SOU 1997:122
Rättigheter i luftfartyg : delbetänkande
Till statsrådet och chefen för Kommunikationsdepartementet
Regeringen beslutade den 9 maj 1996 att tillkalla en särskild utredare med uppgift att göra en översyn av gällande författningar på den civila luftfartens område. Genom beslut den 28 augusti 1996 förordnades hovrättsrådet Ella Nyström som särskild utredare.
Som experter i utredningen förordnades fr.o.m. den 11 oktober 1996 hovrättsassessom Catarina Barketorp, departementssekreteraren Margaretha Granborg, chefsjuristen Per Grönwall, numera kanslirådet Olof Hedberg och juristen vid Luftfartsinspektionen Bengt Larsson, fr.o.m. den 21 januari 1997 departementssekreteraren Carin Åberg och fr.o.m. den 7 mars 1997 hovrättsassessorn Kenneth Nordlander.
Till sekreterare förordnades fr.o.m. den 1 oktober 1996 hovrätts- assessom jur. lic. Anders Hagsgård.
Utredningen har antagit namnet Luftråttsutredningen. Utredningen får härmed avlämna delbetänkandet Rättigheter i luftfartyg (SOU 1997:122).
Göteborg i september 1997 Ella Nyström
/Anders Hagsgård
Innehåll Förkortningar ................................ 9 Sammanfattning .............................. l l Författningsförslag ............................ 13 1 Förslag till lag om ändring i luftfartslagen
(19571297) ............................ 13 2 Förslag till lag om ändring i lagen (1955:227) om
inskrivning av rätt till luftfartyg ............... 22 3 Förslag till lag om ändring i lagen (1955:229) i
anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av
rätt till luftfartyg ......................... 49 4 Förslag till lag om ändring i lagen (1922:382)
angående ansvarighet för skada i följd av luftfart ..... 52 5 Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken ...... 53 6 Förslag till lag om ändring i lagen (1936:83)
angående vissa utfästelser om gåva ............. 58 7 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:404)
om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter ....... 59 1 Utredningens uppdrag ..................... 61 2 Gällande rätt och tidigare utredningsförslag ........ 63 2.1 Inledning ............................. 63 2.2 Gällande bestämmelser ..................... 63
2.2.1 Luftfartslagen (1957z297) ........... 63 2.2.2 Luftfartsförordningen (1986: 171) ......... 66 2.2.3 Förordningen (1986:172) om luftfartygs-
registret m.m. ..................... 66 2.2.4 Lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg ........................ 66
2.2.5 Kungörelsen (1955:630) med närmare före- skrifter om inskrivningsbok för luftfartyg, m.m. ........................... 67
2.3
3.1 3.2 3.3 3.4 3.5
5.3
5.4 5.5 5.6 5.7
6.1 6.2 6.3
2.2.6 Lagen (1955z229) i anledning av Sveriges till- träde till 1948 års konvention rörande inter- nationellt erkännande av rätt till luftfartyg . . . . 67 2.2.7 Kungörelsen (1955z631) angående skyldighet i vissa fall att införskaffa gravationsbevis rörande fartyg eller luftfartyg ............ 68 2.2.8 Förmånsrättslagen (1970:979) ........... 68 2.2.9 Handelsbalken ..................... 68 2.2.10 Lagen (1845z50 s.1) om handel med lösören,
som köparen låter i säljarens vård kvarbliva . . 68 2.2.11 Utsökningsbalken ................... 69 2.2.12 Utsökningsförordningen (1981z981) ........ 69 2.2. 13 Lagen (1922z382) angående ansvarighet för
skada i följd av luftfart ................ 70 2.2.14 Lagen (1939:6) om frihet från kvarstad för
vissa luftfartyg ..................... 70 Tidigare utredningsförslag ................... 70 Nordisk rätt m.m. ........................ 73 Inledning ............................. 73 Danmark .............................. 73 Finland ............................... 74 Norge ............................... 74 Utkast till Unidroit-konvention om internationella intressen i lösöre ......................... 75 Allmänna utgångspunkter ................... 77 Registreringsfrågor ....................... 79 Registreringsrätt eller registreringsplikt? .......... 79 Vem skall ha rätt att registrera ett luftfartyg i luftfartygsregistret? ...................... 80 Vilka krav skall ställas på ett luftfartyg för att det skall få registreras i luftfartygsregistret? .......... 81 Registrering som förutsättning för luftfart ......... 84 Anteckning om nyttjanderätt till luftfartyg ......... 85 Bihanget till luftfartygsregistret ................ 87 Brukarförteckning ........................ 88 Sakrättsliga frågor ........................ 91 Refonnbehovet .......................... 91 Vilket bör vara det sakrättsliga momentet? ........ 93 Vad skall kunna bli föremål för inskrivning? ....... 95
6.4 De olika sakrättsliga konflikterna .............. 106
6.4.1 Borgenärsskydd .................... 107 6.4.2 Omsättningsskydd ................... 108 6.4.3 Exstinktiva lösningar ................. 1 1 1 6.4.4 Prioriterande lösningar ................ 115 6.5 Var skall inskrivning ske? ................... 116 7 Övriga frågor ........................... 121 7.1 Statens ansvar för vissa rättsförluster ............ 121 7.2 Straffrättsliga frågor ...................... 123 7.3 Panträttsliga frågor ....................... 124 8 Generella direktiv ........................ 125 8. 1 Inledning ............................. 125 8.2 Regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992150) ...... 125 8.3 Prövning av offentliga åtaganden (dir. 1994z23) ..... 125 8.4 Jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir. 1994:124) . . . 126 8.5 Konsekvenser för brottsligheten och det brottsföre- byggande arbetet (dir. 1996149) ............... 126 8.6 Regeringens beslut den 1 september 1994 om en
ordning för systematisk genomgång i regeringskansliet
av företagsregler ......................... 127 9 Författningskommentar ..................... 129 9.1 Luftfartslagen (1957z297) ................... 129 9.2 Lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till
luftfartyg ............................. 134 9.3 Lagen (1955z229) i anledning av Sveriges tillträde
till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg ............... 159 9.4 Lagen (1922z382) angående ansvarighet för skada i
följd av luftfart .......................... 160 9.5 Utsökningsbalken ........................ 160 9.6 Lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva . . 162 9.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1984:404) om
stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter ......... 162 Litteraturförteckning ........................... 163
Förkortningar
AOC Air operator certificate
BCL Bestämmelser för Civil Luftfart Bet. Betänkande
BrB Brottsbalken
Dir. Kommittédirektiv
EEG Europeiska ekonomiska gemenskapen EES Europeiska ekonomiska samarbetsområdet EG Europeiska gemenskapen
EU Europeiska unionen
FRL Förmånsrättslagen (1970:979)
ICAO International Civil Aviation Organization Inser Lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg JAA Joint Aviation Authorities
J AR Joint Aviation Requirements JB Jordabalken KL Konkurslagen (1987:672)
KonvL Lagen (19551229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till
luftfartyg
LF Luftfartsförordningen (1986: 171)
LFS Luftfartsverkets författningssamling
LkL Lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva
LL Luftfartslagen (1957z297)
NJA NJA II PoIT Prop. Rskr. SjöL SkadestL SOU SÖ TfR UB
Nytt juridiskt arkiv, avdelning 1 Nytt juridiskt arkiv, avdelning II Post- och Inrikes Tidningar Proposition
Riksdagens skrivelse
Sjölagen (1994:1009)Skadeståndslagen (19721207) Statens offentliga utredningar Sveriges överenskommelser med främmande makter Tidskrift for rettsvitenskap Utsökningsbalken
Sammanfattning
Utredningens uppdrag har, i den del som redovisas i förevarande betänkande, varit att behandla frågan om sakrättslig verkan av registrering av luftfartyg.
För närvarande sker registrering av luftfartyg i luftfartygsregistret, som förs av Luftfartsverket, medan inteckningar skrivs in i in— skrivningsbok som förs av inskrivningsdomare i Stockholms domsaga. Den ägarregistrering som härvid förekommer har ingen sakrättslig verkan. För att ett förvärv av luftfartyg skall vara sakrättsligt skyddat krävs enligt allmänna lösörerättsliga principer att tradition av luftfartyget har skett.
Genom bl.a. den ökade förekomsten av nya finansieringsformer, såsom leasing, har det uppkommit ett påtagligt behov av att reformera den svenska luftsakrätten. Utredningen föreslår att en sådan reform i stor utsträckning sker efter sjörättslig förebild.
Den inskrivningsbok för luftfartyg som förs vid Stockholms tingsrätt föreslås bli integrerad med luftfartygsregistret, som således blir ett kombinerat offentligrättsligt och privaträttsligt register. Registret skall vara förlagt till Luftfartsverket.
Enligt utredningens förslag blir det möjligt att i luftfartygsregistret med sakrättslig verkan skriva in förvärv, såväl fullbordade som ofullbordade. Inskrivningen ersätter tradition som sakrättsligt moment. Det blir också möjligt att med sakrättslig verkan skriva in nyttjande- rätter samt optionsrätter som avser rätt att genom köp förvärva ett luftfartyg. Det nuvarande systemet med fordringsinteckning behålls. Inskrivningsdag skall hållas varje arbetsdag fram till klockan tolv.
Registrering i luftfartygsregistret skall fortfarande bygga på en registreringsrätt och inte på en registreringsplikt. Viss registrerings- plikt kan emellertid sägas föreligga genom att det föreskrivs att ett luftfartyg som används inom svenskt område måste vara registrerat. Möjligheten att registrera ett luftfartyg i luftfartygsregistret utökas, så att det även blir möjligt för den som inte är hemmahörande i ett land inom EES att registrera ett luftfartyg. Förutsättning för registrering är att luftfartyget brukas av någon som själv hade kunnat bli registrerad som ägare om han ägt luftfartyget och att brukaren har ett drifttillstånd som är utfärdat i Sverige. Det krav som för närvarande finns på att ett luftfartyg för att få registreras skall ha ett luftvärdighetsbevis, och i de
flesta fall ett miljövärdighetsbevis, tas bort. Detta innebär inte någon försämring för flygsäkerheten eller miljön, eftersom ett luftfartyg inte får brukas utan att det är luftvärdigt och miljövärdigt. Det införs en bestämmelse om att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer av miljöskäl får föreskriva att en viss typ av luftfartyg inte får registreras.
För att det av luftfartygsregistret i så stor utsträckning som möjligt skall framgå vem som faktiskt brukar ett luftfartyg, föreslås att det in- förs en skyldighet att till luftfartygsregistret anmäla en nyttjanderätts- upplåtelse av ett registrerat luftfartyg — som inte skrivs in — som avser obestämd tid eller en bestämd tid om minst en månad.
Utredningsförslaget omfattar dessutom privat- och exekutionsrättslig
följdlagstiftning.
Författningsförslag
1. Förslag till lag om ändring i luftfartslagen (1957:297)
Härigenom föreskrivs i fråga om luftfartslagen (1957:297)1 dels att 2 kap. 11 a och 14—16 55 skall upphöra att gälla, dels att 1 kap. 2 &, 2 kap. 1—4 och 6—13 55, 11 kap. 6 5 och 13 kap. 2 och 6 55 skall ha följande lydelse,
dels att i 2 kap. rubriken närmast före 12 5 skall utgå och närmast före 10 och 13 55 skall införas rubriker med följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 2 &
Lujifart får äga rum med Ett luftfartyg som används vid svenska luftfartyg. Med luft- luftfart inom svenskt område fartyg som har nationaliteti en skall vara registrerat i Sverige annan stat får luftfart äga rum eller i ett annat land som är endast om det har träffats avtal medlem i Internationella civila med den andra staten om rätt luftfartsorganisationen (ICAO). till luftfart inom svenskt område.
Om det finns särskilda skäl får regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer medge att luftfart äger rum även med andra luftfartyg och bestämma på vilka villkor detta får ske.
' Lagen omtryckt 1986:166.
2 kap.
Luftfartsverket för register över luftfartyg (luftfartygsregist- ret).
15
Luftfartsverket för register över luftfartyg (luftfartygsregist- ret). Detta förs med hjälp av automatisk databehandling.
Om inskrivning av rätt till luftfartyg och om vissa internationella förhållanden beträffande rätt till luftfartyg finns det särskilda be- stämmelser.
Ett luftfartyg får registreras i Sverige bara om det ägs av svenska staten, svensk kommun eller landstingskommun, med- borgare i ett land inom Europe- iska ekonomiska samarbetsom- rådet eller av dödsbo efter en sådan person, eller av bolag, förening, samfällighet eller stif- telse som har svensk nationalitet eller har sitt säte i ett land som omfattas av avtalet om Europe— iska ekonomiska samarbetsom- rådet.
Luftfartsverket får medge att ett luftfartyg får registreras i Sverige även om nämnda krav inte är uppjyllda. Sådant med- givande får bara lämnas om luftfartyget i regel används med utgångspunkt i Sverige.
2 Senaste lydelse 1993z43.
252
Ett luftfartyg får registreras i Sverige bara om det helt ägs av svenska staten, svensk kommun eller landstingskommun, med- borgare i ett land inom Europe- iska ekonomiska samarbetsom- rådet eller av dödsbo efter en sådan person, eller av bolag, förening, samfällighet eller stif- telse som har svensk nationalitet eller har sitt säte i ett land som omfattas av avtalet om Europe- iska ekonomiska samarbetsom- rådet.
Även om förutsättning enligt första stycket inte föreliggerfår ett luftfartyg registreras i Sverige om det brukas av någon som avses i första stycket och denne har ett drifttillstånd som är utfärdat i Sverige.
Luftfartsverket får medge att ett luftfartyg får registreras i Sverige även om förutsättningar enligt första eller andra stycket inte föreligger. Sådant medgi- vande får bara lämnas om luft- fartyget i regel används med utgångspunkt i Sverige.
Ett luftfartyg, som är regi- strerat i en främmande stat, får inte registreras i Sverige, om det inte avregistreras i den främmande staten.
Ett luftfartyg får registreras bara om det har luftvärdighets- bevis. Regeringen eller den myndighet regeringen bestäm- mer får föreskriva att luftfartyg för registrering också skall ha miljövärdighetsbevis.
Luftvärdighets— och miljövär— dighetsbevis skall vara utfärda- de eller godkända i Sverige.
35
4?)
Ett luftfartyg, som är regi- strerat i ett annat land, får inte registreras i Sverige, om det inte avregistreras i det andra landet.
Regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer får föreskriva att luftfartyg av miljöle inte får registreras i Sverige.
6 5
Ett luftfang skall avregistre- ras om
]. ägaren skriftligen begär det,
2. kraven i 2 5 inte är upp- jyllda,
3. det har förolyckats eller förstörts,
4. det efter en flygning inte har hörts av på tre månader, eller
5. det på grund av ombygg- nad eller annan sådan ändring upphört att vara luftfartyg eller, utan att ändring skett, inte anses utgöra ett luftfartyg.
Ägaren är skyldig att inom en månad skrijltligen anmäla om något har hänt som enligt första stycket 2—5 medför att ett luft- fartyg skall avregistreras.
Ett luftfang skall föras ur registret i följande fall.
1. Om ägaren begär det.
2. Om kraven i 25 inte är uppfyllda.
3. Om det har förolyckats eller förstörts.
4. Om det efter en flygning inte har hörts av på tre måna— der.
5. Om det inte har haft giltigt lunvärdighetsbevis eller miljö- värdighetsbevis på tre år. Ägaren är skyldig att anmäla om något har hänt som enligt första stycket 2—4 medför att ett luftfang skall avregistreras. När ett fall enligt första stycket 5 inträjfar, behöver luftfartyget inte avregistreras om ägaren inom en viss tid som bestäms av luftfartsverket visar att luftfarty- get är luftvärdigt och miljövär- digt.
Om ett luftfartyg är intecknat, får det avregistreras endast om inteckningshavaren har medgett det.
85
95
7 5
Om det finns en rättighet inskriven i ett luftfartyg får det avregistreras endast om rättig- hetshavaren har medgett det.
Om någon annan än ägaren brukar ett registrerat luftfartyg för obestämd tid eller för en be- stämd tid om minst en månad skall, om nyttjanderätten inte skrivits in enligt lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg, upplåtaren eller brukaren genast äter upp- låtelsen skriftligen anmäla detta förhållande för anteckning i luftfartygsregistret.
Om anteckning enligt första stycket skett skall upplåtaren eller brukaren anmäla till luft- fartygsregistret när en upplåtel- se för obestämd tid upphör eller en upplåtelse för en bestämd tid upphör i förtid.
Ett luftfartyg som finns utomlands får efter ansökan av den som förvärvat luftfartyget, för viss tid föras in i ett bihang till luffartygsregistret, om förut- sättningarna i 2 och 3 55 är uppfyllda, och förbud mot regi- strering inte har föreskrivits enligt 4 &.
Nationaliteten
10 &
Om någon innehar ett regi- strerat luftfartyg på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt, skall innehavet antecknas i luftfartygsregistret. De som träjfar avtal om ett så— dant köp skall genast anmäla det till luftfartsverket.
Om någon innehar ett regi- strerat luftfartyg med nyttjan— derätt för obestämd tid eller för bestämd tid om minst två veck- or, skall anteckning om inneha- vet göras i luftfartygsregistret om ägaren eller innehavaren begär det.
11 5
Om ett luftfartyg har byggts utomlands för svensk räkning eller om ett luftfartyg som finns utomlands har övergått till en svensk ägare, får fartyget för viss tid antecknas i ett bihang till luftfartygsregistret, omförut— sättningarna i 2 och 3 åå är
uppfyllda.
Nationaliteten
12 & Luftfartyg som är införda i luftfartygsregistret har svensk nationalitet. Luftfartsverket utfärdar bevis om registreringen (nationalitets— och registreringsbevis).
Ett luftfartyg som är infört i luftfartygsregistret har svensk nationalitet.
Luftfartsverket utfärdar bevis om registreringen (nationalitets— och registreringsbevis).
Ett luftfartyg som har anteck— nats i bihanget till luftfartygs- registret har svensk nationalitet så länge anteckningen gäller och anses vid tillämpning av I kap. 2 5 första stycket vara registrerati Sverige.
Luftfartsverket utfärdar bevis om anteckningen i bihanget (interimistiskt nationalitets- och registreringsbevis).
Ett luftfartyg skall ha natio- nalitets- och registreringsbevis när det används vid luftfart.
Om ett luftfartyg används på grund av medgivande enligt 1 kap. 2 5 andra stycket, gäller
de bestämmelser som meddelas av regeringen eller den myndig— het som regeringen bestämmer.
Märkningen
13 5
Ett luftfang som är infört i luftfartygsregistret eller anteck- nat i bihanget skall vara märkt med sina nationalitets- och regi- streringsbeteckningar.
Ett utländskt luftfartyg skall vara märkt i enlighet med före- skrtftema i registreringsstaten vid luftfart inom svenskt om- råde.
Om ett luftfartyg används på grund av medgivande enligt 1 kap. 2 & andra stycket, gäller de bestämmelser som meddelas av regeringen eller den myndig- het som regeringen bestämmer.
11 kap.
Luftpanträtten i ett luftfartyg, som är registrerat i Sverige, upphör efter tre månader från den dag åtgärderna för bärg- ningen eller bevarandet av farty— get avslutades. Detta gäller dock inte, om borgenärens anspråk på panträtt inom samma tid har anmälts till inskrivningsdomaren för anteckning i inskrivnings— boken för luftfartyg och dess— utom överenskommelse har träffats om panträttens belopp eller talan om panträtten har väckts i laga ordning.
65
Luftpanträtten i ett luftfartyg, som är registrerat i Sverige, upphör efter tre månader från den dag åtgärderna för bärg- ningen eller bevarandet av farty- get avslutades. Detta gäller dock inte, om borgenärens anspråk på panträtt inom samma tid har anmälts till Luftfartsverket för anteckning i luftfartygsregistret och dessutom överenskommelse har träffats om panträttens be- lopp eller talan om panträtten har väckts i laga ordning.
Bestämmelserna i första styc- ket gäller också om fartyget är registrerat i en annan stat som har biträtt Genevekonventionen. Borgenärens anspråk på panträtt skall i sådant fall anmälas hos den myndighet som för inskriv- ningsboken för fartyget.
Om fartyget inte är registrerat eller om det är registrerat i en annan främmande stat än som anges i andra stycket, upphör luftpanträtten efter ett år från den dag åtgärderna för bärg- ningen eller bevarandet av farty- get avslutades. Detta gäller dock inte, om inom samma tid över- enskommelse har träffats om panträttens belopp eller talan om panträtten har väckts i laga ordning.
Bestämmelserna i första styc- ket gäller också om fartyget är registrerat i ett annat land som har biträtt Genevekonventionen. Borgenärens anspråk på panträtt skall i sådant fall anmälas hos den myndighet som för inskriv- ningsboken för fartyget.
Om fartyget inte är registrerat eller om det är registrerat i ett annat land än som anges i andra stycket, upphör luftpanträtten efter ett år från den dag åtgär- derna för bärgningen eller beva- randet av fartyget avslutades. Detta gäller dock inte, om inom samma tid överenskormnelse har träffats om panträttens belopp eller talan om panträtten har väckts i laga ordning.
13 kap.
Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som
]. bryter mot 1 kap. 2 a & första stycket eller mot villkor som har meddelats enligt 1 kap. 2 a 5 andra stycket,
2. bryter mot förbud eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 1 kap. 3 5,
3. lämnar oriktiga uppgifter vid ansökan eller anmälan enligt 2 kap.,
4. framför luftfartyg som ej är märkt enligt 2 kap. 16 & eller enligt föreskrifter som har med- delats med stöd därav,
25
Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen
]. bryter mot 1 kap. 2 5 för— sta stycket,
2. bryter mot 1 kap. 2 aå första stycket eller mot villkor som har meddelats enligt 1 kap. 2 a 5 andra stycket,
3. bryter mot förbud eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 1 kap. 3 5,
4. lämnar oriktiga uppgifter vid ansökan eller anmälan enligt 2 kap.,
5. framför luftfartyg som inte är märkt enligt 2 kap. 13 & eller enligt föreskrifter som har med- delats med stöd därav,
5. bryter mot 3 kap. 1 & förs- ta stycket eller 4 kap. 1 eller 3 ä,
6. vid tjänstgöring ombord på luftfartyg vägrar att följa befäl- havarens order,
7. bryter mot 5 kap. 7 5, 6 kap. 4 5 eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 6 kap. 8 5,
8. upplåter eller driver en an- läggning i strid med 6 kap. 9 5 första stycket,
9. bryter mot 6 kap. 15 5 första stycket,
10. utövar luftfart utan till- stånd enligt 7 kap.,
11. vid utövande av luftfart åsidosätter de villkor som har meddelats med stöd av 7 kap. 4 5 första stycket eller 6 & första stycket,
12. bryter mot trafikföreskrif- ter som har meddelats med stöd av 8 kap. 1 eller 2 5,
13. underlåter att landa enligt vad som sägs i 8 kap. 3 5,
14. bryter mot 8 kap. 4 &, 15 . använder ett luftfartyg vid luftfart utan föreskriven försäk- ring eller säkerhet enligt 10 kap. 2 &.
6. bryter mot 3 kap. 1 & förs- ta stycket eller 4 kap. 1 eller 3 5,
7. vid tjänstgöring ombord på luftfartyg underlåter att följa befälhavarens order,
8. bryter mot 5 kap. 7 5, 6 kap. 4 & eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 6 kap. 8 5,
9. upplåter eller driver en an- läggning i strid med 6 kap. 9 5 första stycket,
10. bryter mot 6 kap. 15 5 första stycket,
11. utövar luftfart utan till- stånd enligt 7 kap.,
12. vid utövande av luftfart åsidosätter de villkor som har meddelats med stöd av 7 kap. 4 5 första stycket eller 6 5 första stycket,
13. bryter mot trafikföreskrif- ter som har meddelats med stöd av 8 kap. 1 eller 2 5,
14. underlåter att landa enligt vad som sägs i 8 kap. 3 5,
15. bryter mot 8 kap. 4 &, 16. använder ett luftfartyg vid luftfart utan föreskriven försäk- ring eller säkerhet enligt 10 kap. 2 5.
Till böter eller fängelse i högst sex månader döms även den som av oaktsamhet begår gärning som avses i första styc- ket 1—6, 8—13 och 15—16.
Om ägaren eller någon som är i hans ställe uppsåtligen begår eller medverkar till en sådan gärning som anges i 2 5 1 eller 2, kan luftfartyget för- klaras förverkat, om det behövs för att förebygga brott eller om det i övrigt finns särskilda skäl. Detta gäller dock inte, om förverkande är uppenbart oskä- ligt. Om fartyget inte frnns i behåll, kan värdet förklaras förverkat.
65
Om ägaren eller någon som är i hans ställe uppsåtligen begår eller medverkar till en sådan gärning som anges i 2 5 1, 2 eller 3, kan luftfartyget för— klaras förverkat, om det behövs för att förebygga brott eller om det i övrigt finns särskilda skäl. Detta gäller dock inte, om förverkande är uppenbart oskä- ligt. Om fartyget inte finns i behåll, kan värdet förklaras förverkat.
Första stycket gäller inte mot den som i god tro har förvärvat luftfartyget eller någon särskild rätt till det.
Bestärrunelserna i första och andra styckena gäller också i fråga om sådant gods som avses i 8 kap. 45 första och andra styckena, om dess ägare eller någon som är i ägarens ställe begår eller medverkar till en sådan gärning som anges i 2 & 14.
Bestämmelserna i första och andra styckena gäller också i fråga om sådant gods som avses i 8 kap. 4ä första och andra styckena, om dess ägare eller någon som är i ägarens ställe begår eller medverkar till en sådan gärning som anges i 2 & 15.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
2. Förslag till lag om ändring i lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg
dels att 7, 12, 13 och 24 55 skall upphöra att gälla, dels att 1—3, 6, 9, 11, 15, 19 b, 21, 22, 29, 36 och 38—53 55 skall ha följande lydelse,
dels att det skall införas 17 nya paragrafer, 2 a—2 n och 54—56 55,
med följande lydelse,
dels att det skall införas rubriker närmast före 2 a, 2 d, 2 e, 2 f och 56 åå med följande lydelse, att rubrikerna närmast före 44 och 53 55 skall utgå och att rubrikerna närmast före 38 och 51 55 skall ha
följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Vad i denna lag är stadgat om inteckning i luftfartyg och om vissa anteckningar beträjfan- de sådant fartyg äger tillämp- ning på luftfartyg, som är infört i det svenska luftfartygsregist- ret.
lå
Föreslagen lydelse
Denna lag gäller inskrivning av rätt till luftfartyg. Lagen är tillämplig på luftfartyg som är införda i det svenska luftfartygs- registret. Bestämmelserna i 2 a—Z d, 2 f—2 n, 38—46 och 48—56 åå är även tillämpliga på andelar i registrerat luftfar- tyg.
Om vissa internationella förhållanden beträffande rätt till luftfartyg är särskilt stadgat.
Ärenden som avses i denna lag (inskrivningsärenden röran- de luftfartyg) upptagas av den inskrivningsdomare vid Stock- holms rådhusrätt som är därtill utsedd.
Över sådana ärenden skall föras särskild inskrivningsbok.
25
Inskrivning enligt denna lag kan ske av
]. förvärv av luftfartyg,
2. optionsrätt till luftfartyg,
3. nyttjanderätt till luftfartyg, och
4. inteckning i luftfartyg eller reservdelar till luftfartyg.
Inskrivning sker i luftfartygs- registret. Registret förs av den
myndighet som anges i 2 kap. 1 & luftfartslagen (195 7.297) (registermyndigheten ) .
Förvärv av luftfartyg
2 a 5
Den som med äganderätt har förvärvat ett luftfartyg har rätt till inskrivning av sitt förvärv. Detsamma gäller den som har förvärvat ett luftfartyg under villkor som innefattar ägande- rättsförbehåll eller är att jäm- ställa med ett sådant förbehåll.
Övergår vid förvärv som skett under villkor som innefattar äganderättsförbehåll eller som är att jämställa med ett sådant förbehåll förvärvarens eller överlåtarens rätt till någon annan, skall vad som sägs i första stycket och vad som i övrigt föreskrivsi denna lag om inskrivning av förvärv och ver- kan därav tillämpas.
Den som ansöker om registre- ring av ett luftfartyg enligt 2 kap. luftfartslagen (195 7297) anses därmed också söka in- skrivning av sin rätt till fartyget.
2 b 5
Om registennyndigheten vid inskrivning av ett förvärv av ett luftfartyg eller rätt till sådan egendom finner att förvärvet beror av villkor som innefattar äganderättsförbehåll eller som är att jämställa med ett sådant förbehåll, skall även villkoret skrivas in.
Om registermyndigheten vid inskrivningen eller därefter finner att förvärvet är förenat med annat villkor som inskrän- ker förvärvarens rätt att över- låta fartyget eller söka inteck— ning eller upplåta rättighet i det, eller att förvärvarens be- hörighet i ett sådant avseende är inskränkt genom någon an- nans rätt att nyttja fartyget på grund av testamente, skall det antecknas i registret.
2 c 5
Ett förvärv som har skrivits in enligt 2 a 5 skall på ansökan av överlåtaren eller förvärvaren avföras ur registret om det visas att förvärvet gått åter.
Optionsrätt till luftfartyg
2 d 5
Den som har en optionsrätt att genom köp förvärva ett luft— fartyg har rätt till inskrivning av sin optionsrätt.
En optionsrätt som har skri- vits in enligt första stycket skall på ansökan av upplåtaren eller optionshavaren avföras ur registret om det visas att optio- nen upphört i förtid.
Nyttjanderätt till luftfartyg
2 e 5
Den som har en nyttjanderätt till ett luftfartyg för obestämd tid eller för en bestämd tid om minst sex månader har rätt till inskrivning av sin nyttjanderätt.
Efter ansökan av upplåtaren eller nyttjanderättshavaren skall en enligt första stycket inskriven nyttjanderätt för obestämd tid aiföras ur registret om det visas att den upphört. Motsvarande gäller en enligt första stycket inskriven nyttjanderätt för en bestämd tid som upphör i förtid.
Verkan av inskrivning av för- värv, optionsrätt och nyttjande- rätt
2få
Har ett luftfartyg överlåtits och inskrivning sökts för för- värvet, får luftfartyget efter utgången av den inskrivningsdag då ansökan gjordes inte tas i anspråk för en annan fordran mot överlåtaren än sådan som är förenad med panträtt eller retentionsrätti luftfartyget.
2 g 5
Om ett luftfartyg har förvär- vats genom överlåtelse från någon som inte var rätt ägare, skall förvärvet ändå gälla, om överlåtarens åtkomst var inskri- ven när luftfartyget överläts och förvärvaren sökt inskrivning och därvid varken insett eller bort
inse att överlåtaren inte var rätt ägare. Detsamma gäller förvärv genom överlåtelse från någon som var rätt ägare men som på grund av förvärvsvillkorsaknade rätt att förfoga över luftfartyget.
Godtrosförvärv inträder dock inte, om det på samma inskriv- ningsdag som inskrivning söks för förvärvet tas upp ett ärende om inskrivning eller annan in- föring i registret av omständig- het, varav bristen i överlåtarens förfoganderätt beror, eller om anteckning i registret, att talan väckts om hävning eller åter- gång av förvärv av egendomen eller om bättre rätt till egen— domen.
Om förvärv genom exekutiv försäljning finns särskilda be- stämmelser.
2 h 5
En optionsrätt eller en nytt- janderätt till ett luftfartyg gäller mot en ny ägare om inskrivning av rättigheten sökts innan den nya förvärvaren av luftfartyget söker inskrivning av sitt förvärv. Vid samtidig ansökan har det äldsta avtalet företräde.
2 i 5
Om nyttjanderätt eller op- tionsrätt till ett luftfartyg har förvärvats genom upplåtelse från någon som inte var rätt ägare, skall upplåtelsen ändå gälla, om upplåtarens åtkomst var inskri- ven när luftfartyget uppläts och den som förvärvat nyttjande- rätten eller optionsrätten sökt
inskrivning och därvid varken insett eller bort inse att upp- låtaren inte var rätt ägare. Det- samma gäller upplåtelse från någon som var rätt ägare men som på grund av förvärvsvillkor saknade rätt att förfoga över luftfartyget.
Godtrosförvärv inträder dock inte, om det på samma inskriv- ningsdag som inskrivning söks för upplåtelsen tas upp ett ären- de om inskrivning eller annan införing i registret av omstän- dighet, varav bristen i upplåta- rens förfoganderätt beror, eller om anteckning i registret, att talan väckts om hävning eller återgång av förvärv av egen- domen eller om bättre rätt till luftfartyget.
21" 5
Har optionsrätt eller nyttjan- derätt till ett luftfartyg upplåtits till flera var för sig har den upplåtelse för vilken inskrivning först söks företräde. En upp- låtelse gäller dock inte före en tidigare upplåtelse om rättig- hetshavaren vid ansökan om inskrivning ägde eller bort äga kännedom om denna. Vad som sagts nu med avseende på före- träde mellan upplåtelser av rättigheter gäller endast om dessa inte utan förfång för nå— gondera parten kan utövas vid sidan av varandra.
Ifall då inskrivning av rättig- heterna söks samma dag, och de inte utan förfång för någondera parten kan utövas vid sidan av
varandra, har de sinsemellan företräde efter den tidsföljd i vilken de upplåtits. Är upplåtel- serna samtidiga eller kan det inte utrönas i vilken tidsföljd de skett, skall rätten på talan förordna om företräder mellan dem efter vad som med hänsyn till omständigheterna är skäligt.
2 k 5
När en rättighet, som inte utan förfång för en annan rät- tighet kan utövas vid sidan av denna, skall vika, har rättig- hetshavaren rätt till ersättning av upplåtaren för skada, om han vid upplåtelsen varken ägde eller bort äga kännedom om den andra upplåtelsen.
2 l &
Talan om bättre rätt till ett luftfartyg kan med laga verkan riktas mot den som senast bevil— jats eller sökt inskrivning för sitt förvärv, även om denne före talans väckande överlåtit egen- domen till någon annan. Den till vilken överlåtelsen skett har i rättegången samma ställning som om överlåtelsen skett under rättegången.
Första stycket skall också tillämpas när någon vill söka betalning ur ett luftfartyg för fordran som är förenad med panträtt eller retentionsrätt i fartyget. Om en tvist som rör äganderätten är antecknad i registret, kan talan om betal- ning i stället riktas mot den som
Där ägaren det medgiver, må luftfartyg genom inskrivning i inskrivningsboken intecknas till säkerhet för fordran å visst be- lopp i penningar.
Inteckning må till säkerhet för en och samma fordran meddelas i flera luftfartyg, dock ej så, att något av dem kommer att besväras av inteckning, som ej gäller med samma förmånsrätt i
35
innehar fartyget med ägande- rättsanspråk.
2 m 5
Den rättsverkan som en sökt eller beviljad inskrivning medför enligt 2 f och 2 g && består även efter avregistrering.
Den rättsverkan som en an— sökan om inskrivning medför enligt 2 f, Zg, 2h, Zi och Zj åå förfaller om ansökan av— slås.
Bestämmelserna i 2 f, 2 g och 2 I 55 och i denna paragraf om rättsverkan av en inskrivnings- ansökan skall också tillämpas i fråga om en ansökan om avregi- strering med anledning av ett förvärv.
2 n 5
En införing i luftfartygsregist- ret skall, efter utgången av den inskrivningsdag då ärendet om införingen upptogs, anses känd för var och en vars rätt till luftfartyget beror av god tro om en omständighet som införingen avser.
Efter medgivande av den som är inskriven som ägare i luft- fartygsregistret får ett luftfartyg genom inskrivning i luftfartygs- registret intecknas till säkerhet för fordran på ett visst penning- belopp.
En inteckning får till säkerhet för en och samma fordran med— delas i flera luftfartyg, men inte på ett sådant sätt, att något av
de övriga. Fartyg som är inteck- nat för samma fordran som annat fartyg, må ej särskilt in- tecknas.
Ej må inteckning meddelas i lott i luftfartyg.
Då inteckning sökes, skall fordringshandlingen i huvud- skrift ingivas till inskrivnings- domaren.
Finnes ej å handlingen bevitt- nat medgivande som i 5 & sägs, skall ansökningen avslås.
Ej må i inteckningsärende andra än skriftliga bevis gälla i fråga om åtkomst till luftfartyg eller reservdelar.
Överlåter någon till annan luftfartyg eller lott i sådant far- tyg, och har, innan ny ägares fång anmäles till luftfartygs- registret, inteckning blivit sökt på grund av tidigare ägares medgivande, utgöre överlåtelsen ej hinder för inteckningens beviljande.
Sökes inteckning samma dag ny ägares fång anmäles till luft- fartygsregistret eller därefter, skall ansökningen avslås, utan så är att nye ägaren iklätt sig förbindelse att låta luftfartyget
65
9å
115
dem kommer att besväras av en inteckning, som inte gäller med samma förmånsrätt i de övriga. Ett fartyg som är intecknat för samma fordran som ett annat fartyg, får inte särskilt inteck- nas.
En inteckning kan inte med— delas i en andel av ett luftfar- tyg.
Den som ansöker om en in- teckning skall ge in fordrings— handlingen i original.
I ett ärende som rör inteck- ning av reservdelar till luftfartyg är det tillåtet endast med skrift- liga bevis när det gäller att visa åtkomsten till reservdelarna.
Överlåter någon ett luftfartyg eller en andel i ett sådant far— tyg, och har, innan förvärvaren ansökt om inskrivning av sitt förvärv, inteckning blivit sökt på grund av den tidigare äga- rens medgivande, utgör över— låtelsen inte hinder för inteck- ningens beviljande.
intecknas på grund av tidigare ägares medgivande eller eljest är med honom lika förbunden.
Omfattar inteckning jämväl reservdelar, njute intecknings- havaren panträtt i dessa, såframt vid förvaringsplatsen genom hans försorg finnes anslaget väl synligt tillkännagivande om inteckningen, med angivande av dess omfattning samt inteck- ningshavarens namn och adress, ävensom därom att inteckningen inskrivits i den här i riket förda inskrivningsbokenför luftfartyg.
155
Omfattar en inteckning också reservdelar, har inteckningsha- varen panträtt i dessa, om han vid förvaringsplatsen väl synligt har anslagit ett tillkännagivande om inteckningen, med angivan- de av dess omfattning, inteck- ningshavarens namn och adress, och att inteckningen har skrivits in i luftfartygsregistret.
19bål
Inteckning medför företräde i förhållande till annan inteckning efter den tidsföljd i vilken in- teckningamasökas. Inteckningar som sökas på samma inskriv- ningsdag medföra lika rätt.
Vill ägaren av intecknad egendom i stället för en inteck- ningshandling sätta en eller flera andra handlingar innefattande medgivande av inteckning för
' Senaste lydelse 1970:986.
215
Inteckning ger företräde i förhållande till annan inteckning efter den tidsföljd i vilken in- teckningarna söks. Inteckningar som söks på samma inskriv- ningsdag ger lika rätt.
I förhållande till optionsrätt eller nyttjanderätt ger inteckning
företräde, om den söks innan
inskrivning av rättigheten söks. Inskrivning av optionsrätt eller nyttjanderätt ger företräde fram— för inteckning som söks samma
inskrivningsdag.
Vill ägaren till intecknad egendom i stället för en inteck- ningshandling sätta en eller flera andra handlingar som innehåller medgivande av inteckning för
motsvarande belopp, ingive in— teckningshandlingen jämte den eller de handlingar, som skola sättas i stället, till inskrivnings- domaren; och göre denne om utbytet anteckning i inskriv- ningsboken samt anmärke å den eller de nya inteckningshand- lingarna vad för intecknings- rättens bedömande är av bety- delse. Utbyte varom nu sagts mä ock ske på begäran av in- teckningshavare, där det visas att den intecknade egendomens ägare samtyckt till åtgärden.
Företes inteckningshandling för inskrivningsdomaren med begäran om inteckningens dö- dande helt och hållet eller för visst belopp eller, där flera luftfartyg äro intecknade för samma fordran, i visst fartyg, varde i enlighet därmed inteck- ningen dödad, där det visas att ägaren av den egendom, beträf- fande vilken dödning skall ske, samtyckt till åtgärden.
Under de villkor som angivas i första stycket äge innehavare av sådan inteckning, som om- fattar jämväl reservdelar, få inteckningen dödad i samtliga reservdelar eller i de reservdelar som förvaras på viss plats.
Dödande av inteckning i visst luftfartyg eller i reservdelar må ej ske så, att inteckningsförhål- landena efter åtgärden komma att stå i strid mot vad i 3 5 andra stycket eller 45 första stycket stadgas.
225
motsvarande belopp, ges inteck- ningshandlingen jämte den eller de handlingar, som skall sättas i stället in till registermyndighe- ten. I luftfartygsregistret görs anteckning om utbytet och på den eller de nya intecknings- handlingarna görs de anmärk- ningar som är av betydelse för inteckningsrättens bedömande. Sådant utbyte som avses ovan kan också ske på begäran av en inteckningshavare om den in- tecknade egendomens ägare samtyckt till åtgärden.
Efter medgivande av ägaren till ett luftfartyg får en inteck- ning dödas helt eller för visst belopp eller, där flera luftfartyg är intecknade för samma ford- ran, i visst fartyg. Vid ansökan om dödning skall intecknings- handlingen ges in till register- myndigheten.
Under de förutsättningar som anges i första stycket kan inne- havaren av en inteckning som också omfattar reservdelar, få inteckningen dödad i samtliga reservdelar eller i de reservdelar som förvaras på viss plats.
Dödande av en inteckning i ett visst luftfartyg eller i reserv— delar får inte ske på ett sådant sätt, att inteckningsförhållande— na efter åtgärden strider mot
Har ägare av intecknad egen- dom gjort avbetalning å inteck- nat belopp, vare inteckningsha— varen, där ej annat förbehåll skett, pliktig att på begäran av ägaren och mot förskott av nödig kostnad uppvisa inteck- ningshandlingen för inskriv- ningsdomaren för avbetalning- ens antecknande i inskrivnings- boken. I boken skall anmärkas, att handlingen ej vidare medför inteckningsrätt för avbetalade beloppet.
Sedan anteckning om avskriv— ning sålunda skett, må där äga- ren det begär och tillika ingiver handlinginnefattandemedgivan— de som i 5 5 sägs, inteckning till belopp motsvarande vad som avskrivits meddelas att gälla med förmånsrätt näst efter inteckningshavarens återstående fordran. Ägaren må dock utan inteckningshandlingensföreteen- de få inteckningen dödad till belopp motsvarande vad som avskrivits.
Har inteckning meddelats i strid mot vad i 13 5 stadgas, vare den utan verkan.
295
365
vad i 3 5 andra stycket eller 4 5 första stycket stadgas.
Har ägaren till en intecknad egendom gjort en avbetalning på ett intecknat belopp, är inteckningshavaren, där inte annat förbehåll skett, skyldig att på begäran av ägaren och mot förskott av nödig kostnad visa upp inteckningshandlingen för avbetalningens antecknande i luftfartygsregistret. I luftfartygs- registret skall det anmärkas, att handlingen inte längre medför inteckningsrätt för det avbetala- de beloppet.
Sedan anteckning om avskriv- ning har skett, får på ägarens begäran, och om en handling som innehåller ett sådant med- givande som avses i 5 5 ges in, en inteckning på ett belopp mot- svarande vad som avskrivits meddelas att gälla med förmåns- rätt näst efter inteckningshava- rens återstående fordran. Äga- ren kan dock utan att inteck- ningshandlingen visas upp få inteckningen dödad till belopp motsvarande vad som avskrivits.
En inteckning är utan verkan om den har meddelats trots att den som medgett inteckningen, eller när det är flera som med- gett den, någon av dem är för- satt i konkurs när ansökan om inteckning görs, eller ett beslut om egendomsavträde meddelas samma dag som ansökan görs.
Om vissa anteckningar i in- skrivningsboken
Vill någon att i inskrivnings- boken skall antecknas att han innehar fordringshandling, på grund varav inteckning beviljats eller ansökan därom förklarats vilande, uppvise handlingen i huvudskn'fi för den inskrivnings— domare som handlägger inskriv- ningsärenden rörande luftfartyg; och göre denne i boken anteck- ning om innehavet.
Uppvisande varom nu är sagt må ock ske inför annan inskriv- ningsdomare. Denne skall, då sådant sker, å handlingen teck- na bevis om uppvisandet och ändamålet därmed ävensom därom utfärda särskilt bevis; sedan ingive inteckningshavaren för anteckningens verkställande sistnämnda bevis till den in- skrivningsdomare, som i första stycket avses.
Anmäler den, vilken senast blivit antecknad såsom inneha- vare av inteckningshandling, hos inskrivningsdomareni skrift- lig av vittnen styrkt handling att innehavet upphört, varde förhål- landet i inskrivningsboken an- tecknat.
385
Om förfarandeti inskrivnings- ärenden
Inskrivningsärenden är enligt denna lag ärenden om
I . inskrivning av förvärv av luftfartyg,
2. inskrivning av optionsrätt till luftfartyg, 3. inskrivning av nyttjanderätt till luftfartyg, 4. inteckning i luftfartyg eller reservdelar till luftfartyg, och 5. annan införing i luftfar- tygsregistret som angår inskriv- ning som avses i 1—4 och som görs på grund av föreskrift i en lag eller en annan författning. Inskrivningsärenden tas upp på inskrivningsdag. Sådan hålls till klockan tolv varje måndag, tisdag, onsdag, torsdag och fredag som inte är helgdag. Som helgdag anses även mid- sommarafton, julafton och ny- årsafton. En ansökan som kom- mer in efter klockan tolv anses gjord följande inskrivningsdag. Regeringen eller den myndig— het som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om inskrivningsförfarandet och om avgifter för inskrivningsför- farandet.
Den som i inteckningsärende, enligt de grunder som angivas i 7 5, ansetts vara ägare av luft- fartyg, varde i sådan egenskap antecknad i inskrivningsboken.
Har ny ägare av intecknat luftfartyg blivit införd i luftfar- tygsregistret, skall inskrivnings- domaren, sedan underrättelse därom inkommit från luftfarts- verket, å nästa inskrivningsdag anmärka förhållandet i inskriv- ningsboken.
Var som väckt talan om klan- der å annans åtkomst till luft- fartyg eller om återgång av köp, byte eller gåva av sådant fartyg vare skyldig att anmäla förhål— landet för antecknande i inskriv— ningsboken. Rätten skall, om så erfordras, giva käranden nödig tid till sådan anmälan innan förberedelsen i målet avslutas. Försummas denna tid, vare käromålet föäallet. Visas att målet avgjorts genom laga kraft ägande dom eller beslut, varde ock därom anteckning gjord i inskrivningsboken.
Visas att inteckning helt eller till någon del är ogill enligt dom eller beslut, som äger laga kraft, eller på grund av för-
2 Senaste lydelse 1986:168.
405
39 52
Hos registermyndigheten skall det föras dagbok över inskriv- ningsärendena. Handlingarna i sådana ärenden skall föras samman i akter.
Om sökanden eller någon annan har lämnat en uppgift eller avgett en förklaring av betydelse för ärendets prövning eller om en särskild utredning har verkställts i ärendet, skall anteckning om det göras i dag— boken eller i akten. I dagboken eller akten skall även tas upp kallelser, förelägganden och andra beslut som inte skall föras in i registret.
En ansökan i ett inskrivnings- ärende skall göras skriftligen.
Om bifall till en ansökan om inskrivning av ett förvärv är be— roende av att föregående ägare gör en inskrivningsansökan, får förvärvaren göra en sådan ansökan på den föregående ägarens vägnar. Denne är skyldig att tillhandahålla de behövliga handlingar som han har. Vad som nu sagts om inskrivningsansökan skall också tillämpas i fråga om anmälan för avregistreringmed anledning av ett förvärv.
hållande som avses i 36 5, skall anteckning därom ske i inskriv- ningsboken.
Har ett luftfartyg, en lott däri eller intecknade utmätts eller har enligt 8 kap. 8 5 konkurslagen (1 9876 72) be— gärts att ett luftfartyg eller in- tecknade reservdelar skall säljas i den ordning som gäller för utmätt sådan egendom eller har utmätningen upphävts eller frå- gan om egendomens försäljning av annat skäl förfallit, skall anteckning därom göras i in- skrivningsboken. Anteckning att egendomen har sålts utmät- ningsvis skall ske, när handling som visar köpeskillingens för- delning har inkommit. Har ett luftfartyg, en lott däri eller intecknade reservdelar belagts med kvarstad eller tagits i an- språk genom betalningssäkring eller har en sådan åtgärd upp- hävts eller återgått, skall an- teckning därom också göras i inskrivningsboken.
Om inverkan på inteckning av en exekutiv försäljning eller av en myndighets fördelning av medel skall anteckning göras i inskrivningsboken när anmälan, bevis eller fördelningslängd som utvisar förhållandet har inkom- mit.
3 Senaste lydelse l987:685.
reservdelar
41 53
Ett beslut, som innebär att en ansökan i ett inskrivningsärende bifalls, avslås eller förklaras förfallen eller att ärendet skjuts upp, skall föras in i registret. Innebär beslutet att ansökan inte bifalls, skall skälen för beslutet antecknas i dagboken eller akten.
Ett beslut som skall föras in i registret meddelas genom en sådan införing och skall anses ha det innehåll som framgår av registret.
Ett beslut om inteckning skall antecknas på den handling som ligger till grund för ansökan om inteckning. Bevis angående in- teckning i reservdelar skall innehålla en erinran om vad som stadgas i 15 5.
Har domstol beträffande in- teckning i luftfartyg meddelat förklaring som i 26 5 sägs, ålig- ger det domstolen att därom översända bevis till inskriv- ningsdomaren, som har att å nästa inskrivningsdag göra an- teckning om förhållandet i in- skrivningsboken.
Anmäler någon skriftligen, att han för fordran å bärgarlön eller å ersättning för särskilda kostnader, som varit oundgäng- liga för bevarande av luftfartyg, äger luftpanträtt i fartyget enligt vad därom är särskilt stadgat, skall inskrivningsdomaren, om anmälningen sker inom tre må- nader från det åtgärderna för bärgningen eller bevarandet avslutades, å nästa inskrivnings- dag göra anteckning om anmäl- ningen i inskrivningsboken.
Visas att genom fordringens betalning eller annorledes pant— rätten upphört att gälla, varde ock det antecknat i inskrivnings- boken.
43 54
Har i luftfartygsregistret, en- ligt vad därom är särskilt stad- gat, blivit anmärkt att beträffan— de visst luftfartyg inträjfat för- hållande av beskajfenhet att böra föranleda fartygets av-
4 Senaste lydelse 1986:168.
425
Om ett beslut i ett inskriv— ningsärende har gått emot sö— kanden eller någon annan som har hörts i ärendet, skall denne genast underrättas om beslutet. En underrättelse om att ett för— värv har skrivits in skall alltid lämnas till den som dessförin- nan senast var inskriven som ägare.
I underrättelsen skall anges de skäl för beslutet som har an- tecknats i dagboken elleri akten och vad den som vill överklaga beslutet skall göra.
Om en ansökan i ett inskriv- ningsärende inte omedelbart bör avslås enligt denna lag, får ärendet skjutas upp till en viss senare inskrivningsdag, om det är nödvändigt för utredningen.
förande ur registret men att detta ej kunnat ske på grund av att inteckningshavare ej sam- tyckt till åtgärden, skall inskriv- ningsdomaren, sedan under- rättelse om anmärkningen in- kommit från luftfartsverket, å nästa inskrivningsdag göra anteckning därom i inskriv- ningsboken.
Vissa bestämmelser om förfa- randet hos inskrivningsdoma- ren
Inskrivningsärende rörande luftfang må upptagas allenast å inskrivningsdag.
Ansökan i sådant ärende anses ej gjord innan den upp- tages å inskrivningsdag.
Anmälan som avses i 425 skall anses gjord då den inkom- mer till inskrivningsdomaren.
445
Om ärendet skjuts upp, får sökanden föreläggas att ge in den utredning som krävs eller att infinna sig personligen eller genom ombud hos registermyn— digheten. Även någon annan än sökanden får höras och kan föreläggas sådan inställelse. Följer sökanden inte föreläggan- det, kan hans ansökan förklaras fönfallen. En upplysning om detta skall tas in i föreläggan— det.
Ett inskrivningsärende får vidare skjutas upp till en senare inskrivningsdag, om ärendet med hänsyn till dess art eller omfattning inte lämpligen kan tas upp till omedelbar prövning. Ett ärende som har skjutits upp på sådan grund skall tas upp till prövning senast andra inskriv— ningsdagen efter den inskriv- ningsdag då anmälan eller an- sökan gjordes.
Om det kan antas att ett för- värv som åberopas i ett inskriv- ningsärende är ogiltigt eller på annan grund inte kan göras gäl- lande eller att en åtgärd som ansökan avser på annat sätt skulle kränka någons rätt, skall den vars rätt berörs ges tillfälle att yttra sig. Detta gäller också om ovisshet råder i fråga om förvärvsvillkor.
Över samtliga inskrivnings- ärenden rörande luftfartyg skall genom inskrivningsdomarens försorg föras dagbok.
455
Om ett förvärv som åberopas i ett registreringsärende grundas på testamente, dom eller för- rättning som ännu inte vunnit laga kraft, eller om det pågår rättegång om hävning eller återgång av förvärv av den egendom som ärendet angår eller om bättre rätt till denna, skall ärendet skjutas upp till dess saken slutligt avgjorts.
Är i annat fall sökandens rätt tvistig, kan han föreläggas att inom viss tid väcka talan vid domstol. Om han inte gör det, kan hans ansökan förklaras förfallen. En upplysning om detta skall tas in i föreläggan- det.
En ansökan om inskrivning av ett förvärv av ett luftfartyg skall avslås om
]. bestämmelsen i 405 inte har iakttagits,
2. ansökan avser ett luftfang som inte är infört i luftfartygs- registret eller, om det samtidigt ges in en ansökan om registre- ring där, sådan åtgärd inte beviljas,
3. sökanden inte styrker sitt förvärv,
4. fångesmannens rätt inte är inskriven i luftfartygsregistret fastän den hade kunnat skrivas in där och sökandens förvärv inte grundas på exekutiv för- säljning,
5. den åberopade överlåtelsen står i strid med en mot överlåta- ren på grund av förvärvsvillkor
gällande inskränkning i hans rätt att förfoga över luftfartyget och överlåtarens åtkomst inte var inskriven när överlåtelsen ägde rum eller, om så var fallet, villkoret är infört i luftfartygs- registret eller förs in i det sam- ma inskrivningsdag som an- sökan görs,
6. luftfartyget av överlåtaren tidigare har överlåtits till någon annan och överlåtarens åtkomst inte var inskriven när sökandens förvärv ägde rum eller om så var fallet, inskrivning söks sam- ma inskrivningsdag för det tidi- gare förvärvet,
7. luftfartyget har blivit före— mål för kvarstad eller betal- ningssäkring till säkerhet för ett anspråk mot överlåtaren och ett ärende som rör anteckning om åtgärden har tagits upp senast på den inskrivningsdag då an- sökan görs eller överlåtaren har försatts i konkurs före utgången av den inskrivningsdagen,
8. luftfartyget har sålts exe- kutivt till någon annan än sö- kanden,
9. förvärvet har skett genom en sådan gåva mellan makar som inte har registrerats enligt 16 kap. äktenskapsbalken, eller
10. det är uppenbart att för- värvet av något annat skäl är ogiltigt eller inte kan göras gällande.
Första stycket 5—7 utgör inte hinder mot inskrivning av för- värv, om inskrivning av villkor- lig äganderätt redan har bevil- jats på grund av samma förvärv.
En ansökan enligt 2 c, 2 d eller 2 e 5 om att en inskrivning skall avföras skall avslås om bestämmelsen i 405 inte har iakttagits eller om det inte visas att förvärvet gått åter eller rättigheten upphört.
46 55
När inskrivningsärende rö- rande luftfartyg förekommer, anskajfe inskrivningsdomaren skyndsamt från lujifartsverket bevis om vad luftfartygsregistret innehåller av betydelse för ärendets behandling.
5 Senaste lydelse 1986:168.
En ansökan om inskrivning av en optionsrätt eller en nyttjande- rätt till ett luftfang skall avslås om
]. bestämmelsen i 405 inte har iakttagits,
2. ansökan avser ett luftfartyg som inte är infört i luftfartygs- registret eller, om det samtidigt ges in en ansökan om registre- ring där, sådan åtgärd inte beviljas,
3. sökanden inte styrker sitt förvärv av rättigheten,
4. upplåtaren inte är inskri— ven som ägare i luftfartygsre- gistret eller förs in i det samma inskrivningsdag som ansökan görs,
5. upplåtelsen ståri strid med en mot upplåtaren gällande inskränkning i hans rätt att förfoga över luftfartyget och inskränkningen är införd i luft- fartygsregistret eller förs in i det samma inskrivningsdag som ansökan görs,
6. luftfartyget har blivit före- mål för kvarstad eller betal— ningssäkring till säkerhet för ett anspråk mot upplåtaren och ett
Handlingar i inskrivnings— ärenden rörande luftfartyg skola sammanföras i akter.
Har sökande eller annan lämnat uppgift eller avgivit förklaring av betydelse för åren- dets prövning, eller har särskild utredning i ärendet funnits nöd- ig, skall vad därom antecknats upptagas i akten och bestyrkas av inskrivningsdomaren.
475
ärende som rör anteckning om åtgärden har tagits upp senast på den inskrivningsdag då an- sökan görs eller upplåtaren har försatts i konkurs före utgången av den inskrivningsdagen, eller
7. luftfartyget före upplåtelsen frångått upplåtaren på grund av exekutiv försäljning,
8. det är uppenbart att upp— låtelsen av annan grund är ogiltig eller att rättigheten upp- hört eller av annat skäl inte kan göras gällande.
En ansökan om inteckning skall avslås om
1. det på fordringshandlingen inte finns ett sådant bevittnat medgivande som avses i 5 5,
2. någon söker inteckning samma dag som en ny förvärva- re ansöker om inskrivning av sitt förvärv, eller därefter, och den nye förvärvaren inte förbundit sig att låta luftfartyget intecknas på grund av tidigare ägares medgivande eller annars är med honom lika förbunden,
3. luftfartyget har blivit före- mål för kvarstad, betalnings— säkring eller utmätning och ett ärende som rör anteckning om åtgärden har tagits upp senast på den inskrivningsdag då in- teckningen söks, om inte i fråga om kvarstad ansökan har med- gettsavkronofogdemyndigheten, eller
4. den som medgett inteck- ningen, eller när det är flera som medgett den, någon av dem
Om inskrivningsdomarens beslut eller annan åtgärd, som vidtagits med anledning av an- sökan hos inskrivningsdomaren, meddelas besked genom bevis, som tecknas å den till grund för ansökningen åberopade hand- lingen. Beviset skall angiva det rum i inskrivningsboken, vari inskrivningen verkställts. Bevis angående inteckning i reservde- lar skall innehålla erinran om vad i 15 5 stadgas.
Innefattar beslutet, att an- sökan ej bifallits, skall sökanden eller hans ombud genast i re- kommenderat brev underrättas om skälen för beslutet.
När inteckningshavare enligt vad därom är särskilt stadgat för inskrivningsdomaren upp- visar inteckningshandlingen för att lämna samtycke till att det intecknade luftfartyget avföres ur luftfartygsregistret, skall inskrivningsdomaren dels ut- färda särskilt bevis om uppvi— sandet och ändamålet därmed dels ock teckna sådant bevis å inteckningshandlingen.
485
är försatt i konkurs när ansökan om inteckning görs, eller ett beslut om egendomsavträde meddelas samma dag som an— sökan görs.
Om registermyndigheten fin- ner att en införing i luftfartygs— registret innehåller en uppenbar oriktighet till följd av myndig- hetens eller någon annans skriv- fel eller liknande förbiseende skall införingen rättas. Detta gäller också i fråga om en upp- enbar oriktighet i registret till följd av tekniskt fel . Kan rättelse bli till förfång för ägare eller annan rättighetshavare skall det inbördes företrädet mellan be— rörda förvärv bestämmas efter vad som är skäligt. Tillfälle att yttra sig skall lämnas de parter som berörs, om de är kända, samt den myndighet som avses i 53 5. Meddelas inte beslut samma dag som ärendet tas upp, skall en anteckning om ärendet göras i registret.
Beslut om rättelse skall med- delas genom införing i registret. Skälet för beslutet skall anteck- nas i dagboken eller i akten. I stället för bevis eller handling som har utfärdats i enlighet med den tidigare införingen, skall en ny sådan handling utfärdas. Den tidigare handlingen skall återkrävas, göras obrukbar och behållasavregistermyndigheten. Den som har handlingen är skyldig att ge in den för detta ändamål. I ett föreläggande att
Bifalles ansökan om medde- lande av inteckning eller om annan åtgärd beträffande in— teckning, varde i enlighet där- med inskrivning gjord i inskriv- ningsboken. Bifalles ej ansök— ningen, skall i boken inskrivas allenast att ärendet uppskjutits eller att ansökningen förklarats vilande eller avslagits; anteck- ning om skälen för beslutet upptages i akten.
495
fullgöra en sådan skyldighet får vite sättas ut.
Ett beslut om rättelse får överklagas även av den myndig- het som avses i 53 5.
Registermyndighetens beslut i ett inskrivningsärende får över- klagas hos allmän förvaltnings- domstol.
Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.
Ett överklagande av ett beslut som finns infört i registret skall antecknas där. När ett slutligt beslut med anledning av ett överklagande har vunnit laga kraft, skall beslutets innehåll antecknas.
50 56
Sökes inteckning i luftfartyg och varder ej ansökningen av inskrivningsdomaren genast av- slagen genom beslut som vinner laga kraft, bevitjas sådan in- teckning eller inträjfar förhål- lande, som medför att luftfartyg icke längre besväras av inteck— ning eller beröres av ansökan därom, skall inskrivningsdoma- ren ofördröjligen meddela luft- fartsverket detta. Samma lag vare, när det antecknas att talan som avses i 40 5 första stycket blivit väckt eller slutligen av— gjord.
6 Senaste lydelse 1986:168.
Om en domstol efter överkla- gande ändrar ett beslut genom vilket en ansökan om beviljande av inteckning helt eller delvis har avslagits, skall sökanden senast på den inskrivningsdag som infaller näst efter tre måna- der från det att beslutet om ändringen vann laga kraft visa upp detta beslut hos register- myndigheten. Gör han inte det, gäller en inteckning som bevil- jas på grund av beslutet som om den hade sökts först på den dag beslutet uppvisas för register- myndigheten.
Om överklagande
Inskrivningsdomarens beslut enligt denna lag får överklagas hos hovrätten. Skrivelsen skall ges in till inskrivningsdomaren. Vid överklagande tillämpas i övrigt bestämmelserna i rätte- gångsbalken om överklagande av tingsrätts beslut.
Överklagandet samt sådana beslut som inskrivningsdomaren eller domstol meddelar med anledning av överklagandet skall antecknas i inskrivnings— boken.
Om en domstol efter överkla- gande ändrar ett beslut genom vilket en ansökan om beviljande av inteckning helt eller delvis
7 Senaste lydelse 1994:1039. 3 Senaste lydelse 1994:1039.
Statens ansvar för vissa rätts- fo'rluster m. m.
5157
Kommer till följd av 2 g och Zi 55 ett förvärv, en optionsrätt eller en nyttjanderätt att gälla mot den rätte ägaren eller mot någon till vars förmån en rådig- hetsinskränkning gäller enligt de paragraferna, har denne rätt till ersättning av staten för sin för- lust på grund av förvärvet eller upplåtelsen.
Om någon lider förlust till följd av ett tekniskt fel i luft- fartygsregistret vid användning av automatisk databehandling eller i en anordning som hos registermyndigheten eller någon annan statlig myndighet är an- sluten till registret, har han rätt till ersättning av staten.
Har den skadelidande med- verkat till förlusten genom att utan skälig anledning underlåta att vidta åtgärder för att bevara sin rätt eller har han på annat sätt medverkat till förlusten genom eget vållande, skall er- sättningen efter vad som är skäligt sättas ned eller helt falla bort.
52 58
Kommer till följd av ett beslut i ett ärende om rättelse en förlust att drabba en rättsägare som avses i 48 5, har han rätt
har avslagits, skall sökanden senast på den inskrivningsdag som infaller näst efter tre måna- der från det att beslutet om ändringen vann laga kraft visa upp detta beslut hos inskriv- ningsdomaren. Gör han inte det, gäller en inteckning som beviljas på grund av beslutet som om den hade sökts först på den dag beslutet uppvisas för inskrivningsdomaren.
Om tillämpningsföresknfter
till ersättning av staten. Ersätt- ning betalas dock inte om den skadelidande med hänsyn till felets beskajenhet eller andra omständigheter bort inse att ett fel förekommit.
53 59
Närmare föreskrifter om in- skrivningsboken, dagboken och akter samt angående tillämp- ningen i övrigt av denna lag meddelas av regeringen.
9 Senaste lydelse 1986:168.
Staten företräds i ett ärende om ersättning enligt 51 eller 525 av den myndighet som regeringen bestämmer.
54 5
Vill den som är parti ett mål om beståndet av en rätt till luftfartyg kräva ersättning enligt 51 5, om han förlorar målet, skall han antingen till gemen- sam handläggning med målet väcka talan mot staten om sitt ersättningskrav eller skriftligen underrätta den myndighet som avses i 53 5 om rättegången.
Om förberedelsen i målet har avslutats utan att någon ersätt— ningstalan väckts eller under- rättelse lämnats enligt första stycket, skall domstolen före- lägga parten att vidta en av
åtgärderna inom en viss tid. Iakttas inte tiden är ersättnings- kravet förfallet. En upplysning om detta skall tas in i föreläg- gandet.
55 5
Har den som enligt 51 eller 52 5 är berättigad till ersättning av staten haft rätt att kräva beloppet av någon annan som skadestånd, träder staten in i rätten mot denne.
Ersättning enligt 51 eller 52 5 på grund av en domstols dom betalas ut sedan domen har vunnit laga kraft.
Underrättelseskyldighet
56 5
Väcks talan om hävning eller återgång av ett förvärv av ett luftfartyg eller om bättre rätt till ett sådant fartyg eller annars i en fråga som angår inskrivning i luftfartygsregistret, skall rätten genast underrätta registermyn- digheten. Underrättelsen skall, utöver uppgift om parterna, innehålla sådana uppgifter om luftfartyget att det kan identifie— ras i registret.
När dom eller slutligt beslut i målet har vunnit laga kraft, skall rätten genast sända domen eller beslutet till registermyndig- heten.
1. Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
2. Den som vid lagens—ikraftträdande under de tre närmast föregående åren varit antecknad i luftfartygsregistret som ägare till ett luftfartyg skall skrivas in som ägare med verkan från ikraftträdandet. Den som annars är antecknad som ägare i luftfartygsregistret skall sedan ett år förflutit från ikraftträdandet skrivas in som ägare, om inte dessförin- nan ny inskrivning sökts av ett förvärv av fartyget eller talan väckts om bättre rätt därtill. Ansöker någon om inskrivning av äganderätt till ett luftfartyg utan att fångesmannens rätt är inskriven, skall ansökan bifallas utan hinder därav, om sökanden kan härleda sin rätt från den som var antecknad som ägare i luftfartygsregistret tre år före lagens ikraftträdande. Ansöker någon om inskrivning av förvärv av ett luftfartyg, som skett före ikraftträdandet, och som vid ikraftträdandet inte var infört i luftfartygsregistret, och kan han inte styrka sin rätt men gör han den sannolik, skall han antecknas i registret som ägare. Sedan ett år förflutit från det anteckningen gjordes skall han skrivas in som ägare, om inte dessförinnan ny inskrivning sökts av äganderätt till fartyget eller talan väckts om bättre rätt därtill. En anmälan av ett förvärv av ett luftfartyg enligt äldre bestämmelser vilken inte medfört att förvärvaren före ikraftträdandet antecknats i luftfartygsregistret som ägare till fartyget, anses som en på första inskrivningsdagen därefter gjord ansökan om inskrivning av förvärvet.
3. Förslag till lag om ändring i lagen (1955:229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1955:229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg att 6—8 55 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
När exekutiv försäljning av luftfartyg elleri 4 5 omnämnda reservdelar till sådant fartyg skall äga rum, åligger det den som påkallat försäljningen att ingiva ett av vederbörande myndighet i den stat där fartyget är registrerat utfärdat grava- tionsbevis angående egendomen jämte styrkt översättning av beviset ävensom att, då fråga är om luftfartyg, senast en månad före auktionen låta kungöra försäljningen på registreringsor— ten enligt där gällande lag. Inom samma tid skall under- rättelse i den ordning som är föreskriven i fråga om under- rättelse till borgenär sändas till innehavaren av varje i fartyget inskriven rättighet, som skall erkännas enligt denna lag.
Utöver de fordringar och kostnader som annars skola upptagas i sakägarförteckning vid exekutiv försäljning av luftfartyg eller reservdelar skall i förteckningen upptagas annan
' Senaste lydelse 1971:501.
651
Föreslagen lydelse
När det skall ske en exekutiv försäljning av ett luftfartyg, eller av sådana reservdelar som avses i 4 5, är den som begärt försäljningen skyldig att ge in ett gravationsbevis rörande egendomen, utfärdat av behörig myndighet i det land där luft- fartyget är registrerat, och en bestyrkt översättning av beviset. När det är fråga om ett luft- fartyg är den som begärt för— säljningen även skyldig att senast en månad före auktionen låta kungöra försäljningen på registreringsorten enligt där gällande lag.
rättighet som skall erkännas enligt denna lag. Beträffande sådan rättighets ställning vid exekutiv försäljning äger i övrigt vad som gäller beträffande rättighet i fast egendom som säljes exekutivt motsvarande tillämpning.
Besväras luftfartyg av inskri- ven rättighet, som enligt denna lag skall erkännas här i riket, må fartyget ej överföras till det svenska luftfartygsregistret, med mindre innehavaren av rättig- heten medgivit att fartyget här registreras.
Överföres fartyget till det svenska luftfartygsregistret, äge rättighetens innehavare få den inskriven i inskrivningsboken för luftfartyg, såframt den är av sådan beskaffenhet, att den enligt lagen om inskrivning av rätt till luftfartyg kan inskrivas såsom inteckning.
Sökes inskrivningen senast å den inskrivningsdag som infaller näst efter tre månader från det fartyget registrerades här i riket, gälle rättigheten med samma förmånsrätt som den åtnjöt i den stat där fartyget sist var registrerat. Fråga huruvida rättigheten lagligen tillkommit prövas enligt lagen i den stat där fartyget var registrerat vid tiden för rättighetens tillkomst.
75
Besväras ett luftfartyg av en inskriven rättighet, som enligt denna lag skall erkännas här i landet, får fartyget inte föras över till det svenska luftfartygs— registret, om inte innehavaren av rättigheten har medgett att fartyget registreras här.
Färs fartyget över till det svenska luftfartygsregistret, har rättighetens innehavare rätt att få den inskriven i luftfartygs— registret.
Söks inskrivningen senast på den inskrivningsdag som infaller näst efter tre månader från det fartyget registrerades här i landet, gäller rättigheten med samma förmånsrätt som den hade i det land där fartyget sist var registrerat. Frågan om rättigheten lagligen tillkommit prövas enligt lagen i det land där fartyget var registrerat vid tiden för rättighetens tillkomst.
Det åligger luftfartsverket att, så snart luftfartyg som avses i 7 5 blivit registrerat, till inskriv- ningsdomaren översända bevis om registreringen och om de inskrivna rättigheterna. Inskriv- ningsdomaren skall å nästa inskrivningsdag anmärka rättig- heterna i inskrivningsboken.
Har borgenärs anspråk på luftpanträtt blivit inom den i 5 5 andra stycket angivna tiden antecknat i vederbörande in- skrivningsbok och överföres fartyget till det här i riket förda luftfartygsregistret, skall luft- fartsverket så snart registrering skett översända bevis därom samt om anteckningen till in— skrivningsdomaren, vilken har att å nästa inskrivningsdag göra motsvarande anteckning i in— skrivningsboken.
852
Har en borgenärs anspråk på luftpanträtt, inom den tid som anges i 5 5 andra stycket, an- tecknats i inskrivningsboken i det land där fartyget var regi- strerat och förs fartyget över till det svenska luftfartygsregistret skall motsvarande anteckning göras där.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
2 Senaste lydelse 197l:501.
4. Förslag till lag om ändring i lagen (1922:382) angående ansvarighet för skada i följd av luftfart
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1922:382) angående ansvarighet för skada i följd av luftfart att 3 a 5 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 a 5'
När ett luftfartyg innehas på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt, är köparen ansvarig enligt denna lag.
När ett luftfartyg innehas med nyttjanderätt, är nyttjanderättshavaren i stället för ägaren ansvarig, om
1. ägaren och nyttjanderättshavaren har träffat avtal om att ansvaret skall vila på nyttjanderättshavaren,
2. nyttjanderätten avser en bestämd tid om minst ett år,
3. nyttjanderättshavaren enligt avtalet har rätt att skaffa förare eller befälhavare eller att använda fartyget för luftfart i förvärvssyfte, och
4. anteckning om nyttjande- 4. nyttjanderätten har skrivits rätten har gjorts i luftfartygs- in enligt lagen (1955:227) om registret. inskrivning av rätt till luftfartyg
eller anteckning om nyttjande- rätten har gjorts i luftfartygs- registret.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
' Senaste lydelse 1986:167.
5. Förslag till lag om ändring i utsökningsbalken
Härigenom föreskrivs i fråga om utsökningsbalken dels att 4 kap. 30 5, 11 kap. 2 5, 14 kap. 3 och 6 55 skall ha följande lydelse,
dels att det skall införas två nya paragrafer, 11 kap. 2 a och 3 a 55 med följ ande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4 kap.
30 5'
Utmätning medför förmånsrätt i och med beslutet, om ej annat följer av andra eller fjärde stycket eller 7 kap. 13 5.
Utmätning av här i riket regi- strerat skepp eller luftfartyg, intecknade reservdelar till så- dant luftfartyg eller fast egen- dom medför ej förmånsrätt förrän ärende angående anteck- ning om utmätningen tas upp på inskrivningsdag. Upptas på samma inskrivningsdag mer än ett sådant ärende, skall den utmätning som skedde först ha företräde. Om här i riket regi- strerat skepp eller luftfartyg som har utmätts här blir utmätt i främmande stat innan det har tagits om hand av kronofogde- myndigheten, skall den rätt som har vunnits genom den förra utmätningen gälla som panträtt.
Utmätning av fast egendom medför företräde framför rättig- het i egendomen, om ärende angående anteckning om ut- mätningen tas upp senast på den inskrivningsdag då inskrivning av rättigheten söks.
' Senaste lydelse 1992zl3ll.
Utmätning av här i landet registrerat skepp eller luftfartyg, intecknade reservdelar till så- dant luftfartyg eller fast egen- dom medför inte förmånsrätt förrän ärende angående anteck— ning om utmätningen tas upp på inskrivningsdag. Upptas på samma inskrivningsdag mer än ett sådant ärende, skall den utmätning som skedde först ha företräde. Om här i landet registrerat skepp eller luftfartyg som har utmätts här blir utmätt i ett annat land innan det har tagits om hand av kronofogde- myndigheten, skall den rätt som har vunnits genom den förra utmätningen gälla som panträtt.
Utmätning av fast egendom eller här i landet registrerat luftfartyg medför företräde framför rättighet i egendomen, om ärende angående anteckning om utmätningen tas upp senast
på den inskrivningsdag då in- skrivning av rättigheten söks. Utmätning av en rättighet som är registrerad enligt aktiekontolagen (1989z827) medför förmånsrätt genom registrering av utmätningen enligt den lagen. Utmäts en rättighet som förvaltas enligt 8 kap. i sistnämnda lag inträder förrnånsrätten i stället genom underrättelse till förvaltaren om utmätningen. Detsarruna gäller om utmätningen avser en panträtt i en rättighet som förvaltas enligt sistnämnda kap.
11 kap.
25. Vad som sägs om sjöpanträtt i 10 kap. 5, 7 och 10 55 skall i stället
gälla luftpanträtt.
Kungörandet av auktion enligt 10 kap. 6 5 skall ske minst sex veckor i förväg. Underrättelser enligt 10 kap. 7 5 skall sändas i rekommenderade brev minst en månad före auktionen. Innehål- ler inskrivningsboken uppgift om adress, skall den användas.
Kungörandet av auktion enligt 10 kap. 6 5 skall ske minst sex veckor i förväg. Underrättelser enligt 10 kap. 7 5 skall sändas i rekommenderade brev minst en månad före auktionen. Innehål— ler luftfartygsregistret uppgift om adress, skall den användas.
Vad som sägs i 10 kap. 8 5 är tillämpligt även när bestämmelse i andra stycket har åsidosatts.
2a5
Vad som sägs om innehavare av fordrani 10 kap. 6 och 9 55 skall även gälla innehavare av rättighet som bör iakttas vid auktionen. Vad som sägs i 10 kap. 7 5 om underrättelser skall även gälla kända innehavare av rättigheter som bör iakttagas vid auktionen.
I sakägarförteckningen upptas förutom vad som anges i 10 kap. 10 5 även nyttjanderätt eller optionsrätt som är inskri- ven eller för vilken inskrivning sökts.
I stället för vad som före- skrivsi 10 kap. 11 5 första och tredje stycket skall 12 kap. 26 5
första och tredje stycket till- lämpas. Rättighet upptas utan att något belopp anges.
3 a 5 Nyttjanderätt och optionsrätt är skyddade utan särskilt förbe- håll om rättigheten har bättre rätt än exekutionsfordringen. Om sakägarförteckningen upptar en rättighet som inte enligt första stycket är skyddad utan särskilt förbehåll, skall luftfartyget först ropas ut utan förbehåll om rättighetens be- stånd och därqter med sådant förbehåll. Uppnås vid det sena- re utropet bud som täcker ford- ringar med bättre rätt än rättig- heten eller som, utan att täcka dem, är lika högt som eller högre än budet vid det före- gående utropet har budet vid det senare utropet företräde. Att ägarhypotek inte täcks utgör inte hinder mot att bud med förbehåll för rättigheten godtas. Upptar sakägarförteckningen två eller flera sådana rättigheter som avses i andra stycket, skall luftfartyget först ropas ut utan förbehåll för någon av rättig- heterna och därefter med förbe- håll först endast för den rättig- het som har bästa rätt och efter hand för ökat antal rättigheter enligt deras inbördes ordning. Ett bud som skyddar flera rättig— heter än ett annat bud har företräde framför detta, om det inte leder till sämre täckning av fordran som har bättre rätt än någon av rättigheterna.
När ett bud med förbehåll för en rättighet inte täcker fordring- ar med bättre rätt, kan rättig- hetshavaren skydda sin rättighet genom att betala skillnaden mellan det budet och bud utan förbehåll för rättigheten eller så stor del av skillnaden som be- hövs för att täcka fordringar med bättre rätt.
Om rättighetshavaren i fall som avses i tredje stycket är villig att betala enligt vad som sägs i fjärde stycket men det sålunda erbjudna beloppet, till följd av att flera tillskott behövs, inte ensamt eller i förening med annat tillskott som bjuds är tillräckligt för att hans rättighet skall skyddas, skall luftfartyget ropas ut med förbehåll för rättigheten och den eller de rättigheter som är skyddade genom tidigare bud och annat tillskott som bjuds.
Om en borgenär vars fordran inte har blivit täckt genom ett visst bud godtar budet, skall fordringen vid tillämpningen av andra-femte stycket anses täckt.
Om en rättighetshavare i stället för att betala ställer säkerhet, skall det gälla.
14 kap.
Har exekutiv försäljning av registrerat skepp vunnit laga kraft och köpeskillingen erlagts skall, om gäldenären ej var rätt ägare, köparens förvärv dock gälla, såvida gäldenärens åt-
35
Har exekutiv försäljning av registrerat skepp eller registre- rat luftfartyg vunnit laga kraft och köpeskillingen betalats skall, om gäldenären inte var rätt ägare, köparens förvärv dock gälla, såvida gäldenärens
komst var inskriven när försälj— åtkomst var inskriven när för- ningen ägde rum. säljningen ägde rum.
När exekutiv försäljning av fast egendom har vunnit laga kraft och köpeskillingen har erlagts, har den som åberopar annat förvärv av egendomen från gäldenären eller någon hans företrädare förlorat sin rätt mot köparen. Även den som åberopar att gäldenärens eller någon hans företrädares åtkomst var ogiltig eller av annat skäl ej gällde mot rätte ägaren har förlorat sin rätt mot köparen, om lagfart var beviljad för gäldenären när den exekutiva försäljningen ägde rum.
65
Har tredje man enligt 35 första stycket förlorat sin rätt till här i riket registrerat skepp, är han berättigad till ersättning av staten enligt samma bestäm- melser som gäller när sådan ersättning skall utgå med an- ledning av att ägarens rätt har gått förlorad genom frivillig försäljning. Motsvarande gäller, när tredje man enligt 3 5 andra stycket andra meningen har förlorat sin rätt till fast egen— dom.
Har tredje man enligt 35 första stycket förlorat sin rätt till här i landet registrerat skepp eller luftfartyg, är han berättigad till ersättning av staten enligt samma bestämmelser som gäller när sådan ersättning skall utgå med anledning av att ägarens rätt har gått förlorad genom frivillig försäljning. Motsvaran- de gäller, när tredje man enligt 35 andra stycket andra me— ningen har förlorat sin rätt till fast egendom.
Har staten utgivit ersättning enligt första stycket, inträder staten i tredje mannens rätt enligt 5 5.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
6. Förslag till lag om ändring i lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva att 2 5 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse
Är genom skuldebrev eller annorledes gåva utfäst i pen- ningar eller lösören, gälle den ej såsom fullbordad med mindre det som utfäst är kommit i gåvotagarens besittning. I fråga om skepp eller skeppsbygge gäller i stället att gåva ej är att anse såsom fullbordad, med mindre inskrivning för förvärvet sökts enligt vad som stadgas därom i sjölagen (1994:1009). Har genom ett skuldebrev eller på annat sätt en gåva utfästs i en rättighet som registreras enligt aktiekontolagen (19891827), eller lagen (19911195) om pen- ningmarknadskonton, fullbordas gåvan genom att rättigheten registreras för gåvotagaren enligt bestämmelserna i de lagarna eller, om rättigheten förvaltas enligt 8 kap. aktiekon— tolagen eller 3 kap. 1 5 andra stycket lagen om penningmark- nadskonton, genom att förvalta- ren underrättas om utfästelsen.
25l
Föreslagen lydelse
Har genom ett skuldebrev eller på annat sätt en gåva blivit utfäst i pengar eller lösöre, gäller den inte såsom fullbordad med mindre det som är utfäst konunit i gåvotagarens besitt- ning. I fråga om skepp, skepps—
bygge eller luftfartyg gäller i stället att en gåva inte är att
anse såsom fullbordad, med mindre inskrivning för förvärvet sökts enligt vad om detta är särskilt stadgat. Har genom ett skuldebrev eller på annat sätt en gåva utfästs i en rättighet som registreras enligt aktiekontola- gen (1989z827), eller lagen (1991 : 195) om penningmark- nadskonton, fullbordas gåvan genom att rättigheten registreras för gåvotagaren enligt bestäm- melserna i de lagarna eller, om rättigheten förvaltas enligt 8 kap. aktiekontolagen eller 3 kap. 1 5 andra stycket lagen om penningmarknadskonton, genom att förvaltaren under— rättas om utfästelsen.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
' Senaste lydelse 1994:1013.
7. Förslag till lag om ändring i lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter
Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter att 3 5 skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 5'
Inskrivningsmyndigheten är beskattningsmyndighet. Med inskrivningsmyndighet Med inskrivningsmyndighet avses i denna lag också den i avses i denna lag också de i 1 kap. 2 5 sjölagen (1994:1009) 1 kap. 2 5 sjölagen (1994:1009) angivna registermyndigheten. och 2 kap. 1 5 luftfartslagen
(1957:297) angivna register- myndigheterna.
Denna lag träder i kraft den 1 juli 1998.
' Senaste lydelse 1994:1026.
1. Utredningens uppdrag
Genom beslut den 9 maj 1996 tillkallade regeringen en särskild utredare (K 1996:04) med uppgift att göra en översyn av gällande författningar på den civila luftfartens område och utarbeta förslag till den författningsreglering som behövs (dir. 1996132). Under hösten 1996 förordnades en särskild utredare och experter och utredningen höll sitt första sammanträde den 20 november samma år. Utredningen antog då namnet Lufträttsutredningen.
Den 6 mars 1997 beslutade regeringen att utredningen i början av september 1997 skulle särredovisa frågan om sakrättslig verkan av registrering av luftfartyg. Några särskilda direktiv för detta arbete har inte lämnats. Det har emellertid som underlag för utredningens arbete överlämnats en inom regeringskansliet den 19 februari 1997 utarbetad promemoria angående rättsläget i frågan. Redovisning av uppdraget sker i förevarande delbetänkande.
De författningsförslag som läggs fram i betänkandet går bl.a. ut på ändringar i 1957 års luftfartslag. Utredningens arbete kommer fortsättningsvis att ta sikte på utarbetandet av en ny luftfartslag. Avsikten är därför att de ändringar som nu föreslås i 1957 års lag i ett nästa steg skall överföras till en helt ny luftfartslag.
2. Gällande rätt och tidigare utredningsförslag 2.1 Inledning
I detta kapitel ges en översiktlig beskrivning av gällande bestämmelser rörande registrering av luftfartyg, dess nationalitet och märkning samt rätt till luftfartyg. Sådana bestämmelser återfinns i flera olika författningar. Dessutom behandlas tidigare utredningsförslag i ämnet.
2.2. Gällande bestämmelser
2.2.1. Luftfartslagen (1957:297) 2 kap. luftfartslagen
I 2 kap. luftfartslagen (LL) finns bestämmelser om registrering av luftfartyg, dess nationalitet och märkning. Dessa regler går tillbaka på artiklarna 17—21 i konventionen angående internationell civil luftfart (Chicagokonventionen) samt bilaga 7 — Aircraft Nationality och Registration Marks — till denna konvention.
I Sverige finns två förteckningar rörande luftfartyg. För tillsyn och andra offentliga ändamål finns luftfartygsregistret, vilket enligt 2 kap. 1 5 LL förs av Luftfartsverket. För privaträttsliga syften finns vid Stockholms tingsrätt en inskrivningsbok i vilken kan skrivas in inteckning i luftfartyg (se avsnitt 2.2.4 och 2.2.5).
Närmare bestämmelser om luftfartygsregistret finns i förordningen (1986:172) om luftfartygsregistret m.m. Registret förs med hjälp av automatisk databehandling. Varje år ger Luftfartsverket ut två kompletta utdrag ur luftfartygsregistret samt fem supplement.
Enligt luftfartslagen föreligger ingen skyldighet att låta registrera ett luftfartyg. Det nuvarande systemet bygger således på registreringsrätt och inte på registreringsplikt. Luftfart här i landet förutsätter emeller- tid normalt att fartyget är registrerat, här eller utomlands; det följer av 1 kap. 1 och 2 55 LL. Det övervägande flertalet svenskägda, luftvärdiga luftfartyg torde därför vara registrerade. Vidare måste ett
luftfartyg enligt Chicagokonventionen vara registrerat för att få användas till internationell luftfart.
I 2 kap. 2 5 LL regleras vilka ägare som får registrera sitt luftfartyg i Sverige. Registrering får ske bara om ett luftfartyg ägs av svenska staten, svensk kommun eller landstingskommun, medborgare i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller av dödsbo efter en sådan person, eller av bolag, förening, samfällighet eller stiftelse som har svensk nationalitet eller har sitt säte i ett land som omfattas av avtalet om EES. Luftfartsverket får emellertid medge att luftfartyg får registreras i Sverige även om dessa krav inte är upp- fyllda. Sådant medgivande får bara lämnas om luftfartyget i regel används med utgångspunkt i Sverige. Det är enligt 2 kap. 3 5 LL förbjudet att i Sverige registrera luftfartyg, som redan är registrerat utomlands, med mindre fartyget avförs ur det främmande registret. Denna bestämmelse bygger på artikel 18 i Chicagokonventionen, enligt vilken det är förbjudet med dubbel registrering. Till förut- sättningarna för registrering här i landet hör enligt 2 kap. 4 5 LL att luftfartyget skall ha luftvärdighetsbevis och, som huvudregel, miljövärdighetsbevis.
I 2 kap. 55 LL finns vissa grundläggande regler rörande an— sökningar om registrering av luftfartyg. Närmare föreskrifter om en ansöknings innehåll finns i förordningen om luftfartygsregistret m.m. Bestämmelser om när ett luftfartyg skall avregistreras återfinns i 2 kap. 8 5 LL. Avregistrering av ett luftfartyg som är intecknat får enligt 9 5 ske endast om inteckningshavaren har medgett det.
Regler om innehavsanteckning i luftfartygsregistret finns i 2 kap. 105 LL. Enligt första stycket skall innehavet av ett registrerat luftfartyg som köpts på kredit med förbehåll om återtaganderätt antecknas i luftfartygsregistret. De som träffar avtal om ett sådant köp skall genast anmäla det till Luftfartsverket. Säljaren står kvar i registret antecknad som ägare och köparen antecknas som innehavare. Enligt paragrafens andra stycke kan, om någon innehar ett registrerat luftfartyg med nyttjanderätt för obestämd tid eller för bestämd tid om minst två veckor, en anteckning om innehavet göras i luftfartygs- registret pä begäran av ägaren eller nyttjanderättshavaren.
Enligt 2 kap. 11 5 LL får ett luftfartyg som har byggts utomlands för svensk räkning, eller ett luftfartyg som finns utomlands och har övergått till svensk ägare, för viss tid antecknas i ett bihang till luftfartygsregistret om förutsättningarna i 2 och 3 55 är uppfyllda. Denna bestämmelse har praktisk betydelse eftersom det är vanligt att luftfartyg köps utomlands och behöver flygas till Sverige innan registrering kan ske i Sverige.
Enligt 2 kap. 11 a 5 LL skall Luftfartsverket föra en förteckning över de utländska luftfartyg som innehas med nyttjanderätt av svenska brukare (brukarförteckning). Denna bestämmelse hänger samman med regeln i 1 kap. 6 5 LL, vilken innebär att utländska luftfartyg som hyrs av svenska brukare i vissa hänseenden skall kunna likställas med svenska luftfartyg. Förteckningen är avsedd att göra det möjligt för de svenska myndigheterna att ta över tillsynen över dessa utländska luftfartyg. Eftersom ett luftfartyg enligt artikel 18 i Chicagokon- ventionen inte kan vara registrerat i mer än en stat kan förteckningen inte vara utformad som ett register över luftfartyg, utan måste i stället vara utformad som en förteckning över vilka juridiska eller fysiska personer som innehar utländska luftfartyg med nyttjanderätt.
Luftfartyg som är registrerade i luftfartygsregistret har enligt 2 kap. 12 5 LL svensk nationalitet. Som bevis om registreringen utfärdar Luftfartsverket nationalitets- och registreringsbevis. Ett luftfartyg som har antecknats i bihanget till luftfartygsregistret har enligt 2 kap. 14 5 LL svensk nationalitet så länge anteckningen gäller. Som bevis på anteckningen i bihanget utfärdar Luftfartsverket ett interimistiskt nationalitets- och registreringsbevis.
Enligt 2 kap. 15 5 första stycket LL skall ett svenskt luftfartyg ha svenskt nationalitets- och registreringsbevis när det används vid luftfart. Ett utländskt luftfartyg skall enligt andra stycket ha motsva- rande bevis från registreringsstaten vid luftfart inom svenskt område.
Luftfartyg som är införda i luftfartygsregistret eller antecknade i bihanget skall enligt 2 kap. 16 5 LL vara märkta med sina nationali— tets— och registreringsbeteckningar. Utländska luftfartyg skall vara märkta i enlighet med föreskrifterna i registreringsstaten vid luftfart inom svenskt område.
I I kap. luftfartslagen
Fordran på bärgarlön och ersättning för särskilda kostnader som varit nödvändiga för bevarandet av ett luftfartyg eller av gods är enligt 11 kap. 3 5 LL förenad med luftpanträtt i fartyget eller godset med förmånsrätt enligt4 5 1 förmånsrättslagen (1970:979), om bärgarlönen eller ersättningen avser åtgärder som har avslutats i Sverige. Panträt- ten stiftas utan avtal genom fordringens uppkomst. Enligt 11 kap. 6 5 LL består luftpanträtten under förutsättning att den inom tre månader anmäls för anteckning i inskrivningsboken för luftfartyg och dessutom överenskommelse har träffats om panträttens belopp eller talan om panträtten har väckts i laga ordning.
2.2.2. Luftfartsförordningen (1986:171)
I luftfartsförordningen finns vissa kompletterande bestämmelser om luftfartygsregistret, nationalitets- och registreringsbeteckning, nationa— litets- och registreringsbevis samt märkning av luftfartyg.
2.2.3. Förordningen (1986: 172) om luftfartygsregistret m.m.
Denna förordning innehåller detaljerade föreskrifter om registrering i luftfartygsregistret samt om anteckningar i bihanget till detta och i brukarförteckningen.
2.2.4. Lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg
Inskrivningsärenden rörande luftfartyg handläggs av inskrivnings- domare i Stockholms domsaga. Inskrivning förekommer i form av inteckning. Endast sådana luftfartyg som är införda i det svenska luftfartygsregistret kan intecknas. Andelar i fartyg kan inte bli föremål för inteckningar. Däremot kan flera luftfartyg intecknas till säkerhet för en och samma fordran. En inteckning kan också gälla i ägarens reservdelslager.
Vid en ansökan om inteckning skall fordringshandlingen ges in till inskrivningsmyndigheten. Handlingen skall vara försedd med ett inteckningsmedgivande från den som är införd som fartygets ägare i luftfartygsregistret. Panträttskonstruktionen beträffande luftfartyg liknar således den konstruktion som tidigare fanns på fastighetsrättens område. När en inteckning har meddelats har borgenären en panträtt i
fartyget. Enligt bestämmelser i förrnånsrättslagen (1970:979) följer det förmånsrätt med inteckningen. Lagen om inskrivning av rätt till luftfartyg innehåller vidare regler om utbyte, dödande och nedsättning av inteckningar, regler om ägar- hypotek och bestämmelser om vissa anteckningar i inskrivningsboken.
2.2.5. Kungörelsen (1955z630) med närmare föreskrifter om inskrivningsbok för luftfartyg, m.m.
Denna kungörelse innehåller i anslutning till lagen om inskrivning av rätt till luftfartyg närmare föreskrifter om bl.a. dagboken, inskriv- ningsboken och gravationsbevis.
2.2.6. Lagen (1955z229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg
Denna lag äger huvudsakligen tillämpning på luftfartyg som är införda i nationalitetsregister i främmande stat, vilken tillträtt konventionen rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg (den s.k. Genevekonventionen eller inskrivningskonventionen). Sverige tillträd- de konventionen år 1955 (SÖ 1955 nr 36).
Inskrivningskonventionen innehåller i huvudsak s.k. kollisionsnor— mer. I konventionen regleras frågan vilka rättigheter i ett luftfartyg som konventionsstaterna skall erkänna. Dessa är äganderätt, options- rätt, nyttjanderätt på minst sex månader och hypotek eller liknande rättigheter till säkerhet för en fordran. Varje sådan rättighet skall erkännas om den har tillkommit enligt lagen i den stat där fartyget var registrerat när rättigheten tillkom och om rättigheten har skrivits in i en inskrivningsbok i den stat där fartyget är registrerat. De rättigheter som erkänns har bästa rätt i luftfartyget efter de s.k. luftpanträtterna. De luftpanträtter som erkänns enligt konventionen är panträtt för fordran på bärgarlön och för extraordinära kostnader vid bevarandet av fartyget. I konventionen finns vidare bestämmelser om exekutiv försäljning av luftfartyg och om möjligheten att förändra ett luftfartygs nationalitet om fartyget besväras av inskrivna rättigheter.
Genom lagen har grundsatserna i inskrivningskonventionen införlivats i svensk rätt. Den enda bestämmelsen i lagen som rör luftfartyg registrerade i Sverige avser luftpanträtt i samband med åtgärder för bärgning eller bevarande av luftfartyg vilka åtgärder har avslutats i en främmande stat som tillträtt inskrivningskonventionen.
2.2.7. Kungörelsen (1955z631) angående skyldighet i vissa fall att införskaffa gravationsbevis rörande fartyg eller luftfartyg
Enligt denna kungörelse skall den som för talan angående förverkande av luftfartyg som är infört i luftfartygsregistret ofördröjligen begära gravationsbevis rörande luftfartyget hos Inskrivningsmyndigheten i Stockholms domsaga. Är det fråga om ett luftfartyg som är registrerat i en stat som tillträtt Genevekonventionen skall gravationsbevis begäras hos den utländska myndighet som för inskrivningsboken för luftfartyget.
2 . 2 . 8 Förmånsrättslagen (1970 : 979)
Enligt 4 5 följer förmånsrätt med luftpanträtt enligt 11 kap. LL (se avsnitt 2.2.1) och panträtt på grund av inteckning i luftfartyg och reservdelar till luftfartyg.
2.2.9. Handelsbalken
Enligt 10 kap. 7 5 HB kan luftfartyg inte handpantsättas. Luftfartyg kan således inte pantsättas genom tradition och därmed inte heller genom denuntiation.
2.2.10. Lagen (1845:5O s. 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva
För närvarande anses det osäkert om luftfartyg kan göras till föremål för lösöreköp. Bakgrunden till detta är ett uttalande i propositionen till lagen (l955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg där det angavs att lösöreköp för sådan egendom inte skulle kunna ske.1
lSe prop. 1955113 5. 130.
2.2. 1 1 Utsökningsbalken
När det gäller förhållandet till tredje man vid utmätning anses ett registrerat luftfartyg enligt 4 kap. 185 andra stycket UB tillhöra gäldenären, om denne är inskriven som ägare och det ej framgår att egendomen tillhör annan. Presumtionen gäller till följd av 1 kap. 8 5 UB även utlandsregistrerade luftfartyg.
När utmätning har skett av ett luftfartyg som inte är registrerat eller gods i luftfartyg, har en borgenär, vars fordran är förenad med luft- panträtt i egendomen, enligt 8 kap. 10 5 UB rätt att få betalning ur egendomen, om han anmäler sin fordran hos kronofogdemyndigheten innan egendomen säljs eller, om försäljningen sker under hand, senast när fördelning skall äga rum.
När det gäller registrerade luftfartyg finns det särskilda bestämmel- ser om exekutiv försäljning i 11 kap. UB. Bestämmelserna avser även intecknade reservdelar till luftfartyg. Luftfartyg och reservdelar som är registrerade respektive intecknade i andra länder omfattas, till följd av 1 kap. 8 5 UB, också. Beträffande utländska luftfartyg kompletteras UB:s bestämmelser av lagen i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg. Bestämmelserna om exekutiv försäljning av registrerade luftfartyg ansluter mycket nära till motsvarande bestämmelser i fråga om registrerade skepp och därmed också till vad som gäller om exekutiv försäljning av fastighet på auktion.
I fråga om luftpanträtt i registrerat luftfartyg finns det särskilda bestämmelser. Det förhållandet att inteckning kan beviljas att gälla även i reservdelar har föranlett flera särbestämmelser för det fall att reservdelar skall säljas exekutivt.
Vid försäljning av luftfartyg gäller täckningsprincipen, dvs. att någon exekutiv försäljning som regel inte får ske om inte de sakägare som har bättre rätt än exekutionssökanden blir skyddade. Däremot är övertagandeprincipen, dvs. den princip som innebär att befintliga lån skall kunna stå kvar inom det s.k. skyddsbeloppet, inte tillämplig. Nyttjanderätt eller annan liknande rättighet kan inte beaktas vid försäljning av ett svenskt luftfartyg.
2.2.12. Utsökningsförordningen (1981 :981)
I anslutning till utsökningsbalken finns det i 9 och 11 kap. utsöknings- förordningen vissa bestämmelser om försäljning av luftfartyg.
2.2.13. Lagen (1922:382) angående ansvarighet för skada i följd av luftfart
Enligt denna lag ansvarar ett luftfartygs ägare för skada som till följd av luftfartygets begagnande tillfogas person eller egendom som inte befordras med luftfartyget, oavsett om ägaren är vållande eller inte. 1 det fall ett luftfartyg innehas på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt, är det köparen som är ensam ansvarig. När en ägare har upplåtit nyttjanderätt till luftfartyget kan ägaren överföra sitt ansvar enligt lagen till nyttjanderättshavaren. För detta krävs bl.a. att parterna har avtalat om att ansvaret skall vila på nyttjanderättshavaren, att nyttjanderätten avser en bestämd tid om minst ett år och att anteckning om nyttjanderätten har gjorts i luftfartygsregistret. Under vissa förhållanden kan parterna också åläggas ett solidariskt ansvar.
2.2.14. Lagen (1939:6) om frihet från kvarstad för vissa luftfartyg
Denna lag, som bygger på 1933 års Romkonvention om fastställande av __vissa gemensamma bestämmelser i fråga om kvarstad på luftfartyg (SO 1939 nr 14), förbjuder att vissa luftfartyg beläggs med kvarstad.
2.3. Tidigare utredningsförslag
Utredningen angående inskrivning av rätt till luftfartyg m.m. lade i betänkandet Rätt till luftfartyg m.m. (SOU 1976:70) fram ett förslag om registrering av luftfartyg och inskrivning av rätt till luftfartyg. Utredningen strävade efter att samordna reglerna om rätt till luftfartyg med regleringen rörande rätt till skepp. Utredningen föreslog därför en obligatorisk registrering av alla svenska luftfartyg, undantagna skulle bara vara modelluftfartyg, drakar och fasta ballonger. Vidare föreslog utredningen att samma ordning skulle införas i lufträtten som gäller inom sjörätten vad avser inskrivningens sakrättsliga verkningar. Vid förvärv av luftfartyg skulle enligt förslaget det sakrättsliga skyddet mot överlåtarens borgenärer vara knutet till inskrivningen av för- värvet. Inskrivningen skulle alltså ersätta tradition av luftfartyget. Utredningen föreslog också att intecknade skuldebrev skulle ersättas av pantbrev efter mönster från jordabalken och sjölagen. I detta sammanhang undersökte utredningen behovet av lagstiftning om inteckning i luftfartyg under byggnad. Utredningen fann att behovet
av kreditsäkerhet bäst löstes genom företagsinteckningar och lade bl.a. därför inte fram något lagförslag i denna del. Slutligen föreslog utredningen att det skulle inrättas en särskild registerrnyndighet för registrering och inskrivning som skulle ersätta luftfartygsregistret och den inskrivningsbok som förs vid Stockholms tingsrätt. Myndigheten skulle enligt förslaget förläggas till sjöfartsregistret vid Stockholms tingsrätt (sjö- och luftfartsregistren).
] betänkandet Pantbrev (SOU 1982:57) föreslog Pantbrevsutred- ningen vissa ändringar i de lagförslag som lades fram av utredningen angående inskrivning av rätt till luftfartyg m.m. Dessutom föreslogs en lag om panträtt i flygplansbygge.
Efter att båda betänkandena hade remissbehandlats beslutade regeringen den 8 november 1984 att betänkandet (SOU 1976:70) Rätt till luftfartyg m.m. och remissyttrandena över det skulle läggas till handlingarna. Inte heller Pantbrevsutredningens betänkande ledde, såvitt avser de nyss angivna delarna, till lagstiftning. Som skäl angavs bl.a. att det praktiska behovet av en ändring i lufträtten enligt de förslag som lagts fram i de båda betänkandena inte föreföll stå i rimlig proportion till det omfattande arbete som krävdes.
3. Nordisk rätt m.m.
3.1. Inledning
I detta kapitel beskrivs kortfattat reglerna rörande registrering av luftfartyg och inskrivning av rättigheter i luftfartyg i Danmark, Finland och Norge. Vidare redogörs i korthet för arbetet med en Unidroit-konvention om internationella intressen i lösöre.
3 .2 Danmark
Bestämmelser om registrering finns i luftfartslagen av den 10 juni 1960 (omtryckt i bekendtgerelse nr. 162 af 7. marts 1994 af lov om luttfart). Bestämmelser om inskrivning av rättigheter i luftfartyg finns i lagen om registrering av rättigheter i luftfartyg av den 31 mars 1960 (omtryckt i bekendtgerelse nr. 620 af 15. september 1986 af lov om registrering af rettigheter over luftfartejer).
Registrering av luftfartyg sker i nationalitetsregistret som förs av Luftfartsvaesenet. Ett luftfartyg kan registreras om det har en dansk ägare eller om det finns en rätt till registrering enligt en EG-för— ordning. Trafikministeriet kan medge dispens från kravet på danskt ägande om luftfartyget i regel används med utgångspunkt i Danmark. Rätten till dispensprövning har delegerats till Lultfartsvaesenet. Mot bakgrund av den ökade förekomsten av finansiell leasing (se avsnitt 5 .3) genom internationella finansieringsinstitut är det relativt vanligt att dispens beviljas. För registrering krävs att luftfartyget har ett luft- värdighetsbevis och försäkring.
Rättigheter i luftfartyg kan skrivas in i ett särskilt rättighetsregister som förs av Luftfartsvaesenet. De rättigheter som kan skrivas in är villkorlig och ovillkorlig äganderätt, nyttjanderätter som avser en tid om minst sex månader, panträtter och liknande säkerhetsrätter. Även om det inte uttryckligen nämns i lagtexten är det i praktiken även möjligt att skriva in köpoptioner och förlängningsoptioner. Inskrivna rättigheter får prioritet i förhållande till inskrivningsdagen.
3.3. Finland
Bestämmelser om registrering finns i luftfartslagen 3.3.1995/281. Bestämmelser om inteckning i luftfartyg finns i lagen om inteckning i luftfartyg 15.6.1928/211 och fartygsregisterlagen 11.6.1993/512.
Registrering av luftfartyg sker i luftfartygsregistret som förs av Luftfartsverket. Ett luftfartyg får registreras i Finland om luftfartygets ägare, innehavare eller operatör är bosatt eller, ifall det är fråga om en juridisk person, har sin hemort inom EES. Om ägaren, innehavaren eller operatören är bosatt eller, när det gäller en juridisk person, har sin hemort i någon annan stat inom EES än Finland är en ytterligare förutsättning för registrering att luftfartygets huvudsakliga avgångsplats är i Finland. Luftfartsverket har möjlighet att bevilja dispens från de uppställda kraven avseende ägarens, innehavarens eller operatörens bonings- eller hemort. För registrering krävs att luftfartyget har ett luftvärdighetsbevis som har utfärdats eller godkänts i Finland.
I Finland uppnår en förvärvare av ett luftfartyg sakrättsligt skydd genom köpeavtalet. Inteckningar i luftfartyg söks hos Luftfartsverket och skrivs in luftfartygsregistret. Andra former av rättigheter kan inte bli föremål för inskrivning. När det gäller en innehavares eller operatörs besittnings- eller nyttjanderätt kan den antecknas i luft- fartygsregistret. En sådan anteckning har emellertid ingen sakrättslig verkan.
3 .4 Norge
Bestämmelser om registrering och inskrivning finns i den norska luft- fartslagen av den 11 juni 1993 (no 101) som trädde i kraft den 1 april 1994.
Registrering av luftfartyg sker i luftfartygsregistret (qutfarteyregi— stret) som förs av Luftfartsverket. Som huvudregel kan ett luftfartyg endast bli registrerat om det har en norsk ägare. Luftfartsverket har emellertid möjlighet att bevilja dispens från kravet på norskt ägande. Genom Norges medlemskap i Europeiska ekonomiska samarbetsom- rådet (EES) är rådets förordning (EEG) nr 2407/92 av den 23 juli 1992 om utfärdande av tillstånd för lufttrafikföretag (licensieringsför- ordningen) tillämplig i Norge, vilket leder till att även EES-rättssubjekt har rätt att registrera luftfartyg i Norge. Norge har emellertid inte vidtagit någon formell ändring av registreringsreglema i luftfartslagen. Det finns inget krav på att ett luftfartyg måste ha ett luftvärdighets- eller miljövärdighetsbevis för att kunna bli registrerat.
Genom inskrivning av äganderätten i luftfartygsregistret uppnår en förvärvare av ett luftfartyg sakrättsligt skydd. Det är även möjligt att skriva in andra rättigheter i luftfartygsregistret med sakrättslig verkan. Enligt luftfartslagen går det att i luftfartygsregistret "anteckna dokument som går ut på att stifta, förändra, överlåta, inteckna, erkänna eller upphäva en rättighet som har ett luftfartyg till föremål.” Det är således möjligt att skriva in både nyttjanderätter och optionsrätter. När det gäller avtal som avser operationell leasing (se avsnitt 5.3) måste emellertid avtalstiden vara längre än sex månader för att inskrivning skall vara möjlig. Rättigheterna får prioritet i förhållande till in- skrivningsdagen. Vid samtidig inskrivning har det äldsta avtalet prioritet.
3.5. Utkast till Unidroit-konvention om internationella intressen i lösöre
Sedan år 1988 pågår ett arbete inom Unidroit (Internationella institutet för privaträttens uniformering) med att utarbeta en konvention rörande internationella intressen i lösöre (mobile equipment). Syftet med konventionsarbetet är att ta itu med en del av de rättsliga problem som uppkommer genom att vissa typer av värdefull egendom frekvent rör sig över internationella gränser. Konventionen är tänkt att bli tillämplig på bl.a. luftfartyg, flygplansmotorer, skepp och satelliter. Enligt ett utkast till konvention skall det upprättas ett internationellt register där den som har sålt egendom med äganderättsförbehåll, den som har hyrt ut egendom genom ett leasingavtal eller den som har en säkerhetsrätt, skall kunna registrera sin rätt till egendomen. En registrering skall få verkan mot tredje man och i utkastet anges det vilka remedier som skall stå till buds om en motpart inte fullgör sina åtaganden enligt ett avtal. Tidigare finns det en Unidroit-konvention om internationell finansiell leasing som reglerar vissa civilrättsliga frågor vid finansiell
leasing.l
* För en beskrivning av denna konvention, se 9 kap. i SOU 1994:120.
4. Allmänna utgångspunkter
Det har varit vanligt både i Sverige och utomlands att ta sjörättsliga lagregler till förebild vid lufträttslig lagstiftning. Detta är historiskt betingat, då man i luftfartens barndom för att hastigt motverka bristen på rättsregler försökte applicera nedärvda regler från sjöfartens område. De faktiska förhållandena inom sjö- respektive luftfarten uppfattades som nära överensstämmande. Ett ytterligare skäl till valet av förebild var att man hoppades kunna dra nytta av de sjörättsliga reglernas universalitet, då även det nya rättsområdet lufträtt i hög grad var internationellt präglat.1 Bruket av sjörätten som modell för rättsbildning och rättstillämpning inom lufträtten har arbetsekonomiska fördelar och främjar också enhetligheten inom transporträtten. Det får anses vara rimligt att undvika olikheter i rättssystemen som inte är sakligt motiverade. I sitt arbete har därför Lufträttsutredningen, särskilt när det gäller inskrivningsfrågor, använt sjörätten som förebild. Utredningen har haft stor hjälp av betänkandet Rätt till luftfartyg m.m. (SOU 1976:70) i vilket sjörätten användes som rättslig förebild. Det är emellertid viktigt att det inte blir fråga om ett okritiskt överförande av sjörättsliga regler utan närmare beaktande av den lufträttsliga situationens särart. Utredningen har även strävat efter att beakta luftfartsbranschens specifika förutsättningar och behov.
Lagtekniska frågor
Som framgår av föregående avsnitt fördelar sig den nuvarande lagstiftningen på ett flertal författningar. Enligt utredningens direktiv bör utredaren sträva efter att begränsa antalet regler och författningar. Utredningen har därför övervägt att försöka åstadkomma en mer sammanhållen och överskådlig lagstiftning. Det som då kan synas ligga närmast till hands är att foga in de inskrivningsrättsliga reglerna i LL. Utredningen har också övervägt det, men funnit att inarbetandet av ett så omfattande material i LL snarast skulle leda till att lagen blir oöverskådlig och svårtillgänglig. Utredningen har i stället valt att arbeta in de nya inskrivningsrättsliga regler som förslås i den
' Se Grönfors i TfR 1959, s. 54 ff., och Josjö, Något om flygplansleasing och flygplanstillbehör, s. 96.
befintliga inskrivningslagen. Mot bakgrund av att utredningen inte gör någon systematisk översyn av de panträttsliga reglerna (se avsnitt 7.3) har utredningen inte gjort någon fullständig omarbetning av lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg. Att utredningen inte har gjort någon fullständig omarbetning av lagen har lett till den, i och för sig icke önskvärda, konsekvensen att en paragraf har fått delas in i ett stort antal littera. Utredningen har emellertid ansett att det skulle vara än mer otillfredsställande att numrera om ett stort antal paragra- fer utan översyn.
Terminologiska frågor
Begreppen ägare, innehavare och brukare förekommer på ett flertal ställen i de olika luftfartsförfattningarna, inklusive de av Luftfartsver- ket utfärdade föreskrifterna Bestämmelser för Civil Luftfart (BCL). Begreppsbildningen synes emellertid vara oklar och inkonsekvent och det finns därför skäl att se över den.
Vid försäljning av luftfartyg — liksom vid annan typ av egendom — förekommer det att säljaren gör ett äganderättsförbehåll. Ett sådant förbehåll om äganderätt är bindande för köparens borgenärer, dvs. har sakrättslig verkan. Genom rättsfallet NJA 1975 s. 222 är det klarlagt att även förbehåll om hävning eller återtaganderätt kan ha sakrättslig verkan.
I detta sammanhang uppkommer frågan om vem av parterna som skall betecknas som ägare. När säljaren har gjort ett äganderättsförbe- håll eller återtagandeförbehåll har han separationsrätt i köparens konkurs. Samtidigt har emellertid köparen separationsrätt i säljarens konkurs. Om säljaren eller köparen eller båda skall betecknas som ägare kan därför ses som en terminologisk fråga.2 I utredningen åsyftas med begreppet ägare, i de fall ett förvärv har skett under villkor som innefattar äganderättsförbehåll eller är att jämställa med ett sådant förbehåll, både säljare och köpare.3 4
Med begreppet brukare åsyftas i utredningen den som rent faktiskt brukar ett luftfartyg oavsett om denne äger luftfartyget eller inte. Begreppet brukare motsvarar det engelskspråkiga begreppet operator som används i internationella sammanhang. Begreppet innehavare synes inte ha någon självständig betydelse och bör därför utmönstras ur den lufträttsliga lagstiftningen.
2 Se Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, s. 184. 3 Jfr Rune, s. 46 f.
5. Registreringsfrågor
5.1. Registreringsrätt eller registreringsplikt?
Utredningens förslag: Registrering i luftfartygsregistret skall fortfarande bygga på en registreringsrätt och inte på en registre- ringsplikt.
Luftfartsverket för ett register över luftfartyg (luftfartygsregistret). Det nuvarande registreringssystemet bygger på en registreringsrätt och inte på en registreringsplikt. Det finns således ingen absolut skyldighet att låta registrera ett luftfartyg i luftfartygsregistret. Skall emellertid ett luftfartyg användas till luftfart förutsätts i princip att luftfartyget är registrerat, här eller utomlands; det anses följa av 1 kap. 1 och 2 55 LL. Utredningen kommer att föreslå att det för tydlighetens skull införs en uttrycklig bestämmelse om att ett luftfartyg skall vara registrerat när det används vid luftfart (se avsnitt 5.4).
När det gäller skepp — varmed avses fartyg med viss i SjöL angiven minimistorlek — följer av 2 kap. 1 5 SjöL att i princip alla svenska skepp är registreringspliktiga. Skälet för denna ordning är främst att flertalet av skeppen hör hemma i de sedan gammalt registreringspliktiga handels- och fiskeflottorna och att man inte velat komplicera systemet genom att föreskriva registreringsplikt för dessa men endast registreringsrätt för andra.l Det kan ifrågasättas om inte registreringssystemet för luftfartyg också borde vila på en registre- ringsplikt. Det som talar för registreringsplikt är att samhället av ordnings- och beredskapsskäl har intresse av att det finns en så fullständig förteckning som möjligt av beståndet av luftfartyg i landet. I praktiken registreras emellertid redan det övervägande antalet svenskägda, luftvärdiga luftfartyg eftersom det som nyss angetts finns ett krav på att luftfartyg som skall användas till luftfart måste vara registrerade. Det gällande systemet kan således sägas innebära en viss form av registreringsplikt.
Utredningen kommer att föreslå att inskrivning av äganderätten till ett luftfartyg i luftfartygsregistret medför ett skydd mot överlåtarens
' Se Rune, s. 39.
borgenärer (se kapitel 6). För att kunna skriva in äganderätten kommer det att krävas att luftfartyget är registrerat. Registrering av ett luftfartyg kommer därför inte bara som hittills att vara nödvändig för att kunna använda ett luftfartyg till luftfart — och att belåna det mot inteckningssäkerhet — utan även för att uppnå det sakrättsliga skydd som inskrivning av äganderätten innebär. I praktiken torde de viktiga rättsverkningar som utredningens förslag knyter till inskriv- ningen utgöra ett starkt motiv för varje förvärvare av ett luftfartyg att söka inskrivning av sin rätt, vilket förutsätter att luftfartyget är registrerat. Denna föreslagna ändring torde ytterligare tala för att det är onödigt att införa en principiell registreringsplikt för svenskägda luftfartyg.
Till bilden hör att det skulle krävas en rättsligt sett tämligen komplicerad reglering för att avgöra vilka luftfartyg som skall vara registreringspliktiga och vad som händer om någon inte registrerar ett registreringspliktigt luftfartyg. Det samhälleliga intresset av att de fåtal luftvärdiga luftfartyg som inte är registrerade och de luftfartyg som inte är luftvärdiga registreras, kan enligt utredningens uppfattning inte anses så starkt att det motiverar att det införs en omständlig reglering om registreringsplikt.
5.2. Vem skall ha rätt att registrera ett luftfartyg i luftfartygsregistret?
Utredningens förslag: Möjligheten att registrera ett luftfartyg i luftfartygsregistret utökas, så att det även blir möjligt för den som inte är hemmahörande i ett land inom EES att registrera ett luftfartyg. Förutsättning för registrering är att luftfartyget brukas av någon som själv hade kunnat bli registrerad som ägare om han ägt luftfartyget och att brukaren har ett drifttillstånd som är utfärdat i Sverige.
l 2 kap. 2 5 LL regleras vilka ägare som får registrera sitt luftfartyg i Sverige. Registrering får enligt huvudregeln i paragrafens första stycke ske bara om ett luftfartyg ägs av svenska staten, svensk kommun eller landstingskommun, medborgare i ett land inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) eller av dödsbo efter en sådan person, eller av bolag, förening, samfällighet eller stiftelse som har svensk nationalitet eller har sitt säte i ett land som omfattas av avtalet om EES. Luftfartsverket får emellertid enligt paragrafens andra stycke medge att luftfartyg får registreras i Sverige även om
dessa krav inte är uppfyllda. Sådant medgivande får bara lämnas om luftfartyget i regel används med utgångspunkt i Sverige. Detta undantag torde i första hand vara avsett att tillämpas när en brukare som har anknytning till Sverige hyr ett luftfartyg vilket ägs av ett rättssubjekt som inte är hemmahörande i ett land inom EES.
Kravet i undantagsregeln på att ett luftfartyg i regel skall användas med utgångspunkt i Sverige utgör enligt utredningens mening en onödig begränsning som bör modifieras. Med tanke på bl.a. den avreglerade flygmarknaden inom EU bör ett Sverigebaserat fly gföretag ha möjlighet att bruka även ett leasat luftfartyg utan krav på att det skall användas med utgångspunkt i Sverige. (Något krav på att ett luftfartyg i regel skall användas med utgångspunkt i Sverige finns inte för de luftfartyg som registreras med stöd av huvudregeln.) Möjlig- heten att registrera ett luftfartyg som ägs av ett rättssubjekt som inte är hernrnahörigt i EES bör därför göras beroende av brukarens anknytning till Sverige och inte av luftfartygets. I de fall ett luftfartyg brukas av ett rättssubjekt som har anknytning till Sverige och som självt hade kunnat bli registrerat som ägare om det ägt luftfartyget bör det ges möjlighet att få ett luftfartyget infört i luftfartygsregistret. Anknytningen till Sverige bör kopplas till att brukaren har ett drifttillstånd (AOC — Air operator certificate) som är utfärdat i Sverige. Detta anknytningsmoment torde vara det som står bäst i samklang med rådets förordning (EEG) nr 2407/92 av den 23 juli 1992 om utfärdande av tillstånd för lufttrafikföretag, den s.k. licensieringsförordningen, (se avsnitt 6.1).
Skulle det hyresförhållande som registreringen grundas på — och/eller anknytningen till Sverige — upphöra finns det möjlighet att ompröva rätten till registrering (se 2 kap. 6 5 första stycket 2 LL i utredningens förslag; nuvarande 2 kap. 8 5 första stycket 2 LL).
5.3. Vilka krav skall ställas på ett luftfartyg för att det skall få registreras i luftfartygsregistret?
Utredningens förslag: Kravet på att ett luftfartyg för att få registreras skall ha luftvärdighetsbevis, och i de flesta fall miljö- värdighetsbevis, tas bort. I stället införs en bestämmelse om att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer av miljöskäl får föreskriva att en viss typ av luftfartyg inte får registreras.
Det införs även en bestämmelse som gör det möjligt att ur luft- fartygsregistret avföra föremål som inte anses utgöra ett luftfartyg.
Iden sjörättsliga registerordningen görs skillnad mellan fartyg av olika storlek. Ett fartyg, vars skrov har en största längd av minst tolv meter och en största bredd av minst fyra meter, betecknas skepp och skall vara infört i skeppsregistret. Andra fartyg kallas båt och får inte föras in i skeppsregistret. En liknande distinktion för luftfartyg är främman- de för den nuvarande ordningen. Gränsen för registreringsbarhet torde för närvarande, såsom framgår av 14 kap. 1 5 LL och 131 5 LF, gå vid modelluftfartyg, fasta ballonger och drakar. Utredningen anser att det inte finns skäl att ändra på den nuvarande ordningen. Alla typer av luftfartyg — med undantag för de nyss nämnda -— bör således alltjämt kunna bli föremål för registrering.
Till förutsättningarna för registrering i luftfartygsregistret hör i dag enligt 2 kap. 4 5 LL att ett luftfartyg skall ha luftvärdighetsbevis och, med vissa undantag, miljövärdighetsbevis. Vad beträffar luftvärdig- hetsbevis finns det inga internationella bestämmelser om att ett luftfartyg skall ha ett sådant bevis vid tidpunkten för registrering. Således får varje land själv bestärmna i denna fråga. Det kan här nämnas att Norge sedan år 1994 inte har något krav på att det skall finnas ett luftvärdighetsbevis vid tidpunkten för registrering, medan däremot Danmark och Finland har kvar ett sådant krav.
Beträffande miljövärdighet finns ett EG—direktiv —— rådets direktiv 80/51/EEG av den 20 december 1979 om begränsning av buller från underljudsluftfartyg, som ändrats genom rådets direktiv 83/206/EEG — vilket innebär att vissa luftfartyg som använder flygplatser i någon medlemsstat och som inte uppfyller kraven i kap. 2 eller 6 i bilaga 16 till Chicagokonventionen inte får registreras i en medlemsstat. Danmark uppställer i sin luftfartslag som villkor för registrering att luftfartyget uppfyller fastställda miljökrav. I Finland utfärdas luft- värdighetsbevis, vilket krävs för registrering, endast under förut— sättning att miljökraven är uppfyllda. Interimistisk registrering kan emellertid ske utan krav på luftvärdighetsbevis eller att miljökraven är uppfyllda. I Norge tillåts registrering utan att miljövärdighetskraven
är uppfyllda. För svensk del synes det inte finnas skäl att behålla kraven på luftvärdighets- och miljövärdighetsbevis vid registrering. De nuvaran- de kraven utgör främst en spärr mot att andra föremål än luftfartyg förs in i luftfartygsregistret. Ett avskaffande av dessa krav kan inte anses innebära någon försämring för flygsäkerheten eller miljön. Ett luftfartyg får nämligen inte brukas utan att det är luftvärdigt och miljövärdigt (se 3 kap. 1, 4 och 11 55 LL). Vidare är den nuvarande kopplingen mellan luftvärdighets- och miljövärdighetsbevis samt registrering endast temporär. Efter det att ett luftfartyg har registrerats kan det vara kvar i luftfartygsregistret i tre år utan luftvärdighets- eller
miljövärdighetsbevis (se 2 kap. 8 5 första stycket 5 LL). Kravet på luftvärdighets- och miljövärdighetsbevis vid registrering utgör därför ingen garanti för att endast luftvärdiga och miljövärdiga luftfartyg är registrerade i luftfartygsregistret.
Utredningen kommer att föreslå att inskrivning av äganderätten till ett luftfartyg medför ett skydd mot överlåtarens borgenärer (se kapitel 6). En sådan ordning innebär, med vissa undantag, en sakrättslig särställning för luftfartyg i förhållande till övrigt lösöre. Behåller man kravet på luftvärdighetsbevis och miljövärdighetsbevis vid registrering innebär det att luftfartyg som saknar sådana bevis inte kan registreras i luftfartygsregistret och därmed bli föremål för den inskrivning av äganderätten som ger ett sakrättsligt skydd. Icke luftvärdiga och miljövärdiga luftfartyg skulle då inte få samma sakrättsliga särställning som luftvärdiga och miljövärdiga luftfartyg, vilket får anses vara en effekt som inte är önskvärd. Kraven på luftvärdighet och miljövärdig- het är offentligrättsligt betingade och bör därför inte vara avgörande för tillgången till en registrering som i nyss nämnt avseende har en privaträttslig betydelse. Genom att slopa kravet på luftvärdighets- och miljövärdighetsbevis vid registrering uppkommer inte den ur sakrätts- lig synvinkel oönskade uppdelningen mellan olika luftfartyg.
Som ovan nämnts finns det ett gemenskapsrättsligt krav på att vissa luftfartyg inte får registreras i medlemsstaterna. 1 Sverige kan dessa luftfartyg inte få något miljövärdighetsbevis, vilket enligt den nuvarande ordningen leder till att de inte kan registreras. Avskaffas kravet på miljövärdighetsbevis för registrering förhindras inte den vägen att sådana luftfartyg kan registreras i Sverige. Det bör därför införas en bestämmelse som bemyndigar regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att av miljöskäl föreskriva att ett luftfartyg inte får registreras.
Kravet på framför allt luftvärdighetsbevis för registrering utgör i och för sig en spärr mot att andra föremål än luftfartyg kommer in i luftfartygsregistret, vilket är viktigt. Ett slopande av kravet på luftvärdighetsbevis för registrering torde emellertid inte medföra någon beaktansvärd risk för att luftfartygsregistret kommer att innehålla annat än luftfartyg. Vid registrering får man hålla sig till vedertagen begreppsbestämning på området. En sådan finns i likalydande formulering i flertalet av bilagorna till Chicagokon- ventionen och i ICAO:s (den internationella civila luftfartsorganisa- tionen) Definitions. Denna definition har följande lydelse: ”Aircraft. Any machine that can derive support in the atmosphere from the reactions of the air other than the reactions of the air against the earth's surface.” Samma definition finns också i de av det europeiska samarbetsorganet för flygsäkerhet JAA (Joint Aviation Authorities)
utfärdade ”bestämmelserna” Joint Aviation Requirements JAR-1, Definitions and Abbreviations. Luftfartsverket har i Luftfartsinspektio- nens definitionssarnling (LFS 1996z26) motsvarande definition: ”Luftfartyg (Aircraft). Anordning som kan erhålla bärkraft i atmosfä— ren genom luftens reaktioner med undantag av dess reaktioner mot jordytan. ” Samma definition finns i begreppsförklaringar i Trafikreg- ler för luftfart — BCL-T — som fastställts av regeringen och kungjorts av Luftfartsverket i enlighet med kungörelsen (196lz563) angående trafikregler för luftfarten.
Om kraven på luftvärdighets- och miljövärdighetsbevis i samband med registrering avskaffas finns det trots allt en viss risk för att ett föremål som inte är ett luftfartyg av misstag kan bli registrerat i luftfartygsregistret. För att ett sådant föremål inte skall bli kvar i registret bör det införas en bestämmelse som gör det möjligt att avföra föremål ur luftfartygsregistret som inte anses utgöra ett luftfartyg (jfr 2 kap. 6 5 första stycket 4 SjöL).
5.4. Registrering som förutsättning för luftfart
Utredningens förslag: Det införs en bestämmelse varav det klart framgår att ett luftfartyg skall vara registrerat för att få användas till luftfart.
Enligt 2 kap. 12 5 LL har luftfartyg som är registrerade i luftfartygs- registret svensk nationalitet. Som bevis om registreringen utfärdar Luftfartsverket nationalitets- och registreringsbevis. Enligt 9 5 LF utfärdas sådant bevis i enlighet med formulär som bestäms av Luftfartsverket. Ett luftfartyg som har antecknats i bihanget till luftfartygsregistret har enligt 2 kap. 14 5 LL svensk nationalitet så länge anteckningen gäller. Som bevis på anteckningen i bihanget utfärdar Luftfartsverket ett interimistiskt nationalitets- och registre- ringsbevis. I detta sammanhang kan nämnas att nationalitets- och registreringsbevis i artikel 29 i Chicagokonventionen anges främst bland de handlingar vilka skall medföras varje luftfartyg som är hemmahörande i en fördragsslutande stat och som nyttjas i internatio- nell luftfart.
Enligt 2 kap. 15 5 första stycket LL skall ett svenskt luftfartyg ha svenskt nationalitets- och registreringsbevis när det används vid luftfart. Ett utländskt luftfartyg skall enligt andra stycket ha motsva— rande bevis från registreringsstaten vid luftfart inom svenskt område. Med svenskt luftfartyg avses som ovan nämnts luftfartyg som är
införda i luftfartygsregistret. Denna lagtekniska konstruktion leder till att om ett luftfartyg inte är infört i luftfartygsregistret är det inte att anse som ett svenskt luftfartyg, varav följer att 2 kap. 15 5 första stycket LL, som ställer krav på svenska luftfartyg, inte blir tillämplig. Däremot har bestärmnelsen i 1 kap. 2 5 LL, som är straffsanktionerad i 13 kap 3 5 4 LL,2 ansetts kunna bli tillämplig. I 1 kap. 2 5 LL anges med vilka nationers luftfartyg luftfart får ske i Sverige. Att använda ett luftfartyg som är oregistrerat, och således saknar nationalitet, har bedömts som ett brott mot denna bestämmelse (jfr Göta hovrätts dom 1993—11—18, DB 3221). Den nuvarande lagstift- ningen måste emellertid anses vara otydlig när det gäller kravet på att ett luftfartyg skall vara registrerat för att få användas till luftfart. En ny bestämmelse bör därför införas enligt vilken det uttryckligen krävs att ett luftfartyg är registrerat för att det skall få användas till luftfart. Samtidigt bör en straffbestämmelse avseende brott mot denna bestämmelse införas i 13 kap. 25 LL som innehåller fängelse i straffskalan.
5.5. Anteckning om nyttjanderätt till luftfartyg
Utredningens förslag: Det införs en skyldighet att till luftfar— tygsregistret anmäla nyttjanderättsupplåtelse av registrerat luft- fartyg — som inte skrivs in — avseende obestämd tid eller en bestämd tid om minst en månad.
Skyldigheten att anmäla innehav av registrerade luftfartyg som innehas på grund av kreditköp med förbehåll om återtaganderätt avskaffas.
I 2 kap. 10 5 LL finns regler om innehavsanteckning i luftfartygs— registret. Enligt första stycket skall innehavet av ett registrerat luftfartyg som köpts på kredit med förbehåll om återtaganderätt antecknas i luftfartygsregistret. De som träffar avtal om ett sådant köp skall genast anmäla det till Luftfartsverket. Säljaren står kvar i registret antecknad som ägare och köparen antecknas, enligt nuvarande terminologi, som innehavare.
Enligt paragrafens andra stycke kan, om någon innehar ett registre- rat luftfartyg med nyttjanderätt för obestämd tid eller för bestämd tid
2 Jfr prop. 1957269 5. 182 f.
om minst två veckor, en anteckning om innehavet göras i luftfartygs- registret på begäran av ägaren eller nyttjanderättshavaren.
Av flera skäl är det av intresse att det av luftfartygsregistret framgår vem som rent faktiskt brukar ett registrerat luftfartyg. Tillverkare av luftfartyg utger löpande rekommendationer, s.k. Service bulletines, för modifiering av luftfartyg samt ändring av och tillägg i befintligt underhållsprogram, vilka baseras på erfarenheter från användningen av den aktuella typen av luftfartyg. Dessa rekommendationer kan sedan upphöjas av olika länders luftfartsmyndigheter till att bli bindande föreskrifter, s.k. luftvärdighetsdirektiv (Airworthiness directives). En anteckning i luftfartygsregistret om vem som är brukare är därför en värdefull hjälp för Luftfartsinspektionen att snabbt nå denne med föreskrifter och annan viktig information som rör flygsäkerheten, t.ex. luftvärdighetsdirektiv, som skall tillämpas omgående. Även i samband med annan tillsynsverksamhet och tillståndsprövning inom Luftfartsverket (t.ex. vid prövning av operativ licens) ges verket möjlighet att kontrollera om någon har nyttjande— rätten till ett luftfartyg. Det måste också vara av intresse för andra myndigheter och för enskilda att kunna få uppgift från luftfartygs— registret om vem som är brukare av ett visst luftfartyg.
När det gäller nyttjanderätt till luftfartyg kommer utredningen att föreslå att nyttjanderätt för obestämd tid eller för en bestämd tid om minst sex månader skall kunna bli föremål för inskrivning i luft- fartygsregistret med sakrättslig verkan. Nyttjanderättsavtal som är kortare än sex månader och andrahandsupplåtelser kommer inte att kunna skrivas in. Den möjlighet till inskrivning som införs konuner således inte att leda till att registret i samtliga fall återspeglar vem som rent faktiskt brukar ett luftfartyg. Det bör därför införas skyldighet för brukaren och upplåtaren att —— i den mån brukarens nyttjanderätt inte skrivits in — anmäla en nyttjanderättsupplåtelse för anteckning i luftfartygsregistret. Skyldigheten bör omfatta nyttjanderättsupplåtelser som avser obestämd tid eller en bestämd tid om minst en månad.
När det gäller luftfartyg som köpts på kredit med förbehåll om återtaganderätt skall enligt utredningens förslag till regler om förvärvsinskrivning (se avsnitt 6.3) förvärv på grund av ofullbordat köp kunna skrivas in på ansökan av köparen. Enligt förslaget blir denne beroende av sådan inskrivning bl.a. för sitt skydd mot säljarens borgenärer. Ett besittningstagande kommer inte att som tidigare ge ett sådant skydd. Man kan anta att denna ordning i praktiken kommer att medföra att varje insiktsfull köpare utan dröjsmål söker inskrivning för sitt förvärv. Det kan därför antas att luftfartygsregistret normalt sett kommer att återspegla sådana förvärv. Att därutöver föreskriva skyldighet för köparen att — i så fall i den mån han inte söker
inskrivning — anmäla köpet för anteckning i registret, skulle inbjuda till onödiga rättsliga problem.
5.6. Bihanget till luftfartygsregistret
Utredningens förslag: Bihanget till luftfartygsregistret bibehålls.
Enligt nuvarande 2 kap. 11 5 LL kan ett luftfartyg som har byggts utomlands för svensk räkning eller ett luftfartyg som finns utomlands och som har övergått till en svensk ägare, om förutsättningarna i 2 kap. 2 och 3 55 LL är uppfyllda, för viss tid antecknas i ett bihang till luftfartygsregistret. Denna tid är enligt 27 5 förordningen (1986:172) om luftfartygsregistret m.m. högst tre månader. Vid anteckning i bihanget utfärdar Luftfartsverket enligt 2 kap. 14 5 LL ett interimis- tiskt nationalitets- och registreringsbevis. Detta interimistiska bevis är en förutsättning för att luftfartyget skall kunna flygas till Sverige. Det förekommer 150—170 registreringar i luftfartygsregistret per år. Omkring 35 av dessa är registreringar av svenskbyggda flygplan, vartill eventuellt kommer några amatörbyggen. Resterande registre- ringar (ca 110—130) grundas på förvärv från utlandet. 15—35 av dessa inleds med anteckning i bihanget och återstoden registreras direkt i luftfartygsregistret. Anteckning i bihanget är främst avsett för det fall att ett luftfartyg ägs av någon som kommer att kunna registrera luftfartyget i det svenska luftfartygsregistret men som behöver flyga luftfartyget till Sverige innan luftvärdighets- och miljövärdighetsbevis har utfärdats.
Enligt utredningens förslag kommer kravet på luftvärdighets- och miljövärdighetsbevis för registrering att slopas (se avsnitt 5.3). Det kan ifrågasättas om bihanget fortfarande behövs i fall det går att få ett luftfartyg registrerat utan krav på luftvärdighets- och miljövärdighets- bevis.
Det finns emellertid ytterligare en skillnad mellan anteckning i bihanget och registrering i luftfartygsregistret. Vid registrering i luftfartygsregistret krävs det att fångeshandlingen ges in i original eller vidimerad kopia, vilket med tanke på postgång och tidsskillnader kan ta flera dagar. Även om fångeshandlingen sänds med kurir i stället för med post kan befordringen ta en eller ett par dagar.Vid anteckning i bihanget godtas faxkopior av fångeshandlingen. En anteckning i bihanget kan därför i princip ske samma dag som en flygplansaffär har gjorts upp, under förutsättning att flygplanet har avregistrerats i det andra landet. Med tanke på det stora värde ett trafikflygplan betingar
är det viktigt att ett flygplan inte blir stående utan att det omedelbart kan utnyttjas. Även en tidsbesparing på en enda dag medför stora skillnader i kostnader och intäkter. Från flygbranschens sida finns det därför, enligt vad utredningen har inhämtat, ett behov av att över- låtelse och registreringåtgärder kan ske i ett sanunanhang. Mot denna bakgrund finns det skäl att bibehålla bihanget.
5.7. Brukarförteckning
Utredningens förslag: Bestämmelsen i 2 kap. 11 a5 LL om brukarförteckning upphävs.
Enligt 2 kap. 11 a 5 LL skall Luftfartsverket föra en förteckning över de utländska luftfartyg som innehas med nyttjanderätt av svenska brukare (brukarförteckning). Denna bestämmelse hänger samman med reglerna i 1 kap. 6 5 LL enligt vilken ett utländskt luftfartyg, som innehas med nyttjanderätt av en svensk brukare, i vissa avseenden anses ha samma nationalitet som brukaren. Enligt förarbetena är brukarförteckningen avsedd att göra det möjligt för de svenska myndigheterna att ta över tillsynen över inhyrda utländska luftfartyg (se prop. 1984/85:212 s. 149). Av förarbetena framgår det emellertid inte i vilket avseende brukarförteckningen är en förutsättning för att tillsynen skall kunna övertas.
Luftfartsverket har förberett en brukarförteckning men den har hit- tills inte komrnit till användning. Ett skäl härtill är att ingen av de be— stämmelser som behandlar brukarförteckningen — dvs. 2 kap. 11 a 5 LL, 7 5 LP och 30—32 55 förordningen (1986:172) om luftfartygs- registret m.m. — ålägger brukaren någon skyldighet att göra anmälan till brukarförteckningen. Det främsta skälet torde dock vara att brukarförteckningen saknar betydelse för Luftfartsinspektionens möjligheter att skaffa sig kännedom om utländska luftfartyg och deras svenska brukare och att utöva tillsynen över dessa luftfartyg.
Frågan om Luftfartsinspektionens övertagande av tillsynen över utländska luftfartyg aktualiseras bara i samband med kommersiell luftfart, dvs. när en brukare som har ett av Luftfartsverket utfärdat drifttillstånd vill använda ett utländskt luftfartyg i sin verksamhet. Ett flygföretag får inte operera med ett inhyrt (s.k. dry lease-in) utländskt luftfartyg i sin verksamhet utan att Luftfartsinspektionen godkänner arrangemanget såväl operativt som tekniskt. Genom att en brukare med ett svenskt drifttillstånd måste vända sig till Luftfartsinspektionen för ett sådant godkännande innan det utländska luftfartyget kan tas i
bruk får Luftfartsinspektionen kännedom om det utländska luftfartyget. Från tillsynssynpunkt finns det därför inget behov av en brukarförteck— ning. Något annat beaktansvärt behov av en brukarförteckning synes inte heller finnas. Eftersom brukarförteckningen inte används och det inte synes finnas något praktiskt behov av den, föreslår utredningen att bestämmelsen i LL om brukarförteckning upphävs.
6 Sakrättsliga frågor
6. l Reforrnbehovet
Den svenska luftsakrätten vilar på ett regelverk som tillkom i mitten på 1950-talet. De aktuella reglerna har vid några tillfällen ändrats i anslutning till reformer inom exekutionsrätten. Någon mera genom— gripande förändring av regelverket har emellertid inte vidtagits. Bl.a. genom den ökade förekomsten av nya finansieringsformer, som t.ex. leasing, har det uppkommit ett påtagligt behov av att reformera den svenska luftsakrätten.'
Luftfartyg räknas som lös sak (lösöre). Vid försäljning av lösa saker gäller som huvudregel att köparen blir skyddad mot säljarens borgenä- rer först när han har fått egendomen i sin besittning, den så kallade traditionsprincipen. Denna princip innebär att egendomen så länge besittningsövergång inte har skett kan tas i anspråk av säljarens borgenärer. Detta får praktisk betydelse vid utmätning och konkurs. Om säljaren blir utsatt för utmätning medan den sålda egendomen alltjämt är i hans besittning, kan egendomen alltså utmätas för hans skuld och, om säljaren blir försatt i konkurs under nämnda tid, ingår den i hans konkursbo.
I den angivna situationen hjälper det inte att det kan visas att avtal har träffats om överlåtelse av egendomen och att betalning har erlagts av köparen. Denne får nöja sig med att gentemot säljaren göra gällande en fordran på återbetalning av köpeskillingen. Denna fordran är ofta inte värd mycket. Särskilt gäller detta vid konkurs då den har att konkurrera med andra fordringar.
Av det anförda följer att kravet på besittningsövergång för er- hållande av skydd mot säljarens borgenärer är ett formellt krav som en domstol inte kan efterge även om det framgår att en verklig överlåtelse har skett.
Kravet på besittningsövergång för uppnående av borgenärsskydd vid köp av lösöre har gällt under förhållandevis lång tid. Det har inte kommit till direkt uttryck i lag, utan grundas närmast på en tolkning
' Angående företagsekonomiska aspekter av flygplansfinansiering, se Jönsson och West, Flygplansfinansiering.
motsättningsvis av lagen (1845:50 s. 1) om handel med lösören, som köparen låter i säljarens vård kvarbliva (LkL).
Vid såväl nyanskaffning som refinansiering av luftfartyg är sale and lease back en vanlig finansieringsforrn. Vid ett sådant förfarande säljer ett flygföretag ett av sina luftfartyg — ett nyanskaffat eller ett äldre — till en investerare för att omedelbart hyra tillbaka det av investeraren. Luftfartyget disponeras kontinuerligt av flygföretaget och lämnar aldrig dess besittning. Att ett flygföretag väljer att göra en sale and lease back-affär kan bero på en rad olika faktorer. Det kan t.ex. vara så att sale and lease back i en konkret situtation är den mest för- månliga finansieringsforrnen. Sale and lease back kan också användas när ett flygföretag vill begränsa sin restvärderisk avseende ett luftfartyg. Detta är särskilt viktigt när ett flygföretag vill ”fasa ut” en viss flygplanstyp ur sin flotta. Skulle flygföretaget sälja alla sina flygplan av en viss typ på en gång skulle det sänka marknadspriset. Flygföretaget föredrar därför att sälja ut flygplanen under en längre tid och hyra tillbaka flygplanen så länge de behöver dem.
Om den som har förvärvat ett luftfartyg vid en sale and lease back affär vill ha luftfartyget registrerat i Sverige skall han anteckna sig som ägare i luftfartygsregistret. En sådan anteckning har enligt rådande uppfattning ingen sakrättslig verkan. Eftersom luftfartyget aldrig lämnar flygföretagets besittning i samband med leasingavtalet uppnår ägaren/kreditgivaren inget sakrättsligt skydd och tar således en ekonomisk risk om flygföretaget skulle råka på obestånd.
Även när det inte är fråga om sale and lease back-affärer är det mycket vanligt med olika typer av leasingförhållanden när det gäller luftfartyg. Det är idag osäkert vilken sakrättslig ställning leasingavtal, och till dem ofta kopplade optionsavtal, har.
Enligt rådets förordning (EEG) nr 2407/92 av den 23 juli 1992 om utfärdande av tillstånd för lufttrafikföretag (licensieringsförordningen) behöver lufttrafikföretag som är etablerade i EU ett tillstånd, utfärdat av den ansvariga medlemsstaten, att mot betalning utföra lufttransport av passagerare, post och/eller gods. Ett sådant tillstånd benämns operativ licens. Enligt artikel 8 i förordningen får en medlemsstat som villkor för utfärdande eller upphävande av en operativ licens inte ställa upp krav på att ett lufttrafikföretag äger luftfartyg, men en med— lemsstat skall kräva av de företag som den utfärdar licens för, att de förfogar över ett eller flera luftfartyg antingen genom ägande eller någon form av leasingavtal. Enligt samma artikel skall de luftfartyg som flygföretaget använder vara registrerade inom gemenskapen. Licensieringsstaten får dock välja mellan att kräva registrering i sitt nationella register eller medge registrering i något av de övriga medlemsstaternas register. Sverige har, i likhet med övriga med-
lemsstater, valt att kräva nationell registrering, då det bedömts som viktigt att de luftfartyg som används av svenska lufttrafikföretag står under den svenska flygsäkerhetsmyndighetens tillsyn.
Vidare är flera svenska flygföretag s.k. K-företag av riksintresse, dvs. de är krigsplanelagda av Luftfartsverket. Från svensk sida finns det därför ett starkt intresse av att dessa företag har sina luftfartyg registrerade i Sverige så att de kan utnyttjas i händelse av en be- redskapssituation.
Mot denna bakgrund får det anses påkallat att svensk lagstiftning kan erbjuda ett fullgott sakrättsligt skydd för dem som äger och/eller använder luftfartyg som är registrerade i Sverige.
6.2. Vilket bör vara det sakrättsliga momentet?
Utredningens förslag: Inskrivning av äganderätten till ett luft- fartyg skall ge en förvärvare skydd mot överlåtarens borgenärer.
Vid överlåtelse av lösöre, inklusive luftfartyg, finns det som ovan behandlats ett grundläggande krav på besittningsövergång för att en förvärvare skall erhålla skydd mot överlåtarens borgenärer. Vissa undantag finns emellertid från traditionskravet. Ett sådant undantag är bestämmelserna i LkL. Om det däri angivna registreringsförfarandet iakttas och viss kortare tid förflyter, ersätter detta kravet på be- sittningsövergång. För närvarande anses det emellertid osäkert om LkL är tillämplig på luftfartyg. Bakgrunden till detta är ett uttalande i propositionen till lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luft- fartyg, där det angavs att lösöreköp för sådan egendom inte skulle kunna ske.2 Leasingutredningen har i sitt betänkande Finansiell leasing av lös egendom funnit att det inte finns skäl att undanta luftfartyg från LkL:s tillämpningsområde.3 Leasingutredningen har därför föreslagit en ändring av LkL varav indirekt avses framgå att luftfartyg omfattas av lagen.
Den av Leasingutredningen föreslagna ändringen skulle emellertid medföra att köpeskillingen, som brukar betraktas som en affärshemlig- het, blir offentlig. Att ändra LkL så att den görs tillämplig på luftfartyg kommer därför antagligen inte att leda till att flygföretag utnyttjar möjligheten till lösöreköp, om man inte samtidigt tar bort
2 Se prop. 1955:13 s. 130. 3 Se SOU 1994:120 S. 168 f. och 447 f.
kraven på att köpeskillingen skall anges och köpehandling skall inges. Vidare kan en ändring av LkL så att den möjliggör sale and lease back-affärer av luftfartyg inte ses som en permanent lösning, utan måste betraktas som en temporär och alltför snäv lösning. Mot denna bakgrund synes det mer ändamålsenligt att försöka hitta ett annat alternativ.
Det kan urskiljas två huvudalternativ till att kräva besittnings- övergång för att den som förvärvar lösöre skall bli skyddad mot överlåtarens borgenärer.
Det ena alternativet är att förvärvaren blir skyddad mot överlåtarens borgenärer redan i och med överlåtelseavtalet och alltså utan krav på någon faktisk förändring beträffande innehavet av egendomen. Denna så kallade avtalsprincip är vanligt förekommande i andra länder. I Sverige tillämpas den i mycket begränsad omfattning när det gäller lösa saker. I praxis har det fastslagits att köp av lös sak på exekutiv auktion vinner skydd mot säljarens borgenärer redan genom avtalet (NJA 1985 5.189). När det gäller överlåtelse av lös egendom som utgörs av fast sak, i praktiken främst byggnad på annans mark, tilläm- pas också avtalsprincipen (NJA 1952 s. 407). Även i fråga om fast egendom blir en överlåtelse gällande mot överlåtarens borgenärer 1 och med överlåtelseavtalet, vilket i detta fall skall ske i skriftlig form.
Det andra alternativet är att borgenärsskydd uppstår genom inskrivning (registrering) av förvärvet, och utan krav på den publice— ring och med den tidsfördröjning som följer av LkL. Borgenärsskydd genom inskrivning kräver dock att objektet är föremål för ett kvalifi- cerat inskrivningssystem. När det gäller överlåtelse av skepp eller skeppsbygge, där det finns ett kvalificerat inskrivningssystem, vinner förvärvaren skydd mot överlåtarens borgenärer genom att söka in- skrivning för förvärvet (2 kap. 9 5 SjöL). Ett annat exempel på över- låtelser som erhåller skydd mot överlåtarens borgenärer genom regi- strering är överlåtelser som omfattas av aktiekontolagen (19891827).
Vilket av dessa båda alternativ bör då väljas beträffande luftfartyg? Frågan om traditionskravet bör överges till förmån för avtalsprin- cipen har tidigare övervägts när det gäller konsumentköp, dels i propositionen till 1990 års konsumentköplag (prop. 1989/90:89 s. 27), dels i betänkandet Nya konsumentregler av Utredningen om konsu- menträttsliga frågor (SOU 1995: 11). Nämnda utredning kom fram till att traditionsprincipen knappast var motiverad på något område, men med hänsyn till utredningens direktiv föreslog den endast att tradi- tionskravet skulle avskaffas beträffande konsumentköp. Utredningens betänkande har ännu inte lett fram till någon lagstiftning.
Något som talar för att välja inskrivning som sakrättsligt moment är att det redan finns kvalificerade registreringssystem för luftfartyg
i form av luftfartygsregistret och inskrivningsbok som kan utnyttjas. Det torde därför inte vara särskilt svårt eller kostsamt att genomföra en sådan reform. Vidare har det varit vanligt, både i Sverige och utomlands, att ta sjörättsliga lagregler till förebild vid lufträttslig lagstiftning. Det skulle stå i överensstämmelse med vad som gäller på sjörättens område om borgenärsskyddet vid överlåtelse av luftfartyg uppkom i samband med inskrivning.
Även om det finns skäl som talar för att traditionskravet bör överges till förmån för avtalsprincipen (se SOU 1995:11 s. 142 ff.) kan det knappast anses ändamålsenligt att separat införa avtalsprin- cipen beträffande luftfartyg, särskilt när det finns ett bra alternativ i form av inskrivning. Rättssystematiskt framstår det som ett större ingrepp i och avsteg från den sakrättsliga systematiken att tillämpa avtalsprincipen på luftfartyg än att införa inskrivning som sakrättsligt moment. Skall avtalsprincipen införas beträffande luftfartyg bör det ske inom ramen för ett generellt avskaffande av traditionsprincipen vid överlåtelse av lösöre. Mot denna bakgrund föreslår utredningen att det skall införas ett system där inskrivning av äganderätten till luftfartyg skall ge skydd mot överlåtarens borgenärer.
6.3. Vad skall kunna bli föremål för inskrivning?
Utredningens förslag: Den äganderättsterrninologi som används i sjörätten förs över till lufträtten och det blir möjligt att skriva in både fullbordade och ofullbordade förvärv med sakrättslig verkan.
Det blir även möjligt att skriva in nyttjanderätter till luftfartyg och optionsrätter som avser rätt att genom köp förvärva ett luftfartyg.
Äganderätt
Det som — vid sidan av inteckning — i första hand bör kunna bli föremål för inskrivning är förvärv av äganderätt. Termen äganderätt är emellertid ett oprecist och svårfångat begrepp.
I något äldre svensk rättsvetenskap var utgångspunkten att egendom blev åtkomlig för exekution hos gäldenären när han blivit ägare till denna, och att den upphörde att vara åtkomlig för exekution hos gäldenären i det ögonblick han upphörde att vara ägare till denna. Det gällde alltså att fastställa en tidpunkt för äganderättens övergång, för att sedan dra konsekvenserna därav, dels såvitt angick vilken egendom
som var åtkomlig för exekution hos gäldenären, dels såvitt angick en rad andra frågor avseende egendomen. Den rättsvetenskapliga diskussionen i Sverige har sedan länge frigjort sig från detta be- traktelsesätt och övergått till att var för sig behandla olika spörsmål om överlåtares och förvärvares samt deras respektive borgenärers inbördes relationer på olika stadier av parternas mellanhavande. Den nu rådande uppfattningen innebär inte bara att man diskuterar varje fråga för sig, utan anknytning till en viss antagen tidpunkt för äganderättens övergång, utan också att man helt avstår från att i dessa diskussioner använda den traditionella äganderättsterrninologin. Från denna uppfattning finns det ett påfallande undantag. I sjölagen och dess förarbeten har man medvetet använt sig av äganderättsterrnino- login då man beskriver relationerna mellan säljare och köpare i sakrättsligt avseende.4
Att man i sjölagen har kunnat använda sig av äganderättsterrnino- login beror på man har delat in förvärv på grund av fartygsköp i full— bordade och ofullbordade förvärv och att man har använt sig av begreppet villkorlig äganderätt som beteckning på den sistnämnda formen av förvärv (se 2 kap. 4 5 SjöL).
I sjösakrätten skiljer man på två former av förvärvsvillkor; suspensiva och resolutiva villkor.5 Med ett suspensivt villkor avses ett villkor varav ett förvärvs fullbordan beror. I sin typiska form innebär det suspensiva förvärvsvillkoret att den slutliga åganderättsövergången skjuts upp, t.ex. tills full betalning har erlagts. Suspensiva villkor förekommer vanligen i form av äganderättsförbehåll. Det är över- låtaren som råder över tillämpningen av ett suspensivt villkor, i vars intresse det i regel är uppställt.6
Med ett resolutivt villkor avses ett villkor som inte skjuter upp ett förvärvs fullbordan utan betingar dess bestånd. Ett resolutivt villkorat förvärv är alltså till det yttre fullbordat men kan bringas att återgå med stöd av villkoret. Över tillämpningen av ett resolutivt villkor råder förvärvaren, vars intresse det 1 regel tillgodoser.7
Det är endast de suspensiva villkoren som tillerkänns sakrättslig relevans genom att ett sådant villkorat förvärv skrivs in som ofull- bordat i skepps- eller skeppsbyggnadsregistret. De resolutiva för—
4 Angående detta stycke se Rodhe, Handbok i sakrätt, s. 175 f. 5 I fastighetsrätten görs ingen skillnad mellan suspensiva och resolutiva förvärvs- villkor. Vare sig det ena eller det andra slaget av villkor föreligger är förvärvaren inte berättigad till mera än vilande lagfart; jfr 20 kap. 7 5 första stycket 14 JB. 6 Se Rune, s. 46 ff. 7 Se Rune, s. 46 ff.
värvsvillkoren frånkänns däremot sakrättslig verkan och ett sådant villkorat förvärv skrivs in som fullbordat.s
Mot bakgrund av att lufträttsutredningen har tagit SjöL som förebild i sitt arbete timer utredningen det ändamålsenligt att dels använda samma äganderättsterrninologi som i SjöL, dels tillåta inskrivning av ofullbordade förvärv.
Vid ett ofullbordat förvärv får förvärvaren en suspensivt villkorad rätt till egendomen, benämnd villkorlig äganderätt, mot vilken svarar överlåtarens resolutivt villkorade rätt, också den en villkorlig ägande- rätt. Vardera partens rätt omfattar hela egendomen. Det är alltså inte fråga om samäganderätt. Så länge äganderättsförbehållet gäller ingår egendomen inte i någondera partens förrnögenhetsmassa. Det år tills vidare bara en parts villkorliga äganderätt till egendomen som utgör hans ifrågavarande förrnögenhetstillgång.9 Så länge förbehållet gäller kan en part endast i förening med den andra parten råda över egen- domen genom överlåtelse eller upplåtelse. Det ofullbordade förvärvets båda parter är förenade i en sakrättslig tvångsgemenskap.'0
Ett ofullbordat förvärv skrivs in med anteckning om att det innefattar ett ofullbordat fång och utan att överlåtarens inskrivning avförs. Fullbordas inte ett förvärv därför att det villkor som dess fullbordan är beroende av inte infrias av förvärvaren och villkoret därför görs gällande av överlåtaren, skall inskrivningen avföras på ansökan av överlåtaren eller förvärvaren.
När det gäller ofullbordade förvärv kan vardera parten i viss ut- sträckning förfoga över sin rätt genom överlåtelse. Förvärv på grund av en sådan överlåtelse bör kunna skrivas in på samma sätt som de förvärv vilka gäller själva luftfartyget eller andelen. Efter en över- låtelse är det inte längre möjligt för överlåtaren att vinna full ägande- rätt till egendomen. Från denna synpunkt är det naturligt att vid övergång av villkorlig äganderätt förvärvaren av denna rätt skrivs in
" Angående s.k. oäkta resolutiva villkor, se Rune, s. 47 ff. och 238. Är ett resolutivt villkor inte äkta utan ett förklätt suspensivt villkor, skall det behandlas som ett sådant. 9 När det gäller lösöre i allmänhet som sålts med återtagandeförbehåll använder man sig vid utmätning hos den som sålt egendomen av rättighetsutmätning, dvs. egendomen mäts inte ut utan säljarens rätt gentemot köparen. Vid utrnäming hos den som köpt egendomen använder man sig av sakutrnätning, dvs. man utrnäter egendomen men tillgodoser säljarens rätt inom förfarandets ram.
När det gäller registrerad skeppsegendom eller ett registrerat luftfartyg som sålts med återtagandeförbehåll har lagstiftaren inte följt mönstret från lös egendom i allmänhet utan använt metoden rättighetsutmätning såväl då utmätning sker hos säljaren som då utrnäming sker hos köparen (se 10 kap. 2 5 och 11 kap. 1 5 tredje stycket UB). I båda fallen avser utmätningen således gäldenärens villkorliga rätt till egendomen.
'0 Se Rune, s. 46 f.
och inskrivningen av den som överlåter rätten avförs. Detta gäller oavsett om det är köparens eller säljarens villkorliga äganderätt som överlåtits. Överlåtelse av villkorlig äganderätt kan naturligtvis också ske under villkor. I ett sådant fall bör både överlåtaren och för- värvaren av den villkorliga äganderätten vara inskrivna.
I sjörätten har uppdelningen i fullbordade och ofullbordade förvärv inte enbart en sakrättslig betydelse Enligt SjöL föreligger det nämligen inskrivningsplikt för fullbordade förvärv, medan däremot ofullbordade förvärv endast ger upphov till inskrivningsrätt. Eftersom utredningens förslag — till skillnad från regleringen i SjöL — vilar på en registre— ringsrätt och inte på en registreringsplikt bör inskrivningen av både fullbordade och ofullbordade förvärv av luftfartyg bygga på en inskrivningsrätt.
I anslutning till frågan om inskrivning av förvärv av luftfartyg kan även övervägas om det bör införas lagstiftning rörande registrering och inskrivning av rätt till luftfartyg under byggnad. Spörsmålet var föremål för lagstiftarens uppmärksamhet redan vid 1955 års luftsak- rättsliga lagstiftning såtillvida som man då tog ställning till om sådan egendom borde få intecknas." Detta bedömdes inte vara behövligt. Frågan behandlades vidare av utredningen angående rätt till in- skrivning av rätt till luftfartyg m.m. som inte heller fann skäl att föreslå lagstiftning om registrering och inskrivning av rätt till luftfartyg under byggnad.12 Pantbrevsutredningen fann emellertid vid sitt utredningsarbete att det fanns ett behov av att kunna pantsätta flygplansbygge. Behovet aktualiserades av att Saab påbörjat till- verkning av ett civilt passagerarflygplan. Utredningen föreslog en lag om panträtt i flygplansbygge, enligt vilken tillverkaren skulle ha rätt att registrera ett flygplansbygge, inteckna det och pantsätta pantbrev.'3 Utredningens förslag ledde i denna del inte till någon lagstiftning då det ansågs mest ändamålsenligt att använda sig av företagshypotek.”
Vid den analys som Lufträttsutredningen har gjort har det inte framkommit att det för närvarande finns något beaktansvärt behov av att kunna registrera luftfartyg under byggnad eller skriva in rätt till sådan egendom. Något förslag till lagstiftning rörande luftfartyg under byggnad läggs därför inte fram.
" Se prop. 1955113 5. 100 och 245-248. '2 Se SOU 1976:70 s. 88 f. '3 Se SOU 1982:57 S. 141 ff. ” Se regeringens beslut den 8 november 1984 angående betänkandet (SOU 1976:70) Rätt till luftfartyg m.m.
Nyttjanderätt
När det gäller nyttjanderätter till lös egendom finns det, med vissa speciella undantag, ingen lagstiftning om dessas sakrättsliga ställning. Sedan gammalt har det i svensk rätt ansetts att nyttjanderätt till lös egendom inte kan erhålla sakrättsligt skydd vare sig mot upplåtarens borgenärer eller mot tidigare eller senare förvärvare av äganderätt, panträtt eller annan sakrätt till egendomen. För vissa former av nytt- janderätt till lös egendom finns det emellertid bestämmelser som ger skydd mot tredje man på upplåtarens sida. Detta gäller för hyra av byggnad på annans fastighet enligt en motsvarande modell som för fast egendom (se 7 kap. 2 5 JB) och licensrätt till patent och patentansök- ningar (se 101—103 55 patentlagen [1967:837]).
Beträffande nyttjanderätt till luftfartyg har det tidigare övervägts — men av olika skäl avvisats — att ge sådan nyttjanderätt skydd genom inskrivning.”
Frågan om sakrättsligt skydd för nyttjanderätt till lös sak -— vid avsaknad av lagstiftning — har inte i modern tid kommit att bedömas i civilrättslig praxis. I litteraturen är frågan omdiskuterad. Flertalet författare ställer sig i dag positiva till ett skydd för åtminstone vissa viktiga former av nyttjanderätt. Särskilt har fiamhållits finansiell leasing och andra avtalsforrner som står köpet nära. Det råder dock delade meningar om ett erkännande av sakrättsligt skydd kan ske genom rättspraxis eller om det krävs lagstiftning."s
Det synes dock stå klart att ett konsekvent utformat och fullt utbyggt sakrättsligt skydd för nyttjanderätt till lös sak inte inom överskådlig tid kan komma till stånd annat än genom lagstiftning. Detta beror på att ett sådant skydd, i likhet med motsvarande skydd för andra rättig- hetstyper, rymmer flera delproblem som hänger ihop. De viktigaste av dem är nyttjanderättshavarens skydd mot upplåtarens borgenärer och mot ny ägare till det upplåtna objektet.
Leasingutredningen har i sitt betänkande Finansiell leasing av lös egendom bl.a. behandlat frågan om sakrättsligt skydd för finansiell leasing. Utredningen har föreslagit att det införs regler om sakrättsligt skydd för finansiell leasing vilka innebär att en leasetagares rätt enligt ett leasingavtal (leasingrätten) får ett motsvarande skydd som etablera- de sakrätter, t.ex. äganderätt och panträtt. Leasingutredningen har emellertid undantagit registrerad sjö- och luftfartygsegendom från denna del av sitt förslag. Skälet härtill har angetts vara att ett införande
'5 Se prop. l955:13 s. 91 och 287 f., SOU 1976:70 s. 92 f. och 207 f. "5 Se SOU 1994:120 8. 191.
av sakrättsligt skydd för denna egendom kräver ytterligare och bredare överväganden vilka inte ansetts böra göras i det sammanhanget.'7 Även mot denna bakgrund finns det därför skäl för lufträttsutredningen att överväga frågan om nyttjanderätt till luftfartyg skall tillerkännas sakrättsligt skydd.
Nyttjanderättsupplåtelser till luftfartyg förekommer huvudsakligen i form av leasing. Leasing, som är det engelska ordet för uthyrning eller förhyming, har under de senaste årtiondena i vanligt språkbruk kommit att användas som beteckning på olika former och varianter av kommersiell långtidsuthyming av lösa saker. Det finns många sätt att klassificera och systematisera de olika formerna och varianterna av leasingavtal. Det kan dock sägas att det föreligger två huvudformer av leasing; finansiell leasing och operationell leasing.
I korthet innebär finansiell leasing av flygplan att ett leasingbolag (leasegivaren) köper in ett flygplan som har anvisats av den blivande leasetagaren. Flygplanet ägs av leasegivaren, medan nyttjanderätten genom ett leasingavtal upplåts till leasetagaren. Avtalstiden brukar normalt vara 10—18 år." Summan av de leasingavgifter leasetagaren betalar under avtalsperioden ger leasegivaren ersättning för räntekost- nader, administration, risk och vinst samt medger avskrivning av hela eller största delen av flygplanets anskaffningskostnad. Från sakrättslig synpunkt är det av särskild betydelse att hyrestagaren i hyra betalar mer än vad som belöper på själva nyttjandet. Detta framgår av att hyrestagaren efter avtalsperiodens slut har rätt att köpa objektet (köpoptionsrätt) eller fortsätta att hyra det till ett belopp som under- stiger vad som vid avtalets ingående beräknas vara objektets mark- nadsvärde vid avtalsperiodens slut. Ibland är hyrestagaren också skyldig att köpa objektet till visst kalkylerat restvärde (ägaren har en såljoption, put option).l9
Operationell leasing karaktäriseras av att avtalet normalt är relativt kortvarigt i förhållande till leasingobjektets livslängd (normalt upp till fem år)20 och skiljer sig därmed från finansiell leasing, där avtalstiden normalt löper över huvuddelen av leasingobjektets ekonomiska livslängd. Vid finansiell leasing svarar leasetagaren alltid själv för reparationer, service och underhåll, försäkring av och skatter för leasingobjektet medan det vid operationell leasing kan förekomma att
'7 Se SOU 1994:120 5. 440. "' Se von Schedvin, Leasing av flygplan, s. 36. Se även Margo, Aircraft Leasing: The Airline's Objectives, Air & Space Law, Vol XXI (1996) s. 167. '9 Se Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, s. 435. 20 Se Margo, Aircraft Leasing: The Airline's Objectives, Air & Space Law, Vol XXl (1996) S. 167.
detta ankommer på leasegivaren, varvid kostnaden för detta inkluderas i leasingavgiften.
Operationell leasing av flygplan kan förekomma antingen i form av s.k. wet lease eller s.k. dry lease. Wet lease innebär att leasegivaren hyr ut ett plan med besättning och normalt svarar för underhåll och försäkring. Vid dry lease ingår endast flygplanet. Finansiell lesaing sker endast i form av dry lease.
Bedömningen av frågan om nyttjanderätt till luftfartyg skall till- erkännas sakrättsligt skydd bör ske med utgångspunkt främst i nyttjanderättens betydelse, behovet av ett skydd och om ett skydd kan förutses bli effektivt.
Leasing utgör en viktig finansieringsforrn vid anskaffandet av flygplan. Flygbranschen är en mycket kapitalintensiv bransch. Ett flygplan kan kosta hundratals miljoner kronor. De mindre flygbolagen, utan större eget kapital, har ofta inte möjlighet att finansiera flyg- plansköp med lån och eget kapital, utan är hänvisade till leasing och avbetalningsköp. Leasing har därför särskild betydelse som kapitalkälla för mindre och medelstora bolag. Även för större bolag är leasing intressant som ett altemativ till annan finansiering. Bolaget får full finansiering och rörelsekapitalet lämnas orört. Normalt krävs ingen säkerhet utöver den hyrda egendomen, varför bolagets kreditmöjlig— heter inte nämnvärt försämras.
Uppgifterna om omfattningen av flygplansleasing varierar. I världen finns det 8 500—10 000 jetflygplan varav 20—40 procent är föremål för leasing.” SAS flygplansflotta hade i mars 1997 ett marknadsvärde av ca 15 mdkr, varav ca 40 procent var finansierad genom leasing. Av de jetflygplan som var införda i det svenska luftfartygsregistret den 31 december 1996 och som hade en kapacitet om minst 10 passagerare var över 74 procent (minst 84 av 113) förvärvade med äganderättsför- behåll eller föremål för någon form av nyttjanderättsupplåtelse.
Behovet av sakrättsligt skydd för leasetagaren torde vara särskilt stort vid finansiell leasing. Vid finansiell leasing innefattar hyran under avtalsperioden i praktiken amorteringar, som hyrestagaren kan göra i förlitan på sin rätt att köpa (optionsrätt) etc., men skulle hyresavtalet upphöra under avtalstiden, t.ex. på grund av ägarens konkurs, lider nyttjanderättshavaren en kännbar förlust. Det kan finnas många skäl till att hyresmodellen valts, t.ex. företagets soliditet, behovet av flexibilitet, avskrivningsmöjligheter och skattekonsekvenser. I själva verket är det emellertid fråga om ett substitut till avbetalningsköp eller låneköp. Därmed ligger det sakligt sett nära till hands att ge en nyttjanderättsha-
2' SOU 1994:120 5.95.
vare vid finansiell leasing motsvarande sakrättsliga skydd som en avbetalningsköpare.22
Löpande leasingavtal med tillhörande objekt görs inte sällan till föremål för omsättning och belåning. Som det primära värdet brukar då betraktas de löpande betalningsströmmama enligt avtalen. Lease- givare har därför sällan intresse av att i förtid bryta ett löpande leasing- avtal i avsikt att sälja objektet obelastat. Bakgrunden till nu angivna förhållanden är att leasegivarens roll i transaktionen endast är att finansiera anskaffningen av ett objekt som leasetagaren valt och specificerat och för vilket leasetagaren med leverantören förhandlat om pris, prestanda, leveransvillkor, osv. Dessa omständigheter medför att leasegivaren bara undantagsvis kan få ett bättre pris för objektet efter återtagande än vad han erhåller på det löpande avtalet. Leasingens kommersiella värde för leasegivaren ligger därför i första hand i avkastningen på avtalet och inte på leasingobjektets substansvärde vid försäljning. Detsamma torde i hög grad även gälla för leasegivarens borgenärer. Erfarenheten från finansbolagskonkurser i början på 90- talet visar att en konkursförvaltare mycket sällan ser någon fördel i att bryta löpande leasingavtal. I stället inriktas konkursavvecklingen normalt på att kunna få till stånd en överlåtelse av löpande avtal eller hela leasingstockar, med vidhängande leasingobjekt, ofta till ett annat finansbolag.
Vad som nu sagts skulle kunna anföras mot ett skydd för leasingav- tal. Om det är så att leasegivarens borgenärer nästan aldrig har ett kommersiellt intresse av att bryta ett leasingförhållande, kan det hävdas att det saknar betydelse att det finns en rätt till detta. Denna in- vändning är dock knappast bärande. Till en början kan prisnivån på marknaden ändras så att den avtalade avkastningen, särskilt om avtalet löper för lång tid, vid konkurstidpunkten avsevärt understiger den marknadsmässiga. Vid leasingavtal för objekt med högt värde och med lång löptid, som detär fråga om när det gäller flygplan, kan objektets restvärde därtill visa sig bli avsevärt högre än beräknat. För leasegiva- rens borgenärer kan det då vara bättre att söka tillgodogöra sig övervärdet än att nöja sig med de belopp som skall erläggas för återstående del av avtalet. Vidare kan det förekomma att leasetagaren betalat leasingavgifter i förtid för en längre tid, varvid avtalet ger dålig avkastning åt leasegivarens konkursbo.
Ett annat argument som skulle kunna anföras mot att ge nyttjande- rätter sakrättsligt skydd är att ett sådant skydd skulle påverka kreditvär- det på hyresobjektet. Är den utgående hyran lägre än den gängse vid
” Se Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, s. 435 f.
exekution blir objektet mindre värt än om det inte vore uthyrt. Å andra sidan kan det vara tvärtom, dvs. att egendomen är mer värd för ägarens borgenärer i uthyrt än i outhyrt skick. Hyresnivån är emellertid något som förvärvare och panthavare till hyresobjektet kan ta med i beräkningen om objektet redan är uthyrt vid överlåtelsen eller pantsättningen. Ett sakrättsligt skydd för nyttjanderätter kan därför inte anses utgöra något otillbörligt gynnande av nyttjanderättshavare på upplåtarens borgenärers bekostnad. I sammanhanget förtjänar det att betonas att ett sakrättsligt skydd för nyttjanderätter inte påverkar uthyrarens eller dennes borgenärers möjlighet att säga upp ett leasingavtal eller att ta tillbaka ett luftfartyg, eftersom detta är obligationsrättsliga frågor som huvudsakligen styrs av parternas avtal. Vidare kan det anföras att frågan om sakrättsligt skydd för nyttjan- derätter inte bör lösas separat för luftfartyg utan generellt för lös egendom. Luftfartyg skiljer sig emellertid i stor utsträckning från övrig lös egendom, dels genom att det finns ett centraliserat register för alla luftfartyg, dels genom att ett luftfartyg måste vara registrerat för att få användas till luftfart. Som tidigare har behandlats föreslår utredningen att inskrivning i luftfartygsregistret av äganderätten till ett luftfartyg skall medföra ett sakrättsligt skydd. Skulle frågan om sakrättsligt skydd för nyttjanderätter till lös egendom i allmänhet övervägas, skulle det knappast bli aktuellt att införa inskrivning som sakrättsligt moment. Enligt utredningens mening är det emellertid eftersträvansvärt att ha samma typ av sakrättsligt moment — i detta fall inskrivning — för olika rättigheter i ett luftfartyg. Eftersom det inte skulle bli aktuellt att ha samma sakrättsliga moment vid upplåtelser i luftfartyg och annan lös egendom utgör det inte hinder att lösa frågan separat för luftfartyg. I vissa fall kan ett flygföretag ha möjlighet att välja mellan olika länder för registrering. Vid detta val är det viktigt för flygföretaget att veta vilka de civilrättsliga konsekvenserna blir av att ett visst land väljs. Genom att lagreglera den sakrättsliga ställningen hos nyttjande— rätter i luftfartyg undanröjs den rättsosäkerhet som i dag råder i denna fråga. Och genom att välja inskrivning som sakrättsligt moment skapas det allmänt sett ordning och reda genom att det på ett snabbt och lätt sätt går att få reda på vilka nyttanderätter som belastar ett luftfartyg, vilket är till fördel för såväl kreditgivare som presumtiva förvärvare. Nyttjanderättsupplåtelser av flygplan sker ofta över gränserna. Om det skall införas ett sakrättsligt skydd för nyttjanderätt till luftfartyg är det därför också av betydelse om bestämmelserna får internationell genomslagskraft. Enligt artikel I i 1948 års konvention om internatio- nellt erkännande av rätt till luftfartyg, som Sverige har tillträtt, förbinder sig de fördragsslutande staterna bl.a. att erkänna nyttjande- rätt till luftfartyg vid upplåtelse på minst sex månader. Detta under
förutsättning att nyttjanderätten tillkommit i överensstämmelse med lagen i den fördragsslutande stat i vilken luftfartyget var nationalitets- registrerat vid tiden för rättighetens tillkomst, och är vederbörligen inskriven i offentlig inskrivningsbok i den fördragsslutande stat där fartyget är registrerat. Ett sakrättsligt skydd för nyttjanderätt som bygger på inskrivning kommer därför att vara effektivt genom att det även får internationell genomslagskraft.
Sarnrnanfattningsvis finner utredningen att övervägande skäl talar för att det införs ett sakrättsligt skydd för nyttjanderätt till luftfartyg. Även om skälen för att införa ett sådant skydd gör sig starkast gällande beträffande finansiell leasing finns det enligt utredningens mening inte någon direkt anledning att inte erbjuda andra former av nyttjanderätt till luftfartyg sakrättsligt skydd. Genom att utsträcka skyddet till alla former av nyttjanderätt undgår man också avgräns- ningsproblem. Vid nyttjanderättsavtal med väsentliga positiva förpliktelser för upplåtaren, t.ex. vid wet lease, torde dock ett sakrättsligt skydd bli av begränsat värde eftersom positiva förpliktelser i princip inte kan påläggas tredje man på rent sakrättslig grund. Detta bör emellertid inte hindra att nyttjanderättshavaren får ett sakrättsligt skydd för själva nyttjandet av luftfartyget.
Optionsrätt
Leasingavtal innehåller inte sällan villkor om rätt för leasetagaren att under leasingperioden eller efter dess utgång, mot ersättning, förvärva äganderätten till leasingobjektet. En sådan s.k. optionsrätt kan framgå uttryckligen av leasingavtalet eller av ett separat optionsavtal, En optionsrätt kan ha olika utformning. Den kan t.ex. ha formen av en köpoption, vilket innebär att leasetagaren har rätt men inte skyldighet att köpa objektet och leasegivaren har skyldighet att sälja objektet om leasetagaren påkallar det. En optionsrätt kan också ha formen av en förköpsoption, vilket innebär att leasetagaren har första rätt men inte skyldighet att köpa objektet om och när leasegivaren vill sälja det och leasegivaren har skyldighet att vid försäljning först hembjuda objektet till optionshavaren. Det förekommer också att en option har formen av en förlängningsoption vilket innebär att leasetagaren har rätt men inte skyldighet att fortsätta nyttja objektet efter den ursprungliga avtalsperioden och leasegivaren har skyldighet att låta leasetagaren göra så om leasetagaren påkallar det.
För en leasetagare kan en optionsrätt med tiden få ett betydande värde. En rätt för leasetagaren att köpa ett objekt till ett visst förutbe- stämt pris innebär att han har rätt att tillgodogöra sig förmånen av att
objektets marknadsvärde vid tiden för optionens utövande visar sig bli högre än det förutbestämda priset. I ett sådant fall har leasetagaren ett beaktansvärt intresse av att optionsrätten står sig mot leasegivarens borgenärer och singularsuccessorer.
Hur en köpoptionsrätt till lös egendom skall bedömas sakrättsligt är något ovisst. Direkt stöd för att sakrättsligt skydd kan erhållas saknas i lag och rättspraxis. Enligt den traditionella uppfattningen inom sakrätten skulle sakrättsligt skydd då inte kunna etableras. Sakrätternas antal skulle vara begränsat till de redan erkända. Denna uppfattning har kritiserats och det är tveksamt i vilken utsträckning uppfattningen alltjämt kan anses förhärskande.”
Beträffande borgenärsskydd för köpoptionsrätt torde den över— vägande meningen inom doktrinen vara att en sådan rätt följer de sakrättsliga regler som gäller för vanliga köp av ifrågavarande typ av egendom.24 Den som erhållit en option att köpa en lös sak skulle då som huvudregel kunna få skydd mot utställarens borgenärer genom att ta saken i besittning.
Med hänsyn till det stora värde en köpoptionsrätt till ett luftfartyg kan motsvara, det intresse en optionshavarare har av att en option står sig mot en upplåtares borgenärer och singularsuccessorer och den osäkerhet som i dag råder beträffande optionsrätters sakrättsliga ställning finner utredningen skäl att genom lag tillerkänna köpoptions- rätter till luftfartyg ett sakrättsligt skydd. Något bärande skäl för att inte tillerkänna en optionshavare sakrättsligt skydd för en köpoption har utredningen inte funnit. För att undvika gränsdragningproblem mot andra former av optionsrätter som utredningen inte anser vara lika skyddsvärda har emellertid utredningen valt att stanna för att endast tillerkänna köpoptioner sakrättsligt skydd.
Mot bakgrund av att utredningen föreslår att inskrivning skall vara det sakrättsliga momentet vid förvärv och nyttjanderättsupplåtelser av luftfartyg bör inskrivning även vara det sakrättsliga momentet vid optionsrätt. Även om behovet av sakrättsligt skydd främst kan tänkas bli aktuellt i samband med leasingavtal finns det inget skäl att begrän- sa det sakrättsliga skyddet för Optionsrätter till leasingsituationer.
När det gäller optionsrätt som upplåtits i samband med ett nyttjan- derättsavtal kommer ett sakrättsligt skydd för optionsrätten även att bli internationellt verksamt. Enligt artikel I i 1948 års konvention rörande
” Se främst Forssell, Tredjemansskyddets gränser, s. 37 ff., 149 ff. och 175 ff. samt Rodhe, Handbok i sakrätt s. 609 f. " Se Karlgren, Studier i allmän avtalsrätt, s. 222 not 164 och s. 239 f., Forssell, a.a., s. 176, Håstad, Sakrätt avseende lös egendom, s. 442 ff. och Möller, Konkurs och kontrakt, s. 540 ff. Jfr Hessler Allmän sakrätt, s. 453.
internationellt erkännande av rätt till luftfartyg skall nämligen en med besittning av luftfartyg förenad rätt att genom köp förvärva fartyget erkännas i de fördragsslutande staterna under förutsättning att rättig- heten tillkommit i överensstämmelse med lagen i den fördragsslutande stat i vilken luftfartyget var nationalitetsregistrerat vid tiden för rättighetens tillkomst och den är vederbörligen inskriven i offentlig inskrivningsbok i den fördragsslutande stat där fartyget är nationali- tetsregistrerat.
6.4. De olika sakrättsliga konflikterna
I detta avsnitt skall behandlas hur konkurrensen mellan olika anspråk beträffande samma luftfartyg skall lösas. Utredningen har strävat efter att låta inskrivning vara det sakrättsliga momentet i samtliga konflikter beträffande ett luftfartyg, dvs. att den som i god tro sökt inskrivning av sitt anspråk skall vara skyddad. Vid utformningen av förslag till enskilda regler för olika kollisionsfall har i förekommande fall sjösakrättsliga regler tagits som förebild. I övrigt har allmänna lösörerättsliga regler och fastighetsrättsliga regler tagits som förebild.
I avsnitt 6.4.1 och 6.4.2 behandlas de sakrättsliga konflikter som kan uppkomma i samband med överlåtelse eller upplåtelse av ett luftfartyg med utgångspunkt i den traditionella uppdelningen i fall avseende borgenärsskydd och omsättningsskydd.
För att på ett konkret sätt åskådliggöra hur olika konfliktsituationer skall lösas enligt utredningens förslag presenteras också en schematisk framställning som behandlar konflikterna med utgångspunkt i hur de konkurrerande anspråken blir tillgodosedda, alltså den möjliga rättsföljden.ZS Konkurrerande anspråk kan bli tillgodosedda på två olika sätt. Antingen sker detta genom att det ena anspråket helt får vika. Denna typen av konfliktlösningar benämns exstinktiva och beskrivs i avsnitt 6.4.3. Eller också består lösningen i att en av rättigheterna ges företräde framför den andra, utan att den senare för den skull utplånas. Denna typen av konfliktlösningar benämns prioriterande och beskrivs i avsnitt 6.4.4.
” Framställningen i dessa båda avsnitt bygger på en modell som utarbetats av rätts- vetenskapsmannen Ulf Jensen, se Jensen, Panträtt i fast egendom s. 92 ff.
6.4.1. Borgenärsskydd
Frågan om borgenärsskydd avser hur olika konkurrerande anspråk skall tillgodoses när någon går i konkurs eller blir utsatt för ut- mätning.
Förvärvarens skydd mot överlåtarens borgenärer bör inträda då han sökt inskrivning för sitt fång, dvs. från utgången av den inskrivnings— dag då ansökan gjordes, och bestå under förutsättning att ansökningen också leder till inskrivning; det gäller vare sig fånget är fullbordat eller ofullbordat.
Borgenärsskydd på grund av inskrivning bör tillämpas på de förmögenhetsrättsliga singularfången köp, byte och gåva, men inte på förvärv genom arv, testamente, bolagsskifte eller annat universalfång. Vid universalfång inträder den nye innehavaren i den tidigare innehavarens ställning genom att tillgångarna fortfarande kan tas i anspråk för betalning av den tidigare innehavarens skulder.
Naturligtvis kan borgenärsskydd på grund av inskrivning inte gälla mot sådana överlåtarens borgenärer som har självständiga, mot var och en gällande anspråk på egendomen genom att de är förenade med panträtt eller retentionsrätt. Inskrivning kan inte heller utgöra skydd mot en borgenär, som vunnit utmätning av egendomen innan in- skrivningsansökningen gjordes.
Vidare intar förvärv på grund av exekutiv försäljning en särställ- ning. Att den som förvärvar ett luftfartyg i exekutiv ordning är skyddad mot exekutionsgäldenärens-fångesmannens borgenärer utan att köpet behöver fullbordas genom inskrivning ligger i sakens natur. Exekution är ju ett offentligt förfarande, som är ordnat för att exekutionsgäldenärens borgenärer skall komma till sin rätt. Och dessa borgenärer bör sålunda inte på nytt kunna göra sina anspråk gällande i egendomen efter försäljningen. Däremot finns ingen anledning till särbehandling av det fall att förvärvet skett genom frivillig överlåtelse från konkursbo.
1 sakrättsligt hänseende bör avregistrering som har samband med förvärv jämställas med inskrivning. Det kan vara så att en förvärvare önskar avregistrera ett luftfartyg ur luftfartygsregistret med anledning av sitt förvärv, exempelvis när en utlänning köpt ett svenskt luftfartyg och avser att registrera det i sitt hemland. Skulle inte avregistrering jämställas med inskrivning i denna situation skulle det aktuella förvärvet inte kunna få sakrättsligt skydd enligt den svenska rättsord- ningen. En ansökan om avregistrering med anledning av ett förvärv bör därför i sakrättsligt hänseende ha samma rättsverkan som en ansökan om inskrivning. Vid avregistrering måste förvärvet givetvis
underkastas en lika noggrann prövning som om det hade varit fråga om en ansökan om inskrivning.
När borgenärsskyddet har uppkommit har överlåtarens borgenärer inte längre tillgång till egendomen utan det är då förvärvarens borgenärer som har möjlighet att ta egendomen i anspråk för krav mot förvärvaren. En näraliggande fråga är om förvärvarens borgenärer dessförinnan kan ta egendomen i anspråk för krav mot förvärvaren. Här avses alltså det fallet att en gäldenär har förvärvat ett luftfartyg men inte skrivit in äganderätten till den.
När gäldenären/köparen fullgjort sina skyldigheter enligt köpeavtalet är han i och för sig berättigad att utan vidare utfå egendomen. Någon realisation kan emellertid inte komma i fråga förrän gäldenärens förvärv blivit sakrättsligt skyddat. Något annat skulle innebära att exekutivköparens rätt skulle vara högst osäker, vilket skulle påverka budgivningen. Innan sakrättsligt skydd har uppnåtts kan det därför inte bli fråga om en förbehållslös utmätning av egendomen utan ut- mätningen bör ske som en rättighetsutmätning.26 När en rättighetsut- mätning väl har skett kan kronofogdemyndigheten med stöd av 4 kap. 31 5 UB söka inskrivning av förvärvet och därigenom förebygga att luftfartyget tas i anspråk av säljarens borgenärer. Skulle förvärvaren vara i konkurs har förvaltaren samma behörighet enligt 7 kap. 8 5 KL.
6.4.2. Omsättningsskydd
Med omsättningsskydd avses en tidigare förvärvares skydd mot en senare förvärvares anspråk eller omvänt en senare förvärvares skydd när någon tidigare förvärvat samma sak eller rättighet.
Det är framför allt tre situationer som är aktuella. Det kan vara fråga om en rättslig brist i överlåtarens eget fång eller tidigare förvärv i fångeskedjan. Vidare kan det vara så att överlåtaren förut förfogat över egendomen genom överlåtelse och sålunda frånhänt sig rätt att sedan överlåta den till annan. Det kan också tänkas att överlåtaren genom överlåtelsen handlar i strid med ett för honom gällande förvärvsvillkor.
” I förarbetena till UB har frågan berörts såvitt avser skepp såtillvida att ett uttalande gjorts som synes utgå från att egendomen som sådan skall utmätas. Det talas sålunda i fråga om kronofogdemyndighetens befogenhet att söka inskrivning av gäldenärens förvärv av skepp om att skeppet har utmätts (se prop. 1980/81:8 s. 484). Detta uttalande kan dock inte vara bindande. Se Gregow, Tredje mans rätt vid utmätning, s. 248.
För närvarande regleras frågor avseende godtrosförvärv av luftfartyg huvudsakligen genom lagen (1986:796) om godtrosförvärv av lösöre. Enligt denna lag kan godtrosförvärv ske endast genom överlåtelse. Härunder faller inte bara köp och byte utan även gåva. Däremot kan en arvinge eller en testamentstagare aldrig få bättre rätt till arvegodset än vad arvlåtaren hade. Detsamma gäller vid andra universalfång, såsom förvärv genom bodelning. Godtrosförvärv kan ske, när överlåtaren varken är ägare till saken eller behörig att förfoga över den på det sätt som skett. Lagen täcker inte bara fallet att över- låtaren aldrig varit ägare till saken utan t.ex. stulit den eller bara hade den till läns eller köpt den på avbetalning med äganderättsförbehåll men ännu inte betalat. Av förarbetena framgår att lagen skall tillämpas också när överlåtaren varit ägare men tidigare överlåtit saken till någon annan; det föreligger således en dubbelöverlåtelse eller s.k. tvesala.27 Fastän den förste förvärvaren inte fått saken i sin besittning betraktas han som ägare i godtrosförvärvslagen. En förutsättning för godtrosförvärv är att överlåtaren hade saken i sin besittning. Besittning har således en legitimerande funktion. Slutligen krävs att förvärvaren i god tro fått egendomen i sin besittning.
Dessa regler kan, med kraven på besittning och tradition konverte- rade till att avse inskrivning, tas som förebild för utredningens förslag. Även på sjörättens område går reglerna rörande omsättningsskydd tillbaka på allmänna lösörerättsliga regler i stället för att följa fastighetsrättslig förebild.
För att godtrosförvärv av ett registrerat luftfartyg skall kunna komma till stånd måste således överlåtaren vara legitimerad på grund av inskrivning. (För oregistrerade luftfartyg förutsätts lagen [1986:796] om godtrosförvärv av lösöre alltjämt bli tillämplig.) När överlåtelsen sker skall överlåtarens förvärv redan vara inskrivet. Det skall därför inte vara tillräckligt att denne sökt inskrivning och sedan får sådan. När det rör sig om en överlåtelse som rätt ägare företar i strid med något mot honom gällande förvärvsvillkor måste denne anses vara legitimerad om hans fång är inskrivet utan anteckning om villkoret i fråga. Rent allmänt kan det sägas att utgångspunkten bör vara att när det finns sådana brister i överlåtarens rätt att förfoga över ett luftfartyg som normalt bör framgå av luftfartygsregistret kan en godtroende förvärvare bota denna brist genom inskrivning. Däremot kan det inte bli fråga om att legalpanträtter i form av luftpanträtt eller retentionsrätt skulle kunna utplånas vid godtrosförvärv. Luftpanträtt är en s.k. tyst panträtt, som står sig mot tredje man utan kvalifikation
" Se prop. 1985/86:123 s. 17 f.
i form av besittning eller registrering, och retentionsrätten är liksom handpanträtt besittningsbetingad. Regelrätt stiftad och bevarad legalpanträtt bör därför stå sig även mot den som utan kännedom om rättigheten förvärvat egendomen av någon som var legitimerad till överlåtelsen på grund av inskrivning.
Vidare måste en förvärvare vara i god tro vid tiden för överlåtelsen och därefter söka inskrivning, alltjämt i god tro, för att det skall kunna bli fråga om ett godtrosförvärv. Förvärvaren måste förbli i god tro till utgången av inskrivningsdagen.
Liksom när det gäller borgenärsskydd är det nödvändigt att också förvärv, som föranleder avregistrering av egendomen, kan vinna omsättningsskydd enligt svensk lag. Anmälan av egendomen för avregistrering med anledning av förvärv — t.ex. utlännings köp av svenskt luftfartyg — bör därför medföra samma rättsverkan i detta avseende som ansökan om inskrivning av förvärv, förutsatt att anmälningen inte avslås.
När godtrosförvärv har skett enligt godtrosförvärvslagen, har den som förlorat sin äganderätt möjlighet att få tillbaka saken mot lösen. Enligt sjölagen finns det ingen sådan rätt vid godtrosförvärv av skeppsegendom. I ett sådant övervägande kommersiellt sammanhang som överlåtelse av luftfartyg torde det inte heller finnas något behov av regler om lösningsrätt för den rätte ägaren. Det bör vara tillräckligt att den rätte ägaren har möjlighet att få ersättning av statliga medel (se avsnitt 7.1).
Vid förvärv av luftfartyg på exekutiv auktion tillämpas för närvaran- de de regler i 14 kap. UB som avser lös egendom i allmänhet. Beträffande försäljning av skepp, skeppsbygge, fast egendom och tomträtt finns det speciella regler i 14 kap. 3 5 UB som bygger på tillämpliga inskrivningssystem. De kan sägas i huvudsak innebära, att en köpare blir skyddad genom lagakraftvunnen försäljning om gäldenären var inskriven som ägare. När registrerat skepp eller skeppsbygge, fast egendom eller tomträtt säljs, har tredje man rätt till ersättning av staten under förutsättningar som anges i 14 kap. 6 5 UB. Staten kan också enligt 3 kap. 2 5 skadeståndslagen (1972z207) bli skadeståndsskyldig på grund av felaktigt förfarande från kronofog- demyndighetens sida. 14 kap. UB är även tillämpligt när egendom säljs exekutivt under konkurs eller på grund av föreskrift i annan lag som hänvisar till UB (jfr 8 kap. 1 5 tredje stycket UB). Om konkurs- förvaltaren själv säljer konkursboets egendom, räknas däremot för- säljningen som vanligt civilrättsligt köp mellan konkursboet och förvärvaren.
Eftersom utredningen föreslår att inskrivning skall bli ett sakrättsligt moment även beträffande luftfartyg bör frågor rörande godtrosförvärv
vid exekutiv försäljning regleras i principiell överensstämmelse med vad som gäller för registrerade skepp.
6.4.3. Exstinktiva lösningar
I detta avsnitt behandlas de konfliktlösningar som leder till att ett anspråk utsläcks. Hit räknas både kollisioner där bägge parter är hotade (t.ex. köpare mot köpare) och sådana där endast en av dem löper en sådan risk (t.ex. köpare mot nyttjanderättshavare). Även det senare fallet är egentligen oftast dubbelriktat. En ägare till ett luftfartyg som tvingas acceptera en nyttjanderätt, har förlorat tillgången till den funktion av äganderätten som nyttjanderättshavaren tar över. Till de exstinktiva lösningarna räknas också den speciella situationen, att förekomsten av ett anspråk, t.ex. från ett konkursbo, är ett hinder mot uppkomsten av andra anspråk, såsom inteckning.
Framställningen är koncentrerad på de väsentligaste fallen och tar bl.a. inte upp kvarstad och luftpanträtt. Vidare behandlas endast fall där överlåtarens eller upplåtarens rätt till luftfartyget varit fullt giltig, eller inte ifrågasatt. Således finns det ”äkta” godtrosfallet — se utredningens förslag till 2 g 5 lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg (Inser) — inte med, alltså det, där överlåtaren aldrig var rätt ägare till luftfartyget.
På nästa uppslag finns de exstinktiva konflikterna samlade i ett schema, med hänvisningar till relevanta paragrafer och korta lös- ningar. Där inte annat anges avser paragrafhänvisningarna Inser och utredningens förslag till ändringar i denna lag. Schemat skall först kort förklaras.
I båda spalterna finns fem olika typer av anspråk på luftfartyget. Det som sägs om ”köp” gäller även s.k. ofullbordade förvärv och allmänt också de andra överlåtelseforrnerna, alltså byte och gåva. I de konflikter som inbegriper köp, torde som regel det konkurrerande anspråket uppkomma på grund av säljarens beteende och konflikten torde därför i grund och botten röra två olika anspråk mot denne. Köparen vill ha den fulla äganderätten till luftfartyget i strid med t.ex. säljarens borgenärer eller en annan köpare.
I den lodräta spalten till vänster anges de äldsta anspråken och i den ovanliggande vågräta de yngsta. Det första schemat tar endast upp de exstinktiva konfliktfallen. Ett liknande, med prioriterande lösningar ges i nästa avsnitt.
Nyttjanderätt Optionsrätt
2 i 5 C vinner om han i god tro söker inskrivning före A. Vid samtidig ansökan vinner A.
2 g 5 C vinner om han i god tro söker inskrivning före A. Vid samtidig an- sökan vinner A.
2 h 5 C vinner om han söker inskrivning före A, oberoende av god tro. Vid samtidig ansökan vinner A.
Nyttjanderätt Optionsrätt
3:l+3:3 KL Efter konkursbeslutet får inte gäldenären råda över boets tillgångar. Godtrosförvärv kan jml 3:2 KL ske intill senast dagen efter kungörandet i PoIT.
21 5 C vinner om han i god tro söker inskrivning före A. Om rättigheter- na kan utövas vid sidan av varandra blir båda gällande. Vid samtidig ansökan vinner A.
14 5 Inteckningen gäller också efter köpet.
4:18 2 st UB Utmätning kan ske om gäldenären är inskriven som ägare. Har C blivit inskriven som ägare kan inte luftfartyget utmätas.
3:1+3:3 KL Efter konkursbeslutet får inte gäldenären råda över boets tillgångar. Godtrosförvärv kan jml 3:2 KL ske intill senast dagen efter kungörandet i PoIT.
"
11 5 2 f 5 2 f 5 C vinner om han söker Utmätning kan ske Egendomen kan dras in inskrivning före A. Vid t.o.m. den dag A an- i konkursen t.o.m. den samtidig ansökan vinner söker om inskrivning av dag A ansöker om A om inte A förbundit sitt förvärv. inskrivning av sitt för- sig att låta luftfartyget värv. intecknas på grund av tidigare ägares med- givande.
Rättigheten står sig om den var inskriven vid konkursbeslutet (jfr 46 5 p 6), såvida inte upp- låtelsen var till sådan nackdel, att den bör återvinnas jml 4:5 KL.
25 5 Inteckningar som inte täcks av köpeskillingen upphör efter den ex- ekutiva försäljningen.
Inteckningen förblir gällande, men kan upp— höra efter exekutiv försäljning enl 25 & om den inte täcks av köpe- Skillingen.
3:8 KL Påbörjad utmätning skall fortgå.
47 & p 3 Ansökan om inteckning skall avslås om ärende angående anteckning om utmätning har tagits upp senast på den inskriv- ningsdag då inteckning- en söks.
3:7 KL Sedan konkursen inletts, får utmätning endast ske för panthavares räkning.
47 5 p 4 Ansökan om inteckning skall avslås.
Överlåtelser och upplåtelser
De centrala stadgandena om dubbeldispositioner av äganderätt, nyttjanderätt och optionsrätt finns i 2 g, 2 i och 2 j åå Inser. Konflikterna löses alla enligt samma mall. Det först ingångna avtalet har utgångsvis företräde, men ett yngre kan vinna, om det i god tro blir inskrivet före det äldre. Inskrivningen avgörs av tidpunkten för ansökan (inskrivningsdagen), även om ansökningen skulle bli uppskjuten och beviljad först senare. En ansökan som leder till avvisande eller avslag, ger ingen rätt, 2 m 5 andra stycket Inser.
Utmätning och konkurs
Företrädet mellan utmätning och rättigheter i luftfartyget löses normalt med prioritet. Vid en utmätnings konkurrens med köp, konkurs och inteckning kan det emellertid bli aktuellt med exstinktiva lösningar.
Vid konkurs — som medför ett totalt anspråk på luftfartyget — blir det alltid fråga om exstinktiva lösningar. Beträffande konkurs finns det två centrala lagrum att utgå ifrån. Dels 3 kap. 1 & KL som stadgar att gäldenären efter konkursbeslutet inte längre får råda över egendomen, dels 3 kap. 3 & KL som säger att ett konkursbos tillgångar är all gäldenärens utmätningsbara egendom — dit luftfartyget hör — samt all återvinningsbar egendom. Huvudregeln är alltså, att gäldenärens förfogande över egendomen är ogiltigt, så snart konkursen beslutats. Regeln kompletteras emellertid av 3 kap. 2 5 KL, som gör att giltiga rättshandlingar med gäldenären kan ske t.o.m. dagen efter konkursens kungörande i Post— och Inrikes Tidningar, om motparten var i god tro, dvs. ovetande om konkursen.
Inteckningar
Inteckningar konkurrerar i huvudsak på ett prioriterande sätt, men vid köp och konkurs är konflikten exstinktiv. En ny ägares ansökan om inskrivning av sitt förvärv leder enligt 11 & Inser till avslag av en inteckningsansökan som söks på grund av tidigare ägares medgivande. Konkurs är ett hinder mot inteckning, 53 5 p 4 i utredningens förslag till Inser (nuvarande 13 5).
6.4.4. Prioriterande lösningar
I detta avsnitt behandlas de prioriterande lösningarna. Här är det alltså inte fråga om att en av parterna förlorar helt, utan endast om en rangordning. Som framgår av nedanstående schema, är det bara fyra anspråk som kan rangordnas på detta sätt: nyttjanderätter, options- rätter, utmätningar och inteckningar. Prioritetens betydelse visar sig fullt ut först vid en exekutiv auktion. Innehavaren av en äldre inteckning får då exempelvis betalt före den som har en yngre.
Nyttjanderätt Utmätning Inteckning Optionsrätt
2jä 4:3035tUB 19b52st Den i god tro Rättigheten går Rättigheten har först inskrivna före, om den bättre prioritet, rättigheten har skrivits in innan om den sökts prioritet. Vid utmätningen an- senast samtidigt samtidig inskriv- tecknades. med inteckning- ning har det en. äldsta avtalet företräde.
Nyttjanderätt Optionsrätt
4:30 3 st UB Utmätningen går före, om den antecknats senast samtidigt som
rättigheten skrevs in.
4:30 2 st UB Ett äldre utmät- ningsbeslut ger företräde framför ett yngre, även om de antecknas samtidigt. Samti— diga ansökningar om utmätning skall normalt leda till samtidigt beslut, 4:11 1 st UB.
9 5 3 st FRL Utmätningen ger bättre rätt, om den antecknats senast samtidigt som inteckningen beviljades.
19 b 5 2 st Inteckningen ger företräde, om den sökts innan rät- tigheten skrevs in.
9 5 3 st FRL Inteckningen ger företräde, om den sökts innan ut- mätningsbeslutet antecknades.
19 b 5 1 st En äldre inteck- ning har före— träde framför en yngre. Vid samti- dig ansökan ges lika rätt.
6.5. Var skall inskrivning ske?
Utredningens förslag: Den inskrivningsbok för luftfartyg som förs vid Stockholms tingsrätt integreras med luftfartygsregistret,
som således blir ett kombinerat offentligrättsligt och privaträttsligt register.
I Sverige finns det två register avseende luftfartyg. Båda är centralise- rade men de förs av två olika myndigheter. Det ena är det offent- ligrättsligt betingade luftfartygsregistret som förs av Luftfartsverket. Det andra är den privaträttsligt betingade inskrivningsbok för luftfartyg som förs vid Stockholms tingsrätt. De båda registren är i viss utsträckning beroende av varandra. Sålunda får exempelvis inteckning i luftfartyg inte beviljas med mindre den som medgett inteckningen är införd i luftfartygsregistret som ägare. Vidare får avregistrering inte ske om inte inteckningshavare har medgett att fartyget avregistreras.
Bestämmelser om den inskrivningsbok som förs vid Stockholms tingsrätt finns i Inser och kungörelsen (1955z630) med närmare föreskrifter om inskrivningsbok för luftfartyg m.m. Lagen bygger bl.a. på 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg, den s.k. Genevekonventionen eller inskrivningskon- ventionen, som Sverige tillträdde år 1955 (SÖ 1955 nr 36).28 De rättigheter som skall erkännas enligt konventionen är uppdelade i fyra kategorier, nämligen — äganderätt till luftfartyg, —— med besittning av luftfartyg förenad rätt att genom köp förvärva fartyget, — nyttjanderätt till luftfartyg enligt upplåtelse på minst sex månader, samt — hypotek ”mortgage” och annan liknande rättighet i luftfartyg, tillkommen enligt avtal såsom säkerhet för betalning av gäld.
Om inte annat framgår av konventionen skall verkan i förhållande till tredje man av inskrivning av någon av dessa rättigheter bestämmas enligt lagen i den fördragsslutande stat där rättigheten är inskriven. Av konventionens artikel II paragraf 1 framgår emellertid att alla ”inskrivningar avseende visst luftfartyg skola göras i samma in- skrivningsbok”. Konventionen lägger således hinder i vägen för att en
”* Genevekonventionen trädde i kraft 1953 och hade den 31 december 1996 tillträtts av 70 länder, däribland USA, Nederländerna och Tyskland.
stat har olika register där rättigheter i luftfartyg kan skrivas in. Mot denna bakgrund måste inteckning av fordran och inskrivning av äganderätt ske i samma register. Skall man inte ändra ide lufträttsliga inskrivningsreglema måste därmed inskrivning av äganderätt till ett luftfartyg ske i den inskrivningsbok för luftfartyg som förs vid Stockholms tingsrätt.
Mot en sådan en ordning som innebär att registreringen av ett luftfartyg sker hos Luftfartsverket och inskrivningen av äganderätten till ett luftfartyg sker vid Stockholms tingsrätt kan det invändas att den inte är rationell. Detta eftersom den ger upphov till dubbelarbete, tidsförluster och andra olägenheter som är svåra att undgå när allmänheten måste vända sig till skilda myndigheter i frågor som hänger samman inbördes och alltså skilda myndigheter måste ta del i handläggningen av frågorna. Dessa olägenheter finns i viss utsträck- ning redan enligt det nuvarande systemet där inteckning av fordran sker vid Stockholms tingsrätt. Det är emellertid endast ca 1/3 av alla registrerade luftfartyg som är intecknade (ca 1 000 av drygt 3 000 registrerade luftfartyg). Kommer inskrivning av äganderätten att ge ett skydd mot överlåtarens borgenärer kan man räkna med att i stort sett alla förvärvare av ett registrerat luftfartyg kommer att ansöka om inskrivning av sin äganderätt. Olägenheten av att ha två olika register avseende luftfartyg kommer därför att förstärkas om inskrivning av äganderätten blir ett sakrättsligt moment. Luftfarten har också behov av en snabbare handläggning än vad som kan åstadkommas med det nuvarande systemet.
Till bilden hör att det inte finns någon datoriserad kommunikation mellan de båda registren. Information om respektive registers innehåll inhämtas vanligtvis per brev, telefax eller telefon. Härigenom erhåller respektive registerförare de uppgifter som är nödvändiga för registrens förande. Som ovan nämnts får exempelvis inteckning i luftfartyg inte beviljas med mindre den som medgett inteckningen är införd i luftfartygsregistret som ägare och avregistrering får inte ske om inte inteckningshavare har medgett att fartyget avregistreras. Det nuvaran- de systemet synes vara osäkert, eftersom det föreligger risker för misstag och rättsförluster såväl vid inskrivning av rätt till luftfartyg som vid registrering. Skall inskrivning av äganderätt ha sakrättslig verkan ökar kravet ytterligare på registrens tillförlitlighet.
De olägenheter som aktualiseras med den nuvarande ordningen kan reduceras genom att den privaträttsliga inskrivningen och luftfartygs- registreringen koncentreras till en och samma myndighet. Man kan därvid antingen nöja sig med att låta en och samma myndighet ansvara för båda registren eller gå ett steg längre och föra samman de båda registren till ett enda register.
Om de båda registren skall koncentreras till en och samma myndighet uppkommer frågan om till vilken myndighet verksamheten skall koncentreras. Ett alternativ är att det inrättas en helt fristående myndighet för ändamålet. En sådan lösning synes emellertid inte vara särskilt ändamålsenlig. Enligt utredningens mening är den smidigaste lösningen att någon av de nuvarande registerhållama Luftfartsverket och Inskrivningsmyndigheten vid Stockholms tingsrätt anförtros uppgiften.
Vid valet av myndighet har man att beakta att ärenden rörande inteckning i luftfartyg även i fortsättningen måste handläggas i en privaträttsligt betryggande ordning. Detta talar för Stockholms tingsrätt, eftersom den framtida registreringsmyndighetens funktion som inskrivningsmyndighet ger en naturligare anknytning till det nuvarande domstolsväsendet.
Registrering av luftfartyg rör å andra sidan åtskilligt som saknar motsvarighet i den dömande verksamheten. Härtill kommer bl.a. flygsäkerhetsmässiga aspekter. Luftfartsinspektionen behöver direkt tillgång till luftfartygsregistret eftersom dess tillsynsverksamhet förutsätter ingående förtrogenhet med de enskilda luftfartygens rättsliga och tekniska förhållanden. Rent praktiska skäl talar därför för att Luftfartsverket blir den framtida registreringsmyndigheten. Genom att anförtro ansvaret för inskrivningsverksamheten åt en person med likvärdig kompetens för uppgiften som den en inskrivningsdomare vid domstol har, kan man tillgodose kravet på att ärenden rörande inteckning i luftfartyg även i fortsättningen handläggs i en betryggande ordning.
En överföring av inskrivningsverksamheten från Stockholms tingsrätt till Luftfartsverket torde också ligga i linje med den allmänna strävan som finns att koncentrera domstolarnas verksamhet till sådana frågor som kräver domstolsprövning. I detta perspektiv är inskriv- ningsverksamhet en sådan verksamhet som bör hanteras av en förvaltningsmyndighet. I sammanhanget kan nämnas att regeringen i en proposition med riktlinjer för det fortsatta reformarbetet inom fastighetsområdet har uttalat att den fastighetsrättsliga inskrivnings- verksamheten på sikt bör föras samman med verksamheten för fastighetsbildning och fastighetsregistrering. Riksdagen har i denna fråga uttryckt samma uppfattning som regeringen.29
Mot denna bakgrund anser utredningen att den lämpligaste och smidigaste lösningen av problemet är att till Luftfartsverket förlägga såväl den offentligrättsliga som den privaträttsliga registreringen. För
29 Se prop. 1993/941214, bet. 1993/94zBoU19, rskr. 1993/94:375.
att kunna utnyttja de fördelar det innebär att ha en och samma registerhållare bör alla uppgifter föras i ett register; luftfartygs— registret. Genom att alla uppgifter som rör ett luftfartyg förs in i luftfartygsregistret går det snabbt och lätt att få fram samtliga relevanta uppgifter som rör luftfartyget.
7 Ovriga frågor 7.1 Statens ansvar för vissa rättsförluster
Utredningens förslag: Efter fastighetsrättslig och sjörättslig förebild skall staten svara för rättsförluster som kan uppkomma till följd av att de föreslagna reglerna om inskrivning av rätt till luftfartyg i vissa hänseenden tillerkänner luftfartygsregistret vitsord.
Enligt utredningens förslag kommer det att bli möjligt att i luftfartygs- registret med sakrättslig verkan skriva in — förutom inteckningar —— förvärv av luftfartyg samt nyttjanderätt och köpoptionsrätt till luftfartyg. En inskrivning kommer att ha en självständig rättsgrundan- de verkan i förhållande till det materiella rättsläget. En rättshandling som företas av tredje man i god tro, i överensstämmelse med en inskrivning i luftfartygsregistret, blir giltig även om det inte finns materiell grund för dess giltighet.
När en inskrivning tilläggs en sådan rättsbildande betydelse är det viktigt att konflikter mellan inskrivningen och det materiella rättsläget i möjligaste mån förhindras för att någons rätt inte obehörigen skall åsidosättas. För att förebygga konflikter av detta slag är det därför av stor betydelse att inskrivningsförfarandet är utformat på ett sådant sätt att eventuella brister i ett rättsförvärv kan upptäckas och avhjälpas eller,” om det råder ovisshet om rättsläget, att ovissheten kan undan— röjas, innan inskrivning sker. I första hand är det viktigt att de rent inskrivningsrättsliga förutsättningarna kontrolleras noga. Det är även av vikt att sådana brister i de rättsliga förutsättningarna som inte omedelbart framgår av en åberopad handling såvitt möjligt beaktas i samband med inskrivningsförfarandet. Som allmän regel bör därför gälla att, när det finns särskild anledning antaga att det förvärv som ligger till grund för en ansökan är ogiltigt eller den sökta åtgärden av andra skäl skulle kränka annans rätt skall den vars rätt är i fråga beredas tillfälle att yttra sig i ärendet (jfr 19 kap. 10 & JB och 2 kap. 22 & SjöL).
Även om utgångspunkten är att registret troget skall återspegla det materiella rättsläget kan det inträffa att så inte är fallet. Handlägg-
ningsfel och tekniska fel kan förekomma. Vidare kan en inskrivning vara behäftad med en dold rättslig brist. Sådana brister i registerinne- hållet kan leda till att en enskild lider rättsförlust. När en oriktig införing rättas kan det också i sin tur leda till att en enskild lider en rättsförlust genom rättelsen.
I 3 kap. 2 & SkadestL finns det en generell bestämmelse om skadeståndsskyldighet för staten på grund av fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten svarar. I fastighetsrätten finns det en specialbestämmelse om inskrivnings- myndighets handläggningsfel (se 19 kap. 19 5 JB) som infördes innan SkadestL trädde i kraft. För sjörättens del har man i detta samman- hang valt att falla tillbaka på den generella bestämmelsen i 3 kap. 2 & SkadestL. Enligt utredningens mening finns det inte heller i lufträtten något behov av att ersätta eller komplettera den generella bestämmel- sen i SkadestL med en specialbestämmelse. För lufträttens del löser således 3 kap. 2 & SkadestL frågan om ersättning för sådan förlust som någon lider till följd av fel eller försummelse vid handläggning av eller beslut i ett inskrivningsärende.
Enskilda kan även lida rättsförlust när staten inte gjort sig skyldig till fel eller försummelse. Luftfartygsregistret förs med hjälp av automatisk databehandling. Till följd av ett tekniskt fel i datorutrust- ningen eller programvaran kan en enskild lida rättsförlust. Eftersom det inte går att garantera att systemet skall fungera felfritt är det naturligt att staten ikläder sig ersättningsskyldighet gentemot den enskilde för skada som uppkommit på grund av tekniskt fel (jfr 9 & lagen [1973z98] om inskrivningsregister och 22 kap. 4 5 andra stycket SjöL).
På grund av luftfartygsregistrets vitsord kan enligt förslaget rättsförlust drabba bl.a. rätt ägare till ett luftfartyg. Denne får nämligen genomgående vika för den som gör godtrosförvärv av äganderätt eller annan rätt på grund av inskrivning. För att de föreslagna rättsverkningarna av registrets vitsord skall kunna godtas får det anses nödvändigt med ett statligt skadeståndsansvar för en sådan rättsförlust. Staten får sålunda betala priset för att rättsordningen hävdar registrets vederhäftighet på enskildas bekostnad. Efter fastighetsrättslig och sjörättslig förebild (se 18 kap. 4 & JB och 22 kap. 4 5 första stycket SjöL) föreslår utredningen att staten skall svara för rättsförluster som kan uppkomma till följd av att de föreslagna reglerna om inskrivning av rätt till luftfartyg i vissa hänseenden tillerkänner luftfartygsregistret vitsord. Därutöver bör det även införas ett ansvar för rättsförlust på grund av officialrättelse i luftfartygs-
registret oberoende av om fel eller försummelse föreligger (jfr 19 kap. 19 5 andra stycket JB och 22 kap. 5 & SjöL).
Skadestånd skall kunna jämkas på grund av medvållande (jfr 18 kap. 4 5 första stycket andra punkten JB och 22 kap. 4 & tredje stycket SjöL). Det finns inte skäl att i lagen bestämma vilken myndighet som skall företräda staten i ersättningsmål. I stället bör det liksom i fastighetsrätten och sjörätten (se 18 kap. 5 (5 I B och 22 kap. 6 & SjöL) överlämnas åt regeringen att utse denna myndighet. Har den som är berättigad till ersättning av staten haft rätt att kräva beloppet av någon annan som skadestånd skall staten träda in i rätten mot denne (jfr 18 kap. 7 5 första stycket JB och 22 kap. 8 5 första stycket SjöL).
7.2. Straffrättsliga frågor
I 13 kap. LL finns LL:s ansvarsbestämmelser. I lagtexten är det — med ett undantag — inte reglerat vad som krävs i subjektivt hän- seende.
Genom en ändring av 1 kap. 2 & första stycket BrB år 1994 blev Brst allmänna reglering av det subjektiva rekvisitet tillämplig också på specialstraffrättens område. Ändringen innebär att det även beträffande straffbestämmelser utanför BrB ställs upp en presumtion om att det fordras uppsåt för att straffrättsligt ansvar skall kunna utkrävas. Om således även oaktsamhet skall vara straffbart måste detta uttryckligen anges i lagtexten.
Enligt övergångsbestämmelserna skall den nya avfattningen av 1 kap. 2 5 första stycket BrB före den 1 juli 1999, såvitt avser straffbe- stämmelser i annan lag eller författning än BrB, tillämpas endast på straffbestämmelser som trätt i kraft efter utgången av juni månad 1994 eller som ändrats i något avseende efter denna tidpunkt. Varje ändring av en specialstraffrättslig bestämmelse får således till följd att den generella regleringen i 1 kap. 2 & BrB blir tillämplig på bestämmelsen.
Med hänsyn till de ändringar som utredningen föreslår i 2 kap. LL måste även följdändringar göras i ansvarsbestämmelserna i 13 kap. 2 9 LL. Även om ansvarsbestärnmelserna med avseende på ändringarna i 2 kap. endast behöver ändras på ett fåtal punkter får det med hänsyn till övergångsbestämmelserna till 1 kap. 2 5 första stycket BrB betydelse även för tillämpningen av de övriga straffbestärrunelserna. Mot denna bakgrund har utredningen gjort en samlad översyn av kravet på subjektivt rekvisit beträffande ansvarsbestämmelserna i 13 kap. 2 & LL.
7.3. Panträttsliga frågor
Det nuvarande panträttsliga systemet för luftfartyg bygger på ett system med fordringsinteckning. Systemet är uppbyggt efter mönster av de regler om inteckning som tidigare fanns på sjörättens och fastighetsrättens område. Det har tidigare övervägts men avvisats att införa en sådan ordning med särskilda pantbrev, som nu finns på sjörättens och fastighetsrättens områden. Enligt utredningens mening finns det skäl att på nytt överväga om det inte borde införas ett system med pantbrev vid inteckning i luftfartyg. I och för sig synes det nuvarande systemet med fordringsinteckning fungera relativt väl i praktiken. Detta är dock antagligen främst att hänföra till den begränsade omfattningen på inteckningsverksamheten. Det kan emellertid inte anses ingå i utredningens uppdrag att göra en översyn av de panträttsliga reglerna och med hänsyn till den mycket be- gränsade tid utredningen haft till sitt förfogande har det inte heller funnits något utrymme för en sådan översyn. En sådan eventuell översyn får därför ske i särskild ordning. Utredningens förslag rörande panträttsliga frågor begränsar sig därför huvudsakligen till att den nuvarande inskrivningsboken för luftfartyg, som f.n. förs för hand i s.k. skruvliggare, skall integreras med luftfartygsregistret och föras med hjälp av automatisk databehandling.
8. Generella direktiv
8.1. Inledning
För utredningen gäller flera generella direktiv. I detta avsnitt presente- ras dessa direktiv och utredningens överväganden i anslutning till dem.
8.2. Regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992z50)
Enligt detta direktiv skall kommittéer och särskilda utredare belysa regionalpolitiska konsekvenser av sina förslag. Därvid skall särskilt beaktas hur förslagen påverkar sysselsättningen och den offentliga servicen i olika delar av landet och hur planerade förändringar av taxor, avgifter, skatter och bidrag påverkar de ekonomiska förut- sättningarna för kommuner, näringsliv och privatpersoner i olika delar av landet. Med hänsynstagande till verksamhetens karaktär och omfattning skall vid förslag till större och mer omfattande omorganisa- tioner eller bildande av nya myndigheter eller motsvarande, över— väganden om decentralisering och lokalisering utanför Stockholms- regionen redovisas.
Enligt utredningens mening medför de förslag som läggs fram inga beaktansvärda regionalpolitiska konsekvenser.
8.3. Prövning av offentliga åtaganden (dir. 1994z23)
Enligt detta direktiv skall kommittéerna och de särskilda utredarna ange de bakomliggande, egentliga målen för den verksamhet som utreds och förutsättningslöst pröva om åtagandet bör vara en offentlig angelägenhet. Prövningen av det offentliga åtagandet som rör genuint kollektiva nyttigheter kan göras översiktligt eller kan i vissa fall slopas helt. Vidare anges i direktivet bl.a. att kommittéerna och de särskilda utredarna skall visa hur förslag som innebär utgiftsökningar eller inkomstminskningar skall finansieras. Detta skall ske genom att konkreta förslag om effektiviseringar eller omprövningar lämnas. Dessa skall medföra besparingar eller omprioriteringar i första hand inom samma politikområde. Utgiftsökningar eller inkomstminskningar
skall således kunna genomföras med totalt sett oförändrade eller minskade resurser.
Utredningens förslag innebär bl.a. att den inskrivningsbok för luftfartyg som förs vid Stockholms tingsrätt integreras med luftfartygs- registret. Denna åtgärd medför att nuvarande uppgifter kan utföras på ett effektivare och mindre kostsamt sätt. Samtidigt föreslår utredningen att det skall bli möjligt att skriva in äganderätt, nyttjanderätt och optionsrätt till ett luftfartyg i luftfartygsregistret. Med anledning av dessa tillkommande uppgifter torde det totalt sett uppkomma en begränsad utgiftsökning. Denna utgiftsökning kan balanseras genom att det tas ut expeditionsavgifter för de nya typerna av inskrivnings- ärenden.
8.4. Jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir. 1994: 124)
Enligt detta direktiv skall kommittéer och särskilda utredare ge jämställdhetsfrågorna ökad uppmärksamhet. Alla förslag som läggs fram skall föregås av en analys och innehålla en redovisning av de jämställdhetspolitiska effekterna. Om kommittén eller den särskilde utredaren bedömer att en sådan analys och redovisning inte kan göras på ett meningsfullt sätt till följd av utredningsuppdragets eller ämnets karaktär, skall detta anges och särskilt motiveras.
Den lagstiftning som utredningsuppdraget rör och de förslag till ändringar som föreslås är enligt utredningens mening jämställd- hetspolitiskt neutrala.
8.5. Konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet (dir. 1996z49)
Enligt detta direktiv skall kommittéer och särskilda utredare ge de brottsförebyggande frågorna ökad uppmärksamhet i utrednings- verksamheten. Alla förslag skall föregås av en analys och innehålla en redovisning av effekterna för brottsligheten och för det brottsföre- byggande arbetet. Om kommittén eller den särskilde utredaren bedömer att en sådan analys och redovisning inte kan göras på ett meningsfullt sätt till följd av utredningsuppdragets eller ämnets karaktär, skall detta anges och särskilt motiveras.
Utredningens förslag är till sin karaktär sådana att de inte får några konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet.
8.6. Regeringens beslut den 1 september 1994 om en ordning för systematisk genomgång i regeringskansliet av företagsregler
Enligt utredningsdirektiven skall utredaren i sitt analysarbete och vid konsekvensbedömningar av olika regleringar i tillämpliga delar följa regeringens beslut den 1 september 1994 om en ordning för syste- matisk genomgång i regeringskansliet av företagsregler, liksom de checklistor m.m. som anges i beslutet.
Enligt beslutet bör olika regleringars effekt på marknadens effektivi- tet analyseras. Därvid bör uppmärksammas om reglerna i onödan medför kostnader för företagen, liksom om reglerna försvårar en väl fungerande konkurrens med negativa effekter för samhällsekonomin och konsumenterna som följd.
Enligt utredningens mening medför de förslag som läggs fram i detta delbetänkande inga ökade kostnader för företagen eller något som försvårar konkurrensen.
9. Författningskommentar 9.1 Luftfartslagen (1957:297)
1 kap.
2 & I denna paragraf föreskrivs vilka luftfartyg som får användas vid luftfart inom svenskt område. Enligt första stycket skall ett luftfartyg som används vid luftfart inom svenskt område vara registrerat i Sverige eller i ett annat land som är medlem i Internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO). Samtliga länder som har skrivit under Chicagokonventionen är medlemmar i ICAO. Chicagokonventionen har i dag i stort sett universell anslutning (i januari 1997 hade ICAO 185 medlemsstater). Den tanke som ligger bakom att luftfartyg som är registrerade i en ICAO-stat får användas vid luftfart inom svenskt område är att dessa stater har förpliktat sig att upprätthålla den flygsäkerhetsmässiga grundnivå som uppställs i Chicagokonventionen och dess bilagor.
Det anges uttryckligen att registrering är en förutsättning för att ett luftfartyg skall få användas vid luftfart inom svenskt område. Registre- ringen sker antingen i det svenska luftfartygsregistret eller i ett ut- ländskt luftfartygsregister. Kravet på registrering anses även uppfyllt av de luftfartyg som är införda i bihanget till luftfartygsregistret (se 2 kap. 11 & första stycket i utredningens förslag). Utredningen föreslår att det i 13 kap. 2 5 1 LL införs en särskild straffbestämmelse för den som använder ett oregistrerat luftfartyg vid luftfart inom svenskt område. I första stycket regleras inte frågan om vilken luftfartsverksamhet en ägare eller brukare får bedriva här i landet. Grundläggande bestämmelser om tillstånd till luftfartsverksamhet finns i 7 kap. LL och i rådets förordningar (EEG) nr 2407/92 av den 23 juli 1992 om utfärdande av tillstånd för luftrafikföretag (licensieringsförordningen) och (EEG) nr 2408/92 av den 23 juli 1992 om EG-lufttrafikföretags tillträde till flyglinjer inom gemenskapen (marknadstillträdesför- ordningen).
1 andra stycket behålls möjligheten för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att meddela dispens från kravet i första stycket.
2 kap.
1 5 Enligt utredningens förslag skall den nuvarande inskrivningsboken för luftfartyg som förs vid Stockholms tingsrätt integreras med luftfartygs- registret. Det integrerade registret föreslås behålla namnet luftfartygs- registret och skall i sin helhet föras med hjälp av automatisk databe-
handling.
2 5 I första stycket har ordet ”helt” fogats in för att det klart skall framgå att stycket inte är tillämpligt när det finns en delägare i ett luftfartyg — oavsett ägarandel — som inte är ett EES-rättssubjekt.
För närvarande är det möjligt att bevilja dispens från kravet i första stycket endast när ett luftfartyg i regel används med utgångspunkt i Sverige. Enligt utredningens mening utgör detta krav en onödig begränsning (se avsnitt 5.2). Utredningen föreslår därför att det införs ett nytt andra stycke vari anges att ett luftfartyg får registreras i Sverige — utan dispensprövning — när det brukas av någon som avses i första stycket och denne har ett drifttillstånd (AOC — Air operator certificate) utfärdat i Sverige. Eftersom drifttillstånd endast utfärdas i samband med kommersiell luftfart kommer det andra stycket endast att bli tillämpligt på kommersiell luftfart.
Det tredje stycket — som innehåller en dispensmöjlighet — motsvarar det tidigare andra stycket. Mot bakgrund av det har införts en nytt andra stycke kommer emellertid tredje stycket att få en ändrad betydelse. Eftersom den helt övervägande delen av den kommersiella luftfarten kommer att falla in under paragrafens första eller andra stycke torde tredje stycket i första hand bli tillämpligt på icke- kornrnersiell luftfart.
3 5 I denna paragraf har endast gjorts redaktionella ändringar.
4 5 Enligt utredningens förslag slopas det nuvarande kravet på att ett luftfartyg måste ha ett luftvärdighetsbevis, och i förekommande fall, ett miljövärdighetsbevis för att få registreras i luftfartygsregistret (se avsnitt 5.3).
Av rådets direktiv 80/51/EEG av den 20 december 1979 om begränsning av buller från underljudsluftfartyg, som ändrats genom rådets direktiv 83/206/EEG, följer att vissa luftfartyg som använder flygplatser i någon medlemsstat och som inte uppfyller kraven i kap. 2 eller 6 i bilaga 16 till Chicagokonventionen inte får registreras i en medlemsstat. Ett luftfartyg som inte uppfyller dessa krav får inte något miljövärdighetsbevis, vilket i dag utgör ett hinder för registrering. Eftersom det föreslås att kravet på luftvärdighets- och miljövärdighets- bevis för registrering avskaffas, bör det införas en uttrycklig möjlighet för regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer att av miljö- skäl föreskriva att vissa typer av luftfartyg inte får registreras i Sverige.
6 5 I denna paragraf regleras när ett luftfartyg skall föras ur luftfartygs— registret. Paragrafen motsvarar, med undantag för första stycket 5, nuvarande 8 5. Det har också tillagts ett skriftlighetskrav. För närvarande föreskrivs det i första stycket 5 att ett luftfartyg skall avregistreras om det inte haft giltigt luftvärdighets- eller miljövärdig- hetsbevis på tre år. Eftersom det enligt utredningens förslag inte längre ställs något krav på att ett luftfartyg skall ha luftvärdighets- och miljövärdighetsbevis för att få registreras kan denna avregistrerings- grund inte bibehållas. I stället införs det med förebild i 2 kap. 6 5 första stycket 5 SjöL en bestämmelse om att ett luftfartyg skall avregistreras om det på grund av ombyggnad eller annan sådan ändring upphört att vara luftfartyg eller, utan att ändring skett, inte anses utgöra ett luftfartyg.
Tidigare har kravet på luftvärdighets- och miljövärdighetsbevis utgjort en spärr mot att andra föremål än luftfartyg har kommit in i luftfartygsregistret. Enligt utredningens förslag kommer ett registrerat luftfartyg att få en sakrättslig särställning bl.a. genom att förvärvsin- skrivning kommer att ersätta tradition som sakrättsligt moment. Till skydd för den allmänna omsättningen är det därför viktigt att vad som egentligen är något annat än ett luftfartyg inte skall komma in i registret och följa de speciella regler som gäller för luftfartyg. Den föreslagna bestämmelsen ger uttryck för den allmänna grundsats som ordningen för registrering och inskrivning av rätt till luftfartyg vilar på, nämligen att varken registrering eller inskrivning konstituerar
materiell rätt. Det underliggande rättsförhållandet kan därför fort— farande prövas särskilt. Frågan om den egendom som har registrerats är av sådan beskaffenhet som förutsätts för registrering, dvs. är ett luftfartyg, är inte slutligt avgjord genom registrering. Någon definition av begreppet luftfartyg finns inte i lagtexten utan man får hålla sig till vedertagen begreppsbestämning på området (se avsnitt 5.3).
När någon av de avregistreringsgrunder som föreskrivs i första stycket 2—5 föreligger får registermyndigheten självmant vidta åtgärder för avregistrering.
I 2 kap. 8 & första stycket SjöL finns en uttrycklig bestämmelse om att det trots att registrering eller inskrivning har skett får prövas om den registrerade egendomen är av det slag som förutsätts för åtgärden. En motsvarande bestämmelse för LL:s del har utredningen ansett vara överflödig.
7 5
Denna paragraf ersätter nuvarande 9 5 där det föreskrivs att om ett luftfartyg är intecknat får det avregistreras endast om intecknings— havaren har medgett det. Enligt artikel IX i inskrivningskonventionen får ett luftfartyg inte, förutom i fall av exekutiv försäljning i enlighet med artikel VII i konventionen, föras över från nationalitetsregistret eller inskrivningsboken i en fördragsslutande stat till nationalitets- registret eller inskrivningsboken i en annan fördragsslutande stat om inte ”alla innehavare av inskrivna rättigheter blivit förnöjda eller samtycka till överförandet”. Eftersom det enligt utredningens förslag kommer att bli möjligt att skriva in förvärv, nyttjanderätt och optionsrätt med sakrättslig verkan leder denna konventionsbestämmelse till att ett luftfartyg endast får avregistreras om dessa rättighetshavare i förekommande fall har medgett avregistrering.
8 5
Denna paragraf ersätter nuvarande 10 &. Det är av stort intresse för Luftfartsverket och andra myndigheter samt enskilda att kunna få uppgift om vem som brukar ett visst luftfartyg (se avsnitt 5.5). Det föreslås därför att det införs en skyldighet för den som upplåter eller brukar ett registrerat luftfartyg med nyttjanderätt för obestämd tid eller för en bestämd tid om minst en månad att genast anmäla detta förhållande för anteckning i luftfartygsregistret. Upplåtaren och brukaren har således ett gemensamt ansvar för att en anmälan sker. Det räcker givetvis att en av dem gör anmälan. Med upplåtare avses den som rent faktiskt upplåter nyttjanderätten, vilket innebär att vid en andrahandsupplåtelse är det andrahandsupplåtaren och inte förstahands- upplåtaren som är medansvarig för att en anmälan sker.
i
Skyldigheten att anmäla en nyttjanderättsupplåtelse gäller dock inte i de fall en nyttjanderätt har skrivits in enligt den föreslagna 2 e & lagen (1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg. Den förevaran- de bestämrnelsen torde därför främst bli tillämplig när en nyttjanderätt inte kan skrivas in, dvs. när nyttjanderättsupplåtelsen är kortare än sex månader eller när det är fråga om en andrahandsupplåtelse.
Det kan noteras att det finns en koppling mellan denna paragraf och lagen (1922:382) angående ansvarighet för skada i följd av luftfart. Enligt 3 a 5 i den lagen är en av förutsättningarna för att nyttjande- rättshavaren skall vara ansvarig i stället för ägaren att anteckning om nyttjanderätten —— eller enligt utredningens förslag inskrivning -— har gjorts i luftfartygsregistret.
För närvarande finns en skyldighet att anmäla innehavet av ett registrerat luftfartyg som köpts på kredit med förbehåll om åter- taganderätt för anteckning i luftfartygsregistret. Eftersom utredningen föreslår att även ofullbordade förvärv skall kunna skrivas in med sakrättslig verkan kan man anta att varje insiktsfull köpare utan dröjsmål söker inskrivning för sitt förvärv, varför luftfartygsregistret i detta avseende kommer att återspegla vem som rent faktiskt brukar ett luftfartyg. Det får därför anses överflödigt att föreskriva en skyldighet att anmäla innehav av luftfartyg som köpts på kredit med förbehåll om återtaganderätt.
När det gäller en nyttjanderätt som avser en bestämd tid antecknas det i luftfartygsregistret under vilken tidsperiod nyttjanderätten gäller. När denna period har löpt ut får registermyndigheten självmant avföra anteckningen.
För att luftfartygsregistret på ett korrekt sätt skall återspegla vem som rent faktiskt brukar ett luftfartyg föreskrivs det i andra stycket att upplåtaren eller brukaren skall anmäla till luftfartygsregistret när en upplåtelse för obestämd tid upphör eller en upplåtelse för en bestämd tid upphör i förtid.
9—13 55 Paragraferna motsvarar, med vissa redaktionella ändringar, nuvarande 2 kap. 11, 12 och 14—16 55. I 11 5 första stycket har gjorts ett tillägg där det framgår att ett luftfartyg som har antecknats i bihanget till luftfartygsregistret vid tillämpning av 1 kap. 2 & första stycket anses vara registrerat i Sverige.
11 kap.
6 & Paragrafen har ändrats endast med anledning av att inskrivningsboken för luftfartyg integreras med luftfartygsregistret.
13 kap.
2 & Paragrafen, som innehåller straffbestämmelser, har ändrats med anledning av den ändring av 1 kap. 2 5 första stycket brottsbalken som gjordes år 1994 (se avsnitt 7.2) på så sätt att det klart framgår vad som krävs i subjektivt hänseende. Vidare har det i första stycket 1 införts en bestämmelse som uttryckligen straffbelägger användandet av ett oregistrerat luftfartyg vid luftfart inom svenskt område.
6 5 I denna paragraf har gjorts följdändringar med anledning av ändringar- na i 2 5.
9.2 Lagen ( 1955:227) om inskrivning av rätt till luftfartyg
I 5
I paragrafens första stycke regleras lagens tillämpningsområde. Lagen skall som tidigare vara tillämplig endast på luftfartyg som är införda i det svenska luftfartygsregistret. Att ett luftfartyg har förts in i bihanget till luftfartygsregistret medför inte att lagen blir tillämplig. För de luftfartyg som inte är införda i luftfartygsregistret blir allmänna lösörerättsliga regler tillämpliga. 2 a—2 d, 2 f—2 11, 38—46 och 48—56 åå är också tillämpliga på andelar i luftfartyg. Paragrafen har i denna del förebild i 2 kap. 3 5 andra stycket SjöL.
2 5 I paragrafens första stycke räknas upp vad som kan bli föremål för inskrivning. l paragrafens andra stycke föreskrivs att inskrivning skall ske i luftfartygsregistret. Av 2 kap. 1 & LL framgår att luftfartygs- registret förs av Luftfartsverket. I lagen används uttrycket register- myndigheten för att hänvisa till den myndighet som för luftfartygs- registret.
2 a 5
I denna paragraf behandlas förvärvsinskrivning. Svensk rätt vilar på grundsatsen att inskrivning inte konstituerar materiell rätt i den meningen att ett inskrivet rättsförvärv inte skulle kunna angripas (se NJA II 1975 s. 188). Frågan om ett förvärv som ligger till grund för inskrivning (eller avregistrering) är ogiltigt eller inte kan göras gällande eller om åtgärden av annat skäl kränker någons rätt får prövas utan hinder av att inskrivning (eller avregistrering) har skett. Likväl medför inskrivning en materiell rättsverkan i form av ett sakrättsligt skydd.
I första stycket föreskrivs att den som med äganderätt har förvärvat ett luftfartyg har rätt till inskrivning av sitt förvärv. Med äganderätt avses i detta sammanhang även s.k. villkorlig äganderätt, dvs. när ett förvärv skett under villkor som innefattar äganderättsförbehåll eller som är att jämställa med ett sådant förbehåll, vilket framgår av andra punkten i första stycket. Det kan anmärkas att det i lagen inte ställs upp några särskilda regler med avseende på form och innehåll i ett avtal om förvärv av ett luftfartyg. De köpekontrakt som upprättas vid överlåtelser av luftfartyg är ofta relativt omfattande dokument. Dessa köpekontrakt brukar sällan ges in vid en ansökan om registrering eller vid ägarbyte utan i stället brukar i enlighet med internationell praxis en för ändamålet särskild upprättad fångeshandling, s.k. Bill of Sale, ges in till registermyndigheten. Av en sådan fångeshandling framgår endast vissa grundläggande uppgifter, såsom vilken typ av luftfartyg det är fråga om, dess tillverkningsnummer och eventuella registre- ringsbeteckning, köpares och Säljares namn och en förklaring att äganderätten har övergått helt och utan förbehåll till köparen/köpama. Enligt utredningens mening bör en sådan särskilt upprättad fånges- handling godtas enligt de nya reglerna om förvärvsinskrivning. När det gäller hur registertnyndigheten skall förfara när det inte finns någon skriftlig handling, se kommentaren till 43 5.
I de fall det är fråga om andelsförvärv är det naturligt att andelarnas storlek skrivs in (jfr 2 kap. 6 & första stycket 3 fartygsregisterförord- ningen [19751927]).
Den villkorliga äganderätt som ett ofullbordat förvärv ger upphov till kan i sin tur överlåtas (se avsnitt 6.3). Enligt andra stycket, som har förebild i 2 kap. 4 & fjärde stycket SjöL, skall förvärv på grund av sådan överlåtelse kunna skrivas in på samma sätt som de förvärv vilka gäller själva fartyget eller andelen. Sådant sekundärförvärv kan i sin tur vara fullbordat eller ofullbordat. Överlåts villkorlig äganderätt under villkor skall både överlåtaren och förvärvaren av den villkorligt överlåtna äganderätten vara inskrivna i registret. Men om sekundärför-
värvet är fullbordat, kan fångesmannen inte längre själv fullborda primärförvärvet. Hans inskrivning skall då avföras.
I tredje stycket föreskrivs efter förebild i 2 kap. 4 5 första stycket SjöL att den som anmäler ett luftfartyg för registrering enligt 2 kap. LL därmed också anses söka inskrivning av sin rätt till fartyget.
2 b 5 Denna paragraf motsvarar 2 kap. 27 & SjöL. Enligt första stycket skall vid ett förvärv som beror av villkor som innefattar äganderättsförbe- håll eller som är att jämställa med ett sådant förbehåll, s.k. ofullbordat förvärv, villkoret skrivas in i luftfartygsregistret. Detta gäller även när förvärvet avser ”rätt till sådan egendom” varmed avses det fall att den som förvärvat en villkorlig äganderätt till ett luftfartyg överlåter denna rätt under villkor. En sådan inskrivning av villkor skall göras självmant av registermyndigheten om den vid inskrivningen av förvärvet finner att förvärvet är förenat med villkor som innefattar äganderättsförbehåll eller är att jämställa därmed. Inskrivning av villkor enligt detta stycke kan bara ske i samband med inskrivningen av själva förvärvet. Ett ofullbordat förvärv skrivs in med anmärkning om att det innefattar ofullbordat fång och utan att överlåtarens inskrivning avförs. Skulle förvärvet inte fullbordas, på grund av att överlåtaren gör villkoret gällande, skall inskrivningen enligt 2 c 5 avföras på ansökan av överlåtaren eller förvärvaren.
Som ofullbordat förvärv räknas varje förvärv som överlåtaren fortfarande kan bringa om intet genom att åberopa äganderättsförbe- håll, återtagandevillkor, återköpsrätt, hävningsrätt eller annan sådan avtalsenlig befogenhet att bringa avtalet att upphöra så att luftfartyget förblir hans egendom (jfr NJA 1975 s. 222). Att köparen kan häva avtalet saknar betydelse för om förvärvet skall anses som fullbordat eller inte. Det avgörande är om överlåtaren kan få förvärvet att gå åter genom hävning eller motsvarande åtgärd.Vid inskrivningen skall registermyndigheten så långt möjligt göra en prövning av om det är fråga om ett sakrättsligt giltigt äganderättsförbehåll. Det kan således inte bli aktuellt att godta ett äganderättsförbehåll där köparen givits rätt att överlåta luftfartyget innan han betalat säljaren.
Frågan om ett förvärv inskrivningsmässigt skall behandlas som ofullbordat blir endast aktuell beträffande de förmögenhetsrättsliga singularfången köp, byte och gåva. Universalfång, såsom förvärv genom arv, bodelning eller bolagsskifte, är alltid fullbordade i inskrivningsrättslig mening. Med fullbordat förvärv skall inte förväxlas gåva som ”fullbordats” enligt lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva. I gåvolagen menas med fullbordan, att gåvoutfästelsen har infriats — vanligen genom att gåvan överlämnats
i ?
till gåvotagaren — och därför blivit bindande för givaren. Men även en sådan fullbordad gåva bör kunna vara förenad med villkor som motiverar att den inskrivningsrättsligt behandlas som ett för gåvotaga- ren ofullbordat fång.1
Så länge ett äganderättsförbehåll eller motsvarande villkor gäller har överlåtare och förvärvare endast möjlighet att råda över luftfartyget tillsammans. Båda parters rådighet över luftfartyget är således begränsad genom att den andres medverkan krävs för sakrättsliga förfoganden. I och för sig är förvärvsvillkor, som innefattar ägande- rättsförbehåll eller är att jämställa därmed, giltigt och verksamt även utan inskrivning. Men först genom att villkoret blir känt både för registermyndigheten — som därigenom måste beakta det vid över— låtelser samt upplåtelser av rättigheter i luftfartyget — och för tredje man — som följaktligen inte kan göra ett godtrosförvärv av luft- fartyget — blir villkoret fullt sakrättsligt verksamt.
När ett ofullbordat förvärv har fullbordats får förvärvaren ge in en ny ansökan om förvärvsinskrivning som avser det fullbordade förvärvet. Beviljas ansökan avförs det tidigare inskrivna villkoret ur luftfartygsregistret.
I andra stycket regleras den inskrivningstekniska behandlingen av sådana förvärvsvillkor som, utan att påverka förvärvets fullbordan eller bestånd, begränsar förvärvarens rådighet över luftfartyget så att han inte kan utan vidare överlåta det eller upplåta rättigheter i det. Registermyndigheten skall —- lika väl som sådana villkor som betingar förvärvets fullbordan — självmant beakta förekomsten av rådig- hetsinskränkande förvärvsvillkor. Ett enbart rådighetsinskränkande villkor kan — till skillnad från ett villkor som betingar förvärvets fullbordan -— föras in i registret även sedan själva förvärvet blivit inskrivet och alltså närhelst myndigheten fått kännedom om det.
Att registermyndigheten självmant skall beakta förekomsten av förvärvsvillkor innebär att om myndigheten vid granskningen av förvärvshandlingar och annat utredningsmaterial finner anledning att räkna med att förvärvet är förenat med inskrivningsrättsligt relevant förvärvsvillkor så skall myndigheten ta reda på hur det förhåller sig med det. T.ex. bör hänvisning från köpebrev till köpekontrakt leda till att myndigheten begär in kontraktet för granskning. Däremot behöver en ren s.k. Bill of sale inte föranleda någon efterforskning av detta
slag.
' Se Rune, s. 49.
Råder det tvekan om det finns förvärvsvillkor eller om innebörden av sådant villkor, får utredning därom inhämtas i vanlig ordning; se 44 5 första stycket i utredningens förslag.
Sådana rådighetsinskränkande förvärvsvillkor som avses i andra stycket behöver i och för sig inte antecknas i registret för att bli verksamma.2 Men för att vinna full sakrättslig verkan är de ändå, på samma sätt som äganderättsförbehåll och därmed jämställbara villkor, beroende av att de kommer till registerrnyndighetens och tredje mans kännedom.
2 c 5 I denna paragraf behandlas avförandet av en inskrivning när ett förvärv går åter. Ett förvärv kan gå åter av flera skäl. Exempelvis kan ett förvärv som skett under villkor som innefattar äganderättsförbehåll eller är att jämställa med ett sådant förbehåll gå åter på grund av att överlåtaren gör villkoret gällande, en förvärvare häver ett avtal på grund av köprättslig brist eller ett avtal återgår såsom ogiltigt.
Visas det att ett förvärv har gått åter skall en förvärvsinskrivning kunna avföras utan något krav på lagakraftägande dom. Inom sjörätten gäller, enligt en från fastighetsrätten nedärvd syn, att när ett fullbordat förvärv hävs måste en inskrivning undanröjas genom dom.3 Denna ordning torde ha sin bakgrund i att det finns en inskrivningsplikt för varje fullbordat förvärv av skepp och skeppsandel.
Ett avförande av en inskrivning utan krav på undanröjande genom lagakraftägande dom kan inte vålla men för annan rättsägare. Sakrätts- liga förfoganden som förvärvaren medverkat till före förvärvets återgång — t.ex. upplåtande av nyttjanderätt — rubbas varken av återgången eller av att inskrivningen avförs. I den situationen att överlåtaren och förvärvaren inte kan komma överens huruvida ett förvärv skall gå åter eller under vilka villkor detta skall ske, kan emellertid parterna behöva vända sig till domstol för att få sin tvist löst.
Att ett förvärv har gått åter torde enklast visas genom att både överlåtaren och förvärvaren skriver under ansökan. Om det inte visas att ett förvärv har gått åter skall ansökan avslås; se 45 & tredje stycket i utredningens förslag.
2 Se Hessler, Allmän sakrätt, s. 463 ff. 3 Se Rune, s. 55.
2 d & I denna paragraf regleras möjligheten att skriva in en optionsrätt att köpa ett luftfartyg Det är endast rätten att köpa ett luftfartyg som kan skrivas in. Övriga typer av optionsrätter som t. ex. en option att förlänga ett leasingavtal kan inte bli föremål för inskrivning.
Bestämmelsen om inskrivning av optionsrätter är tvingande, vilket innebär att parterna inte kan avtala bort rätten att skriva in en options- rätt. Något beaktansvärt skäl för att göra bestämmelsen dispositiv föreligger inte enligt utredningens mening.
Frågan om vilka handlingar som skall ges in till registermyndig- heten och vilka uppgifter som skall antecknas i luftfartygsregistret vid inskrivning av en optionsrätt får regleras i förordningsform. Enligt utredningens mening bör det emellertid vara tillräckligt att en för ändamålet särskilt upprättad handling där optionsavtalets grund- läggande villkor framgår ges in och att endast uppgifter om datum för upplåtelsen, vem som har erhållit optionsrätten och vid vilken tidpunkt den kan utnyttjas skrivs in.
I andra stycket föreskrivs att en optionsrätt som har skrivits in skall på ansökan av upplåtaren eller optionshavaren avföras ur registret om det visas att optionen upphört i förtid. I övriga fall förutsätter utredningen att en inskrivning avförs ex officio när tiden för optionens utnyttjande har löpt ut.
2 e 5 I denna paragraf regleras möjligheten att skriva in en nyttjanderätt till ett luftfartyg Alla former av nyttjanderättsavtal kan bli föremål för inskrivning, dvs. såväl avtal om finansiell leasing som operationell leasing och såväl avtal om dry lease som wet lease. Emellertid är det endast förstahandsupplåtelser som kan bli föremål för inskrivning. Detta framgår indirekt av 46 & p. 4, där det föreskrivs att en in- skrivningsansökan skall avslås om upplåtaren inte är inskriven som ägare i luftfartygsregistret eller förs in i det samma inskrivningsdag som ansökan görs.
En fråga som ofta uppkommer i leasingsarnrnanhang är var gränsen skall dras mellan leasing och avbetalningsköp (eller kreditköp). Det kan många gånger vara svårt att avgöra om ett avtal som betecknas som ett leasingavtal inte i själva verket är ett förklätt köpavtal. Vid inskrivningen av ett leasingavtal skall emellertid det avgörande vara om avtalet utåt sett framstår som ett leasingavtal. En inskrivning av ett leasingavtal innebär inte att registermyndigheten har tagit ställning till att det inte är fråga om ett köp. Uppstår tvist om det är fråga om ett leasingavtal eller ett köpavtal får denna fråga lösas i annan ordning.
Bestämmelsen är liksom bestämmelsen i 2 d 5 om inskrivning av optionsrätter tvingande, vilket innebär att parterna inte kan avtala bort rätten att skriva in en nyttjanderätt. Något beaktansvärt skäl för att göra bestämmelsen dispositiv föreligger inte enligt utredningens mening.
Frågan om vilka handlingar som skall ges in till registermyndig- heten och vilka uppgifter som skall antecknas i luftfartygsregistret vid inskrivning av en nyttjanderätt får regleras i förordningsform. Enligt utredningens mening bör det emellertid vara tillräckligt att en för ändamålet särskilt upprättad handling där nyttjanderättsavtalets grundläggande villkor framgår ges in och att endast uppgifter om datum för upplåtelsen, vem som har nyttjanderätten och under vilken tidsperiod skrivs in.
I andra stycket föreskrivs att efter ansökan av upplåtaren eller nyttjanderättshavaren skall en inskriven nyttjanderätt för obestämd tid avföras ur registret om det visas att den upphört. Motsvarande gäller en inskriven nyttjanderätt för bestämd tid som upphör i förtid. I övriga fall förutsätter utredningen att en inskrivning avförs ex officio när tiden för nyttjanderätten har löpt ut.
2 f 5 I denna paragraf regleras, med förebild i 2 kap. 95 SjöL, det praktiskt och rättssystematiskt viktiga s.k. borgenärsskyddet för förvärv av luftfartyg. Det är här endast fråga om förmögenhetsrättsliga singularfång — köp, byte och gåva — och inte om universalfång såsom arv eller bolagsskifte.
I paragrafen lagfästs den s.k. inskrivningsprincipen enligt vilken borgenärsskyddet knyts till förvärvsinskrivningen, räknat från ansök- ningstillfället, i stället för den s. k. traditionsprincipen enligt vilken skyddet knyts till förvärvarens besittningstagande av egendomen. Detta innebär att så länge inskrivning inte sökts för förvärv på grund av överlåtelse så gäller överlåtelsen inte mot överlåtarens borgenärer. Dessa kan utan hinder av överlåtelsen och oavsett om de känner till denna eller inte — och alltså även om förvärvaren tagit fartyget i besittning — ta den överlåtna egendomen i anspråk för fordringar mot överlåtaren. De kan intill dess förvärvsinskrivning sökts — och ansökan anses rättsligen gjord först då den inskrivningsdag löpt ut till vilken den hänförs — få kvarstad på eller utmätning av egendomen hos överlåtaren eller försätta denne i konkurs med verkan att egen- domen dras in i konkursen.
Sedan inskrivning sökts kan egendomen inte längre tas i anspråk hos överlåtaren på detta sätt. Det betyder dock inte, att den skulle vara helt oåtkomlig för fordran mot överlåtaren. Inskrivningsansökan ger
nämligen inte förvärvaren företräde framför den som redan vunnit kvarstad på eller utmätning av egendomen, inte heller ger den förvärvaren skydd mot borgenärer i överlåtarens dessförinnan beslutade konkurs. Och borgenär, som kan åberopa pant- eller retentionsrätt för sin fordran, är oberoende av i vems hand egendomen är och därför också oberoende av inskrivningsförhållandena. Med inskrivning likställer 2 m & tredje stycket avregistrering med anledning av förvärv så att även t.ex. en utlännings köp av ett svenskt luftfartyg kan vinna borgenärsskydd under den svenska rättsordningen. Förslaget undantar uttryckligen pant- och retentionsfordringar och med pant- fordran menas även sådan som är förenad med luftpanträtt.
Att den som förvärvat ett luftfartyg i exekutiv ordning skall vara skyddad mot exekutionsgäldenärens borgenärer torde vara klart utan vidare. Utmätning och konkurs är ju de lagstadgade offentliga förfaranden som står till buds för att borgenärerna skall komma till sin rätt.
2 g 5 I denna paragraf regleras, med förebild i 2 kap. 10 & SjöL, frågan om godtrosförvärv av luftfartyg.
I första stycket finns huvudregeln, fördelad på två punkter. Den som förvärvat ett luftfartyg genom överlåtelse från någon som inte var rätt ägare till fartyget, kan ändå göra förvärvet gällande om överlåtarens åtkomst var inskriven när fartyget överläts och om förvärvaren sökt inskrivning och därvid varken insett eller bort inse att överlåtaren inte var rätt ägare. Under denna regel hör också det fall att överlåtaren redan frånhänt sig fartyget till annan, s. k. tvesala. Regeln skall ha motsvarande tillämpning i det fall att överlåtaren väl var rätt ägare men till följd av ett mot honom gällande förvärvsvillkor saknade rätt att förfoga över fartyget genom överlåtelsen.
Av 2 m & följer, att en ansökan om avregistrering med anledning av förvärv är likställd med en inskrivningsansökan. Även en utlänning som förvärvar ett svenskt luftfartyg och avser att registrera det 1 sitt hemland kan sålunda vinna omsättningsskydd för förvärvet under den svenska rättsordningen.
Kraven på överlåtarens legitimation på grund av inskrivning måste variera med föremålet för godtrosförvärvet. Omfattar förvärvet hela fartyget, skall överlåtarens inskrivning avse detta. Är det fråga om ett andelsförvärv, skall han stödja sig på inskrivning som ägare av andelen. Och är det villkorlig rätt som överlåtits, skall hans in- skrivning avse den rätten. Skulle det vara fråga om förvärv från flera överlåtare, måste en presumtiv godtrosförvärvare kunna åberopa sig på inskrivning av samtligas fång. Brast det i en av överlåtarnas rätt
men inte i övrigas, bör det vara nog för godtrosförvärv att den vars rätt sålunda brast var legitimerad genom inskrivning för sin andel. Har rådighetsinskränkning överträtts genom överlåtelsen, måste legitima- tionen för överlåtaren bestå i inskrivning utan anteckning i registret rörande rådighetsinskränkningen.
I andra stycket regleras det fall att bristen i överlåtarens rätt manifesterar sig hos registermyndigheten samma inskrivningsdag som den presumtive godtrosförvärvaren söker inskrivning. Söks samma inskrivningsdag inskrivning för konkurrerande (rättsenligt) förvärv eller tas den inskrivningsdagen upp ärende om anteckning i registret av omständighet, varav bristen i överlåtarens förfoganderätt beror, eller om att talan väckts om hävning eller återgång av förvärv av fartyget eller om bättre rätt till detta, kommer godtrosförvärv inte till stånd. Exempel på ett sådant ärende om anteckning i registret varav bristen i överlåtarens förfoganderätt beror är ett ärende enligt 2 b 5 andra stycket om anteckning av en inskränkning i förfoganderätten. Vid sådan samtidighet som nyss nämnts kan alltså förvärvets rättsliga brist inte botas på bekostnad av oklanderlig rätt.
Utredningen vill till sist erinra om att det inte görs något undantag för fall av särskilt djupgående brist i överlåtarens rätt. Att överlåtaren t.ex. kommit över luftfartyget genom rättshandling med omyndig påverkar alltså inte det presumtiva godtrosförvärvet. Förslaget skiljer sig härvidlag, liksom 2 kap. 10 & SjöL, från den fastighetsrättsliga regleringen av godtrosförvärv på grund av inskrivning. Inte heller räknar förslaget med lösningsrätt för rätt ägare i dessa övervägande kommersiellt betonade sammanhang. Denne får, här som i sjörätten, i stället gottgöras av statsmedel för sin förlust.
2 h & I denna paragraf regleras omsättningsskyddet för optionsrätter och nyttjanderätter. Frågan om optionsrätters och nyttjanderätters ställning vid exekutiv försäljning regleras i 11 kap. 3 a & UB.
2i & I denna paragraf regleras efter samma mönster som i 2 g & godtros- förv av nyttjanderätt och optionsrätt.
2j 5
I denna paragraf regleras med jordabalkens regler som förebild (se 17 kap. 1, 3 och 4 55 I B) företrädesordningen vid dubbelupplåtelser av nyttjanderätt eller optionsrätt. En dubbelupplåtelse är —— oavsett om den skett avsiktligt eller oavsiktligt — i och för sig giltig. När de båda rättigheterna kan utövas vid sidan av varandra uppstår inte heller
någon egentlig konflikt mellan rättighetshavarna. Vid dubbelupplåtel- ser av rättigheter i luftfartyg torde det dock vara sällan som dessa kan utövas vid sidan av varandra. När rättighetshavarna inte kan utöva sina rättigheter vid sidan av varandra uppkommer frågan om vem av rättighetshavarna som skall få företräde.
Enligt första stycket får den rättighetshavare som först söker inskrivning företräde. Är det den senare förvärvaren som söker inskrivning först krävs dessutom att denne vid sin inskrivningsansökan varken kände till eller bort känna till den första upplåtelsen. Här skiljer sig den aktuella regleringen från den fastighetsrättsliga förebilden där frågan om god tro i stället tar sikte på tidpunkten för avtalet.
Skulle båda rättighetshavarna söka inskrivning samtidigt skall de enligt andra stycket sinsemellan ha företräde efter den tidsföljd i vilken rättigheterna upplåtits. Har upplåtelserna skett samtidigt eller kan det inte fastställas i vilken tidsföljd de skett får rätten på talan förordna om företrädet mellan dem efter vad som med hänsyn till omständigheterna är skäligt.
Om ett luftfartyg skall säljas på exekutiv auktion måste enligt utredningens förslag (11 kap. 3 a & UB), ide fall en nyttjanderätt eller optionsrätt inte har bättre rätt än exekutionsfordringen, göras ett särskilt förbehåll för rättigheten. Finns det två eller flera rättigheter som har sämre rätt än exekutionsfordringen måste dessa rangordnas för att kunna fastställa i vilken ordning de skall förbehållas vid för— säljningen. Till följd av den av utredningen föreslagna bestämmelsen i 11 kap. 2 a 5 UB om att fordringar och rättigheter skall upptas efter det företräde som gäller enligt lag blir den nu aktuella paragrafen även tillämplig vid exekutiv försäljning. När det gäller rangordningen mellan upplåtelser och inteckningar regleras denna fråga i 19 b 5 andra stycket.
2 k 5 I denna paragraf regleras med förebild i 7 kap. 24 & JB en rättig- hetshavares rätt till ersättning när hans rättighet inte utan förfång för annan rättighet kan utövas vid sidan av denna och därför måste vika.
2 l 5 I denna paragraf, som har förebild i 2 kap. 11 & SjöL och ytterst går tillbaka på 18 kap. 9 och 10 55 JB, regleras frågan om processlegiti- mation på grund av inskrivning. Förslaget tar i första hand sikte på helt luftfartyg men det gäller, liksom flertalet övriga föreslagna regler om verkan av inskrivning, även andel i och villkorlig äganderätt till sådant fartyg. I andra stycket är det visserligen bara fråga om det
odelade luftfartyget men detta kan ju ägas av flera delägare eller av överlåtare och förvärvare i succession.
Enligt första stycket kan talan om bättre rätt till luftfartyg med laga verkan riktas mot den för vars förvärv inskrivning senast beviljats eller sökts. Denna regel underlättar för käranden att finna rätt svarande och ger honom dessutom möjlighet att skaffa sig företräde framför svarandens successorer i äganderätten. Har svaranden redan överlåtit luftfartyget men hans successor alltså inte sökt inskrivning, får den senare enligt förslaget ställning i rättegången som om överlåtelsen ägt rum under denna och kan följaktligen intervenera i saken enligt 14 kap. RB Han kan väl ha skäl att göra det, eftersom domens rättskraft blir bindande för honom.
Är det flera som äger luftfartyget, antingen som delägare eller som ägare i succession, får processlegitimationen ges en tillämpning som svarar däremot. Den som yrkar bättre rätt än delägare eller än någon som förvärvat luftfartyget genom ofullbordat fång kan alltså rikta sin talan mot denne, förutsatt att han är legitimerad på grund av in- skrivning eller inskrivningsansökan. Men yrkar käranden bättre rätt än luftfartygsägaren, får han rikta sin talan mot dem som inskrivnings- mässigt representerar den fulla äganderätten, dvs. i sarnäganderättsfall alla delägare och vid äganderätt i succession överlåtare och förvärvare.
Andra stycket ger första stycket motsvarande tillämpning för det fall att betalning söks ur luftfartyg för fordran. som är förenad med pant— eller retentionsrätt i fartyget. Är tvist angående äganderätten till fartyget antecknad 1 luftfartygsregistret, skall talan om betalning enligt förslaget i stället kunna riktas mot den som innehar fartyget med äganderättsanspråk. Borgenären har fritt val. Hans rätt gäller i egendomen i vems hand den än är.
2 m å Denna paragraf har förebild i 2 kap. 12å SjöL. Första stycket föreskriver, att den rättsverkan som sökt eller beviljad inskrivning medför enligt 2 f och 2 g åå skall bestå utan hinder av att luftfartyget avregistreras. Medan nyttjanderätt, optionsrätt och panträtt på grund av inteckning för sitt bestånd är beroende av att egendomen är registrerad — varför någon motsvarande bestämmelse inte föreslås för dessa rättigheter — kan det uppenbarligen inte komma i fråga att göra beståndet av det sakrättsliga skyddet för ett förvärv beroende av fortsatt registrering. En gång vunnet rättsskydd för förvärv av luftfartyg, andel i luftfartyg eller villkorlig rätt därtill skall alltså inte upphöra enligt förslaget därför att egendomen avregistreras.
Andra stycket uttrycker den kanske självklara regeln att den rätts- verkan som 2 f, 2 g, 2 h, 2 i och 2 j åå i förslaget knyter till in-
skrivningsansökan är beroende av att ansökningen vinner bifall. I annat fall förfaller rättsverkan.
Tredje stycket innehåller regeln att en ansökan om avregistrering med anledning av förvärv är förenad med samma rättsverkningar som knyts till inskrivningsansökan. Den förvärvare som med åberopande av oinskrivet förvärv ansöker om avregistrering skall alltså därigenom kunna vinna borgenärsskydd för förvärvet. Behöver han omsättnings- skydd, knyts även det till ansökan om avregistrering. I båda fall skall rättsskyddets bestånd bero av att ansökan vinner bifall (andra stycket) men skyddet skall därefter givetvis bestå utan hinder av avregistrering- en (första stycket).
När det gäller regeln om processlegitimation i 2 ! å får den bestämmelsen betydelse för tiden mellan ansökan och avregistreringen men uppenbarligen inte för tiden efter avregistreringen.
2 n 5 Denna paragraf upptar motsvarigheten till 2 kap. 13 å SjöL och reglerar alltså den publicitetsverkan som luftfartygsregistrets innehåll skall ha. Utredningen vill betona att bihanget, som rättsligt sett inte är någon integrerad del av registret, inte omfattas av förslaget.
Införing i luftfartygsregistret, skall räknat från utgången av den inskrivningsdag då ärendet om införingen togs upp, anses vara känd för var och en vars rätt till luftfartyget i fråga beror av god tro rörande den omständighet införingen avser. Tredje man försätts härigenom ur god tro med avseende främst på äganderättsförhållandena och rådighetsinskränkningar på grund av förvärvsvillkor så som registret redovisar det. Detta blir av största betydelse för omsättning och pantsättning av luftfartyg. I förening med den frekvens av inskriv- ningsdagar som förslaget reglerar i 38 å andra stycket, varje arbetsdag till klockan tolv, medför det att rättshandling med stöd av registrets innehåll säkert kan företas endast mellan klockan tolv den ena arbetsdagen och klockan tolv den nästföljande. Därefter fordras ny registerkontroll för full säkerhet.
Eftersom införing i registret av uppenbara skäl i verkligheten inte kan företas exakt klockan tolv, då inskrivningsdagen löper ut, utan först något senare under dagen, får registret i praktiken sin publicitets- verkan i förening med luftfartygsregistrets dagbok.
3 5 Paragrafen har ändrats med anledning av att inskrivningsboken har integrerats med luftfartygsregistret. Vidare har det gjorts vissa redaktionella ändringar.
65
Första stycket har ändrats redaktionellt. Det nuvarande andra stycket har av lagtekniska skäl flyttats till 47 å i utredningens förslag.
95
Denna paragraf har ändrats med anledning av att den s.k. inskrivnings- principen införs beträffande förvärv av luftfartyg. Enligt 3å i utredningens förslag är det den som är inskriven som ägare i luft- fartygsregistret som är legitimerad att medge att ett luftfartyg in- tecknas. Det finns därför inte längre skäl att i ett inteckningärende rörande ett luftfartyg pröva frågan om åtkomsten av luftfartyget eftersom man faller tillbaka på förvärvsinskrivningen.
II 9" Första stycket har ändrats redaktionellt. Det nuvarande andra stycket har av lagtekniska skäl flyttats till 47 å i utredningens förslag.
15 å" Paragrafen har ändrats redaktionellt och med anledning av att inskrivningsboken har integrerats med luftfartygsregistret.
19 b 35” Första stycket har ändrats redaktionellt. I andra stycket som är nytt behandlas företrädesordningen mellan dels inteckningar, dels options- rätt och nyttjanderätt. Genom att en inskriven nyttjanderätt eller optionsrätt erhåller ett sakrättsligt skydd enligt utredningens förslag måste rättigheten beaktas vid en exekutiv försäljning och tas med i sakägarförteckningen. I detta stycke, som genom den av utredningen föreslagna bestämmelsen i 11 kap. 2 aå UB om att fordringar och rättigheter skall upptas efter det företräde som gäller enligt lag blir tillämplig vid exekutiv försäljning, fastställs företrädesordningen mellan inteckningar samt optionsrätt och nyttjanderätt.
21 å” Paragrafen har ändrats redaktionellt och med anledning av att inskrivningsboken har integrerats med luftfartygsregistret.
22 ; Paragrafen har ändrats redaktionellt och med anledning av att inskrivningsboken har integrerats med luftfartygsregistret.
29 59 Paragrafen har ändrats redaktionellt och med anledning av att inskrivningsboken har integrerats med luftfartygsregistret.
36 5? Denna paragraf har ändrats redaktionellt till följd av att utredningen föreslår att 13 å skall upphävas och tas med i en katalog i 47 å med avslagsgrunder beträffande inteckningsansökningar.
38 å" Paragrafen motsvarar 2 kap. 15 å SjöL I första stycket av denna paragraf definieras vad som är inskrivningsärenden. Med ”annan införing” åsyftas i första hand de anteckningar rörande vissa inskriv- ningsrättsligt relevanta förhållanden som regleras i 2 b å. Därtill kommer naturligtvis införingar enligt inskrivningsrättsligatillämpnings- föreskrifter.
I andra stycket föreskrivs att inskrivningsärenden skall tas upp på inskrivningsdag, vilken skall hållas varje helgfri måndag, tisdag, onsdag, torsdag och fredag till klockan tolv på dagen. Med helgdag likställer förslaget midsommarafton, julafton och nyårsafton. Ansökan som kommer in till registermyndigheten under löpande inskrivningsdag skall tas upp till handläggning på den inskrivningsdagen. Det kan emellertid ske först när inskrivningsdagen har löpt ut, eftersom det är först då som ansökningen är gjord i rättslig mening. Ansökan som kommer in efter inskrivningsdags utgång skall tas upp nästföljande inskrivningsdag.
Från utgången av en inskrivningsdag till utgången av nästa in- skrivningsdag är det inskrivningsrättsliga läget statiskt så att rättshand- ling kan företas med utgångspunkt däri. Denna ordning skall ses mot bakgrund av den legala publicitetsverkan som luftfartygsregistrets innehåll skall ha enligt 2 m å.
I tredje stycket föreskrivs det att regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela närmare föreskrifter om inskriv- ningsförfarandet och om avgifter för inskrivningsförfarandet. För närvarande finns det i 38—43 åå Inser bestämmelser om vissa anteckningar i inskrivningsboken. Enligt utredningens förslag upphävs dessa bestämmelser. Utredningen förutsätter emellertid att i den mån motsvarande bestämmelser inte finns i förordningen (1986:172) om luftfartygsregistret m.m., som innehåller tillämpningsföreskriftema till luftfartygsregistret, de tas in i denna förordning eller den förordning som kan antas ersätta denna.
39 55 Denna paragraf svarar mot 2 kap. 16 å SjöL. I första stycket föreskrivs att dagbok skall föras över inskrivningsärenden och att handlingar i sådana ärenden skall sammanföras i akter. Närmare föreskrifter härom får meddelas i förordningsform.
I andra stycket föreskrivs att relevanta upplysningar som sökanden eller annan lämnar i inskrivningsärende och särskild utredning som kan verkställas i sådant ärende skall föranleda anteckning i dagbok eller akt. Där skall också tas upp kallelser, förelägganden och andra beslut som inte skall enligt 41 å i utredningens förslag föras in i luftfartygs- registret.
40 5 Denna paragraf motsvarar 2 kap. 20 å första och tredje stycket SjöL. I första stycket slås det fast att en ansökan i ett inskrivningsärende skall vara skriftlig. Utredningen förutsätter att det kommer att utarbetas ansökningsblanketter som tillhandahålls av registermyndigheten. Genom andra stycket berättigas den som söker inskrivning av förvärv av luftfartyg, att söka inskrivning även på föregående ägares vägnar om han behöver det för att vinna bifall till sin egen inskriv- ningsansökan. Detta beror på att sökanden kan vara beroende av att kunna åberopa en sammanhängande inskriven fångeskedja fram till sitt eget förvärv. För att sökanden skall kunna göra en ansökan för fångesmannens räkning måste han ha tillgång till dennes åtkomsthand- ling, om sådan upprättats, eller andra skriftliga bevis om fångesman- nens förvärv. Ibland måste också andra handlingar visas upp, t.ex. fullmakter. Fångesmannen är därför skyldig att tillhandahålla de för ändamålet behövliga handlingar som han innehar. F ullgör fångesman- nen inte frivilligt denna editionsplikt, kan förvärvaren i rättegång föra talan om åläggande för fångesmannen att tillhandahålla handlingarna. Förvärvaren har rätt att göra en inskrivningsansökan på företrädares vägnar även längre tillbaka i fångeskedjan.
41 59 Första och andra stycket i denna paragraf motsvarar 2 kap. 17 å SjöL. Första stycket innehåller en uttömmande uppräkning av de beslut i inskrivningsärenden som skall föras in i luftfartygsregistret. Först och främst skall alla slutliga beslut föras in i registret. Slutliga beslut är beslut varigenom en ansökan bifalls, avslås eller förklaras förfallen. Men också vissa förberedande beslut bör föras in i registret. Med hänsyn till de rättsverkningar som knyts till en inskrivningsansökan måste därför viss införing ske i registret den inskrivningsdag en ansökan första gången behandlas, även om beslutet endast innebär
i l
uppskov. Däremot finns det ingen anledning att i registret föra in förberedande beslut, som inte kan medföra någon rättsverkan. Sådana beslut tas upp i dagboken eller akten enligt förslagets 39å andra stycke. Normalt kommer införingen att utgöra hela beslutet i ärendet eftersom i fråga om beslut som innebär bifall, skälen överhuvudtaget inte behöver redovisas. Men skälen för beslutet skall redovisas i dagboken eller akten, om beslutet innebär att ansökan inte bifalls.
I andra stycket föreskrivs att beslut som skall föras in i luftfartygs- registret meddelas genom sådan införing och skall anses ha det in- nehåll som framgår av registret. Det betyder först och främst, att registret har exklusivt vitsord i fråga om beslutets innehåll. Det innebär vidare, att beslutet tekniskt sett meddelas först då det — vanligen under eftermiddagen den kalenderdag på vilken inskrivningsdagen infaller — förs in i registret, trots att det får rättsverkan redan från utgången av nämnda inskrivningsdag, till vilken det ju hänför sig.
Tredje stycket motsvarar nuvarande 48 å första stycket.
42 5 Denna paragraf motsvarar 2 kap. 18 å SjöL. Enligt första stycket skall en sökande som ett beslut gått emot genast underrättas om beslutet så att han inte riskerar att försitta överklagandetiden. Detsamma gäller var och en som hörs i ärendet. När det gäller ett beslut som innefattar förvärvsinskrivning skall alltid den som senast var inskriven som fartygsägare underrättas. Att flera kan vara inskrivna som ägare till luftfartyg, som delägare eller som ägare i succession enligt villkorat förvärv, bör därvid uppmärksammas.
1 underrättelse skall enligt andra stycket alltid anges beslutsskälen som har antecknats i dagboken eller akten — enligt 41 å första stycket i utredningens förslag — och vad den som vill överklaga beslutet skall gora.
43 5 I denna paragraf som motsvarar 2 kap. 21 å SjöL regleras upp— skovsinstitutet. Ytterligare föreskrifter om uppskov finns i förslagets 44 å.
Enligt första stycket får ett inskrivningsärende skjutas upp till viss senare inskrivningsdag ifall detta är nödvändigt för utredningen. En förutsättning härför är emellertid att ansökningen inte bör avslås omedelbart. Det är, utan anvisning i lag, överlämnat till registermyn- digheten att väga mellan avslag och uppskov. Tydligt är emellertid, att avslag endast bör tillgripas där det från början står klart att ansök- ningen inte kommer att kunna bifallas. Uppskov kan sålunda bl.a.
tänkas då sökanden inte genast kan styrka ett åberopat förvärv4 eller då han behöver tid för att kunna söka inskrivning på vägnar av tidigare led i fångeskedjan (se 40å andra stycket i utredningens förslag). Uppskov måste bestämmas till viss angiven inskrivningsdag men det blir möjligt att bestämma denna relativt, t.ex. så att den anges som första inskrivningsdag efter det att ett visst rättsfaktum inträtt?
Andra stycket ger registermyndigheten möjlighet att förelägga sökan- den att förebringa behövlig utredning eller att personligen eller genom ombud inställa sig hos registermyndigheten för att höras. Sådan inställelse kan även åläggas annan än sökanden. I princip är det bara sökanden som har skyldighet att förebringa utredning i inskrivnings- ärende. I förslagets 40å andra stycket föreskrivs dock även viss editionsplikt för annan, nämligen företrädare i fångeskedja.
En situation där sökanden kan behöva komplettera utredningen är när han inte skriftligen har kunnat styrka ett åberopat förvärv. Att sökanden inte har kunnat styrka sitt förvärv skriftligen kan bero på att någon handling rörande förvärvet inte upprättats eller att en upprättad fångeshandling kommit bort eller förstörts. I så fall bör sökanden i ansökan uppge att han inte kan förebringa skriftlig utredning om förvärvet och anledningen till detta. Han bör också lämna en ut- tömmande redogörelse för omständigheterna vid förvärvet. Finner registermyndigheten att ansökan är tillfredsställande i dessa hänseenden bör den uppgivne fångesmannen beredas tillfälle att yttra sig i ärendet inom viss förelagd tid. Vitsordar denne de uppgifter ansökan innehåller rörande förvärvet, kan ärendets förberedande handläggning i denna del i allmänhet anses avslutad. Skulle däremot ansökan, i förekommande fall efter föreläggande om skriftlig komplettering, inte innehålla så fullständiga upplysningar om förvärvet att den lämpar sig för kommu- nikation med fångesmannen, kan muntlig handläggning tillgripas. Därvid bör i första hand sökanden kallas till registermyndigheten för att redogöra för hur det gått till vid förvärvet eller komplettera ansökans innehåll på den punkten. Om fångesmannen före inställelsen är känd för myndigheten kan det vara ändamålsenligt att också kalla honom till förhör. Han får då tillfälle att omedelbart yttra sig över sökandens uppgifter. I annat fall får hans yttrande över sökandens framställning inhämtas, sedan den kompletterats vid sammanträdet.
Tredje stycket ger registermyndigheten möjlighet att skaffa sig rådrum till viss senare inskrivningsdag för att överväga ett inskriv- ningsärende som är särskilt krävande på grund av sin beskaffenhet eller
4 Jfr prop. 1973:42 s. 563. 5 Jfr prop. 1973242 5. 316.
omfattning. Det kan exempelvis vara fråga om att ta ställning till en särskilt svår rättsfråga, kanske med tillämpning av främmande rätt, eller att granska ett utförligt och invecklat köpekontrakt. Uppskov för detta ändamål får emellertid inte meddelas längre än till andra inskrivningsdagen efter den då ansökningen gjordes. Det betyder, här som i sjörätten och i fastighetsrätten, bl.a. att ett sådant uppskov i regel är uteslutet ifall uppskovsinstitutet redan utnyttjats för utrednings- ändamål.
44 5 Denna paragraf motsvarar 2 kap. 22 å SjöL. Enligt första stycket åläggs registermyndigheten att när det kan antas att ett förvärv som åberopas i ett inskrivningsärende är ogiltigt eller på annan grund inte kan göras gällande eller att en åtgärd som ansökan avser på annat sätt skulle kränka någons rätt, bereda den vars rätt berörs tillfälle att yttra sig. Detsamma skall gälla ifall ovisshet råder i fråga om förvärvsvill- kor. Exempel på det senare fallet är när inskrivning söks för ett förvärv med uppgivande av att det är fullbordat, men förvärvshand- lingen ger anledning att förmoda att villkor gäller som medför att förvärvet bör behandlas som ofullbordat fång. Det finns då skäl att kommunicera ansökan med fångesmannen.
I andra stycket anges vissa fall då uppskov skall vara obligatoriskt, nämligen dels då åberopat förvärv grundas på testamente, dom eller förrättning som ännu inte vunnit laga kraft, dels då rättegång pågår om hävning eller återgång av förvärv av det berörda luftfartyget — ett förvärv som inte behöver vara identiskt med det som åberopas i ärendet utan kan ligga längre tillbaka i fångeskedjan —— eller om bättre rätt till fartyget.
Det fall att sökandens rätt är tvistig utan att tvisten bragts till rättegång regleras i tredje stycket. Då får tvistefrågan givetvis inte prövas i inskrivningsärendet, eftersom förfarandet i sådana ärenden inte är upplagt för sådant ändamål. I stället bör sökanden beredas tillfälle att få sin sak klarlagd genom rättegång. Han bör alltså få uppskov för utredningsändamål enligt förslagets 43 å och kan därvid enligt förevarande stycke föreläggas att väcka talan vid domstol inom viss tid, vid äventyr att hans ansökan annars förklaras förfallen. En upplysning om denna påföljd för underlåtenhet att rätta sig efter föreläggandet skall givetvis tas in i föreläggandet. Uppskov skall emellertid, som framhållits vid 43 å, inte beviljas ifall det redan skulle stå klart att ansökningen inte kommer att kunna bifallas.
Det kan tillfogas, att föreläggande för sökanden att väcka talan vid domstol inte innefattar skyldighet för honom att också visa för registermyndigheten att han gjort detta. Det blir i stället domstolen som
underrättar om det enligt 56 å. Men ifall tvistefrågan skulle höra under främmande jurisdiktion eller prövas av skiljemän torde sökanden få visa att han ställt sig föreläggandet till efterrättelse.
45 59 I denna paragraf, som motsvarar 2 kap. 23 å SjöL, regleras avslag på inskrivningsansökan och indirekt därmed även bifall, eftersom följden av att ingen av de i paragrafen angivna avslagsgrundema är tillämplig blir att ansökningen skall bifallas. Det kan här anmärkas att en ansökan i ett inskrivningsärende, om ärendet inte skjuts upp, antingen skall beviljas eller avslås. Avvisning eller vilandeförklaring skall inte förekomma.
Första stycket katalogiserar avslagsgrundema i tio punkter. De båda avslagsgrunder som inleder katalogen är av formell natur. Den första punkten föreskriver avslag för det fall att skriftlighetskravet i 40 å inte iakttagits. Den andra punkten går ut på att ansökan skall avslås, om det fartyg förvärvet avser inte är registrerat och inte heller blir det senast samtidigt som förvärvet annars skulle skrivas in. Det är inte någon avslagsgrund att det berörda fartyget egentligen skall av- registreras men tillsvidare blivit kvar i registret på grund av spärregeln i 2 kap. 7 å LL (2 kap. 9 å LL i utredningsförslaget). Det är visserli- gen inte sannolikt att ett sådant fartyg skall bli föremål för fortsatt omsättning men där det sker saknas anledning att vägra inskrivning.
Den tredje punkten i avslagskatalogen kräver att förvärvet skall styrkas för att inskrivningsansökningen skall kunna bifallas. Härunder hör det fall då det brister i bevisningen.
I färde punkten finns det från såväl det sjörättsliga som fastighets— rättsliga inskrivningssystemet välkända kravet på sammanhängande inskriven fångeskedja. Den som söker inskrivning av ett förvärv av ett registrerat luftfartyg skall följaktligen, förutsatt att fångesmannens rätt kunnat vara inskriven i luftfartygsregistret, kunna stödja sig på en sådan inskrivning för att vinna bifall. Undantag gäller endast för förvärv på grund av exekutiv försäljning.
Behovet av god ordning i inskrivningsförhållandena talar för att man följer det sjörättsliga exemplet och detta blir i själva verket inte särskilt betungande för sökanden, eftersom han ändå alltid måste styrka sin rätt genom härledning åtminstone till senast inskrivne ägaren. Har fartyget förvärvats från utlandet eller skall det av annan anledning överföras hit från utländskt register, följer av 2 å KonvL att krav på bevis om sökandens rätt gör halt vid senaste utländska inskrivning, förutsatt att den förra registreringsstaten tillträtt inskrivningskonventionen. Det torde för övrigt följa av erkända grundsatser om statsmakts suveränitet att även inskrivning i ickekonventionsstat bör kunna vinna motsvarande
erkännande; att kräva bevisning om fångeskedja genom utomlands inskrivna led ända till tillverkaren eller inskrivning i konventionsstats register kunde föra till orimligheter.
Femte och sjätte punkterna tar sikte på de rättssystematiskt men knappast praktiskt betydelsefulla fall då förvärvaren kunnat göra förvärvet gällande endast såsom godtrosförvärv enligt 2 g å men det brister i där föreskriven förutsättning.
Den sjunde punkten beaktar att kvarstad och betalningssäkring är exekutiva åtgärder som syftar till att bevara egendomen som tillgänglig för utmätning i gäldenärens bo. Om det luftfartyg som förvärvet avser är föremål för kvarstad eller betalningssäkring för anspråk mot över- låtaren, skall följaktligen ansökan avslås. Det gäller vare sig åtgärden var ett faktum vid förvärvstillfället eller vidtogs därefter men före utgången av den inskrivningsdag då inskrivningsansökan gjordes och vare sig den vidtagits för att säkerställa fordringsanspråk eller anspråk på bättre rätt. På samma sätt behandlas det fall att överlåtaren försatts i konkurs före utgången av den inskrivningsdag då ansökan görs.
Det är naturligtvis nödvändigt att registermyndigheten känner till det rättsfaktum som utgör avslagsgrund. Det också ett principiellt ofrånkomligt krav att myndigheten fått kännedom om ett rättsfaktum före utgången av den inskrivningsdag på vilken ärendet avgörs. Om ett inskrivningshinder till följd av bristfällig eller för sen information till registermyndigheten inte har beaktats i ärendet, kan rättelse inte åstadkommas genom ett överklagande av det felaktiga beslutet; en sådan rättelse förutsätter nämligen att myndigheten gjort fel. Frågan om förvärvets rättsstridighet får i stället prövas rättegångsvägen.
Att ett luftfartyg har blivit utmätt utgör inget hinder mot för- värvsinskrivning (jfr 4 kap. 29 å UB). Utsökningsborgenärens rätt gäller utan vidare mot ny ägare och behöver alltså inte skyddas genom avslag på inskrivningsansökningen. Har utmätningen däremot förts så långt som till lagakraftvunnen exekutiv försäljning, är saken i ett annat läge. Av åttonde punkten följer att ett exekutivköp, som konkurrerar med det åberopade förvärvet, ges företräde så att inskrivning av det sistnämnda inte kommer i fråga.
Enligt nionde punkten skall en ansökan om förvärvsinskrivning avslås om förvärvet har skett genom en sådan gåva mellan makar som inte har registrerats enligt 16 kap. äktenskapsbalken.
Under tionde punkten ryms slutligen andra fall då det åberopade förvärvet är ogiltigt eller inte kan göras gällande. Exempel på ett sådant fall är om förvärvet grundas på överlåtelse av någon som var omyndig och förmyndaren inte godkänt rättshandlingen. Ett annat exempel är när den andre förvärvaren i ett tvesalufall söker inskrivning
för sitt förvärv och den förste förvärvaren på en tidigare inskrivnings- dag sökt inskrivning av sitt förvärv.
I andra stycket slår förslaget fast, att de i första stycket punkterna 5—7 upptagna avslagsgrundema inte skall tillämpas då villkorlig äganderätt på grund av det åberopade förvärvet redan skrivits in. Det är alltså i detta läge fråga om den inskrivningsansökan som för- värvaren, efter att ha vunnit inskrivning för sitt fång medan det är ofullbordat, gör när förvärvet fullbordats. De nämnda avslagsgrunder- na, vilkas syfte är att hindra att sakrättsskydd vinns med orätt, är naturligtvis inte tillämpliga då. Sakrättsskydd har redan vunnits genom inskrivningen av förvärvet i det villkorade skedet. Den sålunda skyddade rätten innebär ju, att förvärvaren skall kunna i avtalsenlig ordning göra sig till slutlig ägare av den egendom förvärvet avser.
I tredje stycket regleras avslag på en ansökan enligt 2 c, 2 d eller 2 e å om att en förvärvsinskrivning, inskrivning av optionsrätt eller nyttjanderätt skall avföras.
46 5? I denna paragraf regleras efter samma mönster som i 45 å avslag på en ansökan om inskrivning av en optionsrätt eller en nyttjanderätt.
47 &? För att få en överskådlig och systematisk lagstiftning har avslagsgrun- dema vid ansökan om inteckning, som för närvarande finns utspridda på ett flertal paragrafer, i katalogform samlats i denna paragrafs första stycke. Första punkten motsvarar nuvarande 6 å andra stycket, andra punkten motsvarar nuvarande 11 å andra stycket, tredje punkten motsvarar nuvarande 12 å och fjärde punkten motsvarar nuvarande 13 å.
Mot bakgrund av att utredningen inte gör någon systematisk översyn av de panträttsliga reglerna utgör katalogen i denna paragraf, till skillnad från katalogerna i 45 och 46 åå, ingen fullständig uppräkning av tillämpliga avslagsgrunder.
48 5 I denna paragraf, som svarar mot 2 kap. 29 å SjöL, regleras frågan om officialrättelse av införing i luftfartygsregistret. De viktiga rättsverk- ningar som är förenade med flertalet införingar i luftfartygsregistret gör det nödvändigt både att kunna rätta felaktiga införingar och att omge rättelseförfarandet med vissa formkrav. Med felaktig införing avses sådan införing som på grund av felskrivning, tekniskt fel eller annat sådant missöde kommit att avvika från avsikten hos den som beslöt
införingen. Rättsliga oriktigheter kan däremot bara angripas med rättsmedel, normalt genom överklagande.
Enligt första stycket skall registermyndigheten självmant rätta uppenbar oriktighet av denna typ i luftfartygsregistret. I detta samman- hang kan det bl.a. behöva göras ingrepp i en genom oriktig införing etablerad företrädesordning mellan rättsägare — fartygsägare, inne- havare av optionsrätt eller nyttjanderätt, eller inteckningsborgenärer — och i den mån en rättelse alltså skulle kunna vara till förfång för sådan rättsägare, skall registermyndigheten pröva efter skälighet hur före- trädet skall vara. Med fartygsägare bör kunna jämställas den till vars förmån rådighetsinskränkande förvärvsvillkor gäller. Tillfälle att yttra sig skall först lämnas berörd part, om han är känd. Den myndighet som enligt 53 å skall tillvarata statens rätt i ersättningsmål skall också beredas tillfälle att yttra sig. Meddelas inte slutligt beslut i rättelseären— det samma dag som det tas upp, skall anteckning om ärendet, efter förebild i 19 kap. 18 å tredje stycket JB, göras i registret. Anteck- ningen tjänar till upplysning för tredje man om att riktigheten av en viss uppgift i registret har satts ifråga.
Beslut om rättelse skall enligt andra stycket meddelas genom införing i registret och skall följaktligen meddelas i särskilt inskriv- ningsärende. Skälen för beslutet skall redovisas i dagbok eller akt. Bevis eller handling, som utfärdats i enlighet med den oriktiga införingen, skall ersättas med nytt bevis eller ny sådan handling. För det ändamålet skall registermyndigheten återfordra handlingen, göra den obrukbar och behålla den och handlingens innehavare vara skyldig att ge in den till myndigheten. Registermyndigheten skall kunna förelägga vite för att hävda editionsplikten.
I tredje stycket föreskrivs, att talan mot beslut om rättelse skall kunna föras inte endast av enskild som rättelsen berör utan också av den myndighet som bevakar statens rätt i ersättningsmål enligt 53 å.
49 59 I denna paragraf regleras överklagandeförfarandet.
50 5 Denna paragraf motsvarar nuvarande 52 å.
51 5 I denna paragraf, som svarar mot 22 kap. 4 å SjöL, regleras statens ersättningsansvar för rättsförlust på grund av godtrosförvärv eller tekniskt fel i luftfartygsregistret m. m. och sanktionerar därigenom registrets vederhäftighet. Andra regler om statligt skadeståndsansvar finns i SkadestL.
Första stycket tar sikte på de rättsförluster som kan inträffa som följd av godtrosförvärv av luftfartyg, optionsrätt, nyttjanderätt. Till skillnad från vad fallet är i fastighetsrätten, där godtrosförvärv i vissa fall inte kan göras gällande eftersom den rättsliga bristen i överlåtarens eller upplåtarens förfoganderätt varit särskilt djupgående, skall det lufträttsliga godtrosförvärvet i likhet med det sjörättsliga gå ut över rätte ägaren eller den till vars förmån rådighetsinskränkning gällde. Den förlust som denne lider kan ersättas av statsmedel i den mån han inte har sig själv att skylla. För sistnämnda fall skall tredje stycket gälla.
Rättsförlust på grund av godtrosförvärv kan också tänkas uppkomma genom myndighetsfel, t.ex. genom försummelse att göra viss relevant införing i luftfartygsregistret. I så fall kan skadeståndsrätt föreligga också enligt SkadestL.
I andra stycket berättigas den till ersättning av statsmedel vilken lider förlust till följd av tekniskt fel i luftfartygsregistret vid an- vändning av automatisk databehandling eller i anordning som hos registermyndigheten eller annan statlig myndighet är ansluten till registret.
Tredje stycket räknar med möjligheten att den skadelidande medverkat till förlusten genom att utan skälig anledning underlåta att vidta åtgärd för att bevara sin rätt, alltså genom oförsvarlig passivitet, eller genom att han på annat sätt själv medverkat till sin förlust. I så fall skall ersättningen kunna sättas ned eller falla bort helt. Detta svarar delvis mot 3 kap. 4 å SkadestL där den som utan skälig anledning förhållit sig passiv riskerar motsvarande påföljd.
52 59 Denna paragraf, som motsvarar 22 kap. 5 å SjöL, reglerar rätt till ersättning av statsmedel för den som lidit skada till följd av rättelse i luftfartygsregistret.
Rättelse av en införing kan tänkas gå ut över någon som förlitat sig på införingens vederhäftighet, t.ex. en kreditgivare som räknat med den prioritet som registret felaktigt angav för hans inteckning eller en förvärvare som litat på att hans fångesman, såsom registret felaktigt angav, ägde förfoga över fartyget utan rådighetsinskränkning. Om då införingen rättas, kan den som förlitade sig på den rättade införingen inte göra gällande rätt till fartyget med åberopande av sin goda tro och det felaktiga registerinnehållet. Den skada han lider till följd av detta skall han kunna få ersatt av statsmedel, förutsatt att han inte med hänsyn till felets beskaffenhet eller andra omständigheter bort inse att fel förekommit.
53 5 I denna paragraf, som motsvarar 22 kap. 6 å SjöL, bemyndigas regeringen utse myndighet som skall företräda staten i ersättningsmål enligt 51 eller 52 å. I såväl fastighetsrättsliga som sjörättsliga ersättningsmål företräds staten av kammarkollegiet. Utredningen räknar med att uppdraget också i detta sammanhang anförtros kollegiet.
54 5 I paragrafen ges regler som, i noggrann överensstämmelse med den sjörättsliga resp. fastighetsrättsliga förebilden (22 kap. 7 å SjöL och 18 kap. 6 å JB), syftar till att ersättningsanspråk mot staten enligt 51 å skall kunna handläggas i samma rättegång som en för sådant anspråk grundläggande tvistefråga om beståndet av rätt till luftfartyg.
55 59 Denna paragraf ger staten regressrätt gentemot annan som på skade- ståndsrättslig grund kan vara skyldig att gottgöra ersättningssökandens förlust samt föreskriver att statsersättning, som fastslagits genom dom, inte skall behöva betalas ut förrän domen vunnit laga kraft.
56 5
Denna paragraf, som motsvarar 22 kap. 9 å SjöL som i sin tur har förebild i 19 kap. 20 å JB, syftar till att säkerställa information till registermyndigheten om inskrivningsrättsligt relevanta rättstvister.
Övergångsbestämmelser
Det föreslås att lagen träder i kraft den 1 juli 1998.
Enligt utredningens förslag kommer inskrivning av äganderätt i luftfartygsregistret att få sakrättslig verkan. Den nuvarande ordningen för registrering innefattar i och för sig en prövning av äganderätten och det föreligger dessutom en skyldighet att anmäla äganderättsförändring- ar. Detta utgör emellertid inte någon garanti för att registret avspeglar de verkliga förhållandena. En anteckning om äganderätt i luftfartygs- registret ger inte utan vidare en ägare inskrivningsrättslig legitimation. Inteckning förutsätter i konsekvens härmed att inskrivningsdomaren prövar äganderätten i ett inteckningsärende. En äganderättsanteckning enligt den nuvarande ordningen bör därför inte utan vidare tilläggas den verkan som inskrivning av äganderätt får enligt den nya lagstift- ningen. Med förebild i de sjörättsliga Övergångsbestämmelsema bör sådan verkan emellertid kunna inträda efter en övergångstid av ett år, ifall inte dessförinnan någon med konkurrerande äganderättsanspråk
antingen väckt talan om bättre rätt till luftfartyget eller sökt inskrivning som ägare enligt de nya bestämmelserna.
Givetvis bör inte bara en ny förvärvare utan även den antecknade ägaren — för att vinna inteckningslegitimation eller för att kunna upplåta optionsrätt eller nyttjanderätt med sakrättslig verkan — under den i föregående stycke angivna tiden kunna söka inskrivning av sin äganderätt enligt de nya bestämmelserna. När en antecknad ägare eller annan söker inskrivning av sin äganderätt enligt det nu sagda kan det för bifall till ansökan uppenbarligen inte krävas att sökandens fånges- man är inskriven som ägare av luftfartyget. Det får i sådana fall anses tillräckligt att sökanden kan härleda sin rätt från den som byggt luft- fartyget eller, om detta byggts utomlands, från dess förste svenske ägare, vilket normalt är den som först har förts in i luftfartygsregistret som ägare enligt den nuvarande ordningen. En inskrivning i ett utländskt register bör också kunna utgöra slutpunkt i den fångeskedja som skall styrkas.
Enligt 7 å tredje stycket Inser är det tillräckligt för intecknings- legitimation att man, ensam eller i förening med den från vilken äganderätten kan härledas, under tre år varit upptagen som ägare i luftfartygsregistret. Kravet för inteckningslegitimation — eller för att kunna upplåta optionsrätt eller nyttjanderätt med sakrättslig verkan — behöver inte heller efter ikraftträdandet ställas högre. Inte heller på den som under ettårstiden söker inskrivning eller avregistrering på grund av förvärv från någon som endast är antecknad såsom ägare bör ställas högre krav. Enligt utredningsförslaget krävs därför inte mer av en antecknad ägare eller annan som söker inskrivning av sin äganderätt än att han kan härleda sin rätt på detta sätt. Visserligen kan ägande- rättsuppgifter i registret vara osäkra. Har emellertid en antecknad ägares åtkomst under en längre tid — minst tre år — lämnats oklandrad, erbjuder detta enligt utredningens mening tillräckligt stark presumtion för att hans förvärv var riktigt. Mot denna bakgrund bör dessutom den som vid ikraftträdandet under de tre närmast föregående åren hela tiden varit upptagen i registret såsom ägare omedelbart kunna skrivas in som ägare enligt de nya reglerna.
Anmäls ett luftfartyg som förvärvats före ikraftträdandet för registre- ring, men lyckas inte sökanden förebringa mer än sannolika skäl för sin äganderätt bör han ändå — efter sjörättslig förebild — antecknas som ägare i registret. Sedan ett år förflutit bör sökanden, om inte hans äganderätt dessförinnan satts i fråga, kunna betraktas som inskriven ägare.
Den som före ikraftträdandet anmälts såsom ny ägare till registrerat luftfartyg men som på grund av brister i utredningen om äganderätten inte blivit införd i luftfartygsregistret bör efter ikraftträdandet redovisas
i registret tillsammans med den som antecknats där såsom ägare. Det sker lämpligen genom att han anses söka inskrivning av sin rätt första inskrivningsdag efter ikraftträdandet. Registermyndigheten måste då omedelbart ta upp frågan om inskrivning av äganderätten för prövning. Därvid kan de nya bestämmelserna om uppskov för utredning tillämpas. Registermyndigheten bör också kunna förelägga sökanden att inom viss tid väcka talan vid domstol enligt de nya regler som gäller för det fall att sökandens rätt är tvistig.
9.3 Lagen (l955:229) i anledning av Sveriges tillträde till 1948 års konvention rörande internationellt erkännande av rätt till luftfartyg
6 5 I första stycket upphävs bestämmelsen i andra punkten om under- rättelse till rättighetsinnehavare. Eftersom inskrivningskonventionen omfattar rättighetsforrner som tidigare varit okända beträffande svenskregistrerade luftfartyg och det inte funnits några regler om underrättelse rörande sådana rättigheter i de svenska utsökningsreglema har det varit nödvändigt med en uttrycklig regel om underrättelse rörande dessa rättigheter. Mot bakgrund av att utredningen föreslår att samtliga de rättigheter som skall erkännas enligt konventionen skall kunna bli föremål för inskrivning i luftfartygsregistret har utredningen också föreslagit att det skall införas en bestämmelse i UB (11 kap. 2 a å första stycket andra punkten) om skyldighet att underrätta kända innehavare av rättigheter som bör iakttagas vid en exekutiv auktion om auktionen. Den förevarande bestämmelsen blir därför överflödig. I övrigt har endast redaktionella ändringar gjorts i första stycket.
Det nuvarande andra stycket upphävs. Eftersom utredningen föreslår att samtliga de rättigheter som skall erkännas enligt konventionen skall kunna bli föremål för inskrivning i luftfartygsregistret har utredningen föreslagit ändringar i 11 kap. UB som gör att de nya rättighetsforrnema beaktas i det exekutiva förfarandet. Det behövs därför inte längre någon särskild bestämmelse rörande vad som skall upptas i sakägarför- teckningen vid försäljningen av ett luftfartyg från en annan kon- ventionsstat.
7 och 8 få I dessa paragrafer har gjorts följdändringar med anledning av att inskrivningsboken har integrerats med luftfartygsregistret och att samtliga de rättigheter som skall erkännas enligt konventionen skall kunna bli föremål för inskrivning i luftfartygsregistret. Det har även gjorts vissa redaktionella ändringar.
9.4. Lagen (1922:382) angående ansvarighet för skada i följd av luftfart
3 a 5 Paragrafen har ändrats med anledning av att det i vissa fall blir möjligt att skriva in en nyttjanderätt i luftfartygsregistret enligt Inser.
9.5 Utsökningsbalken 4 kap.
30 3? I andra stycket har endast gjorts redaktionella ändringar. I treaje stycket regleras på samma sätt som för fast egendom prioritetsord- ningen mellan utmätning och rättighet i luftfartyget. Jfr utredningens förslag till 19 b å andra stycket Inser, som innehåller att inteckning ger företräde i förhållande till optionsrätt eller nyttjanderätt om inteckning söks innan inskrivning av rättigheten söks, samt att inskrivning av optionsrätt eller nyttjanderätt ger företräde framför inteckning som söks på samma inskrivningsdag.
11 kap.
2 5 I andra stycket har gjorts en följdändring med anledning av att inskrivningsboken integreras med luftfartygsregistret.
2 a 5 I denna paragraf har det införts kompletterande bestämmelser till 10 kap. med hänsyn till att nyttjanderätter och köpoptionsrätter som har skrivits in i luftfartygsregistret måste beaktas vid åtgärder före auktionen och vid upprättandet av sakägarförteckningen.
3 a 59 I denna paragraf regleras med förebild i 12 kap. 39 å UB hur en exekutiv försäljning av ett luftfartyg skall gå till när det finns en nyttjanderätt eller en köpoptionsrätt inskriven i luftfartyget. Vid exekutiv försäljning av ett luftfartyg torde det ytterst sällan bli fråga om att det finns mer än en nyttjanderätt och en optionsrätt inskriven. Det torde därför inte bli aktuellt med lika många utrop som det kan bli fråga om vid en exekutiv försäljning av en fastighet.
När det finns både en nyttjanderätt och en optionsrätt torde det inte sällan bli så att de båda innehas av en och samma person och att de upplåtits vid samma tidpunkt. Frågan uppkommer då vilken av dessa rättigheter som först skall förbehållas vid utropet (jfr utredningens förslag till 2 j å Inser). Enligt utredningens mening finns det inte fog för att införa en regel om att en av rättighetstypema generellt skall ha företräde framför den andra rättighetstypen när rättigheterna upplåtits samtidigt och skrivits in samtidigt. Om två rättigheter har samma prioritet får luftfartyget i stället ropas ut först utan förbehåll för någondera rättigheten, därefter med förbehåll enbart för den ena rättigheten och därpå med förbehåll för den andra rättigheten. Vidare bör luftfartyget utropas med förbehåll för båda rättigheterna, därvid eventuellt tillskott enligt fjärde stycket skall — om det inte är samma person som innehar båda rättigheterna —- fördelas mellan rättighets- havarna i proportion till den belastning som vardera rättigheten enligt de tidigare buden visat sig innebära. Vill rättighetshavaren eller rättighetshavarna inte betala ett sådant tillskott får man återfalla på de tidigare buden. Om det blir nödvändigt att välja mellan dessa bud, bör
lottning företas.6
14 kap.
35
I utredningens förslag till 2 g å Inser finns bestämmelser om godtrosförvärv av luftfartyg. Enligt tredje stycket är paragrafen inte tillämplig i fråga om förvärv genom exekutiv försäljning. För sådana fall blir i stället första stycket i förevarande paragraf exklusivt tillämplig. I detta stycke föreskrivs på samma sätt som för registrerat skepp att har en exekutiv försäljning av ett registrerat luftfartyg vunnit laga kraft och köpeskillingen betalats skall, om gäldenären inte var rätt
6 Jfr Walin m.fl., Utsökningsbalken, s. 419 f.
ägare, köparens förvärv ändå gälla, om gäldenärens åtkomst var inskriven när försäljningen ägde rum.
Till följd av 1 kap. 8 å UB blir bestämmelsen även tillämplig när ett luftfartyg som är registrerat utomlands säljs exekutivt här i landet.
6.5
I denna paragraf regleras det på samma sätt som för här i landet registrerade skepp att har tredje man enligt 3 å första stycket förlorat sin rätt till här i landet registrerat luftfartyg, är han berättigad till ersättning av staten enligt samma bestämmelser som gäller när sådan ersättning skall utgå med anledning av att ägarens rätt har gått förlorad genom frivillig försäljning. Detta innebär att den materiella rätten till ersättning grundas på förevarande stadgande i UB men att anspråk på ersättning i övrigt skall behandlas enligt vad som regleras i utred- ningens förslag till 51 å Inser.
9.6. Lagen (1936:83) angående vissa utfästelser om gåva
2 5 Vid överlåtelser av luftfartyg knyts enligt utredningens förslag förvärvarens sakrättsskydd till inskrivningen av förvärvet. Till följd härav bör fullbordan av en gåva av ett luftfartyg — i likhet med vad som gäller för skepp och skeppsbygge —— knytas till inskrivningen. Någon särskild övergångsbestärnmelse synes inte vara påkallad. En gåva som fullbordats före ikraftträdandet gäller naturligtvis som fullbordad även därefter. Och en gåva som inte fullbordats genom besittningsövergång före ikraftträdandet, kan därefter endast fullbordas genom inskrivning.
9.7. Lagen (1984:404) om stämpelskatt vid inskrivningsmyndigheter
3 5 Eftersom den inskrivningsbok för luftfartyg som förs vid Stockholms tingsrätt enligt utredningens förslag integreras med luftfartygsregistret får den myndighet som för luftfartygsregistret funktion av inskrivnings- myndighet.
Litteraturförteckning
Litteratur
Forssell, Hans, Tredjemansskyddets gränser. En studie av principen ”köp bryter lega” och indelningen i sakrätter och obligatoriska rättigheter. Sthlm 1976.
Gregow, Torkel, Tredje mans rätt vid utmätning. Sthlm 1987. Grönfors, Kurt, Sjörätt och lufträtt. Till frågan om rättsanalogiens betydelse. TfR 1959 s. 54 ff.
Håstad, Torgny, Sakrätt avseende lös egendom. 6 uppl. Sthlm 1996. Hessler, Henrik, Allmän sakrätt. Om det förmögenhetsrättsliga tredjemansskyddets principer. Sthlm 1973.
Jensen, Ulf, Panträtt i fast egendom. 4 uppl. Uppsala 1994 Josjö, Johan, Något om flygplansleasing och flygplanstillbehör. Examensarbete vid Uppsala universitet. 1993.
Jönsson, Katharina och West, Alexander, Flygplansfinansiering. En empirisk undersökning av flygbolags finansieringsformer. Uppsats vid Handelshögskolan i Stockholm. 1990.
Karlgren, Hjalmar, Studier i allmän avtalsrätt. Lund 1935. Margo, Rod, Aircraft Leasing: The Airline's Objectives. Air & Space Law, volume XXI, September 1996, s. 166 ff.
Möller, Mikael, Konkurs och kontrakt. Om konkursboets inträde i gäldenärens avtal.Uppsala 1988.
Rodhe, Knut, Handbok i sakrätt. Sthlm 1985. Rune, Christer, Rätt till skepp. 2 uppl. Göteborg 1991. [Cit. Rune] von Schedvin, Mikael, Leasing av flygplan — om leasingavtalet och därtill hörande dokument. Examensarbete vid Uppsala universitet. 1995.
Walin, Gösta, Gregow, Torkel och MWrck, Peter, Utsöknings- balken och promulgationslag m.m. En kommentar. 2 uppl. Sthlm 1987.
Offentligt tryck Prop. 1955:13 dels angående godkännande av konvention rörande
internationellt erkännande av rätt till luftfartyg, dels ock med förslag till lag om inskrivning av rätt till luftfartyg, m.m.
Prop . Prop . Prop. Prop. Prop . Prop.
SOU
SOU SOU
SOU
1957169 med förslag till luftfartslag m.m. 1973z42 med förslag till lag om ändring i sjölagen m.m. 1984/85:212 om ändring i luftfartslagen, m.m. 1985/86:123 om godtrosförvärv av lösöre 1989/90:89 om ny konsumentköplag 1993/94:214 En ny organisation för lantmäteri- och fastighets- dataverksamhet m.m.
1976:7O Rätt till luftfartyg m.m. (Utredningen angående inskrivning av rätt till luftfartyg m.m.) 1982:57 Pantbrev (Pantbrevsutredningen) 1994:120 Finansiell leasing av lös egendom (Leasingutred— ningen) 1995: 1 1 Nya konsumentregler (Utredningen om konsumenträtts- liga frågor)
Kronologisk förteckning
mes—J.N.—
+=»
?"
l0. ll. l2.
13. 14. 15.
16. H.
l8. 19. 20. 2l.
22. 23.
24. 25. 26.
27. 28.
29.
30.
31.
Den nya gymnasieskolan — steg för steg. U. lnkomstskattelag, del l-lll. Fi. Fastighetsdataregister. Ju.. Förbättrad miljöinformation. M. . Aktivt lönebidrag. Ett effektivare stöd för
arbetshandikappade. A. Länsstyrelsernas roll i trafik- och fordonsfrägor. K. . Byråkratin ibackspegeln. Femtio år av förändring
på sex förvalmingsområden. Fi. Röster om barns och ungdomars psykiska hälsa. S. . Flexibel förvaltning. Förändring och verksam-
hetsanpassning av statsförvaltningens struktur. Fi. Ansvaret för valutapolitiken. F i. Skatter, miljö och sysselsättning. Fi. lT-problem inför 2000—skiftet. Referat och slutsatser från en hearing anordnad av [T-kommissionen den l8 december. IT-kommissionens rapport l/97. K. Regionpolitik för hela Sverige. N. IT i kulturens tjänst. Ku. Det svåra samspelet. Resultatstymingens framväxt och problematik. Fi. Att utveckla indusu'iforskningsinstimten. N. Skatter, tjänster och sysselsättning. + Bilagor. Fi. Granskning av granskning. Den statliga revisionen i Sverige och Danmark. Fi. Bättre information om konsumentpriser. In. Konkurrenslagen 1993-1996. N. Växa i lärande. Förslag till läroplan för barn och unga 6—16 år. U. Aktiebolagets kapital. Ju. Digital demokr©ti. Ett seminarium om Teknik, demokrati och delaktighet den 8 november 1996 anordnat av Folkomröstningsutredningen, IT— kommissionen och Kommunikationsforsknings- beredningen. IT-kommissionens rapport 2/97. K. Välfärd i verkligheten — Pengar räcker inte. S. Svensk mat — på EU-fat. Jo. EU:s jordbrukspolitik och den globala livsmedels- försörjningen. Jo. Kontroll Reavinst Värdepapper. Fi. I demokratins tjänst. Statstjänstemannens roll och vårt offentliga etos. Fi.
Barnpomograf'rfrågan.
lnnehavskriminalisering m.m. Ju. Europa och staten. Europeiseringens betydelse för svensk statsförvaltning. Fi. Kristallkulan — tretton röster om framtiden. II"-kommissionens rapport 3/97. K.
32. 33.
34. 35. 36. 37. 38. 39. 40. M.
42.
43.
45.
46.
47.
48.
49. 50.
5l.
52.
53. 54.
55.
56.
57.
58. 59.
Följdlagstiftning till miljöbalken. M.
Att lära över gränser. En studie av OECD:s förvaltningspolitiska samarbete. Fi. Övervakning av miljön. M.
Ny kurs i trafrkpolitiken + bilagor. K. Bekärnpande av penningtvätt. Fi. Ett tekniskt forskningsinstitut i Göteborg. U. Myndighet eller marknad. Statsförvaltningens olika verksamhetsfonner. Fi. Integritet Offentlighet Infomationsteknik. Ju. Unga och arbete. In. Staten och trossamfunden
Rättslig reglering
— Grundlag — Lag om trossamfund — Lag om Svenska kyrkan. Ku.
Staten och trossamfunden Begravningsverksamheten. Ku. Staten och trossamfirnden Den kulturhistoriskt värdefulla kyrkliga egendomen och de kyrkliga arkiven. Ku.
. Staten och trossamfunden
Svenska kyrkans personal. Ku. Staten och trossamfunden Stöd, skatter och finansiering. Ku. Staten och trossamfunden Statlig medverkan vid avgiftsbetalning. Ku. Staten och trossamfunden Den kyrkliga egendomen. Ku. Arbetsgivarpolitik i staten. För kompetens och resultat. Fi. Grundlagsskydd för nya medier. Ju. Alternativa utvecklingsvägar för EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Jo. Brister i omsorg
— en fråga om bemötande av äldre. S. Omsorg med kunskap och inlevelse — en fråga om bemötande av äldre. S. Avskaffa reklamskatten! Fi. Ministern och makten.
Hur fungerar ministerstyre i praktiken? Fi. Staten och trossamfunden. Sammanfattningama av förslagen från de statliga utredningarna. Ku. Folket som rådgivare och beslutsfattare. + Bilaga 1 och 2. Ju. I medborgarnas tjänst. En samlad förvaltningspolitik för staten. Fi. Personaluthyming. A. Svenskhemmet Voksenäsens förvaltningsf'orm. Ku. BetaI-TV inom Sveriges Television. Ku.
Kronologisk förteckning
6].
62.
63.
65. . Statsskuldspolitiken. Fi. 67. 68. 69. 70. 7l.
72. 73.
74. 75. 76. 77. 78. 79.
80. 8].
82. 83.
86. 87.
Att växa bland betong och kojor. Ett delbetänkande om barns och ungdomars uppväxtvillkor i storstädernas utsatta områden från Storstadskommittén. S. Rosor av betong. En antologi till delbetänkandet Att växa bland betong och kojor från Storstadskommittén. S. Sverige inför epokskiftet. IT-kommissionens rapport 5/97. K. . Samhall. En arbetsmarknadspolitisk åtgärd
+ Bilagedel." A Polisens register. .Iu.
Återkallelse av uppehållstillstånd. UD. Grannlands-TV i kabelnät. Ku. Besparingar i stort och smått. U. Totalförsvaret och frivilligorganisationerna — uppdrag, stöd och ersättning. Fö. Politik för unga. + 2 st bilagor. ln. En lag om socialförsäkringar. S. Inför en svensk policy om säker elektronisk kommunikation. Referat från ett seminarium anordnat av lT-kommissionen, Närings- och handelsdepartementet och SEIS den I] december l996. IT-kommissionens rapport 6/97. K. EU:sjordbrukspolitik, miljön och regional utveckling. Jo. Bosättningsbegreppet. Skatterättsliga regler för fysiska personer. Fi. Invandrare i vård och omsorg
— en fråga om bemötande av äldre. S. Uppföljning av inkomstskattelagen. Fi. Medelsförvaltning i kommuner och landsting. ln. Försäkringsmäklare. En lagöversyn av Försäkringsmäklarutredningen. Fi. Reformerad stabsorganisation. Fi. Allrnännyttiga bostadsföretag. + Bilaga. In.
Lika möjligheter. ln.
Om makt och kön — i spåren av offentliga organisationers omvandling. A. . En hållbar kemikaliepolitik. M. 85. Förmån efter inkomst — Samordnat inkomst begrepp för bostadsstöden och nya kvalifikationsregler för rätt till sjukpenninggrundande inkomst. S. Punktskattekontroll av alkohol, tobak och mineralolja, m.m. Fi. Kvinnor. män och inkomster. Jämställdhet och oberoende. A. Upphandling för utveckling. N.
89. 90.
91.
92.
93.
94. 95.
96.
97. 98.
99. 100.
l0l. l02. l03. 104. 105.
106. l07.
l08.
l09.
llO. lll.
”2. ”3.
ll4.
llS.
Il6.
Handeln med skrot och begagnade varor. N. Ändrad organisation för det statliga plan-, bygg- och bostadsväsendet. In. Jaktens villkor — en utredning om vissa jaktfrågor. Jo. Medieföretag i Sverige — Ägande och strukturförändringar i press, radio och TV. Ku. Hantering av fel i utjämningssystemet för kommuner och landsting. in. Konkurrensneutralt transportbidrag. N. Forum för världskultur
— en rapport om ett rikare kulturliv. Ku. Lokalförsörjning och fastighetsägande. En utvärdering av statens fastighetsorganisation. Fi. Skydd av skogsmark. Behov och kostnader. M. Skydd av skogsmark. Behov och kostnader. Bilagor. M. En ny vattenadministration. Vatten är livet. M. Nya samverkansformer inom den sjöhistoriska museiverksamheten. Ku. Behandling av personuppgifter om totalförsvarspliktiga. Fö.
Mat & Miljö. Svensk strategi för EU:s jordbruk i framtiden. 10. Rapport med förslag om sändningsorter. Ku. Polis i fredens tjänst. UD. Agenda 2l i Sverige.
Fem är efter Rio — resultat och framtid. M. En fond för unga konsmärer. Ku.
Den nya gymnasieskolan
— problem och möjligheter. U. Att lämna skolan med rak rygg — Om rätten till skriftspråket och om förskolans och skolans möjligheter att förebygga och möta läs- och skrivsvårigheter. U.
Myndighetsansvaret för transport av farligt gods. Fö. Säkrare obligationer? Fi.
Branschsanering - och andra metoder mot ekobrott. Ju.
En samordnad militär skolorganisation.
Mot halva makten — elva historiska essäer om kvinnors strategier och mäns motstånd. A. Styrsystem och jämställdhet. Institutioner i förändring och könsmaktens framtid. A. Ljusnande framtid eller ett långt farväl?
Den svenska välfärdsstaten ijämförande belysning. A. Barnets bästa i främsta rummet. FN:s konvention om barnets rättigheter förverkligas i Sverige. S. Barnets bästa - en antologi. S.
Kronologisk förteckning
1 17. Nobelcenter i Stockholm — ett informations— och aktivitetscentrum kring naturvetenskap, kultur och samhälle. Ku. ll8. Delade städer. S.
1 I9. En tydligare roll för hälso- och sjukvården i folkhälsoarbetet. S. l20. Vuxenpedagogik i Sverige. Forskning. utbildning, utveckling. En Kartläggning. U.
[2]. Skolfrågor — Om skola i en ny tid. U. 122. Rättigheter i luRfartyg. K.
Systematisk förteckning
J ustitiedepartementet Fastighetsdataregister. [3] Aktiebolagets kapital. [22]
Bampomograf'rfrågan. Innehavskriminalisering mm. [29] Integritet Offentlighet Infonnationsteknik. [39] Grundlagsskydd för nya medier. [49] Folket som rådgivare och beslutsfattare.
+ Bilaga 1 och 2. [56] Polisens register. [65] Branschsanering - och andra metoder mot ekobrott. [111]
Utrikesdepa rtementet
Återkallelse av uppehållstillständ. [67] Polis i fredens tjänst. [104]
F örsvarsdepartementet
Totalförsvaret och frivilligorganisationema — uppdrag, stöd och ersättning. [70] Behandling av personuppgifter om totalförsvarspliktiga. [101] Myndighetsansvaret för transport av farligt gods. [109] En samordnad militär skolorganisation.[112]
Socialdepartementet
Röster om bams och ungdomars psykiska hälsa. [8] Välfärd i verkligheten — Pengar räcker inte. [24] Brister i omsorg
— en fråga om bemötande av äldre. [51]
Omsorg med kunskap och inlevelse
— en fråga om bemötande av äldre. [52] Att växa bland betong och kojor. Ett delbetänkande om barns och ungdomars uppväxtvillkor i storstädernas utsatta områden från Storstadskommittén. [61] Rosor av betong. En antologi till delbetänkandet Att växa bland betong och kojor från Storstadskommittén. [62] En lag om socialförsäkringar. [72] Invandrare i vård och omsorg — en fråga om bemötande av äldre. [76] Förmån efter inkomst — Samordnat inkomstbegrepp för bostadsstöden och nya kvalifikationsregler för rätt till sjukpenninggrundande inkomst. [85] Barnets bästa i främsta mmmet. FN:s konvention om barnets rättigheter förverkligas i Sverige. [116] Barnets bästa — en antologi. [I 16]
Delade städer. [118] En tydligare roll för hälso- och sjukvården i folkhälsoarbetet. [119]
Kommunikationsdepartementet
Länsstyrelsernas roll i trafik- och fordonsfrågor. [6] IT-problem inför 2000-skiftet. Referat och slutsatser från en hearing anordnad av IT-kommissionen den 18 december. IT-kommissionens rapport 1/97. [12] Digital demokr©ti. Ett seminarium om Teknik, demokrati och delaktighet den 8 november 1996 anordnat av Folkomröstningsutredningen, IT- kommissionen och Kommunikationsforsknings- beredningen. IT-kommissionens rapport 2/97. [23] Kristallkulan — tretton röster om framtiden. IT-kommissionens rapport 3/97. [31] Ny kurs i trafikpolitiken + bilagor. [35] Sverige inför epokskihet. IT-kommissionens rapport 5/97. [63]
Inför en svensk policy om säker elektronisk kommunikation. Referat från ett seminarium anordnat av IT-kommissionen, Närings- och handelsdepartementet och SEIS den 11 december 1996.
IT-kommissionens rapport 6/97. [73] Rättigheter i luftfartyg. [122]
Finansdepartementet
Inkomstskattelag, del I-III. [2] Byråkratin i backspegeln. Femtio år av förändring på sex förvaltningsområden. [7] Flexibel förvaltning. Förändring och verksam— hetsanpassning av statsförvaltningens struktur. [9] Ansvaret för valutapolitiken. [10] Skatter, miljö och sysselsättning. [11] Det svåra samspelet. Resultatstymingens framväxt och problematik. [IS] Skatter, tjänster och sysselsättning. + Bilagor. [17] Granskning av granskning. Den statliga revisionen i Sverige och Danmark. [18] Kontroll Reavinst Värdepapper. [27] I demokratins tjänst. Statstjänstemannens roll och vårt offentliga etos. [28] Europa och staten. Europeiseringens betydelse för svensk statsförvaltning. [30] Att lära över gränser. En studie av OECD:s förvaltnings- politiska samarbete. [33] Bekämpande av penningtvätt. [36] Myndighet eller marknad. Statsförvaltningens olika verksamhetsfonner. [38] Arbetsgivarpolitik i staten. För kompetens och resultat. [48] Avskaffa reklamskatten! [53] Ministern och makten. Hur fungerar ministerstyre i praktiken? [54]
Systematisk förteckning
I medborgarnas tjänst. En samlad förvaltningspolitik för staten. [57] Statsskuldspolitiken. [66] Bosättningsbegreppet. Skatterättsliga regler för fysiska personer. [75] Uppföljning av inkomstskattelagen. [77] Försäkringsmäklare. En lagöversyn av Försäkringsmäklarutredningen. [79] Reformerad stabsorganisation. [80] Punktskattekontroll av alkohol, tobak och mineralolja, m.m. [86] Lokalförsörjning och fastighetsägande. En utvärdering av statens fastighetsorganisation. [96] Säkrare obligationer? [110]
Utbildningsdepartementet
Den nya gymnasieskolan —— steg för steg. [1] Växa i lärande. Förslag till läroplan för barn och unga 6-16 år. [21] Ett tekniskt forskningsinstitut i Göteborg. [37] Besparingar i stort och smått. [69] Den nya gymnasieskolan — problem och möjligheter. [107] Att lämna skolan med rak rygg — Om rätten till skriftspråket och om förskolans och skolans möjligheter att förebygga och möta läs- och skrivsvårigheter. [108]
Vuxenpedagogik i Sverige. Forskning, utbildning, utveckling. En Kartläggning. [120]
Skolfrågor — Om skola i en ny tid. [121]
Jordbruksdepartementet
Svensk mat — på EU-fat. [25]
EU:s jordbnrkspolitik och den globala livsmedels- försörjningen. [26] Alternativa utvecklingsvägar för EU:s gemensamma jordbrukspolitik. [50] EU:s jordbrukspolitik, miljön och regional
utveckling. [74]
Jaktens villkor — en utredning om vissa jaktfrågor. [91] Mat & Miljö. Svensk strategi för EU:s jordbruk i framtiden. [102]
Arbetsmarknadsdepartementet
Aktivt lönebidrag. Ett effektivare stöd för arbetshandikappade. [5] Personaluthyrning. [58] Samhall. En arbetsmarknadspolitisk åtgärd + Bilagedel. [64] Om makt och kön — i spåren av offentliga organisationers omvandling. [83]
Kvinnor, män och inkomster. Jämställdhet och oberoende. [87] Mot halva makten — elva historiska essäer om kvinnors strategier och mäns motstånd. [113] Styrsystem och jämställdhet. Institutioner i förändng och könsmaktens framtid. [114] Ljusnande framtid eller ett långt farväl? Den svenska välfärdsstaten i jämförande belysning. [115]
Kulturdepartementet
IT i kulturens tjänst. [14] Staten och trossamfunden Rättslig reglering
— Grundlag — Lag om trossamfund
— Lag om Svenska kyrkan. [41] Staten och trossamfunden Begravningsverksarnheten. [42] Staten och trossamfunden Den kulturhistoriskt värdefulla kyrkliga egendomen och de kyrkliga arkiven. [43] Staten och trossamfunden
Svenska kyrkans personal. [44]
Staten och trossamfunden Stöd, skatter och finansiering. [45] Staten och trossamfunden Statlig medverkan vid avgiftsbetalning. [46] Staten och trossamfunden
Den kyrkliga egendomen. [47]
Staten och trossamfunden. Sammanfattningama av förslagen från de statliga utredningama. [55] Svenskhemmet Voksenåsens förvaltningsforrn. [59] BetaI-TV inom Sveriges Television. [60] Grannlands-TV i kabelnät. [68] Medieföretag i Sverige — Ägande och strukturförändringar i press, radio och TV. [92] Forum för världskultur — en rapport om ett rikare kulturliv. [95] Nya samverkansformer inom den sjöhistoriska museiverksamheten. [100] Rapport med förslag om sändningsorter. [103] En fond för unga konstnärer. [106] Nobelcenter i Stockholm — ett informations- och aktivitetscentrum kring naturvetenskap, kultur och samhälle. [117]
Systematisk förteckning
Närings- och handelsdepartementet
Regionpolitik för hela Sverige. [13] Att utveckla industriforskningsinstituten. [16] Konkurrenslagen 1993-1996. [20] Upphandling för utveckling. [88] Handeln med skrot och begagnade varor. [89] Konkurrensneutralt transportbidrag. [94]
Inrikesdepartementet
Bättre information om konsumentpriser. [ 19] Unga och arbete. [40] Politik för unga. + 2 st bilagor. [71] Medelsförvaltning i kommuner och landsting. [78] Allmännyttiga bostadsföretag. + Bilaga. [81] Lika möjligheter. [82] Ändrad organisation för det statliga plan-, bygg- och bostadsväsendet. [90] Hantering av fel i utjämningssystemet för kommuner och landsting. [93]
Miljödepartementet
Förbättrad miljöinformation. [4] Följdlagstiftning till miljöbalken. [32] Övervakning av miljön. [34] En hållbar kemikaliepolitik. [84] Skydd av skogsmark. Behov och kosmader. [97] Skydd av skogsmark. Behov och kostnader. Bilagor. [98]
En ny vattenadministration. Vatten är livet. [99] Agenda 21 i Sverige. Fem år efter Rio — resultat och framtid. [105]
Posraonass: 106 47 STOCKHOLM FAX: 08—690 91 91, TELEFON: 08-690 91 90
XOSZ'SLSO NSSI 6'16902'88'16 NQSI