Prop. 1987/88:3
om en ny fartygssäkerhetslag
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 27 augusti 1987.
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Sven H ulterslröm
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås en ny-fartygssäkerhetslag. som skall ersätta den nuvarande lagen (l965:719)l om säkerheten på fartyg. l förslaget har ar- betsmiljörcglerna för sjöfarten omarbetats efter mönster från arbetsmiljö- lagen (1977: 1160). Den föreslagna lagen har även i ett flertal andra hänse- enden omarbetats i förhållande till gällande lag. Dessa ändringar är i huvudsak redaktionella. Karaktären av ramlag har förstärkts.
Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1988.
1. Förslag till Fartygssäkerhetslag
Härigenom föreskrivs följande.
1 kap. Inledande bestämmelser Lagens tillitmpningsområde
] & Denna lag gäller alla fartyg som används till sjöfart inom Sveriges sjöterritorium samt svenska fartyg som används till sjöfart utanför sjöterri- toriet. Lagen skall dock inte tillämpas i den mån det är särskilt föreskrivet eller följer av allmänt erkända folkrättsliga grundsatser.
Lagens bestämmelser gäller örlogsfartyg endast såvitt regeringen före- skriver det.
Föreskrifter som avser förhållandet mellan enskilda eller som annars måste meddelas i lag får inte meddelas med stöd av lagens bemyndiganden.
Definitioner
2 5 Vad som sägs i denna lag om redare skall gälla även den som i' redarens ställe har befattning med fartyget. Första stycket gäller inte vid tillämpning av 5 kap. 12 ä.
3 5 Med ant/)(.)rdunslälld avses i denna lag den som till följd av anställ- ning tjänstgör ombord på fartyget med huvudsaklig uppgift att. utföra fartygsarbete annat än som enbart tillfälliga göromål.
Med farlygsarbete avses i denna lag arbete för fartygets räkning som utförs ombord på fartyget eller på annat ställe av någon som följer med fartyget. _
Certifikat
4 5 Ett fartyg skall ha certifikat i de fall som anges i denna lag. Certifikat skall utfärdas för ett visst fartområde eller för en del av ett fartomräde och för bestämd tid. vilken fär förlängas. l certifikatet fär anges särskilda villkor för att det skall vara giltigt.
Ett fartyg som är försett med certifikat får inte användas i mer vidsträckt fart än vad certifikatet avser.
5 & Certifikat utfärdas av sjöfartsverket. om regeringen inte föreskriver något annat.
Bemyndigande/i
6 & Certifikat som har utfärdats av följande utländska klassificeringssäll- skap. nämligen American Bureau of Shipping. Bureau Veritas. "Det Norske Veritas. Germanischer Lloyd. Lloyd's Register of Shipping, Registro ltali- ano Navale eller klassificeringssälIskapet i_De socialistiska rådsrepubliker- nas union (Register of Shipping ofthe USSR). har samma giltighet som om
"J
de utfärdats av sjöfartsverket. om det mellan staten och sällskapet har träffats avtal om utfärdande av certifikat för svenska fartyg.
Regeringen eller. efter regeringens bemyndigande, sjöfartsverket får föreskriva eller för särskilda fall besluta att certifikat som utfärdas av en sakkunnig och som bara avser utrustning till fartyg och personlig skyddsut- rustning skall ha samma giltighet som certifikat som utfärdas av sjöfarts- verket.
7 5 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före- skriva att fartyg. utöver certifikat som anges i denna lag, skall ha certifikat avseende något visst förhållande som regleras i denna lag eller i föreskrif- ter som utfärdas med stöd av lagen.
8 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före- skriva att utländska fartyg vid sjöfart inom Sveriges sjöterritorium skall inneha ett certifikat utfärdat av behörig utländsk myndighet eller en mot- svarande handling.
9 å Regeringen får meddela föreskrifter om vilka fartområden som skall finnas och omfattningen av de olika områdena. Regeringen får också meddela föreskrifter om rätt för sjöfartsverket att i särskilda fall bestämma ' att ett fartygs fartområde skall ha annan omfattning än vad som följer av första meningen.
2 kap. Fartygs sjövärdighet Sjövärdig/m ' l 5 Ett fartyg är sjövärdigt bara om det är så konstruerat, byggt; utrustat och hållet i stånd att det med hänsyn till sitt ändamål och den fart som det används i eller avses att användas i erbjuder betryggande säkerhet mot sjöolyckor. '
F artcertifikut
2 5 Ett farteertifikat är ett bevis att ett fartyg vid tillsyn har befunnits sjövärdigt.
3 5 Ett svenskt fartyg skall ha farteertifikat, om det har en bruttodräktig- het av minst 100 eller om det är ett passagerarfartyg.
Ett fartyg som ägs eller brukas av svenska staten och som används uteslutande för statsändamål och inte för affärsdrift behöver inte ha fart- eertifikat. .
Sjöfartsverket får befria ett fartyg från skyldigheten att ha farteertilikat. om ett passagerarfartygscertifikat har utfärdats för fartyget enligt 4 kap.
4 & Sjöfartsverket skall förklara ett farteertifikat ogiltigt. om 1. fartyget eller dess utrustning har ändrats så väsentligt att ändringen kan antas ha betydelse för sjövärdigheten.
i.u"
2. fartyget eller dess utrustning har skadats på ett sätt som uppenbarli- gen är av betydelse för sjövärdigheten och skadan inte avhjälps på det sätt som sjöfartsverket bestämmer,
3.- någon annan omständighet har förekommit som uppenbarligen kan ha betydelse för fartygets sjövärdighet. eller
4. fartyget inte undergår föreskriven tillsyn.
Bemyndigande/1
5 5 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om hur ett fartyg skall vara konstruerat, byggt, utrustat och hållet i stånd för att det enligt l & skall anses vara sjövärdigt.
6 & Regeringen eller. efter regeringens bemyndigande. sjöfartsverket får meddela föreskrifter om rätt att använda fartyg till sjöfart utan hinder av vad som sägs i detta kapitel.
. 3 kap. F artygs lastning Lastning
] 5 Ett fartyg får inte vara så lastat eller barlastat att dess stabilitet eller bärighet äventyras eller att säkerheten för fartyget eller de ombordvarande annars sätts i fara.
F ri hordsmärken
2 & För fartyg som har en bruttodräktighet av minst 20 och som beford- rar passagerare eller gods skall sjöfartsverket fastställa fartygets minsta tillåtna fribord. Detta gäller dock inte lustfartyg.
- Sjöfartsverket får medge att ett fartyg används till sjöfart trots att farty- gets minsta tillåtna fribord inte har fastställts.
3 & Varje fartyg för vilket minsta tillåtna fribord har fastställts skall på vardera sidan ha fribordsmärken som utvisar minsta tillåtna fribord. 4 & Ett fartyg får inte lastas djupare än som anges av dess fribordsmär— ken.
Fri fm rds certifikat
5 & Ett fribordscerti/ikat är ett bevis att ett fartygs fribordsmärken vid tillsyn har befunnits anbragta på fartygets sidor på ett riktigt och varaktigt sätt.
6 5 Ett fartyg som enligt 35% skall ha fribordsmärken skall också ha ett fribordscertilikat.
7 & Sjöfartsverket skall förklara ett fribordscertifikat ogiltigt. om [. fartyget eller dess utrustning har ändrats på ett så väsentligt sätt att fribordet bör ändras.
2. fartyget inte är i betryggande skick såvitt rör något förhållande som har betydelse för certifikatets innehåll. eller
3. fartyget inte undergår föreskriven tillsyn beträffande fribordsutmärk- ning.
Bemyndigande/1
8 5 Har minsta tillåtna fribord fastställts av något av de klassificerings- sällskap som anges i 1 kap. 6 få första stycket och har det mellan staten och sällskapet träffats avtal om sådan fastställelse för svenska fartyg. skall fastställelsen ha samma giltighet som om den gjorts av sjöfartsverket.
9 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- . dela ytterligare föreskrifter om minsta tillåtna fribord, fribordsmärken. fribordseertifikat och lastning.
Utländska fartyg
10 Q' Bestämmelserna om fribordsmärken och fribordseertifikat gäller inte utländska fartyg i vidare mån än regeringen föreskriver det.
11 å ' För ett utländskt fartyg får som fribordseertifikat godtas en annan handling som anger fartygets minsta tillåtna fribord.
4 kap. Passagerarfartyg Passrtgerarfartyg
] 5 Med passagerarfartyg avses i denna lag fartyg som medför fler än tolv passagerare.
Som passagerare räknas varje person ombord utom ]. befälhavaren.
2. övriga ombordanställda.
3. andra som befinner sig ombord på grund av arbete för fartygets räkning eller i offentlig tjänsteförrättning rörande fartyget.
4. bärgare eller bärgares medhjälpare som följer med fartyget sedan detta drabbats av sjöolycka.
5. personer som förs in till hamn efter att ha räddats ur sjönöd, samt
6. barn som inte har fyllt ett år.
Passagen:rszrtygscwtijikat
2 & Ett pastragcrarfartygscertifikat är ett bevis om att ett fartyg vid tillsyn har befunnits lämpligt att transportera passagerare och om det högsta antal passagerare som fartyget får medföra.
Det högsta tillåtna antalet passagerare skall bestämmas så. att säkerhe- ten för passagerarna är betryggande. Avseende skall fästas särskilt vid fartygets stabilitet och bärighet. vid de åtgärder som har vidtagits för
'Jl
utrymning och övergivande av fartyget samt vid skyddet mot ohälsa och olycksfall ombord.
3 & Ett svenskt passagerarfartyg skall ha ett passagerarfartygscertifikat. Ett utländskt passagerarfartyg skall ha ett certifikat eller en annan hand- ling. som anger det högsta tillåtna antalet passagerare.
4 _q' Ett passagerarfartyg får inte medföra lier passagerare än som anges i passagerarfartygscertitikatet eller. i fråga om ett utländskt fartyg, motsva- rande handling.
5 & Bestämmelserna i 2 kap. 4.5 om ogiltigförklaring av farteertifikat skall tillämpas även i fråga om passagerarfartygsccrtifikat.
Bemyndigande/i
6 & Regeringen eller. efter regeringens bemyndigande. sjöfartsverket får meddela föreskrifter om rätt att använda passagerarfartyg till sjöfart utan hinder av vad som sägs i detta kapitel.
5 kap. Fartygs bemanning Bemanning
] ä Ett fartyg skall vara bemannat på ett betryggande sätt.
Slevlcligheterför befäl
2 & Befälhavaren skall se till att han har den kännedom om fartyget som han behöver för att kunna fullgöra sina skyldigheter beträffande säkerhe— ten på fartyget.
Innan en resa påbörjas. skall befälhavaren se till att fartyget görs sjö- klart.
När en ombordanställd tillträder sin befattning ombord. skall han genom befälhavarens försorg få behövlig kännedom om fartyget samt om grund- läggande säkerhetsbestämmelser och åtgärder vid sjöolycka.
3 & Maskinchefen är ansvarig för drift och underhåll av fartygets maski- neri med tillhörande anordningar samt för fartygets brandsäkerhet.
lnnan en resa påbörjas. skall maskinchefen se till att maskineriet med de anordningar som hör till detta är i behörigt skick. att brandskyddsanord- ningarna är klara till omedelbart bruk och att vad som behövs för maskine- riets drift finns ombord.
Syn och hörsel
4 5 Varje medlem av ett fartygs besättning skall ha så god syn och hörsel. som hans uppgifter kräver.
Bestämmelser om hälsoundersökning av sjömän finns i 18—21 åå mönst- ringslagen t1983z929').
Minimibesättning .
5 5 För varje passagerarfartyg-och för varje annat fartyg med en brutto- dräktighet av minst 20 som transporterar gods eller passagerare skall fastställas det minsta antalet besättningsmän i olika befattningar som kan anses vara betryggande från sjösäkerhetssynpunkt i den fart som fartyget används i eller avses att användas i (minimibesärtning).
På begäran skall minimibesättning fastställas också för ett fartyg som ' avses i första stycket och som är under byggnad eller projektering eller som skall köpas från någon annan.
6 .8 Ett fartyg för vilket minimibesättning skall fastställas enligt 5.5 får inte framföras innan ett sådant beslut har meddelats.
Ett fartyg för vilket minimibesättning har fastställts får inte framföras; om inte besättningen har den storlek och den sammansättning i'övrigt som anges i beslutet. Fartyget får inte heller framföras i annan fart än som anges i beslutet. '
7 & Minimibesättning fastställs av sjöfartsverket.
För fartyg som ägs eller brukas av svenska staten och som används uteslutande för statsändamål och inte för affärsdrift skall minimibesättning fastställas av den myndighet som förvaltar fartyget. om inte regeringen föreskriver eller för särskilda fall beslutar annat. Myndigheten skall samrå- da med sjöfartsverket före beslutet.
8 & Innan sjöfartsverket meddelar ett beslut om minimibesättning. skall _ verket samråda med organisationer som företräder redare och ombordan- ställda.
En myndighet som med stöd av 7 å andra stycket beslutar om minimibe— sättning skall före beslutet samråda med de organisationer som företräder de anställda inom myndigheten.
Sjöfartsverket och andra myndigheter som fastställer minimibesättning får meddela provisoriska beslut om minimibesättning utan att samråda med organisationerna. Sådana provisoriska beslut får meddelas endast om dröjsmål skulle medföra betydande kostnad eller annan avsevärd olägen— het. Ett provisoriskt beslut gäller i högst två månader. I
9 5 Den myndighet som har meddelat ett beslut om minimibesättning får återkalla beslutet '
l . om fartyget eller dess utrustning har ändrats på ett sätt som kan antas ha betydelse för minimibesättningens sammansättning. eller
2. om andra väsentliga förutsättningar för beslutet har ändrats.
10 & Ett fartygs befälhavare får'besluta att fartyget skall framföras trots att besättningen inte uppfyller kraven'i beslutet om minimibesättning un— der förutsättning
att orsaken till att kraven inte uppfylls är att det inom besättningen har inträffat ett plötsligt sjukdomsfall eller någon annan oförutsedd händelse.
att bristen inte kan avhjälpas före fartygets planerade avgång. och att den besättning som finns på fartyget är tillfredsställande sammansatt med hänsyn till fartygets säkra framförande och sjösäkerheten i övrigt.
Beslutet får inte innebära att fartyget framförs i någon annan fart än som anges i beslutet om minimibesättning eller att detta beslut frångås såvitt avser kvalifikationerna hos befälhavaren. radiotelegrafister eller radiotele- fonister. ,
Beslutet får inte avse längre tid än en vecka eller, om resan till närmaste destinationshamn tar längre tid i anspråk. den tid som behövs för resan dit.
I ett beslut om minimibesättning får befälhavarens rätt att fatta beslut enligt första stycket inskränkas ytterligare.
11 & Innan befälhavaren fattar ett beslut enligt 1015 skall han samråda. med skyddskommittén eller. om det inte finns någon sådan på fartyget. med skyddsombudet.
12 & Fartygets redare eller ägare skall anställa dem som ingåri minimibe- sättningen och tillhör däcks- eller maskinpersonalen.
Om det finns särskilda skäl till det. får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medge att sådan personal anställs av någon annan. Innan ett medgivande lämnas. skall samråd ske med organisationer som företräder redare och ombordanställda.
Bernanningsföreskrifter
13 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före- skriva eller i särskilda fall besluta att för fartyg. som inte enligt 55 skall ha minimibesättning fastställd. skall gälla andra krav i fråga om den beman- ning som behövs från sjösäkerhetssynpunkt (be/nanningsföreskrifter).
14 5 Ett fartyg för vilket bemanningsföreskrifter gäller får framföras endast om besättningen är så sammansatt att föreskrifterna är uppfyllda.
B em _vn diga/iden
15 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare förskrifter om fartygs bemanning.
16 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om syn- och hörselkraven enligt 49” första stycket samt om hälsoundersökning och läkarintyg avseende dessa krav.
17 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före- skriva eller för särskilda fall besluta att minimibesättning skall fastställas även för andra fartyg än sådana som avses i 5 &.
18 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om anteckning av beslut enligt lOå och om underrät— telser om sådana beslut.
19 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om behörighet att föra fartyg eller att ha befattning på fartyg samt om avgifter till staten för utfärdande av behörighetsbevis och för andra beslut som avser rätt att föra fartyg eller tjänstgöra på fartyg.
Utländska fartyg
20 & Bestämmelserna i 5—1955 gäller inte utländska fartyg. Bestämmelserna i 2 och 3 åå gäller utländska fartyg endast i den mån regeringen föreskriver det.
6 kap. Arbetsmiljön
l & Vid fartygsarbete skall arbetsmiljön vara tillfredsställande med hän- syn till sjösäkerhetens krav, arbetets natur samt den sociala och tekniska utvecklingen i samhället.
Arbetsförhållandena skall anpassas till människans förutsättningar i fy- siskt och psykiskt avseende. Det skall eftersträvas att arbetet anordnas så, att en arbetstagare själv kan påverka sin arbetssituation.
2 & Fartygsarbete skall planläggas och anordnas så. att det kan utföras i sund och säker miljö.
Fartyget skall vara så utformat och inrett att det är lämpligt från arbets- miljösynpunkt.
3 å De arbetshygieniska förhållandena. bland annat såvitt avser luft, ljud, ljus och vibrationer. skall vara tillfredsställande.
Betryggande skyddsåtgärder skall vidtas mot skada genom väder eller sjö eller genom fall. ras. brand. explosion, elektrisk ström eller liknande.
4 & Maskiner. redskap och andra tekniska anordningar skall vara så- beskaffade och placerade och användas på ett sådant sätt att betryggande säkerhet ges mot ohälsa och olycksfall.
5 & Ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall får användas endast under förhållanden som ger betryggande säkerhet.
6 5 Kan betryggande skydd mot ohälsa eller olycksfall vid fartygsarbete inte nås på annat sätt. skall personlig skyddsutrustning användas.
7 5 Ett fartyg skall erbjuda de ombordanställda en tillfredsställande bo- stads- och fritidsmiljö. Där skall i behövlig omfattning finnas sovrum, dagrum. måltidsrum. kök eller motsvarande utrymmen för matlagning. utrymmen för personlig hygien. sjukrum och andra särskilt inrättade ut-
rymmen för de ombordanställdas personliga behov. bekvämlighet och trevnad. Alla dessa utrymmen skall vara tillräckligt stora och inredda och utrustade på lämpligt sätt. '
8 5 För att hjälp och vård vid olycksfall eller sjukdom skall kunna lämnas ombord Skall sådana åtgärder vara vidtagna som behövs med hänsyn till antalet ombordanställda. fartygets beskaffenhet och den fart som det an- vänds i.
9 å Den kost som tillhandahålls de ombordanställda skall vara tillräcklig ' och av fullgod beskaffenhet.
Vatten för de ombordanställdas behov. såsom till dryck. personlig hygi- en, matlagning och diskning. skall finnas lätt tillgängligt ombord i tillräcklig mängd och av tillfredsställande beskaffenhet.
Bestämmelser om livsmedel och om utrymmen för hantering av livsme- del ftnns i livsmedelslagen( 1971 :51 l ).
10 & Bestämmelser om arbetstiden ombord finns i sjöarbetstidslagen (1970:105). .
Bestämmelser om minimiälder för fartygsarbete finns i sjömanslagen (1973z282).
11 & Bestämmelserna i 3—9 55 gäller inte utländska fartyg i vidare mån än regeringen föreskriver det.
7 kap. Allmänna skyldigheter i fråga om arbetsmiljön
1 & Redaren och de ombordanställda skall samverka för att åstadkomma en god arbetsmiljö.
2 & Redaren och befälhavaren skall vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att någon som utför fartygsarbete utsätts för ohälsa eller olycks- fall. De skall ägna uppmärksamhet ät att arbetet planläggs och anordnas så. att en tillfredsställande arbetsmiljö skapas. Fartyget samt maskiner. redskap. skyddsutrustning och andra tekniska anordningar skall underhål- las väl. '
Den särskilda risk för ohälsa och olycksfall som kan följa av att en ' arbetstagare utför arbete ensam skall beaktas. Vad som sägs i denna paragraf om redaren skall gälla även annan arbetsgivare åt den som utför fartygsarbete.
3 & Befälhavaren skall särskilt se till att ingen minderårig anlitas till fartygsarbete på ett sätt som medför risk för olycksfall eller för överan- strängning eller annan skadlig inverkan på den minderåriges hälsa eller utveckling.
Med minderårig avses i denna lag den som inte har fyllt 18 år.
4 & Redaren skall se till att de som utför fartygsarbete får god kännedom om de förhållanden under vilka arbetet bedrivs och att de upplyses om de risker som kan vara förbundna med arbetet. Redaren skall förvissa sig om att arbetstagarna har den utbildning som behövs och vet vad de har att iaktta för att undgå riskerna i arbetet. Redaren skall även i övrigt ta hänsyn till en arbetstagares särskilda förutsättningar för arbetet.
Vad som sägs i första stycket om redaren gäller även annan arbetsgivare åt den som utför fartygsarbete.
När fartygsarbete skall utföras med användande av personlig skyddsut- rustning. svarar redaren för att lämplig sådan utrustning tillhandahålls, om inte någon annan arbetsgivare. hos vilken arbetstagaren är anställd. har åtagit sig detta ansvar.
5 & Redaren och andra arbetsgivare som samtidigt driver verksamhet på samma fartyg skall samråda och gemensamt verka för att åstadkomma tillfredsställande skyddsförhållanden på fartyget.
6 & Redaren är ansvarig för samordning av åtgärder till skydd mot ohälsa och olycksfall på ett fartyg som är gemensamt arbetsställe för flera arbets- givares anställda.
Om ett fartyg har tagits in på ett varv i Sverige. vilar ansvaret i stället på den arbetsgivare som svarar för varvsdriften. Om det finns särskilda skäl. får den myndighet som regeringen bestämmer medge att ansvaret överlåts på redaren. .
I fråga om ett fartyg i svensk hamn vilar ansvaret för sådan samordning av skyddsåtgärder som påkallas av att fartyget är under lastning eller lossning på den arbetsgivare som är ansvarig för detta arbete. Ansvaret kan överlåtas till redaren. . _
Den som har ansvar enligt denna paragraf skall se till att skyddsåtgärder- na på fartyget samordnas. Övriga arbetsgivare och de som arbetar på fartyget eller annars för fartygets räkning skall följa de anvisningar som han lämnar i detta syfte.
7 & Befälhavaren skall se till att kost och vatten i tillräcklig mängd och av fullgod beskaffenhet medförs på fartyget. Han skall även ha uppsikt över bostads- och hälsovårdsförhållandena ombord.
8 5 De som utför fartygsarbete skall medverka till att åstadkomma en tillfredsställande arbetsmiljö. De skall följa givna föreskrifter samt använ- da de skyddsanordningar och iaktta den försiktighet i övrigt som behövs för att förebygga ohälsa och olycksfall.
9 5 Om en arbetstagare finner att ett visst arbete innebär omedelbar och allvarlig fara för liv eller hälsa. skall han snarast underrätta en ansvarig arbetsledare eller ett skyddsombud. Arbetstagaren är fri från ersättnings- skyldighet för skada till följd av att han underlåter att utföra arbete i avvaktan på besked om det skall fortsättas.
10 & Vad som sägs i detta kapitel skall iakttas i tillämpliga delar även när en arbetsgivare utför arbete själv. Detsamma gäller när någon ensam eller när två eller flera för gemensam räkning yrkesmässigt driver verksamhet utan att ha någon arbetstagare anställd.
11 5 Den som för användning på fartyg tillverkar. importerar. överlåter eller upplåter en maskin. ett redskap. en skyddsutrustning eller någon annan teknisk anordning skall se till att anordningen erbjuder betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall. när den avlämnas för att tas i bruk eller ställs ut till försäljning eller i reklamsyfte. De anvisningar som behövs för anordningens montering. användning och skötsel skall följa med vid av- lämnandet. Anordningen skall vara tydligt märkt med de uppgifter som är av betydelse för att förebygga ohälsa och olycksfall.
12 5 Den som för användning på'fartyg tillverkar. importerar eller över- låter ett ämne som vid sådan användning kan föranleda ohälsa eller olycks- fall skall vidta de åtgärder som behövs för att hindra eller motverka att ämnets användning innebär risk från skyddssynpunkt. När ämnet avläm- nas för att tas i bruk skall de anvisningar följa med som behövs för hanteringen. Ämnet eller förpackning, kärl eller liknande. som det förvaras i, skall vara tydligt märkt med de uppgifter som är av betydelse för att förebygga ohälsa och olycksfall.
13 5 Den som installerar en anordning som avses i 11 a' på ett fartyg skall se till att behövliga Skyddsanordningar sätts upp och att i övrigt behövliga skyddsåtgärder blir vidtagna.
14 & Bestämmelserna i detta kapitel gäller utom i fråga om 95 inte utländska fartyg i vidare mån än regeringen föreskriver det.
8 kap. Bemyndiganden att meddela föreskrifter om arbetsmiljön
1 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela ytterligare föreskrifter om arbetsmiljöns beskaffenhet och om allmän- na skyldigheter i fråga om arbetsmiljön.
2 5 Om det i fråga om fartygsarbete behövs från skyddssynpunkt. får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva
1. att en arbetsprocess eller en arbetsmetod får användas endast efter tillstånd.
2. att en anordning som avses i 7 kap. 11 & endast efter godkännande får användas eller avlämnas för att tas i bruk. varvid särskilda villkor får uppställas som förutsättning för godkännandet.
3. att ett ämne som avses i 7 kap. 12% får användas endast efter godkän- nande eller under iakttagande av särskilda villkor.
Ett tillstånd eller ett godkännande kan förenas med villkor för använd- ningen.
I anslutning till ett godkännande som avses i första stycket 2 får faststäl-
las krav på att monterings- och bruksanvisning skall följa med när en anordning avlämnas för att tas i bruk.
Även utan samband med en föreskrift enligt första stycket får i den ordning som anges där föreskrivas om kontroll. provning och fortlöpande tillsyn vid användning av en anordning som avses där samt om undersök- ning av de arbetshygieniska förhållandenai visst slag av verksamhet.
3 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före- skriva .
1. att en anordning som avses i 7 kap. 11 5 skall ha en skylt eller annan märkning. som upptar tillverkarens namn eller någon annan uppgift om anordningen.
2. att ett ämne som avses i 7 kap. 12 % eller en förpackning. ett kärl eller liknande. som ämnet förvaras i. skall vara märkt vid användningen.
3. att en förteckning skall föras över dessa anordningar eller ämnen. I samma ordning får meddelas föreskrifter i fråga om installation av visst slag av anordning som avses i 7 kap. 11 .5.
4 5 Är det av särskild betydelse från skyddssynpunkt. får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva förbud att i fartygsarbete använda en arbetsprocess. en arbetsmetod, en anordning som avses i 7 kap. 11 & eller ett ämne som avses i 7 kap. 12 s".
5 & Om ett visst slag av fartygsarbete innebär risk för ohälsa eller olycks- fall. får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer före- skriva om skyldighet att föranstalta om läkarundersökning av dem som sysselsätts eller skall sysselsättas i arbetet. Föreskrift får också meddelas om förbud att till arbetet anlita den som vid läkarundersökning har företett någon sjuklighet eller svaghet som gör honom särskilt mottaglig för en sådan risk.
6 5 Om ett visst slag av fartygsarbete medför särskild risk för vissa grupper av arbetstagare. får regeringen eller den myndighet som regering- en bestämmer föreskriva förbud mot att arbetet utförs av arbetstagare som tillhör en sådan grupp eller föreskriva att särskilda villkor skall gälla när arbetet utförs av sådana arbetstagare.
Om ett visst slag av fartygsarbete medför påtaglig risk för minderåriga arbetstagare, såsom olycksfall, överansträngning eller någon annan skadlig inverkan på deras hälsa eller utveckling. får i samma ordning föreskrivas förbud mot eller villkor för att minderåriga anlitas till ett sådant arbete.
7 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före-' skriva att redare. andra arbetsgivare eller andra som avses i 7 kap. 105 skall göra anmälan eller lämna uppgifter till myndighet eller förvara hand- lingar som har betydelse från skyddssynpunkt. _
8 & Regeringen får föreskriva skyldighet för läkare att göra anmälan till myndighet om sjukdom som han får kännedom om i sin verksamhet och som kan ha samband med fartygsarbete.
13"
9 kap. Skyddsverksamhet
[ & Redaren och de ombordanställda skall bedriva en skyddsverkSamhet som är organiserad på lämpligt sätt. '
Om någon annan än redaren är arbetsgivare för ombordanställda. skall även den arbetsgivaren delta i skyddsverksamheten. om det lämpligen kan ske. '
2 & På ett fartyg med minst fem ombordanställda skall bland dessa utses ett eller llera skyddsombud. Skyddsombud skall utses även på andra fartyg. om det behövs. Ersättare bör utses för varje skyddsombud.
Skyddsombud utses av de ombordanställda. I val av skyddsombud deltar inte befälhavaren. maskinchefen eller sådan ledamot av skyddskom- mitté som har utsetts av en arbetsgivare.
Sjöfartsverket kan. om förhållandena kräver det. medge att ett eller flera skyddsombud utses gemensamt för flera fartyg som har samma redare. Ett sådant skyddsombud utses enligt samma grunder som ett annat skyddsom- bud eller av företrädare för de ombordanställda på fartygen.
3 & Om fler än ett skyddsombud har utsetts på ett fartyg eller gemensamt för flera fartyg. skall ett av ombuden utses att vara huvudskyddsombud med uppgift att samordna skyddsombudens verksamhet.
4 5 Skyddsombudet företräder de ombordanställda i skyddsfrågor och skall verka för tillfredsställande skyddsförhållanden. Ombudet skall inom sitt skyddsområde vaka över skyddet mot ohälsa och olycksfall. Ombudet skall i detta syfte delta vid planering som avser nya eller ändrade lokaler. anordningar. arbetsprocesser eller arbetsmetoder ombord eller använd- ning där av ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall samt vid planering av andra åtgärder av betydelse för säkerheten i arbetet. Ombudet skall vidare övervaka att fartyget är vederbörligen bemannat.
Skyddsombudet skall försöka vinna arbetstagarnas medverkan i skydds- arbetet.
Redaren och i förekommande fall andra arbetsgivare samt de ombordan— ställda svarar gemensamt för att skyddsombudet får behövlig utbildning.
5 & Skyddsombudet har rätt att fullgöra sina uppgifter under arbetstid med bibehållna anställningsförmåner. Ombudet skall ges tillfälle att om- bord disponera en lämplig lokal eller något annat utrymme som behövs för uppdraget.
6 & Redaren skall underrätta skyddsombudet om förändringar av bety- delse för skyddsförhållandena på fartyget. ' Skyddsombudet har rätt att ta del av de handlingar och få de upplysning- ar i övrigt som behövs för ombudets verksamhet. Vid tillsyn enligt denna lag skall tillsynsmyndigheten tillställa skyddsom- budet kopia av de skriftliga meddelanden som gäller fartyget i skyddsfrå- . gor. om inte meddelandets innehåll framgår av fartygets tillsynsbok.
[4
7 & Om visst fartygsarbete innebär omedelbar och allvarlig fara för nå- gon ombordvarandes liv eller hälsa och rättelse inte genast kan uppnås genom hänvändelse till befälhavaren. får skyddsombudet bestämma att arbetet skall avbrytas.
Om det behövs från skyddssynpunkt och rättelse inte genast kan uppnås genom hänvändelse till befälhavaren, får skyddsombudet avbryta arbete som en arbetstagare utför ensam.
Om skyddsombudet finner att ett förbud enligt 1 1 kap. 1 & överträds. får- han avbryta arbete som avses med förbudet eller som behövs för att fartyget skall kunna påbörja eller fortsätta en förbjuden resa.
8 5 Ett beslut av ett skyddsombud enligt 75 gäller i fråga om ett fartyg som är förtöjt eller ligger till ankars i svensk hamn till dess sjöfartsverket har tagit ställning i saken.
I andra fall eller då det är fråga om räddningstjänst gäller skyddsombu- dets beslut till dess befälhavaren har tagit ställning. Befälhavaren får beordra arbete mot skyddsombudets beslut endast om han finner att beslu- tet är ogrundat eller att arbetet 'är nödvändigt för att undanröja eller förebygga en fara som han bedömer vara större än den risk som har föranlett skyddsombudets beslut. Innan befälhavaren beordrar arbete i strid mot skyddsombudets beslut. skall han höra skyddskommittén. om . det finns en sådan ombord enligt 105 första stycket och det inte föreligger ,
tvingande hinder.
. Prop. 1987/88: 3
9 5 För skada till följd av en åtgärd som avses i 75 är skyddsombudet fri . från ersättningsskyldighet.
10 5 På ett fartyg vars besättning normalt uppgår till minst tolv personer skall det linnas en skyddskommitté. sammansatt-av företrädare för redaren och de ombordanställda. En skyddskommitté skall tillsättas ävenpå ett annat fartyg. om de ombordanställda begär det.
I skyddskommittén kan det ingå företrädare även för andra arbetsgivare än redaren. De ledamöter av kommittén som inte företräder redaren eller någon annan arbetsgivare utses av de ombordanställda. I val av sådana ledamöter deltar inte befälhavaren. maskinchefen eller ledamot av kom- mittén som före valet har utsetts av en arbetsgivare. '
Sjöfartsverket kan. om förhållandena kräver det. medge att en skydds— kommitté utses gemensamt för flera fartyg som har samma redare. En sådan gemensam skyddskommitté utses enligt samma grunder som andra skyddskommittéer.
11 & Skyddskommittén skall planera och övervaka skyddsarbetet påfar- tyget. Den skall noga följa utvecklingen i frågor som rör skyddet mot ohälsa och olycksfall. verka för tillfredsställande skyddsförhållanden i fartygsarbetet och övervaka att fartyget är vederbörligen bemannat. Skyddskommittén skall behandla frågor om de ombordanställdas häl- sovård och om planering som avser nya eller ändrade lokaler. anordningar. arbetsprocesser eller arbetsmetoder ombord eller användning där av
ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall samt vidare andra åtgär— der av större betydelse för säkerheten i arbetet och frågor om upplysning och utbildning rörande arbetsmiljön.
12 5 Ett skyddsombud får inte hindras att fullgöra sina uppgifter.
Den som har utsetts till skyddsombud får inte ges försämrade arbetsför- hållanden eller anställningsvillkor med anledning av sitt uppdrag. När uppdraget upphör skall den som har haft det vara tillförsäkrad arbetsför- hållanden och anställningsvillkor som överensstämmer med eller är likvär- diga med dem som skulle ha rätt om han inte hade haft uppdraget.
13 & Den som bryter mot lZé skall ersätta därav uppkommen skada. Vid bedömande om och i vad mån skada har uppstått skall hänsyn tas även till omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse. Om det är skäligt med hänsyn till skadans storlek eller andra omständigheter, kan skadestån- det sättas ned eller helt falla bort.
Är tie-ra ansvariga för en skada. skall skadeståndsskyldigheten fördelas mellan dem efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.
[4 5 En avtalsuppsägning eller en annan sådan rättshandling som sker i strid mot vad som sägs i 125 är ogiltig.
Om ett skyddsombud gör gällande att han med anledning av uppdraget att vara skyddsombud har blivit uppsagd från sin anställning eller har fått sina arbetsförhållanden eller anställningsvillkor försämrade. har han rätt att stå kvar i sin befattning under oförändrade arbetsförhållanden och anställningsvillkor till dess frågan har prövats slutligt. På yrkande av redaren får dock domstol förordna att vad som har sagts nu inte skall gälla.
Om ett skyddsombud efter det att anställningen upphört har väckt talan om att anställningsförhållandet skall bestå på grund av att uppsägningen är ogiltig enligt första stycket, får domstol på yrkande förordna att skyddsom- budet skall få återgå i arbetet för tiden till dess ett beslut eller en dom i frågan vunnit laga kraft. För den tid förordnandet gäller har skyddsombu- det rätt till de anställningsvillkor som är förenade med hans tidigare befatt- ning. '
Vad som sägs i denna paragraf om rätt att stå kvar i befattning eller återgå i arbetet utesluter inte tillämpning av l7 eller 18% sjömanslagen (l973:282).
15 & Den som vill fordra skadestånd enligt l3s'eller väcka talan som avses i ut skall underrätta motparten om detta inom ett år och sex månader från avslutandet av den åtgärd som anspråket grundas på. Har inom den tiden förhandling rörande anspråket påkallats enligt lagen (I976:580) om medbestämmande i arbetslivet eller med stöd av kollektiv- avtal. skall talan väckas inom sex månader efter det att förhandlingen avslutades. I annat fall skall talan väckas inom-två år från avslutandet av den åtgärd som anspråket grundas på.
Första stycket skall tillämpas också i fråga om anspråk på anställnings- förmåner enligt 5 &.
Iakttas inte vad som föreskrivs i första eller andra stycket. är rätten till talan förlorad.
16 5 Mål om tillämpningen av 12—1455 handläggs enligt lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister. I fråga om talan mot arbetstagare gäller dock vad som är föreskrivet om rättegång i allmänhet.
17 & I förhållande till redaren eller annan arbetsgivare skall 4—9 och 124 16 åå börja tillämpas när de som har utsett skyddsombudet har underrättat redaren eller arbetsgivaren eller befälhavaren om valet. '
18 5 Vad som sägs i 5 och- 12— 17 så skall tillämpas också på ledamöterna av en skyddskommitté.
19 & Beträffande ett skyddsombud och sådan ledamot av en skyddskom- mitté som har utsetts av de ombordanställda skall lagen (1974:358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen tillämpas som om han vore facklig förtroendeman utsedd av den lokala arbetstagarorgan'isation han tillhör. Detta gäller dock inte i den mån hans rättigheter enligt detta kapitel därigenom skulle inskränkas.
20 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om anteckning av beslut. enligt 7 och 8515 samt om underrättelser om sådant beslut.
21 & Bestämmelserna-i detta kapitel gäller inte utländska fartyg i vidare mån än regeringen föreskriver det. '
10 kap. Tillsyn '
Tills)"ns'myndigheter
l & Tillsyn av fartyg och deras utrustning och drift enligt denna lag och enligt föreskrifter som utfärdas med stöd av lagen utövas av sjöfartsverket. . om något annat inte anges i lagen. . 1 frågor som avser arbetsmiljön skall tillsynen utövas i samverkan med arbetarskyddsstyrelsen.
Bestämmelser om tillsyn av livsmedelshanteringen finns i livsmedels- lagen(l97l:511).
2 & Tillsyn av fartyg som ägs eller brukas av svenska staten och som används för annat ändamål än att i allmän trafik befordra passagerare eller- gods-utövas av den myndighet som förvaltar fartyget. om regeringen inte _ föreskriver något annat. Myndigheten skall samråda med sjöfartsverket.
3 & Regeringen får besluta att en svensk utlandsmyndighet skall utöva tillsyn utanför Sverige. Regeringen får vidare föreskriva att tillsynen av vissa slag av fartyg. viss utrustning eller vissa förhållanden ombord skall utövas av en särskilt förordnad tillsynsmyndighet.
Prop. 1987/88: 3
4 & Sjöfartsverket och svenska utlandsmyndigheter som har förordnats att utöva tillsyn av fartyg får uppdra åt
1. svenska sakkunniga att verkställa tillsynsförrättningar utanför Sveri- ge.
2. svenska eller utländska sakkunniga att biträda vid sådana förrättning- ar.
Ersättning åt sakkunniga som avses i denna paragraf betalas av redaren.
Tillsyn.sji'irrätrningur
5 & Tillsynen av fartyg och deras utrustning och drift utövas vid tillsyns- förrättningar. Sådana förrättningar utförs som besiktningar eller som in- spektioner.
Besiktningar företas planmässigt. När det finns särskild anledning till det. kan en besiktning företas även utom planen.
Besiktningar skall företas främst för att undersöka om ett fartyg är sjövärdigt, för att undersöka om det är lämpligt att användas som passagerarfartyg, och .
för att bestämma dess minsta tillåtna fribord. Inspektioner företas när en tillsynsmyndighet finner det motiverat.
6 5 Ett fartyg som byggs för en svensk beställare skall besiktigas innan det används till sjöfart för undersökning om det är sjövärdigt.
Har ett utländskt fartyg blivit svenskt. skall besiktning beträffande sjövärdigheten äga rum. om inte tillsynsmyndigheten finner det obehövligt med hänsyn till fartygets beskaffenhet eller omständigheterna i övrigt.
Bestämmelserna i denna paragraf gäller passagerarfartyg. oavsett dräk- tighet. och andra fartyg med en bruttodräktighet av minst 20.
7 5 Ett fartyg som har besiktigats enligt 65 skall besiktigas särskilt. om det har genomgått någon större ombyggnad. reparation eller förnyelse eller har lidit skada som kan inverka menligt på sjövärdigheten.
8 & Vid en inspektion skall. om förhållandena inte föranleder annat, undersökas
om arbetsmiljön är tillfredsställande, om fartyget är behörigen lastat eller barlastat, om fartyget är bemannat på betryggande sätt. och om fartyget i övrigt äri behörigt skick.
9 & Tillsyn av utländska fartyg sker genom inspektion. När det gäller förhållanden som omfattas av certifikat, skall inspektionen begränsas till granskning av fartygets certifikat eller motsvarande handlingar enligt 1 kap. 8 så. om det inte finns grundad anledning att anta att fartyget eller dess utrustning avviker från uppgifterna i certifikaten eller handlingarna i något väsentligt avseende.
På framställning av en myndighet i en främmande stat får dock sjöfarts-
verket besluta om en annan tillsynsförrättning än inspektion för ett fartyg som hör hemma i den främmande staten och. om så erfordras. utfärda ett certifikat eller en annan handling som avses i denna lag elleri föreskrifter som utfärdas med stöd av lagen.
10 & Den som verkställer en tillsynsförrättning eller biträder vid en sådan förrättning skall lämnas tillträde till fartyget. Han får där göra de undersök- ningar och ta de prov som han behöver och ta del av de handlingar rörande fartyget som finns ombord. För uttagna prov lämnas inte någon ersättning.
Vid förrättningarna skall såvitt möjligt undvikas att fartyget fördröjs eller att någon annan olägenhet uppkommer.
11 & Polismyndigheter. tullmyndigheter. miljö- och hälsoskyddsnämnder samt läkare är skyldiga att lämna tillsynsmyndigheterna det biträde och de upplysningar som de behöver för att utöva tillsyn enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har utfärdats med stöd av lagen.
När en tullmyndighet på begäran enligt första stycket medverkar vid tillsyn enligt denna lag. har tjänstemän vid tullverkets kustbevakning de befogenheter att vidta åtgärder som anges i 2 och 4 åå lagen (19822395) om tullverkets medverkan vid polisiär övervakning. Därvid gäller föreskrifter- na i 5, 6. 8 och %% nämnda lag.
SÅyIdigheterför redare m.fl.
12 & Ett fartygs redare och ägare ansvarar för att fartyget undergår tillsyn enligt denna lag och enligt föreskrifter som meddelas med stöd av lagen. .
Redaren samt befälhavaren och övrigt befäl ombord skall lämna tillsyns- myndigheten det bistånd den behöver vid tillsynsförrättningar och lämna varje upplysning som den begär vid sådana förrättningar.
13 & På anmodan av sjöfartsverket eller av annan tillsynsmyndighet som regeringen bestämmer är redaren skyldig att låta undersöka ämnen och_ material som används på fartyget eller ingår i dess last och att tillhandahål- la prov för sådan undersökning. Samma skyldighet gäller i fråga om maski- ner. redskap eller andra tekniska anordningar på fartyget.
I fråga om ämnen och material, vars inlastning är förestående men som ännu inte har kommit under redarens vård. har lastägaren den skyldighet som åvilar redaren enligt första stycket.
En undersökning enligt denna paragraf skall bekostas av den som har ålagts att föranstalta om undersökningen eller att tillhandahålla prov för undersökningen. om inte myndigheten beslutar att kostnaden helt eller delvis skall ersättas av statsmedel.
Om någon underlåter att följa en anmodan enligt denna paragraf eller inte kan underrättas om ett beslut med en sådan anmodan utan dröjsmål som äventyrar syftet med beslutet. får tillsynsmyndigheten' låta verkställa åtgärderna på hans bekostnad. Detsamma gäller även i andra fall när ett
beslut har meddelats. om omedelbar åtgärd krävs men inte kan förväntas . bli vidtagen av den som avses med beslutet. En anmodan enligt denna paragraf får förenas med vite.
14 5 Den som använder en viss produkt vid fartygsarbete eller som har uppdragit åt någon annan-att utföra ett visst fartygsarbete är skyldig att på anmodan av en tillsynsmyndighet lämna upplysning om vem som har levererat produkten eller utför arbetet. '
En anmodan enligt denna paragraf får förenas med vite.
Ritningar
15 & Om ett fartyg byggs eller byggs om för svensk räkning och fartyget enligt denna lag eller föreskrifter som utfärdas" med stöd .av lagen skall undergå besiktning. skall ritningar till fartyget ges in till sjöfartsverket i god tid innan det arbete påbörjas som ritningarna avser. I trängande fall'får ritningarna sändas in snarast därefter: '
Ritningar till ett utländskt fartyg som har blivit svenskt och därför skall undergå besiktning [ fråga om sjövärdigheten skall ges in till sjöfartsverket sa snart det kan ske.
16 & Ett fartygs redare eller beställare skall se till att ritningar som avses i 15 & ges in till sjöfartsverket inom den tid som anges där.
17 5 På begäran av en beställare. redare eller skeppsbyggare skall sjö- fartsverket granska ritningar som avses i 155 och avge det yttrande som_ granskningen ger anledning till med hänsyn till bestämmelserna 1 denna lag eller 1 föreskrifter som utfärdas med stöd av lagen. '
Ritningar till maskineri. utrustning eller särskilda anordningar ombord skall granskas även på framställning av en tillverkare.
Tillsynsbok
18 5 Ett svenskt passagerarfartyg. oavsett dräktighet, och ett annat svenskt fartyg med en bruttodräktighet av minst 20 skall ha en tillsynsbok.
När en tillsynsförrättning har utförts, skall förrättningsmannen i tillsyns- boken anteckna förrättningen. anmärkningar som har framkommit vid förrättningen och åtgärder som har vidtagits med anledning av anmärk- ningarna. Förrättningsmannen skall även underrätta tillsynsmyndigheten och fartygets redare om det som har antecknats i tillsynsboken.
19 & Befälhavaren skall se.till att fartygets tillsynsbok och de certifikat som har utfärdats för fartyget enligt denna lag eller.-föreskrifter som har utfärdats med stöd av lagen finns ombord och hålls tillgängliga vid tillsyns- förrättningar.
Ingen får-förvägras att ta del av innehållet i tillsynsboken. om han behöver det för att kunna ta till vara sin rätt.
Bemyndigande"
20 & Undersökningar av fartyg och utrustning som företagits av de klas- sificeringssällskap som anges i 1 kap. 65 första stycket får godtassom tillsynsförrättningar. verkställda av svensk myndighet, om det mellan sta- ten o'ch sällskapet har träffats avtal om tillsyn av svenska fartyg. Regeringen eller. efter regeringens bemyndigande. sjöfartsverket får föreskriva eller för särskilda fall besluta att undersökningar som bara avser utrustning till fartyg och personlig skyddsutrustning och som företagits av sakkunniga får godtas som tillsynsförrättningar verkställda av en tillsyns-l . '
myndighet.
21 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om tillsynsförrättningar och om tillsyns— böcker.
22 å Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter till staten för tillsyn av fartyg. Detsamma gäller avgifter för. provning och granskning av material och utrustning samt för granskning av ritningar till fartyg.
23 '5 Regeringen 'eller den myndighet som regeringen bestämmer får
meddela de föreskrifter som behövs om granskning och godkännande av ' ritningar och om vilka ritningar som skall ges in. Regeringen eller myndig- heten får också föreskriva eller i_ särskilda fall medge undantag från skyl- digheten att ge in ritningar till vissa typer av fartyg och till fartyg som innehar klass i ett klassificeringssällskap.
11 kap. Inskränkningar i rätten att använda fartyg Förbud
l & Ett fartygs resa får förbjudas tills rättelse har skett. om det finns skälig anledning att anta
att fartyget inte är sjövärdigt för resa i den avsedda farten. att det i något väsentligt avseende har brister i fråga om skyddet mot ohälsa eller olycksfall, '
att det inte är lastat eller barlastat på ett betryggande sätt. att det medför passagerare utöver det högsta tillåtna antalet. eller att det inte är bemannat på'ett betryggande sätt för den avsedda resan. Om det är fråga endast om brister-i anordningar för arbetet eller i arbetsredskap, får i stället användningen av'anordningarna eller redskapen förbjudas tills rättelse har skett. '
Om det finns skälig anledning att anta att användningen av en viss lokal. arbetsprocess eller arbetsmetod eller av ett visst ämne i'nnebär risk för
ohälsa eller olycksfall, får denna användning förbjudas tills rättelse har skett.
Ett fartygs resa får också förbjudas, om fartyget inte hålls tillgängligt för tillsynsförrättning eller om fartyget saknar ett certifikat eller en motsvaran- de handling som fartyget skall ha enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 1 kap. 7 eller 8 &.
2 & Ett beslut enligt 1 & meddelas av sjöfartsverket eller av annan myn- dighet som regeringen föreskriver.
Beslutet skall innehålla uppgifter om skälen för förbudet och om de åtgärder som skall vidtas för rättelse.
3 & Den myndighet som har förbjudit ett fartygs resa skall, om fartyget befinner sig inom Sveriges sjöterritorium. genast anmäla beslutet till polis-, ' tull- och lotsmyndigheterna. ' ' Polismyndigheten skall vidta de åtgärder som behövs för att hindra att förbudet överträds.
Lotsmyndigheten skall inställa de förrättningar för fartygets resa som ankommer på den.
Om fartyget står under tullkontroll. får tullmyndigheten inte tillåta det att avgå. Tullmyndigheten får också tillfälligt ta hand om fartygets nationa- litetshandling, när det behövs för att hindra fartygets avgång.
Om förbudet gäller ett svenskt fartyg som befinner sig utomlands, är befälhavaren skyldig att på begäran av en svensk utlandsmyndighet lämna den för fartyget gällande nationalitetshandlingen till myndigheten.
4 & För att säkerställa ett förbud enligt 1 5 andra eller tredje stycket får den myndighet som har meddelat beslutet även besluta om försegling eller annan avstängning av anordningar eller utrymmen som är bristfälliga. Ett' sådant beslut verkställs genom myndighetens försorg.
Föreläggande/1
5 5 Om det föreligger en brist som avses i 1 & men det inte finns tillräckli- ga skäl att meddela ett förbud. får en myndighet som enligt 25 får meddela ett förbud i stället förelägga fartygets redare eller ägare att avhjälpa bristen inom viss tid.
Gentemot den som har skyddsansvar enligt 7 kap. 2—13åå får en myn- ' dighet som avses i 25 meddela föreläggande som behövs för att bestäm- melserna i 6 och 7 kap. eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 8 kap. skall efterlevas.
Om den som har fått ett föreläggande inte följer det eller om han inte'kan underrättas om föreläggandet utan sådant dröjsmål som äventyrar syftet med det. får myndigheten låta verkställa åtgärden på hans bekostnad. Detsamma gäller även i andra fall när ett föreläggande har meddelats, om omedelbar åtgärd krävs men inte kan förväntas bli vidtagen av den som avses med föreläggandet. '
Viie
6 15 I ett beslut om förbud eller föreläggande enligt detta kapitel får vite sättas ut.
12 kap. Ansvarsbestämmelser Påföljder 1 5 Till böter eller fängelse i högst ett år döms
]. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift eller ett villkor som har meddelats med stöd av 8 kap. 2 eller 4 &.
2. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett förbud enligt 1 1 kap. 1 & mot ett fartygs resa eller mot användning av en anordning för ' arbetet eller annat som nämns i andra eller tredje stycket av nämnda paragraf.
3. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett föreläggande som har meddelats med stöd av 11 kap. 5 5.
Om ett förbud eller föreläggande som avses i första stycket 2 eller 3 är förenat med vite. skall den som bryter mot det inte dömas till ansvar.
2 5 Till böter eller fängelse i högst sex månader döms
1. den som uppsåtligen lämnar oriktiga uppgifter för att få ett certifikat som utfärdas enligt denna lag eller enligt en föreskrift med stöd av 1 kap. 7 €! eller för att få giltighetstiden för ett sådant certifikat förlängd.
2. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet använ- der ett fartyg till sjöfart utan att ha certifikat eller motsvarande handling som skall ha utfärdats för fartyget eller dess utrustning enligt denna lag eller enligt vad som har föreskrivits med stöd av 1 kap. 7 eller 8 &,
3. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet anVän- der ett fartyg eller dess utrustning i strid mot någon bestämmelse i ett certifikat eller en motsvarande handling som avses i'2.
4. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet använ- der ett fartyg till sjöfart utan att'det är försett med föreskrivna fribordsmär- ken,
5. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlå— ter att göra vad som skäligen kan fordras för att förhindra att den som ingår i minimibesättningen och tillhör däcks- eller maskinpersonalen utan till- stånd anställs av någon annan än redaren eller ägaren.
6. en befälhavare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet framför ett fartyg i strid mot vad som gäller i fråga om minimibesättning eller beman- ningsföreskrifter,
7. redare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att göra vad som skäligen kan fordras för att förhindra att fartyget framförs i strid mot vad som gäller i fråga om minimibesättning eller bemanningsföreskrif- ter.
8. redare eller ägare som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att se till att fartyget undergår tillsyn enligt denna lag eller en föreskrift som har meddelats med stöd av lagen. och
Prop. 1987/88: 3
9. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att anlita lots, när han är skyldig att göra det på grund av en särskild föreskrift.
3 s' Till böter döms
]. befälhavare och maskinchef som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra vad han enligt 5 kap. 215 andra stycket och 3s' andra stycket ålagts att göra innan en resa påbörjas.
2. befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att se till att nytillträdande ombordanställda får kännedom om fartyget, grundlägi gande säkerhetsbestämmelser eller åtgärder vid sjöolycka enligt 5 kap. 2.5
tredje stycket. - - _ .- I..
3. befälhavare som av oaktsamhet framför ett fartyg i strid med vad som gäller i fråga om minimibesättning eller bemanningsföreskrifter, om inte '
förseelsen är ringa.
4. redare som av oaktsamhet underlåter att göra vad som skäligen kan fordras av honom för att förhindra att fartyget framförs i strid mot vad som gäller i fråga om minimibesättning eller bemanningsföreskrifter. om inte förseelsen är ringa.
5. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet tjänstgör på ett fartyg som befälhavare. maskinchef eller ansvarig för vakt utan att inneha den behö- righet som är föreskriven i minimibesättningsbeslutet eller i bemanningsfö- reskrifterna. dock inte om han har uppehållit befattningen'på grund av ett plötsligt sjukdomsfall eller en annan liknande händelse,
6. befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar sina skyldigheter beträffande kost och vatten samt bostads- och hälsovårdsför- hållanden enligt 7 kap. 7 5.
7. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utan giltigt skäl tar bort en skyddsanordning eller sätter den ur funktion.
8. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 8 kap. 3 eller5 —7 så,
9. befälhavare som uppsåtligen beordrar arbete i strid mot ett beslut av ett skyddsombud enligt 9.kap. 7ä utan att något sådant skäl som anges i 9 kap. 8.5 föreligger, om därmed intresset av att skyddsa'rbetet 'ombord bedrivs i behörig ordning uppenbart åsidosätts.
10. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar sina skyldighe- ter beträffande ritningar till ett fartyg enligt 10 kap. 16% eller tillsynsbok och certifikat enligt 10 kap. 19%.
11. den som i andra fall' än som sägs i 2å l uppsåtligen eller av oaktsam- het lämnar oriktiga uppgifter till en tillsynsmyndighet vid fullgörande av skyldighet enligt 10 kap. 12 å andra stycket eller 145 eller annars i fråga om en åtgärd som har ålagts av myndigheten. och
12. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar att fullgöra anmälningsskyldighet som har ålagts honom—med stöd av 13 kap. 5 ä.
4 & Bestämmelser om ansvar för den som överträder vad som sägs om tystnadsplikt i 13 kap. 9.5 finns i 20 kap. 3 & brottsbalken.
5 & Ingen får dömas till ansvar enligt denna lag, om gärningen är belagd med strängare straffi brottsbalken eller sjölagen (1891135 5. l).
'Prop. 1987/88: 3
F ärver/tande
6 5 ' Har vid ett brott som avses i detta kapitel en anordning eller ett ämne - använts i strid mot ett förbud enligt 8 kap. 4å eller 11 kap. 1 & andra och tredje styckena. skall egendomen förklaras förverkad, om det inte är.
uppenbart oskäligt. I stället för "egendomen kan dess värde förklaras förverkat.
Behörig domstol
7 5 Mål om ansvar och förverkande-enligt denna lag eller enligt föreskrif- ter som har meddelats med stöd av lagen handläggs av domstol som är behörig enligt bestämmelserna i 336 och 338 så sjölagen( 189135 .5' I).
13 kap. Övriga bestämmelser Beslut
[ 5 Ett beslut enligt denna lag skall gälla omedelbart. om det inte" före- skrivs något annat i beslutet eller den domstol eller myndighet som skall pröva en underställning eller ett överklagande förordnar annat.
'Undersrällning och överklagande
2 5 Har ett beslut om förbud enligt 11 kap. 15 meddelats av en annan myndighet än sjöfartsverket, skall det genast underställas verket.
Ett beslut som skall underställas sjöfartsverket får inte överklagas. - Detsamma gäller ett beslut som har meddelats inom sjöfartsverket och som, enligt vad regeringen föreskriver, skall underställas någon inom verket.
3 5 Ett beslut enligt denna lag som inte skall underställas någon får-
överklagas
1. hos sjöfartsverket. om beslutet har meddelats av en myndighet som inte är central förvaltningsmyndighet.
2. hos regeringen, om beslutet avser ett fartygs bemanning eller ett medgivande enligt 5' kap. 12% andra stycket och har meddelats av en central förvaltningsmyndighet.
3. hes kammarrätten i andra fall än som avses i I och 2. Ett provisoriskt beslut om minimibesättning får inte överklagas.
4 5 För att ta till vara arbetstagarnas intresse får ett beslut enligt denna lag överklagas av ett huvudskyddsombud eller. om ett sådant ombud inte finns, av ett annat skyddsombud..Även en arbetstagarorganisation får överklaga ett beslut i den mån saken rör medlemmarnas intresse.
Bemyndigande/1 m.m.
5 & Bestämmelser om befälhavarens skyldighet att anmäla vissa händel- ser ombord till sjöfartsverket finns i sjölagen( 189lz35 s. 1).
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskri- va skyldighet för redare och befälhavare att anmäla
1. inträffade olycksfall eller olyckstillbud eller sjukdomsfall utöver vad som anges i sjölagen,
2. uppkomna skador eller vidtagna åtgärder som har betydelse för ett fartygs sjövärdighet.
6 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om skyldighet att anlita lots och om lotsavgift.
7 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får be- träffande tiskefartyg och andra fartyg som är av särskild beskaffenhet meddela särskilda föreskrifter i de avseenden som lagen omfattar och i enskilda fall medge undantag från lagens bestämmelser.
8 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela särskilda föreskrifter för totalförsvaret med avvikelse från bestämmel- serna i 6—9 kap. i denna lag.
Sekretess
9 5 Den som har tagit befattning med tillsyn enligt denna lag eller utsetts till skyddsombud eller ledamot av skyddskommitté får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han under uppdraget eller i sin tjänst har fått veta om yrkeshemligheter eller arbetsförfaranden eller i övrigt om enskildas ekono- miska eller personliga förhållanden eller förhållanden av betydelse för rikets säkerhet.
1 det allmännas verksamhet tillämpas bestämmelserna i sekretesslagen (1980: 100) i stället för vad som sägs i första stycket. I fråga om den som är skyddsombud eller ledamot av skyddskommitté på fartyg i det allmännas verksamhet tillämpas 14 kap. 7, 9 och 10% sekretesslagen.
Denna lag träder i kraft den [juli 1988. då lagen (1965:719) om säkerhe- ten på fartyg skall upphöra att gälla.
Bestämmelserna om preskription i 9 kap. [Så i den nya lagen tillämpas endast om den åtgärd som anspråket grundas på har företagits efter ikraft- trädandet. ] annat fall tillämpas bestämmelserna om preskription i 3 kap. 11 & sjätte stycket i den gamla lagen.
Beslut som har meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre" bestämmelser.
En föreskrift som har meddelats med stöd av den gamla lagen och som gäller vid ikraftträdandet skall fortfarande gälla och vid tillämpning av den nya lagen anses ha meddelats enligt denna. [ fråga om påföljd för överträ- delse av en föreskrift som har meddelats med stöd av den gamla lagen
gäller dock alltid äldre bestämmelser. om dessa leder till lindrigare påföljd Prop. 1987/88: 3 eller frihet från påföljd. Om det i en lag eller i en författning hänvisas till en föreskrift som har ersatts genom en föreskrift i denna lag, tillämpas i stället den nya föreskrif- ten.
2. Förslag till Lag om ändring i sjöarbetstidslagen (1970: 105)
Härigenom föreskrivs i fråga om sjöarbetstidslagen (1970: 105) dels att 3 och 17 åå skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas en ny paragraf. 21 5, av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
3 51 I denna lag förstås med sjöman: den som utför skeppstjänst för vilken lagen gäller. ekonomipersonal: personal som är anställd för besättningens eller passa- gerarnas förplägning eller uppassning. för andra sysslor som har samband med sådant arbete eller för expeditionsgöromål eller annan liknande tjänst- gormg,
dagman: sjöman vars skeppstjänst ej är indelad i vakter och som ej tillhör radio- eller ekonomipersonalen.
passagerarfartyg: fartyg som har passagerarfartygscertifikat, dygn: tiden från klockan 0 till klockan 24. vecka: en fast period av sju på varandra följande dygn. oavbruten gång: färdsätt som kännetecknas av att fartyget ej anlöper hamn eller annars kommer i beröring med land under längre tid än 2 timmar vid något tillfälle.
lokalfart: resa till eller från svensk hamn med fartyg, vars bruttodräktig- het understiger 500, vilken under vanliga förhållanden ej kräver mer än 12 timmars oavbruten gång,
närfart: fart. dock ej lokalfart, inom Sveriges sjöterritorium eller annars i Östersjön eller med denna i sjöfartsförbindelse varande farvatten innanför linjen 'I'rondheimsljorden—Shetlands nordpynt, därifrån västerut till 11” västlig longitud. därifrån längs denna longitud över Irlands västkust till 48” nordlig latitud och därifrån österut längs denna latitud till Brest.
oceanfart: fart bortom den för närfart angivna linjen. Fartyg anses under resa hela tiden användas i den vidsträcktaste fart som resan omfattar. Hänsyn tages dock ej till sådan oförutsedd utsträck- ning av resan som föranledes av storm. sjöskada eller annan nödsituation.
Förordnande enligt 1 kup. llé' Förordnande enligt I kup. 8å tredje stycket lagen (1965:719) om andra meningen fartygssäkerhets- säkerheten påfartyg gäller även vid lagen (1987:000) gäller även vid till- tillämpningen av sjöarbetstidslagen lämpningen av sjöarbetstidslagen i i den mån förordnandet har bety- den mån förordnandet har betydel— delse för tillämpningen. se för tillämpningen.
Vid beräkningen av arbetstid undantages. utom i fall som avses i 8 &. dels måltidsrast. dels annat uppehåll i skeppstjänsten. om sjömannen enligt förmans besked får avlägsna sig från arbetsplatsen under uppehållet och detta varar minst 1 timme.
' Senaste lydelse 1982z257.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
17 52
Tillsyn över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter för till- lämpningen av lagen utövas av myndighet som regeringen bestäm- mer. Därvid äger ] kap. 6. 8 och 15 535, 7kap. [ och 16 åå och ]] kap. 35 lagen (1965:7I9) om säkerheten påfarryg motsvarande tillämpning.
Tillsyn över efterlevnaden av denna lag och föreskrifter för till- lämpningen av lagen utövas av myndighet som regeringen bestäm- mer. Därvid äger 10 kap. och 13 kap. 1—3 5.5 fartygssäkerhers/(Igen (I987:000) motsvarande tillämp- ning.
Anteckningar om arbetstid skall hållas tillgängliga vid tillsynsförrätt- ning.
,, A
1 %
Regeringen eller den myndighet som' regeringen bestämmer får meddela särskilda föreskrifter för totalförsvaret med avvikelse från denna lag. Föreskrifter som avser
_)?irhållandet mellan "enskilda eller ' som annars måste meddelas i lag får dock inte meddelas med stöd av
denna paragraf.
Denna lag träderi kraft den ljuli 1988.
3 Senaste lydelse 1975z729.
3. Förslag till
Lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511)
Härigenom föreskrivs att 45 livsmedelslagen (1971:511) skall ha följan- de lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
4å'
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från lagens tillämpning i fråga om vissa slag av livsmedel eller livsmedelstillsatser.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från lagens tillämpning på försvars- makten.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från lagens tillämpning på försvars- makten och såvitt avser fartyg och luftfartyg.
Denna lag träder i kraft den ljuli 1988.
1 Senaste lydelse 1982: 1081.
4. Förslag till
Lag om ändring i sjömanslagen (1973z282)
Härigenom föreskrivs att 585 sjömanslagen (1973:282) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
58 %*
Befälhavaren skall se till att ex- emplar av denna lag. semesterlagen (1977:480), lagen (1965:7I9) om säkerheter: på fartyg. förordningen ( I 965 :908) om säkerheten på fartyg och tillämpliga kollektivavtal finns tillgängliga på fartyget.
Befälhavaren skall se till att ex- emplar av denna lag. semesterlagen (I977:480). fartygssäkerhetslagen ( I987:0001, de föreskrifter som re- geringen har utfärdat i anslutning ,
till sistnämnda lag och tillämpliga kollektivavtal linns tillgängliga på fartyget.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får medge undantag från första stycket.
Denna lag träder i kraft den ljuli 1988.
' Senaste lydelse 1982: 199.
5. Förslag till Lag om ändring i arbetsmiljölagen (197711160)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 & arbetsmiljölagen (1977: 1160) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 1 kap. 3 51 Lagen gäller ej ' Lagen gäller ej . ]. skeppstjänst på andra fartyg ]. fartygsarbete"som avser andra än örlogsfartyg. fartyg än örlogsfartyg, ' 2. arbete som utföres i arbetsgi- '2. arbete som utförs i arbetsgiva-
varens hushåll. rens hushåll.
Denna lag träderi kraft den ljuli 1988.
1 Senaste lydelse 1982c674.
1.» ro
6. Förslag till
Lag om ändring 1 lagen ( 1980: 424) om åtgärder mot
vattenförorening från fartyg
Härigenom föreskrivs att 6 kap. 6.5 lagen (1980z424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg[ skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
6 kap.
Regeringen färjöreskriva att un- dersökning avfartyg och utrustning som företas av en utländsk myndig- liet eller av en klassificeringsan- stalt skall godkännas som tillsyns- förrättning verkställd av svensk myndighet samt att ett certifikat som utfärdats efter en sådan under- sökning har samma giltighet som ett certifikat utfärdat av svensk myndighet.
6 % Har något av följande utländska "
klassificeringssällskap, nämligen American Bureau of Shipping. Bu-
.reau Veritas, Det Norske Veritas.
Germanischer Lloyd. Lloyd's Re- gister of Shipping. Registro Itali- ano Navale eller klassificerings- sällskapet i De socialistiska rådsre- publikernas union Shipping of" the USSR) företagit undersökning av fartyg och utrust- ning eller utfärdat ett certifikat ef- ter en sådan undersökning. har un— dersökningen eller certifikatet sam— ma giltighet som en undersökning t-verkställd av eller ett certifikat ut-
färdat av en svensk myndighet.
Detta gäller dock endast om det mellan staten och sällskapet före— ligger avtal om undersökning av svenska fartyg och utrustning eller utfärdande av certifikatför svenska
fartyg.
Denna lag träderi kraft den ljuli 1988.
' Lagen omtryckt 1983z463.
(Register of
7. Förslag till
Lag om ändring i mönstringslagen (1983:929)
Härigenom föreskrivs att 145 mönstringslagen (1983z929) skall ha föl-
jande lydelse.
Nuvarande lydelse .
Föreslagen lydelse
145
Redaren och befälhavaren är skyldiga att på begäran hålla sjö- mansrulla och andra handlingar rö- rande bemanningen ombord till- gängliga för sjöfartsverket eller an- nan tillsynsmyndighet som förord- nats med stöd av lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg.
Redaren och befälhavaren är skyldiga att på begäran hålla sjö- mansrulla och andra handlingar rö- rande bemanningen ombord till- gängliga för sjöfartsverket eller an— n'an tillsynsmyndighet som förord- nats med stöd av fartygssäkerhets- lagen (1987:000).
Fackliga företrädare för sjömän ombord på fartyget har motsvarande rätt att ta del av handlingarna rörande bemanningen.
Denna lag träder i kraft den ljuli 1988.
Prop. 1987/88: 3
Kommunikationsdepartementet
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 augusti 1987
' Närvarande: statsministern CarlsSon, ordförande. och statsråden Feldt. -
Leijon, Hjelm-Wallén. Peterson, Bodström, Göransson. Gradin, Dahl. Holmberg, Hellström, Wickbom. Johansson, Hulterström. Lindqvist. G. Andersson. Lönnqvist '
Föredragande: statsrådet Hulterström
Proposition om en ny fartygssäkerhetslag
Fartygsmiljöutredningen tillkallades år 1973 för att utreda frågor som häng-'
er samman med de ombordanställdas arbets- och miljöförhällanden m. m. Utredningen avlämnade år 1975 delbetänkandet Bättre fartygsmiljö (Ds K 1975:2). år 1976 delbetänkandet Bostäder. medintlytande och miljö ombord på fartyg (Ds K 1976: 1) och är 1980 delbetänkandet Sjöarbetstids- frågor (Ds K 1980: 17). Av dessa betänkanden ledde det första. Bättre fartygsmiljö. till omfattande ändringar i lagen (1965:719) om säkerheten på _
fartyg (sjösäkerhetslagen) genom lag 1978:109. Det andra betänkandet, Bostäder. medintlytande och miljö ombord på fartyg. ledde till ändringar i sjösäkerhetslagen genom lag 1979: 1 107 samt i förordningen (1965z908) om säkerheten på fartyg m.fl. förordningar. Det tredje betänkandet, Sjöar- betstidsfrågor, ledde till vissa ändringari sjömanslagen (1973:282) genom lag 1982: 199. ' '
Utredningen (f.d. hovrättspresidentcn Karl Sidenbladh) avgav i mars 1982 slutbetänkandet Ny sjösäkerhetslag. del 1 och 11 (Ds K 1982: 2 och 3). Till protokollet i detta'ärende bör fogas utredningens sammanfattning av betänkandet som bilaga I och de lagförslag som läggs fram i betänkandet som bilaga 2. Beträffande gällande ordning. direktiven för utredningen och utredningens närmare överväganden fårjag hänvisa till betänkandet.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan- serna och en inom kommunikationsdepartementet upprättad sammanställ- ning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3. '
l 9 kap. lå andra stycket sjösäkerhetslagen föreskrivs att fartygets redare skall anställa den som ingår i fartygets minimibesättning och tillhör däcks— eller maskinpersonalen. Sveriges redareförening har i en skrivelse den 17 september 1981 hemställt att möjligheter till dispens från denna ' regel införs. Skrivelsen. som har remitterats till sjöfartsverket och perso- nalorganisationerna, behandlas i det följande.
I mars 1985 tillsattes asbestkommissionen för att inom regeringskansliet skyndsamt utarbeta förslag till åtgärder mot asbest. Kommissionen har
avgivit en delrapport (Ds A 198515) Handlingsprogram mot asbest. Rap— porten avser huvudsakligen asbest i arbetsmiljön. ] rapporten föreslås
bl.a. att det under arbetet med en ny lag om säkerheten på fartyg övervägs . att införa straffsanktion för brott mot de av sjöfartsverket utarbetade föreskrifterna rörande asbest. Även rapporten kommer att behandlasi det följande
Regeringen beslutade den 21 maj 1987 att inhämta lagrådets yttrande över förslag till ny fartygssäkerhetslag och förslag till lagar om ändring 1 sjöarbetstidslagen. livsmedelslagen och arbetsmiljölagen. De till lagrådet remitterade lagförslagen bör fogas till protokollet i detta ärende som-bilaga 4.
Lagrådet har yttrat sig över förslagen. Yttrandet bör fogas till protokol- let som bilaga 5. I samband med attjag behandlar de enskilda paragraferna i mitt förslag kommer jag att gå in på lagrådets synpunkter. Som kommer att framgå instämmer jag. med något undantag. i vad-.lagrådet-anfört. Lagrådcts granskning har också lett till vissa redaktionella ändringar i lagtexten.
1 det följande föreslås vissa lagändringar som. inte har granskats av lagrådet. Det är här fråga om följdlagstiftning till fartygssäkerhetslagen. Lagändringarna är av .den beskaffenheten att lagrådets hörande skulle sakna betydelse. ' '-
2 Allmän motivering ' 2.1 Bakgrund Sjösäkerhetslagen är vid sidan av sjölagen (1891235 5. 1) den viktigaste lagen rörande sjöfartens förhållanden. Den innehåller bl. a. bestämmelser om certifikat. sjövärdighet, åtgärder till förebyggande av ohälsa och olycksfall. lastning. passagerarfartyg, bemanning. tillsyn, förbud att an- vända fartyg eller utrustning och om skyddsverksamhet. I anslutning till lagen har utfärdats förordningen ( 1965:908) om säkerheten på fartyg.
Att sjöfarten i hög grad är internationell återspeglas av det stora antal intemationella överenskommelser som finns på omradet. Detta gäller inte minst i flåga om de ämnen som regleras i sjösäkerhetslagen Sålunda innehåller t. ex. 1974 års s. k. SOLAS- konvention (Safety of Life at Sea), liksom dess föregångare. mycket detaljerade regler om konstruktion, och skeppsbyggnad. sjövärdighet. utrustning. inspektioner m.m. 'Regler av den karaktären har emellertid inte. tagits upp i sjösäkerhetslagen'utan i tillämpningsföreskrifter utfärdade av främst sjöfartsverket. Sjösäkerhets- lagen har därför i stora delar en utpräglad karaktär av ramlag med ganska allmänt hållna bestämmelser och bemyndiganden för regeringen och andra myndigheter att utfärda närmare föresk1ifter.
Översynen av lagstiftningen om säkerheten på fartyg har främst föran- letts av önskemål att bringa lagstiftningen om arbetsmiljön till sjöss i nivå med vad som gäller för arbetsmiljön på land. Samtidigt har sjösäkerhets- lagcn behövt en allmän författningsteknisk översyn. '
Den centrala lagen på arbetsmiljöns område är arbetsmiljölagen
(1977:1160). Denna omfattar i stort sett inte arbete ombord på fartyg. De regler som är tillämpliga på fartyg finns i stället isjösäkerhetslagen. Regler- na i den lagen är huvudsakligen avpassade efter vad som gällde enligt tidigare lag på arbetsmiljöns område. nämligen arbetarskyddslagen ' (1949: 1). Arbetarskyddslagen genomgick år 1973'betydelsefulla ändringar, och dessa föranledde ändringar även i sjösäkerhetslagen. Arbetsmiljölagen '.:innebar emellertid i väsentliga delar en helt ny reglering. Lagens övergri- pande karaktär 1 förhållande till annan säkerhetsinriktad lagstiftning beto— nades. En utgångspunkt var att arbetsmiljölagen skulle vara allmängiltig " och omfatta så gott som allt arbete. En nyhet var sålunda att försvaret' 1 _ princip fördes in under lagens tillämpningsområde.
Lagen utgår från att arbetsgivaren har huvudansvaret för arbetsmiljön. Arbetsgivaren skall vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att de anställda utsätts för ohälsa eller olycksfall. Även de anställda har emeller- tid ett skyddsansvar. En arbetstagare skall sålunda följa givna föreskrifter samt använda de-iskyddsanordningar och iaktta den försiktighet i övrigt ' som behövs—för att förebygga ohälsa och olycksfall.
[ lagen anges också vilket ansvar i skyddshänseende som finns för dem I som framställer eller överlåter anordningar eller ämnen som sedan utnytt- jas-i arbetslivet och för dem som upplåter lokaler eller markområden för arbete. Lagen utvecklar också de regler 'som år 1973 infördes om ett särskilt skyddsansvar för dem som driver verksamhet på ett gemensamt _
arbetsställe.
Frågan om de anställdas medverkan vid utformningen av arbetsmiljön. ' som haft en framträdande roll redan vid 1973 års reform av arbetarskydds- lagstiftningen. fördes genom arbetsmiljölagen än mer i förgrunden. En strävan skall sålunda vara att anordna arbetet så att den anställde själv kan påverka sin arbetssituation.
Genom arbetsmiljölagen infördes nya regler när det gäller de anställdas medverkan vid arbetsmiljöns "utformning. Skyddskommittéernas och skyddsombudens deltagande redan på planeringsstadiet har uppmärksam- mats ytterligare och skyddsombudens möjligheter att ingripa utvidgats. Den enskilde arbetstagaren har numera en uttrycklig rätt att i farosituatio- ner avbryta sitt arbete för att rådgöra med skyddsombud och arbetsledare. All lokal tillsyn enligt arbetsmiljölagen sker genom yrkesinspektionens olika distrikt.
Påföljdsreglerna i arbetarskyddslagen kompletterades genom 1973 års delreform. Bl.a. tick yrkesinspektionen möjlighet att förelägga vite. Ar- betsmiljölagen bygger vidare på denna grund. Arbetarskyddsmyndigheter- nas befogenheter att göra direkta ingripanden har stärkts. Nya regler har också införts om fullföljd a'v talan. Bl.a. får huvudskyddsombud eller, om sådant inte fmns. annat skyddsombud föra talan mot beslut i ärende enligt arbetsmiljölagen. _
Liksom arbetarskyddslagen tar lagen upp särskilda regler om minderåri- ga. Den allmänna minimiåldcrn för tillträde tillarbete höjdes med hänsyn till bestämmelserna om skolgång. '
I arbetsmiljölagen har efter år 1977 gjorts ändringar huvudsakligen 'ge- nom lagarna 1980:428, l982:674 och 1985:321 om ändring i arbetsmiljö-
' Prop. 1987/88:3
lagen. Genom 1980 års lag gjordes arbetsmiljölagen tillämplig på skepps- tjänst på örlogsfartyg. Sjöfartsverket blev tillsynsmyndighet enligt arbets- miljölagstiftningen för örlogsfartygens del. Genom 1982 års lag överfördes arbetsmiljölagens regler om arbetstidens förläggning till den nya arbets- tidslagen (l982:673). 1985 års lag, slutligen, innehöll nyheter i fråga om företagshälsovård samt arbets-. 'anpassnings- och rehabiliteringsverksam- het. ' '
Samtidigt med att arbetsmiljölagen infördes gjordes omfattande ändring- ar i sjösäkerhetslagen. Dessa ändringar byggde på fartygsmiljöutred— ningens första delbetänkande 'och utgjorde ett led i strävandena att anpassa lagstiftningen på detta område till vad som gällde på land. Ändringarna avsåg huvudsakligen skyddsarbetet på fartygen. Skyddsarbetet effektivi- serades och skyddsombuden fick vidgade befogenheter. Skyddsombud skulle utan undantag finnas på alla fartyg med minst fem ombordanställda. Begreppet huvudskyddsombud introducerades. Skyddsombud skulle kun- na utses gemensamt för flera fartyg inom ett och samma rederi. Skyddsom- budens uppgifter breddades och grundläggande regler om deras verksam- het fördes in i lagen. Skyddskommitté skulle finnas på fartyg med minst femton ombordanställda och även på andra fartyg om de ombordanställda begärde det. Även skyddskommittéernas uppgifter breddades.
Ändringar i sjösäkerhetslagen av betydelse har därefter gjorts genom lagarna 1979:1107 och 1981:318 om ändring i lagen om säkerheten på fartyg. 1979 års lag innebar ändringar främst av bemanningsreglerna men också av ansvarsreglerna. 1981 års lag rörde tillsynen i sjösäkerhetshänse- ende.
2.2. Behovet av åtgärder
Mitt förslag: Reglerna om arbetsmiljön på fartyg anpassas till arbets- miljölagens regler.
Utredningens förslag överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: De remissinstanser som uttalat sig tillstyrker utred- ningens förslag.
Skälen för mitt förslag: Som jag tidigare har redovisat har reglerna om arbetsmiljön på fartyg redan till en del anpassats till reglerna i arbetsmiljö- lagen. I vissa avseenden har dock någon anpassning ännu inte skett. Sålunda har en hel del av bestämmelserna i 3 kap. en lydelse som ansluter till den numera upphävda arbetarskyddslagen.
I samband med att arbetsmiljölagen infördes gjordes vissa överväganden om författningens utformning (se prop. 1976/77: 149 s. 219). Enligt vad som då anfördes kan en uppräkning av olika åtgärder till skydd mot skador i arbetslivet av naturliga skäl aldrig bli fullständig. När det gäller arbets- miljölagens uppläggning ansågs det, med hänvisning till den mängd olika verksamhetsområden som skulle täckas. inte lämpligt att i lagen eller dess
tillämpningsförordning meddela några detaljföreskrifter om arbetsmiljöns utformning. En sådan detaljreglering skulle dessutom inte vara förenlig med att regler av detta slag av den ansvariga myndigheten måste kunna anpassas till den snabba utvecklingen med minsta möjliga tidsutdräkt.
Dessa uttalanden får alltjämt anses giltiga. Det finns skäl att ytterligare minska detaljregleringen även såvitt gäller reglerna om arbetsmiljön på fartyg.
Reglerna i den nuvarande sjösäkerhetslagen syftar formellt främst till 'att »— efter mönster från 1949 års arbetarskyddslag — undanröja faktorer som är omedelbart riskabla för den arbetandes säkerhet och att förebygga vissa speciella yrkessjukdomar. Denna tekniska och fysiologiska syn på arbets- platsens hälsorisker har efter hand avlösts av en insikt att man för att värna om hälsan bör sträva efter bästa möjliga arbetsförhållanden också från social och psykologisk synpunkt. Arbetsmiljölagen ger uttryck för denna insikt. Det är angeläget att reglerna omarbetsmiljön till sjöss moderniseras på motsvarande sätt. . |
Den nya lagstiftningen måste dessutom driva fram effektiva insatser mot dåliga arbetsmiljöer. lngripanden måste kunna ske på ett tidigt stadium även när arbetsförhållandena har sådana negativa verkningar på hälsan som yttrar sig först efter lång tid. Efter mönster från arbetsmiljölagen föreslår jag att regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer be- myndigas att utfärda generella föreskrifter om olika slag av förhandsbe- dömning. Härigenom skapas en ordning som även till sjöss ger tillfälle till förhandsbedömning i ett läge då åtgärder i ett visst skede kan bli styrande för möjligheterna att forma arbetsmiljön i ett senare skede.
Jag vill emellertid framhålla att någon fullständig överensstämmelse mellan bestämmelserna om arbetsmiljön i land och den till sjöss knappast kan åstadkommas. Förhållandena skiljer sig åt i åtskilliga hänseenden. Sjöfartens i hög grad internationella prägel medför också att vad som skall anses vara en god arbetsmiljö påverkas av förhållandena i andra traditio- nella sjöfartsnationer.
Hänvisningar till S2-2-1
- Prop. 1987/88:3: Avsnitt 2.2.5
Mitt förslag: Några nya möjligheter till "dispens från den svenska lagens tillämpning införs inte i detta sammanhang. inte heller regler om tillämpning av svensk lag på utländska fartyg.
Utredningens förslag: Utredningen föreslår att möjlighet till dispens in— . förs efter mönster från sjömanslagen (betänkandet del 11 s. 40 f).
Remissinstanserna har inte uttalat sig i frågan. '
Skälen för mitt förslag: Sjömanslagen och numera även mönstringslagen (1983: 929) innehåller möjligheter till dispens från de svenska bestämmel— serna då ett svenskt fartyg hyrts ut helt eller delvis till en utländsk redare. Utredningen har. främst med tanke på arbetsmiljöreglerna. föreslagit en
Prop. 1987/8813
motsvarande möjlighet såvitt gäller lagen om säkerheten på- fartyg. Som utredningen påpekat kan det. då ett svenskt fartygs drift upplåtits till ett utländskt rederi och fartyget har satts i trafik kanske 1 en annan världsdel, vara mindre lämpligt att tillämpa svenska regler om skyddsverksamheten .på en i huvudsak utländsk besättning, som är van vid helt andr'a bestäm- melser i ämnet. Det kan enligt utredningen å andra isdan vara önskvärt att kunna tillämpa svenska bestämmelser på ett utländskt fartyg som en svensk redare hyrt in för att förstärka kapaciteten hos en linje som'i övrigt trafikeras med svenska fartyg. ' '
En del av problemen med skeppslega har behandlats i promemorian (Ds K 1978z8) Skeppslega till 'utlänning (bare-boat charter). Utgångspunkten för denna promemoria var de formellt otillfredsställande'förhållanden som kan inträda, om ett svenskt fartyg hyrs ut till en utlänning genom ett avtal som i huvudsak utformats enligt internationell förebild. Ett sådant avtal förutsätter vanligen att åtminstone vissa svenska offentligrättsliga före- skrifter inte tillämpas. Förslagen i promemorian har inte lett till någon lagstiftning utan frågorna i samband med skeppslega är nu föremål för en mera omfattande utredning av skeppslegoutredningen (K 19851011. Skeppslegoutredningen har till' uppgift bl.a. att ta ställning till om det i Sverige bör införas utökade möjligheter att meddela dispens från svensk lagstiftning vid uthyrning respektive att tillämpa svensk lagstiftning vid inhyrning.
Även om det finns skäl som talar för fartygsmiljöutredningens förslag om dispensmöjlighet m.m. även i lagen om säkerheten på fartyg, kan det
konstateras att man levt med problemet med svensk respektive utländsk '
arbetsmiljö- och säkerhetslagstiftning under ganska lång tid.'Svån'gheterna "bör inte bli särskilt mycket större med den nya lagen. Skeppslegoutred- ningens betänkande bör därför lämpligen avvaktas innan man tar slutlig ställning.
Mitt förslag: Bestämmelserna om arbetsmiljön till sjöss görs tillämp- liga på alla som utför fartygsarbete, vare sig de är att anse som ombordanställda eller ej.
Utredningens förslag överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: De båda remissinstanser som uttalat sig tillstyrker förslaget.
: Skälen för mitt förslag: Arbetsmiljöbestämmelserna i sjösäkerhetslagen är tillämpliga endast på arbetstagare som är anställda ombord på fartyget (ombordanställda). Begreppet ombordanställning innefattar också det fal- let att arbetstagaren är anställd av rederiet men att en befattning på fartyget tilldelats'honom. Rederianställning är numera regel och alltså mycket vanligare än det tidigare systemet med anställning på ett bestämt fartyg. ' _
Från arbetsmiljölagens tillämpning undantas enligt 1 kap. 3 5 i den lagen
skeppstjänst på ändra fartyg än örlogsfartyg. Skeppstjänst kan enligt förar- betena till sjöarbetstidslagen (1970: 105) utföras endast av sådana arbetsta- gare vilkas vistelse ombord är av viss varaktighet, i princip minst en vecka. För en arbetstagare som under längre tid arbetar till sjöss men som byter fartyg ofta med korta mellantider till lands kan även en kortare tid än en vecka föranleda att arbetet betraktas som skeppstjänst (prop. 1970:29 s. 40). Det fordras inte att arbetstagaren skall vara anställd av redaren. Han anses utföra skeppstjänst även om han är anställd av en annan arbetsgiva- re, exempelvis en entreprenör för intendenturtjän'sten ombord.
Den nu lämnade redogörelsen har tagit sikte på svenska fartyg som befinner sig i Sverige. Så länge fartyget befinner Sig inom Sveriges sjöterri- torium, är den nu berörda gränsdragningen mellan de båda lagarnas tillämpningsområden inte av så stor betydelse.' Båda lagarna 'får anses innehålla en ganska tillfredsställande reglering av hithörande förhållanden, även om arbetsmiljölagen inte är anpassad för tillämpning ombord. Går fartyget utom riket. blir läget däremot strax ett annat, eftersom arbets- miljölagen i princip inte gäller utanför Sveriges gränser (prop. 1976/77:149 s.213f). Det förekommer alltså fall då arbetstagare ombord på svenska fartyg inte skyddas av någon svensk arbetarskyddslagstiftning annat än indirekt såtillvida att en bestämmelse som skyddar de ombordanställda ofta verkar till förmån även för annan arbetskraft ombord.
Problemet vilka regler som skall gälla i fråga om arbetarskyddet för dem som utför arbete för ett fartygs räkning men som inte är ombordanställda utan följer med fartyget mera tillfälligt är av åtskillig praktisk betydelse. Det kan t. ex. vara fråga om en inspektör från ett klassificeringssällskap eller reparatörer vilka söker avhjälpa ett fel som har uppstått under farty- ' gets pågående resa. Listan på sådana personer kan göras lång. något som står i visst samband med att moderna fartyg i regel är tekniskt komplicera- de men har en förhållandevis fåtalig besättning. Den Specialkunskap och den arbetskraft som finns ombord måste då ofta förstärkas utifrån'. Det kan emellertid också vara fråga om mindre kvalificerat arbete, exempelvis enkla underhållsarbeten som utförs av'arbetstagare som går ombord i en hamn och lämnar fartyget i nästa. '
Det måste anses klart otillfredsställande, att en del arbetstagare på svenska fartyg inte omfattas av någon arbetarskyddslagstiftning. Alla som arbetar för fartygets räkning bör i princip ställas lika, även om vissa regler särskilt bör avse de ombordanställda. vilka på ett annat sätt än de tillfälligt medföljande arbetstagarna har sin tillvaro förlagd till fartyget.
Hänvisningar till S2-2-3
- Prop. 1987/88:3: Avsnitt 4.1
Mitt förslag: Nuvarande bestämmelse i 9 kap. lå andra stycket sjösäkerhetslagen att endast redaren skall kunna anställa den 'som ingåri minimibesättningen och tillhör däcks- eller maskinpersonalen mjukas upp. I fortsättningen skall minimibesättningar kunna anstäl- las även av fartygets ägare. Dessutom införs möjligheter till dispens.
Pro'p. 1987/8813
Utredningens förslag: Utredningen har föreslagit möjligheter till dispens från regeln.
Remissinstanserna: Sveriges redareförening och sjöfartsverket tillstyrker att dispens skall kunna meddelas. medan personalorganisationerna avstyr— ker det.
Skälen för mitt förslag: Regeln att de som ingåri minimibesättningen och tillhör däcks- eller maskinpersonalen skall anställas av redaren infördes år 1973 på förslag av 1964 års sjömanslagskommitté. Kommittén aktualisera-, de frågan om en begränsning av friheten att överlåta på företag utanför rederiet att som entreprenör anställa personal för fartygsdriften. Härvid föreslog kommittén att den ifrågavarande personalen skulle vara anställd av redaren eller den som i redarens ställe brukade fartyget. Skälet för den nya regeln var, enligt kommittén. att det inte kunde anses förenligt med redarens och befälhavarens ansvar för sjösäkerheten ombord att sådan personal inom däcks- och maskinavdelningarna som tillhörde minimibe- sättningen i sitt anställningsförhållande var beroende av någon annan än redaren. Genom att regelns räckvidd begränsades till personal som tillhör— de däcks- eller maskinavdelningarna lämnade den enligt kommittén rimligt utrymme för den ofta tillämpade ordningen att driften av ekonomiavdel- ningen överläts på ett specialföretag som anställde erforderlig personal (SOU 197116 5. 26 och 103).
[ prop. 1973:40 s. 182 uttalade dåvarande chefen för kommunikationsde— partementet att han biträdde kommitténs uppfattning. Emellertid förorda- de han den begränsningen i kommitténs förslag att anställningsförhållande endast skulle få förekomma med den som var att anse som redare. Den nuvarande regeln i 9 kap. 1 5 andra stycket sjösäkerhetslagen är utformad i enlighet härmed. '
Sveriges redareförening har i en framställning till kommunikationsdepar- tementet föreslagit att möjlighet införs till dispens från den ifrågavarande regeln. En uthyrning av fartygsdriften till ett annat svenskt rederiföretag såvitt gäller däcks- och maskinavdelningarna hade enligt föreningen ibland visat sig vara rationell och ekonomiskt riktig. Vid sammanslagning av flera rederiers trafik för att möta svår konkurrens hade det t.ex. varit mest rationellt om ett företag stått som redare av fartyget och skött driften under det att anställningsförhållandet för viss personal stått kvar i ett annat rederiföretag som då inte kunnat anses som redare av just det fartyget. Enligt redareföreningen vore det olyckligt om konstruktioner av denna art. som kan visa sig nödvändiga för ett eller flera rederiers fortlevnad. omöj- liggjordes av en alltför stelbent lagstiftning.
Sjöfartsverket har i sitt yttrande över redareföreningens skrivelse till- styrkt förslaget. I sitt remissvar har verket bl. a. uppehållit sig vid situatio- nen vid s.k. bare-boat charter. dvs. då ett fartyg för viss tid hyrs ut obemannat eller i huvudsak obemannat. l sådana situationer är befraktaren i allmänhet att anse som redare. Enligt verket tillämpas lagen i dag — utan stöd i lagtexten — så att ägaren i stället för befraktaren anställer befälhava- ren och eventuellt maskinchefen. Verket föreslår att det övervägs om denna praxis kan lagfästas. Om i stället möjligheter till dispens skulle införas för denna situation. kompliceras frågan av att det vid bare-boat
charter till utländska redare redan nu vanligen sker en dispensprövning dels hos regeringen angående dispens från sjömanslagen och dels hos arbetsmarknadsstyrelsen angående dispens från kungörelsen (1974:262) om anställningstillstånd för utlänning på svenskt fartyg. Det'vore enligt verket mindre praktiskt om en tredje dispensmyndighet, sjöfartsverket, nu skulle tillkomma.
I sitt remissvar pekar verket vidare på två andra typsituationer där dispens borde ifrågakomma. Det ena fallet är när en överenskommelse görs mellan två etablerade rederier. Det andra fallet är då någon med endast begränsad erfarenhet av rederiverksamhet finner sig böra överlåta ansvaret för bemanningen till någon med bättre kunskaper på detta områ- de. .
De ombordanställdas organisationer har i sina remissvar avstyrkt reda- reföreningens förslag. De pekar på risken att man öppnar vägen för s.k. bemanningsbolag eller managementbolag. Härmed avses bolag som var- ken är fartygsägare eller redare och som har som enda uppgift att bemanna fartyg. Den som är anställd i ett sådant bolag saknar lagligt stöd för inflytande i redarens verksamhet. Hans anställningstrygghet är dålig ge- nom att redaren när som helst kan säga upp avtalet med bemanningsbola- get, vilket då inte längre kan erbjuda sina anställda några arbetsuppgifter. Dessutom försämras säkerheten för arbetstagarnas lönefordringar.
Fartygsmiljöutredningen har föreslagit en dispensregel av samma inne- börd som den som redareföreningen föreslagit. Som skäl härför har utred- ningen anfört att det i undantagsfall visat sig vara påkallat med möjlighet till dispens. Som exempel nämner utredningen att fartygets ägare själv bör kunna anställa i första hand befälhavaren men kanske också andra om- bordanställda, även om en befraktare — särskilt en utländsk befraktare — har övertagit flertalet avredarfunktionerna. Det kan också enligt utred- ningen vara fråga om att någon utan fullständig redarerfarenhet blir redare för ett fartyg för en kortare tid eller att ett konkursbo finner sig vara ägare och redare av ett fartyg. I dessa fall "kan det enligt utredningen vara lämpligt att överlåta ansvaret för bemanningen till ett väletablerat svenskt rederi.
Utredningen erinrar om ett par lagbestämmelser som innebär att de ombordanställdas intressen tillgodoses i ett väsentligt avseende. Enligt 61 & sjömanslagen gäller, i fall då en sjöman i sin anställning har en annan arbetsgivare än redaren. att redaren svararjämte arbetsgivaren för dennes skyldigheter mot sjömannen enligt lagen i fråga. Utredningen nämner också 2445 sjölagen om sjöpanträtt i fartyget för fordran mot redaren som avser lön till ombordanställda på grund av deras anställning på fartyget: sjöpanträtten gäller även om fordringen riktar sig mot fartygets ägare som inte är redare eller mot den som i egenskap av befraktare eller eljest handhar fartygets drift i redarens ställe.
Av remissinstanserna har redareföreningen tillstyrkt utredningens för- slag, medan Svenska sjöfolksförbundet och Svenska maskinbefälsförbun- det har avstyrkt det. .
För egen del vill jag anföra följande. Den nuvarande regeln innehåller ett kategoriskt förbud för annan än
redaren att anställa den personal Som ingår i minimibesättningen och tillhör däcks- eller maskinpersonalen. Skälet för denna regel är att det inte kan' anses förenligt med redarens och befälhavarens ansvar för sjösäkerhe- ten ombord att denna personal i sitt anställningsförhållande är beroende av annan än redaren. Vidare kan hänsynen till personalens anställningstrygg- het åberopas som ettytterligare skäl att behålla regeln oförändrad.
Av sjöfartsverkets yttrande över redareföreningens framställning fram- går att fartygets ägare -— även om han inte är att anse som redare — i vissa fall kan ha ett legitimt intresse av att "vilja anställa viss personal själv. Uppenbart är att den aktuella regeln i sjösäkerhetslagen inte tar' sikte på dessa situationer. Att fartygets ägare anställer personalen kan inte anses inverka menligt på sjösäkerheten eller på personalens anställningstrygg- het. Jag förordar därför den ändringen i regeln att både ägaren och redaren får anställa den personal som ingåri minimibesättningen och tillhör däcks- eller maskinpersonalen.
Erfarenheten har visat ått det finns situationer då även annan än redaren och ägaren bör kunna få anställa den ifrågavarande personalen. Det är här fråga om undantagsfall. och dispens från'tillämpning av huvudregeln bör _ kunna ges av regeringen eller den myndighet som regeringen utser. Vid dispensprövningen bör samråd ske' med de ombordanställdas organisatio- ner.
Jag kommer att i specialmotiveringen ti115 'kap. 125 i mitt förslag till ny ' lag om säke1heten på fartyg närmare redogö1a för' 1 vilka situationer jag anser att dispens bör kunna beviljas.
Asbest och asbesthaltiga produkter har använts under lång tid. De har därför fått en bred spridning. Asbest återfinns'i dag inom praktiskt taget alla samhällsområden. bl.a. som isolering i fartyg. 'Det'_problem som är aktuellt i det här sammanhanget är emellertid hanteringen av asbest som last på fartyg. '
Sjöfartsverket har med åberopande av förordningen (19651908) om så- kerheten på fartyg utfärdat föreskrifter (SJÖFS 1976:A3) om asbest på fanyg. Föreskrifterna är inte straffsanktionerade.
De övergripande bestämmelserna finns i 9 kap. 45% lagen samt i 3 kap. 12,5 och 9 kap. 4ä förordningen om' säkerheten på fartyg. Bestämmelserna avser vad som skall iakttas för'att undvika ohälsa och olycksfall. Inte heller dessa bestämmelser är 'straffsanktionerade.
I bakgrunden till asbestkommissionens förslag om införande av straff- sanktion för brott mot sjöfartsverkets föreskrifter om asbest finns en händelse från år 1982. Ett svenskt torrlastfartyg hade ijuni 1982 lastat krokidolit — blå asbest — i en sydafrikansk hamn. varvid sjöfartsverkets föreskrifter överträtts i flera avseenden. Sjöfartsverket anmälde saken till åklagare med åberopande av ansvarsbestämmelser i 3245 sjölagen (brister i gott sjömanskap) eller 3 kap. 95 brottsbalken (framkallande av fara för annan). Åklagaren fann dock saken inte kunna leda till åtal. vare sig enligt dessa lagrum eller enligt lagen (1973: 329) om hälso- och miljöfarliga varor.
Det är givetvis angeläget att det finns möjlighet att beivra överträdelser av de regler som utfärdas med stöd av lagen. Under avsnitt 2.2.1 har jag översiktligt redogjort för mitt förslag till nya regler om arbetsmiljön på - fartyg. Somjag närmare kommer att utveckla i specialmotiveringen ger de föreslagna reglerna goda möjligheter att åstadkomma en effektiv strafff sanktionering av den- typ av föreskrifter som det här är fråga om._ .
Hänvisningar till S2-2-5
Mitt förslag: En möjlighet införs att göra undantag från den svenska livsmedelslagstiftningen såvitt gäller fartyg och luftfartyg.
Utredningens förslag överensstämmer med mitt förslag. Remissinstanserna: -Två remissinstanser har yttrat sig och tillstyrker utredningens förslag. '
Skälen för mitt förslag: Regler om livsmedelshantering finns i livsmedels- lagen (1971:511) och i livsmedelsförordningen (19711807). Livsmedels- lagen reglerar i skilda avdelningar bl.a. livsmedels beskaffenhet — även vatten räknas i princip som livsmedel — och vidare märkning och saluhål- lande av livsmedel, personalhygien. livsmedelslokaler och tillsyn över efterlevnaden av lagen jämte tillämpningsföreskr'ifter. Den centrala tillsy- nen utövas av statens livsmedelsverk, 'medan länsstyrelser och miljö- och hälsoskyddsnämnder utövar tillsyn inom länen och kommunerna. Enligt livsmedelsförordningen har även bl.a. försvarets sjukvårdsstyrelse och lantbruksstyrelsen vissa centrala tillsynsfunktioner, varvid dock samråd med livsmedelsverket förekommer.
Det råder inte någon tvekan om att den svenska livsmedelslagstiftningen som sådan också är tillämplig på fartyg. Vad som kan ifrågasättas är i. vilken omfattning lagstiftningen bör tillämpas på svenska fartyg utom riket och i vilken mån utländska fartyg som befinner sig i svenska farvatten bör . vara underkastade den svenska lagstiftningen på området.
Den svenska livsmedelslagstiftningen kan i allmänhet inte anses gälla svenska fartyg som befinner sig utanför svenska farvatten. Vad angår utländska fartyg inom Sverige torde däremot den svenska lagstiftningen gälla i princip utan andra undantag än som beror på den folkrättsliga grundsatsen om havens frihet och :den näraliggande regeln om rätt till oskadlig genomfart i territorialhavet. . _ '
Fartygsmiljöutredningen har inte ansett sig böra föreslå att livsmedels- lagen på samma sätt som sjösäkerhetslagen skall gälla svenska fartyg som används till sjöfart utanför svenska farvatten. såvitt det är förenligt med tillämplig främmande lag. Skälet härför har framför allt angivits vara att en sådan utvidgning måste förses med ett stort antal undantag. Utredningen har i stället sökt ange en ram för hur lagstiftningen skall kunna anpassas till vad sjöfarten och sjösäkerheten kräver. Utredningen har därför föreslagit införande av en regel i livsmedelslagen om möjlighet för regeringen eller den myndighet som regeringen utser att förordna om undantag från lagens
tillämpning såvitt avser fartyg. Utredningen har vidare föreslagit en mot- svarande regel beträffande luftfartyg. '
Statens livsmedelsverk,'so'm tillstyrkt utredningens förslag, har för egen del föreslagit att möjligheten att förordna om undantag inte skall avse fartyg och luftfartyg utan att bestämmelsen skall avse "viss hantering av livsmedel”. Skälen för livsmedelsverkets förslag är dels att det inte är lämpligt att generellt undanta fartyg och luftfartyg från den svenska livs- medelskontrollen. dels att man genom den av livsmedelsverket föreslagna formuleringen håller möjligheterna öppna att ge dispens även för annan livsmedelshantering där erfarenheten visat på onödiga praktiska svårighe- ter att tillämpa livsmedelslagstiftningen. '
För egen del instämmerjag med utredningen i att den föreslagna möjlig- heten till undantag från den svenska livsmedelskontrollen för fartyg och luftfartyg bör införas. Det finns inte anledning att i själva lagen precisera i vilken omfattning som undantag skall kunna göras. Ej heller finns det anledning att i förevarande sammanhang överväga en lagändring som ger utrymme för dispenser på andra områden.
Hänvisningar till S2-2-6
- Prop. 1987/88:3: Avsnitt Prop. 1987/88: 3
Mitt förslag: Regeringen skall — med ett undantag — inte längre vara överprövningsinstans. Centrala förvaltningsmyndigheters beslut
överklagas hos kammarrätten, medan andra myndigheters beslut överklagas hos sjöfartsverket. '
Utredningens förslag innebär i stort sett att den nu gällande ordningen behålls.
Remissinstanserna har med ett undantag inte berört frågan.
Skälen för mitt förslag: Många av reglerna i sjösäkerhetslagen innefattar bestämmelser om myndighetsutövning. De flesta beslut med sådan inne- börd fattas av sjöfartsverket, men även andra myndigheter kan ifrågakom- ma. Exempelvis kan vissa beslut fattas av svenska utlandsmyndighetcr.
Det karakteristiska för sjösäkerhetslagens regler om överklagande är att det finns två skilda fullföljdsvägar beroende på om beslutet gäller en fråga som avses i 8 kap. 1 %. alltså nyttjandeförbud, eller om det gäller någon annan fråga. Om det är fråga om ett beslut om nyttjandeförbud föreskrivs i slutet av 8 kap. Zå första stycket att beslutet genast skall underställas chefen för den avdelning till vilken hör frågor om säkerheten på fartyg (sjösäkerhetsdirektören), om det har meddelats antingen inom sjöfartsver- ket av någon annan än sjösäkerhetsdirektören eller också'av någon annan myndighet. Enligt första stycket av 11 kap. 35 får ett sådant beslut inte överklagas. Om beslutet däremot har meddelats av sjöfartsverket genom sjösäkerhetsdirektören, överklagas det enligt 11 kap. 35 andra stycket genom besvär hos kammarrätten.
Om åter beslutet gäller något annat än ett nyttjandeförbud, gör lagen skillnad mellan beslut som har meddelats av en tillsynsmyndighet som inte
är central förvaltningsmyndighet och andra beslut. Mot beslut av en myn- dighet som inte är central förvaltningsmyndighet förs talan enligt 11 kap. l & första stycket genom besvär hos sjöfartsverket. Om beslutet har med- delats av sjöfartsverket eller av någon annan tillsynsmyndighet som-är central förvaltningsmyndighet överklagas det enligt 11 kap. 3 & tredje styc- ket genom besvär hos regeringen. Provisoriska beslut om minimibesätt- ning får dock inte överklagas (1 1 kap. 3 & första stycket). . Det har länge varit en strävan att avlasta regeringen besvärsärenden av . löpande art så att statsråden och departementen får bättre tid för större och övergripande frågor. I prop. 1983/84: 120 om regeringens befattning med besvärsärenden har uttalats att regeringen inte bör vara besvärsinstans annat än när det behövs en politisk styrning av praxis. I de fall då besvärs- prövningens huvudsakliga funktion är att tillgodose ett rättsskyddsbehov bör prövningen normalt läggas på regeringen bara om det inte går att ordna en tillräckligt kvalificerad besvärsprövning på lägre nivå. Propositionen har antagits av riksdagen.
Med anledning härav måste övervägas huruvida den nu gällande ord- ningen för överklagande skall behållas. '
I sjösäkerhetslagen föreskrevs ursprungligen att besvär över alla sorters beslut enligt lagen skulle anföras hos Kungl. Maj:t. Mål om förbud mot fartygs resa m.m. (nyttjandeförbud) prövades av regeringsrätten medan andra administrativa besvärsmål prövades av regeringen (Kungl. Maj:t i statsrådet). Den nu gällande ordningen — att beslut om nyttjandeförbud skall överklagas hos kammarrätt — infördes i samband med förvaltnings- domstolsreformen den 1 januari 1972 på förslag av förvaltningsdomstols- kommittén. Kommittén anförde härom, att ett beslut om förbud mot far- tygs resa innebär ett så allvarligt och betungande ingrepp i enskilds rätt. att besvär över sådant beslut bör handläggas av administrativ domstol. Över- vägande skäl syntes enligt kommittén tala för att också förbud att begagna arbetsinrättning eller arbetsredskap på fartyg avgjordes av administrativ domstol (SOU 1966:70 s. 584).
Fartygsmiljöutredningen har föreslagit'att den nuvarande ordningen be- hålls i stort sett oförändrad. Utredningen har dock övervägt om inte beslut om förelägganden enligt förslagets 9 kap. 5.5 borde anses stå besluten om användningsförbud så nära att samma fullföljdsregler borde gälla. För en sådan likställighet talade enligt utredningen främst att det i båda fallen är fråga om någon bristfällighet hos ett fartyg eller dess utrustning som behöver avhjälpas och att det kan vara en omdömesfråga om rättelse behöver framtvingas genom ett förbud eller om det kan räcka med ett föreläggande. Utredningen konstaterade emellertid att föreläggandena var talrika, medan besluten om användningsförbud var ganska fåtaliga. Om alla förelägganden skulle underställas sjösäkerhetsdirektören, skulle det enligt utredningen medföra en så stor belastning för denne att organisato- riska åtgärder skulle bli ofrånkomliga. Utredningen avstod därför från att påyrka någon ändring i fråga om vilka beslut som skulle fullföljas på det ena eller det andra sättet. Utredningen föreslog dock regler med innebörd att besvär över beslut om förelägganden, som meddelas i samband med nyttjandeförbud, skulle anföras hos kammarrätten.
Kammarrätten i Jönköping har i sitt remissyttrande påpekat att flera skäl talar för att prövningen 'av besvär över förelägganden börlöverföras från regeringen till förvaltningsdomstol. Kammarrätten har därvid hänvisat till att man sedan länge har eftersträvat en utflyttning av besvärsprövninge'n från regeringskansliet. Föreläggandena är också enligt kammarrätten till sin karaktär sådana att de väl kan prövas-av förvaltningsdomstol. De skäl som utredningen åberopat för att inte överföra besvärsprövningen rörande förelägganden till kammarrätt framstår enligt kammarrätten som nästan obegripliga. De hänför sig helt till den interna handläggningen inom sjö- fartsverket och tycks utgå fran att kammarrätten inte kan pröva frågor som dessförinnan inte prövats av sjösäkerhetsdirektören. Enligt kammarrät- tens mening torde en sadan prövning kunna göras lika väl av kammarrätten . som av regeringen. Ett skäl' att ha kvar viss prövning hos regeringen kan enligt kammarrätten vara att motsvarande fråga enligt arbetsmiljölagen prövas av regeringen. Enligt kammarrättens mening borde emellertid även arbetsmiljölagens besvär'ssystem kunna omprövas.
För egen del villjag anföra följande. De beslut som enligt nu gällande lag kan överklagas till regeringen är av skiltande slag. Som exempel kan nämnas beslut' 1 fragor om utfärdande och ogiltigförklaring av certifikat. dispenser från skyldigheten att ha passage- rarfartygscertifikat, beslut om minimibesättning och bemanningsföreskrif- ter samt beslut om förelägganden enligt lagens 8 kap. Det kan knappast hävdas att det i alla dessa frågor behövs en politisk styrning av praxis, och att det därför är motiverat att även i fortsättningen lägga prövningen av överklaganden pa regeringen. Frågan är då om det' går att ordna en kvalifi- cerad sadan prövning pa lägre nivå.
Den fullföljdsinstans över' sjöfartsverket som. frånsett regeringen, ligger närmast till hands torde vara kammarrätten. En princip'som tillämpas vid val av fullföljdsinstans är att ärenden där rättsfrågan är huvudsaken skall gå till domstol medan ärenden där lämplighetsbedömningar dominerar skall prövas i administrativ ordning. Mindre avsteg från denna grundsats anses dock kunna göras i båda riktningarna (jfr prop. 1983/84: 120 s. 32).
Redan enligt gällande rätt skall, som jag tidigare nämnt. sjöfartsverkets beslut om nyttjandeförbud överklagas till kammarrätten och inte till rege- ringen. Dessutom skall vissa beslut enligt sjösäkerhetsförordningen angå- ende dispenser från behörighetskrav överklagas hos kammarrätten. Det kan visserligen sägas att den prövning som enligt nu gällande lag görs av regeringen när ett beslut har överklagats dit i flera fall innehåller inslag av lämplighetsbedömning. Prövningen skiljer sig dock inte i detta hänseende på något avgörande sätt från den som kammarrätten nu har att göra'när beslut överklagas dit enligt sjösäkerhetslagen och sjösäkerhetsförordning-' en. Jag anser därför att det bästa sättet att ordna överprövningen i framti- den är att låta kammarrätten pröva i princip alla beslut som överklagas från sjöfartsverket eller från någon annan central förvaltningsmyndighet enligt .
sjösäkerhetslagen. Från denna ordning bör dock två undantag göras. Jag har tidigare (av'-
snitt 2.2.4) föreslagit en möjlighet till dispens från regeln att fartyget's._ redare eller ägarc skall anställa den däcks- och maskinpersonal som ingår i
minimibesättningen."Beslut som meddelats av en myndighet i sådana frå- gor bör överklagas till regeringen. Vidare bör beslut som rör fartygs bemanning även i fortsättningen överklagas hos regeringen. Även i fråga om sådana beslut är inslaget av lämplighetsbedömning betydande.
Som framgår av remissammanställningen i detta ärende har flera remissin— stanser tagit tillfället i akt och låtit sina yttranden innehålla en katalog över krav och önskemål vad gäller säkerhet och arbetsmiljö inom sjöfarten. De flesta sådana frågor kommer jag att redogöra för i specialmotiveringen. En del av frågorna hör emellertid inte hemma i sjösäkerhetslagen utan får behandlas i arbetet med tillämpningsföreskrifter.
Under remissbehandlingen har vidare föreslagits införande av en lag- stiftning om företagshälsovård till sjöss. Denna fråga vill jag kommentera närmare.
Inom det område av arbetslivet som regleras av arbetsmiljölagen har sedan länge funnits avtal mellan arbetsmarknadens parter om företagshäl— sovård. Avtalen innebär bl.a. att företagshälsovården': som en opartisk, rådgivande expertresurs till den lokala skyddsverksamheten skall medver— ka till att arbetsmiljön i största möjliga utsträckning anpassas till männi— skans förutsättningar. Genom lag l985:32l infördes regler i arbetsmiljö— lagen i syfte att möjliggöra för arbetarskyddsmyndigheterna att i enskilda fall, om arbetsförhållanden så kräver. föreskriva att en arbetsgivare skall föranstalta om företagshälsovård. Vidare ålades skyddskommittéerna ett ansvar för att en organiserad arbetsanpassnings- och rehabiliteringsverk- samhet bedrivs på arbetsstället.
lnom sjösäkerhetslagens område erbjuder vissa rederier företagshälso- vård. Någon för hela avtalsområdet gemensam organisation finns dock inte. Redareföreningcn och de ombordanställdas organisationer träffade år 1986 ett avtal av innebörd att företagshälsovård skulle erbjudas de anställ- da h'os föreningens medlemmar. Emellertid har detta avtal ännu inte kun- nat verkställas.
För egen del anser jag att det finns skäl som talar för att företagshälso— vården till sjöss regleras i lag efter mönster av 1985 års ändringar i arbets- miljölagen. Denna fråga kräver emellertid ytterligare överväganden och kan inte tas upp i detta sammanhang.
2.3. Den lagtekniska lösningen
Mitt förslag: En ny lag om säkerheten på fartyg (fartygssäkerhets- lagen) utfärdas. Lagen bygger på den gamla lagen om säkerheten på fartyg men karaktären av ramlag förstärks. Uppställningen av de avsnitt som behandlar arbetsmiljön till sjöss anpassas så nära som möjligt till arbetsmiljölagen (1977: 1160).
4 Riksdagen [987/88. I saml. Nr3
Utredningens förslag överensstämmer i huvudsak med mitt men går mindre långt i fråga om ramlagskaraktären. Dispositionen aVviker delvis från vad jag föreslår. '.
Remissinstanserna stöder utredningens förslag eller lämnar det utan erin- ran. '
Skälen för mitt förslag: Författningsförslaget har föranletts av önskemål om en förändring av reglerna om arbetsmiljön på fartyg och en anpassning av dessa regler till vad som gäller. om arbetsmiljön på land. Den, första frågan som inställer sig är därför om reglerna bör inarbetas i den allmänna arbetsmiljölagen. Andra möjligheter är att reglerna tas in i.en särskild lag eller i den lag som reglerar säkerheten i övrigt på fartyg.
Arbetsmiljöreglerna för sjöfarten bör ansluta till. de.allmänna reglerna om' arbetsmiljön och avvika från dem endast när det linns bärande skäl för avvikelsen. Detta talar för att reglerna bör tas-in i den allmänna arbets- miljölagen. Arbetsmiljölagen täcker emellertid ett stort och varierande fält. Dess bestämmelser är förhållandevis allmänt hållna och förutsätter i bety- dande utsträckning att detaljbestämmelser meddelas i tillämpningsföre- skril'ter'. .-
När det gäller arbetsmiljön på fartyg finns det ofta anledning att göra ' avvikelser från de allmänna reglerna med hänsyn främst till sjöfartens särskilda förhållanden. Bl. a. är arbetsstället. dvs. fartyget, rörligt och kan därför befinna sig utanför Sveriges sjöterritorium under långa tidsperioder. under vilka det kan vara, oåtkomligt eller. svåråtkomligt för svensk myndig-. hctsutövning. Befälhavarens särskilda ställning inverkar också i skilda. sammanhang. Det skulle störa arbetsmiljölagens uppställning och karak- tär. om man försökte att infoga ett större antalspecialregler för sjöfartens förhållanden i den lagen.
Alternativet att ta in bestämmelserna om arbetsmiljön på fartyg i en särskild lag innebär att sambandet både med arbetsmiljölagen och' med lagen om säkerheten på fartyg skulle brytas. Många stadganden skulle åtminstone delvis behöva dubbleras. kanske t.o.m. tas tre gånger.
Det tredje alternativet innebär att arbetsmiljöbestämmelserna tas in i samma lag som reglerar säkerheten i övrigt på fartyg. Det finns många anknytningspunkter mellan dessa regler. Förutom den omständighet som påpekats nyss. nämligen att fartyget är rörligt och därför'kan befinna sig utanför svenskt farvatten under långa tidsperioder. är också att beakta d'en omständigheten att fartyget utgör 'ett enhetligt arbetsställe som tillkommit efter noggrann planläggning och under omfattande kontroll både av farty- gets sjösäkerhet och den arbetsmiljö det erbjuder. Med tanke på samban- det mellan de sjösäkerhetsmässiga reglerna. som ofta dessutom är konven- tionsbundna. och reglerna om arbetsmiljön bör därför reglerna om arbets- miljön på fartyg meddelas i samma lag' som reglerar säkerheten i övrigt på fartyg.
För att det skall vara så lätt som möjligt att jämföra sjöfartens arbets- miljöregl'er med de allmänna arbetsmiljöreglerna bör de, så långt möjligt, meddelas i samma inbördes ordning i de båda lagarna. Detta förutsätter en omredigering av den nuvarande lagen om säkerheten på fartyg, vars dispo- sition närmast är historiskt betingad.
"Prop. 1987/88:3
Både den nuvarande lagen om säkerheten på fartyg och fartygsmiljöut-' redningens förslag till sådan lag innehåller en hel del bestämmelser som ' inte kräver lagform. En omredigering ger tillfälle att sortera föreskrifterna på området på den nivå där de olika föreskrifterna hör hemma, dvs. lag, förordning respektive myndighetsföreskrifter. _
Vid valet mellan att göra omfattande ändringar | den nuvarande lagen om ' säkerheten på fartyg och att skriva en helt ny lag som bygger på den gamla. lagen, anserjag därför att ändringarna blir så omfattande att en ny lag är att föredra. '
Jag vill också säga något om lagens rubrik. Den nuvarande lagens rubrik är Lagen om säkerheten på fartyg. Lagen kallas emellertid i dagligt tal "sjösäkerhetslagen". Denna beteckning ärinte helt lyckad. eftersom lagen endast reglerar den del av sjösäkerheten som kan hänföras till fartyget i vid mening, medan andra viktiga delar av sjösäkerhetsbestämmelserna. exem-' pelvis sjövägsreglernaoch bestämmelserna om utmärkning av farleder inte ingår i lagen. Beteckningen bör därför inte upphöjas till oftieiell'rubrik. Som fartygsmiljöutredningen påpekat skulle benämningen "'fartygssäker- hetslagen" vara riktigare. Utredningen har ansett den benämningen alltför klumpig för att komma i fråga. Jag delar inte helt utredningens uppfattning i det avseendet. Eftersom rubriken "sjösäkerhetslagen" inte är bra, står valet mellan den nuvarande fullständiga rubriken och den kortare "fartygs- säkerhetslagen". . . Närjag i det följande talar om den nya lag somjag föreslår",- kommerjag att använda beteckningen "fartygssäkerhetslagen". Denna beteckning är visserligen en stavelse längre än den redan långa "sjösäkerhetslagen". men jag anser inte detta vara någon avgörande nackdel. Benämningen har den fördelen att det klart framgår att det är den nya lagen som avses. Jag anser vidare att benämningen är användbar också som officiell rubrik och föreslår den som sådan i stället för den ännu längre "lagen om säkerheten på fartyg". ' Till sist några ord om kapitelindelningen. Utredningen har ansett det angeläget att i största möjliga utsträckning behålla den gamla lagens kapite- lindelning. Jag anser inte att resultatet är helt lyckat. I valet mellan få - kapitel med många paragrafer i varje och ett större antal kapitel med färre paragrafer i varje föredrarjag det senare. Vidare bör kapitlen ordnas mera systematiskt. De kapitel som hänger samman med fartygs sjövärdighet bör ordnas tillsammans. De kapitel som närmast anknyter till arbetsmiljön bör också ordnas in efter varandra.
Hänvisningar till S2-3
- Prop. 1987/88:3: Avsnitt 4.1
] enlighet med vadjag nu har anfört har inom kornmunikationsdepartemen- tet upprättats förslag till . lfartygssäkerhetslag. 2. lag om ändringi sjöarbetstidslagen( 1970: IOS). 1. lag om ändring i livsmedelslagen( 1971 :51 l). 4. lag om ändringi sjömanslagen( l973:282).
5. lag om ändring i arbetsmiljölagen(1977: 1 160), ,
6. lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg,
7. lag om ändring i mönstringslagen (19831929). Det under 3 angivna lagförslaget har upprättats i samråd med chefen för jordbruksdepartementet och det under 5 angivna förslaget i samråd med chefen för arbetsmarknadsdepartementet.
Lagrådet har granskat lagförslagen under 1. 2 (delvis), 3 och 5.
4.1. Förslaget till fartygssäkerhetslag Rubriken
Övervägandena i fråga om rubriken redovisas i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.3).
1 kap. Inledande bestämmelser" Med hänsyn till lagens ändrade disposition har det inledande kapitlet fått ny rubrik. Dessutom har en del mellanrubriker införts.
l kap. 2.5 sjösäkerhetslagen innehåller ett stadgande enligt vilket lagens bestämmelser skall lända till efterrättelse för att trygga säkerheten på fartyg. En motsvarande bestämmelse har tagits upp i 1 kap. l & utredning- ens förslag. Hovrätten för Västra Sverige har i'sitt remissyttrande anfört att bestämmelsen är onödig och kan utgå. Jag delar den uppfattningen. Bestämmelsen har således ingen motsvarighet i den nya lagen.
] 5 Denna lag gäller alla fartyg som används till sjöfart inom Sveriges sjöterri- torium samt svenska fartyg som används till sjöfart utanför sjöterritoriet. Lagen skall dock inte tillämpas i den mån det är särskilt föreskrivet eller följer av allmänt erkända folkrättsliga grundsatser.
Lagens bestämmelser gäller örlogsfartyg endast såvitt regeringen före- skriver det. . '
Föreskrifter som avser förhållandet mellan enskilda eller som annars måste meddelas i lag får inte meddelas med stöd av lagens bemyndiganden.
Paragrafen motsvarar ] kap. 1 s" sjösäkerhetslagen och l kap. 25 utred- ningsförslaget. '
Utredningen har. i överensstämmelse med vad som nu gäller, föreslagit att lagen skall tillämpas på alla fartyg som används till sjöfart i svenska farvatten. Utanför svenska farvatten skall lagen tillämpas på svenska fartyg såvitt det är förenligt med lagen i en främmande stat som efter överenskommelse eller annars är tillämplig. Under remissbehandlingen har den sistnämnda begränsningen kritiserats av en remissinstans främst med motiveringen att den inte överensstämmer med brottsbalkens regler om svensk strafflags tillämplighet på svenska fartyg utom riket.
[ förarbetena till sjösäkerhetslagen uttalade departementschefen (prop. 1965: 132 s. 92) i denna fråga bl. a. följande.
Lagen om säkerheten på'fartyg bör komma att gälla på fartyg. oavsett nationalitet, i svenskt farvatten och på svenska fartyg utanför svenskt farvatten såväl på internationellt vatten som i annat lands farvatten. I Sistnämnda hänseende skall dock den inskränkningen gälla — som för övrigt följer av allmänt godtagna folkrättsliga grundsatser — att den svens— ka lagstiftningen måste vika för de lagbestämmelser som gäller i det land vari fartyget befinner sig. Då sjösäkerhetsbestämmelserna genom tillkoms- ten av internationella konventioner på området i huvudsak är lika i sjö- fartsländerna, lär knappast i praktiken inträffa att svenska bestämmelser är oförenliga eller strider mot säkerhetsföreskrifter i det land där svenskt fartyg befinner sig. Något särskilt uttalande i lagtexten om denna fråga anser jag därför ej behöva ske. — — — I svenskt farvatten skall lagen i princip tillämpas på utländskt fartyg. Vissa av bestämmelserna är dock av nationell natur varför de icke utan vidare bör tillämpas på andra fartyg än svenska. '
e.
För egen del vill jag tillägga följande. I lagen (1966:374) om Sveriges sjöterritorium finns bestämmelser om vad Sveriges sjöterritorium omfat- tar. Till sjöterritoriet hör dels inre vatten. dels territorialhavet. Inre vatten omfattar insjöar. vattendrag och kanaler, vid kusterna belägna hamnar, bukter och vikar samt vattenområden innanför och mellan öar. holmar och skär. Gränsen mot territorialhavet utgörs av räta linjer. de s. k. baslinjerna. "som bestäms på visst sätt. 'l'erritorialhavet sträcker sig tolv sjömil utanför dessa linjer. Särskilda regler gäller bl.a. i fråga om Öresund och vid gränsen mot Finland och Norge.
Enligt allmänt erkända folkrättsliga grundsatser anses främmande fartyg ha rätt till s. k. oskadlig genomfart genom kuststatens territorialhav. En genomfart anses oskadlig om den inte stör kuststatens lugn, ordning och säkerhet. Ett främmande fartyg under genomfart anses skyldigt att följa kuststatens bestämmelser hänförliga till bl. a. säkerheten vid framförande av fartyget, sjövägsregler och regler som ställts upp till skydd för fisket och den marina miljön. Däremot anses fartyget inte skyldigt att följa kuststa- tens regler om t.ex. utformning. konstruktion, utrustning och bemanning av fartyget. såvida inte sådana regler grundas på konventioner eller all- mänt erkända folkrättsliga grundsatser (jfr artikel 21 i 1982 års havsrätts- konvention; konventionen har undertecknats av Sverige men ännu inte tillträtts). Den viktigaste konventionen på sjösäkerhetsområdet är 1974 års SOLAS-konvention (Safety of Life at Sea).
När det gäller inre vatten anses varje stat ha oinskränkt rätt att själv bestämma i vad mån dess lagstiftning skall tillämpas i fråga om främmande fartyg. Detta gäller såväl offentligrättslig som civilrättslig lagstiftning. Un- dantag kan naturligtvis även här följa av internationella överenskommel- ser.
Enligt min mening är det inte möjligt att i lagtexten närmare ange i vilken utsträckning den nya lagen skall gälla i olika situationer. Huvudregeln om att lagen skall gälla alla fartyg inom svenskt territorium och svenska fartyg utanför territoriet bör emellertid slås fast. Lagen innehåller i följande
paragrafer en hel del undantag från tillämpligheten närdet gällerfrämmanI-de fartyg. Sådana undantag kan följa även av andra föreskrifter. Detta bör lämpligen, i linje med vad utredningen har föreslagit. komma till uttryck'i lagtexten. _
1 det till lagrådet remitterade förslaget föreskrevs undantag från lagens tillämplighet även när det följde av internationella överenskommelser. Lagrådet'har kritiserat förslaget på denna punkt under hänvisning till att sådana överenskommelser för att vara bindande i princip måste ha införli- vats med svensk rätt och därmed täcks av uttrycket."i den mån det är särskilt föreskrivet". Jag godtar lagrådets påpekande och har utformat paragrafen i enlighet med vad lagrådet föreslagit.
Med anledning av vad en remissinstans anfört villjag framhålla att den svenska straffrättsliga kompetensen är oinskränkt i fall som avses i 2 kap. 3å ] brottsbalken, således även om fartyget befunnit sig i en främmande stats inre vatten. Har någon dömts för samma gärning i den främmande staten. tillämpas 2 kap. 6.5 brottsbalken. ' " '
Med stöd av den nuvarande motsvarigheten till bes't'ämmelsen i andra stycket har utfärdats förordningen (1980:4311 om-säkerheten på örlogsfar— tyg. Enligt dess l ä' gäller bl.a. bestämmelserna i 1 kap. 35 första stycket sjösäkerhetslagen för örlogsfartyg. dvs. sjöfartsverket är tillsynsmyndig- het för örlogsfartygen. För andra icke kommersiella statsfartyg gäller enligt 1 kap. 45 sjösäkerhetslagen att tillsynen utövas av den myndighet under vars förvaltning fartyget står, om regeringen inte bestämmer något annat. Generaltullstyrelsen har under remissbehandlingen föreslagit att bestämmelserna om tillsynen över örlogsfartyg ändras så att tillsynen skall utövas av försvaret i samråd med sjöfartsverket. Jag är emellertid inte beredd att i detta sammanhang föreslå någon förändring av de nuvarande. reglerna. .
Bestämmelsen i tredje stycket har införts efter förslag av lagrådet. Genom bestämmelsen klargörs att de olika bemyndiganden att meddela föreskrifter som lagen innehåller inte kan utnyttjas för att meddela sådana föreskrifter som enligt regeringsformen faller under det s. k. obligatoriska lagområdet.
2 så . .
Vad som sägs i denna lag om redare skall gälla även den som i redarens ställe har befattning med fartyget. - _
Första stycket gäller inte vid tillämpning av 5 kap. 12 ?.
Paragrafen saknar motsvarighet i sjösäkerhetslagen. Första stycket mot-' svarar 1 kap. Stå utredningsförslaget medan andra stycket saknar'motsv'a- righet även i utredningsförslaget. '
l sjösäkerhetslagen talas omväx1ande om "redaren" Och om ”redaren eller den som i redarens ställe brukar fartyget”. Detta uttryckssätt tynger framställningen. Det kan undvikas genom en generell bestämmelse. Man behöver då genomgående nämna endast redaren när man avser den som' fyller redarfunktionerna. Det går inte att med en enkel formel klargöra vem som skall anses vara ett fartygs redare. I princip kan redaren sägas vara den som utrustar ett
' fartyg så att det kan användas för sitt ändamål. Redarens funktioner kan dock vara delade mellan flera på olika sätt. Redaren behöver inte vara fartygets ägare. Ägaren kan ha upplåtit sitt fartyg. 'I äldre tid var fråga främst om skeppslega eller om_ ren bcfraktning, antingen tidsbefraktning ' eller resebefraktning. Utvecklingen har emellertid medfört charteravtal . som innefattar mellanformer mellan de äldre avtalstyperna. Redarfunktio-l nerna kan fördelas mellan ägaren och befräktaren pål'skilda sätt. 'För att avgöra vem som i det enskilda fallet skall anses vara re'dare måste man genom en helhetsbedömning av omständigheterna'i det konkreta fallet bilda sig en uppfattning om på vem den övervägande delen av de typiska redarfunktionerna vilar. Detta medför att bedömningens resultat kan växla beroende på vilka regler man fäster särskilt avseende vid. (Se t. ex. Grön-
fors, Om trafikskadeansvar u'tanför kontraktsförhållanden. Stockholm' 1952. s. 305 f. och Sjörättens kollisionsansvar. Arkiv för Sjörett. band 12..
Oslo. 1975. s. 340. Se också rättsfallet NJA 1978 s. 14. särskilt s. 20.) Det är alltså inte givet att den som anses som ett fartygs redare i ett frakträttsligt sammanhang också bör betraktas som 'redare vid tillämpning av fartygssä- kerhetslagen. '
Sjösäkerhetslagens uttryck "redaren eller den som i redarens ställe brukar fartyget" måste anses vara svårgenomträngligt (jfr prop. 1965: 132 s. 194). Den som brukar fartyget torde i allmänhet vara redaren. Det är svårt att se i vilka situation'er man kan anse att någon brukar fartyget i redarens ställe. I sjölagens 58. 214, 319 och 333 555 används i stället uttryc-' ket "den som i redarens ställe har befattning med fartyget” eller ett liknande uttryck. Härmed avses den som rättsligen ägt disponera över fartyget. exempelvis någon som fått fartyget upplåtet—åt sig genom avtal om tidsbefraktning (NJA II 1915 s.397 och 401, prop. 1965zl32 s. 164, prop. 1966: 145 s. 213, prop. 1970:29 s.'85). Motsvarande uttryck används också i annan lagstiftning. sc't. ex. 185 sjöarbetstidslagen (1970: 105).
I likhet med utredningen och i enlighet med den terminologi som an- vänds i bl. a. sjölagen föreslår jag alltså en generell bestämmelse som gör lagens regler om redare tillämpliga även på den som i redarens ställe har befattning med fartyget. ' .
Enligt andra stycket gäller inte första stycket vid tillämpning av 5 kap. lZå om vem som skall anställa den däcks- o'ch maskinpersonal som ingår i minimibesättningen. Som jag redogjort för under avsnitt 2.2.4 togs, när motsvarigheten till'5 kap. 12% infördes i'sjösäkerhetslagen, uttrycklig ställning mot att med redaren skulle jämställas även sådana'arbetsgivare som var i redarens ställe. Jag finner'inte'anledning att frångå den'bedöm- ningen.
3 5 Med ombordanställd avses i denna lag den som till följd av anställning tjänstgör ombord på fartyget med huvudsaklig uppgift att utföra fartygsar- bete annat än som enbart tillfälliga göromål.
Med fartygsarbete avses i denna lag arbete för fartygets räkning som utförs ombord på fartyget eller på annat ställe av någon som följer med fartyget. '
Paragrafen. som innehåller definitioner av begreppen "ombordanställd” och ”fartygsarbete" (jfr 35 sjömanslagen). saknar motsvarighet i gällande lag. Den motsvarar 1 kap. 65 Utredningsförs1aget.
En ombordanställd är numera, såsom berörts i den allmänna motivering- en (avsnitt 2.2.3). i allmänhet inte anställd på det fartyg där han tjänstgör utan av redaren. som har tilldelat honom en befattning på fartyget. Arbets- tagaren behöver emellertid inte heller vara rederianställd. 'Hans arbetsgi- vare kan vara en annan än redaren. t. ex. en entreprenör för intendenturav- delningen ombord. Han skall emellertid ha till huvudsaklig uppgift att utföra fartygsarbete annat än som enbart tillfälliga göromål, dvs. tillhöra dem som fullgör det rutinmässiga arbetet för fartygets drift.
Definitionen av "fartygsarbete" skiljer sig från motsvarande definition i 3ä sjömanslagen på det sättet att med fartygsarbete enligt förevarande paragraf avses även arbete som utförs av någon som inte är att anse som anställd. t. ex. en seglande delägare i fartyget eller annan som närmast får anses som arbetsgivare.' Från säkerhetssynpunkt är det av underordnad betydelse om den som utför fartygsarbete är att betrakta som anställd eller inte.
Den som utför fartygsarbete utan att vara ombordanställd har. vanligen arbetsuppgifter också i land. Arbetet ombord är av tillfällig att även om det ibland kan ta avsevärd tid i anspråk. Arbetet är emellertid inte att anse som ett naturligt led i fartygets sedvanliga drift. Det kan inte sägas vara av rutinkaraktär 'ombord. Inte heller har arbetstagarna primärt anställts för arbete på fartyg. Exempel på sådant fartygsarbete är arbete som utförs av resereparatörer, garantipersonal eller rederiets fartygsin'spektörer (jfr ' prop. 1973:40 s. 115). Det kan emellertid också förekomma arbete på fartyg som inte är fartygsarbete. eftersom det inte utförs för fartygets räkning. Jag tänker framför allt på övervaknings- och justeringsarbeten eller slutfasen i ett annat arbete som varvspersonal utför under korta provturer eller eljest under gång som ett led i ett arbete som huvudsakligen utförs på varvet.
Det kan i sammanhanget nämnas att arbetsmiljölagen i princip gäller verksamhet i vilken arbetstagare utför arbete för arbetsgivares räkning (se 1 kap. 1 och 2 åå). Någon motsvarande bestämmelse finns inte i förevaran- de lag. Bestämmelserna i t.ex. 6 kap. om arbetsmiljön vid fartygsarbete gäller sålunda även den som utan att vara anställd utför fartygsarbete. I 7 kap. 105 finns vidare en bestämmelse av innebörd att föreskrifter i det kapitlet eller som utfärdats med stöd av det och som närmast tar sikte på . anställda i tillämpliga delar gäller i fråga om arbete som en arbetsgivare utför själv.
4 9' Ett fartyg skall ha certifikat i de fall som anges i denna lag. Certifikat skall utfärdas för ett 'visst fartområde eller för en del av ett fartområde och för bestämd tid, vilken får förlängas. I certifikatet får anges särskilda villkor för att det skall vara giltigt.
Ett fartyg som är försett med certifikat får inte användas i mer vidsträckt fart än vad certifikatet avser. '
Första stycket motsvarar 1 kap. 115 första stycket sjösäkerhetslagen och 1 kap. 85 första stycket utredningsförslaget med tillägget i första meningen om att fartyg skall ha certifikat i fall som anges i lagen. Bestäm- melser om detta finns i 2—4 kap. Andra stycket motsvarar 1 kap. 14.5 sjösäkerhetslagen och 1 kap. 95 utredningsförslaget.
Enligt hovrätten för Västra Sverige bör uttrycket "certifikat", som här används för första gången i lagen, presenteras närmare. Hovrätten efterly- ser en särskild bestämmelse som ger en allmän upplysning om certifikat enligt lagen. — För egen del menarjag att uttrycket ”certifikat" är väl känt i de kretsar till vilka lagen främst vänder sig. Definitioner av olika former av certifikat har tagits in i de kapitel där de olika eertitikaten behandlas.
Av 95 framgår att regeringen får meddela föreskrifter om vilka fartområ- den som skall finnas och omfattningen av dessa. F.n. är fartområdena angivnai 1 kap. 11 5 sjösäkerhetslagen.
Hänvisningar till S4-1
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen att anta förslagen till
].
LA-b'wlxä
6.
fartygssäkerhetslag, lag om ändring i sjöarbetstidslagen (1970:105).
. lag om ändring i livsmedelslagen (1971:511).
lag om ändring i sjömanslagen (1973z282), lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977: 1 160), lag om ändring i lagen (1980:424) om åtgärder med vattenföro—
rening från fartyg,
7. lag om ändring i mönstringslagen (1983:929).
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.
55. Certifikat utfärdas av sjöfartsverket. om regeringen inte föreskriver något annat
Paragrafen motsvarar 1 kap. 135 sjösäkerhetslagen och 1 kap. 105 andra stycket utredningsförslaget.
6 .9' Certifikat som har utfärdats av följande utländska klassificeringssällskap. nämligen American Bureau of Shipping. Bureau Veritas, Det Norske Veri— tas. Germanischer Lloyd. Lloyd's Register of Shipping, Registro Italiano Navale eller klassificeringssällskapet i De socialistiska rådsrepublikernas union (Register of Shipping of the USSR), har samma giltighet som om de utfärdats av sjöfartsverket. om det mellan staten och sällskapet har träffats avtal om utfärdande av certifikat för svenska fartyg.
Regeringen eller. efter regeringens bemyndigande. sjöfartsverket får föreskriva eller för särskilda fall besluta att certifikat som utfärdas av en sakkunnig och som bara avser utrustning till fartyg och personlig skyddsut— rustning skall ha samma giltighet som certifikat som utfärdas av sjöfarts— verket.
Paragrafensjörsta stycke skall jämföras med 1 kap. 155 sjösäkerhets- lagen och 8 kap. 7 5 utredningsförslaget.
Enligt 1 kap. 155 sjösäkerhetslagen får regeringen förordna att under- sökning rörande fartyg och utrustning. som företas av utländsk myndighet eller av klassificeringsanstalt. skall godkännas som tillsynsförrättning. verkställd av svensk myndighet samt att certifikat som har utfärdats efter en sådan undersökning har samma giltighet som certifikat utfärdade av svensk myndighet.
Detta stadgande är av stor praktisk betydelse. Kommersiella fartyg är i regel underkastade privat kontroll av de internationella klassificeringssäll-l skapen. Hos sällskapen förs en registerbok över de registrerade fartygen med uppgifter om deras tekniska beskaffenhet. Uppgifterna tjänar till ledning när avtal skall slutas om befr'aktning eller om försäkring av fartyg eller last. Vid inregistrering i ett klassificeringssällskap erhåller fartyget en viss klass som anger att det med hänsyn till beskaffenheten av skrov.
'maskineri och viss utrustning anses från befraktnings- och försäkringssyn-
punkt betryggande och att det uppfyller kraven i sällskapets reglemente. Redogörelscr för de internationella klassificeringssällskapens verksam- het finns 1 bl. a. betänkandena ('D'sK 1981: 17) Samordnad säkerhetstillsyr't av fartyg och (DsK 1984. 4) Tillsyn av fartyg. Av redogörelserna framgår. bl. a. att sällskapen har omfattande tekniska resurser och att de får anses vara pålitliga. .
Sedan länge läggs klassificeringssällskapets åtgärder och bekräftelser av fartygets tillstånd till grund för bedömningen av ett klassat fartyg. Beträf- fande det praktiska tillsynsarbetet innebär detta att klassificeringssällska- pets åtgärder och bedömningar vad gäller skrov och maskineri inte närma- re kontrolleras av sjöfartsverket. Den av verket utövade tillsynen i dessa delar består i praktiken av att på'grundval av en rapport från sällskapet utfärda de officiella certifikat som fartyget skall ha.
1 kap. 155 sjösäkerhetslagen innehåller f.n. bemyndigande att överlåta både tillsyn och certifiering av fartyg till klassificeringssällskap. Bemyndi- gandet i sistnämnda del har utnyttjats endast i fråga om fribordseertifikat. se 1 kap. 15.5 tredje stycket förordningen (1965:908) om säkerheten på fartyg. '
Enligt 10 kap. 5.5 tredje stycket regeringsformen kan riksdagen överlåta vissa förvaltningsuppgifter till bl. a. andra stater eller utländska inrättning- ar eller samfälligheter. Riksdagen får också i lag bemyndiga regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att i särskilda fall besluta om sadan överlåtelse. Innefattar uppgiften myndighetsutövning. krävs beslut' av riksdagen med tre fjärdedels majoritet.
Det är i hög grad önskvärt att certifikat som har utfärdats av ett klassifi- ceringssällskap kan godtas på samma sätt som om en svensk myndighet hade utfärdat certifikatet.' Det är i så fall fråga Om överlåtande av en förvaltningsuppgift.
I samband med remissen till lagrådet anförde jag att frågan huruvida överlåtande av eertifieringsuppgiften kan delegeras till regeringen eller annan myndighet beror påom uppgiften är så 'specificerad och avser en så begränsad krets att regeringsformens krav på att det skall röra sig om "särskilda fall" kan anses uppfyllt. För egen del ansågjag att ett överlåtan- de av certifieringsuppgift enligt fartygssäkerhetslagen till vissa bestämda utländska myndigheter eller klassificeringssällskap var en sådan överlåtel- se i särskilda fall som avses i regeringsformen. I det till lagrådet remittera— de förslaget föreslogjag därför bestämmelser om bemyndiganden för rege- ringen eller sjöfartsverket att föreskriva att certifikat som tltfärdats av bl. a. viss utländsk myndighet eller ett visst svenskt eller utländskt klassifi- ceringssällskap skulle ha samma giltighet som certifikat utfärdade av sjö- fartsverket.
Jag vill erinra om att den i remissen föreslagna regleringen i förevarande paragraf och 10 kap. 205 i princip överensstämmer med vad som nu gäller enligt 1 kap. 155 sjösäkerhetslagen och 6 kap. 6.5 lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg (vattenföroreningslagen).
Lagrådet har beträffande överlåtelse av- certifieringsuppgifter till ut- ländska subjekt anfört åtskilliga synpunkter och pekat på en annan lösning.
' nämligen att det direkt i lag överlåts till angivna utländska rättssubjekt att utfärda vissa typer av certifikat. '
Jag godtar den lösning som lagrådet har föreslagit. I enlighet härmed föreslårjag att man direkt i lagen överlåter certifieringsuppgiften till vissa bestämda utländska inrättningar med _stöd av 10 kap. 55 tredje stycket första meningen regeringsformen.
Jag förordar att uppgiften överläts till de' klassificeringssällskap som nu anges i 1 kap: 95 förordningen (1965:908) om säkerheten på fartyg (jfr 6 kap. 2 5 förordningen 19802789 om åtgärder mot vattenförorening från fartyg). Däremot finns det inte i detta lagstiftningsärende underlag för att föreslå överlåtelse till utländska myndigheter. t.ex. tillsynsmyndigheterna. i de övriga nordiska länderna. F.n. torde det knappast heller föreligga något egentligt behov av en möjlighet till sådan överlåtelse.
De klassificeringssällskap som anges i 1 kap. 9 5 sjösäkerhetsförordning- en är alla välrenommerade och har erförderlig kompetens på området. Förhållandena kan emellertid ändras. Det är därför viktigt att den närmast ansvariga svenska myndigheten. sjöfartsverket, ges tillfälle att fortlöpande ' följa verksamheten vid sällskapen för kontroll av att denikvalitetsmässigt håller tillräcklig nivå. Frågor som rör en sådan kontrollverksamhct måste regleras i avtal med sällskapen. Avtalsvägen bör vidare vissa andra frågor regleras. t.ex. ansvaret vid fel eller försummelser från sällskapens sida. Vilka fragor som i övrigt bör avtalsregleras bör lämpligen sjöfartsverket bedöma.
ella klassificeringssällskapen görs beroende av att det föreligger ett avtal om detta mellan staten och sällskapet i fråga. Att ett sådant villkor ställs upp kan inte anses strida mot 10 kap. 55 eller någon annan'bestämmelse i regeringsformen. Det bör ankomma på regeringen eller sjöfartsverket att på lämpligt sätt ge tillkänna med vilka av de aktuella klassificeringssällska- pen som avtal har träffats och vars certifikat sålunda skall ha samma" verkan som om de utfärdats av sjöfartsverket.
Vattenföroreningslagen innehåller' 1 6 kap. 6.5 en bestämmelse motsva- rande den som nu finns' 1 1 kap. 155 sjösäkerhetslagen. Även den bestäm- melsen bör ändras till överensstämmelse med vadjag nu har förordat.
Andra stycket i förevarande paragraf saknar motsvarighet i sjösäkerhets- lagen men motsvarar 8 kap. 75 utredningsförslaget. Genom förordnanden som avses i paragrafen kan befintlig specialkunskap på skilda områden tillgodogöras på ett praktiskt sätt. Som lagrådet framhållit gäller bestäm- melsen enbart svenska sakkunniga (jfr 11 kap. 65 tredje stycket regerings- formen).
Förevarande paragraf måste såvitt avser första stycket antas av riksda- gen med tre fjärdedels majoritet för att bli gällande.
7 .5 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att fartyg, utöver certifikat som anges i denna lag. skall ha certifikat avseende något visst förhållande som regleras i denna lag eller i föreskrif- ter som utfärdas med stöd av lagen.
Prop. 1987/8853
Paragrafen motsvarar 1 kap. 125 sjösäkerhetslagen och 1 kap. 105 första stycket utredningsförslaget.
8 5 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att utländska fartyg vid sjöfart inom Sveriges sjöterritorium skall inneha ett certifikat utfärdat av behörig utländsk myndighet eller en motsvarande handling.
Paragrafen saknar motsvarighet i sjösäkerhetslagen men motsvarar 1 kap. 11 5 utredningsförslaget. Den har också viss motsvarighet i 4 kap. 2.5 vattenföroreningslagen. '
Bestämmelsen skall försvåra användningen av undermåliga utländska fartyg. vilket är särskilt viktigt när det gäller fartyg som för laster av speciellt farlig art. Genom internationella överenskommelser kan faststäl- las att fartygen i vissa avseenden skall uppfylla viss standard. samtidigt som det slås fast att fartyg från icke fördragsslutande stater inte skall behandlas förmånligare än konventionsstaternas fartyg. Särskilt i sist- nämnda hänseende är ett bemyndigande som det förevarande av värde.
9 5 Regeringen får meddela föreskrifter om vilka fartområden som skall finnas och omfattningen av de olika områdena. Regeringen får också meddela föreskrifter om rätt för sjöfartsverket att i särskilda fall bestämma att ett fartygs fartområde skall ha annan omfattning än vad som följer av första meningen.
Paragrafen ersätter 1 kap. 11 .5 andra och tredje styckena sjösäkerhets- lagen och 1 kap. 85 andra och tredje styckena utredningsförslaget.
Bestämmelser om vilka fartområden som skall finnas och omfattningen av dessa bör lämpligen meddelas av regeringen. Regeringen bör också bemyndigas att överlåta åt sjöfartsverket att pröva frågan om ett fartygs fartområde i särskilda fall. '
2 kup. Fartygs sjövärdighet
Utredningen har till 2 kap. fört ett par bestämmelser från 9 kap. sjösäker- hetslagen om befälhavares och maskinchcfs skyldigheter. Jag anser emel- lertid att de bestämmelserna knappast har sin plats här utan föreslår att'de tas in i 5 kap. tillsammans med bemanningsbestämmelserna. _
[ sjösäkerhetslagens 2 kap. 55 finns bestämmelser om att ett farteertifi- kat bl.a. när det inte längre är giltigt skall lämnas till sjöfartsverket. Denna bestämmelse har utgått ur lagen. Den kan i stället meddelas som en verkställighetsföreskrift.
] .5 Ett fartyg är sjövärdigt bara om det är så konstruerat. byggt. utrustat och hållet i stånd att det med hänsyn till sitt ändamål och den fart som det används i eller avses att användas i erbjuder betryggande säkerhet mot sjöolyckor.
60'
Paragrafen motsvarari sak helt 2 kap. 1 5 sjösäkerhetslagen och 2 kap. 1 5 utredningsförslaget.
.? 5 Ett farteertifikat är ett bevis att ett fartyg vid tillsyn har befunnits sjövär- digt. '
Till paragrafen har förts den definition av farteertifikat som nu återfinns i ' 2 kap. 25 första stycket sjösäkerhetslagen och som i utredningsförslaget har tagits upp i 2 kap. 1 5 första meningen.
3 5 . Ett svenskt fartyg skall ha fartcertifikat. om det har en bruttodräktighet av minst 100 eller om det är ett passagerarfartyg.
Ett fartyg som ägs eller brukas av svenska staten och som används uteslutande för statsändamål och inte för affärsdrift behöver inte ha fart- certifikat.
Sjöfartsverket får befria ett fartyg från skyldigheten att ha farteertifikat, om ett passagerarfartygscenifikat har utfärdats för fartyget enligt_4 kap.
Paragrafen. som motsvarar 2 kap. 2 och 3 55 sjösäkerhetslagen samt 2 kap. 2 5 andra och tredje meningarna samt 3 5 utredningsförslaget, reglerar skyldigheten för fartyg att ha farteertifikat. Den definition av passagerar- fartyg som nu finns i 2.5 andra stycket har flyttats till 4 kap. 1 5 i den nya lagen. _
Formuleringen i andra stycket angående vilka statsfartyg som är uteslut- na från certifikatskyldigheten skiljer sig från den tidigare och ansluter i stället till sjölagens uttryckssätt (se 11 och 230 55 sjölagen). Ändringen innebär att bl. a. vägverkets färjor inte längre behöver ha farteertifikat.
TCO har ifrågasatt undantaget från fartcertifikatskyldigheten för kust- bevakningens fartyg. Enligt TCO skulle ett av sjöfartsverket utfärdat sjövärdighetsbevis vara av värde såväl för de ombordanställda som för myndigheten eftersom kustbevakningens fartyg ofta används under extre- ma betingelser. t.ex. i samband med sjöräddning och miljöskyddsopera- tioner. TCO har påpekat att ett antal samarbetsavtal har träffats med andra länder i fråga om sjöräddning och miljöskydd. vilket innebär att fartygen lämnar sitt ordinarie verksamhetsområde och övergår i en vidare fart.
För egen del anserjag inte att det finns skäl att ändra den nu gällande ordningen som innebär att generaltullstyrelsen, liksom andra förvaltnings- myndigheter. själv svarar för att dess-fartyg är sjösäkra. Jag vill också . erinra om den i tillsynskapitlet (10 kap.) föreskrivna skyldigheten för sådana myndigheter att i tillsynsfrågor samråda med sjöfartsverket.
4 .5 Sjöfartsverket skall förklara ett farteertifikat ogiltigt. om
[. fartyget eller dess utrustning har ändrats så väsentligt att ändringen kan antas ha betydelse för sjövärdigheten.
2. fartyget eller dess utrustning har skadats på ett sätt som uppenbarli- gen är av betydelse för sjövärdigheten och skadan inte avhjälps på det sätt som sjöfartsverket bestämmer.
3. någon annan omständighet har förekommit som uppenbarligen kan ha
betydelse för fartygets sjövärdighet. eller 4. fartyget inte undergår föreskriven tillsyn.
Paragrafen motsvarar utan ändring i sak 2 kap. 45 sjösäkerhetslagen och 2 kap. 45 utredningsförslaget. '
5 5 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om hur ett fartyg skall vara konstruerat. byggt. utrustat och hållet i stånd för att det enligt 1 5 skall anses vara sjövärdigt.
I förordningen (l965:908) om säkerheten på fartyg och i föreskrifter som utfärdats av sjöfartsverket finns'ett stort antal regler om fartygs konstruk- tion m. m.. avsedda att garantera sjövärdigheten. Dessa regler har medde- lats med stöd'av 11 kap. 4 5 första meningen sjösäkerhetslagen. Som jag kommer att redogöra för i anslutning till 13 kap. föreslår jag att den bestämmelsen inte får någon motsvarighet i fartygssäkerhetslagen. I den mån särskilda bemyndiganden behövs i fortsättningen. har de tagits upp i de kapitel där de sakligt sett hör hemma. I enlighet härmed har i förevaran— de paragraf tagits in ett bemyndigande för regeringen 'eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om fartygs konstruk- tion m.m. ' '
6 -.5 Regeringen eller. efter regeringens bemyndigande. sjöfartsverket får med- dela föreskrifter om rätt att använda fartyg till sjöfart utan hinder av vad som sägs i detta kapitel.
Paragrafen motsvarar 2 kap. 65 sjösäkerhetslagen och 2 kap. 65' utred- ningSförslaget. Till skillnad från vad som nu gäller kan regeringen delegera sin rätt att meddela föreskrifter till sjöfartsverket. '
Under remissbehandlingen har sjöfartsverket föreslagit att möjlighet införs att befria fartyg som har certifikat enligt vissa internationella kon- ventioner från skyldigheten att ha farteertifikat. Den förevarande paragra- fen ger enligt min uppfattning erforderliga möjligheter här'til'l.
3 kap. Fartygs lastning
Utredningen har föreslagit att det i kapitlet om lastning skall tas in en hänvisning till bl.a. sjölagens regler om befälhavarens skyldigheter beträf- fande lastning när fartyget skall göras sjöklart. Jag anser emellertid en sådan hänvisning onödig vid sidan av den regel. om'befälhavarens skyldig- heter som jag föreslår i 5 kap. 2 5.
l .5 Ett fartyg får inte vara så lastat eller barlastat att dess stabilitet eller bärighet äventyras eller att säkerheten för fartyget eller de ombordvarande annars sätts i fara. ' -
Paragrafen motsvarar utan ändring i sak 4 kap. 1 5 sjösäkerhetslagen och 4 kap. 1 5 utredningsförslaget. "
2' 5 För fartyg som har en bruttodräktighet av minst 20 och som befordrar passagerare eller gods skall sjöfartsverket fastställa fartygets minsta tillåt- na fribord. Detta gäller dock inte lustfartyg.
Sjöfartsverket får medge att ett fa1tyg används till sjöfart trots att farty- gets minsta tillåtna fribord inte har fastställts. '
3 5 Varje fartyg för vilket minsta t'illåtna fribord har fastställts skall på vardera sidan ha fr1bord smarken som utvisar minsta tillåtna fribord.
Paragraferna motsvarar närmast 4 'kap. 25 sjösäkerhetslagen och 4 kap. 25 utredningsförslaget. ' . . . Enligt gällande lag fastställer sjöfartsverket lastmärken (fribordsmärken) för fartyg som anges i den aktuella bestämmelsen. Därmed avses dock inte märket som sådant utan det minsta tillåtna fribordet. Detta kan vara olika för olika förhållanden under vilka fartyget används. Själva utmärkningen sker sedan i enlighet med vad som fastställts angående fribord. Dessa förhållanden bör komma till direkt uttryck i lagtexten. — ' Utredningen har föreslagit att det nuvarande undantaget för lustfartyg inarbetas i bestämmelsen på så sätt att denna endast skall gälla fartyg som används till att i förvärv'ssyfte transportera gods elle'r passagerarel'Sjö- ' fartsverket och generaltullstyrelsen har påpekat att härigenom undantas även vissa fartyg i allmän trafik som framförs titan förvärvssyfte. t. ex. avgiftsfria vägfärjor. — Avsikten har inte varit att ändra regelns tillämp- I 35 har nuvarande uttryck ”lastmärken” ersatts med det mer träffande uttrycket "fribordsmärken" Av 85 framgår att uppgiften att fastställa minsta tillåtna fribord kan delegeras till vissa klassificeringssällskap.
4 .5' - Ett fartyg får inte lastas djupare än som anges av dess fribordsmärken:
Paragrafen motsvarar 4 kap. 45 sjösäkerhetslagen och 4 kap. 35 utred- -'
ningsförslaget.
5 .5' . Ett _f'ribardscertifikat är ett bevis att ett fartygs fribordsmärken vid tillsyn har befunnits anbragta på fartygets sidor på ett riktigt och varaktigt sätt.
6 5 Ett fartyg som enligt 35 skall ha fribordsmärken skall ocksa ha ett fribords- certifikat.
Paragraferna motsvaras närmast av 4 kap. 35 sjösäkerhetslagen och 4 kap. 45 utredningsförslaget.
7 .5' . Sjöfartsverket skall förklara ett fribordseertifikat ogiltigt, om
]. fartyget eller dess utrustning har ändrats på ett så väsentligt sätt-'att fribordet bör ändras.
Prop. 1987/88: 3
2. fartyget inte är i betryggande skick såvitt rör något förhållande som har betydelse för certifikatets innehåll. eller
3. fartyget inte undergår föreskriven tillsyn beträffande fribordsutmärk- ning.
Paragrafen motsvarar 4 kap. 55 första stycket sjösäkerhetslagen och bestämmelser i utredningsförslaget med samma beteckning.
I förhållande till den nu gällande bestämmelsen har paragrafen förenk- lats. ] stället för den nuvarande uppräkningen av detaljer har de bakomlig- gande principerna angetts. '
4 kap. 55 andra stycket sjösäkerhetslagen rör avlämnande av fribords- eertifikat som blivit ogiltigt. Denna bestämmelse har inte fått någon mot- svarighet i den nya lagen. Det är här fråga om en verkställighetsföreskrift som kan meddelas av regeringen. ' '
8 5 Har minsta tillåtna fribord fastställts av något av de klassificeringssällskap som anges i 1 kap. 65 första stycket och har det mellan staten och sällskapet träffats avtal om sådan fastställelse för svenska fartyg. skall fastställelsen ha samma giltighet som om den gjorts av sjöfartsverket.
Bestämmelsen saknar motsvarighet i såväl sjösäkerhetslagen som i ut- redningens förslag.
I specialmotiveringen till 1 kap. 6.5 har jag redogjort för bestämmelsen i 1 kap. 155 sjösäkerhetslagen. Den nu föreslagna bestämmelsen gör det möjligt att förutom tillsyn och utfärdande av certifikat låta de i 1 kap. 65 angivna klassificeringssällskapen fastställa minsta tillåtna fribord. På detta område gäller vissa internationellt godtagna regler. främst 1966 års last- linjekonvention. ' "
I det till lagrådet remitterade förslaget innefattade paragrafen rätt för regeringen eller efter regeringens bemyndigande sjöfartsverket att före- skriva att minsta tillåtna fribord får fastställas av ett klassificeringssäll- _ skap.. Efter påpekande avllagrådet (se under ] kap. 65) har paragrafen erhållit den nu föreslagna lydelsen. Att ett klassificeringssällskap som har fastställt minsta tillåtna fribord under vissa förutsättningar också kan utfär- da ett giltigt certifikat om detta följer av 1 kap. 6 5. '
I enlighet med vad som gäller i fråga om 1 kap. 65 första stycket måste förevarande paragraf antas av riksdagen med tre fjärdedels majoritet för att bli gällande.
9 ..5' Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om' minsta tillåtna fribord. fribordsmärken, fri- bordseertifikat och lastning.
Regeringen och sjöfartsverket har med stöd av bemyndigandet i 11 kap. 45 sjösäkerhetslagen meddelat ytterligare föreskrifter om lastning m.m. Eftersom någon motsvarighet till 11 kap. 45 sjösäkerhetslagen inte föreslås i fartygssäkerhetslagen. har ett bemyndigande såvitt gäller de ämnen som avses i kapitlet tagits upp i förevarande paragraf. '
10 5. _ . Bestämmelserna om fribordsmärken och fribordseertifikat gäller inte ut- ländska fartyg i vidare mån än regeringen föreskriver det.
II .5' För ett utländskt fartyg får som fribordseertifikat godtas en annan handling som anger fartygets minsta tillåtna fribord.
Paragraferna motsvarar 4 kap. 65 sjösäkerhetslagen och 4 kap. 7 5 utredningsförslaget.
4 kap. Pasmgerarjhrtyg
1 .5' Med passagerarfartyg avses i denna lag fartyg som medför fler än tolv passagerare. '
Som passagerare räknas varje person ombord utom ]. befälhavaren. 2'. övriga ombordanställda. -
3. andra som befinner sig ombord på grund av arbete för fartygets räkning eller i offentlig tjänsteförrättning rörande fartyget.
4. bärgare eller bärgares medhjälpare som följer med fartyget sedan detta drabbats av sjöolycka.
5. personer som förs in till hamn efter att ha räddats ur sjönöd. samt
6. barn som inte har fyllt ett år.
Paragrafen motsvarar 2 kap. 25 andra stycket och 5 kap. 45 andra stycket sjösäkerhetslagen samt 1 kap. 75 utredningsförslaget. Bestämmel- serna har samlats till en paragraf som inleder kapitlet om passagerarfartyg. Några sakliga förändringar är inte avsedda. _
5 kap. 45 tredje och fjärde styckena sjösäkerhetslagen får anses 'obsoleta och saknar motsvarighet i den nya lagen.
7.5 Ett puss-agara/fartygscertifikat är ett bevis om att ett fartyg vid tillsyn har befunnits lämpligt att transportera passagerare och om det högsta antal passagerare som fartyget får medföra. Det högsta tillåtna antalet passagerare skall bestämmas sa. att säkerhe- ten för passagerarna är betryggande. Avseende skall fästas särskilt vid fartygets stabilitet och bärighet. vid de åtgärder som har vidtagits för utrymning och övergivande av fartyget samt vid skyddet mot ohälsa och olycksfall ombord.
Definitionen av passagerarfartygscertifikat if()"rstu stycket är densamma som i sjösäkerhetslagen. där den återfinns i 5 kap. 2 5. liksom i utredning- ens förslag.
Andra stycket motsvarar närmast 5 kap. 15 i såväl sjösäkerhetslagen som utredningens förslag. I enlighet med vad utredningen har föreslagit har särskilt utsagts att säkerheten för passagerarna skall vara betryggande. DessUtom anges vissa särskilda omständigheter som skall beaktas. Vid prövningen'blir det naturligt att fästa avseende även vid exempelvis brand-
X
skyddet ombord. 5 Riksdagen l987/88. I'M/nl. Nrj
I förordningen (1965:908) om säkerheten på fartyg finns f.n. regler om beräkningen av högsta tillåtna antal passagerare. Regler av detta slag kan meddelas utan särskilt bemyndigande med stöd av 8 kap. 135 första stycket ] regeringsformen.
[ 5 kap. 3 5 sjösäkerhetslagen föreskrivs att ett passagerarfartygscertifi- kat inte får utfärdas för längre tid än den som gäller för fartygets farteertifi- kat. Denna regel saknar motsvarighet i fartygssäkerhetslagen. Den kan lämpligen utfärdas av regeringen som en verkställighetsföreskrift.
3 .5' Ett svenskt passagerarfartyg skall ha ett passagerarfartygscertifikat.
Ett utländskt passagerarfartyg skall ha ett certifikat eller en annan hand- ling. sont anger det högsta tillåtna antalet passagerare.
Paragrafen motsvarar 5 kap. 25 sjösäkerhetslagen och samma paragrafi utredningens förslag.
Av bestämmelsen i andra stycket följer att man inte från svensk sida skall pröva på vilket sätt ett utländskt passagerarfartygs högsta tillåtna passagerarantal har fastställts.
4 .5' Ett passagerarfartyg får inte medföra fier passagerare än som anges i passagerarfartygscertifikatet eller. i fråga om ett utländskt fartyg. motsva- rande handling.
5 .5' Bestämmelserna i 2 kap. 4.5 om ogiltigförklaring av farteertifikat skall tillämpas även i fråga om passagerarfartygscertifikat.
Paragraferna motsvarar 5 kap. 45 första stycket och 5 kap. 55 sjösäker- hetslagen samt 5 kap. 4 och 5 5.5 utredningsförslaget.
2 kap. 55 sjösäkerhetslagen har inte någon motsvarighet i den nya lagen. Nuvarande hänvisning i 5 kap. 55 till den paragrafen har sålunda utgått.
6 ..5' Regeringen. eller efter regeringens bemyndigande. sjöfartsverket får med- dela föreskrifter om rätt att använda passagerarfartyg till sjöfart utan hinder av vad som sägs i detta kapitel.
Paragrafen motsvarar 5 kap. 65 sjösäkerhetslagen och samma paragrafi utredningsförslaget. Till skillnad från vad som nu gäller kan regeringen delegera sin rätt att meddela föreskrifter till sjöfartsverket.
Bestämmelsen tillkom för att förenkla förfarandet i'samband med prov- turer med nybyggda eller ombyggda fartyg (prop. 1965: 132 s. 107). Vid sådana tillfällen brukar bl.a. redare och varvspersonal samt gäster följa med ombord. Enligt den före sjösäkerhetslagen gällande lagstiftningen fordrades att fartyget först undergick passagerarfartygsbcsiktning med därtill hörande prov. innan det fick ta ombord passagerare för den slutliga provturen. Detta ansågs väl omständligt. 'Redan före sjösäkerhetslagen fanns vidare möjlighet att meddela föreskrifter om att passagerarfartygs— certifikat inte heller behövdes för resor med däckade fiskefartyg till sam-
mankomster av gemensamt intresse för den bofasta skärgårdsbefolkning- en. Aven sådana föreskrifter omfattas av bestämmelsen.
5 kap. Fartygs bemanning
[sjösäkerhetslagens 6 kap. 8 5 finns föreskrifter om hur länge ett beslut om minimibesättning gäller. Dessa regler behöver inte stå i lagen utan kan med stöd av 8 kap. 13.5 första stycket 1 regeringsformen meddelas av regering- en. Föreskrifter motsvarande 6 kap. 7å sjösäkerhetslagen om anteckning av beslut av befälhavare m. m. kan i fortsättningen meddelas av regeringen eller förvaltningsmyndighet med stöd av bemyndigandet i 18å av föreva- rande kapitel (se vidare lagrådets yttrande).
Sjöfartsverket har i sitt remissyttrande tagit upp frågan om ett bygg- nadsvarvs ansvar för bemanningsförhållandena under provturer. Enligt verkets uppfattning bör en bestämmelse om att ansvaret för en betryggan- de bemanning åvilar varvsföretaget tas in i bemanningskapitlet.
Enligt 58 & sjölagen skall fartygets befälhavare innan en resa anträds se. till att fartyget är bemannat på betryggande sätt. Denna bestämmelse gäller även under provturer. Någon ytterligare bestämmelse om byggnadsvar- vets ansvar anserjag inte erforderlig.
I 9" - Ett fartyg skall vara bemannat på ett betryggande sätt.
Paragrafen motsvarar 6 kap. [ Q' första stycket i såväl sjösäkerhetslagen som utredningens förslag.
De föreskrifter som nu finns i 6 kap. lå andra och tredje styckena sjösäkerhetslagen kan meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer med stöd av bemyndigandet i 15% (se vidare lagrå- dets yttrande).
2 9' Edit/hamra: skall se till att han har den kännedom om fartyget som han behöver för att kunna fullgöra sina skyldigheter beträffande säkerheten på "
fartyget.
klart.
När en ombordanställd tillträder sin befattning ombord, skall han genom befälhavarens försorg få behövlig kännedom om fartyget samt om grund- läggande säkerhetsbcstämmelser och åtgärder vid sjöolycka.
Första stycket motsvarar 9 kap. 155 första stycket sjösäkerhetslagen och 2 kap. 7 & första stycket utredningsförslaget.
Enligt utredningen skulle det bättre svara mot nu tillämpade tjänstgö- ringsförhällanden att föreskriva att befälhavaren skulle skaffa sig den behövliga kännedomen när han tillträder sin befattning ombord.
Vad som är relevant är enligt min uppfattning att befälhavaren inte bara när han börjar sin tjänstgöring utan även vid resa med fartyget har den behövliga kännedomen. I hans ansvar ingår att inför en resa eller inför
Innan en resa påbörjas, skall befälhavaren se'till att fartyget görs sjö-
Prop. l:)87/88: 3
tillträdandet av sin befattning bedöma om han i omedelbart samband med detta tillfälle behöver skaffa någon ytterligare kännedom om fartyget eller om den kännedom han har sedan tidigare är tillräcklig.
Andra styrker motsvarar 9 kap. 16.5 första stycket och i viss mån andra stycket sjösäkerhetslagen samt 2 kap. 7.5 andra stycket utredningsförsla- lget. Det äri detta fall naturligt att anknyta skyldigheten i tiden till innan en resa påbörjas. '
Liksom fartygsmiljöutredningen anser jag att uppräkningar av det slag som 9 kap. 16% andra stycket innehåller om möjligt bör undvikas. En sådan uppräkning blir lätt missvisande och föråldrad. Lagen bör i stället ange de huvudsakliga riktlinjerna. '
Närmare bestämmelser om vad befälhavaren har att iaktta finns i sjö- lagen. främst i dess 58 &. Där används dock inte uttrycket "sjöklart" utan uttrycket "behörigt skick". vilket innefattar olika moment såsom sjövär- dighet. bemanning, utrustning m.m. ]. förarbetena till sjösäkerhetslagen (prop. 1965: 132 s. 119f) uttalade departementschefcn bl.a. att ordet sjö- klart — som. betyder klart för den avsedda resan — torde vara ällmänt vedertaget i sjöfartskretsar och synes vara en språkligt klar sammanfatt— ning av de olika åtgärder beträffande fartyget som skall'h'a vidtagits före en resa. — Jag delar den uppfattningenf
Ytterligare bestämmelser om vad befälhavaren har att iaktta kan medde- las genom verkställighctsföreskrifter.
Bestämmelsen i tredje stycket. som utgjorde 7 kap. Bä i det remitterade förslaget. har på inrådan av lagrådet i stället tagits upp i förevarande paragraf. Bestämmelsen motsvarar 9 kap. 15 ?; tredje stycket sjösäkerhets- lagen och 3 kap. 15å utredningsförslaget. Genom den ändrade placeringen betonas att befälhavarens skyldigheter i de hänseenden som anges i be- stämmelsen främst tar sikte på sjösäkerheten och. mindre på arbetsmiljön. Vidare har ordet "'fartygsolycka" bytts ut mot "sjöolycka" (jfr 2 kap. 1 5 och 4 kap. 1 9" andra stycket).
3 s' Maskim'ha/bn är ansvarig för drift och underhåll av fartygets maskineri med tillhörande anordningar-samt för fartygets brandsäkerhet. '
Innan en resa .päbörjas. skall maskinchefen se till att maskineriet med de anordningar .som hör till detta är i behörigt skick. att brandskyddsanord- ningarna är klara till omedelbart bruk och att vad som behövs för maskine- riets drift finns ombord.
Paragrafen motsvarar 9 kap. 15.5 andra stycket och 165 tredje stycket .. sjösäkerhetslagen samt 2 kap. 8 &" utredningsförslaget.
Maskinchefens åligganden enligt första stycket i förevarande paragraf omfattar hela den tid han är i tjänst. "Han är skyldig se-till inte bara att maskineriet och övriga anordningar kan fungera utan också att vederbörlig tillsyn sker inom hans anSvarsområde. ] sjösäkerhetslagen talas om maski- neriet med tillhörande "anläggningar och inrättningar". I denna paragraf används i stället termen "anordningar” (jfr 2 kap. Så arbetsmiljölagen).
Maskinchefen är ansvarig för driften och underhållet av maskineriet med tillhörande anordningar samt för fartygets brandsäkerhet. Utredningen har
med förebild i 9 kap. 15.5 andra stycket sjösäkerhetslagen föreslagit en andra mening i samma stycke med innehåll att maskinchefen är skyldig att skaffa sig behövlig kännedom om vad-han enligt första meningen är ansva-
rig för. Jag anser att det är självklart att han har den skyldigheten. Någon _ , . särskild bestämmelse härom behövs inte.
I paragrafens andra stycke regleras maskinchefens åligganden när en resa skall påbörjas. Den nuvarande föreskriften om att uppgift om medför- da drivmedel skall lämnas till befälhavaren har inte tagits med eftersom den avser en enda detalj och inte den viktigaste. Föreskrifter om detta kan vid behov meddelas i tillämpningsföreskrifter.
Sveriges fartygsbefälsförening hari sitt remissyttrande hemställt att det - av lagtext eller kommentarer klart skall framgå att den förevarande para- grafen inte inskränker befälhavarens övergripande ansvar för hela fartyget enligt sjölagen gentemot myndigheter. rederi och andra intressenter.
Befälhavarens ansvar och befogenheter enligt sjölagen framgår främst av dess Stå—70%. Den-nu förevarande paragrafen inskränker inte vad som sålunda gäller.
Det är uppenbart att bestämmelserna om maskinchefens ansvar inte har ' någon aktualitet om en maskinchef inte ingår i besättningen.
4 5 Varje medlem av ett fartygs besättning skall ha så god syn och hörsel'som hans uppgifter kräver.
Bestämmelser om hälsoundersökning av sjömän finns I 18— 21 Så mönst- ringslagen (1983: 929).
Första stycket motsvarar utan ändring i sak 6 kap. 25 sjösäkerhetslagen och samma paragraf i utredningsförslaget.
Den nuvarande bestämmelsen i sjösäkerhetslagen"infördes genom lagen 1979:1107 (se pr0p. 1978/791117 s.75 och 89). Bestämmelsen gäller all slags sjöfart. alltså även sådan där personalen inte behöver gå igenom regelbunden hälsokontroll och skall kunna visa upp läkarintyg. Den avser alla som har befattning på ett fartyg. alltså även den eller de ansvariga på _ en fritidsbåt och hela besättningen på ett fartyg som inte på'annat sätt berörs av bemanningsreglerna.
Kraven på syn- och hörselförmåga kan variera mellan olika befattnings- havare i besättningen. Utredningen har föreslagit att paragrafen utformas så att det'görs klarare att kravet på tillräcklig syn och hörsel gäller varje medlem av besättningen envar med hänsyn till de uppgifter som åligger honom. Jag biträder detta förslag.
Hovrätten för Västra Sverige har efterlyst en bestämmelse i detta sam- manhang som tar sikte på vikten från säkerhetssynpunkt av nykterhet till sjöss. I 13-kap. sjölagen finns bestämmelser om ansvar för olika klan- dervärda beteenden till sjöss. bl.a. onykterhet (325 å,jfr 1 kap. 65 sjötra- ftkförordningen 19861300'). Enligt min mening finns det inte tillräcklig _ anledning att ta upp en liknande bestämmelse även i detta sammanhang. I andra stycket har tagits in en hänvisning till mönstringslagens bestäm- melser om hälsoundersökning av sjömän.
5 5 För varje passagerarfartyg och för varje annat fartyg med en bruttodräktig- het av minst 20 som transporterar gods eller passagerare skall fastställas det minsta antalet besättningsmän i olika befattningar som kan anses vara betryggande från sjösäkerhetssynpunkt i den fart som fartyget används i eller avses att användas i (minimibesiittning). -
På begäran skall minimibesättning fastställas också för ett fartyg som avses i första stycket och som är under byggnad eller projektering eller som skall köpas från någon annan.
Paragrafen motsvarar 6 kap. 3 5 första stycket första och andra mening- arna samt delar av andra stycket sjösäkerhetslagen. Den motsvarar 6 kap. 35 första stycket utredningsförslaget. Definitionen av vad som avses med minimibesättning har gjorts tydligare.
De närmare anvisningar om vad som skall beaktas vid fastställandet av minimibesättning som nu finns i 6 kap. 45 har utgått. De behöver inte stå i lagen utan kan meddelas i annan ordning. Bestämmelserna om vem som. skall fastställa minimibesättning i normalfallet och i andra fall har flyttats till en särskild paragraf (75). liksom bestämmelserna om samråd före beslut (8 5).
6 5 Ett fartyg för vilket minimibesättning skall fastställas enligt 55 får inte framföras innan ett sådant beslut har meddelats.
Ett fartyg för vilket minimibesättning har fastställts får inte framföras. om inte besättningen har den storlek och den sammansättning i övrigt som anges i beslutet. Fartyget får inte heller framföras i annan fart än som anges i beslutet.
Paragrafen motsvarar 6 kap. 55 sjösäkerhetslagen och 6 kap. 65 utred- ningsförslaget. Den anger betydelsen av bestämmelserna om minimibesätt- ning. Någon ändring i sak har inte gjorts. Detta innebär att förbudet att framföra fartyg innan beslut om minimibesättning har fattats alltjämt gäller endast fartyg för vilka föreskrift om faställande av minimibesättning med— delats direkt i lagen. däremot inte fartyg för vilka föreskrifter meddelats i annan form enligt 17 5.
7 5 Minimibesättning fastställs av sjöfartsverket.
För fartyg som ägs eller brukas av svenska staten och som används uteslutande för statsändamål och inte för affärsdrift skall minimibesättning fastställas av den myndighet som förvaltar fartyget. om inte regeringen föreskriver eller för "särskilda fall beslutar annat. Myndigheten skall samrå- da med sjöfartsverket före beslutet.
I paragrafen återfinns de bestämmelser om vem som skall fastställa minimibesättning som finns i 6 kap. 35 sjösäkerhetslagen och samma paragrafi utredningens förslag. Definitionen av icke kommersiella statsfar- tyg har på förslag av utredningen ändrats till överensstämmelse med mot- svarande definition i sjölagen. Ändringen medför bl. a. att minimibesätt- ning såvitt gäller vägverkets färjor i förekommande fall fastställs av väg- verket.
I paragrafen har också tagits in en bestämmelse om samråd med sjöfarts- verket. I samband med 1979 års ändringar i sjösäkerhetslagen (prop. 1978/79:117 s.63f) uttalade föredraganden att han fann det naturligt att den myndighet som förvaltar ett fartyg samråder med sjöfartsverket och utnyttjar dess sakkunskap i bemanningsfrågor och andra säkerhetsfrågor. då tveksamhet uppstår eller då ny materiel eller ny organisation skall införas. Någon föreskrift om samråd ansågs emellertid inte behövlig.
Fartygsmiljöutredningen har föreslagit att en sådan föreskrift tas in i lagen med motiveringen att det ansetts rikligast att där uttrycka vad som oftast tillämpas i praktiken. Remissinstanserna har inte berört frågan.
För egen del anserjag att en föreskrift om samråd skulle ha sitt värde. Föreskriften kan i och för sig meddelas i förordning. Jag förordar ändå att föreskriften i syfte att öka läsbarheten tas upp i själva lagen.
8 5 Innan sjöfartsverket meddelar ett beslut om minimibesättning. skall verket samråda med organisationer som företräder redare och ombordanställda.
En myndighet som med stöd av 7 5 andra stycket beslutar om minimibe- sättning skall före beslutet samråda med de organisationer som företräder de anställda inom myndigheten.
Sjöfartsverket och andra myndigheter som fastställer minimibesättning får meddela provisoriska beslut om minimibesättning utan att samråda med organisationerna. Sådana provisoriska beslut får meddelas endast om dröjsmål skulle medföra betydande" kostnad eller annan avsevärd olägen- het. Ett provisoriskt beslut gäller i högst tvä månader.
] paragrafens båda första stycken upptas de bestämmelser om samråd med redares och ombordanställdas organisationer som finns i 6 kap. 35 sjösäkerhetslagen och 6 kap. 45 första stycket utredningsförslaget.
Paragrafens tredje stycke upptar de bestämmelser om provisoriska be— slut om minimibesättning som nu återfinns i 6 kap. 3 5 tredje stycket och 85 andra stycket sjösäkerhetslagen. I utredningsförslaget motsvaras bestäm- melserna av 6 kap. 45 andra stycket och 95 andra stycket.
95. Den myndighet som har meddelat ett beslut om minimibesättning får återkalla beslutet
1. om fartyget eller dess utrustning har ändrats på ett sätt som kan antas ha betydelse för minimibesättningens sammansättning, eller
2. om andra väsentliga förutsättningar för beslutet har ändrats.
Paragrafen innehåller bestämmelser om återkallelse av beslut om mini- mibesättning och motsvarar med endast redaktionella ändringar 6 kap. 95 sjösäkerhetslagen och 6 kap. 105 utredningsförslaget.
10 25 Ett fartygs befälhavare-får besluta att fartyget skall framföras trots att besättningen inte uppfyller kraven i beslutet om minimibesättning under förutsättning att orsaken till att kraven inte uppfylls är att det inom besättningen har inträffat ett plötsligt sjukdomsfall eller någon annan oförutsedd händelse. att bristen inte kan avhjälpas före fartygets planerade avgång. och
att den besättning som finns på fartyget är tillfredsställande sammansatt med hänsyn till fartygets säkra framförande och sjösäkerheten i övrigt.
Beslutet får inte innebära att fartyget framförs i någon annan fart än som anges i beslutet om minimibesättning eller att detta beslut frångås såvitt avser kvalifikationcrna hos befälhavaren. radiotelegrafister eller radiotele- fonister.
Beslutet får inte avse längre tid än en vecka eller. om resan till närmaste destinationshamn tar längre tid i anspråk. den tid som behövs för resan dit.
I ett beslut om minimibesättning får befälhavarens rätt att fatta beslut enligt första stycket inskränkas ytterligare.
1] 5 Innan befälhavaren fattar ett beslut enligt [05 skall han samråda med skyddskommittén eller. om det inte finns någon sådan på fartyget. med skyddsombudet.
Paragraferna innehåller bestämmelser om s.k. befälhavarbeslut och motsvarar utan ändringar i sak 6 kap. 65 sjösäkerhetslagen och 6 kap. 75 utredningsförslaget. I fråga om de situationer för vilka möjligheten till befälhavarbeslut är avsedd får jag hänvisa till prop. 1978/79:117 s. 53 och . 92. Det är naturligt att befälhavaren före beslutet överlägger även med maskinchefen och övrigt sjöbefäl.jfr prop. 1978/79:117 s. 56.
13 5 . . . . Fartygets redare eller ägare-skall anställa dem som ingår i minimibesätt- ningen och tillhör däcks— eller maskinpersonalen. .
Om det finns särskilda skäl till det, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medge att sådan personal anställs av någon annan. Innan ett medgivande lämnas. skall samråd ske med organisationer som företräder redare och ombordanställda.
l paragrafen anges vem som skall anställa den däcks- och maskinperso- nal som ingår i minimibesättningen. Paragrafen ersätter 9 kap. 1 5 andra stycket sjösäkerhetslagen. Den motsvarar 6 kap. 55 andra stycket utred- ningsförslaget.
Bestämmelsen har i fartygssäkerhetslagen ändrats i två hänseenden. Dels har en möjlighet införts att låta fartygets ägare anställa personalen även om han inte själv är redare. Beträffande skälen härtill fårjag hänvisa till den allmänna motiveringen (avsnitt 2.2.4). Vidare har införts en möjlig- het till dispens från regeln. Den möjligheten villjag kommentera närmare.
Den huvudregel som har slagits fast i paragrafen är av stor vikt för sjösäkerheten och för de ombordanställdas anställningstrygghet och möj- ligheter till medinflytande på arbetsplatsen. Det bör därför finnas vägande skäl för att dispens skall kunna medges. Detta har i lagtexten markerats genom uttrycket "särskilda skäl". '
En första förutsättning för dispens bör vara att sjösäkerheten inte för- sämras. Vidare måste i dispensärendet klarläggas att den tilltänkte arbets- givaren kan erbjuda en anställningstrygghet som är likvärdig med den som - personalen skulle ha haft om dispens inte hade meddelats. Slutligen måste naturligtvis den som ansöker om _dispens kunna visa att det föreligger ett verkligt behov därav.
Om dessa grundförutsättningar är uppfyllda bör dispens kunna meddelas främst i två typer av situationer. Den ena är när en svensk redare vill anlita ett annat seriöst svenskt rederiföretag för driften av fartyget. Som redare- föreningen påpekat kan det förekomma fall då ett sådant samarbete är motiverat av företagsekonomiska skäl. Den andra typsituationen som be- rörts under remissbehandlingen är när någon med ingen eller endast be- gränsad redarerfarenhet blir redare för ett fartyg. Det har exempelvis förekommit att ett till svenska varvsföretag närstående företag-genom omständigheternas makt har blivit ägare till fartyg. Vidare kan det tänkas att ett konkursbo är ägare och redare av ett fartyg. Under förutsättning att den tilltänkte arbetsgivaren är ett etablerat svenskt rederiföretag bör di- spens kunna meddelas.
Det ligger i sakens natur att det inte i dag går att förutse huruvida dispens kan vara möjlig även i andra situationer än de berörda. Jag vill dock understryka att det krävs särskilda skäl för dispens. :
I anledning av farhågor som under remissbehandlingen har uttalats av de ombordanställdas organisationer villjag anföra attjag inte avsett att öppna vägen för andra bemannings- eller managementbolag än sådana som'på grund av att de ansvarar för sjösäkerheten ombord och är arbetsgivare för de ombordanställda är att anse som redare.
[3 5 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva eller i särskilda fall besutta att för fartyg. som inte enligt 55 skall ha minimibesättning fastställd. skall gälla andra krav i fråga om den beman- ning som behövs från sjösäkerhetssynpunkt (bwnunning.vfi'heskrifrer).
Bestämmelsen har avfattats i enlighet med vad två av lagrådets ledamö- ter har föreslagit. Den motsvarar det bemyndigande angående beman- ningsföreskrifter som ingår i 6 kap. 3 5 andra stycket sjösäkerhetslagen och utredningsförslaget. '
14 5 Ett fartyg för vilket bemanningsföreskrifter gäller får framföras endast om besättningen är så sammansatt att föreskrifterna är uppfyllda.
Paragrafen motsvarar 6 kap. 105 sjösäkerhetslagen och 6 kap. 115 utredningsförslaget.". '
15 5 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om fartygs bemanning.
Paragrafen har införts efter förslag av lagrådet. Den ger möjlighet att meddela bl.a. sådana föreskrifter som nu återfinns i 6 kap. 1 5 andra och tredje styckena sjösäkerhetslagen.
t.-
16 5 . Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om syn- och hörselkraven enligt 45 första stycket samt om hälsoundersökning och läkarintyg avseende dessa krav.
I 6 kap. 35 förordningen (19651908) om säkerheten på fartyg föreskrivs att för kravet på tillräcklig syn- och hörselförmåga hos besättningen skall gälla de föreskrifter som utfärdats med stöd av förordningen (1979z38) om läkarintyg för sjöfolk. Vidare föreskrivs att fordringarna på syn- och hör- selförmåga skall styrkas med läkarintyg. Sjöfartsverket har med stöd av 65 förordningen om läkarintyg för sjöfolk i sjöfartsverkets författningssamling 1981z56 preciserat kraven på syn- och hörselförmåga.
Den förevarande paragrafen. som saknar direkt motsvarighet i utred- ningsförslaget. ger erforderligt bemyndigande för utfärdande av föreskrif- ter om syn- och hörselkraven samt om hälsoundersökning och läkarintyg.
Lagrådet har. under hänvisning till sitt yttrande beträffande 8 kap. 55. uttalat följande om förevarande paragraf. som i lagrådsremissen beteckna- des 5 kap. 155:
Paragrafen upptar ett bemyndigande för regeringen och myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om bl.a. hälsoundersök- ning avseende syn- och hörselkrav för besättningsmedlemmar. Någon bestämmelse som straffbelägger vägran att låta undersöka sig föreslås inte i själva lagen. och det får förutsättas att bemyndigandet inte skall utnyttjas för en sådan straffregel i en förordning. I själva verket torde avsikten vara att de tilltänkta föreskrifterna i första hand har arbetsgivaren som adressat. Under sådana förhållanden får bemyndigandet anses godtagbart från grundlagssynpunkt.
Jag delar lagrådets uppfattning.
17 .5' .
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva eller för särskilda fall besluta att minimibesättning skall fastställas även för andra fartyg än sådana som avses i 5 5.
Paragrafen motsvarar det bemyndigande angående minimibesättning som ingår i 6 kap. 35 andra stycket sjösäkerhetslagen och utredningsför- slaget.
18 5 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer" får meddela föreskrifter om anteckning av beslut enligt 105 och om underrättelser om sådana beslut.
Paragrafen har införts efter påpekande från lagrådet. Den ger bemyndi- gande att utfärda sådana föreskrifter som återfinns i 6 kap. 75 sjösäker- hetslagen och 6 kap. 85 utredningsförslaget.
[9 .5' Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om behörighet att föra fartyg eller att ha befattning på fartyg samt om avgifter till staten för utfärdande av behörighetsbevis och för andra beslut' som avser rätt att föra fartyg eller tjänstgöra på fartyg.
Paragrafen motsvarar 11 kap; 45 första stycket andra meningen och andra stycket sjösäkerhetslagen samt delvis 6 kap. 125 utredningsförsla- get.
20 .5' Bestämmelserna i 5— 19 55 gäller inte utländska fartyg.
Bestämmelserna i 2 och 3 55 gäller utländska fartyg endast i den mån regeringen föreskriver det.
Enligt 6 kap. 115 sjösäkerhetslagen gäller de flesta bestämmelserna i bemanningskapitlet inte utländska fartyg. Endast I 5 första stycket och 25 har ansetts böra gälla alla fartyg. även utländska. Det första stycket av förevarande paragraf innebär ingen förändring i sak.
2 och 3 55 i mitt förslag motsvaras av bestämmelser i 9 kap. sjösäkerhets- lagen. De bör liksom tidigare gälla utländska fartyg endast i den mån regeringen föreskriver det. .
6 kap. Arbetsmiljön
Sjösäkerhetslagens 3 kap. innehåller bestämmelser om åtgärder till före- byggande av ohälsa och olycksfall m.m.. av vilka en del avser ämnen som i arbetsmiljölagen behandlas i kapitlet om arbetsmiljöns beskaffenhet. näm- ligen 2 kap. I förevarande 6 kap. fartygssäkerhetslagen har nu inarbetats regler som motsvarar arbetsmiljölagens regler om arbetsmiljöns beskaffen- het. Till skillnad från utredningen anserjag att bestämmelser motsvarande sjösäkerhetslagens 9 kap. och arbetsmiljölagens 3 kap. lämpligen bör tas upp i ett särskilt kapitel. 7 kap.
6 kap. fartygssäkerhetslagen föreslås alltså bli parallellt till 2 kap. arbets- miljölagen och innehålla grundläggande regler om arbetsmiljön.
I .5' Vid fartygsarbete skall arbetsmiljön vara tillfredsställande med hänsyn till sjösäkerhetens krav. arbetets natur samt den sociala och tekniska utveck— lingen i samhället.
Arbetsförhållandena skall anpassas till människans förutsättningar i -fy- siskt och psykiskt avseende. Det skall eftersträvas att arbetet anordnas så. att en arbetstagare själv kan påverka sin arbetssituation.
Paragrafen. som motsvarar 3 kap. 1 5 sjösäkerhetslagen och samma paragrafi utredningsförslaget. avviker något från motsvarande bestämmel- se i arbetsmiljölagen (2 kap. 1 5). Ombord på fartyg måste före allting annat beaktas vad sjösäkerheten kräver. Hänsynen till sjösäkerhetens krav nämns därför före övriga hänsyn. '
Motsvarande paragrafi sjösäkerhetslagen avser alla Ombordvarande och inte bara arbetstagare. I fartygssäkerhetslagen har kapitlet reserverats för bestämmelser om arbetsmiljön vid fartygsarbete och de ombordanställdas miljö i övrigt. Hänsynen till passagerarnas säkra miljö regleras i 4 kap.
I arbetsmiljölagen föreskrivs att det skall eftersträvas att arbetet anord- nas så. att arbetstagare själv kan påverka sin arbetssituation. Utredningen har inte föreslagit att någon motsvarighet till denna regel tas med i fartygs- säkerhetslagen. Skälet till utredningens ståndpunkt är att det synts något falla ur ramen att i en sådan speciallag som fartygssäkerhetslagen nämna detta förhållande. åt vilket säkerligen ändå mycken uppmärksamhet ägnas
när det gäller fartygs byggande och fartygsarbetets planläggning. Under remissbehandlingen har Sjöfolksförbundet kritiserat utredningens förslag i denna del. '
För egen del anserjag att ett stadgande om möjlighet för arbetstagare att själva påverka sin arbetssituation väl motiverar sin plats i fartygssäker- hetslagen. Jag har därför som en sista mening i paragrafens andrastyeke tagit upp en motsvarighet till arbetsmiljölagens föreskrift härom.
2 5 Fartygsarbete skall planläggas och anordnas så. att det kan utföras i sund och säker miljö.
Fartyget skall vara så utformat och inrett att det är lämpligt från arbets- miljösynpunkt.
Paragrafen har inte någon motsvarighet-i sjösäkerhetslagen men motsva- rar 2 kap. 2 och 3 55 arbetsmiljölagen och 3 kap. 2 5 utredningsförslaget.
3 .5' De arbetshygieniska förhållandena. bland annat såvitt avser luft. ljud. ljus och vibrationer. skall vara tillfredsställande.
Betryggande skyddsåtgärder skall vidtas mot skada genom väder eller sjö eller genom fall. ras. brand. explosion. elektrisk ström eller liknande.
Paragrafen motsvarar 3 kap. 35 andra stycket sjösäkerhetslagen. 2 kap. 45 arbetsmiljölagen och 3 kap. 3 5 utredningsförslaget.
Utredningen har föreslagit att som exempel på arbetshygieniska förhål- landen skall nämnas ”"ljus. värme. ljud och vibrationer". Utredningen har också pekat på att luftförhållandena nämns särskilt i arbetsmiljölagen. Enligt förarbetena till den lagen (prop. 1976/77:149 s. 233) skall till luftför- hållandena räknas t.ex. luftföroreningar genom farliga ämnen och olika klimatfaktorer såsom värme. kyla. drag och luftfuktighet. Enligt utredning- en kan inom sjöfarten allt sådant bli aktuellt. kanske särskilt besvärande värme. Svenska maskinbefälsförbundet har påpekat att även faktorn "luft" bör nämnas. Själv anserjag att om en av faktorerna inom exemplet luftförhållanden dras fram finns en risk för att de övriga kommeri skymun- dan och föreslår därför att samma exempel anges som i arbetsmiljölagen.
I de nyss nämnda förarbetena till arbetsmiljölagen anges också strålning och vibrationer som ytterligare exempel på arbetshygieniska frågor som bestämmelsen omfattar. Utredningen har valt att även särskilt nämna' "vibrationer" som exempel. Jag godtar detta. Såsom utredningen vill jag dock också understryka att många andra förhållanden kan vara av arbets- hygienisk betydelse. Bl.a. måste tillses att otillfredsställande strålning från exempelvis mikrovågsugnar och radaranläggningarlinte förekommer.
Den långa uppräkningen i 3 kap. 3 5'andra stycket sjösäkerhetslagen av de särskilda risker som skall förebyggas har ersatts av en kortare exempli- fiering. Exemplen är hämtade från sjösäkerhetslagen (väder eller sjö) och från arbetsmiljölagen. '
4 5 Maskiner. redskap och andra tekniska anordningar skall vara så beskaffa-
de och placerade och anVändas på ett sådant sätt att betryggande säkerhet ges'mot ohälsa och olycksfall.
Paragrafen motsvarar 3 kap. 35 första stycket sjösäkerhetslagen. 2 kap. 55 arbetsmiljölagen och 3 kap. 45 utredningsförslaget.
5 .5 Ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall får användas endast under förhållanden som ger betryggande säkerhet.
Paragrafen saknar direkt motsvarighet i sjösäkerhetslagen, låt vara att 3 kap. 35 andra stycket i den lagen till en del avser hithörande förhållanden. Bestämmelsen har sin motsvarighet i 2 kap. 6.5 arbetsmiljölagen och 3 kap. 55 utredningsförslaget.
Svenska sjöfolksförbundet har | sitt remissyttrande föreslagit en ytterli- gare inskränkning, nämligen att ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall får användas endast om ofarliga ämnen ej finns att tillgå. Jag anser emellertid inte att det finns tillräcklig anledning att frångå den i arbetsmiljölagen använda formuleringen.
6 5 ' Kan betryggande skydd mot ohälsa eller olycksfall vid fartygsarbete inte nås på annat sätt. skall personlig skyddsutrustning användas.
Paragrafen motsvarar delvis3 kap. 45 sjösäkerhetslagen och " kap. 7 5 arbetsmiljölagen. Den överensstämmer i huvudsak med 3 kap. 65 utred- ningsförslaget. En bestämmelse om att utrustningen i princip skall tillhandahållas ge- nom arbetsgivarens försorg har tagits upp i 7 kap. 4.5 tredje stycket.
7 5 '
Ett fartyg skall erbjuda de ombordanställda en tillfredsställande bostads- och fritidsmiljö. Där skall i behövlig omfattning finnas sovrum. dagrum. tnåltidsrum. kök eller motsvarande utrymmen för matlagning, utrymmen för personlig hygien. Sjukrum och andra särskilt inrättade utrymmen för de ombordanställdas personliga behov. bekvämlighet och trevnad. Alla dessa utrymmen skall vara tillräckligt stora och inredda och utrustade på lämp- ligt sätt.
Paragrafen motsvarar 3 kap. 2.5 sjösäkerhetslagen. 2 kap. 85 arbets—' miljölagen (delvis) och 3 kap. 7 5 utredningsförslaget.
Svenska maskinbefälsförbundet har i sitt remissyttrande anfört att motionsutrymmen bör vara krav i fartyg över en viss storlek. Som framgår av lagtexten skall det ombord på fartyget finnas en tillfredsställande fritids- miljö. Hur denna bör vara utformad kan knappast anges generellt. Enligt min mening skulle en uttrycklig skyldighet att inrätta motionsutrymmen föra för långt. Frågan lämpar sig bättre för avtalsreglcring.
Vägverket har föreslagit att regeln i 75 inte skall gälla för vägverkets färjor.
Det ligger i sakens natur att det ombord på fartyg som enbart går korta turer i färjetrafik mellan inrikes hamnar, exempelvis vägverkets färjor. i
Hänvisningar till S95
Prop. 1987/88: 3
allmänhet inte erfordras särskilda utrymmen för bostads- och fritidsända- mål. Det behöver enligt min mening inte särskilt utsägas i lagtexten.
8 .5 För att hjälp och vård vid olycksfall eller sjukdom skall kunna lämnas ombord skall sådana åtgärder vara vidtagna som behövs med hänsyn till antalet ombordanställda, fartygets beskaffenhet och den fart som det an- vänds i. '
Paragrafen motsvarar3 kap. 55 sjösäkerhetslagen,2 _ kap. 85 arbets— miljölagen (delvis) samt 3 kap. 85" utredningsförslaget.
Sjösäkerhetslagen talar i detta sammanhang endast om de ombordan- ställda och arbetsmiljölagen avserju endast skydd för arbetstagare. Utred- ningen har beträffande denna och följande paragraf förordat att "'om- bordvarande" skall omfattas i stället för endast "ombordanställda". För egen del anser jag det riktigast att i detta sammanhang endast nämna ombordanställda. Av paragrafen följer emellertid att t. ex. passagerarfar- tyg även skall ha den utrustning som behövs för att lämna hjälp åt skadade eller sjuka passagerare.
9 .5 Den kost som tillhandahålls de ombordanställda skall vara tillräcklig och av fullgod beskaffenhet. '
Vatten för de ombordanställdas behov. såsom till dryck. personlig hygi— en matlagning och diskning, skall f1nnas lätt tillgängligt ombord 1 tillräcklig mängd och av tillfredsställande beskaffenhet.
Bestämmelser om livsmedel och om utrymmen för hantering av livsme— del fmns i livsmedelslagen (1971 :5l ] ).
Paragrafen motsvarar 3 kap. 65 sjösäkerhetslagen och 3 kap. 95 utred- ningsförslaget.
lett tredje stycke har tagits upp en erinran om att livsmedelslagstiftning- en gäller i fråga om livsmedel och utrymmen för hantering av livsmedel. Dessa förhållanden harjag redogjort för i avsnitt 2.2.6.
Vägverket har föreslagit att regeln i 95 inte skall gälla för vägverkets färjor.
I enlighet med vad jag anfört vid 75 om bostads- och fritidsutrymmen ligger det i sakens natur att det ombord på vissa fartyg i allmänhet inte erfordras kost eller vatten. Något särskilt stadgande härom torde inte behövas.
10 5 Bestämmelser om arbetstiden ombord finns i sjöarbetstidslagen (1970:105).
Bestämmelser om minimiålder för fartygsarbete finns i sjömanslagen (1973z282).
Paragrafen motsvarar 3 kap. 75 sjösäkerhetslagen och 3 kap. 10 5 utredningsförslaget med den skillnaden att hänvisningar gjorts till de lagar som är aktuella i sammanhanget.
Ytterligare bestämmelser om minderårigas fartygsarbete har tagits upp i bl. a. 7 kap.
II 5 Bestämmelserna i 3—9 55 gäller inte utländska fartyg i vidare mån än regeringen föreskriver det.
Paragrafen motsvarar 3 kap. l25 sjösäkerhetslagen och 3 kap. 315 utredningsförslaget.
7 kap. Allmänna skyldigheter ifråga om arbetsmiljt'in Rubriken
Rubriken anknyter till rubriken till 3 kap. arbetsmiljölagen. Kapitlet inne- håller bestämmelser om de skyldigheter som måste uppfyllas för att arbets- miljön skall vara tillfredsställande. Motsvarande bestämmelser återfinns huvudsakligen i 9 kap. sjösäkerhetslagen och i 3 kap. arbetsmiljölagen.
I 5 Redaren och de ombordanställda skall samverka för att åstadkomma en god arbetsmiljö.
Paragrafen motsvarar 3 kap. 85 sjösäkerhetslagen, 3 kap. 15 arbets- miljölagen och 3 kap. 1] .5 utredningsförslaget.
Det förhållandet att endast redaren nämns på arbetsgivarsidan fram- häver paragrafens karaktär av principförklaring. Andra förekommande arbetsgivare har också sina skyldigheter, men det huvudsakliga ansvaret är redarens. På arbetstagarsidan är endast de ombordanställda nämnda. An-l ledningen till detta är att man knappast kan ålägga tillfälliga arbetstagare ombord något ansvar för fartygsmiljöns utveckling på lång sikt.
2 5 Redaren och befälhavaren skall vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att någon som utför fartygsarbete utsätts för ohälsa eller olycks- fall. De skall ägna Uppmärksamhet åt att arbetet planläggs och anordnas så. att en tillfredsställande arbetsmiljö skapas. Fartyget samt maskiner. redskap. skyddsutnlstning och andra tekniska anordningar skall underhål- las väl.
Den särskilda risk för ohälsa och olycksfall som kan följa av att en arbetstagare utför arbete ensam skall beaktas.
Vad som sägs i denna paragraf om redaren gäller även annan arbetsgiva- re åt den som utför fartygsarbete.
Paragrafen är att jämföra med 9 kap. 45 första stycket sjösäkerhets- lagen. 3 kap. 25 första och tredje styckena arbetsmiljölagen och 3 kap. 125 utredningsförslaget. '
I sjösäkerhetslagen är "redaren eller den som i redarens ställe brukar fartyget. befälhavaren och den som eljest leder arbete ombord" angivna som ansvariga för skyddet mot ohälsa och olycksfall. I arbetsmiljölagen har ansvaret lagts på arbetsgivaren.
Fartygssäkerhetslagen har utformats närmast efter mönster från arbets- miljölagen. Befi'dhaVarens särskilda ställning gör att även han har ålagts ett ansvar enligt förevarande paragraf.
Första styckets båda sista meningar ansluter närmare till arbetsmiljöla- gens uttryckssätt än vad utredningen föreslagit.
Paragrafen avser. liksom de närmast följande. inte bara ombordanställdz't utan också andra som utför fartygsarbete. Detta framgår av bestämmelser- nas avfattning.
Med förebild i 3 kap. 25 tredje stycket arbetsmiljölagen har i andra stycket tagits upp en bestämmelse enligt vilken skall beaktas den särskilda risk för ohälsa och olycksfall som kan följa av att en arbetstagare utför arbete ensam. '
l förarbetena till bestämmelsen i arbetsmiljölagen (prop. l976/77zl49
253) uttalade föredragande statsrådet följande: Det är — — — nödvändigt .
med en nyanserad bedömning när man ställer kraven på arbetsmiljön. De insatser som krävs för att förbättra arbetsmiljön får inte vara orimliga i förhållande till de resultat som kan uppnås. Inte bara arbetets natur utan även yttre förhållanden av olika slag kan inverka.
3 5 - ' Befälhavaren skall särskilt se till att ingen minderårig anlitas till fartygsar— ' bete på ett sätt som medför risk för olycksfall eller för överansträngning eller annan skadlig inverkan på den minderåriges hälsa eller utveckling. Med minderårig avses i denna lag den som inte har fyllt l8 år.
Paragrafens första stycke motsvarar 9 kap. 45 tredje stycket första meningen sjösäkerhetslagen. 5 kap. 35 första stycket arbetsmiljölagen och _ 3 kap. l.35 utredningsförslaget. Bestämmelsen har avfattats i huvudsaklig . överensstämmelse med arbetsmiljölagens innehåll.
Såsom ett andra stycke har tagits upp en med 5 kap. 1 5 arbetsmiljölagen likalydande definition att med minderårig avses i lagen den som inte har fyllt 18 år.
Det bemyndigande att meddela föreskrifter som nu linns i sjösäkerhets-l lagen (nämnda lagrums tredje stycke andra meningen) har flyttats till det särskilda kapitlet med bemyndiganden.
4 5 Redaren skall se till att de som utför fartygsarbete får god kännedom om de förhållanden under vilka arbetet bedrivs och att de upplyses om de risker som kan vara förbundna med arbetet. Redaren skall förvissa sig om att arbetstagarna har den utbildning som behövs och vet vad de har att iaktta för att undgå riskerna i arbetet. Redaren skall även i övrigt ta hänsyn till en arbetstagares särskilda förutsättningar för arbetet.
Vad som sägs i första stycket om redaren gäller även annan arbetsgivare åt den som utför fartygsarbete. _
När fartygsarbete skall utföras med användande av personlig skyddsut- rustning. svarar redaren för att lämplig sådan utrustning tillhandahålls. om inte någon annan arbetsgivare. hos vilken arbetstagaren är anställd. har åtagit sig detta ansvar.
Motsvarighet till _ll'irsta och andra styckena finns i 9 kap. 45 sjösäker— hetslagen. 3 kap. 3 5 arbetsmiljölagen tich 3 kap. 14 5 utredningsförslaget.
Paragrafen rör de viktiga frågorna om arbetsgivarens skyldighet att introducera och instruera arbetstagarna och att förvissa sig om att de' har
behövlig utbildning. Endast redaren och andra arbetsgivare har angetts som ansvariga i paragrafen. De kan sedan på lämpligt sätt "delegera sitt ansvar. Varje arbetsgivare svarar för sina anställda.
I tredje stycket fastslås. efter mönster från 2 kap. 75 andra meningen arbetsmiljölagen (jfr 3 kap. l45 andra stycket utredningsförslaget) att personlig skyddsutrustning skall tillhandahållas genom redarens försorg. om inte någon annan arbetsgivare har åtagit sig detta ansvar.
5 5 Redaren och andra arbetsgivare som samtidigt driver verksamhet på sam- ma fartyg skall samråda och gemensamt verka för att åstadkomma till- fredsställande skyddsft'irhållanden på fartyget.
Paragrafen motsvarar 9 kap. 55 första stycket sjösäkerhetslagen.:i kap. 65 arbetsmiljölagen och 3 kap. l95 uttedningsförslaget. Paragrafen uttryc- ker principen om samråd" och samverkan mellan arbetsgivarna när de samtidigt driver verksamhet på samma fartyg. Sjösäkerhetslagens ordaly- delse har ändrats så att ändamålet för de gemensamma ansträngningarna anges vara tillfredsställande skyddsförhållanden. Därmed uppnås överens- stämmelse med arbetsmiljölagens uttryckssätt.
6 5 Redaren är ansvarig för samordning av åtgärder till skydd mot ohälsa och olycksfall på ett fartyg som är gemensamt arbetsställe för flera arbetsgiva- res anställda.
Om ett fartyg har tagits in på ett varv i Sverige. vilar ansvaret i stället på den arbetsgivare som svarar för varvsdriften. ()m det finns särskilda skäl. får den myndighet som regeringen bestämmer medge att ansvaret överlåts på redaren.
I fråga om ett fartyg i svensk hamn vilar ansvaret för sådan samordning av skyddsåtgärder som påkallas av att fartyget är under lastning eller lossning på den arbetsgivare som är ansvarig för detta arbete. Ansvaret kan överlåtas till redaren.
Den som har ansvar enligt denna paragraf skall se till att skyddsåtgärder- na p.1 fartvget samordnas. Ovriga arbetsgivare och de som arbetar på fa'rtyget eller annars för fartygets räkning skall följa de anvisningar som han lämnar i detta syfte.
Paragrafen motsvarar 9 kap. 55 andra—femte styckena sjösäkerhets- lagen och 3 kap. 205 utredningsförslaget. En liknande bestämmelse finns i 3 kap. 75 arbetsmiljölagen, Jämfört med de angivna bestämmelserna i sjösäkerhetslagen har gjorts den ändringen i sista stycket att allt fartygsar- bete omfattas. '
7 5 Befälhavaren skall se till att kost'och vatten i tillräcklig mängd och av fullgod beskaffenhet medförs på fartyget. Han skall även ha uppsikt över bostads- och halsm.trdstorhallandena ombord.
Paragrafen motsvarar 9 kap. l35 sjösäkerhetslagen och 3 kap. 165' utredningsförslaget. Bestämmelserna skall ses i samband med 6 kap. 7— 955 med deras materiella innehåll. I den nu aktuella paragrafen konstate-
6 Rikxdagen [987588 I saml. Nr.?
ras att det ytterst är befälhavaren som har ansvaret för att de bestämmel- serna följs. låt vara att under numera rådande förhållanden befälhavarens möjligheter att sörja för proviantering och hälsovård ofta är begränsade.
Vägverket har föreslagit att bestämmelsen inte skall gälla för vägverkets fartyg. Jag får i denna fråga hänvisa till vad jag anfört i anslutning till 6 kap. 7 och 9 55.
8 5 De som utför fartygsarbete skall medverka till att åstadkomma en tillfreds- ställande arbetsmiljö. De skall följa givna föreskriftcr samt använda de skyddsanordningar och iaktta den försiktighet i övrigt som behövs för att förebygga ohälsa och olycksfall.
Bestämmelserna. som i det remitterade förslaget togs upp som första stycke i 95. skall jämföras med 9 kap. 45 andra stycket sjösäkerhetslagen 3 kap. 45 första stycket arbetsmiljölagen och 3 kap. 175 första stycket utredningsförslaget
I denna paragraf liksom 1 den följande. avhandlas arbetstagarnas ålig- ganden när det-gäller att .tstadkomma en tillfredsställande arbetsmiljö. Utredningen har föreslagit att den inledande meningen. s'om hämtats från arbetsmiljölagens motsvarande lagrum. skall utelämnas. Jag finner dock inte anledning att i detta hänseende avvika från a1betsmiljölagens regle- ring.
Andra meningen har utformats i nära anslutning till andra meningen i det nämnda lagrummet i arbetsmiljölagen. Enligt motiven ("prop. 1976/77:149 s. 259) innefattas i den bestämmelsen att arbetstagare är skyldiga att an- vända föreskriven skyddsutrustning och att vårda utrustningen. Utred- ningcn har föreslagit en utförligare skrivning men jag anser att man inte heller här bör gå ifrån den ordalydelse som används i arbetsmiljölagen.
9 5 Om en arbetstagare finner att ett visst arbete innebär omedelbar och allvarlig fara för liv eller hälsa. skall han snarast underrätta en ansvarig arbetsledare eller ett skyddsombud._Arbetstagaren är fri från ersättnings- skyldighet för skada till följd av att han underlåter att utföra arbete i avvaktan på besked om det skall fortsättas.
Paragrafen saknar motsvarighet i sjösäkerhetslagen. Den skall jämföras med 3 kap. 4 5 andra stycket arbetsmiljölagen och 3 kap. 175" andra stycket utredningsförslaget. Bestämmelsen hänger nära samman med rätten för skyddsombud att i vissa fall avbryta arbete (se 9 kap. 75). ] förevarande lag bör man dock hellre tala om ansvarig arbetsledare — till vilka också befälhavaren räknas — än om företrädare för arbetsgivaren.
10 .5' Vad som sägs i detta kapitel skall iakttas i tillämpliga delar även när en arbetsgivare utför arbete själv. Detsamma gäller när någon ensam eller när två eller flera för gemensam räkning yrkesmässigt driver verksamhet utan att ha någon arbetstagare anställd.
Paragrafen motsvarar 9 kap. 55 sjätte stycket sjösäkerhetslagen. 3 kap. Prop. l987/8823 55 första stycket arbetsmiljölagen och 3 kap. 18 5 utredningsförslaget.'
II 5 .
Den som för användning på fartyg tillverkar. importerar. överlåter eller upplåter en maskin. ett redskap. en skyddsutrustning eller någon. annan teknisk anordning skall se till att anordningen erbjuder betryggande säker-
het mot Ohälsa och olycksfall. när den avlämnas för att tas i bruk eller ställs . ut till försäljning eller i reklamsyfte. De anvisningar som behövs för anord- ningens montering. användning och skötsel skall följa med vid avlämnan- det. Anordningen skall vara tydligt märkt med de uppgifter som är av betydelse för att förebygga ohälsa och olycksfall.
Paragrafen motsvaras i sjösäkerhetslagen av en hänvisning i 9 kap. 65 : till arbetsmiljölagen. Den bestämmelse där som närmast är aktuell är 3 kap. 8.5.1 utredningsförslaget 'motsvaras paragrafen av 3 kap. 21 5. Förslaget till ändring i'l kap. 35 arbetsmiljölagen innebär att den lagen inte blir tillämplig på någon form av fartygsarbete. För att täcka den lucka som annars skulle uppstå har en motsvarighet till 3 kap. 85 arbetsmiljö- lagen tagits med även i fartygssäkerhetslagen med tillägget att tillverkning- en e.' (1. skall avse användning på fartyg. Det är för att nämna ett exempel tänkbart att tillverkningen avser en anordning som inte är avsedd att ' komma till marin användning men att någon annan senare upplåter ett exemplar av. anordningen för användning på ett visst fartyg. Tillverkarens ansvar skall då bedömas enligt arbetsmiljölagen. medan upplåtarcns an- svar bedöms enligt fartygssäkerhetslagen. ' Bestämmelserna i paragrafen befriar inte redaren eller andra som är ansvariga enligt någon annan bestämmelse från därigenom ålagt ansvar.
12 5 Den som för användning på fartyg tillverkar. importerar eller överlåter ett ämne som vid sådan användning kan föranleda ohälsa eller olycksfall skall vidta de åtgärder som behövs för att hindra eller motverka att ämnets användning innebär risk från skyddssynpunkt. När ämnet avlämnas för 'att tas i bruk skall de anvisningar följa med som behövs för hanteringen. Ämnet eller förpackning. kärl eller liknande. som det förvaras i. skall vara tydligt märkt med de uppgifter som är av betydelse för att förebygga ohälsa och olycksfall. ' '
Paragrafen. som motsvarar 3 kap. 225 utredningsförslaget. har inte någon motsvarighet i sjösäkerhetslagen. Förebild är 3 kap. 9.5 arbetsmiljö- lagen. De skäl som anförts vid ll.,5 gäller på motsvarande sätt för denna paragraf. '
I.? 5 . .
Den som installerar en anordning som avses i ll 5 på ett_fartyg skall se till att behöVliga skyddsanordningar . sätts upp och att i övrigt behövliga skyddsåtgärder blir vidtagna.
Paragrafen motsvaras i utredningsförslaget av 3 kap. 235 men i sjösäker- hetslagen endast av hänvisningen i 9 kap. 65 till arbetsmiljölagen. ]. arbets-
miljölagen finns motsvarande bestämmelse i 3 kap. 105. De skäl som anförts vid l l 5 gäller på motsvarande sätt för den nu aktuella paragrafen.
14 .5 Bestämmelserna i detta kapitel gäller utom i fråga om 95 inte utländska fartyg i vidare mån än regeringen föreskriver det.
Paragrafen motsvarar 9 kap. 205 sjösäkerhetslagen och 3 kap. 31 5 utredningsförslaget. '
I det till lagrådet remitterade förslaget föreskrevs i förevarande paragraf beträffande samtliga tidigare paragrafer i kapitlet att de inte skulle gälla utländska fartyg i vidare mån än regeringen föreskrev det. Lagrådet har påpekat att det bland kapitlets bestämmelser finns en av civilrättslig natur —— nämligen regeln i 95 om arbetstagares frihet från crsättningsskyldighet vid underlåtenhet att utföra farligt arbete. Eftersom regeringsformen inte medger att tillämpligheten av en sådan bestämmelse görs beroende av regeringens förordnande. har lagrådet ifrågasatt om inte bestämmelserna i 95 direkt i lag kan förklaras gälla också utländska fartyg.
Jag delar lagrådets uppfattning. Paragrafen har avfattats i enlighet med av lagrådet föreslagen lydelse. Frågan i vad mån lagen över huvud taget är tillämplig på utländska fartyg framgår av ] kap.-] 5.
8 kap. Bemyndigande/t att meddelaföreskrifter om arbetsmiljön
Arbetsmiljölagen är en ramlag. vars närmare innehåll bestäms av verkstäl- lighetsföreskrifter till lagen. Arbetsmiljölagens tredje kapitel innehåller i l2—l855 en serie bemyndiganden för regeringen eller. efter regeringens bestämmande. arbetarskyddsstyrelsen att utfärda föreskrifter i särskilda hänseenden. Bemyndigandenas främsta ändamål har i förarbetena till ar- betsmiljölagen angivits vara att skapa en ordning som ger tillfälle till förhandsbedömning i varje läge då åtgärder i en viss etapp av. planerings- processen kan bli styrande för möjligheterna att forma arbetsmiljön i ett senare skede. Sjösäkerhetslagen saknar. med obetydliga undantag. mot- svarigheter till dessa bemyndiganden. Sådana bestämmelser är dock påkal- lade också i fråga om sjöfarten. De har här placerats i ett eget kapitel efter de båda kapitlen med materiella regler om arbetsmiljön.
För en utförlig redogörelse för motiven till bestämmelserna fårjag hänvi- sa till prop. 1976/771149 s. 272—300.
1 det till lagrådet remitterade förslaget innehöll 8 kap. 95 en bestämmel- se enligt vilken tillämpningen av övriga bestämmelser i kapitlet på utländs- ka fartyg gjordes beroende av regeringens förordnande. Efter påpekande från lagrådet har denna bestämmelse i propositionen utgått som överflö- dig.
1 5 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om arbetsmiljöns beskaffenhet och om allmänna skyldigheter i fråga om arbetsmiljön.
1 förordningen (19651908) om säkerheten på fartyg och i föreskrifter utfärdade av sjöfartsverket finns detaljerade regler bl.a. om arbetsmiljöns beskaffenhet. Dessa föreskrifter torde ha utfärdats med stöd av ll kap. 49" sjösäkerhetslagen. Förevarande paragraf ger erforderligt bemyndigande att även i fortsättningen meddela sådana föreskrifter.
2 9" Om det i fråga om fartygsarbete behövs från skyddssynpunkt, får regering- en eller dcn myndighet som regeringen bestämmer föreskriva
]. att en arbetsprocess eller en arbetsmetod får användas endast efter tillstånd,
2. att en anordning som avses i 7 kap. ll & endast efter godkännande får användas eller avlämnas för att tas i bruk. varvid särskilda villkor får uppställas som förutsättning för godkännandet.
3. att ett ämne som avses i 7 kap. 12% får användas endast efter godkän- nande eller under iakttagande av särskilda villkor.
Ett tillstånd eller ett godkännande kan förenas med villkor för använd- ningen. '
I anslutning till ett godkännande som aVses i första stycket 2 får faststäl- las krav på att monterings- och bruksanvisning skall följa med när en anordning avlämnas för att tas i bruk.
Även utan samband med en föreskrift enligt första stycket får i den ordning som anges där föreskrivas om kontroll. provning och fortlöpande tillsyn vid användning av en anordning som avses där samt om undersök- ning av de arbetshygieniska förhållandena i visst slag av verksamhet.
Paragrafen motsvarar 3 kap. 12.5 arbetsmiljölagen och 3 kap.-Mä utred— ningsförslaget.
Bestämmelserna iförsta stycket I och andra stycket gör det möjligt att med avseende på visst slag av riskfylld verksamhet föreskriva till- Ståndstvång innan en arbetsprocess eller en arbetsmetod tas i bruk och atti tillståndsbeslutet ange de villkor som skall gälla. Med arbetsprocess avses en del av ett produktionsförlopp som utförs med hjälp av ett system av tekniska anordningar. Begreppet arbetsmetod täcker samspelet mellan flera olika komponenter eller aktiviteter på arbetsplatsen. Härvid kan även innefattas vissa arbetsorganisatoriska frågor.
Någon motsvarighet till arbetsmiljölagens regel om möjlighet till till- ståndstvång för anläggningar har inte tagits upp i fartygssäkerhetslagen. l arbetsmiljölagen innefattar detta uttryck arbetslokal med inredning och utrustning liksom samtliga komponenter i en verksamhet som bedrivs i det fria och detta kan inte utan vidare tillämpas på fartygsförhållanden.
Enligt första stycket .? kan föreskrifter meddelas om obligatorisk för— prövning av tekniska anordningar av olika slag. Som förutsättning för godkännande kan fastställas villkor. Härmed avses villkor som skall prö- vas vid officiell kontroll. Ett godkännande kan enligt andra stycket förses med villkor för användningen.
En föreskrift enligt första stycket 2 kan innebära förbud mot såväl överlåtelse och upplåtelse som användning av en teknisk anordning som inte är godkänd. Med användning avses varje slag av hantering i fartygsar- bete. således även transport och förvaring. 1 vad föreskriften riktas mot överlåtelse och upplåtelse inbegrips varje överlåtelse och upplåtelse av en
teknisk anordning som kan användas yrkesmässigt. En föreskrift kan avse enbart överlåtare eller enbart brukare eller endast en viss grupp. t.ex. arbetsgivare, av dessa kategorier. Det är viktigt att det tydligt framgår av föreskriften mot vilka grupper den riktar sig. '
En föreskrift om krav på godkännande enligt första stycket 2 kan utfor- mas antingen som ett typgodkännandekrav eller som ett krav på godkän- nande vid individuell kontroll innan anordningen avlämnas eller tas i bruk. En särskild föreskrift om typgodkännande torde ofta få kompletteras med en föreskrift om märkning som visar att anordningen har utförts i enlighet med uppställda krav. En föreskrift om märkning kan meddelas med stöd av 3 5.
En föreskrift om obligatoriskt typgodkännande bör ange grundläggande krav på egenskaper eller funktion som är av betydelse från skyddssyn- punkt. Mera detaljerade regler om dimensioner eller andra egenskaper som kan fordras i fråga om en viss anordning för att den skall uppfylla dessa krav bör undvikas i en föreskrift om typgodkännande. Föreskriften kan annars få en hämmande effekt på den tekniska utvecklingen. hindra för- bättringar och begränsa en önskvärd konkurrens. Däremot bör till en typgodkännandeföreskrift kunna knytas provningsbestämmclser som stäl— ler detaljerade krav.
Ett typgodkännande bör inte utan översyn få kvarstå under alltför lång tid. '
Villkor som enligt första stycket 2 anges som förutsättning för godkän- nande kan avse bl.a. tillverkningskontroll. tillverkningsmetod. materialbe- skaffenhet eller kunnighet hos tillverkaren. Prövningen av om sådana villkor är uppfyllda får ske i samband med att godkännande söks. Påföljd för underlåtenhet att uppfylla villkoren kan sålunda bli att godkännande vägras.
Tillverkningskontroll o.d. bör kunna föreskrivas-i anslutning till krav på godkännande vare sig det gäller typgodkännande eller individuell kontroll.
Fastställande av krav på monterings- eller bruksanvisning enligt tredje stycket förutsätts ske först i samband med godkännande.
Villkor för användningen kan avse t. ex.. maximilast vid användning av godkänd kran eller högsta tryck vid användning av godkänt tryckkärl. Villkor bör också kunna gälla instruktionskrav. kompetenskrav c. d. An- vändning i strid mot fastställda villkor kan i sådana fall sätta förutsättning- arna för ett godkännande ur spel. Detta kan för att nämna ytterligare några exempel också vara fallet om en roterande slipskiva körs med för högt varvtal. om underhållsarbete utförs på maskiner som inte har säkrats mot start på betryggande sätt, om svetsning utförs med godkänd utrustning men i strid mot fastställda villkor etc. Även i sådana avseenden kan alltså villkor för användningen behöva fastställas. '
' lförsta styckct 3 ges bemyndigande att föreskriva krav på godkännande som förutsättning för att ett ämne. som kan föranleda ohälsa eller olycks- - fall. skall få användas.
Som jag tidigare har redogjort för har asbestkommissionen föreslagit att det under arbetet med en ny lag om säkerheten på fartyg övervägs att införa en straffsanktion för brott mot de av sjöfartsverket utarbetade
föreskrifterna rörande asbest. Den nu föreslagna bestämmelsen ger be- myndigande att utfärda regler om hantering av asbest vid bl.a. lastning. Dessa regler'bör. somjag senare skall återkomma till'. bli straffsanktionera- de. . ' _
I fråga om farliga ämnen gäller enligt första stycket 3 att villkor för
' användningen kan föreskrivas separat. Enligt andra stycket kan villkor för användningen anges även vid godkännandeprövningen. Villkor för an- vändningen av farliga ämnen kan avse specificerade krav på ventilation. hygieniska anordningar. personlig skyddsutrustning. medverkan av en per- son med särskild sakkunskap, visst arbetsförfarande m. m.
Föreskrifter enligt 2 & första stycket 1 kan utformas som krav på kontroll innan bl. a. en arbetsprocess eller en arbetsmetod vari används vissa kemiska produkter tas i bruk. Med stöd av första stycket 3 kan å andra .sidan med godkännande av en viss kemisk produkt förknippas villkor om en viss arbetsprocess eller arbetsmetod. Vilken typ av förfarande som bör väljas är avhängigt av om tyngdpunkten ligger i prövningen av arbetspro- cessen eller arbetsmetoden eller i prövningen av den kemiska produkten. Det kan också bero på hur-prövningen bör utföras. .
Enligt paragrafens andra stycke kan som nämnts ett tillstånd eller ett godkännande förenas med villkor. Tredje stycket ger möjlighet att i anslut- ning till ett godkännande fastställa krav på att en monterings— eller bruks- anvisning skall medfölja en anordning när den avlämnas för att tas i bruk. Enligt paragrafensjärde stycke kan bl. a. föreskrivas att tekniska anord- ningar av visst slag vid användningen skall kontrolleras. provas eller fortlöpande tillses. '
3 # Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva
]. att en anordning som avses i 7 kap. 11 5 skall ha en skylt eller annan märkning. som upptar tillverkarens namn eller någon annan uppgift om anordningen. .
2. att ett ämne som avses i 7 kap. l2 ä eller en förpackning. ett kärl eller liknande. som ämnet förvaras i. skall vara märkt vid användningen.
3. att en förteckning skall föras över dessa anordningar eller ämnen. I samma ordning får meddelas föreskrifter i fråga ominstallation av visst slag av anordning som avses i 7 kap. 11%.
Paragrafen motsvarar 3 kap. l3ä arbetsmiljölagen och 3 kap. 25 & utred— ningsförslaget. '
Första. stycket [ avser ett bemyndigande 'att meddela märkningsföre- skrifter beträffande tekniska anordningar. Avsikten är att sådana föreskrif- ter skall kunna meddelas såväl med som utan samband med föreskrifter som innehåller godkännandekrav enligt 2å första stycket 2. Märkningsfö- reskrifter kan avse märkningsplikt vid både avlämnande och brukande.
1 punkt ?. ges bemyndigande att meddela föreskrifter i fråga om märkning av ett farligt ämne. En sådan föreskrift kan avse endast brukare.
Första stycket 3 avser bemyndigande att meddela föreskrifter om föran- de av förteckning över vissa slag av tekniska anordningar eller farliga ämnen. , . '
Enligt paragrafens andra stycke skall föreskrifter kunna meddelas även i fråga om installation av tekniska anordningar.
Hänvisningar till US27
Prop. 1987/88: 3
4 5 Är det av särskild betydelse från skyddssynpunkt. får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva förbud att i fartygsarbete använda en arbetsprocess. en arbetsmetod. en anordning som avses i 7 kap. 11 5 eller ett ämne som avses i 7 kap. 12 5.
Paragrafen. som motsvarar 3 kap. 145 arbetsmiljölagen och 3 kap. 26.5 utredningsförslaget. innehåller bemyndigande att förbjuda användning av visst slag av arbetsprocess. arbetsmetod. teknisk anordning eller farligt ämne.
Sjöfartsverket har ifrågasatt huruvida bestämmelsen täcker t. ex. last- hantering eller arbeten i anslutning till lastning. Enligt min uppfattning täcker den allt slag av fartygsarbete. således även lasthantering.
5 5 Om ett visst slag av fartygsarbete innebär risk för ohälsa eller olycksfall. får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva om skyldighet att föranstalta om läkarundersökning av dem som syssel- sätts eller skall syssclsättas i arbetet. Föreskrift får också meddelas om förbud att till arbetet anlita den som vid läkarundersökning har företett någon sjuklighet eller svaghet som gör honom särskilt mottaglig för en sådan risk. '
Paragrafen motsvarar 3 kap. 155 arbetsmiljölagen och 3 kap. 27.5 utred- ningsförslaget. Som exempel på fall där föreskrifter med stöd av paragra- fen kan behövas kan nämnas kemikalietankfartyg och bilfärjornas bildäck med därmed förbundna hälsorisker.
1 det till lagrådet remitterade förslaget hade paragrafens första mening följande lydelse: "Om ett visst slag av fartygsarbete innebär risk för ohälsa eller olycksfall. får regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm- mer föreskriva om läkarundersökning av dem _som sysselsätts eller skall sysselsättas i arbetet.”
Lagrådct har i anslutning till paragrafen uttalat följande:
Enligt remissförslaget bemyndigas regeringen och myndighet som rege- ringen bestämmer att föreskriva om läkarundersökning av dem som syssel— sätts eller skall sysselsättas i fartygsarbete som innebär risk för ohälsa eller olycksfall. Bemyndigandet gäller i och för sig ett ämne som är delegerings- bart enligt 8 kap. 75 RF. Av 2 kap. RF följer emellertid att föreskrifter som begränsar vissa rättigheter likväl får meddelas endast genom lag. En av dessa rättigheter är det i 2 kap. 65 uppställda skyddet för enskilda gent- emot det allmänna mot påtvingat kroppsligt ingrepp.
Med kroppsligt ingrepp enligt nämnda grundlagsbud torde avses även _ läkarundersökning (se t.ex. prop. 1975/76:209 s. 147). Det är däremot tveksamt. om sådan läkarundersökning som åsyftas i förevarande 55 skall anses vara påtvingad.
Överträdelse av en föreskrift som har meddelats med stöd av 8 kap. 5 5 är belagd med bötesstraffi 12 kap. 3 5 8. Innebörden härav har inte belysts i remissprotokollet. Lydelsen av 8 kap. 55 första meningen kan ge intryck av att straffsanktionen riktar sig mot en arbetstagare som inte efterkommer en föreskrift om läkarundersökning. Förarbetena till 3 kap. 15.5 arbets- miljölagen (jfr straffbestämmelsen i 8 kap. 25 andra stycket 2 samma lag). vilken paragraf har stått modell för 8 kap. 5.5 förslaget till fartygssäkerhets-
lag. ger emellertid vid handen att föreskrifterna om läkarundersökning — och därmed också anknytande straffsanktion — avses rikta sig enbart mot arbetsgivaren och således ålägger denne att se till att angivna läkarunder- sökningar av arbetstagarna kommer till stånd (prop. 1976/77: 149 s. 297). Någon straffsanktionerad skyldighet för arbetstagarna att genomgå lä- karundersökning kan alltså med denna tolkning inte föreskrivas med stöd av 8 kap. 55. Inte heller något annat offentligrättsligt maktmedel torde kunna riktas mot den som inte följer arbetsgivarens anmaning att undersö- ka sig. Är läkarttndersökning ett villkor för nyanställning. kan knappast bli tal om tvång mot den som hellre avstår från anställningen än underkastar sig stipulerad undersökning. Riktas begäran om undersökning mot den som redan är anställd. kan konsekvensen av en vägran i allmänhet endast bli att han inte kan tilldelas viss ny arbetsuppgift respektive att han ompla- ceras till annan uppgift. Det kan synas något långsökt att med hänsyn till sådana verkningar beteckna föreskrifterna om läkarundersökning som be- stämmelser om "påtvingat" kroppsligt ingrepp. Så har lagstiftaren tydli- gen inte heller sett saken vid tillkomsten av motsvarande reglering i arbets- miljölagen. Lagrådet anser sig därför från konstitutionell synpunkt kunna godta den föreslagna delegationsregeln. Till förtydligande av lagtextens innebörd i det hänseende som diskuterats ovan föreslås emellertid att 55 första meningen formuleras enligt följande: "Om ett visst — — — föreskri- va om skyldighet att föranstalta om läkarundersökning — — — i arbetet."
Jag delar lagrådets uppfattning. Paragrafen har avfattats i enlighet med vad lagrådet har föreslagit.
6 5 Om ett visst slag av fartygsarbete medför särskild risk för vissa grupper av arbetstagare. får regeringen eller den myndighet som regeringen bestäm- mer föreskriva förbud mot att arbetet utförs av arbetstagare som tillhör en sådan grupp eller föreskriva att särskilda villkor skall gälla när arbetet utförs av sådana arbetstagare.
Om ett visst slag av fartygsarbete medför påtaglig risk för minderåriga arbetstagare. såsom olycksfall. överansträngning eller någon annan skadlig inverkan på deras hälsa eller utveckling. får i samma ordning föreskrivas förbud mot eller villkor för att minderåriga anlitas till ett sådant arbete.
Paragrafens första stycke motsvarar 3 kap. 165 arbetsmiljölagen och 3 kap. 285 första stycket utredningsförslaget. Det är här fråga om arbetsta- gare tillhörande viss riskgrupp. t.ex. allergiker. äldre arbetstagare eller kvinnor som väntar barn. '
Paragrafens andra stycke är avsett att skydda minderåriga arbetstagare. Den har motsvarighet i 9 kap. 45 tredje stycket sjösäkerhetslagen. 5 kap. 35 andra stycket arbetsmiljölagen och 3 kap. 285 andra stycket utred- ningsförslaget.
Paragrafen täcker enligt min uppfattning. liksom 45. allt slags fartygsar- bete. således även t. ex. lasthantering.
7 5 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att redare. andra arbetsgivare eller andra som avses i 7 kap. 105 skall göra anmälan eller lämna uppgifter till myndighet eller förvara handlingar som har betydelse från skyddssynpunkt.
Denna paragraf svarar mot 3 kap. 175 andra stycket arbetsmiljölagen och har viss motsvarighet i 3 kap. 295 utredningsförslaget.
8 5 Regeringen får föreskriva skyldighet för läkare att göra anmälan till myn- dighet om sjukdom som han får kännedom om i sin verksamhet och som kan ha samband med fartygsarbete.
Sjösäkerhetslagen innehålleri ] kap. 105 ett stadgande om att en läkare. som i sin verksamhet får kännedom om sjukdom som kan ha samband med fartygsarbete. skall anmäla detta till myndighet som regeringen bestäm- mer. En liknande bestämmelse finns i 3 kap. 185 arbetsmiljölagen. Utred- . ningen har föreslagit en motsvarighet i 3 kap. 305 i dess förslag.
En rapportskyldighet av det .slag det här är fråga om kan uppenbarligen vara av värde. exempelvis i fråga om fartyg som transporterar kemikalier. Skyldigheten bör dock. vara beroende av att 'en särskild föreskrift därom har utfärdats av regeringen.jfr 14 kap. 1 5 sekretesslagen (19801100).
9 kap. Skyddsmrksamha!
Sjösäkerhetslagens bestämmelser om skyddsverksamhet förekommer dels i 3 kap. och dels i 9 kap. Efter mönster av arbetsmiljölagen. där bestäm— melserna om skyddsverksamhet är samlade i 6 kap.. har bestämmelserna i fartygssäkerhetslagen förts samman i förevarande kapitel. Detta motsva- ras i utredningens förslag av 7 kap.
Med anledning av vad lagrådet yttrat har i propositionen förts in en ny paragrafi förevarande kapitel. betecknad 20 5.
1.5 Redaren och de ombordanställda skall bedriva en skyddsverksamhet som är organiserad på lämpligt sätt. Om någon annan än redaren ar arbetsgivare för ombordanställda. skall även den arbetsgivaren delta | skyddsv erksamheten om det lämpligen kan ske.
Paragrafen motsvaras närmast av 3 kap. 8 5 sjösäkerhetslagen och 6 kap. . l 5 arbetsmiljölagen. Den överensstämmer i sak med 7 kap. 1 5 utrednings- förslaget.
På arbetsgivarsidan fmns när det gäller fartygsarbete alltid en redare. Ibland finns därutöver t.ex. en entreprenör för" intendenturverksamheten. Dennes anställda är. liksom redarens. att anse som ombordanställda och skall ha rätt att delta i skyddsverksamheten. Har en del av de ömbordan- ställda en annan arbetsgivare än redaren. får det bero på omständigheterna om denne arbetsgivare skall delta i skyddsverksamheten eller inte. Enligt andra stycket skall en sådan arbetsgivare delta i skyddsverksamheten om _det lämpligen kan ske. .
Fartygsarbete kan också utföras av tillfälligt medföljande arbetstagare med en arbetsgivare som befinner sig långt borta och vars intresse för fartyget är högst tillfälligt. Sådana tillfälligt medföljande arbetstagare och
90'
deras" arbetsgivare bör inte kopplas in i skyddsverksamheten. Det skulle bara leda till omgång och oklarhet. Detta hindrar inte att de ändå i allmän- het kan ha fördel av en väl organiserad skyddsverksamhet.
Det bör understrykas att. om ett fartyg är gemensamt arbetsställe och därvid förekommer arbete som inte är att hänföra till fartygsarbete. de som utför detta senare arbete inte avses med förevarande paragraf och inte heller deras arbetsgivare. För sådana arbetsgivare kan emellertid skyldig- het att samråda och samverka föreligga enligt 7 kap. 5 och 655 (jfr. prop. 1977/78:55 s. 77).
2.5 På ett fartyg med minst fem ombordanställda skall bland dessa utses ett ' eller flera skyddsombud. Skyddsombud skall utses även på andra fartyg. om det behövs. Ersättare bör utses för varje skyddsombud. . Skyddsombud utses av de ombordanställda. I val_ av skyddsombud deltar inte befälhavaren. maskinchefen eller sådan ledamot av skyddskom- mitté som har utsetts av en arbetsgivare. Sjöfartsverket kan. om förhållandena kräver det, medge att ett eller flera
skyddsombud utses gemensamt för flera fartyg som har samma redare. Ett ' sådant skyddsombud utses enligt samma grunder som ett annat skyddsom- bud eller av företrädare för de ombordanställda på fartygen.
Paragrafen motsvarar 3 kap. 95 första—tredje styckena sjösäkerhets- lagen och 7 kap. 25 utredningsförslaget. Den bör jämföras med 6 kap. 25 arbetsmiljölagen. Innehållet skiljer sig dock i åtskilliga avseenden från arbetsmiljölagen. vilket beror på sjöfartens förhållanden (jfr prop. 1977/78:55 s. 44ff). '
Till skillnad från vad som gäller enligt sjösäkerhetslagen får skyddsom- bud utses för tlera fartyg som har samma redare, även om' de inte tillhör redaren. I sammanhanget kan erinras om att det i vissa fall kan vara lämpligt att gemensamt ombud kompletterar ett eller flera skyddsombud som finns utsedda på de enskilda fartygen ta. prop. s. 46).
Under remissbehandlingen har Sjöfolksförbundet framhållit att arbetsle- dande uppgifter svårligen kan förenas med skyddsombudets grundläggan- de uppgifter. nämligen att företräda övriga arbetstagare ombord i skydds- frågor. verka för tillfredsställande skyddsförhållanden inom sitt skyddsom- råde samt vaka över sundhet och säkerhet i arbetet. Med anledning härav har förbUndet hemställt om en begränsning av den grupp ombordanställda som kan utses till skyddsombud på så sätt att arbetsledare inte skall kunna utses till skyddsombud. '
Sjöfolksförbundet anförde samma synpunkteri samband med att den nu ifrågavarande regeln infördes i sjösäkerhetslagen. Med anledning härav uttalade min företrädare: "Svenska sjöfolksförbundets synpunkter skulle i och för sig kunna anläggas inte bara på förhållandena ombord utan beträf- fande arbetslivet i dess helhet. I arbetarskyddslagen har personer med arbetsledande funktioner inte undantagits som skyddsombud. Även om förbundets åsikt är förståelig, för det enligt min mening för långt att undanta arbetsledare från möjligheten att vara skyddsombud. Med tanke på att det inte alltid är lätt att finna lämpliga skyddsombud skulle det vara olyckligt om en besättningsmedlem. som har de ombordanställdas förtro-
ende och som är väl lämpad att fungera som skyddsombud. inte skulle kunna väljas därför att han har vissa arbetsledande funktioner. Enligt min mening framstår det däremot som naturligt att visst högre befäl inte bör komma i fråga som skyddsombud. I den mån det förekommer måste det betecknas som olämpligt. Detta framgår f.ö. indirekt av utredningens förslag. som jag biträder. om att befälhavare. maskinchef eller sådan ledamot i skyddskommitté som har utsetts av arbetsgivare inte får delta i val av skyddsombud." (Prop. 1977/78:55 s. 45.)
Några olägenheter med nuvarande ordning har inte framkommit. Jag ser därför inte f. n. någon anledning att föreslå någon ändring av vad som nu gäller.
3 5 Om fler än ett skyddsombud har utsetts på ett fartyg eller gemensamt för flera fartyg. skall ett av ombuden utses att vara huvudskyddsombud med uppgift att samordna skyddsombudens verksamhet.
Paragrafen motsvarar 3 kap. 95 fjärde stycket sjösäkerhetslagen och 7 kap. 35 utredningsförslaget. Den skall också jämföras med 6 kap. 35 . arbetsmiljölagen.
4 5 Skyddsombudet företräder de ombordanställda i skyddsfrågor och skall verka för tillfredsställande skyddsförhållanden. Ombudet skall inom sitt skyddsområde vaka över skyddet mot ohälsa och olycksfall. Ombudet skall i detta syfte delta vid planering som avser nya eller ändrade lokaler. anordningar. arbetsprocesser eller arbetsmetoder ombord eller använd- ning där av ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall samt vid planering av andra åtgärder av betydelse för säkerheten i arbetet. Ombudet Skall vidare övervaka att fartyget är vederbörligen bemannat. . Skyddsombudet skall försöka vinna arbetstagarnas medverkan i skydds- arbetet.
Redaren och i förekommande fall andra arbetsgivare samt de ombordan- ställda svarar gemensamt för att skyddsombudet får behövlig utbildning.
Paragrafen behandlar ett skyddsombuds uppgifter och ansvaret för att skyddsombud får den utbildning som behövs. Den motsvarar 9 kap. 75 förstaftredje Styckena sjösäkerhetslagen och 7 kap. 45 utredningsförsla- get. Den ansluter nära till 6 kap. 45 arbetsmiljölagen.
I fråga om begreppen arbetsprocess och arbetsmetod får jag hänvisa till vad som anförts i anslutning till 8 kap. 25. I sjösäkerhetslagen nämns uttryckligen att skyddsombudet skall delta vid planeringen av andra åtgär- der än de särskilt uppräknade som är av betydelse för säkerheten i arbetet. I sak torde detta inte innebära någon egentlig'skillnad i förhållande till arbetsmiljölagen. men den uttryckliga bestämmelsen om detta bör behål- las.
Nytt är att ombudet även får till uppgift att övervaka att fartyget är vederbörligen bemannat. Härmed avses väsentligen att fartyget skall vara bemannat i överensstämmelse med tillämpligt beslut om minimibesättning. Det behövs en bättre kontroll av detta. Utvägen med ökad tillsyn är förenad med svårigheter, eftersöm det kan gälla fartyg långt från Sverige
och en effektiv tillsyn bl. a. därför får beräknas dra betydande kostnader. Det rör här en viktig säkerhetsfråga och det är en lämplig utväg att förstärka övervakningen av fartygs bemanning genom att koppla in skyddsverksamheten. I praktiken torde redan nu denna uppgift på sina håll utövas av skyddsombudet. Den nya bestämmelsen innebär naturligtvis inte någon inskränkning i befälhavarens ansvar.
I andra stycket har valts arbetsmiljölagens uttryckssätt. innebärande att det är arbetstagarnas och inte endast de ombordanställdas medverkan i skyddsarbetet som skall eftersträvas. Detta innebär att även tillfälligt medföljande arbetskraft innefattas.
Enligt tredje stycket läggs det gemensamma ansvaret för erforderlig utbildning på dem som enligt 1 5 skall bedriva skyddsverksamheten.
5 5 Skyddsombudet har rätt att fullgöra sina uppgifter under arbetstid med bibehållna anställningsförmåner. Ombudet skall ges tillfälle att ombord disponera en lämplig lokal eller något annat utrymme som behövs för uppdraget.
Paragrafen motsvarar 9 kap. 75 fjärde stycket sjösäkerhetslagen och 7 kap. 55 utredningsförslaget. Den kan jämföras med 6 kap. 55 arbetsmiljö- lagen.
Sjösäkerhetslagens bestämmelser tillkom genom lagen 1978: 109. varvid sjöfartens förhållanden särskilt beaktades (prop. l977/78z55 5.49. 71f). Bestämmelserna förs över till fartygssäkerhetslagen med endast en mind- re. redaktionell ändring.
Även om rätten till lokal eller utrymme följer av 195. bidrar det till önskvärd klarhet att en uttrycklig bestämmelse ges i den nu aktuella paragrafen.
6 5 Redaren skall underrätta skyddsombudet om förändringar av betydelse för skyddsförhållandena på fartyget.
Skyddsombudet har rätt att ta del av de handlingar och få de upplysning— ar i övrigt som behövs för ombudets verksamhet.
Vid tillsyn enligt denna lag skall tillsynsmyndigheten tillställa skyddsom- budet en kopia av de skriftliga meddelanden som gäller fartyget i skydds- frågor. om inte meddelandets innehåll framgår av fartygets tillsynsbok.
Paragrafen behandlar ett skyddsombuds möjlighet att hålla sig underrät- tad om förhållanden av betydelse för skyddsverksamheten.
Första stycket. som överensstämmer med 7 kap. 65 första stycket i utredningens förslag. saknar motsvarighet i sjösäkerhetslagen men har sin förebild i 6 kap. 4 5 första stycket sista meningen arbetsmiljölagen. Under- rättelseskyldighet för arbetsgivare enligt förevarande paragraf gäller dock bara redare och endast skyddsförhållandena på fartyget. Om det finns fler skyddsombud, räcker det med en underrättelse till huvudskyddsombudet.
Andra stycket motsvarar 9 kap. 75 femte stycket sjösäkerhetslagen. 7 kap. 65 andra stycket utredningsförslaget och 6 kap. 65 arbetsmiljölagen.
Tredje stycket. sotn överensstämmer med 7 kap. 65 tredje stycket
utredningsförslaget. motsvarar en bestämmelse i sjösäkerhetsförordning- en. nämligen 1 kap. 85 andra stycket första meningen. En liknande be- stämmelse finns i 7 kap. 145 arbetsmiljölagen. dit bestämmelsen fördes över från arbetsmiljöförordningen i samband med sekretesslagens (1980: 100) tillkomst.
' Enligt 14 kap. 75 sekretesslagen utgör sekretess enligt ett antal paragra— fer i 6—8 kap. i lagen inte hinder mot att myndighet fullgör vad som i lag är föreskrivet om skyldighet att lämna information till företrädare för arbets- tagarorganisation eller till skyddsombud. För att annars sekretessbelagda uppgifter skall kunna lämnas till ett skyddsombud. räcker det alltså inte att föreskriva det i en förordning. Bestämmelsen har därför med viss redaktio- nell jämkning tagits in i fartygssäkerhetslagen.
Det bör anmärkas i sammanhanget att tillsynsboken (se 10 kap. 18 5) inte är sekretesskyddad. För övrigt kan hänvisas till förarbetena till sekretess- lagstiftningen (särskilt prop. 1979/80:80 s 6011).
Att skyddsombud, liksom ledamöter av skyddskoinmittéer. är underkas- tade tystnadsplikt framgår av 13 kap. 9 5.
Svenska maskinbefälsförbundet har i sitt remissyttrande ansett att para- grafen innebär en uttunning av arbetsmiljöbegreppet ijämförelse med arbetsmiljölagen. Skyddsombudet har inte endast att hantera strikta skyddsförhållanden utan även arbetsmiljöförhållanden i vid mening. För-. bundet hävdar därför att ombudet måste ha rätt att ta del av alla informa- tioner och handlingar som han behöver i sitt arbete och inte bara sådana som rör-rena skyddsförhållanden.
Som jag redan anfört motsvaras paragrafen i sin helhet av bestämmelser i arbetsmiljölagen. Några skillnader av betydelse finns inte. Enligt min uppfattning ger bestämmelsen tillräckliga möjligheter för ett skyddsombud att få del av den information han behöver.
7 5 Om visst fartygsarbete innebär omedelbar och allvarlig fara för någon ombordvarandes liv eller hälsa och rättelse inte genast kan uppnås genom hänvändelse till befälhavaren. får skyddsombudet bestämma att arbetet skall avbrytas. ' ' -
Om det behövs frän skyddssynpunkt och rättelse inte genast kan uppnås genom hänvändelse till befälhavaren. får skyddsombudet avbryta arbete som en arbetstagare utför ensam.
Om skyddsombudet finner att ett förbud enligt 11 kap. 1 5 överträds. får han avbryta arbete som avses med förbudet eller som behövs för att fartyget skall kunna påbörja eller fortsätta en förbjuden resa.
Paragrafen behandlar ett skyddsombuds" rätt att avbryta pågående arbe— te. Den motsvarar 9 kap. 85 sjösäkerhetslagen och 7 kap. 75 utredningens förslag. Den kan jämföras med 6 kap. 75 första—tredje styckena arbets- miljölagen. _
Sjöfartens särskilda förhållanden medför att regleringen i arbetsmiljö- lagen inte helt kan efterbildas i fartygssäkerhetslagen. Sjösäkerhetslagens bestämmelser infördes genom lagen 1978: 109. Jag har ansett dem kunna i huvudsak överföras till den nya lagen. Vissa- redaktionella ändringar har dock gjorts. '
Den största skillnaden i förhållande till sjösäkerhetslagens reglering är att en motsvarighet införs till arbetsmiljölagens bestämmelse om rätt för skyddsombud att avbryta arbete som en arbetstagare utför ensam. Detta har gjorts genom att ett nyttlstycke har förts in som ett andra stycke i paragrafen. '
Rätten att avbryta fartygsarbete omfattar arbete som utförs även om-' bordvarande oavsett om han eller hon är att anse som ombordanställd eller inte. Det kan t.ex. gälla arbete som utförs av en tillfälligt medföljande reparatör eller serviceman. I fråga om reparationsarbeten som utförs'i ' hamn eller på varv av någon som inte medföljer fartyget gäller arbetsmiljö- lagens bestämmelser. Detta följer av den i 1 kap. 3 5 andra stycket upptag- na definitionen av fartygsarbete i förening med den föreslagna lydelsen av 1 kap. 35 arbetsmiljölagen.
Svenska sjöfolksförbundet har 1 sitt remissyttrande föreslagit att skydds- ombudet skall vända sig till annan arbetsledare än befälhavaren för att söka rättelse enligt paragrafens båda första stycken. Ett motsvarande förslag väcktes genom en motion vid 1977/78 års riksmöte i samband med behandlingen av förslaget till den nu gällande lydelsen av 9 kap. 85 sjösä- kerhetslagen (motion 1977/78: 1581. 'I'U 1977/78: 14). Enligt motionärerna . skulle befälhavarens ställning då han enligt följande paragraf hade att avgöra frågan om upphävande eller ej av skyddsombuds beslut vara betyd- ligt friare och starkare om hänvändelsen i första instans skedde till den för respektive avdelning ansvarige arbetsledaren. Riksdagen avslog motionen.
Några negativa effekter av den nuvarande ordningen har inte framkom- mit. De föreslagna reglerna skulle göra förfarandet betydligt mer kompli-
Sjöfolksförbundet föreslagna ändringen.
8 5 .
Ett beslut av ett skyddsombud enligt 75 gäller i fråga om ett fartyg som är förtöjt eller ligger till ankars' 1 svensk hamn till dess sjöfa1tsverket har tagit ställning 1 saken. .
I andra fall eller da det är fråga om räddningstjänst gäller skyddsombu- dets beslut till dess befälhavaren har tagit ställning. Befälhavaren får beordra arbete mot skyddsombudets beslut endast om han finner att beslu- tet är ogrundat eller att arbetet är nödvändigt för att undanröja eller förebygga en fara som han bedömer vara större än den risk som har föranlett skyddsombudets beslut. Innan befälhavaren beordrar arbete i strid mot skyddsombudets beslut. skall han höra skyddskommittén. om- det finns en sådan ombord enligt 10.5 första stycket och det inte föreligger tvingande hinder.
Paragrafen motsvarar 9 kap. 95 sjösäkerhetslagen och 7 kap. 85 utred- ningsförslaget. Den kan jämföras med 6 kap. 75 första—tredje styckena arbetsmiljölagen. Någon saklig ändring i förhållande till sjösäkerhetslagen är inte avsedd. Möjligheten av att det finns en skyddskommitté som är gemensam för flera fartyg har dock beaktats. Om en sådan gemensam skyddskommitté inte alls eller endast till en mindredel befinner sig om- bord. synes befälhavaren inte behöva höra kommitte'n som sådan. En annan sak är att befälhavaren i det av lagen inte reglerade samråd som ofta
torde förekomma lämpligen kan vända sig till ombordvarande medlemmar av kommittén. .
Arbetarskyddsstyrelsen har i sitt remissyttrande påpekat att det i vissa fall kan vara oklart vilken myndighet som skall ta ställning enligt paragra- fens första stycke. Angående tillsynen sägs i 10 kap. 25 att i fråga om fartyg som ägs eller brukas av svenska staten och som används uteslutande för statsändamål och ej för affärsdrift utövas tillsynen. i den mån regering- en inte bestämmer annat. av den myndighet under vars förvaltning fartyget står i samråd med sjöfartsverket. Om ett skyddsombud stoppar arbetet på en polisbåt synes det enligt styrelsen tveksamt vilken myndighet som skall ta ställning.
Med anledning härav villjag framhålla att den tillsyn som avses i 10 kap. 25 rör tillsyn av fartyg och deras utrustning och drift. Den myndighetsut- övning som det är fråga om i den nu aktuella paragrafen är inte att anse som sådan tillsyn. Den utövas därför. i enlighet med paragrafens ordaly- delse. av sjöfartsverket beträffande alla fa1tyg.
9 5 _ För skada till följd av en åtgärd som avses i 75 är skyddsombudet fri från crsättningsskyldighet.
Paragrafen. som behandlar skyddsombuds frihet från ersättningsskyldig- het. motsvarar 9 kap. 11 5 sjösäkerhetslagen. 7 kap. 105 utredningsförsla- get och 6 kap. 75 fjärde stycket arbetsmiljölagen.
10 ä' På ett fartyg vars besättning normalt uppgår till minst tolv personer skall det finnas en skyddskommitté. sammansatt av företrädare för redaren och de ombordanställda. En skyddskommitté skall tillsättas även på ett annat fartyg. om de ombordanställda begär det.
I skyddskommittén kan det ingå företrädare även för andra arbetsgivare än redaren. De ledamöter av kommittén som inte företräder redaren eller någon annan arbetsgivare utses av de ombordanställda. I val av sådana ledamöter deltar inte befälhavaren. maskinchefen eller ledamot av kom- mittén som före valet har utsetts av en arbetsgivare.
Sjöfartsverket kan. om förhållandena kräver det. medge att en skydds- kommitté utscs gemensamt för flera fartyg som har samma redare. En sådan gemensam skyddskommitté utses enligt samma grunder som andra skyddskommittéer.
Sjösäkerhetslagen innehåller i 3 kap. 105 regler om tillsättande av skyddskom'mittéer. Dessa är sammansatta av företrädare för redaren och de ombordanställda och ibland även företrädare för någon annan arbetsgi- vare än redaren. 6 kap. 85 '.trbetsmiljölagcn innehåller jämförbara regler för förhållandena i land.
Liksom i fråga om utseende av skyddsombud avviker bestämmelserna i sjösäkerhetslagen om tillsättande av skyddskommitté från motsvarande regler i arbetsmiljölagen på grund av sjöfartens förhållanden (prop. 1977/78:55 s. 59). Bestämmelserna har i enlighet med utredningens förslag i 7 kap. 11 5 förts över till den nya lagen med två sakliga ändringar. Den viktigaste är att gränsen för obligatorisk skyddskommitté. som vid 1978 års
ändringar i sjösäkerhetslagen sänktes från minst 25 till minst 15 medlem- mar av besättningen. nu föreslås sänkt ytterligare så att skyddskommitté skall finnas på varje fartyg vars besättning normalt uppgår till minst tolv personer. Anledningen till detta är att besättningarna blir allt fåtaligarel utan att fartygen för den skull blir mindre komplicerade. Kommittéerna kan göras mycket små vid låga besättningsnumerärer och kanske bestå endast av tre eller fyra medlemmar. '
Den andra ändringen hänger samman med möjligheten enligt 25 andra stycket att utse gemensamma skyddsombud. Också en skyddskommitté får utses gemensamt för flera-fartyg som har samma redare.'även om de inte alla tillhör honom. .
Vägverket har i sitt remissyttrande förutsatt att det inte kommer att' möta något hinder mot att verkets färjepersonal och vägförvaltningens övriga personal företräds i samma skyddskommitté.
Sjösäkerhetslagen utgår från att skyddsombudoch skyddskommittéer som utses enligt den lagen bara arbetar med skydd sfrågor för personal som utför fartygsarbete. På grund härav kan skyddsombud och skyddskommit- téer utses för ett fartyg eller för flera fartyg gemensamt. men inte gemen- samt för. fartyg och arbetsplatser på land. Sådana gemensamma skydds- kommittéer som vägverket avser kan således inte inrättas. Jag anser att denna reglering är motiverad av hänsyn till sjöfartenls särskilda förhållan- den och föreslår därför inte någon ändring. En annan sak är att det naturligtvis inte möter något hinder att vid sidan av de lagreglerade former- na av skyddsverksamhet inrätta informella arbetsgrupper bestående av både ombordanställd och landbaserad personal.
]] .5' Skyddskommittén' skall planera o'ch övervaka skyddsarbetet på fartyget. Den skall noga följa utvecklingen i frågor söm rör skyddet mot ohälsa och olycksfall. verka för tillfredsställande skyddsförhållanden i-fartygsarbetet och övervaka att fartyget är vederbörligen bemannat. Skyddskommittén skall behandla frågor om de ombordanställdas hälsovård och om planering som avser nya eller ändrade lokaler. anordningar. arbetsprocesser—eller arbetsmetoder ombord eller användning där av ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall samt vidare andra åtgärder av större betydelse för säkerheten i arbetet och frågor om upplysning och utbildning rörande arbetsmiljön. -
Sjösäkerhetslagen innehåller i 9 kap. 125 bestämmelser om en skydds- kommittés uppgifter. Motsvarande stadgande i arbetsmiljölagen. 6 kap. 9 5, har ett ganska likartat innehåll.
Sjösäkerhetslagens bestämmelser i ämnet har i enlighet med utredning- ens förslag i 7 kap. 125 ändrats i ett par avseenden för att anpassas närmare till arbetsmiljölagen. Arbetsprocesser bör här liksom i 45 nämnas vid sidan av arbetsmetoden Kommittén bör också behandla frågor om ' planering av användning ombord av ämnen som kan föranleda ohälsa_eller olycksfall och. som avslutning på uppräkningen. frågor om upplysning'och utbildning rörande arbetsmiljön. . Skyddskommittéerna bör vidare, liksom skyddsombuden få' till uppgift att övervaka att fartyget är vederbörligen bemannat. Rörande skälen för detta förslag hänvisas till vad som anförts vid 45 i förevarande kapitel.
Prop. 1987/88: 3
Svenska maskinbefälsförbundet har i sitt remissyttrande framfört att regeln att kommittén skall behandla frågor som rör planering hänger i luften eftersom utredningen inte tagit med grundparagrafen i arbetsmiljö- lagen om att de anställd'a skall ha inflytande på förändringar av sin egen arbetssituation och arbetsmiljö. Med den av mig föres1agna regeln i 6 kap. 1 5 andra stycket sista meningen har kritiken från förbundet tillmötesgåtts.
12 5 Ett skyddsombud får inte hindras att fullgöra sina uppgifter.
Den som har utsetts till skyddsombud får inte ges försämrade arbetsför- hållanden eller anställningsvillkor med anledning av sitt uppdrag. När uppdraget upphör skall den som har haft det vara tillförsäkrad arbetsför- hållanden och anställningsvillkor som överensstämmer med eller är likvär- diga med dem som skulle ha rått om han inte hade haft uppdraget.
För ett skyddsombuds möjligheter att fullgöra sitt uppdrag på bästa sätt är det av stor betydelse att han åtnjuter trygghet i sin anställning och inte behöver räkna med efterföljande trakasserier. Sjösäkerhetslagen innehål- leri 3 kap. 11 5 bestämmelser i dessa avseenden. arbetsmiljölagen i 6 kap. 10—1355. Mellan de båda lagarnas sakliga innehåll föreligger dock vissa skillnader.
Bestämmelserna i ämnet har delats upp på flera paragrafer. i havudsak på samma sätt som i arbetsmiljölagen. 1 förevarande paragraf återf nns en motsvarighet till första stycket av 3 kap. 11 5 sjösäkerhetslagen. 6 kap. 10.5 arbetsmiljölagen och 7 kap. 13 5 utredningens förslag.
Bestämmelserna' 1 arbetsmiljölagen ansluter nära till vad som sägs i 3 och 4 55 lagen (1974: 358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen. Att de ändå tagits med i arbetsmiljölagen har motiverats med. bl. a.. att arbetsmiljölagens regler måste utformas som tvingande regler med sikte även på arbetsställen utan facklig representation och att förtroendemanna- lagens i vissa stycken relativt detaljbetonade bestämmelser skulle te sig främmande i arbetsmiljölagen. Man har över huvud taget ansett att be- stämmelser som är väsentliga för den lokala skyddsverksamheten bör skrivas in i arbetsmiljölagen även när likartade regler finns i förtroende- mannalagen (prop. 1976/77: 149 s. 333).
Det sagda gäller med betydande styrka" även för sjöfartens förhållanden. Särskilt ett oceangående fartyg är langt från de fackliga organisationernas rådgivare. Där finns inte heller omedelbar tillgång till andra författnings- texter och'kommentarer än de som medförs ombord. Det är därför en fördel om lagtexten görs relativt utförlig i de berörda hänseendena.
I3 5 Den som bryter mot 125 skall ersätta därav uppkommen skada. Vid bedömande om och i vad mån skada har uppstått skall hänsyn tas även till omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse. Om det är skäligt med hänsyn till skadans storlek eller andra omständigheter, kan skadestån- det sättas ned eller helt falla bort.
Är flera ansvariga för en skada. skall skadeståndsskyldigheten fördelas mellan dem efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.
Prop. 1987/88: 3
Enligt 3 kap. 11 5 andra stycket första meningen sjösäkerhetslagen är den som bryter mot reglerna om anställningstrygghet skadeståndsskyldig enligt de grunder som anges i 6 kap. 11 5 arbetsmiljölagen.
I förevarande paragraf har. i överensstämmelse med utredningens för- slag i 7 kap. 14 5. tagits upp även arbetsmiljölagens materiella bestämmel- ser i ämnet. Beträffande skälen härtill hänvisas till vad som anförts i anslutning till föregående paragraf. ' ' '
14 5 En avtalsuppsägning eller en annan sådan rättshandling som skeri strid mot vad som sägs i 125 är ogiltig.
Om ett skyddsombud gör gällande att han med anledning av uppdraget att vara skyddsombud har blivit uppsagd från sin anställning eller har fått sina arbetsförhållanden eller anställningsvillkor försämrade. har han rätt att stå kvar i sin befattning under oförändrade arbetsförhållanden och anställningsvillkor till dess frågan har prövats slutligt. På yrkande av redaren'får dock domstol förordna att vad som har sagts nu inte skall gälla.
Om ett skyddsombud efter det att anställningen upphört har väckt talan om att anställningsförhållandet skall bestå på grund av att uppsägningen är ogiltig enligt första stycket. får domstol på yrkande förordna att skyddsom- budet skall få återgå i'arbetet för tiden intill dess ett beslut eller en dom i frågan vunnit laga kraft. För den tid förordnandet gäller har skyddsombuå det rätt till de anställningsvillkor som är förenade med hans tidigare befatt- n1ng.
Vad som sägs i denna paragraf om rätt att stå kvar i befattning eller återgå i arbetet utesluter inte tillämpning av 17 eller- 185 sjömanslagen (1973:282).
Paragrafen motsvarar 3 kap. 11 5 andra stycket andra meningen, tredje— femte styckena sjösäkerhetslagen och 7 kap. 155 utredningens förslag. Arbetsmiljölagen saknar bestämmelser i ämnet vilket torde hänga samman med tillkomsten av lagen (1974: 12) om anställningsskydd. Den lagen inne- håller i 34—3655 bestämmelser angående tvist om giltigheten av. uppsäg- ning eller avskedande.
Vid revisionen år 1978 av sjösäkerhetslagen beaktades att fartygsmiljö- utredningen, vars första delbetänkande låg till grund för lagändringarna. - anfört att reglerna i lagen om anställningsskydd inte kunde tillämpas på arbetslivet till sjöss. Skälet härtill var bl.a. att anställningstryggheten bor- ' de knytas till det för denna del av arbetsmarknaden karaktäristiska begrep- pet befattning ombord. Speciella säkerhetsaspekter. närmare reglerade i sjömanslagen. gällde ombord på fartyg. Rätt att kvarstå i en befattning ombord fick inte hindra tillämpningen av bestämmelserna i 17 eller 185 sjömanslagen. Enligt 175 kan befälhavare skilja sjöman från hans befatt- -
ning på fartyget på grund av sjukdom. och enligt 185 kan sjöman skiljas från befattningen om han är oduglig eller väsentligt har åsidosatt vissa förpliktelser i tjänsten. Departementschefen anslöt sig i allt väsentligt till utredningens överväganden. och 3 kap. 11 5 sjösäkerhetslagen fick sin nu gällande lydelse (prop. 1977/78:55 s. 58).
Sjösäkerhetslagens bestämmelser har. förutom att de tagits in i en sär- skild paragraf. setts över i redaktionellt avseende. Det har synts bidra till tydligheten att bestämmelsen rörande tillämpning av 17 och 18 55 sjömans- lagen sätts sist och får omfatta hela den nya paragrafen.
15 .5 Den som vill fordra skadestånd enligt 13 5 eller väcka talan som avses 1 14.5 skall underrätta motparten om detta inom ett år och sex månader fran' avslutandet av den åtgärd som anspråket grundas" på. Har inom den tiden förhandling rörande anspråket påkallats enligt lagen (1976: 580) om medbe- stämmande i arbetslivet eller med stöd av kollektivavtal, skall talan väckas inom sex månader efter det att förhandlingen avslutades. ] annat fall skall talan väckas inom tva år från avslutandet av den åtgärd som anspråket grundas pa.
Första stycket skall tillämpas också 1 fraga om anspråk på anställnings- förmåner enligt 55.
lakttas inte vad som föreskrivs i första eller andra stycket. är rätten till talan förlorad.
,Enligt sista stycket i 3 kap. 11 5 sjösäkerhetslagen skall talan på grund av
bestämmelserna 1 paragrafen väckas inom tva år från aVslutandet av den. åtgärd varpå anspråket grundas. Försummas det, är rätten till talan förlo- rad. 1 den motsvarandebestämmelsen i 6 kap. 125 arbetsmiljölagen är regleringen annorlunda. Enligt första stycket skall den som vill' fordra skadestånd enligt 115 underrätta motparten om sitt? anspråk inom fyra månader från det skadan inträffade. Har inom den tiden förhandling röran- ' de anspråket påkallats enligt lagen (l976:580) om medbestämmande i arbetslivet eller med stöd av kollektivavtal, skall talan väckas inom fyra månader efter det att förhandlingen avslutades. [ annat fall skall talan väckas inom åtta månader från skadans uppkomst. Enligt andra stycket Iskall första stycket tillämpas på motsvarande sätt i fråga om anspråk på anställningsförmåner enligt 55. dvs. skyddsombuds rätt till den ledighet som fordras för uppdraget med behållna förmåner. Slutligen sägs i paragra-
fens tredje stycke att rätten till talan är förlorad. om vad som föreskrivs i . första eller andra stycket inte iakttas. .
Bland bestämmelserna i medbestämmandelagen bör särskilt 645 näm- nas. Förhandling skall påkallas inom fyra månader efter det att den skade- ståndskrävande har fått kännedom om den omständighet vartill yrkandet hänför sig och senast inom två år efter det att omständigheten har inträffat. Från denna huvudregel. som är tillämplig också när det gäller förklaring att rättshandling m.m. är ogiltig, stadgas vissa undantag. Vidare må erinras om att enligt 655 talan ifall som avses i 645 skall väckas inom tre månader efter det att förhandling-har avslutats. '
Fartygssäkcrhetslagens bestämmelser i ämnet bör; som utredningen har föreslagit (7 kap. 165) ansluta närmare till arbetsmiljölagen. Bestämmel- serna bör dock avse såväl den som vill fordra skadestånd enligt 135 som den som vill väcka talan enligt 14 5. Med hänsyn till sjöfartens förhållanden bör också längre tidsfrister anges. varv-id'nu gällande två år från avslutan- det av den åtgärd på vilken anspråket grundas synes utgöra en lämplig ram.
16 5 Mål om tillämpningen av 12—1455 handläggs enligt lagen (1974: 371) om rättegången i .1rbetstviste1. I fraga om talan mot arbetstagare gäller dock vad som är föreskrivet om rättegång i allmänhet.
Prop. 1987/88z3
Paragrafen motsvarar 3 kap. 11 5 sjätte stycket sista meningen siösäker- .
hetslagen. 6 kap. 135 arbetsmiljölagen och 7 kap. 175 utredningens för- slag.
[7 5 I förhållande till redaren eller annan arbetsgivare skall 4— 9 och 12— 1655 börja tillämpas när de som har utsett skyddsombudet har underrättat redaren eller arbetsgivaren eller befälhavaren om valet.
Paragrafen. som saknar motsvarighet i sjösäkerhetslagen. motsvarar 6 kap. 145 arbetsmiljölagen. Den överensstämmer i sak med 7 kap. 185 utredningsförslaget. Med hänsyn till att skyddsombud enligt 2 5 utses av de ombordanställda eller någon gång av företrädare för dem bör underrättel- sen lämnas av dem som har utsett skyddsombudet. Ett alternativ till att underrätta redaren eller annan arbetsgivare är att underrätta befälhavaren, varigenom samtliga förekommande arbetsgivare blir bundna.
[8 5 Vad som sägs i 5 och 12— 17 55 skall tillämpas också pa ledamöterna av en skyddskommitte. ' -
Inte heller denna paragraf har någon motsvarighet i sjösäkerhetslagen men överensstämmeri sak med 6 kap. 15 5 arbetsmiljölagen och 7 kap. 195 utredningsförslaget.
[9 5 -
Beträffande ett skyddsombud och sådan ledamot av en. skyddskommitté som har utsetts av de ombordanställda skall lagen (1974:358) om lacklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen tillämpas som om han vore facklig förtroendeman utsedd av den lokala arbetstagarorganisation han tillhör. Detta gäller dock inte i den mån hans rättigheter enligt detta kapitel därigenom skulle inskränkas.
Paragrafen saknar motsvarighet i sjösäkerhetslagen men överensstäm- meri sak med 6 kap. 165 arbetsmiljölagen och 7 kap. 20 5 utredningsförsla- get. ' . '
Ett skyddsombud enligt sjösäkerhetslagen torde knappast kunna anses vara en facklig förtroendeman. men kan jämställas med en sådan. Förtro- endemannalagen bör därför" göras tillämplig på honom. som om han vore facklig förtroendeman'utsedd av den lokala arbetstagarorganisation han tillhör. Uppstår tvist, skall alltså skyddsombudet kunna vända sig till sin egen fackliga organisation för att få det bistånd han anser sig behöva.
Till lokal organisation torde man i förevarande sammanhang få räkna inte bara underavdelningar för fartyget i fråga utan även exempelvis en avdelning för det rederi som fartyget tillhör.
Att förtroendemannalagen blir tillämplig medför "vissa fördelar för skyddsombudet och hans organisation. Ombudcts anställningsskydd för- bättras. Tolkningsföreträde kan tillkomma organisationen vid tvister. Ska- destånd kan utgå. Motsvarande gäller för ledamöter av skyddskommittéer.
20 5 .
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om anteckning av beslut enligt 7 och 8 55 samt om underrättel- ser om sådana beslut.
Paragrafen avser sådana anteckningar och underrättelser som föreskrivs i 9 kap. 105 sjösäkerhetslagen. Den har införts efter förslag från lagrådet (jfr 5 kap. 185).
21 5 ' _ Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte utländskafartyg i vidare mån än regeringen föreskriver det.
Till följd av bestämmelserna i 3 kap. 125 och 9 kap. 205 gäller sjösäker- hetslagens stadganden om skyddsverksamhet inte utländska fartygi vidare mån än regeringen förordnar därom. Samma regel bör gälla i fråga om bestämmelserna i förevarande kapitel. '
10 kap. Tillsyn .
Sjösäkerhetslagen innehåller i 7 kap. detaljerade bestämmelser om när tillsynsförrättningar skall äga rum och hur dessa skall gå till. Reglerna för tillsynsverksamheten återspeglar emellertid i allt större omfattning inne- hållet i internationella konventioner, främst 1974 års SOLAS-konvention och det till den konventionen anslutande protokollet av år 1978. Bestäm- melserna kan därför behöva ändras relativt ofta. När det gäller de mer detaljbetonade bestämmelserna fmns det knappast anledning att varje gång underställa riksdagen förslag till ändringar som innebär en anpassning till den internationella regleringen. Även i övrigt finns i sjösäkerhetslagens 7
kap. bestämmelser som är av den karaktären att de med fördel kan tas upp ' i författningar av lägre dignitet. Förevarande 10 kap.. har därför fått en utformning som ansluter till den nya lagens karaktär av ramlag.
Sverige har ratificerat den av internationella arbetsorganisationen (ILO) antagna konventionen (nr 147)-om miniminormer i handelsfartyg. Enligt artikel 2(d)(ii)har Sverige härigenom åtagit" sig att tillse att ”det existerar lämpliga förfaranden — underkastade en allmän övervakning av behörig myndighet. då så är lämpligt .efter trepartsöverläggningar.mellan denna- myndighet och representativa redare- "och sjöfolksorganisationer — för prövning av varje klagomål som framförs i samband med och om möjligt vid tidpunkten för anställandet'inomdess territorium av sjömän av dess egen nationalitet på fartyg registrerade'i ett främmande land — — —” Artikeln innehåller också bestämmelser om rapporteringsskyldighet.
[ proposition 1977/78: 152 anförs (s. 22-):att det i svensk lagstiftning inte- linns sådana regler för klagomål om anställningsförhållande på fartyg som avses i den återgivna texten. Sjöfartsverket och ILO-kommittén har under remissbehandlingen av fartygsmiljöutredningens betänkande påpekat detta och föreslagit att frågan uppmärksammas under det fortsatta arbetet med lagstiftningsärendet.
Enligt den av mig föreslagna :10 kap." 85 1 fartygssäkerhetslagen skall vid inspektion undersökas bl.a. om arbetsmiljön är tillfredsställande. Ett far-
tyg skall enligt 10 kap. 55 i förslaget undergå inspektion när en tillsyns— myndighet fmner det motiverat. t. ex. med anledning av klagomål av det slag som den återgivna konventionstexten avser. Enligt 10 kap. 95 i . förslaget skall tillsyn av utländska fartyg ske genom inspektion. Jag avser att föreslå regeringen att i den förordning som skall utfärdas i anslutning till fartygssäkerhetslagens ikraftträdande införa regler om skyldighet för sjö- fartsverket att rapportera klagomål enligt konventionen. Härigenom torde de svenska bestämmelserna uppfylla konventionens krav i det nu aktuella hänseendet.
[ 5 Tillsyn av fartyg och deras utrustning och drift enligt denna lag och enligt föreskrifter som utfärdas med stöd av lagen utövas av sjöfartsverket om nagot annat inte anges i lagen.
I fragor som avser arbetsmiljön skall tillsynen utövas i samverkan med arbetarskyddsstyrelsen.
Bestämmelser om tillsyn av livsmedelshanteringen finns i livsmedels— lagen (1971:511).
Paragrafen motsvarar 1 kap. 35 sjösäkerhetslagen och 8 kap. 1 5 första stycket första meningen och andra stycket utredningsförslaget.
Närmare bestämmelser om hur tillsynen av fartyg m. m. skall gå till skall i fortsättningen huvudsakligen meddelas i tillämpningsföreskrifter och inte i själva lagen. I första stycket nämns därför inte bara tillsyn som sker enligt lagen utan också enligt föreskrifter som utfärdats med stöd av lagen. Av' tydlighetsskäl anges också att tillsynen kan avse fartygs utrustning och drift (jfr 3 s). '
I andra stycket behandlas samverkan mellan sjöfartsverket och arbetar— skydd'sstyrelsen i arbetsmiljöfrågor. 1 1 kap. 3'5 andra stycket sjösäker- hetslagen föreskrivs att sjöfartsverkets tillsyn av frågor avseende de om— bordanställdas skydd mot ohälsa och olycksfall i arbetet skall utövas under samverkan med arbetarskyddSstyrelsen. Utredningen har tagit upp en motsvarande bestämmelse i tillsynskapitlet.
Under remissbehandlingen har arbetarskyddsstyrelsen föreslagit att den tillsyn av fartyg och fartygsarbete som verket för närvarande utöv'ar förs över till sjöfartsverket. Fördelarna härmed skulle enligt verket bl. a. vara att antalet tillsynsmyndigheter nedbringas och att tillsynen kan koneentre- ras till expertmyndigheten sjöfartsverket.
Enligt Sjöfolkslörbundet och Transportarbetareförbundet bör emellertid den nuvarande ordningen behållas. Ett Skäl härför är enligt förbunden att arbetsmiljöarbetetannars löper 'risk att minska i effektivitet;Sjöfartsverket har endast ett fåtal inspektörer". medan yrkesinspektionen har många fler som huvudsakligen kontrollerar arbetsmiljösitua'tionén på land.'Ett 'annat skäl som förbunden åberopat är att'd'et är'lämpligt'att en och samma'person kan göra inspektioner täckande hela det aktuella arbetsmiljöområdet.
För egen del anserjag. efter samråd med arbetsmarknadsministern, att gällande ordning bör behållas. Tillsynen bör visserligen utövas under sjö- fartsverkets ledning. men fragornas vikt och deras komplicerade natur gör det påkallat att sjöfartsverket och arbetarskyddsstyrelsen samarbetar för: . .' , att na fram till lämpliga lösningar. Som anfördes under förarbetena- till
sjösäkerhetslagen (prop. 1965: 132 s. 93) är avsikten inte att arbetarskydds- styrelsen skall fatta beslut i ärenden enligt lagen. Vad gäller tillsynen på fältet samarbetar sjöfartsinspektionen och yrkesinspektionen nära med varandra så att specialkunskaperna på ömse håll samordnas till fördel för både sjösäkerhet och arbetsmiljö. NaturligtVis måste samverkan inte ske _i varje särskilt ärende utan endast när det är behövligt. — Sjöfartsverket har gett ut Föreskrifter om samverkan mellan sjöfartsinspektionen och yrkes- inspektionen (1969:A 20).
En erinran i tredje stycket om livsmedelslagens bestämmelser har införts på förslag av statens livsmedelsverk.
2 .5 Tillsyn av fartyg som ägs eller brukas av svenska staten Och som används för annat ändamål än att i allmän trafik befordra passagerare eller gods utövas av den myndighet som förvaltar fartyget. om regeringen inte före- Skriver något annat. Myndigheten skall samråda med sjöfartsverket.
Paragrafen motsvarar 1 kap. 45 sjösäkerhetslagen och 8 kap. 25 utred- ningsförslaget.
Tjänstemännens centralorganisation har i sitt remissyttrande föreslagit att undantaget för statsfanyg skall utgå. Centralorganisationen SACO/SR 'har föreslagit att sjöfartsverket skall ha tillsyn över samtliga myndigheterå fartyg. ' ' ._ _
Den av utredningen föreslagna-lydelsen överensstämmer med vad utred- ningen har föreslagit i fråga om de bestämmelser som i mitt förslag har tagits upp i 2 kap. 35 andra stycket och 5 kap. 75 andra stycket. I förhållande till 1 kap. 45 sjösäkerhetslagen innebär förslaget den skillna- den att i princip alla fartyg som tillhör staten och inte går i kommersiell trafik står under tillsyn av den myndighet som förvaltar fartyget. F. n. står även fartyg som tillhör staten och som används i allmän trafik under tillsyn av sjöfartsverket och inte av den förvaltande myndigheten. Frågan har betydelse främst för vägverkets färjor. _
'För egen del anser jag att nuvarande ordning bör behållas. Tillsynen av alla fartyg som fraktar gods eller passagerare i allmän trafik bör alltså i princip ankomma' på sjöfartsverket. med möjlighet för regeringen att före- skriva att tillsynen skall utövas av den förvaltande myndigheten eller_ någon annan. Jag förordar alltså en lydelse av paragrafen som nära anslu- ter till den nuvarande.
iGeneraltullstyrelsen har under remissbehandlingen anfört att det inte - klart framgår av lagen vilka befogenheter som tillkommer den myndighet som förvaltar ett statsfartyg respektive sjöfartsverket. I anledning härav vill jag framhålla att befogenheterna enligt den nu aktuella paragrafen för den statliga myndighet som förvaltar fartyget endast avser tillsynsförrätt- .
ningar enligt detta kapitel.
3 5 . .
Regeringen får besluta att en svensk utlandsmyndighet skall utöva tillsyn utanför Sverige:'Regeringen får vidare föreskriva att tillsynen av vissa slag -av. fartyg, viss utrustning eller vissa förhållanden ombord skall utövas av .en.särskilt förordnad tillsynsmyndighet. "
Prop. 1987/88: 3
"104
Paragrafen motsvarar utan någon saklig ändring 1 kap. 3 5 första stycket andra meningen och 55 sjösäkerhetslagen samt 8 kap. 1 5 första stycket . första meningen och 35 utredningsförslaget.
4 s ' Sjöfartsverket och svenska utlandsmyndighetcr som har förordnats att utöva tillsyn av fartyg får uppdra åt
1. svenska sakkunniga att verkställa tillsynsförrättningar utanför Sveri- ge. - 2. svenska eller utländska sakkunniga att biträda vid sådana förrättning- ar. -
Ersättning åt sakkunniga som avsesi denna paragraf betalas av redaren.
Paragrafens första stycke motsvarar 1 kap. 65 andra stycket sjösäker- hetslagen och 8 kap. 45 utredningsförslaget. '
I det till lagrådet remitterade förslaget hade paragrafen följande lydelse:
Sjöfartsverket får uppdra åt sakkunniga att biträda vid tillsynsförrätt- ningar eller att verkställa sådana förrättningar 'utanför Sverige.
Om en svensk utlandsmyndighet har förordnats att utöva tillsyn. av fartyg, får myndigheten utse sakkunniga att verkställa tillsynsförrättningar utanför Sverige eller att biträdå vid sådana förrättningar.
Lagrådet anförde i sitt yttrande:
I paragrafen regleras vilka som i egenskap av sakkunniga får ges uppdrag att verkställa eller biträda -vid tillsynsförrättningarutanför Sverige. I para- grafens första stycke avses det fallet att sjöfartsverket ger uppdraget och andra stycket gäller det fallet att uppdraget ges av svensk utlandsmyndig- het som förordnats att utöva tillsyn.
Något hinder mot en reglering av angiven innebörd kan. till följd av" 11 kap. 65 tredje stycket RF, inte möta så länge uppdrag ges till svensk medborgare eller annat svenskt rättssubjekt. Utländskt rättssubjekt kan ifrågakomma för sådant uppdrag endast inom den ram som föreskrivs i 10 kap. 55 tredje stycket RF som gäller dels överlåtelse av förvaltningsupp- gift till utländska rättssubjekt. dels delegation i sådan fråga varvid i sist- nämnt fall föreskrivs att del'egerad beslutanderätt kan avse endast särskil- da fall. Av stadgandet följer att utländsk fysisk person därvid inte kan komma i fråga. Nu angivna begränsningar beträffande urvalet av sakkunni- ga torde böra komma till uttryck i paragrafen (jfr vad lagrådet anfört under 1 kap. 65)
I sammanhanget bör erinras om det krav på kvalificerad majoritet inom riksdagen som enligt 10 kap'. 55 tredje stycket RF gäller i fråga om ' överlåtelse som avser myndighetsutövning.
För egen del vill jag anföra följande.
Verkställandet av en tillsynsförrättning är onekligen att anse som en förvaltningsuppgift. Enligt 10 kap. 55 regeringsformen kan riksdagen be- myndiga regeringcn eller annan myndighet att i särskilda fall överlåta den Uppgiften till bl.a. Utländska inrättningar eller samfälligheter men inte till utländska fysiska personer. Däremot är det enligt min mening något oklart om 11 kap. 6 5 tredje stycket regeringsformen skall tolkas så restriktivt som lagrådet har gjort. Jag kan emellertid godta att något bemyndigande
att uppdra åt utländska sakkunniga att verkställa tillsynsförrätningar inte tas upp i lagen. 1 punkt 1 har därför. i enlighet med lagrådets förslag. fastslagits att vederbörande myndigheter endast kan uppdra åt svenska sakkunniga att verkställa tillsynsförrättningar.
Däremot anserjag. till skillnad från lagrådet, inte att den myndighet som enbart uppdrar åt en sakkunnig att biträda vid en tillsynsförrättning-därige- nom överlåter en förvaltningsuppgift till den sakkunnige. I punkt 2lhar därför rätten att förordna utländska sakkunniga att biträda vid tillsynsför- rättningar behållits.
De föreslagna bestämmelserna innefattar inte överlåtelse av myndig- riksdagen med kvalificerad majoritet.
Paragrafens andra stycke har införts efter förslag av lagrådet. l 1 kap. 165 sjösäkerhetslagen bemyndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bl. a. att meddela föreskrifter om ersättning åt sak- kunniga som avses i förevarande paragraf. Med stöd av bemyndigandet har i 1 kap. 225 första stycket sjösäkerhetsförordningen föreskrivits att reda- ren eller den som i redarens ställe brukar fartyget skall utge ersättning åt ifrågavarande sakkunniga. Lagrådet har påpekat att en sådan bestämmelse ' måste meddelas genom lag (8 kap. 25 regeringsformen). Jag delar lagrådets uppfattning och föreslår därför att i den förevarande paragrafens andra stycke införs en regel motsvarande 1 kap. 225 första stycket sjösäkerhets- förordningen.
5 5 Tillsynen av fartyg och deras utrustning och drift utövas vid tillsynsförrätt- ningar. Sådana förrättningar utförs som besiktningar eller som inspektio- ner.
Besiktningar företas planmässigt. När det finns särskild anledning till det, kan en besiktning företas även utom planen.
Besiktningar skall företas främst för att undersöka om ett fartyg är sjövärdigt.
för att undersöka om det är lämpligt att användas som passagerarfartyg, .
och - för att bestämma dess minsta tillåtna fribord. . . Inspektioner företas när en tillsynsmyndighet finner det motiverat. -
Paragrafen motsvarar närma'st 7 kap. 1 5 och 165 andra stycket sjösäker- hetslagen samt 8 kap. 85 och 1 l 5 andra stycket utredningsförslaget. ' ' Liksom utredningen anser jag att så detaljerade bestämmelser som sjö- säkerhetslagen innehåller inte 'bör tas med' 1 den nya lagen. 'Såd'ana fö're'—_
skrifter kan meddelas i en författning av lägre dignitet. Principerna för.
t111synsfo1rattn1ngar har däremot slagits fast' 1 lagen.
Den nuvarande bestämmelsen i 7 kap. 1 5 andra stycket om samordning av tillsynsförrättningar (8 kap. 85 tredje stycket utredningsförslaget), sak- _ nar motsvarighet i den nya_ lagen.. Bestämmelser härom kan meddelas i.
verkställighetsföreskrifter. 6 5 . . Ett fartyg som byggs för en svensk beställare skall besiktigas innan det
106'
används till sjöfart för undersökning om det är sjövärdigt.
Har ett utländskt fartyg blivit svenskt, skall besiktning beträffande sjövärdigheten äga rum, om inte tillsynsmyndigheten finner det obehövligt med hänsyn till fartygets beskaffenhet eller omständigheterna i övrigt.
Bestämmelserna i denna paragraf gäller'passagerarfartyg, oavsett dräk-' tighet. och andra fartyg med en bruttodräktighet av minst 20.
Paragrafen motsvarar 7 kap. 3 5'sjösäkerhetslagen och 8 kap. 95 utred- ningsförslaget. [ paragrafen tas ståndpunkt till frågan vilka fartyg som bör undersökas i fråga om sjövärdigheten. Detta är av stor betydelse för fartygets ägare. Paragrafen anger endast den första svenska besiktningen av fartygets sjövärdighet. Frågan om förnyad besiktning behöver däremot inte beröras särskilt.
[ paragrafen har, liksom i följande paragrafer, beaktats att även andra myndigheter än sjöfartsverket kan vara tillsynsmyndighet.
7 .5 Ett fartyg som har besiktigats enligt 65 skall besiktigas sarskilt, om det har genomgått nagon större ombyggnad. reparation eller förnyelse eller har lidit skada som kan inverka menligt på sjövärdigheten.
Paragrafen motsvarar 7 kap. 145 sjösäkerhetslagen men är mindre detal- jerad. Den motsvarar 8 kap. 105 utredningens förslag.
Lydelsen har. på förslag av lagrådet, jämkats i förhållande till det remitterade förslaget.
8 5 Vid en inspektion skall, om förhållandena inte föranleder annat. undersö- kas
om arbetsmiljön är tillfredsställande. . om fartyget är behörigen lastat eller barlastat.
om fartyget är bemannat på betryggande sätt. och om fartyget i övrigt äri behörigt skick.
Paragrafen motsvarar 7 kap. 165 första stycket sjösäkerhetslagen och 8 kap. 1 l 5' första stycket utredningsförslaget.
Enligt sjösäkerhetslagen skall vid inspektion bl. a. undersökas om erfor- derliga åtgärder vidtagits till förebyggande av ohälsa och olycksfall. ] den nya lagen har inspektionen utvidgats till att avse undersökning av om arbetsmiljön i dess helhet är tillfredsställande. I övrigt har gjorts redaktio-
nellajämkningar.
9 5 Tillsyn av utländska fartyg sker genom inspektion. När det gäller förhål- landen som omfattas av certifikat skall inspektionen begränsas till gransk- ning av fartygets certifikat eller motsvarande handlingar enligt 1 kap. 85. _ om det inte finns grundad anledning 'att anta att fartyget eller dess utrust- ning avviker fran uppgifterna | cert'ifikaten' eller handlingarna' 1 något vä-l ;-
sentligt avseende.
På framställning av en myndighet 1 'en främmande 'stat får dock sjöfarts- verket besluta om en annan tillsynsförrättning än inspektion för ett fartyg som hör hemma' 1 den hämmandestatcn och om så erfordras. utfärda ctt
1.07
certifikat eller en annan handling som avses _i denna lag eller 1 föreskrifter som utfärdats med stöd av lagen.
Paragrafen motsvarar 7 kap. W 5 sjösäkerhetslagen och 8 kap. l25 utredningsförslaget. Första stycket har utformats efter mönster även från 6 kap. 35 lagen (1980:424) om atgärder mot vattenförorening från fartyg.
Den föreskrivna möjligheten att utfärda certifikat eller annan handling innebär naturligen inte bara att en ny handling får skrivas ut utan också att giltighetstiden av en redan utfärdad handling far förlängas genom en på- teckning på handlingen.
10 .5 'Den som verkställer en tillsynsförrättning eller biträder vid en sådan för—
rättning skall lämnas tillträde till fartyget. Han får där göra de undersök-
ningar och ta de prov som han behöver och ta del av de handlingar rörande fartyget som finns ombord. För uttagna prov lämnas inte någon ersättning. Vid förrättningarna skall såvitt möjligt undvikas att fartyget fördröjs eller att nagon annan olägenhet uppkommer.
Paragrafen motsvarar 1 kap. 85 sjösäkerhetslagen och 8 kap. 55 utred- ningsförslaget. Den har också en. motsvarighet i 7 kap. 55 första stycket arbetsmiljölagen. Liksom i arbetsmiljölagen införs möjlighet förförrätt- ningsmannen och den som biträder honom att ta behövliga prov, för vilka någon ersättning inte utgår.
11 5 Polismyndigheter. tullmyndigheter. _miljö- och hälsoskyddsnämnder samt läkare är'skyldiga att lämna tillsynsmyndigheterna det biträde och de upplysningar som de behöver för att utöva tillsyn enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har utfärdats med stöd av lagen.
När en tullmyndighet på begäran enligt första stycket medverkar vid tillsyn enligt denna lag. har tjänstemän vid tullverkets kustbevakning de ' befogenheter att vidta åtgärder som anges i- 7 och 4 55 lagen (1982: 395) om tullverkets medverkan vid polisiär övervakning. Därvid gäller föreskrifter- na i 5. 6, 8 och 9.55 nämnda lag.'
Paragrafen motsvarar l kap. 75 sjösäkerhetslagen i dess lydelse enligt lag 19832306. Första stycket har sin motsvarighet i 8 kap. 65 utrednings- förslaget och motsvarar i viss mån även 7 kap. 55 andra stycket arbets- miljölagen. '
Det kan erinras om att också redaren och befälhavaren m.fl. enligt 125 andra stycket detta kapitel har bistånds- och upplysningsskyldighet vid tillsynsförrättningar. '
12 5 Ett fartygs redare och ägare ansvarar för att fartyget undergår tillsyn'lenligt denna lag och enligt föreskrifter som meddelas medstöd avlagen.
Redaren samt befälhavaren och övrigt befäl ombord skall lämna tillsyns'-_ myndigheten det bistånd den behöver vid tillsynsförrättningar och lämna varje upplysning som den begär vid sådana förrättningar.
Paragrafen motsvarar 9 kap. 2 5 första Stycket och 145 sjösäkerhets- lagen samt 8 kap. 145 utredningsförslaget.
En nyhet är att ägaren förklaras vara jämte redaren ansvarig för att fartyget undergar tillsyn.
Svenska maskinbefälsförbundet har' 1 sitt remissyttrande föreslagit att maskinchefen skall åläggas att tillse att de tillsynsförrättningar som berör hans ansvarsområde kommer till stånd. Jag ser emellertid ingen anledning att lägga det primära ansvaret för tillsynen på någon annan än redaren och ägaren. ' ' '
[35
På anmodan av sjöfartsverket eller av annan tillsynsmyndighet som rege- .
ringen bestämmer är redaren skyldig att låta undersöka ämnen och materi- al som används på fartyget eller ingår i dess last och att tillhandahålla prov för sådan undersökning. Samma skyldighet gäller i fråga om maskiner. redskap eller andra tekniska anordningar på fartyget.
. I fråga om ämnen och material, vars inlastning är förestående men som ännu inte har kommit under redarens vård. har lastägaren den skyldighet som åvilar redaren enligt första stycket.
En undersökning enligt denna paragraf skall bekostas av den som har ålagts att föranstalta om Undersökningen eller att tillhandahålla prov för undersökningen. om. inte myndigheten beslutar att kostnaden helt eller delvis skall ersättas av statsmedel.
Om någon underlåter att följa en anmodan enligt'denna paragraf eller inte kan underrättas om ett beslut med en sådan anmodan utan dröjsmål som äve'ntyrar syftet med beslutet. får tillsynsmyndigheten låta verkställa åtgärderna på hans bekostnad. Detsamma gäller även i andra fall när ett beslut har meddelats. om omedelbar åtgärd krävs men inte kan förväntas bli vidtagen av den som avses med beslutet.
En anmodan enligt denna paragraf f'år'förenas med vite.
Paragrafen motsvarar 9 kap. 35 sjösäkerhetslagen och 8 kap. 155 utred- ningsförslaget. Paragrafens fjärde stycke kan vidare jämföras med'7 kap. 95 lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg. .
Ifråga om vitesförelägganden enligt sista stycket gäller lagen (1985:206) om viten. Det innebär bl.a. att vitet döms ut av länsrätt på ansökan av den tillsynsmyndighet som förelagt vitet.
145
Den som använder en viss produkt vid fartygsarbete eller som har uppdra- . . git åt någon annan att utföra ett visst fartygsarbete är skyldig att på anmodan av en tillsynsmyndighet lämna upplysning om vem som har levererat produkten eller utför arbetet.
En anmodan enligt denna paragraf får förenas med vite.
Paragrafen, som saknar motsvarighet i sjösäkerhetslagen, överensstäm- mer i sak med 8 kap. 16.5 utredningsförslaget. Förebild finns i 7 kap. 45 arbetsmiljölagen. Den paragrafen tillkom för att underlätta för tillsynsmyn- digheten att snabbt lokalisera vissa arbetsmiljöproblem (prop. 1976/77: 149' s.420). En sådan bestämmelse kan vara till nytta även i fartygssäkerhets— lagen. I förhållande till utredningsförslaget har gjorts det tilläggetalt en anmodan får-förenas med vite (jfr 7 kap. 75 andra stycket arbetsmiljö- lagen). '
15 5 Om ett fartyg byggs eller byggs om för svensk räkning och fartyget enligt denna lag eller föreskrifter som utfärdas med stöd av lagen skall undergå besiktning, skall ritningar till fartyget ges in till sjöfartsverket i god tid innan det arbete påböIjas som ritningarna avser. I trängande fall får rit- ningarna sändas in snarast därefter.
Ritningar till ett utländskt fartyg som har blivit svenskt och därför skall undergå besiktning i fråga om sjövärdigheten skall ges in till sjöfartsverket så snart det kan ske.
Paragrafen motsvarar första och andra styckena i 7 kap. 185 sjösäker- hetslagen och 8 kap. 18 5 första och andra styckena utredningsförslaget.
Svenska maskinbefälsförbundet har i sitt remissyttrande föreslagit att i lagen införs krav på att det av de granskade ritningarna skall framgå att de anställda haft möjlighet att delta i och utöva inflytande på planeringen samt fått ta del av alla de uppgifter som man behövt för sitt arbete.
I samband med behandlingen av utredningens förslag om fartygsmiljö- nämnder framförde sjöfartsverket och Svenska sjöfolksförbundet åsikten att det av handlingarna i ett ritningsgranskningsäre'nde borde framgå att fartygsmiljönämnden eller företrädare för de anställda hade yttrat sig i saken (prop. 1978/79: 117 5.87). I anledning härav infördes en bestämmelse härom. såvitt avser de ritningar för vilka obligatorisk granskning är före- skriven. i 7 kap. 13 5 förordningen (.l965:908) om säkerheten på fartyg. Jag ser ingen anledning att nu ta initiativ till några ytterligare föreskrifter i denna fråga.
16 .5 Ett fartygs redare eller beställare skall se till att ritningar som avses i 155 ges in till sjöfartsverket inom den tid som anges där.
Paragrafen motsvarar 9 kap. 25 andra stycket sjösäkerhetslagen och 8 kap. 195 utredningsförslaget. I förhållande till utredningsförslaget har ordalydelsen jämkats redaktionellt. '
17 .5 På begäran av en beställare. redare eller skeppsbyggare skall sjöfartsver- ket granska ritningar som avses i 155 och avge det yttrande som gransk- ningen ger anledning till med hänsyn till bestämmelserna' 1 denna lag eller 1 föreskrifter som utfärdas med stöd av lagen.
Ritningar till maskineri. utrustning eller särskilda anordningar ombord skall granskas även på framställning av en tillverkare.
Paragrafen motsvarar 7 kap. 19 5 sjösäkerhetslagen och 8 kap. 205 utredningsförslaget.
Under beredningen av fartygsmiljöutredningens betänkande har väckts frågan om att avskaffa sjöfartsverkets skyldighet att granska ritningar och i stället låta verket självt bestämma om det med hänsyn till verkets resurser är möjligt att granska ritningarna och yttra sig över dem. Med tanke på den betydelse en förhandsgranskning kan ha för beställarens m.fl. kostnader har dock skyldigheten för verket att ge förhandsbesked behållits.
18 .5 ' Ett svenskt passagerarfartyg. oavsett dräktighet. och ett annat svenskt fartyg med en bruttodräktighet av minst 20 skall ha en tillsynsbok.
När en tillsynsförrättning har utförts, skall förrättningsmannen i tillsyns- - boken anteckna förrättningen. anmärkningar som har framkommit vid förrättningen och åtgärder som har vidtagits med anledning av anmärk- ningarna. Förrättningsmannen skall även underrätta tillsynsmyndigheten och fartygets redare om det som har antecknats i tillsynsboken.
Paragrafen motsvarar utan sakliga ändringar 7 kap. 20.5 sjösäkerhets- lagen och 8 kap. 21 5 utredningsförslaget.
Generaltullstyrelsen och Tjänstemännens centralorganisation har under remissbehandlingen av utredningsförslaget haft invändningar mot paragra- fen. Generaltullstyrelsen anser att bestämmelsen inte bör vara tillämplig på tullverkets fa1tyg, även om deras bruttodräktighet överstiger 20. Tjänste- männens centralorganisation anser att tillsynsbok bör föras på varje be- mannat kustbevakningsfartyg oavsett dräktighet.
För egen del anserjag att bestämmelsen bör behållas. Jag vill emellertid liksom generaltullstyrelsen peka på att sjöfartsverket enligt förordningen (1965:908) om säkerheten på fartyg kan föreskriva en förenklad form av tillsynsbok för fartyg med en bruttodräktighet under 100. Den möjligheten bör finnas kvar.
[9 .5' Befälhavaren skall se till att fartygets tillsynsbok och de'certifikat som har utfärdats för fartyget enligt denna lag eller föreskrifter som har utfärdats med stöd av lagen finns ombord och halls tillgängliga vid tillsynsförrätt- ningar.
Ingen får förvägras att ta del av innehållet i tillsynsboken. om han behöver det för att kunna ta till vara sin rätt.
Paragrafen motsvarar 9 kap. 17 5 sjösäkerhetslagen och 8 kap. 225 utredningsförslaget.
I 9 kap. 175 sjösäkerhetslagen anges också att befälhavaren. om fartyget maste överges. om möjligt skall sörja för att tillsynsbok och certifikat bringas i säkerhet. Befälhavarens skyldigheter om fartyget måste överges regleras emellertid 1 sjölagen (62 5 första stycket) och bestämmelsen härom i sjösäkerhetslagen kan därför utgå.
20 _5' Undersökningar av fartyg och utrustning som företagits av de klassifice- ringssällskap som anges i 1 kap. 65 första stycket får godtas som tillsyns- förrättningar. verkställda av svensk myndighet. om det mellan staten och sällskapet har träffats avtal om tillsyn av svenska fartyg.
Regeringen eller. efter regeringens bemyndigande, sjöfartsverket får föreskriva eller för särskilda fall besluta att undersökningar som bara avser utrustning till fartyg och personlig skyddsutrustning och som företagits av
sakkunniga får godtas som tillsynsförrättningar. verkställda av en tillsyns- .
myndighet.
Första stycket motsvarar vad som återstår av 1 kap. 155 sjösäkerhets- lagen sedan föreskriften avseende certifikat brutits ut och tagits upp i 1 kap. 65. I utredningsförslaget motsvaras bestämmelsen delvis av 8 kap. 75'. Bestämmelsen har utformats med beaktande av vad lagrådet anfört i anslutning till förevarande paragraf och 1 kap. 65. '
Andra sneket saknar motsvarighet' 1 sjösäkerhetslagen men motsvaras delvis' av 8' kap. 75 utredningsförslaget. Som framhallits' 1 anslutning till 1 . kap. 6.5 andra stycket avses med sakkunniga enbart svenska sakkunniga. Bestämmelsen i första stycket måste för att bli gällande antas av riksda- gen med kvalificerad majoritet.
Zl .5 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om tillsynsl'örrättningar och om tillsynsböeker.
Paragrafen är ny men ansluter till bemyndigandet i 11 kap. 45 sjösäker- hetslagen. Somjag tidigare anfört bör i den nya lagen de olika bemyndigan- den som behövs tas tipp i det kapitel där de sakligt sett hör hemma.
22 .5 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter till staten för tillsyn av-fartyg. Detsamma gäller avgifter för provning och granskning av material och utrustning samt för granskning av ritningar till fartyg.
Paragrafen motsvarar 1 kap. 16' 5 sjösäkerhetslagen. och 8 kap. 17 5 första stycket utredningsförslaget. . . ' '
Sjösäkerhetslagens bestämmelser innehåller även-ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om ersättning åt sakkunniga som avses i motsvarigheten till den föreslagna 45 i förevarande kapitel. På förslag av lagrådet har detta bemyndigande utgått (jfr vad som anförs i anslutning till 45).
23 .5
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela de föreskrifter som behövs om granskning och godkännande av ritningar och 'om vilka ritningar som skall ges in. Regeringen eller myndigheten får också föreskriva eller i särskilda fall medge undantag från skyldigheten att ge in ritningar till vissa typer av fartyg och till fartyg som innehar klass i ett klassificeringssällskap.
Paragrafen motsvarar 7 kap. 185 tredje stycket sjösäkerhetslagen och 8 kap. 185 tredje stycket utredningsförslaget.
[] kap. Inskränkningar i rätten att använda fartyg / .5 Ett fartygs resa får förbjudas tills rättelse har skett om det finns skälig anledning att anta
att fartyget inte är sjövärdigt för resa i den avsedda farten. att det i något väsentligt avseende har brister i fråga om skyddet mot ohälsa eller olycksfall, -
att det inte är lastat eller barlastat på ett betryggande sätt. att det medför passagerare utöver det högsta tillåtna antalet. eller att det inte är bemannat på ett betryggande sätt för den avsedda resan. . Om det är fråga endast om brister i anordningar för arbetet eller i arbetsredskap. får i stället användningen av anordningarna eller redskapen förbjudas tills rättelse harskctt.
Om det finns skälig anledning att anta att användningen av en viss lokal. arbetsprocess eller arbetsmetod eller av ett visst ämne innebär risk för
ohälsa eller olycksfall. får denna användning förbjudas tills rättelse har skett. '
Ett fartygs resa får också förbjudas. om fartyget inte hålls tillgängligt för tillsynsförrättning eller om fartyget saknar ett certifikat eller en motsvaran- de handling som fartyget skall ha enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 1 kap. 7 eller 8 5.
Paragrafen motsvarar 8 kap. 1 5 sjösäkerhetslagen och 9 kap. 1 5 utred- ningsförslaget. Huvudsakligen har endast redaktionella ändringar gjorts.
[första stycket räknas upp de fall då ett fartygs resa får förbjudas av främst sjösäkerhetsskäl. Utredningen. har föreslagit att det i gällande lag använda ordet "resa" i klarhetens intresse ändras till "avgång eller vidare resa". Jag anser emellertid att det nuvarande uttrycket täcker både farty- gets avgång och dess fortsatta resa. .
I andra och tredje styckena behandlas förbud mot användning av vad som kan Vara bristfälligt eller farligt med avseende på arbetsmiljön. Be- greppet "inrättningar" har efter mönster från arbetsmiljölagen bytts ut mot "anordningar". Vid sidan av arbetsmetoder nämns här. liksom i 8 kap. 25 samt 9 kap. 4 och 11 55. arbetsprocesser.
Förbud enligtjfiärde stycket kan till skillnad mot tidigare meddelas även för fartyg som saknar handling som har föreskrivits utöver certifikat. Genom detta ökar möjligheterna att ingripa mot undermåliga utländska fartyg i svenska farvatten.
2 .5 Ett beslut enligt 1 5 meddelas av sjöfartsverket eller av annan myndighet som regeringen föreskriver. '
Beslutet skall innehålla uppgifter om skälen för förbudet och om de åtgärder som skall vidtas för rättelse.
Paragrafen motsvarar 8 kap. 25 sjösäkerhetslagen och 9 kap. 25 utred- ningsförslaget. Den har dock förkortats. Med stöd av bemyndigandet i första stycket kan regeringen förordna t. ex. utlandsmyndigheter att fatta beslut enligt 15. Bestämmelserna om vem som inom sjöfartsverket får besluta om förbud samt om expedition av beslut kan också meddelas i förordning. '
3 5 Den myndighet som har förbjudit ett fartygs resa skall. om fartyget befin- ner sig inom Sveriges sjöterritorium. genast anmäla beslutet till polis-. tull- och lotsmyndigheterna.
Polismyndigheten skall vidta de åtgärder som behövs för att hindra att förbudet överträds.
Lotsmyndigheten skall inställa de förrättningar för fartygets resa som
ankommer på den.
Om fartyget står under tullkontroll. får tullmyndigheten inte tillåta det -att avgå. Tullmyndigheten får också tillfälligt ta hand om fartygets nationa- litetshandling. när det behövs för att hindra fartygets avgång.
Om förbudet gäller ett svenskt fartyg som befinner'sig utomlands. är befälhavaren skyldig att på begäran av en svensk utlandsmyndighet lämna den för fartyget gällande nationalitetshandlingen till myndigheten.
Paragrafen motsvarar 8 kap. 35 sjösäkerhetslagen och 9 kap. 35 utred- ' ningsförslaget. Förutom redaktionella ändringar har på förslag av general- tullstyrelsen reglerna om tullmyndigheternas befattning med fartyg änd- rats. Eftcr mönster av 6 kap. 225 utsök'ningsförordningen (l981:981) och 265 förordningen (1982:914) om lotsavgifter har tullmyndigheterna fått samma befogenheter som enligt 635 tullstadgan (1973:671) att ta. hand om fartygshandlingar för att hindra fartygets resa. Härigenom kan även far- tygshandlingar för fartyg i inrikes trafik tas om hand. En motsvarighet till 63 5 tullstadgan har tagits upp som 665' 1 regeringens förslag till ny tullag (prop. 1986/87: 166).
- 4 .5
För att säkerställa ett förbud enligt 1 5 andra eller tredje stycket får den myndighet som har meddelat beslutet även'besluta om försegling eller annan avstängning av anordningar eller. utrymmen som är bristfälliga. Ett sådant beslut verkställs genom myndighetens försorg.
Paragrafen saknar motsvarighet i sjösäkerhetslagen men motsvarar 9' kap. 45 utredningens förslag. Liknande bestämmelser finns i 7 kap. 11 5 arbetsmiljölagen. Ett utrymme får naturligtvislinte stängas av om det inte är förenligt med gällande brandskyddsbestämmelser.
5 .5 Om det föreligger en brist som avses i 1 5 men det inte finns tillräckliga skäl att meddela ett förbud. får en myndighet som enligt 25 får meddela ett förbud i stället förelägga fartygets redare eller _ägare att avhjälpa bristen inom viss tid.
Gentemot den som har skyddsansvar enligt 7 kap.” (— 13 .55 får en myn- dighet som avses i 25 meddela förelaggande som behövs för att bestäm- melserna i 6 och 7 kap. eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 8 kap. skall efterlevas. -
Om den som har fått ett föreläggande inte följer det eller om han inte kan underrättas om föreläggandet utan sådant dröjsmål som äventyrar syftet med det. får myndigheten låta verkställa åtgärden på hans bekostnad. Detsamma gäller även i andra fall när ett föreläggande har meddelats. om omedelbar åtgärd krävs men inte kan förväntas bli vidtagen av den som avses med föreläggandet.
Paragrafens första och tredje stycken motsvarar med huvudsakligen redaktionella ändringar 8 kap..45 sjösäkerhetslagen och 9 kap.' 55 utred- ningsförslaget. En nyhet är att ett föreläggande-kan riktas inte 'bara mot fartygets redare utan även mot ägaren. vilken ibland kan vara lättare att nå. Vidare föreskrivs att föreläggandet skall ange viss tid inom vilken bristen skall avhjälpas.
Prop'. 1987/88z3
Paragrafens andra stycke har införts på förslag av lagrådet efter mönlster från 7 kap. 75 arbetsmiljölagen? Härigenom ges förbätt'rade möjligheter att ge förelägganden beträffande arbetsmiljön. Sålunda kan tillsynsmyndighe- ten ge föreläggande gentemot alla som har skyddsansvar. och inte bara -- gente'mot redaren och ägaren. Vidare ger bestämmelsen möjlighet att utfär-
da förelägganden beträffande annat än den. fysiska arbetsmiljön. Sålunda" kan föreläggande komma i fråga exempelvis om samordningsansvaret vid gemensamma arbetsställen försummas eller om den samordningsansvari-
ges anvisningar inte följs av dem som annars är sysselsatta på arbetsstället".
Utredningen har i sitt förslag tagit upp bestämmelser angående samord- ningen mellan förbud enligt 1 5 och förelägganden enligt förevarande pära- graf. De föreslagna bestämmelserna innebär att om ett förbud och ett föreläggande meddelas samtidigt beträffande samma fartyg. ett gemensamt beslut får meddelas. Därigenom uppnås enligt utredningen att förbudet och föreläggandet vid överklagande kommer att prövas i ett sammanhang.
För egen del anser jag att bestämmelser i berört hänseende inte bör meddelas. Om det är samma myndighet som har meddelat förbudet och föreläggandet möter inte något formellt hinder mot att ett gemensamt beslut meddelas. Ett förbud enligt 1 5 som har meddelats av annan myndig- het än sjöfartsverket skall underställas vcrket (13 kap. 25) och får inte överklagas. Beslut om föreläggande däremot kan komma att överklagas till_ olika instanser beroende på vilken myndighet som har meddelat föreläg- gandet. Denna ordning bör inte frångås. Har en annan central förvaltnings- - myndighet meddelat'beslut om dels förbud. dels föreläggande. skall beslu- teti förbudsdclen underställas sjöfartsverket och i föreläggandedelen efter överklagande prövas i kammarrätt (13 kap. 3 5). Jag vill tillägga att Utred-. ningens förslag knappast skulle leda till annat resultat.
6.5 1 ett beslut om förbud eller föreläggande enligt detta kapitel får vite sättas
LII.
Paragrafen motsvarar 8 kap. 5 5 sjösäkerhetslagen och 9 kap. 65 utred- ningsförslaget.
I.? kap. Ansvarsbestiimmclscr
De effektivaste sanktionerna för'att genomdriva efterlevnaden av bestäm- melser om fartygssäkerhet är ofta bestämmelser om förbud att använda ett fartyg eller dess utrustning och om föreläggande att avhjälpa brister. Be- stämmelser om detta har tagits uppi 11 kap. '
Mot denna bakgrund inriktar sig straffbestämmelserna i förevarande kapitel i första hand på formella överträdelser. Om t.ex. ett fartyg saknar ett föreskrivet certifikat eller om det används i strid mot någon bestämm'el- se i certifikatet eller utan föreskrivet fribordsmärke. bör _redaren eller befälhavaren kun'na dömas till ansvar. Den materiellt betonade avvägning- en om fartyget är sjövärdigt. rätt lastat osv. sker däremot med fördel i ett ärende angående nyttjandeförbud eller liknande.
Prop. 1987/88cl3
1 den nya lagen har införts en del nya bestämmelser som behöver straffsanktioneras. 1 de avseenden där straffsanktion tidigare har förekom- mit är — med vissa mindre undantag — inte någon ändring i sak avsedd. 1 förtydligande syfte har, såsom utredningen föreslagit. vid varje brott före- skrivits vad som kräVs i subjektivt hänseende.
Kapitlet har disponerats annorlunda än i sjösäkerhetslagen och enligt utredningens förslag. I likhet med vad riksåklagaren föreslagit i sitt remiss- yttrande anser jag det bidra till klarheten att ansvarsbestämmelserna ord- nas eftcr brottets svårhetsgrad. Vidare har underrubriker införts. I 10 kap. 12.5 sjösäkerhetslagen hänvisas till 23 kap. brottsbalken för fall där flera medverkat till brott. Denna hänvisning har i fartygssäkerhets- lagen utgått som överflödig. '
I 5 Till böter eller fängelse i högst ett år döms
1. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift eller ett villkor som har meddelats med stöd av 8 kap. 2 eller 4å.
2. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter-mot ett förbud enligt 11 kap. 1 s' mot ett fartygs resa eller mot användning av en anordning för arbetet eller annat som nämns i andra eller tredje stycket av nämnda paragraf. .
3. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett föreläggande som har meddelats med stöd av 11 kap. 5 .5.
Om ett förbud eller föreläggande som avses i första stycket 2 eller 3 är förenat med vite. skall den som bryter mot det inte dömas till ansvar.
Till paragrafen har samlats bestämmelser om ansvar för de allvarligaste förseelserna mot fartygssäkerhetslagen. Straffet är böter eller fängelse i högst ett år.
1 punkt 1. som motsvarar 8 kap. 2? första stycket arbetsmiljölagen, stadgas straff för brott mot föreskrifter som meddelats med stöd av 8 kap. 2 eller 4 &.
Den av regeringen tillsatta asbestkommissionen har. som jag tidigare redogjort för. föreslagit att en straffsanktion införs för brott mot de av sjöfartsverket utarbetade föreskrifterna öm asbest. De föreslagna bestäm- melserna i 8 kap. 2 och 4 åå ger bemyndigande att utfärda föreskrifter om hantering av asbest ombord. 1 den nu aktuella regeln ges straffsanktion för överträdelse av sådana föreskrifter.
Punkt.? motsvarar IO kap. Så första stycket första meningen sjösäker- hetslagen och punkt 3 av första stycket andra meningen i den paragrafen. [ klarhetens intresse har tillagts att gärningen skall ha skett uppsåtligen eller av oaktsamhet. _ '
Andra stycket motsvaras av 10 kap. Sä andra stycket sjösäkerhetslagen.
2 55 Till böter eller fängelse i högst sex månader döms
]. den som uppsåtligen lämnar oriktiga uppgifter för att få ett certifikat som utfärdas enligt denna lag eller enligt en föreskrift med stöd av 1 kap. 7ä eller för att få giltighetstiden för ett sådant certifikat förlängd.
2. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet använ- der ett fartyg till sjöfart utan att ha certifikat eller motsvarande handling
som skall ha utfärdats för fartyget eller dess utrustning enligt denna lag eller enligt vad som har föreskrivits med stöd av 1 kap. 7 eller 8 15.
3. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet använ- der ett fartyg eller dess utrustning i strid mot någon bestämmelse i ett certifikat eller en motsvarande handling som avses i 2, _
4. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet använ- der ett fartyg till sjöfart utan att det är försett med föreskrivna fribordsmär- ken. '
5. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlå- '- ter att göra vad som skäligen kan fordras för att förhindra att den som ingår i minimibesättningen och tillhör' däcks- eller maskinpersonalen utan till- stånd anställs av någon annan än redaren eller ägaren.
6. en befälhavare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet framför ett fartyg i strid mot vad som gäller i fråga om minimibesättning eller beman- ningsföreskrifter, '
7. redare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att göra vad som skäligen kan fordras för att förhindra att fartyget framförs i strid mot vad som gäller i fråga om minimibesättning eller bemanningsföreskrif- ter. .
8. redare eller ägare som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att se till att fartyget undergår tillsyn enligt denna lag eller en föreskrift som har meddelats med stöd av lagen. och
9. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att anlita lots. när han är skyldig att göra det på grund av en särskild föreskrift.
I denna paragraf har samlats ansvarsbestämmelser för förseelser som straffas med böter eller fängelse i högst sex månader.
Punkt I motsvarar 10'kap. 10.5 första stycket sjösäkerhetslagen. vari stadgas bötesstraff för den som uppsåtligen lämnar oriktiga uppgifter till en tillsynsmyndighet för att få ett certifikat enligt lagen eller att få ett sådant certifikat förlängt. I den föreslagna bestämmelsen har straffbarheten inte begränsats till certifikat enligt själva lagen. Vidare saknas det anledning att ange att det skall röra sig om en myndighet. Somjag tidigare har redogjort för skall ju certifiering kunna delegeras till klassificeringssällskap.
Utredningen har föreslagit att även oaktsamma förfaranden skall be- straffas. Jag finner dock ej skäl att föreslå någon ändring i detta avseende. Bötesstraff för oaktsamma förfaranden kan dock ifrågakomma enligt 3.5 punkt 11 imitt förslag.
Punkterna 2—4 motsvarar 10 kap. 1 & sjösäkerhetslagen. Enligt bestäm- melserna där döms redaren och befälhavaren till böter eller fängelse i högst sex månader om ett fartyg används till sjöfart utan att ha i lagen föreskrivet certifikat eller i strid mot någon bestämmelse i ett sådant certifikat eller utan att vara försett med lastmärke. trots att det är föreskrivet.
1 fartygssäkerhetslagen har det straffbara området utvidgats i några hänseenden. Bestämmelserna omfattar både certifikat som föreskrivs i själva lagen och certifikat som föreskrivs i tillämpningsföreskrifter till lagen. Också mot certifikat svarande handlingar som enligt 1 kap. Sä utfärdas för utländska fartyg faller inom paragrafens område.
Utredningen har föreslagit att redaren och befälhavaren. om ett fartyg eller dess utrustning används utan certifikat e. d.. skall dömas till ansvar. om de uppsåtligen eller av oaktsamhet har underlåtit vad som skäligen kunnat fordras av dem för att förhindra användningen. För egen del finner
jag det lämpligare att för straffbarhet kräva att befälhavaren respektive redaren uppsåtligen eller av vårdslöshet använder ett fartyg eller dess utrustning utan föreskrivet certifikat e.d. Att en befälhavare på ett fartyg under färd använder fartyget är uppenbart. Beträffande fartygets utrust- ning kan det naturligtvis inträffa att befälhavaren inte har sådan befattning med utrustningen att han kan sägas använda den. Vad angår redaren får det bedömas från fall till fall om hans befattning med fartyg eller utrustning är sadan att den kan betecknas som använ.dande
Punkt 5 motsvarar 10 kap. Sä sjösäkerhetslagen. Enligt denna bestäm- ' melse döms redaren och befälhavaren till böter eller fängelse-i högst sex månader. om någon'som ingår i minimibesättningen och tillhör däcks— eller maskinpersonalen anställs av någon annan än redaren; om redaren eller'
befälhavaren visar att han har gjort vad han skäligen har kunnat för att förhindra förseelsen är han dock fri från ansvar. . .
I den föreslagna bestämmelsen [ fartygssäkerhetslagen skärps kraven för. straffbarhet. Endast den redare eller befälhavare som uppsåtligen eller av vårdslöshet underlåter att göra vad som skäligen kan fordras för att för- hindra anställningen kan straffas. Straffbestämmelsen har vidare modifi- erats med hänsyn till den ändrade materiella regeln i 5 kap. 12 &.
Punkt 6 motsvarar del av den nuvarande 10 kap. _2ä som handlar om fartyg som framförs med åsidosättande av reglerna om minimibesättning eller bemanningsföreskrifter. Befälhavaren straffas enligt första och andra styckena med böter eller fängelse i högst sex månader. om han har handlat uppsåtligen eller av grov oaktsamhet. och med böter, om han har handlat med annan än grov oaktsamhet och förseelsen inte är ringa. Har redaren känt till eller- bort känna till befälhavarens förseelse enligt första stycket. döms enligt tredje stycket även han till böter eller fängelse i högst sex månader. Han är dock fri från ansvar om han visar att han gjort vad han». skäligen har kunnat för att förhindra förseelsen.
1 den nu föreslagna punkten i fartygssäkerhetslagen föreskrivs straff för befälhavare som uppsåtligen eller 'av grov oaktsamhet framför fartyget i strid mot vad som gäller beträffande minimibesättning eller bemanningsfö- reskrifter. Bötesstraff för brott som begåtts av oaktsamhet som inte är att anse Som grov föreskrivs i 3 &.
Punkt 7 motsvarar 10 kap. "25 andra stycket sjösäkerhetslagen. Bestäm- melsen har i fartygssäkerhetslagen ändrats i två hänseenden. Redaren har gjorts ansvarig oberoende av om befälhavaren kan fällas till ansvar enligt föregående punkt. Vidare har i subjektivt-hänseende ansetts böra gällaett krav på att redaren uppsåtligen eller av gröv oaktsamhet har underlåtit att förhindra att fartyget framförs i strid mot vad som gäller på grund av beslut om minimibesättning eller bemanningsföreskrifter.
Punkt 8 motsvarar 10 kap. 7? sjösäkerhetslagen. Stadgandets tillämp- ningsområde har utvidgats i två avseenden. Dels kan även ägaren straffas för underlåtenhet att se till att fartyget undergår tillsyn. och dels gäller bestämmelsen all tillsyn enligt fartygssäkerhetslagen och enligt de före- skrifter som kan ha meddelats med stöd av lagen.
Punkt 9 motsvarar utan ändringar i sak sjösäkerhetslagens 10 kap. 8 &.
3 35 Till böter döms 1. befälhavare och maskinchef som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra vad han enligt 5 kap. Zå andra stycket och 3 é-andra . stycket ålagts att göra innan en resa påbörjas.
2. befälhavare som uppsatligen eller av oaktsamhet underlåter att se till att nytillträdande ombordanställda får kännedom om fartyget. grundläg- gande säkerhetsbestämmelser eller åtgärder vid sjöolycka enligt 5 kap. 27% tredje stycket.
3. befälhavare som av oaktsamhet framför ett fartyg i strid med vad som gäller i fråga om minimibesättning eller bemanningsföreskrifter. om inte förseelsen är ringa. ' ' _ 4. redare som av oaktsamhet underlåter att göra vad som skäligen kan fordras av honom för att förhindra att fartyget framförs i strid mot vad som gäller i fråga om minimibesättning eller bemanningsföreskrifter. _ '
5. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet tjänstgör på ett fartyg som befälhavare. maskinchef eller ansvarig för vakt utan att inneha den behö- righet som är föreskriven i minimibesätt'ningsbeslutet eller i bemanningsfö- reskrifterna. dock inte om han har uppehållit befattningen på grund av ett plötsligt sjukdomsfall eller en annan liknande händelse. - . 6. befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar sina skyldigheter beträffande kost och vatten samt. bostads- och hälsovårdsför- hållanden enligt 7 kap. 7 k
7. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utan giltigt skäl tar bort en skyddsanordning eller sätter den ur funktion.
8. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift som ' har meddelats med stöd av 8 kap. 3 eller 5—7 åå.
9. befälhavare som uppsåtligen beordrar arbete i strid mot ett beslut av ett skyddsombud enligt 9 kap. 7.5 utan att något sådant skäl som anges i 9 kap. 8.5 föreligger. om därmed intresset av att skyddsarbetet ombord bedrivs i behörig ordning uppenbart åsidosätts.
10. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar sina skyldighe- ter bcträffande ritningar till ett fartyg enligt 10 kap. 16% eller tillsynsbok och 1certiflk at enligt 10 kap. l9å. den som i andra fall än som sägs i zs 1 uppsatligen eller av oaktsam- het 1lämnar oriktiga uppgifter till en tillsynsmyndighet vid fullgörande av skyldighet enligt 10 kap. 12.6 andra stycket eller l4å eller annars i fråga om en åtgärd som har ålagts av myndigheten. och
12. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar att fullgöra anmälningsskyldighet som har ålagts honom med stöd av 13 kap. 5 %.
De'förseelser som förekommer under 3 & bestraffas med endast böter. Punkt I motsvaras av 10 kap. 11 & sjösäkerhetslagen i vad däri straffbe- läggs försummelser av befälhavarens och maskinchefens skyldigheter. en- ligt 9 kap. 16å att se till att fartyget görs sjöklart inför en resa.
Punkt 2 motsvarar 10 kap. 11 & sjösäkerhetslagen' | vad däri straffbeläggs
försummelser av befälhavaren att enligt 9 kap. 15% tredje stycket ge ' ' besättningen möjlighet att få kännedom om fartyget m. m. Idet remitterade förslaget motsvarades denna punkt av punkt 6 men har flyttats 'hit på inrådan av lagrådet. Den har ocksåjämkats redaktionellt.
Punkt 3 motsvarar 10 kap. 2.5 andra stycket sjösäkerhetslagen. Punkt 4 motsvarar vad som är kv'ar av redarens ansvar för överträdelse av beslut om minimibesättning m.m. enligt 10 kap. 2ä tredje stycket sjösäkerhetslagen sedan de allvarligaste fallen behandlats i 2 5 7. '
Punkt 5 motsvarar 10 kap. 49" sjösäkerhetslagen.
Punkt 6 motsvarar 10 kap. 1 l & sjösäkerhetslagen i vad däri straffbeläggs försummelser av befälhavaren avseende regeln i 9 kap. 13% om kost samt hälsovårds— och bostadsförhållanden.
Punkt 7 motsvarar 10 kap. 9 & sjösäkerhetslagen. Punkt 8 motsvarar 8 kap. 2 & andra stycket 2 arbetsmiljölagen. Punkt 9 motsvarar 10 kap. 65 sjösäkerhetslagen. Bestämmelsen'är av- sedd att leda till straff för befälhavaren endast i anmärkningsvärda fall och inte när det närmast är fråga om en felbedömning (se prop. 1977/78:55 s. 73 0. Endast uppsåtligt handlande omfattas därför av bestämmelsen.
Punkt 10 motsvarar 10 kap. ll & sjösäkerhetslagen i vad däri straffbe- läggs försummelser avseende ritningar enligt 9 kap. 2.5 och avseende tillsynsbok och certifikat enligt 9 kap. 17 .s. _
I 25 1 har. som jag tidigare redogjort för. föreskrivits straff för den som uppsåtligen lämnar oriktiga uppgifter för att få ett certifikat eller för att få giltighetstiden för ett certifikat förlängd. Bestämmelsen har sin motsvarig- het i 10 kap. 10ä första stycket sjösäkerhetslagen. lpunkt II har intagits ett stadgande som straffbelägger andra oriktiga uppgifter. Bestämmelsen motsvaras delvis av 10 kap. 10% andra stycket sjösäkerhetslagen. Härut- _ över har i punkt 1 l straffbelagts lämnande av oriktiga uppgifter vid fullgö— rande av skyldigheten enligt 10 kap. 12% att lämna upplysningar till till- synsmyndigheten vid tillsynsförrättningar eller av skyldigheten enligt 10 kap. 145 att lämna upplysningar om vem som har levererat viss produkt eller utfört visst arbete.
Punkt 12 saknar motsvarighet i sjösäkerhetslagen. Det får anses lämpligt att försummelser av anmälningsskyldighet som ålagts med stöd av 13 kap. Så kan bestraffas. ' '
4 s- Bestämmelser om ansvar för den som överträder vad som sägs om tyst- nadsplikt i 13 kap. 9.5 finns i 20 kap. 3 s” brottsbalken.
Paragrafen motsvarar 10 kap. 17% utredningsförslaget men saknar mot- svarigheti sjösäkerhetslagen. En motsvarighet finns däremot i arbetsmiljö— lagen. Utredningen har ansett en erinran om att brott mot tystnadsplikten kan föranleda straff angelägen. Jag delar utredningens uppfattning i denna del.
5 5 . Ingen får dömas till ansvar enligt denna lag. om gärningen är belagd med strängare straffi brottsbalken eller sjölagen (1891:35 s. 1).
Paragrafen motsvarar utan ändring i sak 10 kap. 13% sjösäkerhetslagen och 10 kap. 18% utredningsförslaget.
6 5 Har vid ett brott som avses i detta kapitel en anordning eller ett ämne använts i strid mot ett förbud enligt 8 kap. 4.5 eller 11 kap. 1 få andra och tredje styckena. skall egendomen förklaras förverkad. om det inte är uppenbart oskäligt. .
I stället för egendomen kan.dess värde förklaras förverkat.
1 0
Enligt 8 kap. 4.5 arbetsmiljölagen skall. om en anordning eller ett ämne vid ett brott enligt lagen använts i strid mot förbud, egendomen eller dess värde förklaras förverkad. om det inte är uppenbart obilligt. Sjösäkerhets- lagen har ingen motsvarighet till denna bestämmelse. som motsvarar 10 kap. 19% utredningsförslaget.
Enligt fartygssäkerhetslagen kan förbud att använda anordningar eller ämnen beslutas med stöd av 11 kap. l å andra och tredje styckena. Det är här fråga om beslut i enskilda fall. Enligt 8 kap. 4.5 fartygssäkerhetslagen kan vidare generellt föreskrivas att vissa anordningar eller ämnen inte får användas. l förevarande paragraf har införts en förverkandebestämmelse som träffar anordningar och ämnen som använts i strid mot båda typerna av förbud.
Sjöfartsverket har föreslagit att regler om förverkande av vinst införs i lagen för fall då fartyg framförs i strid mot gällande bestämmelser om nedlastning. högsta antal passagerare och minimibesättning.
I 36 kap. 4.5 brottsbalken finns bestämmelser om förverkande av värdet av ekonomiska fördelar som uppkommit för näringsidkare genom brott i näringsverksamhet. Denna bestämmelse är tillämplig även utanför brotts- balken. Det finns därför enligt min mening inte något behov av den av sjöfartsverket föreslagna regeln.
Jag vill vidare påpeka att även brottsbalkens regler om företagsbot kan bli tillämpliga. '
7 5 Mål om ansvar och förverkande enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av lagen handläggs av domstol som är behörig enligt bestämmelserna i 336 och 338 åå sjölagen (1891 :35 s. 1).
Paragrafen motsvarar utan ändring i sak 10 kap. 14.5 sjösäkerhetslagen och 10 kap. 20% utredningsförslaget.
I3 kup. Övriga bastänune/ser
Sjösäkerhetslagens 11 kap. innehåller bestämmelser om besvär. Dessutom har givits vissa bemyndiganden som inte funnits lämpligen kunna införlivas med något av de övriga kapitlen.
lfartygssäkerhetslagens motsvarande kapitel, 13 kap.. återfinns bestäm- melser om giltigheten av beslut och om överklagande samt vissa bemyndi- ganden. Även en regel om underställning av beslut i vissa fall har tagits ini kapitlet. Slutligen har här införts en bestämmelse om sekretess.
! ä' .
Ett beslut enligt denna lag skallgälla omedelbart. om det inte föreskrivs något annat i beslutet eller den domstol eller myndighet som skall pröva en underställning eller ett överklagande förordnar annat.
Paragrafen innehåller en regel om att beslut enligt lagen i allmänhet gäller omedelbart utan hinder av att beslutet inte har vunnit laga kraft. 1
sjösäkerhetslagen finns föreskrifter härom i 11 kap. 1 & andra stycket och 3 & fjärde stycket. . . .
I de angivna lagrummen i sjösäkerhetslagen finns vidare regler om att besvärsmyndigheten eller, i fråga om beslut som skall underställas, sjösä- kerhetsdirektören på sjöfartsverket kan förordna att beslutet tills vidare inte skall gälla. Det kan ifrågasättas om en sådan regel behövs med hänsyn . till innehållet i 29 å förvaltningslagen (1986; 233) och 285 förvaltningspro- cesslagen (l97lz29l ). Jag anser emellertid att läsbarheten underlättas om inhibitionsmöjligheten framgår direkt av lagen.
21?
Har ett beslut om förbud enligt 11 kap. 1 få meddelats av en' annan my'ndig- ' het än sjöfartsverket. skall det genast underställas verket.
Ett beslut som skall underställas sjöfartsverket får inte överklagas. Detsamma gäller ett beslut som har meddelats inom sjöfartsverket och som. enligt vad regeringen föreskriver. skall underställas någon inom verket.
I sjösäkerhetslagens 8 kap. es föreskrivs att beslut om nyttjåndeförbud enligt 8 kap. ls' genast skall underställas chefen för den avdelning till
vilken hör frågor om säkerheten på fartyg (sjösäkerhetsdirektören). om det . har meddelats antingen inom sjöfartsverket av annan än sjösäkerhetsdirek- tören eller också av någon annan myndighet.
Det redovisade systemet är likartat med det som gäller för handläggning av ärenden enligt lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg. 1 det till lagrådet remitterade förslaget till denna lag upptogs i 8 kap. 1 & en bestämmelse att. om vissa beslut angående förbud _ och i några fall föreläggande — meddelats "inom sjöfartsVerket av någon annan än chefen för den avdelning till vilken frågor om säkerheten på fartyg hör (sjösäker- hetsdirektören)" eller om beslutet meddelats av någon annan myndighet. det genast skulle underställas sjösäkerhetsdirektören: beslut som skulle underställas fick inte överklagas. Även i övrigt innehöll det föreslagna 8 kap. en reglering som i sak mycket liknande'sjösäkerhetslagens (prop. 1979/80:167 s. 161f'). '
Mot det remitterade lagförslaget invände emellertid lagrådet att det allmänt sett är olämpligt att i lag utgå från sådana organisatoriska förhål- landen inom en myndighet som regelmässigt bestäms i administrativ ord- ning. nämligen i instruktionen för myndigheten eller i regleringsbrev eller i annat administrativt beslut av jämförlig valör. Antingen begränsas genom . lagreglering handlingsfriheten i administrativa angelägenheter eller får lagen genom administrativa ändringar en annan .innebörd än den som fastlagts i den ordning som gäller för lagstiftning. De intressen som motive— rar en lagreglering av förhållandet mellan det allmänna och enskilda på- kallar inte föreskrifter i lag om den interna kompetensfördclningen inom myndigheten. Bestämmelserna härom i 8 kap. lå'borde därför utgå ur lagen och beslutskompetenscn i hithörande'frågor inom sjöfartsverket — centralt och regionalt — fastläggas i verkets instruktion eller genom Verk- ställighetsföreskrifter. Lagrådet föreslog att 115 skulle säga att om ett beslut av hithörande art meddelats av annan myndighet än sjöfartsverket det genast skulle underställas verket. Även i övriga paragrafer i kapitlet
borde _vissa härmed sammanhängande ändringar vidtas (samma prop. s. 271 f). . .
Föredragande departementschefen tillstyrkte lagrådets_ändringsförslag: bestämmelser som motsvarade dem som utgick ur lagen borde i stället tas in i förordning i anslutning till lagen (samma prop. s. 280). Enligt 8 kap., 1 5 vattenföroreningslagen i dess ursprungliga lydelse skulle beslutet genast underställas sjöfartsverket om det har meddelats av annan myndighet än verket: beslut som skall underställas får inte överklagas. I 25 första styc- ket stadgades att hithörande beslut som har meddelats av sjöfartsverket överklagas hos kammarrätten genom besvär. och i 35 bl. a.. att i fråga om beslut som skall underställas verket detta kanförordna att beslutet inte skall gälla tills vidare.
I samband med införandet i vattenföroreningslagen av regler'om vatten- föroreningsavgift (prop. 1982/83:87 s.60) aktualiserades underställnings- systemet på nytt. Lagrådet fann att den i propositionen föreslagna lagtex- ten inte gjorde det möjligt att i administrativ ordning föreskriva att vissa beslut av tullverket — som skulle underställas — inte kunde överklagas. Lagrådet föreslog därför att i vattenföroreningslagen skulle tas upp en bestämmelse som gav stöd för den avsedda ordningen att talan fick föras först sedan ärendet efter underställning behandlats av en högre instans inom tullverket. Bestämmelsen borde enligt lagrådet avse även underställ- ning inom sjöfartsverket och ges-'en så allmän "formulering att den inte onödigtvis band de organisatoriska förhållandena inom myndigheterna.
Lagrådets förslag godtogs. 9 kap. 45 i lagen om åtgärder mot vattenföro- rening från fartyg innefattar nu en regel enligt vilken beslut som meddelats av sjöfartsverket eller tullverket och som enligt vad regeringen förordnar skall underställas någon inom verket inte får överklagas.
Fartygsmiljöutredningen har i 11 kap. 15 tagit upp bestämmelser av innebörd att om ett beslut som omfattar ett nyttjandeförbud meddelats av. annan myndighet än sjöfartsverket. skall beslutet genast underställas-ver- ket och där prövas av chefen för den avdelning till vilken hör frågor om säkerheten på fartyg. Utredningen har vidare föreslagit en föreskrift att om ett sådant beslut meddelats inom sjöfartsverket av någon annan än- denne chef. skall beslutet genast underställas honom.
Som skäl för sitt ställningstagande har utredningen anfört bl.a. följande. Det kan knappast anses tillfredsställande att ett betydelsefullt förfarande. som bl. a. innebär att beslut av tjänstemännen på fältet inte får överklagas. är'helt okänt för lagen. En sådan reglering torde vara ägnad att leda till förvirring och osäkerhet. i varje fall när det gäller tillämpning av sjösäker- hetslagstiftningen. Man torde utan att fördjupa sig i det administrativa kunna förutsätta. att frågor om säkerheten på fartyg måste handläggas " inom någon avdelning eller annan enhet inom sjöfartsverket och att denna avdelning eller enhet har en chef. som rimligen bör vara ganska erfaren på ifrågavarande område och därför lämplig att överpröva andras beslut om användningsförbud, vare sig de meddelats av någon verkets tjänsteman eller av någon utanför verket stående myndighet. Det kan däremot vara välbetänkt att inte i lagen nämna denne chefs tjänstebenämning. Kammarrätten i Jönköping har i sitt remissyttrande anfört att det är
Prop. '1987/88: 3
angeläget att inte ta in sådana administrativa regler som det här är fråga om i lag. Kammarrätten har ställt sig frågande till utredningens förmodande att det skulle leda till förvirring eller osäkerhet om reglerna togs in i förord- ningen i stället för i lagen. Kammarrätten konstaterar att de som praktiskt tillämpar lagstiftningen måste ha både lagen 'och förordningen till hands. För dem är det enligt kammarrätten inte avgörande var det sägs utan att det sägs klart ut vad som gäller.
För egen del finnerjag att den lösning som lagrådet föreslagit i samband med behandlingen av förslaget till lagstiftning om vattenföroreningsavgif- ter har goda skäl för sig. Genom denna lösning uppnås att det betydelse- fulla underställningsförfarandet inom sjöfartsverket blir omnämnt i lagen. Dessutom är bestämmelsen så allmänt hållen att den inte binder de organi- satoriska förhållandena inom sjöfartsverket. I förevarande paragraf stad- gas därför att ett beslut om användningsförbud som har meddelats av en annan myndighet än sjöfartsverket skall underställas verket samt att var- ken ett sådant beslut eller ett beslut som har meddelats inom sjöfartsverket och som enligt vad regeringen förordnar skall underställas någon inom verket får överklagas.
35. Ett beslut enligt denna lag som inte skall underställas någon får överklagas
[. hos sjöfartsverket. om beslutet har meddelats av en myndighet som inte är central förvaltningsmyndighet, .
2. hos regeringen.'om beslutet avser ett fartygs bemanning eller ett medgivande enligt 5 kap. 125 andra stycket och har meddelats av en central förvaltningsmyndighet.
3. hos kammarrätten i andra fall än som avses i 1 och 2. Ett provisoriskt beslut om minimibesättning får inte överklagas.
Enligt sjösäkerhetslagen skall beslut om nyttjandeförbud överklagas hos kammarrätten. medan övriga beslut enligt lagen skall överklagas hos rege- ringen. Enligt mitt förslag. som delvis överensstämmer med utredningens (11 kap. 1 5). skall beslut av en myndighet som är central förvaltningsmyn- dighet i princip överklagas hos kammarrätten. Härifrån görs dock undan- tag i två fall. nämligen dels beslut om ett fartygs bemanning. i praktiken beslut om minimibesättning. dels beslut om dispens från regeln i 5 kap. 125 att däcks- och maskinpersonal som ingår i minimibesättningen skall vara anställd av redaren eller ägaren. I den allmänna motiveringen har jag redogjort för skälen till detta.
Den förevarande paragrafens första stycke innehåller regler om överkla- gande av beslut som inte skall underställas.
I enlighet med vad som nu gäller föreskrivs i andra stycket att ett provisoriskt beslut om minimibesättning inte får överklagas.
11 kap. 25 sjösäkerhetslagen behandlar möjligheten till en särskild syn på fartyg i ärenden vilka genom besvär har kommit under sjöfartsverkets prövning och som bl.a. berör kostnaden för förrättningen. Närmare be- stämmelser om sådan syn meddelasi 11 kap. 1 och 2 55 sjösäkerhetsförord- ningen. Syn av detta slag förekommer emellertid numera inte. och den får anses omständlig och opraktisk. Myndigheterna har ändå de möjligheter ' som behövs för att undersöka förhållandena. Paragrafen har därför läm- nats utan motsvarighet i fartygssäkerhetslagen.
4 5 -
För att ta till vara arbetstagarnas intresse får ett beslut enligt denna lag överklagas av ett huvudskyddsombud eller. om ett sådant ombud inte finns. av ett annat skyddsombud. Även en arbetstagarorganisation får överklaga ett beslut i den mån saken rör medlemmarnas intresse.
Enligt 9 kap. 35 arbetsmiljölagen får. för att tillvarata arbetstagarnas intressen enligt lagen, talan mot beslut av yrkesinspektionen eller arbetar- skyddsstyrelsen föras av huvudskyddsombud eller. om sådant ombud inte finns. av skyddsombud. Om skyddsombud inte finns får talan föras av arbetstagarorganisation i den mån saken rör medlemmarnas-intresse och organisationen tidigare har yttrat sig i ärendet. En motsvarande bestäm- melse har tagits upp i 11 kap. 415 utredningsförslaget.
Genom den förevarande paragrafen införs talerätt liknande den i arbets- miljölagen också i fartygssäkerhetslagen. Bestämmelserna avser endast talan mot beslut av myndighet enligt lagen. Arbetstagarorganisationernas talerätt är mer vidsträckt än enligt arbetsmiljölagen och inte beroende på om skyddsombud finns eller att organisationen tidigare yttrat sig i ärendet. Detta överensstämmer med vad som nu anses gälla utan uttrycklig regle- ring. '
Vidare bör framhållas att bestämmelser om talerätt inte utan vidare medför partsställning. Först om skyddsombudet eller den fackliga organi- sationen utnyttjat sin talerätt enligt paragrafen inträder ombudet eller organisationen som part.
5—7 55
Det område som regleras av sjösäkerhetslagen. sjösäkerhetsförordning- en och sjöfartsverkets bestämmelser i anslutning härtill är av utpräglat teknisk natur. Det är nödvändigt att lagen förbehålls för bestämmelser av ramkaraktär, medan övriga bestämmelser ges i förordningen och i sjöfarts- verkets föreskrifter. Lagen måste därför innehålla erforderliga bemyndi- gandcn.
I l—ll kap. i förslaget till fartygssäkerhetslag har intagits bemyndigan- den som har samband med kapitlens innehåll i övrigt. 1 förevarande 13 kap. har intagits bemyndiganden som inte ansetts ha ett naturligt samband med något av de andra kapitlen.
Sjösäkerhetslagen innehålleri 11 kap. 4å ett bemyndigande för regering- en att meddela ytterligare föreskrifter i de avseenden som regleras i lagen. Enligt paragrafens andra stycke får regeringen överlåta åt förvaltnings- myndighet att meddela sådana föreskrifter. Dessa bestämmelser torde. i vad de avser föreskrifter om verkställighet av lagen. enligt 8 kap. 13.8- regeringsformen vara överflödiga. Mot bemyndigandet i övrigt kan invän- das att det är alltför allmänt hållet för att numera kunna godtas. Bestäm- melserna saknar därför motsvarighet i fartygssäkerhetslagen.
5 5 .
Bestämmelser om befälhavarens skyldighet att anmäla vissa händelser ombord till sjöfartsverket finns i sjölagen (1891:35 s. 1).
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskri- va skyldighet för redare och befälhavare att anmäla
IQ 'Jl
1. inträtlade olycksfall eller olyckstillbud eller sjukdomsfall utöver vad som anges i sjölagen.
2. uppkomna skador eller vidtagna åtgärder som har betydelselör ett fartygs sjövärdighet.
Paragrafen motsvarar 9 kap. 18å sjösäkerhetslagen och 11 kap. 5.5 utredningsförslaget. Sjölagens bestämmelser i ämnet finns i dess 7115. Till jämförelse må nämnas lagförslagets 8 kap. 7 &.
6.5
Regeringen eller den myndighet som regeringen be'stämmer'får meddela ' föreskrifter om skyldighet att anlita lots och om lotsavgift.
Paragrafen motsvarar 9 kap. 19 & sjösäkerhetslagen och 11 kap. 65 utredningsförslaget.
7 5 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer fär beträffande fiskefartyg och andra fartyg som är av särskild beskaffenhet meddela särskilda föreskrifter i de avseenden som lagen omfattar ochi enskilda fall medge undantag från lagens bestämmelser.
Behov kan föreligga att bemyndiga regeringen eller den myndighet som regeringen utser att meddela närmare föreskrifteri'änslutning till fartygssä- kerhetslagen utöver vad lagen eljest innehåller. I första hand kommer därvid i fråga de fartyg som används inom fiskerinäringen. främst de egentliga fiskefartygen. För sådana fartyg föreligger en internationell regle- ring som i viktiga avseenden skiljer sig från vad som gäller beträffande fartyg i allmänhet. Jag vill härvidlag hänvisa särskilt till att ett antal internationella konventioner rörande sjöfartens förhållanden 'e'nligt ut- tryckliga undantag inte är tillämpliga på fiskets fartyg och till den i Torre- molinos år 1977 överenskomna konventionen om säkerheten på fiskefar- tyg. Även i övrigt motiverar förhållandena inom fiskerinäringen att möjlig- het öppnas för t. ex. sjöfartsverket i samråd med fiskeristyrelscn att i fråga ' om fiskefartyg meddela undantag från vad som stadgas i fartygssäkerhets- lagen men också att utfärda särskilda föreskrifter i de avseenden som lagen omfattar. Denna paragraf innehaller. 1 överensstämmelse med 11 kap. 85 utredningsförslaget. en bestämmelse med sadant innehåll.
ILO- kommittén har påpekat att fartygsmiljöutredningen inte har under- sökt i vilken mån utredningens förslag överensstämmer med ILO-konven- tionen nr 126 om besättningens bostäder på fiskefartyg. Med anledning härav har kommittén 'anfört att det vore önskvärt om konvention nr 126 och dess eventuella ratifikationsmöjligheter beaktas i det fortsatta arbetet.
Den ifrågavarande konventionen är intagen som bilaga till prop. 1967: 11. Den innehåller i del II art.4 regler om godkännande av ritningar över bostäder ombord på fiskefartyg. De svenska föreskrifterna i 7 kap. 13.5 i förordningen (1965:908) om säkerheten på fartyg överensstämmer med konventionen i denna del. I konventionens del II art. 5 ges föreskrifter. om skyldighet för vederbörande myndighet att inspektera bostäderna på fiskefartyg. Även i detta hänseende får de svenska reglerna anses uppfylla
.126
konventionens krav genom föreskrifterna om tillsynsförrättningar. Del III i Prop. 1987788'2-3
konventionen innehåller detaljerade regler om hur bostäderna på fiskefar- . tyg'en skall vara utformade. Konventionens del IV innehåller regler om konventionens tillämpning på existerande fartyg och del V innehåller av— slutande bestämmelser. ' ' - Reglerna i konventionens del 111 har utformats med sikte på andra förhållanden än de som råder inom det svenska fisket. Det skulleföra för långt att i detta lagstiftningsärende undersöka i vilken utsträckning de regler som regeringen och sjöfartsverket har utfärdat överensstämmer med denna del av konventionen. Jag ser därför ingen anledning att i detta sammanhang uttala mig om möjligheterna att ratilicera ILO-konventionen nr 126. . ' _ . Bestämmelsen i förevarande paragraf omfattar emellertid inte bara fiske- fartyg utan också fartyg som eljest är av särskild beskaffenhet. Det finns fartyg som till sin konstruktioneller sin utrustning är. så speciella. att den normala fartygssäkerhetslagstiftningen inte passar särdeles väl för dem utan åtminstone till vissa delar bör ersättas med en för dem lämpligare- reglering. självfallet utan avkall på säkerhetens krav. Härvidlag torde från praktisk synpunkt främst böra nämnas bostadsplattformar'och andra far- tyg sysselsatta inom offshoreverksamheten. "
8 .5 ..
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela . särskilda föreskrifter för totalförsvaret med avvikelse från bestämmelserna i6—9 kap. i denna lag. '
Regeln saknar motsvarighet i sjösäkerhetslagen. Den har införts på förslag av överbefälhavaren. Överbefälhavaren har i sitt remissyttrande framhållit behovet av att regeringen bemyndigas utfärda särskilda föreskrifter för krig och krigsfara _- . inom arbetsrättens område. Enligt överbefälhavaren krävs vidare regler för de lägen när det är motiverat att höja beredskapen inom fredsorganisa- tionen utan att beredskapen behöver höjas för totalförsvaret i övrigt, s. k. skymningslägen. Med anledning härav måste enligt överbefälhavarens me- ning även sjösäkerhetslagen tillföras ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer att få meddela särskilda före- skrifter för totalförsvaret med avvikelse från lagen.
En motsvarande regel finns i arbetsmiljölagen (1977: 1160) och arbets- tidslagen (1982: 673). Den infördes i dessa lagar på förslag av överbefäl- havaren. Dåvarande chefen för arbetsmarknadsdepartementet uttalade i lagstiftningsärendet (prop". 1981/82: 154 s. 550 bl. a. följande.
Jag delar ÖB: s uppfattning att det är av stor vikt att hela totalförsvaret kan delta i försvarsförberedelserna redan i sådana situationer då beredska- pen måste höjas utan att läget för den skull är så allvarligt att krig eller krigsfara föreligger. Som ett led i sådana förberedelser måste också arbets- tidsreglerna och arbetsmiljölagstiftningen kunna anpassas till de ändrade verksamhetsbetingelser som kriser av olika slag för med sig.'
Avgörande för beredskapen i fredskriser-elleri ”skymningslägen" dvs. situationer då en annalkande kris ännu inte har nått de stadier som brukar
betecknas som beredskapstillstånd eller uppenbar krigsfara är möjligheter- na att snabbt kunna besluta om tillämpning av regler som har anpassats för extraordinära förhållanden. Det är inte minst angeläget att snabbt kunna anpassa t.ex. arbetstidsreglerna till krav på beredskapshöjande produk- tion utan att det väcker stor uppmärksamhet eller oroar allmänheten. Detta innebär att det för beredskapsplaneringen inom totalförsvaret är angeläget att regeringen eller den förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer har vittgående befogenheter att snabbt meddela särskilda föreskrifter eller snabbt besluta att redan under normala förhållanden antagna föreskrifter skall börja tillämpas.
[ propositionen behandlas även förutsättningarna i grundlag för bered— skapslagstiftning. Civilrättens (arbetsrättens) område är förbehållet riksda- gen så länge det inte råder sådana krissituationer som avses i 13 kap. 65
regeringsformen. För andra krissituationer. t. ex. för skymningslägen, kan ' regeringen ,inte ges fullmakt för rent civilrättslig lagstiftning. Delegation under fredstid eller i skymningslägen är däremot möjlig på det offentlig- rättsliga området (8 kap. 71% regeringsformen). Regeringen kan dock inte disponera över kollektivavtal som parterna har träffat under fredstid —— t. ex. om arbetstid — utan för det krävs att riksdagen ändrar den fredstida lagstiftningen.
De sålunda redovisade övervägandena har aktualitet också såvitt avser sjöfartens förhållanden. Den nu aktuella paragrafen innebär ett bemyndi- gande för regeringcn att meddela särskilda föreskrifter för totalförsvaret i de frågor som avses i lagens bestämmelser om arbetsmiljö och skyddsverk- samhet. Som jag senare kommer att nämna föreslår jag en motsvarande bestämmelse i sjöarbetstidslagen. Bemyndigandet har stöd i 8 kap. 7.6 regeringsformen. Bemyndigandet är avsett för sådana situationer när total- försvaret träder i aktiv verksamhet. I fråga om innebörden i begreppet "totalförsvar" kan ledning hämtas i annan lagstiftning. Det förekommer t. ex. i förfogandelagen (prop. 1977/78:72 s. 87) och i 19 kap. Så brottsbal- ken (prop. 1979/80: 176 5. 8—9. 49—50. 52— 53 . JuU 1981/82: 8 s. 2 och 27).
9 5 Den som har tagit befattning med tillsyn enligt denna lag eller utsetts till skyddsombud eller ledamot av skyddskommitté får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han under uppdraget eller i sin tjänst har fått veta om yrkeshemligheter eller arbetsförfaranden eller i övrigt om enskildas ekono- miska eller personliga förhållanden eller förhållanden av betydelse för rikets säkelhet.
[ det allmännas verksamhet tillämpas bestämmelserna 1 sekretesslagen (1980:100) 1 stället fö1 vad som sägs i första stycket. I fraga om den som ä1 skyddsombud eller ledamot av skyddskommitté på fartyg i det allmännas verksamhet tillämpas 14 kap. 7. 9 och 1055 sekretesslagen.
Pa1agrafen motsvarar 1 kap. 9.5 swsakerhetslagen och 11 kap. 7.5 utred- ningsförslaget.
Ikrufirrr'idande- och övergång rbevtänunelver
Denna lag träder 1 kraft den ljuli 1988. då lagen (1965. 719) om säkerheten på fartyg skall upphöra att gälla.
Bestämmelserna om preskription i 9 kap. 155 i den nya lagen tillämpas endast om den åtgärd som anspråket grundas på har företagits efter ikraft- trädandet. I annat fall tillämpas bestämmelserna om preskription i 3 kap. 11 & sjätte stycket i den gamla lagen. ' Beslut som har meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser.
En föreskrift som har meddelats med stöd av den gamla lagen och som 'gäller vid ikraftträdandet skall fortfarande gälla och vid tillämpning av den nya lagen anses ha meddelats enligt denna. Ifråga om påföljd för överträ- delse av en föreskrift som har meddelats med stöd av den gamla lagen gäller dock alltid äldre bestämmelser. om dessa leder till lindrigare påföljd eller frihet från påföljd.
Om det” 1 en lag eller 1 en författning hänvisas till en föreskrift som har' er satts genom en föreskrift' 1 denna lag. tillämpas' 1 stället den nya föreskrif- ten.
Fartygssäkerhetslagen föreslås träda i kraft den 1 juli 1988. då sjösäker- hetslagen upphör att gälla.
Genom 9 kap. 15é fartygssäkerhetslagen införs nya och strängare pre- skriptionsrcgler avseende skyddsombuds rättatt göra vi's'sa påföljder gä1-"' lande. I andra stycket av övergångsbestämmelserna föreskrivs att de äldre bestämmelserna om preskription gäller om den åtgärd som anspråket grun- das pa har företagits före ikraftträdandet.
De nya reglerna om överklagande bör gälla endast sadana beslut som har .meddelats "efter ikraftträdandet. I overgangsbestammelsernas tredje stycke har tagits in en bestämmelse härom.
] det fjärde stycket av övergångsbestämmelserna. som 'har utformats' 1 enlighet med lagradets förslag. föreskrivs att en föreskrift som gäller vid ikraftträdandet och som har meddelats med stöd av den gamla lagen skall äga fortsatt giltighet och vid tillämpningen av den nya lagen anses ha meddelats enligt denna. Vidare föreskrivs att straffbestämmels'erna i den äldre' lagen skall tillämpas beträffande överträdelser av föreskrifter som har meddelats med stöd av den lagen. om dessa leder till lindrigare påföljd eller frihet från påföljd. Detta gäller även överträdelser som-begås efter den nya lagens ikraftträdande. .
' Övergångsbestämmelsernas femte stycke föreskriver att hänvisningar i andra författningar. till regler som har ersatts genom fartygssäkerhetslagen i stället gäller de nya reglerna.
4.2 Förslaget till lag om ändring i sjöarbetstidslagen .
3 och 17 55 I paragraferna har vissa hänvisningar ändrats till att avse den nya fartygs- säkerhetslagen.
Zl ä' Motivering till första meningen i den nya paragrafen har lämnats i anslut- ning till specialmotiveringen till 13 kap. 8å fartygssäkerhetslagen. Paragra- fens andra mening har införts efter mönster från 15 kap. 1 & andra stycket 9 'Rikst'lagfn l987l'88. 1 sum/. Nr 3 '
luftfartslagen (1957z297). Jfr 1 kap 1 5 tredje stycket förslaget till fartygssä- Prop. l987/88:3 kerhetslag.
4.3. Förslaget till lag om ändring i livsmedelslagen
.41'
Motivering till ändringen i paragrafen har lämnats i avsnitt 2.2.6.
4.4. Förslaget till lag om ändring i sjömanslagen
58 15 Hänvisningarna i paragrafen har ändrats med hänsyn till den föreslagna nya lagstiftningen.
4.5. Förslaget till lag om om ändring i arbetsmiljölagen
1 kap. 3 5 I paragrafen har termen skeppstjänst bytts ut mot beteckningen'fartygsar- bete i analogi med vad som föreslås i fråga om fartygssäkerhetslagen. Någon definition av vad 'som utgör fartygsarbete torde inte behövas vid sidan av 1 kap. 35 andra stycket i förslaget till fartygssäkerhetslag. Där- emot bör avfattningen av paragrafen jämkas med hänsyn till att fartygsar- bete kan utföras på annat ställe än ombord.
4.6. Förslaget till lag om ändring i vattenföroreningslagen
6 kap. 6 5 Med anledning av vad lagrådet yttrat i anslutning till 1 kap. 65. 4 kap. 85 och 10 kap. 205 fartygssäkerhetslagen bör förevarande paragraf ändras. Ändringarna innebär till en början att det direkt i lagen angetts till vilka utländska klassificeringssällskap som tillsyn och certifiering enligt vatten- föroreningslagen kan överlämnas. En förutsättning för ett sådant överläm- nande är. liksom enligt de angivna paragraferna i fartygssäkerhetslagen, att det mellan svenska staten och sällskapet har träffats ett avtal om detta. Jag får i den delen hänvisa till vad jag anfört i anslutning till 1 kap. 65 fartygssäkerhetslagen.
Ändringarna innebär vidare att det inte längre blir möjligt att överlåta tillsyn och certifiering till en utländsk myndighet (jfr 6 kap. 25 första stycket förordningen 1980:789 om åtgärder mot vattenförorening från far- tyg). Det möter emellertid inte något hinder mot att en utländsk myndighet biträder vid tillsyn så länge detta biträde i sig inte utgör en förvaltningsupp- gift, se härom vad som anförts i anslutning till 10 kap. 45 fartygssäkerhets- lagen.
Ändringarna i förevarande paragraf måste-för att bli gällande antas av riksdagen med tre fjärdedels majoritet.
4.7. Förslaget till lag om ändring i mönstringslagen
145
I paragrafen har en hänvisning ändrats till att avse den föreslagna fartygs- säkerhetslagen.
Sammanfattning av utredningsbetänkandet Ny sjösäkerhetslag
Förevarande betänkande är fartygsmiljöutredningens slutbetänkande. Ti— digare har utredningen avgivit tre delbetänkanden. nämligen Bättre far- tygsmiljö (Ds K 1975:2). Bostäder. medinflytande och miljö ombord på fartyg (Ds K 197611) och Sjöarbetstidsfrågor (Ds K 1981): 17).
Det huvudsakliga syftet med detta betänkande är att bringa arbetsmiljö- lagstiftningen i fråga om sjöfarten till samma nivå som arbetsmiljölagstift- ningen i allmänhet. Arbetsmiljölagen (1977: 1160). som för övrigt omfattar så gott som allt arbete. gör nämligen i 1 kap. 35 undantag'för skeppstjänst ' — på andra fartyg än örlogsfartyg. Regler om arbetsmiljön på fartyg med- delas i stället i lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg. i'allmänhet kallad sjösäkerhetslagen. Dessa regler svarar emellertid närmast mo't innehållet i ' arbetarskyddslagen ( 1949: 1) såsom den ändrats genom lag 1973z834. 'Även' den sålunda ändrade arbetarskyddslagen representerade dock ett äldre stadium och har ersatts av arbetsmiljölagen. Det torde knappast råda delade meningar om att den eftersläpning i fråga om arbetsmiljölagstift- ningen som sålunda råder beträffande sjöfarten bör inhämtas.
Utredningen anser att sjöfartens arbetsmiljöregler fortfarande bör ingå i . sjösäkerhetslagen och inte inordnas i den allmänna arbetsmiljölägstiftning- en. Ett viktigt skäl härvidlag är att reglerna om arbetsmiljön till sjöss är intimt förbundna med vad som gäller i fråga Om sjösäkerheten och därför bör meddelas i samma lagstiftning. Ett annat betydelsefullt skäl är sjöfar- tens internationella karaktär. Ätskilliga bestämmelser om säkerhet och arbetsmiljö till sjöss går tillbaka på internationella överenskommelser med vidsträckt anslutning och bör helst ha den fasthet som följer med ett stadgande i lag. Nämnas bör särskilt 1974 års konvention om säkerheten för människoliv till sjöss (SOLAS) med därtill anslutande protokoll av 1978. Det skulle spränga ramen för en allomfattande arbetsmiljölag om man sökte infoga alltför många specialregler för sjöfarten i denna.
Enligt utredningens mening är det angeläget att sjöfartens arbetsmiljö- regler så nära som möjligt anpassas till de allmänna och lätt skall kunna jämföras med dessa. I detta syfte föreslår utredningen en helt ny, grundligt omredigerad sjösäkerhetslag.
Såvitt avser andra delar av sjösäkerhetslagen än de som rör arbetsmiljön är ändringarna övervägande redaktionella. Lagens karaktär av ramlag torde dock närmast ha förstärkts genom att vissa bestämmelser. exempel- vis om de tillsynsförrättningar som kan förekomma. föreslagits skola flyt- tas till förordningen (1965:908) om säkerheten på fartyg. Denna förordning föreslås också grundligt omredigerad. men det har inte varit görligt för utredningen att inom den tid som stått till förfogande utarbeta ett förslag till en helt ny förordning.
I denna sammanfattning önskar utredningen nämna endast ett par av de föreslagna ändringarna. En är att lagen föreslås bli tillämplig beträffande alla som utför fanygsarbete och som följer med fartyget. vare sig de är
l
ombordanställda eller arbetar för fartygets räkning endast tillfälligt. D'essa senare omfattas enligt nu gällande regler inte av sjösäkerhetslagen utan av arbetsmiljölagen. och eftersom denna i princip inte är tillämplig utanför rikets gränser saknar de för närvarande i vid omfattning lagskydd i viktiga frågor rörande säkerhet och arbetsmiljö ombord. Utredningen har beteck- nat detta tillstånd som klart otillfredsställande och föreslår. som nämnts. ändring härvidlag.
Utredningen föreslår också. med förebild i sjömanslagen (1973z282). att sjösäkerhetslagen. som i princip är tillämplig på svenska fartyg men endast i mycket begränsad omfattning på utländska fartyg. i enskilda fall skall kunna utsträckas att gälla helt eller delvis i fråga om ett utländskt fartyg. t. ex. ett som hyrts in av en' svensk redare för att sättas i trafik tillsammans med svenska fartyg. Det skall även enligt förslaget vara möjligt att undanta ett svenskt fartyg från lagens tillämpningsområde. dock under sträng be- . vakning av de ombordanställdas intressen. Ett sådant undantagkan vara lämpligt exempelvis när driften av ett svenskt fartyg upplåts till en utlän- ning och fartyget sätts i trafik långt från Sverige.
Även om det som utredningen nu föreslår skulle bli genomfört. finns det åtskilliga problem med anknytning till miljön ombord som fönjänar att övervägas och beträffande vilka förbättringar framstår som önskvärda. Dessa problem kan vara viktiga nog men har alla den egenskapen att det gäller att utfärda ganska detaljerade föreskrifter av delvis teknisk natur. Utredningen har ansett sig vara ett alltför tungt organ för att utföra det arbete som krävs härvidlag. och den tid som stått till förfogande har inte räckt till för uppgiften. Utredningen har fått nöja sig med att förvissa sig om att den erforderliga ramen finns för de bestämmelser som kan befinnas önskvärda. Detta har i ett fall. nämligen såvitt gäller livsmedelslagstiftning- en. påkallat lagändring utanför sjöfartslagstiftningens område.
Utredningen har vidare granskat om vissa internationellaöverenskom- melser bör föranleda ändringar i de författningar som utredningen haft att syssla med. Denna granskning har emellertid inte lett till några särskilda "förslag från utredningens sida'. _
Till sist må erinras om att utredningen undersökt om de framlagda förslagen kan beräknas medföra ökade kostnader för det allmänna eller för dem som är sysselsatta i sjöfarten. Utredningen har därvid funnit att förslagen inte bör medföra ogynnsamma följder i ekonomiskt avseende för någon som'berörs därav. Vad utredningen föreslår kan snarare betecknas som kostnadsmässigt indifferent.
Fartygsmiljöutredningens lagförslag ] Förslag till
Lag om säkerheten på fartyg
Härigenom föreskrivs följande.
1 kap. Inledande bestämmelser
15 För att trygga säkerheten på fartyg skall iakttas bestämmelserna i denna lag och i de föreskrifter som meddelas med stöd av lagen.
25 I den mån som annat inte särskilt anges eller följer av lagen gäller denna lag i fråga om varje fartyg som används till sjöfart i svenskt farvat- ten. Lagen gäller även, såvitt det är förenligt med lag i främmande stat som efter överenskommelse eller annars är tillämplig, varje svenskt fartyg som används till sjöfart utanför svenskt farvatten. Lagens bestämmelser gäller örlogsfartyg endast såvitt regeringen förord- nar därom.
35 Har redaren eller ägaren av ett svenskt fartyg helt eller delvis upplåtit driften av fartyget till utlänning. får regeringen eller den myndighet som regeringen utser efter ansökan av redaren eller, om denne är utlänning, ägaren medge att denna lag helt eller delvis ej skall gälla i fråga om fartyget. Ett medgivande skall begränsas till viss tid och förenas med de villkor som behövs. . Ett medgivande enligt första stycket får lämnas endast om särskilda skäl föreligger och undantaget är förenligt med Sveriges internationella åtagan- den. Vidare krävs att sökanden visar att arbetstagarna på fartyget genom utländsk lagstiftning eller på annat sätt i rimlig utsträckning tillförsäkras skydd i de hänseenden som regleras i denna lag och i kollektivavtal, som på arbetstagarsidan har slutits eller godkänts av en organisation vilken är att anse som en central arbetstagarorganisation enligt lagen (l976:580) om medbestämmande i arbetslivet. innan ansökningen prövas skall samråd ske med de svenska organisationer som företräder redare och ombordan— ställda. Ändras de förutsättningar som ligger till grund för medgivandet. skall den som har fått detta eller fartygets befälhavare genast underrätta den som har lämnat medgivandet om ändringen. I sådant fall får föreskrivas andra villkor för medgivandet eller, om ändringen innebär risk för arbetsta- garnas skydd, medgivandet återkallas. Ett medgivande får också återkal- las, om däri föreskrivna villkor inte iakttas.
45 Regeringen får, där det är förenligt med Sveriges internationella åta- ganden. förordna att denna lag helt eller delvis skall gälla även i fråga om ett utländskt fartyg utöver vad som annars framgår av lagen.
Så Vad som stadgas 1 denna lag om redare skall gälla även den som har befattning med fartyget l redarens ställe.
65 Med ombordanställd avses i denna lag den som till följd av-anställning tjänstgör ombord med huvudsaklig uppgift att utföra fartygsarbete annat
än som enbart tillfälliga göromål.
Med fartygsarbete förstas 1 lagen arbete för fartygets räkning som utförs ombord på fartyget eller på annat ställe av en ombordanställd eller någon annan som följer med fartyget.
75 Till passagerarfartyg hänförs i denna lag fartygsom medför fler än tolv passagerare. Såsom passagerare räknas varje person ombord utom befälhavaren och övriga ombordanställda ävensom andra som befinner sig ombord på grund av arbete för fartygets räkning eller i offentlig tjänsteförrättning rörande fartyget. I passagerarantalet inräknas inte heller bärgare eller dennes med- hjälpare. som följer med fartyget sedan detta drabbats av sjöskada, eller personer som införs till hamn efter att ha räddats ur sjönöd. Vidare skall barn som inte har fyllt ett år ej anses som passagerare.
Sä Certifikat enligt denna lag skall utfärdas för ett visst fartområde eller en del av ett fartområde .och för bestämd tid. I certifikatet får anges särskilda villkor för att det skall vara giltigt. Giltighetstiden för certifikat får förlängas.
Fartområdena är ]. inre fart: fart mom riket i hamnar floder kanaler och insjöar. fart inomskärs vid de svenska kusterna samt fart 1 Kalmarsund. i Öresund och på Oslofjorden intill Larvik:
.stor kllSJIfart annan fart än den som anges under 1 till eller från in- eller utrikes orter belägna vid Östersjön eller farvatten som har sjöfarts- förbindelse med Östersjön. dock ej bortom linjen Lindesnäs— Hanstholm, samt fart genom Kielkanalen hitom linjen Esbjerg— punkten 53O nordlig latitud 4” ostlig longitud—fyren Blankenberghe:
3. nordsjöfart: annan fart än den som anges under I och 2, dock ej bortom linjen Trondheimstjorden—Shetlands nordpynt. därifrån västerut till llo västlig longitud, därifrån söderut längs denna longitud till 480 nordlig latitud. och därifrån österut längs denna latitud till Frankrikes kust söder om Brest,
4. inskränkt oceanfart. fart på andra europeiska orter än dem som anges under l—3 dock ej fart norr eller väster om den linje som anges under 3, dessutom fart på utomeuropeiska orter vid Medelhavet och Svarta havet samt fart på Nordafrikas västkust norr om 25” nordlig latitud. på Kanarie- öarna och ön Madeira;
5. oceanfart: all annan fart än den som anges under l—4. Om ett fartyg används i fart mellan utländska orter, får sjöfartsverket pröva frågan om en annan bestämning av fartygets fartområde än den som följer av andra stycket. Finner sjöfartsverket därvid att fartområdet. på grund av farvattnets beskaffenhet eller andra förhållanden. är närmast jämförligt med ett mindre vidsträckt fartområde, får verket bestämma att fartyget skall anses använt i fart som motsvarar detta fartområde.
95 Ett fartyg som är försett med certifikat får inte användas i mer vidsträckt fart än certifikatet omfattar.
10% Regeringen eller den myndighet som regeringen utser får föreskriva att fartyg, utöver certifikat som sägs i denna lag. skall ha certifikat avseen- dc visst förhållande som regleras i lagen eller i en föreskrift som utfärdas med stöd av lagen.
Certifikat utfärdas av sjöfartsverket. om inte regeringen bestämmer annat.
,135
115 Där det är förenligt med Sveriges internationella åtaganden. får -.regeringen eller den myndighet som regeringen utser föreskriva att ut-' ländska fartyg vid sjöfart inom svenskt farvatten skall inneha av behörig
utländsk myndighet utfärdat certifikat eller däremot svarande handling. '
2 kap. F artygs sjövärdighet
15 För att ett fartyg skall få anses sjövärdigt skall det vara så konstru- erat, byggt, utrustat och vidmakthållet att det med hänsyn till sitt ändamål och den fart, vari det används eller avses att användas, erbjuder betryg- gande säkerhet mot sjöolyckor. -
Zå Varje svenskt fartyg med en bruttodräktighet av minst 100 registerton skall ha bevis att fartyget vid tillsyn har befunnits sjövärdigt (farteertifi- kat). Svenskt passagerarfartyg skall ha farteertifikat oavsett dräktigheten. Fartcertifikat behövs inte för fartyg, som ägs eller brukas av svenska staten och används uteslutande för statsändamål och ej för affärsdrift. '
35 Har passagerarfartygseertitikat enligt 5 kap. utfärdats för ett fartyg, får sjöfartsverket befria fartyget från'skyldighet att ha farteertifikat.
4å Sjöfartsverket skall förklara ett farteertifikat ogiltigt. om
1. fartyget eller dess utrustning har ändrats så väsentligt att ändringen kan antas ha betydelse för sjövärdigheten.
2. fartyget eller dess utrustning har skadats på ett sätt som uppenbarli- gen är av betydelse för sjövärdigheten och skadan inte avhjälpts på sätt som sjöfartsverket bestämmer,
3. någon annan omständighet har förekommit som uppenbarligen kan ha betydelse för sjövärdigheten eller
4. fartyget inte undergår föreskriven tillsyn. -
55 Ett farteertifikat skall genast avlämnas till sjöfartsverket, om certifi- katet har förklarats ogiltigt. om dess giltighetstid har gått ut eller om" 'ett nytt certifikat har utfärdats.
65 Enligt de närmare bestämmelser som regeringen meddelar får sjö- fartsverket medge att ett fartyg används till sjöfart utan hinder av vad som sägs i detta kapitel.
75 Befälhavaren skall. när han tillträder sin befattning ombord, skaffa sig den kännedom om fartyget som han behöver för att kunna fullgöra sina skyldigheter beträffande säkerheten på fartyget. Innan en resa påbörjas skall befälhavaren se till att fartyget görs sjöklart enligt vad som sägs i sjölagen (1891: 35 5.1) och de närmare föreskrifter som meddelas av regeringen eller. efter 1egeringens bestämmande av sjöfartsverket. ' '
Sä Maskinchefen är ansvarig för drift och underhåll av fartygets maski— neri med tillhörande anläggningar och inrättningar och för fartygets brand- säkerhet. När han tillträder sin befattning ombord skall han skaffa sig behövlig kännedom om maskineriet och därtill hörande anläggningar och inrättningar samt om brandskyddsanordningarna.
När fartyget skall göras sjöklart före en resa, skall maskin'chefen-se till att maskineriet med de anläggningar och inrättningar som hör till detta är i
behörigt skick, att brandskyddsanordningarna är klara till omedelbart bruk Prop. 1987/88; 3
och att vad som behövs för maskineriets drift finns ombord.
9ä Bestämmelserna i 7 och 8 55 gäller inte utländska fartyg i vidare mån än regeringen förordnar därom.
3 kap. Arbetsmiljön på fartyg Allmänna hestämnm/scr
15 Vid fartygsarbete skall arbetsmiljön vara tillfredsställande med hän- syn till sjösäkerhetens krav. arbetets natur och den sociala och tekniska utvecklingen i samhället. Arbetsförhållandena skall anpassas till männi- skans förutsättningar i fysiskt och psykiskt avseende."
25 Fartygsarbete skall planläggas och anordnas så, att det kan utföras i en sund och säker miljö. . Fartyget skall vara så utformat och inrättat, att det kan erbjuda en lämplig arbetsmiljö.
35 De arbetshygieniska förhållandena. bland annat såvitt avser ljus, vär- me. ljud och vibrationer, skall vara tillfredsställande. Betryggande skyddsåtgärder skall vidtas mot skada genom väder eller sjö eller genom fall, ras. brand. explosion, elektrisk ström eller liknande.
45 Maskiner, redskap och andra tekniska anordningar skall vara så be- skaffade och placerade och brukas pa ett sådant sätt. att betryggande säkerhet ges mot ohälsa och olycksfall.
55 Ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall får användas endast under förhållanden som ger betryggande säkerhet.
6ä Kan betryggande skydd mot ohälsa eller olycksfall inte nås på annat sätt, skall personlig skyddsutrustning av lämplig beskaffenhet användas vid fartygsarbete.
7,5 Fartyg skall erbjuda de ombordanställda även en tillfredsställande bostads- och fritidsmiljö. Där skall i erforderlig omfattning finnas sovrum. dagrum. måltidsrum. kök eller motsvarande utrymmen för matlagning. utrymmen för personlig hygien. sjukrum och andra särskilt inrättade ut- ' rymmen för de ombordanställdas personliga behov. bekvämlighet och trevnad. Alla dessa utrymmen skall vara tillräckligt stora och vara inredda och utrustade pa lämpligt sätt.
85 För att hjälp och vård vid olycksfall eller sjukdom skall kunna lämnas ombord skall sådana åtgärder vara vidtagna. som kan anses behövliga med hänsyn till antalet ombordvarande samt fartygets beskaffenhet och den fart vari det används.
95 Den kost som tillhandahålls de ombordvarande skall vara tillräcklig och av fullgod beskaffenhet. Vatten för de ombordvarandes behov, såsom till dryck. personlig hygi- en, matlagning och diskning, skall finnas lätt tillgängligt ombord i erforder- lig mängd och av tillfredsställande beskaffenhet. I fråga om livsmedel och utrymmen för hantering av livsmedel gäller särskilda bestämmelser.
105 Om arbetstiden ombord gäller särskilda bestämmelser. Även om minimiålder för fartygsarbete är särskilt stadgat.
Åligganden för redaren. befälhavaren m.fl.
115 Redaren och de ombordanställda skall samverka för att åstadkomma en god arbetsmiljö.
125 Redaren. befälhavaren och andra som leder arbete ombord skall vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att någon som utför fartygsarbete utsätts för ohälsa eller olycksfall. De skall ägna uppmärk- samhet åt hur arbetet planläggs och anordnas. Fartyget och därtill hörande anordningar som sägs i 45 ävensom befintlig skyddsutrustning skall under- hållas väl. _ ' Den särskilda risk för ohälsa och olycksfall som kan följa av att en arbetstagare utför arbete ensam skall beaktas.
13% Befälhavaren skall särskilt se till att ingen minderårig anlitas till fartygsarbete på ett sätt som medför risk för olycksfall eller för överan- strängning eller annan skadlig inverkan på den minderåriges hälsa eller utveckling.
Med minderårig avses i denna lag den som icke har fyllt aderton år.
14,5 Redaren liksom varje annan arbetsgivare skall se till att de som utför fartygsarbete får god kännedom om de förhållanden. under vilka arbetet bedrivs, och upplyses om de risker som kan vara förbundna med arbetet. Redaren eller i förekommande fall den andre arbetsgivaren skall förvissa sig om att arbetstagarna har den utbildning som behövs och vet vad de har att iaktta för att undgå riskerna i arbetet. Även i övrigt skall redaren eller den andre arbetsgivaren ta hänsyn till arbetstagarnas särskilda förutsätt— ningar för arbetet. _ När fartygsarbete skall utföras med användande av personlig skyddsut- rustning, svarar redaren för att lämplig sådan utrustning tillhandahålls. om inte annan arbetsgivare. hos vilken arbetstagaren är anställd, har åtagit sig detta ansvar.
15ä När en ombordanställd tillträder sin befattning ombord, skall genom befälhavarens försorg tillfälle beredas honom att skaffa sig behövlig känne- dom om fartyget samt om grundläggande säkerhetsbestämmelser och åt- gärder vid fartygsolycka.
165 Befälhavaren skall se till att de ombordvarande får tillräcklig och fullgod kost och att tillräckligt med vatten medförs på fartyget. Han skall även ha uppsikt över bostads- och hälsovårdsförhållandena ombord.
17å De som utför fartygsarbete skall följa givna föreskrifter. använda anvisad personlig skyddsutrustning och andra befintliga skyddsanordning- ar och iaktta den försiktighet i övrigt som behövs för att förebygga ohälsa och olycksfall. .
Finner en arbetstagare att visst arbete innebär omedelbar och allvarlig fara för liv eller hälsa. skall han snarast underrätta ansvarig arbetsledare eller skyddsombud. En arbetstagare är fri från crsättningsskyldighet för skada till följd av att han underlåter att utföra arbetet i avvaktan på besked om det skall fortsättas.
18% Vad som stadgas i detta kapitel och med stöd därav meddelade föreskrifter skall iakttas i tillämpliga delar även i fråga om arbete som en arbetsgivare utför själv. Detsamma gäller när någon ensam eller två eller flera för gemensam räkning yrkesmässigt driver verksamhet utan att ha arbetstagare anställd.
19.5 Redaren och andra arbetsgivare. som samtidigt driver verksamhet på samma fartyg. skall samråda och gemensamt verka för att åstadkomma tillfredsställande skyddsförhållanden på fartyget.
205 Redaren är ansvarig för samordning av åtgärder till skydd mot ohälsa och olycksfall på ett fartyg som är gemensamt arbetsställe. Har ett fanyg tagits in på ett varv i Sverige. åvilar det ansvar som avses i första stycket den för varvsdriften ansvarige arbetsgivaren i stället för redaren. Om särskilda skäl föreligger får den myndighet som regeringen utser medge att detta ansvar överlåts på redaren. ' I fråga om ett fartyg i svensk hamn åvilar ansvaret för sådan samordning av skyddsåtgärder som påkallas av att fartyget är under lastning eller lossning den för detta arbete ansvarige arbetsgivaren. Detta ansvar får överlåtas på redaren. Den som har ansvar enligt denna paragraf skall se till att skyddsåtgärder- na pä fartyget samordnas. Övriga arbetsgivare och de som arbetar på fartyget eller annars för fartygets räkning skall följa de anvisningar som han lämnar i detta syfte.
215 Den som för användning på fartyg tillverkar. importerar, överlåter eller upplåter en maskin. ett redskap. en skyddsutrustning eller någon annan teknisk anordning skall se till att anordningen erbjuder betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall. när den avlämnas för att tas i bruk eller utställs till försäljning eller i reklamsyfte. De anvisningar som behövs för anordningens montering, användning och skötsel skall följa med vid över- lämnandet. Anordningen skall vara tydligt märkt med de uppgifter som är av betydelse för att förebygga ohälsa och olycksfall.
22 5 Den som för användning på fartyg tillverkar, importerar eller överlå- ter ett ämne, som vid sådan användning kan föranleda ohälsa eller olycks- fall. skall vidta de åtgärder som behövs för att hindra eller motverka att ämnets användning innebär risk från skyddssynpunkt. När ämnet avläm— nas för att tas i bruk skall de anvisningar följa med som behövs för hanteringen. Ämnet eller förpackning, kärl eller liknande, vari det förva- ras. skall vara tydligt märkt med de uppgifter som är av betydelse för att förebygga ohälsa och olycksfall. -
235 Den som installerar en anordning som avses i 21 & på ett fartyg skall se till att behövliga skyddsanordningar sätts upp och att i övrigt erforderli- ga skyddsåtgärder blir vidtagna.
Bemyndiganden
24 & Om det i fråga om fartygsarbete är påkallat från skyddssynpunkt. får regeringen eller den myndighet som regeringen utser föreskriva
[. att en arbetsprocess eller arbetsmetod får användas endast efter - tillstånd och att särskilda villkor skall gälla för användningen, 2. att visst slag av anordning som avses i 21 & får användas eller avläm-
nas för att tas i bruk endast efter godkännande. varvid särskilda villkor får stadgas som förutsättning för godkännandet eller villkor får uppställas för användningen av anordningen. :
3. att visst ämne som avses i 22 .5 får användas endast efter godkännande eller under iakttagande av särskilda villkor.
I anslutning till ett godkännande som avses i första stycket.? får faststäl- las krav på att monterings- och bruksanvisning skall följa med när en anordning avlämnas för att tas i bruk.
Även utan samband med en föreskrift enligt första stycket får i angiven ordning föreskrivas om kontroll. provning och fortlöpande tillsyn vid an- vändning av en anordning som där avses samt om undersökning av de arbetshygieniska förhållandena i visst slag av verksamhet.
25,5 Regeringen eller den myndighet som regeringen utser får föreskriva
l..att visst slag av anordning" som avses i 21 5 skall ha skylt eller annan märkning, som upptar tillverkarens namn eller annan uppgift om anord- ningen
2 .att ett ämne som avses i 22 & eller förpackning. kärl eller liknande. vari . ämnet förvaras, skall vara märkt vid användningen.
3. att en förteckning skall föras över anordningar eller ämnen som nu har sagts. .
I samma ordning får meddelas föreskrifter i fråga om installation av visst slag av anordning som avses i 21 å. -
26ä Är det av särskild betydelse från skyddssynpunkt, får regeringen eller den myndighet som regeringen utser föreskriva förbud att i fartygsar- bete använda en arbetsprocess eller arbetsmetod. en anordning som avses i 21.5 eller ett ämne som avses i 22 &.
27 & Innebär visst slag av fartygsarbete risk för ohälsa eller olycksfall, får regeringen eller den myndighet som regeringen utser föreskriva om läkar- undersökning av dem som sysselsätts eller skall sysselsättas i arbetet. Föreskrift får också meddelas om förbud att till arbetet anlita den som vid läkarundersökning har företett någon sjuklighet eller svaghet som gör honom särskilt mottaglig för en sådan risk.
28é Medför visst slag av fartygsarbete särskild risk för vissa grupper av arbetstagare, får regeringen eller den myndighet som regeringen utser meddela föreskrift om förbud mot att arbetet utförs av arbetstagare. som tillhör en sådan grupp, eller föreskriva att särskilda villkor skall gälla när arbetet utförs av en sådan arbetstagare.
Om visst slag av fartygsarbete medför påtaglig risk för olycksfall eller för överansträngning av minderåriga arbetstagare eller någon annan skadlig inverkan på minderårigas hälsa eller utveckling. får'i samma ordning meddelas föreskrift. om förbud mot eller villkor för att-minderåriga anlitas till ett sådant arbete.
29å Regeringen eller den myndighet som regeringen utser får föreskriva att register med uppgifter om undersöktas namn och om undersökningsre- sultat skall föras vid läkarundersökningar som har föreskrivits med stöd av 27 eller 28 å. -
I samma ordning får meddelas föreskrifter för redare eller andra arbets- givare eller andra som avses i 18 å att göra anmälan eller lämna uppgifter till myndighet eller att förvara handlingar som har betydelse från skydds- synpunkt.
305 Regeringen eller'den myndighet som regeringen utser får föreskriva skyldighet för läkare att göra anmälan till myndighet om sjukdom, som han får kännedom om i sin verksamhet och som kan ha samband med fartygs- arbete.
315 Bestämmelserna' 13 —3055 gäller inte utländska fartyg' 1 vidare mån"- än regeringen förordnar därom.
4 kap. Fartygs lastning'
15 Ett fartyg får inte vara' så lastat eller barlastat. att dess stabilitet eller bärighet äventyras eller att säkerheten för fartyget eller de ombordvarande sätts i fara.
25 Varje fartyg. som har en bruttodräktighet av minst 20 registerton och som används till att i förvärvssyfte transportera gods eller passagerare, skall på vardera sidan vara försett med fribordsmärken som utvisar minsta tillåtna fribord för far tyg. ' Fribordsmärken fastställs av sjöfartsverket.
35 Fartyg får inte lastas djupare än som anges av tillämpliga fribordsmär- ken.
45 Varje fartyg, som skall vara försett med fribordsmärken, skall ha '
bevis att dess fribordsmärken vid tillsyn har befunnits anbragta på farty- gets sidor på ett riktigt och varaktigt sätt (fribordseertifikat).
55 Sjöfartsverket skall förklara ett fribordseertifikat ogiltigt. om
1. fartyget eller dess utrustning har ändrats på ett så väsentligt sätt att fribordet bör ändras,
2. fartyget inte är i betryggande skick såvitt rör nagot förhållande som har betydelse för certifikatets innehall eller
3. fartyget inte undergår föreskriven tillsyn beträffande fribordsmärken. Vad som" sägs i 2 kap. 5 5 om avlämnande av farteertifikat skall tillämpas även i fråga om fribordseertifikat. '
65 Att befälhavaren har skyldighet att se till hur fartyget är lastat eller barlastat. när det skall göras sjöklart innan en resa påbörjas, framgår av sjölagen (1891:35 s. 1) och de'föreskrifter som nämns i 2 kap. 7 5. "
75 Bestämmelserna i 2 och 4— 655 gäller inte' utländska fartyg' 1 vidare mån än regeringen förordnar därom. För ett utländskt fartyg får såsom fribordseertifikat godtas en annan handling av vilken framgår fartygets mirista tillåtna fribord.
5 kap. Passagerarfartyg
15 För varje passagerarfartyg skall vara fastställt det högsta antal passa- gerare som fartyget får medföra. När detta antal bestäms skall beaktas att
säkerheten för passagerarna skall vara betryggande. Särskilt skall fästas ' avseende vid fartygets stabilitet och bärighet samt de åtgärder som har vidtagits för att förebygga ohälsa och olycksfall ombord.
25 Varje svenskt passagerarfartyg skall ha bevis, av vilket framgår dels
att fartyget vid tillsyn har befunnits lämpligt att transportera passagerare och dels det högsta antal passagerare som fastställts enligt 1 5 (passagerar- fartyg.;certUikat).
Ett utländskt passagerarfartyg skall ha certifikat eller annan handling, varav framgår det högsta tillåtna antalet passagerare.
35 Innehar ett passagerarfartyg farteertifikat, får passagerarfartygscerti- fikat inte utfärdas för längre tid än den som gäller för farteertifikatet.
45 Ett passagerarfartyg får inte medföra fier passagerare än som anges i passagerarfartygscertifikatet eller. i fråga om ett utländskt fartyg. i mot- svarande handfing. ' -
55 Vad som sägs i 2 kap. 4 och 5 55 om ogiltighetsförklaring och avläm- nande av farteertifikat skall tillämpas även i fråga om passagerarfartygs— certifikat.
65 Enligt de närmare bestämmelser som regeringen meddelar får sjö- fartsverket medge att fartyg i särskilda fall används som passagerarfartyg utan hinder av vad som sägs i detta kapitel.
6 kap. Fartygs bemanning 1 5 Varje fartyg skall vara bemannat på betryggande sätt.
Besättningen får inte vara mindre än vad som krävs för fartygets säkra drift. Den personal som behövs skall kunna avdelas för intendenturtjäns- ten.
25 Medlemmarna av besättningen på varje fartyg skall ha så god syn pch hörsel som deras uppgifter kräver.
35 För varje passagerarfartyg och för varje annat fartyg med en brutto- dräktighet av minst 20 registerton, som transporterar gods eller passagera- re, skall sjöfartsverket fastställa den minsta besättning som kan anses vara betryggande från sjösäkerhetssynpunkt i den fart vari fartyget används eller avses att användas (minimibesättning). På begäran skall minimibe- sättning fastställas också för ett fartyg som är under byggnad eller projek- tering eller som skall köpas från annan. Regeringen eller den myndighet som regeringen utser får föreskriva eller i enskilda fall besluta att minimibesättning skall fastställas även för andra fartyg än dem som avses i första stycket eller att det för sådana fartyg skall gälla de föreskrifter om bemanningen som behövs från sjösäkerhetssyn- punkt (bemanningsföreskrifter). För fartyg som ägs eller brukas av svenska staten och som används uteslutande för statsändamål och ej för affärsdrift skall, om inte regeringen bestämmer annat. minimibesättning fastställas av den myndighet. under vars förvaltning fartyget står. i samråd med sjöfartsverket.
45 Före ett beslut om minimibesättning skall sjöfartsverket samråda med de organisationer som företräder redare och ombordanställda. [ fall som avses i 35 tredje stycket skall myndigheten före beslutet samråda med, förutom sjöfartsverket, de organisationer som företräder de anställda inom myndigheten. Sjöfartsverket och andra myndigheter som fastställer minimibesättning får meddela provisoriska beslut om minimibesättning utan att samråda
med organisationerna. Ett sådant beslut får meddelas endast om dröjsmål skulle medföra betydande kostnad eller annan avsevärd olägenhet.
5 5 Minimibesättningens storlek och personalens kvalifikationer skall be- stämmas med hänsyn till fartygets storlek. beskaffenhet och utrustning samt på vilket sätt och i vilken fart som fartyget används eller avses att användas. Därvid skall beaktas hur arbetet på fartyget är organiserat och vad som enligt lag eller avtal gäller om personalens ordinarie arbetstid. Minimibesättningen skall sättas samman så, att fartyget kan framföras säkert och att sjösäkerheten i övrigt är betryggande.
Redaren skall anställa den som ingår i minimibesättningen och tillhör däcks- eller maskinpersonalen. Om det föreligger särskilda skäl får dock sjöfartsverket, efter samråd med de organisationer som företräder redare och ombordanställda, medge att sådan personal anställs av fartygets ägare eller annan.
65 Ett fartyg för vilket minimibesättning krävs enligt 35 första stycket får inte framföras innan beslut om minimibesättning har fattats. För att ett fartyg med beslut om minimibesättning skall få frmföras, skall besättningen ha den storlek och sammansättning i övrigt som anges i beslutet. 0111 inte befälhavaren har beslutat om avvikelse från detta med stöd av 7 5. Fartyget får inte framföras i annan fart än som anges i beslutet om minimibesättning.
75 Om det inom besättningen på ett fartyg inträffar ett plötsligt sjuk- domsfall eller någon annan oförutsedd händelse, som medför att fartygets besättning inte uppfyller kraven i beslutet om minimibesättning, och bris- ten inte kan avhjälpas före fartygets planerade avgång. får befälhavaren besluta att fartyget ändå skall framföras. Ett sådant beslut får dock fattas endast om den besättning som finns på fartyget är tillfredsställande sammansatt med hänsyn till fartygets säkra framförande och sjösäkerheten i övrigt. Beslutet får inte avse längre tid än en vecka eller. om resan till närmaste destinationshamn tar längre tid i anspråk. den tid som behövs för resan dit. Innan befälhavaren fattar ett beslut enligt första stycket. skall han sam- råda med skyddskommittén eller. om det inte finns någon sådan på farty- get, med skyddsombudet. Befälhavarens beslut får inte innebära att beslutet om minimibesättning frångås såvitt avser kvalifikationerna hos befälhavaren. radiotelegrafister eller radiotelefonister. [ beslutet om minimibesättning får befälhavarens rätt att fatta beslut enligt första stycket inskränkas ytterligare.
85 Beslut av befälhavaren enligt 75 skall antecknas i skeppsdagboken eller. om någon sådan dagbok inte förs. antecknas särskilt. Av anteckning- en skall framgå skälen till beslutet. Har vid samrådet framförts en stånd- punkt som avviker från beslutet. skall också denna framgå av anteckning— en. , Befälhavaren skall se till att sjöfartsverket genast underrättas om beslu- tet och skälen för detta genom telegram eller på liknande sätt. Befälhava- ren på fartyg. vars minimibesättning har fastställts enligt 3 5 tredje stycket, behöver dock inte sända någon sådan underrättelse.
95 Ett beslut om minimibesättning gäller tills vidare. Det får dock med- delas för begränsad tid. om särskilda skäl föreligger. Ett provisoriskt beslut om minimibesättning gäller i högst två månader. .
105 Den myndighet som har meddelat ett beslut om minimibesättning får återkalla det |. om fartyget eller dess utrustning har ändrats på ett sätt som kan antas ha betydelse för minimibesättningens sammansättning. eller
2. om andra väsentliga förutsättningar för beslutet har ändrats och därför " ett nytt beslut behöver utfärdas.
115 Ett fartyg. för vilket bemanningsföreskrifter gäller, får framföras endast om besättningen är så sammansatt att föreskrifterna är uppfyllda.
125 Regeringen eller den myndighet som regeringen utser får meddela föreskrifter om behörighet att föra fartyg eller att ha befattning på fartyg.
135 Bestämmelserna i 3— 12 55 gäller inte utländska fartyg.
7 kap. Skyddsverksamhet ,- 1 5 Redare och ombordanställda skall bedriva en på lämpligt sätt organi- serad skyddsverksamhet. -
Har ombordanställda en annan arbetsgivare än redaren. skall även en sådan arbetsgivare delta i skyddsverksamheten. där så lämpligen kan ske.
25 På varje fartyg med minst fem ombordanställda skall bland dessa utses ett eller flera skyddsombud. Skyddsombud skall utses även på annat fartyg, om det behövs. För skyddsombud bör ersättare utses. Skyddsombud utses av de ombordanställda. I val av skyddsombud deltar inte befälhavaren. maskinchefen eller sådan ledamot av skyddskom- mitté som har utsetts av en arbetsgivare. Utan hinder av första styckert fär sjöfartsverket. om förhållandena påkallar det. medge att ett eller flera skyddsombud i stället utses gemen- samt för flera fartyg som har samme redare. Ett sådant skyddsombud utses enligt samma grunder som ett annat skyddsombud eller av företrädare för de ombordanställda på fartygen.
35 Har mer än ett skyddsombud utsetts på ett fartyg eller gemensamt för flera fartyg, skall ett av ombuden utses att vara huvudskyddsombud med uppgift att samordna skyddsombudens verksamhet.
45 Skyddsombud företräder de ombordanställda i skyddsfrågor och skall verka för tillfredsställande skyddsförhållanden. [ detta syfte skall varje ombud inom sitt skyddsområde vaka över skyddet mot ohälsa och olycks- fall. Ombudet skall delta vid planering som avser nya eller ändrade lokaler. anordningar. arbetsprocesser eller arbetsmetoder ombord eller använd- ning där av ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall samt vid planering av andra åtgärder av betydelse för säkerheten i arbetet. Ombudet skall vidare uppmärksamma att fartyget är vederbörligen bemannat. Skyddsombud skall söka vinna arbetstagarnas medverkan i skyddsarbe- tet. Redaren och de ombordanställda samt i förekommande fall annan ar- betsgivare svarar gemensamt för att skyddsombud får erforderlig utbild- ning.
55 Skyddsombud har rätt att fullgöra sina uppgifter under arbetstid med bibehållna ställningsförmåner. Ombud skall ges tillfälle att ombord dispo- nera lämplig lokal eller annat utrymme som behövs för uppdraget.
65 Redaren skall underrätta skyddsombud om förändringar av betydelse för skyddsförhållandena på fartyget. Skyddsombud har rätt att ta de] av de handlingar och erhålla de upplys- ningar i övrigt som behövs för ombudets verksamhet. Vid tillsyn enligt denna lag skall tillsynsmyndighet tillställa skyddsom- bud avskrift av de skriftliga meddelanden som gäller fartyget i skyddsfrå— gor, om ej meddelandets innehåll framgår av fartygets tillsynsbok.
75 Innebär visst arbete en omedelbar och allvarlig fara för någon om- bordvarandes liv eller hälsa och kan rättelse ej genast uppnås genom en" hänvändelse till befälhavaren, får ett skyddsombud bestämma att arbetet skall avbrytas. - Om det är påkallat från skyddssynpunkt och rättelse inte genast kan uppnås genom en hänvändelse till befälhavaren. får ett skyddsombud avbryta arbete som en arbetstagare utför ensam. Finner ett skyddsombud att ett förbud enligt 9 kap. 1 5 överträds, får han avbryta arbete som avses med förbudet eller som behövs för att fartyget skall påbörja eller fortsätta en förbjuden resa.
85 Beslut av ett skyddsombud enligt 7 5 gäller i fråga om ett fartyg som är förtöjt eller ligger till ankars i svensk hamn till dess sjöfartsverket har tagit ställning i saken. I andra fall än som avses i första stycket eller då fråga är om räddnings- tjänst gäller skyddsombudets beslut till dess befälhavaren har tagit ställ- ning. Mot skyddsombudets beslut får befälhavaren beordra arbete endast om han finner att beslutet är ogrundat eller att arbetet är nödvändigt för att undanröja eller förebygga en fara som han bedömer vara större än den risk som har föranlett beslutet. Finns ombord skyddskommitté som sägs i ll 5 skall befälhavaren, om tvingande hinder inte föreligger. höra kommittén innan han beordrar arbete i strid mot skyddsombudets beslut. -
95 Beslut av ett skyddsombud enligt 75 eller av befälhavaren enligt 8 5 skall antecknas i skeppsdagboken eller. om någon sådan bok inte förs. antecknas särskilt. Av anteckningen skall framgå skälen till beslutet. Finns skyddskommitté ombord. skall ifråga om beslut enligt 8 5 också antecknas vilken mening som kommittén har uttalat eller varför kommittén inte har kunnat höras.
Befälhavaren skall se till att sjöfartsverket genast underrättas om beslu- tet och skälen för detta genom telegram eller på liknande sätt.
105 För skada till följd av en'åtgärd som avses i 7 5 är skyddsombudet fri från ersättningsskyldighet.
115 På varje fartyg. vars besättning normalt uppgår till minst tolv perso- ner, skall finnas en skyddskommitté. sammansatt av företrädare för reda- ren och de ombordanställda. En skyddskommitté skall tillsättas även på annat fartyg. om de ombordanställda begär det. [ skyddskommitté kan även ingå företrädare för andra arbetsgivare än redaren. De ledamöter av kommittén. som inte företräder redaren eller någon annan arbetsgivare, utses av de ombordanställda. [ val av sådana ledamöter deltar ej befälhavaren. maskinchefen eller ledamot av kommit- tén som före valet har utsetts av en arbetsgivare. Utan hinder av första stycket får sjöfartsverket. om förhållandena på- kallar det. medge att en skyddskommitté i stället utses gemensamt för flera fartyg som har samme redare. En sådan gemensam skyddskommitté utses enligt samma grunder som en annan skyddskommitté.
lO Riksdagen 1987/88. 1 saml. Nr 3
125- Skyddskommittén skall planera och övervaka skyddsarbetet på far- tyget. Den skall noga följa utvecklingen i frågor som rör skyddet mot ohälsa och olycksfall, verka för tillfredsställande skyddsförhållanden i fartygsarbetet och övervaka att fartyget är vederbörligen bemannat. I skyddskommittén skall behandlas frågor om de ombordanställdas häl— sovård och om planering som avser nya eller ändrade lokaler, anordningar, arbetsprocesser eller arbetsmetoder ombord eller användning där av ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall samt vidare andra åtgär- der av större betydelse för säkerheten 1 arbetet och frågor om upplysning och utbildning rörande arbetsmiljön.
135 Skyddsombud får inte hindras att fullgöra sina uppgifter. Den som har utsetts till skyddsombud får inte ges-försämrade arbetsför- hållanden eller anställningsvillkor med anledning av sitt uppdrag. När uppdraget upphör skall den som har innehaft det vara tillförsäkrad arbets- förhållanden och anställningsvillkor. vilka överensstämmer med eller är likvärdiga med dem som skulle ha rått om han ej hade haft uppdraget.
145 Den som bryter mot l35 skall ersätta därav uppkommen skada. Vid bedömande om och i vad mån skada har uppstått skall hänsyn tas även till omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse. Om det är skäligt med hänsyn till skadans storlek eller andra omständigheter. kan skadestån- det sättas ned eller helt lalla bort. Är fiera ansvariga för en skada. skall skadeståndsskyldigheten fördelas mellan dem efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.
1.55 En avtalsuppsägning eller annan sådan rättshandling, som sker i strid mot vad som är stadgat i 13 5, är ogiltig. Om ett skyddsombud gör gällande, att han med anledning av uppdraget att vara skyddsombud har blivit uppsagd från sin anställning eller fått sina arbetsförhållanden eller anställningsvillkor försämrade. har han rätt att stå ningsvillkor till dess frågan har prövats slutligt. På yrkande av redaren får dock domstol förordna att vad som har sagts nu inte skall äga tillämpning. Har ett skyddsombud efter det att anställningen har upphört väckt talan om att anställningsförhållandet skall bestå på grund av" att uppsägningen är ogiltig enligt första stycket. får domstol på yrkande förordna att skyddsom- budet skall få återgå i arbetet för tiden intill dess laga kraft ägande dom eller beslut föreligger. För den tid ett 'sådant förordnande gäller har skyddsombudet rätt till de anställningsvillkor som är förenade med hans tidigare befattning - Vad som har sagts i denna paragraf om rätt att stå kvar 1 befattning eller återgå i arbetet utesluter ej tillämpning av l7 eller 185 sjömanslagen
(19731282l.
165 Den som vill fordra skadestånd enligt [45 eller väcka talan som avses i [55 skall underrätta motparten om sitt anspråk inom ett år och sex månader från avslutandet av den åtgärd varpå anspråket. grundas. Har inom den tiden förhandling rörande anspråket päkallats enligt lagen (l976:580) om medbestämmande i arbetslivet eller med stöd av kollektiv- avtal. skall talan väckas inom sex månader efter det att förhandlingen avslutades. I annat fall skall talan väckas inom två år från avslutandet av den åtgärd på vilken anspråket grundas. Första stycket skall tillämpas på motsvarande sätt i fråga om anställ- ningsförmåner enligt 5 $.
Iakttas inte vad som föreskrivs i första eller andra stycket, är rätten till talan förlorad.
175 Mål om tillämpningen av 13— 15 55 handläggs enligt lagen (1974z371) om rättegången i arbetstvister. Ifråga om talan mot arbetstagare gäller dock vad som är föreskrivet om rättegång i allmänhet.
185 I förhållande till redaren eller annan arbetsgivare vinner 4—10 och 13— 17 55 tillämpning när de som har utsett skyddsombudet ha1 underrättat" redaren eller arbetsgivaren eller ock befälhavaren om valet.
195 Vad som sägs i 5 och 13— 18 55 skall tillämpas på motsvarande sätt på ledamöterna av en skyddskommitté. 205 Beträffande ett skyddsombud och sådan ledamot av en skyddskom- mitté. som har utsetts av de ombordanställda. äger lagen ('l974:358-) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen tillämpning som om han vore facklig förtroendeman utsedd av den lokala arbetstagarorganisation han tillhör. Detta gäller dock ej i den mån hans rättigheter enligt detta kapitel därigenom skulle inskränkas. '
215 Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte utländska fartyg i vidare mån än regeringen förordnar därom.
8 kap. Tillsyn Tillsynsmyndigherer
15 Tillsyn av fartyg och deras utrustning och drift i de hänseenden som behandlas i denna lag eller i föreskrifter som-utfärdas med stöd av lagen utövas av sjöfartsverket, om inte lagen anger annat. Regeringen får förord- na svensk utlandsmyndighet att utöva tillsyn utom riket. 1 frågor som avser ombordanställdas skydd mot ohälsa och olycksfall i arbetet skall tillsynen utövas i.samverkan med arbetarskyddsverket.
25 I fråga om fartyg som ägs eller brukas av svenska staten och som används uteslutande för statsändamål och 'cj för affärsdrift utövas tillsy- nen. i den mån regeringen inte bestämmer annat, av den myndighet under vars förvaltning fartyget ståri samråd med sjöfartsverket.
35 Regeringen får beträffande vissa.slag av fartyg. viss utrustning eller vissa förhållanden "ombord bestämma, att tillsyn skall utövas av särskilt förordnad tillsynsmyndighet.
45 Sjöfartsverket får uppdra åt sakkunniga att biträda vid tillsynsförrätt- ningar eller att utom riket verkställa sådana förrättningar. Har en svensk- utlandsmyndighet förordnats att utöva tillsyn av fartyg, får myndigheten utse sakkunniga att verkställa tillsynsförrättningar utom riket eller att biträda vid sådana förrättningar.
55 Den som verkställer'en tillsynsförrättning eller biträder vid en sådan fönättninglskall lämnas tillträde till det fartyg som förrättningen avser. Han får där göra de undersökningar och ta de prov som han behöver och ta del av de handlingar rörande fartyget som finns ombord. För uttaget prov utgår ej ersättning.
Vid förrättningarna skall såvitt möjligt undvikas att fartyget fördröjs eller att annan olägenhet uppkommer.
65 Polismyndigheter. tullmyndigheter, hälsovårdsnämnder och läkare är skyldiga att lämna tillsynsmyndigheterna det biträde och de upplysningar som de behöver för att utöva tillsyn enligt denna lag.
75 Regeringen eller. efter regeringens bemyndigande, sjöfartsverket får förordna att undersökningar av fartyg och utrustning. som företas av en utländsk myndighet eller ett klassificeringssällskap, får godkännas som av svensk myndighet verkställda tillsynsförrättningar samt att certifikat som utfärdas efter en sådan undersökning har samma giltighet som av svensk myndighet utfärdade certifikat. I fråga om utrustning till fartyg och personlig skyddsutrustning får såda- na förordnanden om godkännande av undersökningar och giltighet av certifikat ges även när undersökningarna har utförts av andra sakkunniga.
Tillsynsförrä"ningar
85 Tillsynen av fartyg och deras utrustning och drift utövas vid tillsyns- förrättningar. Mer ingripande förrättningar sker som besiktning. medan andra undersökningar sker genom inspektion. Besiktningar skall företas särskilt för att fastställa att ett fartyg är sjövärdigt. för att undersöka att ett fartyg är lämpligt att användas som passagerarfartyg eller för att bestämma dess minsta tillåtna fribord. , Tillsynsförrättningar kan ske planmässigt eller när särskild anledning förekommer. ' Skall flera tillsynsförrättningar utföras på samma fartyg. skall de om möjligt ske samtidigt. Skall ett fartyg undersökas av ett klassificeringssäll- skap, som omfattas av ett förordnande enligt 75. skall förekommande förrättningar så långt det är möjligt samordnas med undersökningen.
95 Varje fartyg. som byggs för en svensk beställare. skall undergå besikt- ning för att fastställa att det är sjövärdigt. innan fartyget får användas till sjöfart. Har ett utländskt fartyg blivit svenskt. skall sådan besikting av fartyget äga rum. om sjöfartsverket inte finner det obehövligt med hänsyn till fartygets beskaffenhet eller omständigheterna i övrigt. Bestämmelserna i denna paragraf gäller passagerarfartyg. oavsett dräk- tighet. och andra fartyg med en bruttodräktighet av minst 20 registerton.
105 Ett fartyg, vilket undergått besiktning som sägs i 95. skall undergå särskild besiktning. om fartyget har genomgått större ombyggnad. repara- tion eller förnyelse eller lidit skada som kan inverka menligt på sjövärdig- heten eller när sjöfartsverket annars finner särskilda skäl föreligga.
115 Vid inspektion skall undersökas om de åtgärder har vidtagits som behövs för att förebygga ohälsa och olycksfall. om fartyget är behörigen lastat eller barlastat. om det är bemannat på betryggande sätt och om det eljest är i behörigt skick. Inspektion får göras mindre omfattande än som nu har sagts. Ett fartyg skall undergå inspektion när en tillsynsmyndighet finner det påkallat.
125 Tillsyn av utländska fartyg sker genom inspektion. Sådan inspektion skall. i vad avser förhållanden som omfattas av certifikat. begränsas till att granska av fartyget innehavda certifikat eller däremot svarande handlingar som sägs i 1 kap. 115. om det ,inte finns grundad anledning att anta att fartyget eller dess utrustning avviker från uppgifterna i certifikaten eller handlingarna i något väsentligt avseende. På framställning av myndighet i främmande stat får dock sjöfartsverket förordna om annan tillsynsförrättning än inspektion beträffande ett fartyg som är hemmahörande i den främmande staten och. om så erfordras. utfärda certifikat eller annan handling som avses i denna lag eller i före- skrift som utfärdas med stöd av lagen.
l35 Närmare föreskrifter om tillsynsförrättningar meddelas av regering- en eller. efter regeringens bemyndigande. av sjöfartsverket. '
145 Redaren och ägaren av ett fartyg ansvarar för att fartyget undergår tillsyn enligt denna lag eller föreskrifter som meddelas med stöd av lagen. Redaren samt befälhavaren och övrigt befäl ombord skall lämna eller låta lämna tillsynsmyndigheterna det bistånd de behöver vid tillsynsför- rättningar och lämna varje upplysning som de begär vid sådana förrättning- ar.
155 På anmodan av sjöfartsverket'eller en annan myndighet som rege- ringen utser är redaren skyldig att föranstalta om undersökning av ämnen eller material som används på fartyget eller ingår i dess last eller att tillhandahålla prov för sådan undersökning. Samma skyldighet gäller i fråga om maskiner. redskap eller andra tekniska anordningar på fartyget. I fråga om ämnen eller material vars inlastning är förestående men som ännu inte har kommit under redarens vård har lastägaren sådan skyldighet som redaren har enligt första stycket. Underlåter någon som är skyldig därtill att efterkomma en anmodan enligt denna paragraf eller kan han inte underrättas om ett beslut med en sådan anmodan utan dröjsmål som äventyrar syftet med beslutet. får tillsynsmyndigheten låta verkställa åtgärden på hans bekostnad. Detsam- ma gäller även i andra fall när ett beslut har meddelats. om omedelbar åtgärd krävs men ej kan väntas bli vidtagen av den som avses med beslu- tet. I beslut med anmodan enligt denna paragraf får vite sättas ut.
165 En redare eller annan som använder en viss produkt vid fartygsarbe- te eller som ha uppdragit åt någon annan att utföra ett visst sådant arbete är skyldig att på begäran av en tillsynsmyndighet lämna upplysning om vem som har levererat produkten eller utför arbetet.
175 Regeringen eller den myndighet som regeringen utser meddelar före- skrifter om avgifter till staten för tillsyn av fartyg och om ersättning åt sakkunniga som enligt 4 5 anlitas för tillsynsförrättningar. Detsamma gäller avgifter för provning och granskning av material och utrustning till fartyg. Undersökning enligt 15 5 skall bekostas av den som ålagts att föranstalta om undersökningen eller att tillhandahålla prov för undersökningen, om inte myndigheten beslutar att kostnaden helt eller delvis skall ersättas av statsmedel.
Ritningar och tillsynsbok
185 Ritningar till fartyg. som byggs eller byggs om för svensk räkning och som enligt denna lag eller föreskrifter som utfärdas med stöd av'lagen skall undergå annan tillsynsförrättning än inspektion, skall ges in till sjö- fartsverket i god tid innan det arbete börjas som ritningarna avser. I trängande fall får ritningarna sändas in snarast därefter. Ritningar till utländskt fartyg. som har blivit svenskt och med anledning därav skall undergå besiktning 1 fraga om sjövärdigheten, skall ges in till sjöfartsverket så snart det kan ske. Regeringen eller den myndighet som regeringen uts'e'r fär m'eddela de föreskrifter som behövs om granskning och godkännande av ritningar och om vilka ritningar som skall ges in. Regeringen eller myndigheten får också föreskriva eller i enskilda fall medge undantag från skyldigheten att ge in ritningar till vissa typer av fartyg och till fartyg som innehar klass i sådant klassificeringssällskap som omfattas av ett förordnande enligt 7 5.
195 Redaren eller beställaren av ett fartyg skall se till att ritningar som avses i 185 ges in till sjöfartsverket inom tid som kan vara föreskriven.
205 På begäran'av en beställare, redare eller skeppsbyggare skall sjö- fartsverket granska ritningar som avses i 185 och avge det yttrande vartill granskningen ger anledning med hänsynt till bestämmelserna i denna lag eller i föreskrifter som utfärdas med stöd av lagen; Ritningar rörande maskineri, utrustning eller särskild anordning ombord skall granskas även på framställning av en tillverkare.
215 Varje svenskt passagerarfartyg. oavsett dräktighet. och varje annat svenskt fartyg med en bruttodräktighet av 'minst 20 registerton skall ha tillsynsbok. _ När en tillsynsförrättning har utförts, skall förrättningsmannen göra anteckning i tillsynsboken om förrättningen. om anmärkningar som har framkommit vid denna och om åtgärder som har vidtagits med anledning av anmärkningarna. Förrättni'ngsmannen skall även underrätta sjöfartsver- ket och fartygets redare om det som har antecknats i tillsynsboken.
225 Befälhavaren skall se till att fartygets tillsynsbok och de certifikat som har utfärdats för fartyget enligt denna lag eller föreskrifter som utfär- das med stöd av lagen finns ombord och hålls tillgängliga vid tillsynsför- rättningar. Ingen lar förvägras att ta del av innehållet i tillsynsboken. såvitt hans rätt är beroende därav.
9 kap. Inskränkningar i rätten att använda fartyg
15 Om det finns skälig anledning att anta ]. att ett fartyg inte är sjövärdigt för resa i avsedd fart,
2. att fartyget 1 väsentligt avseende har brister i fraga om skyddet mot ohälsa och olyckslall.
3. att det inte är lastat eller barlastat på betryggande sätt.
4. att det medför passagerare utöver det högsta tillåtna antalet. eller
5. att det inte är bemannat på betryggande sätt för den avsedda resan. får fartygets avgång eller vidare resa förbjudas tills rättelse har vidtagits. Är det endast fråga om brister i anordningar för arbetet eller i arbetsred- skap, får i stället dessas användning förbjudas tills rättelse har vidtagits.
Om det finns skälig anledning att anta att användningen av en viss lokal. arbetsprocess eller arbetsmetod eller ett visst ämne innebär risk för ohälsa eller olycksfall. får även användningen av lokalen. processen, metoden eller ämnet förbjudas tills rättelse har vidtagits.
Fartygets avgång eller vidare resa får också förbjudas. om ett fartyg inte ' hålls tillgängligt för'tillsynsförrättning eller om ett fartyg saknar certifikat eller däremot svarande handling som fartyget skall ha enligt denna lag eller som har föreskrivits med stöd av l kap. 10 eller 11.6.
2.8 Förbud enligt ] & får meddelas av sjöfartsverket eller annan myndig— het som regeringen utser. Inom sjöfartsverket får förbud beslutas av che- fen för den avdelning till vilken hör frågor om säkerheten på fartyg eller av andra tjänstemän som verket förordnar. Utom riket får förbud meddelas av svensk utlandsmyndighet som har förordnats att utöva tillsyn av fartyg. Är fraga om ett förbud enligt ] å andra stycket mot att använda en anordning för arbetet eller ett arbetsredskap, får det meddelas också av annan svensk utlandsmyndighet. Beslutet skall innehålla uppgift om skälen lör förbudet och ange de åtgärder som skall vidtas för rättelse. Avskrift av beslutet skall genast tillställas redaren, befälhavaren och. om förbudetavser ett utländskt far- tyg, diplomatisk eller konsulär representant för ,den stat där fartyget hör hemma. -
35 Innebär ett beslut enligt l & förbud mot ett fartygs avgång eller vidare resa och befinner sig fartyget inom riket, skall den som har meddelat förbudet genast anmäla detta till polismyndigheten. Denna skall vidta de åtgärder som behövs för att hindra fartyget att avgå eller fortsätta resan. Anmälan om beslutet skall göras även till tullmyndigheten och lotsmyn- digheten. Dessa myndigheter skall. så länge förbudet gäller. inställa de förrättningar för fartygets resa som ankommer pa dem. Gäller förbudet ett svenskt fartyg som befinner sig utom riket, är befäl- havaren skyldig att på begäran av svensk utlandsmyndighet lämna den” för fartyget gällande nationalitetshandlingen till denna myndighet.
4.5 För att säkerställa ett förbud enligt l 9" andra stycket får den myndig- het som meddelat beslutet förordna om försegling eller annan avstängning av en anordning eller lokal som är bristfällig. Ett sådant-förordnande.- verkställs genom myndighetens försorg.
Sä Föreligger en brist som avses i lä men finns ej tillräckliga skäl att förbjuda fartygets avgång eller vidare resa eller att meddela förbud att använda en anordning för arbetet eller ett arbetsredskap; en lokal. en arbetsprocess eller" arbetsmetod eller ett ämne. får en myndighet som enligt lå äger meddela ett förbud i stället förelägga redaren eller fartygets ägare att avhjälpa bristen inom viss tid. som skall anges i beslutet.
Ett föreläggande som aves i första stycket får meddelas i-samband med ett förbud enligt l & rörande samma fartyg. I sådant fall skall föreläggandet omfattas av samma beslut som förbudet.
Underlåter någon att inom den förelagda tiden vidta en åtgärd som han enligt föreläggandet är skyldig att utföra eller kan han inte underrättas om beslutet utan dröjsmål som äventyrar syftet med beslutet. får myndigheten låta verkställa åtgärden på hans bekostnad. Detsamma gäller även i andra fall när ett föreläggande har meddelats. om omedelbar åtgärd krävs men ej kan väntas bli vidtagen av den som avses med beslutet.
65 I beslut om förbud eller föreläggande enligt detta kapitel får vite sättas ut.
10 kap. Ansvarsbestämmelser
lä Redaren eller ägaren av ett fartyg. vilken erhållit ett medgivande enligt 1 kap. 311", döms till böter eller fängelse i högst ett år, om han uppsåtligen eller av oaktsamhet åsidosätter något i medgivandet angivet villkor eller underlåter att enligt tredje stycket av samma paragraf sända underrättelse om de ändrade förutsättningarna för medgivandet.
Första stycket äger tillämpning även på befälhavaren, om han uppsåt- ligen eller av oaktsamhet har medverket till att villkoret åsidosatts eller underrättelsen uteblivit.
2å Används ett fartyg till sjöfart utan att ha certifikat eller däremot svarande handling som skall ha utfärdats för fartyget eller dess utrustning enligt denna lag eller vad som har föreskrivits med stöd av 1 kap. 10 eller 11 få. eller används fartyget eller i förekommande fall dess utrustning i strid mot någon bestämmelse i ett sådant certifikat eller en sådan handling. döms envar av redaren och befälhavaren till böter eller fängelse i högst sex månader. om han uppsåtligen eller av oaktsamhet har underlåtit vad som skäligen har kunnat fordras av honom för att förhindra användningen.
Samma lag gäller. om ett fartyg används till sjöfart utan att vara försett med fribordsmärken som är föreskrivna för fartyget.
35 Befälhavare eller maskinchef, som när han tillträder sin befattning ombord eller innan en resa påbörjas eller eljest uppsåtligen eller av oakt- samhet försummar sina skyldigheter enligt.. 7 kap. 7 eller Slå 3 kap. 15 eller 16.5 eller 4 kap. 65. döms till böter.
45 Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet och utan att giltigt skäl föreligger tar bort en skyddsanordning eller sätter den ur funktion döms till böter.
55 Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift eller ' ett villkor, som har meddelats med stöd av 3 kap. 24 eller 26s'. döms till böter eller fängelse i högst ett år. - Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 3 kap. 25. 27, 28 eller 29 få.
65 Anställs den som ingår i minimibesättningen och tillhör däcks- eller maskinpersonalen av någon annan än redaren utan att sjöfartsverket har medgivit det. döms envar av redaren och befälhavaren till böter eller fängelse i högst sex månader. om han uppsåtligen eller av oaktsamhet har ' underlåtit att göra vad som skäligen har kunnat fordras av honom för att förhindra anställningen.
7å Befälhavare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet framför ett fartyg i strid mot vad som gäller för fartyget i fråga om minimibesättning enligt 6 kap. 6.5 eller bemanningsföreskrifter enligt 115 i samma kapitel döms till böter eller fängelse i högst sex manader. Sker förseelsen av oaktsamhet som inte är grov. döms befälhavaren till böter. Är förseelsen ringa är han dock fri från ansvar.
Om befälhavaren har begått en förseelse som avses i första stycket.
Prop. 1987/8813
I'd
döms också redaren till böter eller fängelse i högst sex månader. om han uppsåtligen eller av oaktsamhet har underlåtit att göra vad som skäligen har kunnat fordras av honom för att hindra förseelsen. Till fängelse får dock dömas endast om underlåtelsen har skett uppsåtligen eller av grov oaktsamhet.
85 Har befälhavare fattat ett beslut enligt 6 kap. 75 men iakttas inte vad som sägs i 85 i samma kapitel om anteckning av beslutet och underrättelse om detta. döms befälhavaren till böter.
95 Tjänstgör någon uppsåtligen eller av oaktsamhet på ett fartyg som befälhavare. maskinchef eller ansvarig för vakt utan att inneha den behö- righet som är föreskriven för befattningen i minimibesättningsbeslutet eller bemanningsföreskrifterna. döms han till böter. Om han har uppehållit befattningen på grund av ett plötsligt sjukdomsfall eller en annan liknande händelse. är han dock fri från ansvar.
105 Beordrar befälhavare arbete i strid mot ett beslut av skyddsombud enligt 7 kap. 75 utan att något sådant skäl som anges i 85 i samma kapitel föreligger och åsidosätts därmed uppenbart intresset av att skyddsarbetet ombord bedrivs 1 behörig ordning, döms han till böter. Blir vad som sägs i 7 kap. 95 om anteckning av beslut och om underrät- telse om sådana'inte iakttaget, döms befälhavaren till böter.
115 Underlåter redaren eller ägaren av ett fartyg uppsåtligen eller av oaktsamhet att se till att fartyget undergår tillsyn enligt denna lag eller en föreskrift som har meddelats med stöd av lagen, döms han till böter eller fängelse i högst sex månader.
125 Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar en myndighet oriktiga uppgifter för att få ett certifikat som utfärdas enligt denna lag eller en föreskrift som avses i 1 kap. 10 5 eller för att få giltighetstiden för ett sådant certifikat förlängd, döms till böter eller fängelse i högst sex måna- der. Lämnas sådan oriktig uppgift av oaktsamhet som inte är grov, är straffet böter. Lämnar någon i andra fall än som sägs i första stycket uppsåtligen eller av oaktsamhet oriktiga uppgifter till en myndighet vid fullgörande av Skyldighet enligt 8 kap. 145 andra stycket eller 165 eller annars i fråga om en åtgärd som myndigheten har givit anvisning om. döms till böter.
135 Till böter döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar sina skyldigheter beträffande ritningar till ett fartyg enligt 8 kap. 195 eller i fråga om medförande eller tillhandahållande av tillsynsbok och certifikat enligt 225 i samma kapitel.
145 Har ett förbud meddelats enligt 9 kap. 1 5 mot ett fartygs avgång eller vidare resa eller mot användning av en anordning för arbetet eller annat som nämns i andra stycket av sagda paragraf. döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot förbudet till böter eller fängelse i högst ett år. Detsamma gäller den som bryter mot ett föreläggande som har medde- lats med stöd av 9 kap. 55. Om förbudet eller föreläggandet är förenat med vite. skall den som bryter mot det inte dömas till ansvar.
U.)
155 Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar att fullgöra anmälningsskyldighet som ålagts honom med stöd av 1 1 kap. 5 5. döms till böter. '
165 Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att anlita lots. när han är skyldig att göra detta på grund av särskild föreskrift. döms till böter eller fängelse i högst sex månader.
175 Om'ansvar för den som överträder vad som stadgas om tystnadsplikt i 11 kap. 75 finns bestämmelser i 20 kap. 35 brottsbalken.
185 Ingen får dömas till straff enligt denna lag. om gärningen är belagd med strängare straffi brottsbalken eller sjölagen(1891:35 s. 1).
195 Har vid ett brott som avses i detta kapitel en anordning eller ett ämne använts i strid mot ett förbud enligt 3 kap. 265 eller 9 kap. 15. skall förverkande ske av egendomen eller dess värde. om ej denna rättsverkan är uppenbart obillig.
205 Mål om ansvar eller om utdömande av vite för gärning som är belagd med straff i denna lag eller i föreskrift som har meddelats med stöd av lagen handläggs av tingsrätt som 'är behörig domstol enligt bestämmelserna 1336 och 338 55 sjölagen(1891: 35 s. 1).
11 kap. Övriga bestämmelser
15 Har ett beslut som omfattar ett förbud som sägs i 9 kap. 1 5 meddelats av annan myndighet än sjöfartsverket. skall beslutet genast underställas verket och där' prövas av chefen för den avdelning till vilken hör frågor om säkerheten på fartyg. Har ett sadant beslut meddelats- inom sjöfartsverket av någon annan än denne chef. skall beslutet genast underställas honom. Beslut som skall underställas far inte överklagas. Om ett beslut som avses i första stycket har meddelats av sjöfartsverket och inte skall underställas. får det överklagas hos kammarrätten genom besvär.
25 Har ett beslut som avses i denna lag och som inte omfattar ett förbud som sägs i 9 kap. 1 5 meddelats av en myndighet som ej är central förvalt- ningsmyndighet. får beslutet överklagas genom besvär hos sjöfa1tsverket. I—Iar beslutet meddelats av sjöfartsverket eller av en annan myndighet som är central förvaltningsmyndighet. får det överklagas hos regeringen genom besvär. Ett provisoriskt beslut om minimibesättning får dock inte överklagas.
35 Beslut som avses i denna lag gäller omedelbart. om inte annat före- skrivs i beslut'ct. I fråga om beslut som skall underställas får sjöfartsverket förordna. att beslutet tills vidare inte skall gälla.
45 För att tillvarata arbetstagarnas intresse i ett ärende enligt denna lag får talan mot ett beslut enligt 1 eller 25 föras av huvudskyddsombud eller. om sådant ombud ej finns, av ett annat skyddsombud. Talan får även föras av en arbetstagarorganisation i den mån saken rör medlemmarnas intresse. om det inte finns något skyddsombud och organisationen tidigare har yttrat sig i ärendet. -
55 ' Om befälhavarens skyldighet att anmäla vissa händelser ombord till sjöfartsverket finns bestämmelseri sjölagen( l89lz35 s. 1).
Regeringen eller den myndighet som regeringen utser får föreskriva skyldighet för redare eller befälhavare att anmäla
]. inträffade olycksfall eller tillbt1d till olycksfall eller sjukdomsfall ut- över vad som anges i sjölagen.
2. uppkomna skador eller vidtagna åtgärder som har betydelse för ett
- fartygs sjövärdighet.
65 Om skyldighet att anlita lots och om lotsavgift gäller vad som-före- skrivs av regeringen eller den myndighet som regeringen utser.
75 Den som har utsetts till skyddsombud eller ledamot av skyddskom- mitté eller har tagit befattning med tillsyn enligt denna lag får inte obehö- rigen röja eller utnyttja vad han under uppdraget eller i sin tjänst har fått veta om yrkeshemligheter eller arbetsförfaranden eller i övrigt om enskil- das ekonomiska eller personliga förhållanden eller förhållanden av bety- delse för rikets säkerhet.- _ . I det allmännas verksamhet tillämpas i stället för vad som sägs i första stycket bestämmelserna i sekretesslagen (1980: 100). I fråga om den som är skyddsombud eller ledamot av skyddskommitté på fartyg i det allmännas verksamhet tillämpas 14 kap. 7. 9 och 1055 sekretesslagen.
85 Regeringen eller den myndighet som regeringen utSer får i fråga om
fiskefartyg och fartyg som eljest är av särskild beskaffenhet,.meddela ' undantag från vad som sägs i denna lag och utfärda särskilda föreskrifter i de avseenden som lagen omfattar.
Denna lag träder i kraft den . då lagen (1965:719) om säkerheten på fartyg skall upphöra att gälla. Vid ikraftträdandet gällande föreskrift. som har meddelats med stöd av den äldre lagen, äger fortsatt giltighet och skall vid tillämpningen av den- nya lagen anses ha meddelats enligt denna. Vad den nya lagen stadgar om straff för överträdelse av föreskrift söm har meddelats med stöd av lagen ' får dock icke leda till att överträdelse av föreskrift som nu sagts blir belagd med strängare straffän som gällde förut. Förekommer i en lag eller någon annan författning en hänvisning till eller
avses annars däri en föreskrift som ha1 ersatts genom en bestämmelser 1 '
denna lag tillämpas 1 stället den nya bestämmelsen.
2 Förslag till
Lag om ändring i sjömanslagen (1973z282)
Härigenom föreskrivs att 58 och 5955 sjömanslagen (1973z282) skall ha nedan' angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
585'
Befälhavaren skall se till att ex- emplar av denna lag. lagen (I963.'Il4l om semester. lagen (1965:719) om säkerheten på far- tyg, kungörelsen (I965:908) med tillämpningsföreskrifter till lagen den 19 november 1965 (nr 719) om säkerheten på fartyg och tillämpliga kollektivavtal finns tillgängliga på fartyget.
Befälhavaren skall se till att ex- emplar av denna lag. semesterlagen (1977:48()), lagen (1983.'000) om sä- kerheten på fartyg. förordningen (1981-OOO) om säkerheten på fartyg och tillämpliga kollektivavtal finns tillgängliga på fartyget.
Regen'ngen eller myndighet som regeringen bestämmer får medge un- dantag från första stycket.
595Z '
Har fartygets redare eller ägare helt eller delvis upplåtit driften av fartyget till utlänning. får regeringen eller myndighet som regeringen be- stämmer efter ansökan av redaren eller. om denne är utlänning, ägaren medge. att denna lag helt eller delvis ej skall gälla. Medgivande skall begränsas till viss tid och förenas med de villkor som behövs.
Medgivande enligt första stycket får lämnas endast om särskilda skäl föreligger och det visas, att arbets- tagarna på fartyget genom utländsk lagstiftning eller på annat sätt i rim- lig utsträckning tillförsäkras skydd i de hänseenden som regleras i denna lag eller i kollektivavtal. som på ar- betstagarsidan slutits eller godkänts av organisation. vilken är att anse som central arbetstagarorganisa- tion enligt lagen (l976:580) om medbestämmande i arbetslivet.
' Senaste lydelse l975:739. 2 Senaste lydelse l976:59l.
Medgivande enligt första stycket får lämnas endast om särskilda skäl föreligger och undantaget ärfören- ligt med Sveriges internationella åtaganden. Vidare krävs att sökan- den visar att arbetstagarna på farty- get genom utländsk lagstiftning el- ler på annat sätt i rimlig utsträck— ning tillförsäkras skydd i de hänse- enden som regleras i denna lag och i kollektivavtal. som på arbetstagar- sidan har slutits eller godkänts av en organisation. vilken är att anse som en central arbetstagarorganisa- tion enligt lagen (l976:580) om medbestämmande i arbetslivet. In- nan ansökningen prövas skall sam- råd ske med de svenska organisa- tioner sorn företräder redare och ombordanstt'illda.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
Ändras de förutsättningar som ligger till grund för medgivande enligt första stycket. skall den som erhållit medgivandet'eller fartygets befälha- vare ofördröjligen underrätta den myndighet som lämnat medgivandet om ändringen. Myndigheten kan i sådant fall föreskriva andra villkor för medgivandet eller, om ändringen innebär risk för de anställdas skydd. återkalla det. Medgivande kan också återkallas, om_ däri föreskrivna vill- kor ej iakttages.
Denna lag träder i kraft den
[57
3 Förslag till Lag om ändring i arbetsmiljölagen (1977: 1 160)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 5 arbetsmiljölagen(1977: 1160) skall ha nedan angivna lydelse. -
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse ] kap. 3 5' Lagen gäller ej Lagen gäller ej ]. skeppstjänst på andra fartyg [. fartygsarbete som avser andra än örlogsfartyg. fartyg än örlogsfartyg.
2. arbete som utföres i arbetsgivarens hushåll. Bestämmelserna i 4 kap. och 5 kap. 55 gäller ej arbete som utföres i arbetstagarens hem eller annars under sådana förhållanden, att det ej kan anses tillkomma arbetsgivaren att vaka över hur arbetet är anordnat.
Denna lag träder i kraft den
' Senaste lydelse 1980:428.
[58
4 Förslag till Lag om ändring i livsmedelslagen(1971:51!)
Härigenom föreskrivs att 3 5 livsmedelslagen (.l97lz511) skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3 5'
Lagen gäller ej hantering'av ' Lagen gäller ej hantering av livsmedel i enskilt hushåll elleri livsmedel i enskilt hushåll elleri kök i förskola och fritidshem med kök i förskola eller fritidshem med högst 2 avdelningar. högst två avdelningar.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan förordna om undantag från lagens tillämpning i fråga om visst slag av livsmedel eller livsmedelstillsats.
Regeringen eller myndighet som Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer kan förordna regeringen bestämmer kan också om undantag från lagens tillämp- förordna om undantag från lagens ning på krigsmakten. tillämpning inom försvarsmakten
och såvitt avser fartyg och luftfar- '
tyg .
Denna lag träder i kraft den
' Senaste lydelse l979z458.
15.9
Sammanställning av remissyttranden över fartygsmiljöutredningens förslag
Samtliga remissinstanser som avgivit yttrande har antingen direkt tillstyrkt förslaget som helhet. såsom rikspolisstyrelsen, hovrätten för Västra Sveri— ge. socialstyrelsen. SJ. fiskeristyrelsen, kommerskollegium. generaltull- styrelsen. Sveriges fartygsbcj/iils/Yirening, Sveriges fiskares riksförbund, Sveriges redareförening och TCO, eller indirekt accepterat det. såsom riksåklagaren, kamtnarrt'itten i Jönköping. ÖB. chefen för marinen, för- svarets materielverk. vägverket. sjöfartsverket. lttftåzrlsverket. riksrevi- sionsverket. statens livsmedelsverk. arbetarskyddsstyrelsen. ILO-kommit- tén, SACO/SR. LO och därigenom Statsanstt'illdasförbund. Svenska ma- skinbejiilsförbtmdet och Svenska .Sjiåfl.)lk.$ffjrhlllld€l.
Riksåklagaren, arbetarskyddsstyrelsen, Sveriges redareförening och TCO ser positivt på att förslaget medför att arbetsmiljölagstiftningen inom sjöfarten bringas till samma nivå som arbetsmiljölagstiftningen i'övrigt. Även Svenska maskinbefälsjörbundet. S venska sjöfolksförbundet och Sveriges jarrvgsbefiilsjörening har samma inställning men anser det vara en mycket allvarlig brist att utredningen inte överfört arbetsmiljölagens centrala stadgande om de anställdas medinflytande på den egna arbetsmil- jön till den nya sjösäkerhetslagen. Sveriges redareförening har också upp- märksammat att motsvarigheten till 2 kap. l % arbetsmiljölagen saknas men menar att de anställdas inflytande i praktiken är tillgodosett så långt detta är möjligt.
Svenska maskinlm/Filskirlmndet och Svenska sj('>]olksf(')'rbundet har ock- så starka invändningar mot att utredningens slutbetänkande inte innehåller något förslag beträffande förebyggande hälsovård för ombordanställda. Maskinbefälsförhtmdet framför vidare allvarliga erinringar mot att förslag saknas om skydd mot buller och vibrationer i bostadsmiljön ombord och vid hanteringen av hälso- och miljöfarligt gods. Siifolksförbundet påtalari förnyat yttrande också behovet av straffsanktionerande regler när det gäller felaktigt hanterande av hälso- och miljöfarliga ämnen varhelst de finns ombord i fartyg. Sveriges redareförening å sin sida menar att häl- sovårdsfrågor behandlas i sjömanslagen, mönstringsförordningen och i av socialstyrelsen utgivna föreskrifter liksom att tekniska frågor om exempel- vis buller behandlas av sjöfartsverket och att det därför på dessa områden inte föreligger något behov att sjösäkerhetslagen som ramlag omfattar dessa frågor. Även sir'ifartsverket kommenterar förhållandet att utredning- en i sitt slutbetänkande inte behandlat arbetsmiljöfrågorna med den full- ständighet som direktiven haft i sikte. Det får nu enligt verket ankomma på berörda myndigheter och parter. var och en inom sitt ansvarsområde. att gripa sig an och utveckla återstående områden. Emellertid påtalar verket — liksom Sjöfolksförbundet — behovet av att straffstadganden i lagen ges en utformning som bl.a. täcker från yrkeshygienisk synpunkt felaktigt förfarande med spill frän farlig last. Sjöfartsverket tar också i sitt yttrande upp särskilda synpunkter om bemyndiganden att utfärda tillämpningsföre-
skrifter. om bemanning under varvsprovtur. om viss tillsynsfråga som ansluter till en ILO-konvention. om förverkande. om avgiftsbemyndigande och om storleksgränser när det gäller verkets bemyndigande att utfärda tillämpningsföreskrifter.
Flera remissinstanser har behandlat vissa principiella frågor av lagtek- nisk karaktär. Riksåklagaren. rikspolisstyrelsen. hovrätten för Västra S ve- rige, kammarrätten i Jönköping. SJ, riksrevisimzsverket. "LO och därige- nom Stutsanställdasförbund samt Sveriges redareförening har exempelvis uttalat stöd för tekniken att arbetsmiljöföreskrifter för sjöfarten insorteras i lagen om säkerheten på fartyg. Flera av de nu nämnda ser också positivt på att utredningen förändrat dispositionen av sjösäkerhetslagen "som en följd av detta och omarbetat texten så attjämförelse med motsvarande stadgan- de i arbetsmiljölagen underlättas.
Sjöfartsverket anför att den omarbetning utredningen gjort också vad gäller de delar av sjösäkerhetslagen som inte rör arbetsmiljön ombord inte har avsetts medföra någon ändring i sak jämfört med nuvarande lag. Enligt verket är det emellertid tveksamt om denna åtgärd har varit lämplig med hänsyn till de svårigheter som kan uppstå vid tolkning av de olika bestäm- mclsernas faktiska innehåll. Sjöfartsverket finner emellertid ingen anled— ning att motsätta sig de föreslagna ändringarna annat än vad gäller före- skrifter om lastmärke där verket vill återgå till nu gällande utformning.
Hovrätten för Västra Sverige anser att de föreslagna författningstexter- na bör överarbetas språkligt och redaktionellt. Riksåklagaren vill göra förändringar i lagförslagets ansvarsbestämmelser medan kammarrätten i Jönköping föreslår att besvärsreglerna i förslaget ändras så att kammarrät- terna i vidgad omfattning kommer att överpröva beslut i regeringens ställe. Kammarrätten framför också synpunkter på förslagets regler om under- ställningsförfarandet inom sjöfartsverket.
Riksrevisionsverket vill gå ett steg längre än utredningen när det gäller att säkerhetslagen skall vara en ramlag, nämligen så att detaljerade bc- stämmelser flyttas från förordningen om säkerheten på fanyg till sjöfarts- verkets tillämpningsföreskrifter. I anslutning till detta uttalar verket också att man inte. på det underlag som utredningen lämnar. kan bedöma de ekonomiska konsekvenserna av utredningens förslag. Om man förfar med de detaljerade bestämmelserna på sätt verket föreslår. öppnas däremot möjlighet att bedöma kostnader.m.m. i anslutning till det underlag som sjöfartsverket skall ta fram — enligt kungörelsen (l970:64l) om begräns- ningar i myndigheternas rätt att meddela föreskrifter. anvisningar och råd — innan det meddelar tillämpningsföreskrifter. Även sjöfartsverket är inne på motsvarande tankegångar vad gäller att föra över ytterligare stadganden från förordning till tillämpningsföreskrifter.
Rikspolisstyrelsen och arbetarskyddsstyrelsen uttrycker tillfredsställelse med att förslaget utvidgar lagens tillämpningsområde till att omfatta alla som utför fartygsarbete och som medföljer fartyget vare sig de är ombord- anställda eller endast tillfälligt arbetar för fartygets räkning.
Ingen remissinstans har direkt berört utredningens förslag att svenska fartyg som bare-boatuthyrs till utlandet kan undantas från sjösäkerhetsla- gens tillämpning och att lagen kan göras tillämplig på ett utländskt fartyg
ll Riksdagen 1987/88. I saml. Nr _?
som på motsvarande sätt hyrs till Sverige. Svenska .s;ii#2;lksjörbundet har emellertid med skärpa avvisat förslaget att öppna möjlighet i sjösäkerhets- lagen till att redaren i ett särskilt bildat bolag anställer den minimibesätt- ning som tillhör däcks- eller maskinpersonalen. Svenska maskinbefälsför- bundet delar denna synpunkt genom att ställa sig bakom det särskilda yttrandet av experten Folke Havik. Sveriges redareförening å sin sida stryker under vikten av att ändringen i lagen genomförs. -
Svenska sjöfolksförbrmdet upprepar sitt krav att arbetsledarna ombord inte skall kunna åta sig uppdrag som skyddsombud och aktualiserar också ånyo krav på förändring när det gäller skyddsombuds rätt att avbryta arbete ombord i vissa situationer. Svenska maskinbefälsfr'irbundet preci- serar också vissa krav i linje med vad man generellt anfört i sitt yttrande och då i samklang med det särskilda yttrandet av experten Folke Havik. Sveriges redare örening å sin sida går i vissa fall mot dessa synpunkter och pekar bl.a. på bredden i uppslutningen inom utredningen för vissa av utredningens förslag.
Flera remissinstanser tar upp frågor som har särskilt intresse för dem. Åtskilliga av dessa frågor är av sakkaraktär och har som sådana inte behandlats av utredningen. '
ÖB konstaterar att utredningen inte behandlat förhållandena under krig. beredskap och s.k. skymningslägen och framhåller att sjösäkerhetslagen måste tillföras ett bemyndigande för regeringen eller den myndighet rege— ringen bestämmer att få meddela särskilda föreskrifter för totalförsvaret med avvikelser från denna lag.
Utredningens förslag beträffande behandlingen av örlogsfartyg accepte- ras av ÖB, chefen för marinen och försvarets materielverk medan general- tullstyrelsen bl. a. anser att tillsynen över efterlevnaden på örlogsfartyg av arbetsmiljölagen och tillämpliga stadganden i sjösäkerhetslagen bör utövas av försvaret i samråd med sjöfartsverket. I anslutning till denna synpunkt påtalar styrelsen att den föreslagna sjösäkerhetslagen inte lämnar klart besked om vilka bestämmelser som gäller för civila. "icke-kommersiella statsfartyg och om i vilken omfattning den myndighet under vars förvalt- ning fartyget står kan meddela eftergift från dessa bestämmelser. Central förvaltningsmyndighet som är tillsynsmyndighet bör enligt styrelsen i prin- cip ha samma rätt att meddela eftergifter beträffande sina fartyg som sjöfartsverket har beträffande handelsfartygen. TCO å andra sidan anser att undantaget från kravet på farteertifikat för kustbevakningens fartyg bör övervägas ytterligare. TCO anser vidare att tillsynen av statsfartyg bör åvila sjöfartsverket och inte den myndighet under vars förvaltning fartyget står samt att tillsynsbok bör föras på varje bemannat kustbevakningsfar- tyg. SACO/SR överlämnar utan eget ställningstagande synpunkter från skyddsingety'örssektionen inom Sveriges narart-'etarejörbnnd innebärande krav på att sjöfartsverket skall ha ansvaret för tillsynen av egna och samtliga andra myndigheters båtar. Ft'irsvarets materielverk kan tillstyrka att kompletterande överväganden kommer till stånd beträffande om be- stämmelser i sjösäkerhetslagen bör gälla för örlogsfartyg och i vissa fall ersätta motsvarande bestämmelser i arbetsmiljölagen. Vägverket anför vissa synpunkter beträffande omfattningen av området för inre fart och anser att vissa stadganden i lagen inte bör gälla för vägverkets färjor.
Utredningens förslag att ändra livsmedelslagen så att fartyg och luftfar- tyg kan undantas från lagens tillämpning tillstyrks av statens livsmedels— verk. såvitt gäller syftet med ändringen. samt av Sveriges redareförening vad gäller fartyg och iuftfartsverket vad gäller luftfartyg. Statens livsme— delsverk framhåller därvid bl. a'. att skäl talar mot att mer generellt undanta fartyg från livsmedelslagens tillämpning och föreslår en annan utformning av undantagsregeln. Livsmedelsverkets förslag skulle efter bemyndigande i livsmedelsförordningen öppna möjlighet för verket att ge dispens inte bara för livsmedelshantering i fartyg och luftfartyg utan också i andra fall där erfarenheten visat på onödiga praktiska svårigheter att tillämpa livsme— delslagstiftningen. Vad utredningen anfört beträffande tillsynen på fartyg av livsmedelshygienen ombord ställer sig livsmedelsverket tveksamt till. Tillsynen av livsmedelshanteringen ombord skall utövas av statens livsme—- delsverk. länsstyrelsen och hälsovårdsnämnden — med den fördelning dem emellan som föreskrivs i livsmedelslagen och dess följdförfattningar — och detta bör enligt verket framgå av lagen om säkerheten på fartyg. Sveriges redardörening anser att regeringen bör ge det nu aktuella av utredningen föreslagna bemyndigandet till sjöfartsverket samt att detta utvidgade ansvarsområde för sjöfartsverket återspeglas i utredningens för— slag till ny sjösäkerhetslag.
F i.s'kerist_s-'rel.s'en och Sveriges fiskares riksförbund biträder utredningens förslag att sjöfartsverket i fråga om fiskefartyg får meddela undantag från sjösäkerhetslagen och sjösäkerhetsförordningen och i stället utfärda sär- skilda föreskrifter.
Arberarskydclsstyre/sen anser att den tillsyn enligt sjösäkerhetslagstift- ningen av mudderverk. pontonkranar och pråmar som i vissa fall åligger styrelsen och yrkesinspektionen i sjöfartsverkets ställe i anslutning till den nu aktuella revisionen av denna lagstiftning bör föras över till sjöfartsver- ket. Tillsynen av stuveriarbetet såväl i land som ombord. som arbetar- skyddsverket utövar med stöd av arbetsmiljölagen, skall enligt styrelsen naturligtvis kvarligga hos verket. Yrkesinspektioncns möjlighet att i detta tillsynsarbete rikta förbud mot fartyget enligt sjösäkerhetslagstiftningen är dock enligt styrelsens mening inte ett nödvändigt instrument för yrkesin- spektionen. Inspektionen kan i dessa fall påkalla ingripande från sjöfarts- verket. Svenska sjäfo/ksjörbundel har i förnyat yttrande med instämmande av Svenska transportarbetareförhundet bestämt avstyrkt dessa förslag till förändringar i gällande ordning. Arbetars/Qtddsstyrelsen pekar också på en tolkningssvårighct när det gäller myndighetsprövningen om ett skyddsom- bud stoppar arbetet exempelvis på en polisbåt. ILO-kommittén konstaterar med tillfredsställelse att utredningen i sitt slutbetänkande i högre grad än i tidigare delbetänkanden sökt redovisa och analysera i vad mån gällande och föreslagen lagstiftning motsvarar bestämmelserna i såväl ratificerade som oratiftcerade ILO-konventioner samt att utredningen i sina förslag sökt tillgodose kraven enligt ratificerade konventioner. Kommittén påtalar likväl att ytterligare sådana insatser kring några konventioner bör göras i det fortsatta arbetet med sjösäkerhetslagen.
Svenska maskiniwj't'ilsförbundet påpekar att eftersom befälhavaren är att betrakta som ombordanställd enligt 1 kap. (så lagförslaget behöver denne
befattningshavare inte nämnas särskilt i 1 kap. I7å. Förbundet påtalar vidare att maskinchefsbcfattningen måste innebära ett arbetsgivaransvar vilket inte regleras tillfredsställande i sjösäkerhetslagen även om den före- slagna lagtexten i 2 kap. 85 innebär en klar förbättring. Sveriges jartygsbe- fiilsjörening å sin sida önskar att det av lagtext eller kommentarer klart framgår att den föreslagna texten i 2 kap. 8å ej inskränker befälhavarens övergripande ansvar för hela fartyget enligt sjölagen gentemot myndighe- ter, rederi och andra intressenter. Sveriges redareförening anser att skäl saknas att ytterligare framhålla åligganden för maskinchefens del vad gäller ansvaret beträffande fartygets säkerhet än vad som föreslagits av utredningen i 2 kap. 8 &.
Flera remissinstanser har tagit tillfället i akt och låtit sina yttranden innehållit en katalog av krav och önskemål vad gäller säkerhet och arbets- miljö inom sjöfarten.
Prop. 1987/8813
Lagrådsremissens lagförslag
l Förslag till Fartygssäkerhetslag
Härigenom föreskrivs följande.
1 kap. Inledande bestämmelser Lagens tillämpaingsområde
l ä Denna lag gäller alla fartyg som används till sjöfart inom Sveriges sjöterritorium samt svenska fartyg som används till sjöfart utanför sjöterri- toriet. Lagen skall dock inte tillämpas i den mån det är särskilt föreskrivet eller följer av internationella överenskommelser eller allmänt erkända folk- rättsliga grundsatser.
Lagens bestämmelser gäller örlogsfartyg endast såvitt regeringen löre- skriver det.
Definitioner
2 & Vad som sägs i denna lag om redare skall gälla även den som i redarens ställe har befattning med fartyget. Första stycket gäller inte vid tillämpning av 5 kap. 12 ä.
3 5 Med (nnbordanställd avses i denna lag den som till följd av anställ- ning tjänstgör ombord på fartyget med huvudsaklig uppgift att utföra ' fartygsarbete annat än som enbart tillfälliga göromål.
Med fartygsarbete avses i denna lag arbete för fartygets räkning som utförs ombord på fartyget eller på annat ställe av någon som följer med fartyget.
Certifikat
4 &? Ett fartyg skall ha certifikat i de fall som anges i denna lag. Certifikat skall utfärdas för ett visst fartområde eller för en del av ett fartområde och för bestämd tid. vilken får förlängas. l certifikatet får anges särskilda villkor för att det skall vara giltigt.
Ett fartyg som är försett med certifikat får inte användas i mer vidsträckt fart än vad certifikatet avser.
5 & Certifikat utfärdas av sjöfartsverket. om regeringen inte föreskriver något annat.
Bemyndiganden
6'å Regeringen eller efter regeringens bemyndigande sjöfartsverket får föreskriva att följande certifikat skall ha samma giltighet som certifikat som utfärdas av sjöfa1tsverket:
]. Certifikat som utfärdas av en viss utländsk myndighet eller av ett visst svenskt eller utländskt klassificeringssällskap.
2. Certifikat som utfärdas av en annan sakkunnig och som bara avser utrustning till fartyg och personlig skyddsutrustning.
7 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före- skriva att fartyg, utöver certifikat som anges i denna lag, skall ha certifikat avseende något visst förhållande som regleras i denna lag eller i föreskrif— ter som utfärdas med stöd av lagen.
8 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före- skriva att utländska fartyg vid sjöfart inom Sveriges sjöterritorium skall inneha ett certifikat utfärdat av behörig utländsk myndighet eller en mot- svarande handling.
9 5 Regeringen får meddela föreskrifter om vilka fartområden som skall finnas och omfattningen av de olika områdena. Regeringen får också meddela föreskrifter om rätt för sjöfartsverket att i särskilda fall bestämma att ett fartygs fartområde skall ha annan omfattning än vad som följer av första meningen.
2 kap. Fartygs sjövärdighet Sjövärdighet
] 5 Ett fartyg är sjövärdigt bara om det är så konstruerat. byggt. utrustat och hållet i stånd att det med hänsyn till sitt ändamål och den fart som det används i eller avses att användas i erbjuder betryggande säkerhet mot sjöolyckor.
Farteertifikat
2 5 Ett farteertifikat är ett bevis att ett fartyg vid tillsyn har befunnits sjövärdigt.
3 5 Ett svenskt fartyg skall ha farteertifikat, om det har en bruttodräktig- het av minst l00 eller om det är ett passagerarfartyg.
Ett fartyg som ägs eller brukas av svenska staten och som används uteslutande för statsändamål och inte för affärsdrift behöver inte ha fart- certifikat.
Sjöfartsverket får befria ett fartyg från skyldigheten att ha farteertifikat, om ett passagerarfartygscenifikat har utfärdats för fartyget enligt 4 kap.
4 & Sjöfartsverket skall förklara ett farteertifikat ogiltigt, om
l.- fartyget eller dess utrustning har ändrats så väsentligt att ändringen kan antas ha betydelse för sjövärdigheten.
2. fartyget eller dess utrustning har skadats på ett sätt som uppenbarli- gen är av betydelse för sjövärdigheten och skadan inte avhjälps på det sätt som sjöfartsverket bestämmer,
3. någon annan omständighet har förekommit som uppenbarligen kan ha betydelse för fartygets sjövärdighet. eller
4. fartyget inte undergår föreskriven tillsyn.
Bemyndigande/1 5 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med-
dela föreskrifter om hur ett fartyg skall vara konstruerat. byggt. utrustat- och hållet i stånd för att det enligt 1 s" skall anses vara sjövärdigt.
6 & Regeringen eller efter regeringens bemyndigande sjöfartsverket får meddela föreskrifter om rätt att använda fartyg till sjöfart utan hinder av vad som sägs i detta kapitel.
3 kap. F artygs lastning Lastning
l ä Ett fartyg får inte vara så lastat eller barlastat att dess stabilitet eller bärighet äventyras eller att säkerheten för fartyget eller de ombordvarande annars sätts i fara. '
F ribordsmärken
2 5 För fartyg som har en bruttodräktighet av minst 20 och som beford- rar passagerare eller gods skall sjöfartsverket fastställa fartygets minsta tillåtna fribord. Detta gäller dock inte lustfartyg.
Sjöfartsverket får medge att ett fartyg används till sjöfart trots att farty- gets minsta" tillåtna fribord inte har fastställts.
3 5 Varje fartyg för vilket minsta tillåtna fribord har fastställts skall på vardera sidan ha fribordsmärken som utvisar minsta tillåtna fribord.
4 5 Ett fartyg får inte lastas djupare än som anges av dess fribordsmär- ken.
F ribordseertifikat
5 5 Ett fribordseertifikat är ett bevis att ett fartygs fribordsmärken vid tillsyn har befunnits anbragta på fartygets sidor på ett riktigt och varaktigt sätt.
6 5 Ett fartyg som enligt 3.5 skall ha fribordsmärken skall också ha ett fribordseertifikat.
7 & Sjöfartsverket skall förklara ett fribordseertifikat ogiltigt. om
]. fartyget eller dess utrustning har ändrats på ett så väsentligt sätt att fribordet bör ändras, -
2. fartyget inte är i betryggande skick såvitt rör något förhållande som har betydelse för certifikatets innehåll, eller
3. fartyget inte undergår föreskriven tillsyn beträffande fribördsutmärk-
ning.
Bemyndiganden
8 & Regeringen eller efter regeringens bemyndigande sjöfartsverket får föreskriva att minsta tillåtna fribord får fastställas av ett visst svenskt eller utländskt klassificeringssällskap.
9 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela ytterligare föreskrifter om minsta tillåtna fribord. fribordsmärken. fribordseertifikat och lastning.
Utländska fartyg
10 & Bestämmelserna om fribordsmärken och fribordseertifikat gäller inte utländska fartyg i vidare mån än regeringen föreskriver det.
11 så För ett utländskt fartyg får som fribordseertifikat godtas en annan handling som anger fartygets minsta tillåtna fribord.
4 kap. Passagerarfartyg Pas sagerarfarty (:
l 5 Med passagerarfartyg avses i denna lag fartyg som medför fler än tolv passagerare.
Som passagerare räknas varje person ombord utom
1. befälhavaren. . .
2. övriga ombordanställda,
3. andra som befinner sig ombord på grund av arbete för fartygets räkning eller 1 offentlig tjänstefön ättning rörande fartyget.
4. bärgare eller bärgares medhjälpare som följer med fartyget sedan detta drabbats av sjöolycka.
5. personer som förs m till hamn efter att ha räddats ur sjönöd. samt
6. barn som inte har fyllt ett år.
Passagerarfart_vgseertifikat
2 5 Ett passagerar/'(:rtygseertifikat är ett bevis om att ett fartyg vid tillsyn har befunnits lämpligt att transportera passagerare och om det högsta antal passagerare som fartyget får medföra.
Det högsta tillåtna antalet passagerare skall bestämmas. så. att säkerhe- ten för passagerarna är betryggande. Avseende skall fästas särskilt vid fartygets stabilitet och bärighet. vid de åtgärder som har vidtagits för utrymning och övergivande av fartyget samt vid skydde't'mot ohälsa och olycksfall ombord.
3 5 Ett svenskt passagerarfartyg skall ha ett passagerarfartygscertifikat. Ett utländskt passagerarfartyg skall ha ett certifikat eller en annan hand- ting. som anger det högsta tillåtna antalet passagerare.
4 45 Ett passagerarfartyg får inte medföra fler passagerare än som anges i passagerarfartygscertifikatet eller i fråga om ett utländskt fartyg. motsva- rande handling.
5 & Bestämmelserna i 2 kap. 45 om ogiltigförklaring av farteertifikat skall tillämpas även i fråga om passagerarfartygscertifikat.
Bern yndi gan den
6 & Regeringen eller efter regeringens bemyndigande sjöfartsverket får meddela föreskrifter om rätt att använda passagerarfartyg till sjöfart utan hinder av vad som sägs i detta kapitel.
5 kap. Fartygs bemanning Bemanning -
l 5 Ett fartyg skall vara bemannat på ett betryggande sätt-.
Skyldigheterför befäl
2 g" Befälhavaren skall se till att han har den kännedom om fartyget som han behöver för att kunna fullgöra sina skyldigheter beträffande säkerhe- ten på fartyget. -
Innan en resa påbörjas skall befälhavaren se till att fartyget görs sjö- klart.
3 å Maskinchefen är ansvarig för drift och underhåll av fartygets maski- ' . neri med tillhörande anordningar samt för fartygets brandsäkerhet.
Innan en resa påbörjas. skall maskinchefen se till att maskineriet med de anordningar som hör till'detta är i behörigt skick. att brandskyddsanord- ningarna är klara till omedelbart bruk och att vad som behövs för maskine- riets drift finns ombord.
S_vn och hörsel 4 & Varje medlem av ett fartygs besättning skall ha så god syn och hörsel som hans uppgifter kräver.
Bestämmelser om hälsoundersökning av sjömän finns i 18—21 åå mönst- ringslagen (1983:929).
Minimibesättning
5 & För varje passagerarfartyg och för varje annat fanyg med en brutto- dräktighet av minst 20 som transporterar gods eller passagerare skall fastställas det minsta antalet besättningsmän i olika befattningar som kan anses vara betryggande från sjösäkerhetssynpunkt 1 den fart som fartyget används' 1 eller avses att användas' 1 (minimibesättning).
På begäran skall minimibesättning fastställas ocksa för ett fartyg som avses i första stycket och som är under byggnad eller projektering eller som skall köpas från någon annan.
6 & Ett fartyg för vilket minimibesättning skall fastställas enligt Så får inte framföras innan ett sådant beslut har meddelats. '
Ett fartyg för vilket minimibesättning har fastställts får inte framföras. om inte besättningen har den storlek och den sammansättning i övrigt som anges i beslutet. Fartyget får inte heller framföras i annan fart än som anges i beslutet.
7 & Minimibesättning fastställs av sjöfartsverket.
För fanyg som ägs eller brukas av svenska staten och som används . uteslutande för statsändamål och inte för affärsdrift skall minimibesättning fastställas av den myndighet som förvaltar fartyget, om inte regeringen föreskriver eller för särskilda fall beslutar annat. Myndigheten skall samrå- da med sjöfartsverket före beslutet.
8 5 Innan sjöfartsverket meddelar ett beslut om' minimibesättning-. skall verket samråda med organisationer som företräder redare och ombord- anställda.
En myndighet som med stöd av 7 & andra stycket beslutar om minimibe- sättning skall före beslutet samråda med de organisationer som företräder de anställda inom myndigheten.
Sjöfartsverket och andra myndigheter som fastställer minimibesättning får meddela provisoriska beslut om minimibesättning utan att samråda med organisationerna. Sådana provisoriska beslut får meddelas endast om dröjsmål skulle medföra betydande kostnad eller annan avsevärd olägen- het. Ett provisoriskt beslut gäller i högst två månader.
9 5 Den myndighet som har meddelat ett beslut om minimibesättning får återkalla beslutet
]. om fartyget eller dess utrustning har ändrats på ett sätt som kan antas ha betydelse för minimibesättningens sammansättning, eller
2. om andra väsentliga förutsättningar för beslutet har ändrats.
10 5 Ett fartygs befälhavare får besluta att fartyget skall framföras trots att besättningen inte uppfyller kraven i beslutet om minimibesättning un- der förutsättning
att orsaken till att kraven inte uppfylls är att det inom besättningen har inträffat ett plötsligt sjukdomsfall eller någon annan oförutsedd händelse,
att bristen inte kan avhjälpas före fartygets planerade avgång, och att den besättning som finns på fartyget är tillfredsställande sammansatt med hänsyn till fartygets säkra framförande och sjösäkerheten i övrigt.
Beslutet får inte innebära att fartyget framförs i någon annan fart än som anges i beslutet om minimibesättning eller att detta beslut frångås såvitt avser kvalifikationerna hos befälhavaren. radiotelegrafister eller radiotele- fonister.
Beslutet får inte avse längre tid än en vecka eller, om resan till närmaste destinationshamn tar längre tid i anspråk, den tid som behövs för resan dit.
I ett beslut om minimibesättning får befälhavarens rätt att fatta beslut enligt första stycket inskränkas ytterligare.
11 5 Innan befälhavaren fattar ett beslut enligt 10 5 skall han samråda med skyddskommittén eller, om det inte finns någon sådan på fartyget, med skyddsombudet.
12 & Fartygets redare eller ägare skall anställa dem som ingår i minimibe- sättningen och tillhör däcks- eller maskinpersonalen.
Om det finns särskilda skäl till det. får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer medge att sådan personal anställs av någon annan. Innan ett medgivande lämnas. skall samråd ske med organisationer som företräder redare och ombordanställda.
Bemanningsföreskrifter
13 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före— skriva eller i särskilda fall besluta att det för andra fartyg än dem som avses i 55 skall gälla de föreskrifter om bemanningen som behövs från sjösäker- hetssynpunkt (beman11i11gs_f('ir'eskr1'fter').
14 & Ett fartyg för vilket bemanningsföreskrifter gäller får framföras endast om besättningen är så sammansatt att föreskrifterna är uppfyllda.
. 170
Bemyndigande"
15 5 Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om syn- och [hörselkraven enligt 4.6 första stycket samt om hälsoundersökning och läkarintyg avseende dessa krav.
16 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före- skriva eller för särskilda fall besluta att minimibesättning skall fastställas även för andra fartyg än sådana som avses i Så.
17 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om behörighet att föra fartyg eller att ha befattning på fartyg samt om avgifter till staten för utfärdande av behörighetsbevis och för andra beslut som avser rätt att föra fartyg eller tjänstgöra på fartyg.
Utländska fartyg
18 & Bestämmelserna i 5— 17% gäller inte utländska fartyg. Bestämmelserna i 2 och 31% gäller utländska fartyg endast i den mån regeringen föreskriver det.
6 kap. Arbetsmiljön 1 Så Vid fartygsarbete skall arbetsmiljön vara tillfredsställande med hän— syn till sjösäkerhetens krav, arbetets natur samt den sociala och tekniska utvecklingen i samhället.
Arbetsförhållandena skall anpassas till människans förutsättningar i fy- siskt och psykiskt avseende. Det skall eftersträvas att arbetet anordnas så, att en arbetstagare själv kan påverka sin arbetssituation.
2 & Fartygsarbete skall planläggas och anordnas så att det kan utföras i sund och säker miljö.
Fartyget skall vara så utformat och inrett att det är lämpligt från arbets— miljösynpunkt.
3 & De arbetshygieniska förhållandena, bland annat såvitt avser luft. ljud, ljus och vibrationer skall vara tillfredsställande.
Betryggande skyddsåtgärder skall vidtas mot skada genom väder eller sjö eller genom fall, ras, brand. explosion, elektrisk ström eller liknande.
4 & Maskiner. redskap och andra tekniska anordningar skall vara så beskaffade och placerade och användas på ett sådant sätt att betryggande säkerhet ges mot ohälsa och olycksfall.
5 ;S Ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall får användas endast under förhållanden som ger betryggande säkerhet.
6 & Kan betryggande skydd mot ohälsa eller Olycksfall vid fartygsarbete inte nås på annat sätt. skall personlig skyddsutrustning användas.
7 Q' Ett fartyg skall erbjuda de ombordanställda en tillfredsställande bo- stads- och fritidsmiljö. Där skall i behövlig omfattning finnas sovrum. dagrum. måltidsrum, kök eller motsvarande utrymmen för matlagning. utrymmen för personlig hygien, sjukrum och andra särskilt inrättade ut- rymmen för de ombordanställdas personliga behov. bekvämlighet och trevnad. Alla dessa utrymmen skall vara tillräckligt stora och inredda och utrustade på lämpligt sätt.
8 5 - För att hjälp och vård vid olycksfall eller sjukdom skall kunna lämnas ombord skall sådana åtgärder vara vidtagna som behövs med hänsyn till antalet ombordanställda, fartygets beskaffenhet och den fart som det an- vänds i.
9 & Den kost som tillhandahålls de ombordanställda skall vara tillräcklig och av fullgod beskaffenhet. '
Vatten för de ombordanställdas behov, såsom till dryck, personlig hygi- en. matlagning och diskning. skall finnas lätt tillgängligt ombord i tillräcklig mängd och av tillfredsställande beskaffenhet. -
Bestämmelser om livsmedel och om utrymmen för hantering av livsme- del f1nns' 1 livsmedelslagen( [97151 1).
10 & Bestämmelser om arbetstiden ombord finns i sjöarbetstidslagen(1970:105).
Bestämmelser om minimiålder för fartygsarbete finns i sjömanslagen(1973: 282).
11 & Bestämmelserna' 13 —9 åå gäller inte utländska fartyg' 1 vidare mån än regeringen föreskriver det.
7 kap. Allmänna skyldigheter i fråga om arbetsmiljön ] & Redaren och de ombordanställda skall samverka för att åstadkomma en god arbetsmiljö.
2 & Redaren och befälhavaren skall vidta alla åtgärder som behövs för att förebygga att någon som utför fartygsarbete utsätts för ohälsa eller olycks- fall. De skall ägna uppmärksamhet åt att arbetet planläggs och anordnas så att en tillfredsställande arbetsmiljö skapas. Fartyget samt maskiner, red- skap. skyddsutrustning och andra tekniska anordningar skall underhållas väl.
Den särskilda risk för ohälsa och olycksfall som kan följa av att en arbetstagare utför arbete ensam skall beaktas.
Vad som sägs i denna paragraf om redaren skall gälla även annan arbetsgivare åt den som utför fartygsarbete.
3 & Befälhavaren skall särskilt se till att ingen minderårig anlitas till fartygsarbete på ett sätt som medför risk för olycksfall eller för över- ansträngning eller annan skadliginverkan på den minderåriges hälsa eller.
' utveckling. Med minderårig avses i denna lag den som inte har fyllt 18 år.
4 & Redaren skall se till att de som utför fartygsarbete får god kännedom om de förhållanden under vilka arbetet bedrivs och att de upplyses om de risker som kan vara förbundna med arbetet. Redaren skall förvissa sig om att arbetstagarna har den utbildning som behövs och vet vad de har att iaktta för att undgå riskerna i arbetet. Redaren skall även i övrigt ta hänsyn till en arbetstagares särskilda förutsättning.-ir för arbetet.
Vad som sägs i första stycket om redaren gäller även annan arbetsgivare at den som utför fartygsarbete.
När fartygsarbete skall utföras med användande av personlig skyddsut- rustning. svarar redaren för att lämplig sådan utrustning tillhandahålls. om inte någon annan arbetsgivare. hos vilken arbetstagaren är anställd. har åtagit sig detta ansvar.
5 & Redaren och'andra arbetsgivare som samtidigt driver verksamhet på samma fartyg skall samråda och gemensamt verka för att åstadkomma tillfredsställande skyddsförhållanden på fartyget.
6 & Redaren är ansvarig för samordning av åtgärder till skydd mot ohälsa och olycksfall på ett fartyg som är gemensamt arbetsställe för flera arbets- givares anställda. , -.
Om ett fartyg har tagits in på ett varv i Sverige, vilar ansvaret i stället på den arbetsgivare som svarar för varvsdriften. Om det finns särskilda skäl. får den myndighet som regeringen bestämmer medge att ansvaret överlåts på redaren. ,
I fråga om ett fartyg i svensk hamn vilar ansvaret för sådan samordning av skyddsåtgärder som påkallas av att fartyget är under lastning eller lossning på den arbetsgivare som är ansvarig för detta arbete. Ansvaret kan överlåtas till redaren. .
Den som har ansvar enligt denna paragraf skall se till att skyddsåtgärder- na på fartyget samordnas. Övriga arbetsgivare och de som arbetar på fartyget eller annars för fartygets räkning skall följa de anvisningar som han lämnar i detta syfte.
7 & Befälhavaren skall se till att kost och vatten i tillräcklig mängd och av fullgod beskaffenhet medförs på fartyget. Han skall även ha uppsikt över bostads- och hälsovårdsförhållandena ombord.
8 5 När en ombordanställd tillträder' sin befattning ombord. skall han genom befälhavarens försorg få behövlig kännedom om fartyget samt om grundläggande säkerhetsbestämmelser och åtgärder vid fartygsolycka.
9 5 De som utför fartygsarbete skall medverka till att åstadkomma en tillfredsställande arbetsmiljö. De skall följa givna föreskrifter samt använ- da de skyddsanordningar och iaktta den försiktighet i övrigt som behövs för att förebygga ohälsa och olycksfall.
Om en arbetstagare finner att ett visst arbete innebär omedelbar och allvarlig fara för liv eller hälsa. skall han snarast underrätta en ansvarig arbetsledare eller ett skyddsombud. Arbetstagaren är fri från ersättnings- skyldighet för skada till följd av att han underlåter att utföra arbete i avvaktan på besked om det skall fortsättas.
10 5 Vad som sägs i 7 kap. och i föreskrifter som meddelats med stöd" därav skall iakttas i tillämpliga delar även i fråga om arbete som en arbetsgivare utför själv. Detsamma gäller när någon ensam eller när två eller flera för gemensam räkning yrkesmässigt driver verksamhet utan att ha någon arbetstagare anställd.
11 & Den som för användning på fartyg tillverkar. importerar, överlåter eller upplåter en maskin. ett redskap. en skyddsutrustning eller någon annan teknisk anordning skall se till att anordningen erbjuder betryggande säkerhet mot ohälsa och olycksfall. när den avlämnas för att tas i bruk eller ställs ut till försäljning eller i reklamsyfte. De anvisningar som behövs för anordningens montering, användning och skötsel skall följa med vid av— lämnandet. Anordningen skall vara tydligt märkt med de uppgifter som är av betydelse för att förebygga ohälsa och olycksfall.
12 5 . Den som för användning på fartyg tillverkar. importerar eller över- låter etl ämne som vid sådan användning kan föranleda ohälsa eller olycks- fall skall vidta de åtgärder som behövs för att hindra eller motverka att
ämnets användning innebär risk från skyddssynpunkt. När ämnet avläm- nas för att tas i bruk skall de anvisningar följa med som behövs för hanteringen. Ämnet eller förpackning. kärl eller liknande, som det förvaras i. skall vara tydligt märkt med de uppgifter som är av betydelse för att förebygga ohälsa och olycksfall.
13 5 Den som installerar en anordning som avses i 11 så på ett fartyg skall se till att behövliga skyddsanordningar sätts upp och att i övrigt behövliga skyddsåtgärder blir vidtagna.
14 & Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte utländska fartyg i vidare mån än regeringen föreskriver det.
8 kap. Bemyndiganden att meddela föreskrifter om arbetsmiljön
1 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela ytterligare föreskrifter om arbetsmiljöns beskaffenhet och om allmän- na skyldigheter i fråga om arbetsmiljön.
2 & Om det i fråga om fartygsarbete behövs från skyddssynpunkt, får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva
1. att en arbetsprocess eller en arbetsmetod får användas endast efter tillstånd.
2. att en anordning som avses i 7 kap. [lä endast efter godkännande får användas eller avlämnas för att tas i bruk, varvid särskilda'villkor får uppställas som förutsättning för godkännandet.
3. att ett ämne som avses i 7 kap. 12.5 får användas endast efter godkän- nande eller under iakttagande av särskilda villkor.
Ett tillstånd eller ett godkännande kan förenas med villkor för använd- ningen.
I anslutning till ett godkännande som avses i första stycket 2 får faststäl- las krav på att monterings- och bruksanvisning skall följa med när en anordning avlämnas för att tas i bruk.
Även utan samband med en föreskrift enligt första stycket får i den ordning som anges där föreskrivas om kontroll. provning och fortlöpande tillsyn vid användning av en anordning som avses där samt om undersök- ning av de arbetshygieniska förhållandena i visst slag av verksamhet.
3 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före- skriva
]. att en anordning som avses i 7 kap. 11 & skall ha en skylt eller annan märkning. som upptar tillverkarens namn eller någon annan uppgift om anordningen.
2. att ett ämne som avses i 7 kap. 12 5 eller en förpackning. ett kärl eller liknande, som ämnet förvaras i, skall vara märkt vid användningen.
3. att en förteckning skall föras över dessa anordningar eller ämnen. I samma ordning får meddelas föreskrifter i fråga om installation av visst slag av anordning som avses i 7 kap. 11 ä.
4 & Är det av särskild betydelse från skyddssynpunkt. får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriva förbud att i fartygsarbete använda en arbetsprocess. en arbetsmetod. en anordning som avses i 7 kap. 11 & eller ett ämne som avses i 7 kap. 12 s.
5 5 Om ett visst slag av fartygsarbete innebär risk för ohälsa eller olycks- fall. får regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer före- skriva om läkarundersökning av dem som sysselsätts eller skall sysselsät- tas i arbetet. Föreskrift får också meddelas om förbud att till arbetet anlita den som vid läkarundersökning har företett någon sjuklighet eller svaghet som gör honom särskilt mottaglig för en sådan risk.
6 5 Om ett visst slag av fartygsarbete medför särskild risk för vissa grupper av arbetstagare. får regeringen "eller den myndighet som regering- en bestämmer förbjuda att arbetet utförs av arbetstagare som tillhör en sådan grupp eller föreskriva att särskilda villkor skall gälla när arbetet utförs av sådana arbetstagare. '
Om ett visst slag av fartygsarbete medför påtaglig risk för minderåriga arbetstagare. såsom olycksfall. överansträngning eller någon annan skadlig inverkan på deras hälsa eller utveckling. får i samma ordning förbud meddelas mot eller villkor föreskrivas för att minderåriga anlitas till ett sådant arbete.
7 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före— skriva att redare. andra arbetsgivare eller andra som avses i 7 kap. 10.5 skall göra anmälan eller lämna uppgifter till myndighet eller förvara hand— lingar som har betydelse från skyddssynpunkt.
8 få Regeringen får föreskriva skyldighet för läkare att göra anmälan till myndighet om sjukdom som han får kännedom om i sin verksamhet och som kan ha samband med fartygsarbete.
9 5 Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte utländska fartyg i vidare mån än regeringen föreskriver det.
9 kap. Skyddsverksamhet
] & Redaren och de ombordanställda skall bedriva en skyddsverksamhet som är organiserad på lämpligt sätt.
Om någon annan än redaren är arbetsgivare för ombordanställda. skall även den arbetsgivaren delta i skyddsverksamheten, om det lämpligen kan ske.
2 5 På ett fanyg med minst fem ombordanställda skall bland dessa utses ett eller flera skyddsombud. Skyddsombud skall utses även på andra fartyg, om det behövs. Ersättare bör utses för varje skyddsombud.
Skyddsombud utses av de ombordanställda. I val av skyddsombud deltar inte befälhavaren. maskinchefen eller sådan ledamot av skyddskom- mitté som har utsetts av en arbetsgivare.
Sjöfartsverket kan, om förhållandena kräver det, medge att ett eller flera skyddsombud utses gemensamt för flera fartyg som har samma redare. Ett sådant skyddsombud utses enligt samma grunder som ett annat skyddsom- bud eller av företrädare för de ombordanställda på fartygen.
3 & Om fler än ett skyddsombud har utsetts på ett fartyg eller gemensamt för flera fartyg. skall ett av ombuden utses att vara huvudskyddsombud med uppgift att samordna skyddsombudens verksamhet.
4 5 Ett skyddsombud företräder de ombordanställda i skyddsfrågor och skall verka för tillfredsställande skyddsförhållanden. Ombudet skall inom
sitt skyddsområde vaka över skyddet mot ohälsa och olycksfall. Ombudet skall i detta syfte delta vid planering av nya eller ändrade lokaler. anord- ningar. arbetsprocesser eller arbetsmetoder ombord eller av användning där av ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall samt vid planering av andra åtgärder av betydelse för säkerheten i arbetet. Ombudet skall vidare övervaka att fartyget är vederbörligen bemannat.
Ett skyddsombud skall försöka vinna arbetstagarnas medverkan i skyddsarbetet
Redaren och i förekommande fall andra arbetsgivare samt de ombord- anställda svarar gemensamt för att skyddsombudet får behövlig utbildning.
5 5 Ett skyddsombud har rätt att fullgöra sina uppgifter under arbetstid med bibehållna anställningsförmåner. Ombudet skall ges tillfälle att om- bord diSponera en lämplig lokal eller något annat utrymme som behövs för uppdraget.
6 & Redaren skall underrätta ett skyddsombud om förändringar av bety— delse för skyddsförhållandena på fartyget.
Ett skyddsombud har rätt att ta del av de handlingar och få de upplys- ningar i övrigt som behövs för ombudets verksamhet.
Vid tillsyn enligt denna lag skall tillsynsmyndigheten tillställa ett skydds-. ombud kopia av de skriftliga meddelanden som gäller fartyget i skyddsfrå— gor. om inte meddelandets innehåll framgår av fartygets tillsynsbok.
7 5 Om visst fartygsarbete innebär omedelbar och allvarlig fara för nå- gon ombordvarandes liv eller hälsa och rättelse inte genast kan uppnås genom hänvändelse till befälhavaren. får ett skyddsombud bestämma att arbetet skall avbrytas.
Om det behövs från skyddssynpunkt och rättelse inte genast kan uppnås genom hänvändelse till befälhavaren, får ett skyddsombud avbryta arbete som en arbetstagare utför ensam.
Om ett skyddsombud finner att ett förbud enligt 11 kap. l & överträds, får han avbryta arbete som avses med förbudet eller som behövs för att fartyget skall kunna påbörja eller fortsätta en förbjuden resa.
8 5 Ett beslut av ett skyddsombud enligt 75 gäller i fråga om ett fartyg som är förtöjt eller ligger till ankars i svensk hamn till dess sjöfartsverket har tagit ställning l saken.
I andra lall eller då det är fråga om räddningstjänst gäller skyddsombu- dets beslut till dess befälhavaren har tagit ställning. Befälhavaren får beordra arbete mot skyddsombudets beslut endast om han finner att beslu- tet är ogrundat eller att arbetet är nödvändigt för att undanröja eller förebygga en fara som han bedömer vara större än_den risk som har föranlett skyddsombudets beslut. Innan befälhavaren beordrar arbete i strid mot skyddsombudets beslut, skall han höra skyddskommittén, om det finns en sådan ombord enligt 105 första stycket och det inte föreligger tvingande hinder.
9 5 För skada till följd av en åtgärd som avses i 7.5 är skyddsombudet fri från ersättningsskyldighet.
10 5 På ett fartyg vars besättning normalt uppgår till minst tolv personer skall det finnas en skyddskommitté. sammansatt av företrädare för redaren och de ombordanställda. En skyddskommitté skall tillsättas även på ett annat fartyg. om de ombordanställda begär det.
I en skyddskommitté kan det ingå företrädare även för andra arbetsgiva- re än redaren. De ledamöter av kommittén som inte företräder redaren eller någon annan arbetsgivare utses av de ombordanställda. I val av sådana ledamöter deltar inte befälhavaren, maskinchefen eller ledamot av kommittén som före valet har utsetts av en arbetsgivare.
Sjöfartsverket kan, om förhållandena kräver det, medge att en skydds- kommitté utses gemensamt för llera fartyg som har samma redare. En sådan gemensam skyddskommitté utses enligt samma grunder som andra skyddskommittéer.
11 & Skyddskommittén skall planera och övervaka skyddsarbetet på far- tyget. Den skall noga följa utvecklingen i frågor som rör skyddet mot ohälsa och olycksfall. verka för tillfredsställande skyddsförhållanden i fartygsarbetet och övervaka att fartyget är vederbörligen bemannat. Skyddskommittén skall behandla frågor om de ombordanställdas häl- sovård och om planering som avser nya eller ändrade lokaler, anordningar, arbetsprocesser eller arbetsmetoder ombord eller användning där av ämnen som kan föranleda ohälsa eller olycksfall samt vidare andra åtgär- der av större betydelse för säkerheten i arbetet och frågor om upplysning och utbildning rörande arbetsmiljön. -
12 5 Ett skyddsombud får inte hindras att fullgöra sina uppgifter.
Den som har utsetts till skyddsombud får inte ges försämrade arbetsför- hållanden eller anställningsvillkor med anledning av sitt uppdrag. När uppdraget upphör skall den som har haft det vara tillförsäkrad arbetsför- hållanden och anställningsvillkor som överensstämmer med eller är likvär- diga med dem som skulle ha rätt om han inte hade haft uppdraget.
13 å Den som bryter mot 125 skall ersätta därav uppkommen skada. Vid bedömande om och i vad mån skada har uppstått skall hänsyn tas även till omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse. Om det är skäligt med hänsyn till skadans storlek eller andra omständigheter, kan skadestån— det sättas ned eller helt falla bort.
Är flera ansvariga för en skada, skall skadeståndsskyldigheten fördelas mellan dem efter vad som är skäligt med hänsyn till omständigheterna.
14 & En avtalsuppsägning eller en annan sådan rättshandling som sker i strid mot vad som sägs i 12% är ogiltig.
Om ett skyddsombud gör gällande att han med anledning av uppdraget att vara skyddsombud har blivit uppsagd från sin anställning eller har fått sina arbetsförhållanden eller anställningsvillkor försämrade, har han rätt att stå kvar i sin befattning under oförändrade arbetsförhållanden och anställningsvillkor till dess frågan har prövats slutligt. På yrkande av redaren får dock domstol förordna att vad som har sagts nu inte skall gälla.
Om ett skyddsombud efter det att anställningen upphört har väckt talan om att anställningsförhållandet skall bestå på grund av att uppsägningen är ogiltig enligt första stycket. får domstol på yrkande förordna att skydd som- budet skall få återgå i arbetet för tiden till dess ett beslut eller en dom i frågan vunnit laga kraft. För-den tid förordnandet gäller har skyddsombu- det rätt till de anställningsvillkor som är förenade med hans tidigare befatt- mng.
Vad som sägs i denna paragraf om rätt att stå kvar i befattning eller återgå i arbetet utesluter inte tillämpning av 17 eller 18.5 sjömanslagen (19731282). ' - -
l2 Riksdagen 1987/88. ! .ru/nl. Nr.?
15 5 Den som vill fordra skadestånd enligt 13.5 eller väcka talan som avses i 14% skall underrätta motparten om detta inom ett år och sex månader från avslutandet av den åtgärd som anspråket grundas på. Har inom den tiden förhandling rörande anspråket påkallats enligt lagen (l976:580) om medbestämmande i arbetslivet eller med stöd av kollektiv- avtal skall talan väckas inom sex månader efter det att förhandlingen avslutades. ] annat fall skall talan väckas 1nom tva år från avslutandet av den åtgärd som anspråket grundas på.
Första stycket skall tillämpas ocksa 1 fråga .om anspråk på anställnings- förmåner enligt 5 5.
Iakttas inte vad som föreskrivs i första eller andra stycket. är rätten till
talan förlorad.
16 5 Mål om tillämpningen av 12—1455 handläggs enligt lagen (197413711 om rättegången i arbetstvister. I fråga om talan mot arbetstagare gäller dock vad som är föreskrivet om rättegång i allmänhet.
17 5 I förhållande till redaren eller annan arbetsgivare vinner 4—9 och 12— 16 55 tillämpning när de som har utsett skyddsombudet har underrättat redaren eller arbetsgivaren eller befälhavaren om valet.
18 & Vad som sägs i 5 och 12— 17 åå skall tillämpas ocksa på ledamöterna -
av en skyddskommitté.
19 & Beträffande ett skyddsombud och sådan ledamot av en skyddskom- mitté som har utsetts av de ombordanställda skall lagen (1974z358) om facklig förtroendemans ställning på arbetsplatsen tillämpas som om han vore facklig förtroendeman utsedd av den lokala arbetstagarorganisation han tillhör. Detta gäller dock inte i den mån hans rättigheter enligt detta kapitel därigenom skulle inskränkas.
20 & Bestämmelserna i detta kapitel gäller inte utländska fartyg i vidare mån än regeringen föreskriver det.
, 10 kap. Tillsyn 'I'i/Isyns'myndig/leter
] & Tillsyn av fartyg och deras utrustning och drift enligt denna'lag och enligt föreskrifter som utfärdas med stöd av lagen utövas av sjöfartsverket. om något annat inte anges i lagen.
1 frågor som avser arbetsmiljön skall tillsynen utövas i samverkan med'
arbetarskyddsstyrelsen. Bestämmelser om tillsyn av livsmedelshanteringen finns i livsmedels- Iagentl97lz511).
2 & Tillsyn av fartyg som ägs eller brukas av svenska staten och som används för annat ändamål än att i allmän trafik befordra passagerare eller gods utövas av den myndighet som förvaltar fartyget. om regeringen inte föreskriver något annat. Myndigheten skall samråda med sjöfartsverket.
3 & Regeringen får besluta att en svensk utlandsmyndighet skall utöva tillsyn utanför Sverige. Regeringen får vidare föreskriva att tillsynen av vissa slag av fartyg. viss utrustning eller vissa förhållanden ombord skall utövas av en särskilt förordnad tillsynsmyndighet.
4 & Sjöfartsverket får uppdra åt sakkunniga att biträda vid tillsytätsförrätt- ningar eller att verkställa sådana förrättningar utanför Sverige.
Om en svensk utlandsmyndighet har förordnats att utöva tillsyn av fartyg. får myndigheten utse sakkunniga att verkställa tillsynsförrättningar utanför Sverige eller att biträda vid sådana förrättningar.
'1ills'ynsft'irrälmingar
5; & Tillsynen av fartyg och deras utrustning och drift utövas vid tillsyns- förrättningar. Sådana förrättningar utförs som besiktningar eller som in- spektioner.
. Besiktningar företas planmässigt. När det finns särskild anledning till- det. kan en besiktning företas även utom planen. Besiktningar skall företas särskilt för att undersöka om ett fartyg är sjövärdigt, för att undersöka om det är lämpligt att användas som passagerarfartyg, och
för att bestämma dess minsta tillåtna fribord. .
Inspektioner företas när en tillsynsmyndighet finner det motiverat.
6 5 Ett fartyg som byggs för en svensk beställare skall besiktigas innan det används till sjöfart för undersökning om det är sjövärdigt.
Om ett utländskt fartyg har blivit svenskt, skall sadan besiktning av sjövärdigheten äga rum. om inte tillsynsmyndigheten finner det obehövligt med hänsyn till fartygets beskaffenhet eller omständigheterna i övrigt.
Bestämmelserna i denna paragraf gäller passagerarfartyg, oavsett'dräk- ' tighet, och andra fartyg med en bruttodräktighet av minst 20.
7 5 Ett fartyg som har-besiktigats enligt 6.5 skall besiktigas särskilt om det har genomgått någon större ombyggnad reparation eller förnyelse eller har lidit skada som kan in_verka menligt på sjövärdigheten.
Särskild besiktning kan också äga rum när tillsynsmyndigheten finner särskilda skäl till det.
8 & Vid en inspektion skall. om förhållandena inte föranleder annat. undersökas '
om arbetsmiljön är tillfredsställande. om fartyget är behörigen lastat eller barlastat-. : om fartyget är bemannat på betryggande sätt. och om fartyget' 1 övrigt är i behörigt skick.
9 & Tillsyn av utländska fartyg sker genom inspektion. När det gäller förhållanden som omfattas av certifikat. skall inspektionen begränsas till granskning av fartygets certifikat eller därem'ot svarande handlingar som sägs i 1 kap. 8.5, om det inte finns grundad anledning att anta att fartyget eller dess utrustning avviker från uppgifterna' 1 certifikaten eller handling- arna i nagot väsentligt avseende.
På framställning av en myndighet i en främmande stat får dock sjöfarts-
verket besluta om en annan tillsynsförrättning än inspektion för ett fartyg . som hör hemma i den främmande staten och. om så erfordras. utfärda ett certifikat eller en annan handling som avses i denna lag'eller i föreskrifter ' som utfärdas med stöd av lagen.
10 5 Den som verkställer en tillsynsförrättning eller biträder vid en sådan förrättning skall lämnas tillträde till fartyget. Han får där göra de undersök- -
ningar och ta de prov som han behöver och ta del av de handlingar rörande fartyget som finns ombord. För uttagna prov lämnas inte någon ersättning.
Vid förrättningarna skall såvitt möjligt undvikas att fartyget fördröjs eller att någon annan olägenhet uppkommer.
]] & Polismyndigheter. tullmyndigheter. miljö- och hälsoskyddsnämnder samt läkare är skyldiga att lämna tillsynsmyndigheterna det biträde och de upplysningar som de behöver för att utöva tillsyn enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har utfärdats med stöd av lagen.
När en tullmyndighet på-begäran enligt första stycket medverkar vid tillsyn enligt denna lag. har tjänstemän vid tullverkets kustbevakning de befogenheter att vidta åtgärder som anges-i 2 och 4 55 lagen ("1982:395) om tullverkets medverkan vid polisiär övervakning. Därvid gäller föreskrifter- na i 5. 6. 8 och 9 ååå nämnda lag.
Skyldigheterför redare m.fl.
12 5 Ett fartygs redare och ägare ansvarar för att fartyget undergår tillsyn enligt denna lag och enligt föreskrifter som meddelas med stöd av lagen.
Redaren samt befälhavaren och övrigt befäl ombord skall lämna tillsyns- myndigheten det bistånd den behöver vid tillsynsförrättningar och lämna . varje upplysning som den begär vid sådana förrättningar.
13 5 På anmodan av sjöfartsverket eller av annan tillsynsmyndighet som regeringen bestämmer är redaren skyldig att låta undersöka ämnen och. material som används på fartyget eller ingår i dess last och att tillhandahål- la prov för sådan undersökning. Samma skyldighet gäller i fråga om maski- ner, redskap eller andra tekniska anordningar på fartyget.
I fråga om ämnen och material. vars inlastning är förestående men som ännu inte har kommit under redarens vård, har lastägaren den skyldighet som åvilar redaren enligt första stycket.
En undersökning enligt första stycket skall bekostas av den som har ålagts att föranstalta om undersökningen eller att tillhandahålla prov för undersökningen. om inte myndigheten beslutar att kostnaden helt eller delvis skall ersättas av statsmedel.
Om någon underlåter att följa en anmodan enligt denna paragraf eller inte kan underrättas om ett beslut med en sådan anmodan utan dröjsmål som äventyrar syftet med beslutet. får tillsynsmyndigheten låta verkställa åtgärderna på hans bekostnad. Detsamma gäller även i andra fall när ett beslut har meddelats, om omedelbar åtgärd krävs men inte kan förväntas bli vidtagen av den som avses med beslutet.
En anmodan enligt denna paragraf-får förenas med vite.
14 & En redare eller någon annan som använder en viss produkt vid fartygsarbete eller som har uppdragit åt någon annan-att utförå ett visst fartygsarbete är skyldig att på anmodan av en tillsynsmyndighet lämna upplysning om vem som har levererat produkten eller utför arbetet. En anmodan enligt denna paragraf får förenas med vite.
Ritningar
15 5 Om ett fartyg byggs eller byggs om för svensk räkning och fartyget enligt denna lag eller föreskrifter som utfärdas med stöd av lagen skall
undergå någon annan tillsynsförrättning än inspektion. skall ritningar till fartyget ges in till sjöfartsverket i god tid innan det arbete påbörjas som ritningarna avser. I trängande fall får ritningarna sändas in snarast däref- ter. '
Ritningar till ett utländskt fartyg som har blivit svenskt och därför skall undergå besiktning i fråga Om sjövärdigheten skall ges in till sjöfartsverket så snart det kan ske.
16 5 Ett fartygs redare eller beställare skall se till att ritningar som avses i 15 & ges in till sjöfartsverket inom den tid som anges där.
17 & På begäran av en beställare. redare eller skeppsbyggare skall sjö— fartsverket granska ritningar som avses i 15% och avge det yttrande som granskningen ger anledning till med hänsyn till bestämmelserna i denna lag eller i föreskrifter som utfärdas med stöd av lagen.
Ritningar rörande maskineri. utrustning eller särskilda anordningar om- bord skall granskas även på framställning av en tillverkare. -
Tillsynsbok
18 & Ett-svenskt passagerarfartyg. oavsett dräktighet. och ett annat svenskt fartyg med en bruttodräktighet av minst 20 skall ha en tillsynsbok.
När en tillsynsförrättning har utförts, skall förrättningsmannen i tillsyns- boken anteckna förrättningen, anmärkningar som har framkommit vid förrättningen och åtgärder som har vidtagits med anledning av anmärk- ningarna. Förrättningsmannen skall även underrätta tillsynsmyndigheten och fartygets redare om det som har antecknats i tillsynsboken.
19 & Befälhavaren skall se till att fartygets tillsynsbok och de certifikat som har utfärdats för fartyget enligt denna lag eller föreskrifter som har utfärdats med stöd av lagen finns ombord och hållstillgängliga vid tillsyns- förrättningar. -
Ingen får förvägras att ta del av innehållet i tillsynsboken, om han behöver det för att kunna ta till vara sin rätt.
Bemyndiganden
20 & Regeringen eller efter regeringens bemyndigande sjöf'artsverketfår 'föreskriva att en tillsynsmyndighet har rätt att godta följande undersök- ningar som tillsynsförrättningar verkställda av en svensk myndighet:
]. Undersökningar av fartyg och utrustning som företagits av en ut- ländsk myndighet eller ett klassificeringssällskap.
2. Undersökningar som företagits av en annan sakkunnig. om de bara avser'utrustning till fartyg och personlig skyddsutrustning.
21 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela ytterligare föreskrifter om tillsynsförrättningar och om tillsyns- böcker.
22 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om avgifter till staten för tillsyn av fartyg och om ersättning åt sakkunniga som enligt 4é anlitas för tillsynsfön'ättningar. Detsamma gäller avgifter för provning och granskning av material och utrustning till fartyg.
13 Riksdagen 1987/88. 1 mm!. Nr 3
23 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela de föreskrifter som behövs om granskning och godkännande av ritningar och om vilka ritningar som skall ges in. Regeringen eller myndig- heten får också föreskriva eller i enskilda fall medge undantag från skyldig- heten att ge in ritningar till vissa typer av- fartyg och till fartyg som innehar klass' 1 ett klassificeringssällskap. '
11 kap. Inskränkningar i rätten att "använda fartyg Förbud
15 Ett fartygs resa får-förbjudas tills rättelse har skett. 'om detlfinns skälig anledning att anta att fartyget inte är sjövärdigt för resa i den avsedda farten. att det i nagot väsentligt avseende har brister' 1 fraga om skyddet mot ohälsa eller olycksfall. . att det inte är lastat eller barlastat på ett betryggande sätt. att det medför passagerare utöver det högsta tillåtna antalet. eller att det inte är bemannat på ett betryggande sätt för den avsedda resan. Om det är fråga endast om brister i anordningar för arbetet eller i arbetsredskap. får 1 stället användningen av anordningarna eller redskapen förbjudas tills rättelse har skett. Om det finns skälig anledning att anta att användningen av en viss lokal. arbetsprocess eller arbetsmetod eller _av ett visst ämne innebär risk för ohälsa eller olycksfall. får användningen av lokalen', processen. metoden eller ämnet förbjudas tills rättelse har skett. Ett fartygs resa får också förbjudas. om fartyget inte hålls tillgängligt för tillsynsförrättning eller om fartyget saknar ett certifikat eller en motsvaran- de handling som fartyget skall ha enligt denna lag eller enligt föreskrifter som har meddelats med stöd av 1 kap. 7 eller 8 &. '
2 5 Ett beslut enligt 1 & meddelas av sjöfartsverket eller av annan myn- dighet som regeringen föreskriver.
Beslutet skall innehålla uppgifter om skälen för förbudet och om de åtgärder som skall vidtas för rättelse.
3 & Den myndighet som har förbjudit ett fartygs resa skall. om fartyget befinner sig inom Sveriges sjöterritorium, genast anmäla beslutet till polis-. tull- och lotsmyndigheterna.
Polismyndigheten skall vidta de atgärder som behövs för att hindra att förbudet överträds.
Lotsmyndigheten skall inställa de förrättningar för fartygets resa som' ankommer på den.
Om fartyget står under tullkontroll. får tullmyndigheten inte tillata det att avgå. Tullmyndigheten får ocksa tillfälligt ta hand om registreringsbevis och liknande handlingar. när det behövs för att hindra fartygets avgång.
Om förbudet gäller ett svenskt fartyg som befinner sig utomlands. är befälhavaren skyldig att pa begäran dV en svensk utlandsmyndighet lämna ',
den för fartyget gällande nationalitetshandlingen till myndigheten.
4 5 För att säkerställa ett förbud enligt l å andra eller tredje stycket får den myndighet som har meddelat beslutet även besluta om försegling eller annan avstängning av en anordning eller lokal som. är bristfällig. Ett sådant beslut verkställs genom myndighetens försorg. . -
Föreläggandcn
5 & Om det föreligger en brist söm avses i l & men det inte finns tillräckli- ga skäl att meddela ett förbud, får en myndighet som enligt Zä får meddela ett förbud 1 stället förelägga fartygets redare 'eller' ägare att avhjälpa bristen inom viss tid.
'Om den som har fått ett föreläggande inte åtlyder det eller om han inte kan underrättas om föreläggandet utan sådant dröjsmål som äventyrar syftet med det, får myndigheten'låta verkställa åtgärden på hans bekost- nad. Detsamma gäller även i andra fall när ett föreläggande har meddelats om omedelbar åtgärd krävs men inte kan förväntas bli vidtagen av den som avses med föreläggandet.
Vite
6 5 I ett beslut om förbud eller föreläggande enligt detta kapitel._ far vite sättas ut. -'
12 kap. Ansvarsbestämm'elser . .. Påföljder .] & Till böter eller fängelse'i högst ett år döms . 1. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift eller ;ett-.villkor-som har meddelats med stöd av 8 kap. 2 eller 4 &, ' 2. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett förbud enligt 11 kap. 1 5 mot ett fartygs resa eller mot användning av en anordning för' arbetet eller annat som nämns i andra stycket av nämnda paragraf.
3. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ett föreläggande som har. meddelats med stöd av 1 1 kap.. Så.
Om ett förbud eller föreläggande som avses i första stycket 2 eller 3 är förenat med vite. skall den som bryter mot det inte dömas till ansvar.
2 5 Till böter eller fängelse i högst sex månader döms
]. den som uppsåtligen lämnar oriktiga uppgifter för att få ett certifikat"
::som utfärdas enligt denna lag eller enligt en föreskrift med stöd av .1 kap. 75 eller'för att få giltighetstiden för.ett sådant certifikat förlängd,
2. redare och befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet använder ett fartyg till sjöfart utan att ha certifikat eller däremot svarandeihandling som skall ha utfärdats för fartyget eller-deSs utrustning enligt -:denna lag -.'.'eller enligt vad som har föreskrivits med' stöd av 1 kap. 7 eller 8 %.
3. redare och befälhavare som 'uppsat'ligen eller av oaktsamhet'anv'änder _
ett fartyg eller dess utrustningi strid mot- någon bestämmelse" 1 ett certifikat eller en däremot svarande handling som 'avses i.. 7.
4 redare oc'h befälhavare som uppsåtligen eller av öaktsamhet använder" .ett fartyg 'till sjöfart utan att det är försett med föreskrivna fribordsmärken. 5. redare och befälhaVar'e som uppsåtligen" eller av oaktsamhet underlå—
ter att göra vad som skäligen kan fordras för att förhindra att den som ingår '
'i minimibesättningen och tillhör däcks— eller maskinpersonalen utan till- .—-stånd anställs av någon annan än redare'n eller' ägaren,' ' '
6. en befälhavare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet framför ett '
fartyg i strid mot vad-som gäller i fråga om minimibesättning enligt 5 kap. 5 5 eller bemanningsföreskrifter enligt 5 kap. 13%,
7. redare som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet underlåter att göra Vad som skäligen kan fordras för att förhindra att fartyget framförs i strid mot 5 kap.'5.eller' 13 &,
8. redare eller ägare som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att se till att fartyget undergår tillsyn enligt denna lag eller en föreskrift som har meddelats med stöd av lagen,
9. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att anlita lots, när han är skyldig att göra det på grund av en särskild föreskrift.
3 5 Till böter döms
1. befälhavare och maskinchef som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra vad han enligt 5 kap. 25 andra stycket och 3å andra stycket ålagts att göra innan en resa påbörjas.
2. befälhavare som av oaktsamhet framför ett fartyg i strid med vad som gäller i fråga om minimibesättning enligt 5 kap. 55 eller bemanningsföre- skrifter enligt 5 kap. 13 &. om inte förseelsen är ringa,
3. redare som av oaktsamhet underlåter att göra vad som skäligen kan fordras av honom för att förhindra att fartyget framförs i strid mot 5 kap. 5 eller 13 & om inte förseelsen är ringa,
4. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet tjänstgör på ett" fartyg som befälhavare. maskinchef eller ansvarig för vakt utan att inneha den behö- righet som är föreskriven i minimibesättningsbeslutet eller i bemanningsfö- reskrifterna, dock inte om han har uppehållit befattningen på grund-av ett plötsligt sjukdomsfall eller en annan liknande händelse.
5. befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar sina skyldigheter beträffande kost och vatten samt bostads- och hälsovårdsför- hållanden enligt 7 kap. 7 &,
6. befälhavare som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att se till att nytillträdande ombordanställda får kännedom om fartyget m.m. enligt 7 kap. 8 5,
7. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet utan giltigt skäl tar bort en skyddsanordning eller sätter den ur funktion,
8. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot en föreskrift som har meddelats med stöd av 8 kap. 3 eller 5—7 55,
9. befälhavare som uppsåtligen beordrar arbete i strid mot ett beslut av ett skyddsombud enligt 9 kap. 7å utan att något sådantskäl som anges i 9 kap. Så föreligger, om därmed intresset av att skyddsarbetet ombord bedrivs i behörig ordning uppenbart åsidosätts,
10. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar sina skyldighe- ter beträffande ritningar till ett fartyg enligt 10 kap. 16?) eller tillsynsbok och certifikat enligt 10 kap. 19 &,
11. den som i andra fall än som sägs i 25 I uppsåtligen eller av oaktsam- het lämnar oriktiga uppgifter till en myndighet vid fullgörande av skyldig- het enligt 10 kap.12å andra stycket eller .14å' eller annars i fråga om en åtgärd som myndigheten har givit anvisning om,
12. den som uppsåtligen eller av oaktsamhet försummar att fullgöra
anmälningsskyldighet som har ålagts. honom med stöd av. 13 kap. 55.
4 & Bestämmelser om ansvar för den' som öVer'träd'er vad som sägs. om '
tystnadsplikt' 1 13 kap. 95 fi'nns 12'0 kap. 3ä br'ottsbalkenj
5 5 Ingen får dömas till ansvar enligt denna lag, om gärningen är' belagd med strängare straff i brottsbalken eller sjölagen(1891:35 s. 1).
F ärver/(ande
6 5 Har vid ett brott som avses i detta kapitel en anordning eller ett ämne använts i strid mot ett förbud enligt 8 kap. 4.5 eller 11 kap. 1 5 andra och tredje styckena, skall egendomen förklaras förverkad, om det inte är
uppenbart oskäligt. I stället för egendomen kan dess värde förklaras förverkat.
Behörig domstol 7 & Mål om ansvar och förverkande enligt denna lag eller enligt föreskrif- ter som har meddelats med stöd av lagen handläggs av domstol som är behörig enligt bestämmelserna i 336 och 338 åå sjölagen(1891 : 35 s. 1).
13 kap. Övriga bestämmelser Beslut
1 5 Ett beslut enligt denna lag skall gälla omedelbart. om det inte före- skrivs något annat i beslutet eller den domstol eller myndighet som skall pröva en underställning eller ett överklagande förordnar annat.
Underställning och överklagande
2 5 Har ett beslut om förbud enligt 11 kap. 1 % meddelats av en annan myndighet än sjöfartsverket, skall det genastlunderställas verket.
Ett .beslut som skall underställas sjöfartsverket får inte överklagas. ' Detsamma gäller ett beslut som har meddelats inom sjöfartsverket och som, enligt vad regeringen föreskriver, skall underställas någon inom verket. _
3 5 Ett beslut enligt denna lag som'inte skall underställas någon får överklagas .
1. hos sjöfartsverket. om beslutet har meddelats av en myndighet som inte är central förvaltningsmyndighet,
2. hos regeringen. om beslutet avser ett fartygs bemanning eller ett medgivande enligt 5 kap. 12% andra stycket och har meddelats av en central förvaltningsmyndighet,
3. hos kammarrätten i andra fall än som avses i 1 och 2. Ett provisoriskt beslut om minimibesättning får inte överklagas.
4 5 För att ta till vara arbetstagarnas intresse får ett beslut enligt denna lag överklagas av ett huvudskyddsombud eller. om ett sådant ombud inte finns, av ett annat skyddsombud. Även en.arbetstagarorganisation ;får överklaga ett beslut i den mån saken rör medlemmarnas intresse.
Bemyndigande” m.m.
5 & Bestämmelser om befälhavarens skyldighet att anmäla vissa händel- ser ombord till sjöfartsverket finns i sjölagen(1891235 5. 1).
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får föreskri- va skyldighet för redare och befälhavare att anmäla
]. inträffade olycksfall eller tillbud till olycksfall eller sjukdomsfall ut- över vad som anges i sjölagen,
2. uppkomna skador eller vidtagna åtgärder som har betydelse för ett fartygs sjövärdighet.
Prop. 1987/88z'3
6 Q' Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela föreskrifter om skyldighet att anlita lots och om lotsavgift.
7 & Regeringen eller den myndighet _som'regeringen bestämmer f'år be-l
träffande fiskefartyg och andra fartyg som är av särskild beskaffenhet
meddela särskilda föreskrifter i de avseenden som lagenlomfattar och i enskilda fall medge undantag från lagens bestämmelser.
8 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med- dela särskilda föreskrifter för totalförsvaret med avvikelse från bestämmel- serna i 6—9 kap-. i denna lag. Föreskrifter som avser förhållandet mellan' enskilda eller som annars måste meddelas i lag får dock inte meddelas med _ stöd av denna paragraf.
Sekretess
9 & Den som har tagit befattning med tillsyn enligt denna lag eller utsetts till skyddsombud eller ledamot äv skyddskommitté får inte obehörigen röja eller utnyttja vad han under uppdraget eller i sin tjänst har fått veta om yrkeshemligheter eller arbetsförfaranden eller i övrigt om enskildas ekono- miska eller personliga förhållanden eller förhållanden av betydelse för rikets säkerhet.
I det allmännas verksamhet tillämpas bestämmelserna 1 sekretesslagen (1.980 100) 1- stället för vad som sägs i första stycket. I fråga om den som är skyddsombud eller ledamot av skyddskommitté på fartyg 1 det allmännas verksamhet tillämpas 14 kap. 7 9 och 1055 sekretesslagen-.-
Denna lag träder i kraft den 1-juli 1988, då lagen (1965:719) om säkerhe- ten på fartyg skall upphöra att gälla. Bestämmelserna om preskription i 9 kap. 155 i den nya lagen tillämpas
endast om den åtgärd som anspråket grundas på har företagits efter ikraft- ' trädandet. I annat fall tillämpas bestämmelserna om preskription 1 3 kap. 11 5 sjätte stycket' 1 den gamla lagen.
Beslut som har meddelats före ikraftträdandet överklagas enligt äldre bestämmelser. '
En föreskrift som har meddelats med stöd av den'gamla lagen och som gäller vid ikraftträdandet skall fortfarande gälla och vid tillämpning av den ' . - nya lagen anses ha meddelats enligt denna. ] fråga om påföljd för överträ- delse av bestämmelser i lagen eller vad som har föreskrivits med stöd av. denna gäller äldre bestämmelser om dessa leder till lindrigare påföljd eller frihet från påföljd. ' - -
Om det i en lag eller'i en författning hänvisas till en föreskrift som har . ersatts genom en föreskrift i denna lag, tillämpas i stället den' nya föreskrif- ten. = ' '
2 Förslag till '. Prop. 1987/88:3 Lag om ändring i sjöarbetstidslagen(1970:105)
Härigenomföreskrivs att det i sjöarbetstidslagen(1970: 105) skall införas en ny paragraf, 21 5. av följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
2151
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela särskilda föreskrifter för. totalförsvaret. med avvikelse från denna _lag. Föreskrifter som avser förhållandet mellan enskilda eller som annars måste meddelas i lag,7 får dock inte meddelas med stöd av ' denna paragraf. '
Denna lag träderi kraft den ljuli 1988.
' Senaste lydelse av förutvarande 21 5 1975:729. . . 187
3 Förslag till Lag om ändring i livsmedelslagen(1971 :51 ])
Härigenom föreskrivs att 45 livsmedelslagen(1971:511) skall ha följan-
de lydelse.
Nuvarande lydelse
45'
Föreslagen lydelse
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer f'år meddela föreskrifter om undantag från lagens tillämpning i fråga om vissa slag av livsmedel eller livsmedelstillsatser.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från lagens tillämpning på försvars- makten.
Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om undantag från lagens tillämpning på försvars- makten och såvitt avser fartyg och luftfartyg.
Denna lag träder i kraft den ljuli 1988.
' Senaste lydelse 1982:1081.
4 Förslag till Prop. 1987/88:3 Lag om ändring i arbetsmiljölagen('197721160)
Härigenom föreskrivs att 1 kap. 3 5 arbetsmiljölagen(1977: 1160) skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse - Föreslagen lydelse 1 kap. 3 5' Lagen gäller ej Lagen gäller ej
1. skeppstjänst på andra fartyg 1. fartygsarbete som avser andra än örlogsfartyg, fartyg än örlogsfartyg.
2. arbete som utföres i arbetsgi- 2. arbete som utförs i arbetsgiva- varens hushåll. rens hushåll.
Denna lag träder i kraft den ljuli 1988.
' Senaste lydelse 1982: 674. 189
Närvarande: justitierådet Mannerfelt, regeringsrådet Voss, justitierådet Broome.
Enligt protokoll vid rcgeringssammanträde den 21 maj 1987 har regering—. en på hemställan av statsrådet Hulterström beslutat inhämta lagrådets. yttrande över förslag till
1. fartygssäkerhetslag.
2. lag om ändring i sjöarbetstidslagen(1970:105).
3. lag om ändring i livsmedelslagen(1971:51 1),
4. lag om ändring i arbetsmiljölagen(1977:]160). Förslagen har inför lagrådet föredragits av hovrättsassessorn Lars Lind- ström.
Före remissbeslutet fick lagrådet av l'öredraganden en orientering om förslagens allmänna grunder.
Förslagen föranleder följande yttrande:
Förslaget till fartygssäkerhetslag Lagrådet:
Rubriken Enligt förevarande lagförslag skall i en mångfald avseenden normgivningen vara delegerad till regeringen eller lägre organ. Sålunda avses enligt ett flertal bestämmelser gälla bemyndiganden antingen för regeringen ensam eller för regeringen eller efter regeringens bemyndigande förvaltningsmyn- dighet (oftast sjöfartsverketl att meddela närmare föreskrifter i särskilt angivna ämnen. Bemyndigandena för regeringen är i en del fall annorlunda uppbyggda, nämligen så att lagen eller delar därav blir gällande för vissa f'artygskategorier endast såvitt regeringen föreskriver det: av: sistnämnda bemyndiganden är främst 1 kap. 15 andra stycket och 9 kap. 205 av intresse för det fortsatta resonemanget. Ett särskilt spörsmål uppkommer när det gäller den likartade föreskriften i 7 kap. 145 men detta behandlar lagrådet under nämnda paragraf. En ytterligare variant representeras av 13 kap. 7 5 och 85 första meningen.
När normgivningsmakt delegeras är givetvis att uppmärksammade grän- ser som enligt regeringsformen (RF) gäller för delegeringsmöjligheterna. Såvitt angår nu förevarande rättsområde är därvid företrädesvis av intres- se att tillse att den normgivning som sker med stöd av lagstiftningens bemyndiganden inte kommer att beröra ämnen som faller inom det s.k. obligatoriska området, varvid särskilt regleringar av civilrättslig eller pro- cessrättslig natur kommer i blickfältet ('8 kap. 25 och 11 kap. 45 RF).
Delvis har synpunkter av nu angiven art beaktats vid avfattningen av
förslaget till fartygssäkerhetslag. nämligen när det gäller det bemyndigande som i 13 kap. 85 ges för regeringen att meddela särskilda föreskrifter för totalförsvaret (jfr förslaget till ändring i sjöarbetstidslagens 21 5). Där an- ges uttryckligen den begränsningen av bemyndigandets räckvidd, att före- skrifter som avser förhållandet mellan enskilda eller som annars måste meddelas i lag inte får meddelas med stöd av bemyndigandet; förebild för detta stadgande har varit 15' kap. '1 5 andra stycket luftfartslagen (1957:297). -
Som redan har antytts är det de föreslagna bestämmelserna i 1 kap. 1 5 andra stycket, 9 kap. 205 och 13 kap. 75 som särskilt förtjänar uppmärk- samhet i detta sammanhang. Enligt den första bestämmelsen kan regering- en göra i princip hela lagen tillämplig på örlogsfartyg och enligt den andra föreskriva att lagens 9 kap. skall gälla för utländska fartyg. Den tredje av bestämmelserna delegerar till regeringen (myndighet') att beträffande vissa slags fartyg meddela särSkilda föreskrifter. Utnyttjas dessa bemyndigan— den fullt ut. skulle - i strid mot RF — i delegationen komma att inbegripas vissa civilrättsliga föreskrifter i 9 kap., liksom en del processrättsliga regler i samma kapitel ochi 13 kap.
Även om det kan förutsättas att regeringen. vid utnyttjande av de befo— genheter som den i övrigt genom delegering har erhållit, utan uttrycklig föreskrift beaktar RF:s förut nämnda gränser. är det inte tillfredsställande om riksdagens bemyndigande är utformat så. att det enligt sina ordalag kommer att täcka regleringar som faller inom det obligatoriska lagområdet. I klarhetens intresse bör för bemyndigandcna gälla en begränsning. mot- svarande den som stadgats i 13 kap. 85 andra meningen i förslaget.
För att uppnå angivet ändamål kan man tillgripa endera av två utvägar. Den ena är att i nyinsatta bestämmelser, som upptas i direkt anslutning till varje ifrågakommet bemyndigande, ge föreskrifter av samma innebörd som 13 kap. 85 andra meningen. Den andra är att med räckvidd för hela lagen föreskriva — t.ex. i ett nytt tredje styckei 1 kap. 1 5 -— att föreskrifter som avser förhållandet mellan enskilda eller som annars mäste meddelas i lag inte får meddelas med stöd av lagens bemyndiganden. Den sistnämnda lösningen synes vara den enklaste. Med en föreskrift av det slaget kan 13 kap. 85 andra meningen utgå. '
1 kap. 15
Enligt förslaget skall lagen inte tillämpas i den mån det är särskilt föreskri- vet eller följer av internationella överenskommelser eller allmänt erkända folkrättsliga grundsatser. Bestämmelsen. som riktar sig till såväl myndig- heter som enskilda. väcker frågan om Sveriges åtaganden enligt internatio— nella överenskommelser kan göras gällande här även om de inte har införlivats med intern svensk rätt genom lagstiftning. ' Grundlagberedningen berörde frågan i samband med den situation som föreligger när Sverige genom medlemskap i en mellanstatlig organisation har förbundit sig att följa organisationens beslut. För att ett- sådant beslut skall bli bindande inom Sverige eller kunna åberopas av dem som är
underkastade svensk rätt fordras enligt beredningen en ”transformcring" till svensk lag eller författning (SOU 1972: 15 s. 180, jfr s. 84 samt prop. 1973c90 bil. 3 s. 228 och 230). Kravet på införlivande har i detta hänseende numera indirekt kommit till uttryck i 10 kap. 55 andra stycket RF i dess lydelse från och med den 1 januari 1986. 1 betänkandet Internationella överenskommelser och svensk rätt har motsvarande uppfattning uttryckts så att sådana bestämmelser i en internationell överenskommelse som berör myndigheternas eller enskildas handlande kräver en särskild Statsrättslig akt vid sidan av den varigenom Sverige blir bundet av överenskommelsen för att göra dem tillämpliga här (SOU 1974:100 5.47). Det har ifrågasatts om ståndpunkten att införlivande krävs är riktig för traktatmässiga förplik- telser av vad slag som helst. och det har ansetts inte uteslutet att ett visst utrymme finns för tillämpning av en internationell överenskommelse utan att denna har kommit till uttryck i en svensk författning (se lLU 1961:38 s.2ff). Principen att införlivande krävs har emellertid slagits fast av de båda högsta domstolarna: se NJA 1973 5.423 och 1981 s. 1205 samt RÅ l974:61. Detta torde dock inte utesluta att en förpliktelse enligt en icke införlivad internationell överenskommelse i vissa fall skulle kunna beaktas inom Sverige. Sålunda har t. ex. i rättsfallet NJA 1984 s. 903 konventions- förpliktelser som inte införlivats med svensk lag ansetts understryka vik- ten av att Sverige vid tillämpningen av svensk lag inte godkänner utländska rättsliga åtgärder som tillkommit under förhållanden som är oförenliga med grundläggande principer för rättsordningen här i landet och tillika oförenli- ga med Sveriges åtaganden enligt konventionerna.
Någon begränsning i fråga om de internationella överenskommelser som avses har inte gjorts i förevarande paragraf. Lagen kan således enligt ordalydelsen åsidosättas med hänvisning till vilken som helst internationell överenskommelse. Uppenbarligen bör det dock- endast bli fråga om en överenskommelse som är av relevans för säkerheten och miljön på fartyg.
Tekniken att i en lag helt allmänt hänvisa till internationella överens- kommelser är ingen nyhet. Liknande hänvisningar finns t. ex. i sådana i detta sammanhang näraliggande lagar som lagen (1973: 1 198") om ansvarig- het för oljeskada till sjöss (25 femte stycket) och lagen (1980:424) om åtgärder mot vattenförorening från fartyg ("11 kap. 3 5). l förarbetena till nämnda lagar framgår emellertid vilka internationella överenskommelser som avses (se prop. 1973: 140 s. 141 och 152 samt prop. 1979/80: 167 s. 137). Någon motsvarande vägledning för bedömningen av vilka överens- kommelser som anses kunna föranleda undantag från tillämpningen av fartygssäkerhetslagen ges inte. 1 motiven till förevarande paragraf sägs endast att lagen i följande paragrafer innehåller en hel del undantag från tillämpningen när det gäller främmande fartyg och att sådana undantag kan följa även av andra föreskrifter liksom av konventioner och allmänt erkän- da folkrättsliga grundsatser. Lagtextcns uttryck "internationella överens- kommelser” synes därför avse konventioner och motsvarande av regering- en ingångna avtal som reglerar behandlingen av utländska fartygi de ämnen som omfattas av fartygssäkerhetslagen.
Enligt lagrådets mening bör allmänna hänvisningar till internationella överenskommelser undvikas såvitt möjligt. Lagrådet kan inte bedöma om
det utöver sådana överenskommelser som har införlivats med svensk rätt — och därmed täcks av lagtextens ttttryck "i den mån det är särskilt föreskrivet" — finns överenskommelser som inte har transformerats eller inkorporerats men likväl är av sådant slag att de skulle kunna utgöra hinder mot tillämpning av fartygssäkerhetslagen. Om så är fallet bör de anges i lagtexten. varvid ett införlivande genom inkorporering får anses ha skett. Det bör då också vid kungörandet upplysas var överenskommelserna är publicerade; jfr 145 lagen (1976:633) om kungörande av lagar och andra författningar.
Anges överenskommelserna endast i motiven. blir den rättsliga innebör- den av lagtextens hänvisning oklar. Nära till hands kan ligga ett antagande att överenskommelserna får beaktas endast om en tillämpning av fartygs- säkerhetslagen skulle. vara oförenlig med såväl Sveriges åtaganden enligt överenskommelserna som med grundläggande principer för rättsordningen här i landet. Eftersom ett sådant beaktande enligt det ovan redovisade rättsfallet NJA 1984 s. 903 kan ske även utan en hänvisning till "internatio- nella överenskommelser", torde emellertid hänvisningen — i förening med omnämnandet av de ifrågavarande överenskommelserna i motiven — inte fylla annan funktion än att fästa uppmärksamheten på de relevanta över- enskommelserna. Det är i och för sig en vällovlig funktion men ger inte överenskommelserna den självständiga rättsverkan som de skulle få vid ett införlivande.
Om det finns bestämmelser i några för Sverige bindande internationella överenskommelser rörande säkerheten och arbetsmiljön på fartyg. vilka inte har transformerats genom fartygssäkerhetslagen eller på annat sätt införlivats med svensk rätt men som likväl anses böra gälla i stället för bestämmelser i fartygssäkerhetslagen, bör således enligt lagrådets mening dessa överenskommelser anges i lagtexten. Finns det inga sådana bestäm- melser, bör hänvisningen till "internationella överenskommelser" utgå.
65
Den föreslagna paragrafen får såvitt gäller punkt 1 anses syfta till överlåtel- se till utländska subjekt av svensk förvaltningsuppgift. Som framgår av specialmotiveringen är frågan, om överlåtandet kan enligt 10 kap. 5 5 tredje stycket RF delegeras till regeringen eller annan myndighet, beroende på om det rör sig om beslut i ”särskilda fall". Enligt departementschefen skulle detta krav vara uppfyllt. när eertifieringsuppgiften enligt fartygs- säkerhetslagen överläts till vissa bestämda utländska subjekt. Tanken sy- nes vara att överlåtandet skall avse utfärdande av viss typ av certifikat. 1 linje härmed anges i lagtexten att överlåtandet sker genom att regeringen (annan myndighet) får "föreskriva” angående giltigheten av vissa certif- kat, alltså genom ett normbeslut.
Enligt lagrådets mening ger emellertid lagtexten i 10 kap. 55 tredje stycket RF och dess förarbeten vid handen att vad som kan delegeras till regeringen och annan myndighet endast är ett överlåtande i form av förvaltningsbeslut i enskilt fall och inte överlåtande genom normbeslut. Detta torde här i sin tur innebära att det enda som kan anförtros regeringen
eller annan myndighet är att besluta att visst utländskt subjekt får utfärda ett certifikat i ett konkret fall, alltså beträffande visst fartyg. (Se SOU 1984: 14 s. 89 och 94. prop. 1984/85:61 s. 17 och 30.)
Om regeringen (med rätt till subdelegation) skall få en befogenhet med nyss nämnd innebörd. måste lydelsen av 65jämkas så att ordet "föreskri— va” byts ut mot "i särskilt fall besluta".
En sådan befogenhet skulle emellertid måhända utifrån praktiska över- väganden vara av begränsat värde. Lagrådet vill därför väcka tanken att det direkt i lag överläts till angivna utländska rättssubjekt att utfärda vissa typer av certifikat. En sådan konstruktion är i överensstämmelse med 10 kap. 55 tredje stycket RF. Lagrådet saknar underlag för att utarbeta behövliga bestämmelser härom.
Enligt punkt 2 kan vissa certifikat utfärdas av ”annan sakkunnig”. Bestämmelserna i 10 kap. 55 tredje stycket RF medger inte att en förvalt- ningsuppgift överlåts till utländsk fysisk person. För att punkt 2 skall kunna tillämpas i fråga om en fysisk person måste denne således vara svensk. Att förvaltningsuppgift kan överlämnas till enskild (svensk") indi- vid framgår av 11 kap. 65 tredje stycket RF. Det krav på stöd i lag som där - uppställs när uppgiften innefattar myndighetsutövning får anses uppfyllt genom förevarande lagrum. Är avsikten att punkten 2 skall avse även utländsk inrättning torde detta böra utsägas i lagtexten".
3 kap. 85
Såvitt gäller den i lagrttmmet föreslagna möjligheten att till utländskt klassificeringssällskap överlåta befogenhet att fastställa minsta tillåtna fri- bord gör sig samma synpunkter gällande som de som lagrådet har anfört under 1 kap. 65. I
5 kap.
Under rubriken anmärker departementschefen att det i 6 kap. 75 sjösäker- hetslagen finns föreskrifter om anteckning av beslut av befälhavaren och om underrättelse om sådana beslut men att dessa regler inte behöver stå i lag utan kan meddelas av regeringen i form av verkställighetsföreskriftcr enligt 8 kap. 13 5 första stycket [ RF. .
De ifrågavarande bestämmelserna är f. n: straffsanktionerade (10 kap. 11 5 sjösäkerhetslagen). Det har vid föredragningen inför lagrådet upplysts. att avsikten har varit att också för framtiden straffbelägga överträdelser och att ta in behövliga straffbestämmelser i förordning. Härigenom blir det emellertid enligt lagrådets mening fråga om en sådan i förhållande till fartygssäkerhetslagens regler fristående förpliktelse som inte kan åläggas genom verkställighetsföreskrifter.
15 I denna paragraf sägs endast att ett fartyg skall vara bemannat på ett betryggande sätt. Av specialmotiveringen framgår att vissa konkreta be-
stämmelser avses bli meddelade genom verkställighetsföreskrifter. dvs. av regeringen eller annan myndighet. Gäller det att med normer fylla ut en så allmänt hållen föreskrift som den i 1 5. kan man emellertid enligt lagrådets mening inte tala om verkställighetsföreskrifter. På förevarande område kan de utfyllande reglerna likväl beslutas av regeringen eller förvaltnings- myndighet. nämligen med stöd av ett bemyndigande enligt 8 kap. 75 RF. Ett sådant bör alltså tas in bland bemyndigandereglerna i slutet av kapitlet.
25
Som framgår av vad lagrådet anför under 7 kap. 85 föreslås att ett tredje stycke fogas till förevarande paragraf med det innehåll som i remissförsla- get tagits ml 7 kap. 8 5.
135
Lagrådet ( Mannen/"el! och Broomé):
Det synes önskvärt att förevarande paragrafs förhållande till kapitlets 5 och 16 55 kommer till klarare uttryck i lagtexten. Medan de två sistnämnda paragraferna går ut på att minimibesättning skall fastställas, är tanken med 135 uppenbarligen att den skall ge stöd för meddelande av regler" om bemanningen som skall gälla andra förhållanden än besättningens minimi- antal. För att utvisa detta kan man lämpligen ge paragrafen följande lydel- se:
"Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får före- skriva eller i särskilda fall besluta att för fartyg, som inte enligt 5 5 skall ha minimibesättning fastställd, skall gälla andra krav i fråga om bemanningen som behövs från sjösäkerhetssynpunkt (bemanningsförexkrifrer)."”
155
Lagrådet:
Paragrafen upptar ett bemyndigande för regeringen och myndighet som regeringen bestämmer att meddela föreskrifter om bl.a. hälsoundersökning avseende syn- och hörselkrav för besättningsmedlemmar. Någon bestäm— melse som straffbelägger vägran att låta undersöka sig föreslås inte i själva lagen. och det får förutsättas att bemyndigandet inte skall utnyttjas för en sådan straffregel i en förordning. I själva verket torde avsikten vara att de tilltänkta föreskrifterna i första hand har arbetsgivaren som adressat. Un- der sådana förhållanden får bemyndigandet anses godtagbart från grund- lagssynpunkt. Angående den närmare problematiken härvidlag och skälen för nyss gjorda konstaterande hänvisas till lagrådets yttrande under 8 kap. 55: vad som anförs där har i huvudsak giltighet också för det nu aktuella .
bemyndigandet.
Prop. 1987/883
7 kap.' 8 och 955
Den ombordanställdes kännedom om fartyget samt om grundläggande säkerhetsbestämmelser och åtgärder vid en olycka torde inte i första hand avse att säkra en tillfredsställande arbetsmiljö vid fanygsarbete. Sådan kännedom måste anses nödvändig för sjösäkerheten i vidsträckt bemärkel- se. Paragrafens placering i 7 kap.. som har rubriken Allmänna skyldigheter i fråga om arbetsmiljön, är ägnad att undanskymma detta förhållande och ge intrycket att bestämmelsen om befälhavarens skyldighet i detta avseen- de väsentligen är en arbetsmiljöfråga. Motsvarande bestämmelse i sjö- säkerhetslagen är intagen i 9 kap. 155 tillsammans med bestämmelserna om befälhavarens och maskinchefens särskilda åligganden. Enligt lagrå- dets mening är bestämmelsens placering inte endast en redaktionell fråga. Den bör bestämmas med beaktande av den framskjutna plats som sjösä- kerheten har i fartygssäkerhetslagen. Lagrådet föreslår därför att den placeras som ett tredje stycke i 5 kap. 2 5. Samtidigt synes ordet "fartygs- olycka" böra ändras till ”sjöolycka” (jfr förslagets 2 kap. 1 5 och 4 kap. 1 5 andra stycket).
Om förslaget godtas. synes det lämpligt att kapitlets 95 delas upp på två paragrafer så att dess första stycke blir 85 och dess andra 9 5. Härigenom undviks en omnumrering av kapitlets efterföljande paragrafer och kon- sekvensändringar i andra kapitel, förutom 12 kap. till vilket lagrådet åter- kommer.
145
1 paragrafen har regeringen bemyndigats att i fråga om utländska fartyg förordna om tillämpning — helt eller delvis — av kapitlets bestämmelser. Bland dessa finns emellertid en av civilrättslig natur, nämligen bestämmel- sen i 95 andra stycket om arbetstagares frihet från ersättningsskyldighet vid underlåtenhet att utföra farligt arbete. RF medger inte att tillämplighe- ten av en sådan bestämmelse görs beroende av regeringens förordnande (jfr vad som anförts under lagens rubrik"). Lagrådet vill för sin del ifrågasät- ta. om inte bestämmelserna i 95 andra stycket — som enligt vad lagrådet föreslår under 7 kap. 8 och 955 ensamma bör bilda 95 - direkt i lag kan förklaras gälla också utländska fartyg. 145 kan i så fall få följande lydelse: "Bestämmelserna i detta kapitel gäller utom i fråga om 95 inte utländska fartyg i vidare mån än regeringen föreskriver det.” Paragrafen skall läsas tillsammans med 1 kap. 1 5. som anger den yttre ramen för fartygssäker- hetslagens tillämplighet i fråga om bl.a. utländska fartyg.
8 kap. 55
Enligt remissförslaget bemyndigas regeringen och myndighet som rege- ringen bestämmer att föreskriva om läkarundersökning av dem som syssel- sätts eller skall sysselsättas i fartygsarbete som innebär risk för ohälsa eller
olycksfall. Bemyndigandet gälleri och för sig ett ämne som är delegerings- bart enligt 8 kap. 75 RF. Av 2 kap. RF följer emellertid att föreskrifter som begränsar vissa rättigheter likväl får meddelas endast genom lag. En av dessa rättigheter är det i 2 kap. 65 uppställda skyddet för enskilda gent- emot det allmänna mot påtvingat kroppsligt ingrepp.
Med kroppsligt ingrepp enligt nämnda grundlagsbud torde avses även läkarundersökning (se t. ex. prop. 1975/76:209 s. 147"). Det är däremot tveksamt, om sådan läkarundersökning som åsyftas i förevarande 55 skall anses vara påtvingad.
Överträdelse av en föreskrift som har meddelats med stöd av 8 kap. 55 är belagd med bötesstraffi 12 kap. 3 5 8. Innebörden härav har inte belysts i remissprotokollet. Lydelsen av 8 kap. 5 5 första meningen kan ge intryck av att straffsanktionen riktar sig mot en arbetstagare som inte efterkommer en föreskrift om läkarundersökning. Förarbetena till 3 kap. 155 arbets— miljölagen (jfr straffbestämmelsen i 8 kap. 25 andra stycket 2 samma lag). vilken paragraf har stått modell för 8 kap. 5 5 förslaget till fartygssäkerhets- lag, ger emellertid vid handen att föreskrifterna om läkarundersökning — och därmed också anknytande straffsanktion — avses rikta sig enbart mot arbetsgivaren och således ålägger denne att se till att angivna läkarunder- sökningar av arbetstagarna kommer till stånd (prop. 1976/77:149 s. 297).
Någon straffsanktionerad skyldighet för arbetstagarna att genomgå lä- karundersökning kan alltså med denna tolkning inte föreskrivas med stöd av 8 kap. 55. Inte heller något annat offentligrättsligt maktmedel torde kunna riktas mot den som inte följer arbetsgivarens anmaning att undersö- ka sig. Är läkarundersökning ett villkor för nyanställning, kan knappast bli tal om tvång mot den som hellre avstår från anställningen än underkastar sig stipulerad undersökning. Riktas begäran om undersökning mot den som redan är anställd, kan konsekvensen av en vägran i allmänhet endast bli att han inte kan tilldelas viss ny arbetsuppgift respektive att han ompla- ceras till annan uppgift. Det kan synas något långsökt att med hänsyn till sådana verkningar beteckna föreskrifterna om läkarundersökning som be- stämmelser om "påtvingat” kroppsligt ingrepp. Så har lagstiftaren tydli- gen inte heller sett saken vid tillkomsten av motsvarande reglering i arbets- miljölagen. Lagrådet anser sig därför från konstitutionell synpunkt kunna godta den föreslagna delegationsregeln. 'l'ill förtydligande av lagtextens innebörd i det hänseende som diskuterats ovan föreslås emellertid att 55
första meningen formuleras enligt följande: "Om ett visst — — — föreskriva" om skyldighet att föranstalta om läkarundersökning — — — i arbetet.” 9 5
Enligt detta lagrum har tillämpningen av bestämmelserna i kapitlet på utländska fartyg gjorts beroende av regeringens förordnande. Det är emel- lertid att märka att samtliga bestämmelser utgörs av bemyndiganden för i första hand regeringen att meddela föreskrifter av angivet slag. Inom ramen för dessa bemyndiganden kan regeringen begränsa tillämpningsom- rådet för de föreskrifter som utfärdas till att gälla svenska fartyg. För detta
behövs inte någon extra delegationsbestämmelse. Lagrådet föreslår därför att 95 utgår såsom överflödig.
9 kap.
Under rubriken har i remissen anförts att vissa bestämmelser om anteck- ning av beslut och om underrättelse av beslut. vilka nu återfrnns i sjösäker- hetslagen, för framtiden kan meddelas av regeringen som verkställighets- föreskrifter. Tanken är, har det upplysts inför lagrådet. att överträdelser av bestämmelserna skall vara straffbelagda. A'v skäl som lagrådet för liknande .fall har angett under rubriken till 5 kap. kan emellertid under sådana förhållanden bestämmelserna inte utfärdas som verkställighetsföreskrifter.
10 kap. 45
[ paragrafen regleras vilka som i egenskap av sakkunniga får ges uppdrag att verkställa eller biträda vid tillsynsförrättningar utanför Sverige. I para- grafens första stycke avses det fallet att sjöfartsverket ger uppdraget och andra stycket gäller det fallet att uppdraget ges av svensk utlandsmyndig- het som förordnats att utöva tillsyn.
Något hinder mot en reglering av angiven innebörd kan. till följd av 11 kap. 65 tredje stycket RF, inte möta så länge uppdrag ges till svensk medborgare eller annat svenskt rättssubjekt. Utländskt rättssubjektkan ifrågakomma för sådant uppdrag endast inom den ram som föreskrivs i 10 kap. 55 tredje stycket RF som gäller dels överlåtelse av förvaltningsupp- gift till utländska rättssubjekt. dels delegation i sådan fråga varvid i sist- nämnt fall föreskrivs att delegerad beslutanderätt kan avse endast särskil- da fall. Av stadgandet följer att utländsk fysisk person därvid inte kan komma i fråga. Nu angivna begränsningar beträffande urvalet av sakkunni- ga torde böra komma till uttryck i paragrafen (jfr vad lagrådet anfört under 1 kap. 65). | ,
I sammanhanget bör erinras om det krav på kvalificerad majoritet inom riksdagen som enligt 10 kap. 55 tredje stycket RF gäller i fråga om överlåtelse som avser myndighetsutövning.
I enlighet med vad lagrådet anför i anslutning till 225 bör paragrafen kompletteras med en regel motsvarande 1 kap. 22 5 första stycket sjösäker- hetsförordningen.
75
I andra stycket anges att särskild besiktning också kan äga rum när till-. synsmyndigheten finner särskilda skäl till det. Detta torde emellertid följa redan av föreskriften i 55 andra stycket andra meningen. Till undvikande av dubblyr bör 75 andra stycket utgå ur förslaget.
Prop. 1987/88: 3
205
Vad som föreslås i paragrafen om att undersökningar företagna av vissa rättssubjekt får godtas som tillsynsförrättningar enligt fartygssäkerhets- lagen torde i realiteten komma att innebära att förvaltningsuppgift över- lämnas till de angivna rättssubjekten. I den mån överlåtelse skall få göras till utländskt subjekt, bör detta — mot bakgrund av föreskrifterna i 10 kap. . 55 tredje stycket RF & uttryckligen framgå av lagtexten. Avsikten torde vara att undersökningar av. förutom utländsk myndighet. i vart fall ut- ' ländskt klassificeringssällskap skall kunna legitimeras.
I övrigt gör sig beträffande 10 kap. 205 samma synpunkter gällande som i fråga om 1 kap. 6 5. Lagrådet hänvisar till vad som har anförts under detta lagrum. '
Det kan tilläggas att uppgiften att undersöka fartyg och utrustning med verkan som tillsynsförrättning torde innefatta myndighetsutövning. För att överlåtelse till utländskt subjekt skall få äga rum krävs därför att riksdagen fattar beslut i den kvalificerade ordning som för detta fall anges i 10 kap. 55 tredje stycket RF.
225
I bestämmelsen. som i denna del överensstämmer med gällande lag. be- myndigas regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer bl. a. att meddela föreskrifter om ersättning åt sakkunniga som enligt 45 anlitas för tillsynsförrättningar. Med stöd av bemyndigande i 1 kap. 165 sjösäker- hetslagen hari [ kap. 225 första stycket sjösäkerhetsförordningen föreskri- _
vits. att redaren eller den som i redarens ställe brukar fartyget skall utge ersättning åt ifrågavarande sakkunniga. .
'Bestämmelsen i sjösäkerhetsförordningen får anses vara en föreskrift om enskildas ekonomiska förhållanden inbördes. En sådan föreskrift mås- te meddelas genom lag (8 kap. 25 RF). Lagrådet vill därför, om- den nuvarande regleringen skall behållas. föreslå att en regel motsvarande 1 kap. 225 första stycket sjösäkerhetsförordningen införs i'lagen. exempel- ' vis i 45 i förevarande kapitel. Bemyndigandet att meddela föreskrifter om ersättning åt sakkunniga kan då utgå.
llkap. 55
Lagförslagets regler om arbetsmiljön har utformats efter mönster från . arbetsmiljölagen. Sistnämnda lag innehåller i 7 kap. regler om tillsynen ay lagens efterlevnad. Lagförslagets motsvarande regler'frnns främst i dess 10. och 11 kap.
Vid en jämförelse mellan arbetsmiljölagen och förslaget finner man att , parallellitet inte föreligger i ett hänseende som torde kunna vara sakligt ganska betydelsefullt.
Vad som därvid åsyftas är att 7 kap. 75 arbetsmiljölagen ger betydligt större möjligheter att ingripa med förelägganden beträffande arbetsmiljön
Prop. 1987/88z3
än den föreslagna 11 kap. 5 5. Sålunda kan yrkesinspektionen enligt arbets— miljölagen ge föreläggande gentemot alla som har skyddsansvar. medan 1 1 kap. 55 bara avser redaren och ägaren. Vidare avser l 1 kap. 5 5. såvitt nu är i fråga. bara förelägganden att avhjälpa brister i den fysiska arbetsmil- jön. Arbetsmiljölagen ger däremot exempelvis möjlighet till förelägganden, .om samordningsansvaret vid gemensamma arbetsställen försttmmas eller om den samordningsansvariges anvisningar inte följs av dem som annars är sysselsatta på arbetsstället.
Den nu berörda olikheten mellan de båda regelsystemen torde närmare besett innebära att flera regler i fartygssäkerhetslagen till skydd för arbets- miljön har lämnats osanktionerade. Ett sätt att fylla denna lucka kan måhända vara att fullfölja parallelliteten mellan arbetsmiljölagen och far- tygssäkerhetslagen genom att. efter mönster av 7 kap. 75 arbetsmiljölagen. införa ett nytt andra stycke i förevarande paragraf av t. ex. följande lydel- se: ' .
"Gentemot den som har skyddsansvar enligt .7 kap. 2—1355 får en myndighet som avses i 25 meddela föreläggande som behövs för att be- stämmelserna i 6 och 7 kap. eller föreskrifter som har meddelats med stöd av 8 kap. skall efterlevas."
Det nuvarande andra stycket i paragrafen får i så fall placeras som ett tredje stycke.
Med en reglering av nu nämnd innebörd skulle straffbestämmelsen i 12 kap. 1 5 3 komma att avse även den som bryter mot förelägganden som har meddelats med stöd av det skisserade nya stycket. Det överensstämmer med regleringen i arbetsmiljölagen ("8 kap. 1 5).
12 kap. 35
Vad lagrådet har föreslagit ttnder 5 kap. 25 och 7 kap. 85 föranleder ändringar i förevarande paragraf. Det synes mest lämpligt att vad som sägs i punkt 6 f1yttas till en ny punkt 2, givetvis med hänvisning till 5 kap.. 25 tredje stycket. och att efterföljande punkter numreras om.
Övergångsbesrämmelserna
I fjärde stycket andra meningen föreskrivs enligt förslaget att i fråga om påföljd för överträdelse av bestämmelser i lagen eller vad som har föreskri- vits med stöd av denna äldre bestämmelser gäller. om dessa leder till lindrigare påföljd eller frihet från påföljd. En hänvisning i motiven till 2 kap. 105 första stycket RF låter förstå att bestämmelsen Syftar på gärning— ar som har begåtts före den nya lagens ikraftträdande. I så fall är den emellertid överflödig, eftersom tillämpliga regler om ny strafflags förhål- lande till äldre lag med i sak samma innehåll finns i 55 lagen (1964: 163) om införande av brottsbalken. Inriktningen på äldre gärningar framgår inte heller av själva lagtexten. Bestämmelsens föregångare i fartygsmiljöutred- ningens förslag synes också ha fyllt en annan funktion. ] anslutning till bestämmelsen om att vissa äldre föreskrifter vid tillämpningen av den nya
"00
lagen skall anses ha meddelats enligt denna (se förevarande stycke första meningen) uttalas sålunda att man genom ett tillägg måste se till att inte straffbestämmelser i den nya lagen blir tillämpliga på överträdelser av sådana äldre föreskrifter som tidigare bestraffades lindrigare eller inte föranledde straffpåföljd (Ds K 1982:3 del 11 s. 174). Här torde åsyftas även överträdelser som begås efter den nya lagens ikraftträdande. En över— gångsbestämmelse med denna innebörd - som också lagrådet kan finna motiverad — kan erhållas, om andra meningen formuleras enligt följande: "I fråga om påföljd för överträdelse av en föreskrift som har meddelats med stöd av den gamla lagen gäller dock alltid äldre bestämmelser, om dessa leder till lindrigare påföljd eller frihet från påföljd.”
Övriga lagförslag Lagrådet:
Förslagen lämnas utan erinran.
InnehåH
Propositionens huvudsakliga innehåll ................ ' ........... Lagförslag ............................................ '. . . . . 1. Fartygssäkerhetslag ..... ' . '.' ............................. 2. Lag om ändring i sjöarbetstidslagen(1970: 105) . . . . . . . . . . . .' . . . . 3. Lag om ändring i livsmedelslagen(1971:511) . .- ................ 4. Lag om ändring i sjömanslagen(1973: 282) .................... 5. Lag om ändring r arbetsmiljölagen(1977:- 1160) ................. 6. Lag om ändring i 'lagen (1980: 424) om åtgärder mot vattenförore-
ning från fartyg ............................................ 7. Lag om ändring | mönstringslagen(1983: 929) ........... ' ....... Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 augusti 1987 1 Inledning .................................................. 2 Allmän motivering .......................................... 2.1 Bakgrund .............................................. 2.2 Behovet av åtgärder ....................... _. ............. 2.2.1 Arbetsmiljön på fartyg .......................... '. , _ 2.2.2 Tillämpning av utländsk lagstiftning på svenska fartyg och svensk lagstiftning på utländska fartyg ............ Arbetsmiljöbestämmelsernas tillämplighet på olika arbetstagare ...................................... Arbetsgivare för minimibesättning ................... .-.5 Asbesthantering ............................. ' ...... ' .Livsmedelslagstiftningen ........................... Överklagande ..................................... Övriga fragor ............................... . ..... 2.3 Den lagtekniska lösningen ............................... .3 Upprättade lagförslag- . . . . . . . . . . .- ....................... , ..... 4 Speeialmotivering .......................................... 4.1 Förslaget till fartygssäkerhetslag .................. ' ........ 4.2 Förslaget till lag om ändring i sjöarbetstidslagen ............ 4.3 Förslaget till lag om ändring i livsmedelslagen ............... 4.4 Förslaget till lag om ändring i sjömanslagen ................. 4.5 Förslaget till lag om ändring i arbetsmiljölagen .............. 4.6 Förslaget till lag om ändringi vattenföroreningslagen ........ 4.7 Förslaget till lag om ändring i mönstringslagen .............. 5 Hemställan ................................................ 6 Beslut .....................................................
|:.)
| DJ
I'J TJ 0 l—J &
| 1
x) ro [J J ro ro OO xl O
Bilagor 1 Sammanfattning av fartygsmiljöutredningens betänkande Ny Sjösäkerhetslag ......................................... 2 Fartygsrniljöutredningens lagförslag ......... ' .................. 3 Sammanställning av remissyttranden över fartygsmiljöutredningens förslag .................................................... 4 Lagrådsremissens lagförslag ................................. 5 Lagrådets yttrande .........................................
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1987
[*le—
28 30 31 32
33' 34 35 35 36 36 38 38
39
41 44 45 46 49 49 51 52 52 129 130 130 130 130 131 131 131
132 134
160 165 190
|») IQ