Prop. 1964:42

('med förslag till lag om ändring i vattenlagen',)

Kungl. Maj.ts proposition nr 42 år 1964

1

Nr 42

Kungl. Maj.ts proposition till riksdagen med förslag till lag om

ändring i vattenlagen; given Stockholms slott den 30 december 1963.

Under åberopande av bilagda i statsrådet och lagrådet förda protokoll vill Kungl. Maj :t härmed jämlikt § 87 regeringsformen föreslå riksdagen att an­ taga härvid fogade förslag till lag om ändring i vattenlagen.

GUSTAF ADOLF

Herman Kling

Propositionens huvudsakliga innehåll

Det i propositionen framlagda förslaget syftar främst till att bereda bätt­ re skydd för vattenförsörjningen. Enligt förslaget skall länsstyrelserna ha befogenhet att fastställa skyddsområden för vattentäkter och grundvatten- tillgångar samt meddela skyddsföreskrifter med generell giltighet inom så­ dana områden. Vidare föreslås, att vattendomstolar skall kunna helt för­ bjuda utsläpp av kloakvatten i ytvattenområden för att skydda vattenför­ sörjning för samhällen eller för livsmedelsindustrier och liknande inrätt­ ningar. Vattendomstolarna skall enligt förslaget kunna mellan vattentäkts- ägare och dem som avleder eller ämnar avleda kloakvatten efter skälighet fördela merkostnader som uppkommer för att ytvattentäkter skall befrias från tillförsel av kloakvatten eller för att särskilt långtgående kloakvatten- rening skall vidtagas av hänsyn till vattenförsörjning.

Slutligen föreslås ändringar i vattenlagen i syfte att sätta strålskyddsmyn- digheten i tillfälle att följa de ärenden rörande radioaktivt avloppsvatten, som behandlas vid syneförrättningar eller av vattendomstolar. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 196b. 1 samt. Nr 42

2

Kungl. Maj:ts proposition nr

42

år 196A

Förslag

till

Lag

om ändring i vattenlagen

Härigenom förordnas beträffande vattenlagen den 28 juni 1918 (nr 523)1,

dels

att 2 kap. 58 § skall upphöra att gälla,

dels

att 2 kap. 45 §,

8 kap. 23, 28 och 29 §§, 10 kap. 44, 68 och 74 §§, 11 kap. 17 och 59 §§ samt 62 § 3 mom. ävensom 13 kap. 14 § skola erhålla ändrad lydelse på sätt ne­ dan angives,

dels

att i 2 kap. skola införas sju nya paragrafer, betecknade

62—68 §§, av den lydelse här nedan angives,

dels

att i 2 kap. 38, 42—

44, 47—56 och 59—61 §§, 9 kap. 46 § 1, 2, 3 och 5 mom., 11 kap. 30, 36, 37, 50, 60, 63 och 83 §§, 13 kap. 1, 3, 4, 8 och 11—13 §§ samt 14 kap. 6 § ordet »vattentäkt» eller böjningsformer av detta ord skola ersättas med ordet »grundvattentäkt» eller motsvarande former härav,

dels ock

att rubri­

ken till 2 kap. och överskriften före 2 kap. 42 § skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att i 2 kap. skola införas två nya överskrifter, en omedelbart före 42 § och en omedelbart före 62 §, med nedan angiven lydelse.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 KAP.

Om byggande i vatten och om Om byggande i vatten och om

vattentäkt, grundvattentäkt.

Om vattentäkt.

Om grundvattentäkt.

Om anordnande och nyttjande av gi undvattentäkt.

42 §.

45 §.

Tarvas för----------------- —--------- — är stadgat.

Erfordras till skydd mot förore­ ning av grundvatten, att å annan

1 Senaste lydelse, se beträffande 2 kap. 38 § SFS 1941:614, 2 kap. 42—45, 47__56 och 58—61 §§ 1939: 146, 8 kap. 23 § 1956 : 581, 8 kap. 28 § 1941:614, 8 kap. 29 § 1955 : 315, 9 kap. 46 § 1939: 146, 10 kap. 44 § 1961:548, 10 kap. 68 och 74 §§ 1956 : 581, 11 kap. 17 § 1954: 124, 11 kap. 30 § 1948: 479, 11 kap. 36 § 1956: 581, 11 kap. 37 § 1954: 124, 11 kap. 50 och 59 §§ 1961: 548, 11 kap. 60 § 1939: 146, 11 kap. 62 § 3 mom. och 63 § 1944: 87, 11 kap. 83 § 1948: 479, 13 kap. 1, 3 och 4 §§ 1939: 146, 13 kap. 8 och 11 §§ 1961: 48, 13 kap. 12 § 1954: 124, 13 kap. 13 och 14 §§ 1939: 146 samt 14 kap. 6 § 1954: 124.

4

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

derligt skyddsområde för grundvat­ tentillgången samt med giltighet inom detta område meddela allmän­ na föreskrifter rörande vad som jäm­ likt 63 § skall iakttagas.

65 §.

Konungens befallningshavande äger, om ansvar ej finnes stadgat, vid vite tillhålla den, som ämnar vidtaga åtgärd varom sägs i 63 §, att iakttaga vad honom åligger en­ ligt nämnda paragraf eller enligt fö­ reskrift som meddelats med stöd av 64 §.

Har försummelse förelupit i hän­ seende som angives i första stycket, äger Konungens befallningshavande efter vad som finnes tjänligast an­ tingen förordna om rättelse på den försumliges bekostnad eller vid vite tillhålla den försumlige att själv vid­ taga rättelse.

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1964

66

§.

Innan allmänna föreskrifter med­ delas för skyddsområde enligt 64 §, skall förslag till sådana föreskrifter upprättas samt skriftlig underrättel­ se om förslagets innehåll genom Konungens befallningshavandes för­ sorg sändas till varje ägare av fas­ tighet inom skyddsområdet samt till de kända nyttjanderättshavare, vil­ kas rätt beröres. Är mark samfälld för flera fastigheter, erfordras ej underrättelse till de särskilda del­ ägarna i den samfällda egendomen; finnes för denna känd styrelse, skall styrelsen underrättas. I underrät­ telsen skall angivas vad sakägare, som vill framföra erinran mot för­ slaget, har att iakttaga.

67 §.

När skyddsområde enligt 64 § fastställts eller tidigare meddela­ de bestämmelser för sådant om­ råde ändrats eller upphävts, skall Konungens befallningshavande oför-

5

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

dröjligen införa beslutet härom i länskungörelserna ävensom ombe­ sörja att kungörelse om beslutet anslås å anslagstavla för kommun, som beröres av beslutet, och införes i en eller flera ortstidningar. Genom Konungens befallningshavandes för­ sorg skola tryckta exemplar av före­ skrifter, som meddelats för visst skyddsområde, finnas att tillgå för allmänheten mot betalning.

Har beslut som i första stycket sägs meddelats i anledning av an­ sökan, skola kostnaderna för kun­ görandet bestridas av sökanden.

68

§.

Har kommunal myndighet medde­ lat beslut jämlikt föreskrift utfärdad med stöd av 64 §, må däröver anfö­ ras besvär hos Konungens befallningshavande.

Konungens befallningshavandes beslut enligt 64 eller 65 § så ock kommunal myndighets beslut, som avses i första stycket, skola omedel­ bart lända till efterrättelse och gäl­ la intill dess annorlunda förordnas.

8 KAP.

23 §. — enskild synpunkt.

Till vattendrag, sjö eller annat vattenområde, vars vatten användes eller kan antagas komma att fram­ deles användas för samhälles vat­ tenförsörjning eller i fabrik eller annan inrättning för framställning av varor avsedda att förtäras av all­ mänheten, må kloakvatten icke av­ ledas, om därigenom kan uppkom­ ma fara för spridning av smitta el­ ler eljest våda ur hälsosynpunkt.

------------ utan olägenhet.

28 §.

Har, där-----------------------------------prövas skäligt.

Nödgas någon på grund av vad i 23 § första eller andra stycket är

Kungl. Maj.ts proposition nr 42 år 1964

Den, som

Kloakvatten som

6

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1964

(Gällande lydelse)

29

Vad i 27 och 28 §§ är stadgat i fråga om två eller flera samhällen skall äga motsvarande tillämpning med avseende å två eller flera fas­ tigheter så ock beträffande samhäl­ le och en eller flera fastigheter, som äro belägna utom samhället.

(Föreslagen lydelse)

stadgat att ao hänsyn till vattenför­ sörjningen för samhälle eller inrätt­ ning, som i 23 § andra stycket sägs, vidkännas ökad kostnad för kloak­ vattens avledande eller för åtgärd till motverkande av förorening ge­ nom kloakvatten, må samhället eller ägaren av inrättningen förpliktas att utgiva bidrag till den ökade kostna­ den efter vad prövas skäligt.

§•

Vad i 27 § och

28

§

första styc­

ket

är stadgat i fråga om två eller flera samhällen skall äga motsva­ rande tillämpning med avseende å två eller flera fastigheter så ock be­ träffande samhälle och en eller fle­ ra fastigheter, som äro belägna ut­ om samhället.

10 KAP.

44 §.

Beträffande företag, som avses i 32 § 4 mom., skall avskrift av an­ sökningshandlingarna jämte kun­ görelsen utan dröjsmål avsändas till statens vatteninspektion.

Avskrift av

Beträffande företag, som avses i 32 § 4 mom., skall avskrift av an­ sökningshandlingarna jämte kun­ görelsen utan dröjsmål avsändas till statens vatteninspektion

och, där

fråga är om avledande av radioak­ tivt avloppsvatten, till strålskyddsmyndigheten.

Konungens befallningshavande.

68

§.

Har i----------------------------------- angående företaget. Har fiskeritjänsteman------------------------------------av företaget. Har statens vatteninspektion av­ givit yttrande angående företag, som avses i 43 § tredje stycket, eller är fråga om företag enligt 8 kap., skall ock avskrift av förslaget till utlå­ tande översändas till vatteninspek­ tionen.

Har statens vatteninspektion av­ givit yttrande angående företag, som avses i 43 § tredje stycket, eller är fråga om företag enligt 8 kap., skall ock avskrift av förslaget till utlå­ tande översändas till vatteninspek­ tionen.

Avser företaget avledande

av radioaktivt avloppsvatten, skall avskrift som nu sagts sändas även till strålskyddsmyndigheten.

8

Kungl. Maj.ts proposition nr 42 år 1964

(Gällande lydelse)

täkt, som ej är avsedd allenast för viss fastighets förseende med vat­ ten till husbehovsförbrukning, eller om förbud mot tillgodogörande av grundvatten vid sådan vattentäkt, såframt talan grundas därå att vat­ tentäkten icke tillkommit i laga ord­ ning eller icke är av laga beskaf­ fenhet eller att grundvatten vid vat­ tentäkten tillgodogöres till större myckenhet än lagligen är tillåten;

32. talan om ersättning för skada eller intrång av sådan vattentäkt, som under 31 sägs;

33. talan om ansvar för det sådan vattentäkt anlagts eller ändrats eller nyttjats i strid mot stadgande i den­ na lag eller mot föreskrift, som med stöd av denna lag meddelats;

34. talan jämlikt 2 kap. 51 § om ändrande av vattentäkt, vartill vat­ tendomstolen meddelat tillstånd, el­ ler om ändrade föreskrifter rörande tillgodogörande av grundvatten vid sådan vattentäkt;

35. talan jämlikt 2 kap. 56 § andra stycket om meddelande av föreskrif­ ter rörande tillgodogörande av grundvatten vid annan tillhörig vat­ tentäkt eller ändrande av förut givna sådana föreskrifter;

36. talan, som utan samband med ansökningsmål föres jämlikt 2 kap. 45 § om rätt till intrång å annans fastighet i vissa avseenden;

56. talan jämlikt 9 kap. 46 § om ändring i vad förut bestämts angå­ ende vederlag för vatten, som skall tillhandahållas i ersättning för för­ lust av grundvatten, eller om rätt att åter komma i åtnjutande av möjlig­ het att vid egen vattentäkt tillgodo­ göra grundvatten;

(Föreslagen lydelse)

vattentäkt, som ej är avsedd alle­ nast för viss fastighets förseende med vatten till husbehovsförbruk­ ning, eller om förbud mot tillgodo­ görande av vatten vid sådan grund­ vattentäkt, såframt talan grundas därå att grundvattentäkten icke till­ kommit i laga ordning eller icke är av laga beskaffenhet eller att vatten vid grundvattentäkten tillgodogöres till större myckenhet än lagligen är tillåten;

32. talan om ersättning för skada eller intrång av sådan grundvatten­ täkt, som under 31 sägs;

33. talan om ansvar för det sådan grundvattentäkt anlagts eller änd­ rats eller nyttjats i strid mot stad­ gande i denna lag eller mot före­ skrift, som med stöd av denna lag meddelats;

34. talan jämlikt 2 kap. 51 § om ändrande av grundvattentäkt, vartill vattendomstolen meddelat tillstånd, eller om ändrade föreskrifter röran­ de tillgodogörande av vatten vid så­ dan grundvattentäkt;

35. talan jämlikt 2 kap. 56 § andra stycket om meddelande av föreskrif­ ter rörande tillgodogörande av grundvatten vid annan tillhörig grundvattentäkt eller ändrande av förut givna sådana föreskrifter;

36. talan, som utan samband med ansökningsmål föres jämlikt 2 kap. 45 eller 62 § om rätt till intrång å annans fastighet i vissa avseenden;

56. talan jämlikt 9 kap. 46 § om ändring i vad förut bestämts angå­ ende vederlag för vatten, som skall tillhandahållas i ersättning för för­ lust av gundvalten, eller om rätt att åter komma i åtnjutande av möjlig­ het att vid egen grundvattentäkt till­ godogöra vatten;

C. besvärsmål:

C. besvärsmål:

10

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

reskrift som meddelats med stöd av 2 kap. 6i § skall föranleda ansvar, dömes den som överträder föreskrif­ ten till böter, högst trehundra kro­ nor, eller, om förseelsen avsett ålig­ gande av större vikt eller därigenom förorsakats avsevärd skada eller olä­ genhet, till dagsböter.

Kungl. Maj:ts proposition nr ii åt 196i

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964. Har fråga om villkoren för avledande av kloakvatten före ikraftträdan­ det blivit av vattendomstol eller synemän slutligen prövad, skall vid full­ följd av talan eller vid underställning äldre lag äga tillämpning.

Ändå att avledande påbörjats före ikraftträdandet, skall 8 kap. 23 § i nya lydelsen gälla, dock allenast därest frågan om åtgärder till motverkande av vattenförorening icke blivit prövad i ansöknings- eller underställnings- mål före ikraftträdandet och ej heller därefter med tillämpning av äldre lag.

Ej må på grund av vad i 8 kap. 28 § andra stycket stadgas bidrags- skyldighet åläggas för ökad kostnad, som uppkommit före ikraftträdandet eller inträtt därefter i anledning av beslut som meddelats före ikraftträdan­ det.

12

Kungl. Maj. ts proposition nr 42 dr 1064

borgs och Jämtlands län, förste stadsläkarna i Göteborg, Malmö och Norr­ köping, två hälsovårdskonsulenter samt medlemmen av styrelsens veten­ skapliga råd professor L. Friberg), statens institut för folkhälsan, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, kammarkollegiet, statskontoret, lantbruks- styrelsen, veterinärstyrelsen (med yttranden från Svenska länsveterinär- föreningen och Svenska veterinärföreningen för kött- och mjölkhygien), statens vatteninspektion, kommerskollegium (med yttranden från Stock­ holms handelskammare, Östergötlands och Södermanlands handelskam­ mare, Smålands och Blekinge handelskammare, Gotlands handelskamma­ re, Skånes handelskammare, handelskammaren i Göteborg, handelskam­ maren i Karlstad, handelskammaren för Örebro och Västmanlands län, handelskammaren i Gävle, Västernorrlands och Jämtlands läns handels­ kammare samt Norrbottens och Västerbottens läns handelskammare), Sveriges geologiska undersökning, överståthållarämbetet (med yttrande från Stockholms stadskollegium), länsstyrelsen i Stockholms län (med yttranden från Stockholms läns och stads lantbruksnämnd, Stockholms förorters samarbetsnämnd och Stockholms norra förorters vattenverks- förbund), länsstyrelsen i Uppsala län (med yttranden från förste pro­ vinsialläkaren samt distriktsingenjören för vatten och avlopp i länet även­ som från hälsovårdsnämnderna i Uppsala och Enköpings städer, i Tierps köping samt i Upplands-Bro och Älvkarleby kommuner), länsstyrelsen i Södermanlands län (med yttranden från förste provinsialläkaren och distriktsingenjören i länet), länsstyrelsen i Jönköpings län, länsstyrelsen i Kalmar län (med yttranden från lantbruksnämnden, förste provinsial­ läkaren och distriktsingenjören i länet samt från hälsovårdsnämnderna i Kalmar, Oskarshamn och Västervik), länsstyrelsen i Kristianstads län (med yttranden från förste provinsialläkaren, länsveterinären, länsarki­ tekten och distriktsingenjören i länet samt från hälsovårdsnämnderna i Osby och Åstorps köpingar och kommunalnämnden i Barkåkra kommun), länsstyrelsen i Malmöhus län, länsstyrelsen i Hallands län (med yttran­ den från förste provinsialläkaren, länsarkitekten och hushållningssällska­ pet i länet samt drätselkammaren i Halmstad), länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län (med yttranden från förste provinsialläkaren, länsveterinä­ ren och distriktsingenjören i länet), länsstyrelsen i Älvsborgs län (med yttrande från distriktsingenjören i länet), länsstyrelsen i Örebro län (med yttranden från förste provinsialläkaren, länsarkitekten och distriktsingen­ jören i länet, drätselkamrarna i Örebro och Karlskoga samt kommunal­ nämnderna i Hällefors köping och Linde kommun), länsstyrelsen i Kop­ parbergs län (med yttranden från förste provinsialläkaren och distrikts­ ingenjören i länet), länsstyrelsen i Västernorrlands län (med yttranden från vägförvaltningen, förste provinsialläkaren, distriktsingenjören och naturskyddsrådet i länet, Västernorrlands läns landstings förvaltningsut­ skott, Västernorrlands och Jämtlands läns handelskammare samt från

13

stadsfullmäktige i Sundsvall, Härnösand och Örnsköldsvik ävensom från kommunalfullmäktige i Timrå och Sköns köpingar samt Ytterlännäs, Sel- ångers och Själevads landskommuner), länsstyrelsen i Västerbottens län (med yttranden från förste provinsialläkaren och distriktsingenjören i lä­ net samt drätselkammaren i Skellefteå och hälsovårdsnämnderna i Lyck­ sele stad samt i Umeå och Stensele landskommuner), naturvårdsutred- ningen, institutionerna för vatten och avloppsteknik vid tekniska högsko­ lan i Stockholm och vid Chalmers tekniska högskola, Ingeniörsvetenskaps- akademien, Svenska landstingsförbundet, Svenska landskommunernas förbund, Svenska stadsförbundet, Svenska kommunaltekniska förening­ en, Sveriges industriförbund, Sveriges lantbruksförbund, Riksförbundet Landsbygdens folk, Föreningen för vattenhygien, Svenska naturskyddsför­ eningen (med yttrande från Skaraborgs läns naturskyddsförening), Svenska petroleum institutet, Svenska konsulterande ingenjörers förening samt Svenska distriktsingenjörers förening.

Kungl. Maj:t har den 14 juni 1962 uppdragit åt väg- och vattenbygg­ nadsstyrelsen att upprätta förslag till normalskyddsbestämmelser för grundvattentillgång i anslutning till vad som anförts i vattenvårdskom- mitténs betänkande om skydd för vattenförsörjningen. Styrelsen har den 1 december 1962 avgivit förslag till skyddsbestämmelser för grundvatten­ tillgång. Förslaget torde få fogas som bilaga till detta protokoll (Bilaga

C).

över förslaget har efter remiss yttranden avgivits av vattenöverdom- stolen, medicinalstyrelsen (med yttranden från statens bakteriologiska laboratorium, länsläkarna i Uppsala, Östergötlands, Kronobergs, Gotlands, Älvsborgs, Kopparbergs, Gävleborgs och Västernorrlands län samt från två hälsovårdskonsulenter), statens institut för folkhälsan, järnvägssty­ relsen, kammarkollegiet, statskontoret, lantbruksstyrelsen (med yttran­ den från Stockholms läns och stads lantbruksnämnd samt från lant­ bruksnämnderna i Uppsala, Södermanlands, Östergötlands, Kronobergs, Malmöhus och Hallands län, i Älvsborgs läns norra område samt i Skara­ borgs och Västernorrlands län), veterinärstyrelsen, statens vatteninspek­ tion, kommerskollegium, Sveriges geologiska undersökning, länsstyrelsen i Stockholms län (med yttranden från länsläkaren, länsveterinären samt från distriktsingenjören för vatten och avlopp i Stockholms och Gotlands län), länsstyrelsen i Uppsala län (med yttranden från länsläkaren och distriktsingenjören samt från hälsovårdsnämnderna i städerna Uppsala och Enköping, i Tierps köping samt i Håbo och Älvkarleby landskommuner), länsstyrelsen i Malmöhus län (med yttranden från biträdande länsläkaren och från distriktsingenjören i länet), länsstyrelsen i Göteborgs och Bo­ hus län (med yttranden från distriktsingenjören i länet) vattenvårds- kommittén, Svenska kommunaltekniska föreningen, Svenska vatten- och avloppsverksföreningen, Sveriges industriförbund, Sveriges lantbruksför-

Kungl. Maj.ts proposition nr 42 år 1964

14

bund, Riksförbundet Landsbygdens folk, Svenska naturskyddsföreningen, Samfundet för hembygdsvård samt Svenska petroleum institutet.

Vattenvårdskommittén har den 23 februari 1962 avgivit ytterligare ett betänkande. I detta, som har titeln »Tillsyn över radioaktiv vattenförore­ ning» (stens. Jo 1962: 2) föreslår kommittén bl. a. viss ändring av vatten­ lagen i syfte att sätta strålskyddsmyndigheten i tillfälle att följa de ären­ den rörande radioaktivt avloppsvatten, som behandlas vid syneförrätt- ningar eller av vattendomstol. Detta betänkande bilagt

förslag till lag om

ändring i vattenlagen

torde få fogas som bilaga till detta protokoll (

Bilaga

D).

över betänkandet med därvid fogat lagförslag har efter remiss yttran­ den avgivits av vattenöverdomstolen efter hörande av vattenrättsdomarna i Österbygdens, Söderbygdens och Västerbygdens vattendomstolar, försvarets forskningsanstalt, medicinalstyrelsens strålskyddsnämnd, väg- och vatten­ byggnadsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, Sveriges meteorologiska och hyd- rologiska institut, kammarkollegiet, statskontoret, riksrevisionsverket, sta­ tens lönenämnd, fiskeristyrelsen, statens vatteninspektion, länsstyrelsen i Stockholms län (med yttranden från överståthållarämbetets och länssty­ relsens civilförsvarssektion, Stockholms läns och stads lantbruksnämnd, förste provinsialläkaren, länsveterinären och distriktsingenjören för vat­ ten och avlopp i Stockholms och Gotlands län, Stockholms läns liälso- vårdsförbund, Stockholms förorters samarbetsnämnd och Stockholms­ traktens vattenverksförbund), länsstyrelsen i Södermanlands län (med yttranden från förste provinsialläkaren och distriktsingenjören i länet), länsstyrelsen i Östergötlands län (med yttranden från förste provinsial­ läkaren och distriktsingenjören i länet), länsstyrelsen i Kalmar län, läns­ styrelsen i Göteborgs och Bohus län (med yttranden från förste provin­ sialläkaren, länsveterinären och distriktsingenjören i länet), länsstyrelsen i Skaraborgs län (med yttranden från förste provinsialläkaren, distrikts­ ingenjören i länet, fiskeriintendenterna i övre södra distriktet och nedre södra distriktet samt från Skaraborgs läns hushållningssällskap), läns­ styrelsen i Västmanlands län (med yttranden från förste provinsiallä­ karen och distriktsingenjören i länet), professor W. Rodhe vid Uppsala universitets limnologiska institution, professor S. Thunmark vid Lunds universitets limnologiska institution, delegationen för atomenergifrågor, Vetenskapsakademiens naturskyddskommitté, Ingenjör svetenskapsakade­ mien, Sveriges industriförbund, Atomkraftkonsortiet Krångede aktiebolag och Co, aktiebolaget Atomenergi, Svenska vattenkraftföreningen, Sveriges fiskares riksförbund, Svenska naturskyddsföreningen, Samfundet för hembygdsvård samt Föreningen för vattenhygien.

Sedan de nu avsedda frågorna varit föremål för övervägande i justitiede­ partementet, anhåller jag att få upptaga desamma.

Kungl. Maj. ts proposition nr ⁴² år 1964

16

det från naturskyddssynpunkt finnes vara av särskild betydelse, förbjuda all förorening genom industriellt avloppsvatten inom visst område. Sådant förbud får dock meddelas endast under förutsättning att innehavare av fabrik eller inrättning, som anlagts innan förbudet meddelats, icke lider oskäligt intrång.

Beträffande utsläpp av avloppsvatten råder icke någon allmän skyldighet att begära förprövning vid vattendomstol. Det har i stället överlämnats till vederbörande att i första hand själv bedöma vilka reningsåtgärder som en­ ligt lagen bör komma i fråga. Eftersättes skyldigheten i detta hänseende kan den som avleder avloppsvatten — på talan av skadelidande eller det allmän­ na — av vattendomstol förpliktas vidtaga av vattendomstolen bestämda åt­ gärder. I vissa fall har det emellertid ansetts innebära alltför stor risk att överlåta bedömningen åt vederbörande själv. Kungl. Maj:t har därför i 8 kap. 38 § vattenlagen bemyndigats att meddela förbud mot vissa avlopps- företag, innan reningsfrågan prövats enligt vattenlagen. Med stöd härav har Kungl. Maj:t utfärdat kungörelsen den 30 november 1956 om förprövning rörande åtgärder till motverkande av vattenförorening m. m., den s. k. för- prövningskungörelsen. I denna uppräknas vissa slag av industriella inrätt­ ningar, som icke får anläggas innan frågan om erforderliga åtgärder till motverkande av vattenförorening blivit lagligen prövad. Bland de uppräk­ nade anläggningarna märks anrikningsverk, cellulosafabriker, slakterier, oljeraffinaderier samt fabriker eller inrättningar med radioaktivt avlopps­ vatten. Skyldighet att begära förprövning beträffande kloakvatten har icke stadgats. Förprövningskungörelsen innehåller härjämte bestämmelser om skyldighet att göra anmälan till statens vatteninspektion beträffande till- ämnade utsläpp av vissa slags avloppsvatten. Sådan skyldighet åvilar, för­ utom innehavare av fabriker inom en rad industriella verksamhetsgrenar, den som vill utföra ledning i avsikt att leda kloakvatten till ytvattenområde, om kloakvattnet härrör från bebyggelse med mer än 200 invånare eller från vissa allmänna inrättningar beräknade för mer än 200 personer. Även ut­ släpp av kloakvatten måste i förväg anmälas till vatteninspektionen, såframt fråga är om kloakvatten som ej undergått s. k. slamavskiljning och som härrör från tätbebyggelse eller som innehåller avloppsvatten från vattenklo- sett.

Rörande ytvattenskydd har föreskrifter meddelats även i lagen den 6 april 1956 om åtgärder mot vattenförorening från fartyg. Syftet med denna lag­ stiftning är främst att förhindra oljeutsläpp från fartyg men bestämmelser är riktade också mot att vatten förorenas genom annat än oljehaltigt avfall.

Det bör anmärkas, att tillämpligheten icke är begränsad till havsområdet; skyddet gäller även inlandsvattnen.

Kungl. Maj.ts proposition nr 42 år 1964

17

Hälsovårdsstadgan den 19 december 1958 innehåller .särskilda kapitel om vattenförsörjning och vattenundersökning samt avledande av flytande oren- lighet. I stadgans 6 kap. finnes intagna materiella bestämmelser rörande brunnar, vattenverk, vattenledningar och förbud mot förorenande av vatten­ tillgångar samt grundläggande stadganden om kontroll av vattenlednings­ vatten. Allmänna bestämmelser som grundval för hälsovårdsnämndernas be­ fattning med avloppsfrågor upptages i 7 kap. Hälsovårdsnämnd har härvid­ lag att tillse, att skäliga åtgärder vidtages för att motverka vattenförorening inom kommunen. Till undvikande av sanitär olägenhet skall vidtagas sär­ skilda anordningar och åtgärder för avledande av spillvatten och annan flytande orenlighet och av dagvatten samt för rening av avloppsvatten, allt där så skäligen finnes påkallat. Formella föreskrifter angående hälsovårds­ nämnds befogenhet att meddela förelägganden och förbud i vattenförsörj­ nings- och avloppsärenden inrymmes bland stadganden i 14 kap. om hälso- vårdskontroll.

Med hälsovårdsstadgans föreskrifter avses att motverka föroreningsris- ker i allmänhet och i fråga om vattenförsörj ningens skyddsbehov göres icke någon principiell skillnad mellan ytvatten och grundvatten.

Lagen den 3 juni 1955 om allmänna vatten- och avloppsanläggningar in­ nehåller bestämmelser om skyldighet för kommun att ombesörja eller tillse, att allmän vatten- och avloppsanläggning kommer till stånd så snart om­ ständigheterna det medgiver, där så är påkallat till förekommande av sani­ tär olägenhet. I övrigt finnes i lagen bestämmelser rörande förhållandet mel­ lan sådan anläggnings huvudman och innehavare av fastigheter inom an­ läggningens verksamhetsområde samt rörande anläggningens utförande och nyttjande.

1 byggnadslagen den 30 juni 1977 och byggnadsstadgan samma dag med­ delas vissa bestämmelser av innehåll att förutsättningarna för vattenför­ sörjning och för anordnande av avlopp skall beaktas vid såväl översiktlig planläggning av bebyggelse som vid detaljplanläggning liksom vid bebyggel­ ses reglering genom utomplansbestämmelser. I byggnadsstadgan uppställes fordran på att det utredningsmaterial, som skall åtfölja planförslag och för­ slag till utomplansbestämmelser, skall omfatta bl. a. sådan utredning rö­ rande vattenförsörjning och avlopp samt motverkande av vattenförorening, som kan erfordras för förslagets prövning.

Bestämmelser i byggnadsstadgan rörande skyldighet att söka byggnadslov för nybyggnader, mer omfattande ändringsarbeten m. m. innefattar möjlig­ het för kommunala organ att bevaka vattenförsörjningens skyddsintressen.

Vissa stadganden i lagen den 12 maj 1917 om expropriation angår expro­ priation för vattenförsörjningsändamål och för behov att hindra förorenan­ de av vattenledning.

Kanyl. Maj.ts proposition nr 72 dr 1967

18

Bestämmelserna i förordningen den 1 december 1961 om brandfarliga va­ ror sj’ftar till att motverka, att befattningen med brandfarliga varor ger upphov till fara för skada genom brand och annorledes. Förordningens tek­ niska bestämmelser avser brandfaran, men de har avfattats så, att de skall ge utrymme för hänsyn även till fara för bl. a. vattenförorening. På grund av sitt sakliga innehåll är en teknisk bestämmelse av särskilt intresse för grundvattenskyddet, nämligen 23 § 3 mom. sista stycket, varigenom före- skrives att i marken kring underjordisk cistern för förvaring av brandfar­ lig vätska skall, där det med hänsyn till förhållandena är nödvändigt, sär­ skilt skydd vara anordnat som verksamt förhindrar skada till följd av läckage från cisternen.

För alla underjordiska oljecisterner krävs särskilt tillstånd, som sökes hos byggnadsnämnden. Tillstånd beviljas för högst tio år i sänder; avsy­ ning av underjordisk cistern skall ske, innan den får användas. För cister­ ner under jord, vilka tagits i bruk före den 1 januari 1963, gäller att de utan tillstånd kan användas till utgången av år 1964, men innehavare måste dess­ förinnan ansöka om tillstånd hos byggnadsnämnden på samma sätt som gäller för ny anläggning.

I förordningen stadgas, att kommerskollegium skall utfärda de närmare föreskrifter som erfordras för tillämpning av förordningen ävensom de all­ männa anvisningar till förordningen vilka må finnas erforderliga. Vidare stadgas, att, innan kollegium meddelar föreskrift eller förordnande som be­ rör annan myndighets ämbetsområde, kollegium skall samråda med denna myndighet. Förarbetena till förordningen ger vid handen, att vattenvårds- intresset intager en framträdande plats bland de intressen som genom den­ na samverkan avses bli tillgodosedda.

Såvitt gäller frågor om skydd för grundvatten mot förorening genom brandfarliga varor är tillämpningskungörelse till förordningen och anvis­ ningar för närvarande under utarbetande inom kommerskollegium.

I fråga om handläggning av ärenden rörande tillstånd till bl. a. förvaring och hantering av brandfarliga varor är också sörjt för samverkan med före­ trädare för skilda allmänna intressen. Sålunda åligger det tillståndsmyndig- heten att, i den mån det erfordras med hänsyn till tillståndsärendes beskaf­ fenhet och betydelse, samråda med andra myndigheter, vilkas ämbetsom­ råde beröres av den åtgärd som avses med ansökningen i ärendet. Mot be­ slut, varigenom tillstånd beviljats, har särskild klagorätt tillagts, förutom tre andra statliga myndigheter, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt sta­ tens vatteninspektion.

Enligt stadgande i naturskgddslagen den 21 november 1952 äger länssty­ relse beträffande utvalda områden förordna, att täkt av sten, grus, sand, jord eller därmed jämförliga nyttigheter ej får utföras utan länsstyrelsens tillstånd. I samband med tillstånd äger länsstyrelsen meddela föreskrifter

Kungl. Maj. ts proposition nr

42

år 1965

19

avsedda att begränsa förelagets menliga inverkan på landskapsbilden. Ehuru stadgandet avser den yttre landskapsvården, kan det i tillämpningen komma grundvattenskyddet tillgodo såsom en följd av geohydrologiska förhållan­ den.

I det förslag till ny naturvårdslag, som avlämnats av naturvårdsutred- ningen år 1962, inrymmes bestämmelse angående generell tillståndsplikt för all sådan grusbrytning och liknande täktverksamhet, som är av någon be­ tydelse. Länsstyrelserna förutsattes beträffande grusutvinning genomföra eu översiktlig planering, för vilken är utmärkande, att den berör viktiga samhällsintressen, däribland vattenförsörjningen.

Angående den verksamhet vatteninspektionen har att utöva stadgas i la­ gen den 30 november 1956 om tillsgn över vattendrag, sjöar och andra vat­ tenområden. Enligt denna skall vatteninspektionen utöva tillsyn över ylvat­ tenområden till motverkande av vattenförorening. Inspektionen äger medde­ la råd och anvisningar och kan hos länsstyrelse göra framställning om för­ bud enligt hälsovårdsstadgan mot utsläpp av avloppsvatten utan erforderlig behandling eller om åtgärd till motverkande av olägenhet genom avlopps- utsläpp. Inspektionen äger även vid vattendomstol föra förbudstalan eller talan om reningsåtgärder. Med stöd av lagen kan också företagas inspek­ tion av fabriker och reningsanläggningar.

Enligt lagen den 1 juni 1956 om rutt att utvinna atomenergi m. m. erford­ ras tillstånd av Kungl. Maj :t för att uppföra och driva atomreaktor. Med tillstånd kan förbindas de villkor som finnes påkallade av säkerhetsskäl el­ ler eljest ur allmän synpunkt. Tillsyn å efterlevnaden av lagen och av uppställda villkor skall utövas av den myndighet Kungl. Maj :t bestämmer. Förordnande att utöva sådan tillsyn har meddelats för atomenergidelega­ tionen.

I strälskijddslagen den 14 mars 1958 återfinnes bestämmelser om tillstånd till radiologiskt arbete och om tillsyn å sådant. Med radiologiskt arbete för­ stås även arbete vid anläggning för utvinning av atomenergi, men tillstånd enligt strålskyddslagen erfordras icke för vad som omfattas av tillstånd en­ ligt atomenergilagen. Tillsynsbestämmelserna i strålskyddslagen gäller där­ emot även atomenergianläggningar.

Tillståndsgivning och tillsyn enligt strålskyddslagen ankommer på en sär­ skild strålskyddsmyndighet. När tillstånd beviljats enligt atomenergilagen, äger strålskyddsmyndigheten meddela sådana föreskrifter som, utöver de för tillståndet gällande villkoren, kan erfordras för strålskyddet.

Kungl. Maj :t har den 28 juli 1958 förordnat, att medicinalstyrelsens strål- skyddsnämnd skall vara strålskyddsmyndighet.

Med avseende på radioaktiv vattenförorening bör vidare omnämnas, att jämte stadganden om atomenergianläggningar och radiologiskt arbete gäl­

Kuiujl. Maj.ts proposition nr ⁴² dr 196

4

20

ler sådana bestämmelser inom annan lagstiftning, med vilka åsyftas att motverka vattenförorening överhuvudtaget (jfr prop. 1958:29 s. 38, 561. Frågor om tillstånd att utsläppa radioaktivt avloppsvatten och med dylikt utsläpp förbundna frågor om slcadeförebyggande åtgärder in. in. skall så­ lunda prövas av vattendomstol enligt föreskrifterna i vattenlagen. Ävenså gäller, att den tillsynsskyldighet som åvilar vatteninspektionen enligt den särskilda lagen om tillsyn över vattendrag, sjöar och andra vattenområden avser vattenförorening utan undantag för sådan som består i radioaktivitet.

Kungl. Maj.ts proposition nr 42 år ti)61

II. Förslagets allmänna grunder

A. Skycld för vattenförsörjningen

V atten vårdskommittén

1 sitt betänkande »Skydd för vattenförsörjningen» lämnar vattenvårds- kommittén efter en översikt över grundvattnets och ytvattnets betydelse tör vattenförsörjningen eu redogörelse för en av kommittén gjord under­ sökning rörande grundvattenföroreningarna i landet. Om de förorenings- fall som inträffat i Sverige framhåller kommittén sammanfattningsvis, att någon mera utbredd grundvattenförorening, som lett till spolierade vattentäkter i större omfattning och som därför orsakat stora skador, ej synes ha förekommit. Exempel finns dock på att vattentäkter måst över­ ges på grund av förorening med betydande ekonomiska förluster.

De vanligaste tillbud och risker som förekommit kan enligt kommittén hänföras till i huvudsak följande föroreningskällor: infiltration av av­ loppsvatten, gödselvatten, pressaft från siloanläggningar, dräneringsvat- ten från soptippar och sopstationer samt liknande avfallsprodukter, ut­ släpp från träimpregneringsanläggningar, av växtbekämpningsmedel o. d. samt spill i samband med lagring och hantering av petroleum- och tjär- produkter, väglut och andra kemiska vätskor. En allvarlig fara utgöres av att grustag förlägges alltför nära vattentäkter och utnyttjas alltför hårt, så att något skyddslager över grundvattenytan ej kvarlämnas. Vi­ dare framhåller kommittén faran av att övergivna grustäkter användes som soptippar samt att i grustag uppställes oljedrivna maskiner, asfalt­ verk och liknande. För glesbebyggda områden utgöres den största faran för grundvattnet av bristande hygien. Kommittén har emellertid funnit, att en betydande förbättring åstadkommits genom den upplysningsverksam­ het för bättre brunnshygien, som bedrives av hälsovårdande myndigheter och sammanslutningar. Att mera utbredd förorening av grundvattentill­ gångarna har knnnat undvikas får enligt kommitténs uppfattning ej tagas till intäkt för att skyddsåtgärder ej skulle behövas. Riskerna ökar näm­

22

ar finner kommittén således vara lika begränsade enligt 2 kap. 45 § andra stycket vattenlagen som enligt hälsovårdsstadgan.

Beträffande möjligheterna att ingripa i individuella fall, d. v. s. mot fas­ tighetsägare eller annan som står i begrepp att utföra åtgärd som kan skada grundvatten, framhåller kommittén, att besvär eller last enligt 2 kap. 45 § andra stycket vattenlagen givetvis kan läggas även på enstaka fastighet, ehuru skyddsbestämmelserna vanligen drabbar ett flertal fastigheter. Enligt sin lydelse synes 2 kap. 58 § vattenlagen närmast vara avsedd att möjliggöra ingripanden i individuella fall, då risk för skada på grundvatt­ net uppkommer. Med hänvisning till förarbetena till 2 kap. 58 § vatten­ lagen nämner kommittén, att den i lagrummets första stycke stadgade skyldigheten att vidtaga skäliga försiktighetsmått närmast ansetts utgöra ett lagfästande av vad som gäller enligt allmänna grannelagsrättsliga grundsatser. I praxis har stadgandet givits stor räckvidd, såtillvida att eu fastighetsägare eller företagare ansetts pliktig att av hänsyn till grund­ vattnet utan ersättning tåla omfattande inskränkningar i rådigheten över sin egendom. Lagrummet synes kommittén ha fått en tillämpning som i åtskilliga stycken går vida utöver vad som täcks av uttrycket »försiktig­ hetsmått».

I frågan huruvida enligt gällande lagstiftning ingripande kan ske mot re­ dan utförda anläggningar, exempelvis befintliga oljeupplag, uttalar kom­ mittén :

Vad först gäller tillämpningen av 2 kap. 45 § andra stycket vattenlagen må framhållas att för servitutsbegreppet är karakteristiskt att det besvär, som lägges på den tjänande fastigheten, i regel endast kan bestå i skyldig­ het att tåla visst intrång eller att underlåta viss verksamhet. Däremot anses servitut i allmänhet icke kunna innefatta förpliktelse att vidtaga positiva åtgärder i den härskande fastighetens intresse. Med denna grund­ sats låter sig svårligen förenas den tillämpningen av 2 kap. 45 § andra stycket vattenlagen att fastighetsägare ålägges borttaga befintliga anord­ ningar eller vidtaga skyddsåtgärder vid sådana. Däremot föreligger knap­ past hinder att — såsom i vissa fall förekommit — fastighetsägaren åläg­ ges tåla att vattentäktsägaren inom hans fastighet på egen bekostnad ut­ för och vidmakthåller erforderliga skyddsanordningar.

Beträffande innebörden av 2 kap. 58 § i detta hänseende ger lagrum­ mets lydelse besked om att detsamma ger möjlighet till visst ingripande mot befintliga anläggningar. I andra stycket stadgas att länsstyrelse äger att, om försummelse i sådant hänseende som i paragrafens första stvcke sägs förelupit, förordna om rättelse på den försumliges bekostnad efter ty tjänligast finnes.

Om tillämpningen av hälsovårdsstadgan härvidlag uttalas:

De för kommittén kända lokala hälsovårdsordningar, som utfärdats till skydd för grundvatten, innehåller icke några bestämmelser rörande åtgär­ der i avseende på befintliga anläggningar. Föreskrifterna riktar sig mot anordnandet av upplag, uppställandet av maskiner o. s. v. Om ett hälso- vårdsintresse så kräver synes hinder knappast föreligga att i lokala hälso-

Kungl. Maj:is proposition nr ¹² år 1964

24

leskiiflei med generell giltighet inom sädana områden. Kommittén anför följande angående förslaget att genom ändrad lagstiftning vidga myndig­ heternas befogenheter i detta hänseende.

Enligt kommitténs mening bör eu riktpunkt för en bättre skyddslag­ stiftning vara att möjliggöra ingripanden för att skydda grundvattnet i god tid innan åtgärder och anläggningar, som kan medföra skadeverk­ ningar, ännu hunnit utföras. Man kan därför ej nöja sig med en befogen­ het för myndigheterna att, som 2 kap. 58 § vattenlagen medger, endast inS|*Pa ' individuella fall. Ett fullgott skydd kan icke ernås med mindre möjlighet finns att meddela generella skyddsbestämmelser för större sam­ manhängande delar av en grundvattenströms tillrinningsområde utan an­ knytning till någon viss fastighet eller skadehotande anläggning. Men öns­ kemålet om att kunna inskrida i god tid nödvändiggör också att skvdds- foreskrifter kan meddelas till förmån för en grundvattentillgång som ännu icke börjat tillgodogöras men kan väntas i framliden bli behövlig för vat­ ten försörjningen.

Enligt kommitténs uppfattning bör skyddsområde alltså kunna faststäl­ las för grundvattentillgång som sådan, om detta anses behövligt för att trygga vattenförsörjningens icke alltför avlägsna behov.

Införandet av bestämmelser som möjliggör fastställande av skyddsom­ råden bör enligt kommitténs mening icke utesluta all möjlighet bör finnas att ingripa medelst förelägganden, som riktar sig mot någon viss fastig­ hetsägare eller företagare. Förhållandena kan vara sådana, att det icke finns skal att vänta att några andra föroreningskällor än den som föran­ leder ingripandet kommer till stånd och att det därför icke är påkallat att fastställa ett skyddsområde. Men även av andra skäl bör möjligheten till ett direkt ingripande bibehållas. Sålunda anser kommittén att det beträf­ fande redan utförda anläggningar, som kan skada grundvattnet, i vissa fall kan vara en lämpligare väg att inskrida med förelägganden på sätt - kap. 58 § latlenlagen stadgar än med generellt verkande bestämmelser för större områden. A idare är det enligt kommitténs mening lämpligt att bibehålla denna möjlighet för att skydda vattentäkter för enstaka fastig­ heter eller för industrianläggningar. Det synes nämligen icke befogat att låta bestämmelserna om skyddsområden gälla för andra fall än då skydds- ändamålet är av så stor betydelse, att ett påtagligt allmänt intresse av att freda vattenförsörjningen föreligger. Var gränsen skall dragas kan givet­ vis vara föremål för olika meningar. Kommittén har för sin del stannat för den uppfattningen att möjlighet att fastställa skyddsområden bör fin­ nas i de fall grundvattentillgångar tillgodogöres eller behöver för fram­ tiden reserveras för att tillgodose vattenbehovet för samhällen och andra mera sammanhängande bebyggelseområden. När det gäller att skydda vat­ tenförsörjningen för enstaka fastigheter eller för mindre grupper av fas­ tigheter, som ännu icke fått tätbebyggelsekaraktär, samt för industrier bor däremot enligt kommitténs mening möjlighet alltjämt finnas att in­

Kungl. Maj.ls proposition nr t2 år 1061

25

gripa med individuella förelägganden av samma art som nu stadgas i 2 kap. 58 § andra stycket vattenlagen. Möjlighet för länsstyrelserna att med­ dela sådana förelägganden bör därför bibehållas i den nya lagstiftningen.

Om administrationsspörsmålet anför kommittén följande. Vid bedömande av frågan vilken myndighet som bör ha befogenheten att fastställa skyddsområden anser kommittén att denna befogenhet bör till­ komma länsstyrelserna, vilka redan nu på grund av 2 kap. 58 § vatten­ lagen och hälsovårdsstadgan har väsentliga uppgifter i sammanhanget. Befogenheten synes icke böra preciseras närmare än så att länsstyrelserna får rätt att, då så krävs för att skydda en vattentäkt eller en grundvatten­ tillgång, som ännu icke är tillgodogjord men som kan väntas bli ianspråk- tagen framdeles, fastställa skyddsområde av erforderlig omfattning och alt med generell giltighet inom detta område föreskriva bestämmelser om vad som av hänsyn till grundvattnet skall iakttagas av dem som anordnar upp­ lag, bedriver grustäkt, anlägger avloppsledningar in. in. inom området. Lik­ som nu är fallet beträffande länsstyrelses befogenhet alt utfärda vitesföre­ lägganden enligt 2 kap. 58 § andra stycket vattenlagen bör befogenheten att fastställa skyddsområden anknyta till en allmän regel om den försik­ tighet en fastighetsägare eller företagare är skyldig att iakttaga då han ut­ för åtgärder eller bedriver verksamhet, som är av sådan art att menlig in­ verkan kan uppkomma på grundvattnet.

Kommittén betonar också, att länsstyrelserna kan förfoga över den me­ dicinska och tekniska sakkunskap — i sistnämnt hänseende distrikts- ingenjörerna för vatten och avlopp — som behövs för prövningen och frå­ gan om skyddsområden.

Den nyss berörda allmänna aktsamhetsregeln bildar enligt kommittéför­ slaget en rättslig grund för länsstyrelsernas befogenhet att fastställa skydds­ områden och beträffande dessa meddela generellt giltiga skyddsföreskrifter.

T fråga om ytvatten finner kommittén angeläget, att i lagstiftningen mot vattenförorening vidtages en sådan skärpning, att man under vissa förhål­ landen kan erhålla förbud in o t kloak v ätten utsläpp till skydd för viktiga y t vattentäkter. Angående härför erfor­ derliga nya bestämmelser anför kommittén följande.

Skyddsbestämmelserna synes böra rikta sig mot sådant avloppsvatten som kan medföra risk för spridning av smitta eller eljest våda ur hälsosyn­ punkt. Det är därvid i första hand kloakvalten som kommer i betraktande. Bakteriella föroreningar kan visserligen förekomma även i vissa industriella avloppsvatten, t. ex. från slakterier och garverier. Emot sistnämnda slag av förorening torde emellertid redan nu finnas goda möjligheter att ingripa med stöd av 8 kap. 82 § vattenlagen. Sålunda torde hinder icke möta för vatten­ domstol att jämlikt 8 kap. 32 § första stycket vattenlagen förbjuda utsläpp i visst vattenområde, om detta krävs för att skydda ett viktigt intresse och annan lösning av avloppsfrågan slår till buds utan oskälig kostnadsökning. Möjligheterna att genom behandling av industriellt avloppsvatten eller annor- ledes oskadliggöra hälsofarliga avfallsprodukter torde även i regel vara stör­ re än för kloakvatten. Kommittén anser sig därför kunna begränsa sitt för­ slag till nya skyddsbestämmelser till att avse endast kloakvatten.

Kunt/I. Maj.ls proposition nr i'2 dr

26

Beträffande de intressen som bör erhålla förbättrat skydd anser kommit­ tén det i första hand angeläget att värna om städers och andra orters för­ sörjning med dricks- och annat förbrukningsvatten. Det är nämligen just i sådana fall då större mängder vatten bortledes från ett vattenområde och genom samhälles ledningsnät tillhandahålles en mångfald människor som risken för spridning av smittämnen är särskilt stor. Kommittén fortsätter:

Ett särskilt skyddsbehov uppstår vidare om vattnet användes i exempel­ vis en livsmedelsindustri. Kraven på vattnets kvalitet måste självfallet då ställas högt. Även beträffande vattentäkter som sålunda användes för in­ dustriella och liknande ändamål vilka av medicinsk-hygieniska skäl ford­ rar ett högklassigt fabrikationsvatten föreligger ett starkt allmänt intresse av att kunna bereda ett längre gående skydd än nu är möjligt. Liksom i fråga om samhällenas vattenförsörjning är det därvid den konsumerande allmänheten som man ytterst vill skydda.

Om det skall anses nödvändigt att förbjuda kloakutsläpp eller ej måste bedömas efter rådande lokala förhållanden. I tillräckligt stora sjöar och vattendrag och på betryggande avstånd från vattenintag torde utsläpp av behandlat och vid behov klorerat kloakvatten i allmänhet kunna tålas, trots att recipientens vatten måste begagnas för vattenförsörjning. Däremot är förbud uppenbarligen påkallat, om förhållandena är sådana att vattenför­ brukarna till följd av utsläppet utsättes för hälsofara genom smittsamma sjukdomar eller om våda ur hälsosynpunkt eljest kan uppstå, t. ex. genom alt kloakvattnet innehåller giftiga eller radioaktiva ämnen.

När en ytvattentillgång användes för vattenförsörjning sker det oftast genom att vattnet pumpas till ett samhälles vattenverk eller till eu fabrik. Men ett vattenområde kan också på indirekt väg tillgodose vattenförsörj­ ningen. I stor utsträckning användes nämligen ytvatten för att genom in­ filtration förstärka grundvattentillgångar. Som exempel på större förbru­ kare som nödgats anlita denna utväg kan nämnas följande städer i Mellan­ sverige: Södertälje, Nynäshamn, Uppsala, Gävle, Västerås och Örebro. Även ytvatten som sålunda endast indirekt användes för vattenförsörjningen bör enligt kommitténs mening kunna skyddas mot nedsmittning eller annan förorening lika väl som de vattenområden som direkt utgör vattentäkter. Infiltration från ett ytvattenområde till en närbelägen grundvattentillgång kan, som tidigare nämnts, också ske på naturlig väg. I de fall ett sådant naturligt samband föreligger kan samma behov av att skydda ytvattnet göra sig gällande som då infiltrationen sker på konstlad väg. Bestämmelserna bör därför utformas så att de täcker såväl konstgjord som naturlig infiltra­ tion.

Kommittén upptager i detta sammanhang fråga om viss kostnads­ fördelning mellan vatten fö rsörjningsin tresse och avloppsintresse. Konflikt kan uppstå mellan å ena sidan ett intresse att nyttja ett vattenområde för ytvattentäkt och å andra sidan ett intresse att begagna samma område som recipient för avloppsvatten. I regel väljer ett samhälle den recipient för sitt avloppsvatten som är från ekonomisk synpunkt fördelaktigast. Vägras samhället att använda denna recipient kan därför uppkomma mer eller mindre betydande merkostnader för att avleda avloppsvattnet åt annat håll. Det ter sig icke rimligt att dessa merkostnader

Kungi. Maj:ts proposition nr

42

år 196

4

27

alltid skall bäras av det samhälle ensamt, som avleder avloppsvattnet. Detta samhälle hindras att begagna sig av det från dess utgångspunkter gynnsam­ maste alternativet på grund av att ett annat intresse av liknande allmän­ nyttig art gör anspråk på vattenområdet. Särskilt otillfredsställande ter det sig enligt kommitténs mening om eu liten kommun ensam måste svara tör stora merkostnader för att avleda avloppsvatten åt annat håll än det i första hand avsedda av hänsyn till en större stads vattenförsörjning. För kommu­ nens invånare kan dessa merkostnader bli kännbara under det att kostna­ derna utslagna på stadens vattenförbrukare kanske icke blir av märkbar storlek. I sådant fall synes det kommittén rimligare att merkostnaderna till huvudsaklig del eller kanske helt drabbar den som vill förhindra att vattenområdet användes som recipient. Även andra faktorer än de båda samhällenas storlek kan tänkas motivera en fördelning av merkostnaderna, t. ex. prioriteten mellan de konkurrerande företagen. Har avloppsvatten av gammalt avletts till vattenområdet synes det rimligt att det samhälle eller den industri som vill börja använda området som vattentäkt tar del i de ökade kostnader som drabbar »avloppssamhället» för den händelse avlopps­ vattnet måste överföras till annan recipient.

Kommittén anser det alltså lämpligt att möjlighet ges att mellan de kolli­ derande intressena fördela merkostnaderna för att befria en ytvattentäkt från tillförsel av avloppsvatten. Hur fördelningen skall ske synes icke böra fastställas närmare än så att vattendomstolen får möjlighet att handia et­ ter vad som framstår som skäligt med hänsyn till omständigheterna i varje särskilt fall. De viktigaste faktorer, som härvid bör beaktas, är de som nyss berörts i det föregående. Vattendomstolen bör vidare ha iria händer att fastställa deltagningsskyldigheten till ett kapitaliserat engångsbelopp eller på annat sätt, t. ex. årliga belopp eller viss andel av årskostnaderna.

Den lösning kommittén nu förordar överensstämmer med det förfarings­ sätt som har följts vid några godvilliga uppgörelser rörande skydd för yt- vattentäkter.

De föreslagna reglerna får, framhåller kommittén, sin främsta betydelse i sådana fall då ett samhälle vill avleda avloppsvatten till ett vattenområde, som redan användes såsom vattentäkt. De bör emellertid utformas så att de även skall kunna tillämpas för det fall att avloppsvatten redan avledes till vattenområdet, när fråga uppkommer om att skydda befintlig eller planerad vattentäkt. Det är klart att det i det senare fallet ofta är förenat med så bety­ dande merkostnader att lägga om avloppssystemet att det samhälle, som äger vattentäkten och som kanske kommer att belastas med en avsevärd del av dessa merkostnader, föredrar att lösa sin vattentäktsfråga på annat sätt. Även då konkurrerande ansökningar föreligger till bedömande samtidigt synes den föreslagna bidragsregeln utgöra en lämplig grundval för den jämkning mellan de stridiga intressena som vattendomstolen enligt 2 kap. 38 § vattenlagen har att företaga.

K it ny l. Maj: Is proposition nr M2 ur 190\

28

Enligt kommitténs mening bör man emellertid icke stanna vid att införa bidragsskyldighet enbart för de fall då utsläpp av kloakvatten förbjudes. Ett vattenområdes egenskap av ytvattentäkt kan motivera längre gående reningsåtgärder än eljest skulle ha krävts. Åläggandet måste dock även i så­ dant fall hålla sig inom ramen för vad som bedöms vara skäligt med hän­ syn tagen jämväl till kostnaderna för reningsåtgärderna. I vattenmål rö­ rande förorening brukar ofta denna kostnadssynpunkt mycket starkt fram­ hållas av den som utsläpper avloppsvattnet. Det torde enligt kommitténs mening vara uppenbart att det blir lättare att få den kommun som förore­ nar vattnet att pålaga sig långt gående reningsåtgärder, om möjlighet finns att erhålla bidrag till kostnaderna från motstående intressenter. Eu bidrags­ regel skulle vidare innebära att vattendomstol icke behöver i lika hög grad som hittills beakta kostnadssynpunkten. Om hänsyn också tages till den föreslagna förbudsbestämmelsen, beredes vattendomstolen betydligt större möjligheter än nu att lösa varje föroreningslall på det sätt som med hän­ syn till samtliga kolliderande intressen ger det från allmän och enskild synpunkt rimligaste resultatet. Det synes också befogat antaga att frivilliga lösningar skall underlättas genom de möjligheter till inbördes jämkningar som den förordade bidragsregeln öppnar.

Kommittén förklarar sig vidare ha övervägt om en motsvarande bidrags­ regel bör införas för de industriella föroreningsfallen men har stannat för att icke föreslå detta. Utgångsläget är ett helt annat när det gäller industri­ ella föroreningar. Kommittén erinrar om ett uttalande i den proposition som låg till grund för 1941 års lagstiftning mot vattenförorening. I anledning av ett remissyttrande framhöll föredragande departementschefen (prop. 1941:45 s. 114 f), att om särskilt höga krav måste ställas på vattenbe­ skaffenheten i recipienten det kunde tänkas alt åläggande enligt 8 kap. 82 § om mera långtgående åtgärder, utan att servitut tillskapades, ansågs böra givas allenast under förutsättning att bidrag därtill erhölles från de intressen som påkallade åtgärden. Något särskilt stadgande som ger stöd åt en sådan tillämpning ansåg departementschefen ej erforderligt. Enligt kommitténs förslag skall den törordade koslnadsfördelningsregeln icke medtagas bland de bestämmelser rörande kloakvatten, vilka äger tillämp­ ning även beträffande industriellt avloppsvatten.

Kommittén föreslår slutligen bestämmelser om fridlysning av vt vattentäkter. Vad kommittén enligt det föregående förordat i fråga om skydd för ytvattentäkter avser det fall att eu aktuell konflikt­ situation föreligger mellan vattenförsörjnings- och avloppsintressen. En­ ligt kommitténs mening finnes emellertid även behov av bestämmelser som möjliggör att eu ytvattentäkt, som ännu är opåverkad av föroreningar, kan för framtiden fredas från tillförsel av avloppsvatten. Genom ett frid- lysningsförfarande bör området kunna reserveras för vattenförsörjningen.

Kungi. Maj:Is proposition nr i 2 år 196i

29

Kommittén föreslår i detta hänseende viss utvidgning av fridlysningsbe- stämmelsen i 8 kap. 87 § vattenlagen, enligt vilken Kungl. Maj :t kan, där det ur naturskyddssynpunkt finnes vara av särskild betydelse, förbjuda all förorening genom industriellt avloppsvatten inom visst område. En­ ligt kommittéförslaget skall bestämmelsen utvidgas så, att den kan till- lämpas icke blott då det påkallas för att tillvarataga naturskyddsintres- sen utan även då det erfordras för att bereda skydd för samhälles vatten­ försörjning. Förutom denna lagändring föreslås införande i vattenlagen av ett stadgande som möjliggör samma fridlysningsförfarande när det gäller förorening genom kloakvatten.

Yttrandena

I remissyttrandena över vattenvårdskommitténs betänkande med förslag till lagstiftning angående skydd för vattenförsörjningen uttalas en täm­ ligen enhällig anslutning till kommitténs uppfattning om de allmän­ na grunderna för skyddslagstiftningen. Det vitsordas överlag, att lagstiftningen på området behöver förtydligas och fullständi­ gas. Remissinstanserna har genomgående förordat, att ny lagstiftning i enlighet med det framlagda kommittéförslaget snarast kommer till stånd. En gentemot förslagets väsentliga delar mer avvisande hållning intager

Riksförbundet Landsbygdens folk.

Förbundet anser nämligen skydds­

områden för grundvattentillgångar icke böra fastställas i administrativ ordning och finner någon skärpning av bestämmelserna mot ytvattenför­ orening icke vara erforderlig för närvarande.

Ett antal remissinstanser har funnit sig böra ifrågasätta lämpligheten av att även för framtiden skall gälla olika regler för grundvat­ tenskydd och för ytvattenskydd.

Förste provinsialläkarna

i Stockholms

och

Malmöhus län, industriverksstyrelsen i Stockholm.

Stockholms norra förorters vattenverksförbund, Svenska landskommuner­ nas förbund

och

Svenska kommunaltekniska föreningen

anser det önsk­

värt, att lagbestämmelserna rörande grnndvattenskvddet samordnas och om möjligt sammanföres med bestämmelserna om ytvattenskyddet. Där­ med skulle ytvattentäkternas likställighet med grundvattentäkterna mar­ keras. — Nyssnämnda remissinstanser och därjämte

Sveriges geologiska

undersökning, länsstyrelsen i Stockholms län, Ingeniörsvetenskapsakademien

och

Föreningen för vattenhygien

ger uttryck för den uppfattningen,

att kommittén har övervärderat grundvattnets betydelse i förhållande till ytvattnets och att detta föranlett kommittén att ställa skyddet av ytvat­ tentillgångarna något i bakgrunden. Sålunda framhåller

Sveriges geolo­

giska undersökning,

att grundvatten icke alltid har en ur fysikalisk-lce-

misk synpunkt för mänskligt bruk lämpad sammansättning, som över­

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 19it4

30

Kungl. Maj:ls proposition nr 42 dr 1964

träffar ytvattens; åtskilliga grundvatten är på grund av sin geologiska miljö järn-, mangan- eller kloridhaltiga och i dessa avseenden ytvattnet underlägsna. I fråga om grundvattentillgångarnas betydelse kvantitativt sett göres i yttrandena vanligen gällande, att ytvattnet i framtiden kommer att få allt större betydelse antingen direkt för ytvattentäkter eller för konstgjord infiltration som förstärkning av grundvattentillgångarna.

Svenska kommnnaltekniska föreningen betonar, att det är till följd av ökande tätbebyggelse och stigande vattenförbrukning per capita som vattenbehovet i allt större utsträckning framdeles kommer att få tillgodo­ ses genom ytvattentäkter. Grundvattnets överlägsenhet som råvatten gäller i första hand spridd bebyggelse och mindre samhällsbildningar, för vilka framställning av renvatten ur ytvatten tämligen undantagslöst medför högre kostnader än om grundvatten kan användas. Däremot kan för större samhällen de teknisk-ekonomiska faktorerna ofta tala för att vattenförsörjningen skall baseras på ytvatten. Enligt föreningen fram­ står det icke minst på längre sikt inom södra och mellersta Sverige som lika angeläget att skydda ytvatten som grundvatten. Den enligt förslaget föreliggande skillnaden mellan grund- och ytvatten i skyddshänseende framstår för föreningen som ur vattentäktssynpunkt sakligt ogrundad, icke minst med hänsyn bl. a. till att gränsen mellan yt- och grundvatten stundom är svårbestämd, att ytvatten ofta infiltreras till eller eljest på­ verkar eu grundvattenförekomst och att ytvatten användes för konstgjord infiltration. Om exempelvis eu oljeförorening drabbar ett ytvatten, som användes som rå vattentäkt eller för konstgjord infiltration, kan skadan och svårigheterna bli av delvis samma art och omfattning som vid olje­ skada på grundvatten. Föreningen anser, att yt- och grundvattenskyddet av dessa skäl bör utformas efter så långt möjligt samma principer.

För ytvattentäkter lika väl som för grundvattentäkter bör enligt flera remissinstansers mening kunna fastställas skyddsområden i administrativ ordning och meddelas generellt giltiga skyddsföreskrifter utan anknyt­ ning till de särskilda fastigheterna inom områdena. Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen samt statens vatteninspektion anser angeläget vara, att länsstyrelse beredes möjlighet att taga initiativ i frågor om ytvattenskyd- det i likhet med vad som föreslås beträffande grundvattenskyddet. Ut­ talanden av innebörd att lagstiftning om skyddsområden för ytvatten­ täkter bör övervägas återfinnes i yttrandena från överståthållarämbetet, industriverksstyrelsen i Stockholm, länsstyrelsen i Stockholms län, förste provinsialläkaren i samma län, Stockholms norra förorters vattenverksförbund, distriktsingenjören i Uppsala län, distriktsingenjören i Söder­ manlands län med instämmande av länsstyrelsen i länet, distriklsingenjören i Kalmar län, förste provinsialläkaren samt distriktsingenjören i Öre­ bro län, distriktsingenjören i Kopparbergs län med instämmande av läns­ styrelsen i länet, Svenska kommnnaltekniska föreningens vatten- och av-

.'il

loppsavdelning, Föreningen för vattenhygien, Svenska konsulterande in­ genjörers förening och från Distriktsingenjörers förening.

Kommitténs förslag till allmän aktsam hetsregel i fråga o in grundvatten tillstyrkes eller lämnas utan erinran av flertalet remiss­ instanser. I yttrandena framhålles genomgående såsom särskilt förtjänst­ fullt, att stadgandets avfattning utvisar, att skyddet gäller även icke till­ godogjorda grundvattentillgångar.

Den närmare utformningen av aktsamhetsregeln behandlas i några re­ missyttranden.

Mellanbygdens vattendomstol och Riksförbundet Landsbygdens folk an­ ser, att det bör uttryckligen angivas, att skyldighet att vidtaga försiktighets­ mått i förevarande hänseende är begränsad till vad sakägaren på grund av allmänna regler är skyldig att iakttaga, österbygdens vattendomstol intar en liknande ståndpunkt. Distriktsingenjörcn för vatten och avlopp i Uppsala län anser det önskvärt, att lagrummet innehåller föreskrifter om skyddsåt­ gärder med avseende även på befintliga, skadehotande anläggningar och länsarkitekten i Kristianstads län finner, att den föreslagna lydelsen icke innebär något förtydligande i frågan huruvida aktsamhetsregeln kan tilläm­ pas på befintliga anläggningar.

Sveriges lantbruksförbund hävdar, att den föreslagna aktsamhetsregeln får en mer begränsad tillämpning än det nuvarande stadgandet i 2 kap. 58 § första stycket vattenlagen. Då det föreslagna stadgandet åsyftar skydd för grundvattentillgång, som kan antagas bliva tillgodogjord, blir skyddet i det­ ta hänseende enligt förbundets mening inskränkt till endast så exploate- ringsmogna vattentäkter, att planer på utnyttjandet redan börjat utarbetas.

Förbundet vill föreslå, att skyddet utsträckes att gälla vattentäkter, för vilka man kan konstatera ett behov inom överskådlig tid.

Förslaget att skyddsområden skall kunna fastställas för grund­ vattenförekomster har hälsats med tillfredsställelse av remissinstanserna. I praktiskt taget alla yttranden göres positiva uttalanden angående den fö­ reslagna skyddsformens betydelse för landets nuvarande och framtida vat­ tenförsörjning. Man tillstyrker enhälligt, att bestämmelser utfärdas som möjliggör den åsyftade aktiveringen av vattenskyddsverksamheten.

I den mån erinringar framställes mot kommittéförslaget i denna del är de vanligen uttryck för önskemål om vidare tillämpning av skyddsformen än som avses med förslaget. Som tidigare omnämnts, göres nämligen av ett stort antal remissinstanser gällande, att någon principiell skillnad i lagstift­ ningens utformning ej bör göras mellan skydd av grundvattentillgångar och skydd av sådana ytvattentillgångar som behöver tagas i anspråk för vatten­ försörjning och att i enlighet härmed skyddsområden hör kunna fastställas i administrativ ordning även för ytvattentäkter.

Kungi. Maj.ts proposition nr

12

är 1'Jti'r

32

Kungl. Maj:ts proposition nr

42

är 196i

I clt par remissyttranden föreslås, att tillämpligheten av skyddsområdes- bestämmelsen icke skall begränsas till vattenförsörjning för enbart tätbebyg­ gelse. Sålunda framhåller medicinalstyrelsen, att det vid tätbebyggelse är allmänna medel som anlitas för att ordna vattenförsörjningen medan mot­ svarande kostnader för landsbygdens del bestrids av enskilda medel. Därest på landsbygden tillgängliga grund- och ytvatten blir otjänliga till vattentäk­ ter, stöter det för den enskilde på stora — främst ekonomiska — svårighe­ ter att lösa vattenförsörjningsfrågan. Tillgången till fullgott dricksvatten är av vital betydelse även för människor bosatta inom glesbebyggelse och sty­ relsen finner det därför böra övervägas, att vattenskyddet utsträckes att om­ fatta även sådan bebyggelse. I samma riktning uttalar sig Svenska provinsialläkar före ningen.

I frågan om vilken myndighet som bör ha befogenhet att fastställa skydds­ områden och meddela föreskrifter angående grundvattenskyddet har remiss­ instanserna överlag godtagit kommitténs förslag, såtillvida att det stora flertalet av dem antingen lämnat förslaget i denna del utan erinran eller ut­ talat uppskattning av frågans tilltänkta lösning. Vattenöverdomstolen yttrar för sin del, att om länsstyrelserna blir de myndigheter som anförtros beslu­ tanderätten på hithörande område, vinnes i förhållande till nuvarande ord­ ning, att skyddsföreskrifter enligt vattenlagen kan tillskapas av myndighe­ ter som äger taga initiativ till erforderliga åtgärder. Det allt större behovet att uppnå planmässighet och effektivitet i fråga om grundvattenskyddet skulle icke kunna tillgodoses om det framgent skulle ankomma på vatten­ domstolarna — vilkas verksamhet ju huvudsakligen är inriktad på rätts­ skipning — att fastställa sådana generellt giltiga skyddsföreskrifter varom nu är fråga.

I några remissyttranden riktas kritik mot förslaget i vad det innebär, att administrativt förfarande kommer att tillämpas i skyddsområdesärenden.

Länsstyrelsen i Stockholms län ansluter sig visserligen till förslaget i orga­ nisationsfrågan men finner det vara en nackdel, att de skyddsbestämmelser som länsstyrelse utfärdar icke får gå längre än vad fastighetsägare och före­ tagare, som bestämmelserna riktar sig emot, kan anses skyldiga att tåla utan ersättning. Länsstyrelsen framhåller det olämpliga i att länsstyrelserna vid bestämmandet av skyddsföreskrifter eller vitesålägganden skall nödgas att taga ställning till den för skyddsbehovets tillgodoseende i och för sig ovidkommande frågan, huruvida en föreskrift eller ett åläggande skall vara förenat med rätt till intrångsersättning eller icke och att anpassa ingripan­ dets art och omfattning därefter. Länsstyrelserna borde i stället ha möjlig­ het att, obundna av ersättningsfrågorna, meddela de beslut som skyddsbeho- vet påkallar. Däremot borde alla såsom konsekvens av besluten uppkom­ mande frågor om ersättning för skada och intrång — bedömningar av typiskt judiciell karaktär — avgöras av domstol. Länsstyrelsen finner både effek­ tivitetsskäl och rättssäkerhetskrav tala för en sådan kompetensfördelning.

Kunijl. Maj:ts proposition nr ri2 år

33

Mellanbygdens vattendomstol anser i likhet med kommittén länsstyrel­ sen vara det organ som bör handha frågor om fastställande av skyddsområ­ den. Eu förutsättning för att länsstyrelsen jämväl skall kunna anförtros uppdraget att meddela de allmänna föreskrifter, som skall gälla inom om­ rådena, synes dock denna vattendomstol vara, alt viss möjlighet öppnas till prövning inför domstol av föreskrifternas innehåll. Härom anför vat­ tendomstolen följande.

En grundtanke i kommitténs förslag till lagstiftning om skyddsområden är att'de för områdena meddelade skyddsföreskrifterna icke får innebära större intrång för berörda sakägare än vad dessa enligt allmänna rätts­ grundsatser är pliktiga att tåla utan ersättning. Bedömandet av denna av­ vägningsfråga är uppenbarligen av judiciell natur; några fasta normer för vad en sakägare är skyldig att utan ersättning tala finnes icke, utan av­ görande härvidlag blir den praxis som kommer att utbildas på grundval av lagstiftningen inom detta område. Frågan borde därför i och för sig avgöras av domstol. På de av kommittén anförda skälen synes det emeller­ tid lämpligt att hela frågan om fastställande av skyddsområden och där­ med sammanhängande spörsmål handhaves av' länsstyrelsen. De olägen­ heter som kan följa därav, att en rättsfråga således skall avgöras av en administrativ myndighet och ej av en domstol — bl. a. må härvid fram­ hållas, att en administrativ praxis vid bedömandet av gränsen för ersätt­ ningsskyldighetens inträde skulle kunna uppkomma, som ej överensstäm­ mer med motsvarande domstolspraxis i frågor om servitut till skydd för grundvatten — torde kunna undvikas genom införande av en bestämmel­ se av följande innebörd.

Om en sakägare anser, att i administrativ ordning meddelade skydds­ föreskrifter för hans vidkommande innebär sådana inskränkningar i hans rätt, som han ej kan anses skyldig att tåla utan ersättning, bör han äga rätt att hos vattendomstol påkalla prövning av denna fråga och därvid yrka sådan jämkning av föreskrifterna att »ersättningsgränsen» ej över- skrides. Talan bör föras genom stämning och riktas antingen mot den kommun eller vattentäktsägare, på vars ansökan skyddsområde fastställts, eller, i det fall då skyddsområde fastställts på initiativ av länsstyrelsen, mot det allmänna, lämpligen företrätt av kammarkollegiet.

Vattenöverdomstolen behandlar i sitt remissyttrande det av Mellanbyg­ dens vattendomstol sålunda väckta förslaget. Den framförda meningen finnes beaktansvärd från rättsskyddssynpunkt, men vattenöverdomstolen anser frågan icke vara av beskaffenhet att böra upptagas i förevarande sammanhang. Spörsmålet om förhållandet mellan administrativa och dö­ mande myndigheter — särskilt frågan om domstolsmässig överprövning av förvaltningsorgans avgöranden av rättsfrågor — står i samband med det utrednings- och reformarbete som pågår framför allt på det administ­ rativa besvärsinstitutets och förvaltningsförfarandets områden. Vatten­ överdomstolen anser det ej vara lämpligt att ur detta större sammanhang lösbryta ett speciellt rättsskyddsproblem och för ett särfall sådant som det nu framställda möjliggöra domstolsprövning av administrativa avgö­ randen.

3 Bihang till riksdagens protokoll 196/t. 1 saml. Nr 42

34

Förslaget att skyddsområden skall fastställas av länsstyrelserna avstyr- kes av länsstyrelsen i Malmöhus län, Riksförbundet Landsbygdens folk och Svenska petroleum institutet.

I yttrandet från länsstyrelsen i Malmöhus län anföres, att kommitténs ställningstagande icke röjer någon förståelse för angelägenheten av att lag­ stiftningen icke vidgar omfattningen av de administrativa myndigheternas befogenheter inom rättsområden, där specialdomstolar är tillfinnandes för handläggning av svårbedömbara och grannlaga rättsförhållanden enskilda emellan eller mellan enskilda och det allmänna. Länsstyrelsen, som håller före att meddelande av skyddsföreskrifter kommer att aktualisera ersätt­ ningsfrågor i olika avseenden, finner att starka både principiella och prak­ tiska skäl talar för att fastställelse av skyddsområde och meddelande av skyddsföreskrifter i anslutning till sådant område skall ankomma på vat­ tendomstol med möjlighet för domstolen att hänskjuta sådant ärende till handläggning vid syneförrättning, som avses i 10 kap. vattenlagen. Läns­ styrelserna synes endast böra tilläggas befogenhet att hos vattendomstol väcka fråga om fastställande av skyddsområde för grundvattentillgång.

Svenska petroleum institutet hänvisar till ett yttrande som institutet av­ givit till vattenvårdskommittén under det utredningsarbetet pågick. I ytt­ randet anförde institutet angående länsstyrelsers befattning med skydds- områdesärenden, att den expertis, som länsstyrelserna skulle ha till sitt förfogande för dessa ärenden, i första hand utgöres av distriktsingenjören för vatten och avlopp och att det torde stå klart, att denne i berörda frågor skulle komma att uppträda som företrädare för allmänna intressen. Om distriktsingenjören således på länsstyrelseplanet skulle taga initiativ till och bevaka det allmännas intressen vid erforderligt skyddande av bety­ delsefulla vattentäkter, borde på vattendomstol läggas uppgiften att fast­ ställa skyddsområden och göra avvägningen mellan allmänna och enskilda intressen. Institutet förklarade vidare, att för vattendomstolarnas hand­ läggning av dessa ärenden talade den omständigheten, att vattendomstol handlägger mål om vattentäkt och att man härigenom kunde samla rätts- och intressefrågorna i ett mål. Därest länsstyrelserna skulle fastställa skyddsområden, torde enligt vad institutet yttrade en rad intressefrågor — ersättningar för intrång, förluster eller kostnader — komma att behöva upptagas av allmän domstol. — I sitt nu avgivna remissyttrande behand­ lar institutet spörsmålet ånyo. Institutet framhåller, att även om det förut­ sattes, att de av länsstyrelse för skyddsområde meddelade föreskrifterna till skydd för grundvattnet icke får innebära kraftigare intrång än vad fastighetsägare och företagare enligt allmänna rättsgrundsatser är skyl­ diga att tåla, så kan man utgå från att de, mot vilka föreskrifterna riktar sig, ofta kommer att göra gällande, att föreskrifterna skall mildras eller alternativt, att de har rätt till ersättning för det dem orsakade intrånget.

Den avvägning, som härvidlag måste göras beträffande »tillåtet» intrång

Kungl. Maj.ts proposition nr 'i2 år 1961

Kanyl. Ma j :ls proposition nr '/2 är 19<i 'i

och intrång, som medför rätt till ersättning, är självfallet mycket vansklig, dä den måste bygga på eu ännu icke stadgad praxis, uttalanden i förarbe­ ten, doktrin m. in. Institutet vidhåller med anledning härav sin uppfatt­ ning, att vattendomstol är den myndighet, som bäst lämpar sig att avgöra dessa frågor.

Riksförbundet Landsbygdens folk anser sig ej kunna dela kommitténs uppfattning att länsstyrelserna skulle vara de myndigheter som är bäst lämpade att omhänderha frågor om skyddsområden och generella före­ skrifter. Länsstyrelserna kan väl i viss omfattning förfoga över medicinsk sakkunskap men denna torde, enligt vad förbundet har sig bekant, vara fullt utnyttjad för andra arbetsuppgifter. Det är visserligen riktigt, att distriktsingenjörerna för vatten och avlopp finnes att tillgå, när det gäller teknisk sakkunskap, men det oaktat anser förbundet, att vattendomsto­ larna är bättre lämpade än länsstyrelserna för de här aktuella arbetsupp­ gifterna. Då skyddsområde skall fastställas till skydd för vattentäkt och grundvattentillgång, torde ofta ett stort antal fastighetsägare och andra sakägare bli berörda. De skyddsföreskrifter, som kan komma att faststäl­ las för skyddsområdet, torde i många fall komma att innebära inskränk­ ningar i fastighetsägarnas förfoganderätt med avseende å deras fastighe­ ter samt där uppförda anläggningar och bedriven verksamhet. Otvivelak­ tigt kommer den omständigheten att viss fastighet beröres av ett skydds­ område att medföra en mer eller mindre klart uttalad nedgång av fastig­ hetens värde. Frågan om en viss skyddsföreskrift ålägger fastighetsäga­ ren eller annan strängare förpliktelse än vad denne är skyldig att tåla utan ersättning torde i och för sig vara svårbedömbar även för vattendomsto­ larna, men de besitter dock stor erfarenhet av här aktuella bedömningar.

Förbundet anser, att länsstyrelserna däremot torde sakna erfarenhet i des­ sa hänseenden. Härjämte anför förbundet, att länsstyrelsehandläggningen synes betänklig från vissa sakägarsynpunkter. Förbundet finner nämligen, att den enskilde kommer att ha mycket mindre möjligheter att tillvara­ taga sin rätt vid den summariska typ av process som den administrativa utgör, detta dels därigenom att skyldighet icke föreligger för länsstyrel­ serna att delgiva ansökan om utfärdande av skyddsföreskrifter med varje fastighetsägare som beröres av dessa, dels ock på grund därav att läns­ styrelserna icke såsom vattendomstolarna handlägger ärenden vid munt­ liga huvudförhandlingar. Ett annat skäl som enligt förbundets mening ta­ lar för att vattendomstolarna framför länsstyrelserna bör erhålla befogen­ het att fastställa skyddsområden är det att vid länsstyrelsehandläggning sakägarna icke har möjlighet att få ersättning för de nödiga kostnader som åsamkas dem för deras tillvaratagande av sin rätt. överföres handlägg­ ningen av frågor om fastställande av skyddsområden till vattendomstolar­ na blir däremot vattenlagens regler om process- och utredningskostnader- na tillämpliga. Även om detta skulle medföra kostsamma processer för vat-

36

Kungl. Maj. ts proposition nr 42 år 1964

tentäktsintresset är enligt förbundets mening vanligtvis sådana kostnader försvinnande små i förhållande till de ekonomiska värden som skall skyd­ das.

I anslutning härtill må anmärkas, att upprättande av normalförslag till skyddsbestämmelser förordats på några håll. Länsstyrelsen i Uppsala län understryker sålunda, att man vid utarbetandet av skyddsföreskrifter av praktiska skäl icke alltid kan eftersträva en »individuell» lösning utan antagligen i relativt stor utsträckning måste nöja sig med allmänna er- farenhetsnormer. Länsstyrelsen förordar därför att ett normalförslag till skyddsföreskrifter upprättas till länsstyrelsernas ledning. Länsstyrelsen i

Stockholms län uttalar som sin mening att kommittén borde ha utarbetat ett eget förslag till normerande föreskrifter. Svenska stadsförbundets sty­ relse framhåller, att även om visst stöd kan hämtas ur hittillsvarande praxis, där i vart fall relativt enhetliga linjer utformats för de generella skyddsföreskrifter som kan intagas i lokala hälsovårdsordningar, det må­ hända skulle ha varit av ett visst värde om några närmare riktlinjer kunde utformas att tjäna till vägledning för bedömandet i det särskilda fallet.

Kommitténs förslag angående förbud mot kloakvattenut- släpp till skydd för viktiga ytvatten täkter har remiss instanserna merendels funnit vara en välmotiverad skärpning av skydds­ lagstiftningen. Oreserverad anslutning till kommittéförslaget i denna punkt är emellertid icke den vanligaste inställningen och yttrandena innefattar åtskilliga framställningar om ändringar och tillägg i förhållande till vad kommittén ansett sig böra föreslå.

Några remissinstanser inom veterinärväsendet önskar, att förbudet skall utvidgas att gälla till förmån även för annat vatten än sådant som samhällen och livsmedelsindustrier tillgodogör. Svenska länsveterinärför­ eningen påpekar sålunda att genom forskning och erfarenhet bär fram­ hävts betydelsen av att våra husdjur har tillgång till foder och vatten av tillfredsställande hygienisk kvalitet. Under betesgång kan infekterat, över­ svämmat avloppsvatten ge anledning till sjukdomar; ett mer eller mindre utspätt kloakvatten kan understundom vara det enda som finns att tillgå, när det gäller att sörja för betesdjurens vattenbehov. Svenska veterinärför­ eningen för kött- och mjölkhygien framhåller, att det icke kan anses till­ fyllest att endast skydda vattentäkter avsedda för konsumtionsändamål; lika viktigt är att det vatten, som användes i ladugårdar eller andra djur­ stallar eller som kan översvämma lågt liggande betesmarker, icke besud­ las med smittämnen. Enligt föreningen finns talrika exempel på att ned­ smittat flod- och åvatten vid översvämningar infekterat strandbeten, där betande djur upptagit smittämnet. De risker för epidemier, som är för­ knippade härmed, är uppenbara. Föreningen betonar nödvändigheten att förhindra, att vattenburna smittämnen via husdjur tillföres konsumenter-

Kungl. Mnj:l.i proposition nr {12 år 19ti'i

37

na. EU tillägg bör göras till det framlagda kommittéförslaget, så att skydd kan skapas mot smittspridning på denna väg. Länsveterinären i Kristian­ stads län ifrågasätter om icke förbudsmöjligheten bör utsträckas att gälla jämväl för vattenområden, där vattnet oundgängligen måste användas som dricksvatten för husdjur eller för rengöring av mjölkkärl på lantgårdar. Även statens institut för folkhälsan fäster uppmärksamhet vid de speciella problem som uppkommer för jordbruksnäringen genom vattenförorening­ arna. Veterinärstyrelsen finner de av veterinärföreningarna framförda synpunkterna värda allt beaktande, men anser att ett förbud mot utsläpp av kloakvatten i syfte att motverka vattenförorening av enskilda betesmar­ ker torde komma att medföra så vittgående konsekvenser, att det i prak­ tiken knappast synes genomförbart. Där ett vattendrag är så förorenat, att det medför hygieniska vådor genom att vara tillgängligt som dricksvatten för djur, torde enligt styrelsen frågan få lösas genom lämpliga avstäng- ningsanordningar och tillförsel av dricksvatten från annat håll.

Länsstyrelsen i Älvsborgs län samt provinsialläkaren och distriktsingenjören i länet poängterar faran av ytvattenförorening genom utläckning från upplag på stränder av t. ex. olja och andra petroleumprodukter. Di- striktsingenjören förklarar att, även om oljeinblandning i vatten, som in­ tages i ett vattenverk, icke kan anses orsaka direkt hälsofara det dock är möjligt att därav uppkommer rubbningar i verkets funktion; vidare kan mycket små mängder fenolhaltig olja ge upphov till klorfenoler i vattnet, varigenom detta blir oanvändbart på grund av dålig lukt och smak. Ris­ ken för förorening av ytvatten på annat sätt än genom utsläpp av avlopps­ vatten, exempelvis genom upplag eller andra anläggningar på stränderna, framhålles också av länsstyrelsen i Södermanlands län och av distriktsingenjören i samma län. Av distriktsingenjören i Kopparbergs län föreslås utvidgning av skyddet att gälla icke blott mot kloakvattenutsläpp utan även mot t. ex. upplag av virke samt av bark och sågspån, mot anläggning av motorbåtsbryggor och mot badning. Länsstyrelsen i Kopparbergs län ansluter sig till detta distriktsingenjörens förslag.

Svenska kommunaltekniska föreningen förklarar sig icke kunna helt ansluta sig till förslaget i vad det avser förbud mot kloakvattenutsläpp av hänsyn till samhälles behov av vatten. Säkerhetsanordningarna vid ett vattenreningsverk torde kunna drivas upp till vilken ekonomiskt motiverad grad av tillförlitlighet som helst, varför tekniska missöden ej behöver be­ faras. Fara av förorening av en ytvattentäkt genom virus med avlopps­ vatten anser föreningen ej böra överdrivas. Den omständigheten att man inte känner virusarterna närmare och att man ej har tekniska möjlig­ heter att med säkerhet oskadliggöra dem i ett vattenverk, synes förening­ en knappast motivera så långtgående försiktighetsmått som absolut för­ bud mot avloppsutsläpp i ett större vattenområde.

Riksförbundet Landsbygdens folk avstyrker helt förslaget i fråga om

38

skydd mot förorening av ytvattentäkter. Förbundet anser de föreslagna lagändringarna i detta hänseende ej erforderliga för närvarande, eme­ dan den skärpning av 8 kap. vattenlagen som genomfördes år 1956 synes fullt tillräcklig. Förbundet förklarar en jdterligare skärpning av lagbe­ stämmelserna böra anstå, till dess det klart framgår, att den nuvarande lagstiftningen ej är tillfyllest.

Remissinstanserna lämnar i allmänhet utan erinran kommitténs för­ slag om viss kostnadsfördelning mellan vatte n för­ sörj ningsintresse och av loppsintresse. I några yttran­ den beklagas, att kommittén underlåtit att närmare uttala sig om den föreslagna kostnadsfördelningsregelns praktiska innebörd; det anses sko­ la lia varit av värde både för berörda parter och för tillämpande myn­ digheter att anvisningar lämnats om grunderna för fördelning av mer­ kostnader som kan uppkomma för att en ytvattentäkt skall befrias från kloakvatten eller för att särskilda åtgärder skall vidtagas till motverkande av ytvattentäkts förorening genom kloakvatten.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, statens vatteninspektion samt förste provinsialläkaren och distriktsingenjören i Örebro lån anför, att så länge det saknas egentliga riktlinjer för hur den nya bidragsregeln skall till- lämpas, det synes tveksamt om ytvattentäktsägare kommer att taga initia­ tiv i skyddsfrågorna i större utsträckning än hittills. Det förfaringssätt som i praktiken brukar tillämpas är att intressenterna förhandlingsvägen söker nå överenskommelser, vilka sedan underställs vattendomstolarna.

Möjligheterna att nå sådana överenskommelser torde ha kunnat underlät­ tas, om kommittén något hade ingått på principerna för tillämpningen av bidragsregeln. Gatunämnden i Stockholm, Stor-Stockholmsdelegationen och Stockholms norra förorters vattenverksförbund uttalar sig på liknan­ de sätt. Svenska kommunaltekniska föreningen finner naturligt att den kostnad som kan uppstå för avloppsintresset, om utsläpp förbjudes i visst vattenområde, skall delas upp mellan avlopps- och vattentäktsintressena och att även merkostnader för särskilt långtgående rening skall delas mel­ lan dessa intressen, när den långtgående reningen är påkallad av vatten- täktsintresset. Emellertid finner föreningen det vara att beklaga, att den­ na kostnadsfördelning angivits skola ske endast efter skälighetsprövning. Föreningen uttalar, att det hade varit i hög grad önskvärt, att kommittén angivit sin principiella uppfattning hur denna kostnadsfördelning skall ske och i vilka fall regeln skall träda i tillämpning. I remissyttrandet på­ pekas, att en kostnadsfördelningsfråga, som kommittén icke berört, uppstår när ny eller ökad tillförsel av avloppsvatten till en recipient, som sam­ tidigt utgör råvattentäkt för ett vattenverk, medför behov av ökade eller eljest fördyrade reningsåtgärder vid vattenverket. Föreningen håller före att det i dylika fall understundom kan vara rimligt, att avloppsintresset

Kungl. Maj.ts proposition nr 'i2 år 19(>i

40

na komma i fråga beträffande industriellt avloppsvatten och förordar, att lagtexten erhåller eu avfattning som utesluter motsatt tolkning.

Förslaget angående fridlysning av ytvattentäkter har re­ missinstanserna i allmänhet kunnat tillstyrka. Vattenöverdomstolen betonar i sitt yttrande, att den föreslagna möjligheten för Kungl. Maj :t att i vissa fall förbjuda all förorening genom kloakvatten respektive industriellt av­ loppsvatten av vattenområde som behöver förbehållas vattenförsörjningen synes vara den utväg som står till buds, när det gäller att i fråga om ytvat­ ten erhålla någon motsvarighet till det skydd som i administrativ ordning skall kunna utverkas för grundvatten.

Österbygdens vattendomstol anser däremot behov av den föreslagna frid- lysningsbestämmelsen icke kunna anses föreligga om det, i enlighet med kommitténs förslag, gives en möjlighet för vattendomstol att helt förbjuda utsläpp av kloakvatten i ett vattenområde, när så befinnes nödvändigt för att skydda vattenförsörjningen för ett samhälle eller en livsmedelsindustri eller liknande inrättning. I samband härmed finner domstolen böra fram­ hållas, att även stadgandet i 2 kap. 14 § tredje stycket vattenlagen kan till- lämpas för att skydda ett vattenområde mot förorening.

överståthållarämbetet påpekar, att fridlysningsförfarandet kan tillämpas endast om oskäligt intrång i visst hänseende icke uppkommer, vilket in­ skränker användningsområdet. Förfarandets begränsade praktiska betydel­ se understrykes vidare av distriktsingenjörerna i Kalmar, Hallands, Örebro och Västernorrlands län samt av Distriktsingenjörers förening, i vilkas ytt­ randen även föreslås att, i den mån erforderliga fridlysningsområden ligger helt inom ett län, det skall ankomma på länsstyrelsen att genomföra frid- lysningen och att Kungl. Maj :ts ingripande skall erfordras endast i fall då mer än ett län beröres. Svenska kommunaltekniska föreningen finner för­ slagen till fridlysningsbestämmelser välmotiverade men anser förbudsmöj­ ligheten sällan kunna komma till användning. Föreningen anför:

Dylika förbud må ju endast meddelas, där de icke medför oskäligt intrång för den som, innan förbudet meddelats, redan släpper ut industriellt av­ loppsvatten eller kloakvatten. När det gäller industri eller bebyggelse, inom »vattentäktsavstånd» från samhälle, kan det emellertid knappast tänkas, att ett dylikt förbud icke skulle medföra påtagligt intrång. Eftersom bestäm­ melserna om befogenheten för Konungen att utfärda dylika förbud icke är förenade med någon ersättningsklausul, kan förbudsmöjligheten följaktligen icke tillgripas, där intrånget blir ersättningsgillt. Man torde således i stället som regel bli hänvisad att i enlighet med huvudstadgandet utverka förbud att utsläppa sådant vatten i viss recipient och därmed framtvinga, att det ledes till annan recipient, varvid man får bestrida eller deltaga i merkostna­ den. Alternativt torde expropriation av ägande- eller servitutsrätt få till­ gripas.

Om än föreningen förutser, att de föreslagna förbudsmöjligheterna icke torde bli av större praktisk betydelse, vill föreningen tillstyrka dem såsom ur allmänna synpunkter önskvärda, icke minst som uttryck för lagstiftning­

Kungl. Maj.ts proposition nr 42 år 1964

41

ens inställning till det växande behovet av skydd för våra vatten. På lång sikt kan de måhända även bli av större reell betydelse.

Såsom tidigare nämnts, avstyrker Riksförbundet Landsbygdens folk kom­ mittéförslaget i allt vad gäller bestämmelser om skydd mot förorening av yt- vattentäkter.

Departementschefen

Som en följd av den alltmer omfattande föroreningen av landets ytvatten liksom av den flerstädes förekommande grundvattensänkningen föreligger på flera håll inom landet en brist på naturligt rena, opåverkade vattentill­ gångar, varmed de ökande behoven av vatten för konsumtion och andra försörjningsändamål kan tillgodoses. För att trygga vattnets kvalitet krä- ves därför särskilda åtgärder. Samtidigt som anspråken på rent konsuin- tionsvatten ökar, gör sig emellertid behovet av områden, där avloppsvatten kan släppas ut, i allt högre grad gällande. I tekniskt hänseende torde de motsättningar mellan vattenförsörjnings- och avloppsintressena som upp­ kommer därvid med hänsyn till framstegen på vatten- och avloppsteknikens område icke vara oövervinneliga. Ofta synes de kunna begränsas till att gälla frågor om reningsåtgärder. Beträffande de rättsliga förhållandena föreligger däremot som vattenvårdskommittén ådagalagt i sitt år 1960 av­ givna betänkande vissa brister. I det föregående har framhållits, att be­ stämmelser som direkt eller indirekt tjänar till att bereda skydd för vatten­ försörjningen har meddelats såväl i vattenlagen som i ett tlertal andra för­ fattningar. Enligt kommitténs uppfattning är det bestämmelserna i vatten­ lagen som bör förtydligas och fullständigas för att de påtalade bristerna bäst skall avhjälpas. Till denna mening, som genomgående biträtts vid re­ missbehandlingen, kan även jag ansluta mig.

Kommitténs förslag till ändringar i vattenlagen syftar i första hand till att skapa möjligheter att effektivt skydda vattentillgångar vilka har bety­ delse för försörjningen med vatten för hushållsändamål och andra ändamål som förutsätter vatten av hög kvalitet. Detta utredningens förslag synes mig i huvudsak väl ägnat att läggas till grund för den önskvärda lagrevisionen.

Beträffande utformningen av den nya lagstiftningen vill jag till en bör­ jan beröra frågan om olika regler för grundvattenskydd och för ytvatten skydd. Vattenvårdskommittén har i överensstäm­ melse med gällande rätt för sin del föreslagit en lösning efter olika linjer för grundvattentäkter och för ytvattentäkter. Som den föregående redogö­ relsen visar har vissa remissinstanser kritiserat kommitténs uppläggning på denna punkt och framfört önskemål om enhetliga bestämmelser. Med hänsyn till att ytvattentäkterna redan nu spelar en stor roll för vår vatten­ försörjning och att deras betydelse med all sannolikhet kommer att öka,

Kimgl. Maj:ts proposition nr 'r2 år 1964

framstår det i och för sig som önskvärt att genom enhetlig lagstiftning markeras, att grundvatten och ytvatten från skyddssynpunkt bör betraktas som lika betydelsefulla. En sådan uppläggning skulle emellertid stämma mindre väl överens med vattenlagens allmänna systematik. Den vattenrätts- iiga lagstiftningen rörande vattenförsörjning och avledande av spill vatten har tillkommit etappvis. Vattenlagen innehöll vid sin tillkomst bestämmel­ ser om byggande i vatten och såsom ett särskilt fall av byggande upptogs bortledande av vatten ur sjöar och vattendrag. Av de företag som nu är i fråga är således tillgodogörande av ytvatten för försörj ningsändamål del som tidigast blev föremål för lagstiftning. Bestämmelser om rätt till under­ jordiska vattentillgångar och om villkoren för utnyttjande av sådana in­ fördes i vattenlagen år 1939. Huvudsakligen genom lagstiftning år 1941 tillkom stadgandena om avledande av avloppsvatten till ytvattenområden. De sålunda etterhand utarbetade reglerna om företag med olika ändamål — ytvattenbortledning, grundvattentäkt och avloppsföretag — bestämmer de förutsättningar under vilka företagen må komma till stånd och anger vill­ kor som bör gälla för att vatten skall få tillgodogöras för de med företagen avsedda ändamålen. I den lagstiftning som ägnats visst slag av företag en­ ligt vattenlagen ingår därför de principiella stadgandena om företagarens skyldighet gentemot motstående intressen. Avpassade efter de olika före- tagstypernas beskaffenhet och ändamål är bestämmelserna om skydd för motstående intressen icke primära i systematiskt hänseende; vattenlagens systematik bygger icke på arten av skyddsobjekt utan på företagens ända­ mål. Om man i dagens läge inom detta område över huvud taget skall kun­ na genomföra reformer, som betraktas såsom angelägna, måste dessa bygga på den nuvarande systematiken. I annat fall måste reformarbetet på detta rättsområde ställas på en oviss framtid. Jag kan därför icke nu förorda, att tillämnade ändringar i lagstiftning om skydd för vattenförsörjning skall föranleda en lagteknisk anordning som avviker från vattenlagens nuva­ rande regelsystem.

⁴²

Kungl. Ma j.ls proposition nr ¹² är

Som framgår av vad tidigare sagts har kommittén föreslagit en allmän aktsamhetsregel till skydd för grundvatten, vilken av­ ses skola ersätta den nu i 2 kap. 58 § första stycket vattenlagen intagna skyddsregeln. I förhållande till denna innebär förslaget en ändring i för­ tydligande syfte och en anpassning till den nuvarande regelns i praxis ut­ formade innebörd. Förslaget har genomgående biträtts vid remissbehand­ lingen och jag vill även för egen del uttala min anslutning till detsamma. Yppad tvekan huruvida den nuvarande regeln avser skydd också för grund- vattentillgång, som ännu ej tagits i anspråk, har föranlett kommittén att föreslå, att såsom skyddsobjekt skall uttryckligen angivas vattentillgång, som kan antagas bli tillgodogjord. Det föreslagna tillägget, som torde un­ danröja all oklarhet, synes mig böra intagas i lagtexten. Däremot torde ej

Kungl. \Iaj:l.s proposition nr 't2 år l!)(i'i

43

böra angivas såsom förutsättning att utnyttjandet av vattentillgången kan antagas ske inom någon på vissl sätt angiven tidrymd.

Av förarbetena till del nuvarande stadgandet i 2 kap. 58 § synes framgå, att frågan om omfattningen av de inskränkningar i verksamheten som före­ tagaren måste underkasta sig med hänsyn till förekommande grundvatten­ tillgångar avsetts skola bedömas enligt de allmänna regler som får anses gälla inom grannskapsrätten eller beträffande farlig verksamhet (jtr prop. 1939:9 s. 67). De nu tillämnade ändringarna i stadgandet bör enligt min mening ieke föranleda någon ändring i detta förhållande. Att uttryckligen betona detta i själva lagen torde emellertid ej vara erforderligt.

Några remissinstanser har funnit det böra föreskrivas, att den allmänna regeln om aktsamhet till skydd för grundvatten ej blott har avseende på tillämnad verksamhet ulan även äger tillämpning på befintliga, skadeho- tande anläggningar. Med anledning härav vill jag erinra om att länsstyrelse har befogenhet att förordna om rättelse i fall av försummelse mot aktsam- hetsstadgandet. Merendels torde i vetskap om detta, som avses gälla oför­ ändrat, innehavare av bristfälliga anläggningar självmant vidtaga sådana åtgärder som eljest skulle kunna framtvingas till skydd för grundvatten.

Den av kommittén förordade bestämmelsen om anordnande av s k y d d s- områden för grundvattentillgångar är en huvudpunkt i kommittéförsla­ get och åsyftar att avhjälpa väsentliga brister i den nuvarande skyddslag­ stiftningen.

Av vattendomstolarna kan skyddsområden för närvarande fastställas i den formen att besvär eller last lägges på de särskilda fastigheterna inom ett område kring en vattentäkt på begäran av dess ägare; rådigheten över de besvärade fastigheterna kan härigenom begränsas i den mån det är er­ forderligt för att skydda vattentillgången mot faror som hotar av anord­ ningar eller verksamhet på fastigheterna. För intrång, som sålunda tillska­ pat servitut innebär, har vattentäktsägaren att utgiva ersättning. Till följd av servitutskonstruktionen kan skydd i denna form icke tillskapas för vat­ tentillgångar som ej är tagna i anspråk eller vilkas utnyttjande icke är aktuellt. Genom hälsovårdsordningar, utfärdade med stöd av hälsovårdsstad­ gan, är det vidare möjligt att meddela generella skyddsföreskrifter för ett område utan anknytning till de särskilda fastigheterna därinom. Icke heller denna skyddsform lärer vara att begagna för sådana vattentillgångar, som ej har tagits i anspråk för vattenförsörjning.

Den av kommittén föreslagna bestämmelsen innebär, att vattenförsörj­ ningen inom samhällen och andra mera sammanhängande bebyggelseområ­ den skall kunna beredas skydd — annorledes än servitutsvägen — genom att allmänna föreskrifter, med giltighet inom ett fastställt område, utfärdas angående vad som är att iakttaga jämlikt den allmänna aktsamhetsregeln. Stadgandet föreslås skola uttryckligen gälla även i fråga om grundvatten-

44

tillgångar som blott utgör reserv för framtida behov. Förslaget har tillvunnit sig allmänt gillande bland remissinstanserna. Vattenförsörjningens skydds- behov torde också enligt min mening effektivt kunna tillgodoses genom in­ gripanden i den föreslagna formen.

Som framgår av redogörelsen för remissyttrandena har på flera håll före­ slagits, att skyddsområden av nu ifrågavarande slag skall kunna fastställas icke blott som kommittén förutsatt för grundvattentillgångar utan också för ytvattenområden, som tjänar försörjningsändamål. Från tekniska och hydrologiska synpunkter torde det emellertid föreligga avsevärda svårighe­ ter att fastställa skyddsområden för ytvattentäkter. I fråga om grundvatten- tillgångar kan skyddsområdens erforderliga utsträckning fastställas efter bedömning av strömningshastigheter och markbeskaffenhet. Genom grund­ vattnets låga slrömningshastighet och därav följande långa uppehållstid i marken bör avgränsning av skyddsområden kunna ske med tämligen stor säkerhet och områdena ej behöva givas en betydande utsträckning. Vid yt­ vattentäkter är däremot förhållandena annorlunda. Många gånger är här strömningshastigheterna höga, särskilt vid flöden. Föroreningar kan där- lör i ytvatten snabbt spridas över stora områden och medföra skadliga verkningar för vattentäkter, långt avlägsna från föroreningsplatserna. Om effektivt skydd skall åvägabringas genom införande av skyddsområde, torde detta oftast icke vara möjligt med mindre skyddsområdet utsträckes att om- latta hela eller avsevärd del av tillrinningsområdet för ytvattentäkten. Att meddela generella skyddsföreskrifter med giltighet inom så vidsträckta om­ råden vore en allför ingripande och administrativt omständlig åtgärd. Ett lämpligare tillvägagångssätt att skapa skydd för ytvattentäkter är enligt min mening ingripanden i särskilda skadefall med stöd av lagstiftningen mot ytvattenförorening. Som exempel på fall, då skyddsområden svårligen skul­ le kunna fastställas må nämnas ytvattentäkterna i Mälaren för Stockholm och \ ästeras samt Göteborgs vattentäkt i Göta älv. Härtill kommer att vat­ tenlagens systematik såsom jag tidigare berört försvårar införandet av helt likartade skyddsregler för olika slag av vattentillgångar. Jag är sålunda icke beredd att för närvarande förorda någon lagändring för att möjliggöra att skyddsområden av här ifrågavarande typ tillskapas för ytvattentäkter.

Mot förslaget att skyddsområdet skall kunna fastställas i syfte att skyd­ da vattenförsörjningen endast inom vissa samhällsbildningar har vid re­ missbehandlingen anmärkts, att landsbygdens vattenförsörjning ej kan an­ ses vara mindre skyddsvärd än tätorternas samt att det är ett vitalt in­ tresse även för glesbygdernas befolkning att kunna säkra tillgången till fullgott konsumtionsvatten. Såsom kommittén betonat bör det emellertid alltjämt finnas möjlighet att till skydd för vattentäkterna för enskilda fas­ tigheter eller industrianläggningar inskrida med individuella föreläggan­ den av det slag, varom nu är stadgat i 2 kap. 58 § andra stycket vatten­ lagen. Det kan enligt min mening då icke finnas något verkligt behov av

Kungl. Maj.ts proposition nr i2 år 1964

!(untjl. Maj:la proposition nr 'i2 dr I()l>i

45

att utvidga stadgandet om skyddsområdes inrättande atl gälla i fråga om vattenförsörjningen för bebyggelse som ej är samlad.

Spörsmålet om skyddsföreskrifternas sakliga innehåll vill jag upptaga senare i samband med redogörelsen för förslaget till normalskyddsbestäm­ melser.

Stort intresse har ägnats organisationsfrågan. Kommittén har i detta hänseende föreslagit, att befogenheten att fastställa skyddsområden bör an­ förtros åt länsstyrelserna, som enligt kommitténs mening utan tvekan är de myndigheter som är bäst lämpade att omhänderha dessa frågor. Denna ståndpunkt har accepterats i flertalet remissyttranden, häribiand vatten- överdomstolens. Bland remissinstanserna har dock röster också höjts för uppfattningen att uppgiften i stället bör tillkomma vattendomstolarna. För egen del vill jag framhålla att syftet med den nya lagstiftningen är att akti­ vera skyddsverksamheten och skapa bättre möjligheter att planmässigt till­ godose vattenförsörjningens skyddsbehov, så att tillgången på tillfredsstäl­ lande konsumtionsvatten kan säkerställas för framtiden. Otvivelaktigt är länsstyrelserna med deras möjligheter att taga egna initiativ bättre ägnade att fullgöra sådana förvaltningsmässiga uppgifter än vattendomstolarna, vil­ kas huvudsakliga uppgift självfallet är rättsskipning. Den omständighe­ ten att länsstyrelserna har flerfaldiga uppgifter beträffande verksamhet, som äger sakligt samband med skyddet för vattenförsörjningen, och dess­ utom såsom kommittén påpekat äger tillgång till för ändamålet lämpad medicinsk och teknisk expertis ger dem ett klart försteg framför vatten­ domstolarna i fråga om möjlighet till samordning och översiktlig pla­ nering.

Enligt kommitténs förslag skall länsstyrelsens befogenhet att fastställa skyddsområden anknytas till den allmänna aktsamhetsregeln, som berörts i det föregående. Därigenom blir befogenheten i så måtto begränsad, att skyddsföreskrifterna icke får medföra ett större intrång än som berörda fastighetsägare och andra sakägare är skyldiga att tåla utan ersättning. Med anledning av kommitténs förslag på denna punkt har länsstyrelsen i Stockholms län framhållit, att det måste vara en onöjaktig anordning, att länsstyrelserna vid bestämmandet av skyddsföreskrifter skall nödgas an­ passa det sakliga innehållet efter den för skyddsbehovets tillgodoseende ovidkommande frågan huruvida rätt till ersättning föreligger. Länsstyrel­ serna bör enligt samma remissmyndighet kunna meddela de beslut skydds- behovet påkallar helt obundna av ersättningsfrågorna, som i förekomman­ de fall bör prövas av domstolar. Från vattendomstolshåll har betonats, att bedömandet av vad sakägare är pliktiga att tåla utan ersättning är av så utpräglat rättslig natur, att det borde skapas möjlighet för sakägare att få innehållet i länsstyrelses skyddsföreskrifter prövat av domstol i första instans. T # ■

Beaktar man att vattentäkts ägare liksom hittills skall vara oförhind-

46

Kungi. Maj.ts proposition nr i2 är 196 i

rad att hos vattendomstol utverka skydd för sin vattentäkt i form av servi­ tut, varvid domstolen också prövar uppkommande frågor om ersättning för det intrång som servitutet föranleder, kan enligt min mening ett god­ tagbart skydd för våra grundvattentillgångar i de flesta fall beredas inom ramen för den ordning kommittén förordat. Vissa fördelar skulle måhän­ da stå att vinna, om länsstyrelserna tillädes befogenhet att meddela skydds­ föreskrifter utan att behöva taga hänsyn till intrång, medan det skulle få ankomma på domstol att i efterhand pröva ersättningsfrågan. Likväl sy­ nes mig en sådan ordning svårligen kunna komma i fråga med hänsyn till de komplikationer i ersättningshänseende som skulle uppkomma, om länsstyrelse i syfte att tillgodose skyddsbehovet meddelade skyddsbestäm­ melser som ginge längre än grundvattentillgångens ägare begärt eller öns­ kat. Jag ansluter mig sålunda till kommitténs förslag på ifrågavarande punkt.

Besvär i ärenden om fastställande av skyddsområden och meddelande av skyddsbestämmelser avser rättsfrågor och bör därför prövas av rege­ ringsrätten. önskemålet om möjlighet för sakägare att få frågor om gräns­ dragningen mellan ersättningsgillt och icke ersättningsgillt intrång hän- skjutna till domstols prövning torde härigenom bli tillgodosett i erforderlig utsträckning. Förslag om erforderlig ändring i regeringsrättslagen torde få anmälas i annat sammanhang.

För ytvattenskyddets vidkommande torde eu bestämmelse angående förbud mot avlopps utsläpp i vissa fall till skydd för viktiga y t vattentäkter få anses motsvara ett betydande prak­ tiskt behov. Med stigande förbrukning tvingas efter hand allt fler sam­ hällen att begagna ytvatten för vattenförsörjning, direkt eller genom nå­ gon form av infiltration i grunden. Oundgängliga behov av ytvatten för konsumtion och liknande ändamål lärer framgent icke utan svårighet kunna tillgodoses, om icke vattenförsörjningen genom ändrad skyddslag­ stiftning beredes en från rättslig synpunkt bättre ställning. Framförallt gäller detta i förhållande till intresset att begagna ytvattenområden som recipienter för avloppsvatten. Jag vill därför tillstyrka en närmare rätts­ lig reglering, så vitt avser utsläpp av kloakvatten. Beträffande industri­ ellt avloppsvatten torde däremot enligt gällande lagstiftning tillräckliga möjligheter stå till buds att skapa skydd för ytvattentäkter. I fråga om an­ nan förorening, som kan vara till skada för ytvattentäkt, än sådan som sker genom avloppsutsläpp, har i ett par remissyttranden förordats, att bestämmelser skall meddelas därom i samband med de tillämnade änd­ ringarna i skyddslagstiftningen. Närmast åsyftas förorening som vållas ge­ nom utstjälpning av fast avfall i vatten samt genom nedsmutsning av stränder och uppläggning av skadliga ämnen på strandfastigheter. I an­ ledning av dessa framställningar vill jag framhålla, ad vad i vattenlagen

föreskrivits om motverkande av ytvattenförorening jämlikt 8 kap. 2 § i tillämpliga delar skall gälla i fråga om utkastande, utsläppande eller uppläggande av fast avfall från samhälle eller fastighet så, att vattnet kan förorenas; åt länsstyrelserna har uppdragits att meddela föreskrifter som er­ fordras till förebyggande av att ylvattenförorening sker på sätt som nu sagts. Av betydelse i förevarande sammanhang är även föreskrifterna till förhindrande av alt vatten förorenas genom avfall från fartyg. Ytvatten­ skydd i den form som kan åvägabringas med stöd av fridlysningsstadgan- den, av lokalt utfärdade hälsovårdsföreskrifter och av vattenlagens bestäm­ melse angående servitut med ändamål att hindra förorening, är ej begrän­ sat att gälla enbart skydd mot utsläpp av avloppsvatten. Åtminstone för närvarande synes ej vara av något behov påkallat att lagstiftningsvägen förbättra skyddet för ytvattentäkter gentemot andra föroreningsfaror än sådana som är hänförliga till kloakvattenutsläpp.

Såsom skyddsobjekt bör upptagas främst ytvatten som behöver använ­ das för samhälles vattenförsörjning. Därjämte bör den nya bestämmelsen bli tillämplig på ytvatten, som livsmedelsindustri eller annan liknande in­ rättning behöver tillgodogöra genom egen vattentäkt. Syftemålet är i båda fallen att förekomma risk för smittspridning och annan fara från hälso­ synpunkt. Distribution av vatten och livsmedel möjliggör uppenbarligen smittspridning. Hälsovåda i övrigt kan uppkomma därigenom, att avlopps­ vatten från samhälle innehåller gifter och radioaktiva ämnen, härrörande från speciell, inom samhället bedriven verksamhet. Sammanblandning av kloakvatten med ytvatten som användes för vattenförsörjning kräver såle­ des långtgående försiktighetsåtgärder och kan under vissa omständigheter vara något så riskfyllt från hälsosynpunkt, att det måste helt undvikas.

Företrädare för veterinärväsendet har påpekat, att de risker av kloak­ vattentillförsel som bestämmelsen tager sikte på kan anses föreligga i nå­ gon mån även då ytvatten användes för kreatursvattning och i samband med livsmedelsframställning på lantgårdar. Någon utvidgning av för­ budsmöjligheten till förmån för livsmedelsframställning som sker annor- ledes än industriellt eller för boskapshållning har jag dock ej ansett mig böra tillstyrka. I den mån skydd mot förorening är påkallat i fråga om vat­ ten för angivna behov, torde det vara tillfyllest med de möjligheter som erbjudes enligt lagstiftningen i övrigt angående åtgärder mot ytvatten­ förorening.

Förslaget till bestämmelse om viss kostnadsfördelning mel­ lan vattenförsörjningsintresse och a v loppsintresse har närmast föranletts av det stadgande kommittén föreslagit om förbud mot kloakvattenutsläpp till skydd för viktiga ytvattentäkter. Därjämte har redan med nuvarande lagstiftning ansetts föreligga ett behov av en lag- stadgad bidragsmöjlighet i de fall särskilt långtgående reningsåtgärder

Ktrnyl. Maj:Is proposition nr b 2 år 196b

48

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1961

krävs för att hindra menlig inverkan för en ytvattentäkt. Det synes vara av stort värde att förslaget i denna del genomföres. Med hänsyn till den samhälleliga och tekniska utveckling som kan väntas torde vattenförsörj­ nings- och avloppsintressena i ökad utsträckning komma att konkurrera om ytvattenområden. Vanligtvis kan de icke utesluta varandra utan är tving­ ade att jämte varandra nyttja det ytvatten som kan vara att tillgå. Förhål­ landena är alltför skiftande för att genom lagstiftning skall vara möjligt reg­ lera vid vilka faktorer avgörande vikt skall läggas för bestämmande av bidragspliktens omfattning. Vad som i varje särskilt fall kan anses skä­ ligt får enligt de linjer som kommittén dragit upp bedömas med hänsyn till de motstridande intressenas betydelse från allmän synpunkt, förutsätt­ ningar för olika tekniska anordningars utförande, relationer emellan in­ tressena i fråga om ekonomisk bärkraft samt ortsförhållanden av bety­ delse för frågor om vattenbeskaffenheten. Endast i undantagsfall bör prio­ riteten avgöra vilket intresse som skall ha företräde; vanligen är de kon­ kurrerande samhällsintressena av lika vikt och det förhållandet att ett yt­ vattenområde har kommit att tidigare användas som recipient än för vattenförsörjningsändamål är oftast en följd endast av stegvis teknisk ut­ veckling inom vatten- och avloppsväsendet. Efter det tio år förflutit från det villkor fastställts för ldoakvattenföretag — och under väsentligt änd­ rade förhållanden redan dessförinnan — kan villkoren ändras efter vad som finnes skäligt. Ehuru omprövning av villkoren ej kan föranleda att tillståndet till avloppsutsläpp återtages, begränsas dock härigenom möj­ ligheterna för avloppsföretag att göra gällande anspråk på prioritet i för­ hållande till motstående intressen. Vattenlagen innehåller en regel som är likartad den föreslagna i stadgandet, att där kloakvatten avledes till samma vattenområde från två eller flera samhällen och något samhälle vidtagit reningsåtgärder men ett annat icke, bidragsplikt kan föreskrivas för det förorenande samhället till det förstnämndas reningskostnader. Ej heller här har funnits anledning att föreskriva annat än att bidragsplik­ tens omfattning skall bestämmas efter skälighetsprövning. Stadgandet kan det oaktat antagas ha spelat en icke obetydlig roll som medel att uppnå ekonomiska uppgörelser.

Som Kommunaltekniska föreningen framhållit är det åtminstone teore­ tiskt tänkbart, att man beträffande något ytvattenområde kan ha att välja mellan avloppsvattenrening och rening av råvatten för försörjnings- ändamål. Med hänsyn till de risker som måste anses förbundna med kloakvattenutsläpp i en ytvattentäkt, därvid särskilt faran av virussprid­ ning är att beakta, torde alternativet att tillgripa de särskilda reningsåt­ gärderna först i samband med produktionen av konsumtionsvattnet så sällan komma i fråga, att någon lagregel om bidragskyldighet i sådant fall för avloppsföretag ej bör införas.

Gällande bestämmelser angående de förutsättningar under vilka indu-

50

lida intrång av större betydelse. Företagaren torde merendels ha nedlagt särskilda kostnader för avloppsanordningar och om sådana kostnader blir helt eller delvis onyttiga, innebär det en förlust som ej skäligen bör åsam­ kas honom. Således torde icke heller till motverkande av påbörjad indu­ striell förorening den föreslagna fridlysningsbestämmelsen få någon prak­ tisk betydelse. Om slutligen det vattenområde som behöver förbehållas ett samhälles vattenförsörjning är opåverkat, men fråga uppkommer om att däri utleda industriellt avloppsvatten, torde vattenförsörjningsintresset en­ ligt min mening kunna tillgodoses i skälig mån genom tillämpning av gäl­ lande bestämmelser om skydd mot industriell vattenförorening.

Med hänsyn till nu nämnda förhållanden kan de av kommittén föreslagna fridlysningsbestämmelserna icke anses motsvara något behov av särskild skyddslagstiftning. Jag finner mig därför icke böra biträda kommitténs förslag på ifrågavarande punkt.

Kungl. Maj. ts proposition nr b2 år 196i

B. Skyddsbestämmelser för grundvattentillgång

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag

Enligt väg- och vattenbyggnadsstyrelsens förslag till normalskyddsbe­ stämmelser för grundvattentillgång skall skyddsområde indelas i tre zoner, betecknade brunnsområde samt inre och yttre skyddsområde.

För brunnsområde föreslås gälla, att där endast får bedrivas vat- tentäktsverksamhet.

För inre skyddsområde upptager förslaget bestämmelse att lagring av oljeprodukter, tjärprodukter, organiska lösningsmedel, indu­ striella avfallsämnen, dammbindningsmedel, djur- och växtbekämpnings- medel samt andra för grundvattnet skadliga kemikalier icke får ske. I fråga om fastighets lager av eldningsolja och lantgårds lager av drivmedel må undantag från förbudet medgivas av byggnadsnämnden efter särskild pröv­ ning. Vidare skall enligt förslaget gödselstad och ensilageanläggning icke få anordnas inom inre skyddsområde och där icke utan tillstånd av hälso­ vårdsnämnden få spridas naturgödsel, ensilagesaft, dammbindningsmedel samt djur- och växtbekämpningsmedel. Tippning av avfall eller annat som kan skada grundvattnet skall icke få ske och utan tillstånd av hälsovårds­ nämnden skall avloppsanläggning icke få anordnas. Maskin som är driven med flytande bränsle skall enligt bestämmelse i förslaget icke få ställas upp inom inre skyddsområde för stadigvarande bruk, men till kortare, tids­ begränsad uppställning skall hälsovårdsnämnden kunna giva tillstånd. Be­ träffande exploatering av grus- eller sandtag inom inre skyddsområde före­ slås att grävning icke skall få ske till större djup än ungefär en meter över den beräknade högsta grundvattenytan. Skyldighet skall föreligga att taga

51

tillvara det översta växtbärande marklagret och i mån av exploateringens fortskridande utbreda det på botten- och släntytorna.

För yttre skyddsområde skall enligt de föreslagna bestämmel­ serna gälla, att sådan lagring av grundvattenfarliga ämnen, som for inre skyddsområde skall vara principiellt förbjuden, skall kunna få ske, om åt­ gärder som kan godkännas av hälsovårdsnämnden vidtages för att hind­ ra ämnena att tränga ned i marken; i fråga om brandfarliga varor före­ slås byggnadsnämnden vara den myndighet som har att lämna godkän­ nande. Inom yttre skyddsområde skall tippning av fast avfall och annat som kan skada grundvattnet icke få ske utan tillstånd av hälsovårdsnämn­ den och, liksom inom inre skyddsområde, skall icke heller avloppsanlägg­ ning få anordnas utan sådant tillstånd. Där maskin driven med flytande bränsle skall uppställas för stadigvarande bruk inom yttre skyddsområde, skall sådana skyddsåtgärder vidtagas som kan godkännas av hälsovårds­ nämnden. Exploatering av grus- eller sandtag föreslås icke skola få ske utan hälsovårdsnämndens tillstånd till större djup än det som motsvarar den beräknade högsta grundvattenytan.

I skriftliga kommentarer till förslaget framhåller styrelsen att förslaget utformats på sådant sätt, att anpassning av bestämmelserna efter förhål­ landena i varje särskilt fall lätt kan ske. I kommentarerna uttalas vidare, att bestämmelserna ej har gjorts strängare än att de enligt allmänna rätts­ grundsatser skall tålas utan ersättning. Tillgängliga prejudicerande rätts­ fall synes styrelsen innebära, att innehavare av befintlig anläggning med föroreningsrisk, i synnerhet sådan anläggning som inneburit kapitalinves­ tering, ej kan åläggas att utan ersättning vidtaga skyddsåtgärder i samma utsträckning som är fallet i fråga om nyanläggning.

Styrelsen förklarar, att de tekniska förutsättningarna för ett gott grund­ vattenskydd varierar starkt från fall till fall och är främst beroende av marklagrens struktur och mäktighet över grundvattenytan samt vegeta­ tionstäckets beskaffenhet. Fortsättningsvis anföres:

Den viktigaste delen i det naturliga markfiltret är ytlagret, därnäst den luftfyllda grusmassan ned till grundvattenytan och sist det grus, varigenom grundvattnet passerar i horisontell led. Finkornigt material ger bättre skydd än grövre. Den i ytiagret verksamma bakteriefloran förekommer huvud­ sakligen i det övre halvmctersskiktct och praktiskt taget icke alls vid ett djup av mer än eu meter. Det är sålunda av största vikt, att efter avslutad grusexploatering det växtbärande marklagret såvitt möjligt återställs. För att man skall kunna erhålla ett nytt vegetationstäcke erfordras visst dräne- ringsdjup, vilket i allmänhet ej bör vara mindre än en meter. Detta senare torde även helt sammanfalla med det allmänna naturvårdsintresset. En måttlig förorening i form av lätt nedbrytbara organiska ämnen minskas väsentligt vid passage genom ett matjordslager jämte ett 2—3 in tjockt fin­ kornigt och luftfyllt sandlager. Utan matjordslager torde för likvärdig ef­ fekt behövas ett 4—5 m mäktigt lager av finkornig sand över grundvatten­ ytan. Har bakteriell förorening nedförts direkt till grundvattnet, torde er­

Kungl. Maj:Is proposition nr 42 år 1!)(>4

52

fordras en uppehållstid av ungefär 2 månader för att man skall få en så stor bakteriereduktion, att grundvattnet kan användas för framställning av dricksvatten.

Varje risk för att grundvattnet inom tillrinningsområdet tillförs sådana föroreningar (t. ex. petroleumprodukter), som föga påverkas av renings­ processerna i marken, skall såvitt möjligt elimineras, och dylika förorening­ ar måste helt förhindras att nå fram till brunnsområdet.

Det många gånger starkaste ekonomiska intresset, som kolliderar med vattenintresset, är grusexploateringen. Dennas skadliga inverkan samman­ hänger med att det skyddande täckskiktet minskas och att driften kan medföra föroreningsrisker.

Yttrandena

Vid remissbehandlingen har förslaget till normalskyddsbestämmelser i några fall funnits kunna oförändrat tillstyrkas, så av veterinärstyrelsen, länsstyrelsen i Stockholms län samt några lantbruksnämnder, men har i icke ringa utsträckning kritiserats såväl i fråga om formen för meddelan­ de av bestämmelser i ämnet som om förslagets sakliga innehåll.

Vattcnöverdomstolen erinrar om att länsstyrelsernas befogenheter att fastställa skyddsområden för grundvattentillgångar och att meddela all­ männa föreskrifter rörande vad som där skall iakttagas icke är avsedda att gälla andra begränsningar i en fastighetsägares rörelsefrihet än sådana, som denne enligt allmänna rättsgrundsatser är skyldig att tåla utan er­ sättning. Utfärdandet av normalskyddsbestämmelser nödvändiggör följakt­ ligen en gränsdragning mot ersättningsgrundande former av intrång. Var och en av de föreslagna bestämmelserna måste granskas ur den synpunk­ ten, att den icke får innebära annat intrång än sådant, beträffande vilket det på förhand kan bedömas såsom klart, att det bör tålas utan ersättning.

Förekomsten av normalskyddsbestämmelser kan lätt leda till schematiska bedömningar, så att å ena sidan skyddsföreskrifterna kan bli onödigt stränga eller, å andra sidan, i det aktuella fallet särskilt påkallade före­ skrifter utelämnas. Vattenöverdomstolen finner sig icke kunna tillstyrka, att normalskyddsbestämmelser utfärdas såsom vägledning för länsstyrel­ serna utan anser lämpligare, att länsstyrelserna vid sitt arbete med utfär­ dande av skyddsbestämmelser hämtar ledning från särskilda anvisningar, erhållna genom en bearbetning och komplettering av en till vattenvårds- kominitténs betänkande fogad bilaga med tekniska synpunkter på skyddet för vattenförsörjningen. Även statens vatteninspektion anser, att i stället för normalskyddsbestämmelser bör utfärdas råd och anvisningar om hur skyddsbestämmelser i enskilda fall kan tänkas böra utformas. Vattenvårdskommittén ifrågasätter om ordet normalskyddsbestämmelser är eu lämplig beteckning. Som jämförelse nämner kommittén, att beteckningarna nor- malhälsovårdsordning enligt 67 § hälsovårdsstadgan och normallivsmedels- ordning enligt 104 § livsmedelsstadgan användes i fråga om bestämmelser, från vilka väsentlig avvikelse får ske endast under vissa förutsättningar.

Kungl. Maj.ts proposition nr i 2 år 1961

54

Kungl. Maj. ts proposition nr ⁴² år 196i

I fråga om normalskyddsbestämmelsernas sakliga innehåll hävdar Riks­ förbundet Landsbygdens folk, att förslaget upprättats utan att därvid till fullo iakttagits den förutsättningen, att bestämmelserna icke skulle vara strängare, än att de enligt allmänna rättsgrundsatser skulle tålas utan er­ sättning. Sveriges lantbruksförbund håller före, att med den uppläggning bestämmelserna fått i förslaget det i hög grad torde komma att bero på häl­ sovårdsnämnderna, huruvida bestämmelserna göres till föremål för en sträng eller mild tillämpning.

Remissinstanserna har vid granskning av de föreslagna bestämmelsernas sakliga innehåll i ett flertal fall funnit anledning anmärka, att särskilda föreskrifter går längre än vad som motsvarar icke ersättningsgillt intrång och att de av den anledningen bör omarbetas eller utmönstras. Några punk­ ter i förslaget har härigenom speciellt tilldragit sig uppmärksamhet vid re­ missbehandlingen. Även i andra hänseenden har vissa delar av normal­ skyddsbestämmelsernas sakliga innehåll blivit särskilt ingående behand­ lade.

Kommerskolleginm yttrar sig uteslutande angående de delar av förslaget som avser brandfarliga varor. Kollegium uttalar till en början, att förslaget i fråga om brunnsområde torde innebära, att brandfarliga vätskor alls icke skall förekomma inom sådant område, och kollegium har intet att erinra emot, att en föreskrift av denna innebörd upptages i skyddsbestämmelser för grundvattentillgång. För inre skyddsområde har föreslagits förbud mot lagring av oljeprodukter med möjlighet för byggnadsnämnd att medgiva undantag från förbudet såvitt gäller fastighets lager av eldningsolja och lantgårds lager av drivmedel. Kollegium ifrågasätter, huruvida skyddsbe­ stämmelser bör innehålla ett så avfattat stadgande. Det synes kollegium icke lämpligt att stadga ett generellt förbud mot lagring av oljeprodukter, efter­ som det torde komma att bli nödvändigt att medgiva undantag i ganska be­ tydande utsträckning, främst för lagring av olja för oljeeldningsanlägg- ningar i fastigheter inom området. Det synes icke heller lämpligt och knap­ past formellt riktigt att i bestämmelser av detta slag upptaga påbud att byggnadsnämnden efter prövning skall äga besluta om undantag från det generella förbudet. Ett eventuellt förbud mot befattning med brandfarliga varor inom inre skyddsområde anser kollegium böra begränsas till att avse nyanläggning av oljehamn, raffinaderi, cisternområde, och andra indu­ striella anordningar, där olja i större mängder förekommer. Kollegium kan godtaga, att ett sålunda begränsat förbud upptages i normalskyddsbestäm­ melserna. I händelse det inflyter i utfärdade skyddsbestämmelser bör det i princip upprätthållas utan undantag. Kollegium föreslår, att för icke för­ bjuden befattning med brandfarliga varor inom inre skyddsområde skall gälla, att denna skall vara ordnad så att varorna — det torde regelmäs­ sigt vara fråga om vätskor — med särskilda åtgärder effektivt hindras att rinna ut. Förvaring i underjordisk cistern synes som regel böra undvikas.

55

För yttre skyddsområde anser kollegium böra gälla, att förvaring oeh an­ nan befattning med brandfarliga varor skall ske på sådant satt, att varor­ na, om läckage skulle uppkomma, med säkerhet kan hindras att nå brunns- området. Kollegium anför, att de yttre skyddsområdena synes kunna bil ganska omfattande och att redan på grund härav skyddsbestämmelserna icke kan göras rigorösa. Det yttre skyddsområdet torde dessutom ligga på sådant avstånd från vattentäkten, att de allmänna bestämmelser som skall utfärdas enligt förordningen om brandfarliga varor rörande forvaringsan- ordningars beskaffenhet och vad som eljest i allmänhet bör iakttagas vid befattning med brandfarliga varor i regel torde kunna vara tillfyllest.

Vidare anföres i fråga om de bestämmelser som avser befattning med brandfarliga varor av Svenska petroleum institutet, att möjlighet till dis­ pens måste finnas beträffande förbudet mot lagring av oljeprodukter inom inre skyddsområden. Institutet understryker, att dessa områden enligt for­ slaget skulle få en icke obetydlig areal och att inom ett område på flera hektar i åtskilliga fall lagring av petroleumprodukter kan behöva ske for legitima ändamål. Av institutet framhålles vidare, att ur nslcsynpunkt stor skillnad förefinnes mellan olika slag av lagring. Den för vattentakter mest riskabla lagringen sker enligt institutets mening under jord, och i fråga om sådan lagring har förordningen om brandfarliga varor infört obligato­ risk tillståndsprövning. Betydligt mindre risk torde föreligga vid lagring ovan jord — antingen inomhus i källare eller utomhus på öppen lager­ plats — där läckage lätt kan upptäckas. Institutet framhåller även, att jord­ lagrens beskaffenhet och oljans viskositet är av stor betydelse för risken för en förorening av vattentäkt. Det är känt, att sammanhängande lager av lera och mjäla är relativt ogenomsläppliga och att tjocka eldningsoljor, smörjolja och bitumen på grund av sin höga viskositet över huvud taget icke kan tränga ned i marken. Därjämte måste det beaktas, att olika jord­ arter har olika förmåga att upptaga och kvarhålla nedträngande olja. Vi­ dare erinrar institutet om den erfarenheten, att utrunnen olja i marken un­ dergår en mikrobiologisk nedbrytning, som är av stor betydelse för skyd­

det av grundvattnet.

Valtenvårdskommittén anser, att lager av eldningsolja för fastighet samt drivmedel för lantgård bör kunna få anordnas inomhus i rum med betong­ golv utan avlopp och utomhus där tät skyddsanordning utförts, vilken kan innehålla hela mängden möjligen utläckande olja. I övrigt bör galla de före­ skrifter som meddelas av byggnadsnämnden. Statens vatteninspektion fin­ ner anmärkningsvärt, att förslaget upptager bestämmelser angående lag­ ring av bl. a. oljeprodukter men saknar föreskrifter om transport och han­

tering av sådana varor.

Riksförbundet Landsbygdens folk uttalar som sin mening, att förbudet mot lagring av oljeprodukter inom inre skyddsområden icke bör omfatta fastighets lager av eldningsolja och icke heller lantgårds lager av drivme-

Kungl. Maj.ts proposition nr V2 år 19

6'4

56

del. 1 förslaget har visserligen delegerats till byggnadsnämnderna att med­ dela dispens ifrån förbudet i dessa delar, men förbundet anser anordningen vara betänklig från rättssäkerhetssynpunkt. Det är förbundets mening, att därest behov föreligger att utfärda förbud mot oljelagring, som nu är \ frå­ ga, eller stadga särskilda villkor för att sådan lagring skall få äga rum, tillräckliga möjligheter att genomföra detta står till buds genom att servi­ tut jämlikt vattenlagen kan läggas å fastigheter, där det erfordras till skydd mot förorening av grundvatten.

I fråga om upplag av andra ämnen än oljeprodukter föreslås i några re­ missyttranden, att normalskyddsbestämmelsernas uppräkning av grundvat­ tenfarliga ämnen skall erhålla viss komplettering. Sålunda förordar medi­ cinalstyrelsen att lager av ben och bark skall medtagas. Styrelsen förklarar, att benmjölsfabrikernas lagring av råvara visserligen avser ett relativt ringa antal platser men att råvarans karaktär innebär en påtaglig förorenings- nsk. Bark är visserligen att anse som ett industriellt avfallsämne men krä­ ver måhända ett särskilt omnämnande i exemplifieringen, enär man eljest latt kan komma att bortse därifrån. Barkning sker nämligen numera i allt storre utsträckning vid själva industrierna i stället för som tidigare vid avverknings- och avläggningsplatserna. Kommunaltekniska föreningen fin- ner det vara oklart, huruvida vägbeläggningsmaterialet oljegrus kan anses hänförligt till gruppen oljeprodukter och sålunda omfattat av lagringsbe- stammelserna. I yttrandet från Svenska naturskyddsföreningen förordas, att jämte dammbindningsmedel andra kemiska medel för behandling av vagar och for upptining av is på vägar skall medtagas i uppräkningen av ämnen, som icke alls eller endast under vissa förutsättningar får lagras in­ om skyddsområden.

Förslaget att bl. a. naturgödsel, dammbindningsmedel samt djur- och vaxtbekampningsmedel icke skall få spridas inom inre skyddsområden utan tillstånd av hälsovårdsnämnd har kritiserats av flera remissinstanser. Vattenvardskommittén anser förbudet mot spridning av naturgödsel böra utgå. Sadan gödsling bör nämligen anses som en i jordbruksdriften normal åt- gärd, vilken icke bör förbjudas annorledes än genom beslut av vattendom­ stol jämlikt vattenlagens servitutsregel, därvid markägaren kan få frågan om ersättning för intrånget prövad. Kommittén ifrågasätter om en i nor­ malt vägunderhåll ingående spridning av dammbindningsmedel bör vara beroende av hälsovårdsnämnds tillstånd. Likaledes torde normalt bruk av djur- och ^^bekämpningsmedel sällan utgöra en fara för grundvattnet, varför bestämmelsen, såvitt avser dessa, enligt kommitténs mening bör kunna utgå.

Även Riksförbundet Landsbygdens folk ger uttryck för den meningen, att de bestämmelser i förslaget som riktar sig mot spridning av vissa ämnen bor utga. Bestämmelserna kan uppenbarligen medföra att praktiskt taget varje slag av jordbruk och skogsbruk omöjliggöres, vilket enligt förbundets

Kungl. Maj. ts proposition nr 42 ur 1964

57

mening måste innebära, ntt de föreslagna förbuden medför intrång som ej skall behöva tålas utan ersättning.

Lantbruksstyrelsen vill understryka att normalt användande av djur- och växtbekämpningsmedel i regel icke bör förbjudas utan bestämmelserna om sådana ämnen bör närmast vara till för att fästa uppmärksamheten på ris­ kerna vid tillredning och ovarsam användning. Det förutsättes av styrelsen att motsvarande skall galla normal spridning av naturlig gödsel.

Yttrandet från lantbruksnämnden i Hallands län berör en fråga om tids­ begränsning av skyldigheten att söka tillstånd för gödsling. Nämnden på­ pekar, att vattnets strömningar i de övre jordlagren under senvåren och sommaren huvudsakligen rör sig uppåt, samtidigt som sönderdelningen och omvandlingen av den naturliga gödseln i jorden under denna tid är livlig. Med hänsyn härtill synes risken för skada å vattentäkt genom spridning av naturlig gödsel under samma tid närmast vara obefintlig. Nämnden vill därför ifrågasätta om icke hälsovårdsnämndens tillstånd till spridning av naturlig gödsel utan olägenhet ur skyddssynpunkt kan tidsbegränsas till exempelvis 1 oktober—1 april.

Några remissyttranden, i vilka förutsättes att normalskyddsbestäm­ melser i enlighet med vad som föreslagits skall innehålla principiellt för­ bud mot spridning av naturgödsel, upptager förslag om utvidgning av förbudet att gälla även andra gödningsämnen. Sveriges geologiska under­ sökning anför, att spridning av vissa slags konstgödsel, exempelvis kali-, kväve- och fosforhaltiga, kan kemiskt påverka högt beläget grundvatten. Därigenom kan vattnets användbarhet som dricks- och bruksvatten bli influerat. Det är känt, att kemiska föroreningar medför gynnsamma be­ tingelser för vissa slag av bakterier. Av denna anledning bör spridnings- förbudet avse även konstgödsel. Älvkarleby och Björklinge hälsovårds­ nämnder förordar, att utan hälsovårdsnämnds tillstånd icke heller skall få spridas rötslam och kloakslam. Att sprida sådant slam på åkerjord har funnits bli ett alltmer vanligt destruktionssätt.

Också beträffande de bestämmelser i förslaget som åsyftar att be­ gränsa utvinning av grus och sand inom skyddsområden göres gällande, att det intrång som förorsakas blir alltför betydande. Riksförbundet Lands­ bygdens folk uttalar med avseende på förbudet mot utvinning av grus och sand under en meter över den beräknade högsta grundvattenytan inom inre skyddsområden följande.

Detta schaktningsförbud såsom det utformats torde i flertalet fall, då fråga är om ett redan öppnat sand- eller grustag, direkt innebära ett in­ trång av så allvarlig art, att det icke behöver tålas utan ersättning. Även då förbudet drabbar en ej påbörjad täkt, torde det gå längre än vad veder­ börande fastighetsägare är skydig att tåla. Givetvis kan det vara svårt att generellt ange, hur långt ett schaktningsförbud kan utsträckas, utan att ersättningsskyldighet uppstår för grundvattentäktsintresset. Men då det gäller en icke påbörjad grus- och sandtäkt, torde ett förbud att gräva till

Kungl. Maj:Is proposition nr 42 år HltU

58

Kungl. Maj. ts proposition nr 42 år 1964

större djup än vad som motsvarar den beräknade högsta grundvattenytan icke kunna antastas såsom gående längre än vad vederbörande är skyldig att tåla.

Lantbruksnämnden i Kronobergs län hävdar, att bestämmelserna om grusutvinning helt bör utgå. I stället skall behövliga inskränkningar i grustäktverksamhet genomföras med stöd av vattenlagens servitutsbe- stämmelse. Grus- och makadamföreningen anser, att de i förslaget till normalskyddsbestämmelser angivna djupen för schaktning icke skall vara att fatta som absoluta gränser. Grusutvinning bör enligt föreningens me­ ning kunna ske även under grundvattennivån, därest sökanden förebringar utredning som styrker, att grundvattenförekomsten icke kommer att ska­ das genom sådan utvinning. Vad gäller det yttre skyddsområdet finner också statens institut för folkhälsan, att schaktning under grundvatten­ ytan torde kunna ske utan att därigenom uppkommer fara för hygieniska olägenheter. Det yttre skyddsområdet förutsättes nämligen motsvara till- rinningsområdet och få betydande utbredning. Till följd härav kommer vattnets filtreringstid att bli så lång, att risker för smittspridning genom grundvattnet ej synes föreligga, åtminstone icke där grusutvinningen sker i det yttre skyddsområdets periferi. För statens vatteninspektion synes den nedersta gränsen vid exploatering av grus- och sandtag lämpligen skola göras mer beroende av omständigheterna i varje särskilt fall än vad som förutsättes i förslaget.

Bland remissinstanser som intager den ståndpunkten, att normalskydds­ bestämmelserna bör innehålla föreskrifter till begränsning av grustäkt­ verksamhet märks kammarkollegiet. Om en allmängiltig regel skall gi­ vas, bör gränsen under vilken grävning ej få ske, enligt kollegiets mening bestämmas till minst en meter över den beräknade högsta grundvattenytan. Kollegiet ifrågasätter, om icke de för det inre skyddsområdet upptagna bestämmelserna om tillvaratagande och utbredande av det översta växt- bärande marklagret bör äga tillämpning även för det yttre skyddsområdet.

Statens institut för folkhälsan uttalar sig också angående enmetersgrän- sen vid schaktning inom inre skyddsområdet och finner förslaget otill­ fredsställande i denna del. Institutet anför:

Gränsen torde närmast ha valts med tanke på att tillräckligt dräne- ringsdjup skall erhållas för att återställa ett vegetationsskikt. Ur hygie- nisk-bakteriologisk synpunkt är det föreslagna schaktningsdjupet i vissa fall ej godtagbart inom det inre skyddsområdet. Vid utvinning av grus och sand kommer alltid betydande ytor att sakna vegetationsskikt. Enligt styrelsens mening synes det riktigare att angiva, att inom det inre skydds­ området exploatering av grus- och sandlager som regel ej bör ske. I de fall, sådan kan tillåtas av hygieniska skäl, bör schaktning ej medgivas längre ned än intill en meter över grundvattenytan, dock först efter särskilt med­ givande av vederbörande myndighet.

Kungl. Maj.ts proposition nr \2 är 196 i

59

I yttrandet från medicinalstyrelsen förordas, att bestämningen grus- eller sandtag kompletteras med lertag. Samma behov av grundvatten­ skydd gör sig nämligen gällande vid alla de nämnda formerna av fält­ verksamhet.

Departementschefen

Förslaget att länsstyrelserna skall ha att fastställa skyddsområden för grundvattentillgångar och att meddela föreskrifter att gälla inom de oli­ ka skyddsområdena innebär, att på länsstyrelserna lägges en i viss mån ny uppgift. Såsom antytts bl. a. i vissa yttranden över vattenvårdskommitténs år 1960 avgivna betänkande skulle länsstyrelsernas handläggning av des­ sa frågor otvivelaktigt underlättas, om normalskyddsbestämmelser kunde upprättas till länsstyrelsernas ledning. Även andra fördelar skulle stå att vinna. Sålunda skulle säkerligen vattentäktsägarna, om normalskydds­ bestämmelser funnes att tillgå, vara mera hågade att taga initiativ till fastställande av skyddsområden än eljest, då de i så fall lätt skulle på för­ hand kunna bedöma, vilket innehåll och vilken utformning skyddsföre­ skrifterna för deras vattentäkt kunde få. Självfallet skulle normalskydds­ föreskrifterna också komma att bidraga till enhetligheten på området, en enhetlighet vilken såsom medicinalstyrelsen betonat skulle vara av stor betydelse då det gäller efterlevnaden och kontrollen av givna föreskrifter.

I syfte att skapa en bas för bedömningen av hithörande frågor har väg- och vattenbyggnadsstyrelsen på Kungl. Maj :ts uppdrag upprättat ett pre­ ciserat förslag till normalskyddsbestämmelser, upptagande delvis olika föreskrifter för område i vattentäkts omedelbara närhet, s. k. brunnsom- råde, och för inre och yttre skyddsområden.

Vid remissbehandlingen av förslaget har mot tanken på normalskydds­ bestämmelser invänts, att varierande lokala förhållanden svårligen låter sig beaktas inom ramen för sådana bestämmelser. Otvivelaktigt förhåller det sig även så, att man i sammanhanget aldrig kan bortse från att vissa faktorer varierar starkt från plats till plats. Ytvegetationens natur och jordlagrens beskaffenhet ävensom grundvattenströmmarnas utbredning, riktning och strömningshastighet må nämnas såsom exempel på dylika faktorer. Även befarade föroreningars biologiska, kemiska och fysikaliska verkningar är variabla faktorer. I ett yttrande har särskilt understrukits att gränsdragningen mellan ersättningsgillt och icke ersättningsgillt intrång genom skyddsföreskrifterna med hänsyn till de ofta skiftande omständig­ heterna knappast kan ske i form av generella stadganden, i varje fall om man vill undvika att dessa blir så uttunnade, att de ej i nämnvärd grad kan fylla sin uppgift. Vidare har framhållits, att förekomsten av normal­ skyddsbestämmelser lätt kan leda till schematiska bedömanden, så att skyddsföreskrifterna i det särskilda fallet kan bli onödigt stränga eller

60

Knngt. Maj:ts proposition nr 42 år 196t

ofullständiga. Vad sålunda framhållits synes mig ha den styrka, att det måste tillmätas en avgörande betydelse. Jag anser mig därför icke böra förorda, att särskilda normalskyddsbestämmelser utfärdas.

Låter man tanken på utfärdande av normalskyddsbestämmelser falla, innebär detta emellertid ingalunda, att länsstyrelser och vattentäktsägare blir ställda helt utan ledning. Framhållas må att det redan nu finnes av­ göranden i högsta instans av betydelse i sammanhanget (se t. ex. NJA I 1962 s. 508 ff och RÅ 1956 s. 52 ff). Vidare må erinras om att redogörel­ ser och anvisningar finnes meddelade i fackpressen samt i 1960 års betänkande av vattenvärdskommittén och den därvid fogade tekniska bilagan. Självfallet kan också väg- och vattenbyggnadsstyrelsens här ifrå­ gavarande förslag och remissyttrandena däröver vara till betydande hjälp vid skyddsföreskrifters upprättande.

För egen del vill jag såsom komplement till det sålunda berörda mate­ rialet framlägga vissa sammanfattande synpunkter på frågan om skydds­ föreskrifters innehåll. Dessa synpunkter kan sammanställas i följande oli­ ka punkter.

1. Skyddsområdena synes böra givas den utbredning som är erforderlig för att grundvattnets uppehållstid skall vara tillräcklig för oskadliggöran­ de av olika, grundvattnet förorenande ämnen. Länsstyrelserna har sålunda främst att sammanställa de geohydrologiska förutsättningarna för grund­ vattenskyddet med de arter av föroreningsrisker, som bedömes vara de mot vilka skydd behöver tillskapas. Stora variationer föreligger i fråga om den tid som åtgår för naturlig reduktion av föroreningar av olika typer. Med hänsyn härtill torde det oftast vara lämpligt, att skyddsområdet in­ delas i skilda zoner och att för var och en av dessa gives föreskrifter, som anpassas efter skyddszonens avstånd från befintlig vattentäkt eller till- ämnad uttagsplats. På så sätt är möjligt att undvika onödiga inskränk­ ningar i nyttjandet av fastigheterna inom skyddsområdet. Liksom be­ träffande yttre avgränsning av skyddsområde kan zonindelning ske alle­ nast med utgång från de lokala betingelserna för grundvattenskyddet.

2. Markområdet i vattentäktens omedelbara närhet torde böra skyddas mot varje fara för grundvattenförorening. I vissa fall lärer det visa sig er­ forderligt att för erhållande av ändamålsenliga bestämmelser för dessa brunnsområden hänföra sig till den servitutsregel, som nu finnes upp­ tagen under 2 kap. 45 § vattenlagen.

3. Inom hela det skyddade området bör vara förbjudet att anordna för­ råd av petroleumprodukter och andra brandfarliga varor annorledes än i överensstämmelse med kommerskollegiets tillämpningsföreskrifter till förordningen den 1 december 1961 (nr 568) om brandfarliga varor. Härvid­ lag torde således endast en hänvisning till dessa föreskrifter vara erforderlig.

4. Anordnande av förråd av andra för grundvattnet skadliga ämnen tor­ de böra anmälas till hälsovårdsnämnd och ej få ske med mindre nämnden

Kungl. Maj.ts proposition nr 42 år 1$64

61

efter särskild, prövning meddelat tillstånd. Såsom exempel på ämnen, som nu avses, må nämnas tjärprodukter, organiska lösningsmedel, industriella avfallsämnen, dammbindningsmedel samt gifter för bl. a. skadedjurs be­ kämpning och växtulrotning, allt i den mån dessa ämnen ej skall hänföras till gruppen brandfarliga varor. På nämnden bör ankomma att dels be­ stämma intill vilken mängd ämnena får lagras på fastighet, dels ock före­ skriva de skyddsåtgärder som i förekommande fall måste vidtagas.

5. För uppställning av stationära, med flytande bränsle drivna maskiner torde böra föreskrivas att säkerhetskärl för spill skall anordnas under motorer och bränslebehållare. Kärlen bör rymma hela den vid maskinen förekommande bränslemängden och vara så beskaffade, att uppsamlat bränsle med säkerhet hindras nedtränga i marken. Det bör åligga inne­ havaren av maskinen att tillse, att uppsamlingsanordningen icke genom vattenfyllning eller annorledes bringas ur funktionsdugligt skick.

6. Gödselstäder och ensilageanläggningar bör få anordnas endast i den mån det är möjligt att vidtaga helt betryggande åtgärder mot grundvatten­ förorening. Det synes erforderligt att föreskriva, att avloppsvattnet skall kunna bortledas i slutna ledningar från det skyddade området. Skyddsåt­ gärderna torde utföras enligt av hälsovårdsnämnden för varje särskilt fall lämnade anvisningar.

7. Spridning av naturgödsel och andra gödningsämnen, av djur- och växtbekämpningsmedel och dammbindningsmedel torde väl i regel icke kunna förbjudas utan att därav uppkommer intrång för vilket ersättning bör utgå. Åtminstone där fråga är om normalt nyttjande av fastigheter in­ om skyddsområdet för jordbruk och skogsbruk och om sedvanligt under­ håll av vägar inom området, synes begagnande av ämnen och medel, som nyss sagts, rätteligen kunna förhindras blott medelst servitut. Beträffande sådana grundvattentillgångar som hålles i reserv för framtida bruk, lärer väl icke vara av förhållandena påkallat, att redan innan tillgodogörandet börjat, tillskapa ett föroreningsskydd i form av förbud mot gödselsprid­ ning och liknande. Därför synes fråga om sådana förbud ej heller behöva uppkomma i andra fall än då ägare av en vattentäkt tillgodogör grund­ vatten och lagliga förutsättningar finnes att utverka servitut vid vatten­ domstol.

8. Tippning av sopor och annat avskräde bör hindras äga rum där grund­ vattnet kan förorenas genom urlakning av avfallet. Sålunda bör avfall alls icke få läggas i grusgropar och på andra platser med ringa markskikt som skydd för grundvattnet. Om ej heller ytlagren inom skyddsområdet i öv­ rigt bedömes vara tillräckligt tätande eller filtrerande, bör generellt före­ skrivas skyldighet att regelbundet bortskaffa avfallet till förhindrande att ansamling sker någonstädes på mark inom skyddsområdet.

9. Förbud mot utsläpp av avloppsvatten i grunden torde behöva stadgas med giltighet inom skyddsområden i deras helhet. Sagda förbud bör avse

62

Kungl. Maj.ts proposition nr

4

2 år 196b

såväl det fallet att spillvatten och annan flytande orenlighet direkt slås ut på markytan som det att avloppsvatten efter att ha passerat en slambrunn infiltreras i marken. Det bör krävas att spillvattenförande ledningar inom skyddsområde utföres av tätt material och med täta fogar.

Hälsovårdsnämnd bör ha möjlighet att lämna dispens från de i denna punkt berörda skyddsområdesföreskrifterna. Med hänsyn till markbeskaf­ fenheten, grundvattnets strömningsförhållanden och liknande lokalt beting­ ade faktorer kan nämligen förbud mot spillvatteninfiltration understundom framstå som ett onödigt ingrepp i fastigheternas nyttjande. Ej heller kan antagas vara behövligt att undantagslöst upprätthålla förbud, som nu är i fråga, till skydd för grundvattentillgångar som blott hålles i reserv för framtida bruk.

10. Liksom andra utnyttjare av fastigheter med grundvattenförande marklager har den som bedriver grus-, sand- eller lertäkt inom ett skydds­ område att utan ersättning iakttaga skäliga försiktighetsmått för att skada på grundvattnet skall undvikas. Skyddsbestämmelse i detta hänseende torde i regel kunna givas formen av en föreskrift, att täkt tillätes blott ned till viss nivå, bestämd i förhållande till högsta grundvattenytan (jfr RÅ 1956 s. 52 ff). Ofta torde det kunna krävas, att ett till sin mäktighet bestämt skyddsskikt skall lämnas orört av exploatören. Då länsstyrelse har att fastställa bestämmelse av denna innebörd måste den beakta — för­ utom grundvattentillgångens betydelse från allmän och enskild synpunkt — mot vilka föroreningsrisker skydd skall åvägabringas. Avgörande för vil­ ken omfattning det täckande skiktet skall ha bör också vara beskaffenhe­ ten av marklagret och den därav beroende förmågan att oskadliggöra till­ förda föroreningar. Det är att märka, att med skyddsföreskrifterna i öv­ rigt avses att skapa skydd mot de mest påtagliga föroreningsriskerna, såsom oljespill från stationära maskiner, ansamling av avskräde i grus­ gropar och infiltration av avloppsvatten i grunden. Mången gång torde fördenskull ej vara påkallat att som säkerhetsåtgärd kräva något mera betydande skyddsskikt. I allmänhet bör dock åligga exploatören att över grundvattenytan kvarlämna ett skikt av sådant djup, att tillräcklig drä­ nering kan erhållas för att vegetation skall återkomma och därmed på längre sikt grundvattenskyddet säkerställas. Regelmässigt lärer kravet på skäliga försiktighetsmått i förevarande hänseende uppfyllas, därest man avstår från utvinning av grus, sand och lera på lägre nivå än en meter över den högsta grundvattenytan. Till följd av att geologiska och andra förutsättningar för att hålla grund­ vattnet fritt från föroreningar kan variera inom ett och samma skydds­ område bör länsstyrelsen kunna förbehålla sig att pröva huruvida grus-, sand- eller lertäkt i särskilda fall bör tillåtas under den nivå som länssty­ relsen av skyddshänsyn fastställt som den generellt lägsta. Sådana dis­ pensärenden bör avgöras av länsstyrelsen själv efter hörande av hälso­

63

vårdsnämnden i orten. Härför talar att länsstyrelserna redan nu enligt 21 § naturskyddslagen och 14 a § kungörelsen den 30 december 1952 med närmare bestämmelser rörande tillämpningen av naturskyddslagen har att taga befattning med täktfrågorna ävensom att dessa arbetsuppgifter kan väntas få ökad omfattning enligt den väntade nya naturvårdslagen, varigenom generell tillståndsplikt för grusbrytning torde komma att infö­ ras (jfr SOU 1962: 36 s. 292 ff och prop. 1963: 71 s. 108 f). Av betydelse i sammanhanget är också att länsstyrelserna har tillgång till speciell sak­ kunskap genom anknytningen till länsläkar- och länsingenjörsorganisa- lionerna.

Kungl. Maj. ts proposition nr

42

år 196b

C. Tillsyn över radioaktiv vattenförorening

Vattenvårdskommittén

I vattenvårdskommitténs år 1962 avgivna betänkande »Tillsyn över radio­ aktiv vattenförorening» lämnas som bakgrund till kommitténs förslag en redogörelse för den radioaktiva föroreningens natur och verkningar. Sam­ manfattningsvis anföres, att de aktivitetskoncentrationer, som förorsakas av ett utsläpp av reaktoravfall i en sjö eller havet, är beroende av en mång­ fald faktorer, som kan inordnas under tre huvudrubriker, nämligen vat­ tenomsättning, bottenfällning och biologisk aktivitet. I fortsättningen utta­ las följande.

Vattenomsättningen åstadkommer en utspädning, bottenfällningen och den biologiska aktiviteten en återkoncentration av aktiviteten. Hur länge aktiviteten förblir i verklig lösning, hur hastigt den kommer att sedimen­ teras och var detta sker, hur hög aktivitetskoncentrationen blir vid jäm­ viktstillståndet, hur mycket av aktiviteten som kommer att upptagas i bio­ logiska kretslopp och hur fort detta går, om risk finnes för att aktivitet sköljes upp på stränderna med planktoniska alger, vilka aktivitetsnivåer som kommer att uppstå i fisk etc., beror i hög grad på vattenområdets egenskaper och på dess växt- och djurvärld. Varje vattenområde har sin speciella kombination av egenskaper.

Det är därför inte möjligt att utan föregående undersökning bedöma hur radioaktiva lösningar vid utsläpp i en sjö eller i ett havsområde kommer att transporteras, återkoncentreras, bottenfällas o. s. v. På grund av skill­ nader i växt- och djurvärld, fysiska och kemiska miljöförhållanden o. dyl. är det heller inte möjligt att direkt använda utländska erfarenheter vid en sådan bedömning. På många för bedömningen viktiga punkter saknas för övrigt forskningsresultat totalt.

Väsentligt olika synpunkter måste läggas på utsläpp som företas i insjöar och på utsläpp som företas i havet. Självfallet är härvid viktigast att be­ akta att sötvatten kan komma att utnyttjas för direkt konsumtion av män­ niskor och djur. Vid utsläpp i havet har man dels att räkna med risken för aktivitetsförorening av det fiskkött som användes till människoföda, dels risken för fiskbeståndet som sådant.

64

Kungl. Maj: ta proposition nr 42 år 1961

Vidkommande behovet av tillsyn över radioaktiv vattenförorening fram­ håller kommittén, att av hittillsvarande erfarenheter att döma det synes vara oundvikligt, att atomenergiens nuvarande och framtida fredliga använd­ ning i viss utsträckning måste medföra utsläpp av avfallsprodukter i vat­ tenområden. För att undvika skador därav måste beträffande sådana ut­ släpp, i den mån de anses kunna tillåtas, villkoren noggrant övervägas och därvid sörjas för omsorgsfull kontroll och övervakning. Största möjliga trygghet måste också skapas mot oavsiktliga utsläpp. Kommittén erinrar om att då det gäller radioaktiva avfallsprodukter, som i vatten eller annor­ städes kan vålla direkta skador för människan, finns kontroll ordnad ge­ nom medicinalstyrelsens strålskyddsnämnd, medan på det vattenbiologiska området hittills ingen systematisk kontroll eller övervakning har stått till förfogande. Såvitt gäller sistnämnda område har man varit nödsakad till- lämpa ett provisorium, som inneburit att statens vatteninspektion och vat­ tendomstolarna förordnat särskild sakkunnig i varje särskilt ärende. Ut­ byggnaden och planeringen av atomkraftanläggningarna har nu nått så långt, att detta provisorium icke kan tillgodose förefintliga behov. Kom­ mittén finner oundgängligen nödvändigt, att vederbörlig expertis ställes till förfogande för en opartisk tillsynsverksamhet. Erforderlig personal måste heltidsanställas och kvalificeras för sina uppgifter.

I fråga om expertisens organisatoriska anknytning anför kommittén:

Denna sakkunskap kan tänkas knuten till endera av de båda tillsyns­ myndigheterna på området, således strålskyddsnämnden eller vatteninspek­ tionen. Eftersom radioaktivt utsläpp kan medföra menliga ekonomiska följ­ der för fisket är också en anknytning till fiskeristyrelsen tänkbar. En an­ knytning till strålskyddsnämnden vore motiverad ur den synpunkten att hela tillsynsverksamheten då samlades hos en och samma myndighet. Detta kunde dock befaras leda till att vederbörande personal snart förlorade kon­ takten med annan vattenbiologisk och vattenkemisk verksamhet. Vid över­ läggning med representanter för nämnda myndigheter har också enighet nåtts om att bland annat ur sistnämnda synpunkt den ifrågasatta perso­ nalen bör knytas till vatteninspektionen. EU nära samarbete mellan de tre nämnda myndigheterna förutsättes dock komma till stånd på hithörande område.

De viktigaste arbetsuppgifterna för det expertorgan som föreslås skola biträda vatteninspektionen med övervakningen av radioaktiva föroreningar i vatten kan enligt kommittén sammanfattas på detta sätt:

1) Att inom vatteninspektionen verkställa de utredningar beträffande direkt och indirekt radioaktiv förorening av recipienter som erfordras för utlåtanden till koncessionsbeviljande myndighet, vattendomstolar, admi­ nistrativa myndigheter in. fl.; dock icke att behandla frågor om tillåtliga aktivitetskoncentrationer i och för sig, vilket ankommer på strålskvddsmvn- digheten;

2) att efter förordnanden i särskilda fall fungera som sakkunnigt organ åt vattendomstolarna och att i samarbete med andra tillsynsmyndigheter utarbeta program för övervakning av recipienter;

66

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1964

knytas till vatteninspektionen står främst den meningen att alla slag av kontrollverksamhet beträffande radioaktivitet bör samordnas och även ifrå­ gavarande tillsyn ankomma på den centrala strålskyddsmyndigheten.

Den förstnämnda ståndpunkten företrädes uttryckligen av vattenöverdomstolen, vatienrättsdomarc i Österbygdens, Söderbygdens och Västerbyg­ dens vattendomstolar, vattenfallsstyrelsen, kammarkollegiet, statens vat­ teninspektion, Vetenskapsakademiens naturskyddskommitté, Föreningen för vattenhygien samt Atomkraftkonsortiet Krångede AB och Co. För sitt ställningstagande åberopar dessa remissinstanser merendels samma skäl som anförts av kommittén, nämligen det att anknytningen till vatteninspek­ tionen bereder möjlighet för den personal som har tillsynen om hand att hålla önskvärd kontakt med annan vattenbiologisk och vattenkemisk verk­ samhet. Vattenfallsstyrelsen uttalar för sin del, att den föreslagna anknyt­ ningen till vatteninspektionen bör komma till stånd med hänsyn till att den aktuella tillsynsverksamheten består av arbetsuppgifter som till sin karak­ tär är likartade med dem, som förekommer vid vattenföroreningar från stör­ re industrianläggningar och beträffande vilka tillsyn redan nu ingår i vat­ teninspektionens verksamhet.

Att ansvaret för tillsynsverksamheten inom strålskyddets område icke bör uppdelas på flera myndigheter är avgörande för andra remissorgans in­ ställning. Medicinalstyrelsens strålskyddsnämnd uttalar sig på följande sätt.

Beträffande utredningens förslag till kontrollorganisation vill strålskydds- nämnden framhålla nödvändigheten av att all kontrollverksamhet beträf­ fande radioaktivitet samordnas under en myndighet. Om så ej sker, kan oklarhet komma att råda både beträffande ansvarsfördelningen olika myn­ digheter emellan och beträffande de strålskyddsåtgärder som kan krävas av en anläggningsinnehavare. Den kontrollerande verksamheten bör ligga under den centrala strålskyddsmyndigheten, även om kontrollens tekniska verkställande i en del fall bör förläggas till andra institutioner. Den kon­ trollverksamhet, vars praktiska utövande sålunda i vissa fall synes böra överlåtas på andra fackorgan, torde i den ordning som befinnes lämplig med jämna intervaller böra bli föremål för rapporter till strålskyddsnämn- den. Kontrollarbetet bör organiseras i samarbete mellan de ifrågavarande fackorganen och strålskyddsnämnden.

Även Sveriges industriförbund och AB Atomenergi förordar, att den till- ämnade expertisen organisatoriskt hänföres till strålskyddsmyndigheten och att tillsynsverksamheten utan undantag omhänderhaves av denna myn­ dighet.

Försvarets forskningsanstalt förklarar, att bestämmandet av tillåtliga ak­ tivitetsnivåer och dosbelastningar icke kan splittras på flera myndigheter.

Anstalten finner det vara ett oavvisligt krav att en enda myndighet är an­ svarig härför, då endast på så sätt den totala dosbelastningen för individer, grupper av individer och hela folket kan fullständigt överblickas. Det är vidare önskvärt, att tillsynen å efterlevnaden ligger hos denna myndighet, så att den erforderliga överblicken av läget skall kunna vara så aktuell och

68

Kungl. Maj.ts proposition nr 42 år 1964

Departementschefen

Efter förslag i 1963 års statsverksproposition bär för budgetåret 1963/ 64 anvisats medel för särskild expertis såsom förstärkning av vattenin­ spektionen för forskning och behandling av ärenden rörande utsläpp i vatten av radioaktiva ämnen. Enligt uttalanden av föredragande departe­ mentschefen är personalens anknytning till vatteninspektionen motive­ rad av det önskvärda i en nära kontakt mellan radioaktivitetsforskning- en på vattenområdet och övrig forskning inom vatten- och fiskevården. I frågan om vilken myndighet som bör åläggas att handhava tillsynen över de radioaktiva vattenföroreningarna var departementschefen icke beredd att taga ställning; tills vidare borde vatteninspektionen i förekommande fall i enlighet med gällande bestämmelser utöva tillsynen (prop. 1963: 1 bil. 11 p. 127). Jag får nu anföra följande rörande organisationen av tillsy­ nen över radioaktiv vattenförorening och den lagstiftning som äger sam­ band därmed.

I samband med förslaget till ändringar i vattenlagen i syfte att bereda strålskyddsmyndigheten tillfälle att följa ärenden om radioaktiv vatten­ förorening har spörsmålet om tillsyn över sådana föroreningar ytterligare övervägts. Med tillsyn, som nu är i fråga, åsyftar jag övervakning i gemen av vattendrag, sjöar och andra vattenområden, däremot icke den särskilda tillsynsverksamhet varom förordnas av vattendomstolar och andra or­ gan i avgöranden om företag som påverkar vattenförhållanden.

Den aktivitetskontroll som ankommer på strålskyddsnämnden såsom central strålskyddsmyndighet har den allmänna hälsovården som ända­ mål och gäller radioaktivitet oavsett i vad slags materia sådan förekom­ mer. Strålningsnivån i landet studeras under medverkan av ett flertal myndigheter och institutioner, som bl. a. sörjer för provtagning och kon­ troll inom särskilda verksamhetsområden. Även vatteninspektionens till- synsuppgifter omfattar radioaktiv förorening utan att det i detta hänseen­ de har gjorts undantag för förorening av beskaffenhet att vara till skada för människor. Formellt sett har således både strålskyddsnämnden och vatteninspektionen övervakningsuppgifter inom den sektor av tillsyns­ verksamheten som avser hälsovådlig radioaktiv vattenförorening. Någon olägenhet härav torde hittills icke ha förmärkts.

Om således kontroll över radioaktiv vattenförorening, såvitt nu är i fråga, i dagens läge icke innebär något problem blir förhållandena må­ hända ändrade i framtiden till följd av atomenergiens ökade användning. Atomteknikens utveckling och forskningens framsteg ökar efterhand kun­ skaperna om vad som är betydelsefullt för kontrollen av radioaktivitet. Ännu synes emellertid icke tillräcklig erfarenhet och överblick ha vunnits för att tillsynsverksamheten genom lagstiftning lämpligen skall givas en annan utformning än den har för närvarande. Om utvecklingen föranleder

69

det torde framdeles få övervägas att författningsmässigt närmare reglera strålningskontrollen beträffande vattenområden. Tillsynsmyndigheternas ar­ betsförhållanden och funktioner, liksom ansvarsfördelningen mellan myn­ digheterna, kan därvid fastläggas, detta såvida icke uppdelning på sär­ skilda organ visats vara en anordning som bör ersättas med koncentra­ tion av all tillsynsverksamhet till eu enda strålningskontrollerande myn­ dighet. Intill dess så kan ske, bör emellertid de arbetsuppgifter som nu behandlas i 1956 års tillsynslag odelat ligga kvar hos vatteninspektio­ nen. Varken detta förhållande eller den omständigheten att inspektionen som nyss nämnts tillförts särskild expertis för behandling av ärenden rö­ rande radioaktiv vattenförorening innebär emellertid, att inspektionen får underlåta att vid fullgörande av sina nu ifrågavarande arbetsuppgif­ ter på lämpligt sätt samråda med andra fackorgan, däribland främst strål- skyddsmyndigheten. När det gäller sådana vitala frågor på strålskyddsom- rådet som fastställandet av tolerabla aktivitetsnivåer och dosbelastningar måste självfallet ett intimt samråd äga rum mellan inspektionen och strål- skyddsmyndigheten. Inspektionen torde sålunda icke böra fatta något be­ slut i dessa frågor utan att dessförinnan intimt ha samrått med strål- skyddsmyndigheten såsom den på området främsta instansen i landet. Hålles strålskyddsmyndigheten successivt orienterad om aktuella mål och ärenden rörande radioaktiv vattenförorening, torde detta vara till fromma för effektiviteten i samarbetet mellan de båda myndigheterna. Strålskyddsmyndigheten sätts därigenom i tillfälle att själv taga erforder­ liga initiativ till samverkan med de myndigheter som äger föra det all­ männas talan. Såsom vattenvårdskommittén föreslagit bör därför bestäm­ melser intagas i vattenlagen av innebörd, att strålskyddsmyndigheten framgent skall hållas underrättad om mål och ärenden rörande radioak­ tiv vattenförorening.

Vid remissbehandlingen av kommitténs förslag har ifrågasatts om icke från handläggning vid syneförrättning skall undantagas ärenden rörande utsläpp av avloppsvatten med radioaktivt innehåll. Ärendena skulle i så fall helt förbehållas vattendomstols prövning. Den omständigheten att av­ loppsvatten är radioaktivt förorenat synes mig dock icke böra medföra att det i förevarande hänseende skall intaga en särställning i förhållande till annat svårbemästrat avloppsvatten. Genom föreskrift i vattenlagen om underställningsskyldighet är sörjt för att utlåtanden om företag för avle­ dande av avloppsvatten städse prövas av vattendomstol.

Enligt gällande regler skall till förrättningsman förordnas person som på grund av avlagda kunskapsprov och praktisk erfarenhet av Kungl. Maj :t förklarats behörig att hålla syneförrättning rörande avledande av avloppsvatten. Vidare är stadgat, att därest vid syneförrättning förekom­ mer fråga, för vars bedömande tarvas särskilda fackkunskaper synemän- nen äger hos länsstyrelse begära förordnande för sakkunnig person att

Kangl. Maj:Is proposition nr i 2 år 196b

70

biträda dem. Med nu angivna regler är det enligt min mening icke erfor­ derligt att, såsom föreslagits, i vattenlagen införa särskilda kvalifikations­ krav för syneförrättare i fråga om avledande av spillvatten med radioak­ tivt innehåll.

Företag enligt vattenlagen vilka kan direkt orsaka radioaktiv förore­ ning av vatten torde utan undantag vara att hänföra under bestämmel­ serna om avledande av avloppsvatten. Indirekt lär väl sådan skadeverkan kunna uppkomma även genom andra typer av företag i vatten. Detta torde dock knappast förekomma i den omfattning, att föreskrift om skyldighet att underrätta strålskyddsmyndigheten är påkallad. Det bör framhållas, att vatteninspektionen enligt vattenlagen skall underrättas även om andra fö­ retag än avledande av spillvatten, om de kan antagas leda till ökad vat­ tenförorening. Med denna ordning torde tillräckligt uppmärksammas de föroreningsfaror som nu är i fråga. Jag finner mig fördenskull icke böra tillstyrka ett under remissbehandlingen framfört förslag, att skyldighe­ ten att underrätta strålskyddsmyndigheten skall omfatta andra mål och ärenden än sådana som gäller avledande av radioaktivt avloppsvatten.

Kungl. Maj.ts proposition nr 42 år 1964

III. Specialmotivering till lagförslaget

I enlighet med vad i det föregående anförts har inom justitiedeparte­ mentet upprättats förslag till lag om ändring i vattenlagen. Beträffande de särskilda stadgandena får jag, utöver vad som framgår av den tidiga­ re framställningen, anföra följande.

Lagens ingress

Departementsförslaget omfattar ändring i ett antal paragrafer i vatten­ lagen vilka innehåller termen vattentäkt.

Kommittén anmärker i sitt betänkande »Skydd för vattenförsörjning­ en», att fråga huru anläggning för tillgodogörande av grundvatten lämp­ ligen skall betecknas upptagits i samband med tidigare lagstiftning. Så­ lunda ansåg de sakkunniga, som år 1937 avgav betänkande angående grundvattenlagstiftning, att beteckningen vattentäkt vore lämplig att an­ vända. Enligt vad de sakkunniga uttalade förefanns ett praktiskt behov att införa en kort sammanfattande benämning i vattenlagen för anlägg­ ningar för tillgodogörande av grundvatten, medan något dylikt behov ej förefanns i fråga om motsvarande anläggningar för tillgodogörande av ytvatten; tvärtom måste det, enligt de sakkunnigas mening, anses mindre lämpligt att utan något tvång rubba den terminologi som i sistnämnda hänseende begagnades i vattenlagen (SOU 1937:35 s. 53 f). Under re­ missbehandlingen av de sakkunnigas förslag framställdes, påpekar kom­ mittén vidare, från några håll den anmärkningen, att anläggning för till­

72

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1964

2 KAP.

De föreskrifter i 2 kap. vattenlagen som behandlar frågor om grund­ vatten skall enligt kommittén uppdelas på två underavdelningar, den ena omfattande nuvarande 42—61 §§ med rubriken »Om anordnande av och nyttjande av vattentäkt» och den andra omfattande de föreslagna 62—68 §§ med rubriken »Om skydd för grundvatten». Den för dessa un­ deravdelningar gemensamma rubriken har i kommittéförslaget lydelsen »Om vattentäkt m. m.». Även huvudrubriken till 2 kap. vattenlagen före­ slås jämkad på motsvarande sätt.

Departementschefen. Beträffande de nya underrubrikernas lydelse har jag icke funnit anledning frångå kommittéförslaget annat än såtillvida att, i överensstämmelse med vad jag anfört i det föregående, ordet »vattentäkt» utbytes mot ordet »grundvattentäkt». För de båda rubriker som behöver ändras till följd av den nya underavdelningens tillkomst vill jag förorda lydelser som fullständigare än vad kommittéförslaget innebär redovisar in­ nehållet. Rubriken till 2 kap. torde sålunda böra erhålla lydelsen »Om byg­ gande i vatten och om grundvatten» och kapitlets andra huvudavdelning rubriceras »Om grundvatten».

45 och 62 §§.

Den nuvarande servitutsregeln i 2 kap. 45 § andra stycket vattenlagen bör med oförändrat sakligt innehåll överflyttas till den nya avdelning som omfattar regler om skydd för grundvatten. Stadgandet, som i kommitté­ förslaget upptagits under 65 §, torde såsom hittills böra placeras före övriga bestämmelser om grundvattenskyddet.

63 §.

Forevarande paragraf motsvarar nuvarande 58 § första stycket och 62 § i kommittéförslaget.

Kommittén framhåller utöver vad som anförts i redogörelsen för förslagets allmänna grunder — beträffande denna paragraf, att stadgan­ det bör ges en mera positiv och mot dess nuvarande innebörd, såsom den­ na utformats i praxis, bättre svarande lydelse än lydelsen av gällande re­ gel i 58 §. Genom förslaget att orden »iakttaga de försiktighetsmått» skall utbytas mot »till skydd för grundvattnet vidtaga de anordningar och tåla den begränsning av verksamheten ävensom i övrigt iakttaga de försiktig­ hetsmått» framhäves enligt kommitténs mening särskilt skyldigheten __ exempelvis vid anordnande av oljeupplag — att utföra skyddsanordning­ ar för att förhindra läckage, spill o. d. samt skyldigheten — exempelvis vid exploatering av eu grusfyndighet -— att begränsa grävningsarbetena sa att i i sk lör skada pa grundvattnet ej uppkommer.

74

orter med verklig samhällsbildning utan även då de tillgodogöres för att täcka vattenbehovet inom bebyggelseområden, som ännu inte utvecklats till samhällsbildningar men dock är av sådan storlek och art att gemen­ samma anläggningar för bl. a. vattenförsörjning är påkallade. Detta inne­ bär icke att gemensam vattenförsörjningsanläggning skall utgöra förut­ sättning för stadgandets tillämplighet. Så snart tätbebyggelse i nyss angi­ ven bemärkelse föreligger är stadgandet tillämpligt, oavsett om gemen­ samma anordningar för vattenförsörjning ännu kommit till stånd eller ej.

För fastställande av skyddsområden enligt förevarande paragraf bör en­ ligt kommitténs mening icke krävas kommunal medverkan såsom förhål­ landet är beträffande utfärdandet av lokala hälsovårdsordningar. Kom­ mittén fortsätter:

Kommittén har ansett att utfärdandet av föreskrifter för skydd av grund­ vattnet är en angelägenhet av så stort samhälleligt intresse att obligato­ risk medverkan från berörda kommuners sida icke bör stadgas i lag. Det kan förutsättas att ägarna av anlagda vattentäkter samt kommuner som avser att framdeles tillgodogöra grundvattentillgångar kommer att själva ha så starkt intresse av att få skyddsområden fastställda att initiativ här­ till i regel kommer att tagas av dem. I detta sammanhang må erinras om att kommitténs förslag innebär att de skyddsbestämmelser länsstyrelse ut­ färdar inte får gå längre än vad fastighetsägare och företagare som be­ stämmelserna riktar sig mot kan anses skyldiga att tåla utan ersättning. De kommuner eller andra som har intresse av att få grundvattentillgång­ ar skyddade behöver alltså inte hysa farhågor för att taga erforderliga initiativ på grund av ovisshet om följderna i ersättningshänseende.

Särskilt när det gäller ännu icke tillgodogjorda grundvattentillgångar kan befaras att det ej alltid kommer att föreligga tillräckligt intresse hos kommun eller annan för att begära fastställande av skyddsområde. Fö­ religger emellertid ett påtagligt allmänt intresse av att skydda grundvat­ tentillgång bör det vara länsstyrelsens sak att självmant föranstalta om att erforderliga skyddsbestämmelser kommer till stånd. Detta får enligt kommitténs mening anses följa av länsstyrelsens ställning såsom central hälsovårdsmyndighet i länet. I de fall länsstyrelsen sålunda själv tager initiativ till fastställande av skyddsområde får förutsättas att länsstyrel­ sen icke underlåter att inhämta vederbörande kommuns åsikt.

Kommittén har ej ansett erforderligt att — såsom gäller då länsstyrelse utan kommuns medverkan förordnar om lokal hälsovårdsordning — före­ skriva underställning av länsstyrelsens beslut. Det synes vara från rätts­ säkerhetssynpunkt tillräckligt att beslutet kan överklagas i vanlig admi­ nistrativ ordning.

Beträffande erforderlig utredning i ärenden om inrättande av skydds­ områden framhåller kommittén att det — för att länsstyrelse skall kun­ na tillförlitligen bestämma hur stort skyddsområde som fordras i det sär­ skilda fallet och vilka närmare föreskrifter som bör gälla inom sådant område —- ofta torde krävas ingående undersökningar av teknisk och an­ nan art. I de fall frågan om fastställande av skyddsområde väckes av kommun eller annan intressent genom framställning till länsstyrelsen

Kungl. Maj:ts proposition nr 12 år 106i

76

kontoret uttalar, att om en inventering anses böra företagas, bör enligt äm­ betsverkets mening medel härför anvisas i särskild ordning.

Flera länsstyrelser anmärker, att den föreslagna förbättringen i grund­ vattenskyddet icke torde kunna ernås utan personalförstärkningar.

Departementschefen. Den nya bestämmelsen om länsstyrelses befogen­ het att fastställa skyddsområde för grundvattentillgång och att meddela skyddsföreskrifter för sådant område torde kunna avfattas i enlighet med kommitténs förslag. Såsom kommittén anfört torde en lämplig avgräns- ning av bestämmelsens tillämpningsområde vinnas, om tillämpligheten anknytes till begreppet »tätbebyggelse» sådant detta definierats i byggnads­ lagen.

Som framgår av vad jag tidigare bär anfört är länsstyrelsernas möjlig­ heter att taga egna initiativ en viktig omständighet till stöd för att bestäm­ manderätten i fråga om skyddsområden och skyddsföreskrifter skall åvi­ la dem och icke exempelvis vattendomstolarna. Från denna utgångspunkt anser jag det vara riktigt att i enlighet med kommitténs förslag icke krä­ va kommunal medverkan vid tillkomsten av beslut i skyddsområdesfrågor. Självfallet utesluter detta icke att kommunerna kan och bör såväl taga egna initiativ som medverka aktivt i utredningsarbetet på det sätt kom­ mittén förutsatt. Med anledning av vad Svenska stadsförbundet uttalat i sitt remissyttrande vill jag i detta sammanhang understryka angelägen­ heten av att länsstyrelserna — även i de fall då de självmant upptar en skyddsområdesfråga — på ett tidigt stadium av utredningsarbetet samråder med berörda kommunala organ.

Redan tidigare har förekommit, att länsstyrelser fastställt skyddsföre­ skrifter med giltighet inom bestämda områden kring grundvattentillgång­ ar, nämligen i form av särskilda hälsovårdsordningar, utfärdade med stöd av 1919 års hälsovårdsstadga. Enligt den nya hälsovårdsstadgan skall fö­ reskrifter avseende den allmänna hälsovården, vilka för kommun eller del därav finnes erforderliga utöver stadgan, också meddelas i form av lokal hälsovårdsordning. Hälsovårdsstadgan innehåller bestämmelse om att sådana lokala föreskrifter icke må avse förhållanden som reglerats genom annan allmän författning än hälsovårdsstadgan. Härmed åstad­ kommes en gränsdragning i fråga om de lokala särbestämmelsernas inne­ håll mot föreskrifter som tillkommit i annat syfte än att direkt förebygga sanitär olägenhet. Begränsningen är däremot icke så att förstå att med hän­ syn till grundvattenlagstiftningen icke skulle kunna meddelas lokala häl­ sovårdsföreskrifter som riktar sig mot grundvattenförorening. Möjlighe­ ten att jämlikt vattenlagen tillskapa skyddsområden kommer väl i de allra flesta fall att onödiggöra reglering med stöd av hälsovårdsstadgan. I den mån särskilda föreskrifter angående grundvattenskydd finnes otvetydigt sanitärt påkallade för något område bör emellertid icke möta något for­

Kungl. Maj.ts proposition nr 42 är 1964

77

mellt hinder att utfärda dein såsom lokal hälsovårdsordning. I samman­ hanget förtjänar att framhållas, att det kan tänkas löreligga behov av skyddsområden för vattenförsörjning inom bebyggelse, som icke motsva­ rar beteckningen tätbebyggelse. Om exempelvis två eller flera fastigheter genom egna brunnar utnyttjar en och samma grundvattentillgång utan att det finnes något behov av gemensamma anordningar, synes grundvatten­ skyddet kunna tillgodoses — förutom servitutsvägen enligt 62 § i depar- tementsförslaget eller genom individuella förelägganden av det slag som åsyftas i nästa paragraf —• genom föreskrifter i lokal hälsovårdsordning, t. ex. innebärande förbud mot vissa upplag eller grundvattenfarlig in­ filtration av avloppsvatten. Skydd av grundvattentillgångar som ännu icke börjat utnyttjas torde emellertid kunna beredas blott med stöd av vat­ tenlagen. Skyddet bör då avse såväl det fallet, att en grundvattentillgång behöver reserveras för att trygga den framtida vattenförsörjningen inom befintlig tätbebyggelse, som det fallet, att en grundvattentillgång behöver hållas i beredskap för en tätbebyggelse som ännu icke kommit till stånd, men som kan förutses.

Såväl kommittén som flera remissorgan har understrukit behovet av en noggrann inventering av våra grundvattentillgångar. Även enligt min me­ ning är det betydelsefullt att en sådan kommer till stånd, i varje fall inom områden där knapphet på fullgott konsumtionsvatten redan föreligger el­ ler är att vänta. Ståndpunkt i denna fråga kan emellertid icke tagas på grundval av den i lagstiftningsärendet föreliggande utredningen. Frågan torde liksom väckta frågor om personalförstärkningar få upptagas i annat sammanhang.

65 §.

Paragrafen motsvarar nuvarande 58 § andra stycket och 64 § i kom­ mitténs förslag.

Kommittén framhåller att det föreslagna stadgandet innehåller vissa förändringar i förhållande till dess nuvarande motsvarighet. Sålunda har den i nämnda stycke angivna förutsättningen för länsstyrelses befogen­ het att meddela vitesföreläggande, nämligen att ansvar ej finnes särskilt stadgat, uteslutits i den nya lydelsen. Detta överensstämmer med 31 § i den nya allmänna ordningsstadgan och med 75 § i den nya hälsovårdsstad­ gan. Rörande fördelen härmed återger kommittén följande uttalande i propositionen med förslag till ny hälsovårdsstadga (prop. 1958: B 46 s. 316).

Möjlighet finnes alltså att meddela föreläggande vid vite för att fram­ tvinga iakttagandet av en bestämmelse, som redan är straffsanktionerad. Vitesförelägganden är i sådana fall framför allt av betydelse för att man skall komma till rätta med fortsatt tredska efter utdömande av straff men kan också tillgripas då ett åtal t. ex. icke skulle kunna medföra tillräck­ ligt snabbt resultat eller då ett kanske relativt ringa bötesstraff icke kan förväntas förmå vederbörande att vidtaga viss åtgärd.

Kungl. Maj:ts proposition nr ⁴² år 106i

78

Vidare har, framhåller kommittén, i förevarande lagrum länsstyrel­ sen utrustats med befogenhet att, i avseende på anläggningar som utförts utan iakttagande av vederbörlig aktsamhet, framtvinga rättelse även me­ delst vitesföreläggande. Detta överensstämmer med vissa under utred­ ningsarbetet uttalade önskemål, som kommittén funnit välgrundade. I många fall torde det befinnas lämpligare och enklare att åvägabringa rät­ telse på denna väg än genom att länsstyrelsen själv föranstaltar om åt­ gärd på den försumliges bekostnad.

Genom den avfattning lagrummet erhållit i kommitténs förslag kan det — något som icke är fallet beträffande dess motsvarighet i gällande lagstiftning — enligt kommittén användas även för att medelst vitesföre­ läggande genomdriva efterlevnaden av bestämmelser, som meddelats för ett skyddsområde, därest exempelvis en företagare trots stadgad påföljd medvetet åsidosätter dessa bestämmelser.

Departementschefen. Vad kommittén föreslagit synes ej giva anledning till erinran, varför stadgandet, efter viss redaktionell jämkning, bör upp­ tagas i överensstämmelse med kommittéförslaget. Då stadgandet såsom kommittén framhållit kan bli av betydelse för genomdrivande av efterlev­ naden av skyddsområdesbestämmelser, torde det böra placeras efter den paragraf, som gäller sådana bestämmelser.

I det fall att för ett skyddsområde gäller straffsanktionerad bestämmelse torde, enligt allmänna grundsatser, vite ej böra föreläggas med mindre un­ derlåtenhet att efterkomma bestämmelsen förelupit.

66

§.

Denna paragraf saknar motsvarighet i kommittéförslaget.

Kommittén framhåller, att de ingripanden som länsstyrelse skall kun­ na företaga enligt de av kommittén föreslagna bestämmelserna i 63 och 64 §§ (i departementsförslaget 64 och 65 §§) visserligen icke får gå läng­ re än vad fastighetsägare och företagare redan enligt allmänna rättsgrund­ satser är skyldiga att tåla. Erfarenheten har dock visat att starka intresse­ motsättningar kan uppkomma vid sådana ingripanden, särskilt när dessa avser exploateringen av grusfyndigheter. Med hänsyn härtill bör länssty­ relsen på lämpligt sätt bereda sakägare som berörs av ingripandet tillfälle att yttra sig innan ärendet avgöres. Denna regel kan dock enligt kom­ mitténs mening knappast upprätthållas undantagslöst. Ibland torde för­ hållandena vara sådana att bestämmelser måste utfärdas ofördröj ligen, om skada å grundvattnet skall förhindras, och att sakägarnas yttrande därför icke kan avvaktas. Det får förutsättas, framhåller kommittén, att länsstyrelserna, när undantagsfall som nyss sagts ej föreligger, kommer att bereda sakägarna tillfälle att yttra sig utan att särskild föreskrift här­ om meddelas.

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1964

79

Mellanbygdens och österbygdens vattendomstolar förordar eu uttryck­ lig föreskrift om att sakägarna skall lämnas tillfälle att yttra sig hos läns­ styrelse i ärende om fastställelse av skyddsområden. Samma ståndpunkt intar vattenöverdomstolen, som i sitt yttrande anför följande.

Oaktat vissa allmänna bestämmelser om behandling av länsstyrelse­ ärenden återfinnas i länsstyrelseinstruktionen, anser vattenöverdomstolen i likhet med de båda vattendomstolarna ett särskilt stadgande av angi­ ven innebörd erforderligt. Detta synes påkallat bland annat med hänsyn till att skyddsföreskrifter kunna medföra ett från sakägarsynpunkt icke blott mycket omfattande utan även jämförelsevis oväntat ingrepp i rådig­ heten över fastigheterna. Särskilt med avseende på befintliga anläggning­ ar, som kunna utgöra fara för grundvattenskyddet, torde tillämnade skyddsföreskrifter ofta kunna föranleda sådant intrång att fråga om er­ sättning kan uppkomma och därmed också genast fråga om jämkning av skyddsföreskrifterna så, att de icke orsaka ersättningsgill grad av intrång. Icke minst för dessa fall framstår det som synnerligen angeläget att fas­ tighetsägare och andra som beröras av påkallad åtgärd redan vid ärendets handläggning av länsstyrelsen få tillfälle att klargöra vilka intressen som kunna vara att beakta vid länsstyrelsens avgörande angående skyddsfö­ reskrifternas innehåll. Vattenöverdomstolen vill därför förorda, att alla sakägare erhålla personliga underrättelser om anhängiggörande av dyli­ ka ärenden.

Kammarkollegiet anser att inskränkning i fråga om personlig under­ rättelse är betänklig ur allmän rättsskyddssynpunkt. Därav kan enligt kol­ legiet också följa ökad besvärsfrekvens.

Departementschefen. Icke minst från rättsskyddssynpunkt är det ange­ läget, att de som kan komma att beröras av tilltänkta föreskrifter till skydd för vattenförsörjningen blir underrättade om föreliggande förslag och sät­ tes i tillfälle att yttra sig över dem. Fördelar av processekonomisk karak­ tär står också att vinna därigenom. Kommittén har emellertid icke ansett det påkallat att i lagen stadga skyldighet för länsstyrelserna att bereda sakägarna tillfälle att yttra sig, varvid kommittén framhållit att snabba ingripanden kan vara nödvändiga, om skada på grundvattnet skall för­ hindras, ävensom att sakägarnas yttrande icke kan avvaktas i sådana fall. När det gäller att fastställa skyddsområden och meddela skyddsföreskrif­ ter för sådana områden lärer emellertid, såsom kommittén själv i annat sammanhang berört, ofta krävas ingående undersökningar av teknisk och annan art. önskemålet att icke hindra snabba beslut synes mig i dessa ärenden vara av underordnad betydelse. Jag vill därför ansluta mig till den mening som framförts i några remissyttranden att bestämmelser bör med­ delas om skyldighet för länsstyrelse att bereda sakägarna tillfälle att ytt­ ra sig över förslag om inrättande av skyddsområde och om skyddsföre­ skrifter. Däremot är jag ense med kommittén i så måtto, att jag icke fin­ ner nödvändigt att föreskriva en motsvarande skyldighet i fråga om till­

Knngl. Maj.ts proposition nr i2 år 1964

80

tänkta ingripanden i enskilda fall med stöd av bestämmelsen i departe- mentsförslagets 65 §. Även i fall av sistnämnt slag bör dock självfallet länsstyrelsen höra berörda sakägare, därest icke omständigheterna föran­ leder annat (jfr 36 § 3 mom. och 38 § 1 mom. länsstyrelseinstruktionen den 30 maj 1958).

Den bestämmelse som på grund av vad jag nu anfört bör införas i lagen synes kunna upptagas under denna paragraf och — delvis efter mönster av föreskriften i 11 kap. 33 § andra stycket — avfattas såsom ett påbud om att, innan allmänna föreskrifter må meddelas för skyddsområde, för­ slag till sådana föreskrifter skall upprättas och skriftlig underrättelse om förslagets innehåll genom länsstyrelsens försorg sändas till varje ägare av fastighet inom skyddsområdet samt till de kända nyttjanderättshavare, vil­ kas rätt beröres. Huruvida förslaget i enlighet med vad i det föregående an­ förts upprättats inom länsstyrelsen eller av annan, exempelvis av en kom­ mun i egenskap av sökande, bör i förevarande sammanhang vara utan betydelse. Huruvida andra sakägare än fastighetsägare och nyttjanderätts­ havare — t. ex. innehavare av gruvrätt eller annan begränsad sakrätt utom nyttjanderätt —- skall underrättas, bör överlämnas åt länsstyrelsens eget bedömande i det särskilda fallet. Detsamma torde böra gälla i frågan om ärendet bör bringas till vidare kännedom genom kungörelse i ortstidning eller annorledes, exempelvis genom anslag å kommunens anslagstavla. I paragrafen torde vidare, utöver vad nyss nämnts, böra föreskrivas att i underrättelsen till sakägarna skall anges vad de har att iaktta för att bevaka sin rätt. Sådan uppgift bör avse bl. a. den tid inom vilken sak­ ägaren skall inkomma med sitt yttrande för att länsstyrelsen skall vara skyldig att beakta hans synpunkter.

Kungl. Maj.ts proposition nr 42 år 1964

67 §.

Denna paragraf svarar mot 66 § i kommitténs förslag.

Kommittén föreslår en bestämmelse om publicering av länsstyrelses be­ slut i ärende om skyddsområde för grundvattentillgång, vilken är utfor­ mad efter mönster av vad i 69 § hälsovårdsstadgan föreskrivits i av­ seende på lokala hälsovårdsordningar. Kommittén anser dock lämpligt, eftersom beslut om fastställande, ändring eller upphävande av skyddsbe­ stämmelse kan ha meddelats av länsstyrelse utan föregående ansökan, att länsstyrelsen själv ombesörjer samtliga publiceringsåtgärder. Har beslu­ tet meddelats på grund av ansökan skall enligt kommittéförslaget sökan­ den svara för de kostnader som är förenade med kungörelseförfarandet.

Motsvarande regler anses ej erforderliga beträffande tryckningskostnader­ na för de exemplar av föreskrifterna som skall tillhandahållas allmänhe­ ten, eftersom länsstyrelsen skall äga taga betalt härför.

Kammarkollegiet föreslår, att tryckt exemplar av föreskrifter, som med­

delats för visst skyddsområde, kostnadsfritt skall tillhandahållas sak­ ägare.

Departementschefen.

Jag förordar att bestämmelsen med en mindre re­

daktionell jämkning avfattas i överensstämmelse med kommitténs förslag. Någon anledning att i vattenlagen meddela föreskrift om rätt för sakägare att kostnadsfritt få tryckt exemplar av skyddsföreskrifterna synes mig ej föreligga. I administrativ ordning torde få övervägas att föreskriva, att alla enligt 66 § delgivna sakägare skall gratis tillställas avskrift av beslut i ärende om skyddsföreskrifter.

Kmujl. Maj.ts proposition nr ⁴² år lt)6l

81

68

§.

Kommittén upptager under denna paragraf i sitt förslag törst ett stad­ gande om besvär över länsstyrelses beslut.

Vidare föreslår kommittén ett stadgande av innehåll att, då kommunal myndighet meddelat beslut jämlikt bestämmelser, vilka utfärdats av läns­ styrelse såsom skyddsföreskrifter för grundvattentillgång, över beslutet må anföras besvär hos länsstyrelsen. Kommittén påpekar, alt de föreskrif­ ter till skydd för grundvatten som meddelats i form av lokala hälsovårds- ordningar och som kommittén förmenat skola tjäna till förebild brukar utformas så, att hälsovårdsnämnden tillägges befogenhet att meddela er­ forderliga tillståndsbeslut eller andra beslut i de särskilda fall, varå före­ skrifterna blir tillämpliga. Sådana beslut anser kommittén böra kunna överklagas, i första hand hos länsstyrelsen.

I förslaget upptages slutligen i ett tredje stycke ett stadgande som mot­ svarar det nuvarande 2 kap. 58 § tredje stycket vattenlagen men omfat­ tande såväl länsstyrelses som kommunal myndighets beslut.

Departementschefen. Den föreslagna bestämmelsen angående besvär över länsstyrelses beslut avviker ej till sitt innehåll från vad som är stadgat i 57 § länsstyrelseinstruktionen den 30 maj 1958 och torde fördenskull kunna utgå.

Ofrånkomligt synes vara att till hälsovårdsnämnder och andra kom­ munala myndigheter i viss utsträckning delegeras att bestämma vilka vill­ kor som i de särskilda fallen skall gälla för grundvattenfarlig verksam­ het på fastigheter inom skyddsområden. Den enskilda fastighetsägaren måste emellertid tillerkännas rätt att få sådant avgörande prövat av läns­ styrelsen. Ärendet torde vanligtvis innefatta lämplighetsfrågor, och besvär bör kunna anföras även på andra grunder än de för kommunalbesvär stadgade. Länsstyrelsen bör också ha möjlighet att sätta annat beslut i det överklagade beslutets ställe. Stadgandet i vattenlagen om besvärsrätt i fråga om kommunal myndighets beslut torde därför icke kunna undva­ ras. Det har i departementsförslaget upptagits som första stycke i föreva-

6 Bihang till riksdagens protokoll 196/t. 1 samt. Nr 42

84

hälle, huvudmannen för sådan anläggning. Kommittén påpekar, att det nytillkomna stadgandet härigenom kan tillämpas i avseende på viss orts vattenförsörjning endast i den mån denna baseras på gemensam anlägg­ ning och icke på för olika fastigheter separata vattentäkter. Någon prak­ tisk olägenhet av betydelse anser kommittén detta icke innebära, i syn­ nerhet som utbyggnaden av gemensamma anläggningar för vattenförsörj­ ningen nu fortskrider i snabb takt. Beträffande innebörden av begreppet allmän vatten- och avloppsanläggning hänvisas till lagen den 3 juni 1955 om allmänna vatten- och avloppsanläggningar.

Statens vatteninspektion framhåller i sitt remissyttrande, att det finnes åtskilliga industrier av annat slag än livsmedelsindustri som av hygieniska skäl har mycket höga krav på fabrikationsvatten. Vatteninspektionen ifrå­ gasätter därför, om icke formuleringen »varor avsedda att förtäras av allmänheten» i det föreslagna stadgandet blivit alltför snäv.

Förste provinsialläkaren i Älvsborgs län gör gällande, att stadgandet bor­ de såtillvida skärpas, att till de faror som kan föranleda förbud mot klo- akvattenutsläpp, nämligen smittorisk och annan hälsovåda, bör läggas risk för att vatten på annat sätt blir otjänligt eller mindre tjänligt för ett samhälles eller en livsmedelsindustris vattenförsörjning. Härvid åsyf­ tas faran av att tillförsel av oljeprodukter och andra kemiska ämnen till ett ytvattenområde kan försvåra produktionen av renvatten från området, detta utan att fall av hälsovåda är för handen.

Departementschefen. Med den avfattning kommittén givit sitt förslag till bestämmelse om förbud mot utsläppande av kloakvatten, betingat av hän­ synen till viktiga ytvattentäkter, kan samhälles vattenförsörjning på grund av den definition, som lämnas i 2 § sista stycket, skyddas endast om den baseras på allmän vatten- och avloppsanläggning. Då detta som kommit­ tén anmärkt icke torde innebära någon större olägenhet, lärer det kunna godtagas.

Jag finner icke anledning att förorda någon skärpning av den i kom­ mittéförslaget intagna bestämmelsen i enlighet med vad som föreslagits i ett par remissyttranden. Kommitténs förslag synes mig innebära en lämp­ lig avvägning mellan vattenförsörjnings- och avloppsintressena.

Någon särskild straffbestämmelse torde ej böra införas med anledning av det nya stadgandet. Med detta stadgande avses att vattendomstol skall kunna under angivna förutsättningar förbjuda kloakvattenutsläpp. För­ bud som meddelas i denna ordning kommer att omfattas av straffbestäm­ melsen i 13 kap. 12 § andra stycket vattenlagen.

28 §.

Kommittén föreslår, att till nuvarande 28 § lägges ett nytt andra stycke som omfattar stadgandet rörande fördelning av kostnadsökning för klo­

Kungl. Maj.ts proposition nr 42 år 1964

85

akvattens avledande in. in. mellan, å ena sidan, den som avleder eller äm­ nar avleda avloppsvatten och, å andra sidan, sådana samhällen samt livs­ medelsindustrier och liknande inrättningar, som har behov av ytvatten för sin vattenförsörjning. Kommittén framhåller, att ökad kostnad för kloak­ vattens avledande kan uppkomma om, på grund av det nya förbudsstad- gandet i 23 § andra stycket, avloppet måste läggas om till annan recipi- ent eller till annan del av den recipient som skall skyddas. Som exempel på åtgärd av sistnämnda innebörd kan anföras att ett samhälle, som vill släppa ut sitt kloakvatten i en älv uppströms ett annat samhälles vatten­ intag, för att skydda vattenförsörjningen i stället blir nödsakat att leda avloppet nedströms vattenintaget. Med ökad kostnad för åtgärd till mot­ verkande av förorening, som också omfattas av fördelningsregeln i kom­ mittéförslaget, avses enligt kommitténs uttalande t. ex. att det samhälle som avleder avloppsvatten får vidkännas längre gående och dyrbarare re­ ningsåtgärder av hänsyn till vattenförsörjningen än som eljest kunnat

krävas.

Det intresse vardera kontrahenten har av att bidragsskyldigheten, där denna fastställts i årliga belopp eller till viss andel av årskostnaden, kan anpassas efter ändrade förhållanden tillgodoses genom stadgandet i 8 kap. 44 § andra stycket.

Departementschefen. Den av kommittén förordade kostnadsfördelnings- regeln i andra stycket av paragrafen torde kunna avfattas i enlighet med förslaget. Beträffande innebörden av uttrycket samhälle må hänvisas till vad som anförts därom vid behandlingen av 23 §.

Anmärkas må, att tillämpningen av kostnadsfördelningsregeln icke nöd­ vändigtvis förutsätter, att även företrädaren för avloppsintresset är ett samhälle. Bidrag bör också principiellt kunna komma i fråga till avledare av kloakvatten oavsett huruvida gemensamma anordningar tillskapats för utsläppet. Detta kan vara av betydelse för avloppsförhållanden vid gles- bebvggelse. Stränder invid jämförelsevis opåverkade vattenområden är självfallet särskilt lockande för fritidsbebyggelse. Samma områden kan just till följd av vattnets beskaffenhet vara begärliga som vattentäkter för samhällen och andra sådana förbrukare. I den mån vattentäktsintres- set icke kan godtaga avloppsutsläpp från glesbebyggelsen eller det kräver särskilt långtgående reningsåtgärder synes bidrag från detsamma till den enskilde fastighetsägaren för ordnandet av hans avloppsförhållanden böra kunna ifrågakomma.

Kungl. Maj. ts proposition nr 12 är 196i

29 §.

Till skillnad från övriga stadganden i 27 och 28 §§ avser den föreslagna kostnadsfördelningsregeln i 28 § andra stycket icke enbart förhållandet mellan två eller flera samhällen. Jämkning torde därför böra ske i 29 §.

10 KAP.

44, 68 och 74 §§.

Kommittén föreslår, att i tillägg till dessa lagrum skall stadgas skyldig­ het att vid syneförrättningar, där fråga är om avledande av radioaktivt avloppsvatten, till strålskyddsmyndigheten översända avskrift av ansök­ ningshandlingarna jämte förrättningsmannens kungörelse om företaget ävensom avskrift av förslag till utlåtande och av slutligt utlåtande.

Departementschefen. De av kommittén förordade tilläggen till ifråga­ varande paragrafer torde böra införas. Det synes ej vara påkallat att läm­ na föreskrifter om strålskyddsmyndighetens åligganden i förevarande sam­ manhang. Förutom genom strålskyddsiagen har i Kungl. Maj :ts brev den 28 juli 1958 meddelats bestämmelser om myndighetens verksamhet. Enligt nämnda brev skall myndigheten tjänstgöra såsom ett centralt samord­ nande organ för olika strålskyddsintressen i riket och i detta hänseende ägna oavlåtlig uppmärksamhet åt de faror och olägenheter, som kan upp­ komma till följd av joniserande strålning, samt intimt samverka med av strålskyddsfrågor berörda myndigheter och sammanslutningar. Med hän­ syn icke minst till dessa strålskyddsmyndighetens uppgifter att samord­ na olika strålskyddsintressen är angeläget, att myndigheten kan erhålla överblick över förekommande ärenden rörande radioaktiv vattenförore­ ning. 11 86

Kungl. Maj. ts proposition nr 42 år 1964

11 KAP.

17 §.

Kommittén föreslår en jämkning i redaktionellt hänseende av punkten 36 i förevarande paragraf såsom en följd av att 2 kap. 45 § andra stycket föreslås upphävt och ersatt av ett stadgande med annat paragrafnum­ mer.

Söderbygdens och Österbygdens vattendomstolar förklarar i remissytt­ randen, att de finner mindre tillfredsställande, att fristående talan om rätt till sådant servitutsintrång, varom är stadgat i nuvarande 2 kap. 45 § andra stycket, enligt den föreslagna lydelsen av 11 kap. 17 § 36 även framgent skall vara stämningsmål. För att handläggningen skall ske i de för målen bäst avpassade formerna, bör enligt domstolarnas mening den ändringen vidtagas i förhållande till nu gällande, motsvarande bestäm­ melse, att angiven talan hänföres till ansökningsmål. Särskilt betydelse­ fullt finnes vara, att reglerna om rättegångskostnader i stämningsmål icke kan anses lämpliga i mal beträffande den sorts tvångsingripande som det här är fråga om. österbygdens vattendomstol påpekar härjämte, att andnng på samma sätt bör vidtagas beträffande talan, som utan samband

88

Departementschefen. Enligt min mening bör bestämmelsen om straff för överträdelse av bestämmelser som meddelats med stöd av 2 kap. 64 § införas i vattenlagen. Länsstyrelsen torde i bestämmelserna endast böra hänvisa till vattenlagens straffbud. Denna lagtekniska anordning har sin motsvarighet i vad som är stadgat om påföljder för överträdelser av lokala ordningsstadgor och hälsovårdsanordningar. Även med avseende på redaktionell utformning bör bestämmelsen bringas i överensstäm­ melse med denna lagstiftning. Straffbestämmelsen i vattenlagen bör givas en såtillvida begränsad giltighet, att det åt länsstyrelsen överlämnas att avgöra, huruvida viss skyddsföreskrift skall vara straffsanktionerad eller icke. Härigenom erhåller länsstyrelsen möjlighet att beträffande skydds­ område för grundvattentillgång meddela såväl föreskrifter av anvisnings- karaktär som bestämmelser vilkas åsidosättande anses böra föranleda ansvar.

Straffbestämmelsen torde böra placeras såsom ett andra stycke i före­ varande paragraf.

I paragrafens första stycke i departementsförslaget har ordet »vatten­ täkt» ändrats till »grundvattentäkt» i överensstämmelse med vad tidigare anförts.

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1964

Övergångsbestämmelserna

Kommittén finner särskilda övergångsbestämmelser erforderliga en­ dast i fråga om de nya reglerna i 8 kap. vattenlagen. Dessa regler bör, framhåller kommittén, i princip gälla även om avloppsvatten börjat avledas före ikraftträdandet, men vissa undantag härifrån bör dock före­ skrivas. Har frågan om villkoren för avledandet prövats i första instans före ikraftträdandet bör äldre regler gälla vid fullföljd eller underställ­ ning. Föreligger lagakraftvunnet beslut i sådan fråga, när de nya be­ stämmelserna träder i kraft, bör enligt kommittén stadgandet i 8 kap. 2.3 § andra stycket tillämpas endast i den mån omprövning kan ske enligt 8 kap. 40 § vattenlagen. Bidragsskyldighet enligt 28 § andra styc­ ket skall kunna komma i fråga även i fall som avses i 23 § första stycket, d. v. s. då någon som redan avleder avloppsvatten får vidtaga längre gående åtgärder av hänsyn till vattenförsörjning än eljest skulle ha krävts. Med hänsyn härtill anser kommittén ett särskilt övergångsstad- gande erforderligt för att hindra att bidragsregeln blir tillämplig, om åtgärder tdl motverkande av förorening föreskrivits eller utan föreskrift kommit till stånd före ikraftträdandet av de nya bestämmelserna.

Departementschefen. Kommittén föreslår, att det nya stadgandet i 8 kap. 23 § andra stycket, vilket ger vattendomstol möjlighet att helt förbjuda utsläpp av kloakvatten till skydd för viktiga ytvattentäkter, skall vara tillämpligt beträffande avloppsutsläpp, som blivit föremål för lagakraft-

90

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1964

Bilaga A

Förslag

till

Lag

om ändring i vattenlagen

Härigenom förordnas beträffande vattenlagen den 28 juni 1918 (nr 523)1, dels att 2 kap. 58 § skall upphöra att gälla, dels att 2 kap. 45 §, 8 kap. 23, 28 och 29 §§, 10 kap. 44, 68 och 74 §§, 11 kap. 17, 19 och 59 §§ samt 62 § 3 mom. ävensom 13 kap. 14 § skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels att i 2 kap. skola införas sju nya paragrafer, betecknade 62—68 §§, av den lydelse här nedan angives, dels att i 2 kap. 38, 42—44, 47—56 och 59—61 §§, 9 kap. 46 § 1, 2, 3 och 5 mom., 11 kap. 30, 36, 37, 50, 60, 63 och 83 §§, 13 kap. 1, 3, 4, 8 och 11—13 §§ samt 14 kap. 6 § ordet »vattentäkt» eller former av detta ord skola er­ sättas med ordet »grundvattentäkt» eller motsvarande former härav, dels ock att rubriken till 2 kap. och överskriften före 2 kap. 42 § skola erhål­ la ändrad lydelse på sätt nedan angives samt att i 2 kap. skola införas två nya överskrifter, en omedelbart före 42 § och en omedelbart före 62 §, med nedan angiven lydelse.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 KAP.

Om byggande i vatten och om

vattentäkt.

Om byggande i vatten och om

grundvatten.

Om vattentäkt. Om grundvatten.

Om anordnande och nyttjande av grundvattentäkt.

42 §.

45 §.

Tarvas för------------------------------------ är stadgat

Erfordras till skydd mot förore­ ning av grundvatten, att å annan

‘Senaste lydelse, se beträffande 2 kap. 38 § SFS 1941: 614, 2 kap. 42—45, 47—56 och 58—61 §§ 1939:146, 8 kap. 23 § 1956 : 581, 8 kap. 28 § 1941:614, 8 kap. 29 § 1955:315, 9 kap. 46 § 1939: 146, 10 kap. 44 § 1961: 548, 10 kap. 68 och 74 §§ 1956:581, 11 kap. 17 § 1954:124, 11 kap. 30 § 1948:479, 11 kap. 36 § 1956:581, 11 kap. 37 § 1954: 124, 11 kap. 50 och 59 §§ 1961: 548, 11 kap. 60 § 1939: 146, 11 kap. 62 § 3 mom. och 63 § 1944: 87, 11 kap. 83 § 1948:479, 13 kap. 1, 3 och 4 §§ 1939: 146, 13 kap. 8 och 11 §>§ 1961:48, 13 kap. 12 § 1954: 124, 13 kap. 13 och 14 §§ 1939: 146 samt 14 kap. 6 § 1954: 124.

91

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 är 1961

tillhörig fastighet lägges besvär el­ ler last, skall ock vad i första styc­ ket är stadgat äga tillämpning. Med­

delas beslut härom, skall vatten-

rättsdomaren ofördröjligen göra an­ mälan om beslutet hos inskriv­ ningsdomaren; och varde med an­ mälan så förfaret, som om bevis angående verkställd utmätning av fast egendom finnes föreskrivet.

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

Om skydd för grundvatten.

62 §.

Erfordras till skydd mot förore­ ning av grundvatten, att å annan till­ hörig fastighet lägges besvär eller last, vare fastighetens ägare pliktig att tåla sådant intrång mot ersätt­ ning, som sägs i 9 kap.

Meddelas beslut om besvär eller last, skall vattenrättsdomaren oför­ dröjligen göra anmälan om beslutet hos inskrivningsdomaren. Med an­ mälan skall så förfaras, som finnes föreskrivet om bevis angående verk­ ställd utmätning av fast egendom.

63 §.

Vill någon utföra grävning eller sprängning eller anordna upplag el­ ler vidtaga annan åtgärd, som kan befaras medföra menlig inverkan å grundvattentillgång, vilken är eller kan antagas bliva tillgodogjord, va­ re han skyldig att till skydd för grundvattnet vidtaga de anordning­ ar och tåla den begränsning av verk­ samheten ävensom i övrigt iakttaga de försiktighetsmått, som skäligen föranledas av omständigheterna.

92

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1964

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

64 §.

Konungens befallningshavande äger för att bereda skydd för grund­ vattentillgång, som tillgodogöres el­ ler kan antagas bliva tillgodogjord för vattenförsörjningen inom tät­ bebyggelse, fastställa erforderligt skyddsområde för grundvattentill­ gången samt med giltighet inom det­ ta område meddela allmänna före­ skrifter rörande vad som jämlikt

63 § skall iakttagas där.

65 §.

Konungens befallningshavande äger vid vite tillhålla den, som äm­

nar vidtaga åtgärd, varom sägs i 63 §, att iakttaga vad honom ålig­ ger ävensom, i den händelse för­ summelse i sådant hänseende förelupit, efter vad som finnes tjänligast antingen för ordna om rättelse på den försumliges bekostnad eller vid vite tillhålla den försumlige att själv vidtaga rättelse.

66

§.

Innan allmänna föreskrifter med­ delas för skyddsområde enligt 64 §, skall förslag till sådana föreskrifter upprättas samt skriftlig underrättel­ se om förslagets innehåll genom Konungens befallningshavandes för­ sorg sändas till varje ägare av fas­ tighet inom skyddsområdet samt till de kända nyttjanderättshavare, vilkas rätt beröres. 1 underrättelsen skall angivas vad sakägarna hava att iakttaga för att bevaka sin rätt.

93

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

67 §.

När skyddsområde enligt 64 § fastställts eller tidigare meddela­ de bestämmelser för sådant om­ råde ändrats eller upphävts, skall Konungens befallningshavande ofördröjligen införa beslutet härom i länskungörelserna ävensom ombe­ sörja att kungörelse om beslutet anslås inom kommun, som berörcs av beslutet, och införes i en eller flera ortstidningar. Genom Konung­ ens befallningshavandes försorg sko­ la tryckta exemplar av föreskrif­ ter, som meddelats för visst skydds­ område, finnas att tillgå för allmän­ heten mot betalning.

Har beslut som i första stycket sägs meddelats i anledning av an­ sökan, skola kostnaderna för kun­ görandet bestridas av sökanden.

68

§.

Har kommunal myndighet medde­ lat beslut jämlikt föreskrift utfärdad med stöd av 64 § för visst skydds­ område, må däröver anföras besvär hos Konungens befallningshavande.

Konungens befallningshavandes beslut enligt 64 eller 65 § så ock kommunal myndighets beslut, som avses i första stycket, skola omedel­ bart lända till efterrättelse och gäl­ la intill dess annorlunda förordnas.

8 KAP.

23 §.

Den, som — —---------------------------- enskild synpunkt.

Till vattendrag, sjö eller annat vattenområde, vars vatten användes eller kan antagas komma att fram-

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 dr 1964

94

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1964

(Gällande lydelse)

Kloakvatten som

Har, där-----------

29

Vad i 27 och 28 §§ är stadgat i fråga om två eller flera samhällen skall äga motsvarande tillämpning med avseende å två eller flera fas­ tigheter så ock beträffande samhäl­ le och en eller flera fastigheter, som äro belägna utom samhället.

deles användas för samhälles vat­ tenförsörjning eller i fabrik eller annan inrättning för framställning av varor avsedda att förtäras av all­ mänheten, må kloakvatten icke av­ ledas, om därigenom kan uppkom­ ma fara för spridning av smitta el­ ler eljest våda ur hälsosynpunkt.

utan olägenhet.

prövas skäligt.

Nödgas någon på grund av vad i 23 § första eller andra stycket är stadgat att av hänsyn till vattenför­ sörjningen för samhälle eller inrätt­ ning, som i 23 § andra stycket sägs, vidkännas ökad kostnad för kloak­ vattens avledande eller för åtgärd till motverkande av förorening ge­ nom kloakvatten, må samhället eller ägaren av inrättningen förpliktas att utgiva bidrag till den ökade kostna­ den efter ty prövas skäligt.

§•

Vad i 27 § och 28 § första styc­ ket är stadgat i fråga om två eller flera samhällen skall äga motsva­ rande tillämpning med avseende å två eller flera fastigheter så ock be­ träffande samhälle och en eller fle­ ra fastigheter, som äro belägna ut­ om samhället.

(Föreslagen lydelse)

28 §.

10 KAP.

Beträffande företag, som avses i 32 § 4 mom., skall avskrift av an­ sökningshandlingarna jämte kun­ görelsen utan dröjsmål avsändas till statens vatteninspektion.

44

Beträffande företag, som avses i 32 § 4 mom., skall avskrift av an­ sökningshandlingarna jämte kun­ görelsen utan dröjsmål avsändas till statens vatteninspektion och, där

§.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

11 KAP.

96

Kungl. Maj:ts proposition nr

42

år 1961

Till vattenmål hänföras följande

A. ansökningsmål:

7. ansökan om prövning jämlikt 2 kap. 47 §, huruvida och under vilka villkor vattentäkt må anläg­ gas eller nyttjas;

8. ansökan om prövning jämlikt 2 kap. 53 § av lagligheten av be­ fintlig vattentäkt;

9. ansökan jämlikt 2 kap. 56 § första stycket om meddelande av bestämmelser angående den omfatt­ ning, i vilken grundvatten må till­ godogöras vid annan tillhörig vat­ tentäkt;

10. ansökan jämlikt 2 kap. 59 § andra stycket om prövning, under vilka villkor vattentäkt må tagas ur bruk;

§•

mål:

A. ansökningsmål:

7. ansökan om prövning jämlikt 2 kap. 47 §, huruvida och under vilka villkor grundvattentäkt må anläggas eller nyttjas;

8. ansökan om prövning jämlikt 2 kap. 53 § av lagligheten av be­ fintlig grundvattentäkt;

9. ansökan jämlikt 2 kap. 56 § första stycket om meddelande av bestämmelser angående den omfatt­ ning, i vilken grundvatten må till­ godogöras vid annan tillhörig grundvattentäkt;

10. ansökan jämlikt 2 kap. 59 § andra stycket om prövning, under vilka villkor grundvattentäkt må ta­ gas ur bruk;

B. stämningsmak

B. stämningsmak

31. talan om borttagande eller ändrande av annan tillhörig vatten­ täkt, som ej är avsedd allenast för viss fastighets förseende med vat­ ten till husbehovsförbrukning, eller om förbud mot tillgodogörande av grundvatten vid sådan vattentäkt, såframt talan grundas därå att vat­ tentäkten icke tillkommit i laga ordning eller icke är av laga be­ skaffenhet eller att grundvatten vid vattentäkten tillgodogöres till stör­ re myckenhet än lagligen är tillå­ ten;

31. talan om borttagande eller ändrande av annan tillhörig grund­ vattentäkt, som ej är avsedd alle­ nast för viss fastighets förseende med vatten till husbehovsförbruk­ ning, eller om förbud mot tillgodo­ görande av vatten vid sådan grund­ vattentäkt, såframt talan grundas därå att grundvattentäkten icke till­ kommit i laga ordning eller icke är av laga beskaffenhet eller att vatten vid grundvattentäkten tillgodogöres till större myckenhet än lagligen är tillåten;

97

Kungl. Maj.ts proposition nr 42 år 1964

32. talan om ersättning för skada eller intrång av sådan vattentäkt, som under 31 sägs;

33. talan om ansvar för det sådan vattentäkt anlagts eller ändrats eller nyttjats i strid mot stadgande i den­ na lag eller mot föreskrift, som med stöd av denna lag meddelats;

34. talan jämlikt 2 kap. 51 § om ändrande av vattentäkt, vartill vat­ tendomstolen meddelat tillstånd, el­ ler om ändrade föreskrifter rörande tillgodogörande av grundvatten vid sådan vattentäkt;

35. talan jämlikt 2 kap. 56 § andra stycket om meddelande av föreskrif­ ter rörande tillgodogörande av grundvatten vid annan tillhörig vat­ tentäkt eller ändrande av förut givna sådana föreskrifter;

36. talan, som utan samband med ansökningsmål föres jämlikt 2 kap. 45 § om rätt till intrång å annans fastighet i vissa avseenden;

(Gällande lydelse)

32. talan om ersättning för skada eller intrång av sådan grundvatten­ täkt, som under 31 sägs;

33. talan om ansvar för det sådan grundvattentäkt anlagts eller änd­ rats eller nyttjats i strid mot stad­ gande i denna lag eller mot före­ skrift, som med stöd av denna lag meddelats;

34. talan jämlikt 2 kap. 51 § om ändrande av grundvattentäkt, vartill vattendomstolen meddelat tillstånd, eller om ändrade föreskrifter röran­ de tillgodogörande av vatten vid så­ dan grundvattentäkt;

35. talan jämlikt 2 kap. 56 § andra stycket om meddelande av föreskrif­ ter rörande tillgodogörande av grundvatten vid annan tillhörig grundvattentäkt eller ändrande av förut givna sådana föreskrifter;

36. talan, som utan samband med ansökningsmål föres jämlikt 2 kap. 45 eller 62 § om rätt till intrång å annans fastighet i vissa avseenden;

(Föreslagen lydelse)

56. talan jämlikt 9 kap. 46 § om ändring i vad förut bestämts angå­ ende vederlag för vatten, som skall tillhandahållas i ersättning för för­ lust av grundvatten, eller om rätt att åter komma i åtnjutande av möjlig­ het att vid egen vattentäkt tillgodo­ göra grundvatten;

56. talan jämlikt 9 kap. 46 § om ändring i vad förut bestämts angå­ ende vederlag för vatten, som skall tillhandahållas i ersättning för för­ lust av grundvatten, eller om rätt att åter komma i åtnjutande av möjlig­ het att vid egen grundvattentäkt till­ godogöra grundvatten;

C. besvärsmål: C. besvärsmål:

D. underställmngsmål: D. underställningsmål:

Hurusom, efter —----------------------- --------- i 68 §.

98

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1964

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

19 §.

Om gärning, som är belagd med straff enligt 13 kap. 11, 12 eller 13 §, är straffbar jämväl enligt stadgande i allmänna strafflagen, vilket inne­ håller strängare straffskala än vat­ tenlagens, varde åtal för sådan gär­ ning jämte vad med den talan hör samman icke räknad till vattenmål.

Om gärning, som är belagd med straff enligt 13 kap. 11, 12 eller 13 § eller 14 § andra stycket, är straff­ bar jämväl enligt stadgande i all­ männa strafflagen, vilket innehåller strängare straffskala än vattenla­ gens, varde åtal för sådan gärning jämte vad med den talan hör sam­ man icke räknat till vattenmål.

59 §.

De handlingar-----------------------------Är fråga om företag enligt 8 kap., skall avskrift av utslaget utan dröjs­ mål översändas till statens vattenin­ spektion.

3 mom. Vad i

I mål rörande vattentäkt skall, så­ framt medgivande att vid vatten­ täkten tillgodogöra grundvatten läm­ nas, utslaget tillika, där ersättning skall utgå genom tillhandahållande av vatten eller det eljest kan anses er­ forderligt, angiva fastighet, med vil­ ken rätten till tillgodogörandet skall för framtiden vara förenad (vatten- täktsfastighet). Vattenrättsdomaren bör fördenskull, när omständigheter­ na därtill föranleda, i mål, som nu nämnts, tillse att, såvitt möjligt, en för ändamålet lämpad fastighet var­ der under målets handläggning bil­ dad.

I utslag —

— angivna ställena.

Är fråga om företag enligt 8 kap., skall avskrift av utslaget utan dröjs­ mål översändas till statens vattenin­ spektion och, där företaget avser avledande av radioaktivt avloppsvat­ ten, till strålskyddsmyndigheten.

andra ansökningsmål. I mål rörande grundvattentäkt skall, såframt medgivande att vid grundvattentäkten tillgodogöra grundvatten lämnas, utslaget tilli­ ka, där ersättning skall utgå genom tillhandahållande av vatten eller det eljest kan anses erforderligt, angiva fastighet, med vilken rätten till till­ godogörandet skall för framtiden va­ ra förenad (vattentäktsfastighet). Vattenrättsdomaren bör fördenskull, när omständigheterna därtill föran­ leda, i mål, som nu nämnts, tillse att, såvitt möjligt, en för ändamålet lämpad fastighet varder under må­ lets handläggning bildad.

10 kap. 67 §.

62 §.

99

Kungl. Maj.ts proposition nr 42 år

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

13 KAP.

14 §.

Borttager eller fördärvar någon uppsåtligen vattenmärke eller obser- vationsrör eller särskilt anbragt fix- punkt, vartill domstols eller annan myndighets beslut om byggande i vatten eller anläggande av vattentäkt eller vattenreglering eller rörande hushållning med eller tillgodogöran­ de av vatten hänför sig, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader.

Borttager eller fördärvar någon uppsåtligen vattenmärke eller obser- vationsrör eller särskilt anbragt fix- punkt, vartill domstols eller annan myndighets beslut om byggande i vatten eller anläggande av grund­ vattentäkt eller vattenreglering eller rörande hushållning med eller till­ godogörande av vatten hänför sig, straffes med dagsböter eller fängel­ se i högst sex månader.

Bryter någon mot föreskrift som av Konungens befallningshavande meddelats jämlikt 2 kap. 64 §, och är ansvar för förseelsen stadgat av Konungens befallningshavande,

dömes till böter, högst trehundra kronor. Har förseelsen avsett ålig­ gande av större vikt eller har där­ igenom förorsakats avsevärd skada eller olägenhet, skola dagsböter ådömas.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1964. Har fråga om villkoren för avledande av kloakvatten före ikraftträdan­ det blivit av vattendomstol eller synemän slutligen prövad, skall vid fullföljd av talan eller vid underställning äldre lag äga tillämpning.

Ändå att avledande påbörjats före ikraftträdandet, skall 8 kap. 23 § i nya lydelsen gälla, dock allenast därest frågan om åtgärder till motver­ kande av vattenförorening icke blivit prövad i ansöknings- eller underställ- ningsmål före ikraftträdandet och ej heller därefter med tillämpning av äldre lag.

Ej må på grund av vad i 8 kap. 28 § andra stycket stadgas bidrags- skyldighet åläggas för ökad kostnad, som uppkommit före ikraftträdan­ det eller inträtt därefter i anledning av beslut som meddelats före ikraft­ trädandet.

100

Knngl. Maj.ts proposition nr ⁴² år 1964

Bilaga B

Vid vattenvårdskommitténs betänkande om skydd för vattenförsörjninqen

( SOU 1960:38 ) fogat förslag till

Lag om ändring i vattenlagen

Härigenom förordnas, dels att 2 kap. 58 § vattenlagen den 28 juni 1918 (nr 523) skall upphöra att gälla, dels att rubriken till 2 kap. och rubriken närmast före 2 kap. 42 § vattenlagen samt 2 kap. 45 §, 8 kap. 23, 28, 29, 33 och 37 §§»11 kap. 17 § 36. ävensom 13 kap. 8 och 11 §§ samma lag skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives, dels ock att i 2 kap. vattenlagen skola införas en ny underrubrik närmast före 42 § och nya paragrafer, betecknade 62—68 §§, jämte ny underrubrik närmast före 62 § samt att i 8 kap. samma lag skall införas en ny paragraf, betecknad 30 a §, allt av nedan angiven lydelse.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 kap. Om byggande i vatten och 2 kap. Om byggande i vatten och

om vattentäkt

om vattentäkt m. m.

Om vattentäkt Om vattentäkt m. m.

Om anordnande och nyttjande av vattentäkt

45 §. Tarvas för —------- är stad­ gat.

Erfordras till skydd mot förore­ ning av grundvatten, att å annan till­ hörig fastighet lågges besvär eller last, skall ock vad i första stycket är stadgat äga tillämpning. Medde­ las beslut härom, skall vattenrättsdomaren ofördröjligen göra anmä­ lan om beslutet hos inskrivningsdo­ maren; och varde med anmälan så förfaret, som om bevis

angående

verkställd utmätning av fast egen­ dom finnes föreskrivet.

Om skydd för grundvatten

62 §. Vill någon utföra grävning eller sprängning eller anordna upp­ lag eller vidtaga annan åtgärd, som

45 §. Tarvas för------------ är stad­ gat.

101

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

kan befaras medföra menlig inver­ kan å grnndvattentillgång, vilken är eller kan antagas bliva tillgodogjord, vare han skyldig att till skydd för grundvattnet vidtaga de anordning­ ar och tåla den begränsning av verk­ samheten ävensom i övrigt iakttaga de försiktighetsmått, som skäligen föranledas av omständigheterna.

63 §. Konungens befallningshavande äger för att bereda skydd för grundvattentillgång, som tillgodogöres eller kan antagas bliva tillgodo­ gjord för vattenförsörjningen inom tätbebyggelse, fastställa erforderligt skyddsområde för grundvattentill­ gången samt med giltighet inom det­ ta område meddela allmänna före­ skrifter rörande vad som jämlikt 62 § skall där iakttagas.

64 §. Konungens befallningshavande äger vid vite tillhålla den, som ämnar vidtaga åtgärd, varom i 62 § sägs, att iakttaga vad honom åligger ävensom, i den händelse försummel­ se i sådant hänseende förelupit, efter ty tjänligast finnes antingen förord-

^{na om rättelse} på den försumliges

bekostnad eller vid vite tillhålla den försumlige att själv vidtaga rättelse.

65 §. Erfordras till skydd mot för­ orening av grundvatten, att å annan tillhörig fastighet lägges besvär eller last, vare fastighetens ägare pliktig att tåla sådant intrång mot ersätt­ ning, som i 9 kap. sägs.

Meddelas beslut om besvär eller last, skall vattenrättsdomaren oför-

^{dröjligen göra anmälan om} beslutet

hos inskrivningsdomaren; och varde med anmälan så förfaret, som om bevis angående verkställd utmät­ ning av fast egendom finnes före­ skrivet.

66 §. Då skyddsområde enligt 63 § fastställts eller tidigare meddelade bestämmelser för sådant område ändrats eller upphävts, skall Ko­ nungens befallningshavande ofördröjligen införa beslutet härom i

Kungl. Maj.ts proposition nr

42

år 196)

102

Kungl. Mcij. ts proposition nr 42 år 1964

(Gällande lydelse)

(Föreslagen lydelse)

läns kungörelserna ävensom ombe­

sörja att kungörelse om beslutet an­ slås inom berörd kommun och in­ föres i en eller flera ortstidningar. Genom Konungens befallningshavandes försorg skola tryckta exem­ plar av föreskrifter, som meddelats för visst skyddsområde, finnas att mot betalning tillgå för allmänhe­ ten.

Har beslut som i första stycket sägs meddelats i anledning av an­ sökan, skola kostnaderna för kun­ görandet bestridas av sökanden.

67. §. För överträdelse av bestäm­ melse som utfärdas för skyddsom­ råde må Konungens befallning shavande föreskriva dagsböter eller, där förseelsen är ringa, böter, högst trehundra kronor.

68 §. Mot beslut, som meddelats enligt 63 eller 64 §, må besvär an­ föras hos Kungl. Maj:t.

Har kommunal myndighet medde­ lat beslut jämlikt bestämmelser som med stöd av 63 § utfärdats för visst skyddsområde, må däröver anföras besvär hos Konungens befallningshavande.

Beslut, som i första och andra styckena avses, skola omedelbart lända till efterrättelse och gälla in­ till dess annorlunda varder förord­ nat.

8 kap. Om avloppsvatten

23 §. Den, som------------synpunkt.

enskild 23 §. Den, som ---------— enskild synpunkt.

Till vattendrag, sjö eller annat vattenområde, vars vatten användes eller kan antagas komma att fram­ deles användas för samhälles vat­ tenförsörjning eller i fabrik eller an­ nan inrättning för framställning av varor avsedda att förtäras av all­ mänheten, må kloakvatten icke av­ ledas, om därigenom kan upppkom-

Kungl. Maj.ts proposition nr 42 år 1904

103

(Gällande lydelse)

Kloakvatten som — — — utan olägenhet.

ma fara för spridning av smitta el­ ler eljest våda nr hälsosynpunkt.

Kloakvatten som — — — utan olägenhet.

(Föreslagen lydelse)

28 §. Har, där — — — prövas skäligt.

29 §. Vad i 27 och 28 §§ är stad­ gat i fråga om två eller flera sam­ hällen skall äga motsvarande till- lämpning med avseende å två eller flera fastigheter så ock beträffande samhälle och en eller flera fastighe­ ter, som äro belägna utom samhäl­ let.

28 §. Har, där — — — prövas skäligt.

Nödgas någon på grund av före­ skrift i 23 § första eller andra styc­ ket av hänsyn till vattenförsörjning­ en för samhälle eller inrättning, som i 23 § andra stycket sägs, vidkän­ nas ökad kostnad för kloakvattens avledande eller för åtgärd till mot­ verkande av förorening genom klo­ akvatten, må samhället eller ägaren av inrättningen förpliktas att utgiva bidrag till den ökade kostnaden ef­ ter ty prövas skäligt.

29 §. Vad i 27 § och 28 § första stycket är stadgat i fråga om två el­ ler flera samhällen skall äga mot­ svarande tillämpning med avseende å två eller flera fastigheter så ock beträffande samhälle och en eller flera fastigheter, som äro belägna utom samhället.

33 §. Vad i 24—29 §§ är föreskri­ vet om åtgärder till motverkande av förorening genom kloakvatten samt kostnaden därför skall äga motsvarande tillämpning beträffan­ de industriellt avloppsvatten. Avle- des avloppsvattnet — — —- utom samhället.

30 a §. Konungen må, där det med hänsyn till samhälles behov av vat­ ten finnes vara av särskild betydel­ se, med avseende å visst område meddela förbud mot all förorening genom kloakvatten, såvitt det prövas kunna ske utan att den, som börjat avleda kloakvatten innan förbudet meddelats, lider oskäligt intrång.

33 §. Vad i 24 —27 §§, 28 § första stycket och 29 § är föreskrivet om åtgärder till motverkande av förore­ ning genom kloakvatten samt kost­ naden därför skall äga motsvarande tillämpning beträffande industriellt avloppsvatten. Avledes avloppsvatt­ net —--------- utom samhället.

37 §. Konungen må, där det med 37 § Konungen må, där det med hänsyn till landets djur- eller växt- hänsyn till samhälles behov av vat-värld eller eljest ur naturskydds- ten eller till landets djur- eller växt-

104

Kungl. Maj.ts proposition nr 42 år 196 4

(Gällande lydelse)

synpunkt finnes vara av särskild be­ tydelse, med avseende å visst om­ råde meddela förbud mot all förore­ ning genom industriellt avloppsvat­ ten, såvitt det prövas kunna ske utan att innehavaren av fabrik eller in­ rättning, som anlagts innan förbudet meddelats, lider oskäligt intrång.

värld eller eljest ur natur skyddssyn­ punkt finnes vara av särskild bety­ delse, med avseende å visst område meddela förbud mot all förorening genom industriellt avloppsvatten, så­ vitt det prövas kunna ske utan att innehavaren av fabrik eller inrätt­ ning, som anlagts innan förbudet meddelats, lider oskäligt intrång.

(Föreslagen lydelse)

11 kap. Om domstolar och rättegång i vattenmål

17 §. Till vattenmål hänföras föl- 17 §. Till vattenmål hänföras föl­ jande mål: jande mål:

B. stämningsmål:

B. stämningsmål:

36. talan, som utan samband med ansökningsmål föres jämlikt 2 kap. 45 § om rätt till intrång å annans fastighet i vissa avseenden;

36. talan, som utan samband med ansökningsmål föres jämlikt 2 kap. 45 § eller 65 § .om rätt till intrång å annans fastighet i vissa avseenden;

13 kap. Om besiktning och handräckning så ock om ansvar för

överträdelse av denna lag

8 §. Bygger någon--------- — olag­ ligen skett.

Där byggande------------ rätt kränkes.

Vad ovan------- — givna föreskrif­ ter. Lag samma vare, där någon ut­ släpper kloakvatten eller industriellt avloppsvatten i vattendrag, sjö eller annat vattenområde i strid mot fö­ reskrift, som meddelats av Konungen jämlikt 8 kap. 37 § eller 38 § fjärde stycket, eller någon, sedan pröv­ ning enligt denna lag ägt rum angående villkoren för utsläppande av kloakvatten eller industriellt av­ loppsvatten, utsläpper avloppsvatten i strid mot föreskrift, som därvid meddelats.

I fråga — — -— avsedda fall. 11

8 §. Bygger någon —------- - olag­ ligen skett.

Där byggande —--------rätt kränkes.

Vad ovan —- — — givna föreskrif­ ter. Lag samma vare, där någon ut­ släpper kloakvatten eller industriellt avloppsvatten i vattendrag, sjö eller annat vattenområde i strid mot fö­ reskrift, som meddelats av Konungen jämlikt 8 kap. 30 a §, 37 § eller 38 § fjärde stycket, eller någon, sedan prövning enligt denna lag ägt rum angående villkoren för utsläppande av kloakvatten eller industriellt av­ loppsvatten, utsläpper avloppsvatten i strid mot föreskrift, som därvid meddelats.

I fråga-------------avsedda fall.

11 §. Den, som —-------- sex må- 11 §. Den, som-------------- sex må­ nader.------------------------------------------------- nåder.

105

Kungl. Maj.ts proposition nr 4 2 år 1961

Till samma straff dömes den, som utsläpper kloakvatten eller industri­ ellt avloppsvatten i vattendrag, sjö eller annat vattenområde i strid mot föreskrift, som av Konungen med­ delats jämlikt 8 kap. 37 § eller 38 § fjärde stycket.

(Gällande lydelse)

Till samma straff dömes den, som utsläpper kloakvatten eller industri­ ellt avloppsvatten i vattendrag, sjö eller annat vattenområde i strid mot föreskrift, som av Konungen med­ delats jämlikt 8 kap. 30 a § 37 g el­ ler 38 § fjärde stycket.

(Föreslagen lydelse)

Denna lag träder i kraft den Har fråga om villkoren för avle­ dande av kloakvatten före ikraftträ­ dandet blivit av vattendomstol eller svnemän slutligen prövad, skall vid fullföljd av talan eller vid under­ ställning äldre lag äga tillämpning.

Ändå att avledande påbörjats före ikraftträdandet, skola 8 kap. 23 § i nya lydelsen, 30 a g och 37 g i nya lydelsen gälla, förstnämnda lagrum dock allenast därest frågan om åt­ gärder till motverkande av vatten­ förorening icke blivit prövad i an­ söknings- eller underställningsmål före ikraftträdandet och ej heller därefter med tillämpning av äldre lag eller ock, då dylik prövning skett, förutsättningar föreligga för sådan omprövning, som avses i 40 g samma kap.

Ej må på grund av vad i 8 kap. 28 g andra stycket stadgas bidrags- skyldighet åläggas för ökad kost­ nad, som uppkommit före ikraftträ­ dandet eller inträtt därefter i anled­ ning av beslut som meddelats före ikraftträdandet.

8

iBihang till riksdagens protokoll 1964.1 samt. Nr 42

106

Kungl. Maj:ts proposition nr 42 år 1964

Bilaga C

Väg- och vattenbyggnadsstyrclsens förslag till

Skyddsbestämmelser för grundvattentillgång

Länsstyrelsen fastställer med stöd av 2 kap. 63 och 67 §§ vattenlagen

följande skyddsbestämmelser avseende grundvattentillgång för vattenför­ sörjningen för ..................................................................(samhälle och kommun).

Enligt 2 kap. vattenlagen gäller1 följande. Vill någon utföra grävning eller sprängning eller anordna upplag eller vidtaga annan åtgärd, som kan befaras medföra menlig inver­ kan å grundvattentillgång, vilken är eller kan antagas bliva tillgodo­ gjord, vare han skyldig att till skydd för grundvattnet vidtaga de anordningar och tåla den begränsning av verksamheten ävensom i övrigt iakttaga de försiktighetsmått som skäligen föranledas av om­ ständigheterna. (62 §)

Konungens befallningshavande äger vid vite tillhålla den, som äm­ nar vidtaga åtgärd, varom i 62 § sägs, att iakttaga vad honom åligger ävensom, i den händelse försummelse i sådant hänseende förelupit, ef­ ter ty tjänligast finnes antingen förordna om rättelse på den försumliges bekostnad eller vid vite tillhålla den försumlige att själv vidtaga rättelse. (64 §)

1 §•

Nedan angivna bestämmelser skola gälla inom det skyddsområde, som utmärkts på bifogade karta. Skyddsområdet indelas i brunnsområdet (hel­ dragen gräns), inre skyddsområde (streckad gräns) och yttre skydds­ område (punkterad gräns).

2

§.

Inom brunnsområdet får endast vattentäktsverksamhet bedrivas.

3 §■

Inom inre skyddsområdet skall gälla

a) att lagring av oljeprodukter, tjärprodukter, organiska lösningsmedel, industriella avfallsämnen, dammbindningsmedel, djur- och växtbekämp- ningsmedel samt andra för grundvattnet skadliga kemikalier icke får ske. Undantag må av byggnadsnämnden efter särskild prövning medgivas för fastighets lager av eldningsolja och lantgårds lager av drivmedel.

b) att gödselstad och ensilageanläggning icke får anordnas, samt att na­ turgödsel och ensilagesaft icke få spridas utan tillstånd av hälsovårds­ nämnden.

c) att dammbindnings- samt djur- och växtbekämpningsmedel icke få spridas utan hälsovårdsnämndens tillstånd.

d) att tippning av fast avfall eller annat som kan skada grundvattnet icke får ske.

’ Tills vidare endast förslag av vattenvårdskommittén (SOU 1960: 38)

108

Kungl. Maj:ts proposition nr i2 år 1961

Bilaga D

Vid vattenoårdskommitténs betänkande om tillsyn över radioaktiv vatten­

förorening (stenc. Jo 1962:2) fogat förslag till

Lag om ändring i vattenlagen

Härigenom förordnas att 10 kap. 44, 68 och 74 §§ samt 11 kap. 59 § vattenlagen den 28 juni 1918 (nr 523) skola erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

10 kap. Om syneförrättning

Om syneförrättning rörande företag enligt 3, 7 och 8 kap.

44 §. Beträffande företag, som av­ ses i 32 § 4 mom., skall avskrift av ansökningshandlingarna jämte kun­ görelsen utan dröjsmål avsändas till statens vatteninspektion.

Avskrift av------------- Konungens befallningshavande.

44 §. Beträffande företag, som av­ ses i 32 § 4 mom., skall avskrift av ansökningshandlingarna jämte kun­ görelsen utan dröjsmål avsändas till statens vatteninspektion och, där frågan är om avledande av radioak­ tivt avloppsvatten, till strålskyddsmyndigheten.

Avskrift av------------- Konungens befallningshavande.

68 §. Har i — — — angående företaget.

Har fiskeritjänsteman — — — av företaget.

Har statens vatteninspektion avgi­ vit yttrande angående företag, som avses i 43 § tredje stycket, eller är fråga om företag enligt 8 kap., skall ock avskrift av förslaget till utlåtan­ de översändas till vatteninspektio­ nen.

68 §. Har i — — — angående företaget.

Har fiskeritjänsteman — — — av företaget.

Har statens vatteninspektion avgi­ vit yttrande angående företag, som avses i 43 § tredje stycket, eller är fråga om företag enligt 8 kap., skall ock avskrift av förslaget till utlåtan­ de översändas till vatteninspektio­ nen. Avser företaget avledande av ra­ dioaktivt avloppsvatten skall avskrift som nu sagts även avsändas till strålskyddsmyndigheten.

74 §. Avskrift av nämn- 74 §. Avskrift av-------------- nämn­ da ställen.------------------------------------------- da ställen.

I andra------------- avskrift därav. I andra —---------- avskrift därav.

no

Kungl. Maj:ts proposition nr t2 år 196i

Utdrag av protokollet, hållet i Kungl. Maj.ts lagråd den 27 de­

cember 1963.

Närvarande:

justitieråden R ^omanus ,

D^igman, N^ordström,

regeringsrådet H^olmgren.

Enligt lagrådet den 31 oktober 1963 tillhandakommet utdrag av protokoll över justitiedepartementsärenden, hållet inför Hans Kungl. Höghet Regen- ten, Hertigen av Halland, i statsrådet den 18 oktober 1963, hade Kungl. Maj :t förordnat, att lagrådets utlåtande skulle för det i § 87 regeringsfor­ men omförmälda ändamålet inhämtas över upprättat förslag till lag om ändring i vattenlagen.

Förslaget, som finnes bilagt detta protokoll, hade inför lagrådet föredra­ gits av hovrättsassessorn Göran Herner.

Förslaget föranledde följande yttranden.

Lagrådet:

Rubrikerna till 2 kap.

Lagrådet föreslår att i huvudrubriken till 2 kap. och rubriken till kapitlets andra avdelning användes ordet »grundvattentäkt» i stället för ordet »grund­ vatten».

2 kap. 64 §.

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen har upprättat ett förslag till normal­ skyddsbestämmelser, avsedda att tjäna till vägledning då länsstyrelserna jämlikt förevarande lagrum fastställa skyddsområde och i samband därmed skola utforma allmänna föreskrifter om vad som skall iakttagas inom om­ rådet. Departementschefen har på anförda skäl avböjt tanken att normal­ skyddsbestämmelser skulle utfärdas men framlagt vissa sammanfattande synpunkter i fråga om innehållet i de skyddsföreskrifter som i de indivi­ duella fallen måste utformas. I anslutning till vad departementschefen ut­ talat vill lagrådet understryka vikten av att föreskrifternas innehåll anpas­ sas efter vad som kan vara påkallat inom olika delar av skyddsområdet; här­ igenom undvikas, såsom departementschefen framhållit, onödiga inskränk­ ningar i fastigheternas nyttjande.

116

Kungl. Maj.ts proposition nr 42 år 1964

Utdrag av protokollet över justitidepartementsärenden, hållet

inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet å Stock­ holms slott den 30 december 1963.

Närvarande:

Statsministern

E^rlander,

ministern för utrikes ärendena

N^ilsson,

statsråden

S^träng, A^ndersson, L^indström, L^ange, L^indholm, K^ling, S^koglund, E^denman, J^ohansson, ^af G^eijerstam, H^ermansson, H^olmqvist, A^spling,

P^alme.

Efter gemensam beredning med statsrådets övriga ledamöter anmäler chefen för justitiedepartementet, statsrådet Kling, lagrådets den 27 december 1963 avgivna utlåtande över det till lagrådet den 18 oktober 1963 remit­ terade förslaget till lag om ändring i vattenlagen.

Föredraganden redogör för lagrådets utlåtande och anför därefter föl­ jande.

Lagrådet har understrukit betydelsen av att föreskrifter för skyddsom­ råde, vilka länsstyrelserna avses skola utfärda med stöd av 2 kap. 64 §, till sitt innehåll anpassas efter vad som kan vara påkallat inom skilda delar av skyddsområdet. I anslutning härtill vill jag framhålla, att läns­ styrelserna förutsättes skola alltefter grundvattenskyddets växlande be­ tingelser avgöra såväl huruvida föreskrift i något visst hänseende alls är erforderlig som i vad mån det är möjligt att begränsa en föreskrifts giltig­ het till blott någon del av det totala skyddsområdet. Begränsning som nu sagts kan vara motiverad exempelvis i fråga om föreskrifter som gäller anordnande av slutna ledningar för avloppsvatten från gödselstäder och ensilageanläggningar eller avser skyldighet att regelbundet bortskaffa sopor och annat avskräde. Likaså kan förbud mot utsläpp av avloppsvatten i grunden finnas böra föreskrivas endast för någon särskild del av ett skyddsområde.

I fråga om utformning av vitesbestämmelserna i 2 kap. 65 § delar jag uppfattningen, att det från rent praktiska synpunkter kunde vara av värde att möjliggöra vitesföreläggande på förhand om i något fall straff­ hot ej kan antagas förmå en person att efterleva viss föreskrift till skydd för grundvatten. Härvidlag förefinnes icke någon principiell skillnad mel­ lan det fall att någon överträdelse av skyddsområdesföreskrift alls ännu icke skett och det att en tidigare företagen straffbar verksamhet befaras bli

117

upprepad. Kmellertid kan jag icke tillstyrka att denna rent praktiska syn på behovet av ingripanden föranleder, att man överger rättsgrundsatsen, att dubbla påföljder ej stadgas för en och samma förseelse. Om överträ­ delse av straffsanktionerad skyddsföreskrift består däri, att en prestation underlåtes, torde man vid fortsatt underlåtenhet ej ha att räkna med att straff och vite kan komma att sammanträffa. Länsstyrelserna har ock beretts möjlighet förelägga vederbörande vid vite att fullgöra den under­ låtna skyldigheten. Lagförslaget torde i detta hänseende ha erhållit en nöjaktig avfattning. Däremot torde den nyss berörda begränsningen av vitesmöjlighetens användning böra komma till uttryck genom att lag­ texten i förtydligande syfte omarbetas så som tre av lagrådets ledamöter hemställt.

Rubrikerna till 2 kap. samt bestämmelserna i 2 kap. 66 § och 13 kap. 14 § torde böra jämkas i enlighet med lagrådets hemställan.

På det skäl lagrådet anfört kan jag tillstyrka, att någon ändring i 11 kap. 19 § icke nu vidtages.

Utöver vad som framgår av det anförda torde i lagförslaget få ske vissa redaktionella jämkningar.

Föredraganden hemställer, att lagförslaget efter ändring i enlighet med vad sålunda anförts måtte jämlikt § 87 regeringsformen genom proposi­ tion föreläggas riksdagen till antagande.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med in­ stämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj :t Konungen att till riksdagen skall avlåtas proposition av den lydelse bilaga till det­ ta protokoll utvisar.

Kungl. Maj.ts proposition nr 42 år 196b

Ur protokollet:

Mats Larsson

Stockholm 1964. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolae 631288