i dansk rätt — etablerad ord- ning med s.k. tinglysing. Full motsvarighet därtill saknas i svensk rätt. Nordisk rättslik— het och parallellitet har därför inte kunnat åstadkommas i denna del av sjölagsförsla- get.
I Registreringsplikt och registreringsrätt (11 5)
Den svenska fartygsregistreringen är, som tidigare nämnts, utformad som en nationa- litetsregistrering. I fartygsregistret införs uteslutande fartyg som enligt 1 & SjöL har svensk nationalitet. Alla svenska fartyg kan införas i fartygsregistret, oavsett använd- ning och storlek. Men vissa fartyg skall in- föras där. Registreringsplikten förutsätter enligt 2 & SjöL, dels att fartyget används till »handelssjöfart eller resandes fortskaf— fande» eller, annorledes uttryckt, befordran av gods eller passagerare, dels att det har en bruttodräktighet av minst tjugo register- ton.4 Dräktigheten utgör fartygets rymd ut- rönt genom mätning enligt SkeppsmätnK, varvid brutto- och nettodräktighet beror av om vissa driftsutrymmen, främst maskin— rum, tas med i beräkningen eller ej; ett re-
gisterton är lika med 100 engelska kubik- fot eller 2,83 kubikmeter.-')
För fiskefartyg finns en särskild form av registrering, väsentligen avsedd för tull- kontrolländamål.6
Nationalitetsregistreringen utgör grund— val för fartygsinteckningen främst på det sättet att endast i fartygsregistret införda fartyg kan intecknas. Därutöver ställer IntL emellertid krav på viss minsta dräktighet, nämligen antingen en nettodräktighet av tre registerton eller — i fråga om bogserare och isbrytare — en bruttodräktighet av tio re- gisterton.
Sjölagskommittén har omprövat nuvaran- de registreringsplikt och registreringsrätt för fartyg samt den därmed sammanhängande frågan om inteckningsbarhet. Trots de of- fentligrättsligt betingade motiv som påkal- lar fartygsregistrering kommer det nya skeppsregistret att få övervägande privat- rättslig karaktär. Det syns därför naturligt att begränsa skeppsregistreringen till de far- tyg som bör kunna intecknas. Det offentlig- rättsliga behovet av registrering av andra fartyg under myndighets tillsyn eller eljest under allmän kontroll kan tillgodoses genom annan registrering än den i skeppsregistret föreslagna Gfr förslaget 2 5 andra stycket).
IntL gav ursprungligen inteckningsbarhet åt registrerade fartyg med minst tjugo brut- toregistertons dräktighet. Genom lagändring 1920 jämkades gränsen till fem nettoregis- terton för att 1954 ytterligare ändras till nuvarande gränser. Motiven till 1920 års jämkning var att fartygen undergått sådana
2 Jfr loven nr 93 af 29. marts 1957 om skibs- registrering. 3 Jfr Innstilling VI s. 7 f. 4 Se SFS 1965: 720; jfr prop. 1965: 132 bl. a. s. 48 ff. och 122. 5 Andra mått på fartygs storlek är —— utom längd, bredd och djupgående — deplacement, som anges i ton, kubikmeter eller kubikfot och motsvarar den vattenmassa fartyget undan- tränger, samt dödvikten, som uttrycks i ton och som åsyftar den vikt av last och driftsförnöden- heter fartyget kan bära med det djupgående som markeras av linjen för sommarfribord (dödvikten kan även betecknas som »lastdryghet»). ” Jfr SFS 1958: 555 samt generaltullstyrelsens kung. 14 april 1959 nr 39 och meddelande 1959 nr 8. Se även 122 och 125 55 tullstadgan (1927: 391).
prisstegringar att även små fartyg lämpade sig som underlag för kreditsäkerhet i in- tecknings form.7 Ändringarna 1954 berod- de på övergång till nya skeppsmätningsreg— ler."
Enligt sjölagskommitténs mening bör in- teckningsbarhet ej heller framdeles stå öp- pen för fartyg av obetydlig storlek. Behovet av ett internationellt erkänt hypotek kan med fog sägas vara begränsat till den stör— re, yrkesmässiga sjöfarten och sjöpanträtts- konventionen gäller endast s.k. seagoing vessels, d.v.s. fartyg avsedda för använd- ning i öppen sjö. Också den mindre, yrkes— mässiga sjöfarten kan visserligen utnyttja ett sådant hypotek men för deSS vidkom- mande kan kreditsäkerhet i form av före- tagsinteckning — främst lämpad för använd- ning inom landet — utgöra ett användbart alternativ; det kan nämnas att det tidigare förlagsinteckningsinstitutet förutsatte att egendomen i fråga ingick i industriell verk- samhet vilket bl.a. uteslöt sjöfartsnäring— en.9 Vad nöjessjöfarten angår har kom— mittén inte funnit vägande skäl att alls er- bjuda möjlighet till särskild underpantsätt— ning. Någon ändamålsenlig skiljelinje kan emellertid svårligen dras i detta samman- hang mellan å ena sidan yrkesmässig sjö- fart och å andra sidan nöjessjöfart, ty far- tyg kan skifta karaktär från t. ex. handels- eller fiskefartyg till nöjesfartyg och tvärtom.
Sjölagskommittén har mot bakgrund av dessa överväganden ansett att skeppsregist- ret (jfr 11 5 första stycket) bör omfatta alla svenska fartyg av viss minsta storlek, så be— stämd att flertalet handels- och fiskefartyg men så få nöjesfartyg som möjligt blir re— gistreringsplikti ga och inteckningsbara.
I fråga om metoden för avgränsningen har kommittén funnit, att den nuvarande anknytningen till fartygs dräktighet bör frångås. Sådant mått på fartygs storlek — eller rättare sagt rymd — kan vara ytterst komplicerat att fastställa och därigenom ge upphov till betydande gränsdragningspro- blem. Sådana har kommittén så mycket hellre velat undvika som kommittéförsla- get knyter viktiga privaträttsliga verkning- ar till gränsdragningen — såsom inträde av
sakrättsskydd för överlåtelse och möjlig- het till s.k. handpantsättning (jfr HB 10: 7) — och det alltså är angeläget att envar blir i stånd att utan betydande svårigheter avgö- ra om ett fartyg med hänsyn till storlek är registreringspliktigt och inteckningsbart. Sjö- lagskommittén har stannat för att välja storleksmåtten på fartygets skrov och med utgångspunkt i en inom sjöfartsverket ge— nomförd utredning (bilaga 4) bestämt grän- sen till en största längd av minst tolv meter och en största bredd av minst fyra meter. Med »största längd» avses därvid detsam— ma som i allmänhet, med översättning av ett engelskt uttryck, kallas »längd över allt», bogspröt och avvisare ej inräknade, och med största bredd den största yttre skrov- bredden, avvisare ej inräknade. Är fartyget av katamarantyp eller eljest flerskrovigt, av- ses naturligtvis med breddmått skrovens och mellanliggande däcks eller andra konstruk- tionsdelars sammanlagda största bredd.
Sjöfartsverkets utredning ger vid han— den, att en gräns vid 12 )( 4 meters skrov i praktiken tämligen väl sammanfaller med nuvarande gräns för registreringsplikt vid 20 bruttoregisterton. Enligt kommitténs upp- fattning bör i princip alla svenska fartyg av den minsta storlek som nu angivits in- föras i skeppsregistret, oavsett slag och an- vändning. Med hänsyn till skeppsregistre- ringens framträdande privaträttsliga karak- tär syns det dock motiverat att kunna un- danta statsägda icke-kommersiella fartyg; en- ligt kommittéförslaget skall Kungl. Maj:t äga bestämma att sådana fartyg, antingen alla eller vissa slag därav, ej skall införas i skeppsregistret.10 Med denna modifika- tion kommer alltså registreringsplikt och registreringsrätt att sammanfalla. De vä- sentliga ändringarna i förhållande till gäl- lande rätt blir med detta förslag att en del jämförelsevis små handelsfartyg — huvud- sakligen passagerarbåtar — och ett antal fiskefartyg blir underkastade registrerings- plikt i stället för att endast vara registre-
7 Jfr NJA II 1920 s. 695. ” Jfr NJA II 1954 s. 566. 9 Jfr NJA 111913 5. 235 ff. 1" De bör utan hinder därav kunna införas i skeppslistan, om det befinnes lämpligt (jfr 2 5)
ringsberättigade medan åter andra sådana, av för närvarande inteckningsbar storlek, kommer att vara för små för att kunna in- tecknas. Endast ett obetydligt antal nöjes— fartyg blir praktiskt berörda. Kommittén vill här hänvisa till Sjöfartsverkets nyss nämnda utredning.
Med hänsyn till de privaträttsliga kon— sekvenserna av registreringspliktens omfatt- ning kan det sägas vara en nackdel, rätts- systematiskt sett, att inte alla egentligen svenska fartyg av i och för sig registrerings- pliktig storlek kommer att omfattas av re- gistreringsplikt. Nationalitetsvillkorens ut- formning medför att en del fartyg som ägs av t. ex. svenska ideella föreningar ej kommer att kunna införas i skeppsregist- ret. Kommittén har emellertid räknat med att detta förhållande inte skall medföra praktiska olägenheter. Det rör sig om rela- tivt få undantagsfall som dessutom i viss utsträckning kan tänkas bli eliminerade med tillämpning av den i 1 & upptagna regeln om dispens från nationalitetsvillkoren. Där- för har kommittén ansett sig kunna bortse från denna nackdel.
Som förut nämnts omfattar kommitténs uppdrag att pröva om mudderverk, ponton— kranar och annan sådan egendom bör kun- na registreras och intecknas. Till en början bör då uppmärksammas, att dylik egendom ej sällan kan betecknas som fartyg. I den mån så är fallet kommer den alltså utan vidare att, om storlekskravet uppfyllas, bli registreringspliktig och inteckningsbar. Pro- blemet kan alltså har begränsas till sådan egendom av förevarande slag som ej ut— gör fartyg.
Fartygsbegreppet är, som förut nämnts, inte bestämt i svensk sjörättslig författ- ning och man är därför hänvisad till en praktisk tolkning med utgångspunkt från vissa vedertagna synpunkter i ämnet; pro- blemet är ingalunda nytt utan välkänt se- dan länge.11 Sjölagskommittén vill till be- lysning därav anföra, att man i allmänhet med fartyg torde avse ett sjötransportmedel varmed jämställs redskap för annan verk- samhet till sjöss såsom fiske, fångst, isbryt- ning, bärgning, bogsering, dykning och an-
nat som har samband med sjöfarten.12 Vä- sentligt torde vara att viss manöverduglig— het är för handen men krav på eget fram- drivningsmedel brukar ej uppställas, även om förekomst av sådant är ägnad att un- danröja en tvekan som eljest skulle kunna råda. Pråmar och läktare är med dessa utgångspunkter fartyg och även flytdockor och pontonkranar kan vara det.13 Flottar, bryggpontoner och flytande behållare faller däremot utom fartygsbegreppet. Huruvida en anläggning för utvinning av olja eller naturgas ur kontinentalsockeln skall anses som fartyg eller ej blir beroende på omstän- digheterna. Uppenbarligen är oljeutvinning i och för sig inte sådan verksamhet till sjöss som nyss antytts men det kan stundom tän- kas att anläggningen utgör transportmedel. Sjölagskommittén har utgått från att luft- kuddefarkoster (s.k. svävare) ej utan vidare kan anses som fartyg i den mening varom här är fråga och de omfattas därför ej av förslaget. Det norska förslaget däremot om- fattar både oljeborrtorn och svävare.14
Att egendom av förevarande slag uteslu- tande används som bostad eller hotell- eller restaurangrörelse eller annat sådant för sjö- farten främmande ändamål och är helt an- passad härför, innebär enligt kommitténs uppfattning att den inte kan betraktas som fartyg; den kan ju då inte brukas som sjö- transportmedel eller redskap för sådan verk— samhet till sjöss som har samband med sjö- farten.
I den mån egendom av förevarande slag ej uppfyller kraven för att vara fartyg kan den, sedan förlagsinteckning — som förut— satte att fråga var om industriell. rörelse — numera ersatts av företagsinteckning. tän- kas bli föremål för sådan säkerhetsrätt. En- ligt kommitténs mening får det anses till—
” Jfr bl. a. Beckman s. 4 f. och Falkanger s. 166' 578—579. I den danska skibsregistreringsloven regleras problemet uttryckligen i 5 2. Se även Innstilling VIII s. 64 och VI s. 44 och 76.
12 Se här definitionen av handelsfartyg i 35 sjöbefälskungörelsen (1960: 487). " Jfr (1953) 1 Lloyd's Rep. 514 QB, ref. av Falkanger s. 166. " Jfr Innstilling VIII, Sjölagsförslagets & 33. — I Sverige pågår en särskild utredning ang. trafik med svävare.
räckligt för kreditsäkerhetsändamål. En ut- vidgning av skeppsregistreringen till annat än fartyg skulle f. ö. leda till betydande teo- retiska och praktiska avgränsningsproblem. Att redan fartygsbegreppet såsom sådant kan vålla svårigheter vid praktisk tillämp- ning är visserligen som förut antytts ofrån- komligt.
Vad beträffar skeppsbyggnadsregistrering- en (jfr 11 å andra stycket) torde inte fin- nas något behov av att utforma den an- norledes än som en rätt till registrering. Ing— en registreringsplikt föreslås således här. Mot bakgrund av skeppsregistreringen och skeppsbyggnadskonventionens renodlat pri- vaträttsliga syfte är det naturligt att skepps- byggen endast får registreras om de beräk- nas i färdigt skick få sådan storlek att de också kan införas i skeppsregistret, om för- utsättningama i övrigt är för handen. Sjö- lagskommitténs förslag går alltså ut på att gränsen bör gå vid en blivande största längd av minst tolv meter och en största bredd av minst fyra meter. Ett motsvarande be- traktelsesätt ligger bakom skeppsbyggnads— konventionens bestämmelse (art. 1 första stycket) att registreringen får begränsas till byggen som i färdigt skick, med hänsyn till typ och storlek, kan registreras som s. k. seagoing vessels. Att flertalet skeppsbyggen i Sverige levereras till utlandet påverkar inte ett sådant ställningstagande beträffande den svenska ordningen för registrering av skeppsbyggen. Som framhållits vid 2 5 av förslaget bör registreringen tillåtas redan från kontraktsskedet, eftersom ett av skepps— byggnadskonventionens huvudsyften är att möjliggöra att kreditförhållandena redan från början ordnas med tanke på såväl byggnadstiden som tiden efter det fartyget sätts i drift. I övrigt är bestämmelserna om fartyg i förslagets 2 kap. avsedda att tilläm- pas även på registreringsbara skeppsbyggen; i vissa fall ges dock särregler för de senare.
II Registrering och inskrivning (12 och 13 m. fl. 55)
För att skeppsregistreringen på bästa sätt skall kunna fylla sin funktion bör den bl. a.
riktigt återge äganderättsförhållandena. Så- dant krav gäller redan från offentligrätts- lig utgångspunkt, eftersom fartygsregistret är en förteckning över fartyg med svensk nationalitet och nationalitetsvillkoren är knutna till äganderättsförhållandena. Emel- lertid är det i gällande rätt knappast väl sörjt för detta. En viss äganderättspröv- ning sker, när fartyg förs in i registret; jfr åå 4 och 5 RegF. Men kraven på utredning är låga och detsamma gäller anmälan om förändring i äganderättsförhållandena. Så— dan anmälan görs enligt 5 13 RegF av far- tygsägaren och i fråga om andel kan an- mälan även göras av den som förvärvat an- delen. Anmälan som här avses behöver ej åtföljas av bevisning; däremot skall under- skriften vara bevittnad. En följd av denna ordning är, att den som är inskriven i far— tygsregistret som ägare till fartyg ej har en mot lagfaren fastighetsägares legitimation helt svarande behörighet att medge inteck- ning i egendomen. I princip skall inteck- ningsmedgivande, för att gälla, vara lämnat av den som är inskriven i fartygsregistret som ägare till fartyget (6 & IntL). Men full- ständig prövning av äganderätten skall lik- väl företas i inskrivningsärendet vid dom- stolen (7 5 IntL). Det gäller därvid att här- leda ägarens rätt till den som här i lan— det byggt fartyget eller som först förvärvat det från utlandet. Eftersom det kravet an- setts kunna vara alltför betungande för sö- kanden,15 medger IntL att den räknas som fartygets ägare vilken under de senaste fem åren varit inskriven i fartygsregistret som så- dan eller också bevisligen härleder sin rätt från den som vid femårsperiodens början var inskriven som ägare till fartyget. Det har likväl försports missnöje med denna ord— ning, cmedan den på sina håll ansetts otill— räckligt lätta på utredningskraven. I riksda- gen motionerades redan 1963 om uppmjuk- ning av regeln.16 Riksdagens skrivelse i an- ledning härav överlämnade Kungl. Maj:t den 17 maj 1963 till sjölagskommittén att beaktas vid det fortsatta kommittéarbetet.
"' Jfr NJA II 1902 nr 3 s. 20. " Jfr motion i andra kammaren 1963:194, EU 1963: 16, Rskr 163.
I den nya ordning sjölagskommittén före- slår blir det ofrånkomligt att ställa höga krav på äganderättsprövningen och att krä- va kontinuerlig inskrivning av förändringar i äganderätten. Detta är påkallat för att en privaträttsligt fullgången inskrivning skall kunna erbjudas; samtidigt kommer det na- turligtvis att möjliggöra en mer tillfreds- ställande nationalitetsprövning än som för närvarande äger rum. Den privaträttsliga förebilden är, som förut nämnts, fastighets- rättens bestämmelser om lagfart sådana de framträder i NJB. Viktiga rättsverkningar knyts enligt kommittéförslaget till registre- ring och inskrivning. Tilltron till registren. både skeppsregistret och skeppsbyggnadsre- gistret, skall upprätthållas dels genom offi- cialrättelse av fel och dels genom statligt skadeståndsansvar gentemot den som lider förlust på grund av förlitan på registrens in- nehåll.17
Liksom gällande rätt lägger kommitténs förslag i första hand på ägaren resp. förvär- varen att svara för att anmälan om registre- ringsåtgärd resp. inskrivningsansökan görs så som föreskrivs (12 och 13 åå). För att ytterligare tillgodose behovet av fortlöpan- de inskrivning i registren eller andra registre- ringsåtgärder, när äganderättsförändring el- ler annat påkallar det, föreslår kommittén att sjöfartsverket får en mot fastighetsrät- ten svarande befogenhet att förelägga vite för fullgörande av sådan skyldighet (28 5 första stycket 18 Med hänsyn till de stora värden som står på spel syns ingen legal be- gränsning av vitesbelopp böra gälla (jfr RB 9: 8) men utdömandet av förelagt vite bör ankomma på domstol (27 % tredje stycket). Efter samma förebild skall enligt förslaget sökande vars rätt är beroende där- av kunna på föregående ägares vägnar full- göra den anmälnings- och ansökningsskyl- dighet denne försummat (28 5 andra styc- ket). Detsamma måste gälla om det ej före- ligger försummelse av anmälningsskyldig- het, såsom fallet kan vara i fråga om skeppsbygge. Den föregående ägaren åläggs för sådana fall editionsplikt med avseende på de för ändamålet behövliga handlingar som han innehar (28 å andra stycket). Un-
dantag från krav på sammanhängande fångeskedja medges enligt kommittéförslaget för förvärv genom exekutiv försäljning (33 % första stycket 3). Detta är i första hand betingat av den bestämmelse i sjöpant— rättskonventionen (art. 11 mom. 3) som går ut på att registerförare i konventionsstat skall ha skyldighet att, i förekommande fall mot vederbörligt bevis, såsom ägare till far- tyg i registret inskriva den som förvärvat fartyget vid exekutiv försäljning inom kon- ventionsområdet. Undantaget har dessutom fastighetsrättslig förebild.19
Utöver vad här redovisats innebär kom- mittéförslaget sådana krav på noggrann prövning av registrerings- och inskrivnings- ärenden som är avsedda att väl motsvara vad som gäller fastighetsrättens lågfarts- ärenden.
III Avregistrering (14—16 åå)
Ett registrerat fartyg är förr eller senare för- slitet och blir upplagt eller upphugget och skrotat. Det kan också kondemneras ef- ter haveri (jfr 10 %) eller förlisa eller eljest, på försäkringsmässiga grunder,?” bli an- sett som förlorat. Vidare kan det säljas till utlandet eller på grund av förändring av äganderätten till andel eller liknande orsak förlora svensk nationalitet. I dessa fall skall fartyget enligt 5 28 RegF avföras ur regist- ret; dessa är också enligt uttrycklig bestäm- melse i 2 5 andra stycket SjöL de enda av- registreringsgrunderna. De angivna grun- derna gäller i första hand registreringsplik- tiga fartyg. För fartyg som införts i far- tygsregistret utan registreringsplikt gäller dock enligt 2 & tredje stycket SjöL samma regler. Att ägaren disponerar över registre- ringen ger honom alltså inte motsvarande rätt i fråga om avregistreringen. Anledning— en därtill är, att han kan utnyttja registre- ringen till att inteckna fartyget och därför
" Jfr NJB 18: 4—7 samt 19: 17 och 19 samt del B 5. 545 ff.
” Jfr NJB 20: 3 och 19: 4. " Jfr NJB 20: 9 och del B 5. 586 f. 2" Jfr 70—72 åå FAL, & 99 i 1957 års allmänna svenska sjöförsäkringsplan och 9 26 i 1966 års allmänna svenska kaskoförsäkringsvillkor.
ej bör kunna utverka avregistrering till för- fång för borgenärerna.21
Även om de angivna förutsättningama för avregistrering är för handen, kan hinder mö- ta mot att avregistrering verkställs. Enligt den år 1967 tillkomna % 28 a RegF22 får av- registrering inte verkställas utan bevis från inskrivningsdomaren att fartyget ej är in- tecknat för fordran eller att samtliga in- teckningshavare samtyckt till åtgärden. Den- na spärregel är främst avsedd att förebyg- ga att fartyget efter försäljning överförs till annat nationalitetsregister utan hänsyn till inteckningshavarnas rätt. En annan regel gäller i vissa fall när fartyget förlorar svensk nationalitet. Beror det på att andel i farty- get övergått i utländsk ägo eller på att svensk delägare blivit utländsk medborga- re, kan ifrågavarande andel enligt särskilda regler i 5 % SjöL återföras i svensk hand för att bevara fartygets svenska nationalitet. I konsekvens härmed föreskriver & 28 tredje stycket RegF, att avregistrering ej får verk- ställas under viss tid. Aktualiseras frågan om återförande av andelen i svensk hand, kan sjöfartsverket fastställa särskilt frist för ändamålet.
Enligt sjölagskommitténs uppfattning mås- te förutsättningarna för avregistrering även i fortsättningen vara i stort sett desamma som nu (jfr 14 å). Att ett fartyg, som inte längre är svenskt, principiellt ej bör tillåtas kvarstå i ett svenskt nationalitetsregister är sålunda uppenbart. Ej heller bör ett för- stört, förlorat eller kondemnerat fartyg bc- hållas i registret. Detsamma gäller naturligt- vis det fall att ett fartyg genom ombygg- nad eller annan sådan ändring upphört att vara fartyg; det bör i så fall utan vidare kunna behandlas såsom förstört.
De regler, som enligt gällande rätt skall förebygga avregistrering till förfång för an- nans rätt, torde i princip vara tillräckliga för att säkerställa borgenärernas rätt.
I överensstämmelse med sjöpanträttskon- ventionen föreslår sjölagskommittén, att av- registrering av fartyg vari inteckning gäller inte får verkställas förrän borgenären skrift— ligen samtyckt till åtgärden (16 å andra stycket). Genom att göra sitt samtycke be-
roende av gottgörelse eller garanti för fort- satt tillfredsställande säkerhet i fartyget un- der dess nya flagg kan borgenären sålunda själv bevaka sin rätt så långt det överhuvud- taget är möjligt.
Den andra spärregel som sjölagskommit- tén föreslår anknyter likaså till gällande rätt, nämligen reglerna i 5 & SjöL om åter- ställande av fartygs svenska nationalitet i vissa fall. Som anmärkts i det föregående, ersätter kommittéförslaget bestämmelserna i 5 & SjöL med vissa bestämmelser i part- rederikapitlet (förslaget 3 kap.), nämligen i reglerna om partredares lösningsrätt till medredares andel. Med utgångspunkt i des- sa regler innebär förslaget (16 5 första styc- ket) att, om det finns flera ägare till ett fartyg som skall avföras ur registret på grund av att det förlorat svensk nationalitet och lösningsrätt kan utövas för att bevara fartygets nationalitet, avregistrering inte får verkställas medan lösningsrätten ännu gäl- ler.
I fråga om skeppsbyggen som införs i skeppsbyggnadsregistret kan ej överlag gäl- la samma grunder för avregistrering som för fartyg. I den mån man kan tala om na- tionalitetsförändringar bör sådana inte till- mätas betydelse, eftersom skeppsbyggnads- registret är ett register för inskrivning av rätt till skeppsbyggen som utförs här i lan- det, oavsett om det sker för inländsk eller utländsk beställares räkning och oavsett vem som äger bygget. Men det färdigbygg- da fartyget måste kunna överföras till vårt skeppsregister eller till utländskt register (15 5 första stycket 2 och 3). Eftersom skeppsbyggnadsregistreringen ej blir obliga- torisk enligt kommitténs förslag (11 5 and- ra stycket), bör ägaren ha rätt att i princip förfoga över byggets avregistrering (15 & första stycket 3). Å andra sidan måste in- skrivningsplikt gälla i fråga om förvärv av skeppsbygge så länge det är registrerat. Om ny ägare ej vill låta inskriva sitt fång, mås- te han alltså i stället medverka till avre- gistrering (13 5 första stycket).
När ett skeppsbygge sjösätts, är det inte
" Jfr NJA H 1902 nr 3 s. 51. ” Jfr SFS 1967: 117.
med nödvändighet färdigt som fartyg. Åt- minstone med konventionell skeppsbygg- nadsteknik återstår viss tid för fullbordan genom inredning och utrustning — bl. a. med maskineri — samt andra leveransför- beredelser såsom tekniska provturer m.m. Under detta skede uppträder emellertid byg- get alltmer som fartyg och är i viss ut- sträckning underkastat samma risker som färdiga fartyg, framför allt vid förflyttning- ar. Gränsen mellan skeppsbygge och får- digt fartyg kan vara svår att dra och det är inte säkert att den kan alltid dras på samma sätt. Den kan ej utan vidare knytas till avregistreringen ur skeppsbyggnadsre- gistret och inte till leveransen, i vart fall ej i detta sammanhang. Ej heller kan en så- dan gräns generellt förläggas till sjösätt- ningen, som eljest i flera väsentliga hän- seenden är ett avgörande ögonblick i byg- gets utvecklingsskede. Kommittén har med hänsyn härtill funnit sig böra föreslå, att de för avregistrering av fartyg gällande grunderna förstörelse, förlust och kondem- nering även skall gälla i fråga om registre- rade skeppsbyggen, ehuru dessa avregistre- ringsgrunder i stor utsträckning torde bli teoretiska (15 & första stycket 1; jfr 14 & första stycket 1—3).
I överensstämmelse med skeppsbyggnads- konventionens krav (art. 10 första stycket) gäller enligt sjölagskommitténs förslag sam- ma krav på inteckningsborgenärernas sam- tycke till avregistrering av skeppsbygge som till avregistrering av fartyg (16 å andra stycket; jfr 11 å andra stycket). För över- föring från skeppsbyggnadsregistret till det svenska skeppsregistret skall emellertid så- dant samtycke ej krävas (16 & tredje styc— ket). Förslaget innebär nämligen, att in- teckning i skeppsbygge följer bygget vid överföringen och alltså kommer att gälla i det nyregistrerade fartyget utan förändring i övrigt (271 & tredje stycket och 293 €).
IV Anteckning av namnserier (17 &)
Vid sjölagsförslaget 1 kap. har behandlats spörsmål om fartygs identifiering, däribland fartygs namn. Enligt vad sjölagskommittén
föreslår skall fartyg ej få införas i skepps- registret under namn som för mycket lik- nar namn på annat där infört fartyg eller kan hänföras till serie av fartygsnamn som, enligt registeranteckning eller ansökan om sådan anteckning, brukas av ägare till an- nat eller andra fartyg; dennes medgivande skall emellertid bryta skyddet för namn- serie (3 .8, första stycket). Även enstaka far- tygsnamn skall kunna reserveras genom så- dan anteckning.
I förevarande kapitel regleras förutsätt- ningarna för anteckning av namn och namnserier (jfr vid 1 kap. under 111 i den allmänna motiveringen) och den ordning vari anteckning sker. Mot bakgrund av för- slaget till namnskick för registrerade far— tyg — som, såvitt rör sådana fartyg, i prak- tiken kommer att medföra ensamrätt till de namn varunder fartyg införs i skepps- registret — bör enligt sjölagskommitténs upp- fattning krävas, dels att namnserie är ägnad att skilja däri ingående fartyg såsom grupp från andra registrerade fartyg, dels att den består av inbördes särskiljande namn eller är uppbyggd så att den medger val av så- dana namn. Det förstnämnda kravet är självklart. En namnserie som ej kan markera samhörighet utåt har ingen beaktansvärd funktion att fylla. Och det senare kravet beror av att varje fartygsnamn i registret skall vara särskiljande. En namnserie som exempelvis omfattar svenska älvar är, så- vitt kommittén förstår, ägnad att skilja en grupp av sålunda namngivna fartyg från andra samtidigt som den består av inbördes särskiljande namn. Namnserier kan självfal- let också konstrueras genom kombinationen av fasta och skiftande komponenter, t. ex. serier vari samtliga namn slutar på »holm» eller »land» eller liknande eller som består av ett gemensamt namn med särskiljande tilläggsbeteckning för varje enskilt fartyg. Även sådana namnserier kan sägas vara i och för sig ägnade att skilja gruppen av däri ingående fartyg från andra23 och sam- tidigt medger de, att inbördes särskiljande
93 Det är en annan sak att de angivna fasta komponenterna för närvarande brukas utan stort beaktande av grupptillhörighet.
Utöver kravet att namnserien skall kun- na utmärka en grupp av fartyg och att den är förenlig med det grundläggande kravet på registrerade fartygsnamns särskiljande funktion kunde ifrågasättas att hänsyn bor- de tas till de berättigade intressen andra fartygsägare kan ha för namn med viss anknytning av t. ex. geografisk karaktär. Den som driver trafik i Öresund kunde så- lunda anses ha ett beaktansvärt intresse av att kunna utnyttja namn med anknytning till ort eller bygd vid sundet. Sådana hän- syn skulle emellertid onödigt komplicera fartygsregistreringen och bör därför ej be- aktas i denna ordning. En annan sak är att fartygsnamn av denna typ kan tänkas förvärva eller ha förvärvat varumärkes— skydd. De av sjölagskommittén föreslagna reglerna om skeppsregistrering tar ej hel— ler sådana hänsyn. Tillgången på lämpliga namn behöver inte dras in i bedömningen. Den torde under alla förhållanden väl för- slå för registreringspliktiga svenska fartyg. Förslaget uppställer fördenskull ej andra krav på namnseriers beskaffenhet än här sagts.
Vad beträffar rätten att förbehålla sig namnserie genom anteckning i skeppsre- gistret anser sjölagskommittén, att bruket av serien bör ha inletts eller åtminstone vara nära förestående. Att gå så långt som till krav på inarbetning förefaller däremot opåkallat. Kommittén har valt att knyta redarens rätt till skydd för namnserie till att han har fartyg registrerat under namn som är hänförligt till serien eller som åt- minstone kan genom namnändring tilldelas sådant namn eller också att han har re- gistrerat eller påbörjat skeppsbygge som han avser att ge sådant namn i färdigbyggt skick. Med påbörjat skeppsbygge avser kom- mittén ett bygge som nått det skedet att sammanfogning av byggnadsmaterial inletts på byggnadsplatsen. Det bör anses som full- gott skäl för namnändring att redaren ge- nom ändringen kan inleda bruk av namn- serie (jfr vid 1 kap.). I linje härmed inne— bär kommittéförslaget vidare (17 & tredje stycket) att namnserie, som ej inom rimlig
tid — av kommittén bestämd till två år — tagits i bruk för registrerat fartyg eller som ej längre brukas för sådant fartyg, berövas det skydd som registeranteckning medför. Anteckningen skall då avföras. Naturligtvis bör den också kunna avföras på begäran av den till förmån för vilken den gäller.
Förutsättningarna för reservation av namnserie bör med minst samma fog kun- na berättiga till förbehåll av enstaka far- tygsnamn. En beställare som vid sjösätt- ningen ger sitt fartyg namn bör enligt kommitténs mening kunna vara förvissad om att fartyget också får registreras under det namnet. Därför ger förslaget honom rätt att förbehålla sig detta genom anteck- ning i skeppsregistret och denna rätt bör han för enkelhets skull ha redan från det att bygget registrerats eller påbörjats. Bestäm- melserna om anteckning av namnserie blir i övrigt tillämpliga.
Slutligen beaktar förslaget i denna del möjligheten av konkurrens mellan olika an- sökningar om förbehåll av namn eller namn- serier, vilka är så lika att de inte båda kan införas i registret. Om ansökningarna ej är samtidiga, följer redan av 3 5 första stycket att den som gjorts först har före- träde, förutsatt givetvis att den alls kan bi- fallas. Men skulle det vara fråga om flera samma dag ingivna ansökningar, behövs en formel för att bestämma deras inbör- des företräde. De omständigheter som där- vid syns kommittén mest förtjänt av be- aktande är i första hand om någon av an— sökningarna avser namn eller namnserie som redan kan anses ha mer eller mindre inarbetats. Det kan också vara så att den ena namnserien framstår som mer skydds- värd än den andra, eftersom den »good— will» som står på spel avser betydligt stör— re värden än den senare; man kan här före- ställa sig konkurrens mellan namnserie i en viktig lastlinje jämförd med en sådan av— sedd för turisttrafik på ett begränsat om- råde av inre vatten. Även andra omständig- heter bör kunna beaktas. Kommittén har valt den lösningen att konkurrerande sam- tidiga ansökningars inbördes företräde skall av inskrivningsmyndigheten bestämmas ef-
ter skälighetsprövning med hänsyn bl. a. till här antydda omständigheter.
V Verkan av registrering och inskrivning (18—24 åå)
Det är en allmän grundsats i svensk rätt, att inskrivning ej konstituerar rättsläget24 i den meningen att materiell brist i ett in- skrivet rättsförvärv inte skulle kunna kland— ras. Uttryck härför ger fastighetsrätten i 15 å Kungl. förordningen (1875142 5. 1) ang. lagfart å fång till fast egendom, 59 & Kungl. förordningen (1875: 42 s. 12) ang. inteckning i fast egendom och 10 5 första stycket lagen (1907: 36 s. 27) om inskriv— ning av tomträtt och vattenfallsrätt samt om fång till sådan rätt. Såvitt gäller in- skrivning av rätt till fartyg finns en mot- svarande regel i 36 & IntL. Däremot saknar RegF motsvarighet därtill, något som är naturligt med hänsyn till den relativt be- gränsade privaträttsliga räckvidd RegF har.
Såsom lös egendom är fartyg i princip underkastade vanliga lösöreregler. I fråga om mindre fartyg, sådana som ej har in- teckningsbar dräktighet, yttrar sig detta bl. a. däri att tradition krävs för sakrättslig ver- kan av såväl pantsättning som köp och att Kungl. förordningen (1845: 50 s. 1) i av- seende på handel om lösören, som köpa- ren låter i säljarens vård kvarbliva — den s.k. lösöreköpsförordningen — är tillämp- lig.25 Vid konkurrens mellan flera köpare antas tradition ha samma betydelse som el- jest gäller vid förvärv av lösöre.26 I fråga om godtrosförvärv från annan än rätt äga- re får man emellertid räkna med möjlig- heten av en viss inskränkning i de vanliga reglerna om lös egendom, nämligen på det sättet att godtrosförvärv torde förutsätta att, ifall fartyget är registrerat, fångesmannen är inskriven i fartygsregistret som ägare; detta skulle då följa av den legitimerande verkan som fartygsregistrets innehåll här- vidlag ger enligt 6 och 37 55 IntL.27
Om alltså de mindre, ej inteckningsbara fartygen i allmänhet följer vanliga lösöre- regler, ger gällande rätt de inteckningsbara fartygen en viss särställning. Sålunda är
inteckningsbarheten förenad med förbud en- ligt 10: 7 HB mot pantsättning enligt de regler som gäller lösöre i allmänhet. Av den anledningen har lösöreköpsförordning- en ansetts inte vara tillämplig på inteck- ningsbara fartyg; genom s.k. säkerhetsöver- låtelse i lösöreköpets form skulle eljest kun- na åstadkommas ett rättsläge analogt med det som angivna pantsättningsförbudet skall förhindra.28 Av detta förbud torde då också böra slutas, att säkerhetsöverlåtelse av in- teckningsbart fartyg inte får erkännas i nå- gon form. Av att lösöreköpsförordningen ej är tillämplig har både i doktrin och praxis dragits slutsatsen, att köp av intecknings— bart fartyg blir sakrättsligt verksamt redan genom avtalet;29 detsamma gäller köp av andel i fartyg.30 Frågan om traditions- el- ler avtalsprincipens tillämpning på köp av inteckningsbara fartyg enligt svensk rätt är emellertid föremål för delade meningar.31 Att besittningen till sådant fartyg spelar sam- ma roll som i fråga om vanligt lösöre, när flera äganderättsförvärv konkurrerar, är däremot ej omstritt. Ej heller torde ifråga- sättas att godtrosförvärv från annan än rätt ägare — med nyss angiven reservation för fartygsregistrets legitimerande verkan — är möjlig under de förutsättningar som gäller lösöre i allmänhet.32 Traditionsprincipen torde också gälla fullt ut vid gåva.33
Vad sålunda gäller fartyg har i viss mån motsvarande tillämpning på skeppsbyggen. När sådant bygge framskridit därhän att det s.k. mätdäcket lagts — vilket möjliggör beräkning av det blivande fartygets dräktig-
" Jfr NJB 19: 16, se de] B 5. 537 f. % Jfr NJA 1921 s. 484 och 1949 s. 164, Undén s. 126 f. och 187 samt SvJT 1969 s. 880 ff.
" NJA II 1902 nr 3 s. 44; jfr s. 20. Se även Undén s. 127.
'" Jfr även Tiberg s. 47 f. — I SOU 1965: 14 s. 66 och 173 antas detta gälla endast i fråga om inteckningsbara fartyg.
” Se bl. a. prop. 1955: 13 s. 130; jfr Lundstedt, Lösöreköp, s. 97 f.
” Jfr SvJT 1933 rf s. 54 och Undén s. 127; se vidare SvJT 1969 s. 880 ff.; jfr 1970 s. 230 ff. och 235 f.
" Se Undén ib. *” Jfr bl. a. Tiberg s. 69 ff. och Hellner s. 194 samt bl.a. Walin i SvJT 1970 s. 225 ff.
” Se not 29 och 30 ovan. 33 Se Undén s. 129 f.
het — blir bygget nämligen registreringsbart som fartyg, ifall rummet under mätdäck har en dräktighet av minst 100 register- ton.34 Bygget blir därmed också inteck- ningsbart såsom fartyg. De för sådana far- tyg gällande sakrättsliga grundsatserna bör då också tillämpas på bygget.35 Härav föl— jer, att bygget blir undandraget den egen- dom som omfattas av företagsinteckning.36 I fråga om andra skeppsbyggen än de nu nämnda får vanliga lösöreregler antas gälla utan vidare.
Skeppsbyggen bereder även andra pro- blem i gällande rätt. Frågan huruvida ägan— derätten tillkommer varvet eller beställaren kan ej anses fullständigt klar. I allmänhet antas varvet vara ägare, en uppfattning som brukar stödjas på de utgångspunkter som syns ligga till grund för 3 & SjöL och 7 & IntL.37 Emellertid kan det dras i tvivelsmål om denna uppfattning kan tilläggas gene- rell giltighet.38 Det är nämligen tänkbart, att beställaren bör anses åtminstone, jämte varvet, ha del i äganderätten t. ex. då han själv tillhandahåller väsentliga och värde- fulla delar av byggnadsmaterialet. vilka ej är av fungibelt slag.39 Skulle beställaren tillhandahålla hela materialet på det sättet att han anförtror åt varvet att av delar av skilda fartyg tillverka ett nytt, anser sig sjö- lagskommittén kunna utgå från att han trots innehållet i 3 & SjöL inte förlorar ägande- rätten till detta material av den anledningen att varvet får det i sin besittning med bygg- nadsuppdrag. Men bortsett från sådana si- tuationer — vilka ej är typiska för de be- ställningsköp skeppsbyggnadsavtalen vanli- gen utgör utan innefattar eller gränsar till arbetsbeting — gäller säkerligen, att varvet äger skeppsbygge som det tillverkar.
Med utgångspunkt i gällande rätt har sjölagskommittén funnit lämpligt, att i det- ta kapitels avsnitt om verkan av registre- ring och inskrivning inledningsvis (18 5) slå fast, att registrerings eller inskrivnings- åtgärd — dvs. främst nationalitetsregistre- ring, inskrivning av äganderätt och föränd- ringar däri, registeranteckningar av olika slag, avregistrering m.m. — i princip inte skall hindra, att det underliggande materiel-
la rättsförhållandet prövas särskilt. Denna grundsats lider visserligen, av skäl som strax skall beröras, principiellt betydande inskränkning genom att kommitténs förslag samtidigt, delvis efter förebild av NJB. till- lägger inskrivning materiell rättsverkan i vä- sentliga hänseenden; det är bl. a. denna in- skrivning som motiverar att tilltron till skepps- och skeppsbyggnadsregistrens inne- håll upprätthålls genom rättelse av fel och statligt skadeståndsansvar så som antytts i det föregående. I själva verket kan man här tala om två skilda grundsatser som balan- serar varandra. Å ena sidan hindrar in— skrivning ej att det materiella rättsläget prö- vas och å andra sidan tillerkänns inskriv- ningen långtgående rättsverkningar i vissa avseenden.
Den betydelse som för närvarande till- läggs besittningsförhållandet vid förvärv av fartyg har sin för lösöre i allmänhet gemen— samma, rättspolitiska grund i hänsyn till vad som brukar betecknas som borgenärs- och ornsättningsintressena.m Enligt sjölags- kommitténs uppfattning gör sig dessa in— tressen av praktiska skäl knappast gällande på samma sätt i fråga om stora fartyg som när det gäller lösöre i allmänhet. På stora fartyg passar traditionsprincipens tillämp- ning i själva verket ej särskilt väl.41 Det är sant, att redarens genom befälhavaren förmedlade besittning till fartyget kan mar- keras eftertryckligt utåt genom att fartyget bär redarens skorstensmärke och rederiflag- ga m.m., något som är särskilt påtagligt då ett nybyggt fartyg övertas av beställa— ren. Men det hör till bilden, att dessa yttre kännetecken stundom växlar med befrakt- ningsförhållandena och att det även vid
'” Se 5 5 RegF och 12 & SkeppsmätnK. ”5 I förvaltningsrättslig praxis har avtalsprin- cipen tillämpats vid bestållningsköp av (ett i färdigt skick troligen inteckningsbart) fartyg; se RÅ 1955 s. 61.
3" Nordström s. 43. ”" Jfr bl. a. NJA II 1902 s. 22.
" Jfr utförlig diskussioni SvJT 1969 och 1970, anm. i not 29 ovan.
'” Se prop. 1863: 81 s. 81, i här relevant del återgiven i SvJT 1969 s. 885 not 27; jfr även 5. 886.
” Jfr Undén s. 47 f. och Tiberg s. 72. " Jfr Karlgren I s. 222 och Beckman s. 21.
samsegling redare emellan händer, att den enes fartyg bär den andres — eller »linjens» — kännetecken; sådant förekommer t.o.m. över nationsgränser. Besittningsövergång kan f.ö. ställa sig ganska opraktisk att genom- föra på ändamålsenligt sätt, när fartyget är till sjöss eller eljest på avlägsen ort, såframt den ej anses kunna ske genom denuntiation till befälhavaren. Denne står dock i sådant förtroendeförhållande till redaren att det är tveksamt om han här kan betraktas som en tredje man; snarare är han redarens sär- skilde representant och förtroendeman. Nu- tida intensiva fartygsdrift, för svensk del alltmer koncentrerad till oceanfart, påkallar hänsyn till den praktiska sidan av problem- ställningen.
Sjölagskommittén har mot angivna bak- grund funnit motiverat att, med utnyttjan- de av den för privaträttsliga syften helt till- rättalagda registrerings- och inskrivnings— ordning som föreslås, frånkänna besittnings- förhållandena grundläggande sakrättslig be- tydelse. Den nya realregistreringen erbju- der nämligen den fördelen, från såväl teo— retisk som praktisk synpunkt, att avgöran- de rättsverkningar kan knytas till inskriv- ningen. I första hand gäller detta inträdet av sakrättsskydd för förvärv av fartyg ge- nom köp, byte och gåva men kommittéför- slaget efterbildar därutöver bl. a. reglerna i 17 och 18 kap. NJB om företräde och godtrosförvärv på grund av inskrivning. Andra regler om överlåtelse har kommit— tén däremot ej upptagit i förslaget. Att uppställa formkrav på fartygsköpet har övervägts men kommittén har — med hän- syn till marknadens utpräglat internationel- la karaktär och behovet av att kunna träffa snabba, bindande köpslut även på distans — funnit nackdelarna med en sådan ordning överväga fördelarna. Det kan ändå förutses, att de nya registrerings- och inskrivnings- reglerna skall föranleda att skriftlig form — redan nu vanlig för fartygsköp — som re- gel tillämpas även utan föreskrift därom.
Vad beträffar sakrättsskydd för överlå- telse skall, sedan fartyg överlåtits och in- skrivning sökts för förvärvet, överlåtarens borgenärer ej kunna ta fartyget i anspråk
om de inte har pant- eller retentionsrätt för sina fordringar (19 å). Inskrivningen över- tar alltså den sakrättsliga roll som traditio- nen spelar vid överlåtelse av vanligt lösöre. Traditionens köprättsliga betydelse, t. ex. som slutpunkt för säljarens ev. hävnings- rätt, berörs däremot ej av förslaget. Kom- mittén har menat det vara följdriktigt att inte skilja på onerösa och benefika för— värv; därför föreslås ett tillägg till lagen (1936: 83) angående vissa utfästelser om gå- va, vilket upptar en hänvisning till sjö— lagsförslagets regler om verkan av inskriv- ning. Det innebär, att krav på gåvans full— bordan genom tradition ej skall upprätt— hållas i fråga om fartyg och skeppsbyggen som kan införas i skepps- eller skepps- byggnadsregistret och därmed bli föremål för privaträttslig inskrivning.
I detta sammanhang erbjuder villkorliga förvärv särskilda problem. Överlåtaren kan tyst eller uttryckligen ha förbehållit sig äganderätten till fartyget intill viss tidpunkt, t.ex. tills betalning sker. Avbetalningsköp under äganderättsförbehåll torde visserligen inte vara någon vanlig överlåtelseform när det gäller stora fartyg; från ej intecknings- bara fartyg bortses här.42 Säljaren kan i allmänhet beredas säkerhet i form av in— teckning och dessutom syns olika former av skeppslega (s.k. bare boat charter), med eller utan slutlig äganderättsövergång, er- bjuda kommersiella fördelar framför rena avbetalningsköp.43 I vad mån f.ö. lagen om avbetalningsköp den 11 juni 1915 (nr 219) är tillämplig är omdiskuterat44 men kommittén har ansett sig kunna lämna den frågan därhän.
Kommittéförslaget utgår från gängse be- traktelsesätt, att avbetalningsköparen har en av köpeskillingens erläggande suspen— sivt villkorad rätt, vanligen benämnd ägan- derätt, till godset medan säljaren har en av samma villkor resolutivt betingad ägan-
" Jfr Tiberg s. 44. 43 Se Falkanger s. 29 ff., 35 ff., 145 ff. och 628 f. " Tiberg (s. 45 ff.) räknar med att denna lag är tillämplig trots att den illa passar för så ut- präglat kommersiella transaktioner som det i regel är fråga om i förevarande sammanhang. Falkanger (s. 37 f.) och Sundberg (s. 343 ff.) argumenterar mot lagens tillämplighet.
derätt. På motsvarande sätt torde det rätts- förhållande kunna karakteriseras vilket rå- der före avlämnandet av gods som sålts ge- nom kreditköp. Den rätt att bringa köpet till återgång, som säljaren har under så- dana förhållanden, bör enligt kommitténs mening anses vara på liknande sätt sakrätts- ligt skyddad, vare sig den betecknas som äganderätt eller hävningsrättsl5 Förvärv som sålunda kan bringas att återgå — efter av- lämnandet, om uttryckligt förbehåll gjorts, och dessförinnan även utan sådant förbehåll — behandlar förslaget som ofullbordade på det sättet att deras fullbordan är beroen- de av villkor. Skyldighet skall ej föreligga att söka inskrivning för dem men förvär- varen skall dock vara berättigad att erhål- la sådan inskrivning (12 å andra stycket) varvid anteckning skall göras i registret om det villkor, t. ex. äganderättsförbehåll, varav förvärvets fullbordan beror (36 5 and- ra stycket). På så sätt kan sakrättsskyddet för sådana förvärv passas in i samma möns— ter som skall gälla för de fullbordade för- värven. Att ett förvärv sålunda är ofull- bordat innebär bl. a. att varken köpare el- ler säljare är behörig att ensam överlåta fartyget eller inteckna det eller upplåta pant- rätt däri. Inskrivningsrätten torde kräva att rätt till fartyg på grund av avbetalningsköp ej omfattas av företagsinteckning men änd- ring syns ej påkallad i FöintL på grund här- av.46
Förslagets ståndpunkt beträffande sak- rättsskydd för fartygsförvärv gäller också andelsförvärv och sidoförvärv varigenom t. ex. en avbetalningsköpare till annan över- låter sin rätt enligt köpeavtalet.
Regeln om anteckning av förvärvsvillkor (36 å andra stycket) har gjorts så vid att den även omfattar villkor varav förvärvets bestånd beror och sådana som eljest in- skränker förvärvarens rådighet över egen- domen. I sistnämnda hänseende finns före- bild i 20: 14 NJB. Regeln avser såväl ofull- bordade som fullbordade förvärv samt hän- för sig till både singularfång och univer- salfång. Såvitt gäller fullbordade förvärv torde den bli av särskild betydelse för de fall då överlåtaren vill effektivt hävda vis-
sa överlåtelsevillkor även i förhållande till tredje man. Ett varv som till beställare le- vererat ett fartyg på lång kredit utan ägan- derättsförbehåll men mot säkerhet i far- tygsinteckning kan i kontraktet t. ex. ha stipulerat att beställaren inte får sekun- därpantsätta fartyget utan varvets medver- kan. Ehuru villkorets giltighet i och för sig inte torde vara beroende av anteckning i registret, kommer sådan anteckning dock att utesluta god tro hos tredje man; jfr 23 &.
Sakrättsskydd på grund av inskrivning skall tillämpas även på förvärv av skepps- byggen. Såvitt gäller den vanliga formen för förvärv av sådan egendom, nämligen beställning (jfr 2 & KöpL), kompliceras bil- den dock av speciella överväganden. I och för sig kunde en helt motsvarande ordning tänkas för beställningsköp men varvsindust- triens företrädare i kommittén har av före- tagsekonomiskt tungt vägande skäl, som främst har med skattemässig avskrivning på lagertillgångar att göra, bestämt motsatt sig att varven utsätts för risken att till beställare nödgas avstå äganderätten till skeppsbyggen som de har under tillverkning. Eftersom det utomlands är vanligt att skeppsbygge till följd av klausul i bygg- nadsavtalet är i beställarens ägo från bör- jan, skulle anspråk i detta hänseende san- nolikt komma att resas mot svenska varv, om lagstiftningen lämnade utrymme härför. Enligt kommitténs mening bör skeppsbygg- nadskonventionen förstås så att kravet på inskrivning av äganderätt förutsätter att äganderätten ej i nationell lag fullständigt binds vid den ena av byggnadsavtalets par- ter; inskrivningsrätten skulle eljest bli täm- ligen meningslös. Sjölagskommittén har valt en ordning med teoretiskt klar men prak- tiskt ringa rörelsefrihet, kombinerad med möjlighet till inskrivning av villkorliga för- värv såsom vid fartygsköp. I denna del har experten advokaten Lennart Hagberg an- mält och utvecklat avvikande mening; jfr bilaga 5.
” Jfr Hessler i Festskrift för Arnholm s. 462 f. och Undén s. 108; se emellertid Almén s. 151 f. och 400 ff.ba 'R'
" Jfr Nordström s. 35.
Förslaget innebär, att äganderätten till skeppsbygge, som är föremål för beställ- ningsköp, i princip låses vid varvet genom en särskild, indispositiv regel (13 å andra stycket) vilken samtidigt fyller funktionen av tolkningsmall så att därigenom bestäms vad som skall utgöra beställning och vad som skall betraktas såsom arbetsbeting. Re- geln går ut på att när skeppsbygge tillver- kas enligt byggnadsavtal varvet skall an- ses som ägare, oavsett avtalets innehåll, om ej beställaren tillhandahåller byggnads- materialet. Med byggnadsmaterial förstås därvid allt som i fysisk mening förtjänar så- dan beteckning, dvs. plåtar, maskineri, ma- skindelar, utrustningsdetaljer m.m., men inte rena kapitaltillskott, projekterings- el- ler arbetskostnader. När beställaren inte tillhandahåller materialet, skall avtalet så- lunda betraktas som beställning med ägande- rätten hos varvet. Och detsamma gäller de fall då beställaren tillskjuter del av materia- let men inte det hela; från mindre avvikel- ser måste naturligtvis kunna bortses i till- lämpningen. I övriga fall av tillverkning fö- religger arbetsbeting och då betraktas be- ställaren redan enligt allmänna regler som ägare.
Denna speciella föreskrift i fråga om skeppsbyggen hindrar ej att beställarens rätt till bygge på grund av byggnadsavtalet sä- kerställs genom inskrivning. Liksom kredit- köp av färdigt fartyg berättigar köparen till inskrivning av det ofullbordade förvär- vet kommer beställaren enligt förslaget att kunna få inskrivning av sitt genom beställ- ningsköpet suspensivt villkorade förvärv av bygget (11 å andra stycket och 12 å andra stycket).
Kommittéförslaget innebär med denna konstruktion. att varven i regel bevaras vid äganderätt till skeppsbyggena men att så- dana beställningsköp som förutsätter be- tydande betalning före eller vid leverans kommer att - genom att beställaren lämnar vederlag i material till bygget i stället för att betala i pengar — kunna förvandlas till regelrätta arbetsbeting med den fulla ägan- derätten till byggena i beställarens hand. Detta bör, åtminstone teoretiskt, kunna ar-
rangeras så att varvet skaffar materialet i beställarens namn eller måhända uppträder som dennes kommissionär. Hur denna av- talsfrihet kommer att utnyttjas blir i för- sta hand en fråga om balansering av säl- jares och köpares inflytande på den inter- nationella marknaden.
Det måste erkännas, att förutsättningar- na för att sålunda lägga den fulla ägande- rätten till skeppsbygge i beställarens hand och därmed bl. a. ge honom separationsrätt i varvets konkurs inte kan antas komma att föreligga särskilt ofta. Men å andra si- dan ger förslaget de flesta beställare möjlig- het att genom inskrivning säkerställa sin avtalsenliga rätt till bygget såsom ofull- bordat äganderättsförvärv. Varvets borge- närer kan då inte ta bygget som sådant i anspråk utan endast den, enligt byggnads- avtalet resolutivt villkorade, äganderätt till detta som varvet har.
Att samäganderätt, som måhända i vis- sa speciella fall erkänns med nu gällande ordning, inte kommer i fråga enligt försla- get får ses som en eftergift åt behovet av ordning och enkelhet i registreringsförhål- landen.
Det bör tilläggas, att om skeppsbygge un- dantagsvis överlåts utan samband med skeppsbyggnadsavtal — t. ex. genom att en redare med eget varv övertar ett ofullbor- dat bygge i befintligt skick för att själv fär- digställa det — reglerna om köp av färdigt fartyg blir tillämpliga fullt ut.
Slutligen vill kommittén fästa uppmärk- samheten vid att i ett 1965 framlagt förslag rörande godtrosförvärv av lösöre47 har an- tagits, att vid lagstiftning i detta ämne ej behöver särskilt beaktas bl. a. intecknings- bara fartyg med hänsyn till de krav på akt- samhet och särskild undersökning av en överlåtares rätt att förfoga över egendo- men i fråga som det förslaget fordrar för att god tro skall anses föreligga. Utgångspunk- ten torde därvid ha varit ett väsentligen oförändrat rättsläge i fråga om fartygsre- gistrering och fartygsinteckning. Det är up- penbart, att sjölagskommitténs förslag änd-
4' SOU 1965: 14. SOU 1970: 74
rar förutsättningama för tankegången i det förslaget. Enligt sjölagskommitténs mening blir det, om kommitténs förslag godtas, be- hövligt att undanta registreringsbara far- tyg och skeppsbyggen från en på förutnämn- da förslag grundad lagstiftning om godtros- förvärv av lösöre.
I fråga om företräde på grund av in- skrivning utgår förslaget, liksom NJB (jfr 17 kap.), dels från att en fartygsägare ge- nom var för sig giltiga rättshandlingar kan överlåta fartyget till flera förvärvare och dels från att företrädet mellan dem, innan inskrivning sökts för någotdera förvärvet, beror av överlåtelsernas inbördes tidsföljd. Förslagets huvudregel (20 & första stycket) är mot denna bakgrund utformad så att av två konkurrerande äganderättsförvärv till samma fartyg det förvärv har företräde för vilket inskrivning söks först. De för- värv som här avses är förmögenhetsrättsli- ga singularfång, alltså köp, byte och gåva. Liksom NJB upptar sjölagskommitténs för- slag ett undantag från huvudregeln av in- nebörd att företräde på grund av inskriv- ning inte tillkommer förvärvare som var i ond tro vid sitt förvärv, dvs. som vid av- talet eller, i fråga om gåva, utfästelsen äg- de eller bort äga kännedom om den tidiga- re överlåtelsen. Skulle en sådan ondtroende förvärvare i sin tur överlåta fartyget till någon, som är i god tro vid sitt förvärv, in- nebär dock förslaget att dennes goda tro botar den brist i fångeskedjan som hans fångesmans onda tro innebär; undantaget från huvudregeln är alltså då ej längre till- lämpligt.
Kommitténs förslag går vidare — likale- des i överensstämmelse med NJB och med förut angivna, underförstådda utgångspunkt — ut på att företrädet mellan förvärv för vilka inskrivning söks samma dag bestäms av förvärvens inbördes tidsföljd (20 's" andra stycket). Kan denna ej utrönas, syns före- trädet böra bestämmas av domstol med be- aktande av omständigheterna, bl. a. vad som kan antas ha förutsatts vid förvärven. För- slaget är utformat i enlighet härmed. Det innebär vidare (20 & tredje stycket), att — av uppenbara skäl — det till inskrivningsansö-
kan knutna företrädet på grund av inskriv- ning förfaller, om ansökningen ej leder till inskrivning. Samma innebörd har för- slaget för det fall att det visar sig att för- värvaren ej äger göra förvärvet gällande.
Motsatsförhållande mellan universalfång såsom bolagsskifte, arv m. m. å ena sidan och singularfång å andra sidan reglerar för- slaget (20 & fjärde stycket) på samma sätt som NJB, dvs. singularfång kan på grund av inskrivning gå före universalfång men inte tvärtom. Förvärv genom exekutiv för- säljning undantas enligt NJB i allmänhet från reglerna om företräde på grund av in- skrivning; endast i vissa specialfall — näm- ligen när försäljningen ej äger rum till rea- lisering av sakrätt — får dessa förvärv ut- stå sådan konkurrens. Den internationella handeln med fartyg torde ha än större be- hov av trygghet i omsättningen än den na- tionella fastighetsmarknaden. Sjölagskom- mittén har därför valt den ståndpunkten att sådana förvärv i princip inte skall behöva konkurrera med andra. De har följaktligen undantagits från förslaget till reglering av företräde på grund av inskrivning.
Från de konkurrensfall som hittills be- rörts måste skiljas de till det yttre stundom likartade fallen av dubbla anspråk av vilka endast det ena vilar på giltig grund medan det andra är behäftat med rättsligt fel som hänför sig till anspråket som sådant eller till ett tidigare fång varpå det grundas. För att förslagets regler om godtrosförvärv på grund av inskrivning (21 % första stycket) skall bli tillämpliga måste ett fel vidlåda det ena förvärvet. Den fångeshandling som det grundas på har t. ex. varit förfalskad el— ler getts oriktig tolkning. Förslaget ger i denna del uttryck för det långtgående vits- ord som skepps- och skeppsbyggnadsregis- trens innehåll tilläggs. Oavsett om åtkoms— ten till fartyget eller skeppsbygget är rätts- ligt bristfällig, ger inskrivning därav möj- lighet för tredje man till godtrosförvärv av egendomen. Till skillnad från NJB (jfr 18: 3) föreskriver kommittéförslaget härvidlag ej undantag för särskilt allvarliga fall av brist såsom att rättshandlingen företagits under s.k. råntvång eller av någon som saknade
rättshandlingsförmåga. Avvikelsen är även här betingad av den internationella omsätt- ningens särskilda behov av trygghet. Samma hänsyn föranleder, som förut angivits, att förvärv på exekutiv auktion ej faller un- der reglerna om godtrosförvärv på grund av inskrivning (21 å andra stycket). Sådana förvärv skall nämligen gälla utan särskilda kvalifikationskrav.
För de fall att godtrosförvärv inträder kommer rätte ägaren att göra förlust. Den- na skall enligt förslaget ersättas av stats- verket enligt regler som svarar mot NJB; jfr nedan vid sjölagsförslagets 15 kap. (349 & första stycket).
Härutöver innehåller förslaget i denna del främst bestämmelser om processlegitima- tion på grund av inskrivning (22 å) och en regel om erkännande av äganderätt till fartyg eller skeppsbygge vilken inskrivits i utländskt register (24 å).
VI Huvuddragen av registrerings— och in- skrivningsförfarandet (25—38 55)
Reglerna om registrerings— och inskrivnings- förfarandet har sammanförts till föreva— rande kapitel men blir i motsvarande mån tillämpliga även på inskrivning enligt 11 kap. Strävan har varit att hålla materiella och formella regler åtskilda men i en ord- ning som innebär grundlig materiell pröv- ning har en sådan princip ej kunnat genom- föras konsekvent. Fastighetsrättens genom NJ B reviderade inskrivningssystem har i möjligaste mån efterbildats. Bland betydel- sefulla avvikelser förtjänar särskilt erinras om att registrerings- och inskrivningsären- dena enligt förslaget 1 kap. sammanförs till sjöfartsverket samt framhållas att hand- läggningen ej koncentreras till inskrivnings- dagar. Den sistnämnda avvikelsen är be- tingad bl. a. av att handläggningen i det enskilda fallet kan behöva samordnas över nationsgräns såsom fallet konventionsenligt blir t. ex. vid överföring av fartyg från ett utländskt nationalregister till vårt skeppsre- gister.
I förslaget (25 5 första stycket) definie- ras registrerings- och inskrivningsärenden
såsom ärenden angående registrering av och inskrivning av rätt till fartyg och skepps— byggen samt angående registeranteckning- ar och andra införingar i skepps- och skeppsbyggnadsregistren, allt förutsatt att det sker enligt bestämmelser i SjöL. Alla sådana ärenden bör handläggas i samma privaträttsligt betryggande ordning som fas- tighetsrättens inskrivningsärenden och blir därför — såsom utvecklats i den allmänna motiveringen till 1 kap. (under 11) — inom sjöfartsverket bundna till handläggning på särskild inskrivningsavdelning (25 5 andra stycket) under ledning av lagfaren person; liksom i fråga om dispaschör (212 & SjöL) föreskriver förslaget att bestämmelserna om domarjäv skall gälla för den som förestår inskrivningsavdelningen.
Dagbok skall föras över registrerings- och inskrivningsärenden och handlingar i sådana ärenden skall sammanföras till akter (25 & tredje stycket). Huruvida aktbildningen bör ske kronologiskt eller följa det s.k. realakt- systemet eller eventuellt ordnas annorledes får avgöras genom tillämpningsföreskrifter. Beslut som innebär registrerings- eller in- skrivningsåtgärd skall meddelas genom in- föring i registret, där dess innehåll alltså skall manifesteras (26 5 första stycket). An- nat beslut meddelas genom att upptas i dag- boken eller akten. Där skall också redovi- sas skälen för att registrerings— eller in- skrivningsåtgärd inte vidtas enligt anmälan eller ansökan. Med sådan åtgärd avser för- slaget som förut angivits registrering och avregistrering, registeranteckningar samt in- skrivning av rätt till fartyg och skeppsbyg- gen, allt enligt 2 kap. Därtill kommer enligt förslagets 11 kap. inskrivning av panträtt samt olika åtgärder beträffande inteckning såsom nedsättning, dödning, innehavsanteck— ning m.m. (jfr 285—289 samt 291 och 292 55). Med hänsyn till att viktiga rättsverk- ningar knyts redan till ansökan om inskriv— ning bör ansökan, som ej genast bifalles eller avslås, föranleda registeranteckning (32 5 första stycket). Om ett beslut rörande registrerings- eller inskrivningsåtgärd gått emot någon, skall denne underrättas (27 5 första stycket).
Sjöfartsverket föreslås, som förut antytts, bli ålagt att aktivt övervaka att registre- rings- och inskrivningsförhållandena avspeg— lar verkligheten. Det torde vara nödvändigt med hänsyn till det vitsord förslaget tilläg- ger registrens innehåll och kan f. ö. på en- kelt sätt kombineras med det kontinuerliga arbetet på den i 2 & föreskrivna Skeppslis- tan. I vissa fall då fråga är om avregistre- ring ger förslaget sjöfartsverket befogenhet att självmant vidta behövliga åtgärder (28 & första stycket). Vilandeförklaring av anmä- lan eller ansökan skall ej förekomma men det måste vara myndigheten obetaget att uppskjuta ärende för utredning (32 & första och andra styckena). Är anmälan eller an- sökan otjänlig som underlag för prövning, bör den avvisas. Om bifall till en ansökan förutsätter att annan ansökan först bifal- les, kan uppskov bli ofrånkomligt. Verket får rätt att förelägga men ej utdöma vite i flera situationer (28 & första stycket, 32 & första stycket och 34 å andra stycket).
Handläggningen får enligt sjölagskom- mitténs förslag i princip skriftlig form. Som förut sagts är skriftlig form ej föreskriven för fartygsförvärv m.m. men den kan an- tas komma att bli iakttagen frivilligt i par- ternas eget intresse. I den mån förvärv ej kan styrkas i vanlig ordning skall sjöfarts- verket kunna utreda ärendet vid särskilt sammanträde efter förebild av fastighets- rättens lagfartssammanträde (34—35 55). Sammanträdesprotokollet får sedan tjäna som underlag för prövningen.
Rättelse av uppenbara oriktigheter som tillkommer genom skrivfel eller liknande skall, enligt kommittéförslaget liksom enligt NJB, kunna göras i viss ordning (38 5). Med hänsyn till de viktiga rättsverkningar som förslaget knyter till registrering och inskrivning är det naturligt att sjöfartsver- kets beslut i förekommande fall prövas i judiciell ordning och ej på administrativ väg. Kommittén föreslår därför att talan mot inskrivningsmyndighetens beslut skall föras i Svea hovrätt, som redan nu är andra instans i ärenden rörande inteckning i far- tyg (27 & andra stycket).
Specialmotivering Registrens omfattning
11 5.
I förevarande paragraf upptar förslaget de i den allmänna motiveringen (under I) behandlade bestämmelserna om registre— ringsplikt i fråga om fartyg och om registre- ringsrätt beträffande skeppsbyggen. Här är också meddelad generell föreskrift av in- nebörd att, om ej annat sägs, kapitlets be- stämmelser om fartyg är tillämpliga på skeppsbyggen, varvid bestämmelse som av- ser skeppsregistret eller fartygs hemort i stället skall gälla skeppsbyggnadsregistret resp. byggnadsorten. Särskilda föreskrifter för byggen finns i 13, 15—17, 24, 28, 30, 37 och 38 55. I övrigt tillämpliga på byg- gen blir 12, 18—23. 25—27 och 31—36 55.
12 &.
Här upptas bestämmelser om ansvaret för registreringsanmälan och inskrivnings— ansökan samt om inskrivningsrätt för ofull— bordade förvärv, allt behandlat i den all- männa motiveringen (under 11, III och V).
Som förut antytts åligger det enligt för- sta stycket den som äger registreringspliktigt fartyg att se till att det behörigen registre- ras samt den som förvärvar registrerat så- dant fartyg att söka inskrivning av sitt förvärv. Fristen är en månad från förvär- vet, dvs. räknat från avtalet. För det fall att registreringsplikten inträder genom att efter hand så stora andelar i ett främmande fartyg kommer i svensk hand att fartyget förvärvar svensk nationalitet måste natur- ligtvis anmälningsfristen börja löpa från det andelsförvärv varigenom registrerings- plikten inträdde och anmälningsskyldighe- ten ej åligga förvärvaren som sådan utan fartygets samtliga delägare. Sjölagskommit— tén har förutsatt att sådana fall ej kräver särskild reglering utan kan tolkningsvis föras in under huvudregeln om fartygsägarens skyldighet att göra registreringsanmälan in- om en månad från »sitt förvärv».
För fullständighets skull upptar försla- get vidare en särskild regel om att nybyggt
registreringspliktigt fartyg skall anmälas för registrering inom viss tid från sjösättning- en, om sjöfartsverket ej av särskilda skäl medger uppskov med registreringen. Den- na regel är betingad av svårigheterna att fastslå när ett skeppsbygge blir färdigt far- tyg. vilket inte behöver vara detsamma som att det blir leveransgillt enligt skeppsbygg- nadsavtalet. Ägaren bör inte för obestämd tid kunna hålla ett i och för sig färdigt far- tyg i sjön utan att låta registrera det, om det är registreringspliktigt enligt svensk lag. Det— ta gäller vare sig varvet eller beställaren är ägare och oavsett om nybygget ägt rum inom eller utom landet; i det senare fal- let kan visserligen hinder för nyregistrering tänkas föreligga som en följd av utomlands gällande, av skeppsbyggnadskonventionen betingad ordning enligt Vilken krävs hypo- tekshavares samtycke till avregistrering. Re- geln gäller i övrigt flera skilda lägen. Det kan tänkas, att beställningsköp av fartyg hävs av endera parten, 'kanske i ett sent skede. Varvet kan då behöva tid att söka ny köpare utan att dessförinnan vara nöd- sakat att låta registrera fartyget för egen räkning. Ett i och för sig färdigt fartyg kan behöva undergå omfattande ändringar för att bli leveransgillt. Om varvet ännu äger fartyget, kan det då framstå som onödigt att för en kort tid ålägga det att låta registre- ra ett fartyg som kanske ej blir registre- ringspliktigt i köparens hand. Varvet kan också ha byggt fartyg utan beställning men med beräkning att finna köpare när farty- get fullbordats. Även i sådana fall kan det synas opåkallat att låta registrerings- plikt inträda för begränsad tid. Sjölagskommittén har valt att för regis- trering av nybyggda fartyg fastställa en frist av sex månader från sjösättningen. Tid- punkten för sjösättningen är i allmänhet lätt att fastställa men det bör tillfogas att därmed avses även andra metoder att göra skeppsbyggen vattenburna än sjösättning i traditionell mening, t. ex. genom vatten- fyllning av torrdocka där bygget utförts. För att motverka negativa verkningar av en så- dan lagligen fixerad tidsfrist bör sjöfarts- verket vara berättigat att medge uppskov,
när särskilda skäl föreligger, t. ex. då iord- ningsställandet för leverans på grund av be- aktansvärda svårigheter drar ut på tiden. Om uppskov ej medges, består skyldighet att anmäla fartyget för registrering före fris— tens utgång. Uppskovsärende utgör inte re- gistreringsärende i den mening förslaget om- fattar; jfr 25 5.
Andra stycket upptar regler om inskriv- ningsrätt men ej inskrivningsplikt för för- värv vars fullbordan är beroende av vill- kor (jfr under V i den allmänna motivering- en).
Bestämmelserna i denna paragraf om far- tyg blir enligt tredje stycket av förslaget på motsvarande sätt tillämpliga i fråga om an- del i fartyg. Detta är en av de få bestäm- melser i kommittéförslaget som uttryckli- gen anger att andelsförvärv likställs med förvärv av hela fartyget. I övrigt är den- na grundsats underförstådd överallt där den kan tillämpas. Detta stycke innehåller för tydlighets skull också föreskrift om att re- gistreringsanmälan ej endast innefattar an- mälan om registrering av fartyg eller skepps- bygge utan även ansökan om inskrivning av ägarens förvärv.
Andra och tredje styckena blir enligt 11 & tillämpliga även på skeppsbyggen.
13 5.
I första stycket av denna paragraf regle- ras ansvaret för anmälan om registrering och avregistrering av skeppsbygge så som utvecklats i den allmänna motiveringen (un- der II och III). Det är i princip ägaren som disponerar över byggets registrering men sedan registrering väl skett inträder skyldighet för envar som förvärvar ägan- derätt, villkorlig eller ovillkorlig, till byg- get eller andel däri, att söka inskrivning för förvärvet om inte bygget i stället avregistre- ras.
Det förtjänar uppmärksammas, att t. ex. den som genom beställning villkorligt för- värvar skeppsbygge kan framtvinga byg— gets registrering enligt en i den allmänna motiveringen antydd särskild regel under rubriken registrerings- och inskrivningsför- farandet; jfr 28 å andra stycket. Eljest skul-
le han uppenbarligen kunna berövas möj- ligheten att utverka sakrättsskydd för sitt förvärv enligt 19 5.
Andra stycket av förevarande paragraf innehåller den i den allmänna motiveringen (under V) redovisade regeln om äganderätt till skeppsbygge samt skeppsbyggnadsavta- lets karaktär av beställning eller arbetsbeting.
14 5.
De i den allmänna motiveringen (under III) behandlade fall då fartyg skall avföras ur skeppsregistret — nämligen då fartyget förolyckats, gått förlorat, kondemnerats el- ler upphört att vara svenskt — regleras i den- na paragraf första stycket.
I andra stycket upptas bestämmelser som ålägger ägaren att svara för anmälan om avregistrering och fastställer fristen till en månad. För det fall att fartyget upphört att vara svenskt kan det tänkas erbjuda svårig- heter att realisera kravet mot utländsk äga- re. Därför föreslås även ägarens fångesman vara ansvarig för att avregistreringsanmälan blir gjord. Sanktionen är vitesföreläggande som förut sagts.
15 %.
De fall då skeppsbygge skall avföras ur skeppsbyggnadsregistret har utförligt be- handlats i den allmänna motiveringen (un- der III). Bestämmelserna finns enligt försla- get i denna paragraf. Ansvaret för avregis- treringsanmälan är utformat på samma sätt som när det gäller avregistrering av fartyg.
16 &.
Här upptar sjölagskommitténs förslag de i den allmänna motiveringen (under III) behandlade reglerna genom vilka avregistre- ring i vissa fall hindras av hänsyn till del- ägares eller inteckningsborgenärs intresse.
17 %.
Reglerna om anteckning i skeppsregistret av namnserier har behandlats i den allmän- na motiveringen (under IV).
18—21 55.
De i dessa paragraf upptagna reglerna om verkan av registrering och inskrivning har behandlats i den allmänna motiveringen (under V). De är enligt 11 & tillämpliga även på skeppsbyggen.
22 5.
Efter fastighetsrättslig förebild (NJ B 18: 9 och 10) och mot bakgrund av förslagets grunder rörande skepps- och skeppsbygg- nadsregistrens vitsord föreslås i denna pa- ragraf regler om att registrens innehåll får processuell verkan. I gällande rätt finns en— dast en regel om viss legitimation i partre- deriförhållande (38 å andra stycket IntL).
Den som enligt registret framstår som ägare till fartyg eller skeppsbygge skall en- ligt förslaget vara legitimerad att svara för detsamma i mål om bättre rätt därtill, så- väl vanlig klandertalan som talan om före- träde vid dubbelföryttring, även om han före rättegången överlåtit egendomen till annan. Legitimationen bryts, om denne före rättegången söker inskrivning för sitt för- värv; jfr reglerna i 11 kap. om intecknings- legitimation (281 å andra stycket). Legiti- mationen blir inte beroende av tredje mans goda tro med avseende på vem som är rätt ägare. Liksom i fastighetsrätten blir följden av inskrivningens legitimerande verkan att domens rättskraft kommer att omfatta även överlåtelse som skett före rättegången utan att inskrivning sökts för det förvärvet. Där- för ger förslaget sådan förvärvare samma ställning i rättegången som om förvärvet ägt rum under denna; han kan alltså på de förutsättningar RB anger inträda som part eller intervenient i rättegången.43 På mot- svarande sätt regleras legitimationen att som ägare företräda fartyget i mål om betalning ur detta för fordran som är förenad med sjöpanträtt eller panträtt på grund av inteck- ning eller retentionsrått. Om tvist rörande äganderätten är antecknad i registret, skall emellertid i stället den kunna sökas som in— nehar fartyget eller bygget med äganderätts-
43 Jfr RB 13 kap. 7 5 och 14 kap. 9 5 och 115 andra stycket
anspråk. Att borgenär som har sjöpanträtt för sin fordran även kan vända sig mot be- fälhavaren, framgår av förslagets 258 5.
23 5.
I denna paragraf ges bestämmelser genom vilka tredje man i vissa situationer försätts ur god tro rörande förekomsten av tvist om äganderätt till fartyg eller skeppsbygge och om villkor för förvärv av sådan egendom som inskränker förvärvarens rådighet över densamma. De har förebild i NJB 18: 8 och förutsätter bl.a. att domstol där tvist om äganderätten är anhängig underrättar re- gistret därom; detta får tillgodoses genom särskild föreskrift i annan ordning. Kom- mittén har ej utarbetat sådan föreskrift.
24 5.
I förevarande paragraf har kommittén upptagit regler om lagkonflikter vilka, såvitt gäller skeppsbyggen, beror av skeppsbygg— nadskonventionens art. 9. För konsekven- sens skull har reglerna gjorts på motsvaran- de sätt tillämpliga för fartyg.
När det gäller att avgöra vilket lands lag som reglerar sakrätt till skeppsbygge kan det vara tveksamt om ett allmänt erkänt statut finns.49 I första hand torde valet stå mellan lex rei sitae och registerlandets lag. Dessa båda statuter sammanfaller som regel i fråga om skeppsbyggen men bygget kan efter sjösättning uppträda som fartyg och genom förflyttning från byggnadslandets område — t. ex. för provtur eller kanske för att fullbordas i annat land — ändra dessa förutsättningar. Reglerna om färdiga far- tyg kan då helt eller delvis träda i tillämp- ning. I fråga om fartyg anses vanligen re- gisterlandets (dvs. som regel flagglandets) lag vara allmänt sakrättsstatut.50
Enligt skeppsbyggnadskonventionens art. 9 skall äganderätt till skeppsbygge som in- skrivits i fördragsslutande stat erkännas in- om konventionsområdet med den företrädes- rätt äganderätten har enligt den statens lag. För tiden före sjösättningen stämmer detta väl med både lex rei sitae och registerlan- dets lag, ty konventionen föreskriver att skeppsbygge endast får registreras i den stat där bygget utförs. Efter sjösättningen är re-
geln också förenlig med vad som i allmänhet gäller i fråga om färdiga fartyg. Sjölags- kommitténs förslag innebär en för fartyg och skeppsbyggen gemensam huvudregel i överensstämmelse med skeppsbyggnads- konventionen.
Härefter möter vissa problem som är bc- tingade av svårigheterna att dra gränsen mellan skeppsbygge och färdigt fartyg och av att skilda konventioner kan bli tillämp- liga. Till dessa problem vill sjölagskommit- tén återkomma bl.a. i anslutning till be- stämmelser i 11 kap. om sjöpanträtt m.m. Här bör emellertid erinras om att prin— cipen lex fori valts i fråga om sjöpanträtt m.m. och att detta i speciella fall kunde tänkas leda till konflikt med främmande na— tionella regler om verkan av inskrivning av äganderätt till skeppsbygge. För att fö- rebygga sådant tillfogar förslaget den rc- servationen att huvudregeln gäller såvitt den är förenlig med lagkonfliktreglerna i 259 och 260 åå. Det teoretiska avsteg från skeppsbyggnadskonventionen som en sådan reservation kan innebära torde vara för- svarligt med hänsyn till behovet att sam- ordna de olika reglerna på grund av sjö- panträttskonventionen och skeppsbyggnads- konventionen med beaktande av att kon- ventionerna sannolikt får olika internatio- nell anslutning.
Registrerings- och inskrivningsförfarandet
25—28 åå.
Dessa paragrafer innehåller formella reg— ler om registrerings- och inskrivningsför- farandet som i allt väsentligt motiverats i det föregående (jfr den allmänna motive- ringen under II och VI). De fastighetsrätts- liga förebilderna kan sökas i NJB 19: l, 4, 6, 7, 12 och 13 samt 20: 3 och 4.
Det förtjänar uppmärksammas att hand— läggningen ej koncentreras till inskrivnings- dagar. Inskrivningsmyndighetens befogen- het att självmant vidta åtgärder för avregis-
4' Se Siesby i AfS s. 66 ff. och 72 ff. 5” Se Siesby a.a. s. 72 ff.; Karlgren II s. 90 och sjöpanträttskonventionen art. 2. Jfr art. 4 i 1933 års nordiska konkurskonvention (SÖ 1934: 8 och NJA II 1935 s. 1 ff.).
trering är bl.a. betingad av kravet på ord- ning och reda i registren. Ett fartyg som to- talförlist eller upphuggits bör ej stå kvar i skeppsregistret; det följer främst av 14 5. Om ägaren ej medverkar, kan inskrivnings- myndigheten antingen förelägga honom vi- te att göra avregistreringsanmälan i behörig ordning eller också själv skaffa de informa- tioner m. m. — däribland borgenärssamtycke enligt 16 å — som behövs för att verkstäl- la avregistreringen.
Bestämmelserna avser både skepps- och skeppsbyggnadsregistrering.
29—30 55.
I dessa paragrafer upptar kommittéförsla- get regler om vad skepps- och skeppsbygg- nadsregister skall innehålla beträffande där införda fartyg och skeppsbyggen. Såvitt gäl- ler fartyg (29 5) utgör förslaget väsentligen en modernisering av nuvarande regler i äm- net. I fråga om skeppsbyggen (30 5) har strävan varit att i huvudsak endast sådant skall antecknas som behövs för att skepps- byggnadsregistret skall kunna fylla sitt rent privaträttsliga syfte. Storleken av deläga- res andel i skeppsbygge skall i regel ej an- ges. Andelsstorleken är här av underordnad betydelse jämfört med vad som gäller vid skeppsregistrering där äganderättsförhållan- dena avgör om svensk registrering överhu- vudtaget skall förekomma. Skulle upplys- ning ges om andelarna, skall den enligt för- slaget beaktas vid inskrivningen. Men därav följer också att efterföljande ändringar i an- delarnas storlek måste bli föremål för in- skrivning; jfr 37 5 första stycket.
31 5.
Denna paragraf reglerar anmälnings— och ansökningsförfarandet i registrerings- och inskrivningsärenden. Det skall som förut an- givits (under VI i den allmänna motivering— en) vara skriftligt. Anmälan och ansökan om registrering eller avregistrering, om in- skrivning eller anteckning skall alltid inne- hålla uppgift om de omständigheter på vilka framställningen grundas. Den skall åtföljas av handlingar som behövs för att styrka förvärv eller andra förutsättningar för den
åtgärd framställningen avser; det följer främst av bestämmelser i 33 & om avslag på anmälan eller ansökan vad som behöver styrkas men även i tillämpningsföreskrift med stöd av 2 € tredje stycket kan ledning komma att få hämtas. I sådan föreskrifts form kan också tillgodoses behovet av in— formationer om förhållanden som är av in- tresse från tillsynssynpunkt eller av annan orsak.
32 5.
Enligt första stycket skall anmälan eller ansökan avvisas, om den är så bristfällig att den inte kan tjäna som underlag för matc- riell prövning. Vidare föreskrivs här om sådant uppskov för utredning som är påkal— lat för att kraven på rättvisande registre- rings- och inskrivningsförhållanden skall kunna upprätthållas. Om sådant uppskov skall bli meningsfullt, måste inskrivnings- myndigheten ha befogenhet att genomdriva de utredningskrav som föranleder uppsko— vet, och förslaget tillgodoser detta genom föreskrift att sjöfartsverket kan förelägga sö- kanden vid vite att förebringa behövlig ut- redning. Detta har förebild i 20: 9 NJB. Liksom den fastighetsrättsliga förebilden kompletterar förslaget uppskovsinstrumen- tet med den påföljden att anmälan eller ansökan som inte kompletteras enligt före- läggande kan förklaras förfallen; erinran om denna påföljd skall intas i föreläggandet.
I andra och tredje styckena ges specialfö— reskrifter om uppskov för kommunikation med annan vars rätt berörs m.m. Det kan t. ex. finnas anledning förmoda att förvärv är förenat med villkor som innebär att det måste anses som ofullbordat eller att ett avtalsvillkor rätteligen skall anses inne- fatta viss inskränkning i förvärvarens rå- dighet över egendomen. Den fastighetsrätts— liga förebilden finns i 19: 10 NJB.
33 &.
Som redovisats i den allmänna motive- ringen (under VI) och vid 32 5 innebär sjölagskommitténs förslag att anmälan eller ansökan i registrerings- och inskrivnings- ärenden skall antingen bifallas eller avslås
(ev. avvisas) men inte vilandeförklaras samt att uppskov kan tillgripas. Bestämmelser om avslag meddelas i förevarande paragraf.
Enligt första stycket skall avslag på re- gistreringsanmälan eller inskrivningsansökan till en början ske, dels om fartyget eller skeppsbygget ej är registreringsbart, dels om det förvärv varpå anmälan eller ansökan grundas ej styrks, dels — för det fall att fartyget redan är registrerat — om fånges- mannen ej är inskriven som ägare. I sist— nämnda hänseende gäller, som en följd av ståndpunkten att förvärv genom exekutiv försäljning ej skall kunna slås ut av kon- kurrerande ':lganderättsförvärv,-'>1 undantag för det fall att förvärvet skett genom exe- kutiv försäljning. Avslag måste naturligtvis också ske, ifall förvärvaren härleder sin rätt från någon som ej ägt förfoga över egendomen genom överlåtelse. Fångesman- nen i fråga kan t.ex. själv ha åtkommit egendomen genom ofullbordat förvärv el- ler genom fullbordat förvärv med förbe- håll om viss inskränkning i rådigheten (jfr vid 36 5). Vidare kan anmälan eller ansö- kan enligt förslaget ej bifallas, om talan väckts angående bättre rätt till egendomen; i fastighetsrätten löses det problemet ge- nom vilandeförklaring enligt NJB 20: 7 punkt 3. Slutligen skall avslag förekomma, dels då konkurrerande förvärv skett som har företräde framför sökandens, dels då det är uppenbart att dennes förvärv av an- nan grund är ogiltigt eller ej kan göras gäl- lande.52
I fråga om fartyg som förvärvas från ut- landet innehåller förslaget i andra stycket en speciell regel som beror av sjöpanträtts- konventionens art. 3: 2 och skeppsbyggnads- konventionens art. 10: 2. Den är avsedd att förhindra överföring från ett nationellt re- gister till ett annat med åsidosättande av rättighetshavares intressen. För inregistre- ring här i landet av fartyg som förvärvats från utlandet fordras följaktligen bevis om att fartyget antingen ej är registrerat i det främmande landet (ev. avregistrerats där) eller också att det är registrerat där men kommer att avregistreras den dag det re- gistreras i Sverige. I fråga om skeppsbygge
gäller detta inte bygget som sådant utan inskriven äganderätt därtill eller panträtt däri.
Anmälan av fartyg för avregistrering kan uppenbarligen inte bifallas, om fartyget allt- jämt är registreringspliktigt och alltså ingen laga avregistreringsgrund är för handen. Vi— dare kan hinder mot att avregistrering verk- ställs möta enligt någon av de spärregler i 16 å som tillgodoser delägares eller pant- rättshavares intresse. Tredje stycket av fö- revarande paragraf är utformat med beak- tande härav och av reglerna i 17 5 om an- teckning av namn och namnserier.
Paragrafens bestämmelser gäller skepps- och skeppsbyggnadsregistren.
både
34—35 åå.
Inom fastighetsrätten föreslås ett instru— ment för utredning av äganderättsförhål- landen som ej kan styrkas med vederbörliga fångeshandlingar, nämligen lagfartssamman- träde enligt NJB 20: 10. Enligt sjölagskom- mitténs mening är ett motsvarande instru- ment behövligt i fråga om fartyg m.m., så mycket mer som något formkrav ej gäller överlåtelse av fartyg eller skeppsbygge. Äganderättsförhållandena är sålunda ibland komplicerade och svårutredda. Ett utred- ningsinstrument av den typ lagfartssamman- träde utgör skulle — inte minst mot bak- grund av skepps— och skeppsbyggnadsregist- rcns vitsord — både fylla en angelägen rättssäkerhetsfunktion och bli användbart vid övergång från nuvarande ordning till den föreslagna.
Kommitténs förslag upptar i förevarande paragrafer särskilda regler om sammanträ- de för utredning av äganderätt till fartyg. Förutsättning för att sådant sammanträde skall kunna tillgripas är enligt förslaget att sökandens eller hans fångesmans förvärv ej kan styrkas skriftligen.
Eftersom sjöfartsverket ej är judiciell myndighet har kommittén ansett sig inte böra ge verket fullt ut samma befogenheter som tillkommer inskrivningsmyndighet en- ligt NJB 19: 3. I den mån utsaga bör avges
*” Jfr även NJB 20: 9. ” Jfr lagrådets yttrande över NJB, del A s. 290.
under ed eller sanningsförsäkran får verket begära att allmän underrätt med behörighet att uppta sjörättsmål håller det behövliga förhöret och därvid skall, liksom enligt 314 & SjöL, reglerna om bevisupptagning utom huvudförhandling äga motsvarande tillämp- ning. Intet hinder bör möta att sjöfartsver- ket föranstaltar om sådant förhör före sitt sammanträde för att ha förhörsutsagan till- gänglig vid sammanträdet. Särskilda regler om krav på bevisning torde ej behöva med- delas. Principen att den som kan härleda sitt anspråk från den som byggt fartyget presumeras vara rätt ägare, om antagandet ej motsägs av registrets innehåll, torde ligga nära till hands att tillämpa även utan sär- skild föreskrift. I övrigt kan det enligt kom— mitténs mening förutsättas att allmänna rättsgrundsatser kommer att tillämpas.
Liksom i fråga om lagfartssammanträdet bör protokollet kunna tjäna som fånges- handling i den mån utredningen motiverar det. Paragrafernas bestämmelser är, ehuru främst avsedda för fartyg, tillämpliga även på skeppsbyggen.
36 &.
I första stycket av förevarande paragraf slås fast, att alternativet till avslag eller upp- skov i registrerings- och inskrivningsärenden är bifall, ej Vilandeförklaring. Genom före- skrift om att utländskt bevis rörande re- gistreringsbar storlek skall godtas underlät- tas direkt överföring från utländska regis- ter.
Bestämmelserna gäller både skepps- och skeppsbyggnadsregistren.
Andra stycket innehåller bestämmelser om anteckning av inskränkning i förvärva- rens rådighet över fartyget enligt ägande— rättsförbehåll eller annat villkor vid för- värvet. Dessa har behandlats i den allmän- na motiveringen (under V) och är beaktade även i anslutning till reglerna om uppskov i 32 % (jfr även vid 23 och 33 Så).
I paragrafens tredje stycke ges föreskrift rörande det tekniska förfarandet vid över- föring från svenskt register till utländskt. Föreskriften vilar på sjöpanträttskonventio- nens art. 3: 2 och skeppsbyggnadskonven-
tionens art 10: 2 och innebär, att inskriv- ningsmyndigheten för sådana fall på sökan- dens begäran skall, i stället för att genast fö- reta avregistrering, besluta att avregistre- ring skall verkställas den dag nyregistre- ring äger rum i viss främmande stat. Så snart det visats att sådan nyregistrering fö— retagits, skall avregistreringen verkställas med retroaktiv verkan från dagen för ny- registreringen. Ifall kommunikationen mel- lan det svenska och utländska registret är god (jfr sjöpanträttskonventionens art. 13) kan det tänkas att nyregistrering och av- registrering kan genomföras samma dag.
Utfärdande av sådana bevis om genom- förd eller förestående avregistrering ur svenskt register som angivna överförings- teknik konventionsenligt förutsätter (jfr sjöpanträttskonventionens art. 3: 2 a och b) bör enligt sjölagskommitténs mening regle- ras genom tillämpningsföreskrift.
37 5.
Denna paragraf innehåller föreskrifter om de olika registeranteckningar som sjöfarts— verket skall verkställa i skepps- och skepps- byggnadsregistren.
I första stycket är fråga om ändringar i förhållanden som finns antecknade i regis- tren. I andra stycket behandlas fall då sär- skild registeranteckning eljest är påkallad. Att tvist om bättre rätt till registrerat far- tyg eller skeppsbygge (p. 1) och rättskraf— tigt avgörande av sådan tvist (p. 2) behöver antecknas är uppenbart; jfr 33 5 första stycket 5 och NJB 20: 7 punkt 3. Detsam- ma gäller den begränsning i ägares (eller delägares) rättshandlingsförmåga som följer av att han försätts i konkurs (p. 3). Att exekutiv försäljning förestår, vare sig på grund av begäran enligt 71 & KL eller ut- mätning, torde likaledes böra antecknas. Då bör även antecknas om utmätning hävs eller fråga om exekutiv försäljning eljest förfal— ler (p. 6). Därtill kommer, såsom speciellt sjörättsliga anteckningsgrunder. dels att far- tyget eller skeppsbygget skall avföras ur registret men hinder möter enligt 16 5 mot att avregistrering verkställs (p. 7), dels be- slut enligt 36 å tredje stycket om avregistre-
ring med hänsyn till registrering i främman- de stat (p. 8). En allmän regel om anteck- ning i registren på grund av annan föreskrift i lag eller författning (p. 9) är också moti- verad.
Slutligen innehåller denna paragraf i tred- je stycket, efter förebild av NJB 19:22, en bestämmelse enligt vilken uppenbart bety- delselösa anteckningar kan avföras ur re- gistren.
Paragrafens bestämmelser förutsätter, att sjöfartsverket informeras, när olika grun- der för registeranteckning aktualiseras. Det- ta kan tillgodoses genom tillämpningsföre- skrifter och andra särskilda bestämmelser.
38 5.
Denna paragraf innehåller de i den all- männa motiveringen (under VI) förutskicka— de bestämmelserna om officialrättelse av felaktiga införingar i skepps- och skepps- byggnadsregistren. Sådan rättelse utgör en av grundvalarna för registrens långtgående vitsord. Det är här fråga om sådana felaktig- heter som beror av skrivfel eller liknande förbiseenden, dvs. införingar som av miss- tag kommit att avvika från vad som var den beslutandes vilja. Skulle materiell brist föreligga genom att ett felaktigt beslut fat- tats och införts eller skulle regler om för- farandet ha åsidosatts, kan det inte rättas med tillämpning av denna paragraf. Såda- na fel rättas i stället vid överprövning efter besvär.
Rättelse av fel kräver särskilt beslut och åtgärden utgör särskilt inskrivningsärende.
39 &.
I denna paragraf regleras utfärdandet av nationalitetscertifikat. De grundläggande be- stämmelserna om sådant certifikat ges re- dan i 6 5 och gäller naturligtvis endast får— diga fartyg. Nationalitetscertifikat utfärdas av sjöfartsverket som central sjöfartsmyn— dighet och ej i dess egenskap av inskriv- ningsmyndighet. Av 25 å andra stycket framgår motsättningsvis, att utfärdande av nationalitetscertifikat ej utgör registrerings— eller inskrivningsärende. Emellertid är ut- färdandet knutet till sådana ärenden genom
att det skall grundas på och ske i samband med registrering och inskrivning i skepps- registret. Därför har sjölagskommittén an- sett det motiverat att de formella reglerna i ämnet ges i 2 kap. i anslutning till regler— na om inskrivningsförfarandet.
Förslaget bygger väsentligen på vad som är gällande rätt i fråga om nationalitetscer- tifikat; jfr 55 7 och 8 RegF. Särskilda regler om interimistiskt nationalitetscertifikat har ej upptagits. Registreringsreglerna medger nämligen registrering på utländskt bevis om storlek m.m. (jfr 29 å andra stycket 6 och 36 & första stycket andra punkten) och när svenskt mätbrev utfärdas blir det enligt kom- mitténs mening skäl att byta ut nationali- tetscertifikatet enligt bestämmelsen i andra stycket av förevarande paragraf.
Till nyheterna i förhållande till gällande rätt hör att nationalitetscertifikat förfaller, när fartyget skall avföras ur registret men hinder mot avregistrering föreligger enligt 16 %. Det syns även motiverat att certifi— katet förefaller, då förbud mot att fartyget hålls i drift meddelas enligt 6 5 andra styc- ket, emedan behörig företrädare saknas för fartyget här i landet.
Kap. 3
Allmän motivering
I detta kapitel upptar förslaget reviderade bestämmelser om partrederi. För närvaran- de ingår bestämmelser härom (9—24 åå) i 2 kap. SjöL »Om redande i fartyg». Försla- get utmönstrar såsom obehövlig sistnämn- da kapitels inledande paragraf om redarens personliga ansvarighet (7 5) och överför bestämmelserna om hans ansvar för perso- ner som arbetar i fartygets tjänst (8 5) till 10 kap. (233 &).1 Det föreslagna 3 kap. in- nehåller följaktligen regler endast om part- rederi och vad som anknyter därtill. Kapi- telrubriken har jämkats med hänsyn härtill.
Bestämmelserna i SjöL om partrederi har gammalt ursprung. Redan 1667 års SjöL upptog sådana bestämmelser i redarebalken och dessa byggdes ut i 1864 års SjöL. Denna i sin tur efterbildades vid tillkomsten av 1891 års SjöL. De nordiska sjölagarnas reg- ler om partrederi — sinsemellan nära över- ensstämmande — ansluter sig till tysk rätt.'-' Efter SjöL:s tillkomst har bestämmelserna i stort sett undergått endast de jämkningar som påkallats av ändrade allmänna regler om redares ansvarighet.
En översyn för att modernisera partrede— riet har ansetts motiverad och kommitténs direktiv innebär att denna speciella sjörätts- liga bolagsform skall uppmärksammas. Un- der de nordiska överläggningarna har man nått fram till tämligen ensartade lagtexter rörande partrederiet.3
Om partrederi
I Partrederiets m.fl. 55)
Partrederi föreligger då flera slutit sig sam- man för att driva sjöfart med eget fartyg. Rederiet utgör alltså en ändamålsbestäm- ning knuten till ett visst fartyg. Skulle egen- domsgemenskapen ej syfta till att driva sjöfart — t. ex. vara tillfällig eller bestämd av annat ändamål såsom att utnyttja fartyget för fritidsändamål eller som hotell- eller restauranglokal — föreligger inte partrederi utan samäganderätt eller enkelt bolag, förut- satt att inte särskilt rättssubjekt bildats. Part- rederiet är ej ett självständigt rättssubjekt och borgenärerna är alltså delägarnas, inte rederiets. Delägarnas ansvarighet är från början delad pro rata parte. Den enes an- del kan inte tas i anspråk för rederigäld som belöper på den andre, om inte sådan ansva- righet föreligger på grund av åtagande eller annan omständighet som föranleder solida-
grunddrag4 (40 och 53
1 Jfr motiven till förslagets 10 kap. ” Se 1887 års betänkande med förslag till SjöL, jfr Beckman s. 6, 42 och 56 ff. Platon, Norsk sjoret (2 uppl. 1929) s. 138 ff. samt Braek- hus-Haerem, Norsk tingsret s. 325 f. Betr. tysk rätt (HGB & 489 o följ. å), se Wiistendörfer, Neuzeitliches Seehandelsrecht (2 upp]. 1950) s. 147 ff. och Schlegelbcrger-Liesecke, Seehandels- recht (2 uppl. 1964) s. 83 ff. ” Ang. norskt förslag se Innstilling VII och VIII. " Se bl. a. 1887 års betänkande med förslag till SjöL, motiven s. 17. Karlgren, Studier över privaträttens juridiska personer (1929) s. 174 ff. samt Schmidt, Föreläsningar i sjörätt (1944) s. 26 ff.
risk ansvarighet. Till skillnad från det enkla bolagets delägare berördes partrederiet ej av 1936 års skuldebrevslagstiftning, genom vilken den solidariska ansvarigheten lagfäs- tes som huvudregel i skuldförhållanden.5
Partredarens ansvarighet utmärker sig också för att den i förhållande till tredje man i princip ej omfattar andra rederiför- bindelser än som ingås efter redarens inträ- de i partrederiet genom andelsförvärv. Krav mot rederiet måste följaktligen göras gäl- lande i andelar i fartyget; dessa andelar kan antas tillika omfatta de rederitillgångar som kan finnas därutöver i form av driftskapital, intjänt frakt etc.6 I fartyget som sådant kan kravet göras gällande endast genom att samtliga andelar tas i anspråk på en gång, något som förutsätter att samtliga andels- ägare är ansvariga för gälden i fråga. Ford- ran som är förenad med pant- eller reten- tionsrätt kan naturligtvis utan hinder härav göras gällande i fartyget såsom sådant, ef- tersom fartyget häftar därför utan hinder av växlingar i äganderätten; en specialregel som kan leda till solidarisk ansvarighet för partredare finns i 27 å IntL. Med avvikelse från vad som gäller utåt inträder en ny del- ägare redan genom andelsförvärvet i part- redarnas inbördes skyldigheter och rättighe- ter. I fråga om utträde ur rederiet finns sär- skilda regler om kungörelse av andelsöver— låtelse för att möjliggöra att den som utträtt fredas från ansvarighet mot tredje man (som varken känt till eller bort känna till överlåtelsen). Internt krävs anmälan och bevis att den till vilken andelen över- gått godkänt detta.
Såvitt rör partredarnas inbördes förhållan- den anses reglerna i SjöL vara dispositiva. De är alltså avsedda att träda i tillämpning endast i den mån rederiavtal ej föreligger; skriftliga sådana avtal torde knappast vara vanliga hos oss utom i storsjöfarten.
Förr torde partrederiet ha varit den do- minerande företagsformen inom sjöfarten både i Norden och annorstädes men ut— vecklingen av modern rederirörelse har små— ningom lett till att företagsformer med be- gränsad ansvarighet, hos oss främst aktiebo- laget," blivit vanligast i handelssjöfarten. In-
om fiskesjöfarten torde partrederiet ha be- varat sin betydelse och inom handelssjöfar- ten har det på senaste tid kommit till ökad användning. Med hänsyn bl.a. till de i mo- dern sjöfart alltmer kapitalkrävande farty- gen kan denna tendens tänkas bli förstärkt framdeles.
De nordiska sjölagskommittéema föror- dar, att partrederiet som en slags speciell sjörättslig bolagsform bevaras. De danska, finska och svenska kommittéerna har där- vid inte ansett skäl föreligga till ändringar i dess grunddrag. Den norska kommittén har, mot bakgrund av ett delvis avvikande rättsläge i övrigt, valt att införa en presum- tion för solidarisk ansvarighet med möjlig— het för partredama att genom anmälan till skeppsregister etablera ett på avtal grun- dat prorataansvar. Även anknytningen till ett bestämt fartyg uppges enligt det norska förslaget. För svensk del kan framhållas att partredare ej sällan torde åta sig solidarisk ansvarighet för rederiförbindelser och att intet hindrar att så alltjämt sker; jfr även specialreglerna i 246 5 andra stycket och 266 & andra stycket av förslaget. Ett upp- givande av grundsatsen om prorataansvar för partredare skulle för vår del medföra att motiven för särskilda regler i ämnet försva- gades. Med hänsyn till att partrederiet i dess traditionella form uppenbarligen alltjämt fyller ett praktiskt behov hos oss har kom- mittén inte varit beredd föreslå några me- ra genomgripande ändringar.
Kommittén har övervägt om rederiets borgenärer borde kunna ta fartyget som sådant i anspråk för sina fordringar, ej en- dast fartygsandelar. Emellertid torde änd- ring i sådant syfte förutsätta att grundläg- gande regler om partredares ansvarighet sätts ur spel på ett sätt som knappast är väl förenligt med partrederiets bevarande i öv- rigt. Förslaget innefattar därför ingen änd- ring i gällande ordning därvidlag. Särskilda
-" Jfr Schmidt a.a. s. 27 och Hagbergh, i Teori och praxis (Skrifter tillägnade Hjalmar Karlgren, 1964) s. 109.
' Den frågan är dock ej alldeles klar; jerarl- gren a.a. s. 180 ff.
7 Jfr Schmidt m. fi., Huvudlinjer i svensk frakt- rätt (2 uppl. 1962) s. 20.
regler om kungörande av andelsöverlåtelse har ansetts kunna undvaras, eftersom syf- tet därmed tillgodoses genom den inskriv- ning av andelsförvärv som förutsätts i för- slagets registrerings- och inskrivningsregler i 2 kap. Tredje man, som inlåter sig på rätts- handling med partrederiet, har alltså möjlig- het att hos skeppsregistret skaffa sig kän- nedom om vilka som är delägare och bör fördenskull knappast kunna göra gällande att han ej känner till en överlåtelse av an- del som föranlett inskrivning eller inskriv- ningsansökan.
Kommittéförslaget upptar, i kapitlets in- ledande paragraf, en uttrycklig erinran om reglernas dispositiva karaktär såvitt rör del- ägarnas inbördes rättigheter och skyldighe— ter. I den mån reglerna rör tredje man är de givetvis tvingande i den meningen att partredama inte genom inbördes avtal kan sätta dem ur spel till nackdel för tredje man.
II Huvudredare (41—43 m. fl. åå)
SjöL föreskriver, att för partrederi skall finnas huvudredare med viss behörighet. En- ligt nationalitetsreglerna måste till huvud- redare utses svensk medborgare som är bo- satt här i landet (1 S). Däremot behöver han inte själv vara delägare i fartyget. Lagstifta- ren har likväl inte menat att tvinga in part- redama under sådan enhetlig ledning.8 På— följden för underlåtenhet att utse huvudre— dare är i själva verket inskränkt till att tredje man som vill söka rederiet i så fall får rätt att hålla sig till vilken han vill av partredama, varvid denne får svara för re- deriet. Normalt torde emellertid huvudre- dare väljas. Som sådan har denne legal ställningsfullmakt att företräda rederiet — även inför rätta — och ingå de rättshand- lingar som »rederirörelsen vanligen medför»; enligt uttrycklig föreskrift undantas från så— dana rättshandlingar att låna upp pengar i rederiets namn eller att sälja fartyget el- ler upplåta panträtt däri eller försäkra det.9 Såsom vid fullmaktsförhållanden i allmän- het kan partredama inskränka huvudreda- rens befogenhet men utan att detta kan åberopas mot tredje man som är i god tro.
Huvudredarens ställningsfullmakt är som förut antytts också processuell. I sak som angår rederiet kan huvudredaren sökas och därav följer, att dom i sådan rättegång för varje ansvarig partredare kan verkställas i hans andel såväl som i hans övriga tillgång- ar. Därav följer också att huvudredaren kan sökas såvitt gäller vissa partredare utan hinder av att andra, som utträtt ur rederiet, måste sökas särskilt.!"
Huvudredaren kan när som helst skiljas från sin befattning. Skulle han själv vara delägare till hälften eller mer, kan partre- darna själva ej uppnå beslut därom. Då kan det ske genom rättegång, förutsatt att giltiga skäl föreligger.
Sjölagskommitténs förslag (41 &) inne— fattar en uppmjukning av gällande nationa- litetskrav i fråga om huvudredare. Kom— mittén har funnit det motiverat att även i Sverige bosatt dansk, finsk eller norsk med- borgare kan anförtros ledningen av svenskt partrederi. Samverkan i sådan företagsform förekommer redan över nordiska gränser. I vad mån ömsesidighet härvidlag kan upp- nås är ovisst. Enligt det norska förslaget bevaras krav på huvudredares norska natio- nalitet.
Huvudredarens ställningsfullmakt skall en- ligt kommittéförslaget (42 %) alltjämt omfat- ta de rättshandlingar som rederirörelsen vanligen medför men förslaget räknar ut- tryckligen till sådana att ta sedvanlig för- säkring för fartyget; kommittén har där- vid främst tänkt på kasko—, krigs- och an- svarighets— eller s.k. P&I-försäkring. Till inskränkningarna fogas ett förbud att bort- frakta eller eljest utleja fartyget för mer än ett år. I dessa delar överensstämmer försla- get med det norska. I processuell! avseende (43 &) märks det viktiga tillägget, att den gällande — passiva — fullmakten utvidgas så att huvudredaren också blir behörig att väcka talan på rederiets vägnar. Hans pro— cessuella behörighet bringas därigenom i
9 Jfr 1887 års betänkande med förslag till SjöL motiven s. 18 f., NJA II 1891 s. 22 f. 9 Jfr NJA II 1891 s. 24. " Jfr 1887 års betänkande med förslag till SjöL motiven s. 19, NJA II 1891 s. 23.
överensstämmelse med vad som gäller i de övriga nordiska länderna. Därtill kommer en föreskrift som i tredje mans intresse går ut på att huvudredare alltid skall anmälas till sjöfartsverket (jfr RegF & 3 p. 6). I fråga om fartyg som skall införas i skeppsregistret följer det redan av de föreslagna registe- ringsreglerna. Tredje mans rätt att välja vem han vill av partredama att svara för rederiet i rättegång bör enligt kommitténs mening inte bero av om huvudredare faktiskt utsetts eller ej — härom kan det vara svårt att få upplysning — utan i stället knytas till anmälan till sjöfartsverket. Har huvudre- dare ej anmälts dit — i registreringsärende eller särskilt — skall tredje man alltså kun- na vända sig mot vem som helst av partre- dama utan att riskera att talan avvisas om det visar sig att huvudredare likväl är ut— sedd. Bestämmelserna om huvudredarens, alternativt delägares, passiva processbehö- righet kompletterar sjölagsförslagets bestäm- melser om inskriven ägares partslegitima- tion; jfr 22 5 första och andra styckena. Ta- lan om bättre rätt till fartyget eller om be- talning därur för fordran som är förenad med pant- eller retentionsrätt måste nämli- gen betraktas som »sak som rör rederiet».
Vad beträffar möjligheten att skilja hu- vudredaren från befattningen har kom- mittén funnit att partredarna bör bibehål- las vid sin rätt därtill. Huvudredaren har alltför vittgående behörighet för att de bör ställas utan möjlighet att avskeda honom med omedelbar verkan (jfr motsvarande ordning i fråga om befälhavare, 3 5 första stycket sjömanslagen den 30 juni 1952, nr 530). Kommittéförslaget (47 5) bygger oför- ändrat på gällande rätt härvidlag. Det nor- ska förslaget kompletterar reglerna härom med särskilda föreskrifter om uppsägnings- tid, suspension etc.
III Beslut i rederiangelägenheter (45 och 46 55)
Enligt föreskrift i 12 & SjöL får beslut i rederiangelägenheter träffas endast vid all— mänt sammanträde med partredama. Till sammanträdet skall dessa kallas genom kun—
görelse i ortstidning eller delgivning i an- nan form. Den som uteblir får finna sig i vad som beslutas.
Omröstningsreglerna bygger på principen om enkel, relativ majoritet och röstetal beräknas efter storleken av andel. Huvudre- daren har utslagsröst men i fråga om val av huvudredare skall lotten skilja vid lika rös- tetal. Beslut som strider mot rederiets än— damål — vilket ofta preciseras i rederiavta- let — blir inte bindande utan att samtliga partredare biträtt detsamma; därvidlag gäl- ler alltså undantag från regeln att den som uteblir från allmänt sammanträde blir bun— den av vad som där beslutas.
Vad som förekommer av vikt vid all- mänt sammanträde skall protokollföras och protokollen förvaras av huvudredaren. Lik- som i övriga delar som uteslutande rör partredarna själva är dessa regler disposi- tiva.
Sjölagskommittén föreslår i dessa delar (45 och 46 55) endast viss modernisering. Allmänt sammanträde skall inte vara obli— gatoriskt för avgöranden varom partredar- na ändock är ense. Föreskrift om kungörel- se av sammanträde utgår; det skall vara tillräckligt att delgivning sker på lämpligt sätt. Därtill kommer en ny föreskrift av in- nebörd att om kallelse avsänts genom re- kommenderat brev eller telegram — telex- meddelande däri inbegripet — under deläga- res senast kända adress så skall delgivning därigenom anses ha kommit till stånd. Ute- bliven delägare skall vidare underrättas om träffade beslut genom huvudredarens för- sorg. Protokoll skall endast föras på del- ägares begäran.
IV Rederidriften (49 5)
Till driftsutgifterna skall varje partredare bidra i förhållande till sin andel. Nödgas en delägare förskjuta sådant bidrag för an- nan delägare skall enligt gällande lag den försumlige vidkännas ränta på beloppet ef- ter åtta procent om året tills betalning sker och dessutom kostnaden för den försäkring som förskottsgivaren kan finna behövlig för sin säkerhet. Denne har panträtt för
sin fordran i den försumliges andel och panträtten är förenad med förmånsrätt en— ligt HB 17: 7. I avräkning på sin fordran äger borgenären uppbära utdelning som be— löper på gäldenärens andel (SjöL 17 5).
Beslutas ny resa eller reparation av far- tyget efter avslutad resa, behöver deläga- re, som ej biträtt beslutet, inte finna sig i detta utan kan genom s.k. abandon — av- stående utan lösen — avträda sin andel till de övriga och därigenom befria sig från fortsatt ansvar för driften (SjöL 18 5).
I dessa delar föreslår sjölagskommittén flera ändringar (49 å). Delägares Iegalpant- rätt i meddelägares andel för förskotterat driftsbidrag upphör. Borgenärens rätt till avräkning på utdelning som belöper på gäl- denärens andel torde vara tillräcklig. Det har också synts kommittén följdriktigt att, när förslaget i fråga om såväl sjöpanträtt som panträtt på grund av inteckning (jfr sjö- lagsförslagets 11 kap.) intar ståndpunkten att panträtt i andel är utesluten, ej heller tillåta andelspanträtt av detta slag. En an— nan sak är att förslaget inte reser hinder mot att utmätning (för annan fordran än pantfordran) äger rum i delägares andel lika litet som rätten att överlåta densamma är honom betagen. Ej heller skyldighet för gäldenären att svara för borgenärens even- tuella försäkringskastnader har funnits böra kvarstå. I överensstämmelse med en av de nordiska kommittéerna träffad kompromiss- lösning bestäms räntan på förskott till det officiella diskontot med tillägg av fyra pro- cent, dock lägst sex procent.
Reglerna om abandon av andel stammar från en gången tids sjöfartsförhållanden och torde inte ha självständig betydelse vid sidan av förslagets regler om rätt till upplösning av partrederi och utlösning av medredares andel. De nordiska kommittéerna har enats om att låta abandonreglerna helt utgå.
V Räkenskap och redovisning (48 och 50 åå)
Det ankommer på huvudredaren att föra rederiets räkenskaper och att avge redo— visning för förvaltningen. Redovisning skall
avse kalenderår och avges inom en månad från årets utgång. Den läggs fram vid all- mänt sammanträde. Klander av redovisning skall ske genom stämning inom sex måna- der från det redovisningen avgavs. Sker det ej, är klanderrätten förfallen i den mån inte huvudredaren förfarit svikligt (SjöL 15— 16 55)-
Vinst och förlust fördelas på delägarna i förhållande till andelarna. Redovisat över- skott utdelas i den mån det inte behövs för driftsutgifter (SjöL 19 5).
I denna del föreslår sjölagskommittén en- dast små justeringar. Föreskrift upptas om att huvudredaren svarar för att rederiets bokföring sker i laga ordning (48 & första stycket).11 Redovisning skall alltjämt av- ges för kalenderår men redovisnings/risten utsträcks till två månader från årets ut— gång och sammanträde föreskrivs inte. I stället skall (48 å andra stycket) redovis- ningen avges skriftligen till varje delägare och särskild föreskrift ges om delägares rätt att ta del av räkenskapshandlingarna. Klanderfristen (48 & tredje stycket) räknas från det delägaren mottog redovisningen. Be- stämmelser om avsättning av medel till reservfond eller liknande har ej ansetts mo- tiverade; angelägenheten av en sund finan- sieringspolitik understryks likväl genom fö- reskrift (50 å andra stycket) om att erfor— derliga medel skall avsättas för driften.
VI Partredares lösningsrätt vid andelsöver- gång (52 5)
För kontinuitet i partrederiförhållanden sör- jer SjöL genom föreskrift att rederiet inte får brytas för att andel övergår till annan genom arv, köp eller annat fång (20 5). Detsamma gäller, ifall delägare blir omyn- dig eller försätts i konkurs. I stället finns — utom regler om rätt till upplösning (jfr ne— dan) — bestämmelser som berättigar varje delägare att lösa till sig andel som försålts till utomstående, förutsatt att dennes för- värv inte skett vid offentlig auktion. Lös— ningsrätten skall utövas på de villkor som
" Jfr bokföringslagen (1929: 117) 1 5 13.
gällde för övergången och den som vill utöva densamma skall inom fjorton dagar ge det tillkänna vid äventyr av rättens för- lust. Vill flera utöva lösningsrätt, fördelas den efter deras resp. andelar. Partrederi— reglerna avviker i dessa delar från vad som gäller handelsbolag och enkla bolag.12
Sjölagskommittén har inte funnit skäl att i dessa delar anpassa bestämmelserna om partrederi till bolagsrättsliga regler utan bygger här som eljest i detta kapitel vä- sentligen på gällande rätt. Förbudet mot att bryta rederiet på grund av andelsöver- gång m.m. utmönstras dock; reglerna om upplösningsrätt torde vara tillräckligt klar— görande i detta avseende. Lösningsrätten utvidgas att gälla övergång av andel till utomstående (52 5 första stycket) men i nära anslutning till det norska förslaget un— dantar kommittéförslaget övergång av andel till förre andelsägarens make, avkomling eller avkomlings make. Dessutom utvidgas undantaget för förvärv på offentlig auktion till att avse även förvärv genom exekutiv försäljning. Fristen för att göra gällande lösningsrätten bestäms till en månad.
Reglerna om lösningsrätt kompletteras en- ligt förslaget av ett system med skiljeför- farande (52 ?; tredje stycket) för de fall enighet ej uppnås om lösenbeloppet. Detta sker genom hänvisning till lagen (1929: 145) om skiljemän. Eftersom övergång av deläga- res andel kan ske på villkor som har drag av både köp och gåva, bör enligt kommitténs mening ett avtalat vederlag ej utan vidare godtas som lösensumma. Men till skydd främst för sådan delägare som sålt till för- delaktigt pris föreskrivs, att avtalat veder- lag inte får frångås utan att det befinns avsevärt avvika från andelens verkliga vär- de vid tiden för övergången. Kommittén har, ehuru med tvekan, stannat för att avgöran- det av skiljemännen ej skall kunna kland— ras på materiell grund.
VII Upplösning av partrederi m.m. (54— 56 åå)
Upplösning av partrederi kan enligt 22 å SjöL beslutas av redare som tillsammans
äger mer än hälften i fartyget. Vidare har partredare rätt att få rederiet upplöst, om fartyget utan hans åtgärd eller samtycke förlorat svensk nationalitet och fördenskull avförts ur fartygsregistret. Detsamma gäller, om huvudredaren av domstol skilts från be— fattningen eller partredare kan visa att re- deriet förvaltas så att hans rätt kränks. Vid upplösning av partrederi skall fartyget säl- jas på offentlig auktion varvid skiljemän vid behov bestämmer auktionsorten och försäljningsvillkoren (SjöL 23 å).
Vad beträffar fartygets förlust av svensk nationalitet — genom att andel övergått i utländsk ägo eller genom att andelsäga- ren förvärvat utländskt medborgarskap — innehåller SjöL redan i 5 % regler om åter- ställande av fartygets svenska nationalitet genom tvångsinlösen som i sista hand sank- tioneras av rätt till exekutiv försäljning av sådan andel; dessa regler gäller vare sig egendomsgemenskapen grundar sig på re- deriavtal eller ej.
Upplösningsrätten byggs ut enligt sjö- lagskommitténs förslag. Föreskriften att de partredare som äger mer än hälften av far— tyget kan upplösa rederiet har komplette- rats med en rätt för varje delägare att på- kalla upplösning med sex månaders var- sel (54 å andra stycket). Därvid förut- sätts att annat inte följer av rederiavtalet, t.ex. att det slutits på viss tid. Kommit- tén har nämligen — i likhet med den nor- ska kommittén — funnit att partredare ej utan att ha förpliktat sig därtill bör kunna hål— las bunden i gemenskapen för obestämd tid. Han kan ha goda skäl att lösgöra sig, t.ex. ifall de övriga mot hans vilja bin— der fartyget i ett långvarigt befraktnings— förhållande. I övrigt kompletteras gällande upplösningsgrunder med den nya grunden att meddelägare blivit ur stånd att fullgö— ra sina förpliktelser som partredare (54 & tredje stycket 3). Grunden bestäms alltså utan formell utgångspunkt i konkursfall. Det är tillräckligt att delägaren på grund av ekonomisk insufficiens inte kan fungera tillfredsställande som medredare.
" Jfr 4, 27—29 och 47 55 lagen (1895: 64) om handelsbolag och enkla bolag.
Bestämmelserna om försäljning av far- tyget på offentlig auktion vid partrederis upplösning har jämkats därhän att den reg— lering av sådan försäljning av samfällt gods som lagen (1904: 48 s. 1) om samägande- rätt innehåller skall tillämpas (56 å). Det gör särskilda bestämmelser om slitande av tvist rörande auktionsort och försäljnings- villkor väsentligen överflödiga. Reglering behövs endast för det fall att fartyget är utomlands och kommittéförslaget innebär därvidlag att god man, utsedd enligt sam- äganderättslagen, i händelse av oenighet mellan partredama skall bestämma den ort där fartyget skall säljas.
Rätt att få rederiet upplöst med sex må- naders varsel, ifall det slutits på obestämd tid, kan uppenbarligen utnyttjas till förfång för medredare. Därför kompletterar kom- mittéförslaget (55 & första stycket) denna rätt med en rätt för envar av medredarna att utlösa den delägare som sålunda på- kallar upplösning och att därigenom bevara rederiet.
Rätten till upplösning av partrederi på vissa grunder kan stundom framstå som ett osmidigt instrument att komma tillrät- ta med fundamentala brister i rederiets funktionsmöjligheter. Kommittén har där— för funnit att delägare som kan åberopa upplösningsgrund bör kunna välja alterna- tivet att utlösa medredare (55 å andra stycket) till vilken upplösningsgrunden hän- för sig. Eftersom sådan utlösningsrätt kom- mer att kunna utövas gentemot utlänning som förvärvat andel i fartyget och mot med- redare som blivit utländsk medborgare, allt förutsatt att förändringen lett till att far- tyget förlorat svensk nationalitet, behövs uppenbarligen här ingen motsvarighet till 5 % SjöL om återställande i sådana fall av fartygs svenska nationalitet. Dessa bestäm- melsers funktion i övrigt är begränsade till andra fall av samäganderätt i fartyg. De torde såtillvida vara praktiskt tämligen bety- delselösa och kommittén har låtit dem utgå.
40 &.
Denna paragraf innehåller, i första styc- ket, den för partrederiet karakteristiska re- geln om ansvarigheten för delägarna pro ra- ta parte, i den mån delägare ej åtagit sig en mer vittgående ansvarighet. Som ett förtyd- ligande i förhållande till gällande rätt ut- går förslagets text från att partredama är andelsägare. Kapitlet är således ej avfattat t. ex. för sådana fall då flera befraktat far- tyg genom skeppslegoavtal för att gemen- samt driva sjöfart med fartyget.
I andra stycket har upptagits den i det föregående nämnda erinran om att reglerna om partredarnas inbördes förhållanden är dispositiva. Sådana regler finns i 44—46 och 48—52 55 samt 53 5 första stycket och 54— 5 6 åå.
Det norska förslaget upptar i denna para- graf de bestämmelser om partredares an- svarighet som nämnts i den allmänna moti- veringen (under 1).
41—43 åå.
I dessa paragrafer upptas bestämmelser om utseende av huvudredare och om hu- vudredares behörighet. Som förut nämnts (under II i den alhnänna motiveringen) fö- reslås, att även medborgare i Danmark, Finland och Norge skall kunna vara hu— vudredare i svenskt partrederi, om de har hemvist i Sverige. Gällande rättssamband med reglerna om fartygets nationalitet, be- rörd i den allmänna motiveringen till 1 kap. förslaget, upphör därmed helt. Den nuva- rande bestämmelsen om möjlighet för re— deriet att inskränka huvudredares legala be- fogenhet (jfr 11 å andra stycket SjöL) har utgått enligt förslaget; sådan föreskrift är inte längre behövlig med hänsyn till den allmänna regleringen av dessa problem i lagen (1915 : 218) om avtal och andra rätts- handlingar på förmögenhetsrättens område (11 å).
Det norska förslaget upptar motsvarande regler i dessa paragrafer men avviker, som förut nämnts, i fråga om kravet på huvud— redarens nationalitet.
Paragrafen innehåller, liksom motsvaran- de norska paragraf, en ny föreskrift om att huvudredaren skall tillse att delägarna får behövliga upplysningar om rederiets förhål- landen samt en från gällande 13 ?) hämtad regel att han skall inhämta delägarnas fö— reskrift i betydelsefulla angelägenheter.
45—46 åå.
Dessa paragrafer innehåller de i den all- männa motiveringen (under III) behandlade reglerna om beslut i rederiets angelägenhe- ter. Till skillnad från det norska förslaget — som i princip förutsätter andelsmajoritet för beslut med undantag endast för brådskande angelägenheter — föreskriver det svenska förslaget, i överensstämmelse med gällande svensk rätt, att enkel majoritet av de när- varande krävs för beslut; skillnaden sam- manhänger även med att det svenska för- slaget räknar med rederisammanträde i an— gelägenheter varom enighet ej råder medan det norska förslaget utgår från annan för- utsättning.
47 5.
I denna paragraf ges bestämmelser om huvudredarens skiljande från befattningen; jfr den allmänna motiveringen (under II). Även det norska förslaget upptar sådana bestämmelser i denna paragraf.
48—50 åå.
I 48 och 50 åå upptar förslaget bestäm- melser om rederiets bokföring och om re- dovisning för förvaltningen av rederiet samt om fördelning av vinst och förlust. Dessa bestämmelser har behandlats i den allmän- na motiveringen (under V). Samma är för— hållandet med föreskrifterna i 49 5 om bi— drag till rederiets utgifter för verksamheten. Det norska förslaget är disponerat på mot- svarande sätt.
51 å.
Bestämmelserna i denna paragraf skall tillgodose behovet av information till del- ägarna om att andel genom singularfång el-
ler universalfång övergått till annan eller att delägare blivit utländsk medborgare. I dessa fall kan nämligen föreligga lösnings- rätt eller upplösnings- och utlösningsrätt. Föreskrifterna om underrättelse till huvud- redare och medredare ger också utgångs- punkt för den frist inom vilken avsikten att utöva lösnings- eller utlösningsrätt skall tillkännages.
Även det norska förslaget upptar i den- na paragraf föreskrifter om underrättelse rö- rande övergång av andel. Dessutom upptar det norska förslaget uttryckligt förbud för partredare att utan samtliga medredares samtycke förfoga över rederiets egendom genom överlåtelse eller upplåtelse av rät- tighet; endast över sin andel kan deläga- ren sålunda förfoga på egen hand. En så- dan ordning torde hos oss gälla även utan särskild föreskrift därom.
52 &.
I denna paragraf upptas de i den allmän- na motiveringen (under VI) behandlade be- stämmelserna om lösningsrätt till medreda- res andel. Detsamma gäller det norska för— slaget.
53 &.
Paragrafen innehåller de i den allmänna motiveringen (under I) berörda bestämmel- serna om inträde och upphörande av part- redares ansvarighet när andel byter ägare. Utöver vad som förut sagts kan nämnas, att ny partredare genom andelsförvärvet blir på samma sätt som sin fångesman bun— den av medredarnas tidigare åtgärder och beslut. Medredares rätt mot fångesmannen att på utdelning, som belöper på andel vil- ken övergått, avräkna fordran på grund av obetalt driftstillskott kan göras gällande även mot den nye delägaren. I dessa hän- seenden överensstämmer förslaget med gäl- lande rätt (jfr 21 å SjöL). Även det norska förslaget reglerar dessa frågor i denna pa- ragraf.
54—56 åå.
Dessa paragrafer innehåller bestämmel- ser om upplösning av partrederi och försälj-
ning av fartyget (54 och 56 åå) samt där- med sammanhängande utlösningsrätt (55 å). De har behandlats i den allmänna motive- ringen (under VII). Den punkt som reglerar förlust av fartygets nationalitet som upp- lösningsgrund har jämkats med beaktande av att förslagets regler om avregistrering av fartyg (16 å) ej tillåter att avregistrering verkställs så länge utlösningsrätten kan ut- övas (jfr 22 å andra stycket 1 SjöL).
Det norska förslaget behandlar dessa frå- gor i åå 54 och 56.
57 å.
Till denna paragraf har överförts be- stämmelserna i 24 å SjöL om rätt för part- redare som har större del än hälften i far- tyget att överta dess förande och om fast- ställelse av lönevillkoren i sådana fall. Det norska förslaget saknar motsvarighet här- till.
Kap. 4
69 å.
Paragrafen innehåller för närvarande be- stämmelser om skyldighet för befälhavare att underrätta kända inteckningshavare, när fartyget utomlands tagits i mät eller be- lagts med kvarstad. Bestämmelsen — som fick sin nuvarande lydelse i samband med 1967 års sjölagsrevision men i sak över- ensstämmer med tidigare regel (i 52 å) — anknyter till föreskrifter om att bevis om inteckningsåtgärder bör fogas vid fartygets nationalitets- och registreringscertifikat. En- ligt å 32 RegF gäller, att om inskrivnings- domarens bevis rörande inteckningsåtgärd överlämnas till befälhavaren, han skall så snart ske kan hos sjöfartsverket eller nota- rius publicus eller svensk konsul förete be- viset för att under myndighetens ämbetssi- gill vidfästas certifikatet.
Sjölagskommittén anförde i sitt förra be— tänkande att den torde få anledning övervä- ga förevarande bestämmelser i samband med arbetet på en revision av reglerna om far- tygsregistrering och fartygsinteckning. I propositionen rörande 1967 års sjölagsänd- ringar uttalade departementschefen tillika att samtidigt borde övervägas om, med tan- ke särskilt på problem rörande besättning- ens underhåll m.m. vid långvarig kvarstad utomlands, befälhavaren borde åläggas skyl- dighet att också underrätta konsul.1
Det har synts kommittén naturligt att fri- koppla frågan om underrättelse till inteck- ningshavare angående kvarstad och utmät-
Om fartygs befälhavare
ning från innehållet av nationalitetscertifi- kat (jfr förslaget 5 å) eller annan skepps- handling. Med det av kommittén förorda- de systemet för fartygsinteckning är det sjö- fartsverket (på inskrivningsavdelningen), som får bäst möjlighet att ombesörja des— sa underrättelser. Med hänsyn även till det socialt betingade behovet att svensk kon- sul erhåller ifrågavarande underrättelse fö- reslår kommittén i förevarande paragraf första stycket föreskrift om att befälhava- ren skall underrätta såväl närmaste svenske konsul som sjöfartsverket om att fartyget belagts med kvarstad eller utmätts på ut- ländsk ort. Vidare föreslås bestämmelse om att vid underrättelsen till sjöfartsverket så- vitt möjligt skall fogas utländsk myndighets bevis om åtgärden. Dessa bestämmelser skall, enligt andra stycket, tillämpas även när åtgärden häves.
1 Prop. 1966: 145 s. 76 (NJA II 1967 s. 58).
Kap. 10
Tionde kap. innehåller för närvarande, un- der rubriken »Om begränsning av redares ansvarighet», i 254—263 åå bestämmelser i detta ämne enligt 1964 års lagstiftning om redareansvarets begränsning.1 Grundläg- gande regler om redarens ansvar finns i 2 kap. SjöL, dels föreskriften i 7 å att re- daren svarar personligen och utan begräns- ning för de förpliktelser han själv eller ge- nom annan ingår eller ådrar sig med av- seende på fartyget, om ej annorlunda stad- gas i SjöL, dels bestämmelserna i 8 å rö- rande redarens ansvarighet för skada som åstadkommes av vissa personer som arbetar i fartygets tjänst.
Som redan framhållits i Inledningen fö- reslår kommittén att bestämmelserna om redareansvarets begränsning sammanförs med bestämmelserna i 8 å och att kapitel- rubriken i följd härav jämkas ävensom att paragrafnumren ändras. Kapitlet inleds allt- så, under 233 å, med bestämmelser motsva- irande nuvarande 8 å varefter i 234— 243 åå följer de nuvarande reglerna om begränsning av redares ansvarighet. Före- nämnda stadgande i 7 å angående reda- rens ansvar utsäger enligt kommitténs me- ning ej annat än vad som följer av allmän- na grundsatser. Det har därför enligt för- slaget fått utgå.
Av kommitténs förslag föranleds vissa formella jämkningar i lagtexten. Några änd- ringar berörs nedan. Vid 239 å behandlar kommittén en av kommittén tidigare väckt
Om redares ansvarighet
fråga angående minskning av antalet dispa- schörstjänster i riket från två till en.
233 %.
Den föreslagna lagtexten skiljer sig från bestämmelserna i 8 å såtillvida att i tred- je stycket hänvisas även till ansvarsbegräns— ningsreglerna i kapitlets följande paragra- fer.
Under det nordiska lagsamarbetet har ifrågasatts komplettering av bestämmelser- na i två hänseenden. Enligt norsk Innstilling VIII föreslås att »slepebåt» fogas till upp- räkningen av de i fartygets tjänst arbetande personer, för vilkas genom fel eller för- summelse förorsakade skada redaren är an- svarig. Vidare föreslås, närmast i förtydli- gande syfte, ett tillägg i andra stycket av in- nebörd att eljest gällande regler om ned- sättning av skadevållares ansvarighet skall gälla också hans regressansvar gentemot re- daren. Sjölagskommittén har ej funnit an- ledning att här följa det norska förslaget. Den senare kompletteringen torde sakna betydelse och kan sägas verka i viss mån vilseledande. Vad angår frågan om reda- rens ansvar för skada på grund av fel av bogserbåt torde visserligen i allmänhet få antas, att ett bogserat fartyg bör svara för sådant fel, men då det icke syns uteslutet att i säregna situationer en annan stånd- punkt skulle vara att föredra, har kommit-
1 Se NJA II 1964 s. 276 ff.
tén ansett försiktigheten bjuda att i detta avseende alltjämt låta denna fråga avgö- ras i rättstillämpningen.2
234 å.
I paragrafen har vidtagits några redak- tionella jämkningar, delvis för att bringa reglerna i närmare formell överensstämmel- se med 1957 års ansvarsbcgränsningskon- vention. Under punkterna 1 och 2 i första stycket har tillagts »dödsfall» (jfr försla- get 244 å). I andra stycket har uttrycket »person i redarens tjänst» ersatts av »hos redaren anställd person».
235 å.
Till denna paragraf har överflyttats den nuvarande bestämmelsen i 256 å första stycket att ansvarighetsgränsen enligt före— varande paragraf (255 å) gäller beträffan- de fordringar vilka uppkommit på grund av en och samma händelse. Liksom i 234 å skrivs här »dödsfall eller skada på person».
Bestämmelsen om vad som förstås med franc har flyttats till 15 kap. (348 å).
239 å.
Paragrafen upptar nuvarande bestämmel- ser i 259 å angående möjligheten att hän— skjuta tvist om beräkning av det belopp var- till redare får begränsa sin ansvarighet el- ler om fördelning av ansvarighetsbelopp mellan borgenärer till utredning och avgö— rande av dispaschör på fartygets hemort eller där dispasch för den orten vanligen uppgöres. Däremot har sjölagskommittén icke medtagit de bestämmelser som tar sik- te på att lösa vem av de två dispaschörer- na, i Stockholm eller Göteborg, som i vis- sa speciella fall är behörig att uppgöra dis- pasch, nämligen för det fall då fartyget ej har hemort i Sverige. För sådant fall gäl- ler nu som huvudregel att dispaschen skall uppgöras av dispaschören i Stockholm. An- ledningen till den ifrågasatta ändringen be— ror på att enligt kommitténs mening under— lag icke finns för två dispaschörstjänster i riket och att därför, så snart tillfälle där- till ges, den ena tjänsten bör indras. An- gående denna fråga anförs följande.
I skrivelse till Kungl. Maj:t den 31 ok- tober 1968 hemställde sjölagskommittén, un- der åberopande av en fortgående minsk- ning av antalet ärenden rörande dispasch, att åtgärder måtte vidtas för en samman- slagning av de två dispaschörstjänsterna i Stockholm och Göteborg. Eftersom en angi- ven förutsättning härför var att pensions- frågan ordnades för den dispaschör vars be- fattning ifrågasattes skulle indras (tjänsten i Stockholm) men denna förutsättning inte visade sig vara för handen, återkallades framställningen och ärendet avskrevs den 26 juni 1969 (kommunikationsdepartemen- tet RS 6203/1968).
Sjölagskommittén erinrade i förenämnda skrivelse om vissa uttalanden om frekven- sen av dispaschärenden i kommitténs be— tänkande rörande bl.a. gemensamt haveri och dispasch (SOU 1965: 18 s. 40 och 48, jfr s. 87) samt därom att efter tiden för be- tänkandets avgivande kunnat konstateras att en redan tidigare märkbar minskning av dessa ärenden, såväl till antal som om— fattningen, ytterligare accentuerats. Kom- mittén yttrade i skrivelsen vidare bl. a.: Det föreligger framför allt en påtaglig tendens till minskning beträffande utredning och fördelning av gemensamma haverier, vilket alltid varit den betydelsefullaste delen av de svenska dispaschörernas verksamhet. Här- till finns olika anledningar. Först kan näm- nas den starka nedgången av antalet far- tyg i den svenska handelsflottan under se- nare år, vilken också medfört en avsevärd nedgång i antalet haverier, låt vara att den samtidiga övergången till större fartyg stun- dom medfört att haverier blir mera omfat— tande än som tidigare varit fallet. Vidare framhålls den ständiga utvecklingen mot bättre fartyg och säkrare sjöfartsförhål- landen i allmänhet. Den viktigaste orsaken till minskningen av utredningar om gemen- samt haveri torde dock vara den struktur- förändring som sjöfarten såväl i Sverige som utomlands för närvarande undergår med en alltmer omfattande »container»- el— ler annan genomgångstrafik. Överhuvud be-
” Jfr Innstilling VIII s. 73.
gärs numera sällan dispasch när haverikost- naderna är relativt små i förhållande till bärgade värden eller lasten består av så många partier att infordrande av säkerhet och inkassering av bidrag medför besvär och kostnader som inte står i skälig propor- tion till vad saken gäller.
Totala antalet utgivna dispascher var un- der åren 1949—1963 1094 eller omkring 70 per år. Åren 1964—1967 utgjorde totala antalet utgivna dispascher 149. Åren 1968 och 1969 utgavs 23 resp. 7 dispascher i Stockholm och 13 resp. 10 dispascher i Göteborg.
Enligt sjölagskommitténs mening kan tvekan inte råda om att det är tillräckligt med en dispaschör. För dispaschören i Stockholm föreligger skyldighet att avgå från tjänsten våren 1974. Senast vid det- ta tillfälle synes erforderliga författnings- ändringar i nu angiven riktning böra ge- nomföras. I SjöL berörs endast föreva- rande paragraf av det nu behandlade spörs- målet. Däremot behövs vissa ändringar i Kungl. Maj:ts stadga (1910:113) angåen- de dispaschörsväsendet. Härtill återkommer kommittén senare.
241 5.
Här har använts uttrycket »anställd hos redaren» (jfr vid 234 å) i stället för såsom i gällande 261 5 »i tjänst hos redaren».
Kap. ll
Allmän motivering
Sjölagskommitténs förslag upptar i detta kapitel bestämmelser, dels om sjöpanträtt i fartyg och last, dels om retentionsrätt i fartyg och skeppsbyggen, dels om inskriv- ning av panträtt i sådan egendom. Kapitlet ger utrymme för dessa bestämmelser som en följd av den omdisponering av SjöL som företogs i samband med 1967 års sjölags- ändringar. Det är indelat i två underavdel- ningar, den ena om sjöpanträtt och den and- ra om inskrivning av panträtt i fartyg. Av- delningen om sjöpanträtt innehåller tre av- snitt, med bestämmelser om sjöpanträtt i fartyg, om sjöpanträtt i last och vissa ge- mensamma bestämmelser i dessa ämnen. Avdelningen om inskrivning av panträtt har tre avsnitt, av vilka det första rör panträtt på grund av inteckning, det andra verkan av inskrivning och det tredje inskrivnings- förfarandet. Den fastighetsrättsliga förebil— den finns i 6 och 17—19 kap. NJB. I öv- rigt har bl. a. beaktats 1967 års internatio— nella sjöpanträtts— och skeppsbyggnadskon- ventioner.
I fråga om sjöpanträtt bevarar förslaget -— som föregåtts av nordiskt samråd — på det hela taget den nu rådande överens- stämmelsen med övriga nordiska sjölagar. Såvitt rör inskrivning av panträtt har av de övriga sjölagskommittéema endast den nors- ka på motsvarande sätt införlivat reglerna
Om sjöpanträtt och inskrivning av panträtt i fartyg
med SjöL. De danska och finska kommitté- erna kan komma att i sina förslag bevara dessa regler i särskilda lagar. Nordiskt sam- råd har emellertid ägt rum rörande de delar av inskrivningsrätten som sammanhänger med sjöpanträtts- och skeppsbyggnadskon— ventionema.
Att kommittén såsom framgått av det föregående föreslår att reviderade inteck- ningsregler inarbetas i SjöL beror — som utvecklats inledningsvis i sjölagsförslagets motivering — bl.a. på sambandet mellan dessa regler och de nämnda båda interna- tionella konventionerna. Konventionernas bestämmelser kan i sin tur knappast i vä— sentliga delar hållas utanför SjöL.
Som framhållits i avsnittet rörande sjö- panträtts- och skeppsbyggnadskonventioner— na utgör fartyget av ålder sjöfartens natur- liga kreditunderlag. De moderna huvudfor- merna för kreditsäkerhet i fartyg är sjö— panträtt och fartygshypotek; ofta spelar långtidscerteparti en avgörande roll vid be- dömningen av säkerhetens värde. Något helt idealiskt kreditunderlag utgör fartyget inte, eftersom det är utsatt för speciella och påtagliga risker från kreditsäkerhets- synpunkt. Sålunda kan det skadas eller helt gå under till följd av sjöolycka. Och ge— nom exekutiv försäljning utomlands kan förutsättningama för krediten helt eller del- vis rubbas. Samma följd kan inträda vid fartygets försäljning till utlandet. Å andra
sidan representerar fartyget inte sällan bety- dande förmögenhetsvärde och utgör kanske redarens helt dominerande tillgång i det hänseendet. Fartyget står också fortfarande i förgrunden som kreditsäkerhet i sjöfartens finansiering. Ehuru i jämförelse härmed las— ten spelar en annan och tämligen obetydlig roll som kreditsäkerhet, torde sjöpanträtt i last fortfarande ha en funktion att fylla. Den ger borgenären en bättre ställning än den rätt att innehålla godset som gäller enligt 113 5 SjöL.
I Sjöpanträtt i 248— 250 m. fl. å å)
fartyg (244—246,
Sjöpanträtt i fartyg uppstår omedelbart på grund av lag och är knuten till vissa ford- ringar. Den utgör alltså vad som brukar kal- las legalpanträtt. Att sjöpanträtt inte kan upplåtas genom partsavtal hindrar ej att avtal av innebörd att sådan rätt inte skall uppstå i allmänhet anses giltiga mellan par— terna, med undantag för sjöpanträtt för krav på förfallen lön.1 Vad beträffar så- dana avtals verkan mot tredje man är rätts— läget ej helt klart. I princip kan avtalen må— hända anses verkningslösa2 men i litteratu— ren har gjorts gällande att de bör erkännas i fråga om vissa sjöpanträtter som härrör av kontraktsförhållande.3 Från panträtt i lös egendom i allmänhet skiljer sig sjöpant- rätt i fartyg genom att eljest gällande tra- ditionskrav ej upprätthålls.4 Sjöpanträtt be- tecknas därför också som en tyst panträtt. Sjöpanträtt är en med bästa förmånsrätt förenad, fullt utvecklad panträtt och gäller alltså principiellt oavsett i vems hand pant- objektet är. Undantag gäller för det fall att pantobjektet säljs exekutivt. Fastighets- rättens täcknings- och övertagandeprinci- per saknar motsvarighet. Panten säljs fri från gravationer. Dessutom upphör sjöpanträtt genom preskription och då fartyget efter kondemnation säljs frivilligt; i sistnämnda fall övergår panträtten till vederlaget. Pre- skription av sjöpanträtt bryts genom anhäng- iggörande av talan. Slutligen kan sjöpant— rätt upphöra på straffrättsligt betingade grunder, ifall nämligen fartyget jämte »sär-
skild rätt» därtill skulle förverkas till kro— nan med tillämpning av reglerna i 36:2 och 4 BrB.5
Reglerna om sjöpanträtt i fartyg är i sjö- lagskommitténs förslag väsentligen byggda på grundval av den nya sjöpanträttskon— ventionen. I fråga om kommitténs synpunk- ter på konventionen hänvisas till den före— gående framställningen.
I stora drag innebär kommittéförslaget till en början (244 å) att, konventionsenligt, antalet sjöpanträtter inskränks, främst ge- nom att nuvarande sjöpanträtter för befäl- havarförbindelser samt för last- och res- godsskador utmönstras. Kommittén har ej funnit motiverat att med utnyttjande av be- stämmelserna i den nya konventionen art. 6: 2 bevara dessa som nationella sjöpant- rätter med förmånsrätt efter fartygsinteck- ningen.
Vad beträffar pantobjektet förtjänar upp- märksammas, dels att det kan vara förenat med svårigheter att finna en såväl i detta sammanhang som i andra gemensam, till- fredsställande gräns mellan färdiga fartyg och skeppsbyggen, dels att icke-kommersi- ella statsfartyg enligt allmänt erkända grundsatser ej blir föremål för sjöpanträtt. Skeppsbygge bör, såvitt gäller sjöpanträtt, behandlas som färdigt fartyg från det ögon- blick det uppträder som sådant, dvs. från det att bygget blir vattenburet genom sjö- sättning eller motsvarande." Sjölagskom— mitténs förslag innehåller uttrycklig regel härom (250 å). Beträffande icke-kommer- siella statsfartyg kräver den nya sjöpant- rättskonventionen — enligt uttrycklig regel —— ej att rättighet skall kunna uppstå för eller i sådant fartyg, ej heller att verk- ställighet skall kunna äga rum däri. Kom- mittéförslaget innehåller emellertid inte, lika
1 Jfr bl. a. Sandström s. 34. 2 Jfr Tiberg s. 51. 9 Jfr Sandström s. 338 ff. och Falkanger s. 327 ff. Se även AfS Bind 9 s. 661 och 666. ' I lufträtten finns motsvarighet härtill; se LfL 11 kap. 5 Jfr SFS 1968: 165 samt prop. 1968: 79 (NJA II 1968 s. 719). 5 Jfr CMI 1965 s. 259 ff. (art. 12 i »Portofino Draft»), 354 f. (»Antwerp Draft») samt 601 ff. och 611 ff.
litet som gällande rätt, någon särskild re- gel rörande detta. SjöL lämnar i allmän- het sådana spörsmål åt rättstillämpningen.
Den med pantobjektet sammanhängande frågan om panträttens giltighet i surrogal regleras ej av den nya sjöpanträttskonven- tionen till skillnad från vad fallet är be- träffande 1926 års konvention (art. 4). F.n. gäller i överensstämmelse med den sistnämnda, att sjöpanträtt omfattar vissa redaren tillkommande ersättningar och ha- veribidrag men inte försäkringsersättning. De nordiska sjölagskommittéema har funnit det vara med den nya konventionens syfte mest förenligt att pantobjektet begränsas till att omfatta fartyget och dess tillbehör (244 och 257 ä 5). Frånvaron av föreskrift härom i konventionen kan nämligen — mot bak- grund av den gamla konventionen — be- traktas som uttryck för en strävan att und- vika panträtt i rättigheter; jfr i fråga om inteckning under IV nedan.
Från frågan om panträtt i surrogat mås- te skiljas spörsmålet om sjöpanträttshava- ren skall ha rätt till del i försäkringser- sättning på grund av försäkringsrättsliga regler om medförsäkring, närmast den dis- positiva 54 å FAL. Enligt gällande dansk, finsk och norsk rätt är så inte fallet7 me- dan svensk rätts ståndpunkt anses vara nå- got oviss. Å ena sidan gäller enligt nämn- da lagrum att sjöpanträttshavare, vars rätt är förenad med personlig fordran mot pan- tens ägare, presumeras vara medförsäkrad, om försäkringen tagits utan angivande av intresse. Å andra sidan reglerar 1957 års allmänna svenska sjöförsäkringsplan och 1966 års allmänna svenska kaskoförsäk— ringsvillkor endast inteckningshavares med- försäkring. Ovissheten om rättsläget hänför sig till den slutsats som bör dras av nämn— da avtalsmässiga reglering, dvs. om 54 % FAL på denna punkt satts ur kraft. En- ligt sjölagskommitténs mening ligger det närmast till hands att anta så vara fallet, eftersom sjöförsäkringsplanen och kaskoför- säkringsvillkoren är avsedda att uttömman- de reglera de problem som löses av de dispositiva bestämmelserna i FAL.8 Oavsett vad gällande svensk rätt skall anses inne-
bära, har nordisk enighet på denna punkt kunnat vinnas endast genom svensk anslut- ning till de övriga kommittéernas stånd- punkt att sjöpanträtt ej heller framdeles skall vara förenad med rätt till försäkringsersätt- ning, vare sig enligt panträttsliga eller för— säkringsrättsliga regler. Med hänsyn till sjöförsäkringens utpräglat internationella ka- raktär har sjölagskommittén tillmätt den nordiska rättslikheten utslagsgivande vikt. Kommittén har därför utarbetat förslag till ändring i 54 & FAL av innebörd att den nuvarande presumtionen om panträttshava- res medförsäkring inte skall gälla i fråga om sjöpanträtt; jfr i fråga om inteckning under IV nedan.
Det kan i detta sammanhang tilläggas, att lagändring skulle varit påkallad även om motsatt ståndpunkt valts i medförsäkrings- frågan. Ty reservationen i 54 & FAL, inne- bärande krav att sjöpanträttshavarens ford- ran gäller mot pantägaren personligen, till- kom under helt andra förutsättningar än som nu råder. Sjörätten arbetade på den tiden med ett till sjöförmögenheten prin- cipiellt knutet redareansvar medan 1928 års sjölagstiftning, som trädde i kraft 1939, införde redarens personliga, ehuru begrän- sade, ansvarighet.
Det ansvarssubjekt som genom visst ford- ringsförhållande ger upphov till sjöpanträtt i fartyg är i regel redaren. Denne är ofta men ej alltid identisk med ägaren. Redaren kan i sin tur delvis överföra sina funktioner genom delegation, dels till avdelningsche- fer, dels till självständiga medhjälpare så— som stuvare för lastning och lossning och restauratörer för att driva serveringsrörelse ombord på passagerarfartyg.” Alla ombord- anställda får således sjöpanträtt i fartyget för lönekrav. Även inom ramen för olika former av skeppslega och helbefraktning kan redarefunktioner övergå till andra rätts— subjekt. En skeppslegotagare kan helt ikläda
" Jfr bl. a. Philip i Festskrift till Alf Ross (1969) s. 429 f.
& Hellner har funnit slutsatsen oviss (s. 445) medan Tiberg utgått från ett antagande motsatt kommitténs (s. 92 f).
” Jfr prop. 1970: 29 med förslag till ny sjö— arbetstidslag s. 38 ff (SFS 1970: 105).
sig redarens roll medan en tidsbefraktare kan utöva mer eller mindre av den kom- mersiella driftsledningen, något som också kan förekomma vid resebefraktning. En- ligt 275 & SjöL, som vilar på uttrycklig föreskrift i den gamla sjöpanträttskonven- tionen (jfr art. 13), är sjöpanträtts uppkomst i fartyget principiellt oberoende av om drif- ten omhänderhas av ägaren eller av annan såsom redare. Undantag gäller endast för det fall att förfogandet över fartyget be- rövats ägaren genom rättsstridig handling och borgenären ej var i god tro. Även andra driftsformer beaktas, ty sjöpanträtts- reglerna gäller tillika vid underbortfrakt- ning, vilket alltså innebär bl.a. att en tids- befraktare som (i egenskap av underbort- fraktare) ådrar sig ansvar för skada på gods eller person därigenom också belastar far- tyget med sjöpanträtt.
Fartygsdriftens varierande former och an— svarsförhållanden beaktas av kommittéför- slaget, i överensstämmelse med den nya sjöpanträttskonventionen, på det sättet att sjöpanträtt skall uppstå oavsett om gäldenä- ren i fordringsförhållandet är ägare, redare eller skeppslegotagare eller annan befraktare (244 & andra stycket). Med redare likställs alltså den som i redarens ställe helt eller delvis handhar fartygets drift; exempelvis kan med sjölagskommitténs utgångspunkter en linjeagent eller en restauratör ombord anses handha del av fartygsdriften. För- slagets innebörd är, att tredje man i sin egenskap av borgenär skall vara oberoende av vilken driftsform fartygets ägare valt.
I detta sammanhang bör uppmärksam- mas, att förslaget ej upptar annan motsva- righet till 275 5 SjöL än här redovisats. Att den som driver fartyget skall kunna härleda sin rätt till ägaren och att, i motsatt fall, borgenären i fordringsförhållandet måste vara i god tro är ej föreskrivet i 1967 års konvention. I fråga om fordringar som ej härrör av kontraktsförhållande, t. ex. an- språk på ersättning för kollisionsskada, kan också det berättigade i en sådan förut- sättning dras i tvivelsmål.10 Såvitt gäller kontraktsmässiga fordringsanspråk — för vilka den nya konventionen har mindre ut-
rymme än den gamla — kan den visserli- gen väl försvaras i en del fall. Men detta gäller knappast i fråga om ombordanställ- das lönekrav och syns på intet sätt vara självklart rörande t.ex. passagerares krav på ersättning för kroppsskada. Enligt sjöd lagskommitténs mening talar frånvaron av regler i ämnet i den nya konventionen, mot bakgrund av de uttryckliga reglerna i den gamla, närmast för antagandet att en förut- sättning sådan som den 275 & SjöL inne- bär ej är förenlig med konventionen.11 Därför vilar förslaget inte på någon sådan förutsättning; en följd härav blir f.ö. att den rättsvetenskapliga diskussionen rörande verkan i vissa fall i förhållande till tredje man av s.k. non-lienklausuler — förd med utgångspunkt i 275 & SjöL — kommer i ett helt nytt läge.”-=
Sjöpanträtt i fartyg skall enligt kommitté- förslaget alltjämt ha bästa förmånsrätt (245 5); jfr den nya konventionen art. 5. In- bördes skall olika sjöpanträtter ha företrä- de i den ordning vari de upptas i lagförsla- get. Undantag föreslås dock gälla sjöpant- rätt för fordran på bärgarlön, på ersättning för avlägsnande av vrak och på haveribi- drag. Dessa skall som konventionen före- skriver ha företräde framför andra, tidigare uppkomna sjöpanträtter i fartyget. Den rätts- politiska motiveringen därtill är, såvitt gäl- ler bärgarlön och haveribidrag, att de åt— gärder som ger upphov till sjöpanträtt ty— piskt sett är ägnade att bevara panten åt andra borgenärer.13 Av motsvarande skäl skall dessa sjöpanträtters inbördes företräde vara omvänt mot ordningen för deras till- komst. I övrigt får sjöpanträtter som är upptagna jämsides i förslaget inbördes lika rätt.
Enligt sjölagskommitténs förslag upphör sjöpanträtt — i överenstämmelse med så- väl den nya konventionen som gällande rätt — vid exekutiv försäljning (249 5). Däremot skall sjöpanträtt inte upphöra vid
” Jfr bl. a. Jantzen s. 158 f., Rygh s. 40, Fal- kanger s. 330 och Sandström s. 338 ff.
" Motsatt uppfattning Tiberg (s. 52 f).
" Jfr not 3 ovan. " Jfr 269 & SjöL och Wikander s. 74. Se även 267 5 andra stycket SjöL.
frivillig försäljning, oavsett om denna före— gåtts av fartygets kondemnation eller ej, ty den nya konventionen tillåter inte sådan grund för upphörande. Endast exekution och preskription erkänns. Den ändring av rättsläget som därigenom måste inträda har sjölagskommittén sökt modifiera genom det i det föregående behandlade förslaget att fartygsägaren efter kondemnation av farty- get skall ha rätt att låta sälja detta exeku— tivt (jfr 10 5). Till förslaget om verkan av exekutiv försäljning hänför sig vidare de exekutionsrättsliga regler som lagberedning— en utarbetar i samråd med kommittén och på grundval bl. a. av sjöpanträttskonventio- nen; i dessa delar hänvisar kommittén till den särskilda framställningen om sjöpant- rättskonventionen i det föregående och till lagberedningens förslag.
Sjöpanträtt föreslås vidare (248 &) kon- ventionsenligt preskriberas på ett år om ej dessförinnan preskriptionsavbrott inträder. Avbrott kan enligt förslaget ske endast genom kvarstad eller utmätning som le- der till exekutiv försäljning och preskrip- tionsavbrott genom talans väckande är där- med uteslutet. Kommittén har övervägt att likställa konkurs med kvarstad men funnit alltför tveksamt om en sådan ordning är förenlig med konventionen. Preskriptions- tiden skall inte löpa medan borgenären är lagligen förhindrad att få kvarstad på eller utmätning i fartyget, något som t. ex. kan in- träffa ifall fartyget tas i anspråk för stats- ändamål och på grund härav får exekutions— rättslig immunitet. Däremot måste preskrip- tionstiden givetvis löpa utan hinder av att fartyget är på resa.
Slutligen vill sjölagskommittén anmärka, att konventionens exklusiva reglering av sjöpanträtts upphörande knappast kan göra anspråk på giltighet utom civil- och pro- cessrättens ram. Konflikt med straffrätts— liga regler om förverkande av egendom och »särskild rätt» därtill behöver alltså inte befaras. Att ett fartyg, som använts såsom hjälpmedel vid brott, förverkas till kronan nödvändiggör f.ö. ej att också panträtt i fartyget förverkas. Ty i princip består be- gränsad sakrätt till förverkad egendom; ut-
trycklig förklaring fordras för att även så— dan rätt till egendomen skall omfattas av förverkandet.14 Tillbörlig hänsyn kan allt— så i rättstillämpningen tas till tredje mans behöriga intresse. För det fall att, jämte far- tyget, särskild rätt till fartyget förklaras förverkad finns en regel om upphörande av panträtt på grund av inteckning (jfr 19 a 'a' IntL). En motsvarande uttrycklig regel (248 5 andra stycket) är enligt kommitténs mening motiverad även i fråga om sjöpant— rätt, även om förslaget ej innefattar någon saklig nyhet på den punkten.
II Sjöpanträtt i last (251—254 m. fl. åå)
Sjöpanträtt i last är en legalpanträtt av samma typ som sjöpanträtt i fartyg och överensstämmer i huvuddrag nära med den— na. Sjöpanträtt i last regleras ej av någon internationell konvention. Inte desto mind— re jämkades 1891 års regler i ämnet i sam- band med 1928 års sjölagsstiftning för att bevara en viss parallellitet med reglerna om sjöpanträtt i fartyg. Sjölagskommitténs förslag innebär också vissa jämkningar i gällande rätt med beaktande av vad som föreslås beträffande sjöpanträtt i fartyg. Enligt 276 & SjöL är sjöpanträtt i last förenad med i första rummet fordran på bärgarlön eller haveribidrag, i andra rum— met fordringar på förbindelser och andra åtgärder som befälhavare eller bortfrak- tare ingått eller vidtagit för lastens behov med stöd av legalfullmakt enligt 65 resp. 102 & SjöL samt deras egna utlägg för samma ändamål och lastägares fordran för gods, som under resan sålts för annan last- ägares räkning, samt i tredje rummet ford- ran på frakt, ersättning för fraktförlust el— ler annan skada i följd av att godset ut- tagits före resans fullbordan samt ersätt- ning för överliggetid och andra uppehåll under resan. Borgenärskretsen utgörs allt- så av redare, befälhavare och lastägare. Sjöpanträtt i last har bästa förmånsrätt (HB 1712). Inbördes har sådana panträtter företräde i nyss angiven ordning. Inom
" Jfr 36: 2 och 4 BrB. Se även prop. 1968: 79 S. 19 f. (NJA II 1968 s. 728 ff.).
samma rum har de lika rätt med det un- dantaget att sådana första resp. andra rum— mets sjöpanträtter som härrör av skilda händelser har företräde i omvänd ordning mot den i vilken de uppkommer.
Liksom sjöpanträtt i fartyg gäller sjö- panträtt i last även i vissa surrogat, dock ej i försäkringsersättning. Panträtten är i viss mån knuten till besittningsförhållandet, ty den gäller endast i inlastat gods och upphör då godset utlämnas, låt vara under förutsättning att det sker till behörig mot- tagare. Om godset stjäls före sådan utläm- ning eller lämnas ut till fel person, be- står alltså panträtten även i den nye inne- havarens hand. Panträtten upphör vidare, om godset under resan säljs för lastens eller fartygets behov samt genom preskrip- tion. Preskription bryts genom talans väc- kande, varmed likställs att fordringen kom— mit under dispaschörs behandling. Den upp- hör också vid exekutiv försäljning.
Sjölagskommitténs förslag bevarar sjö- panträtterna i last i deras huvuddrag och ingen jämkning sker, med beaktande av förslaget i fråga om sjöpanträtt i fartyg, i deras inbördes ordning. De i första rum- met av 276 & SjöL angivna sjöpanträtterna ingår helt oförändrade i förslaget (251 5 1). I andra rumth har den ändringen vid- tagits att nuvarande föreskrift om sjöpant- rätt för befälhavares och bortfraktares ut- lägg för lastens behov utmönstrats, efter- som det första ledets sjöpanträtt för sådana åtgärder för lastens behov som vidtas med stöd av legalfullmakten torde tillräckligt tillgodose de anspråk som numera i prak— tiken förtjänar beaktande (251 5 2). Där- med vinns också överensstämmelse med de danska och norska texterna vari motsva— rande jämkning gjorts i samband med tidi- gare lagändringar. Tredje rummets sjöpant- rätter har, efter norsk förebild, generellt anknutits till fordringar på grund av frakt- avtalet, såvitt de kan göras gällande mot den som påfordrar godsets utlämning (251 5 3). Kommittén har ansett en omedelbar anknytning till fraktavtalet — det rätts— förhållande som binder parterna samman — vara ått föredra framför en anknytning
till närmare bestämda fordringsanspråk. Att kravet skall kunna göras gällande i förhål- lande till mottagaren är motiverat av hän- syn till den betalningsskyldighet som kan åläggas denne. Är han inte betalningsskyl- dig, såsom då avlastaren underlåtit att erläg- ga överenskommen förskottsfrakt eller ko- nossementet ej utvisar att fordran för över- liggetid är ogulden, bör han nämligen inte på en omväg över redarens sjöpanträtt i godset kunna förmås att svara för betal- ningen.
Liksom sjöpanträtt i fartyg föreslås sjö- panträtt i last ej skola gälla i vare sig ska- destånd eller försäkringsersättning, en stånd- punkt varom nordisk enighet nåtts (257 5).
I överensstämmelse med vad som redan är gällande dansk och norsk rätt föreslås, att sjöpanträtt i last alltid skall upphöra när godset lämnas ut, dvs. även om mot- tagaren visar sig inte vara behörig. Det- samma föreslås alltjämt gälla då godset säljs för fartygets eller lastens behov eller exekutivt (253 5). Preskriptionstiden före- slås bli ettårig liksom beträffande sjöpant- rätt i fartyg; förslaget bibehåller gällande metod för preskriptionsavbrott och fogar därtill den metod som gäller i fråga om sjöpanträtt i fartyg (254 5).
III Retentionsrätt (247 5)
Enligt svensk rätt är retentionsrätt en sak- rätt som står panträtten nära. I sin ty- piska form kan den beskrivas som en laga befogenhet att kvarhålla annans egendom till säkerhet för en fordran och gränsar sålunda närmast till legal handpanträtt. Till skillnad från panträtten är den ej i första hand inriktad på objektets förmögenhets— värde utan på att framtvinga prestation av ägaren genom att denne nödgas undvara egendomen. Retentionsrätt har därför ofta ej varit förbunden med realisationsrätt. För- fogande över egendomen genom försäljning har i vart fall främst tillåtits på andra grun- der än som uteslutande uppbär borgenärens intresse. Realisationsrätt anses i allmänhet tyda på panträtt men gränsen mellan reten— tionsrätt och panträtt är ej klart dragen.
Retentionsrätten är beroende av besittnings- förhållandet, Till skillnad från handpant- rätten viker den enligt 71 5 UL för ut— mätning på det sättet att retinenten inte kan kräva full lösen utan måste lämna god- set från sig för att i stället få del i köpe- Skillingen. Däremot likställer 195 & KL re- tentionsrätt i allmänhet med panträtt.
Allmänna regler om retentionsrätt sak- nas i svensk lag men i stället finns en rad spridda kasuistiska regler. Den retentions- rätt som närmast intresserar i förevarande sammanhang brukar härledas ur HB l7:3 tredje stycket om hantverkares förmånsrätt till betalning ur »gods, som hos honom kvar är» och har ganska vidsträckt till- lämpning. Den anses sålunda gälla även det fall att ett varv kvarhåller fartyg till säkerhet för betalning av fordran på grund av reparation eller ombyggnad. Denna re- tentionsrätt är, enligt lagen (1950: 104) om rätt för hantverkare att sälja gods som ej avhämtats, förenad med villkorlig realisa- tionsrätt. Nämnda lags regler är inte tving- ande.15 Rätt att föranstalta om egendomens försäljning har retinenten även enligt 73 och 195 å % KL. Han har därför i doktri- nen i systematiskt hänseende behandlats som legal handpanthavare eller åtminstone i det närmaste jämställd med en sådan.16
I 1734 års lag hade retinenten samma förmånsrätt som handpanthavare men i sam— band med 1928 års sjölagstiftning flytta- des retentionsrätten ned efter fartygshypo- teket för att stämma med reglerna i 1926 års sjöpanträttskonvention;17 ändringen be— gränsades dock inte till retentionsrätt i far- tyg utan gavs generell giltighet. Enligt lag- beredningens förslag till ny förmånsrätts- ordning (SOU 1969:5) skall den ursprung- liga förmånsrätten för retinent i allmän- het återställas medan fartygsretinentens ställning bevaras oförändrad i väntan på sjölagskommitténs förslag. I dansk och norsk rätt har retinenten bästa prioritet och står ej ens tillbaka för sjöpanträtt.18 I finsk rätt har retinenten företräde framför hypo- tekshavaren.
En Säljares befogenheter att i olika fall innehålla godset står retinentens befogenhe-
ter nära och har även betecknats som re- tentionsrätt.19 Såvitt säljaren är ägare till godset förekommer också beteckningen de— tentionsrätt.20 Den rätt att innehålla egen prestation som tillkommer säljaren enligt 14 & KöpL anses däremot inte vara reten— tionsrätt i egentlig mening.21 KöpL:s be- rörda regler gäller utan avseende på ägan— derättsförhållandena22 medan retentionsrätt eljest vanligen avser annans egendom.23 Skillnaden kommer i det följande att mar- keras genom beteckningen detemiansrätt för befogenhet att innehålla eget gods. Sjölagskommittén har, på grundval av den nya sjöpanträttskonventionens bestäm- melser om nationella pant- och retentions— rätter (art. 6), utarbetat förslag till be- stämmelser om legal säkerhetsrätt i fartyg och skeppsbyggen som nära ansluter till vad som gäller hantverkares retentionsrätt. Med hänsyn därtill och till lagberedning- ens behandling av ämnet i Utsökning IX24 har kommittén valt att beteckna denna så- kerhetsrätt som retentionsrätt. Retentionsrätten skall uppstå omedelbart på grund av den föreslagna lagregeln på samma sätt som sjöpanträtt. Den skall, till skillnad från retentionsrätt i allmänhet,25 inte kunna stiftas genom avtal; skälet där- till skall anges i det följande. Däremot bör det på vanligt sätt vara parterna obetaget att genom avtal förhindra uppkomsten av retentionsrätt i fartyg eller skeppsbygge. En- ligt förslaget skall retentionsrätten gälla till säkerhet för fordran på grund av uppdrag att bygga, bygga om eller reparera fartyg och förutsätter, dels att egendomen tillhör
" Jfr NJA II 1950 s. 328 f. och SvJT 1950 s 293 ff.
” Jfr Undén s. 225 ff., 243 f., 249 f. och 253 f. och SOU 1969: 5 s. 99 f. och 103. Se även NJA II 1950 s. 329.
” Jfr Wikander s. 102 f. " Jfr ND 1922 s. 553 och ND 1932 s. 401 samt Rygh s. 71 f. och Brunsvig i AfS Bind 1 s. 278 f.
" Se 36 och 57 55 Köp L; jfr Undén (s. 245 f). och Almén (s. 482 f. och 773 f.).
2" Jfr Rodhe s. 414 ff. och Tiberg s. 229. ” Jfr Almén s. 150 f. och 482 f. ” Jfr Almén s. 151 och 513. Se även Undén s. 107 ff. och 246.
” Jfr Undén bl. a. s. 242 och 252. ** Se SOU 1969: 5 s. 103. ” Jfr Undén s. 251.
annan, dels att den är i retinentens besitt- ning. Att skeppsbygge i vissa fall kommer att kunna tillhöra beställaren har utvecklats vid förslagets 2 kap. Tillhör egendomen varvet, tillgodoses dess intresse härutinnan genom detentionsrätt enligt KöpL. Det gäl- ler även om beställaren är utlänning; ob- ligationsstatutet kan nämligen som regel antas bli säljarens lag.26 Besittningens kon- stitutiva effekt enligt förslaget är konven— tionsbetingad. Besittningskravet bör dock ej uppfattas så att retentionsrätten upphör t.o.m. ifall egendomen skulle komma ur varvets besittning genom rättsstridig hand- ling.27 Har besittningen väl rättsenligen upp- hört och retentionsrätten med den, kan re— tentionsrätten ej upplivas genom att besitt- ningen återtas.28
Föremål för retentionsrätten bör vara fartyget eller skeppsbygget jämte tillbehör. Till skillnad från sjöpanträtt skall reten- tionsrätten enligt förslaget, i överensstäm- melse med vad som får antas vara gällande svensk rätt,29 häfta även vid surrogat som trätt i den kvarhållna egendomens ställe. Uttrycklig bestämmelse därom torde inte fordras; jfr förslagets 257 &. Självfallet gäller retentionsrätten även till förmån för sådana accessorier som ränta m.m. Att fordringen skall härröra av byggnads- eller reparationsuppdrag hindrar enligt sjölags- kommitténs mening ej, att därmed samman- hängande, berättigade skadeståndskrav och liknande också anses säkrade genom reten- tionsrätten.
Sjölagskommittén förutsätter, att den före- slagna retentionsrätten utan vidare anses förenad med realisationsrätt enligt bestäm— melserna i 1950 års nyssnämnda lag om hantverkares rätt. Att dessa bestämmelser är dispositiva innebär bl. a. att skeppsbygg- nadsavtal kan tillföras ändamålsenliga vill- kor om realisationsrätt när äganderätten till bygget ligger i beställarens hand.
Retentionsrätt för reparation av fartyg ut- gör, rättspolitiskt sett, i viss mån en kvar— leva av sjöpanträtt för befälhavarförbindel- ser, vilka ofta avser just fartygsreparatio— ner. De brytningar mellan den korta och den långa kreditens intressen som förelig-
ger i fråga om denna sjöpanträtt gör sig därför på motsvarande sätt gällande här,30 dock mindre beträffande retentionsrättens förekomst än dess förmånsrätt. Den nya sjöpanträttskonventionen, som i princip lå- ter nationella pant- och retentionsrätter stå tillbaka både för sjöpanträtt och fartygshy- potek, tillåter nämligen som ett undantag att just denna säkerhetsrätt ges företräde framför hypoteken.
Det brukar anses, att reparation är ägnad att bevara eller rentav höja fartygs värde och att det i brådskande fall —— såsom stundom då kollision inträffat — är väsent— ligt för redaren att ha fria händer när det gäller reparation. Å andra sidan hävdas, att reparation ej alltid har sådan gynnsam verkan och att det är viktigt för kreditgi- varen att kunna öva inflytande på fartygsre— paration, ett intresse som visserligen kan tillgodoses i kreditavtalet och försäkrings- avtal. Fartygsintecknings nuvarande före— träde framför retentionsrätt enligt svensk lag stärker detta inflytande. En prioritering av retinenten framför hypotekshavaren skulle således principiellt motverka ett av den nya konventionens huvudsyften, nämli— gen att främja långtidskrediten genom att stärka hypotekens ställning. Svenska bank- föreningen, Svenska skeppshypotekskassan och Sjöassuradörernas förening har av dessa skäl i remissyttranden över konventionen av- styrkt att retentionsrätten prioriteras framför hypoteken. Därvid har även påpekats, att svenska redare kunde bli frestade att i mot- satt fall vända sig med reparationsuppdrag till utländska varv som ej får sådan för- månsrätt för sina krav samt att en even-
2' Jfr Karlgren II 5. 107 f. och Almén s. 51 f. Ehuru 1951 års Haagkonvention om tillämplig lag vid internationella köp av lös egendom gör undantag för registrerade fartyg (jfr lagen 1964: 528 om tillämplig lag beträffande internationella köp av lösa saker) kan konventionens princip om säljarens lag som obligationsstatut antas få analogisk tillämpning utom konventionens till- lämpningsområde.
”7 Se Undén s. 253 f.; jfr Tiberg s. 237 ff. samt ND 1953 s. 750 och 1958 s. 266 .
" Jfr NJA 1924 s. 581. ” Jfr NJA 1942 s. 575 och Undén s. 257. 3" Jfr Sandströms utförliga redovisning (kap. XII) av argumenten i den rättspolitiska debatten.
tuell möjlighet till samnordisk lösning av detta problem inte motiverar att man i svensk lag försämrar hypotekshavarens läge. Sjörättsföreningen i Göteborg har ifråga- satt det motiverade i och för sig i att ge re— tinent företräde framför hypotekshavare men har, med hänvisning till konventionens medgivande på den punkten, antagit 'att and- ra varvsindustrinationer kommer att utnytt- ja detta och därför förordat att de svenska varven ej ställs sämre än sina utländska kon- kurrenter.
För sjölagskommittén har följande syn- punkter varit avgörande i denna kontrover- siella fråga. Typiskt sett är reparation äg- nad att, till fördel för samtliga borgenärer, bevara egendomen eller rentav höja dess värde. Med motsvarande utgångspunkt har bl. a. sjöpanträtt för bärgarlön givits särskilt företräde framför annan sjöpanträtt (jfr ovan under 1). Att reparation stundom inte får sådan effekt är knappast typiskt för problemställningen och bör ej vara utslags- givande. När en särskild retentionsrätt i far- tyg och skeppsbyggen nu slås fast genom positiv reglering, finns det anledning att så- vitt möjligt praktiskt jämställa den med detentionsrätt enligt KöpL och det talar för bästa möjliga förmånsrätt. Företräde framför hypoteken skulle slutligen innebära, att denna speciella retentionsrätt finge sam- ma rang som retentionsrätt i allmänhet skall ha enligt lagberedningens förslag till ny för- månsrättsordning. Att sådan retentionsrätt som avses i 232 & SjöL (jfr HB 17: 3 fjärde stycket) och annan ev. tänkbar retentions- rätt i fartyg eller skeppsbygge konventions- enligt måste stå tillbaka för inteckning torde enligt kommitténs mening ej förtjäna beak- tande i detta sammanhang. Sjölagskommit- tén har mot bakgrund av det sagda, i sam- råd med de övriga nordiska sjölagskommit- téerna, valt att låta fartygs- och skepps- byggnadshypoteken stå tillbaka för reten— tionsrätt. Enhetlig nordisk lösning av ett problem som förut saknade sådan har där— igenom också nåtts.
En följd av kommitténs val av förmåns- rättsläge för retentionsrätt är att, som re- dan påpekats, avtalad retentionsrätt inte bör
erkännas i fartyg och skeppsbyggen. Det skulle nämligen, såvitt sjölagskommittén för- står, strida mot grunderna för pantsätt- ningsförbudet i HB 10: 7 (jfr vid förslagets 2 kap.) att tillåta att en säkerhetsrätt, så lik panträtt som den föreslagna retentions- rätten blir, avtalsvis stiftas till förfång för hypotekshavare.
Retentionsrättens nära släktskap med handpanträtt är inte endast ett motiv för att likställa dem båda i förmånsrättshänse- ende. Även exekutionsrättsligt finns det en- ligt sjölagskommitténs mening anledning att såvitt möjligt jämställa dessa rättigheter. Retinenten bör följaktligen lika litet som panthavare vara skyldig att lämna egendo- men från sig vid utmätning utan att full lösen bjuds eller han själv åtnöjs med del i köpeskillingen. Retinent måste emellertid räkna med konkurrens av borgenär med bättre rätt, nämligen sådan som har kon— ventionsbetingad sjöpanträtt för sin ford- ran. Det kan uppenbarligen inte komma i fråga att låta retinent hävda rätt till lösen i sådan konkurrens. Hans lösenrätt kan en- dast gälla mot borgenär med sämre för- månsrätt än han själv har. Att det också är konventionens mening framgår av en jämförelse mellan mom. 1 och 2 i art 6. Förslag till ändring i 71 & UL som beaktar dessa synpunkter torde komma att utarbe— tas av lagberedningen.
Liksom sjöpanträtt bör retentionsrätt upp- höra vid exekutiv försäljning; i fråga om far- tyg är detta betingat av sjöpanträttskonven— tionen.
IV Fartygs- och skeppsbyggnadsinteckning (261—270 m.fl. 5 5)
Frågan om ett lagfäst fartygshypotek ak- tualiserades i vårt land först mot slutet av 1800-talet. Ett första lagförslag i ämnet avgavs i anslutning till 1887 års betänkande med förslag till ny SjöL. Det förslaget, som i huvudsak innebar att en fartygsinteck- ning efter fastighetsrättslig förebild och grundad på fartygsregistrering skulle in- föras, ledde inte till lagstiftning. Men sa- ken togs snart upp på nytt och genom 1901
års lagstiftning i ämnet tillkom de regler om fartygsinteckning som i allt väsentligt förblivit gällande rätt.
Svensk rätt känner ej, såsom förut fram- hållits, möjligheten att genom särskild in- teckning utnyttja skeppsbygge som kredit— underlag. I det tidigaste byggnadsskedet (räknat efter konventionell skeppsbyggnads- teknik) kan — frånsett den speciella in— skrivningen enligt 3 & SjöL — bygget in- tecknas endast genom företagsinteckning i varvets hela näringsverksamhet. Från det att det s.k. mätdäcket lagts kan skepps- bygge emellertid i registrerings- och in- teckningshänseende behandlas som färdigt fartyg och i detta skede blir alltså fartygs- inteckning möjlig.
Fartygsinteckning innefattar i nuvarande ordning en panträtt som i stor utsträck- ning är accessorisk till en på skriftligt ford- ringsbevis grundad fordran, vilket bl. a. ytt- rar sig på det sättet att en ogiltighetsgrund som drabbar fordringen kan återverka på panträtten.31 Fordringsbelopppt kan vara bestämt i svenskt eller utländskt mynt. Bor- genären i fordringsförhållandet förutsätts vara verksam för att skaffa sig panträtt i fartyget genom att med stöd av fartygs— ägarens medgivande utverka inteckning däri; gäldenären behöver ej vara identisk med fartygsägaren. Liksom fastighetsinteckning- en utgör fartygsinteckningen konventionell underpant som stiftas genom inskrivnings- myndighetens beslut. I allmänhet intecknas skuldebrev, ställda till innehavaren, och de från fastighetsrätten kända omslagsrever— serna är också i bruk. När intecknad ford- ringshandling utgör säkerhet för omslags- revers, kan den behandlas enligt reglerna för handpant, åtminstone såvitt gäller rätten till betalning ur fartyget. Borgenären kan nämligen ej endast söka betalning ur far- tyget inom omslagsreversens ram utan även realisera inteckningen som lös pant och på omslagsreversen avräkna vad som in— flyter vid försäljningen. När inteckningen sålunda skilts från omslagsreversen, kan den, såsom bärare av självständigt betal- ningsanspråk, realiseras i fartyget utan hän- syn till omslagsreversen. Inteckningen kan
naturligtvis också fungera självständigt från början.
Det h0s sjöfartsverket förda fartygsre- gistret utgör såtillvida underlag för fartygs- inteckning som endast fartyg som införts där kan intecknas. Tillika förutsätts, att far- tyget har en nettodräktighet av minst tre registerton eller, i vissa fall, en bruttodräk- tighet av minst tio registerton. Endast i re- gistret antecknad ägare är legitimerad att medge inteckning.32 Likväl skall inskriv- ningsmyndigheten, Stockholms rådhusrätt, självständigt pröva äganderätten, ty ägande- rättsprövningen vid fartygsregistreringen tjäA nar i första hand offentligrättsligt ändamål (jfr 1 och 2 kap. ovan) och är ej helt till- rättalagd för privaträttsliga syften.
Andel i fartyg får ej intecknas särskilt och inteckning får ej heller beviljas i flera fartyg gemensamt. Detta betingas av beho- vet av enkelhet och reda i de rättsförhål- landen till vilka inteckning ger upphov.”3 Den inskrivna panträtten gäller i fartyget med tillbehör; dessa är negativt bestämda på det sättet att driftsförnödenheter undan- tagits.34 Panträtten omfattar inte heller för- säkringsersättning eller annan ersättning på grund av fartygsskadail5 Inteckningshava- ren behandlas alltså därvidlag endast del- vis på samma sätt som sjöpanträttshava- ren.aa Och till skillnad från denne är han medförsäkrad enligt såväl 54 & FAL som 1957 års allmänna svenska sjöförsäkrings- plan och 1966 års allmänna svenska kasko- försäkr'ingsvillkor.37
Den inskrivna panträtten upphör — för- utom i vissa fall då fartyget förverkas till kronan — dels genom att inteckningen dö- das,38 dels genom exekutiv försäljning, när köpeskillingen ej täcker intecknade ford- ringen, ” och dels genom frivillig försälj—
31 Jfr 36 & IntL. 3” Jfr 1 och 6 55 IntL. ” Jfr 1 5 andra stycket IntL och NJA II 1901 nr 3 s. 15. 34 Jfr 13 & IntL. ” Jfr 14 & IntL.
" Jfr 268 & SjöL. ”7 Jfr & 92 resp. 5 45. ” Jfr 18 & IntL. ” Jfr 19 & IntL.
ning efter kondemnation?” i sistnämnda fall övergår panträtten till skillnad från sjö- panträtt ej i vederlaget.!n Däremot behöver panträtten ej i och för sig upphöra av den anledningen att fartyget avförs ur registret. Inteckningshavaren har numera rätt att mot- sätta sig avregistrering,” något som ger ho— nom möjlighet att tillvarata sin rätt främst vid försäljning av fartyget till utlandet.
' Tidigare hade han i sådana fall endast det skyddet att, ifall panträtten upphörde som en följd av avregistreringen (genom att ej erkännas i fartygets nya hemland), över- låtaren blev personligen ansvarig för ford- ringen i den mån han inte redan förut var det.43 I sådana fall tillkommer, att inteck- ningshavaren har rätt att genast realisera sin fordran i fartyget, en rätt som han ock- så har, om fartyget vanvårdas så att hans säkerhet äventyras eller om det kondem- neras.44 Panträtten realiseras genom exeku- tiv försäljning.”
Inteckningshavaren kan inte hindra att fartyget säljs exekutivt till följd av utmät- ning eller i konkurs. I sistnämnda fall kan han visserligen medverka till att det i stället säljs frivilligt men han måste då lämna ut inteckningshandlingen för dödning.m Inteck— ningshavaren får utdelning i köpeskillingen efter exekutiv försäljning med förmånsrätt närmast efter sjöpanträttshavare och före retinent; beträffande ränta gäller förmåns- rätt för en till tre år begränsad tid.47
Exekutivt försålt fartyg överlåts i prin- cip gravationsfritt.43 Motsvarighet till fas- tighetsrättens s.k. täckningsprincip saknas och i konsekvens härmed finns ej heller ägarhypotek, varför panträttens karaktär av fordringsaccessorium är renodlad. Fastig— hetsrättens övertagandeprincip gäller inte. något som är naturligt i fråga om egendom som kan bli föremål för exekution snart sagt var som helst i världen. Men fakulta- tivt övertagande är tillåtet49 och möjliggörs genom att inteckning som täcks av köpe- skillingen vid exekutiv försäljning bevarar sin verkan samt får utges med fortvarande inteckningsrätt.50
Fartygsinteckning kan i vissa fall med- delas även i skeppsbygge. Som förut sagts,
i avsnittet om skeppsbyggnadskonventio- nen, kan nämligen skeppsbygge som utförs här i landet registreras såsom fartyg, om det 5. k. mätdäcket lagts och rummet där- under har en dräktighet av minst 100 regis- terton. Dessförinnan kan inskrivning bevil- jas hos domstol enligt 3 & SjöL,51 vilket möjliggör att beställaren tillerkänns förmåns- rätt i skeppsbygget jämte byggnadsmaterial för förskott som han lämnat i sådant ma— terial eller i pengar.52 Därtill kommer att bygget kan bli föremål för företagsinteck- ning.53
I det föregående har flerstädes påpekats, att förslaget i fråga om registrering av och inteckning i fartyg och skeppsbyggen efter— bildar fastighetsrättens lagfarts— och in- teckningsregler sådana de framträder i NJB. I fråga om registreringsordningen gäller det- ta främst vissa huvuddrag i konstruktionen medan sjörättens särprägel i övrigt slår igenom i många hänseenden. När det gäl- ler inteckning är denna särprägel inte fullt ut lika framträdande. Lagstiftaren efterbil- dade också fastighetsinteckningen redan 1901. På samma sätt har sjölagskommittén funnit det naturligt att nu efterbilda den genom NJB moderniserade fastighetsinteck- ningen. Därigenom kan den traditionella rättsparallelliteten mellan de båda inteck- ningsformerna bevaras; förslaget utvidgar denna ytterligare. Till de uppenbara prak- tiska fördelarna med en sådan rättslikhet kommer att den moderniserade fastighets- rättsliga panträtts- och inteckningskonstruk-
" Jfr 20 & IntL och den allmänna motiveringen rörande kondemnation i förslaget 1 kap.
” Jfr 20 & IntL och NJA II 1901 nr 3 s. 35 samt 270 & andra stycket SjöL.
" Jfr & 28a RegF. ” Jfr 27 & IntL. " Jfr 28 & IntL. " Jfr Undén s. 234. " Jfr 71 5 fjärde stycket KL. " Jfr HB 17: 3 andra stycket. " Jfr 26 & IntL. " Jfr 95 € UL och NJA II 1901 nr 3 s. 68 ff. 5" Jfr 19 och 21 55 IntL. ” Inskrivning enligt 3 & SjöL härrör från mot- svarande beståmmelse i 1864 års SjöL; jfr prop. 1863: 81 s. 81 (citerad i SvJT 1969 s.885 not. 27).
" Jfr 12 & SkeppsmätnK och ä 5 RegF. ” Jfr 4 5 första stycket 1 FöIntL samt Nord— ström s. 43.
tionen syns erbjuda påtagliga tekniska för- delar, byggd som den är på en av framför- allt kreditinstitutionerna utvecklad praxis i kreditsäkerhetsförhållanden.54
I överensstämmelse med NJB innebär kommittéförslaget följande.55 Inteckning i fartyg eller skeppsbygge beviljas på ansökan av ägaren (261, 262 och 282 å 5). Genom inskrivningen frigörs, bildligt talat, en mot inteckningsbeloppet svarande del av egen- domens förmögenhetsvärde samt reserveras rätt att ta detta värde i anspråk med visst företräde. Inteckningshandlingen utgörs av det bevis om inskrivning som inskrivnings- myndigheten utfärdar. Beviset skall kallas pantbrev och bör innehålla uppgift om det fartyg eller skeppsbygge som intecknats, in- teckningsbelopp, inteckningsdag och priori- tet i förhållande till andra inteckningar. 1 det sålunda intecknade fartyget eller bygget upplåts panträtt genom att pantbrev såsom representerande den intecknade egendomen, med iakttagande av vanliga handpantsätt- ningsregler, av ägaren till fartyget eller byg- get överlämnas till pantborgenären som sä- kerhet för fordran mot pantgäldenären, den senare vanligen identisk med ägaren. Ford- ringen skall vara visst belopp i pengar men myntsorten förblir valfri och förslaget ut- vidgar valfriheten till att omfatta den nu- mera i internationell sjörätt allmänt erkända s.k. Poincaréfrancen.56 Pantbrevet kommer med nämnda utformning ej att utgöra skul- debrev och kan därför ej heller vara bärare av betalningsanspråk. I den mån det inte ligger som säkerhet för fordran tillkom- mer det genom inteckningen reserverade förmögenhetsvärdet fartygets resp. skepps- byggets ägare såsom ägarhypotek med det vid inskrivningen fastställda företrädet (261 % tredje stycket och 265 5). Ägarhypoteket motiveras av att täckningsprincipen förut— sätts bli införd i fråga om exekution i far- tyg och skeppsbyggen på samma sätt som den redan gäller i fråga om luftfartyg och fastigheter. En sådan ordning som för- slaget innebär för inskrivning och upplå- telse av panträtt medför bl.a. att bruket av omslagsrevers blir genomgående. Därvid behöver reversen inte utgöras av skriftligt
fordringsbevis. Det är tillräckligt att gil- tig fordran föreligger. Detta stärker pant- rättsupplåtarens ställning genom att han inte nödgas utfärda två skriftliga fordringsbe- vis, som under vissa omständigheter kan göras gällande var för sig. Dessutom stäl- ler det krav på att borgenären förvissar sig om att hans kontrahent är inskriven äga- re eller handlar på dennes vägnar, eftersom endast ägaren är behörig att förfoga över pantbrevet. I förhållande till gällande rätt torde detta innebära ökat krav på aktsam- het från borgenärens sida.
Panträtt på grund av inteckning kommer enligt förslaget att utgöra å ena sidan en genom inteckning etablerad, mot egendo— men som sådan riktad säkerhetsrätt och å andra sidan en säkerhetsrätt som stiftas ge- nom att inteckningsbeviset, pantbrevet, över- lämnas som säkerhet för fordran; det är vis- serligen inte fråga om någon oupplöslig förening, eftersom inteckningen har själv- ständig livskraft och grundar ägarhypotek när fullt utvecklad panträtt inte föreligger. Det bör hållas i minnet, att denna ordning har handpanträttsliga inslag utöver de in- skrivningsrättsliga och innebär en utveck— ling av praktiskt bruk på kreditmarknaden. Panträtt medför enligt förslaget (264 &) rätt för borgenären att på grund av sin fordran få betalning ur fartyget eller skepps— bygget med det företräde som fastställts för inteckningen. Hans rätt begränsas av att han måste ha en giltig fordran men han kan å andra sidan enligt förslaget utsträcka kravet utöver pantbrevets belopp intill 15 % av pantfordringens inom detta belopp liggande kapitaldel.57 Detta tillägg — vars
” Jfr NJB del B 5. 254 ff. 55 Jfr NJB del B s. 244 ff. . " Jfr 1957 års internationella konvention om redareansvarets begränsning (art. 3), 1961 års internationella konvention om befordran av passagerare till sjöss (art. 6), 1967 års interna- tionella konvention om befordran av passagera- res resgods till sjöss (art. 6) samt den genom 1968 års tilläggsprotokoll reviderade 1924 års inter- nationella konvention om konossement (art. 4 mom. 5 a och d). Se ursprungligen 1929 års konvention om internationell luftbefordran (den s. k. Warszawakonventionen).
" Jfr lagrådets tveksamhet över denna kon- struktion; NJB de] A 5. 233 f. '
förekomst alltså måste tas i beräkning både av kreditgivare och av exekutionsmyndighet som fastställer »lägsta budet» — är avsett att utnyttjas för ränta, skadestånd på grund av förtida betalning, indrivningskostnad och annat sådant som föranletts av fordrings- förhållandet. Betalningsrätten skall inte på— verkas av att fordringen kan ha preskribe- rats eller ej anmälts efter kallelse på okända borgenärer, något som torde överensstämma med gällande rätt.58
För det fall att en borgenär fått mer än ett pantbrev som säkerhet för sin fordran skulle han kunna försämra efterföljande pantborgenärers rätt genom att — även om hans fordran i och för sig rymdes inom pantbrevens sammanlagda belopp — först ta ett pantbrev i anspråk jämte tillägg på detta och därefter de övriga.59 Liksom NJB söker kommittéförslaget förebygga det- ta genom föreskrift att pantbreven i sådana fall skall betraktas som en enhet. Förutsätt— ningen är dock, att pantbreven har lika rätt eller gäller i följd omedelbart efter varand- ra. Eljest skulle borgenären i vissa fall kun- na bli lidande av att inte få tillägg på det bästa pantbrevet genom att utdelningen inte täcker det sämre pantbrevets belopp.
Vad angår pantobjektet (261 & första stycket och 262 &) skall registreringsplikt och inteckningsbarhet väsentligen samman- falla så som utvecklats vid förslagets 2 kap. Endast sådana fartyg och skeppsbyggen som är införda i skepps- eller skeppsbygg— nadsregistret kommer att kunna intecknas. Småbåtar får alltså som hittills pantsättas enligt vanliga lösöreregler. Inskriven pant- rätt omfattar också tillbehör som avses i 7 och 8 55 av förslaget. Kommittéförsla- get tillåter inte, lika litet som gällande rätt, att inteckning meddelas i andel av fartyg eller gemensamt i flera fartyg (s.k. fleet- mortgage).
Registrering av skeppsbygge redan i kon- traktsskedet (jfr vad som anförts i det före- gående om skeppsbyggnadskonventionen), alltså innan något konkret förmögenhetsob- jekt ännu existerar, betyder att panträtt kommer att kunna upplåtas i vad som bru- kar kallas »res futurae». I fråga om lösa
saker har det ansetts, att sådant förfogande ej kan få sakrättslig verkan, eftersom tra- ditionskravet inte kan uppfyllas men att pantsättning av sak, som är under tillverk— ning noch sålunda ännu ej existerar», dock skulle kunna ske med tillämpning av be- stämmelserna i lagen (1936: 88) om pant— sättning av lös egendom som innehaves av tredje man.” Förslaget innebär, att pant- rätt i ett under kontraktsskedet registrerat skeppsbygge kan upplåtas med sådan verkan att det efter upplåtelsen framväxande byg- get blir föremål för den från början i kon- kret bemärkelse innehållslösa panträtten. Bygget framträder då som pantobjekt från det att anskaffat material får rättslig ka- raktär av skeppsbyggnadstillbehör enligt för- slaget 7 och 8 5 &, vilket alltså i inlednings- skedet medför att panträtt gäller i byggnads- material redan innan bygget som sådant börjat ta form. Denna rättstekniska kon- struktion är avsedd att infria ett av skepps- byggnadskonventionens huvudsyften, nämli— gen att kreditsäkerhetsförhållandena skall kunna ordnas på ett bestående sätt från första början.
Konstruktionen har under remissbehand- lingen av skeppsbyggnadskonventionen för- ordats av Svenska bankföreningen. Teore- tiskt torde den kunna försvaras med att den har formen av rättighet på grund av in— skrivning. Understrykas bör att vad som registreras är skeppsbygget och inte bygg- nadskontraktet. Det norska förslaget (& 31) omfattar däremot även kontraktsregistrering medan den danska lagen om skibsregistre- ring för registrering av skeppsbygge kräver att bygget framskridit så »at skibet på be- tryggende måde kan identificeres».
Frågan om skeppsbyggnadsinteckningens förhållande till företagsinteckning behand- lar sjölagskommittén vid övergångsbestäm—
" Jfr de numera upphävda reglerna om inteck- ningsförnyelse i 16 och 17 55 IntL (NJA II 1902 nr 3 s. 32 f.) samt 55 8 och 14 förordningen (1862: 10) om tioårig preskription och om kallel- se å okända borgenärer.
5" Jfr lagberedningens förslag Utsökningsrätt VIII (SOU 1968: 64) s. 136 samt NJB del A 5. 16, 237 och 399 f.
" Jfr Undén s. 189 och Almén s. 7. Se i fråga om rättigheter NJA 1937 s. 63 och 1953 s. 465.
melserna och vid förslaget till ändring i FöIntL.
Förslaget reglerar panträttens giltighet i surrogat (263 &) på samma sätt som i fråga om sjöpanträtt. Varken försäkrings- ersättning eller annan ersättning på grund av skada på fartyg eller skeppsbygge kom- mer således att omfattas av panträtten. Frå- gan om medförsäkring följer 54 % FAL; förslaget innefattar ej ändring på denna punkt. Eftersom gällande sjöförsäkringsplan och kaskoförsäkringsvillkor innehåller sam- ma reglering som FAL härvidlag, får alltså inteckningsborgenären ställning av medför- säkrad jämte ägaren.
Panträtt på grund av inteckning skall en- ligt förslaget alltjämt i princip upphöra vid exckutiv försäljning (269 å), ty denna grund— sats slås uttryckligen fast i sjöpanträttskon— ventionens art. ll. Emellertid gör konven- tionen — f.ö. på nordisk begäran61 — undantag för sådana hypotek för vilka kö- paren med innehavarens samtycke övertar . ansvaret, något som överensstämmer med gällande svensk rätt. Förslaget innebär där— för, att utan hinder av exekutiv försälj— ning inteckning består endast om beloppet tillåtits innestå i avräkning på köpeskilling- en. Detta motsvarar vad som, likaledes konventionsenligt, gäller vid exekution i luftfartyg.62 Rent tekniskt kunde här den lösningen ha valts att exekutionen i prin- cip skulle utplåna endast upplåten pant- rätt medan inteckningen i och för sig skulle förbli oberörd därav och sålunda bli ome- delbart disponibel för ägaren. Denne skul- le då kunna besparas nyinteckning. Emel- lertid skulle detta tydligen medföra vissa praktiska problem för fall då pantbrev ej ingavs vid exekutionen och en ord- ning som garanterar att samtliga pant- brev inges syns knappast vara att räkna med. Frågan om verkan av exekutiv för- säljning utomlands komplicerar också bil- den i detta sammanhang. Kommittén har därför stannat för den tekniskt enklare, ra- dikala lösningen att exekutionens verkan skall drabba inteckningen själv. Det kost- nadsmäs—siga problem som kravet på nyin- teckning medför när fartyget eller skepps—
bygget skall kvarstå i svenskt register torde kunna lösas genom att endast expeditions- avgift tas ut för nyinteckning efter exeku- tiv försäljning. Kommittén har också över- vägt huruvida i fråga om fartygsexekutionen bör efterbildas vad som föreslagits i fråga om fastighetsexekution, nämligen att köpa- ren kan utverka intecknings bestånd genom att med ingivande av pantbrevet begära förklaring därom.03 Kommittén har dock funnit att värdet av en sådan ordning, som endast skulle få tillämpning vid exekution i Sverige, måste bli tämligen begränsat.
Att panträtt på grund av inteckning allt- jämt upphör genom fartygets kondemnation som åtföljs av frivillig försäljning möter, till skillnad från vad som gäller sjöpanträtt, intet hinder i 1967 års sjöpanträttskonven- tion. Denna befattar sig nämligen endast med hypoteks upphörande i fall av exekutiv försäljning. Men eftersom sjöpanträtt kon- ventionsenligt skall bestå under sådana för- hållanden, finner sjölagskommittén ej skäl att behandla panträtt annorlunda när den grundas på inteckning. Den ståndpunkten är så mycket mer motiverad som kondem- nation ej alltid förutsätter att fartyget är obrukbart och värdelöst. En motsatt lös- ning skulle kunna utnyttjas för att kring- gå förslagets spärregel mot avregistrering utan inteckningsborgenärs samtycke.64 Ver- kan av kommitténs ståndpunkt i denna del modifieras visserligen av att fartygsägaren föreslås bli berättigad att låta sälja det kondemnerade fartyget exekutivt; jfr för- slaget 10 &.
I detta sammanhang förtjänar också be- röras frågan om verkan i panträttsligt hän- seende av att fartyget förstörts eller gått förlorat. Det skall nämligen då avföras ur registret men avregistreringen kräver in- teckningsborgenärernas samtycke. I dessa
” Jfr Dipl. Konf. 1967 s. 486 och 546 ff. " Jfr art VIII i 1948 års konvention om inter- nationellt erkännande av rätt till luftfartyg, 25 5 lagen (1955: 227) om inskrivning av rätt till luft- fartyg samt 8 & lagen (1955: 235) med vissa be- stämmelser om försäljning av utmätt luftfartyg m. m.
” Jfr Utsökningsrätt VIII (SOU 1968: 64 s. 21 och 183 f.).
” Jfr 13, 14 och 15 åå.
fall kan fartyget, i den mån det överhuvud- taget existerar i fysisk mening, ej utan vi— dare förutsättas representera ett bestående värde som grundar något rimligt intresse av panträttens bestånd. Dock kan ett upp— hugget fartyg ännu ha ett visst skrotvärde och ett förolyckat fartyg småningom visa sig kunna bärgas samt ett förlorat fartyg komma tillrätta. Visserligen behöver det i regel ej erbjuda svårigheter att utverka er— forderligt samtycke av borgenären. Men det finns ingen garanti för att alla intecknings- borgenärer är kända och kan anträffas. I så fall kan kravet på borgenärssamtycke komma i strid med intresset av att skepps— registret ej onödigt belamras med fartyg som rätteligen inte skall vara införda där. Sjö— lagskommittén föreslår (267 &) att detta problem löses så att inteckning i förstört eller förlorat fartyg måste, för att bevara sin verkan till det värde den eventuellt kan ha, på anmälan till skeppsregistret inom tio år från det att avregistreringsgrunden antecknats i registret (enligt 37å andra stycket 7 förslaget) och därefter ytterligare vart tionde år förklaras alltjämt gälla. På det sättet kan inteckningar som måste an- tas sakna värde beräknas efter hand falla bort. I och för sig skall borgenären inte behöva motivera sin anmälan om inteck- ningens fortsatta giltighet. Fartygsägaren kan ej ha något självständigt intresse av att inteckningen skall bestå men han kan ändock ha skäl att bevaka inteckningsrät- ten åt borgenären och bör därför ha samma rätt som denne att göra anmälan om dess fortsatta giltighet. Krav på anmälan om intecknings fortsatta giltighet hindrar natur- ligtvis ej att inteckningsborgenären bevarar sin rätt genom att i stället, i förekommande fall, visa att avregistreringsgrund ej före- ligger.
För att inteckningsborgenären inte skall löpa risk för rättsförlust på grund av denna ordning åläggs enligt förslaget inskrivnings- myndigheten att minst ett år i förväg under- rätta ägaren och, i den mån det är möj— ligt, borgenären om tidpunkten för fristens utgång och om verkan av att anmälan inte görs om intecknings fortsatta giltighet.
Med bortfall av inteckningsrätten på grund av utebliven anmälan om fortsatt giltighet och panträttens upphörande undan— röjs hindret mot avregistrering av det för— störda eller förlorade fartyget. Med »för— lorat» avses här att fartyget skall anses förlorat enligt 70—72 åå FAL. Den före- slagna ordningen får antas vara förenlig med sjöpanträttskonventionen. Den måste formellt även omfatta skeppsbyggen.65
I fråga om upphörande av panträtt på grund av inteckning genom förverkande på grund av brott, till vilket fartyget tjänat som hjälpmedel, har vad kommittén an- märkt beträffande sjöpanträtt i den delen motsvarande giltighet. Panträttens förver- kande är inte med nödvändighet förbun— det med fartygets förverkande. Särskild rätt — däribland panträtt — består, om inte även denna förklaras förverkad. Hänsyn kan alltså tas till tredje mans behöriga in— tresse.06 För det fall att förverkandeför- klaring meddelas innehåller kommittéförsla— get, liksom gällande rätt, en uttrycklig re— gel om att inteckningen förlorar sin verkan från det att domen vunnit laga kraft (268 5).
V Inskrivning av certeparti
Fartygs värde kan beräknas på flera sätt och i litteraturen betecknas dessa med olika termer!17 I panträttsligt hänseende står rea- lisationsvärdet av uppenbara skäl i för- grunden. Detta har ett naturligt samband med marknadsvärdet, om det senare antas utgöra vad en köpare kan beräknas vilja be- tala för fartyget vid en given tidpunkt med hänsyn bl. a. till möjligheterna att utnyttja fartyget. Ett annat värde är byggnads— eller anskaffningsvärdet. Man talar också om av- kastnings- eller bruksvärde, beräknat efter vad som kan förtjänas med fartyget under givna betingelser, och detta återverkar up- penbarligen väsentligt på realisations— och marknadsvärdena. För avkastningsvärdet är
"5 Jfr 14 och 15 && förslaget. " Jfr 36: 2 och 4 BrB. " Jfr Tiberg s. 98 ff., Riska, Om försäkring av driftsintresse i sjöfart (Helsingfors'ål964) s. 4, Grönfors i Festskrift för Arnholm. s 417 ff.
sådana omständigheter som befraktnings— förhållandena och fraktmarknadens läge ut- slagsgivande. Är fartyget inte bundet i viss verksamhet, kan det sysselsättas i tramp- fart — genom kortvariga växlande befrakt- ningar — och utnyttjas lönsamt i tid av ef- terfrågan på de transporttjänster som far- tyget kan erbjuda. I sämre konjunkturer kan det i stället ge ringa förtjänst och kan- ske rentav behöva tas ur drift. Om far- tyget å andra sidan är bundet i varaktig befraktning, genom tidscerteparti, är det i princip tillförsäkrat jämn sysselsättning och frakt. När fraktmarknaden särskilt ef- terfrågar sådant tonnage som fartyget repre- senterar, kan ett sådant certeparti verka dämpande på avkastningsvärdet genom att det ej erbjuder marknadsmässig frakt. Om- vänt kan certepartiet följaktligen ge farty— get gott avkastningsvärde, när efterfrågan på sådana fartyg ej är stor. Tydligen kan långtidscertepartier utnyttjas både i spekula- tionssyfte och för att garantera en fortlö- pande jämn förtjänst. Långtidsbefraktning har efter hand kommit att bli ett använd- bart medel för att finansiera nyanskaffning av fartyg.68 Och en redare som driver flera fartyg kan dessutom genom att utnytt- ja både långtids— och korttidsbefraktning balansera dessa båda driftsformer mot var- andra.
Det är uppenbart, att långtidsbefraktning- en som sysselsättningsform är betydelsefull för fartygets värde som kreditsäkerhet. Där- till kommer, att certepartiet enligt svensk rätt torde erbjuda möjlighet att stärka den— na kreditsäkerhet genom pantförskrivning av framtida fraktbelopp.69 Certepartiet kan emellertid hotas till sitt bestånd av flera omständigheter som sålunda äventyrar dess värde i sammanhanget, t. ex. risken att far- tyget skall förlisa eller kondemneras eller till följd av skada behöva undergå lång- varig reparation och därmed komma »off hire». Även fartygets försäljning medför osäkerhet i detta hänseende, eftersom be- fraktaren som regel ej behöver finna sig i att som medkontrahent få en annan redare. Parternas ömsesidiga förpliktelser vilar f. ö. ofta på ett inbördes förtroendeförhållande.
Och nyttjanderätt till lös egendom får en- ligt den allmänna grundsatsen, att köp bry— ter legostämma, vika för överlåtelse. Det gäller åtminstone om vid frivillig överlåtel- se av fartyget köparen ej känner till eller bör känna till att fartyget är bundet av certe- parti.70 I motsatt fall kan certepartiets be- stånd påverka själva köpet eller åtminstone köpevillkoren. Vid exekutiv försäljning över- låts fartyget i princip gravationsfritt. Det kan visserligen ifrågasättas om inte förbe— håll för certeparti skulle kunna göras med stöd av bestämmelsen i 68 & UL, enligt vilken utmätning ej får ske till förfång för »den rätt, annan till gäldenärens gods äger». Men kommittén utgår från att detta ej är gällande rätts ståndpunkt utan att cer- teparti i stället utplånas genom exekutiv försäljning av fartyget.71
Mot nu angiven bakgrund är det naturligt att spörsmål väckts om att certepartier bör kunna bevaras även när fartyg överlåts till ny ägare, vare sig genom frivillig eller exe- kutiv försäljning. Under remissbehandling- en av den nya sjöpanträttskonventionen har i detta syfte, som redan antytts, önskemål framförts om möjlighet att erhålla inskriv- ning av certepartier. Svenska bankförening- en, med vilken Svenska skeppshypotekskas— san instämt, har sålunda framhållit, att det med hänsyn till det betydande värde cer- tepartiema representerar är en allvarlig svag- het i gällande ordning att redarens rätt mot befraktaren enligt certepartiet inte kan ut- nyttjas för pantförskrivning på betryggande sätt. Föreningen har betonat, att det är angeläget för det ekonomiska livet att rätts— ordningen möjliggör att varje betydande för- mögenhetsvärde kan effektivt utnyttjas för sådant ändamål, när särskilda skäl inte ta- lar emot att så sker.
Spörsmålet om registrering av certepartier uppmärksammades av CMI i början av 1960-talet72 och ett konventionsutkast av innebörd att registrerade certepartier skulle
” Jfr bl. a. Grönfors aa. s. 424 och Braekhus, Juridiske arbeider fra sja og land s. 355.
” Jfr Grönfors a.a. s. 426 ff. " Jfr Nial i SvJT 1940 s. 680 ff., Walin i SvJT 1941 s. 428 ff. och Grönfors a.a. s. 430 ff.
"1 Jfr Hassler s. 163 ff. och Olivecrona s. 106 ff.
sakrättsligt skyddas bl. a. vid såväl frivillig som exekutiv försäljning utarbetades. Det visade sig emellertid omöjligt att inom CMI vinna tillräckligt intresse för ett förslag i ämnet och tanken fick uppges. Därefter har på det internationella området härvidlag en- dast åstadkommits den i det föregående be- rörda undantagsbestämmelse från den nya sjöpanträttskonventionens regler om exe- kutiv försäljning som skall möjliggöra att nationell lagstiftning tillåter certeparti att överleva exekutiv försäljning; denna tillkom på amerikanskt initiativ.73 Av våra nordiska grannländer tillåter f. n. både Danmark och Norge registrering av certeparti såsom rät- tighet" men i Danmark lär denna möjlig- het ej ha utnyttjats i nämnvärd mån och för norskt vidkommande har den norska sjölagskommittén i såväl Innstilling VI som innstilling VIII föreslagit att skeppslego— och befraktningsavtal skall undantas från rättigheter som kan registreras.
En svensk legislativ lösning av detta pro- blem skulle enligt sjölagskommitténs upp- fattning i stort sett kunna ges innebörd, att betraktaren ålades att i stället för den ur- sprunglige medkontrahenten få någon annan — eventuellt inom ramen för en genom avtalet bestämd krets av redare —— som han skäligen kunde ta för god, att tredje man genom registrering eller inskrivning av cer- teparti förutsätts känna till certepartiets exi- stens med verkan att han måste acceptera dess bestånd vid frivillig försäljning samt att registrerat eller inskrivet certeparti skulle förbehållas vid exekutiv försäljning åtmin- stone i den mån detta inte lände intecknings- borgenär till förfång.” En sådan ordning skulle emellertid medföra betydande avsteg från allmänna svenska rättsgrundsatser och kan enligt kommitténs mening godtas endast om tungt vägande skäl föreligger.
Eftersom förevarande problem uppenbar- ligen har internationell räckvidd, skulle en svensk reglering därav bli av endast begrän- sat värde. En internationell lösning kan tills- vidare inte bedömas som uppnåelig. Utöver fall då frivillig överlåtelse av fartyg under certeparti lyder svensk lag och då exe- kutiv försäljning äger rum i Sverige skulle
certeparti, även efter registrering eller in- skrivning här, inte med säkerhet kunna be- räknas åtnjuta avsett sakrättsskydd. Med hänsyn därtill och då man på norsk sida föreslagit att den nu gällande registrerings- rätten skall bortfalla, har sjölagskommittén inte ansett sig böra lägga fram förslag om registrering eller inskrivning av certepartier.
VI Verkan av inskrivning (271—277 55)
Vid förslaget 2 kap. har erinrats om den hos oss gällande principen att inskrivning inte konstituerar det materiella rättsläget i den meningen att materiell brist i ett in— skrivet förvärv ej skulle kunna klandras. I fråga om fartygsinteckning finns uttryck för denna grundsats i 36 & IntL, som föreskri- ver att intecknad fordrans giltighet kan prö— vas utan hinder av inteckningsbeslutet.
Vid konkurrens mellan flera inskrivna panträtter gäller, att det inbördes företrädet följer tiden för ansökningen oberoende av inteckningshavares goda eller onda tro rö- rande förekomsten av konkurrens. Panträt- ten stiftas nämligen genom inskrivningen och inteckningsmedgivandet ger sålunda en- dast uttryck för en panträttsutfästelse. Ifall inteckningar söks samma dag, har de lika rätt76 men i allmänhet bestäms deras in- bördes företräde vid inskrivningen enligt sö- kandens begäran.
Vad beträffar konkurrens mellan inskri- ven panträtt och äganderätt gäller prin- cipen att inteckning som beviljas på grund av medgivande av annan än rätt ägare är ogiltig." Men fartygsregistrets innehåll har dock legitimerande verkan på det sättet, att endast där inskriven ägare är behörig att medge inteckning i fartyget och att denne förblir legitimerad så länge ny ägares fång ej anmälts till registret; inteckning som dess-
" Jfr CMI 1962 s. 250 ff. och 280 f. " Jfr Dipl. Konf. 1967 s. 544 f. '" Jfr dansk lov 29 mars 1957 om skibsregistre- ring 5 32 och norsk lov den 4 mai 1901 om regi- strering av skibe & 20; se även Innstilling VI s. 55.
75 Jfr Tiberg s. 106 ff. och Grönfors a.a. s. 434 ff. " Jfr HB 17: 3 andra stycket. " Jfr 37 & IntL.
förinnan söks på den inskrivne ägarens med- givande beviljas alltså utan hinder av att han kan ha frånhänt sig fartyget. Det är dock antagligt att man i detta läge tillika måste förutsätta att inteckningssökanden är i god tro; i vart fall ligger en sådan ana- logi från fastighetsrättslig praxis nära till hands.78
Grundsatsen att det materiella rättsläget kan prövas utan hinder av inskrivning har i sjölagskommitténs förslag kommit till ut- tryck redani 18 5.
I fråga om intecknings giltighet bör det till en början understrykas, att förslaget klart skiljer mellan inskrivning och panträttsupp- låtelse så att intecknings nuvarande omedel- bara samband med det materiella panträtts- förhållandet upphör. Inteckningen har på det sättet renodlats därhän att dess giltighet kan upprätthållas oberoende av omständig- heterna vid dess tillkomst. Denna stånd- punkt följer av förslagets konstruktion och har ej ansetts böra komma till direkt uttryck i lagtexten, eftersom en sådan bestäm- melse kunde leda till det missförståndet att inteckningsbeslut ej skall kunna överklagas såsom andra beslut av inskrivningsmyndig- heten.”
Beträffande inskriven panträtts förmåns- rätt i förhållande till annan sådan rätt inne- bär förslaget (271 5), i överensstämmelse med gällande rätt, att den bestäms efter ansökningsdagen och att flera samma dag sökta inteckningar har lika rätt. Emellertid bekräftas uttryckligen nuvarande praxis att efter sökandes begäran kan bestämmas visst inbördes företräde mellan sådana inteck- ningar som söks samma dag (271 och 286 åå). Ordningen för panträttsupplåtelserna blir utan betydelse.
Av det föregående har framgått, att in— skriven panträtt enligt förslaget skall stå tillbaka för både sjöpanträtt och retentions- rätt. I övrigt rubbar förslaget emellertid ej intecknings nuvarande plats i förmåns- rättsordningen.
I fråga om skeppsbyggen får den före- slagna förmånsrättsordningen en speciell verkan. Ty såvitt gäller ett första bygg— nadsskede — det som kan sägas bli avslu-
tat genom att det s.k. mätdäcket anbringas och som utfaller olika i olika fall, allt efter vilken skeppsbyggnadsteknik som an- vänds — introducerar den nya skeppsbygg- nadsinteckningen en borgenärskategori med förmånsrätt framför de varvsanställda. En sådan förmånsrätt har i gällande rätt mot- svarighet först i nästa byggnadsskede. Det beror på att skeppsbyggnadsinteckningen en- ligt art. 7 i 1967 års skeppsbyggnadskon- vention måste ges samma förmånsrätt som fartygsinteckningen och att denna i sin tur enligt både 1926 och 1967 års sjöpant- rättskonventioner får undanträngas av en- dast sådana lönekrav som tillkommer om- bordanställda. Varvets anställda kan ej före sjösättningen räknas som ombordanställda och efter denna kan de endast undantagsvis behandlas som sådana. Detta konkurrens- spörsmål har emellertid inte den räckvidd det kan ge sken av. Ty beställaren får antas i flertalet fall komma att söka inskrivning för sitt förvärv och därigenom vinna sak- rättsskydd för sin rätt till bygget (jfr 19 å). Varvets anställda kan då, lika litet som dess övriga allmänna borgenärer, ta annat än varvets rätt till bygget, inte bygget självt, i anspråk. Inteckningsborgenärens rätt gäl- ler emellertid bygget självt, oberoende av äganderättsförhållandena, och han konkur- rerar därför inte alltid på samma plan som de varvsanställda. För dem blir han i detta sammanhang en konkurrent att räkna med först då varvet ensamt äger bygget, dvs. väsentligen de fall då varvet bygger utan gällande kontrakt.
För de fall förmånsrättsfrågan sålunda får full relevans — och de kan antas bli un- dantag — bör beaktas, att det ofullbordade bygget i det tidiga byggnadsskede som här är i fråga normalt representerar ett svår- beräkneligt förmögenhetsvärde som inte med säkerhet kan ställas i relation till vad som satsats på bygget i pengar och material. Om nämligen bygget skall säljas innan det full- bordats, blir både försäljning och pris be- roende, ej endast av om köpare finns som
" Jfr NJA 1929 s. 649 och SvJT 1932 rf. s. 20 " Jfr NJB del A 5. 241 och del B 5. 400.
efterfrågar just ett sådant fartyg som byg- get avser utan även av om denne kan räkna med att få fartyget behörigen färdigställt. Om varvet är i konkurs — och det är då konkurrens kan uppstå mellan inteck— ningsborgenärer och varvsanställda — blir kretsen tänkbara köpare till bygget noga taget, bortsett från skrotuppköpare, begrän- sad till sådana som har egna resurser att fullborda bygget eller kan räkna med att kunna utnyttja andras.
Såvitt sjölagskommittén förstår har detta konkurrensproblem ringa praktisk betydelse. Det hör till bilden att det ingalunda är det ofullbordade fartygets förmögenhetsvär- de som i första hand betingar skeppsbygg- nadskonventionens ståndpunkt utan behovet av att redan från början kunna ordna kre- ditsäkerhetsförhållandena på ett bestående sätt. Förslaget innebär följdriktigt, att in— teckningsföreträdet ej rubbas vid överföring från skeppsbyggnadsregistret till skeppsre- gistret. Typiskt sett kan förmögenhetsvärdet ej utgöra någon väsentlig faktor i samman- hanget förrän i ett sent byggnadsskede. Sjö- lagskommittén vill här erinra om att gällan- de nordiska konkurskonvention ger särskild förmånsrätt företräde framför allmän för- månsrätt på samma sätt som förslaget om skeppsbyggnadsinteckning.81
Vad beträffar det fall att beställaren är ensam ägare till skeppsbygge — dvs. när arbetsbeting och ej beställningsköp före- ligger — saknar förevarande konkurrens- problem aktualitet. Bygget ingår då ej i varvets konkurs men konkursboet har, såvitt rör förhållandet till beställaren, retentions- rätt i bygget för sin fordran i anledning av byggnaden.
Konkurrens mellan äganderättsförvärv och panträttsförvärv behandlar förslaget så gott som helt efter fastighetsrättslig före— bild; jfr reglerna i förslagets 2 kap. om verkan av registrering och inskrivning.
Medan förslaget i princip knyter rätten att ta ut inteckning i fartyg till ägaren, i betydelsen den för vars förvärv inskrivning senast sökts, kan panträtt alltid upplåtas däri —— genom överlämnande av det på grundval av inteckningen utfärdade pant-
brevet — av rätt ägare (261 5). Av hänsyn till omsättningsintresset består emellertid in- skriven ägares legitimation i sistnämnda hän— seende tills ny ägare söker inskrivning av sitt fång (272 5) och på motsvarande sätt torde också det fallet böra behandlas som före- ligger då överlåtaren inte själv är inskriven som ägare. En borgenär, som kontrollerar att han har att göra med den i registret inskrivne fartygsägaren eller den som el- jest framstår som rätt ägare, skall kunna lita på att denne är behörig att upplåta panträtt; till undantag i vissa fall av brist i upplåtarens förvärv återkommer kommit- tén. Är borgenären däremot ej i god tro, finns ingen anledning att upprätthålla regist- rets vitsord och panträttsförvärvet måste då vika för det konkurrerande äganderättsför- värvet. Med borgenären likställer förslaget den som före nye ägarens inskrivningsansö- kan övertagit pantfordringen, förutsatt att den nye borgenären var i god tro vid sitt förvärv. Hans goda tro är bara knuten till hans eget förvärv och kan därmed bota eventuell ond tro hos förste borgenären.
På motsvarande sätt behandlar förslaget (272 5) fall av panträttsupplåtelse när far- tyg eller skeppsbygge varit föremål för dub— belföryttring. Jämte överlåtaren finns då två personer med behörighet att upplåta pant- rätt i fartyget eller bygget, låt vara att den senare förvärvarens behörighet modifieras av krav på god tro hos hans borgenär resp. dennes successor rörande det konkurreran- de äganderättsförvärvet. Denna flerfaldiga behörighet består tills endera förvärvaren söker inskrivning av sitt förvärv. Då upp- hör förre ägarens legitimation och det in- bördes företrädet mellan de konkurrerande förvärven avgörs. Om det är den förste förvärvaren som söker inskrivning, betyder det enligt förslaget 20 &, att den senare för- värvarens behörighet utsläcks. Skulle det i stället vara den andra förvärvaren som först söker inskrivning, upphör den förstes behörighet under förutsättning att den and—
" Jfr promemoria av inrikesdepartementet maj 1970 (In Stencil 1970: 3).
”1 Jfr art. 7 första stycket (NJA II 1935 nr 1 s. 25 ff.).
re var i god tro så som nämnda bestäm- melse anger. Var denne i ond tro, ändrar hans inskrivningsansökan och därav föran- ledd ev. inskrivning inte den förste förvär- varens behörighet eller hans egen eller hans borgenärs ställning. Den förste förvärvaren kan alltså teoretiskt fortfarande upplåta panträtt i fartyget eller skeppsbygget, t. o. m. ifall hans borgenär kände till det konkurre- rande förvärvet, och den andre förvärva- rens borgenärer måste alltjämt vara i god tro för att till dem upplåten panträtt skall bli verksam. Förste förvärvarens efterföl- jande inskrivningsansökan sätter sedan punkt för den senares legitimation och den— ne kan då ej ens till godtroende borge- när upplåta verksam panträtt i egendomen. Borgenärens goda tro skulle ändock inte ha framstått som en realitet att räkna med, eftersom han från registret kunnat inhämta att hans kontrahents legitimation kunde ifrå- gasättas.
Sjölagskommittén vill i detta samman- hang påpeka, att ehuru det förutsätts att fartygsägaren själv söker inteckning detta i praktiken får antas ofta komma att tillgå så att borgenären gör ansökan på ägarens uppdrag sedan pantförskrivning redan skett. I så fall torde den avgörande tidpunkten för borgenärens goda tro, som enligt reg— lernas utformning är knuten till panträtts- upplåtelsen, bli tiden för inteckningsansök- ningen.
Grundsatsen att behörighet till panträtts- upplåtelse endast tillkommer rätt ägare med- för, att förvärv av vad slag som helst, vilket är behäftat med sådant rättsligt fel att det kan bringas att återgå, i princip inte grundar panträttslig förfoganderätt för för- värvaren. I fastighetsrätten anses samma rättsliga konsekvens böra knytas till över- låtarens hävning av köp, byte eller gåva medan förvärvarens hävning av sådant av- tal ej går ut över hans panträttsliga för- fogande före hävningen.82 Eftersom denna utveckling av gällande rätt skett från ut- gångspunkt som motsvarar den sjörättsli— gaé3 har sjölagskommittén funnit det följd- riktigt att genom uttrycklig reglering slå fast, att väsentligen detsamma gäller i fråga
om panträttsupplåtelse i fartyg och skepps- bygge (273 å). En sådan ordning kan emel- lertid ej upprätthållas utan undantag, lika litet som i fastighetsrätten. Utrymme måste beredas åt godtrosförvärv på grund av in— skrivning på sätt som motsvarar reglerna härom i sjölagsförslagets 2 kap. (274 5). Om sålunda någon som inte var rätt ägare till fartyg eller skeppsbygge, emedan hans el- ler någon hans företrädares åtkomst var ogiltig eller eljest inte gällde mot rätt äga- re (jfr förslaget 21 ä), upplåtit panträtt i egendomen, (vartill han alltså egentligen saknar behörighet), blir upplåtelsen dock giltig under förutsättning att upplåtaren var inskriven som ägare och borgenären var i god tro. Eftersom upplåtaren kan ha hand- lat redan innan hans förvärv blev inskri- vet — t.ex. med utnyttjande av pantbrev som hans fångesman överlämnat — bör borgenärsskyddet utsträckas även till det fallet men förutsättningen måste vara att inskrivning verkligen kommer till stånd.
Godtrosförvärv på grund av inskrivning skall enligt NJB ej kunna ske, ifall pant— rättsupplåtarens bristande behörighet var särskilt kvalificerad såsom när förfalskning eller svek grundat hans ställning. I sjörät— ten får — som anförts vid förslaget 2 kap. — högre krav ställas på omsättningstrygg- het bl. a. med hänsyn till att fartygsmark- naden är utpräglat internationell. Kommit— téförslaget upptar därför ej undantag från de föreslagna reglerna om godtrosförvärv på grund av inskrivning.
Att en panträttsupplåtelse blir overksam enligt de föreslagna reglerna betyder ej att inteckningen förfaller. Den består allt- så och grundar i stället ägarhypotek för ägaren till fartyget eller skeppsbygget.
Kommittéförslaget innehåller vidare i den- na del (275—277 åå) vissa konventionsbe- tingade regler om erkännande av utländska fartygs- och skeppsbyggnadshypotek m. m.; jfr i fråga om äganderätt förslagets 2 kap. (24 å).
iszf; NJB del B 5. 317 f. och SOU 1960: 25 & == ifr' 60 5 förordningen (1875: 42 s. 12) an- gående inteckning i fast egendom, 37 5 IntL och NJA II 1902 nr 3 s. 44 ff.
VII Lagkonflikter (259, 260 och 277 å 5)
På grund av sjöfartens internationella ka- raktär får problem sammanhängande med frågan om tillämplig lag ofta central bety- delse i sjörätten. I den mån kollisionsnor- mer i inhemsk internationell privaträtt har relevans i förevarande sammanhang kan de väsentligen sammanfattas på följande sätt.84 I fråga om lös egendom i allmän- het anses sakrättsli—ga spörsmål i regel böra prövas enligt lagen i den stat där egendo- men befinner sig (lex rei sitae). Beträffande fartyg tillämpas vanligen i stället registre- ringslandets lag, ofta betecknad flaggla— gen. Detta gäller framför allt frågor om äganderätt till och hypotek i fartyg.85 Bil- den är mera svårtydd i fråga om sjöpant- rätt. Såvitt gäller uppkomst och bestånd av sådan rättighet får måhända flagglagen an- tas ha förord hos oss,86 stundom med den reservationen att domstolslandets lag (lex fori) känner sjöpanträtten i fråga.87 Men det är ej ovanligt, att den lag som reglerar fordringsförhållandet (i regel lex causae) anses tillämplig.88 Och även lex rei sitae eller t.o.m. lex fori förordas. Valet kan utfalla olika allt efter fordringsförhållandets art av lönekrav eller leverantörsfordran etc. Sjöpanträtters inbördes rangordning och sak- rättsliga verkan i övrigt bedöms främst ef- ter flagglagen eller efter lagen i den stat där anspråket realiseras, dvs. lex fori. Re- tentionsrätt anses som regel underkastad lex rei sitae. Det torde slutligen vara allmänt erkänt att det exekutionsrättsliga förfarandet följer lex fori.
Den nya sjöpanträttskonventionen utgår till en början från att registrerings- eller inskrivningslandets lag (här för enkelhets skull kallad flagglagen) i princip skall till- lämpas på inskriven panträtt. I fråga om panträtts uppkomst och bestånd följer det av art. 1, som dessutom för hypotekets er- kännande ställer vissa krav på att det till- kommit i rättsenlig ordning och på registrets offentlighet m. m. Vad angår inskrivna pant- rätters inbördes förmånsrätt och verkan i övrigt mot tredje man är principen uttyck- ligen fastställd i art. 2. Undantag gäller
för exekutionsförfarandet som skall följa lex fori. Den sakrättsliga verkan som flagg- lagen föreskriver måste vidare vara fören- lig med konventionens egna bestämmelser, en reservation vilken blir så mycket mer betydelsefull som art. 1211 ålägger kon- ventionsstaterna att tillämpa konventionen även på fartyg från icke-konventionssta- ter. Det innebär, att på konventionen grun- dad lagstiftning måste tillämpas som korrek- tiv mot de avvikelser från konventionen som tillämpning av flagglag, lex causae, lex rei sitae m.fl. eljest skulle kunna föran- leda. Flagglagens reglering av inskriven panträtts sakrättsliga verkan kan exempel— vis i enskilt fall behöva korrigeras på det sättet att sådan panträtt i fartyg från icke- konventionsstat nödgas stå tillbaka för en konventionsbetingad sjöpanträtt som flagg- lagen ger lägre rang eller kanske alls inte tillåter. Och en sjöpanträtt, som enligt flagg- lagen erkänns med företräde framför in- skriven panträtt men som inte hör till dem konventionen föreskriver, får i stället stå tillbaka för den inskrivna panträtten. I den mån lex causae, lex rei sitae och andra möjligen tillämpliga lagar ej innefattar kon- ventionsregler blir deras tillämplighet beÅ gränsad genom att de väl får styra nationel- la legalpanträtters uppkomst och bestånd enligt konventionsart. 6 men inte får leda till bättre förmånsrätt för sådana rättig- heter än konventionen tillåter.
För vår del syns det sjölagskommittén ligga närmast till hands att fastställa kol— lisionsnormer som anvisar svensk lag såsom tillämplig i egenskap av lex fori i fråga om konventionsbetingade siöpantrc'itterBg (2595
”4 Jfr bl. a. Karlgren 11 s. 85 ff., Nial s. 81 ff. Reuterskjöld s. 120, Siesby i AfS Bind 9 Hefte 1 (Afsnit IV) och Beckman s. 297 ff.
”5 Uttryck för den ståndpunkten ger 1926 års sjöpanträttskonvention art. 1; jfr 1967 års kon- vention art. 3.
" Jfr Siesby a.a. s. 136 och Tiberg s. 137 f. Se dock betr. preskriptionsavbrott NJA 1930 s. 692.
" Jfr Reuterskjöld s. 145 f. och Beckman s. 298. ” Jfr bl. a. den s. k. Fostraumsaken (ND1961 s. 300) kommenterad av Siesby a.a. s. 144 ff., Sandström s. 361 ff. och Tiberg s. 137 f.
" Jfr art. 6 i 1957 års internationella konven- tion om redareansvarets begränsning samt 261 & SjöL.
första stycket) och — så långt det är fören— ligt med nämnda normer — flagglagen, i form av registreringslandets lag, för inskriv- na panträtter (277 5). För erkännande av dessa hypotek måste dessutom uppställas vissa i konventionen föreskrivna, förut an- tydda villkor som kommittén återkommer till i specialmotiveringen (275 och 276 55). Med denna lösning kommer på kon- ventionen grundad lagstiftning alltid att till- lämpas då sjöpanträtt av det slag konven- tionen föreskriver åberopas inför svensk domstol eller svensk exekutionsmyndighet och sådan lagstiftning kommer att begränsa flagglagens tillämpning på inskrivna hypotek så som konventionen förutsätter; utöver den begränsning som kan följa av att lex fori tillämpas på exekutionsrättsliga frågor blir det alltså här framför allt av vikt att iaktta konventionsenlig förmånsrättsordning
Annan legalpanträtt, främst nationell sjö- panträtt (jfr konventionsart. 6:1), prövas enligt sjölagskommitténs mening lämpligen enligt flagglagen (260 5). Sådan rättighet får emellertid, som redan antytts, inte ges företräde framför inskrivna hypotek med mindre fråga är om retentionsrätt eller an- nan sådan säkerhetsrätt på grund av repa- ration eller tillverkning av fartyg. Och rät- tighet av sistnämnda slag kan enligt kom- mitténs uppfattning som regel knappast prö- vas enligt annan lag än lex rei sitae (259 5 andra stycket). Med hänsyn till sjöpant- rättskonventionen är dock den reservatio- nen i båda fallen påkallad att säkerhetsrät- ten i fråga inte får ges företräde framför sådan sjöpanträtt som konventionen före- skriver eller eljest strida mot konventionen. Denna ställer nämligen bestämda krav på de nationella säkerhetsrätter som får erkän- nas av konventionsstat och dessa krav av- ser ej endast prioritetsläget utan även säker- hetsrättens beskaffenhet i övrigt (jfr art. 6: 1 och 2).
Vad som här sagts har avseende på far- tyg. I fråga om skeppsbyggen innehåller skeppsbyggnadskonventionen vissa regler av betydelse i detta sammanhang. Konventio- nen anvisar i art. 6 byggnadslandets lag som sakrättsstatut, vilket med hänsyn till
att skeppsbygge endast får registreras i bygg- nadslandet innebär att registreringslandets lag skall tillämpas. Härtill kommer emeller— tid en särskild regel i art. 7 av innebörd att det inbördes företrädet mellan inskrivet hypotek, å ena sidan, och annan panträtt — exempelvis sjöpanträtt — och retentions- rätt, å andra sidan, skall följa de bestäm- melser som är tillämpliga på färdiga fartyg.
Nyssnämnda regel innefattar en uppma- ning till konventionsstaterna att inrätta sig så att skeppsbyggen och färdiga fartyg föl- jer samma regler i detta hänseende, i första hand enligt konventionsstaternas egna la— gar. Därutöver kan den tolkningen tänkas, att art. 7 i egenskap av specialregel inom konventionens egen ram utgör undantag från art. 6 om sakrättsstatutet och sålunda ger möjlighet att i vissa fall tillämpa även annan lag än registreringslandets. Emeller- tid gör art. 6 i denna del, till skillnad från motsvarande bestämmelse i sjöpanträttskon- ventionen (jfr art. 2), inte förbehåll för skeppsbyggnadskonventionens egna regler i ämnet. Därför är en sådan tolkning inte väl förenlig med konventionstexten i den delen.
Om emellertid skeppsbyggnadskonventio- nens reglering av sakrättsstatutet enligt art. 6 skall tolkas bokstavligt, innebär den en möjlighet till konflikt mellan dessa regler och sjöpanträttskonventionens. Den senare framträder nämligen med anspråk på gene— rell tillämplighet utan att undantag kan an— tas gälla för fartyg som ännu är registre- rade som skeppsbyggen. Och de båda kon— ventionerna kan knappast väntas få identisk anslutning. Ett skeppsbygge som går prov- tur eller eljest är under förflyttning till sjöss kan då, ehuru ännu registrerat som skepps- bygge, t.ex. genom kollision ådra sig sjö- panträtt och kanske därtill retentionsrätt för reparationskostnader vid främmande varv. Det för dessa rättsförhållanden till- lämpliga sakrättsstatutet kan tänkas leda till konflikt med en på registreringslandets lag grundad sakrättslig verkan av inskri- vet hypotek. Att döma av den rapport till den elfte diplomatiska sjörättskonferensen som avgavs av ordföranden i det utskott vilket beredde skeppsbyggnadskonventionen
har man dock tänkt sig att art. 7 tillåter tillämpning av även annan lag än registre- ringslandets;90 att antaga att redigerings- fel förelupit — genom att man försummat att i art. 6 göra sådant förbehåll för skepps- byggnadskonventionens egna regler som art. 2 i sjöpanträttskonventionen innehåller — ligger då nära till hands. Härtill kommer, att det konventionsutkast som låg till grund för det vid CMI-konferensen antagna för- slaget till sjöpanträttskonvention och som i sig införlivade även skeppsbyggnadsregler, drog gränsen för sjöpanträttsreglemas till- lämplighet på byggen vid sjösättningen.91 En sådan gränsdragning är, i vart fall a fortiori, påkallad vid en förnuftig samord- ning av de båda konventionerna. Sjölags- kommitténs förslag har utformats efter den- na tankegång (jfr 250, 259 och 260 åå).
De lösningar sjölagskommittén sålunda valt i fråga om tillämplig lag möter vissa hinder på ett speciellt område, nämligen det som regleras av 1933 års nordiska kon- kurskonvention och därpå grundad lagstift- ning.92 Konkursrättsliga frågor — till vilka konventionen i princip räknar frågor om förmånsrätt — skall enligt huvudregeln i denna konvention i allmänhet följa lagen i den stat där konkursen inträffat (lex con- cursus).93 Beträffande fartyg skall vissa sak- rättsliga spörsmål — inskrivnings rättsver- kan i vissa hänseenden i efterföljande kona kurs — prövas enligt flagglagen94 men spörsmål rörande särskilda förmånsrätter, deras uppkomst och inbördes företräde prö- vas enligt lex rei sitae.95 Särskild förmåns— rätt skall dock enligt konventionen alltid äga företräde framför allmän förmånsrätt.96 Konventionen lämnar öppet vilket lands lag som skall bestämma retentionsrätts upp- komst och bestånd men föreskriver lex rei sitae rörande frågan om den är förenad med realisationsrätt eller ej." Såvitt rör re- gistrerade fartyg är reglerna om lex rei sitae förenade med särskild regel av innebörd att flagglagen så gott som genomgående blir tillämplig såsom fingerad lex rei sitae.BB
Konkurskonventionens bestämmelser om lex rei sitae kan tydligen leda till konflikt med sjöpanträttskonventionens anspråk på
generell tillämplighet sådana de nyss redovi- sats, ifall inte samtliga nordiska länder an- sluter sig även till den senare konventionen. Konkurskonventionens regel om tillämplig lag beträffande särskilda förmånsrätters uppkomst och inbördes företräde — t.ex. i fråga om sjöpanträtt och fartygsinteck— ning — innebär nämligen, i förening med flagglagsfiktionen, att vid konkurs i Sverige ett i konkursen indraget, här befintligt far- tyg hemmahörande i annat nordiskt land blir underkastat det sistnämnda landets lag i nämnda hänseenden. Om det landet då ej tillträtt sjöpanträttskonventionen, uppstår alltså konflikt med denna i den svenska konkursen. Ett skeppsbygge, som utförs i annat nordiskt land för svensk beställares räkning och som är i dennes ägo, kom— mer i beställarens konkurs här i landet en- ligt samma regel _ utan flagglagsfiktion, eftersom sådan bara kan tillämpas på får- diga fartyg — att följa byggnadslandets lag. Enligt det föregående kan emellertid sjöpanträttskonventionens regler behöva till- lämpas av den svenska myndigheten. Och om flagglagsfiktionen förutsätts upphävd, skulle konkurskonventionen medföra att ett svenskt fartyg, som t.ex. befinner sig på varv i annat nordiskt land för repara- tion, i ägarens konkurs här i landet blir un- derkastad det förstnämnda landets lag i frå- ga om sjöpanträtts och inskriven panträtts uppkomst och inbördes företräde; såvitt gäl- ler den inskrivna panträttens uppkomst skul- le en sådan ordning under alla förhållanden strida mot sjöpanträttskonventionen medan förmånsrättsfrågan skulle komma i mot-
" Jfr Dipl. Konf. 1967 s. 763. " Jfr CMI 1965 s. 259 (Portofino Draft) och 354 f. (Antwerp Draft).
” Jfr NJA II 1935 nr 1 s. 1 ff. samt lagarna (1934: 67 och 68) med bestämmelser om konkurs, som omfattar egendom i Danmark, Finland, Island eller Norge, resp. om verkan av konkurs, som inträffat i Danmark, Finland, Island eller Norge.
" Jfr art. 1 och 4. " Jfr art. 4. ” Jfr art. 7 första stycket. " Jfr art. 7 första stycket. "' Jfr NJA II 1935 nr 1 s. 22 samt art. 5. " Jfr art. 8 andra stycket.
svarande läge, om det andra landet ej till- trätt sjöpanträttskonventionen.
Med hänsyn till sjölagsförslagets konven- tionsbetingade lagkonfliktregler behöver up- penbarligen alla registreringsbara fartyg och skeppsbyggen ges särställning i dessa kon— kursrättsliga avseenden. Men i vissa delar syns konkurskonventionen böra oförändrad tillämpas på sådan egendom. Det gäller i första hand principen att lex concursus skall gälla i konkursrättsliga spörsmål och att hemlandets (normalt registreringslandets) lag skall tillämpas i fråga om rättsverkan i konkurs av inskrivning i register. I sist— nämnda hänseende bör konventionen snara— re utvidgas till registrerade skeppsbyggen och förtydligas så att med hemlandet avses registreringslandet. Något allmänt undan— tag i konkurskonventionen för registrerings- bara fartyg och skeppsbyggen bör därför knappast komma i fråga. Men regeln om flagglagsfiktion syns böra utgå såvitt gäl- ler fartyg varjämte konventionen bör för— ses med förbehåll för tillämpning av in- ternationella sjörättsliga konventioner.” På motsvarande sätt bör ur konventionslagarna utgå reglerna om flagglagsfiktion och in— föras bestämmelser av innebörd att dessa lagar skall tillämpas på registreringsbara fartyg och skeppsbyggen endast såvitt det är förenligt med bestämmelserna i SjöL. Sjölagskommittén har i enlighet härmed utarbetat förslag till lagar om ändring i la- garna (1934: 67 och 68) med bestämmelser om konkurs, som omfattar egendom i Dan- mark, Finland, Island och Norge, resp. om verkan av konkurs, som inträffat i Dan— mark, Finland, Island och Norge.
VIII Inskrivningsförfarandet (281—293 åå)
I det sista avsnittet av 11 kap. upptar sjö- lagskommitténs förslag regler om förfaran- det vid inteckning i fartyg och skeppsbyg- gen. De grundläggande inskrivningsregler- na finns i förslagets 2 kap. där också in- skrivning av äganderätt regleras. En hänvis- ning dit inleder detta avsnitt (281 5 första stycket) som i övrigt tämligen nära följer den fastighetsrättsliga förebilden, närmast
22 kap. NJB. Till avvikelserna hör, liksom i gällande rätt, att inteckningsansökan ej kan förklaras vilande utan att den antingen måste bifallas — ev. efter uppskov för ut— redning — eller också avslås.
Det har redan i det föregående angivits, att inteckning beviljas på ansökan av äga- ren. I det sammanhanget är det fråga om en till inskrivningsförhållandena knuten le- gitimation, medan behörighet till panträtts- upplåtelse på grundval av inteckning i prin- cip tillkommer rätt ägare. Förslaget (281 5 andra stycket) innebär, att den för vars äganderättsförvärv inskrivning senast sökts är ensam behörig att ta ut inteckning lik- som att föranstalta om annan på ägaren ankommande inskrivningsåtgärd. Ny ägares inskrivningsansökan utsläcker följaktligen förut inskrivne ägarens legitimation, en ord- ning som svarar mot principerna i försla- get rörande konkurrens mellan äganderätts— och panträttsförvärv.
Skulle fullbordan av det förvärv för vil- ket inskrivning söks ännu vara beroende av villkor, medför inskrivningsansökningen dock inte att förut inskrivne ägarens inteck- ningslegitimation fullständigt utslocknar utan då tillkommer den i stället honom och förvärvaren i förening. I den delen (281 5 andra stycket) vilar förslaget på samma grund som de föreslagna reglerna om in- skrivning av sådana förvärv. Visserligen kunde här den förut inskrivne ägaren ha bevarats vid sin legitimation, eftersom han med förslagets panträttskonstruktion egent— ligen inte disponerar förmögenhetsrättsligt över fartyget förrän genom själva pant- rättsupplåtelsen, men det får likväl anses stämma bäst med god ordning i inskriv- ningsförhållanden att legitimation här rät— tas efter grunderna för inskrivning av vill- korliga förvärv. Legitimationsbrist skall här som enligt NJB föranleda avvisning, ej av- slag; särskild föreskrift därom har ej upp- tagits.
Enligt förslaget (282 &) underkastas in— teckningsansökan vissa fomikrav vars åsido—
" Konkurskonventionen kan sägas upp med verkan från den 1 januari eller 1 juli, som infaller näst efter ett år sedan uppsägningen skedde
sättande medför omedelbart avslag, näm- ligen att ansökningen skall vara skriftlig samt innehålla uppgift om inteckningsbe- lopp och om det fartyg eller skeppsbygge som avses.
Avslag skall drabba ansökan om inteck- ning även i en rad andra fall (283 å), mes- tadels i anslutning till gällande rätt. Sålunda måste egendomen finnas införd i registret. Ansökningen får ej heller strida mot en mot ägaren gällande, i registret antecknad inskränkning i hans rådighet över egendo- men. Här avses sådan rådighetsinskränkning som följer av villkor i ägarens eget förvärv, inte sådan som beror av att han genom vill- korad överlåtelse frånhänt sig egendomen, ty den går ut över hans egen legitimation så som nyss nämnts. Skall fartyget eller bygget avföras ur registret enligt 14 eller 15 5, kan ansökan om inteckning uppen- barligen ej få beviljas ens om hinder mot avregistrering möter enligt 16 &. Eftersom förslaget ej inför Vilandeförklaring av in- teckningsansökan, måste även rättegång om bättre rätt till fartyget, skeppsbygget eller andel däri föranleda avslag på ansökning- en.100 Detsamma gäller, ifall sökanden el— ler, när flera delägare finns, någon delägare är i konkurs eller försätts i konkurs den dag inteckning söks.101
Vad beträffar verkan av att utmätning skett i fartyget, skeppsbygget eller andel däri senast samma dag som inteckning söks har kommittén, med utgångspunkt närmast i lag— beredningens förslag Utsökning IX,10'-' över— vägt huruvida utmätningen ovillkorligen skall hindra inteckning. Skälet till att så är fallet i gällande rätt103 är att inteckning, som har bättre förmånsrätt än utmätning, eljest skulle kunna äventyra utmätningssö- kandens rätt. Skulle andel tas i mät, till- kommer som motiv behovet av att undvika splittrade inteckningsförhållanden i egen- domen; jfr förbudet mot inteckning i far- tygsandel. Lagberedningen har i nämnda för- slag avstått från att föreslå ändring i IntL på förevarande punkt men uttalat, att det rättspolitiska syftet mer ändamålsenligt skul— le tillgodoses genom att utmätning gavs fö- reträde framför inteckning som söks sam—
ma dag som utmätningen verkställdes eller senare. Samtidigt har beredningen erinrat om att bestämmelserna i 1967 års sjöpant— rättskonvention inte bör åsidosättas. Det är också där som sjölagskommittén funnit ett hinder mot en sådan lösning. Enligt kon— ventionen får nämligen inskrivet hypotek endast undanträngas av konventionsbetingad sjöpanträtt och av viss retentionsrätt. Ut— mätnings företräde framför inteckning skul- le därför strida mot konventionen. Att bifall till inteckning med sämre företräde från en presumtiv hypotekshavares synpunkt mate— riellt kan te sig som ett mindre ont än av- slag torde ej rubba en sådan bedömning och hindret är i vart fall rent formellt alldeles klart. En annan utväg vore tänkbar, ifall utmätning gavs ställning av inskrivet hypo- tek; en sådan ordning torde vara förenlig med konventionen. Men sjölagskommittén vill för sin del ej förorda detta. Kommittén menar nämligen, att utsökningsreglerna i fråga om fartyg och luftfartyg i största möjliga utsträckning bör vara ensartade. Och i fråga om luftfartyg torde 1948 års kon- vention om internationellt erkännande av rätt till luftfartyg ej medge att utmätning behandlas som hypotek.104
Förslaget fogar till reglerna om avslag på inteckningsansökan en särskild bestäm— melse (283 5 andra stycket) om att inteck- ningsansökan skall uppskjutas när ärende angående inskrivning av sökandens förvärv uppskjutits.
Om intet hinder föreligger mot bifall en- ligt vad som här redovisats, skall inteck- ning beviljas och pantbrev utfärdas (284 å).
Liksom i fastighetsrätten skall enligt för- slaget (287—289 55) pantbrev kunna utby- tas mot flera nya pantbrev samt inteckning kunna nedsättas efter annan inteckning och dödas. Reglerna svarar mot de fastighets- rättsliga och det är följaktligen ägaren —
1” Jfr 8 & IntL. 1” Jfr 10 & IntL. "" Jfr SOU 1969: 5 s. 195 f. ”3 Jfr 9 & IntL. "" Jfr Artikel I mom. 1 punkt (1, där bland konventionsenliga rättigheter upptas: hypotek _ —— _liknande rättighet i luftfartyg tillkommen enligt avtal såsom säkerhet för betalning av gäld.
ägarebegreppet taget i den bemärkelse som angivits inledningsvis — som har behörig- het att föranstalta om sådana inskrivnings- åtgärder. Pantbrevshavares medgivande för- utsätter att pantbrevet inges (290 å).
Även anteckning om innehav av inteck- ning regleras (291 &) och därvidlag före- slås en konventionsbetingad specialregel. På nordiskt initiativ utformades nämligen sjö- panträttskonventionens regler om formkrav för internationellt erkännande av hypotek så att registret eller registerakten skall inne- hålla uppgift antingen om hypotekshava- ren eller om att hypoteket ställts till inne- havaren. Det förra kravet svarar mot en utomlands vanlig ordning och det senare mot hos oss rådande system med inneha- varinteckningar. Att innehavaranteckning skulle göras obligatorisk för att infria kra- ven för internationellt erkännande är knap- past praktiskt för vår del; pantbrev kan f. ö. inte »ställas» till någon, eftersom det ej får karaktär av skuldebrev. Sjölagskom- mittén har därför funnit nödvändigt, och med hänsyn till reglerna om ägarhypotek också fullt försvarligt, att föreslå en sär— skild regel av innebörd att, när annan ej är antecknad som innehavare av pantbrev, äga- ren själv skall antecknas såsom innehavare.
I de fall då särskild anmälan krävs för intecknings fortsatta giltighet (267 5) för- utsätts såsom utvecklats i det föregående att anmälan görs av antingen pantbrevsha— varen eller ägaren. Anmälan skall vara skriftlig och innehålla uppgift om inteck- ningen (285 s). Görs ej anmälan av äga- ren, skall pantbrevet inges. Om dessa form- krav ej uppfylls, skall anmälningen lämnas utan avseende. Några materiella villkor upp- ställs inte. Är formkraven uppfyllda, skall alltså förklaring enligt 267 % meddelas. Ifall förklaring om intecknings fortvarande gil- tighet inte utverkas inom den föreskrivna tioårsfristen, skall anteckning göras i re- gistret om att inteckningen är utan verkan (292 5 första stycket). Motsvarande anteck- ningar skall göras angående verkan av exe- kutiv försäljning och förverkandeförklaring (292 5 andra stycket).
Förslaget innehåller i detta avsnitt också
bestämmelser som tillgodoser behovet av att jämte skeppsbygge, som efter fullbor- dan överförs till skeppsregistret, överförs inteckningar och andra införingar utan änd- ring i övrigt (293 5).
Specialmotivering
I Sjöpanträtt
Sjöpanträtt i fartyg (244—249 55) 244 &.
I denna paragraf upptar kommittéförsla- get - liksom det norska förslaget med vil- ket det i allt väsentligt överensstämmer —- bestämmelser om vilka fordringar som ger upphov till sjöpanträtt i fartyg och den gäldenärskrets som därvid kommer i fråga. Dessa spörsmål har behandlats i det särskil- da avsnittet ovan om 1967 års sjöpanträtts- konvention och i den allmänna motive- ringen (under 1).
De sjöpantberättigade fordringarna är liksom i konventionen upptagna under fem skilda punkter. De anges i paragrafens förs- ta stycke. En för dem gemensam, i konven- tionstexten underförstådd förutsättning är att de hänför sig till fartyget i fråga. Denna förutsättning kommer till direkt uttryck i förslaget. Den har betydelse bl. a. för tolk- ningen av punkterna 2 och 5.
Under punkt ] upptar förslaget lön och annan gottgörelse som tillkommer ombord- anställd på grund av dennes tjänst på far- tyget. Detta ansluter nära till gällande rätt; jfr 267 5 2 SjöL. En principiellt betydelse- full nyhet ligger, som tidigare berörts, däri
. att den ombordanställde inte behöver stå
i anställningsförhållande till redaren. Löne- krav från t. ex. köks- och serveringspersonal som är anställd hos en självständig restau— ratör ombord på passagerarfartyg blir alltså förenade med sjöpanträtt trots att redaren ej är arbetsgivare. Restauratören får härvid anses i redarens ställe handha del av far- tygets drift; jfr andra stycket.
I punkt 2 återfinns motsvarighet till vis- sa av de fordringar som avses i 267 & 1 SjöL, nämligen sådana som avser hamn-, kanal— och annan vattenvägsavgift. Under
uttrycket »annan vattenvägsavgift», som är en översättning av konventionstexten, kan enligt kommitténs uppfattning föras fyrav- gifter. Men avgifterna måste hänföra sig till fartyget i fråga, inte t.ex. till annat redaren tillhörigt fartyg.
Punkt 3 behandlar personskador och sva- rar såtillvida mot 267 5 4 SjöL. Medan gäl- lande rätt hänför sig till personskador utan särskild kvalifikation innebär förslaget, i överensstämmelse med den nya konventio- nen, att endast sådana fordringar på grund av dödsfall och kroppsskada är sjöpant- berättigade vilka uppstått i omedelbart sam- band med fartygets drift (»in direct con— nection with the operation of the vessel»). Med denna anknytning avses på det hela taget detsamma som i artikel 1 av 1957 års internationella konvention om redareansva- rets begränsning. Den vaga formuleringen ger utrymme för mycket vidsträckt tolkning men meningen har dock varit att tillämp- ningen skall vara restriktiv.105 Personska— dor på rederikontor eller i biljettförsälj- ningslokaler i land omfattas således ej av denna bestämmelse. Däremot är det givet- vis inte nödvändigt att den skadade perso- nen uppehåller sig ombord vid skadetillfäl- let. Han bör t. ex. ej uteslutas från sjöpant- rätt, ifall han skadas i samband med loss- ning av gods medan han uppehåller sig på kaj. Och båttransport från kaj till fartyget medan det ligger på redd faller enligt kom- mitténs mening även vid restriktiv tolkning under vad som åsyftas med samband med fartygets drift, om inte transporten med hänsyn bl.a. till vem som tillhandahåller den framstår som ett självständigt led i be- fordringen.IM
Ingen begränsning görs med hänsyn till fordringens beskaffenhet av obligatorisk el- ler utomobligatorisk och därför omfattas av denna bestämmelse t. ex. såväl passagerare på redarens fartyg som personer ombord på annat fartyg med vilket det förra kolli- derar.
Även punkt 4, som avser egendomsska- dor, innehåller rekvisitet samband med far— tygets drift och det skall också här ges en rimligt restriktiv tolkning!” I förhållande
till gällande rätt innefattar förslaget den konventionsenliga begränsningen att endast utomobligatoriska skadeståndsanspråk blir sjöpantberättigade. Med hänsyn främst till att anglosaxisk rätt medger att talan förs alternativt på kontraktsrättslig eller utom- obligatorisk grund108 uttrycks detta så att fordringen inte kan grundas på avtal. För svensk rätts del kan här jämföras med skada som uppstått på grund av handling innefattande såväl kontraktsbrott som straff- belagd gärning.
Under punkt 5 sammanförs fordringar på bärgarlön och haveribidrag, för närva- rande upptagna i 267 5 3 SjöL, med en ny fordringsgrupp som avser ersättning för av- lägsnande av vrak. Denna omfattar enligt kommitténs tolkning såväl fordran mot vra- kets ägare, i vilket fall sjöpanträtten gäller i vraket, som fordran mot annan redare vil- ken — exempelvis emedan hans fartyg vid kollision eller under misslyckat bärgnings- försök sänkt annat fartyg i allmän farled — kan ha skyldighet att svara för att vraket avlägsnas; i det senare fallet gäller sjöpant- rätten alltså ej i vraket utan i den andre redarens fartyg. Vägledande blir den inled- ningsvis uttalade, i konventionstexten un- derförstådda förutsättningen av anknytning till gäldenärens fartyg. Däremot faller ej under denna bestämmelse fordran mot myn- dighet på vars uppdrag borgenären, t. ex. en yrkesbärgare, avlägsnat vraket. Myndig- heten i fråga kan nämligen knappast hän- föras till den gäldenärskrets som kan ge upphov till sjöpanträtt i fartyg; jfr andra stycket.
Bestämmelsen i andra stycket att sjö- panträtt uppstår även om gäldenären ej är redaren själv utan ägare, som ej är redare, eller betraktare eller annan som i redarens ställe handhar fartygets drift har behandlats i den allmänna motiveringen. Den kan jäm- föras med motsvarande regel i förslaget
"5 Se SvJT 1968 s. 61 f. Jfr också bl. a. 301 & SjöL.
1” Jfr även art. 1 e i 1961 års internationella konvention om befordran av passagerare till SjOSS.
”7 Jfr SvJT ib. "3 Jfr CMI 1965 s. 543 ff.
(241 &) om vilka som äger åtnjuta begräns- ning av ansvarigheten.
Motsvarighet till det norska förslagets un- dantag för atomskador (jfr art. 4: 2 i sjö- panträttskonventionen) finns i 344 & SjöL.
245 5.
Denna paragraf innehåller, liksom det norska förslaget med vilket det väsentligen överensstämmer, bestämmelser om sjöpant- rätts förmånsrätt. De har behandlats i den allmänna motiveringen.
Enligt huvudregeln har olika sjöpanträt- ter företräde i den nummerordning vari paragrafen upptar dem och sjöpanträtter under samma nummer har lika rätt; med lika rätt förstås att fordringarna inbördes konkurrerar i förhållande till beloppen."m Som ett uttryck för uppfattningen att vissa sjöpanträtter härrör av åtgärder som är äg- nade att bevara panten åt övriga borgenä- rer har emellertid — enligt paragrafens un- dantagsregel — bl. a. sjöpanträtt för krav på bärgarlön företräde framför tidigare upp— komna sjöpanträtter inklusive dem som lig- ger i nummerordningen före bärgarlönen (som hör under punkt 5).
Den angivna undantagsregeln om special- företräde för bl.a. bärgarlön ger upphov till ett särskilt tillämpningsproblem. Antag att ett fartyg, som häftar för oguldna löne- krav belöpande på mars månad, råkar i fara och bärgas i april samt sätts i drift igen i maj och under den månaden ådrar sig sjöpanträtt för nya lönekrav samt en hamnavgift, varefter fartyget säljs på exe- kutiv auktion som inbringar mindre än vad som åtgår till att förnöja de sjöpantberätti- gade borgenärerna (från exemplets teore- tiska karaktär bortses här). Bärgarlönekra— vet skall då ha företräde framför lönekra- ven från mars men stå tillbaka för löne— kraven från maj och för hamnavgiften. Å andra sidan skall marslönerna och majlö- nerna konkurrera med lika rätt inbördes och de skall samtliga ha företräde framför hamnavgiften.
Att helt enkelt först utdela betalning för majlönerna och hamnavgiften för att där- efter ge bärgaren betalt och slutligen — i
mån av tillgång — tilldela marslönerna be- talning skulle uppenbarligen innebära, att endast specialregeln om bärgarlönens före- träde framför tidigare fordringar helt efter- levdes medan huvudregeln åsidosattes på två sätt, nämligen dels genom att ordnings- följden mellan lönekrav och hamnavgift för- rycktes och dels genom att alla lönekraven inte gavs lika rätt. Situationen påkallar en- ligt kommitténs mening följande tillämp— ning.
Först avsätts belopp svarande mot de krav för vilka bärgarlönen måste stå till- baka (majlöner och hamnavgift) och där- efter utdelas betalning till bärgaren så långt medlen räcker. Sedan denne sålunda fått sin rätt och därigenom så att säga lyfts ut ur bilden, kan återstående medel, dvs. de först avsatta jämte vad som eljest kan ha blivit över efter bärgarlönen, utskiftas på borge— närerna med iakttagande av huvudregeln om prioritet efter nummerordning och lika rätt under samma nummer. Det betyder att både marslöner och majlöner först får be- talt i förhållande till beloppens resp. stor- lek och att hamnavgiften kommer i fråga därefter. En sådan kombinerad tillämpning av huvudregel och undantagsregel har dess- utom förtjänsten att lägga resultatet nära intill den praktiska verkligheten som i regel innebär att bärgaren utträder ur bilden ge- nom att utverka säkerhet för sin fordran in— nan fartyget sätts i drift igen; i dessa fall kommer ju aldrig i fråga att inte fullt ut tillämpa huvudregeln för sjöpanträtter un- der punkterna 1—4.
246 &.
Såsom fullt utvecklad panträtt häftar sjö- panträtt vid fartyget principiellt oberoende av äganderätts- och registreringsförhållan- dena. Liksom den nya sjöpanträttskonven- tionen (art. 7: 2) innehåller förslaget en ut- trycklig bestämmelse härom. Den är upp- tagen i första stycket av denna paragraf och svarar mot 270 & SjöL. Undantag gäl- ler för det fall att fartyget säljs exekutivt; jfr 249 5 nedan.
"" Jfr lagberedningens förslag till PRO, Ut- sökningsrätt IX, SOU 1969: 5, s. 139 f.
Ehuru principen att sjöpanträtt häftar vid fartyg oberoende av äganderätts— och re- gistreringsförhållandena torde vara allmänt erkänd, kan — såsom bl. a. kan slutas av vad som ovan anförts rörande lagkonflikter — skifte av nationalitetsflagga stundom tänkas medföra att sjöpanträtt som uppstått i far- tyget före skiftet ej erkänns efter skiftet. Detta har föranlett lagstiftaren att i 274 & SjöL föreskriva att, om frivillig överlåtelse av fartyget till utlänning medför sådant resultat, överlåtaren blir personligen ansva- rig för pantfordringen intill fartygets värde vid tiden för överlåtelsen, i den mån sådan ansvarighet ej ålåg honom dessförinnan. Motsvarighet till denna föreskrift har upp- tagits i andra stycket av förevarande para- graf. Regeln har därvid utbyggts till att omfatta även det praktiskt näraliggande fal- let att överlåtelsen leder till sämre förmåns- rätt för sjöpanträttshavaren. Den har också ansetts böra såtillvida rättas efter motsva— rande bestämmelse för överlåtelse av inteck- nat fartyg (jfr 27 & IntL och 266 5 andra stycket av förslaget) att, i händelse flera delägare fanns i fartyget, endast de som del- tagit i överlåtelsen eller samtyckt därtill träf- fas av den rättsföljd som det här är fråga om.
Ifrågavarande bestämmelse har ej längre den vida tillämpning den fick när den ur- sprungligen infördes i SjöL. Då var det nämligen fråga om ett redareansvar med sjöförmögenheten medan redarens person- liga men begränsade ansvarighet nu är re- gel. Sanktion av personligt ansvar utgör allt- så inte samma realitet som förr. Men som redan framgått kan även andra än redaren själv ge upphov till sjöpanträtt i fartyget; enligt 275 & SjöL gäller detta i princip både skeppslegotagare och tidsbefraktare. Och förslaget vidgar gäldenärskretsen ytterligare något. Ehuru regelns praktiska tillämpning likväl kommer att förbli begränsad, anser kommittén att den ännu har en rättspolitisk uppgift att fylla; jfr 266 5 andra stycket.
Förevarande paragraf svarar mot och överensstämmer tämligen nära med få 246 i det norska förslaget.
Paragrafen innehåller de i den allmänna motiveringen (under III) behandlade reglera ha om retentionsrätt i fartyg och skepps- byggen. De vilar bl.a. på art. 6: 2 i 1967 års sjöpanträttskonvention och har motsva- righet i å 247 av det norska förslaget.
248 5.
De i den allmänna motiveringen (Linder I) behandlade reglerna om upphörande av sjö- panträtt i fartyg genom preskription eller förverkande har upptagits i denna paragraf. I fråga om preskription och preskriptions- avbrott vilar de på art. 8 i 1967 års sjö- panträttskonvention. I det väsentliga över— ensstämmer förslaget med det norska för- slaget 5 248.
249 5.
I denna paragraf upptas regler om ver- kan på sjöpanträtt och retentionsrätt av att fartyget säljs exekutivt. Spörsmålet har be- rörts i den allmänna motiveringen (under I och III). Det norska förslaget upptar del- vis liknande regler i & 184 loven den 13. aug. 1915 om tvangsfuldbyrdelse.
Enligt 270 5 första stycket SjöL upphör sjöpanträtt i fartyg som säljs exekutivt och borgenären får i stället åtnöjas med utdel- ning i köpeskillingen enligt UL. Han får enligt 271 & SjöL bevaka sin fordran till fullt belopp utan hinder av reglerna om rea dareansvarets begränsning men får ej utdel— ning utöver begränsningsbeloppet. Denna ordning är avsedd att förebygga att regler— na om redareansvarets begränsning — vars enda syfte är att skydda redaren mot allt— för höga ersättningsanspråk — återverkar på sjöpanträttshavares inbördes konkurrens som ju uttömmande regleras av särskilda bestäm- melser.110
Retentionsrätt upphör vid exekutiv för- säljning och retinenten får i stället hålla sig till köpeskillingen; jfr 71 5 UL.
Den nya sjöpanträttskonventionen anslu- ter väl till gällande rätt i det att de rättig— heter som här är i fråga enligt art. 11: 1
"" Jfr bl. a. Wikander s. 71 ff.
skall upphöra vid konventionsenlig exekutiv försäljning och borgenärerna i stället hän- visas till utdelning i köpeskillingen.
] paragrafens första stycke regleras ver- kan på sjöpanträtt och retentionsrätt av far- tygets exekutiva försäljning i Sverige, var- vid nämnda konventionsartikel utgör grund- valen. Exekutionens ifrågavarande rättsver- kan inträder enligt förslaget under förutsätt- sättning att försäljningen blir bestående. Uttrycklig bestämmelse härom saknas i gäl- lande rätt men kommittén har utgått från att den ståndpunkt som förslaget ger uttryck för likväl ej utgör någon nyhet i sak.111
I andra stycket upptar förslaget motsva— righet till 271 å SjöL.
I tredje stycket regleras den rättsverkan som, såvitt gäller sjöpanträtt och retentions- rätt, här i landet skall tilläggas exekutiv försäljning av fartyget utomlands. Enligt art. 11:1 i den nya sjöpanträttskonventio- nen skall exekutiv försäljning av fartyg i konventionsstat utsläcka bl. a. sjöpanträtt och retentionsrätt i fartyget under förut- sättning a) att fartyget vid försäljningstill- fäller befinner sig inom den statens juris- diktionsområde och b) att försäljningen sker såväl i enlighet med lagen i den staten som i överensstämmelse med konventionens egna regler; i sistnämnda hänseende åsyftas när- mast art. 10 som bl.a. föreskriver för- handsunderrättelse till panträttshavare.
Kommittén har ansett, att den folkrätts- liga förpliktelse som Sverige genom tillträde till sjöpanträttskonventionen kommer att åta sig enligt dess art. 11 bör föranleda ut- trycklig regel i ämnet och förslaget över— ensstämmer nära med konventionsförcskrif— ten. Avvikelse föreligger endast såtillvida som de konventionsenliga förutsättningama för erkännande av utländsk exekution ej begränsas till exekution i annan konven— tionsstat. Kommittén har nämligen ansett regeln ägna sig för generell tillämpning. Har lex fori tillämpats och har försäljningen skett i sådan ordning som konventionen tänker sig, bör alltså erkännande äga rum även om dessa förutsättningar uppfyllts av annan stat än som tillträtt konventionen.
Bestämmelserna i denna paragraf gör reg— lerna om sjöpänträtt i fartyg tillämpliga även på skeppsbyggen från och med sjösättning- en. Detta problem har behandlats flerstä— des i det föregående, senast i avsnittet om lagkonflikter under den allmänna motive- ringen till detta kapitel. Här förtjänar dock erinras om att med sjösättning ej endast avses sådan i traditionell mening genom sta— pelavlöpning utan även andra metoder att göra byggen vattenburna som tillämpas en— ligt modern skeppsbyggnadsteknik, t. ex. vat- tenfyllning av torrdocka vari bygget upp- förs.
Sjöpanträtt i last (251—254 åå) 251 och 252 åå.
I dessa paragrafer upptar förslaget de i den allmänna motiveringen (under 11) behand- lade reglerna om sjöpanträtt i last och såda- na rättigheters prioritet. Motsvarande be- stämmelser återfinns, i allt väsentligt över- ensstämmande, i det norska förslagets åå 251 och 252.
253 å.
Paragrafen upptar i första och andra styckena bestämmelser om sjöpanträtts upp- hörande genom utlämning av godset, för— säljning därav för fartygets eller lastens be— hov samt exekutiv försäljning. Dessa har behandlats i den allmänna motiveringen (under 11).
I tredje stycket återfinns motsvarighet till bestämmelserna i 280 å SjöL enligt vilka utlämning av gods som häftar för sjöpant- rätt ådrar befälhavaren personligt ansvar för pantfordringens betalning, om han inte hade borgenärens samtycke till åtgärden, och samma ansvar åläggs även mottagaren — i den mån han ej hade det förut —- om han kände till pantfordringen vid utläm-
m Jfr 19 å IntL samt 25 (5 lagen (1955: 227) om inskrivning av rätt till luftfartyg. Se även Tiberg s. 82 not 3.
Ej heller i fråga om luftpanträtt finns uttrycklig regel om tidpunkten för rättsverkans inträde; jfr LfL 11: 5.
ningstillfället. Förslaget innefattar, utom re— daktionell jämkning, endast den ändringen i förhållande till gällande rätt att ansvaret för oberättigad utlämning av godset inte läggs på befälhavaren utan drabbar den som vidtar åtgärden; denne kan t. ex. vara styr— man eller linjeagent. Tillskyndas borgenä- ren skada genom utlämningen, kan ansvar för redaren ifrågakomma enligt 8 å SjöL (233 å enligt förslaget).
Det norska förslaget innehåller samma bestämmelser i denna paragraf.
254 5.
I paragrafen regleras preskription av sjö- panträtt i last. Bestämmelserna överensstäm- mer både till placering och innehåll med det norska förslaget.
Sjöpanträtt i last preskriberas enligt 283 å första stycket 5 och 6 SjöL på ett år. Pre- skriptionstiden räknas för andra rummets sjöpanträtter från det fordringen tillkom och för de övriga från det fordringen för- föll till betalning. Preskriptionen bryts ge- nom att talan väcks, varmed likställs att fordringen kommit under dispaschörs be- handling.
Kommittéförslaget går ut på att preskrip- tionstiden skall vara ett år, genomgående räknat från det fordringen tillkom, och att preskriptionsavbrott skall kunna åstadkom- mas, förutom på sätt som nu gäller, även på det sätt som föreslås beträffande sjöpant- rätt i fartyg.
Gemensamma bestämmelser (255—260 åå)
255 5.
Denna paragraf behandlar liksom å 261 i det norska förslaget ansvarsförhållandena när en borgenär har sjöpanträtt i flera pant- objekt för samma fordran, såsom när ett bärgningsföretag omfattat både fartyg och last. I så fall häftar varje pant för hela bär- garlönen enligt uttrycklig bestämmelse i 281 å SjöL. Denna ansågs redan då den in- fördes genom 1891 års sjölagstiftning ge uttryck för en erkänd rättsgrundsats.112 Re- geln bevaras i sak oförändrad i paragrafens första stycke.
I 1887 års sjölagsförslag fanns tillika reg- ler om proportionell inbördes fördelning av pantägarnas ansvarighet men efter erin- ran av högsta domstolen utgick dessa ur det slutliga lagförslaget; sådana tvistefrå- gor skulle, menade man, lösas av domsto- larna med tillämpning av allmänna rätts— grundsatser.113 Uttryckliga regler i ämnet infördes emellertid i både den danska och den norska SjöL. Den finska SjöL av 1939 överensstämmer på denna punkt helt med den svenska.
Frånvaron av regler om ansvarsfördel- ningen när flera panter häftar för samma fordran medför den nackdelen att gällande rätts ståndpunkt framstår som oviss. Då fle- ra fastigheter häftar för samma inteck- ningsskuld, fördelas såväl enligt gällande rätt som enligt NJB ansvaret dem emellan in dubio efter fastighetsvärdena.114 Det lig- ger nära till hands att analogivis tillämpa motsvarande regler på de sjörättsliga för- hållandena i förevarande sammanhang. Ut- talande i den riktningen har också gjorts i doktrinen.115 Kommittén utgår från att gällande svensk rätt har sådan innebörd, vilket skulle innebära likhet med dansk och norsk sjörätt. Enligt kommitténs mening bör SjöL innehålla klarläggande regler i detta ämne. Förslaget innehåller fördenskull, i pa- ragrafens andra stycke, en regel enligt vil- ken ägare till pant, varur borgenären fått betalt med högre belopp än som förhållan- devis belöper på den panten, berättigas att för överskottet inträda i borgenärens rätt till övriga panter. Regresskravet förenas allt- så med succession i sjöpanträtt.
Förslaget befattar sig härutöver med ett följdproblem, som ej berörs i det norska förslaget. Den pant varur borgenären väljer att ta ut hela sin fordran kan nämligen ock- så häfta särskilt för annan sjöpantberätti- gad borgenärs krav med sämre förmåns- rätt. Om i det tänkta fallet av bärgning av både fartyg och last borgenären sökte
m JfrgNJA 11 1891 mms. 143. ”3 Jfr NJA II 1891 nr 1 s. 143 ff._' Se även Wikander s. 88. ?,
1" Jfr NJB 6: 10 och Rodhe s. 626 f. ”5 Jfr Rodhe ib.
betalning för hela bärgarlönen ur fartyget ensamt, kunde det gå ut t.ex. över om- bordanställdas krav på lön med sjöpant- rätt i fartyget. Bärgarlön går ju, såväl en- ligt gällande rätt som enligt förslaget, av redan utvecklade skäl före tidigare upp— komna sjöpantberättigade fordringar. Detta problem löses i förslaget, väsentligen med förebild i 1887 års sjölagsförslag, genom att till nyssnämnda regel om ansvarsfördel- ning fogas en bestämmelse av innebörd att sjöpantberättigad borgenär, vars rätt ut- trängs av att borgenär med rätt till flera panter söker ut hela sin fordran ur bådas gemensamma pant, inträder i den borgenä- rens rätt till de övriga panterna i den mån hans egen ej förslår till betalning av hans fordran. Borgenären med rätt enbart till den gemensamma panten skall emellertid inte få mer betalt genom sitt inträde i den andre borgenärens rätt än han skolat få, om denne nöjt sig med att ur den gemen— samma panten söka ut vad som slutligen skall belöpa på den. Det blir alltså endast fråga om en rätt att hålla sig till övriga pan— ter inom ramen för den överskottsbetalning som den gemensamma panten fått vidkän- nas.
256 5.
I denna paragraf upptas en regel rörande övergång av sjöpanträtt. Motsvarande regel finns i det norska förslagets % 262.
Övergång av sjöpanträtt har förut berett vissa problem i nordisk rätt?” Den nya sjöpanträttskonventionen löser dessa genom uttrycklig föreskrift i art. 9 att övergång av sjöpantberättigad fordran även medför sjöpanträttens övergång. Det gäller oavsett rättsgrunden för fordringens övergång, allt- så både vid överlåtelse och s.k. cessio legis. Regeln hänför sig endast till sådan sjöpant- rätt i fartyg som konventionen själv före- skriver. Sjölagskommittén har dock inte funnit skäl att begränsa dess giltighet i SjöL på detta sätt; den skall enligt förslaget gälla både sjöpanträtt i fartyg och sjöpanträtt i last. Den norska regeln har motsvarande innebörd och gäller dessutom inskriven pant- rätt.
Denna paragraf upptar den i den allmän- na motiveringen (under I) redovisade be- stämmelsen att sjöpanträtt ej omfattar er— sättning som på grund av försäkring eller eljest utgår för skada på fartyg eller last. All rätt till surrogat är alltså utesluten både för sjöpanträtt i fartyg och för sjöpanträtt i last. I fråga om sjöpanträttshavarens ställ— ning i försäkringsrättsligt avseende, ett pro- blem som tillika behandlats i den allmänna motiveringen, hänvisas här till förslaget om ändring i FAL.
258 &.
I denna paragraf upptar förslaget utan saklig ändring bestämmelserna i 282 & SjöL om sjöpantberättigad borgenärs rätt att, för att få betalning ur fartyget, för tids vinnan- de välja mellan att föra talan mot fartygs- ägaren eller befälhavaren samt att, för att få betalt ur lasten, i vissa fall föra talan mot befälhavaren. Rörande vem som där- vidlag är legitimerad att svara såsom far— tygsägare hänvisas till förslaget 22 &: jfr i specialmotiveringen till 2 kap.
259 och 260 åå.
Förslaget upptar i dessa paragrafer be- stämmelser om tillämplig lag såvitt gäller sjöpanträtt, retentionsrätt och främmande rättigheter av motsvarande art. Dessa har behandlats i den allmänna motiveringen (under IV) och överensstämmer i sak nära med motsvarande norska förslag; jfr & 265. Härutöver hänvisas till kommitténs förslag, dels till regler om erkännande av främman- de fartygs- och skeppsbyggnadshypotek och sådana hypoteks rättsverkan (jfr 275—277 %% nedan), dels till följdlagändringar.
II Inskrivning av panträtt i fartyg
Panträtt på grund av inteckning (261— 270 55)
”9 Jfr Riska i FJTF 1959 s. 305 ff. och Sand- ström s. 194 ff. Se även NJA 1914 s. 104 och 1937 s. 167. Numera finns också särskild regel om övergång av förmånsrätt jämte fordran; se HB 17: 15a.
I dessa paragrafer upptas de i den all- männa motiveringen (under IV) behandla- de reglerna om förutsättningama för upp- låtelse av panträtt i fartyg och skeppsbyg- gen, sättet för panträttsupplåtelse och rätt till ägarhypotek (261—262 åå), pantobjek- tens närmare bestämning jämte frågan om surrogat (263 5), panträttens innebörd (264 &) och ägarhypotekets innebörd (265 5).
Vad beträffar panträtt i skeppsbyggen har den tekniken använts att i 262 & hänvisas till bestämmelserna i denna avdelning om panträtt och inteckning i fartyg varvid be— stämmelse, som avser skeppsregistret, för skeppsbygges vidkommande skall anses avse skeppsbyggnadsregistret.
Kommittén vill i detta sammanhang er- inra om att —— som förut angivits — försla- get att Sverige skall ratificera skeppsbygg- nadskonventionen vilar på förutsättningen att skeppsbyggnadsregistrering och skepps- byggnadsinteckning kan utnyttjas utan öka- de kostnader för sjöfarts- och varvsnäring- arna. Skeppsbyggnadsinteckningen kommer att ersätta inskrivning enligt 3 & SjöL, som erbjuder ett i det närmaste kostnadsfritt förfarande. Det bör därför inte komma i fråga att belägga den nya inteckningen med stämpelskatt så som sker med fartygsinteck- ning. Eftersom en väsentlig del av under- laget för varvens företagsinteckningar kom- mer att falla bort, när den nya skeppsbygg- nadsinteckningen kommer i praktisk till- lämpning (jfr förslaget till ändring i FöIntL), kan varven väntas behöva utnyttja såväl företagsinteckningar som skeppsbyggnadsin— teckningar för kreditsäkerhetsändamål och det är möjligt att näringen kommer att be- höva registrera och inteckna samtliga ny- byggen framdeles. Stämpelskatt på skepps- byggnadsinteckning såsom på fartygsinteck- ning skulle alltså komma att medföra högst betydande kostnadsökningar i de allra fles- ta fall för endast begränsad tid, eftersom omkring 80 % av de svenska varvens ny— byggen går till utländska beställare. Såvitt gäller de byggen vilka efter fullbordan kom- mer att införas i det svenska skeppsregistret behöver frågan huruvida uttagna skepps-
byggnadsinteckningar skall utnyttjas även i det färdiga fartyget stundom hållas öppen intill fartygets leverans. Stämpelbeläggning bör därför ej aktualiseras förrän det fär- diga fartyget jämte de inteckningar varom fråga är överförs från skeppsbyggnadsre- gistret till skeppsregistret; ej ens temporär stämpelskatt med restitutionsrätt bör över— vägas, eftersom också det skulle innebära en ofördelaktig kostnadsbelastning för var- ven.
I 263 5 har kommittén upptagit motsva- righet till bestämmelsen i 15 & IntL enligt vilken panträtt inte får göras gällande sär- skilt i fartygsandel.
I 264 & tredje stycket upptar förslaget en i den allmänna motiveringen (under IV) berörd regel av innehåll att borgenär som har panträtt i fartyg på grund av inteckning har rätt till betalning för sin fordran även om denna preskriberats enligt allmänna reg- ler eller han underlåtit att efter kallelse på okända borgenärer bevaka sin fordran. Motsvarande bestämmelse i 14 & förord- ningen (1862:10) om tioårig preskription och om kallelse å okända borgenärer kan sålunda utgå. I 3 få samma förordning på- kallar förslaget att förekomsten av pant- brev såsom »inteckningshandling» beaktas. Ändringar i dessa hänseenden föreslås i promulgationslagförslaget till NJB.117 Sjö- lagskommittén har utgått från att de följd- ändringar som i denna del kommer att för— anledas av sjölagsförslaget lämpligen utar- betas först sedan de fastighetsrättsliga följd- ändringarna antagits. Förslag till ändring i preskriptionsförordningen ingår därför ej bland övriga lagförslag i detta betänkande.
266 &.
I denna paragraf upptar förslaget bestäm- melser avsedda att skydda borgenären för vissa risker som kan äventyra hans säker- het.
Som andra pantobjekt kan fartyg försäm- ras genom vanvård eller liknande så att dess värde som säkerhet äventyras och det kan säljas exekutivt för annan borgenärs ford-
1" Jfr lagrådsremiss den 29 november 1968 s. 90 f. och s. 150.
ran. Därtill kommer sjörättsligt betonade risker. förknippade med fartygets kondem- nation i vissa fall eller dess förlust av svensk nationalitet bl. a. vid frivillig överlåtelse. I det senare fallet kan det tänkas att pant- rätten ej erkänns i fartygets nya hemland eller att dess prioritetsläge försämras. Det är visserligen inte vanligt att inskriven pant- rätt ej respekteras och regeln om hinder mot avregistrering utan inteckningsborge- närs samtycke ger ett skydd som kan antas i de flesta fall täcka borgenärens behov i detta avseende. Men likväl kan ej bortses från denna risk (jfr i fråga om sjöpant- rätt förslaget 246 & andra stycket). Enligt 27, 28 och 29 åå IntL äger borgenären i här angivna fall erhålla betalning ur pan- ten utan hinder av att pantfordringen ej är förfallen. I NJB 6: 6 finns en liknande regel. Vid nationalitetsförlust på grund av frivillig överlåtelse av fartyget eller andel däri tillkommer som sanktion att överlåtaren blir personligen ansvarig för pantfordringen i den mån han inte var det dessförinnan. Enligt uttrycklig regel gäller detta, om flera delägare fanns, endast sådan delägare som tagit del i överlåtelsen eller samtyckt till densamma.
Förslaget bevarar gällande rätt i sak oför- ändrad i dessa avseenden men även skepps— byggen förs genom 262 & in under dessa bestämmelser.
267 och 268 åå.
Bestämmelserna i dessa paragrafer om upphörande i vissa fall av inteckning som inte förklarats alltjämt gälla (267 å) och om upphörande av inteckning på grund av för- verkandeförklaring (268 5), har behandlats i den allmänna motiveringen (under IV).
269 5.
I denna paragraf upptar förslaget bestäm- melser om verkan på inteckning av att far— tyget försäljs exekutivt; i fråga om sjöpant- rätt och retentionsrätt finns motsvarande be— stämmelser i 249 &. Bestämmelserna, som grundas på art. 11 i den nya sjöpanträtts- konventionen, har väsentligen behandlats i den allmänna motiveringen (under IV).
I första stycket regleras verkan av exe- kutiv försäljning i Sverige. Den inteckning på grund varav panträtten upplåtits i far- tyget skall i princip upphöra och tidpunkten för denna rättsverkan är naturligtvis knuten till auktionens laga kraft och kö- peskillingens betalning. Som ett undantag medges i överensstämmelse med konven- tionen att sådan inteckning består till be- lopp som på grund av köparens övertagan- de tillåtits innestå i avräkning på köpeskil- lingen.
Denna ordning beträffande fartygsinteck- ning skall, som angivits bl.a. vid 262 &, vara tillämplig också på skeppsbyggnadsin— teckning, Det är fullt förenligt med skepps- byggnadskonventionen, som i art. 10 första stycket lämnar åt nationell lagstiftning att reglera verkan av exekutiv försäljning.
I andra stycket har kommittén infört en erinran om inteckningsborgenärens rätt till utdelning ur köpeskilling vid exekutiv för- säljning. Denna rätt regleras genom bestäm- melserna om panträttens resp. ägarhypote- kets innebörd.
Tredje stycket behandlar verkan av exe- kutiv försäljning i främmande stat. Såsom sjöpanträttskonventionen föreskriver i art. llzl a—c skall sådan exekutiv försäljning tillerkännas samma verkan som om den ägt rum i Sverige under förutsättning att fartyget vid försäljningstillfället befann sig inom den främmande statens jurisdiktions— område samt försäljningen ägt rum enligt lex fori och med iakttagande av konventio— nens krav. Liksom motsvarande bestämmel- ser i 249 'g' och på samma skäl knyts denna rättsverkan ej endast till exekution i kon- ventionsstat.
270 &.
I denna paragraf regleras det grundläg- gande sambandet mellan inteckning och pantbrev, sedan pantbrevet utfärdats av in- skrivningsmyndigheten. Den fastighetsrätts- liga förebilden finns iNJB 6: 17.
Medan fastighetsinteckningen kan föränd- ras både till belopp och omfattning kan fartygs- och skeppsbyggnadsinteckning en— dast ändras till beloppet. Som tidigare an-
givits kan sådan inteckning nämligen varken meddelas i mer än ett fartyg eller skepps- bygge eller beviljas i andel av sådan egen- dom. Men inteckningsbeloppet kan ändras genom att inteckningen delvis blir utan ver- kan vid exekutiv försäljning, genom att den dödas till viss del och genom rättelse av in- föringsfel enligt 38 & sjölagsförslaget (jfr 281 ?; första stycket nedan). Och inteck- ning kan naturligtvis också bli helt utan verkan genom åtgärder som här nämnts. I samtliga fall följer av bestämmelserna i första stycket av denna paragraf, att den ändring som inteckningen undergått utan vidare återverkar på pantbrevet.
Andra stycket innehåller en erinran om att dödning av förkommet pantbrev ej åter- verkar på inteckningen. Detta förutsätter, att den allmänna bestämmelsen i lagen (1927: 85) om dödande av förkommen hand- ling blir tillämplig på pantbrev. Med försla- gets ståndpunkt utgör pantbrev emellertid inte löpande skuldebrev eller överhuvudta- get självständig bärare av betalningsanspråk. Gäldenären är naturligtvis likväl enligt all- männa obligationsrättsliga grundsatser be- rättigad att återfå pantbrevet vid betalning; han skulle eljest bli betagen möjlighet att ånyo utnyttja pantbrevet för kreditsäker- hetsändamål.
Med hänsyn till gäldenärens intresse av att återfå pantbrevet vid betalning bör det finnas möjlighet för den som förlorat pant- brev att få handlingen dödad. Detta behov har uppmärksammats i lagrådsremiss den 19 september 1969 rörande fråga om följd- lagstiftning till NJB, bl.a. förslag till lag om ändring i lagen om dödande av för- kommen handling.118 Eftersom den fastig- hetsrättsliga förebilden i denna de] enligt kommitténs mening bör vara fastställd av lagstiftaren innan ett formligt lagförslag upprättas med de ändringar i dödningsla- gen som här påkallas, har kommittén ej ut- arbetat sådant förslag. Kommittén inskrän- ker sig alltså till att peka på behovet av sådan följdändring. Därtill bör fogas den anmärkningen att rätt domstol i ärende an- gående dödning av pantbrev som utfärdats på grund av inteckning i fartyg eller skepps-
bygge lämpligen bör vara Stockholms tings— rätt.
Verkan av inskrivning
271—274 55.
I dessa paragrafer regleras rättsverkan av inskrivning (inteckning). Ämnet har ut- förligt behandlats i den allmänna motive- ringen (under VI).
275 5.
Denna paragraf reglerar erkännande av utländska fartygshypotek. Såsom sjöpant- rättskonventionen föreskriver i art. 1 skall enligt förslaget inskriven panträtt i ut- ländskt fartyg erkännas i Sverige under för- utsättning, dels att inskrivning skett och panträtt stiftats enligt registreringsstatens lag, dels att inskrivningsregistret — som inte behöver vara detsamma som fartygs- registret — och de handlingar som skall för- varas där uppfyller vissa bestämda offent- lighetskrav, dels att uppgift om hypoteks- havaren och hans adress, alternativt att hy- poteket ställts till innehavaren, och om hy- poteksbelopp m.m. finns att tillgå hos in— skrivningsmyndigheten. I förenklande syf- te betecknar förslaget även utländskt in- skrivet hypotek som inteckning.
Eftersom sjöpanträttskonventionen före- skriver att ej endast hypotek utan även anglosaxisk s.k. mortgage skall erkännas. har förslaget inte begränsats till att avse inskriven panträtt. Ty mortgage utmärker sig för att med vårt betraktelsesätt närmast utgöra ett slags säkerhetsöverlåtelse av far- tyget. Bestämmelserna i förevarande pa- ragraf har därför utformats så att de gäller såväl inskriven panträtt som »annan sådan rättighet». Formuleringen har motsvarighet i lagen (1955: 229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luft— fartyg.
Enligt förslaget är denna paragrafs till- lämplighet inte begränsad till hypotek och mortgage i fartyg som hör hemma i kon—
1" Jfr lagrådsremissen s. 75 ff. och 125 ff.
ventionsstat. Konventionens art. 12: l före- skriver nämligen, som förut nämnts, i prin- cip generell tillämplighet och art. 1 är ej utformad så att därav kan slutas att dess bestämmelser skulle avses ha en inskränkt tillämpning. De ägnar sig f.ö. enligt kom- mitténs mening väl för generell tillämpning.
276 &.
Förslaget reglerar i denna paragraf er- kännande av utländska skeppsbyggnadshy— potek; med hypotek likställer förslaget här som i 275 & »annan sådan rättighet»; jfr art. 5 i skeppsbyggnadskonventionen.
Enligt art. 9 i skeppsbyggnadskonventio- nen skall bl.a. inskriven panträtt och an- nan sådan rättighet i skeppsbygge erkän- nas. om den inskrivits i konventionsstat i enlighet med den statens lag. Bestämmelse av sådan innebörd har upptagits i paragra- fen. I fråga om inskriven äganderätt, som också behandlas i konventionens art. 9, hän— visas till 24 5 av förslaget.
Denna bestämmelse om erkännande av främmande skeppsbyggnadshypotek lämpar sig enligt kommitténs mening för generell tillämpning och förslaget begränsar den där- för inte till hypotek m.m. som inskrivits i konventionsstat; en sådan begränsning är eljest tillåten enligt skeppsbyggnadskonven- tionen.
277 &.
Verkan av inskrivning av panträtt och annan sådan rättighet skall enligt sjöpant- rättskonventionens art. 2 och skeppsbygg- nadskonventionens art. 6 bestämmas av in- skrivningsstatens resp. byggnadslandets lag. Byggnadslandets lag måste som en följd av skeppsbyggnadskonventionens art. 3 bli identisk med inskrivningsstatens lag. Den rättsverkan som är av betydelse i detta sammanhang är privaträttslig verkan gent- emot tredje man. I förevarande paragraf har upptagits en på konventionsföreskrif- terna byggd regel om inskrivnings sakrätts- liga verkan.
Till regeln om vilken lag som bestämmer fartygshypotekets sakrättsliga verkan fogar sjöpanträttskonventionen (art. 2) ett uttryck-
ligt förbehåll för att dess egna regler likväl skall gälla. Detta motsvaras i kommitténs förslag 259 och 260 55 av förbehåll för bestämmelserna om tillämplig lag. I fråga om skeppsbyggen är sådant förbehåll moti- verat av hänsyn till den gränsdragning mel— lan fartyg och skeppsbyggen som förslaget gör i 250 5. Detta har, som framhållits i den allmänna motiveringen (under VII), ej uttryckligt stöd i konventionstexten. Kom— mittén har emellertid funnit en sådan ord— ning nödvändig vid en förnuftig samord- ning av sjöpanträtts- och skeppsbyggnads— konventionerna, av vilka den förstnämnda framträder med anspråk på generell till— lämplighet utan att undantag för seglande skeppsbyggen kan antas underförstått.
Inskrivningsförfarandet
Bestämmelserna under denna rubrik om förfarandet i inskrivningsärenden enligt det- ta kapitel har väsentligen behandlats i den allmänna motiveringen (under VIII).
28l %.
I denna paragraf hänvisas till de grund— läggande reglerna om inskrivningsförfaran- det i förslagets 2 kap. Dessutom regleras ägarens legitimation för sökande av inteck- ning.
282 &.
Förslaget innehåller här regler om ansö- kan om inteckning och anmälan om inteck- nings fortvarande giltighet. I sistnämnda del är det naturligt att inteckningsborgenären legitimerar sig genom att inge pantbrevet. Bestämmelse därom har upptagits utöver det formella kravet att anmälan skall inne- hålla sådana uppgifter att inteckningen i fråga kan identifieras.
283 &.
I denna paragraf ges regler om när in- teckningsansökan skall avslås eller prövning- en uppskjutas.
284 5.
Denna paragraf innehåller en regel om att, när hinder ej föreligger för bifall till
inteckningsansökan, inteckning skall beviljas och pantbrev utfärdas på grundval därav.
285 &.
I denna paragraf meddelas föreskrift om den rent formella prövningen av anmälan om intecknings fortvarande giltighet och om meddelande av sådan förklaring.
286 5.
Som framgått av den allmänna motive- ringen (under VI) bekräftas enligt förslaget rådande praxis att inskrivningsmyndigheten på sökandens begäran bestämmer det in- bördes företrädet mellan flera samma dag sökta inteckningar. Regel härom upptas i förevarande paragraf. Efter fastighetsrätts— lig förebild (NJB 22: 6) innehåller paragra- fen också erinran om att inteckning, som sätts efter annan inteckning, in dubio även skall stå tillbaka för annan inteckning med samma eller bättre företrädesrätt än den ef- ter vilken inteckningen i fråga satts, ett i och för sig självklart förhållande.
287—289 55.
I dessa paragrafer meddelas bestämmel- ser om utbyte av pantbrev samt nedsätt- ning och dödning av inteckning efter före- bild i NJB 22: 8—10.
290 5.
I denna paragraf föreskrivs efter fastig- hetsrättslig förebild (NJB 22:13) att, när pantbrevshavare lämnar medgivande till in- skrivningsåtgärd, hans behörighet skall styr- kas genom pantbrevets ingivande.
291 &.
Förslaget upptar här regler om anteck- ning av innehav av pantbrev. De efterbildar väsentligen NJB 22:13. Den speciella re- geln om anteckning av ägaren som inne- havare i vissa fall har, som framhållits i den allmänna motiveringen (under VIII), sin grund i att sjöpanträttskonventionens föreskrifter om förutsättningama för in- tecknings erkännande utformats bl. a. med den nuvarande finska och svenska ordning— en med innehavarinteckningar för ögonen.
I denna paragraf ger förslaget bestäm- melser om vissa registeranteckningar röran- de verkan på inteckning och annan in— skrivning av vissa inträdda rättsfakta, De förutsätter, att administrativa föreskrifter ges om andra myndigheters underrättelse- skyldighet; kommittén har ej utarbetat så— dana.
293 5.
Denna paragraf reglerar överföring från skeppsbyggnadsregistret till skeppsregistret.
Kap. 13 Ansvarsbestämmelser
328 5.
Enligt 5 5 får registreringspliktigt fartyg inte hållas i drift utan gällande nationali- tetscertifikat. Enligt 6 5 kan sjöfartsverket förbjuda att registrerat fartyg hålls i drift, om det saknar företrädare här i landet. Sjö- lagskommittén menar att dessa bestämmel- ser bör straffsanktioneras genom att befäl- havare och redare kan dömas till dagsböter, ifall fartyget hålls i drift utan gällande na— tionalitetscertifikat eller i strid med förbud enligt 6 &. Kommittéförslaget upptar be- stämmelser av sådan innebörd som ett nytt tredje stycke i 328 &; straff avses ifråga- komma endast för uppsåtlig överträdelse.
Kap. 15
Förevarande kapitel innehåller dels ett all— mänt undantag från sjölagsreglerna för atomskada (344 5), dels en bestämmelse om frihet för ombordanställda att utan hinder av exekutiva åtgärder avresa med segel- klart fartyg medförande egendom för tjäns- tens behov (345 å), dels bestämmelser om hemtransport med svenska fartyg av sjöfolk m.m. (346 5). Till dessa bestämmelser fo- gar kommittéförslaget till en början två pa- ragrafer innehållande bestämmelser som ut- mönstrats ur 10 resp. 11 kap. på grund av omredigeringen av dessa kapitel. I en ny 347 & upptar förslaget sålunda de bestäm- melser om preskription av sjörättsliga ford- ringsanspråk som återfinns i gällande 284 's” och i 348 5 har upptagits bestämmelser som definierar den s. k. Poincaréfrancen, en värdeenhet som numera fått vidsträckt internationell användning vid beräkning av transporträttsliga ansvarsbcgränsningsbe- lopp.l Bestämmelserna i 348 & svarar mot gällande 255 5 2 mom. första stycket, vil- ket lagrum rör redarens begränsade ansva— righet. De bör emellertid ha generell giltig- het, eftersom de redan till följd av förslaget till ny fartygs- och skeppsbyggnadsinteck- ning (jfr 261 &) måste hänföra sig till mer än en bestämmelse i SjöL, nämligen för— utom de som avser redares s.k. globalbe- gränsningsbelopp (förslaget 235 &) också de som avser inteckningsbelopp (förslaget 26] 5). Blivande revision av regler om be- fordran till sjöss av gods, passagerare och
Särskilda bestämmelser
resgods kan väntas medföra nya sådana be- stämmelser i SjöL.
Den viktigaste nyheten som sjölagskom- mittén föreslår i detta kapitel är de till den nya registrerings- och inskrivningsordningen anknutna reglerna om statens ansvar för rättsförluster på grund av skepps— och skeppsbyggnadsregistrens vitsord och band- läggningsfel i registrerings- och inskrivnings- ärenden. Bestämmelserna har upptagits i 349—352 så och har förebild i NJB 18: 4—7 och 19:19. Helt samma skäl kan visserli- gen ej åberopas här som beträffande fas— tighetsrätten och det kunde ifrågasättas att uppskjuta spörsmålet om statens ansvar tills erfarenheter vunnits av det nya inskriv- ningssystemet enligt förslaget. Vidare kan nämnas att inom den närmaste tiden är att vänta förslag till skadeståndsrättslig lag- stiftning, som innefattar även statens an- svar för skada som uppkommer i offentlig verksamhet.2 Kommittén har emellertid fun— nit övervägande skäl tala för att följa före- bilden i NJ B och att alltså komplettera den
1 Jfr 1929 års s.k. Warzawakonvention (SÖ 1937: 19) art. 22:4, 1957 års internationella konvention om redareansvarets begränsning (prop. 1964: 35) art. 3: 6, 1961 års internatio- nella konvention om befordran av passagerare till sjöss (jfr SvJT 1961 s. 776) art. 6: 1, 1967 års internationella konvention om befordran av resgods till sjöss (SvJT 1968 s. 65 f och 78 ff) samt 1968 års tilläggsprotokoll till 1924 års internationella konossementskonvention (jfr SvJT 1969 s. 12 ff och 27 ff) varigenom konv. art. 4 mom. 5 ändrats. "2 Se NJB del A 5. 412.
nya realregistreringen med bestämmelser om ersättningsskyldighet för det allmänna.
Den egendom varom här är fråga ligger värdemässigt ofta avsevärt högre än vad som torde vara vanligt på fastighetsmark- naden men antalet enheter att räkna med är å andra sidan inte särskilt stort; på sin höjd bortåt 500 fartyg och skeppsbyggen torde förtjäna beaktande vid jämförelsen. Det bör i sammanhanget uppmärksammas, att det norska sjölagsförslaget i & 37 upptar vissa regler om statligt ersättningsansvar för registreringsfel, vilka ansluter till motsva- rande regleri & 35 av tinglysingsloven.
De ersättningsfall som förslaget reglerar är av två slag. Det första (349 & första stycket) är en konsekvens av att godtros- förvärv på grund av inskrivning enligt 21 och 274 åå kan leda till rättsförlust för rätt ägare. Skada som denne lider, emedan annans förvärv av hans fartyg eller förvärv av panträtt på grund av inteckning däri kan göras gällande mot honom, skall enligt för- slaget gottgöras av staten. Ersättningen skall dock kunna jämkas efter skälighet eller helt bortfalla, om medvållande kan läggas den skadelidande till last (349 % tredje stycket). Som exempel på medvållande anges i lag- texten att han utan skälig anledning under- låtit att vidta åtgärd för att bevara sin rätt, t.ex. att föra talan mot ett beslut varom han fått kännedom i tid. Liksom den fas- tighetsrättsliga förebilden skall jämknings- regeln tolkas mot bakgrund av allmänna skadeståndsrättsliga grundsatser om jämk- ning av ersättning på grund av medvållande.
Det andra ersättningsfallet (349 5 andra stycket) avser förlust som orsakas genom fel eller försummelse vid handläggning av eller beslut i inskrivningsärende eller utfär- dande av bevis på grund av skepps- el- ler skeppsbyggnadsregistrets innehåll, t.ex. pantbrev. Även här gäller den nyssnämnda jämkningsregeln.
Till registrerings- och inskrivningsären- den hör, som förut framhållits, också ären- de angående rättelse av införing. Skulle be- slut i rättelseärende orsaka förlust för ägare eller panträttshavare utan att orsaken kan hänföras till ersättningsgrundande fel eller
försummelse i inskrivningsärende, skall för- lusten gottgöras enligt en speciell regel (350 5) som ger rätt till samma ersättning som för handläggningsfel. Ersättning skall dock inte komma i fråga, om den skade- lidande med hänsyn till felets beskaffenhet eller andra omständigheter bort inse att fel förekommit.
Liksom enligt NJB skall staten enligt kommittéförslaget inträda i den rätt till ska- destånd av tredje man som skadelidande kan ha (351 & första stycket). Ersättning på grund av domstols dom skall ej utbe- talas förrän domen vunnit laga kraft (351 5 andra stycket).
Medan NJB (18: 5) förutsätter att Kungl. Maj:t i det enskilda ersättningsärendet ut- ser den myndighet som skall svara för sta- ten lägger kommittéförslaget denna uppgift på sjöfartsverket, dock med rätt för Kungl. Maj:t att för särskilt fall bestämma om avvi- kelse, ifall det skulle vara motiverat (352 ?; första stycket). Kommittén har utgått från att sjöfartsverket kan förutsättas vara den myndighet som normalt bör företräda staten i sjörättsliga ersättningsmål av detta slag.
I övrigt innehåller kommittéförslaget reg- ler om skyldighet för skadelidande som vill föra talan mot staten, om han tappar talan mot tredje man, att stämma in staten i det målet eller åtminstone underrätta sjöfarts- verket om rättegången så att staten kan in- tervenera i denna (jfr RB 14: 5). Domstol där rättegången är anhängig åläggs att vaka över bestämmelsernas efterlevnad genom att förelägga den berörda parten viss tid att fullgöra sin skyldighet vid äventyr att han förlorar sin rätt att föra talan mot staten. Även i dessa delar ansluter förslaget nära till den fastighetsrättsliga förebilden (jfr 352 å andra och tredje styckena).
Övergångsbestämmelser
Som flerstädes antytts i det föregående be- reder sjölagskommitténs olika förslag en del övergångsproblem, av vilka de mest fram- trädande sammanhänger med införande av de nya skepps- och skeppsbyggnadsregist— ren samt den nya ordningen för stiftande av panträtt på grund av inteckning. Förslag till regler om införande av de nya bestäm- melserna är fogade till resp. lagförslag. De skall här behandlas efter sitt sakliga sam- manhang. Till följd härav kommer att i samband med övergångsbestämmelserna till sjölagsförslaget behandlas jämväl övergångs- bestämmelser främst till HB, FöIntL och lagen angående vissa utfästelser om gåva.
I Tidpunkt för ikraftträdande
I betydande utsträckning innehåller sjölags- kommitténs förslag bestämmelser som för- utsätter att Sverige tillträder 1967 års nya sjöpanträtts- och skeppsbyggnadskonventio- ner. Dessa träder i kraft tre månader efter den dag fem ratifikationsinstrument depo- nerats hos belgiska regeringen och för signa- tärstat som ratificerar efter ikraftträdandet blir konventionerna bindande tre månader efter dagen för depositionen av ratifika- tionsinstrumentet (art. 19 resp. 15). Den nya lagstiftningen måste tydligen träda i kraft senast tre månader efter svensk rati- fikation av konventionerna och bör dess- utom — vilket är vanligt i dessa samman- hang — träda i kraft samtidigt som motsva-
rande lagstiftning i de andra nordiska län- derna. Sjölagskommittén föreslår därför, att det överlämnas åt Kungl. Maj:t att bestäm— ma dagen för ikraftträdandet (jfr under 1). Med hänsyn till att förslaget 239 & förut- sätter att en av dispaschörerna i riket avgår från sin tjänst föreslås vidare att viss be- stämmelse i nya lagen skall kunna träda i kraft vid annan tidpunkt än lagen i övrigt.
II Införande av" skeppsregistret
Den föreslagna nya skeppsregistreringen av- viker från nuvarande ordning väsentligen genom att den innefattar på en gång offent— ligrättslig registrering av fartyg och pri- vaträttsligt fullt utvecklad inskrivning av rätt till den registrerade egendomen. Den nuvarande fartygsregistreringen innefattar visserligen också inskrivning — i vissa fall anteckning — av äganderätt men en privat- rättsligt betryggande prövning av ägande- rättsförhållandena sker först om och när inteckning i fartyget beviljas genom inskriv- ning i register hos Stockholms rådhusrätt. Ehuru skyldighet i och för sig föreligger att anmäla äganderättsändring till fartygsre- gistret, torde detta register ej alltid troget avspegla äganderättsförhållandena och vad inskrivningsregistret beträffar är det inrät- tat för äganderättsprövning i varje särskilt inteckningsärende, varför det ej ens är av- sett att fortlöpande avspegla de verkliga för- hållandena.
Den nya skeppsregistreringen är av an- nat slag och bestämmelserna därom avser att upprätthålla kravet på fortlöpande ägan- derättsinskrivning. Det är emellertid tydligt att detta syfte inte kan uppnås med full ver- kan från det skeppsregistret inrättats, ef- tersom aktuella betryggande inskrivnings- förhållanden inte kan bilda utgångspunkt för den nya ordningen. Ansträngningarna måste därför inriktas på att uppnå syftet efter så kort övergångstid som möjligt.
Sjölagskommittén föreslår, att den nya inskrivningsavdelningen inom sjöfartsverket inrättas i god tid före nya lagens ikraftträ- dande (jfr under 2). Eftersom Kungl. Maj:t förutsätts skola bestämma sistnämnda tid- punkt, bör längden av den för förberedelser avsedda tiden bestämmas i samma ordning. Enligt kommitténs uppfattning är sex må- nader en rimlig tid för de förberedelser som skall vidtas.
Den första uppgiften för Sjöfartsverkets inskrivningsavdelning blir enligt kommitténs förslag att i god tid lägga upp det nya skeppsregistret. För att möjliggöra detta är det lämpligt att registreringsanmälningar och ansökningar enligt den nya ordningen kan göras i förväg, dock med full rätts- verkan för därav föranledda registrerings- och inskrivningsåtgärder först från och med dagen för nya lagens ikraftträdande. Sjö- fartsverket bör under förberedelsetiden vara aktivt verksamt för att föra över fartyg från fartygsregistret till skeppsregistret (utan att därför avregistrera dem ur det förra) — samt att göra överföringar från intecknings- boken hos Stockholms tingsrätt — och för att förmå fartygsägare som enligt nya la- gen har registreringsplikt att göra registre- ringsanmälningar resp. inskrivningsansök— ningar redan i förberedelseskedet. I den mån detta uppnås kommer den nya ordningen att kunna bli fullt verksam från dagen för ikraftträdandet. För övrigt kan en viss kon- centration av registrerings- och inskrivnings- ärenden väntas i inledningsskedet av den nya ordningen. Därunder måste också an- strängningar göras för att — med utnyttjan- de av föreslagna medel att framtvinga rätt- visande registreringsförhållanden — med
skeppsregistret införliva särskilt sådana far- tyg som inte för närvarande är underkasta- de registreringsplikt men som blir det en- ligt nya lagen.
Sådana fartyg som blir registreringsplik- tiga enligt nya lagen och som nu är införda i fartygsregistret bör enligt kommitténs be- dömning kunna överföras till skeppsregist- ret under förberedelseskedet. I den mån preliminär inskrivning därvid inte förekom- mer, bör en särskild övergångsordning gälla med utgångspunkt i fartygsregistret. Det bör enligt kommitténs uppfattning vara genom- förbart och även från rättssäkerhetssyn— punkt försvarligt att, med begränsad ver- kan, överföra fartygsregistrets innehåll till skeppsregistret (jfr under 3). Begränsningen skulle — utom vad som följer av reglerna om fartygsregistrets och skeppsregistrets de- taljinnehåll — hänföra sig till äganderätts— redovisningen. Den som vid tiden för nya lagens ikraftträdande är inskriven eller an- tecknad (jfr ?) 14 RegF) såsom ägare i far- tygsregistret bör kunna antecknas som så- dan i skeppsregistret i samband med att fartyget överförs dit. Efter en övergångs- tid av förslagsvis ett år bör han sedan kun- na inskrivas eller anses inskriven som ägare, ifall inte dessförinnan någon med konkur- rerande äganderättsanspråk antingen väckt talan om bättre rätt till fartyget eller hos sjöfartsverket styrkt sig ha förvärvat ägan- derätten till fartyget; men detta bör styrkas i den ordning IntL nu föreskriver, dvs. ge- nom att vederbörande kan härleda sin rätt från den som byggt fartyget eller, om det varit i utländsk ägo, från 'den som först inskrivits i fartygsregistret såsom ägare där- till. Under den ettåriga övergångstiden kan inte till äganderättsanteckningen knytas de rättsverkningar — främst inteckningslegitima- tion — som nya lagen föreskriver i fråga om äganderättsinskrivning.
Sjöfartsverket bör på lämpligt sätt sörja för att information om denna övergångs- ordning vinner spridning där det kan vara till nytta.
För det fall att någon som under överi- gångstiden påstår sig vara ägare inte kan styrka detta men dock visar sannolika skäl
för sitt påstående bör saken kunna hän- skjutas till rättegång av sjöfartsverket på samma sätt som nya lagen föreskriver då sökandes rätt är tvistig (jfr sjölagsförslagets 32 9” tredje stycket). Att talan om bättre rätt till fartyget väcks under övergångsti- den bör ha samma rättsverkan som försla- get knyter till sådan enligt nya ordningen, dvs. främst att det hindrar inskrivning för nytt fång (jfr sjölagsförslagets 33 5 första stycket 5).
Såsom framgår av sjöfartsverkets utred- ning rörande registreringsplikt och inteck- ningsrätt (bilaga 4) kan vissa fartyg, som icke har den dräktighet att de kan inteck- nas enligt gällande IntL, komma att bli registreringspliktiga och därmed intecknings— bara enligt nya lagen, emedan deras skrov likväl mäter 12 X 4 meter. Om så blir fal- let, kan det tänkas att något eller några av dessa fartyg omfattas av företagsinteckning då nya lagen träder i kraft. För att före- bygga rättsförlust för inteckningshavaren fö- reslår kommittén den ordningen att sådant fartyg icke får intecknas enligt nya lagens regler om fartygsinteckning utan att det vi- sas antingen att fartyget ej omfattas av före- tagsinteckning eller, om så är fallet, att in- teckningshavaren uppgivit sin rätt till far— tyget. Förslaget till ändring i FöIntL inne- håller övergångsbestämmelse av innebörd att företagsinteckning, som vid tiden för nya lagens ikraftträdande gäller i fartyg som här avses, bevarar sin giltighet tills inteck- ningshavaren uppgivit sin rätt till fartyget.
Härefter återstår en speciell grupp av far- tyg, nämligen de som är inteckningsbara enligt nuvarande ordning (som regel hållan- de en nettodräktighet av minst tre register- ton) men som likväl inte har en största längd av tolv meter och en största bredd av fyra meter. Är dessa ej intecknade vid tid- punkten för nya lagens ikraftträdande och har inteckning ej heller sökts i dem då, fal— ler de bort ur bilden. Men de som varit eller är föremål för sökt eller beviljad in- teckning bereder vissa problem; om en un- dersökning som sjöfartsverket företog vå- ren 1970 kan antas indicera dessa fartygs blivande antal, blir detta relativt obetyd-
ligt.1 Dessa fartyg kan uppenbarligen ej utan vidare avföras ur fartygsregistret av hänsyn till inteckningsborgenär (jfr & 28 a RegF). Men de hör ej heller hemma i skeppsregistret; det skulle tydligen vara föga ändamålsenligt att låta dem omfattas av samma privaträttsliga verkningar enligt nya lagen som de större fartygen, eftersom des- sa verkningar avsiktligt knutits till den för envar urskiljbara storleken 12 X 4 meter. Å andra sidan har kommittén funnit det önskvärt att snarast möjligt kunna avskaffa såväl fartygsregistret som inteckningsboken över fartygsinteckningar. Och ett bevarande av dessa handlingar under en övergångstid skulle, såvitt kommittén förstår, också med- föra att kreditväsendet skulle få godta att inteckningar med väsentligen äldre rätts- verkningar blir kvar i marknaden jämte dels sådana som enligt övergångsbestämmel- ser för inteckningar i större fartyg erhåller rättsverkningar enligt den nya lagstiftningen och dels de nya pantbreven. En sådan ord- ning syns böra undvikas. Därför föreslås (under 4), att för den ifrågavarande mar- ginella gruppen fartyg inrättas en särskild avdelning i skeppsregistret (förslagsvis be— nämnd Avd. B) i vilken dessa fartyg anses införda den dag nya lagen träder i kraft samt ägare antecknas på sätt nyss sagts. Att fartygen skall anses införda i skepps- registret från begynnelsedagen samman- hänger med att det först vid ikraftträdan- det av den nya ordningen kan avgöras om de — på grund av inteckning — skall över- föras till skeppsregistret. Överförs de, skall de vara underkastade flertalet av de re- gistrerings- och inskrivningsregler som nya lagen uppställer för större fartyg. Kommit- tén föreslår att från tillämpning på margi- nalfartygen undantas nya lagens bestämmel- ser om sakrättsskydd, företräde och god- trosförvärv på grund av inskrivning (jfr sjölagsförslagets 19—21 åå). Följdriktigt mås— te det föreslagna tillägget i lagen (1936: 83) angående vissa utfästelser om gåva undan- tas från sådan tillämplighet och det är nöd- vändigt att pantsättningsförbudet i HB 10: 7
1 Undersökningen utvisade omkring 60 sådana fartyg, därav omkring hälften fiskefartyg.
samt undantaget för inteckningsbara fartyg från företagsintecknings giltighet alltjämt gäller ifrågavarande fartyg. Genom en så- dan ordning bevaras dessa väsentligen i nu- varande rättsläge. Skulle de efter införing i skeppsregistret upphöra att besväras av inteckning, bortfaller motiveringen att ha dem införda där och de bör då genast av- registreras.
Överföring av fartyg från fartygsregistret till skeppsregistret måste som förut antytts i förekommande fall förenas med motsva- rande överföring av inteckning m.m. från inteckningsboken hos Stockholms rådhus- rätt.
111 Tillbehör till fartyg
Som framgått av den allmänna motivering- en till sjölagsförslagets 1 kap. (7 och 8 5,5) utgör de föreslagna bestämmelserna om far- tygstillbehör en detaljreglering av ämnet med utgångspunkt bl. a. i hävdvunnen ana- logi från fastighetsrätten. Bestämmelserna rörande radioutrustning och nautisk utrust- ning klargör gränsen mellan å ena sidan sådana tillbehör som, ehuru tillförda farty- get i fartygsägarens intresse, får förbli i an- nans ägo och å andra sidan sådana tillbe- hör som i samma situation måste omfattas av rätt till fartyget. Och genom den speciel- la regeln om reservdelar fastslås en sjörätts- ligt motiverad avvikelse från fastighetsrätts- liga grundsatser. Sjölagskommittén har ut- gått från att de nya bestämmelserna tämli- gen nära ansluter till vad som får antas vara gällande rätt. Avvikelserna torde inte vara så väsentliga att inte bestämmelserna kan ges oinskränkt tillämpning från början. De föreslås alltså få tillbakaverkande kraft (se under 5).
Till skeppsbyggnadstillbehör återkommer kommittén strax.
lV Skeppsbyggen
De nya sjölagsreglerna rörande skeppsbyg- gen — om tillbehör, registrering och inteck- ning, retentionsrätt m. m. — bryter i väsent- liga avseenden med gällande rätt. Det syns
visserligen angeläget att de kan komma i praktisk tillämpning så snart som möjligt men samtidigt måste förebyggas att den nya ordningen leder till rättsförluster i sam- band med införandet. Särskilt måste beaktas att skeppsbygge som existerar vid tiden för nya lagens ikraftträdande kan vara föremål för företagsinteckning. Kommittén föreslår (under 6), att från de nya reglerna skall un- dantas varje skeppsbygge av eljest registre- ringsbart slag som påbörjats, dvs. nått det skedet att sammanfogning av byggnadsma- terial inletts på byggnadsplatsen, före nya lagens ikraftträdande, eller till vilket vid den tidpunkten finns byggnadsmaterial av ej endast ringa värde på varvsområdet. Har bygget på angivet sätt materialiserats före nyssnämnda tidpunkt, skulle en företagsin- teckningshavare kunna tänkas lida rättsför- lust genom tillämpning av de nya reglerna och varvets borgenärer i övrigt riskera för- lust. Av praktiska skäl syns i förevarande sammanhang böra bortses från byggnads- material av endast obetydligt värde.
I fråga om byggen som sålunda blir un- derkastade äldre lag även efter nya lagens ikraftträdande bör inskrivning enligt 3 & SjöL med förmånsrätt enligt HB 17: 5 andra stycket alltjämt vara möjlig.
Skeppsbyggnadsregistret kan uppenbarli- gen ej inrättas i förväg, låt vara att en del tekniska förberedelser kan göras, utan mås- te läggas upp successivt med början då nya lagen träder i kraft. I begynnelseskedet får inskrivningsmyndigheten med hänsyn till övergångsreglerna kräva bevis för att skepps- bygge som anmäls för registrering ej fanns före nya lagens ikraftträdande och att ej heller byggnadsmaterial av mer än helt obe- tydligt värde fanns på varvsområdet. Full bevisning härom kan bli svår att föra och det är troligt att försäkran av varvet eller intyg av lagerchef eller liknande bevis måste godtas. Kommittén har inte velat låsa pröv- ningen genom formalisering av beviskravet i detta hänseende. Om företagsintecknings— havare är känd, bör inskrivningsmyndighe- ten kunna kommunicera registreringsanmä- lan med denne enligt 32 å andra stycket sjölagsförslaget innan registrering sker.
De frister för olika anmälningar och an- sökningar som sjölagsförslaget föreskriver i fråga om skepps- och skeppsbyggnadsre- gistrering (jfr 12 och 14 åå) torde böra räk- nas från dagen för nya lagens ikraftträ- dande (jfr under 7).
Vad angår bestämmelserna om verkan av registrering och inskrivning bör sakrätts- skydd, företräde och godtrosförvärv på grund av inskrivning (sjölagsförslagets 19— 21 åå) ej inträda i fråga om andra förvärv än sådana som ägt rum efter nya lagens ikraftträdande. Eljest skulle konflikter upp— stå med dessförinnan etablerade rättslägen. Däremot kan den principiella grundsatsen om att registrering och inskrivning inte har rättsbildande effekt, om det ej är särskilt föreskrivet (18 å), tillämpas omedelbart från nya lagens ikraftträdande och detsam- ma torde gälla bestämmelserna om viss pro- cessbehörighet för inskriven ägare (22 å), verkan av vissa underrättelser till skepps- och skeppsbyggnadsregistren (23 å) och ver- kan av utländsk inskrivning (24 å).
VI Fartygs namn
Sjölagsförslagets bestämmelser om fartygs namn (jfr 3 och 17 åå) innefattar betydan— de förändringar i förhållande till gällande rätt. Ifall den nya principen om varje namns särprägel skulle upprätthållas fullt ut från början, skulle ett högst betydande antal re- gistrerade fartyg — omkring vart fjärde en- ligt en på fartygsregistret utförd beräkning — behöva byta namn i samband med över- föring till skeppsregistret och besvärliga konkurrensproblem uppstå. Till förebyggan- de av sådana onödiga övergångsproblem fö- reslår kommittén (under 8) att det namn varunder fartyg är infört i fartygsregistret i princip skall få behållas vid överföring till skeppsregistret så länge fartyget förblir i samme ägares hand; det är nämligen bruk— ligt att fartyg som byter ägare också skif— tar namn. Denna regel kan dock ej gälla undantagslöst. Det skulle t. ex. inte vara rimligt att tvinga fram namnbyte endast
för det att andel i fartyget bytt ägare ge- nom arv. Å andra sidan kan risken för för— växling i vissa fall vara mycket besvärande såväl från allmän synpunkt som från en- skild; i sistnämnda avseende syftar kom— mittén närmast på intrång i namnserie som skall vara skyddad enligt anteckning i skeppsregistret. Skulle synnerliga skäl före- ligga att sålunda undvika förväxling, bör sjöfartsverket kunna framtvinga namnskifte vid överföringen. Kommittén föreslår en re- gel härom som berättigar verket att för ändamålet vid vite förelägga fartygsägare att bestämma nytt namn för fartyg. Så bör enligt kommitténs uppfattning i regel ske om namnets bibehållande skulle bryta det skydd som tillkommer antecknad namn— serie.
VII Partrederi m. m.
De nya bestämmelserna om partrederi bör enligt allmänna grundsatser inte ges till— bakaverkande kraft i väsentliga delar. Sjö- lagskommittén föreslår (under 9), att äldre lags bestämmelser om partredares rätt till abandon av sin andel, om hans rätt att lösa till sig såld andel och om upplösning av partrederi (jfr 18, 20 och 22 åå SjöL) skall ha fortsatt giltighet i fråga om partrederi som bildats före nya lagens ikraftträdande. Gällande bestämmelser om panträtt i med- redares andel till säkerhet för vissa förskott samt om förmånsrätt därför (jfr 17 å SjöL och HB 17: 5 första stycket) syns böra till- lämpas även efter nya lagens ikraftträdan- de såvitt gäller dessförinnan lämnade för- skott.
Bestämmelserna i 5 å SjöL om bevaran- de i svensk hand av andel i svenskt fartyg torde böra gälla även efter nya lagens ikraftträdande såvitt gäller sådana i paragra— fen avsedda överlåtelser som inträffat dess- förinnan.
VIII Sjöpanträtt, retentionsrätt och luftpanträtt
Sjöpanträtt, retentionsrätt och luftpanträtt som uppstått enligt äldre lag bör alltjämt
bedömas enligt denna. Såvitt avser reten- tionsrätt och luftpanträtt kan detta gälla undantagslöst. Men i fråga om sjöpanträtt kan uppenbarligen inte mer än en inbördes företrädesordning tillämpas, eftersom sjö- panträtt kommer att kunna gälla i samma egendom enligt både äldre och nya lagen. Därför skall enligt kommitténs förslag (jfr under 10) nya lagen i detta avseende träda i omedelbar tillämpning och det utesluter fortsatt giltighet för 269 å andra och tredje styckena SjöL. Att parallellt upprätthålla olika regler i fråga om panträtts giltighet i försäkringsersättning och andra surrogat syns ej heller böra ifrågakomma; däremot torde sjöpanträttshavares ställning som med- försäkrad enligt den dispositiva 54 å FAL utan olägenhet kunna bevaras i fråga om sjöpanträtt som uppstått före nya lagens ikraftträdande. Förslaget utesluter från fort— satt tillämpning även 268 å första och tred- je styckena SjöL samt 278 och 279 åå sam- ma lag. Därvid måste ett speciellt undantag göras för 279 å, ty bestämmelserna i 11: 2 LfL om luftpanträtt hänvisar dit och i den mån luftpanträtt efter nya lagens ikraftträ- dande kommer att bedömas enligt äldre lag måste 279 å SjöL alltjämt kunna till- lämpas. Även 272 å SjöL måste av sådant skäl kunna tillämpas i fråga om luftpant- rätt som uppstått enligt äldre ordning.
Vad angår sjöpanträtts giltighet i köpe- skillingen för kondemnerat och frivilligt försålt fartyg erbjuder nya lagens regler (jfr sjölagsförslagets 10, 246 och 249 åå) rättighetshavaren ett bättre läge än det han nu har och förslaget låter nya lagen träda i kraft oförmedlat på den punkten. Det- samma gäller nya lagens regel om övergång av sjöpanträtt (jfr 256 å); regeln löser ett för närvarande dunkelt problem.
Att sjöpanträtt i frakt, som uppstått före nya lagens ikraftträdande, skall bestå och bedömas enligt den äldre lagen medför att hänvisningen i nuvarande HB 17: 2 andra stycket till SjöL:s regler i ämnet måste er- sättas med hänvisning från övergångsbe— stämmelserna till handelsbalksförslaget till sjölagsförslagets övergångsbestämmelser i detta ämne.
De nya reglerna om inskrivning av panträtt i fartyg innebär betydande ändringar i för- hållande till gällande rätt. Enligt det till lagrådet den 29 november 1968 remitte- rade förslaget till lag om införande av NJB skall som grundprincip gälla, att de nya reglerna om panträtt på grund av in- teckning skall med vissa undantag få till- bakavarande kraft, och särskilda regler fö— reslås om införande av bl.a. bestämmelser- na om företräde och godtrosförvärv på grund av inskrivning. Förfarandet skall i princip följa de nya reglerna.1
Medan sjölagsförslagets regler om regist- rering av fartyg och inskrivning av ägan- derätt därtill av sjörättsligt betingade skäl inte i nämnvärd mån påkallat övergångs- bestämmelser med förebild i fastighetsrät- ten är motsatsen av naturliga orsaker fallet i fråga om panträtt på grund av inteck- ning. Sjölagskommittén anser att förslaget till lag om införande av NJB i allt väsent— ligt bör efterbildas; motsvarighet till kom- mitténs förslag under 11-18 finns i det till lagrådet remitterade förslaget 20—27, 29, 39, 40, 43 och 45 åå. Ej endast de bety- dande rättslikhetema utan även kreditmark- nadens behov av så få uppsättningar av övergångsregler som möjligt talar för detta. Kommittéförslaget utgår alltså från samma principiella syn på ämnet som fastighetsrät- ten torde komma att anlägga. I övrigt in- nebär det väsentligen följande.
Äldre inteckning skall anses som en en- ligt nya lagen beviljad inteckning på det kapitalbelopp den avser. Inteckningshand- lingen skall anses som pantbrev på detta belopp. I fråga om ränta och biförpliktelser gäller alltså nya lagens bestämmelser om tillägg till pantbrevets belopp (jfr sjölags- förslagets 264 å). Men eftersom detta kan vara till nackdel för sakägare, skall den vars rätt berörs kunna påkalla tillämpning av äldre rätt om medelsfördelningen aktua—
1 Över detta förslag har lagrådet avgivit ett def] 1 juni 1970 dagtecknat yttrande. Däri förordas vissa ändringar bl. a. i fråga om de bestämmelser som har motsvarighet i de av sjölagskommittén föreslagna övergångsbestämmelserna.
liseras inom fem år från dagen för nya la- gens ikraftträdande. Mot fartygsägarens be- stridande skall borgenär inte kunna få be- talt med högre belopp än enligt äldre rätt ens efter utgången av denna övergångstid. Skulle pantfordringens förfallodag ej inträf- fa under den tiden och medför de nya reg- lerna att inteckningssäkerheten väsentligt minskar — något som kan tänkas komma att gälla högränteinteckningar — skall bor- genären ha rätt att kräva tilläggssäkerhet av pantgäldenären och, om sådan ej ställs inom viss tid, säga upp lånet till betalning.
Om äldre inteckning ligger till säkerhet för fordran enligt omslagsrevers kan den direkt överföras till den nya ordningen ge- nom att den anses som pantbrev till säker- het för omslagsreversen. Pantsättningen av den intecknade fordringshandlingen betrak- tas alltså som en pantförskrivning enligt nya lagen och inteckningen upphör att vara självständig bärare av betalningsanspråk mot fartyget; däremot skall borgenären alltjämt äga göra gällande det personliga betalnings— anspråk han kan ha emot gäldenären på grund av handlingen. Det skall inte göra någon skillnad att pantförskrivningen gjorts av annan än fartygsägaren, ehuru den nya ordningen endast berättigar ägaren att upplåta panträtt i fartyget. I motsatt fall skulle tydligen inteckningshandlingen även fortsättningsvis behöva godtas som självständig fordringshandling. Intecknings- borgenären går med denna övergångsord- ning miste om sin möjlighet att realisera pantfordringen genom att utnyttja inteck- ningshandlingen som lös pant, en metod som dock knappast torde vara särskilt ut- bredd i praktiken.
Skulle en äldre inteckning inte ligga som säkerhet för fordran enligt omslagsrevers men innehas av borgenär utan annan ford- ran än den som det intecknade skuldebre- vet utvisar, kan förhållandet inte direkt överföras till den nya ordningen. Övergångs- Vis skall gälla, att panträtt anses upplåten till säkerhet för den intecknade fordringen; inteckningshandlingen får på en gång utgöra pantbrev och bevis om pantfordringen.
Återgår äldre inteckning till fartygsäga-
ren eller nedgår fordringen på grund av betalning, upphör panträtten i motsvarande mån. Sedan panträtten sålunda upphört, kommer inteckningshandlingen endast att kunna brukas som pantbrev enligt nya la— gen. Har fordran som intecknats enligt äld— re lag ej kunnat göras gällande mot gälde- nären, skall denne även efter nya lagens ikraftträdande — utan hinder av det nya sättet att betrakta inteckningshandlingen — kunna göra invändning därom. Särskilt un— dantag måste för det ändamålet göras i övergångsreglerna, ty inteckning enligt nya ordningen gäller oberoende av omständig— heterna vid dess tillkomst.
De bestämmelser som här redovisats gäl- ler också det fall att borgenär vid nya la- gens ikraftträdande har en med intecknings- medgivande försedd fordringshandling och vinner inteckning på grund av den.
De nya reglerna om ägarhypotek, som ej har motsvarighet i gällande sjörätt, skall inte tillämpas för det fall att exekution eller konkurs inletts före nya lagens ikraftträ— dande eller, om fråga är om fördelning av nedsatta medel, medlen nedsatts före den tidpunkten.
Nya lagens regler om verkan av exekutiv försäljning (jfr 269 å) skall endast tillämpas på försäljning som äger rum efter nya lagens ikraftträdande (jfr under 16).
Till skillnad från den lösning som före- slås i fråga om inskrivning av äganderätt skall företräde på grund av inskrivning (jfr sjölagsförslagets 271 å) tillämpas även om inteckningen sökts och beviljats en- ligt äldre ordning. Men godtrosförvärv på grund av inskrivning (jfr sjölagsförslagets 274 å) skall inte medges i fråga om andra förvärv än sådana som gjorts efter nya lagens ikraftträdande. Detta gäller följd- riktigt även rätten till ersättning av staten för rättsförlust på grund av sådant godtros- förvärv. Ej heller i övrigt bör sådan er— sättning kunna utgå för förlust som beror av omständighet som inträffat före nya la- gens ikraftträdande (jfr under 17).
Om inteckning söks efter det nya lagen trätt i kraft med stöd av fordringshand- ling som försetts med inteckningsmedgivan-
de enligt äldre lag, skall sådan ansökan be- handlas som ansökan enligt nya lagen (jfr sjölagsförslaget 282 å andra stycket), oav— sett om sökanden är fartygsägaren själv eller ej. Så långt överensstämmer detta med den fastighetsrättsliga förebilden. Men den gällande ordning som för sjörättens del föreskriver särskild äganderättsprövning i varje särskilt inteckningsärende ligger — till skillnad från vad som är fallet i fastighets- rätten — för långt från förslagets nya ord- ning för att regeln skall kunna vara uttöm— mande med detta. Kommittén föreslår här det tillägget, med beaktande av nya lagens regler, att om medgivandet tecknats av an- nan än den som är inteckningslegitimerad enligt nya lagen 281 5 andra stycket så får ansökningen inte bifallas med mindre den som medgivit inteckningen styrks vara ägare till fartyget och inskrivning i skeppsregistret sökes för hans fång (jfr under 18).
Nya lagens regler om bevarande av in- tecknings giltighet i vissa fall då anledning inträtt för fartygets avregistrering (267 5) bör tillämpas även om förhållande varom fråga är inträtt före nya lagens ikraftträdan- de, men tiden för den anmälan lagen förut- sätter torde ej i något fall böra understiga fem år från nya lagens ikraftträdande (jfr under 19).
Övriga lagförslag
Av motiveringen till sjölagsförslaget har framgått, att detta föranleder ändringar i andra författningar än SjöL. Vid 1 och 2 kap. har förutskickats ändringar i 1909 års regeringsrättslag, vid 2 kap. ändringar i HB, FöintL, 1936 års lag angående vissa utfästelser om gåva samt Seer och vid 11 kap. ändringar i FAL samt 1934 års lagstiftning på grundval av 1933 års nor- diska konkurskonvention.
Att sjölagskommittén funnit ändringar på- kallade även i förordningen (1862: 10) om tioårig preskription och om kallelse å okän- da borgenärer samt lagen (1927: 85) om dödande av förkommen handling men — med hänsyn till det läge vari motsvarande fastighetsrättsliga följdlagstiftning befinner sig — inte funnit lämpligt att utarbeta lag- förslag i dessa ämnen, framgår av vad som angivits vid sjölagsförslaget; jfr under 11 kap. specialmotiveringen till 264 resp. 270 å.
2. Förslaget till lag om ändring i handelsbalken
För att förebygga konflikt mellan panträtt på grund av handpantsättning och panträtt på grund av inteckning infördes i sam- band med 1901 års lagstiftning om fartygs- inteckning i HB 10: 7 en bestämmelse som förbjuder pantsättning av inteckningsbart fartyg genom tradition eller motsvarande åtgärd. Det är en nödvändig följd av sjö- lagsförslagets regler om skeppsbyggnadsin- teckning att detta pantsättningsförbud ut- vidgas till att omfatta även inteckningsba- ra skeppsbyggen. Från vad som anförts rö- rande skeppsbyggnadshypotek i anslutning till sjölagsförslaget (jfr under IV i den allmänna motiveringen till 11 kap.) kan erinras om att en konsekvens av att skeppsbygge kan registreras redan i kon- traktsskedet och av de föreslagna tillbehörs- reglerna blir att handpantsättning av bygg— nadsmaterial blir utesluten redan innan byg- get börjar ta form, förutsatt självfallet att villkoren för tillbehörskaraktär uppfyllts (ge- nom märkning m. m.) och meningen är att materialet skall förbli skeppsbyggnadstillbe- hör.
Inteckningsbarhet följer med registrering enligt kommitténs förslag; endast sådana fartyg kommer nämligen att kunna inteck— nas vilka kan införas i skeppsregistret. Ifrå- gavarande regel i HB har därför givits den utformningen att från reglerna om tra- ditionspantsättning undantas fartyg och skeppsbyggen av sådan storlek att de en- ligt SjöL kan införas i skepps- eller skepps-
byggnadsregistret. Även om fartyg har så- dan storlek kan det vara uteslutet från re- gistrerings- och inteckningsmöjlighet, näm- ligen om det ägs av sådana svenska rätts— subjekt som ej omfattas av nationalitetsreg- lerna i SjöL enligt kommitténs förslag. Ef- tersom det i så fall rör sig om utpräglade marginalfall, har kommittén för enkelhets skull valt att inte i detta sammanhang skil— ja på fartyg som enligt 1 å SjöL har svensk nationalitet och fartyg som eljest är svensk egendom. Dispensregeln i l å SjöL kan för övrigt modifiera effekten härav.
Att nuvarande handpantsättningsförbud bör ha fortsatt tillämpning på fartyg som skall införas i skeppsregistrets Avd. B, har berörts under II i avsnittet om övergångsbe- stämmelser till sjölagsförslaget.
I HB 17: 2 och 3 finns vissa bestämmelser om förmånsrätt för sjöpanträtt och fartygs- inteckning. Lagberedningens förslag till ny förmånsrättsordning av februari 1969 över- för dessa regler till särskild lag. Kommit- téns förslag hänför sig till gällande rätt. Eftersom sjöpanträtt i frakt kommer att upphöra med de nya sjöpanträttsreglerna, utmönstrar förslaget bestämmelsen därom i 17: 2 andra stycket. Såsom angivits un- der VIII i avsnittet om övergångsbestämmel- ser till sjölagsförslaget måste bestämmelsen dock få fortsatt tillämpning på sjöpanträtt i frakt som uppstått före nya lagens ikraft- trädande och därför består även därefter. Bestämmelserna i 17: 3 jämkas för att beak-
ta, att även skeppsbyggen kommer att kun— na intecknas och att skeppsbyggnadsinteck- ningen skall få samma förmånsrätt som far- tygsinteckningen. Retentionsrätt för ford- ran på grund av fartygsreparation och skeppsbyggnad skall, till skillnad från vad som nu gäller hantverkares retentionsrätt, ges företräde framför inteckning i egendo- men. Förslaget innefattar sådan jämkning i lagrummet. Annan retentionsrätt t. ex. sådan som tillkommer bärgare enligt 232 5 SjöL berörs ej av förslaget; sjöpanträttskon- ventionen medger härvidlag intet företräde framför hypoteken. Regeln om förmåns— rätt för räntekrav under viss tid jämkas vi- dare så att den endast hänför sig till luft- fartyg; för fartygs och skeppsbyggens vid— kommande får den frågan sin lösning i sjö- lagsförslagets regler om innebörden av pant- rätt på grund av inteckning (jfr 264 å).
Bestämmelsen i HB I7:5 andra stycket hänför sig till inskrivning enligt 3 å SjöL. Denna inskrivning ersätts enligt sjölagsför- slaget av regler om skeppsbyggnadsinteck- ning och förevarande bestämmelse utgår därför enligt förslaget. Den bevarar sin gil- tighet endast i fråga om sådana skeppsbyg- gen som påbörjats före nya lagens ikraft- trädande eller till vilka byggnadsmaterial av ej endast ringa värde då fanns på varvs- området; jfr under IV i avsnittet om över- gångsbestämmelser till sjölagsförslaget.
Enligt 3 kap. sjölagsförslaget skall redare ej längre äga panträtt i medredares andel för fordran på grund av förskott som han eljest gjort på dennes vägnar. Bestämmel- sen i HB 17: 7 första stycket måste då utgå, låt vara att den måste få fortsatt tillämpning i fråga om förskott som lämnats före nya lagens ikraftträdande; jfr under VII i av- snittet om övergångsbestämmelser till sjö- lagsförslaget.
b.)
företagsinteckning
Enligt FöintL omfattar företagsinteckning näringsidkarens lösa egendom och omfat- tar alltså en redares fartyg och ett varvs skeppsbyggen. Emellertid görs uttryckligt undantag för inteckningsbara fartyg. Som en följd av de nya regler om skeppsbygg— nadsinteckning som sjölagsförslaget innefat- tar blir motsvarande undantag aktuellt för inteckningsbara skeppsbyggen.
Sjölagskommittén har övervägt om undan- tag för inteckningsbara skeppsbyggen bör göras generellt eller så att det omfattar en- dast registrerade skeppsbyggen eller even— tuellt på det sättet att det blir lagt i före- tagsinteckningshavarens hand att medge att skeppsbyggen som täcks av hans inteckning likväl registreras och intecknas. Svenska bankföreningen och Sjöassuradörernas för- ening har under remissbehandlingen av skeppsbyggnadskonventionen väckt dessa frågor och har därvid i första hand förordat den sistnämnda lösningen. I vart fall bör undantaget enligt bankföreningens mening endast gälla de skeppsbyggen som registre- ras, eftersom föreningen inte väntar sig att alla skeppsbyggen kommer att bli registrera— de. Bankföreningen framhåller, att ett varvs byggen i regel utgör en högst betydande del av underlaget för varvets företagsinteck- nade rörelse. I samband med regleringen av detta spörsmål bör enligt föreningens upp— fattning klargöras, att varvets fordran på köpeskilling för ett av varvet byggt far- tyg omfattas av företagsinteckning.
Förslaget till lag om ändring i lagen (19662454) om
En ordning som möjliggör att skeppsbyg- gen täcks av både företagsinteckning och skeppsbyggnadsinteckning måste vara ute- sluten på samma grunder som föranlett att inteckningsbara fartyg är undantagna från företagsinteckning. Att begränsa un- dantaget till endast vissa inteckningsbara skeppsbyggen, nämligen sådana som ännu ej registrerats, skulle nödvändiggöra någon form av rätt för företagsinteckningshavare att motsätta sig registrering eller i vart fall inteckning av skeppsbyggen eller också att säga upp inteckningen till omedelbar be— talning. Det förra finner kommittén vara svårt att förena med skeppsbyggnadskon- ventionens syfte att äganderätt och hypotek skall kunna inskrivas Och med att rätts- förvärvs sakrättsskydd knyts till inskriv- ning, vilket kommittén föreslagit (jfr sjö- lagsförslagets 19 å). Och det senare torde ej vara någon helt tillfredsställande lösning för företagsinteckningshavaren. Enligt kom- mitténs mening kan annan lösning knap- past ifrågakomma än att utvidga det gällan- de undantaget för inteckningsbara fartyg till att även avse inteckningsbara skepps- byggen. Kreditmarknaden får förutsättas kunna anpassa sig efter en sådan ordning, som f. ö. kräver vissa särskilda övergångs- bestämmelser till sjölagsförslaget (se dessa bestämmelser under 6). Undantagsbestäm- melsen torde få utformas så att den avser fartyg och skeppsbyggen som kan införas i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret. Om
företagsinteckning vid nya lagens ikraftträ— dande gäller i sådant fartyg, bör den be- vara sin giltighet tills inteckningshavaren eventuellt uppger sin rätt till fartyget.
Kommittén, som för sin del visserligen inte funnit anledning till analys av det av bankföreningen väckta spörsmålet om en företagsinteckning omfattar varvets ford- ran på köpeskilling för fartyg som varvet byggt, vill dock framhålla att företagsin- teckning gäller i utestående köpeskilling för såld företagsintecknad egendom.1
Slutligen kan här erinras om vad som under förslaget till lag om ändring i HB på- pekats rörande konsekvensen av att skepps- bygge kan registreras redan i kontraktsske- det samt av de föreslagna tillbehörsreg— lerna. Påpekandet har motsvarande tillämp- lighet i fråga om företagsinteckning.
1 Jfr SvJT 1970 s. 322 (vid not 6) samt NJA II 1966 s. 135.
angående vissa utfästelser om gåva
Enligt 1 å andra stycket 1936 års lag angående vissa utfästelser om gåva är gåva av lös egendom ej sakrättsligt verksam förr- än den fullbordats genom tradition.
I den allmänna motiveringen till sjölags- förslagets 2 kap. har kommittén i avsnittet om verkan av registrering och inskrivning anfört skälen till att i gåvolagen göra un- dantag från regeln om sakrättsskydd för gå- va så att regeln ej avser fartyg och skepps- byggen som kan införas i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret. Ståndpunkten är en följd av att sakrättsskydd för överlåtelse — utan undantag för gåva — enligt sjö- lagsförslaget (19 å) knyts till inskrivning av förvärvet i stället för till tradition av egen- domen. Äldre lydelse bör ha fortsatt till- lämpning på fartyg som skall införas i skeppsregistrets Avd. B; jfr under II i av- snittet om övergångsbestämmelser till sjö- lagsförslaget.
Förslaget till lag om ändring i lagen (1936:83)
5. Förslaget till lag om ändring i luftfartslagen
(l957:297)
Såsom påpekats i den allmänna motive- ringen till sjölagsförslagets 11 kap. (under I) har sjölagskommittén, i samråd med sjölags- kommittéema i de övriga nordiska länderna, valt ståndpunkten att sjöpanträttshavare var- ken skall vara medförsäkrad eller åtnjuta panträtt i försäkringsersättning eller annat surrogat; kommittén skiljer mellan å ena sidan frågan om panträttshavares ställning som medförsäkrad och å andra sidan frå- gan om panträttens giltighet i surrogat.
Vad till en början angår frågan om med— försäkring uttalades i förarbetena till 1955 års lufträttslagstiftning1 att det inte borde ifrågakomma att därvidlag tillämpa skilda regler för sjöpanträtt och luftpanträtt. Ut- trycklig regel om luftpanträtts giltighet i sådant surrogat som försäkringsersättning har inte föreskrivits utan frågan får i den delen antas vara uttömmande reglerad ge- nom hänvisningen i 1114 första stycket LfL till vad som (i 54 å FAL) särskilt stadgats om luftpanträttshavares rätt till försäkrings- ersättning. I fråga om andra surrogat har lufträtten här helt efterbildat sjörätten ge- nom föreskrift om panträttens giltighet i sådana? och i övrigt genom hänvisning till 272 och 279 åå SjöL. Denna direkta hän- visning nödvändiggör rent tekniskt att den föreslagna revisionen av sjöpanträttsregler— na i SjöL förenas med ändring av 11: 4 LfL. Till bevarande av den nuvarande rätts- överensstämmelsen mellan sjö- och lufträtt i denna del föreslår sjölagskommittén —
i anslutning till sjölagsförslagets 257 å — att ersättning som på annan grund än för- säkring utgår för skada på luftfartyg el- ler ombordvarande gods inte skall häfta i egendomens ställe. Bestämmelsen har i för- slaget ersatt nuvarande andra stycket i 11: 4 LfL. Beträffande luftpanträttshavarens ställning som medförsäkrad föreslås likale- des ändring; jfr förslaget till ändring i FAL.
I fråga om luftpanträtt som uppstått före nya lagens ikraftträdande bör naturligtvis tillämpas äldre rätt; jfr under VIII i avsnit- tet om övergångsbestämmelser till sjölags- förslaget.
1 Jfr NJA II 1955 s. 198. 2 Jfr 268 å första stycket och 278 5 första stycket SjöL.
6. Förslaget till lag om ändring i lagen (1927:77) om
försäkringsavtal
Enligt 54 å första stycket FAL, som är dispositivt, har en sjöpanträttshavare under viss betingelse ställning som medförsäkrad i fråga om försäkring av fartyg och last. Vid sjölagsförslagets 11 kap. har utvecklats skälen till att sjöpanträttshavaren enligt kom- mitténs förslag undantas från tillämpningen av ifrågavarande bestämmelse i FAL. I de andra nordiska länderna har så skett genom standardvillkor för försäkring och det är sannolikt, ehuru omstritt, att motsvarande svenska försäkringsvillkor bör tillskrivas samma verkan.
Som nämnts under det närmast föregå— ende förslaget till lag om ändring i LfL har lufträtten i fråga om luftpanträttshava- rens ställning såsom medförsäkrad valt att helt efterbilda sjörätten under åberopande att olika regler härvidlag inte borde ifråga- komma. Sjölagskommitténs förslag utvid- gar följdriktigt ståndpunkten att sjöpant- rättshavaren ej är medförsäkrad enligt FAL till att även omfatta luftpanträttshavaren.
Angående vad som bör gälla övergångs— vis hänvisas till övergångsbestämmelserna till sjölagsförslaget under VIII.
7. Förslagen till a) lag om ändring i lagen (l934:67)
med bestämmelser om konkurs, som omfattar egen-
dom i Danmark, Finland, Island eller Norge, och
b) llag om ändring i lagen (1934-:68) om verkan av konkurs, som inträffat i Danmark, Finland, Island
eller Norge
Som utvecklats under rubriken lagkonflik- ter i den allmänna motiveringen till 11 kap. sjölagsförslaget erbjuder lagstiftning på grundval av 1967 års internationella sjö— panträtts— och skeppsbyggnadskonventioner möjligheter till flera konflikter med 1934 års lagstiftning på grundval av 1933 års nor— diska konkurskonvention. Införandet av skeppsbyggnadsregistrering och skeppsbygg— nadsinteckning kräver dessutom särskilt be- aktande i sammanhanget.
I fråga om återvinning till konkursbo och om inskrivnings betydelse för giltig- heten gentemot konkursbo av gäldenärens förfogande över registrerat fartyg eller an— del däri föreskriver båda de förevarande lagarna (i 3 resp. 4 5) att det lands lag skall tillämpas där fartyget har sin hem— ort, dvs. registreringslandets lag. Denna grundsats, som är Väl förenlig med 1967 års ifrågavarande sjörättskonventioner, har kommittén funnit böra utvidgas till att avse även registrerade skeppsbyggen. Förslag där- om har upptagits.
I 9 resp. 10 55 av förevarande lagar finns föreskrift om att registrerade fartyg och luftfartyg vid tillämpningen av resp. konkurslagstiftning skall anses befintliga i det land där de har hemort, alltså i re- gistreringslandet. Därav följer att i olika hänseenden lagen i registreringslandet skall tillämpas såsom om den vore identisk med lex rei sitae. Denna fiktion är ej förenlig med i första hand sjöpanträttskonventionens
tillämpningsanspråk och kommittéförslaget går därför ut på att den inte skall gälla i fråga om fartyg.
I 10 resp. 11 5 av förevarande lagar, där nu upptas visst undantag från lagarnas tillämpning, har kommittén på de skäl som utvecklats i sjölagsförslaget föreslagit en allmän bestämmelse som ger sjölagsförsla- gets bestämmelser om tillämplig lag före- träde vid varje konflikt mellan SjöL och konkurslagarna.
Slutligen vill kommittén erinra om att dessa lagändringar förutsätter att den nor- diska konkurskonventionen ändras på ifråga- varande punkter.
8. Förslaget till lag om ändring i lagen (1937z249) om inskränkningar i rätten att utbekomma allmänna
handlingar
yi'v
Såsom angivits i motiveringen till sjölags- förslagets 2 kap. har kommittén funnit att registrering av skeppsbyggen, som bl. a. för— utsätter att skeppsbyggnadskontrakt ges in till sjöfartsverket, sker på sådant sätt att behovet av skydd för insyn i sådana af— färshemligheter som betalningsvillkor kan utgöra blir behörigen tillgodosett. Förslaget innebär, att skeppsbyggnadskontrakt i den mån de anger betalningsvillkoren ej utan parternas samtycke får utlämnas förrän tio år förflutit från det kontraktet gavs in till sjöfartsverket. Praktiskt kan detta underlät- tas av parterna genom att kontrakten ut- formas med särskild bilaga för dessa vill- kor; enbart bilagan kan då sekretessbeläg- gas. Det ligger i öppen dag att villkoren dock måste bringas till registreringsmyndig— hetens kännedom, eftersom därav bl.a. kan bero hur äganderättsfrågan skall be- dömas. Med hänsyn till nutida kommunika- tioner, bl.a. den ökade användningen av telex, räknar kommittén med att det knap- past skall vara förenat med beaktansvärda besvär att inhämta även utländska beställa— res mening om utlämning av sekretessbe- lagd del av beställningskontrakt.
9 Förslaget till lag om ändring i lagen (l909:38 s. 3)
om Kungl. Maj:ts regeringsrätt
Bland frågor som enligt 1909 års regerings- rättslag prövas av regeringsrätten anges i 2 € 14: o sjunde ledet mål om registre- ring av fartyg och förändring av fartygs namn samt mål om förbud mot »fartygs resa», dvs. nyttjandeförbud enligt 8 kap. FSL.
I 6 5 andra stycket sjölagsförslaget ges sjöfartsverket befogenhet att förordna om förbud mot att registrerat svenskt fartyg hålls i drift, om det inte har företrädare här i landet med viss behörighet. Över- prövning av sådant beslut torde böra ske i samma ordning som gäller nyttjandeför- bud enligt FSL, dvs. hos Kungl. Maj:t i regeringsrätten.
Av 25 å andra stycket sjölagsförslaget jämfört med bl.a. 2, 3 och 17 55 fram- går, att ej endast fartygs registrering utan även frågor om dess namn handläggs så- som registreringsärende av sjöfartsverket i dess egenskap av inskrivningsmyndighet. En- ligt 27 ä andra stycket förslaget förs talan mot verkets beslut i sådana ärenden i Svea hovrätt och dessa kommer därmed ej under regeringsrättens prövning. Förevarande be- stämmelse i regeringsrättslagen behöver jäm— kas med hänsyn härtill. Därvid måste be- aktas, att till frågor om fartygs registre— ring nu hör utfärdande av nationalitetscer- tifikat till fartyg för att bekräfta dess sven- ska nationalitet. Dessa torde alltjämt böra följa nuvarande besvärsordning och detsam- ma gäller frågor om fartygs igenkännings-
signal (jfr 4 & sjölagsförslaget).
Förslaget innefattar jämkningar i rege- ringsrättslagen i enlighet med vad nu an- givits.
Det kan anmärkas att kommittén här bortsett från de ändringar i besvärsförfa- randet som blir en följd av det pågående lagstiftningsarbetet i fråga om instansord- ningen i administrativa besvärsmål (jfr re- miss till lagrådet den 20 mars 1970 av bl. a. förslag till lag om allmänna förvaltnings- domstolar samt prop. 1970: 116).
10 Förslaget till kungörelse om ändring i Kungl.
Maj:ts stadga (1911: 113) angående dispaschörs-
väsendet
Under sjölagsförslaget 10 kap. 239 5 har sjölagskommittén föreslagit att antalet dis- paschörstjänster nedbringas till en. Dispa- schörstadgan utgår från att dispaschörer — liksom dispaschörsassistenter — skall finnas anställda i Stockholm och Göteborg. Med hänsyn till kommitténs förslag behövs vissa jämkningar av 55 1 och 2 i stadgan.
I stället för den nuvarande bestämmelsen i 5 1 att dispaschör skall finnas såväl i Stockholm som Göteborg, med angivna tjänstgöringsområden för en var av dem, föreslår kommittén bestämmelse av innehåll att dispaschör skall finnas anställd i stad som Kungl. Maj:t bestämmer, med tjänst- göringsområde som Kungl. Maj:t fastställer. Möjlighet skall alltså lämnas öppen att, om så mot förmodan skulle visa sig påkallat, åter utöka antalet dispaschörstjänster.
Enligt 5 2 andra stycket av stadgan gäl- ler i fråga om förfarandet då dispaschörsbe- fattning blir ledig att vederbörande hovrätt skall från handels- och sjöfartsnämnden i staden inhämta yttrande om de sökandes skicklighet och lämplighet samt lämna de styrelser för sjöförsäkringsbolag, som har sitt säte i staden, tillfälle att yttra sig över inkomna ansökningar till tjänsten, varjämte föreskrivs att även annat svenskt sjöför- säkringsbolags styrelse får avge sådant ytt— rande. Sjölagskommittén föreslår att de nämnda bestämmelserna ersätts av föreskrift att hovrätten skall lämna sammanslutningar som främst berörs av dispaschörsverksamhe-
ten tillfälle att yttra sig. Det obligatoriska hörandet av handels- och sjöfartsnämnd föreslås alltså skola upphöra, liksom också i fråga om förordnanden som avses i femte och sjätte styckena.
Bestämmelsen i & 2 andra stycket om att kungörelse skall anslås i stadens råd— hus har jämkats såtillvida att kungörelsen skall anslås i kansliet för stadens allmänna underrätt.
Betänkandet innehåller dels förslag rörande Sveriges ställning till 1967 års internatio- nella sjöpanträtts- och skeppsbyggnadskon- ventioner och till 1967 års ändringsproto- koll till 1910 års internationella bärgnings— konvention, dels förslag om ändringar i SjöL och följdändringar i flera andra för- fattningar bl. a. HB, FöIntL, LfL, FAL och Seer. Lagförslagen är i viss utsträckning betingade av att kommittén förordar svenskt tillträde till nämnda konventioner. De förut— sätter viss exekutionsrättslig lagstiftning var- om förslag utarbetas av lagberedningen.
Sjölagändringarna omfattar första, andra, tredje och elfte kapitlen i deras helhet samt berör i övrigt fjärde, tionde, trettonde och femtonde kapitlen. RegF och IntL upp- hävs och regler i dessa ämnen inarbetas iSjöL.
Utom redaktionell omdisponering inne— bär förslaget beträffande första kapitlet, att reglerna om fartygs nationalitet moderni- seras och kompletteras med dispensmöjlig- het för att underlätta rederisamverkan över nationsgränser. Det offentligrättsliga fartygs- registret och det privaträttsliga registret för inteckning i fartyg slås samman till ett nytt centralt skeppsregister och dessutom inrät- tas ett centralt skeppsbyggnadsregister för inskrivning av rätt till skeppsbyggen. Båda registren får karaktär av fullt utvecklade realregister. Bestämmelserna om fartygs identifiering genom namn, hemort och igen— känningssignal samt om det på registrering-
en grundade nationalitetscertifikatet moder- niseras och sammanförs till SjöL. I sam- band därmed revideras namnskicket så att namn på varje fartyg i skeppsregistret mås- te vara särskiljande i förhållande till andra fartygsnanm; särregler ges för namnserier av innebörd bl. a. att bruket av sådana seri- er skyddas mot intrång såvitt gäller registre— ringspliktiga fartyg. Krav införs att registre— ringspliktigt fartyg alltid skall ha behörig företrädare här i landet vid äventyr att dess drift eljest kan förbjudas och natio- nalitetscertifikatet förfaller. Nya regler om tillbehör till fartyg och skeppsbyggen in- förs väsentligen efter fastighetsrättslig före- bild och delvis på grundval av den nya skeppsbyggnadskonventionen. Kapitlet av- slutas med de nuvarande föreskrifterna om fartygs behöriga skick och om kondemna- tion. Det föreslås att redaren efter farty- gets kondemnation kan låta sälja fartyget exekutivt och därigenom gravationsfritt; det- ta sammanhänger med nya konventionsbe- tingade regler om upphörande av sjöpant- rätt.
I andra kapitlet införs bestämmelser om skepps- och skeppsbyggnadsregistrering, uppdelade i tre avsnitt: om registrens omfatt- ning, verkan av registrering samt registre- rings- och inskrivningsförfarandet. Registre- ringsplikten utvidgas så att den omfattar alla fartyg av svensk nationalitet vars skrov har en längd av minst tolv meter och en bredd av minst fyra meter; vissa statsfartyg
kan av Kungl. Maj:t undantas från registre- ring. Bland de fartyg som träffas av den utvidgade registreringsplikten märks åtskil- liga fiskefartyg, varav dock ett betydande antal redan nu torde vara registrerade i inteckningssyfte. Reglerna om registrering och äganderättsinskrivning utformas för att tillgodose behovet att registren fortlöpande skall avspegla verkliga förhållanden; före- bilden är även här fastighetsrätten sådan den framträder i NJB. Säljares och köpares ställning i fall av avbetalningsköp regleras så att köparen får rätt men ej skyldighet att inskriva sitt fång, vilket enligt förslaget behandlas som ofullbordat förvärv. En sär- skild regel låser äganderätten till skepps- bygge till varvet för tiden före leverans till beställaren. Undantag gäller för det fall att beställaren tillhandahåller materialet och alltså arbetsbeting föreligger i stället för be- ställning. Detta hindrar likväl ej att såsom ofullbordat förvärv inskrivs beställarens rätt till bygget enligt det beställningsköp på av- betalning som skeppsbyggnadsavtalen i re- gel utgör. Förslaget upptar också regler om anteckning i skeppsregistret av serie av fartygsnamn m. m.
Betydande privaträttslig verkan knyts en- ligt förslaget till inskrivning (ansökan om inskrivning) av förvärv, låt vara att den för svensk inskrivningsrätt traditionella prin- cipen att inskrivningen i regel inte konsti— tuerar det materiella rättsläget bevaras. Vik- tiga nyheter utgör att sakrättssskydd för överlåtelse, även genom gåva, knyts till inskrivningen av fån—get och att inskriv— ningen i förening med förvärvarens goda tro spelar avgörande roll vid konkurrens mellan flera äganderättsförvärv och möj- liggör godtrosskydd utan hänsyn till be- sittningsövergång. Nya regler om partslegi- timation såsom fartygsägare meddelas. Här- till fogas bestämmelser om erkännande av äganderätt som inskrivits i utländskt skepps- eller skeppsbyggnadsregister. Kapitlet avslu- tas med utförliga regler om proceduren i registrerings- och inskrivningsärenden m. m.
Som nytt tredje kapitel upptas reviderade regler om partrederi. Denna speciella sjö- rättsliga bolagsform bevaras i sina huvud-
drag. Nu gällande bestämmelser om legal- panträtt i medredares andel och om s.k. abandon av andel utmönstras. Huvudreda- rens ställning stärks i viss mån genom att hans allmänna behörighet och processfull- makt utvidgas. Kravet på svensk nationali- tet för huvudredare uppmjukas så att även här i riket bosatt dansk, finsk eller norsk medborgare kan vara huvudredare i svenskt partrederi. Partredares nuvarande lösnings- rätt till andel som överlåtits till utomstående jämkas i olika hänseenden. Upplösningsrät- ten moderniseras. Utöver att den som äger mer än hälften i partrederiet kan påkalla dess upplösning skall envar partredare kun- na säga upp gemenskapen med sex månaders varsel, ifall rederiet inte slutits på viss tid. I detta sammanhang upphäVS den ålderdom- liga regeln i 5 & SjöL enligt vilken fartygs svenska nationalitet kan återställas genom tvångsinlösen av andel.
I fjärde kapitlet, om fartygs befälhavare, jämkas regeln om befälhavares skyldighet att underrätta inteckningshavare, då fartyget blir föremål för kvarstad eller utmätning utomlands, så att underrättelsen skall för— medlas av inskrivningsmyndigheten. Av hänsyn till besättningen utbyggs regeln så att vederbörande konsul alltid skall informe— ras. Underrättelse skall också ges när ut- ländsk utmätning eller kvarstad hävs.
Tionde kapitlet — som förskjuts för att ge elfte kapitlet större utrymme — utvidgas så att det reglerar redares ansvarighet (SjöL 8 €), ej endast begränsningen därav; rubri- ken jämkas därefter. I övrigt underkastas kapitlet formell översyn. Kommittén föror- dar i sammanhanget att antalet dispaschörer i landet minskas till en.
Elfte kapitlet behandlar enligt förslaget alltjämt sjöpanträtt i fartyg och last men reglerna revideras främst på grund av den nya sjöpanträttskonventionen, som dock ej rör sjöpanträtt i last. Antalet sjöpanträtter i fartyg inskränks och deras inbördes pri- oritet jämkas. Sjöpanträtt skall inte längre gälla i frakt och ej heller i surrogat. Sjö— panträttshavaren skall inte anses medförsäk- rad enligt FAL. Kraven på preskriptions-
avbrott skärps konventionsenligt så att en- dast kvarstad eller utmätning som åtföljs av exekutiv försäljning skall bryta preskrip- tion. Särskilda regler införs om retentions- rätt i fartyg och skeppsbyggen och sådan retentionsrätt ges — enligt vad de nordiska sjölagskommittéema enats om — företräde framför inteckning.
Fartygsinteckningen revideras och ny skeppsbyggnadsinteckning införs, allt med förebild i NJB och med beaktande av 1967 års sjöpanträtts- och skeppsbyggnadskon- ventioner. Den fastighetsrättsliga förebilden leder bl.a. till att bruket av omslagsrever- ser befästes medan inteckningsreverserna försvinner för att ersättas av pantbrev som utfärdas av inskrivningsmyndigheten och som inte blir självständiga bärare av betal- ningsanspråk; denna ordning återverkar gynnsamt på konstruktionen av den nya skeppsbyggnadsinteckningen. Panträttens in- nebörd definieras av uniformitetsskäl så som i fastighetsrätten och på motsvarande sätt införs ägarhypotek. Surrogat skall ej omfat- tas av panträtten men inteckningshavaren förblir medförsäkrad enligt FAL. Inteckning skall upphöra vid exekutiv försäljning, om den ej övertas av köparen, en ordning som överensstämmer med konventionen. För upphörande av inteckning i fartyg, som för— störts eller förlorats och därför rätteligen skall avregistreras, införs enligt förslaget en preklusionsliknande ordning i syfte att hålla det nya skeppsregistret någorlunda fritt från sådana fartyg. Regler om verkan av inskrivning införs, så gott som helt efter fastighetsrättslig förebild, och detsamma gäl- ler regler om inteckningsförfarandet. I sist- nämnda hänseende märks dock att avbetal- ningssäljare och avbetalningsköpare blir in- teckningslegitimerade i förening.
Förslaget upptar i denna del också sär- skilda regler om tillämplig lag för olika frågor rörande bl.a. legalpanträtt och hy- potek. Dessa regler är väsentligen byggda på 1967 års sjöpanträtts- och skeppsbygg— nadskonventioner; främst märks principen om lex fori för konventionsbetingade sjö- panträtter och registreringslandets lag för hypotek. Reglerna återverkar på gällande
nordiska konkurskonvention, som förutsätts reviderad till viss del.
Trettonde kapitlet, ansvarsbestämmelser, kompletteras med en straffbestämmelse, av- seende redare och befälhavare, som gäller det fall att registreringspliktigt fartyg hålls i drift utan gällande nationalitetscertifikat eller i strid mot driftsförbud, som medde- lats på grund av att fartyget saknar legal företrädare i landet.
Till femtonde kapitlet med särskilda be- stämmelser överför förslaget vissa bestäm- melser som uteslutits ur tionde och elfte kapitlen i samband med omredigeringen av dem, nämligen dels regler om preskription av sjörättsliga fordringsanspråk och dels en definition av den s. k. Poincaréfrancen. Den viktiga nyheten i detta sammanhang är emel— lertid det statliga ersättningsansvar varmed skepps- och skeppsbyggnadsregistrens vits- ord upprätthålls. Staten föreslås skola, ef- ter förebild i NJB, gottgöra rättsförlust på grund av handläggningsfel eller till följd av godtrosförvärv på grund av inskriv- ning; det rör sig här om ett i jämförelse med fastighetsrätten obetydligt antal men högvärdiga registreringsenheter.
Bland övriga lagförslag märks jämkning- ar i förmånsrättsordningen enligt 17 kap. HB, undantag för registreringsbara skepps- byggen i FöIntL och sekretesskydd för be- talningsvillkor i skeppsbyggnadskontrakt som inges till sjöfartsverket. Som en följd av förslaget om sakrättsskydd på grund av inskrivning för överlåtelse görs undantag i lagen (1936: 83) angående vissa utfästelser om gåva för fartyg och skeppsbyggen som kan införas i skepps- eller skeppsbyggnads— registret. De nya sjöpanträttsreglema åter- verkar på LfL så att luftpanträtt inte skall gälla i surrogat och luftpanträttshavaren ej heller anses som medförsäkrad enligt FAL. Vissa jämkningar föreslås också i lagen (1909: 38 s. 3) om Kungl. Maj:ts regerings- rätt med anledning främst av den nya judi- ciella besvärsordningen i registrerings- och inskrivningsärenden. Även ett par konkurs- rättsliga författningar och stadgan (1911: 113) angående dispaschörsväsendet berörs av förslaget.
Bilagor
Convention internationale pour l'unifica- tion de certaines régles relatives aux privi- léges et hypothéques maritimes
Article ]
Les hypotheques et (( mortgages » sur les navires sont reconnus dans les Etats Con- tractants a condition que :
a) ces hypotheques et (( mortgages » aient été constitués et inscrits dans un registre conformément aux lois de l'Etat oil le na- vire est immatriculé:
b) le registre et tous les actes qui doivent étre remis au conservateur conformément aux lois de l'Etat ou le navire est imma— triculé, soient accessibles au public et que la délivrance d'extraits du registre et de copies de ces actes soient exigibles du con- scrvateur;
c) et que, soit le registre, soit I”un des actes visés au paragraphe b) ci-dessus in- dique, ou bien le nom et l'adresse du bénéfi- ciaire de l”hypotheque ou du ((mortgage» ou le fait que cette sureté a été constituée au porteur, la somme garantie ainsi que la date et les autres mentions qui, suivant les lois de ]*Etat de l'inscription, en déter— minent le rang par rapport aux autres hypo- theques et (( mortgages » inscrits.
Article 2
Le rang entre eux des hypotheques et (( mortgages » inscrits, et, sous réserve des
International Convention for the Unifica— tion of Certain Rules Relating to Maritime Liens and Mortgages
Article ]
Mortgages and "hypothéques” on sea-going vessels shall be enforceable in Contracting States provided that:
a) such mortgages and *”hypotlieques” have been effected and registered in accor- dance With the law of the State where the vessel is registered;
b) the register and any instruments rc— quired to be deposited with the registrar in accordance with the law of the State where the vessel is registered are open to public inspection, and that extracts of the register and copies of such instruments are obtainable from the registrar; and
c) either the register or any instruments referred to in paragraph b) above specifies the name and address of the person in whose favour the mortgage or hypoteque” has been effected or that it has been issued to bearer, the amount secured and the date and other particulars which, according to the law of the State of registration, deter- mine the rank as respects other registered mortgages and ” hypoteques”.
Article 2
The ranking of registered mortgages and ”hypotheques” as between themselves and,
Internationell konvention för fastställande av vissa gemensamma bestämmelser om sjöpanträtt och fartygshypotek
Artikel 1
Hypotek och »mortgages» i fartyg som an- vänds till fart i öppen sjö skall erkännas i fördragsslutande stat, förutsatt att:
a) dessa hypotek och »mortgagcs» till— kommit och inskrivits i enlighet med lagen i den stat där fartyget är registrerat;
b) registret och de handlingar som en— ligt lagen i den stat där fartyget är registre— rat skall inges till registerföraren är offent— liga samt att utdrag av registret och av— skrift av nämnda handlingar kan erhållas av registerföraren; samt
0) registret eller de handlingar som avses i punkt b) ovan innehåller uppgift om den persons namn och adress till vilken ifråga- varande hypotek eller »mortgage» ställts el- ler om att det ställts till innehavaren, om det belopp säkerheten avser samt om datum och övriga omständigheter som enligt la— gen i inskrivningsstaten bestämmer förmåns- rätten i förhållande till andra hypotek och »mortgages».
Artikel 2
Den inbördes förmånsordningen för inskriv— na hypotek och »mortgages» samt, om an-
dispositions de la présente Convention, leurs effets a l'égard des tiers sont déterminés par les lois de l'Etat ou ils sont inscrits; toute- fois, sous réserve de l'application des dis- positions de la présente Convention, tout ce qui concerne la procedure d*exécution est régi par les lois de l'Etat ou elle a lieu.
A rticle 3
1. Sous réserve des dispositions de l'article 11, aucun Etat Contractant n'autorisera la radiation de l'immatriculation d'un navire sans le consentement écrit de tous les bénéfi- ciaires des hypotheques ou (( mortgages >> inscrits.
2. Un navire qui est ou a été immatriculé dans un Etat Contractant ne sera susccp- tible d”étre immatriculé dans un autre Etat Contractant, que si le premier Etat a dé- livré:
a) soit un certificat attestant que le navire a été radié;
b) soit un certificat attestant que le na- vire sera radié le jour ou cette nouvelle immatriculation aura eu lieu.
Article 4
1. Les créances suivantes sont garanties par un privilége maritime sur le navire :
i) les gages et autres sommes dues au capitaine, aux officiers et aux membres de l'équipage, en vertu de leur engagement å bord du navire;
ii) les droits de port, de canal et autres voies navigables ainsi que les frais de pilo- tage;
iii) les créances contre le propriétaire du chef de man ou de lésion corporelle, surve- nant sur terre ou sur l'eau, en relation directe avec l'exploitation du navire;
iv) les créances délictuelles ou quasi- délictuelles contre le propriétaire, non sus- ceptibles d'étre fondées sur un contrat, du chef de perte ou dommage å un bien, surve- nant sur terre ou sur l'eau, en relation di- recte avec l'exploitation du navire;
without prejudice to the provisions of this Convention, their effect in regard to third parties shall be determined by the law of the State of registration; however, without prejudice to the provisions of this Conven- tion, all matters relating to the procedure of enforcement shall be regulated by the law of the State where enforcement takes place.
A rticle 3
1. Subject to the provisions of Article 11, no Contracting State shall permit the de- registration of a vessel without the written consent of all holders of registered mort- gages and " hypotheques”.
2. A vessel which is or has been registered in a Contracting State shall not be eligible for registration in another Contracting State, unless:
a) a certificate has been issued by the for— mer State to the effect that the vessel has been deregistered, or
b) a certificate has been issued by the former State to the effect that the vessel will be deregistered on the day when such new registration is effected.
A rticle 4
1. The following claims shall be secured by maritime liens on the vessel:
i) wages and other sums due to the mas- ter, officers and other members of the vessel's complement in respect of their em— ployment on the vessel;
ii) port, canal and other waterway dues and pilotage dues;
iii) claims against the owner in respect of loss of life or personal injury occurring, whether on land or on water, in direct connection with the operation of the vessel;
iv) claims against the owner, based on tort and not capable of being based on contract, in respect of loss of or damage to property occurring, whether on land or on water, in direct connection with the operation of the vessel;
nat ej följer av bestämmelserna i denna konvention, deras verkan gentemot tredje man bestäms av lagen i inskrivningsstaten; dock skall, frånsett bestämmelserna i denna konvention, alla frågor rörande exekutions- förfarandet regleras av lagen i den stat där exekutionen äger rum.
Artikel 3
1. Utom i fall som avses i artikel 11 skall fördragsslutande stat icke tillåta att fartyg avregistreras utan skriftligt samtycke av alla innehavare av inskrivna hypotek och »mort- gages».
2. Fartyg som är eller har varit registre- rat i fördragsslutande stat skall icke kunna registreras i annan fördragsslutande stat, utan att den förra staten har utfärdat an- tingen:
a) bevis att fartyget avregistrerats eller
b) bevis att fartyget kommer att avregist— reras den dag sådan ny registrering äger rum.
A rlikel 4
1. Sjöpanträtt i fartyg skall gälla till säker- het för följande fordringar:
i) löner och andra belopp som tillkom— mer befälhavaren och det övriga befälet el- ler andra medlemmar av besättningen på grund av deras anställning ombord;
ii) hamn-, kanal- och andra vattenvägsav— gifter samt lotsavgifter;
iii) fordran mot ägaren på grund av att någon avlidit eller erhållit kroppsskada, vare sig till lands eller till sjöss, i omedel- bart samband med fartygets drift;
iv) fordran mot ägaren, som icke kan grundas på kontraktsförhållande, på grund av förlust av eller skada på egendom som uppstått, vare sig till lands eller till sjöss, i omedelbart samband med fartygets drift;
v) les créances du chef d”assistance et de sauvetage, de relévement d'épave et de contribution aux avaries communes.
Le terme (( propriétaire », au sens du pré- sent article, comprend le locataire coque- nue et tout autre affréteur, l'armateur gérant ou l'exploitant du navire.
2. Aucun privilége maritime ne grévera le navire pour sureté des créances, visées au paragraphe l. iii) et iv) du présent artic- le, qui résultent ou proviennent de proprié- tés radioactives ou d'une combinaison de propriétés radioactives avec des propriétés toxiques, explosives ou autres propriétés dangereuses de combustible nucléaire ou de produits ou déchets radioactifs.
A rticle 5
1. Les priviléges maritimes énumérés å l'article 4 out priorité sur les hypotheques et (( mortgages » inscrits et aucun autre droit niest préféré ni 51 ces privileges, ni aux hypothéques et (( mortgages » répondant aux exigences de l'article 1, mises a part les dispositions de l'article 6 paragraphe 2.
2. Les priviléges maritimes énumérés å Particle 4 prennent rang dans l'ordre qu'ils occupent; cependant, les privileges mari- times garantissant les indemnités d”assistance ou de sauvetage, les frais de relevement d'épave et les contributions aux avaries communes ont priorité sur tous les autres privileges maritimes grevant le navire au moment ou les operations donnant nais- sance å ces privileges ont été accomplies.
3. Les privileges maritimes énumérés dans chacun des alinéas (i), (ii), (iii) et (iv) du paragraphe ler de Particle 4 viennent en concours entre eux au marc le franc.
4. Les priviléges maritimes énumérés å l'alinéa (v) du paragraphe ler de Particle 4, prennent rang entre eux dans Pordre inverse de llordre de naissance des créances garanties par ces privileges. Les créances du chef de contribution aux avaries com— munes sont considérées comme étant nées a la date de l'acte générateur d'avaries com- munes; les créances du chef d”assistance ou de sauvetage sont considérées comme étant
v) claims for salvage, wreck removal and contribution in general average.
The word " owner” mentioned in this paragraph shall be deemed to include the demise or other charterer, manager or operator of the vessel.
2. No maritime lien shall attach to the vessel securing claims as set out in para- graph 1. iii) and iv) of this article which arise out of or result from the radioactive properties or a combination of radioactive properties with toxic, explosive or other hazardous properties of nuclear fuel or of radioactive product or waste.
Article 5
1. The maritime liens set out in Article 4 shall take priority over registered mortgages and " hypotheques”, and no other claim shall take priority over such maritime liens or over mortgages and ”*hypothéques” which comply with the requirements of Article 1, except as provided in Article 6 (2).
2. The maritime liens set out in Article 4 shall rank in the order listed, provided however that maritime liens securing claims for salvage, wreck removal and contribu— tion in general average shall take priority over all other maritime liens which have attached to the vessel prior to the time when the operations giving rise to the said liens were performed.
3. The maritime liens set out in each of subparagraphs (i), (ii), (iii) and (iv) of Article 4 shall rank pari passu as between themselves.
4. The maritime liens set out in sub- paragraph (v) of Article 4 shall rank in the inverse order of the time When the claims secured thereby accrued. Claims for contri- bution in general average shall be deemed to have accrued on the date on which the general average act was performed; claims for salvage shall be deemed to have accrued on the date on which the salvage operation was terminated.
v) fordran på bärgarlön, på ersättning för avlägsnande av vrak och på bidrag till gemensamt haveri.
I denna artikel skall uttrycket »ägare» anses omfatta även legotagare och annan befraktare samt redaren eller den som i redarens ställe handhar fartygets drift.
2. Sjöpanträtt skall icke besvära fartyget för sådan i denna artikel mom. 1. punk— terna iii) och iv) angiven fordran som här- rör av de radioaktiva egenskaperna eller förening därav och giftiga, explosiva eller eljest farliga egenskaper hos nukleärt bräns- le eller av radioaktiva produkter eller av- fall.
Artikel 5
1. Sjöpanträtt som anges i artikel 4 skall äga förmånsrätt före inskrivna hypotek och »mortgages» och ingen annan fordran skall ha företräde vare sig framför sådan sjö- panträtt eller, utom i fall som avses i ar- tikel 6 mom. 2, framför hypotek och »mort- gage» som överensstämmer med bestämmel- serna i artikel 1.
2. De i artikel 4 angivna sjöpanträtterna skall äga förmånsrätt i där nämnd ordning; dock skall sjöpanträtt för fordran på bär- garlön, på ersättning för avlägsnande av vrak och på bidrag till gemensamt haveri äga företräde framför varje annan sjöpant— rätt som dessförinnan uppkommit i fartyget.
3. De i artikel 4 mom. 1 punkterna i), ii), iii) och iv) angivna sjöpanträtterna skall äga inbördes lika förmånsrätt.
4. De i artikel 4 mom. 1 punkt v) angiv— na sjöpanträtterna skall äga inbördes för- månsrätt i omvänd ordning mot tidpunk- tema för fordringarnas uppkomst. Fordran på bidrag till gemensamt haveri skall anses ha uppkommit den dag gemensamt-haveriak- ten företogs; fordran på bärgarlön skall anses ha uppkommit den dag bärgningsföre-
nées å la date å laquelle ces operations sont achevées.
A rticle 6
1. Tout Etat Contractant peut accorder des privileges ou des droits de rétention pour garantir des créances autres que celles qui sont mentionnées å l'article 4. Ces privileges prendront rang apres tous les privileges ma- ritimes énumérés å l'article 4 et apres tous les hypothéques et (( mortgages >> in- scrits qui répondent aux exigences de l'ar- ticle 1; ces droits de rétention ne pourront empécher ni de poursuivre l'exécution des privileges maritimes énumérés å l'article 4 ou des hypotheques et » mortgages » in- scrits qui répondent aux exigences de l'ar— ticle 1, ni de livrer le navire å celui qui l”aura acquis å la suite de cette procédure d'exécution.
2. Au cas ou serait accordé un privilege ou un droit de rétention portant sur un navire qui se trouve en la possession
a) d'un constructeur de navires, pour garantir des créances résultant de la con- struction du navire;
b) ou d'un réparateur de navires pour ga- rantir des créances résultant des réparations du navire effectuées au cours de la période méme ou il est en sa possession, ce privi- lége ou ce droit de rétention prendra rang apres tous les privileges maritimes énumérés å l'article 4 mais pourra étre admis å primer les hypotheques et (( mortgages ». Ce privilege ou droit de rétention pourra étre exercé sur le navire nonobstant tout hypo- theque ou (( mortgage » inscrit sur le navire, mais s'éteindra lorsque le navire cessera d'étre en la possession du constructeur ou du réparateur, selon le cas.
Article 7
]. Les privileges maritimes énumérés å l'article 4 prennent effet, que les créances garanties par ces priviléges soient åla charge du propriétaire, ou å celle du locataire coque-nue ou autre affréteur, de l'armateur gérant ou de l'exploitant du navire.
Article 6
1. Each Contracting State may grant liens or rights of retention to secure claims other than those referred to in Article 4. Such liens shall rank after all maritime liens set out in Article 4 and after all registered mortgages and ”hypotheques” which com- ply with the provisions of Article 1; and such rights of retention shall not prejudice the enforcement of maritime liens set out in Article 4 or registered mortgages or " hy— pothéques" which comply with the provisions of Article 1, nor the delivery of the vessel to the purchaser in connection with such enforcement.
2. In the event that a lien or right of retention is granted in respect of a vessel in possession of
a) a shipbuilder, to secure claims for the building of the vessel, or
b) 3 ship repairer, to secure claims for repair of the vessel effected during such possession, such lien or right of retention shall be postponed to all maritime liens set out in Article 4, but may be preferred to registered mortgages or ”hypothéques". Such lien or right of retention may be exercisable against the vessel notwithstanding any registered mortgage or " hypothéque” on the vessel, but shall be extinguished when the vessel ceases to be in the possession of the shipbuilder or ship repairer, as the case may be.
Article 7
1. The maritime liens set out in Article 4 arise whether the claims secured by such liens are against the owner or against the demise or other charterer, manager or oper- ator of the vessel.
Artikel 6
1. Fördragsslutande stat äger tillåta pant— rätt eller retentionsrätt till säkerhet för and- ra fordringar än som anges i artikel 4. Sådan panträtt skall äga förmånsrätt efter sjöpanträtt som anges i artikel 4 samt efter inskrivna hypotek och »mortgages» som överensstämmer med bestämmelserna i ar- tikel 1; och sådan retentionsrätt skall ej ut- göra hinder vare sig mot exekution för sjöpanträtt som anges i artikel 4 eller in- skrivna hypotek och »mortgages» som över- ensstämmer med bestämmelserna i artikel 1 eller mot att fartyget utlämnas till den som förvärvat det vid sådan exekution.
2. Tillåts panträtt eller retentionsrätt i fartyg i byggnads- eller reparationsvarvs be— sittning
a) till säkerhet för fordran på grund av byggandet av fartyget, eller
b) till säkerhet för fordran på grund av reparation av fartyget, utförd under sådant besittningsförhållande, skall pant- eller re- tentionsrätten gå efter sjöpanträtt som an- ges i artikel 4 men får ges företräde fram- för inskrivna hypotek och »mortgagcs». Sådan pant- eller retentionsrätt får kunna göras gällande utan hinder av inskrivna hy- potek eller »mortgages» i fartyget men skall upphöra när fartyget upphör att vara i bygg- nads- eller reparationsvarvets besittning.
Artikel 7
l. Sjöpanträtt som anges i artikel 4 uppstår vare sig den fordran till säkerhet för vilken den skall gälla riktar sig mot ägaren, lego- ta-gare eller annan befraktare, redaren eller den som i redarens ställe handhar fartygets drift.
2. Sous réserve des dispositions de Far- ticle 11, les privileges maritimes énumérés å Particle 4 suivent le navire nonobstant tout changement de propriété ou d”immatri- culation.
Article 8 1. Les priviléges maritimes énumérés 51 Var- ticle 4 sont éteints å l'expiration d'un délai d'un an å dater de la naissance de la créance garantie, å moins qu'avant l'expira- tion de ce délai, le navire ait été l'objet d'une saisie conduisant å une vente forcée. 2. Le délai d'un an prévu au paragraphe précédent n”est susceptible d'aucune suspen- sion ni interruption; toutefois, ce délai ne court pas tant qu'un empéchement légal met le créancier privilégié dans l'impossi- bilité de saisir le navire.
Article 9
La cession d'une créance garantie par l'un des privileges maritimes énumérés 21 Var- ticle 4 ou la subrogation dans les droits du titulaire d”une telle créancc emporte simultanément la transmission du privilége.
Article ] 0
Préalablement å la vente forcée d”un navire dans un Etat Contractant, et au moins trente jours å Pavance, ]*autorité compétente de cet Etat notifiera, ou fera notifier, par écrit, la date et le lieu de vente:
a) a tous les bénéficiaires d'hypotheques et de (( mortgages » inscrits qui n'ont pas été constitués au porteur;
b) aux bénéficiaires d'hypotheques et de (( mortgages >> inscrits constitués au porteur, et les titulaires de priviléges maritimes énu— mérés å Particle 4, dont les créances ont été signifiées åla dite autorité;
c) au conservateur du registre d'immatri- culation du navire.
Article ] I
1. En cas de vente forcée du navire dans un Etat Contractant, tous les hypotheques et (( mortgages », å llexception de ceux que l'acheteur a pris en charge avec le consente- ment du bénéficiaire, et tous les privileges
2. Subject to the provisions of Article ll, the maritime liens securing the claims set out in Article 4 follow the vessel not- withstanding any change of ownership or of registration.
Article 8
1. The maritime liens set out in Article 4 shall be extinguished after a period of one year from the time when the claims secured thereby arose, unless, prior to the expiry of such period, the vessel has been arrested, such arrest leading to a forced sale.
2. The one-year period referred to in the preceding paragraph shall not be subject to suspension or interruption, provided how- ever that time shall not run during the pe- riod that the lienor is legally prevented from arresting the vessel.
A rticle 9
The assignment of or subrogation to a claim secured by a maritime lien set out in Ar- ticle 4 entails the simultaneous assignment of or subrogation to such maritime lien.
Article ] O
Prior to the forced sale of a vessel in a Contracting State, the competent authority of such State shall give or cause to be given at least thirty days written notice of the time and place of such sale to:
a) all holders of registered mortgages and "hypothéques" which have not been issued to bearer;
b) such holders of registered mortgages and "hypotheques" issued to bearer and to such holders of maritime liens set out in Article 4 whose claims have been notified to the said authority;
0) the registrar of the register in which the vessel is registered.
Article ] I
1. In the event of the forced sale of the vessel in a Contracting State all mortgages and ”hypothéques”, except those assumed by the purchaser With the consent of the holders, and all liens and other encum-
2. Med undantag för fall som avses i artikel 11 skall sjöpanträtt som anges i ar- tikel 4 följa fartyget utan hinder av för- ändring i äganderätts- eller registrerings— förhållandena.
Artikel 8
1. Sjöpanträtt som anges i artikel 4 skall upphöra ett år efter uppkomsten av den fordran till säkerhet för vilken den gäller, såframt icke före utgången av denna tid fartyget blivit föremål för kvarstad eller ut- mätning som leder till exekutiv försäljning.
2. Den i föregående moment nämnda ett— åriga preskriptionstiden skall icke kunna förlängas eller avbrytas men skall dock icke löpa medan laga hinder föreligger mot att fartyget beläggs med kvarstad eller utmäts för panträttshavarens fordran.
Artikel 9
Övergår fordran som är förenad med sjö- panträtt enligt artikel 4 till annan, medför det att även sjöpanträtten övergår.
Artikel 1 0
Innan exekutiv försäljning av fartyg äger rum i fördragsslutande stat skall behörig myndighet i den staten minst trettio dagar i förväg om tid och plats för försäljningen skriftligen underrätta eller låta underrätta:
a) alla innehavare av inskrivna hypotek och »mortgages» som ej är ställda till in- nehavaren;
b) sådana innehavare av inskrivna hypo- tek och »mortgages» ställda till innehavaren och sådana innehavare av sjöpanträtt enligt artikel 4 om vars fordringar myndigheten blivit underrättad;
e) den som för det register vari fartyget är infört.
Artikel 1 I
]. Äger exekutiv försäljning av fartyg rum i fördragsslutande stat, skall alla hypotek och »mortgages», utom sådana för vilka kö- paren med innehavarnas samtycke överta— git ansvaret, samt alla övriga panträtter och
et autres charges de quelque nature que ce soit, cessent de grever le navire, ;. condition toutefois :
a) qu'au moment de la vente le navire se trouve dans le ressort de cet Etat Contrac- tant;
b) que la vente ait été réalisée confor- mément aux lois du dit Etat et aux disposi- tions de la présente Convention.
Aucune charte—partie ou contrat conférant le droit d'utiliser le navire ne peut étre considéré comme privilege ou charge aux termes du présent article.
2. Les dépens taxés par le tribunal et provoqués par la saisie, la vente qui Pa suivie et la distribution du prix seront payés, en premier lieu, par prélevement sur le produit de la vente. Le solde en sera distribué aux bénéficiaires des privileges maritimes, des privileges et droits de réten- tion mentionnés å Particle 6 paragraphe 2, et des hypotheques et (( mortgages » in— scrits conformément aux dispositions de la présente Convention å due concurrence des sommes qui leur sont dues.
3. Lorsqu'un navire, immatriculé dans un Etat Contractant, a fait Pobjet d'une vente forcée dans un Etat Contractant, le tribunal compétent ou toute autre autorité compétente délivrera a la demande de Pacheteur, un certificat attestant que le na- vire est vendu libre de tous hypotheques et (( mortgages », å Pexception de ceux que Pacheteur a pris en charge, et de tous privileges et autres charges, a la condition que les exigences mentionnées aux alinéas a) et b) du paragraphe ] ci-dessus, aient été respectées et que le produit de la vente ait été distribué conformément aux disposi— tions du paragraphe 2 ci-dessus ou ait été consigné entre les mains de Pautorité compé- tente, d'apres les lois de l'Etat ou a eu lieu la vente. Sur production de ce certificat, le conservateur sera tenu de radier tous les hypotheques et (( mortgages » inscrits, å Pexception de ceux que Pacheteur a pris en charge, et de tous privileges et autres charges, et d'immatriculer le navire au nom de Pacheteur ou de délivrer un certificat de radiation aux fins de nouvelle immatricula-
brances of whatsoever nature shall cease to attach to the vessel, provided however that:
a) at the time of the sale, the vessel is in the jurisdiction of such Contracting State, and
b) the sale has been effected in accord- ance with the law of the said State and the provisions of this Convention.
No charter party or contract for the use of the vessel shall be deemed a lien or en- cumbrance for the purpose of this Article.
2. The costs awarded by the Court and arising out of the arrest and subsequent sale of the vessel and the distribution of the proceeds shall first be paid out of the proceeds of such sale. The balance shall be distributed among the holders of maritime liens, liens and rights of retention men- tioned in paragraph 2 of Article 6 and registered mortgages and ”hypotheques" in accordance with the provisions of this Con- vention to the extent necessary to satisfy their claims.
3. When a vessel registered in a Contract- ing State has been the object of a forced sale in a Contracting State, the Court or other competent authority having jurisdiction shall, at the request of the purchaser, issue a certificate to the effect that the vessel is sold free of all mortgages and "hypo- theques”, except those assumed by the purchaser, and all liens and other encum- brances, provided that the requirements set out in paragraph l, sub-paragraphs a) and b) have been complied with, and that the proceeds of such forced sale have been distributed in compliance with paragraph 2 of this Article or have been deposited with the authority that is competent under the law of the place of the sale. Upon produc- tion of such certificate the registrar shall be bound to delete all registered mortgages and " hypotheques”, except those assumed by the purchaser, and to register the vessel in the name of the purchaser or to issue a certificate of deregistration for the purpose of reregistration, as the case may be.
andra rättigheter av varje slag upphöra att besvära fartyget, förutsatt att:
a) fartyget vid försäljningstillfället befin- ner sig inom den fördragsslutande statens jurisdiktionsområde;
b) försäljningen verkställs i överensstäm- melse med lagen i nämnda stat och bestäm- melserna i denna konvention.
Intet certeparti eller nyttjanderättsavtal rörande fartyget skall anses som panträtt el- ler annan rättighet i denna artikels me- ning.
2. Av köpeskillingen för fartyget skall först utgå de av domstolen fastställda kost- naderna för kvarstaden, den därav föran- ledda försäljningen samt köpeskillingsför- delningen. Återstoden skall fördelas i över- ensstämmelse med bestämmelserna i denna konvention mellan innehavarna av sjöpant- rätt, panträtt och retentionsrätt som avses i artikel 6 mom. 2 samt inskrivna hypotek och »mortgages» intill de belopp som till- kommer dem.
3. När ett i fördragsslutande stat registre- rat fartyg blivit föremål för exekutiv för- säljning i fördragsslutande stat, skall dom- stolen eller annan behörig myndighet på köparens begäran utfärda bcvis att fartyget sålts fritt från hypotek och »mortgages», utom sådana för vilka köparen övertagit ansvaret, samt övriga panträtter och andra rättigheter, om förutsättningama i mom. ] punkterna a) och b) ovan uppfyllts och köpeskillingen fördelats i överensstämmelse med mom. 2 ovan eller nedsatts hos myn- dighet som är behörig enligt lagen på för— säljningsorten. Mot företeende av sådant be- vis skall registerföraren vara skyldig att av- föra alla inskrivna hypotek och »mort- gages», utom sådana för vilka köparen över- tagit ansvaret, och att registrera fartyget i köparens namn eller utfärda avregistrerings- bevis för ny registrering av fartyget.
A rticle 12
1. Sauf stipulations contraires de la présente Convention, ces dispositions s'appliquent å tous navires, irnmatriculés ou non dans un Etat Contractant.
2. A l'égard des navires dont un Etat est propriétaire, exploitant ou affréteur et affectés å un service public non commercial, aucune disposition de la présente Conven- tion — d'une part n'impose que des droits soient attribués sur ou contre eux, — d'autre part ne permet l'exécution dlaucun droit å leur encontre.
A rticle 13
En vue de Papplication des dispositions des articles 3, 10 et 11 de la présente Conven- tion, les autorités compétentes des Etats Contractants seront habilitées å correspondre directement entre elles.
A rticle 14
Toute Partie Contractante peut, au mo- ment de la signature, de la ratification ou de Padhésion å cette Convention, émettre les réserves suivantes :
1. de mettre la présente Convention en vigueur soit en lui donnant force de loi ou en incluant les dispositions de la présente Convention dans sa legislation nationale suivant une forme appropriée å cette législation;
2. de faire application de la Convention internationale sur la limitation de la respon— sabilité des propriétaires de navires de mer, signée ä Bruxelles le 10 octobre 1957.
Article 25
La présente Convention remplace et abroge, pour les relations entre les Etats qui la ratifient ou y adherent, la Convention in- ternationale pour l'unification de certaines regles relatives aux privileges et hypotheques maritimes et protocole de signature, signés
A rticle 12
1. Unless otherwise provided in this Con- vention, its provisions shall apply to all sea-going vessels registered in a Contracting State or in a non-Contracting State.
2. Nothing in this Convention shall re- quire any rights to be conferred in or against, or enable any rights to be en- forced against any vessel owned, operated or chartered by a State and appropriated to public non-commercial services.
A rticle 13
For the purpose of Articles 3, 10 and 11 of this Convention, the competent authorities of the Contracting States shall be authorized to correspond directly between themselves.
A rticle 14
Any Contracting Party may at the time of signing, ratifying or acceding to this Convention make the following reserva- tions:
1. to give effect to this Convention either by giving it the force of law or by including the provisions of this Convention in its national legislation in a form appropriate to that legislation;
2. to apply the International Convention relating to the limitation of the liability of owners of sea-going ships, signed at Brussels on the 10th October 1957.
Article 25
In respect of the relations between States which ratify this Convention or accede to it, this Convention shall replace and abrogate the International Convention for the unifica- tion of certain rules relating to Maritime Liens and Mortgages and Protocol of signa—
A rtikel 12
1. I den mån annat ej sägs i denna konven— tion skall dess bestämmelser tillämpas på al- la fartyg som används till fart i öppen sjö vare sig de är registrerade i fördragsslutan- de stat eller ej.
2. Intet i denna konvention skall föran- leda vare sig att rättighet uppstår för eller i fartyg, som ägs eller brukas eller är befrak— tat av stat samt brukas för offentligt ända- mål och icke för affärsdrift, eller att verk- ställighet äger rum i sådant fartyg.
Artikel 13
För ändamål som avses i artiklarna 3, 10 och 11 av denna konvention skall de för- dragsslutande staternas behöriga myndighe- ter äga att skriftväxla direkt med varandra.
Artikel 14
Varje fördragsslutande part äger vid un— dertecknande eller ratifikation av eller an- slutning till denna konvention göra följande förbehåll:
1. om rätt att sätta konventionen i till- lämpning antingen genom att ge den kraft av lag eller genom att införliva den med sin nationella lagstiftning i en efter den- samma lämpad form;
2. om rätt att tillämpa den internatio- nella konventionen angående begränsningen av ansvarigheten för ägare av fartyg som används till fart i öppen sjö, undertecknad i Bryssel den 10 oktober 1957.
Artikel 25
Såvitt avser förhållandena mellan stater som ratificerar eller ansluter sig till denna kon- vention skall konventionen ersätta och upp- häva den internationella konventionen rö- rande fastställande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om sjöpanträtt och
Fait å Bruxelles, le 27 mai 1967 — — — Done at Brussels, this 27th day of May 1967 — — —
fartygshypotek samt protokollet vid under— tecknande därav, undertecknade i Bryssel den 10 april 1926.
Som skedde i Bryssel, den 27 maj 1967
Convention relative & l'inscription des droits relatifs aux navires en construction
A rticle I
Les Etats Contractants s'engagent å ce que leur legislation nationale comporte les dispo- sitions permettant Pinscription, conformé- ment aux regles de la présente Convention, dans un registre public Officiel tenu par l'Etat ou placé sous son contröle, des droits énumérés å Particle 5 de la présente Con- vention, relatifs aux navires dont la construc- tion sur leur territoire est décidée ou en cours.
L*inscription de ces droits peut étre li- mitée aux båtiments d'un type et d'un ton- nage tels que, d*apres la législation nationale de PEtat ou l'inscription est requise, ces båtiments soient, aprés achevement, sus- ceptibles d'immatriculation comme navires.
A rticle 2
Les Etats Contractants peuvent limiter Pin- scription de ces droits aux navires dont la construction est décidée ou en cours pour le compte d'un acheteur étranger.
Les Etats Contractants autoriseront l'in- scription des droits relatifs aux navires dont la construction est décidée ou en cours, quels que soient la nationalité et le domicile de la personne requérant l'inscription. Ceci toutefois sera sans incidence sur les disposi-
Convention Relating to Registration of Rights in Respect of Vessels under Construction
Article ]
The Contracting States undertake that their national law shall contain provisions per— mitting the registration in accordance with the provisions of this Convention, in an official public register established by or un- der the control of the State, of the rights set out in Article 5 in respect of vessels which are to be or are being constructed within their territories.
The registration of such rights may be restricted to vessels which, under the na- tional law of the State of registration, will be of a type and size making them eligible when completed, for registration as sea- going vessels.
Article .?
The Contracting States may restrict registra- tion of such rights to cases where vessels are to be or are being constructed for a foreign purchaser.
The Contracting States shall allow reg- istration of rights in respect of vessels which are to be or are being constructed ir- respective of the nationality or domicile of the applicant. However, the foregoing shall not affect any provision of the national law
Konvention angående inskrivning av rätt till fartyg under byggnad
Artikel I
Fördragsslutande stat utfäster, att dess na- tionella lag skall innehålla bestämmelser som medger inskrivning i enlighet med be- stämmelserna i denna konvention i ett of- fentligt register under statlig förvaltning eller tillsyn av sådan rätt som anges i artikel 5 till fartyg som avses att byggas eller är under byggnad inom dess territorium.
Inskrivning av sådan rätt får begränsas till fartyg som enligt lagen i den stat där inskrivning söks kommer att i färdigbyggt skick, med hänsyn till typ och storlek, kun- na registreras som fartyg avsett att använ- das till fart i öppen sjö.
A rtikel 2
Fördragsslutande stat äger begränsa in- skrivning av sådan rätt till fartyg som avses att byggas eller är under byggnad för utländsk beställares räkning. Fördragsslutande stat skall tillåta inskriv- ning av rätt till fartyg som avses bli byggt eller är under byggnad oavsett sökandens nationalitet eller hemvist. Detta skall likväl ej inverka på bestämmelser i inskrivnings- statens lag som begränsar utlänningars för-
tions de la legislation de l'Etat de Pinscrip- tion qui lirnitent Pacquisition des dits droits par des étrangers, ou réglementent la con- struction du navire.
Les effets de Pinscription effectuée en vertu de la présente Convention, quant å la nationalité d'un navire, sont determinés par la législation de l'Etat dans lequel la construction du navire est décidée ou en cours.
A rticle 3
Aucun Etat Contractant n'autorisera sur son territoire Pinscription de droits relatifs å nu navire dont la construction sur le territoire d'un autre Etat Contractant est décidée ou en cours.
A rticle 4
L'inscription des droits relatifs å nu navire dont la construction est décidée ou en cours est autorisée des qu'un contrat pour la construction d'un navire bien déterminé a été signé ou que le constructeur déclare qu'il a décidé de construire pareil navire pour son propre compte.
Toutefois, la législation nationale peut subordonner Pinscription å la condition que la quille ait été posée ou qu'un travail de construction équivalent ait été exécuté å l'endroit oil le navire doit étre lancé.
Article5 Les droits de propriété et hypotheques et
(( mortgages » relatifs å nu navire dont la construction est décidée ou en cours sont, sur demande, inscrits au registre.
A rticle 6
Les effets de Pinscription des droits énu- mérés å Particle 5, y compris le rang entre eux des hypotheques et ((mortgages », sont détérminés par la législation de l'Etat ou la construction est décidée ou en cours; toute- fois, sous réserve des dispositions de la présente Convention, les procédures de mise en (euvre de ces droits sont régies par la législation de l'Etat oil ces procédures ont lieu.
of the State of registration restricting the acquisition of such rights by aliens or for controlling Shipbuilding.
The effects of registration under the pro- visions of this Convention as regards the national status of any vessel shall be deter- mined by the law of the State where the vessel is to be or is being constructed.
Article 3
No right in respect of a vessel which is to be or is being constructed within the territory of a Contracting State shall be admissible for registration in any other Contracting State.
A rticle 4
Registration of rights in respect of a vessel which is to be or is being constructed shall be permitted when a contract for the build- ing of a properly, specified vessel has been executed or the builder declares that he has decided to build such a vessel for his own account.
However, the national law may make it a condition for registration that the keel has been laid or equivalent constructional work has been performed in the place of launching.
Article 5
Titles to and mortgages and hypothéques" on a vessel which is to be or is being con- structed shall, on application, be entered in the register.
Article 6
The effects of the registration of the rights set out in Article 5, including the ranking of mortgages and "hypotheques" between themselves, shall be determined by the law of the State where the vessel is to be or is being constructed; however, without pre— judice to the provisions of this Convention, all matters relating to the procedure of en- forcement shall be regulated by the law of the State where the enforcement takes place.
mg;
värv av sådan rätt eller reglerar skeppsbygg- nad.
Verkan på fartygets nationalitet av in- skrivning enligt bestämmelserna i denna konvention avgörs av lagen i den stat där fartyget avses att byggas eller är under byggnad.
Artikel 3
Inskrivning av rätt till fartyg som avses att byggas eller är under byggnad i fördragsslu— tande stat skall icke tillåtas i annan för- dragsslutande stat.
A rtikel 4
Inskrivning av rätt till fartyg som avses att byggas eller är under byggnad skall till— låtas när kontrakt upprättats om byggande av ett vederbörligen specificerat fartyg eller varvet förklarar sig ha beslutat bygga ett sådant fartyg för egen räkning.
Dock får i nationell lag som villkor för inskrivning föreskrivas att kölen sträckts eller därmed likvärdigt tillverkningsarbete utförts på sjösättningsplatsen.
Artikel 5
Äganderätt till samt hypotek och »mort- gage» i fartyg som avses att byggas eller är under byggnad skall på ansökan inskrivas iregistret.
A rtikel 6
Verkan av inskrivning av rätt som avses i artikel 5, däri inbegripen den inbördes förmånsordningen för inskrivna hypotek och »mortgages», bestäms av lagen i den stat där fartyget avses att byggas eller är under byggnad; dock skall, frånsett be- stämmelserna i denna konvention, alla frå— gor rörande exekutionsförfarandet regleras av lagen i den stat där exekutionen äger rum.
L'ordre de préférence entre les hypotheques et (( mortgages » inscrits sur les navires en construction, d'une part, et, d'autre part, les priviléges et droits de rétention sur ces navires, est déterrniné selon les regles qui sont applicables aux navires immatriculés apres achévement.
Article 8
La législation nationale peut disposer que les droits inscrits sur un navire en construc- tion couvriront les matériaux, machines et appareils qui se trouvent dans l'enceinte du chantier et qui sont distinctement iden- tifiés, par des marques ou autres procédés, comme étant destinés å étre incorporés au navire en construction.
Article 9
Les droits énumérés å l'article 5 qui sont inscrits dans l'un des Etats Contractants en conformité avec la legislation nationale de cet Etat, et le rang qui leur est attribué par celle-ci, sont reconnus par tous les autres Etats Contractants.
A rticle 10
Aucun Etat Contractant n'autorisera, sauf en cas de vente forcée, la radiation de droits énumérés å l'article 5 de la présente Con- vention sans l'accord écrit des bénéficiaires de ces droits.
Un navire construit ou en construction dans un Etat Contractant ne peut étre admis å l'immatriculation dans un autre Etat Contractant que si un certificat a été délivré par le premier Etat, attestant que Pinscription qui aurait été effectuée en vertu de l'article 1 de la présente Conven- tion a été radiée, ou qu'elle sera radiée a la date de l'immatriculation du navire.
Fait å Bruxelles, le 27 mai 1967 — — —
The ranking between registered mortgages and "hypothéques" on vessels under con- struction on the one hand and liens and rights of retention on such vessels on the other hand shall be determined according to the rules applicable to vessels registered after completion.
Article 8
The national law may provide that the registered rights on a vessel under construc- tion shall attach to materials, machinery and equipment which are within the pre- cincts of the builder's yard and which by marking or other means are distinctly iden- tified as intended to be incorporated in the vessel.
Article 9
The rights set out in Article 5 which are registered in one of the Contracting States in accordance with the national law of such State, and the priority thereby obtain- ed, shall be recognized in all other Contract- ing States.
Article 10
No Contracting State shall permit, except in the case of forced sale, the deregistration of the rights set out in Article 5 without the written consent of the holders of such rights.
A vessel which is being or has been constructed in a Contracting State shall not be eligible for registration in another Con- tracting State unless a certificate has been issued by the former State to the effect that the rights registered pursuant to Article 5 have been deregistered or that such rights Will be deregistered on the day when the vessel is registered.
Done at Brussels, this day 27th of May 1967 — — -
Förmånsordningen mellan å ena sidan in— skrivna hypotek och »mortgages» i fartyg under byggnad och å andra sidan annan panträtt samt retentionsrätt i fartyget be- stäms enligt de regler som är tillämpliga på fartyg registrerade i färdigbyggt skick.
A rtikel 8
I nationell lag får föreskrivas att inskriven rätt till fartyg under byggnad skall omfatta material, maskineri och annan utrustning som befinner sig inom varvsområdet och som genom märkning eller på annat sätt otvetydigt framstår som avsett att införli- vas med fartyget.
Artikel 9
Rätt som avses i artikel 5 och som inskri- vits i fördragsslutande stat i enlighet med den statens nationella lag skall, jämte där- med enligt den lagen förenad förmånsrätt, erkännas i övriga fördragsslutande stater.
A rtikel I 0
Utom i fall av exekutiv försäljning skall fördragsslutande stat icke tillåta att ur re- gistret avförs rätt som avses i artikel 5 utan skriftligt samtycke av rättsinnehavaren.
Fartyg som är under byggnad eller har byggts i fördragsslutande stat skall icke kunna registreras i annan fördragsslutande stat utan att den förra staten utfärdat be- vis att de rättigheter som inskrivits enligt artikel 5 avförts ur registret eller att de kommer att avföras den dag fartyget re- gistreras.
Som skedde i Bryssel, den 27 maj 1967
Protocole portant modification de la Con- vention pour l'unification de certaines régies en matiére d'assistance et de sauvetage maritimes, signée & Bruxelles, le 23 septem- bre 1910
Article I
L'article 14 de la Convention pour l'unifi- cation de certaines régles en matiEre d'as- sistance et de sauvetage maritimes, signée å Bruxelles le 23 septembre 1910, est rem- placé par les dispositions suivantes :
Les dispositions de la présente Conven- tion s'appliquent aussi aux services d'assis- tance ou de sauvetage rendus par ou å un båtiment de guerre ou un navire d'Etat ou, un navire exploité ou affrété par un Etat ou une personne de droit public.
Les actions contre un Etat pour services d'assistance ou de sauvetage rendus å un båtiment de guerre ou & un navire ex- clusivement affecté, lors de l'événement ou de l'introduction de l'instance, å un service public non commercial, ne seront portées que devant les tribunaux de cet Etat.
Chaque Haute Partie Contractante se réserve le droit de déterminer si, et dans quelle mesure, l'article 11 sera rendu applicable aux navires visés au deuxieme alinéa du présent article.
Fait å Bruxelles, le 27 mai 1967 — — —
Protocol to Amend the Convention for the Unification of Certain Rules of Law Relat- ing to Assistance and Salvage at Sea, signed at Brussels, on 23rd September 1910
A rticle I
Article 14 of the Convention for the unifi- cation of certain rules of law relating to assistance and salvage at sea, signed at Brussels on 23rd September 1910, shall be replaced by the following:
The provisions of this Convention shall also apply to assistance or salvage services rendered by or to a ship of war or any other ship owned, operated or chartered by a State or Public Authority.
A claim against a State for assistance or salvage services rendered to a ship of war or other ship which is, either at the time of the event or when the claim is brought, appropriated exclusively to public non-com— mercial service, shall be brought only be- fore the Courts of such State.
Any High Contracting Party shall have
' the right to determine whether and to what
extent Article 11 shall apply to ships com- ing within the terms of the second paragraph of this Article.
Done at Brussels, this 27th day of May 1967—_—
Protokoll angående ändring av konventio- nen rörande fastställande av vissa gemen- samma bestämmelser i fråga om assistans och bärgning, undertecknad i Bryssel, den 23 september 1910
Artikel 1
Artikel 14 i konventionen rörande faststäl- lande av vissa gemensamma bestämmelser i fråga om assistans och bärgning, under- tecknad i Bryssel den 23 september 1910, skall ersättas av följande:
Bestämmelserna i denna konvention skall även tillämpas i fråga om assistans och bärgningshjälp som lämnas av eller till krigs- fartyg eller annat fartyg som ägs eller bru- kas eller är befraktat av stat eller offentlig myndighet.
Talan mot stat på grund av assistans eller bärgningshjälp som lämnats till krigsfartyg eller fartyg som, antingen vid händelsen eller när talan väcks, brukas uteslutande för offentligt ändamål och icke för affärs- drift får endast väckas vid domstol i den staten.
Varje fördragsslutande part har rätt att bestämma om och i vad mån artikel 11 skall tillämpas i fråga om fartyg som av- ses i andra stycket av denna artikel.
Som skedde i Bryssel, den 27 maj 1967
PM angående registreringsplikt och rätt att
Upprättad inom sjöfartsverket
Enligt gällande bestämmelser föreligger re- gistreringsplikt för fartyg, som är avsett att nyttjas till handelssjöfart eller resandes fort- skaffande och äger en bruttodräktighet av tjugo registerton eller därutöver. Inteck- ningsbart är fartyg, som har en nettodräk- tighet av minst tre registerton eller, om far- tyget är avsett uteslutande för bogsering eller isbrytning, en bruttodräktighet av minst tio registerton.
I och för sig kan sägas att något påtag- ligt behov att ändra storleksgränsen för re- gistreringsplikt ej föreligger. Gällande gräns har fastställts relativt nyligen och den an— sluter naturligt till en i lagen om säkerhe— ten på fartyg allmän gräns. Däremot är far- tygets slag icke helt lämplig faktor för bc- stämmande av registreringsplikt. Under se- nare år har blivit vanligt att fartyg, som byggts som handels- eller passagerarfartyg, senare kommit att i annan ägares hand nyttjas som lustfartyg. Fartyget får likväl ej avföras ur registret. Köpes för samma ändamål ett likadant fartyg från utlandet, blir det däremot ej registreringspliktigt.
Vad gäller rätten att inteckna fartyg kan starkare skäl anföras för en ändring. Då den nuvarande gränsen infördes var den- na naturlig i den meningen att flertalet fartyg var klart över eller klart under grän- sen. Handels- och passagerarfartyg hade av- sevärt större dräktighet och lustfartyg bygg- des i regel så att de fick ingen eller i vart fall obetydlig nettodräktighet. Endast för
fiskefartyg blev gränsen en praktisk skilje- linje mellan ytligt sett relativt jämnstora far- tyg.
Numera bygges många passagerarbåtar med så ringa nettodräktighet att endast ef- ter skeppsmätning kan bedömas om de kommer över gränsen för inteckningsbar— het. Det har även blivit allt vanligare att bygga lustfartyg med dräktighet upp emot och över 3 registerton netto. Byggnadskost- naderna såväl för specialkonstruerade pas- sagerarbåtar som för större lustfartyg är numera så höga, att det kan vara av av- görande betydelse vid finansieringen av byg- get om fartyget blir inteckningsbart eller ej. Det vore därför önskvärt om intecknings- barheten kunde fastställas på ett enkelt sätt och helst redan på konstruktionsstadiet. Det- ta skulle vara en påtaglig fördel för köpa- re av fartyg med en nettodräktighet i när- heten av gränsen för inteckningsbarhet. Ris- ken för en felbedömning av intecknings- barheten skulle minska.
Tidigare har ett fartygs brutto- eller net- todräktighet använts som mått på ett far— tygs storlek såväl i ett flertal internatio- nella konventioner som i den nationella lagstiftningen. Men numera har man allt- mera funnit dräktigheten mindre lämpad som parameter, i vart fall då fråga är om fartyg med ringa dräktighet. Det har bli- vit allt vanligare att angiva ett fartygs stor- lek i längd och bredd och ibland även djup. Fördelen härmed är uppenbarligen
att dessa faktorer, i vart fall längd och bredd, är lätta att fastställa. Det behövs ej omfattande mätningar och beräkningar.
Av nu anförda skäl har gjorts en un- dersökning vilka konsekvenserna skulle bli om man ersatte de gällande förutsättning- arna för registreringsplikt och intecknings- barhet med en enhetlig regel, uttryckt i far- tygets längd och bredd och oberoende av fartygets slag. Med längd och bredd menas därvid skrovets största längd och bredd, bogspröt och avvisare ej inräknade.
Målsättningen för undersökningen har varit att finna en längd/breddgräns som i minsta möjliga mån förändrar nuvarande förhållanden. Det har sålunda i detta sam- manhang icke varit aktuellt att i sak om- pröva var gränsen bör gå för registrerings- plikt och inteckningsbarhet utan endast att finna ett enklare sätt för att bestämma des- sa gränser i det särskilda fallet. Av förenk- lingsskäl har ansetts önskvärt att samma gränsvärden tillämpas för registreringsplikt och inteckningsbarhet.
Efter summarisk prövning av olika vär- den för längd och bredd har funnits att en största längd av över 12 meter och en största bredd av över 4 meter ger de re- sultat, som närmast överensstämmer med nu gällande gränser.
Resultatet av en detaljundersökning av effekten i vad avser registreringsplikt och inteckningsbarhet av en övergång från nu gällande regler till en enhetlig längd/bredd- gräns av 12/ 4 meter framgår av bilagda ta- bell.
Undersökningen har omfattat samtliga i fartygsregistret den 1 juli 1969 införda far- tyg ävensom enligt matriklar för 1969 alla båtar registrerade hos Svenska Kryssarklub- ben (SXK), Göteborgs Kungl. Segel Säll- skap (GKSS), Kungl. Svenska Segelsäll- skapet (KSSS) och Kungl. Motorbåt Klub— ben (KMK).
Av den verkställda undersökningen fram- går bl.a. följande. Vad beträffar registre- ringsplikten skulle övergången från nuva- rande gräns, 20 brutto, till en längd/bredd- gräns, 12/ 4 meter, få relativt ringa verkan i vad avser handelsfartyg. För övriga slag
av fartyg skulle däremot konsekvenserna till synes bli omfattande därför att sådana fartyg hittills icke varit registreringsplikti- ga. Såsom framgår av kolumn 2 har emel- lertid många ägare till icke registrerings— pliktiga fartyg låtit registrera dem i far- tygsregistret, i regel därför att detta är en förutsättning för inteckning. I praktiken skulle därför den föreslagna ändrade regeln för registreringsplikt i flertalet fall endast betyda att registreringsplikt inträder för far- tyg som frivilligt registreras. Endast för fis- kefartygen skulle inträda en saklig ändring i det att (936—854 :) 82 nu i fartygsre- gistret icke registrerade fartyg skulle bli registreringspliktiga där. För lustfartygens del skulle registreringsplikt för nu icke re- gistrerade fartyg inträda för (76 — 50 + 9 — 2+23—1+12=) 67 fartyg av de 6921 fartyg och båtar som är upptagna i de fyra största klubbarnas matriklar.
Ser man härefter på konsekvenserna i vad avser inteckningsbarhet skulle beträf- fande handelsfartygen enda skillnaden bli att 26 nu inteckningsbara fartyg skulle kom- ma under gränsen för inteckningsbarhet. Gruppen bogserbåtar m.fl. s.k. special- fartyg skulle knappast beröras. Av de nu i fartygsregistret registrerade fiskefartygen skulle 32 nu inteckningsbara komma under gränsen. 82 nu i fartygsregistret cj inför— da och följaktligen ej intecknade fiskefar— tyg skulle bli inteckningsbara. Flera av des- sa kan emellertid redan nu vara intecknings- bara ehuru ägaren ej utnyttjat denna möj- lighet. Av de 120 lustfartyg, som skulle bli inteckningsbara, torde många vara det re- dan enligt gällande regler.
Då det gäller att bedöma konsekvenserna av en övergång från gällande regler för re— gistreringsplikt och inteckningsbarhet till en ny enhetlig regel, bör hänsyn tagas ej alle- nast till verkningarna beträffande nu exis- terande fartyg utan även till framtida ny— byggnader. I sistnämnda avseende bör där- vid beaktas, att de handelsfartyg, som fram— deles kan komma att byggas i dimensioner i närheten av 12/ 4 meter, många gånger tor- de utgöras av mycket kostnadskrävande spe- cialfartyg av skilda slag, t.ex. flygbåtar,
Registrering Inteckning Fartygsslag Antal GållandeFöreslagen regel GällandeFÖreslagen regel registrerade (L/B=ö. 12/4 m) (L/B=ö. 12/4 m) I far- I annat Regi- Regi- Bort- Till- Inteck- Inteck- Bort- Till- tygs- regi- stre— stre- faller kommer nings- nings- faller nu kommer regi- ster rings- rings— nu regi- nu icke bara1 bara inteck- nu icke stret pliktiga pliktiga strerings-registre— nings- inteck- pliktiga rings- bara nings- pliktiga bara 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 Handelsfartyg 1 222 1 208 1 196 —15 + 3 1 222 1 196 —26 O Bogser-, bärgnings- och isbrytarfartyg m. 11. special- fartyg samt pråmar 241 0 228 0 +228 230 228 _ 2 0 Fiskefartyg 889 2 250? 0 9363 0 +936 886 936 —34* (+ 82)5 Ovriga fartyg 3616 0 345 0 +345 361 349 —12 0 Svenska Kryssarklubben (SXK) 4 2827 0 767 0 +76 ? 76T ? ? Göteborgs Kungl. Segel Sällskap (GKSS) 1 0063 0 9& 0 + 9 ? 95 ? ? Kungl. Svenska Segel Sällskapet (KSSS) 847” 0 23” 0 + 23 ? 239 ? ? Kungl. Motorbåt Klubben (KMK) 786 0 12 0 + 12 ? 12 ? ?
1Då uppgifter saknas om nettodräktighet för de fartyg och båtar som ej är införda i fartygsregistret, avser siffrorna i denna tabell endast i fartygsregistret registrerade fartyg. Därutöver kan finnas ett antal inteck- ningsbara båtar, som ägaren ej velat inteckna eller eljest registrera.
21I detta antal, som är ungefärligt, ingår de 889 fartyg som är införda i fartygsregistret. 3Av detta antal är 854 st införda i fartygsregistret. 82 nu ej registrerade fiskefartyg skulle bli registrerings- pliktiga.
dSiffran avser i fartygsregistret införda fartyg. Därtill kan komma ett mindre antal nu inteckningsbara fiskefartyg, som ej intecknats och därför ej registrerats i fartygsregistret.
5Av detta antal kan några tidigare ha varit inteckningsbara men ej blivit intecknade, jfr not 4. ”Av detta antal är 229 st lustfartyg, huvudsakligen tidigare handels- eller fiskefartyg, och återstoden huvudsakligen fartyg som ej längre nyttjas till sjöfart (logementsfartyg o. dyl.).
"Av detta antal är 50 st införda i fartygsregistret och därför medräknade även bland »övriga fartyg».
”» » » » 2 » » » » » » » » » » » '» » » » 1 infört » » >> » medräknat » » » »
katamaraner m.fl., för vilka registrerings- plikt och inteckningsbarhet förefaller na- turlig. Utvecklingen i fråga om fiskefartyg förefaller att gå i den riktningen att sådana fartyg — bortsett från båtar avsedda för ett mycket ringa hemmafiske — i allmänhet byg- ges till dimensioner och för kostnader som väl motiverar registreringsplikt och inteck- ningsbarhet. Av lustfartygen torde gruppen konverterade last- och fiskefartyg bli allt mindre och ersättas med seriebyggda lyx- båtar av skilda slag, vilka dock icke kom-
mer upp till gränsen för registreringsplikt och inteckningsbarhet. Enligt under hand inhämtade uppgifter förekommer i Sverige icke någon serietillverkning av lustfartyg i dimensionen 12/ 4 meter eller däröver.
Den företagna undersökningen synes visa, att ett utbyte av nuvarande regler för re- gistreringsplikt och inteckningsbarhet för fartyg mot en enhetlig gräns om 12/ 4 me- ter, oberoende av fartygets slag, icke skul- le medföra några väsentliga praktiska om- kastningar. För de fåtal fall då hittills in-
tecknade fartyg skulle falla under en ny gräns för inteckningsbarhet torde böra in- föras en övergångsregel som bibehåller in- teckningsrätten.
Då här förut talats om registreringsplikt och inteckningsbarhet har frågan bedömts närmast ur civilrättslig synpunkt. Av offent- ligrättsliga skäl, t. ex. för att underlätta kon- troll av efterlevnaden av gällande regler om säkerheten på fartyg, för tulländamål m. m., kan därutöver föreligga anledning att före- skriva registreringsplikt för fartyg och bå- tar som ej skulle vara registreringspliktiga i ett nytt, civilrättsligt reglerat skeppsregister. Sådana fartyg och båtar skulle lämpligen kunna införas i ett separat båtregister och registreringsplikten i detta register borde kunna regleras i administrativ ordning. I ett sådant båtregister skulle t.ex. kunna antecknas mindre passagerarbåtar (taxibå— tar), mindre fiskebåtar som användes utan- för sjöterritoriet samt lustfartyg som önskar erhålla nationalitetscertifikat för utrikesre- sa ävensom, ev. i ett särskilt annex, stats- fartyg som ej användes för affärsdrift.
I fråga om 13 5 2 st. sjölagsförslaget är jag icke ense med kommittén. Jag kan här hän- visa till mitt diskussionsinlägg i Svensk Ju- risttidning 1970 sid. 230—235 och vill till ytterligare utveckling av min mening an- föra följande.
13 g 2 st. i lagutkastet innehåller en tvingande reglering med den verkan, att vid utförande av skeppsbyggnadsavtal skall oavsett avtalets innehåll varvet anses så- som ägare till bygget, om beställaren ej till- handahåller byggnadsmaterialet. Formellt lämnar bestämmelsen den möjligheten öp- pen för beställaren att bli ägare genom att han själv tillhandahåller byggnadsmateria- let. En byggnad av ett större fartyg erford- rar emellertid en synnerligen noggrann pla— nering av materialtillförseln, så att mate- rial kommer vid den tidpunkt då det behövs. Kommer material för tidigt, medför detta en belastning av lagringsutrymmen. Kommer material för sent, kan resultatet bli förse- ning av fartygsbygget. Planeringen av ma— terialtillförseln till ett fartygsbygge kan ka- raktäriseras såsom en svårbemästrad logis- tisk operation, särskilt om hänsyn även mås- te tagas till andra samtidigt pågående byg— gen på varvet. Skall beställaren svara för materialleverans, får beställaren övertaga delar av funktionerna hos varvets plane- rings- och produktionsavdelningar och prak- tiskt taget hela inköpsavdelningen. Sådana arrangemang kan visserligen tänkas att var- vet gör alla beställningar men fakturering-
en sker på beställaren eller att varvet hand— lar såsom kommissionär för köparen, men det kan vara diskutabelt om dylika förfa- ringssätt — låt vara teoretiskt troligen tillåt- liga — i praktiken kommer att stå sig i en konkurssituation. Skulle så icke vara fallet, innebär lagutkastet i realiteten en sådan låsning av äganderätten till varvet, att be- ställarens möjligheter att bli ägare med sak— rättslig verkan ur praktisk ekonomisk syn— punkt måste betraktas såsom nära nog illu- soriska.
För den tvingande regleringen har så- som motiv anförts att vid full avtalsfrihet skulle den svenska skeppsbyggnadsindustrin kunna tvingas att låta beställarna stå så- som ägare.
Någon anledning antaga att den svenska varvsindustrin skulle befinna sig i ett så- dant underläge vid förhandlingar rned be- ställare, att varven för sitt skydd måste be- höva tvingande lagregler finns icke. Där- jämte bör särskilt beaktas, att beställaren icke har någon anledning att begära registre- ring såsom ägare av bygget annat än då han själv lämnar förskott och behöver ägan— derätt till bygget såsom fullgod säkerhet. Realisationsvärdet hos ett halvfärdigt far- tygsbygge är osäkert och inteckning i byg— get utgör ur beställarens synpunkt därmed också mindre god säkerhet. Äganderätt till bygget ger däremot beställaren separations- rätt i varvets konkurs. Beställarens rätt att inskriva sitt ofullbordade fång ger honom
viss kompensation men möjliggör dock icke att han i egen regi fullföljer bygget, vilket i en konkurssituation kan vara av vitalt in- tresse.
Saken har också en annan sida. Det kan ligga i ett varvs eget intresse att vid för— skottsbetalning såsom säkerhet erbjuda äganderätt åt beställaren i bygget allt efter- som bygget framskrider i takt med erlagda förskott för att erhålla ett visst kontrakt och undgå att behöva ställa bankgaranti eller annan för varvets ekonomi betungande sä- kerhet.
Jag kan ej finna det motiverat att genom en tvingande lagregel hindra ett varv att träffa giltiga avtal om äganderätten till skeppsbyggen i synnerhet som konjunkturer- na inom varvsnäringen snabbt växlar och behovet av olika avtalsformer därmed också varierar.
Än vidare bör svenska lagregler följa lagarna i andra sjöfartsländer. Parternas avtalsfrihet godkännes i åtskilliga sjöfarts- länder bl. a. i Norge. Huvudparten av be- ställarna utav större fartyg vid svenska varv är utländska. Det är därför angeläget att svensk lagstiftning avpassas efter lagstift— ningen i andra länder inom ramen för skeppsbyggnadskonventionen. Resultatet kan annars bli att beställaren vänder sig till ett annat land med en lagstiftning som över- ensstämmer med hans hemlands.
Det bör därjämte beaktas att en tvingan- de lagreglering även ur en annan synpunkt är lagtekniskt olämplig. Enligt nu gällande rätt kan argumenteras att samäganderätt uppkommer, om beställaren tillhandahåller specifika och betydande delar av fartygs— bygget, exempelvis maskineri eller special— utrustning. Jag kan här hänvisa till Christer Rune: Svensk Juristtidning 1969 sid. 886. Genom de föreslagna tvingande reglerna omöjliggöres samäganderätt i en sådan si- tuation och beställaren, som tillför bygget särskilda delar, måste säkra sig genom för varvet betungande garantier.
Skeppsbyggnadskonventionen kräver att äganderätt till och hypotek i skeppsbyggnad skall kunna inskrivas i offentligt register. Den franska texten till artikel 5 inledes
med orden »Les droits de propriété et hypothéques et *mortgages'» och den eng— elska med orden »Titles to and mortgages and ”hypothéques”». Rättsverkningarna av sådan inskrivning bestämmes enligt artikel 6 av lagen i den stat där fartyget avses att byggas eller är under byggnad. Konventio- nen förutsätter enligt min mening att par- terna i ett skeppsbyggnadsavtal skall fritt äga avtala hos vilken av parterna ägande- rätten till bygget skall ligga under byggnads- tiden — varvet eller beställaren eller even— tuellt någon form av samäganderätt — samt att ägaren eller ägarna skall ha rätt inregist- rera sin rätt. Jag menar därför att det kan ifrågasättas, huruvida den tvingande regle- ringen i lagutkastet är förenlig med konven- tionen.
Enligt min mening bör sålunda 13 5 2 st. lagutkastet utgå eller i vart fall göras dispo— sitiv.
Lennart Hagberg
Bilaga 6 Oversikt över sjölagsförslagets motsvarigheter i Kungl. Maj: ts proposition 1970: 20 med förslag till Jordabalk Sjölagsförslaget Propositionen Sjölagsförslaget Propositionen Första kapitlet 27 & st 1 19: 13 1—6 åå — st 2 19: 14 7åstl 2:2 st3 l9:4 st 2 — 28 5 st 1 20: 3 st3 2:3,4 st2 20:4st1 st 4 2: 7 29, 30 55 — 85 2:5 315 20:5,22:25t1 9, 10 åå — 32 g stl 19: 8, 9 st 2, 3 19: 10 And”, kap,-de, 33 5 20: 6, 21: 2, 22: 3, 23: 2 115 _ 34åstl 20:105tl 125 20,1,2 st2 20:llst1, 12st1 13—17 55 _ st 3 — 185 19:16 3558t1 20:115t2,3 195 _ st2 20: 12 st 2, 13 stl 2055t1 l7:1,2st1,2 3655” — st 2 17: 4 st 1, 2 512 20214 st 3 17: 9 st 3 _ st4 17:11 3755” — 21 gst 1 18: 1 stl St 2 19:20121 st 2 _ st 3 19:22 225st1 l8:9 38åstl 19:17stl st2 18:10 st2 19:17 st 2,19: lBstl 235 18:8 st3 19:18 st3 245 _ 395 — 2555t1 l9zlst2 st 2 19: 2 Tredje kapitlet (40— st 3 19: 6, 7 stl 57 56) _ 26åstl 19:125t1 st 2 19: 7 st 2 (Fjärde kapitlet 69 5) — 216 sou197o: 74
Sjölagsförslaget Propositionen Sjölagsförslaget Propositionen
Tionde kapitlet (233— (Trettonde kapitlet 243 55) — 328 5) _ Elfte kapitlet (Femtonde kapitlet) 244—260 55 — 347—348 55 — 2615st1,2 6:1 3495st1 18:4st1p1 st3 6:2 st2 19:195tlp1 2625 __ st 3 1814 st 1 p 2, 19:19 263 5 — st 1 p 2 2645st1 63st1 3505 19:19st2 st 2 6, 3 st 2 3515 18: 7, 19: 19 st 3 st 3 6: 4 352 5 stl 18: 5 st 1, 19: 19 st 3 2655 6 9 st 2, 3 1816 2665 st 1 6. 6 st 2 — 2675 — 2685 — 2695st1 6: 12st1 2705 6: 17 2715st1 17:65t1 st 2 17: 9 st 3 — 2725 6. 7 273 5 6: 8 2745 18: 1 275—277 55 — 281 5 st 1 — st 2 22: 1 2825st1 22:2st1 st 2 _ 283 5 22: 3 2845 22: 5 st 1 285 5 — 2865 22: 6 2875 22: 8 2885 22: 9 st 1 2895 22: 10 2905 22: 13 291 5st 1, 2 22:12 st 3 — 292 5 st 1 _— st 2 19:21 st 2 293 5 _
2 5 JAN 1971
Nordisk udredningsserie (Nu) 1970
Kronologisk förteckning
. Samordnad utbyggnadsplanering inom Nordal. . Uddannelses- og torskningssporgsmål.
. Prevelosladelse. . La coopération internordique en matiårea econo- miques at culturelles.
Nordisk gränsregion, miljövård och urbanisering.
. Konsumentundervisning iskolen. Marking av brann- og helsefarlige stoffet. . Nordisk trafiksäkerhetskonlerens i Stockholm. . Innstilling om harmonisering av skolaordningena ide nordiske land. . Vägtrafikregler. Reviderat förslag. . Narkotikatorskning. . Nordisk kontaktmannsmete i Reros. . The Organisation of Nordic Co—operation. . Migrationen mellan Sverige och Finland. . Nordisk tjänstemannarätt. . Utlänningspolitik och utlänningslagstiftning i Norden. . Nordiskt institut för jämförande rättsvetenskap. . Tentamensgiltigheten i Norden.
_l—l-A—l—ld—l—l—l
Statens offentliga utredningar 1970
Systematisk förteckning
Justitiedepa rtementet Grundlagberedningen. 1. Rikadagsgrupperna - Regeringa-l bildningen. [16] 2. Ersättare för riksdagsledamötema. [17] '3. Allmänna val på våren? [27] Svenlt FN-lag. [19] Militära straff och disciplinmedel. [31] Polisen isamhållet. [32] Hemförsälining. [35
Revision av vattenlagen. [40]
Gruvrattslig apeciellegstiftning. [45] Skydd mot avlyssning. [47] Svensk författningssamling. [48] Trafiknykterhetsbrott. [61] Förmynderskap. [67] Åndringari kommissronslagen. [69] Registrering av fartyg. Sjöpanträtt och fartygshypotek. Partrederi. [74]
Försvarsdepartementet Virnpliktstjånstgöringens civila meritvärde. [12] Forskning för försvarssektorn. 54
Utbildning mm. av värnpliktiga i specialtjä'nst. [65]
Sooialdepartementet
Livsmedelsetadgekommittén. 1. Ny livamedaleatadga m.m. Del. !. Förslag och motiv. [B]-2. Ny livsmedeleetedga m.m. Del. II. Bilagor. [7] Folktandvårdens utbygganda och reglering. [11] Yrkesdcadeföraäkringens finansiering. [49] Ersättning vid vissa sjukvårdanda åtgärder och sjukresor. [56] Bättre socialtjänst för handikappade. [64]
Kommunikationsdepartementet
Snöskotern — fordonet och föraren. ][9] Körkort och körkortsregistrering. [26
Finansdepartementet
Upphandling av byggnader. Del 2. Administrationen. [18] Undentödaföreningan [23] ' Aapiretioner möjligheter och skattemoral. [25] Tjänatgöringabetyg [28] Decentralisering av statlig verksamhet [29] Stordnftalördeler inom industriproduktionen. [30] Kilomaterbeskattning. [36] Översyn av vissa punktskatter. [37] Förtroiig företa sinformation och börshandel. [35] Utbetalning av ommunelskatt. [52 Svensk ekonomi 1971 ——1975 med utblick mot 1990. [71]
Utbildningsdepartementet
Om atst och kyrka. [2] Yrkesmbildningeberedningen. 1. Reformerad lärarutbild-
nin . [4] 2. Yrkestekniek högskoleutbildnin . [B] 3. Visa ic'rnak och farmaceutisk yrkesutbildning. [50] 4. Yrkes-
utbildning och arbetsliv. [58] Fria läromedel. [10]
Kompetenautrednlngen V. Behörighet - Meritvärdering . Stu— diepro noe. Specialundersökninger av kompetenafrågor. [20 v :1 Vigartill högre utbildning. Behörighet och urval. [21 Vi :2 Vägar till högre utbildning. Organisation och in- "ormetion. [55] Pedagogisk utbildning och forakning..[22] Sexualkunskapen på grundskolans låg- och mellan- stadium [39] , 4 _ Språkundersökning bland finländska barn och ungdomarl Sverige. [44] Hö skolor för konstnärlig utbildning. [66] Fol bokföringsorganisationen m.m. [70 Samhället och filmen. [73] '
Jordbruksdep'artementet
Statligt stöd till fiakehamnar. [5] ' . Distriktaveterinärernae tjänatgöringaförhallanden, m.m. [53] Jordbruket i norra Sverige. [72]
Handelsdepartementet Retionellbensinhandel. [524] Om lotterier. 2 Svensk krigamaterielaxport. [63]
lnrikesdepertementet Expertgruppen för re ionel utredningsverkaamhet _(ERUå 1. Balanserad regiona utveckling. [3] 2. Urbanieenn en Sverige. Bilagedal [ till Balanserad regional utveckling 14] 3. Regionalekonomisk utveckling. Bilagedel II till sen- aerad regional utveckling. [15 '
Medel för. styrning av byggna verksamheten. [33] Svenska folket: inkomster. [34]
Ungdom — Bostad. [43 _
Den äldre arbetskraften nom byggnademdustrin. [46] Boendeaervice 2. [68]
Civildepartementet Barna utemiljö. [1]
lndustridepartementet S1vsei'iges energiföraörjning. Energipolitik och organieation.
amarbetsutredningen. 1. Företag och Samhälle. Del. 1. Första med motiv samt bilagor. [416] 2. Företag och Sam ålle. Del 2. Hearings med ! retridare för eamhållaorgan, företag, löntagarorganieationer, poll- tiska partier m. fl. 42] Mellansvensk gruvmduatrl. [51] Olja i rör. [57] TEKO-utredningen. 1. TEKO-industrierna inför 70-talet. Del 1. Analys, slutsatser, förslag. [59] 2. TEKO-industrierna Inför 70-talet. Del II. Bilagor. [60]
' mtm'prg—auztxn_nuääh£ ant-ml
* '"T'Yi'm.