SOU 2004:111

Ny vallag

Till statsrådet Bosse Ringholm

Regeringen beslutade den 16 april 2003 att tillkalla en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppdrag att se över bestämmelserna i vallagen (1997:157) och lämna förslag till en ny lag.

Den 30 april 2003 förordnade statsrådet Nuder f.d. generaldirektören Ulf Larsson som ordförande i kommittén. Den 22 maj 2003 förordnades som ledamöter riksdagsledamöterna Mats Berglind, Mats Einarsson, Liselott Hagberg, Inger Jarl Beck och Kerstin Lundgren, f.d. riksdagsledamoten Marita Bengtsson, kommunpolitiske sekreteraren Tommy Bernevång Forsberg, sektionschefen Monica Lindow, organisationschefen Ola Nilsson och partiombudsmannen Per-Olof Thulin. Den 23 maj 2003 förordnades som experter dispaschören Svante Johansson, sakkunniga Vivan Nilsson, ämnesrådet Roger Petersson och kammarrättsassessorn Lars-Åke Ström.

Lars-Åke Ström entledigades som expert och inträdde i stället som sekreterare fr.o.m. den 2 mars 2004. Härutöver har universitetslektorn Ulla Björkman biträtt kommittén som sekreterare under tiden den 1 juni 2003–1 augusti 2004.

Kommittén har antagit namnet 2003 års vallagskommitté (Ju 2003:03).

Kommittén överlämnar härmed sitt betänkande Ny vallag (SOU 2004:111).

Till betänkandet fogas reservationer och särskilda yttranden. Utredningsuppdraget är därmed slutfört.

Stockholm i oktober 2004

Ulf Larsson

Marita Bengtsson Mats Berglind

Tommy Bernevång Forsberg Mats Einarsson

Liselott Hagberg Inger Jarl Beck

Monica Lindow Kerstin Lundgren

Ola Nilsson Per-Olof Thulin

/Lars-Åke Ström

5

Innehåll

Sammanfattning ................................................................ 11

Författningsförslag ............................................................. 23

1.1 Förslag till vallag ...................................................................... 23

1.2 Förslag till lag om ändring i folkomröstningslagen (1979:369) ................................................................................ 71

1.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:411) om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och landsting .... 77

1.4 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)......... 79

1.5 Förslag till lag om ändring i kommunallagen (1991:900)...... 80

1.6 Förslag till lag om ändring i sametingslagen (1992:1433) ..... 82

1.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:692) om kommunala folkomröstningar ................................................ 86

1.8 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i skatteförvaltningens folkbokföringsverksamhet ...................................................... 87

1.9 Förslag till lag om upphävande av lagen (1994:1064) om folkomröstning om EU-medlemskap..................................... 88

1.10 Förslag till lag om upphävande av lagen (1994:1650) om riksdagens val av företrädare för Sverige i Europaparlamentet................................................................... 89

1.11 Förslag till lag om upphävande av lagen (2003:83) om folkomröstning om införande av euron ................................. 90

Innehåll SOU 2004:111

6

1 Utredningsuppdraget .................................................. 91

1.1 Direktiven .................................................................................91

1.2 Utredningsarbetet ....................................................................93

2 Huvuddragen i valförfarandet ....................................... 95

3 En ny vallag ............................................................. 105

3.1 Bakgrund.................................................................................105

3.2 Överväganden.........................................................................107

4 Det lokala ansvaret för genomförande av val ................ 111

4.1 Bakgrund.................................................................................111

4.2 Genomförandet av förtidsröstningen valen 1994–2004 och folkomröstningen 2003...................................................115

4.3 Valmyndighetens iakttagelser och synpunkter.....................117

4.4 Fortsatt omorganisering av post- och kassaservicen............117

4.5 Överväganden.........................................................................118

5 Budröstning ............................................................. 123

5.1 Bakgrund.................................................................................123

5.2 Överväganden.........................................................................125 5.2.1 Säkerheten vid budröstning........................................125 5.2.2 Kretsen som får vara bud............................................127 5.2.3 Kretsen som får vara vittnen ......................................130

6 Brevröstning............................................................. 131

6.1 Bakgrund.................................................................................131

6.2 Genomförandet av brevröstningen 2002–2004 ....................132

6.3 Överväganden.........................................................................134

Innehåll SOU 2004:111

7

7 Identitetskontroll vid röstning .................................... 139

7.1 Bakgrund ................................................................................ 139

7.2 Överväganden ........................................................................ 140

8 Valsedlar ................................................................. 147

8.1 Den närmare utformningen av valsedlar............................... 147 8.1.1 Bakgrund ..................................................................... 147 8.1.2 Överväganden ............................................................. 149

8.2 Symboler och andra uppgifter på valsedlar........................... 151 8.2.1 Bakgrund ..................................................................... 151 8.2.2 Överväganden ............................................................. 153

8.3 Rätt till fria valsedlar m.m. .................................................... 155 8.3.1 Bakgrund ..................................................................... 155 8.3.2 Överväganden ............................................................. 157

8.4 Väljarnas tillgång till valsedlar i röstningslokalerna............. 158 8.4.1 Bakgrund ..................................................................... 158 8.4.2 Överväganden ............................................................. 159

8.5 Beställning av valsedlar .......................................................... 161 8.5.1 Bakgrund ..................................................................... 161 8.5.2 Överväganden ............................................................. 161

9 Proportionaliteten i valen till kommunfullmäktige ........ 163

9.1 Bakgrund ................................................................................ 163

9.2 Överväganden ........................................................................ 165

10 Offentliga valförberedelser ........................................ 169

10.1 Bakgrund ................................................................................ 169

10.2 Författningsutredningens förslag ......................................... 170

10.3 Överväganden ........................................................................ 171

Innehåll SOU 2004:111

8

11 Elektroniska röstningsförfaranden............................... 175

11.1 Bakgrund.................................................................................175

11.2 Frågans tidigare behandling...................................................176

11.3 Erfarenheter från andra länder...............................................177

11.4 Europarådets rekommendation om en gemensam standard för e-röstning ..........................................................180

11.5 Överväganden.........................................................................181

12 Övriga frågor ............................................................ 187

12.1 Genomförande av extra val till riksdagen .............................187 12.1.1 Bakgrund .....................................................................187 12.1.2 Överväganden..............................................................189

12.2 Villkor för registrering av partibeteckning ...........................191 12.2.1 Bakgrund .....................................................................191 12.2.2 Överväganden..............................................................192

12.3 Rätten att kandidera i flera valkretsar vid riksdagsvalet.......195 12.3.1 Bakgrund .....................................................................195 12.3.2 Överväganden..............................................................196

12.4 Skydd mot ofrivillig kandidatur ............................................198 12.4.1 Bakgrund .....................................................................198 12.4.2 Överväganden..............................................................200

12.5 Fastighetsbildningsåtgärder som påverkar antalet röstberättigade i ett valdistrikt ..............................................202 12.5.1 Bakgrund .....................................................................202 12.5.2 Överväganden..............................................................202

12.6 Anmälan om att tas upp i röstlängd såvitt avser utlandssvenskar.......................................................................206 12.6.1 Bakgrund .....................................................................206 12.6.2 Överväganden..............................................................207

12.7 Öppethållande i vallokaler .....................................................208 12.7.1 Bakgrund .....................................................................208 12.7.2 Överväganden..............................................................209

Innehåll SOU 2004:111

9

12.8 Vallokalers tillgänglighet för personer med funktionshinder...................................................................... 211 12.8.1 Bakgrund ..................................................................... 211 12.8.2 Överväganden ............................................................. 212

12.9 Förstärkt skydd för valhemligheten ..................................... 212 12.9.1 Bakgrund ..................................................................... 212 12.9.2 Överväganden ............................................................. 214

12.10 Vem skall lägga valkuvertet i valurnan? .............................. 215 12.10.1 Bakgrund ............................................................... 215 12.10.2 Överväganden ....................................................... 216

12.11 Skall rätten att ångerrösta begränsas? ................................. 217 12.11.1 Bakgrund ............................................................... 217 12.11.2 Överväganden ....................................................... 218

12.12 Ersättarordningen vid dubbelvalsavveckling ...................... 220 12.12.1 Bakgrund ............................................................... 220 12.12.2 Överväganden ....................................................... 222

12.13 Överklagandebestämmelser................................................. 224 12.13.1 Bakgrund ............................................................... 224 12.13.2 Överväganden ....................................................... 225

12.14 Åtgärder för ökat valdeltagande m.m. ................................ 228 12.14.1 Bakgrund ............................................................... 228 12.14.2 Överväganden ....................................................... 230

13 Kostnadsberäkningar och andra konsekvensbeskrivningar ........................................................... 233

13.1 Förslagens ekonomiska konsekvenser.................................. 233

13.2 Övriga konsekvenser ............................................................. 240

14 Författningskommentar ............................................. 243

14.1 Förslaget till ny vallag............................................................ 243

14.2 Förslaget till lag om ändring i folkomröstningslagen (1979:369) .............................................................................. 282

Innehåll SOU 2004:111

10

14.3 Förslaget till lag om ändring i lagen (1979:411) om ändring i Sveriges indelning i kommuner i och landsting ....283

14.4 Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)....284

14.5 Förslaget till lag om ändring i kommunallagen (1991:900)...............................................................................285

14.6 Förslaget till lag om ändring i sametingslagen (1992:1433).............................................................................286

14.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1994:692) om kommunala folkomröstningar...............................................287

14.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i skatteförvaltningens folkbokföringsverksamhet.....................................................288

Reservationer och särskilda yttranden................................. 289

Bilagor ............................................................................ 301

Bilaga 1: Kommittédirektiv.............................................................301

Bilaga 2: Utkast till valförordning ..................................................321

11

Sammanfattning

Kommitténs förslag och överväganden i huvudsak: En ny vallag föreslås. I lagen regleras hela valförfarandet samlat och mer lättillgängligt och pedagogiskt än i den nuvarande lagen. Till lagen ansluter en valförordning, som innehåller kompletterande föreskrifter om bland annat den närmare utformningen av valsedlar och valkuvert. Vissa ytterligare detaljföreskrifter kommer att utfärdas av den centrala valmyndigheten. Sådant som hittills har varit oreglerat tas nu in i författning. Därmed förbättras tillgängligheten och stärks förutsebarheten beträffande de regler som gäller vid val.

Följande materiella nyheter i den nya lagen bör särskilt framhållas:

• Det lokala ansvaret för genomförande av val samlas hos kommunerna. Motsvarande ekonomiska resurser överförs till kommunerna från staten.

• Rätten att brevrösta för väljare som befinner sig utomlands permanentas.

• Möjligheterna att rösta genom bud utvidgas.

• Samtidigt stärks säkerheten vid röstning, såväl genom bud som då väljaren röstar själv. Därigenom motverkas valfusk och stärks förtroendet för valsystemet.

• Det blir tryggare att rösta för väljare som till följd av funktionshinder eller någon annan orsak behöver hjälp för att göra i ordning sin röst. Särskilda bestämmelser om sekretess och tystnadsplikt införs.

• Tillgängligheten till valsedlar i röstningslokaler förbättras för småpartier som endast är representerade på lokal eller regional nivå.

Sammanfattning SOU 2004:111

12

Kommittén har även övervägt frågor om offentliga valförberedelser, elektronisk röstning och proportionaliteten vid val till kommunfullmäktige. Kommitténs ställningstaganden innebär följande:

• Något system med offentliga valförberedelser införs inte.

• Elektroniska förfaranden införs inte.

Proportionaliteten vid val till kommunfullmäktige ändras inte.

Den nya lagstiftningen föreslås träda i kraft den 1 januari 2006.

Kommitténs uppdrag har varit tudelat. Den ena delen av uppdraget har varit att se över bestämmelserna i vallagen och lämna förslag till en ny lag. Enligt direktiven skall den nya lagen innehålla de grundläggande reglerna om valförfarandet. Kompletterande valtekniska föreskrifter skall kunna meddelas av regeringen och den centrala valmyndigheten.

Den andra delen av uppdraget har enligt direktiven varit att bland annat

• överväga om hela det lokala ansvaret för genomförande av val skall samlas hos kommunerna,

• se över systemet med budröstning och överväga om säkerheten i något eller några avseenden bör förstärkas,

• ta ställning till om brevröstningen skall finnas kvar och i så fall arbeta in bestämmelserna om brevröstning i den nya vallagen,

• pröva frågan om ökad proportionalitet vid valen till kommunfullmäktige,

• ta upp frågan om införandet av offentliga valförberedelser,

• överväga i vilken utsträckning elektroniska förfaranden bör införas vid röstning i röstningslokal.

Ytterligare frågor som kommittén enligt direktiven har tagit ställning till är om den nuvarande huvudregeln om att vallokalerna skall öppna redan kl. 8 bör ändras till kl. 9, om samma regler för identitetskontroll bör gälla oavsett var en väljare röstar, göra en översyn av reglerna om rättelse i röstlängd såvitt avser utlandssvenskar samt lämna förslag om hur man till följd av fastighetsbildningsåtgärder skall kunna undvika att antalet röstberättigade i ett valdistrikt kan bli för många eller för få.

SOU 2004:111 Sammanfattning

13

Som en följd av bland annat konstitutionsutskottets betänkande 2003/04:KU13 Val och regeringsbildning har kommittén dessutom tagit ställning till följande frågor:

• genomförande av extra val till riksdagen,

• villkor för registrering av partibeteckning,

• rätten att kandidera i flera valkretsar vid riksdagsvalet,

• skydd mot ofrivillig kandidatur,

• valsedlarnas utformning och innehåll m.m.,

• distribution m.m. av valsedlar,

• vallokalers tillgänglighet för personer med funktionshinder,

• förstärkt skydd för valhemligheten,

• vem som skall lägga valkuvertet i valurnan,

• begränsningar i rätten att ångerrösta,

• ersättarordningen vid dubbelvalsavveckling,

åtgärder för ökat valdeltagande.

En ny vallag

Kommittén föreslår en ny vallag. Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2006, då vallagen (1997:157) skall upphöra att gälla. Utgångspunkten för förslaget är att den nya lagen på ett mer enkelt, begripligt och pedagogiskt sätt skall reglera de viktigaste momenten i valförfarandet för samtliga val. Samtidigt skall framhållas att det finns anledning att iaktta återhållsamhet när det gäller att ta in föreskrifter om valförfarandet i författning av lägre valör än lag.

Den nuvarande vallagen tyngs i flera fall av mycket detaljerade eller rent administrativt betonade bestämmelser. Vidare finns det i dag på vissa områden regleringar av valtekniska förhållanden som har sin grund inte i föreskrifter utan närmast i upphandlingsunderlag som fastställs av den centrala valmyndigheten. I stort sett identiska bestämmelser upprepas på olika ställen, t.ex. såvitt avser hur röstningen går till eller vad som gäller när en röst lämnas genom bud. I lagen upprepas på flera ställen grundläggande bestämmelser om val i regeringsformen och i kommunallagen (1991:900). Detta gäller också val till Europaparlamentet som bl.a. finns i rådets akt (fogad till rådets beslut 76/787 av den 20 december 1976) om allmänna och direkta val till Europaparlamentet samt rådets direktiv (93/106/EG av den 6 december 1993) om individuella arrangemang om unionsmedborgarnas rösträtt och

Sammanfattning SOU 2004:111

14

valbarhet. I lagen förekommer också ett antal bestämmelser som har utformats som icke bindande regler.

Enligt kommittén hör rent administrativt betonade bestämmelser och regleringar av valtekniska förhållanden och liknande inte hemma i lag utan i stället i föreskrifter av lägre valör. Detta gäller t.ex. föreskrifter om hur valsedlar, valkuvert och protokoll närmare skall vara utformade. Kommittén har i linje med det nu sagda tagit fram ett utkast till valförordning. Identiska bestämmelser som upprepas på olika ställen har ersatts med hänvisningar. Icke bindande bestämmelser har utmönstrats. Slutligen har lagtexten anpassats till ett modernt språkbruk.

Den nya lagen omfattar 16 kapitel. Antalet paragrafer har närmast halverats i förhållande till den nuvarande lagen. Det gäller också textmängden.

Det lokala ansvaret för genomförande av val

Enligt kommittén är nu tiden inne för att samla hela det lokala ansvaret för genomförande av val i landet hos kommunerna. Kommunerna skall liksom i dag se till att det finns lämpliga lokaler som kan användas som vallokaler för varje valdistrikt och som i fråga om lokalisering, tillgänglighet och öppethållande ger väljarna goda möjligheter att rösta på valdagen. Varje kommun skall dessutom vid val som gäller hela landet se till att det i kommunen finns särskilda röstmottagningsställen som i fråga om öppethållande, tillgänglighet och lokalisering ger väljarna möjlighet att förtidsrösta. Den nuvarande ambitionsnivån för förtidsröstningen ändras inte med kommitténs förslag. Vad det handlar om är att förtidsröstningen med ett ändrat huvudmannaskap skall kunna genomföras i samma utsträckning som hittills. Som en följd av kommitténs förslag avskaffas den s.k. poströstningen som ett särskilt institut.

Ansvaret för den s.k. institutionsröstningen förs därmed också över till kommunerna.

Dessutom införs ett krav på att en kommun som avser att som röstningslokal använda en lokal som inte är tillgänglig för personer med funktionshinder först skall samråda med länsstyrelsen om saken. En sådan ordning gäller i dag redan för vallokaler. Med kommitténs förslag blir denna ordning gällande för samtliga röstningslokaler.

SOU 2004:111 Sammanfattning

15

Budröstning

Säkerheten förstärks. Möjligheterna att kontrollera buds behörighet skall bli bättre. Den som uppträder som bud skall – utöver nuvarande uppgifter om namn, personnummer och adress – också ange i vilken egenskap han eller hon uppträder som bud. Även den som är vittne vid budröstning skall ange sitt namn, personnummer och adress på ytterkuvertet för budröst.

Hur budets identitet har kontrollerats skall vidare dokumenteras av röstmottagaren, vilket ytterligare bidrar till en förstärkt säkerhet vid denna form av röstning.

Samtidigt utökas kretsen som får vara bud. Utöver den nuvarande kretsen släktingar som får vara bud skall även makens eller sambons barnbarn, föräldrar eller syskon få vara bud. Vidare skall personer som särskilt har förordnats av kommunen att vara bud få vara bud, liksom anställda vid ett häkte eller en kriminalvårdsanstalt. Slutligen likställs lantbrevbärarnas roll med övriga bud.

Även kretsen som får vara vittnen utökas. Ett vittne skall ha fyllt 18 år. Något ytterligare krav ställs inte upp. Det innebär att det nuvarande kravet att väljarens make, barn, sambo, makes barn eller sambos barn inte får vara vittnen slopas.

Brevröstningen

Nuvarande möjligheter för väljare som vistas utomlands eller ombord på ett fartyg i utrikes fart att få brevrösta skall finnas kvar. Bestämmelserna om brevröstning arbetas in i den nya lagen.

Tidsfristen för när en brevröst tidigast får göras i ordning sträcks ut från nuvarande 30 dagar till 45 dagar före valdagen för att härigenom kunna minska risken för att brevröster på grund av långsam postgång kommer fram för sent.

Kretsen som får vara vittnen utökas. Den nuvarande begränsningen i brevröstningslagen för väljarens make, barn, sambo, makes barn eller sambos barn att vara vittne förs inte över till den nya vallagen. Reglerna blir därmed desamma som vid budröstning.

Sammanfattning SOU 2004:111

16

Identitetskontroll vid röstning

Enhetliga regler för kontroll av väljarnas identitet införs. Väljare som inte är kända för röstmottagarna skall, om röstmottaggarna begär det, legitimera sig eller på annat sätt styrka sin identitet. Om de inte gör det får de inte rösta. Denna regel skall gälla oavsett var en väljare röstar, dvs. i vallokal, eller på ett särskilt röstmottagningsställe. I de fall väljaren lämnar sin valsedel genom bud skall samma regler för identitetskontroll av väljaren tillämpas av budet, vilket i praktiken torde bli aktuellt endast i de fall valsedeln lämnas genom ett bud som är lantbrevbärare. Samma regler för identitetskontroll skall också tillämpas då budröster tas emot av röstmottagare. Det är alltså röstmottagarna som avgör om en väljare skall legitimera sig eller på annat sätt styrka sin identitet. Röstmottagarna måste således vara på det klara med att de, när de prickar av en väljare i röstlängden, också går i god för att väljaren faktiskt är den han eller hon utger sig för att vara.

Hur röstmottagarna i varje enskilt fall hanterar identitetskontrollen skall dokumenteras, i vallokalen genom en anteckning i röstlängden och vid ett särskilt röstmottagningsställe i de fortlöpande anteckningar över röstmottagningen som där förs.

Valsedlar

Den närmare utformningen av valsedlarna författningsregleras. Av bestämmelserna skall det framgå vilken storlek valsedlar skall ha, att de skall vara av papper som har samma kvalitet för samtliga valsedlar och att alla valsedlar som avser ett visst val skall ha samma färg. Vidare skall det framgå vilket utrymme på valsedeln som är reserverat för partibeteckning, namn på kandidater, valkretsbeteckning, valbeteckning, uppgift om det parti som valsedeln gäller för har registrerat sin partibeteckning och anmält kandidater samt listtypbeteckning och signallinjer.

Någon regel om att valsedlar får förses med symboler föreslås inte.

Varje kandidat skall liksom hittills identifieras på valsedeln så att det framgår vem som avses. Vilka närmare uppgifter om en kandidat som får anges på en valsedel skall författningsregleras. Regleringen skall vara uttömmande. På en valsedel får utöver varje

SOU 2004:111 Sammanfattning

17

kandidats namn finnas endast följande uppgifter om kandidaten: ålder, yrke eller titel, adress, partitillhörighet eller liknande uppgift.

Valadministrationens ansvar för att väljarna har tillgång till partivalsedlar i den kommunala valen sträcks ut till att gälla även partivalsedlar för lokala partier som är representerade i landstings- eller kommunfullmäktige. Sådana partier skall ha rätt att få sina valsedlar utlagda i dessa val i samtliga röstningslokaler i den aktuella kommunen eller landstinget.

Den nuvarande regeln om att valadministrationen vid val till Europaparlamentet skall svara för att väljarna i varje röstningslokal inte bara har tillgång till partivalsedlar utan också namnvalsedlar om partiet deltar med endast en valsedel, ändras inte. Det finns inte heller skäl för att i andra val ålägga valadministrationen ett ansvar för att väljarna i varje röstningslokal eller vallokal utöver partivalsedlar i motsvarande omfattning också skall ha tillgång till namnvalsedlar.

Proportionaliteten i valen till kommunfullmäktige

Det nuvarande valsystemet för val till kommunfullmäktige ändras inte. Något förslag till ett mer proportionellt mandatfördelningssystem för kommunvalen läggs inte fram då kommittén inte kunnat uppnå enighet i frågan om hur ett sådant kommunproportionellt valsystem bör utformas. Regeringen har också helt nyligen tillsatt en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppgift att göra en samlad översyn av regeringsformen (dir. 2004:96). I det uppdraget ingår också att göra en utvärdering och översyn av hela valsystemet, vilket bland annat innefattar frågor om proportionalitet och småpartispärr.

Offentliga valförberedelser

Den fria nomineringsrätten har sedan länge varit en central princip i det svenska valsystemet. Enligt denna rätt har väljarna möjlighet att kort tid före ett val bilda ett nytt parti utan något särskilt anmälnings- eller ansökningsförfarande. 1999 års författningsutredning har föreslagit att det skall införas ett system där de partier som önskar delta i allmänna val måste anmäla detta en viss tid före valet (SOU 2001:99). Förslaget innebär att endast de

Sammanfattning SOU 2004:111

18

partier som har gjort en sådan förhandsanmälan deltar i fördelningen av mandat. Kommittén anser dock inte att det finns tillräckliga skäl för att ersätta eller på annat sätt begränsa den fria nomineringsrätten med ett system med offentliga valförberedelser som Författningsutredningen föreslagit

Elektroniska röstningsförfaranden

Något förslag som gör det möjligt att rösta elektroniskt bör inte nu läggas fram. Kommittén förordar dock att försök med elektronisk röstning under kontrollerade former bör genomföras i omgångar, men inte i samband med allmänna val. Försöken bör t.ex. avse kommunala folkomröstningar och genomföras i samverkan med den centrala valmyndigheten.

Övriga frågor

Genomförande av extra val till riksdagen

Enligt 3 kap. 4 § regeringsformen skall extra val till riksdagen hållas inom tre månader efter förordnade. Det har hittills varit en målsättning att valmyndigheterna skall ha beredskap så att extra val kan anordnas inom 35 dagar efter förordnandet. Förutom den i regeringsformen angivna maximitiden finns inga allmänna föreskrifter om tidsgränser för genomförande av extra val. Frågan är om sådan föreskrifter nu bör införas.

Det går dock inte enligt kommittén att ange någon generell tid för hur snabbt extra val till riksdagen skall hållas. Detta får i stället bestämmas i det konkreta fallet. Om ett extra val skall kunna genomföras med full respekt för de demokratiska principerna och med iakttagande av rättssäkerhetens krav, finns det mycket som talar för att det kan behövas mer än 35 dagar. Samtidigt måste behovet tillgodoses av att snabbt kunna undanröja det parlamentariskt osäkra läge som föranlett det extra valet. Vid bestämmande av tidpunkten för när valet skall genomföras måste det ske en avvägning mellan dessa olika intressen.

SOU 2004:111 Sammanfattning

19

Villkor för registrering av partibeteckning

Det nuvarande villkoret i vallagen att ett parti som är en underavdelning av en politisk sammanslutning inte kan få sin partibeteckning registrerad slopas.

Rätten att kandidera i flera valkretsar vid riksdagsvalet

Kandidaturer i flera valkretsar kan leda till allvarliga nackdelar för väljarna. När ett antal personer förekommer samtidigt på en rikslista och dessutom på en eller flera kretslistor blir förutsägbarheten minimal. Frågan aktualiserades senast i samband med att Rådet för utvärdering av 1998 års val konstaterade att förutsägbarheten blir minimal när ett antal kandidater förekommer samtidigt på en risklista och dessutom på en eller flera kretslistor (SOU 1999:136). Regeringen förutsatte emellertid att partierna skulle medverka till att komma till rätta med problemet och fann att det vid den aktuella tidpunkten inte fanns tillräckliga skäl för at föreslå någon lagstiftning, vilket även riksdagen ställde sig bakom (prop. 2001/02:53, bet. 2001/02:KU8). De siffror som redovisats för 2002 års val för dubbelvalsavveckling visar också att utvecklingen till viss del gått i önskad riktning. Kommittén har därför avstått från att föreslå någon lagstiftning av innebörden en kandidatur per valkrets.

Skydd mot ofrivillig kandidatur

Nuvarande reglerna för registrering av partibeteckning och anmälan av kandidater innebär ett effektivt skydd mot ofrivillig kandidatur. Detta gäller dock inte för partier som inte har skyddat sin partibeteckning. Några förändringar av den nuvarande ordningen föreslås inte. Det innebär då för den som utan sitt samtycke har angetts som kandidat på en valsedel att han eller hon som hittills genom en anmälan till länsstyrelsen offentligen kan påpeka att något samtycke inte finns till kandidaturen.

Sammanfattning SOU 2004:111

20

Fastighetsbildningsåtgärder som påverkar antalet röstberättigade i ett valdistrikt

Den nuvarande ordningen att samtliga röstberättigade på varje fastighet hänförs till samma valdistrikt ändras inte. Men det skall bli möjligt att kunna göra undantag från denna ordning när det gäller mycket stora fastigheter med ett mycket stort antal röstberättigade personer eller en mycket stor geografisk omfattning eller fastigheter med flera geografiska områden. Undantag skall dock få göras bara under förutsättning av de valdistrikt som berörs ligger inom samma valkrets.

Anmälan att tas upp i röstlängd såvitt avser utlandssvenskar

Den nuvarande ordningen för utlandssvenskar – som innebär att en avgiven röst som kommer in i rätt tid från någon som inte är upptagen i röstlängden leder till att vederbörande tas upp i röstlängden för det aktuella valet – ändras inte. Bestämmelsen i fråga som utformats som en bestämmelse om rättelse av röstlängd skall dock få en ny utformning och placering för att språkligt sett bättre stämma överens med bestämmelserna om anmälan om att finnas i röstlängd.

Öppethållande i vallokaler

Vallokalerna skall som huvudregel liksom i dag öppna kl. 8 och stänga kl. 20 respektive kl. 21. Den senare tidpunkten gäller vid val till Europaparlamentet. Kommunerna får, med sin kännedom om de lokala förhållandena, besluta om begränsningar av dessa tider om väljarna ändå får goda möjligheter att rösta.

Reglerna preciseras på så sätt att en vallokal alltid måste vara öppen minst mellan kl. 9 och 13 samt mellan kl. 17 och 20. Vid val till Europaparlamentet måste dock en vallokal som hittills alltid vara öppen till kl. 21. Dessutom införs ett krav på att en kommun som vill besluta om begränsningar av öppethållandet först skall samråda med länsstyrelsen och redogöra för de skäl som ligger till grund för åtgärden.

SOU 2004:111 Sammanfattning

21

Vallokalers tillgänglighet för personer med funktionshinder

Utgångspunkten för vallagen är att vid valet av vallokal i första hand välja en lokal som är tillgänglig för personer med funktionshinder. Detta krav, som också kommittén ansluter sig till, kan emellertid inte alltid tillgodoses. Det är också bakgrunden till regeln om att en väljare som inte kan komma in i vallokalen – i stället för att bli avvisad och därmed förvägrad att rösta – skall få avge sin röst omedelbart utanför vallokalen till någon av valförrättarna.

Ett absolut krav på att kommunen vid val av vallokal måste se till att lokalen är tillgänglig för personer som har någon form av funktionshinder bör dock inte föreskrivas. Ett sådant krav skulle kunna leda till att det i vissa valdistrikt inte går att få fram någon godtagbar lokal och att väljarna i distriktet blir hänvisade att rösta på annat sätt.

Förstärkt skydd för valhemligheten

För att bättre slå vakt om rösthemligheten införs i vallagen en uttrycklig tystnadsplikt för anhöriga och andra som hjälper en väljare att rösta. För röstmottagare och andra offentliga funktionärer införs motsvarande regler i sekretesslagen.

Vidare tydliggörs genom en ny sekretessbestämmelse i sekretesslagen att sekretessen gäller för innehållet i valkuvert som inte har lagts ned i valurnan och som därmed kan avslöja hur en viss väljare har röstat.

Vem skall lägga valkuvertet i valurnan?

Det bör precis som idag vid röstning i vallokal ankomma på röstmottagarna att lägga mottagna valkuvert i valurnan.

Skall rätten att ångerrösta begränsas?

Någon begränsning av rätten att ångerrösta bör inte införas.

Sammanfattning SOU 2004:111

22

Ersättarordningen vid dubbelvalsavveckling

Reglerna för dubbelvalsavveckling vid personval bör inte ändras.

Överklagandebestämmelser

Nuvarande bestämmelser om överklagande samlas i ett kapitel i den nya lagen.

Tidsfristerna för överklagande av olika slag av beslut anges uttömmande i vallagen.

Ett beslut av länsstyrelsen eller den centrala valmyndigheten att fastställa utgången av ett val skall få överklagas också av en kandidat som inte varit upptagen i den aktuella röstlängden, såvitt avser förordnande av honom eller henne som ledamot, efterträdare eller ersättare.

Det skall framgå av vallagen att ett omval till riksdagen eller landstingsfullmäktige avser endast det antal fasta mandat och utjämningsmandat som tilldelades den berörda valkretsen vid det upphävda valet.

Kostnader

Finansieringsprincipen har beaktats. Den del av valanslaget som den centrala valmyndigheten i dag använder för s.k. poströstning och institutionsröstning bör föras över till kommunerna, dock med en reducering för de kostnader som den centrala valmyndigheten med kommitténs ställningstagande även fortsättningsvis kommer att ha för distributionen m.m. av kommunexterna förtidsröster. Regleringsbeloppet bör betalas ut som ett särskilt bidrag vid val. Fördelningsgrunden bör vara kronor per antalet röstberättigade i valet till kommunfullmäktige. Det är enligt kommitténs mening inte rimligt att varje kommun själv gör en upphandling av dessa distributionstjänster.

23

Författningsförslag

1.1 Förslag till vallag

Härigenom föreskrivs följande.

Lagens innehåll

Innehållet i denna lag är uppdelat enligt följande.

AVDELNING I. ALLMÄNNA BESTÄMMELSER 1 kap. – Inledande bestämmelser 2 kap. – Partier och kandidater 3 kap. – Valmyndigheter m.m. 4 kap. – Valkretsar och valdistrikt m.m. 5 kap. – Röstlängder och röstkort 6 kap. – Valsedlar och kuvert

AVDELNING II. GENOMFÖRANDE AV VAL 7 kap. – Allmänna bestämmelser om röstning 8 kap. – Allmänna bestämmelser om röstmottagning 9 kap. – Röstmottagning i vallokal 10 kap. – Röstmottagning på särskilda röstmottagningsställen

AVDELNING III. RÄKNING AV RÖSTER 11 kap. – Preliminär rösträkning i vallokal 12 kap. – Valnämndens rösträkning 13 kap. – Slutlig rösträkning

AVDELNING IV. MANDATFÖRDELNING 14 kap. – Mandatfördelning

Författningsförslag SOU 2004:111

24

AVDELNING V. AVSLUTANDE BESTÄMMELSER 15 kap. – Överklagande 16 kap. – Tystnadsplikt

AVDELNING I. ALLMÄNNA BESTÄMMELSER

1 kap. Inledande bestämmelser

1 § I denna lag finns bestämmelser om genomförande av val till riksdagen, landstings- och kommunfullmäktige samt Europaparlamentet.

Vissa grundläggande bestämmelser om val finns i regeringsformen och kommunallagen (1991:900). För val till Europaparlamentet finns det bestämmelser i rådets akt (fogad till rådets beslut 76/787 av den 20 september 1976) om allmänna och direkta val till Europaparlamentet

1

(valrättsakten) samt i rådets direktiv

93/109/EG av den 6 december 1993 om individuella arrangemang angående unionsmedborgarnas rösträtt och valbarhet.

2

När val skall hållas

2 § Val skall alltid hållas på en söndag.

3 § Ordinarie val till riksdagen samt ordinarie val till landstings- och kommunfullmäktige skall hållas samma dag. Valdag skall vara den tredje söndagen i september. Val till Europaparlamentet skall hållas i juni.

Vid omval till riksdagen skall regeringen bestämma vilken dag som skall vara valdag. Vid omval till landstings- eller kommunfullmäktige skall den centrala valmyndigheten efter samråd med länsstyrelsen bestämma vilken dag som skall vara valdag.

1

EGT L 278, 8.10.1976, s. 5 (Celex 41976X1008).

2

EGT L 329, 30.12.1993, s. 34 (Celex 31993L0109).

SOU 2004:111 Författningsförslag

25

2 kap. Partier och kandidater

Registrering av partibeteckning

1 § Ett parti som vill registrera sin beteckning skall skriftligen anmäla detta hos den centrala valmyndigheten. Om anmälan görs senast den sista februari det år val skall hållas, gäller registreringen från och med det valet.

Om fråga är om ett annat slag av val än ordinarie val till riksdagen, ordinarie val till landstings- och kommunfullmäktige eller val till Europaparlamentet, skall en anmälan i stället för vad som sägs i första stycket göras senast en vecka efter det att beslutet om valdag har meddelats för att registreringen skall gälla från och med det valet.

2 § Av en anmälan skall framgå vilket slag av val den gäller. Om den avser val till landstings- eller kommunfullmäktige, skall det framgå vilket landsting eller vilken kommun den gäller.

Till anmälan skall fogas förklaringar enligt 4 § eller ett intyg om att sådana förklaringar har visats upp för notarius publicus.

3 § En partibeteckning skall registreras om följande villkor är uppfyllda.

1. Partibeteckningen består av eller innehåller ord. 2. En anmälan om registrering för val till riksdagen har dokumenterat stöd av minst 1 500 personer som har rösträtt i hela landet, om inte partiet är representerat i riksdagen.

3. En anmälan om registrering för val till landstings- eller kommunfullmäktige har dokumenterat stöd av minst 100 respektive minst 50 personer som har rösträtt i det landsting eller den kommun som anmälan gäller.

4. En anmälan om registrering för val till Europaparlamentet har dokumenterat stöd av minst 1 500 personer som har rösträtt i hela landet, om inte partiet är representerat i parlamentet. 5. Partibeteckningen kan inte antas bli förväxlad med en beteckning som redan

a) är registrerad, eller

b) har anmälts för registrering, om beteckningarna skulle komma att bli registrerade för samma val.

6. Partibeteckningen kan inte antas bli förväxlad med en beteckning som tidigare gällt för samma slag av val men som

Författningsförslag SOU 2004:111

26

avregistrerats för högst fem år sedan på grund av namnbyte.

4 § De som enligt 3 § 2–4 stöder en anmälan om registrering skall egenhändigt skriva under en förklaring om stödet. Av förklaringen skall framgå deras namn, personnummer och var de är folkbokförda.

5 § Om en partibeteckning registreras för val till riksdagen, gäller registreringen också för val till landstings- och kommunfullmäktige i hela landet samt för val till Europaparlamentet. Om registreringen avser val till landstingsfullmäktige, gäller den val i det landstinget och val till kommunfullmäktige i de kommuner som ligger inom landstinget. I övriga fall gäller registreringen endast för det val som anmälan avser.

6 § Om ett parti som har registrerat en partibeteckning går med på det, kan ett annat parti få samma beteckning registrerad

1. för val till riksdagen även om beteckningen redan är registrerad för val till landstings- eller kommunfullmäktige, eller

2. för val till landstingsfullmäktige, även om partibeteckningen redan är registrerad för val till kommunfullmäktige inom landstinget.

Detta gäller också om det första partiets ansökan ännu inte lett till registrering, när det andra partiet lämnar in sin ansökan.

7 § En registrerad partibeteckning skall avregistreras om partiet

1. begär det, eller

2. inte har anmält kandidater för två ordinarie val i följd till riksdagen, landstings- eller kommunfullmäktige eller till Europaparlamentet.

8 § När en partibeteckning har registrerats eller avregistrerats, skall den centrala valmyndigheten kungöra detta i Patent- och registreringsverkets kungörandetidning.

Anmälan av kandidater

9 § Ett parti som vill anmäla samtliga sina kandidater för ett visst val skall skriftligen göra detta hos den centrala valmyndigheten eller, i den utsträckning som regeringen bestämmer, länsstyrelsen.

SOU 2004:111 Författningsförslag

27

Till anmälan skall fogas en egenhändig förklaring från varje kandidat att han eller hon samtycker till anmälan.

10 § En anmälan av kandidater skall avse den eller de valkretsar där de anmälda personerna kandiderar.

11 § Unionsmedborgare som inte samtidigt är svenska medborgare och som önskar kandidera vid val till Europaparlamentet skall skriftligen till den centrala valmyndigheten

1. ange sin nationalitet och sin adress i Sverige,

2. ange den valkrets eller det område i hemstaten där de senast var upptagna i röstlängd, och

3. försäkra att de inte kandiderar vid val till Europaparlamentet i någon annan stat.

Till en sådan försäkran skall fogas ett intyg av den behöriga myndigheten i hemstaten att valbarheten inte gått förlorad där eller att denna diskvalifikationsgrund inte finns såvitt myndigheten vet. En underrättelse om att en unionsmedborgare har förklarat att han eller hon vill kandidera vid val till Europaparlamentet skall sändas till valmyndigheten i den stat där personen är medborgare.

12 § En anmälan av kandidater skall inte beaktas, om partiet inte kan visa att det har fått kandidaternas samtycke till att anmäla dem. En kandidat som inte visar upp ett intyg enligt 11 § andra stycket får inte kandidera. Om en sådan kandidat anmäls till ett val, skall anmälan inte beaktas.

13 § Den centrala valmyndigheten skall inför varje val

1. besluta när kandidaterna senast skall anmälas och kungöra detta beslut,

2. underrätta varje parti som registrerat sin partibeteckning om tidpunkten, och

3. bestämma när försäkran enligt 11 § senast skall lämnas.

3 kap. Valmyndigheter m.m.

Valmyndigheter

1 § Det skall finnas en central valmyndighet som har det övergripande ansvaret i landet för frågor om val.

Författningsförslag SOU 2004:111

28

2 § Länsstyrelsen är regional valmyndighet med ansvar i länet för frågor om val.

3 § I varje kommun skall det finnas en valnämnd, som är lokal valmyndighet med ansvar i kommunen för frågor om val.

Att kommunerna skall se till att det finns vallokaler för varje valdistrikt framgår av 4 kap. 20 §.

I val som gäller hela landet ansvarar varje kommun också för att det i kommunen finns särskilda röstmottagningsställen som i fråga om öppethållande, tillgänglighet och lokalisering ger väljarna goda möjligheter att rösta.

Om kommunen avser att som särskilt röstmottagningsställe använda en lokal som inte uppfyller kravet på tillgänglighet, skall kommunen samråda med länsstyrelsen innan den beslutar i saken. Kommunen skall ange varför den gjort bedömningen att någon annan lokal inte kan användas i stället.

Röstmottagare

4 § I varje röstningslokal skall det finnas så många röstmottagare som behövs för att röstmottagningen skall kunna genomföras.

För varje valdistrikt skall det utses minst fyra röstmottagare, varav en ordförande och en ersättare för denne. Vid röstmottagningen skall minst tre av röstmottagarna vara närvarande i vallokalen. En av dessa skall vara ordföranden eller dennes ersättare.

5 § Röstmottagare förordnas av valnämnden. Röstmottagare hos en utlandsmyndighet förordnas dock av myndighetens chef. Om valnämnden har beslutat att särskild röstmottagning skall äga rum på ett sjukhus, en kriminalvårdsanstalt, ett häkte eller någon liknande inrättning, får nämnden överlåta åt den som är chef för inrättningen att förordna röstmottagare där.

Alla som är valbara till ledamöter i valnämnden är skyldiga att ta emot ett uppdrag som röstmottagare i ett valdistrikt, om de inte har ett giltigt hinder.

SOU 2004:111 Författningsförslag

29

Lantbrevbärare

6 § Posten AB skall biträda vid val genom att de lantbrevbärare som är anställda av bolaget skall vara bud enligt bestämmelserna i 7 kap.

Vid val som inte gäller hela landet får den centrala valmyndigheten begränsa Posten AB:s skyldighet enligt första stycket.

4 kap. Valkretsar och valdistrikt m.m.

Valkretsar

1 § För val till riksdagen, landstingsfullmäktige och kommunfullmäktige skall det finnas geografiskt avgränsade områden för vilka det skall väljas ledamöter till den beslutande församling valet gäller (valkretsar). För val till Europaparlamentet utgör landet en enda valkrets.

Om inte annat anges skall vid tillämpningen av detta kapitel antalet röstberättigade vid ett val beräknas på grundval av uppgifterna i folkbokföringsdatabasen enligt lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i skatteförvaltningens folkbokföringsverksamhet den 1 mars valåret.

Val till riksdagen

2 § Vid val till riksdagen är landet indelat i följande valkretsar:

1. Stockholms kommun,

2. Stockholms läns valkrets (Stockholms län med undantag av Stockholms kommun),

3. Uppsala län,

4. Södermanlands län,

5. Östergötlands län,

6. Jönköpings län,

7. Kronobergs län,

8. Kalmar län,

9. Gotlands län, 10. Blekinge län, 11. Malmö kommun, 12. Skåne läns västra valkrets (Bjuvs, Eslövs, Helsingborgs, Höganäs, Hörby, Höörs, Landskrona och Svalövs kommuner),

Författningsförslag SOU 2004:111

30

13. Skåne läns södra valkrets (Burlövs, Kävlinge, Lomma, Lunds, Sjöbo, Skurups, Staffanstorps, Svedala, Trelleborgs, Vellinge och Ystads kommuner), 14. Skåne läns norra och östra valkrets (Bromölla, Båstads, Hässleholms, Klippans, Kristianstads, Osby, Perstorps, Simrishamns, Tomelilla, Åstorps, Ängelholms, Örkelljunga och Östra Göinge kommuner), 15. Hallands län, 16. Göteborgs kommun, 17. Västra Götalands läns västra valkrets (Härryda, Kungälvs, Lysekils, Munkedals, Mölndals, Orusts, Partille, Sotenäs, Stenungsunds, Strömstads, Tanums, Tjörns, Uddevalla och Öckerö kommuner), 18. Västra Götalands läns norra valkrets (Ale, Alingsås, Bengtsfors, Dals-Eds, Färgelanda, Herrljunga, Lerums, Lilla Edets, Melleruds, Trollhättans, Vårgårda, Vänersborgs och Åmåls kommuner), 19. Västra Götalands läns södra valkrets (Bollebygds, Borås, Marks, Svenljunga, Tranemo och Ulricehamns kommuner), 20. Västra Götalands läns östra valkrets (Essunga, Falköpings, Grästorps, Gullspångs, Götene, Hjo, Karlsborgs, Lidköpings, Mariestads, Skara, Skövde, Tibro, Tidaholms, Töreboda och Vara kommuner), 21. Värmlands län, 22. Örebro län, 23. Västmanlands län, 24. Dalarnas län, 25. Gävleborgs län, 26. Västernorrlands län, 27. Jämtlands län, 28. Västerbottens län, och 29. Norrbottens län.

3 § Den centrala valmyndigheten skall senast den 30 april det år då ordinarie val skall hållas besluta hur många fasta valkretsmandat som varje valkrets skall ha. Det skall göras på följande sätt.

Varje valkrets skall få ett fast valkretsmandat för varje gång som antalet personer som har rösträtt i valkretsen är jämnt delbart med en trehundrationdel av antalet personer som har rösträtt i hela landet.

Om inte alla fasta valkretsmandat kan fördelas på detta sätt, får

SOU 2004:111 Författningsförslag

31

valkretsarna de återstående mandaten i tur och ordning efter de överskott som uppstår vid beräkningen. När överskottstalen är lika stora i två eller flera valkretsar, skall lotten avgöra vilken valkrets som skall få mandatet.

4 § Ändrad länsindelning eller ändrad kommunal indelning skall beaktas vid val till riksdagen redan från och med den dagen ändringen har beslutats, om beslutet kommer att påverka antalet fasta valkretsmandat och det träder i kraft den 1 januari året efter det år då ordinarie val till riksdagen har hållits.

Val till landstingsfullmäktige

5 § Vid val till landstingsfullmäktige skall landsting delas in i valkretsar.

En valkrets skall omfatta en eller flera kommuner, om inte något annat följer av 6 § andra stycket.

6 § En valkrets bör utformas så att den kan beräknas få minst åtta fasta valkretsmandat. Den bör ha en sammanhängande gränslinje.

En del av en kommun får bilda en valkrets tillsammans med en annan kommun, en del av en annan kommun eller delar av andra kommuner, om valkretsen annars inte kan beräknas få minst åtta fasta valkretsmandat. En kommun får också delas in i två eller flera valkretsar, om man på så sätt kan uppnå en lämpligare valkretsindelning.

7 § Om en kommun delas in i två eller flera valkretsar för val till landstingsfullmäktige och om kommunen är indelad i valkretsar för val till kommunfullmäktige, skall gränsen för en valkrets för val till landstingsfullmäktige sammanfalla med gränsen för en valkrets för val till kommunfullmäktige.

8 § Indelningen i valkretsar skall, sedan kommunerna inom landstinget har fått tillfälle att yttra sig, beslutas av landstingsfullmäktige senast den 31 oktober året före det valår då den nya indelningen skall gälla för första gången. För att gälla skall beslutet vara fastställt av länsstyrelsen.

Regeringen eller den myndighet som beslutar om ändring i landets indelning i landsting eller kommuner får, om det behövs,

Författningsförslag SOU 2004:111

32

bestämma att beslut om indelning i valkretsar får meddelas senare än som sägs i första stycket.

9 § Mandaten i landstingsfullmäktige består av fasta valkretsmandat och utjämningsmandat.

Nio tiondelar av mandaten är fasta valkretsmandat. Om talet blir brutet när antalet fasta valkretsmandat beräknas, skall det rundas av till närmast lägre hela tal. Återstående mandat är utjämningsmandat.

10 § Länsstyrelsen skall senast den 30 april det år då ordinarie val skall hållas besluta hur många fasta valkretsmandat som varje valkrets skall ha. Det skall göras på följande sätt.

Antalet personer som har rösträtt i landstinget delas med antalet fasta valkretsmandat och därefter delas antalet personer som har rösträtt i varje valkrets med det tal som blir resultatet av den beräkningen. Varje gång som antalet som har rösträtt i en valkrets är jämnt delbart med detta tal får den valkretsen ett mandat.

Om inte alla fasta valkretsmandat kan fördelas på detta sätt, får valkretsarna de återstående mandaten i tur och ordning efter de överskott som uppstår vid beräkningen. När överskottstalen är lika stora i två eller flera valkretsar, skall lotten avgöra vilken valkrets som skall få mandatet.

Regeringen eller den myndighet som beslutar om ändring i landets indelning i landsting eller kommuner får, om det behövs, bestämma att beslut om fördelning av mandat får meddelas senare än som sägs i första stycket.

Val till kommunfullmäktige

11 § Vid val till kommunfullmäktige är kommunen en enda valkrets, om inte något annat följer av 12 §.

12 § Om en kommun har fler än 6 000 personer som har rösträtt, får kommunen delas in i två eller flera valkretsar. Om det finns fler än 24 000 som har rösträtt i en kommun eller om det för kommunen skall utses minst 51 fullmäktige, skall kommunen delas in i två eller flera valkretsar. En kommun som har färre än 6 000 personer som har rösträtt får delas in i två eller flera valkretsar om det finns synnerliga skäl för det.

SOU 2004:111 Författningsförslag

33

Antalet röstberättigade skall beräknas på grundval av uppgifterna i folkbokföringsdatabasen enligt lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i skatteförvaltningens folkbokföringsverksamhet den 1 mars det år beslutet om valkretsindelning fattas.

En valkrets skall utformas så att den kan få minst 15 kommunfullmäktige. Den skall ha en sammanhängande gränslinje, om det inte finns särskilda skäl för något annat. Antalet fullmäktige för hela kommunen skall fördelas så jämnt som möjligt.

13 § Indelningen i valkretsar skall beslutas av kommunfullmäktige senast den 31 oktober året före det valår då den nya indelningen skall gälla för första gången. För att gälla skall beslutet vara fastställt av länsstyrelsen.

Regeringen eller den myndighet som beslutar om ändring i landets indelning i landsting eller kommuner får, om det behövs, bestämma att beslut om indelning i valkretsar får meddelas senare än som sägs i första stycket.

14 § Samtliga mandat i kommunfullmäktige är fasta mandat.

Om en kommun är indelad i flera valkretsar skall länsstyrelsen senast den 30 april det år då ordinarie val skall hållas besluta hur många mandat som varje valkrets skall ha. Det skall göras på följande sätt.

Antalet personer som har rösträtt i kommunen delas med antalet mandat och därefter delas antalet personer som har rösträtt i varje valkrets med det tal som blir resultatet av den beräkningen. Varje gång som antalet som har rösträtt i en valkrets är jämnt delbart med detta tal får den valkretsen ett mandat.

Om inte alla mandat kan fördelas på detta sätt, får valkretsarna de återstående mandaten i tur och ordning efter de överskott som uppstår vid beräkningen. Om överskottstalen är lika stora i två eller flera valkretsar, skall lotten avgöra vilken valkrets som skall få mandatet.

Regeringen eller den myndighet som beslutar om ändring i landets indelning i landsting eller kommuner får, om det behövs, bestämma att beslut om fördelning av mandat får meddelas senare än som sägs i andra stycket.

15 § Om antalet mandat som en valkrets får enligt 14 § blir mindre än 15, skall antalet ändå bestämmas till 15. Antalet mandat i övriga kretsar skall då jämkas i motsvarande utsträckning. I ett sådant fall skall valkretsindelningen omprövas före nästa val.

Författningsförslag SOU 2004:111

34

Valdistrikt

Indelning

16 § Varje kommun skall delas in i geografiska röstningsområden (valdistrikt).

Om det inte finns särskilda skäl för något annat skall för varje fastighet samtliga röstberättigade hänföras till samma valdistrikt.

Om kommunen har fler än en valkrets för val till kommunfullmäktige, skall varje sådan krets omfatta ett eller flera valdistrikt.

17 § Ett valdistrikt skall omfatta mellan 1 000 och 2 000 röstberättigade. Om det finns särskilda skäl, får ett valdistrikt omfatta färre än 1 000 eller fler än 2 000 röstberättigade. Ett valdistrikt får omfatta färre än 300 röstberättigade endast om det finns synnerliga skäl.

På förslag av kommunfullmäktige skall länsstyrelsen besluta om kommunens indelning i valdistrikt. Kommunen skall se över indelningen året närmast före det år då ordinarie val till riksdagen skall hållas.

Om det behövs får länsstyrelsen självmant besluta om indelningen i valdistrikt. Innan länsstyrelsen fattar ett sådant beslut, skall kommunfullmäktige få tillfälle att yttra sig.

18 § Länsstyrelsens beslut om indelning i valdistrikt skall meddelas senast den 1 december året före det år då beslutet skall tillämpas första gången. Om det behövs med hänsyn till ändringar i fastighetsindelningen, får beslut om mindre ändringar i indelningen i valdistrikt meddelas även efter denna tidpunkt.

Länsstyrelsen skall omedelbart i ortstidning kungöra beslut om indelning i valdistrikt.

19 § Regeringen eller den myndighet som beslutar om ändring i landets indelning i landsting eller kommuner får, om det behövs, bestämma att beslut om indelning i valdistrikt får meddelas senare än som sägs i 18 §.

Vallokaler

20 § Varje kommun skall se till att det finns lämpliga lokaler som kan användas som vallokaler och som i fråga om lokalisering,

SOU 2004:111 Författningsförslag

35

tillgänglighet och öppethållande ger väljarna goda möjligheter att rösta.

För varje valdistrikt skall det finnas en vallokal. Om kommunen avser att använda en lokal som inte uppfyller kravet på tillgänglighet, skall kommunen samråda med länsstyrelsen innan den beslutar i saken. Kommunen skall ange varför den gjort bedömningen att någon annan lokal inte kan användas i stället.

21 § En vallokal skall vara öppen för röstning

1. vid val till Europaparlamentet: mellan klockan 8.00 och 21.00,

2. vid övriga val: mellan klockan 8.00 och 20.00. Om väljarna i ett valdistrikt ändå har tillräckligt goda möjligheter att rösta, får kommunen bestämma att de öppettider som sägs i första stycket skall begränsas för en viss vallokal. En vallokal måste dock alltid vara öppen

1. vid val till Europaparlamentet: minst mellan klockan 9.00 och 13.00 samt mellan klockan 17.00 och 21.00,

2. vid övriga val: minst mellan klockan 9.00 och 13.00 samt mellan klockan 17.00 och 20.00.

Om kommunen avser att begränsa öppethållandet i en vallokal, skall kommunen samråda med länsstyrelsen innan den beslutar i saken. Kommunen skall ange varför den gjort bedömningen att väljarna får tillräckligt goda möjligheter att rösta trots begränsningen.

5 kap. Röstlängder och röstkort

Röstlängder

1 § Vid val skall den centrala valmyndigheten för varje valdistrikt upprätta en förteckning över dem som är röstberättigade i valet (röstlängd).

Till grund för röstlängderna skall ligga de uppgifter som 30 dagar före valdagen finns i folkbokföringsdatabasen enligt lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i skatteförvaltningens folkbokföringsverksamhet och i fastighetsregistret enligt lagen (2000:224) om fastighetsregister.

Författningsförslag SOU 2004:111

36

2 § Svenska medborgare som inte längre är folkbokförda här i landet skall tas upp i röstlängd under tio år från den dag folkbokföringen upphörde. Därefter skall de, för tio år i sänder, tas med i röstlängden endast om de gör en sådan adressanmälan som avses i 5 a § lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i skatteförvaltningens folkbokföringsverksamhet.

Om den centrala valmyndigheten vid val till riksdagen eller Europaparlamentet senast dagen före valdagen tar emot en röst från en svensk medborgare som inte längre är folkbokförd här i landet och som inte är upptagen i röstlängd, skall myndigheten lägga till väljaren i röstlängden. Rösten skall också anses som en anmälan enligt första stycket.

3 § Vid val till Europaparlamentet skall unionsmedborgare som inte är svenska medborgare tas upp i röstlängd endast om de fyller 18 år senast på valdagen, är folkbokförda här i landet och senast 30 dagar före valdagen skriftligen hos länsstyrelsen

1. anmäler att de vill bli upptagna i röstlängden,

2. anger sin nationalitet och adress i Sverige,

3. anger den valkrets eller det område i hemstaten där de senast var upptagna i röstlängd, och

4. försäkrar att de inte kommer att rösta i en annan medlemsstat. Underrättelse om att någon har tagits upp i röstländ enligt denna paragraf skall sändas till valmyndigheten i den stat där väljaren är medborgare.

Väljare som har tagits upp i röstlängd enligt denna paragraf kvarstår där till dess de stryks från den på egen begäran eller villkoren för rösträtt inte längre är uppfyllda.

4 § Väljare skall tas upp i röstlängden för det valdistrikt inom vilket de är folkbokförda enligt vad som sägs i 1 § andra stycket.

De som inte är folkbokförda här i landet skall tas upp i röstlängden för det valdistrikt inom vilket de senast var folkbokförda. Finns det inte någon uppgift om folkbokföring så att de kan hänföras till visst valdistrikt men finns det en uppgift om i vilken kommun som de senast varit folkbokförda, bestämmer länsstyrelsen i vilken röstlängd de skall tas upp.

5 § Om den centrala valmyndigheten av en myndighet i någon annan medlemsstat underrättas om att en person som vid val till Europaparlamentet är upptagen i röstlängd här i landet också är

SOU 2004:111 Författningsförslag

37

upptagen i röstlängd i ett annat land eller redan har röstat i valet, skall den centrala valmyndigheten genast stryka personen från röstlängden.

6 § De som anser att röstlängden innehåller felaktiga uppgifter om dem skall senast tolv dagar före valdagen skriftligen begära att uppgifterna rättas. Detta gäller också dem som anser sig vara felaktigt uteslutna ur röstlängden. Det som hänt senare än 30 dagar före valdagen får inte ligga till grund för rättelse enligt denna paragraf.

Frågor om rättelse prövas av länsstyrelsen.

7 § När samtliga rättelser och ändringar förts in i en röstlängd skall den så snart som möjligt sändas till valnämnden i den kommun där valdistriktet ligger.

Om en rättelse eller ändring inte har hunnit föras in i röstlängden innan den sänts till valnämnden får den centrala valmyndigheten eller länsstyrelsen uppdra åt nämnden att ombesörja att så sker.

Röstkort

8 § För var och en som finns i en röstlängd skall den centrala valmyndigheten upprätta ett röstkort. För val som hålls samtidigt skall det upprättas ett gemensamt röstkort. För väljare som inte har någon känd adress skall det upprättas röstkort bara om de begär det.

Ett röstkort skall innehålla uppgift om

1. väljarens namn och nummer i röstlängden, och

2. vilka val som väljaren får delta i.

9 § Röstkorten skall skickas ut så i så god tid att de kan beräknas vara väljare som är folkbokförda här i landet till handa senast 18 dagar före valdagen.

10 § Väljare som har behov av det kan få dubblettröstkort.

Dubblettröstkort tillhandahålls av den centrala valmyndigheten, länsstyrelsen, en utlandsmyndighet eller kommunen. Den som vill ha ett dubblettröstkort skall lämna uppgift om sitt namn och personnummer.

Författningsförslag SOU 2004:111

38

6 kap. Valsedlar och kuvert

Valsedlar

1 § Vid val används följande slag av valsedlar:

1. valsedlar med parti- och valbeteckning,

2. valsedlar med parti- och valbeteckning samt uppgifter om kandidater,

3. valsedlar med enbart valbeteckning.

2 § Valsedlar som anges i 1 § 1 och 2 får förutom den information som framgår där innehålla

1. uppgift om för vilken valkrets valsedeln är avsedd,

2. uppgift om huruvida det parti som valsedeln gäller för har registrerat sin partibeteckning och anmält kandidater.

3 § Kandidatnamn skall vara uppförda i nummerordning. Varje kandidat skall identifieras så att det framgår vem som avses. Valsedlarna skall dessutom vara utformade så att väljarna kan lämna en särskild personröst.

4 § Valsedlar skall ha storleken A 6 (105 × 148 millimeter). De skall vara av papper som har samma kvalitet för samtliga valsedlar. Alla valsedlar som avser ett visst val skall ha samma färg.

Kuvert

5 § Vid val används följande slag av kuvert:

1. valkuvert,

2. ytterkuvert för budröst,

3. ytterkuvert för brevröst,

4. omslagskuvert för brevröst,

5. fönsterkuvert.

Tillhandahållande av valsedlar och kuvert

6 § Alla valsedlar och kuvert som används vid val skall tillhandahållas av den centrala valmyndigheten.

SOU 2004:111 Författningsförslag

39

7 § Valsedlar som är avsedda att läggas ut i röstningslokal enligt 8 kap. 2 § första stycket 2 och 3 tillhandahålls endast för de partier som begär det. Begäran skall göras senast den dag som den centrala valmyndigheten bestämmer, beträffande parti som avses i 8 kap. 2 § första stycket 2 b) hos länsstyrelsen och i övrigt hos den centrala valmyndigheten.

8 § Följande partier som ställer upp i ett val har rätt till valsedlar på statens bekostnad:

1. vid val till riksdagen: parti som vid valet får eller vid något av de två senaste riksdagsvalen har fått mer än 1 procent av rösterna i hela landet eller som ändå är eller genom valet blir representerat i riksdagen,

2. vid val till landstings- eller kommunfullmäktige: parti som är eller genom valet blir representerat i fullmäktige,

3. vid val till Europaparlamentet: parti som vid valet får eller vid något av de två senaste valen till Europaparlamentet har fått mer än 1 procent av rösterna i hela landet.

I samtliga fall avser rätten till fria valsedlar ett antal som motsvarar högst tre gånger antalet röstberättigade i

1. vid val till riksdagen: valkretsen,

2. vid övriga val: valet. Vid tillämpningen av andra stycket beräknas antalet röstberättigade på grundval av uppgifterna i folkbokföringsdatabasen enligt lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i skatteförvaltningens folkbokföringsverksamhet den 1 mars valåret.

9 § Valsedlar levereras endast om de betalas i förskott. För ett parti som vid en tillämpning av 8 § första stycket före valet har rätt till valsedlar på statens bekostnad, gäller detta dock endast i den mån beställningen gäller fler valsedlar än vad som anges i 8 § andra stycket.

Ett parti som vid en tillämpning av 8 § första stycket efter valet har rätt till fria valsedlar, skall få tillbaka erlagt förskott för sådana valsedlar. Detta gäller oavsett vem som har betalat beloppet.

10 § Valkuvert, ytterkuvert för budröst och fönsterkuvert skall i god tid före valet finnas hos valnämnderna, lantbrevbärare som skall ta emot ytterkuvert för budröst och de utlandsmyndigheter som skall anordna röstmottagning. Hos valnämnderna och utlandsmyndigheterna skall det dessutom finnas ytterkuvert och omslagskuvert för brevröst.

Författningsförslag SOU 2004:111

40

11 § Partier som har rätt till fria valsedlar enligt 8 § har också rätt att i rimlig utsträckning på statens bekostnad få valkuvert, ytterkuvert för budröst samt ytterkuvert och omslagskuvert för brevröst.

AVDELNING II. GENOMFÖRANDE AV VAL

7 kap. Allmänna bestämmelser om röstning

På vilka sätt man kan rösta

1 § Röstning äger rum i röstningslokaler. Väljare röstar i första hand i sin vallokal på valdagen. De kan också före eller under valdagen rösta på särskilda röstmottagningsställen som kommunerna eller utlandsmyndigheterna har inrättat. Väljare får dessutom i vissa fall rösta genom bud eller brev.

Den centrala valmyndigheten bestämmer, efter samråd med Regeringskansliet (Utrikesdepartementet), vilka svenska utlandsmyndigheter som skall vara särskilda röstmottagningsställen.

Hur man gör i ordning en röst

2 § För att göra i ordning en röst skall väljarna för varje slag av val de vill delta i

1. ta en valsedel,

2. lägga in valsedeln i ett valkuvert utan att vika den, och

3. försluta valkuvertet. Väljare som vill avge en särskild personröst skall på valsedeln markera detta i det särskilda utrymme för personröst som finns vid den kandidat som de helst vill se vald.

Om en väljare skriver till en kandidat på en valsedel för ett parti som inte registrerat sin partibeteckning eller anmält kandidater enligt 2 kap., skall väljaren anses ha lämnat en personröst för den kandidaten. Har flera kandidater skrivits till på en sådan valsedel, skall väljaren anses ha lämnat en personröst för den första kandidaten.

Valsedlar och valkuvert får inte förses med obehöriga märkningar.

SOU 2004:111 Författningsförslag

41

Hur man röstar i röstningslokal

3 § Väljare skall göra i ordning sina röster bakom en valskärm och därefter lämna valkuverten till röstmottagarna.

Väljare som på grund av funktionshinder eller liknande inte själva kan göra i ordning sina röster, skall på begäran få hjälp med detta av röstmottagarna i den utsträckning som behövs.

Budröstning

4 § Väljare som på grund av sjukdom, funktionshinder eller ålder inte själva kan ta sig till en röstningslokal får lämna sina valsedlar där genom bud.

Dessutom får följande väljare budrösta:

1. väljare som betjänas av Posten AB:s lantbrevbärare, i den utsträckning som följer av 3 kap. 6 §,

2. väljare som är intagna i häkte,

3. väljare som är intagna i kriminalvårdsanstalt och av säkerhetsskäl inte kan rösta i samma röstningslokal som andra intagna på anstalten.

Budröster skall lämnas i ytterkuvert för budröst.

Vem som får vara bud

5 § Bud får vara

1. väljarens make eller sambo samt väljarens, makens eller sambons barn, barnbarn, föräldrar eller syskon,

2. de som yrkesmässigt eller på liknande sätt ger väljaren vård eller som annars brukar hjälpa väljaren i personliga angelägenheter,

3. de som särskilt har förordnats av kommunen att vara bud,

4. av Posten AB anställda lantbrevbärare,

5. anställda vid ett häkte eller en kriminalvårdsanstalt. Ett bud skall ha fyllt 18 år.

När budröster får göras i ordning

6 § Vid ordinarie val till riksdagen och till landstings- och kommunfullmäktige samt val till Europaparlamentet får en budröst göras i ordning tidigast 24 dagar före valdagen.

Författningsförslag SOU 2004:111

42

Vid andra val får en budröst göras i ordning tidigast 10 dagar före valdagen. En budröst som lämnas hos en utlandsmyndighet får i dessa fall dock göras i ordning tidigast 20 dagar före valdagen.

Hur budröster görs i ordning

7 § Väljare som vill rösta genom bud skall

1. i budets och ett vittnes närvaro lägga de valkuvert som gjorts i ordning i ett ytterkuvert för budröst,

2. klistra igen ytterkuvertet,

3. på kuvertet intyga att de gjort i ordning valkuvert och ytterkuvertet på detta sätt och att valkuvert inte har gjorts i ordning tidigare än vad som är tillåtet.

Väljare som avses i 4 § första stycket skall dessutom på ytterkuvertet intyga att de uppfyller kraven för att få budrösta.

På ytterkuvertet skall vittnet och budet ange sina

1. namn,

2. personnummer,

3. adresser, och intyga att väljaren själv har gjort det som sägs i första och andra styckena samt att de inte känner till något som gör att de uppgifter som väljaren har lämnat inte är riktiga. Vidare skall det antecknas vilken av de i 5 § första stycket angivna kategorierna som är tillämplig på budet.

Ett vittne skall ha fyllt 18 år.

8 § I stället för vad som sägs i 7 § första och tredje styckena gäller att

1. bud som är lantbrevbärare inte behöver vara närvarande när väljaren gör i ordning ett ytterkuvert för budröst; ett sådant bud skall på ytterkuvertet i stället för namn, personnummer och adress ange sitt tjänstgöringsnummer samt intyga att kuvertet har tagits emot av väljaren själv,

2. bud som är anställd vid ett häkte eller en kriminalvårdsanstalt i stället för namn, personnummer och adress får ange sitt tjänstgöringsnummer.

Den som inte har något personnummer eller tjänstgöringsnummer skall i stället ange någon motsvarande identifikationsuppgift.

SOU 2004:111 Författningsförslag

43

9 § Väljare som inte är kända för budet skall legitimera sig eller på annat sätt styrka sin identitet. Om de inte gör det, får budet inte ta emot budrösten.

10 § Väljarna skall lämna sitt röstkort till budet tillsammans med ytterkuvertet. Detta behövs dock inte om kuvertet skall lämnas i en vallokal.

Brevröstning

Vem som får brevrösta

11 § Väljare som vistas utomlands eller ombord på ett fartyg i utrikes fart får rösta genom brev.

När brevröster får göras i ordning

12 § Brevröster får göras i ordning tidigast 45 dagar före valdagen.

Vid andra val än ordinarie val till riksdagen och till landstings- och kommunfullmäktige samt val till Europaparlamentet får brevröster dock göras i ordning först sedan det har beslutats vilken dag valet skall hållas.

Hur brevröster görs i ordning

13 § Väljare som vill brevrösta skall

1. i närvaro av två vittnen lägga de valkuvert som gjorts i ordning i ett ytterkuvert för brevröst,

2. klistra igen ytterkuvertet,

3. på kuvertet

a) intyga att de gjort i ordning valkuvert och ytterkuvertet på detta sätt, att valkuvert inte har gjorts i ordning tidigare än vad som är tillåtet samt att det skett utomlands respektive ombord på ett fartyg i utrikes fart,

b) ange sitt namn och sitt personnummer. På ytterkuvertet skall vittnena ange sina

1. namn,

2. personnummer eller motsvarande identifikationsuppgifter,

Författningsförslag SOU 2004:111

44

3. adresser, och intyga att väljaren själv har gjort det som sägs i första stycket samt att de inte känner till något som gör att de uppgifter som väljaren har lämnat inte är riktiga.

Ett vittne skall ha fyllt 18 år.

Hur brevröster skickas

14 § När ytterkuvertet gjorts i ordning skall väljarna

1. lägga kuvertet i ett omslagskuvert för brevröst,

2. lägga i antingen röstkort eller förtryckt adresskort eller om väljaren inte har tillgång till någotdera ett adresskort som väljaren själv skrivit personnummer och namn på,

3. klistra igen detta kuvert,

4. från utlandet eller ett fartyg i utrikes fart skicka kuvertet till den centrala valmyndigheten.

Den fortsatta hanteringen av brevröster

15 § Den centrala valmyndigheten skall fortlöpande anteckna hur många omslagskuvert för brevröst som kommer in till myndigheten och därefter lämna kuverten till valnämnden i de kommuner där väljarna är upptagna i röstlängden.

Om en väljare inte är och inte heller skall bli upptagen i röstlängden eller om det inte är möjligt att utreda i vilken röstlängd väljaren är upptagen därför att personnummer saknas eller är ofullständigt skall den centrala valmyndigheten behålla omslagskuvertet. De kuvert som behålls av myndigheten skall förvaras på ett säkert sätt till dess valet vinner laga kraft.

8 kap. Allmänna bestämmelser om röstmottagning

Röstmottagning i röstningslokal

Utrustning

1 § I en röstningslokal skall det finnas ett lämpligt antal avskilda platser (valskärmar) där väljarna kan rösta utan insyn.

SOU 2004:111 Författningsförslag

45

2 § I anslutning till en röstningslokal skall det ordnas en lämplig plats där valsedlar kan läggas ut. Om detta inte är möjligt får en sådan plats i stället ordnas inne i lokalen. På denna plats skall väljarna ha tillgång till

1. valsedlar med enbart valbeteckning,

2. valsedlar med parti- och valbeteckning

a) för val till riksdagen samt landstings- och kommunfullmäktige för varje parti som vid något av de två senaste riksdagsvalen har fått mer än 1 procent av rösterna i hela landet,

b) för val till landstings- och kommunfullmäktige för varje parti som redan är representerat där och som inte uppfyller kraven i a) ovan, såvitt avser röstningslokaler inom det landsting eller den kommun där partiet är representerat,

3. valsedlar med parti- och valbeteckning för val till Europaparlamentet för varje parti som vid något av de två senaste valen till Europaparlamentet har fått mer än 1 procent av rösterna i hela landet eller valsedlar med parti- och valbeteckning samt uppgifter om kandidater om ett sådant parti deltar med endast en valsedel.

De partier som deltar i valen skall också kunna lägga ut sina valsedlar på denna plats.

Vad som sägs i första stycket 2 och 3 gäller endast under förutsättning att partiet har gjort en begäran enligt 6 kap. 7 §.

Ordning m.m.

3 § I en röstningslokal eller i ett utrymme intill denna får det inte förekomma propaganda eller annat som syftar till att påverka eller hindra väljarna i deras val.

4 § Röstmottagarna ansvarar för ordningen i röstningslokalen. Den som finns i röstningslokalen eller i ett utrymme intill denna skall rätta sig efter de anvisningar som röstmottagarna ger för att röstmottagningen skall kunna genomföras. Blir det sådan oordning att den inte kan avstyras får röstmottagningen tillfälligt avbrytas.

5 § Väljare som finns i en röstningslokal eller på en plats som de har anvisats intill lokalen när tiden för röstmottagning går ut, skall få tillfälle att rösta innan röstmottagningen avslutas.

Författningsförslag SOU 2004:111

46

Mottagning av röster som väljarna lämnar

6 § Väljare som inte är kända för röstmottagarna skall, om röstmottagarna begär det, legitimera sig eller på annat sätt styrka sin identitet.

7 § Röstmottagarna får inte ta emot valkuvert som inte uppfyller kraven på hur sådana kuvert skall ha gjorts i ordning eller om väljaren inte på begäran kan styrka sin identitet.

Om en väljare vill lämna fler än ett valkuvert för ett och samma val, får bara ett av dessa tas emot.

Mottagning av röster som lämnas av bud

8 § Bud som inte är kända för röstmottagarna skall, om röstmottagarna begär det, legitimera sig eller på annat sätt styrka sin identitet.

9 § Röstmottagarna får inte ta emot ytterkuvert från ett bud om kuvertet inte uppfyller kraven på hur sådana kuvert skall ha gjorts i ordning eller om budet inte på begäran kan styrka sin identitet.

Om en väljare har gjort i ordning fler än ett valkuvert för något val får röstmottagarna inte ta emot något av dem.

10 § Ytterkuvert som avses i 9 § första stycket skall tas om hand av röstmottagarna och överlämnas till valnämnden. Nämnden skall förvara kuverten under valperioden.

Mottagning av röster som har skickats i fönsterkuvert och av brevröster

11 § När valnämnden tar emot fönsterkuvert och omslagskuvert för brevröst skall kuverten sorteras på valdistrikt. Kuverten skall sedan läggas i särskilda omslag som förseglas. Omslagen skall lämnas till vallokalen i respektive valdistrikt, om kuverten kan antas vara där innan tiden för röstmottagning har gått ut.

12 § Valnämnden skall behålla de fönsterkuvert och omslagskuvert för brevröst som inte lämnas till valdistrikt enligt 11 §. Dessa kuvert skall valnämnden granska vid sitt sammanträde för

SOU 2004:111 Författningsförslag

47

preliminär rösträkning enligt 12 kap.

13 § Valnämnden skall föra protokoll över det som görs enligt 11 och 12 §§.

9 kap. Röstmottagning i vallokal

1 § Utöver de allmänna bestämmelser om röstning och röstmottagning som finns i 7 och 8 kap. tillämpas bestämmelserna i detta kapitel vid röstmottagning i vallokal. I den mån bestämmelserna i detta kapitel avviker från dem i 7 och 8 kap., gäller i stället bestämmelserna i detta kapitel.

Utrustning i vallokal

2 § I varje vallokal skall det finnas

1. en valurna för varje val,

2. röstlängden för valdistriktet.

Hur röstmottagningen går till

3 § När vallokalen har öppnat skall den av röstmottagarna som är ordförande visa de närvarande att varje valurna är tom. Sedan får röstmottagningen börja.

4 § Om en vallokal inte är tillgänglig för fysiskt funktionshindrade väljare får röstmottagarna ta emot deras valkuvert utanför vallokalen, om det kan ske under betryggande former.

5 § Om kraven på hur ytterkuvert för budröst skall ha gjorts i ordning är uppfyllda skall röstmottagarna, sedan budets identitet har kontrollerats, öppna ytterkuvertet och kontrollera att detta innehåller valkuvert.

6 § Innan valkuvert tas emot skall röstmottagarna kontrollera

1. att kraven på hur sådana kuvert skall ha gjorts i ordning är uppfyllda, och

2. att väljarna enligt röstlängden

a) har rösträtt i de val som valsedlarna gäller, och

b) inte redan har röstat.

Författningsförslag SOU 2004:111

48

7 § Om det inte finns några hinder mot att ta emot valkuvert skall röstmottagarna, i väljarens eller budets närvaro, lägga kuverten i valurnan för de val valsedlarna gäller och markera detta i röstlängden. Valkuvert som har tagits emot med stöd av 4 § läggs i valurnan utan att väljaren är närvarande.

I röstlängden skall anges hur väljarens eller budets identitet har kontrollerats.

8 § Valkuvert som lämnats i ett ytterkuvert för budröst men som inte tas emot skall läggas tillbaka i sitt ytterkuvert. Därefter skall förfaras på det sätt som anges i 8 kap. 10 § .

Hantering av fönsterkuvert och omslagskuvert för brevröst

9 § När röstmottagarna från valnämnden har fått omslag med fönsterkuvert och omslagskuvert för brevröst, skall de granska omslagen och kuverten i den omfattning som den pågående röstmottagningen tillåter. Vid denna granskning skall röstmottagarna göra följande.

1. Öppna omslagen och räkna kuverten.

2. Kontrollera att kuverten inte blivit öppnade sedan de klistrats igen.

3. Kontrollera att omslagskuvert för brevröst uppfyller kraven på hur sådana kuvert skall ha gjorts i ordning och, om så är fallet, öppna kuverten.

4. Kontrollera att väljarna

a) är upptagna i röstlängden för valdistriktet,

b) inte lämnat fler än ett fönsterkuvert eller ytterkuvert för brevröst, och

c) inte röstat i vallokalen under valdagen.

5. Kontrollera att ytterkuvert för brevröst uppfyller kraven på hur sådana kuvert skall ha gjorts i ordning.

6. Öppna de fönsterkuvert och ytterkuvert för brevröst som uppfyller kraven under 2, 4 och 5 och kontrollera att kuverten innehåller ytterkuvert för budröst eller valkuvert och att kuverten uppfyller kraven på hur sådana kuvert skall ha gjorts i ordning.

10 § Om ett fönsterkuvert innehåller ett ytterkuvert för budröst skall röstmottagarna kontrollera att det kuvertet uppfyller kraven på hur sådana kuvert skall ha gjorts i ordning. Om så är fallet skall

SOU 2004:111 Författningsförslag

49

röstmottagarna öppna ytterkuvertet och kontrollera att det innehåller valkuvert och att kraven på hur sådana kuvert skall ha gjorts i ordning är uppfyllda.

11 § Röstmottagarna skall

1. markera i röstlängden de väljare vars kuvert uppfyller kraven i 9 och 10 §§,

2. lägga tillbaka valkuvert som har kommit i fönsterkuvert i sina fönsterkuvert tillsammans med väljarnas röstkort eller adresskort,

3. lägga tillbaka valkuvert som kommit i ytterkuvert för budröst i sina ytterkuvert och lägga tillbaka dessa kuvert i sina fönsterkuvert tillsammans med väljarnas röstkort eller adresskort, och

4. lägga tillbaka valkuvert som kommit i ytterkuvert för brevröst i sina ytterkuvert och lägga tillbaka dessa kuvert i sina omslagskuvert tillsammans med väljarnas röstkort eller adresskort.

12 § När röstmottagningen avslutats skall röstmottagarna göra följande med de kuvert som granskats enligt 9 och 10 §§. De skall

1. lägga de valkuvert som uppfyllt kraven i 9 och 10 §§ i valurnan för det val valsedeln gäller,

2. lägga öppnade fönsterkuvert eller omslagskuvert för brevröst som innehåller ytterkuvert för budröst, ytterkuvert för brevröst eller valkuvert som inte uppfyllt kraven i 9 och 10 §§ i särskilda omslag,

3. lägga de fönsterkuvert och omslagskuvert för brevröst som inte uppfyllt kraven i 9 § i särskilda omslag, och

4. försegla varje omslag.

13 § Om ett omslag som innehåller fönsterkuvert eller omslagskuvert för brevröst kommer från valnämnden efter att röstmottagningen i valdistriktet avslutats, skall omslaget inte öppnas utan skickas tillbaka till valnämnden.

Ångerröstning

14 § Väljare får rösta i sin vallokal även om de röstat i annan röstningslokal eller genom bud och har då rätt att få tillbaka sin tidigare röst, om den finns i vallokalen (ångerröstning).

Författningsförslag SOU 2004:111

50

15 § Om en väljare vill ångerrösta skall det fönsterkuvert som avser väljaren tas fram. Först när fönsterkuvertet lämnats tillbaka får väljaren lämna sin röst i vallokalen.

Säkerhet m.m.

16 § Om röstmottagningen avbryts skall varje valurna och röstlängden förseglas och förvaras på ett säkert sätt. När röstmottagningen skall fortsätta, skall röstmottagarna först visa dem som är närvarande att förseglingarna inte har öppnats.

17 § Det skall föras protokoll över röstmottagningen i en vallokal.

18 § Ytterkuvert för budröst som innehållit valkuvert som har tagits emot och lagts i valurnan skall överlämnas till valnämnden. Nämnden skall förvara kuverten under valperioden.

10 kap. Röstmottagning på särskilda röstmottagningsställen

1 § Utöver de allmänna bestämmelser om röstning och röstmottagning som finns i 7 och 8 kap. tillämpas bestämmelserna i detta kapitel vid röstmottagning på särskilda röstmottagningsställen. I den mån bestämmelserna i detta kapitel avviker från dem i 7 och 8 kap., gäller i stället bestämmelserna i detta kapitel.

När röstmottagning får ske

2 § Vid ordinarie val till riksdagen och till landstings- och kommunfullmäktige samt vid val till Europaparlamentet får röstmottagningen påbörjas

1. på särskilda röstmottagningsställen som en kommun har anordnat: tidigast den artonde dagen före valdagen,

2. hos en utlandsmyndighet: tidigast den tjugofjärde dagen före valdagen.

Vid andra val får röstmottagningen påbörjas

1. på särskilda röstmottagningsställen som en kommun har anordnat: tidigast den tionde dagen före valdagen,

2. hos en utlandsmyndighet: tidigast den tjugonde dagen före valdagen.

SOU 2004:111 Författningsförslag

51

Röstmottagningen får pågå

1. på särskilda röstmottagningsställen som en kommun har anordnat: till och med valdagen,

2. hos en utlandsmyndighet: så länge att de fönsterkuvert som har gjorts i ordning kan antas vara hos den centrala valmyndigheten senast dagen före valdagen.

Hur röstmottagning går till

3 § Väljare eller bud skall till röstmottagarna lämna väljarens röstkort. Detta behövs dock inte

1. om den information som röstkortet innehåller ändå är tillgänglig för röstmottagarna, eller

2. om röstmottagningen sker hos en utlandsmyndighet.

4 § I de anteckningar som förs enligt 8 § skall anges hur väljarens eller budets identitet har kontrollerats.

De valkuvert och ytterkuvert för budröst som röstmottagarna tar emot skall, i väljarens eller budets närvaro, läggas i fönsterkuvert tillsammans med väljarens röstkort eller ett adresskort. Fönsterkuvertet skall därefter klistras igen.

5 § De fönsterkuvert som har gjorts i ordning vid särskilda röstmottagningsställen som en kommun har inrättat skall skickas till valnämnden i de kommuner där väljarna är upptagna i röstlängden eller lämnas direkt till röstmottagarna i valdistriktet, om kuverten kan beräknas vara dem till handa innan tiden för röstmottagning i vallokalen går ut.

De fönsterkuvert som har gjorts i ordning hos en utlandsmyndighet skall skickas till den centrala valmyndigheten.

6 § Den centrala valmyndigheten skall föra anteckningar om de fönsterkuvert som kommer in och därefter skicka kuverten till valnämnderna i de kommuner där väljarna är upptagna i röstlängden.

Om en väljare inte är och inte heller skall bli upptagen i röstlängden eller om det inte är möjligt att utreda i vilken röstlängd väljaren är upptagen därför att personnummer saknas eller är ofullständigt skall den centrala valmyndigheten behålla fönsterkuvertet. De kuvert som behålls av myndigheten skall förvaras på ett säkert sätt till dess valet vinner laga kraft.

Författningsförslag SOU 2004:111

52

Säkerhet m.m.

7 § Om röstmottagningen avbryts skall de kuvert som tagits emot förvaras på ett säkert sätt under avbrottet.

8 § Det skall fortlöpande föras anteckningar över röstmottagningen på ett särskilt röstmottagningsställe.

AVDELNING III. RÄKNING AV RÖSTER

11 kap. Preliminär rösträkning i vallokal

1 § Omedelbart efter att röstmottagningen i vallokalen avslutats och samtliga valkuvert som skall läggas i valurnan lagts ner i den skall röstmottagarna ta ur kuverten och räkna rösterna.

Denna rösträkning är offentlig och skall genomföras utan avbrott. Resultatet av rösträkningen är preliminärt.

2 § Har riksdagsval hållits samtidigt med annat val, skall riksdagsvalet räknas först. Räkningen skall för varje slag av val gå till på följande sätt.

1. Valurnan skall tömmas och valkuverten räknas. Antalet väljare som enligt röstlängden deltagit i valet skall räknas.

2. Valsedlarna skall tas ur valkuverten. Innehåller ett valkuvert fler än en valsedel skall valsedlarna inte godkännas utan läggas tillbaka i kuvertet.

3. En valsedel som kan antas vara ogiltig enligt 13 kap. 7 § första stycket 1 skall inte godkännas.

4. En valsedel som kan antas vara ogiltig enligt någon annan av de i 13 kap. 7 § angivna grunderna, skall inte godkännas utan läggas tillbaka i sitt valkuvert.

5. Valsedlar och valkuvert som avses i 2–4 skall läggas i särskilda omslag.

6. De valsedlar som godkänts skall sorteras i grupper efter partibeteckning. Antalet valsedlar i varje grupp skall räknas. Valsedlarna för varje parti skall sedan läggas i särskilda omslag.

7. Omslag enligt 5 och 6 skall förseglas.

3 § Omedelbart efter att den preliminära rösträkningen avslutats skall röstmottagarna till valnämnden överlämna

1. röstlängden,

SOU 2004:111 Författningsförslag

53

2. protokollet,

3. ytterkuvert för budröst som sägs i 8 kap. 10 § och 9 kap. 18 §, och

4. omslag som sägs i 2 § samt 9 kap. 12 och 13 §§.

4 § Valnämnden skall behålla röstlängderna, ytterkuverten för budröst som sägs i 3 § och omslagen som sägs i 9 kap. 12 och 13 §§. Nämnden skall till länsstyrelsen genast överlämna

1. protokollen, och

2. omslag som sägs i 2 §.

När ett valkuvert får öppnas

5 § Ett avgivet valkuvert får öppnas endast sedan det har tagits ur en valurna för rösträkning enligt bestämmelserna i detta kapitel eller i 12 kap.

12 kap. Valnämndens rösträkning

Valnämndens förberedelser för rösträkningen

1 § På onsdagen efter valdagen skall valnämnden sammanträda för att granska och räkna de röster som inte räknats i vallokalerna. Sammanträdet är offentligt. Resultatet av nämndens rösträkning är preliminärt.

Vid sammanträdet skall nämnden granska

1. fönsterkuvert och omslagskuvert för brevröst som till och med valdagen kommit in till nämnden och behållits där,

2. fönsterkuvert och omslagskuvert för brevröst som röstmottagarna lämnat tillbaka till nämnden enligt 9 kap. 13 §,

3. fönsterkuvert och omslagskuvert för brevröst som kommit in till nämnden innan de valurnor som sägs i 2 § har tömts, och

4. fönsterkuvert och omslagskuvert för brevröst som röstmottagarna enligt 9 kap. 12 § lagt in i särskilda omslag.

Granskningen går i tillämpliga delar till på samma sätt som enligt 9 kap. 9–12 §§.

2 § För varje slag av val skall det användas en valurna för var och en av de valkretsar som kommunen är indelad i vid val till kommunfullmäktige.

Författningsförslag SOU 2004:111

54

Den preliminära rösträkningen

3 § När samtliga valkuvert som skall läggas ner i valurnan lagts ner i den skall valnämnden ta ur kuverten och räkna rösterna. Detta sker på samma sätt som enligt 11 kap. 2 §.

4 § Om fönsterkuvert kommer till valnämnden under rösträkningen efter att någon valurna tömts skall kuverten hållas skilda från övriga kuvert. Sådana kuvert skall läggas i ett eller flera särskilda omslag, som förseglas.

5 § Ytterkuvert för budröst som innehållit valkuvert som vid granskningen enligt 1 § har lagts i valurnan skall tas om hand av nämnden. Nämnden skall förvara dessa ytterkuvert och ytterkuvert som sägs i 9 kap. 18 § under valperioden.

6 § Valnämnden skall föra protokoll över sin rösträkning.

7 § När sammanträdet för rösträkning avslutats skall valnämnden till länsstyrelsen genast överlämna

1. nämndens protokoll, och

2. de omslag som nämnden gjort i ordning. Om länsstyrelsen begär det skall nämnden också överlämna röstlängderna.

13 kap. Slutlig rösträkning

1 § Länsstyrelsen skall göra den slutliga rösträkningen. Förrättningen är offentlig och skall göras utan dröjsmål. Om det har hållits val till riksdagen samtidigt med annat val, skall valet till riksdagen räknas först.

2 § Länsstyrelsen skall vid förrättningen pröva om valsedlarna är giltiga enligt 6 och 7 §§ och om något namn på en valsedel skall anses vara obefintligt enligt 8 § samt meddela de beslut som denna prövning kan föranleda. Länsstyrelsen skall också meddela de beslut som behövs med anledning av uppgifterna i de protokoll som förts över förrättningen.

SOU 2004:111 Författningsförslag

55

Närmare om förrättningen

3 § Om handlingarna från valnämnden är ofullständiga eller bristfälliga på något annat sätt skall länsstyrelsen begära att de kompletteras. Om det behövs skall länsstyrelsen också begära uppgift om varför handlingarna är i bristfälligt skick.

4 § Länsstyrelsen skall kungöra tid och plats för förrättningen. I kungörelsen skall länsstyrelsen ange i vilken ordning som de olika valen skall räknas. Kungörelsen skall anslås på kommunernas anslagstavlor och senast dagen före det att förrättningen börjar införas i en ortstidning inom länet.

5 § Länsstyrelsen skall föra protokoll över förrättningen.

Ogiltighetsgrunder

6 § Har valsedlar som väljarna lämnat inte förvarats på ett säkert sätt skall de förklaras ogiltiga, om det kan antas att det gjorts något obehörigt med dem.

7 § En valsedel är ogiltig om den

1. saknar partibeteckning,

2. har mer än en partibeteckning, eller

3. har kännetecken som uppenbart gjorts med avsikt. Finns det fler än en valsedel i ett valkuvert är dessa ogiltiga. Om kuvertet innehåller flera valsedlar och alla har samma partibeteckning skall dock en valsedel räknas som giltig. Skiljer sig valsedlarna i ett sådant fall åt i fråga om kandidatnamn eller de särskilda personrösterna, skall namnen på sedlarna anses obefintliga.

Obefintliga kandidatnamn

8 § Ett kandidatnamn på en valsedel skall anses obefintligt om

1. kandidaten inte är valbar eller det inte framgår klart vem som avses,

2. kandidaten skrivits till på en valsedel som gäller för ett parti som registrerat partibeteckning och anmält kandidater enligt 2 kap., eller

3. kandidaten inte är anmäld och finns på valsedel för ett parti

Författningsförslag SOU 2004:111

56

som registrerat partibeteckning och anmält kandidater enligt 2 kap.

Kandidatnamnen på en valsedel skall vidare anses obefintliga om

1. valsedeln upptar kandidater men inte är försedd med ett markerat utrymme för personröstning,

2. det lämnats mer än en särskild personröst eller det inte framgår vem personrösten avser,

3. markering för den särskilda personrösten kan antas ha gjorts maskinellt, eller

4. ordningen mellan kandidaterna inte framgår klart. Kandidatnamn skall inte anses obefintliga på grund av att de strukits från en valsedel som upptar kandidater. I 7 kap. 2 § tredje stycket finns särskilda bestämmelser för det fall en väljare skriver till kandidater på en valsedel för ett parti som inte registrerat sin partibeteckning eller anmält kandidater enligt 2 kap.

Förrättningens avslutning

9 § När förrättningen har avslutats skall länsstyrelsen underrätta den centrala valmyndigheten om resultatet av rösträkningen såvitt avser val till riksdagen och Europaparlamentet. Länsstyrelsen och den centrala valmyndigheten utser härefter ledamöter och ersättare enligt bestämmelserna i 14 kap.

10 § Valsedlarna skall läggas in i särskilda omslag, som förvaras under mandatperioden.

Omslag med valsedlar får öppnas endast om

1. det skall göras en ny eller en fortsatt rösträkning, eller

2. det annars behövs för valmyndigheternas utvärdering av valet.

AVDELNING IV. MANDATFÖRDELNING

14 kap. Mandatfördelning

1 § Den centrala valmyndigheten skall på grundval av resultatet av den slutliga rösträkningen fördela mandaten i riksdagen och Europaparlamentet samt fastställa vilka kandidater som har valts till ledamöter och ersättare.

I fråga om val till landstings- och kommunfullmäktige skall länsstyrelsen fördela mandaten mellan partierna och för varje

SOU 2004:111 Författningsförslag

57

valkrets fastställa vilka kandidater som har valts till ledamöter och ersättare.

2 § Om det vid en beräkning enligt detta kapitel blir lika stora tal skall lotten avgöra vilket parti, vilken kandidat eller valkrets som skall få mandatet.

Fördelning av mandat mellan partier

Riksdagsvalet

3 § De fasta valkretsmandaten skall för varje valkrets fördelas proportionellt mellan partier som får delta i fördelningen. Fördelningen görs genom att jämförelsetal beräknas för partierna med utgångspunkt i valresultatet i valkretsen. Det parti som vid varje beräkning får det största jämförelsetalet tilldelas ett mandat.

Beräkningen skall ske med tillämpning av den jämkade uddatalsmetoden. Denna innebär att så länge ett parti ännu inte tilldelats något mandat beräknas jämförelsetalet genom att partiets röstetal i valkretsen delas med 1,4. När ett parti har fått ett mandat beräknas nytt jämförelsetal genom att partiets röstetal delas med 3. Därefter fortsätter man på samma sätt att dela partiets röstetal med närmast högre udda tal för varje tilldelat nytt mandat.

4 § För att avgöra hur många mandat som ett parti skall ha sammanlagt i riksdagen för att vara proportionellt representerat i hela landet skall den jämkade uddatalsmetoden tillämpas på hela landet som en valkrets. Varje parti skall tilldelas så många utjämningsmandat som behövs för att partiet skall få en representation som svarar mot dess andel av samtliga giltiga röster i landet.

5 § Om ett parti vid fördelningen av de fasta valkretsmandaten har fått fler mandat än vad som behövs för att det skall vara proportionellt representerat i riksdagen skall man vid fördelningen av utjämningsmandaten bortse från partiet och de mandat det har fått. Detsamma gäller för ett parti och de mandat partiet fått, om det fått mindre än 4 procent av rösterna i landet.

Av de utjämningsmandat som ett parti har fått tillförs det första den valkrets där partiet efter fördelningen av de fasta valkrets-

Författningsförslag SOU 2004:111

58

mandaten har större jämförelsetal än i övriga valkretsar. Återstående mandat tillförs ett efter ett den valkrets där partiet för varje gång har störst jämförelsetal vid en fortsatt tillämpning av den jämkade uddatalsmetoden på partiets röstetal i valkretsarna. I en valkrets där partiet inte har fått något fast valkretsmandat skall dock jämförelsetalet vid tilldelningen av det första mandatet vara lika med partiets röstetal.

Övriga val

6 § Mandaten i kommunfullmäktige skall fördelas mellan partier som fått röster i kommunen.

Mandaten i landstingsfullmäktige skall fördelas mellan partier som fått minst 3 procent av rösterna i landstinget.

Mandaten i Europaparlamentsvalet skall fördelas mellan partier som fått minst 4 procent av rösterna i landet.

7 § De fasta mandaten skall för varje val och valkrets fördelas proportionellt mellan partierna på grundval av valresultatet i valkretsen. Fördelningen görs på samma sätt som för riksdagsvalet.

8 § För att avgöra hur många mandat som ett parti skall ha sammanlagt i landstingsfullmäktige för att vara proportionellt representerat i hela landstinget skall den jämkade uddatalsmetoden tillämpas på hela landstinget som en valkrets. Härvid tillämpas motsvarande beräkningsgrunder som vid tilldelning av utjämningsmandat i riksdagsvalet.

Hur ledamöter utses

Riksdagsvalet

9 § I första hand skall ordningen mellan kandidaterna bestämmas på grundval av storleken på varje kandidats personliga röstetal. Personligt röstetal skall fastställas bara för en kandidat som fått särskilda personröster till ett antal av minst 8 procent av partiets röstetal i valkretsen.

Ett personligt röstetal fastställs på grundval av de särskilda personröster som avgivits för kandidaten. Valsedlar på vilka det lämnats särskilda personröster ordnas gruppvis efter parti-

SOU 2004:111 Författningsförslag

59

beteckning. Därefter räknas antalet personröster för varje kandidat i gruppen. En kandidats personliga röstetal är lika med antalet personröster som har lämnats för kandidaten under samma partibeteckning. Den kandidat som har störst personligt röstetal tar första plats i ordningen, den som har näst störst tar andra plats och så vidare enligt samma grund.

10 § Kan inte ett tillräckligt stort antal ledamöter utses på grundval av ett personligt röstetal, skall ordningsföljden mellan återstående kandidater bestämmas genom att jämförelsetal beräknas enligt följande.

Vid första uträkningen gäller en valsedel för den kandidat som står först på sedeln varvid bortses från kandidater som redan tagit plats. Valsedlar med samma första kandidat bildar en grupp. Varje grupps röstetal räknas fram. Röstetalet är lika med det antal valsedlar som ingår i gruppen. Samma tal är också jämförelsetal för den kandidat som står först på gruppens valsedlar. Den kandidat vars jämförelsetal är störst får den första platsen i ordningen.

Vid varje följande uträkning gäller en valsedel för den kandidat som står först på sedeln, varvid bortses från kandidater som redan fått plats i ordningen. Den eller de grupper, vilkas valsedlar vid närmast föregående uträkning gällde för den kandidat som fick plats i ordningen, upplöses och ordnas i nya grupper, så att valsedlar som vid den pågående uträkningen gäller för en och samma kandidat bildar en grupp. Övriga befintliga grupper behålls däremot oförändrade. För varje nybildad grupp räknas röstetalet fram. Röstetalet är lika med det antal valsedlar som ingår i gruppen. För samtliga kandidater som deltar i uträkningen beräknas röstetal och jämförelsetal.

Röstetalet för en kandidat är lika med röstetalet för den grupp eller det sammanlagda röstetalet för de grupper vilkas valsedlar gäller för kandidaten. Jämförelsetalet för en kandidat är lika med kandidatens röstetal, om inte den grupp av valsedlar som gäller för kandidaten deltagit i besättandet av en förut utdelad plats. Om detta är fallet, får man kandidatens jämförelsetal genom att kandidatens röstetal delas med det tal som motsvarar den del gruppen tagit i besättandet av plats eller platser som utdelats (gruppens platstal), ökat med 1, eller, om flera grupper av valsedlar som gäller för kandidaten deltagit i besättandet av förut utdelad plats, med dessa gruppers sammanlagda platstal, ökat med 1. Platstalet för en grupp beräknas genom att gruppens röstetal delas

Författningsförslag SOU 2004:111

60

med det största jämförelsetalet vid uträkningen närmast före gruppens bildande. Bråktal som uppkommer vid delning beräknas med 2 decimaler. Den sista decimalsiffran får inte höjas.

Den kandidat vars jämförelsetal är störst får nästa plats i ordningen.

Dubbelvalsavveckling vid riksdagsval

11 § Kandidater som har fått mandat i fler än en valkrets eller för mer än ett parti skall tillträda det mandat för vilket deras personliga röstetal är störst i förhållande till antalet röster för partiet. Har kandidaterna inte tagit plats i ordningen på grundval av sina personliga röstetal, skall de tillträda det mandat för vilket deras jämförelsetal är störst.

Det mandat som kandidaten inte tillträder skall tillfalla den som skulle komma först i ordningen enligt följande. I första hand ordnas kandidaterna på grundval av beräkningen av deras personliga röstetal enligt vad som sägs i 9 § andra stycket.

Kan inte tillräckligt många kandidater ordnas enligt andra stycket skall de ordnas på grundval av de valsedlar som gällde för den kandidat som ursprungligen fick plats i ordningen enligt 9 och 10 §§. Vid denna uträkning gäller varje valsedel som hel röst. Med iakttagande av att en kandidat som redan fått plats i ordningen anses som obefintlig, skall röstvärdet tillgodoräknas den kandidat som står främst på sedeln. Den som får högsta röstetalet får plats i den särskilda ordningen.

Leder första stycket till att två eller flera mandat inte tillträds, skall dessa tillsättas ett i taget efter storleken på de personliga röstetalen i förhållande till antalet röster för partiet. Kan inte samtliga mandat tillträdas härigenom tillsätts de efter jämförelsetalen enligt 10 §.

Överskjutande mandat i riksdagsval

12 § Om ett parti i någon valkrets fått fler mandat än vad som motsvarar antalet kandidater på partiets valsedlar, skall överskjutande mandat med tillämpning av beräkningen i 5 § andra stycket flyttas till en annan valkrets där partiet deltar i fördelningen av fasta valkretsmandat.

SOU 2004:111 Författningsförslag

61

Ledamöter i övriga val

13 § Ledamöter i övriga val fastställs enligt vad som i tillämpliga delar gäller beträffande riksdagsvalet.

Personligt röstetal skall fastställas bara för kandidater som fått särskilda personröster motsvarande minst 5 procent av det antal röster som partiet fått i valkretsen, dock minst

1. vid val till landstingsfullmäktige: 100 röster,

2. vid val till kommunfullmäktige: 50 röster.

Hur ersättare utses

Riksdagsvalet

14 § För varje ledamot utses lika många ersättare som ledamotens parti fått mandat i valkretsen. Det skall dock alltid utses minst tre ersättare för varje ledamot. När ersättare utses skall man bortse från den som valts till ledamot.

Ersättare utses genom en särskild ordning mellan kandidaterna på partiets valsedlar. Ordningen beräknas enligt 11 § andra och tredje stycket.

Finns det inte någon som kan utses till ersättare enligt vad som nu sagts skall följande gälla. Den kandidat inom valkretsen som står i tur att få nästa mandat för partiet utses till ersättare. Saknas en sådan kandidat på partiets valsedlar, skall med tillämpning av 5 § andra stycket bestämmas en annan valkrets, där partiet deltar i fördelningen av fasta mandat, från vilken ersättaren skall utses. Till ersättare utses den som där står närmast i tur att få mandat för partiet. För varje ledamot får det bara finnas en ersättare enligt detta stycke. Kan ersättare inte utses på det sättet utses inte någon ersättare.

Ersättare i övriga val

15 § Ersättare i landstingsfullmäktige och Europaparlamentet utses på motsvarande sätt som för riksdagsvalet.]

16 § Ersättare i kommunfullmäktige utses på följande sätt. I första hand utses ersättare på grundval av ordningen mellan

Författningsförslag SOU 2004:111

62

kandidaterna som framkommer vid beräkningen av deras personliga röstetal enligt 9 §.

I andra hand utses ersättare genom en beräkning inom det parti för vilket han eller hon har blivit vald. Vid varje beräkning tas hänsyn bara till de valsedlar som upptar ledamotens namn och som på grund härav gällde för detta namn, när det fick plats i ordningen. Varje valsedel gäller som en hel röst. Med iakttagande av att namnet på en kandidat som genom valet blivit utsedd till ledamot skall anses som obefintligt tillgodoräknas röstvärdet det namn som står främst på sedeln. Den som får högsta röstetalet är utsedd till ersättare för den ledamot som beräkningen avser.

Om det antal ersättare som har utsetts är mindre än det antal som kommunfullmäktige har bestämt enligt 5 kap. 4 § andra stycket kommunallagen (1991:900) och samma ersättare har utsetts för tre eller flera ledamöter, utses ytterligare en ersättare för var och en av dessa ledamöter. Därvid skall även namnet på en kandidat som genom valet blivit utsedd till ersättare för den ledamot som beräkningen avser anses som obefintligt. I övrigt görs på sätt som anges i andra och tredje stycket.

Om antalet ersättare fortfarande är mindre än det antal som kommunfullmäktige har bestämt enligt 5 kap. 4 § andra stycket kommunallagen och samma ersättare har utsetts för fem eller flera ledamöter, utses ytterligare en ersättare för var och en av dessa ledamöter.

Därefter görs på motsvarande sätt successivt ytterligare beräkningar för de ledamöter vilkas ersättare har utsetts för sju eller flera ledamöter, nio eller flera ledamöter, och så vidare, så länge antalet ersättare är mindre än det antal som kommunfullmäktige har bestämt.

Om andelen ersättare av de platser som ett parti fått utgör ett brutet tal skall detta avrundas till närmast högre hela tal.

17 § Om det för ett parti inte kommer att utses minst två ersättare i kommunfullmäktige skall följande gälla.

Om det sedan ersättare utsetts enligt 16 § visar sig att det för ledamot eller ledamöter i ett parti utsetts bara en ersättare skall ytterligare en beräkning göras till dess minst två ersättare utsetts. I det fall partiet har fått två eller flera mandat skall beräkningen i första hand göras för den ledamot som har störst personligt röstetal i förhållande till antalet röster för partiet i valkretsen och därefter för den som har störst jämförelsetal.

SOU 2004:111 Författningsförslag

63

Kan någon ersättare för en viss ledamot inte utses på det sättet, utses ingen ersättare för den ledamoten.

När ledamöter och ersättare avgår under valperioden

Riksdagsvalet

18 § Avgår en ledamot i riksdagen under valperioden skall den centrala valmyndigheten på anmälan av riksdagens talman utse en ny ledamot. Till ny ledamot skall utses den som står i tur att inträda enligt ordningen mellan ersättarna enligt 14 §.

19 § Om en ny ledamot tidigare varit ersättare enligt 14 § tredje stycket för den avgångna ledamoten skall en ny ersättare utses enligt 14 §. Har mandatet flyttats från en valkrets till en annan, skall det anses att mandatet vid valet tilldelats den sistnämnda valkretsen.

Ersättare för en annan ledamot som utsetts i stället för en ledamot som avgått är de övriga kandidater som skulle ha varit ersättare för den avgångna ledamoten.

20 § Den centrala valmyndigheten skall på anmälan av riksdagens talman med tillämpning av 14 § om möjligt utse två nya ersättare, om

1. antalet ersättare för en riksdagsledamot har minskat till hälften eller mindre än hälften av det antal som utsetts vid valet därför att ersättare har utsetts till ordinarie ledamöter eller har avgått av någon annan orsak, eller

2. antalet ersättare inte är tillräckligt stort för att ersättare skall kunna inträda i en ledamots ställe.

Övriga val

21 § Avgår en ledamot i landstingsfullmäktige, kommunfullmäktige eller Europaparlamentet under valperioden skall respektive valmyndighet efter anmälan utse en ny ledamot. Ny ledamot skall utses enligt vad som i tillämpliga delar gäller för riksdagsvalet enligt 18 och 19 §§.

Författningsförslag SOU 2004:111

64

22 § Om en ersättare i landstingsfullmäktige har utsetts till ordinarie ledamot eller avgått som ersättare av någon annan orsak skall länsstyrelsen på anmälan av fullmäktiges ordförande göra nya beräkningar och utse ytterligare en ersättare för varje ledamot som berörs.

Ersättare för en annan ledamot som utsetts i stället för en ledamot som avgått är de övriga kandidater som skulle ha varit ersättare för den avgångna ledamoten.

Vid beräkningen skall samma beräkning som vid utseende av ersättare tillämpas. Kan någon ersättare inte utses enligt första stycket utses ingen ersättare.

23 § Om en ersättare i kommunfullmäktige har utsetts till ordinarie ledamot eller avgått som ersättare av någon annan orsak, skall länsstyrelsen på anmälan av fullmäktiges ordförande göra nya uträkningar och fastställa ytterligare en ersättare för varje ledamot som berörs. I de fall antalet ersättare också efter det att ersättare avgått uppgår till minst det antal som fullmäktige bestämt skall en ny ersättare utses bara om ledamoten i annat fall skulle komma att sakna ersättare som utsetts för henne eller honom.

Ersättare för en annan ledamot som utsetts i stället för en ledamot som avgått är de övriga kandidater som skulle ha varit ersättare för den avgångna ledamoten.

Vid uträkningen skall 18 och 19 §§ tillämpas. Kan någon ersättare inte utses enligt första stycket utses ingen ersättare.

24 § Den centrala valmyndigheten skall på anmälan av Europaparlamentet med tillämpning av reglerna om utseende av ersättare om möjligt utse två nya ersättare, om antalet ersättare för en ledamot har minskat till hälften eller mindre än hälften av det antal som utsetts vid valet därför att ersättare har utsetts till ledamot eller har avgått av annan orsak.

Valets avslutning

25 § När den centrala valmyndigheten har fördelat mandaten mellan partierna och utsett ledamöter och ersättare skall valresultatet tillkännages genom att det kungörs i Patent- och registreringsverkets kungörelsetidning. Därmed är valet avslutat.

SOU 2004:111 Författningsförslag

65

Det skall också kungöras i Patent- och registreringsverkets kungörelsetidning, när nya ledamöter och ersättare utsetts enligt 18–20 och 24 §§.

26 § När länsstyrelsen har fördelat mandaten mellan partierna och utsett ledamöter och ersättare skall valresultatet kungöras genom att protokollet läggs fram för granskning. Därmed är valet avslutat.

Detsamma skall gälla när nya ledamöter och ersättare utsetts enligt 21–23 §§.

27 § Om färre än halva antalet ledamöter utsetts i landstings- eller kommunfullmäktige, skall Valprövningsnämnden upphäva valet och besluta om omval av samtliga ledamöter och ersättare.

Utfärdande och granskning av bevis för den som blivit utsedd

28 § För den som blivit utsedd till ledamot av riksdagen, landstingsfullmäktige, kommunfullmäktige eller Europaparlamentet eller till ersättare skall respektive valmyndighet genast utfärda bevis om detta. I beviset skall den valmyndigheten ange

1. namnet på den som blivit utsedd, och

2. den tid, det parti och den valkrets som ledamoten eller ersättaren blivit utsedd för.

Ett bevis för ersättare skall dessutom i förkommande fall innehålla uppgift om den eller de ledamöter som han eller hon utsetts till ersättare för och ordningen mellan ersättarna, om flera ersättare utsetts för samma ledamot.

29 § Som bevis gäller utdrag ur protokoll eller annan handling från beräkning vid vilken ledamoten eller ersättaren blivit utsedd. Beviset skall skickas till den som blivit utsedd. Vid riksdagsval skall beviset även skickas till Valprövningsnämnden och riksdagens talman. Bevis som avser ledamot i Europaparlamentet skall dessutom skickas till parlamentet. Bevis som avser landstings- och kommunfullmäktige skall skickas till respektive fullmäktige.

30 § Valprövningsnämnden skall granska bevis för riksdagsledamöter eller ledamöter i Europaparlamentet och ersättare för att pröva om beviset blivit utfärdat i enlighet med 28 §. Granskningen

Författningsförslag SOU 2004:111

66

skall efter riksdagsval vara avslutad senast dagen innan den riksdag som valet gällt samlas till riksmöte. Övriga bevis som kommer in till Valprövningsnämnden skall granskas så snart det kan ske. Berättelse om granskningen skall genast överlämnas till riksdagens talman. Gäller valet ledamöter i Europaparlamentet skall berättelse om granskningen dessutom skickas till parlamentet.

31 § Nämnden får uppdra åt ordföranden eller ersättaren för ordföranden att på nämndens vägnar i ärenden av enklare art granska bevis för en riksdagsledamot eller ledamot i Europaparlamentet och ersättare för sådana ledamöter som utses under löpande valperiod med anledning av att en ledamot avgått eller ersättare utsetts enligt 18–20 och 24 §§.

AVDELNING V. AVSLUTANDE BESTÄMMELSER

15 kap. Överklagande

1 § Beslut eller andra åtgärder enligt denna lag får överklagas endast i den utsträckning som anges i detta kapitel.

Överklagande hos länsstyrelsen

2 § Ett beslut av en valnämnd att inte godta ett hinder mot att ta emot ett uppdrag som röstmottagare får överklagas hos länsstyrelsen. Tiden för överklagande räknas från den dag beslutet meddelades.

Länsstyrelsens beslut får inte överklagas.

Överklagande hos Valprövningsnämnden

3 § Hos Valprövningsnämnden får överklagas

1. följande beslut av länsstyrelsen:

a) beslut enligt 4 kap. 8 och 13 §§ om fastställande av valkretsindelning för val till landstings- och kommunfullmäktige,

b) beslut enligt 4 kap. 10 och 14 §§ om antalet valkretsmandat för val till landstings- och kommunfullmäktige,

c) beslut enligt 4 kap. 17 § i ärenden om indelning i valdistrikt,

2. länsstyrelsens eller den centrala valmyndighetens beslut om

SOU 2004:111 Författningsförslag

67

rättelse i en röstlängd,

3. följande beslut av den centrala valmyndigheten:

a) beslut enligt 4 kap. 3 § om antalet valkretsmandat vid val till riksdagen,

b) beslut i ett ärende enligt 2 kap. om registrering av partibeteckning eller anmälan av kandidater,

c) beslut i ett ärende enligt 6 kap. om valsedlar,

4. länsstyrelsens eller den centrala valmyndighetens beslut att fastställa utgången av ett val eller av en sådan sammanräkning för att förordna efterträdare eller ersättare som sägs i 14 kap. 18–24 §§.

4 § Ett beslut som avses i 3 § 4 får överklagas av

1. den som enligt röstlängden haft rösträtt vid valet, och

2. ett parti som deltagit i valet. Beslutet får också överklagas av en kandidat som inte har varit upptagen i den aktuella röstlängden, såvitt avser frågan om förordnande av honom eller henne som ledamot, efterträdare eller ersättare.

Hur överklagandet görs

5 § Ett överklagande ges in till den myndighet som har meddelat det överklagade beslutet (beslutsmyndigheten).

6 § Ett överklagande skall ha kommit in till beslutsmyndigheten

1. i ett ärende som avses i 3 § 1 samt 3 a och b: senast inom tre veckor från den dag det överklagade beslutet kungjordes,

2. i ett ärende som avses i 3 § 2: senast onsdagen före valdagen,

3. i ett ärende som avses i 3 § 3 c: senast inom tre veckor från den dag klaganden fick del av beslutet,

4. i ett ärende som avses i 3 § 4: tidigast dagen efter valdagen och senast inom tio dagar efter det att valet avslutades eller, om överklagandet gäller beslut om att förordna nya ledamöter eller ersättare enligt 14 kap. 18–24 §§, inom tio dagar efter det att sammanräkningen avslutades.

Det är Valprövningsnämnden som avgör om överklagandet har kommit in i rätt tid.

Författningsförslag SOU 2004:111

68

7 § Om ett överklagande kommit in till Valprövningsnämnden inom överklagandetiden, skall det tas upp till prövning även om skrivelsen med överklagandet inte kommit till beslutsmyndigheten i tid.

Prövningen av överklagande av val

8 § I de ärenden som avses i 3 § 4 skall beslutsmyndigheten snarast möjligt efter att tiden för överklagande gått ut på en gång kungöra samtliga överklaganden och lämna dessa till Valprövningsnämnden.

Kungörelsen skall införas 1. i Patent- och registreringsverkets kungörelsetidning om överklagandet gäller riksdagen eller Europaparlamentet,

2. i en ortstidning inom landstinget respektive kommunen om överklagandet gäller landstings- eller kommunfullmäktige.

I kungörelsen skall en viss kort tid anges inom vilken den som vill yttra sig över överklagandena skall ha gjort det till Valprövningsnämnden.

9 § Beslutsmyndigheten skall skyndsamt till Valprövningsnämnden yttra sig över överklagandena. Bestämmelserna i 27 och 28 §§förvaltningslagen (1986:223) om omprövning av beslut skall inte tillämpas.

10 § Ett beslut genom vilket någon har förordnats till ledamot i landstings- eller kommunfullmäktige eller till ersättare gäller även om beslutet har överklagats. Om någon annan förordnats till ledamot eller ersättare med anledning av överklagandet gäller det beslutet så snart det val eller den sammanräkning har avslutats genom vilken ledamoten eller ersättaren blivit förordnad.

Ledamöter i Europaparlamentet tillträder sitt uppdrag då de förordnats och deras behörighet prövats av Europaparlamentet.

Bestämmelserna om inhibition i 29 § förvaltningslagen (1986:223) gäller inte beslut som sägs i denna paragraf.

11 § När Valprövningsnämnden prövar ett överklagande skall nämndens samtliga ledamöter vara närvarande. Om överklagandet avser ett beslut genom vilket utgången av ett ordinarie val till riksdagen eller ett ordinarie val till landstings- eller kommunfull-

SOU 2004:111 Författningsförslag

69

mäktige har fastställts, skall nämnden ha samma sammansättning som den hade vid tiden för dessa val. Om överklagandet avser ett beslut genom vilket utgången av ett annat val fastställts, får nämnden ha den sammansättning den hade vid tiden för det valet.

12 § Myndigheter och andra som har biträtt i valet skall lämna Valprövningsnämnden de upplysningar och yttranden som den begär.

Om Valprövningsnämnden finner att någon behöver höras som vittne vid domstol, kan nämnden förordna att vittnesförhör skall hållas vid tingsrätt.

I fråga om bevisupptagning enligt första stycket gäller 35 kap.10 och 11 §§rättegångsbalken. Ersättning till vittnen skall betalas av allmänna medel. Kostnaden för detta skall stanna på staten.

13 § Valprövningsnämnden skall upphäva ett val i den omfattning som det behövs och förordna om omval i den berörda valkretsen

1. om det vid förberedande och genomförande av valet som en myndighet svarar för förekommit avvikelse från föreskriven ordning, eller

2. om någon hindrat röstningen, förvanskat avgivna röster eller otillbörligen verkat vid valet på något annat sätt.

Kan rättelse åstadkommas genom förnyad sammanräkning eller någon annan sådan mindre ingripande åtgärd, skall nämnden i stället uppdra åt beslutsmyndigheten att vidta en sådan rättelse.

Ett omval skall genomföras bara om det med fog kan antas att vad som förekommit har inverkat på valutgången.

Ett omval till riksdagen eller landstingsfullmäktige avser endast det antal fasta mandat och utjämningsmandat som tilldelades den berörda valkretsen vid det upphävda valet.

14 § Har det vid en sammanräkning som sägs i 14 kap. 18–24 §§ förekommit avvikelse från föreskriven ordning och är det inte osannolikt att avvikelsen har inverkat på utgången av sammanräkningen, skall Valprövningsnämnden upphäva sammanräkningen och uppdra åt beslutsmyndigheten att vidta den rättelse som behövs.

15 § Om ett visst beslut inte får överklagas eller om det skall överklagas i särskild ordning, får en omständighet som avses med beslutet inte åberopas vid prövning enligt 13 eller 14 §.

Författningsförslag SOU 2004:111

70

16 kap. Tystnadsplikt

1 § Den som genom att lämna biträde åt en väljare har fått kännedom om hur väljaren har röstat vid val enligt denna lag, får inte obehörigen röja eller utnyttja uppgifterna.

Beträffande den som är röstmottagare eller annars fullgör en uppgift i det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i sekretesslagen (1980:100).

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006, då vallagen (1997:157) skall upphöra att gälla.

2. Partibeteckningar som registrerats enligt den upphävda lagen skall anses registrerade enligt den nya lagen.

SOU 2004:111 Författningsförslag

71

1.2 Förslag till lag om ändring i folkomröstningslagen (1979:369)

Härigenom föreskrivs att 26, 8, 1012 samt 16 §§folkomröstningslagen (1979:369) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 §

3

Central valmyndighet som avses i 1 kap. 15 § vallagen (1997:157) är också central myndighet för folkomröstning.

Den myndighet som avses i 3 kap. 1 § vallagen (2005:000) är central myndighet också för folkomröstning.

3 §

4

För folkomröstning är riket indelat i omröstningsdistrikt. Del av kommun som vid val enligt vallagen (1997:157) bildar ett valdistrikt utgör ett omröstningsdistrikt.

För folkomröstning är riket indelat i omröstningsdistrikt. Del av kommun som vid val enligt vallagen (2005:000) bildar ett valdistrikt utgör ett omröstningsdistrikt.

4 §

5

För folkomröstnings genomförande svarar inom varje kommun valnämnd som avses i 1 kap. 17 § vallagen (1997:157).

När folkomröstning förrättas i samband med val till riksdagen tjänstgör de valförrättare som har utsetts enligt 4 kap. 6 § vallagen också som omröstningsförrättare. Inför annan folkomröstning utser valnämnden för varje omröstningsdistrikt minst fyra personer att vid omröstningen tjänstgöra som omröstningsförrättare i

För folkomröstnings genomförande svarar inom varje kommun valnämnd som avses i 3 kap. 3 § vallagen (2005:000).

När folkomröstning förrättas i samband med val till riksdagen tjänstgör de röstmottagare som har utsetts enligt 3 kap. 6 § vallagen också som omröstningsförrättare. Inför annan folkomröstning utser valnämnden för varje omröstningsdistrikt minst fyra personer att vid omröstningen tjänstgöra som omröstningsförrättare i

3

Senaste lydelse 1997:162.

4

Senaste lydelse 1997:162.

5

Senaste lydelse 1997:162.

Författningsförslag SOU 2004:111

72

distriktet. Vad som i 4 kap. vallagen föreskrivs om valförrättare tillämpas beträffande särskilt utsedd omröstningsförrättare.

distriktet. Vad som i 3 kap. vallagen föreskrivs om röstmottagare tillämpas beträffande särskilt utsedd omröstningsförrättare.

5 §

6

Rösträtt vid folkomröstning tillkommer den som är röstberättigad vid val till riksdagen.

Frågan om en person har rösträtt avgörs på grundval av en före omröstningen upprättad röstlängd. Om inte omröstningen hålls samtidigt med ett annat val enligt vallagen (1997:157) skall röstlängd för omröstningen upprättas med tillämpning av 7 kap.1, 4, 10, 11 och 13 §§vallagen. Bestämmelserna i 7 kap. 14 § den lagen om rätten att överklaga beslut om rättelse av röstlängd skall gälla även i fråga om överklagande i samband med en omröstning.

Frågan om en person har rösträtt avgörs på grundval av en före omröstningen upprättad röstlängd. Om inte omröstningen hålls samtidigt med ett annat val enligt vallagen (2005:000) skall röstlängd för omröstningen upprättas med tillämpning av 5 kap.1, 2, 6 och 7 §§vallagen. Bestämmelserna i 15 kap. 3 § 2 den lagen om rätten att överklaga beslut om rättelse av röstlängd skall gälla även i fråga om överklagande i samband med en omröstning.

6 §

7

När en folkomröstning skall förrättas, skall, i den mån den centrala valmyndigheten inte bestämmer annat, för var och en som enligt den röstlängd som upprättats för omröstningen är röstberättigad vid omröstningen upprättas ett röstkort med upp- gifter om den röstberättigade. Röstkortet skall dessutom innehålla uppgifter om omröstningen till ledning för den röstberättigade. För folk-

När en folkomröstning skall förrättas, skall, i den mån den centrala valmyndigheten inte bestämmer annat, för var och en som enligt den röstlängd som upprättats för omröstningen är röstberättigad vid omröstningen upprättas ett röstkort med upp- gifter om den röstberättigade. Röstkortet skall dessutom innehålla uppgifter om omröstningen till ledning för den röstberättigade. För folk-

6

Senaste lydelse 2002:69.

7

Senaste lydelse 1997:162.

SOU 2004:111 Författningsförslag

73

omröstning och val till riksdagen som äger rum samtidigt upprättas gemensamt röstkort. I fråga om röstkort tillämpas i övrigt 7 kap.79 §§vallagen (1997:157).

omröstning och val till riksdagen som äger rum samtidigt upprättas gemensamt röstkort. I fråga om röstkort tillämpas i övrigt 5 kap.810 §§vallagen (2005:000).

Centrala valmyndigheten bör på lämpligt sätt sprida kännedom bland allmänheten om tid och sätt för röstning och om de bestämmelser i övrigt som gäller för folkomröstningen. Myndigheten bör vidare inför folkomröstning i grundlagsfråga på lämpligt sätt sprida kännedom bland allmänheten om lydelsen av det förslag som omröstningen avser.

8 §

8

Statsverket svarar för kostnaderna för framställning av det antal röstsedlar som behövs.

I lokal där omröstning äger rum skall de röstande ha tillgång till

1. röstsedlar för varje förslag som är föremål för folkomröstning och

2. blanka röstsedlar. I fråga om kuvert tillämpas bestämmelserna i 8 kap. 1 § andra stycket, 2 och 3 §§vallagen (1997:157) om valkuvert.

I fråga om kuvert tillämpas bestämmelserna i 6 kap.4, 6 och 9 §§vallagen (2005:000) om valkuvert.

10 §

9

Röstning sker på dagen för folkomröstningen i omröstningslokalen för det omröstningsdistrikt där den röstande är upptagen i röstlängd. Röstberättigad, som på grund av vistelse utom riket eller på annan ort inom riket eller av annat skäl finner sig vara förhindrad att rösta på tid och plats som nu sagts, får rösta på Posten Aktiebolags postkontor inom riket, på ett särskilt

Röstning sker på dagen för folkomröstningen i omröstningslokalen för det omröstningsdistrikt där den röstande är upptagen i röstlängd. Röstberättigad, som på grund av vistelse utom riket eller på annan ort inom riket eller av annat skäl finner sig vara förhindrad att rösta på tid och plats som nu sagts, får rösta på ett särskilt röstmottagningsställe inom landet eller hos

8

Senaste lydelse 1997:162.

9

Senaste lydelse 1997:162.

Författningsförslag SOU 2004:111

74

röstmottagningsställe inom landet eller hos svensk utlandsmyndighet.

Om flera omröstningar äger rum samtidigt, skall den som röstar på postkontor, på ett särskilt röstmottagningsställe inom landet eller hos utlandsmyndighet vid ett och samma tillfälle utöva sin rösträtt i samtliga omröstningar som han vill deltaga i. Om omröstning äger rum i samband med val till riksdagen, skall röstande som nu har angivits, som önskar delta både i omröstningen och i valet, avge sin röst i folkomröstningen samtidigt som han röstar i valet.

I fråga om röstningen och om den vidare behandlingen av röster som har avgivits på postkontor, på ett särskilt röstmottagningsställe inom landet eller hos utlandsmyndighet tillämpas i övrigt bestämmelserna om ordinarie val till riksdagen i 11–15 kap. vallagen (1997:157). Om folkomröstning äger rum i samband med extra val till riksdagen eller om den inte omfattar hela riket, tillämpas i stället bestämmelserna om extra val i 11–15 kap. vallagen.

I lokal där röstning äger rum skall finnas tillgängligt ett exemplar av denna lag, av särskild lag för den ifrågavarande folkomröstningen, om sådan har beslutats, och av vallagen. Såvitt

svensk utlandsmyndighet.

Om flera omröstningar äger rum samtidigt, skall den som röstar på ett särskilt röstmottagningsställe inom landet eller hos utlandsmyndighet vid ett och samma tillfälle utöva sin rösträtt i samtliga omröstningar som han vill deltaga i. Om omröstning äger rum i samband med val till riksdagen, skall röstande som nu har angivits, som önskar delta både i omröstningen och i valet, avge sin röst i folkomröstningen samtidigt som han röstar i valet.

I fråga om röstningen och om den vidare behandlingen av röster som har avgivits på ett särskilt röstmottagningsställe inom landet eller hos utlandsmyndighet tillämpas i övrigt bestämmelserna om ordinarie val till riksdagen i 7, 8 och 10 kap. vallagen (2005:000). Om folkomröstning äger rum i samband med extra val till riksdagen eller om den inte omfattar hela riket, tillämpas i stället de bestämmelser i vallagen som avser val som inte gäller hela landet val.

I lokal där röstning äger rum skall vid folkomröstning i grundlagsfråga texten till det förslag som avses med omröstningen finnas tillgänglig.

SOU 2004:111 Författningsförslag

75

gäller folkomröstning i grundlagsfråga skall därjämte finnas tillgänglig texten till det förslag som avses med omröstningen.

11 §

10

Rösterna räknas preliminärt i omröstningslokal och hos valnämnd. Därvid tillämpas bestämmelserna i 16 och 17 kap. vallagen (1997:157). Har omröstning förrättats samtidigt med val till riksdagen, sker granskningen av förtidsröster enligt 15 kap. 7–13 §§ och 17 kap. 3–7 §§ gemensamt för omröstningen och valet.

Rösterna räknas preliminärt i omröstningslokal och hos valnämnd. Därvid tillämpas bestämmelserna i 11 och 12 kap. vallagen (2005:000). Har omröstning förrättats samtidigt med val till riksdagen, sker granskningen av förtidsröster enligt 9 kap.912 §§ och 12 kap. 3 §vallagen gemensamt för omröstningen och valet.

Vid räkningen ordnas röstsedlarna i grupper efter meningsyttring. Blanka röstsedlar bildar en grupp. Antalet röstsedlar inom varje grupp räknas och antalet antecknas i protokollet. Röstsedlarna läggs därefter gruppvis in i särskilda omslag. På omslagen antecknas vilken grupp röstsedlar omslaget innehåller och röstsedlarnas antal.

Vid rösträkning hos valnämnd används en urna för varje omröstning och för varje område som bildar en valkrets vid val av kommunfullmäktige.

12 §

11

Rösterna räknas slutligt av länsstyrelsen. Rösterna skall därvid redovisas särskilt för varje område som bildar en val- krets vid val av kommunfullmäktige. Vid rösträkningen skall 18 kap. 1 § och 39 §§vallagen (1997:157) gälla.

Rösterna räknas slutligt av länsstyrelsen. Rösterna skall därvid redovisas särskilt för varje område som bildar en val- krets vid val av kommunfullmäktige. Vid rösträkningen skall 13 kap.16 §§vallagen (2005:000) gälla.

10

Senaste lydelse 1997:162.

11

Senaste lydelse 1997:162.

Författningsförslag SOU 2004:111

76

16 §

12

Talan mot beslut, varigenom centrala valmyndigheten fastställt utgången av folkomröstning, förs hos Valprövningsnämnden. I fråga om sådan talan tillämpas bestämmelserna i 1 kap. 19 §, 19 kap. 3 § första stycket, 4 och 58 §§vallagen (1997:157) vad avser överklaganden av riksdagsval samt 16 och 17 §§ samma kapitel.

Talan får föras av den som enligt röstlängd var röstberättigad vid folkomröstningen samt av den som enligt beslut som sägs i 7 kap. 11 § vallagen var utesluten från rösträtt. Talan får också föras av ett parti eller en kampanjkommitté som har verkat för något av de förslag som omröstningen har gällt.

Talan mot beslut, varigenom centrala valmyndigheten fastställt utgången av folkomröstning, förs hos Valprövningsnämnden. I fråga om sådan talan tillämpas bestämmelserna i 15 kap. 5 §, 6 § första stycket 4 och andra stycket samt 7 och 8 §§vallagen (2005:000) vad avser överklaganden av riksdagsval samt 11 och 12 §§ samma kapitel.

Talan får föras av den som enligt röstlängd var röstberättigad vid folkomröstningen samt av den som enligt beslut som sägs i 5 kap. 6 § vallagen var utesluten från rösträtt. Talan får också föras av ett parti eller en kampanjkommitté som har verkat för något av de förslag som omröstningen har gällt.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

12

Senaste lydelse 1997:162.

SOU 2004:111 Författningsförslag

77

1.3 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:411) om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och landsting

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:411) om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och landsting

13

dels att 1 kap. 24 § skall ha följande lydelse, dels att det i lagen skall införas ett nytt kapitel, 3 kap., av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap.

24 §

14

När det finns skäl till det skall en särskild undersökning göras om befolkningens inställning till en indelningsändring. Om en särskild utredare finner skäl till en sådan undersökning, skall han anmäla detta till Kammarkollegiet, som beslutar i frågan. Länsstyrelsen beslutar om sådana undersökningar i ärenden som länsstyrelsen utreder.

Undersökningen skall göras av länsstyrelsen. Den kan ske genom omröstning, opinionsundersökning eller liknande förfarande. Länsstyrelsen får därvid anlita valnämnden i kommunen, om inte nämndens verksamhet i övrigt hindras därigenom.

Skall undersökningen ske genom en omröstning får länsstyrelsen besluta att det, med tillämpning av 7 kap. vallagen (1997:157), skall framställas röstlängd och röstkort för omröstningen.

Röstlängd och röstkort framställs av Skatteverket. Verket har rätt till ersättning för detta.

Skall undersökningen ske genom en omröstning får länsstyrelsen besluta att det, med tillämpning av 5 kap. vallagen (2005:000), skall framställas röstlängd och röstkort för omröstningen.

Röstlängd och röstkort framställs av den centrala valmyndigheten.

13

Lagen omtryckt 1988:198.

14

Senaste lydelse 2003:687.

Författningsförslag SOU 2004:111

78

3 kap. Val

15

1 §

Om en ändrad landstings- eller kommunindelning skall träda i kraft den 1 januari året efter det år då ordinarie val hålls till landstings- och kommunfullmäktige, skall redan det valet avse landstinget och kommunen enligt den nya indelningen.

2 §

Om en ändrad kommunal indelning innebär att en ny kommun bildas, skall de indelningsdelegerade snarast möjligt under året före ikraftträdandet välja ledamöter till valnämnden och ersättare för dessa.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

15

Kapitlet tidigare upphävt genom 1988:198.

SOU 2004:111 Författningsförslag

79

1.4 Förslag till lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreslås att det i sekretesslagen (1980:100)

16

skall in-

föras en ny paragraf, 7 kap. 47 §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

7 kap.

47 §

Sekretess gäller för uppgift om hur en väljare har röstat vid val enligt vallagen (2005:000) och som

1. framkommit då biträde lämnats åt väljaren vid röstningen, eller

2. framgår av innehållet i ett avgivet valkuvert som inte har öppnats för rösträkning enligt bestämmelserna i 11 och 12 kap. samma lag.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

16

Lagen omtryckt 1992:1474.

Författningsförslag SOU 2004:111

80

1.5 Förslag till lag om ändring i kommunallagen (1991:900)

Härigenom föreskrivs att 5 kap.4, 5 och 34 §§kommunallagen (1991:900)

17

skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap.

4 §

För ledamöterna i fullmäktige skall det finnas ersättare. I en kommun bestämmer kommunfullmäktige det antal ersättare som skall ligga till grund för tillämpningen av bestämmelserna i 18 kap. 55 § vallagen (1997:157). Antalet skall utgöra en viss andel, dock högst hälften av det antal platser som varje parti får i kommunen. Beslutet skall fattas före den 1 april valåret. Länsstyrelsen skall genast underrättas om kommunfullmäktiges beslut.

Fullmäktige bestämmer hur många ersättarna skall vara. Antalet skall utgöra en viss andel, dock högst hälften av det antal platser som varje parti får i fullmäktige. Beslutet skall fattas före den 1 april valåret. Länsstyrelsen skall genast underrättas om fullmäktiges beslut.

Föreskrifter om att utse ersättare i fullmäktige finns i vallagen.

5 §

Ledamöterna och ersättarna i fullmäktige skall väljas för fyra år räknat från och med den 1 november valåret.

Om Valprövningsnämnden har beslutat om omval enligt 19 kap. 21 § vallagen (1997:157), skall dock mandattiden förlängas till dess omvalet har avslutats.

Om Valprövningsnämnden har beslutat om omval enligt 14 kap. 27 § vallagen (2005:000), skall dock mandattiden förlängas till dess omvalet har avslutats.

I Stockholms kommun räknas mandattiden från och med den 15 oktober valåret.

17

Lagen omtryckt 2004:93.

SOU 2004:111 Författningsförslag

81

34 §

Fullmäktige får besluta att det som ett led i beredningen av ett ärende som fullmäktige skall handlägga skall inhämtas synpunkter från medlemmar i kommunen eller landstinget.

Detta kan ske genom folkomröstning, opinionsundersökning eller något liknande förfarande. Vid opinionsundersökning eller liknande förfarande får valnämnden i kommunen anlitas, om nämndens verksamhet i övrigt inte hindras av det.

Skall synpunkter inhämtas genom en omröstning får fullmäktige besluta att det, med tillämpning av 7 kap. vallagen (1997:157), skall framställas röstlängd och röstkort för omröstningen.

Skall synpunkter inhämtas genom en omröstning får fullmäktige besluta att det, med tillämpning av 5 kap. vallagen (2005:000), skall framställas röstlängd och röstkort för omröstningen.

Närmare föreskrifter om förfarandet vid folkomröstning finns i lagen (1994:692) om kommunala folkomröstningar.

Kommunalförbund får inte anordna folkomröstning eller anlita valnämnden i kommun som är förbundsmedlem.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

Författningsförslag SOU 2004:111

82

1.6 Förslag till lag om ändring i sametingslagen (1992:1433)

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 2 § samt 3 kap.17, 22, 32, 32 a och 33 §§sametingslagen (1992:1433) skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 kap.

2 §

18

Sametinget skall bestå av 31 ledamöter, utsedda genom val. För ledamöterna skall det utses ersättare. I fråga om antalet ersättare och hur de skall utses gäller bestämmelserna i 18 kap. 53 § vallagen (1997:157) om val till landstingsfullmäktige. Ledamöterna skall vara svenska medborgare.

Sametinget skall bestå av 31 ledamöter, utsedda genom val. För ledamöterna skall det utses ersättare. I fråga om antalet ersättare och hur de skall utses gäller bestämmelserna i 14 kap. 15 § vallagen (2005:000) om val till landstingsfullmäktige. Ledamöterna skall vara svenska medborgare.

Efter förslag av Sametinget förordnar regeringen ordförande i Sametinget. Ordföranden skall utses bland tingets ledamöter. Sametinget väljer vice ordförande bland ledamöterna.

3 kap.

17 §

19

Vid röstning i vallokal gäller också 9 kap. 2 § andra stycket, 7 och 15 §§ samt 10 kap. 3 §vallagen (1997:157).

Vid röstning i vallokal gäller också 7 kap. 3 § samt 8 kap.4 och 5 §§vallagen (2005:000).

Avbryts röstningen skall mottagna ytterkuvert förvaras på betryggande sätt.

22 §

20

Vid en offentlig förrättning, som skall påbörjas så snart det kan ske sedan en vecka förflutit från valdagen, skall länsstyrelsen granska och räkna de avgivna rösterna.

Vid sammanräkningen prövar Vid sammanräkningen prövar

18

Senaste lydelse 2000:1214.

19

Senaste lydelse 1997:168.

20

Senaste lydelse 2004:538.

SOU 2004:111 Författningsförslag

83

länsstyrelsen valsedlarnas giltighet och meddelar de beslut som denna prövning föranleder. Härvid gäller i tillämpliga delar 18 kap. 9 och 10 §§ samt 11 § första stycket 1, andra och tredje styckena vallagen (1997:157).

länsstyrelsen valsedlarnas giltighet och meddelar de beslut som denna prövning föranleder. Härvid gäller i tillämpliga delar 13 kap. 6 och 7 §§, 8 § första stycket 1 samt andra och tredje styckena vallagen (2005:000).

Vidare gäller att ett namn som skrivits till på en valsedel skall anses obefintligt.

Vid förrättningen skall protokoll föras.

32 §

21

Vid mandatfördelningen mellan grupper, partier och liknande sammanslutningar skall mandaten fördelas proportionellt på grundval av valresultatet. Härvid tilldelas mandaten, ett efter annat, den grupp, det parti eller motsvarande som för varje gång uppvisar det största jämförelsetalet. Jämförelsetalet är, så länge gruppen, partiet eller sammanslutningen ännu inte tilldelats något mandat, röstetalet delat med 1,4. Därefter beräknas jämförelsetalet genom att röstetalet delas med det tal som är ett högre än det dubbla antalet mandat som redan har tilldelats gruppen, partiet eller sammanslutningen.

För varje mandat som en grupp, ett parti eller en liknande sammanslutning har fått skall en ledamot utses. När en ledamot utses skall reglerna i 18 kap.3839 §§vallagen (1997:157) om val till riksdagen tillämpas. För att personligt röstetal skall fastställas för en kandidat måste han dessutom ha fått lägst 25 särskilda personröster.

Sedan länsstyrelsen fördelat mandaten i Sametinget skall resultatet av valet offentliggöras genom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar.

För varje mandat som en grupp, ett parti eller en liknande sammanslutning har fått skall en ledamot utses. När en ledamot utses skall reglerna i 14 kap.9 och 10 §§vallagen (2005:000) om val till riksdagen tillämpas. För att personligt röstetal skall fastställas för en kandidat måste han dessutom ha fått lägst 25 särskilda personröster.

Sedan länsstyrelsen fördelat mandaten i Sametinget skall resultatet av valet offentliggöras genom kungörelse i Patent- och registreringsverkets kungörelsetidning.

21

Senaste lydelse 2004:538.

Författningsförslag SOU 2004:111

84

Länsstyrelsen skall utan dröjsmål till Sametinget och regeringen redovisa resultatet av valet samt utfärda bevis till valda ledamöter och ersättare.

32 a §

22

Om en ledamot har avgått före utgången av den tid för vilken han blivit vald, skall länsstyrelsen på anmälan av Sametingets ordförande inkalla en ny ordinarie ledamot enligt de bestämmelser i 18 kap. 61 § vallagen (1997:157) som avser ny ordinarie landstingsledamot.

Om en ersättare för ledamot har inträtt som ordinarie ledamot eller avgått som ersättare av annan orsak, skall länsstyrelsen på anmälan av Sametingets ordförande utse ytterligare ersättare enligt de bestämmelser i 18 kap. 63 § vallagen som avser ersättare för landstingsledamot.

Om en ledamot har avgått före utgången av den tid för vilken han blivit vald, skall länsstyrelsen på anmälan av Sametingets ordförande inkalla en ny ordinarie ledamot enligt de bestämmelser i 14 kap. 21 § vallagen (2005:000) som avser ny ordinarie landstingsledamot.

Om en ersättare för ledamot har inträtt som ordinarie ledamot eller avgått som ersättare av annan orsak, skall länsstyrelsen på anmälan av Sametingets ordförande utse ytterligare ersättare enligt de bestämmelser i 14 kap. 22 § vallagen som avser ersättare för landstingsledamot.

Den förrättning som avses i första och andra styckena är avslutad när protokollet från förrättningen har lagts fram för granskning. Efter sammanräkningen skall valsedlarna åter läggas i omslag på sätt som föreskrivs i 31 §.

33 §

23

Länsstyrelsens beslut enligt 22, 32 och 32 a §§ får överklagas hos Valprövningsnämnden. Ett beslut får överklagas av den som enligt röstlängden var röstberättigad vid valet. Det får också överklagas av en grupp, ett parti eller en liknande sammanslutning som har deltagit i valet.

Överklagandet skall ges in till Valprövningsnämnden och vara nämnden till handa tidigast dagen efter valdagen och senast inom tio dagar efter det att resultatet av valet offentliggjorts enligt 32 eller 32 a §.

22

Senaste lydelse 2004:538.

23

Senaste lydelse 2004:538.

SOU 2004:111 Författningsförslag

85

Vid Valprövningsnämndens prövning av överklaganden som avses i denna paragraf får nämnden upphäva valet och förordna om omval eller föranstalta om andra mindre ingripande åtgärder enligt de grunder som anges i 19 kap. 18 eller 19 § vallagen (1997:157).

Vid Valprövningsnämndens prövning av överklaganden som avses i denna paragraf får nämnden upphäva valet och förordna om omval eller föranstalta om andra mindre ingripande åtgärder enligt de grunder som anges i 15 kap.13 och 14 §§vallagen (2005:000).

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

Författningsförslag SOU 2004:111

86

1.7 Förslag till lag om ändring i lagen (1994:692) om kommunala folkomröstningar

Härigenom föreskrivs att 9 § lagen (1994:692) om kommunala folkomröstningar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 §

24

Om folkomröstning skall äga rum samtidigt med ett allmänt val eller en nationell folkomröstning, kan de som anser att röstlängden innehåller felaktiga uppgifter om dem skriftligen begära att uppgifterna rättas. Bestämmelserna i 7 kap.1114 §§vallagen (1997:157) skall då tillämpas.

Om folkomröstning skall äga rum samtidigt med ett allmänt val eller en nationell folkomröstning, kan de som anser att röstlängden innehåller felaktiga uppgifter om dem skriftligen begära att uppgifterna rättas. Bestämmelserna i 5 kap. 6 och 7 §§ samt 15 kap. 3 § 2, 5 §, 6 § första stycket 1 och andra stycket samt 9 § vallagen (2005:000) skall då tillämpas.

I annat fall skall de som anser att röstlängden innehåller felaktiga uppgifter om dem skriftligen begära hos den kommun eller det landsting som ansvarar för omröstningen att uppgifterna rättas. Det som inträffat senare än 30 dagar före valdagen får inte ligga till grund för rättelse enligt denna paragraf.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

24

Senaste lydelse 2002:250.

SOU 2004:111 Författningsförslag

87

1.8 Förslag till lag om ändring i lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i skatteförvaltningens folkbokföringsverksamhet

Härigenom föreskrivs att det i lagen (2001:182) om behandling av personuppgifter i skatteförvaltningens folkbokföringsverksamhet skall införas en ny paragraf, 5 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 a §

En anmälan om adress från svenska medborgare som inte är folkbokförda i landet skall anses också som en anmälan om att tas upp i röstlängd, om anmälan görs skriftligen hos Skatteverket.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2006.

Författningsförslag SOU 2004:111

88

1.9 Förslag till lag om upphävande av lagen (1994:1064) om folkomröstning om EUmedlemskap

Härigenom föreskrivs att lagen (1994:1064) om folkomröstning om EU-medlemskap skall upphöra att gälla vid utgången av år 2005.

SOU 2004:111 Författningsförslag

89

1.10 Förslag till lag om upphävande av lagen (1994:1650) om riksdagens val av företrädare för Sverige i Europaparlamentet

Härigenom föreskrivs att lagen (1994:1650) om riksdagens val av företrädare för Sverige i Europaparlamentet skall upphöra att gälla vid utgången av år 2005.

Författningsförslag SOU 2004:111

90

1.11 Förslag till lag om upphävande av lagen (2003:83) om folkomröstning om införande av euron

Härigenom föreskrivs att lagen (2003:83) om folkomröstning om införande av euron skall upphöra att gälla vid utgången av år 2005.

91

1 Utredningsuppdraget

1.1 Direktiven

Kommitténs uppgift enligt direktiven har varit att se över bestämmelserna i vallagen och lämna förslag till en ny lag. Lagen skall innehålla de grundläggande reglerna om valförfarandet. Kompletterande valtekniska föreskrifter skall kunna meddelas av regeringen och Valmyndigheten.

I uppgiften har också ingått att

• föreslå hur ansvaret för den s.k. institutionsröstningen kan föras över till kommunerna,

• överväga om tiden nu är mogen för att samla hela det lokala ansvaret för genomförande av val hos kommunerna,

• se över systemet med budröstning och överväga om säkerheten i något eller några avseenden bör förstärkas,

• ta ställning till om brevröstningen skall finnas kvar och i förekommande fall arbeta in bestämmelserna om brevröstning i den nya vallagen,

• pröva frågan om proportionaliteten i valen till kommunfullmäktige, ta upp frågan om offentliga valförberedelser, och

• överväga i vilken utsträckning elektroniska förfaranden bör införas vid röstning i röstningslokal.

Ytterligare uppgifter har varit att pröva om vallokaler alltid skall öppna redan kl. 8, pröva om inte samma regler för identitetskontroll bör gälla oavsett var en väljare röster, göra en översyn av reglerna om rättelse i röstlängd såvitt avser utlandssvenskar samt lämna förslag om hur man till följd av fastighetsbildningsåtgärder efter ett redan fattat beslut om indelning i valdistrikt skall kunna undvika att antalet röstberättigade i valdistriktet kan bli för många eller för få.

Utredningsuppdraget SOU 2004:111

92

Utöver vad som nu sagts har kommittén haft mandat att överväga även andra bestämmelser som reglerar genomförandet av val och – inom ramen för de grundläggande principer som bär upp valsystemet – lämna de förslag till förändringar som kommittén anser vara befogade.

Konstitutionsutskottet har i sitt betänkande 2003/04:KU13 Val och regeringsbildning behandlat motioner från allmänna motionstiden 2002 och 2003 som rör frågor om bl.a. val. Utskottet har ansett att samtliga dessa motioner bör avslås med hänvisning till kommitténs pågående utredningsarbete. Kommittén har mot denna bakgrund valt att närmare överväga de frågor om genomförande av val som aktualiserats genom dessa motioner. Kommittén har sålunda även tagit ställning till ett antal frågor rörande

• informationsinsatser avseende valsystemet,

• gemensamma valsedlar,

• ångerröstning,

• åtgärder för att öka valdeltagandet,

• valsedlarnas utformning och innehåll m.m.,

• funktionshindrades möjlighet att utöva sin rösträtt,

• distribution av valsedlar,

• skydd mot ofrivillig kandidatur,

• vallokaler med religiös prägel,

• rätten att kandidera i flera valkretsar i riksdagsval,

• registrering av partibeteckning, och

• röstningsförfarandet.

Vidare har kommittén med anledningen av en skrivelse från Stockholmspartiet tagit ställning till dels frågan om ett utökat statlig kostnadsansvar för valsedlar till de kommunala valen, dels frågan om ett utökat distributionsansvar för valsedlar till röstningslokalerna i de kommunala valen. Kommittén har också med anledning av en fråga i riksdagen (2003/04:676) övervägt möjligheten för valadministrationen att i röstningslokaler tillhandahålla mer än en namnvalsedel per parti till Europaparlamentsvalet.

Regeringens direktiv (dir. 2003:37) återges i sin helhet i bilaga 1.

SOU 2004:111 Utredningsuppdraget

93

1.2 Utredningsarbetet

Utredningsarbetet påbörjades i juni 2003.

En huvudfråga för kommittén har varit att ta ställning till var ansvaret för förtidsröstningen och den s.k. institutionsröstningen skall ligga. Kommittén har i denna del, genom sin ordförande och sekreterare, fört samtal med företrädare för valnämnderna i ett tiotal kommuner, bl.a. i Stockolm, Uppsala, Örebro, Huddinge och Södertälje, i syfte att få en närmare inblick i kommunernas förutsättningar att ta över ansvaret för förtidsröstningen. Samtal har också förts med företrädare för Svenska Kommunförbundet. Kommittén har vidare haft fortlöpande kontakter med Posten AB. Valmyndighetens synpunkter i denna fråga har i huvudsak delgetts kommittén genom experten Vivan Nilsson.

Företrädare för Posten AB har för kommittén presenterat statistik- och andra faktauppgifter om poströstningen samt närmare redogjort för hur denna planeras och genomförs samt för Postens syn på sin framtida roll i val. I samband därmed har också olika frågor i anslutning till lantbrevbärarnas funktion som bud vid förtidsröstning aktualiserats och belysts.

Vidare har företrädare för Svenska Kommunförbundet för kommittén presenterat resultatet av en enkät om hur kommunerna ser på frågan om ett samlat lokalt ansvar för genomförande av val. Kommittén har också tagit del av fil. dr Martin Brothéns rapport Svenska poströstare (Statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet, 2003).

Därutöver har företrädare för Posten AB och Svenska Kommunförbundet för kommitténs ordförande och sekreterare ytterligare belyst de frågor som aktualiseras vid en förändring av det lokala ansvaret för genomförande av val.

Parallellt med kommitténs arbete har frågan om den framtida post- och kassaservicen utretts av Post- och kassaserviceutredningen (N 2003:09). Kommittén har fortlöpande informerat sig om utredningens arbete. I maj 2004 föreslog utredningen att lagen (2001:1276) om grundläggande kassaservice skall upphöra att gälla den 1 juli 2006 och att en avveckling av kassaservicetjänsterna skall inledas den 1 januari 2006 (SOU 2004:52). Förlaget bereds för närvarande i Regeringskansliet. En proposition i frågan kan väntas under våren 2005. Kommittén har beaktat de överväganden och slutsatser som redovisas av utredningen.

Utredningsuppdraget SOU 2004:111

94

I ett pressmeddelande i april 2004 har kommittén offentliggjort sitt ställningstagande i frågan om ett samlat lokalt ansvar för genomförande av val (se kap. 4).

Kommittén har vidare analyserat genomförandet av brevröstningen vid 2002 års val samt 2003 års folkomröstning. Kommittén har i september 2003 i en framställning till regeringen begärt att giltighetstiden för lagen om brevröstning i vissa fall skulle förlängas till utgången av år 2005. Så har också skett.

Till belysning av frågan om i vilken utsträckning elektroniska förfaranden bör införas vid röstning i röstningslokal har företrädare för en inom Regeringskansliet upprättad arbetsgrupp för IT och demokrati närmare redovisat för kommittén vilka nationella och internationella erfarenheter som finns på området. Kommittén har vidare genomfört ett seminarium om e-röstning med inriktning på teknik och säkerhet. I seminariet har deltagit forskare från Swedish Institute of Computer Science (SICS), Kungliga Tekniska Högskolan och Försvarets materielverk. (Gunnar Sjödin, Douglas Wikström och Mats Ohlin i nu nämnd ordning).

Parallellt med kommitténs uppdrag har frågan om en gemensam standard för elektronisk röstning behandlats inom Europarådet. Kommittén har så långt möjligt beaktat utvecklingen på detta område. En rekommendation för elektronisk röstning har antagits av Europaprådet så sent som den 30 september 2004.

Kommittén har också i anslutning till frågan om ny teknik i valförfarandet haft kontakter med företrädare för Synskadades Riksförbund och Handikappombudsmannen.

Kommitténs ordförande och sekreterare har vidare uppvaktats av Stockholmspartiet till belysning av bl.a. frågor om rätt till fria valsedlar och rätt att få valsedlarna utlagda i röstningslokaler. Vidare har en sådan uppvaktning gjorts av Föreningen för Svenskar i Världen till belysning av bl.a. frågan om tiden för förtidsröstning.

I samband med arbetet med att ta fram ett förslag till en ny vallag har kommittén uppmärksammat ett antal numera obsoleta lagar, som bör upphävas. Det rör sig om lagen (1994:1064) om folkomröstning om EU-medlemskap, lagen (1994:1650) om riksdagens val av företrädare för Sverige i Europaparlamentet och lagen (2003:83) om folkomröstning om införandet av euron. Kommittén föreslår således att dessa upphävs.

95

2 Huvuddragen i valförfarandet

Vissa grundläggande bestämmelser om val finns i regeringsformen och kommunallagen (1991:900). För val till Europaparlamentet finns det bestämmelser i rådets akt (fogad till rådets beslut 76/787 av den 20 september 1976) om allmänna och direkta val till Europaparlamentet (valrättsakten) samt i rådets direktiv 93/109/EG av den 6 december 1993 om individuella arrangemang angående unionsmedborgarnas rösträtt och valbarhet.

I vallagen finns bestämmelser om genomförande av val till riksdagen, landstings- och kommunfullmäktige samt Europaparlamentet. Vid sådana val röstar väljarna på ett parti och har möjlighet att avge en särskild personröst.

Val hålls på en söndag. Ordinarie val till riksdagen och ordinarie val till landstings- och kommunfullmäktige hålls vart fjärde år och på samma dag. Valdag är den tredje söndagen i september.

Val till Europaparlamentet hålls i juni vart femte år.

Valmyndigheter

Valmyndigheten är central valmyndighet och ansvarar centralt för förberedelserna och genomförandet av de allmänna valen. På regional nivå ansvarar länsstyrelserna för valen och på lokal nivå är det kommunerna genom valnämnderna som är ansvariga.

Valprövningsnämnden är sista instans för överklagande av val. Nämnden är också sista instans för överklagande av en del andra beslut som rör valförfarandet.

Huvuddragen i valförfarandet SOU 2004:111

96

Valkretsar, valdistrikt och valkretsmandat

För val skall det finnas valkretsar. En valkrets är ett geografiskt avgränsat område för vilket det skall väljas ledamöter till den beslutande församling som valet gäller.

Vid val till riksdagen är landet indelat i 29 valkretsar. Vid val till landstingsfullmäktige är varje landsting indelat i valkretsar. Som huvudregel omfattar dessa en eller flera kommuner. Vid val till kommunfullmäktige är huvudregeln att varje kommun är en valkrets. Om kommunen har fler än 6 000 röstberättigade, får den delas in i valkretsar. Om antalet röstberättigade överstiger 24 000 personer eller om det för kommunen skall utses minst 51 fullmäktige, skall kommunen delas in i valkretsar.

För val till Europaparlamentet utgör landet en valkrets. Varje kommun skall delas in i valdistrikt. Ett valdistrikt är ett geografiskt avgränsat röstningsområde. För varje fastighet skall samtliga röstberättigade hänföras till samma valdistrikt. Om en kommun har fler än en valkrets för val till kommunfullmäktige, skall varje sådan krets omfatta ett eller flera valdistrikt.

Ett valdistrikt bör normalt omfatta 1 200–2 000 personer som har rösträtt. Ett valdistrikt bör inte omfatta färre än 300 eller fler än 2 000 som har rösträtt. Länsstyrelsen beslutar – på förslag av fullmäktige i kommunen – om kommunens indelning i valdistrikt. Länsstyrelsen får också om det behövs självmant besluta om kommunens indelningen i valdistrikt.

Riksdagen består av 349 ledamöter. De 349 mandaten består av 310 fasta valkretsmandat och 39 utjämningsmandat. Valmyndigheten beslutar hur många fasta valkretsmandat som varje valkrets skall ha.

Mandaten i landstingsfullmäktige består av fasta valkretsmandat och utjämningsmandat. Nio tiondelar av mandaten är fasta valkretsmandat. Landstingsfullmäktige beslutar hur många mandat fullmäktige skall ha. Länsstyrelsen beslutar hur många fasta valkretsmandat som varje valkrets skall ha.

Samtliga mandat i kommunfullmäktige är fasta mandat. Kommunfullmäktige beslutar hur många mandat som fullmäktige skall ha. Är en kommun indelad i valkretsar beslutar länsstyrelsen hur många mandat som varje valkrets skall ha.

Valen till riksdagen samt till, landstings- och kommunfullmäktige är proportionella. Detta innebär att partierna får en representation i den församling valet gäller som i princip motsvarar deras andel av

SOU 2004:111 Huvuddragen i valförfarandet

97

rösterna. Vid riksdagsval tillämpas ett riksproportionellt valsystem vid fördelningen av mandaten. Även vid landstingsval tillämpas motsvarande system. I båda fallen uppnås proportionaliteten genom en kombination av fasta mandat och utjämningsmandat. Principen om riksproportionalitet eller landstingsproportionalitet är emellertid inte helt genomförd. För att förhindra en långtgående partisplittring har vid båda valen införts spärrar mot småpartier. I riksdagsvalet får endast partier som har fått minst 4 procent av rösterna i hela landet delta i mandatfördelningen. Parti med färre röster får dock delta i fördelningen av fasta valkretsmandat i den valkrets där partiet har fått minst 12 procent av rösterna. I landstingsvalet får endast partier som har fått minst 3 procent av rösterna i hela landstinget delta i mandatfördelningen Vid kommunalvalen förekommer inga utjämningsmandat. Det finns inte heller någon småpartispärr.

Partier och kandidater

Genom registrering av partibeteckning och anmälan av kandidater kan en partibeteckning få ett visst skydd i val. Skyddet innebär att någon förväxlingsbar partibeteckning inte får registreras. Registreringen innebär också ett skydd mot illojal användning av en partibeteckning vid val. Skyddet består i att sådana namn som skrivits till eller som inte avser någon av de kandidater som partiet anmält till valet skall anses obefintliga om de förekommer på valsedlar för partiet.

Registrering av partibeteckning är frivillig. Ordningen för partiernas nominering av kandidater till de allmänna valen är inte reglerad. Det ger väljarna möjlighet att på valsedeln ta upp vilken partibeteckning och vilka kandidater de vill (den s.k. fria nomineringsrätten).

Valsedlar

Valmyndigheten tillhandahåller de valsedlar som skall användas vid val. Valsedlarna skall vara lika till storlek och material. För val till riksdagen används gula, för val till landstingsfullmäktige blå och för val till kommunfullmäktige vita valsedlar. För val till Europaparlamentet används också vita valsedlar.

Huvuddragen i valförfarandet SOU 2004:111

98

På valsedeln skall finnas en partibeteckning. Den bör dessutom innehålla

• namn på en eller flera kandidater,

• en valkretsbeteckning som visar för vilken valkrets valsedeln är avsedd,

• en valbeteckning som visar för vilket val valsedeln gäller, och

• uppgift om det parti som valsedeln gäller för har registrerat sin partibeckning och anmält kandidater.

På valsedlar som innehåller kandidatnamn bör varje kandidat identifieras på ett sådant sätt att det klart framgår vem som avses. Namnen skall vidare förses med nummer och tas upp i nummerordning under varandra. Intill varje kandidatnamn skall det finnas ett markerat utrymme där en väljare kan lämna en särskild personröst genom en markering.

Skriver en väljare till ett kandidatnamn på en valsedel för ett parti som inte registrerat sin partibeteckning eller anmält kandidater anses väljaren ha lämnat en särskild personröst för namnet. Har flera kandidatnamn skrivits till anses väljaren ha lämnat en personröst för det första namnet.

Den som finns på en valsedel behöver inte godkänna att han eller hon har förts upp på valsedeln. Det registreringsförfarande som tillämpas för att ett parti skall kunna få skydd för sin partibeteckning vid val förutsätter dock att de kandidater som partiet anmält skriftligen skall förklara att de gett partiet tillstånd att anmäla dem. Den centrala valmyndigheten förser på beställning varje parti med valsedlar till det antal partiet önskar. Leverans sker i princip bara om beställaren betalar i förskott. Undantag görs i de fall partiet har rätt att få kostnadsfria valsedlar.

I varje röstningslokal skall väljarna för varje val ha tillgång till

• partivalsedlar för val till riksdagen samt landstings- och kommunfullmäktige för varje parti som vid något av de två senaste riksdagsvalen har fått mer än 1 procent av rösterna i hela landet,

• partivalsedlar för val till Europaparlamentet för varje parti som vid något av de två senaste parlamentsvalen har fått mer än 1 procent av rösterna i hela landet eller namnvalsedlar om partiet deltar med endast en valsedel,

• blanka valsedlar.

SOU 2004:111 Huvuddragen i valförfarandet

99

Det ankommer på valförrättarna och röstmottagarna att se till att valsedlar finns utlagda i röstningslokalerna.

De partier som deltar i valen får också lägga ut sina valsedlar i röstningslokalerna. I röstningslokaler som inrättas av utlandsmyndigheter får dock partierna bara lägga ut partivalsedlar.

Framställning av röstlängder och röstkort

Om en person har rösträtt eller är valbar avgörs av uppgifterna i röstlängden. När det skall hållas val upprättar Valmyndigheten en röstlängd för varje valdistrikt. Ambitionen är att så många som möjligt av dem som på valdagen faktiskt uppfyller kraven för rösträtt också skall vara upptagna i röstlängden och därmed få delta i valet. Av praktiska skäl måste emellertid röstlängden bygga på förhållanden som är kända en viss tid före valdagen. Uppgifterna i folkbokföringsdatabasen och i fastighetsregistret 30 dagar före valdagen (den s.k. kvalifikationsdagen) ligger till grund för uppgifterna i röstlängderna.

Svenska medborgare som inte har varit folkbokförda i landet någon gång under de senast 10 åren skall tas upp i en röstlängd bara om de senast 30 dagar före valdagen skriftligen anmäler sig. Den som har gjort en sådan anmälan skall tas upp i röstlängd i 10 år från dagen för anmälan. Avges en röst från en person som inte tagits upp i en röstlängd men som i övrigt uppfyller kraven för rösträtt, skall den avgivna rösten anses som en anmälan.

Unionsmedborgare som vill utöva sin rösträtt vid val till Europaparlamentet skall senast 30 dagar före valdagen skriftligen hos länsstyrelsen anmäla sin önskan om att tas upp i röstlängd.

För var och en som finns i röstlängden upprättas ett röstkort. Röstkortet skall innehålla uppgift om väljarens namn och nummer i röstlängden, och vilka val väljaren får delta i. Röstkortet skall också innehålla uppgifter om väljarens valdistrikt och i vilken vallokal han eller hon skall rösta på valdagen.

Den som anser att röstlängden innehåller felaktiga uppgifter om dem kan senast 12 dagar före valdagen skriftligen begära att uppgifterna rättas. Detta gäller också dem som anser sig vara felaktigt uteslutna ur röstlängden. Det som hänt senare än 30 dagar (kvalifikationsdagen) före valdagen får inte läggas till grund för rättelse. Frågor om rättelse prövas av länsstyrelsen.

Huvuddragen i valförfarandet SOU 2004:111

100

Vad som nu sagts gäller dock inte om en röst lämnas av en svensk medborgare som inte är folkbokförd i landet och som inte finns upptagen i röstlängden. I ett sådant fall skall den centrala valmyndigheten genast rätta röstlängden om rösten har kommit in till myndigheten senast klockan 12 dagen före valdagen.

Röstning

Röstning kan ske både inom och utom landet. I första hand sker det i vallokal på valdagen. Andra alternativ är röstning på postkontor och vid särskilt röstmottagningsställe. Röstning kan också ske genom bud eller lantbrevbärare. Väljare som vistas utomlands kan rösta hos svensk utlandsmyndighet eller brevrösta.

Röstning kan anordnas i följande röstningslokaler inom landet:

• vallokaler,

• Posten AB:s postkontor, och

särskilda röstmottagningsställen.

Särskilda röstmottagningsställen kan anordnas vid sjukhus, ålderdomshem, kriminalvårdsanstalter eller liknande vårdinrättningar (s.k. institutionsröstning). Särskilda ställen för röstmottagning kan också anordnas på annan plats utanför vallokal eller vårdinrättning och vårdanstalt. Ett sådant mottagningsställe kan vara ambulerande i den meningen att det kan befinna sig på olika platser vid olika tidpunkter (s.k. ambulerande röstmottagning).

I vallokalerna skall det vara möjligt att rösta på valdagen mellan klockan 8 och 20. Om väljarna i distriktet ändå får tillräckligt bra möjligheter att rösta, får denna tid begränsas. Vid val till Europaparlamentet måste dock en vallokal vara öppen till kl. 21.

På de postkontor där röstmottagning anordnas skall det vid ordinarie val till riksdagen och till landstings- och kommunfullmäktige vara möjligt att rösta under hela den tid då postkontoret är öppet för allmänheten. Denna tid får begränsas. Det skall dock alltid vara möjligt att rösta under minst en timme varje dag då ett sådant postkontor är öppet för allmänheten.

På valdagen skall de postkontor där röstmottagning anordnas vara öppna för röstningen under minst en timme före klockan 11 och minst en timme efter klockan 15.

Institutionsröstning kan ske från och med den sjunde dagen före valdagen till och med valdagen.

SOU 2004:111 Huvuddragen i valförfarandet

101

Röstning vid ett ambulerande röstmottagningsställe kan ske bara på valdagen. Ett sådant röstmottagningsställe skall vara öppet för röstning under minst två timmar. Mottagningsstället bör var öppet minst en timme före klockan 11 och minst en timme efter klockan 15.

Kommunen ansvarar för att det i kommunen finns lämpliga lokaler som kan användas som vallokaler för röstning på valdagen. Grundtanken i vallagen är att det skall finnas en vallokal i varje valdistrikt i kommunen. Länsstyrelsen beslutar om kommunens indelning i valdistrikt, som regel på förslag av fullmäktige i kommunen och i särskilda fall efter samråd med valnämnden.

Valmyndigheten har det övergripande ansvaret för när röstning får pågå i en vallokal. Huvudregeln är att en vallokal skall hållas öppen för röstning mellan klockan 8 och 20. Valmyndigheten får bestämma att vallokalen i ett visst distrikt skall vara öppen för röstning under kortare tid, om väljarna i distriktet ändå får tillräckligt bra möjligheter att rösta.

Valnämnden utser dem som skall vara valförrättare i varje valdistrikt.

Valmyndigheten bestämmer efter samråd med Posten AB på vilka postkontor röstmottagning skall anordnas. Posten AB utser dem som skall vara röstmottagare på postkontor.

Valmyndigheten har det centrala ansvaret för institutionsröstningen och den ambulerande röstmottagningen. Myndigheten bestämmer i vilken utsträckning det skall inrättas särskilda röstmottagningsställen vid institutioner och som ambulerande röstmottagning. Valmyndigheten får delegera rätten att besluta om att inrätta särskild röstmottagning på institutioner och som ambulerande röstmottagning till någon annan. Myndigheten bestämmer vem som skall ha hand om den särskilda röstmottagningen. Det kan vara valnämnd, Posten AB eller någon annan. Den särskilda röstmottagningen svarar i stort mot vad som gäller vid poströstning.

Valmyndigheten utser röstmottagare på de särskilda röstmottagningsställena. Myndigheten får uppdra åt valnämnden eller någon annan att utse röstmottagare.

Om en väljare vistas utomlands eller av någon annan anledning inte kan rösta på valdagen i sin vallokal får han eller hon rösta på postkontor. Omkring en tredjedel av samtliga röster är så kallade poströster.

Huvuddragen i valförfarandet SOU 2004:111

102

Institutionsröstningen har av tradition genomförts under söndagen före valdagen på tillfälliga postkontor som inrättas vid olika vårdinrättningar eller vårdanstalter. Numera anordnas sådan röstning också på valdagen och den kan anordnas inte bara av Posten AB utan av annan, t.ex. valnämnden.

Sedan Postverket ombildades till Posten AB den 1 mars 1994 har Valmyndigheten blivit central förvaltningsmyndighet med ansvar för förtidsröstningen inom landet, dvs. för poströstningen och den s.k. institutionsröstningen. Detta ansvar låg tidigare helt hos Postverket. Det är också bakgrunden till att Valmyndigheten inte längre är hänvisad till att enbart använda sig av Posten AB när det gäller annan röstmottagning än den som sker i Posten AB:s ordinarie lokaler (prop. 1996/97:70 s. 145).

De närmare villkoren för utförandet av poströstningen regleras genom avtal mellan Valmyndigheten och Posten AB.

Röstningen går till på följande sätt. Väljarna skall för varje slag av val ta en valsedel för det parti de vill rösta på. Om de vill avge en särskild personröst skall de göra en markering för den kandidat som de helst vill se vald. Markeringen skall göras i den ruta som finns på valsedeln. Tillskrivna eller strukna kandidatnamn beaktas inte för partier som registrerat partibeteckning och anmält kandidater för valet. Väljarnas skall själva lägga in den valsedel de gjort i ordning i ett valkuvert för varje slag av val.

Har röstningen skett i vallokal tar sedan valförrättaren emot väljarens valkuvert och lägger dem, i dennes närvaro, i valurnan för det val valsedeln gäller och markerar i röstlängden att väljaren röstat. Har röstningen skett på ett postkontor eller annat särskilt röstmottagningsställe tillämpas en i huvudsak motsvarande procedur, dock med den skillnaden att röstmottagaren i stället för att lägga väljarens valkuvert i en valurna lägger in dem i ett fönsterkuvert som därefter klistras igen för vidarebefordran först till valnämnden och därefter till vallokalen.

Sammanräkning av valresultatet och mandatfördelning

Rösträkningen sker på tre olika ställen. Sedan röstningen avslutats på valdagen vidtar en preliminär rösträkning av valförrättarna i vallokalen. Riksdagsvalet räknas först, sedan kommunvalet och sist landstingsvalet. Valsedlarna transporteras sedan till valnämndens kansli för vidare transport till länsstyrelsen där slutlig samman-

SOU 2004:111 Huvuddragen i valförfarandet

103

räkning påbörjas på morgonen måndagen efter valdagen. Onsdagen efter valdagen sker valnämndens preliminära rösträkning av röster som valdistrikten inte hunnit få. Detta är den s.k. onsdagsräkningen. Detta valmaterial transporteras till länsstyrelsen under onsdagen.

I den slutliga sammanräkningen fastställs hur många mandat varje parti skall tilldelas och vilken kandidat som skall tillträda respektive mandat. Valmyndigheten fördelar på grundval av länsstyrelsens slutliga sammanräkning mandaten i riksdagen och Europaparlamentet samt utser riksdagsledamöter, ledamöter i Europaparlamentet och ersättare. Länsstyrelsen fördelar mandaten mellan partierna och utser för varje valkrets ledamöter och ersättare i landstings- och kommunfullmäktige.

Överklagande av val

Den centrala valmyndighetens eller länsstyrelsens beslut att fastställa utgången av ett val eller en sammanräkning för att utse efterträdare eller ersättare överklagas hos Valprövningsnämnden (en myndighet under riksdagen). Rätt att överklaga har den som enligt röstlängden har rösträtt i valet, och ett parti som har deltagit i valet. Överklagandet skall ges in till den myndighet som meddelat beslutet. Det skall ha kommit in till beslutsmyndigheten tidigast dagen efter valdagen och senast inom tio dagar efter det att valet avslutades.

Gäller överklagandet beslut om att utse nya ledamöter eller ersättare räknas i stället tiden för överklagande från det att sammanräkningen avslutades.

Kostnader för val

Kostnaderna för genomförande av val delas mellan staten, kommunerna och partierna.

105

3 En ny vallag

3.1 Bakgrund

1997 års vallag

Den nuvarande regleringen av valförfarandet är i allt väsentligt utformad i enlighet med de förslag som 1993 års vallagskommitté presenterade i sitt betänkande (SOU 1994:30) Vallagen. Förslaget byggde på ambitionen att lagen i stort skulle följa de olika momenten i valförfarandet. En annan ambition var att lagen skulle vara lätt att hitta i, vilket kunde uppnås genom att sätta in underrubriker i de olika kapitlen i lagtexten.

Det förslag till lag – 1997 års vallag – som regeringen därefter lade fram i prop. 1996/97:70 hade följande utgångspunkter för regleringen av själva valförfarandet:

Vallagen bör innehålla en så långt det är möjligt fullständig reglering av valförfarandet. Ett huvudskäl för detta är att valförfarandet i huvudsak är gemensamt för de olika val som äger rum inom landet. Även för val som sker på annan valdag, som valet till Europaparlamentet, finns skäl att undvika en särskild lag med omfattande hänvisningar till den generella vallagen. Detta ställningstagande innebär att vallagen å ena sidan innehåller grundläggande regler om valförfarandet och å andra sidan detaljerade regler av mer teknisk valadministrativ natur. Vallagen får en stor omfattning vilket ställer höga krav på en genomtänkt disposition. Det är vidare angeläget att vallagen bidrar till förståelse för hur valsystemet faktiskt är uppbyggt. Vallagen skall självklart också vara användbar för dem som tillämpar lagen.

De nu angivna utgångspunkterna för den språkliga och redaktionella bearbetning av regleringen av valförfarandet resulterade i att lagen i huvudsak är uppbyggd i samma ordningsföljd som de olika momenten i valförfarandet.

En ny vallag SOU 2004:111

106

I förhållande till 1972 års lag har reglerna i lagen i flera fall kastats om och de olika underavsnitten har också försetts med underrubriker, allt i syftet att skapa en lag som det är lätt att hitta i och är lätt att följa.

Vidare upprepas vissa grundläggande bestämmelser om valförfarandet som ges i regeringsformen och kommunallagen i syfte att samla samtliga bestämmelser som rör de allmänna valen i en lag. I samband med upprepningarna finns en hänvisning till den grundläggande bestämmelsen.

Flera paragrafer räknar upp olika moment som skall iakttas i samand med valförfarandet. Dessa har delats upp i strecksatser för att underlätta läsningen. I de fall där det behövs för hänvisning till lagtexten – antingen inom lagen eller för de personer som fattar beslut enligt lagen – har strecksatserna numrerats för att underlätta hänvisningar.

Vissa av de bestämmelser som behandlar den slutliga sammanräkningen och mandatfördelningen samt hur ledamöter och ersättare skall utses är valmatematiska formler klädda i ord. Bestämmelserna är förhållandevis omfattande och dessutom svårtillgängliga för dem som inte fullt ut behärskar materialet. Detta har inte kunnat undvikas. Eftersom bestämmelserna tynger lagtexten har de samlats i ett avslutande kapitel som enbart innehåller det som kan kallas valmatematik.

Lagen tillämpades första gången vid allmänna val 1998. Senare genomförda förändringar har i huvudsak begränsats till vidareutveckling av valförfarandet.

Behovet av en förnyelse

Det kan dock hävdas, enligt kommitténs direktiv, att målen för den nuvarande vallagen inte fullt ut har uppfyllts. Lagen omfattar 20 kapitel om sammanlagt 350 paragrafer. Den upptar omkring 60 trycksidor med en textmängd om mer än 22 000 ord. Lagen tyngs av att i stort sett identiska bestämmelser upprepas på olika ställen, t.ex. såvitt avser hur röstningen går till eller vad som gäller när en röst skall lämnas genom bud. Bestämmelserna i lagens avslutande kapitel om slutlig sammanräkning och mandatfördelning samt om beräkningsgrunder måste betecknas som särskilt svårtillgängliga. En allmän översyn av hela vallagen bör därför ske med inriktningen att göra lagen så enkel och lättillgänglig som möjligt utan att de

SOU 2004:111 En ny vallag

107

grundläggande principer som bär upp valsystemet förändras. Enligt direktiven finns det utrymme för att flytta detaljbestämmelser som i dag finns i vallagen till föreskrifter som regeringen meddelar. I viss utsträckning bör det även vara möjligt för regeringen att delegera sina befogenheter i detta avseende till Valmyndigheten.

Grundläggande utgångspunkter för en ny vallag

En ny vallag skall på ett enkelt, begripligt och pedagogiskt sätt reglera de viktigaste momenten i valförfarandet. Samtliga val skall regleras i en och samma lag. Regeringen, eller där det är lämpligt, Valmyndigheten skall meddela valtekniska föreskrifter om verkställighet av de grundläggande bestämmelser som finns i vallagen. De nuvarande bestämmelserna om slutlig sammanräkning och mandatfördelning samt om beräkningsgrunder i 18 och 20 kap. vallagen skall genomgå en fullständig revidering med bibehållande av de principer som ligger till grund för bestämmelserna.

3.2 Överväganden

Kommitténs utgångspunkt är att göra vallagen så enkel och lättillgänglig som möjlig utan att de grundläggande principerna som bär upp valsystemet förändras. Detta kan uppnås på flera sätt, bl.a. genom att göra regelsystemet mindre detaljerat och klarare utformat språkligt och redaktionellt, avskaffa föråldrade eller onödiga regler och allmänt verka för en minskning av antalet bestämmelser.

Materiella nyheter i den nya lagen tas inte upp här utan i de följande kapitlen, kap. 4–12. De olika lagrummen behandlas i författningskommentaren, kap. 14.

Normnivåer

Av 3 kap. 12 § regeringsformen följer att föreskrifter om val till riksdagen meddelas i lag. Vidare gäller enligt 8 kap. 4 § regeringsformen att föreskrifter om val till parlamentarisk församling inom Europeiska unionen meddelas i lag. Enligt 8 kap. 5 § regeringsformen meddelas föreskrifter om bl.a. kommunernas organisation

En ny vallag SOU 2004:111

108

och verksamhetsformer i lag. Enligt 8 kap. 13 § första stycket 1 får regeringen meddela föreskrifter om verkställighet av lag.

Den nuvarande vallagen tyngs i flera fall av mycket detaljerade eller rent administrativt betonande bestämmelser, t.ex. om förande av register eller protokoll. Sådana bestämmelser hör enligt kommitténs inte hemma i lag utan i stället i föreskrifter av lägre valör. Vidare finns det i dag på vissa områden regleringar av valtekniska förhållanden, som har sin grund inte i föreskrifter utan närmast i upphandlingsunderlag som fastställs av Valmyndigheten. Detta gäller t.ex. den närmare utformningen av valsedlar och valkuvert. Även sådana regler bör tas in i författning, och då på lägre nivå än lag.

Kommittén vill dock framhålla att det finns anledning att iaktta återhållsamhet när det gäller att ta in föreskrifter om valförfarandet i författning av lägre valör än lag. Det är nämligen – som ett uttryck för folkstyrelsetanken – en fördel i sig att regler om val i allt väsentligt bestäms av riksdagen. Därmed får alla riksdagspartier möjlighet att fullt ut påverka reglernas innehåll, till skillnad från föreskrifter som beslutas av regeringen eller en förvaltningsmyndighet. Detta innebär dock inte att den nuvarande ordningen – att i princip samtliga förfaranderegler bestäms av riksdagen – är den mest lämpliga. Enligt kommittén bör således bestämmelser som avser rent tekniska förfaranden och liknande flyttas till föreskrifter av lägre valör. Detta gäller t.ex. föreskrifter om hur valsedlar, valkuvert och protokoll närmare skall vara utformade. Kommittén har i linje med det nu sagda tagit fram ett utkast till valförordning (se bilaga 2 till betänkandet).

Kommittén förutsätter att regeringen med riksdagspartierna på lämpligt sätt stämmer av innehållet i de föreskrifter som regeringen avser att utfärda. I sammanhanget skall också noteras att inrättandet av Valmyndigheten som central valmyndighet skapat goda förutsättningar till förankring hos riksdagspartierna och samhället i övrigt av den verksamhet som myndigheten bedriver. Valmyndigheten leds nämligen av en nämnd med ledamöter som företräder olika delar av samhället. De föreskrifter på myndighetsnivå som aktualiseras kommer därigenom att kunna bli föremål för en allsidig belysning.

SOU 2004:111 En ny vallag

109

Regler av upplysningskaraktär utmönstras

I vallagen upprepas på flera ställen grundläggande bestämmelser om val i regeringsformen och kommunallagen (1991:900). Detta gäller också bestämmelser om val till Europaparlamentet som finns i rådets akt (fogad till rådets beslut 76/787 av den 20 december 1976) om allmänna och direkta val till Europaparlamentet (valrättsakten) samt rådets direktiv (93/109/EG av den 6 december 1993

)

om individuella arrangemang angående unionsmedborgarnas

rösträtt och valbarhet. Härigenom är det tänkt att vallagen inte bara skall underlätta för dem som arbetar med val att tillämpa den, utan också vara till hjälp för var och en som vill sätta sig in i och förstå hur valsystemet författningsmässigt är uppbyggt och fungerar.

Enligt kommitténs mening har dock lagstiftningsmetoden ett begränsat värde, inte minst mot bakgrund av att bestämmelserna i fråga till viss del getts ett annat innehåll i vallagen. Kommittén föreslår därför att upprepningar av grundläggande bestämmelser om val i regeringsformen, kommunallagen och för val till Europaparlamentet slopas i vallagen och ersätts med en ren upplysning om att grundläggande bestämmelser om val finns i regeringsformen och kommunallagen samt valrättsakten m.fl. rättsakter (se 1 kap. 1 § förslaget till ny vallag).

Icke bindande regler utmönstras

I den nuvarande vallagen förekommer ett antal bestämmelser som har utformats som icke bindande regler. Som exempel kan nämnas bestämmelser som säger att något bör göras i stället för skall eller får göras (se t.ex. 6 kap. 3 § nuvarande vallagen). Den typen av bestämmelser bör undvikas i den nya lagen. Bestämmelserna har därför genomgående antingen slopats eller gjorts om till bindande bestämmelser alternativt bestämmelser som ger adressaten ett uttryckligt handlingsalternativ.

En redaktionell och språklig omarbetning

Den nuvarande vallagens uppbyggnad överensstämmer i huvudsak med den ordningsföljd som de olika momenten i valförfarandet genomförs. Det har också varit en utgångspunkt för kommitténs

En ny vallag SOU 2004:111

110

förslag till en ny vallag. Det har lett till ytterligare en del omkastningar av reglerna i den nuvarande vallagen för att göra den lättare att hitta i och samtidigt mer pedagogisk. Men det har också lett till att en hel del upprepningar har kunnat utmönstras. Det gäller särskilt i avsnitten om röstning (9–14 kap. nuvarande vallagen) som härigenom blivit betydligt lättillgängligare.

När det sedan gäller de bestämmelser i vallagen som behandlar den slutliga sammanräkningen och mandatfördelningen samt beräkningsgrunder (18 och 20 kap. nuvarande vallagen) har bestämmelserna samlats i ett kapitel. Det går emellertid inte att komma i från att bestämmelserna i fråga är valmatematiska formler klädda i ord. Upprepningar och omfattande hänvisningar har visserligen utmönstrats så långt möjligt. Men bestämmelserna blir ändå med nödvändighet förhållandevis omfattande och dessutom svårtillgängliga för den som inte fullt ut behärskar materialet. Någon fullständig revidering av bestämmelserna har inte kunnat genomföras.

I den språkliga översynen har ambitionen varit att anpassa lagtexten till ett modernt språkbruk.

111

4 Det lokala ansvaret för genomförande av val

4.1 Bakgrund

Den nuvarande ansvarsfördelningen

Röstning kan anordnas i följande röstningslokaler inom landet:

• vallokaler,

• Posten AB:s postkontor, och

särskilda röstmottagningsställen.

Ansvaret för att det finns platser i kommunerna där väljarna kan lämna sina röster delades tidigare mellan kommunerna och Postverket. Sedan Postverket ombildades till Posten AB den 1 mars 1994 har den centrala valmyndigheten övertagit Postverkets tidigare funktion som valmyndighet för poströstningen medan Posten AB haft i uppdrag att vara röstmottagare vid poströstningen. Numera delas således detta ansvar mellan kommunerna och den centrala valmyndigheten.

Enligt 9 kap. 4 § vallagen ansvarar kommunerna för att det finns lämpliga lokaler som kan användas som vallokaler och som i fråga om lokalisering och öppethållande ger väljarna goda möjligheter att rösta på valdagen. Grundtanken är att det skall finnas en vallokal till varje valdistrikt i kommunen. Valnämnden i respektive kommun utser valförrättare i varje valdistrikt.

Enligt 11 kap. 1 § och 12 kap.1 och 2 §§vallagen ansvarar den centrala valmyndigheten för att de väljare som inte röstar i sin vallokal ges möjlighet att rösta på postkontor eller vid särskilt röstmottagningsställe. Enligt 12 kap. 3 § vallgen får den centrala valmyndigheten uppdra åt någon annan att bestämma om särskild röstmottagning.

Den centrala valmyndigheten bestämmer efter samråd med Posten AB på vilka postkontor röstmottagning skall anordnas. Vid

Det lokala ansvaret för genomförande av val SOU 2004:111

112

val till riksdagen, och vid ordinarie val till landstings- och kommunfullmäktige måste dock röstmottagning alltid anordnas på minst ett postkontor i varje kommun. Det skall vara möjligt att poströsta från och med den artonde dagen före valdagen till och med valdagen. Posten AB utser vem som skall vara röstmottagare på postkontor.

Den centrala valmyndigheten bestämmer vidare i vilken utsträckning det skall inrättas särskilda röstmottagningsställen vid sjukhus, ålderdomshem, kriminalvårdsanstalter eller liknande vårdinrättningar eller vårdanstalter (s.k. institutionsröstning). Myndigheten bestämmer vidare i vilken utsträckning särskild röstmottagning skall anordnas på annan plats utanför vårdinrättningar och vårdanstalter. Institutionsröstningen kan ske från och med den sjunde dagen före valdagen till och med valdagen. Den ambulerande röstmottagningen kan bara ske på valdagen.

Den centrala valmyndigheten skall samråda med valnämnden innan den bestämmer var särskild röstmottagning skall anordnas. Inför beslut om att anordna institutionsröstning skall myndigheten samråda också med institutionens ledning. Kravet på samråd gäller också den som den centrala valmyndigheten har delegerat beslutanderätten om särskild röstmottagning till. Den centrala valmyndigheten utser vem som skall vara röstmottagare på ett särskilt röstmottagningsställe. Myndigheten får uppdra åt valnämnden eller någon annan att utse röstmottagare.

Innan dåvarande Postverket bolagiserades genomfördes all s.k. institutionsröstning på tillfälliga postkontor som inrättades vid olika typer av institutioner. Med en ny huvudman för förtidsröstningen framstod emellertid det inte längre som naturligt att enbart kunna använda sig av Posten AB för röstmottagning utanför Posten AB:s ordinarie lokaler (prop. 1996/97:70 s. 145). Detta är i korthet bakgrunden till bestämmelsen i 12 kap. 3 § vallagen som ger den centrala valmyndigheten möjlighet att uppdra åt någon annan, t.ex. kommunens valnämnden, att bestämma om särskild röstmottagning.

Den nu beskrivna ansvarsfördelningen för genomförande av val har i huvudsak tillämpats sedan 1994 års riksdagsval.

Tidigare, då Postverket var valmyndighet för poströstningen, gällde som huvudregel att verket skulle anordna röstning på varje postkontor under den tid kontoret är öppet för allmänheten. Endast om den centrala valmyndigheten medgav det fick röstmottagningen begränsas till vissa postkontor. Med ombildningen

SOU 2004:111 Det lokala ansvaret för genomförande av val

113

av Postverket till Posten AB fick dessa regler en något annorlunda avfattning. Någon ändring i sak torde dock inte ha avsetts (se prop. 1993/94:38 s. 101103 och 163). Alltjämt är således utgångspunkten för poströstningen att det är ett åliggande för Posten AB att anordna röstmottagning på varje postkontor som den centrala valmyndigheten bestämmer att röstmottagning skall anordnas på. Hur detta åliggande förhåller sig till frågor som rör bolagets rätt att själv bestämma sitt kontorsnät och rätt till ersättning för röstmottagningen har dock inte närmare berörts i förarbetena till vallagen.

För den s.k. institutionsröstningen gäller dock andra förutsättningar. Något uttryckligt åliggande för Postverket att anordna sådan röstmottagning har aldrig föreskrivits utan har anordnats i den utsträckning som varit möjligt och lämpligt (jfr prop. 1972:105 s. 130). Detta gäller givetvis också i dag för Posten AB:s medverkan i institutionsröstningen. Beträffande sådan röstning är det alltså, till skillnad från poströstningen, fråga om ett frivilligt åtagande från Posten AB. Detsamma gäller också för kommunernas eller institutionernas eventuella medverkan i institutionsröstningen.

Omorganiseringen i slutet av 1990-talet av Posten AB och bolagets servicenät resulterade i att bolagets kassaservice förlades i ett eget nät, skilt från postservicen. Den 1 januari 2002 trädde lagen (2001:1276) om grundläggande kassaservice i kraft. Med lagen skulle statens ansvar för den grundläggande kassaservicen säkerställas genom samma statliga bolag som också har till uppgift att genomföra röstmottagning enligt vallagen, dvs. Posten AB. Det för ändamålet bildade dotterbolaget Svensk Kassaservice AB tog över kassaservicen. Vidare skulle förutsättningarna för Posten AB:s röstmottagning behållas.

Valtekniska utredningens förslag

Valtekniska utredningen år 2000 föreslog i sitt betänkande Teknik och administration i valförfarandet (SOU 2000:125) att det övergripande ansvaret för att det finns platser i kommunen där väljarna kan lämna sina röster före och på valdagen skall samlas hos kommunen och att den s.k. poströstningen som en följd härav skulle avskaffas som ett särskilt institut i vallagen och i stället inordnas som en särskild röstmottagning bland andra möjligheter för kommunen att anordna förtidsröstning.

Det lokala ansvaret för genomförande av val SOU 2004:111

114

Två skäl anfördes. För det första innebar uppdelning av ansvaret för röstmottagningen i kommunen på flera huvudmän risker för servicen till väljarna när varje huvudman ordnar röstmottagningen enligt sina principer. Det finns då inte någon myndighet som har det övergripande ansvaret för att röstmottagningen håller en i alla avseenden godtagbar nivå i kommunen. För det andra ställde den osäkerhet som följde av Posten AB:s omorganisation och nya verksamhetsinriktning nya krav på regelverket för poströstningen.

Posten AB:s nya servicenät ställde krav på andra lösningar inte bara för förtidsröstningen utan också för röstningen på valdagen. Utredningen bedömde det som högst osäkert om det efter bolagets omorganisation skulle vara möjligt att anordna poströstning i den omfattning som hittills hade skett om de traditionella postkontoren med kassaservice ersätts av andra kontorsformer i egen eller annans regi.

Enligt utredningen skulle vidare ansvaret för institutionsröstningen läggas på kommunerna. Enligt de uppgifter utredningen hade inhämtat från Posten AB skulle bolaget på grund av genomförda personalminskningar inte längre kunna anordna någon röstmottagning på institutionerna. Samtidigt var erfarenheterna goda av den institutionsröstning som redan hade genomförts i kommunal regi i ett tjugotal kommuner.

Regeringen valde att inte föra fram Valtekniska utredningens förslag inför valet 2002 utan förordade att poströstningen tills vidare skulle behållas som huvudregel för röstning som inte sker i vallokal. Det huvudsakliga skälet till regeringens ståndpunkt var att en sådan förändring som utredningen föreslagit inte borde genomföras så nära inpå ett val, som det då handlade om (prop. 2001/02:53). Riksdagen beslutade i enlighet med vad regeringen förordat (rskr. 2001/02:147).

Kommitténs uppdrag

Enligt direktiven skall kommittén överväga om tiden nu är mogen att genomföra det förslag om ett samlat lokalt ansvar för genomförande av val, som Valtekniska utredningen år 2000 lade fram.

Med anledning av motioner från den allmänna motionstiden 2002 och 2003 har konstitutionsutskottet i betänkandet 2003/04:KU13 med hänvisning till den nu pågående översynen av vallagen aktualiserat frågor om vallokalers tillgänglighet. De frågor

SOU 2004:111 Det lokala ansvaret för genomförande av val

115

som väckts rör dels funktionshindrades möjligheter att rösta i vallokaler (mot. 2002/03:K241 och 2002/03:K270), dels om religiöst präglade lokaler bör få användas som vallokaler (mot. 2002/03:K347).

4.2 Genomförandet av förtidsröstningen valen 1994– 2004 och folkomröstningen 2003

Posten AB:s postkontor

Omkring 1/3 av alla röster är poströster. Antalet ställen för poströstning har successivt minskat sedan valet 1994, från 1 674 till 1 191 vid Europaparlamentsvalet 2004.

Vid 1994 års val anordnades poströstning vid 1 452 postkontor i traditionell mening (post och kassa) och vid 222 postkontor hos partner. Vid 1998 års val hade antalet postkontor för poströstning minskat till 1 444 kontor. Poströstning på postkontor hos partner anordnades på 355 ställen. Vid 2002 års val har antalet traditionella postkontor för poströstning minskat till 296 kontor. Likaså minskade antalet partnerkontor för poströstning till 104 kontor. I stället har tillkommit andra röstmottagningsställen för poströstning för att kompensera väljarna för det minskande antalet traditionella postkontor, i första hand genom det kontorsnät som byggts upp genom Svensk Kassaservice AB. De närmare siffrorna över utvecklingen redovisas i följande tabell. I tabellen redovisas postens olika kontorsformer där röstmottagning ägt rum (traditionella postkontor, postcenter och kontor till Svensk Kassaservice) under den gemensamma beteckningen ”serviceställen”.

Det lokala ansvaret för genomförande av val SOU 2004:111

116

Tabell 4.1 Poströstning 1994–2004

1994 1998 1999 2002 2003 2004 Mottagna poströster

2 007 342 1 675 186

1

832 136

2

1 605 920 1 840 991 652 869

Procent av samtliga röster

35,5 31,2 32,4 29,8 31,5 25,3

Antal serviceställen

1 674 1 444 1 339 1 375

3

1 365

4

1 191

5

Varav hos partner

222

355

- 369 329 280

Öppna på valdagen

360

344 324 314 320 316

Lantbreväringslinjer

2 700 2 700 2 700 2 538 2 540 2 530

1

Exklusive institutionsröster (24 814).

2

Exklusive institutionsröster (7 307).

3

På 106 serviceställen finns även möjlighet att poströsta i intilliggande lokal.

4

På 225 serviceställen finns även möjlighet att poströsta i intilliggande lokal.

5

På 201 serviceställen finns även möjlighet att poströsta i intilliggande lokal. Källa: Posten AB.

Institutionsröstningen

Antalet institutionsröster valet 2002 var drygt 32 000. Totalt anordnades röstmottagning på 1 847 institutioner.

På uppdrag av Valmyndigheten har Posten AB svarat för särskild röstmottagning vid sjukhus, ålderdomshem, kriminalvårdsanstalter eller liknande vårdinrättningar eller vårdanstalter (institutionsröstningen). Vid 1994 års val anordnades sådan poströstning på 2 023 vårdinrättningar, vid 1998 års val på 1 779 och vid 1999 års Europaparlamentsval på 1 877 inrättningar. Från och med 2002 års val har dock kommunerna, sedan Posten AB meddelat att man inte längre har möjlighet att genomföra institutionsröstningen, tagit på sig att svara för denna röstmottagning. I uppgiften har då också ingått att utse valförrättare, svara för informationen till partier och väljare samt övriga åtgärder för att kunna genomföra röstningen.

När det gäller statliga institutioner, t.ex. kriminalvårdsanstalter, kan denna uppgift i stället utföras av institutionerna själva med egen personal. Så skedde också i 19 fall vid valet 2002 (3 kriminalvårdsanstalter och 16 LVM/LVU-hem).

SOU 2004:111 Det lokala ansvaret för genomförande av val

117

4.3 Valmyndighetens iakttagelser och synpunkter

Valmyndigheten redovisar i sin rapport 2003:1 Erfarenheter från valen 2002 att det i media, från kommuner och i viss mån från allmänheten framfördes kritiska synpunkter på öppettider och antal röstmottagningsställen, utrymme och ordning i lokalerna, tillgänglighet för funktionshindrade och köbildning på vissa ställen.

Enligt Valmyndigheten har genom Posten AB:s omorganisation förutsättningarna för att genomföra poströstning förändrats. Myndigheten har i praktiken inte möjlighet att bedöma om alla lokalförslag som lämnas av posten är lämpliga eller om antal och kvalitet är tillräckliga (dvs. om lokalerna uppfyller den specifikation som myndigheten ställt upp).

Valmyndigheten vidhåller sin tidigare redovisade inställning, nämligen att ansvaret för att anordna röstmottagning borde överföras till kommunerna eftersom dessa har den bästa lokalkännedomen och bäst kan bedöma om antalet lokaler är tillräckligt, hur stora de bör vara för att undvika köbildning och var de bör ligga för att ge bästa service till allmänheten. Inom ramen för postens nuvarande organisation kan således Valmyndigheten inte alltid få fram lämpliga lokaler för röstmottagning. Myndigheten har i stort sett inga möjligheter att få fram lokaler där postens organisation är otillräcklig.

Frågan om förtidsröstning har också ett direkt samband med frågan om det framtida ansvaret för institutionsröstningen. Posten AB har inte längre möjlighet att genomföra någon institutionsröstning.

4.4 Fortsatt omorganisering av post- och kassaservicen

I oktober 2003 tillkallade regeringen en särskild utredare med uppgift att dels bedöma den framtida regleringen av postverksamheten, dels behovet av statliga insatser för den grundläggande kassaservicen (dir. 2003:117). Utredaren har i maj 2004 redovisat sitt en del av uppdrag i betänkandet Samhällets behov av betaltjänster (SOU 2004:52). Utredaren har föreslagit att lagen (2001:1276) om grundläggande kassaservice skall upphävas den 1 juli 2006 och att en avveckling av kassaservicetjänsterna skall inledas den 1 januari 2006. Statens direkta ansvar för betaltjänster skall geografiskt begränsas till orter där det inte är kommersiellt

Det lokala ansvaret för genomförande av val SOU 2004:111

118

motiverat att tillhandahålla sådana tjänster eller där det inte finns några jämförbara alternativ. I detta sammanhang har också enligt utredaren lantbrevbäringen en given uppgift. Det innebär enligt utredaren – om förslaget genomförs – att hela eller delar av Svensk Kassaservice AB kommer att avvecklas beroende på om Posten AB anser det kommersiellt motiverat att därutöver tillhandahålla betaltjänster i sitt serviceutbud eller inte. Utredaren har när det gäller tidpunkten för avvecklingen av Svensk Kassaservice AB utgått från ett framtida kommunalt ansvar för förtidsröstningen och att ansvarsövergången sker till valet 2006.

Utredarens förslag bereds för närvarande i Regeringskansliet. En proposition i frågan kan förväntas våren 2005.

4.5 Överväganden

Kommitténs förslag: Hela det lokala ansvaret för genomförande av val i landet skall samlas hos kommunerna. Kommunerna skall liksom idag se till att det finns lämpliga lokaler som kan användas som vallokaler för varje valdistrikt och som i fråga om lokalisering, tillgänglighet och öppethållande ger väljarnas goda möjligheter att rösta på valdagen. Varje kommun skall dessutom vid val som gäller hela landet se till att det i kommunen finns särskilda röstmottagningsställen som i fråga om öppethållande, tillgänglighet och lokalisering ger väljarna goda möjligheter att förtidsrösta. Om en kommun avser att som särskilt röstmottagningsställe använda en lokal som inte uppfyller kravet på tillgänglighet, skall kommunen samråda med länsstyrelsen innan den beslutar i saken. Kommunen skall ange varför den har gjort bedömningen att någon annan lokal inte kan användas i stället. En sådan ordning tillämpas också redan i dag när det gäller val av vallokaler.

Den framtida förtidsröstningen

Sedan Valtekniska utredning år 2002 föreslog att hela det lokala ansvaret för genomförande av val skulle flyttas till kommunerna, och att den s.k. poströstningen som en följd därav skulle avskaffas som ett särskilt institut, har omorganisationen på postområdet fortsatt. Den har inneburit att det nät av traditionella postkontor

SOU 2004:111 Det lokala ansvaret för genomförande av val

119

som poströstningen byggts kring inte längre finns. Det kontorsnät som har byggt upp för den nya postservicen har emellertid inte samma grad av täckning som det tidigare nätet med postkontor. Det har inte samma närhet till väljarna och lokalerna i fråga har inte regelmässigt en utformning som motsvarar de krav som ställs för att genomföra en sådan röstning. Som ett komplement för den traditionella poströstningen har Svensk Kassaservice AB:s kontorsnät fungerat vid de senaste valen och folkomröstningen.

Den nuvarande ordningen är inte utan kritik. Av de erfarenheter rörande röstningen från valen 2002 som Valmyndigheten redovisat (rapport 2003:1) framgår att det i media, från kommuner och i viss mån från allmänheten framförts en hel del kritiska synpunkter på antalet röstmottagningsställen, utrymme och ordning i lokalerna, tillgänglighet för funktionshindrade och köbildningen på vissa ställen. Enligt Valmyndigheten har detta sin förklaring i att förutsättningarna för att genomföra röstningen har förändrats genom Posten AB:s omorganisation. Myndigheten har i praktiken genom den nya organisationen inte längre möjlighet att bedöma vare sig om alla lokalförslag som lämnas av posten uppfyller ställda kvalitetskraven eller i övrigt förslår för att ge väljarna goda möjligheter att rösta.

Enligt vad kommittén har erfarit får man också räkna med att post- och kassaserviceområdet kommer att genomgå ytterligare omfattande omorganisationer. Under 2004 har antalet kundärenden hos Svensk Kassaservice fortsatt att minska med omkring 20 procent per år vilket bl.a. resulterat i ytterligare beslut om stängning av kontor i tätorter och fortsatt omvandling av kontor i glesbygd. Post- och kassaserviceutredningen har våren 2004 föreslagit att lagen (2001:1276) om grundläggande kassaservice skall upphöra att gälla den 1 juli 2006 och att en avveckling av kassaservicetjänsterna skall inledas den 1 januari 2006. Förslaget innebär, om det genomförs, vilket kommittén också räknar med, att förutsättningar för att kunna genomföra poströstning inom ramen för den nuvarande ordningen i praktiken inte längre finns. Det finns således inte något som nu talar för att strukturrationaliseringarna på postområdet inte skulle behöva fortsätta under kommande år.

Redan dagens förhållanden innebär att de förutsättningar som en central valmyndighet är beroende av för att kunna svara för att röstningen på posten genomförs på ett för väljarna bra sätt brister i flera avseenden. Ytterligare begränsningar vad gäller möjligheterna

Det lokala ansvaret för genomförande av val SOU 2004:111

120

att kunna använda ett rikstäckande något så när likartat kontorsnät innebär att förutsättningarna försämras än mer. Enligt kommittén är nu tiden inne för att genomföra det förslag om ett samlat lokalt ansvar för genomförande av val, som Valtekniska utredningen år 2000 lade fram. Varje kommun skall således svara för att det i kommunen finns särskilda röstmottagningsställen som ger väljarna goda möjligheter att rösta (se 3 kap. 3 § tredje stycket förslaget till ny vallag). Den nuvarande ambitionsnivån för förtidsröstningen ligger fast med kommitténs förslag. Vad det handlar om är att förtidsröstningen med ett ändrat huvudmannaskap således skall kunna genomföras i samma utsträckning som hittills. Inte i någon kommun får man heller gå under det nuvarande minimikravet på minst ett röstmottagningsställe. Som en följd av kommitténs förslag avskaffas den s.k. poströstningen som ett särskilt institut. Det senare utesluter givetvis inte en kommun från att även i framtiden genomföra en sådan röstmottagning i någon av Posten AB:s lokaler. Kommitténs förslag medför en ändring i lagen om grundläggande kassaservice. Något författningsförslag lämnas dock inte mot bakgrund av att lagen föreslås upphöra att gälla den 1 juli 2006.

Med kommitténs förslag får således kommunerna inom ramen för kravet på att röstmottagningsställena skall ge väljarna goda möjligheter att rösta, själva avgöra valet av lokaler. Att närmare i lag ange i vilken omfattning eller i vilka slag av lokaler som kommunerna får använda för denna röstmottagning har inte ansetts behövas. Någon sådan precisering finns inte heller i dag för Valmyndigheten.

Enligt vad kommittén erfarit från kommunalt håll torde frågan om lämpliga lokaler för förtidsröstningen inte vara alltför svår att lösa för kommunerna. Givetvis måste de lokaler som används vid genomförandet av förtidsröstningen uppfylla de kvalitetskrav som gäller i dag. Detta gäller inte minst kravet på tillgänglighet för fysiskt funktionshindrade väljare. Utgångspunkten är att kommunerna i stor utsträckning kommer att använda sig av kommunala lokaler, vilka till skillnad från vallokaler generellt sett kan förutsättas uppfylla krav på tillgänglighet m.m. Det finns dock, enligt kommittén, ändå skäl för att i denna fråga föreskriva om ett särskilt samråd med länsstyrelsen för det fall en kommun avser att som särskilt röstmottagningsställe använda en lokal som inte uppfyller kravet på tillgänglighet. I så fall skall kommunen samråda med länsstyrelsen innan den beslutar i saken. Kommunen skall

SOU 2004:111 Det lokala ansvaret för genomförande av val

121

ange varför den gjort bedömningen att någon annan lokal inte kan användas i stället. En sådan ordning tillämpas redan i dag när det gäller val av vallokaler (se 3 kap. 3 § förslaget till en ny vallag).

Särskilt om den s.k. institutionsröstningen

En särskild fråga i detta sammanhang är den s.k. institutionsröstningen. I prop. 2001/02:53 konstaterade regeringen att Posten AB dittills svarat för denna på uppdrag av den centrala valmyndigheten. Regeringen framhöll att den centrala valmyndigheten kan anlita kommunerna för detta ändamål, i den mån bolaget inte kan åta sig den uppgiften i framtiden. När det gäller statliga institutioner, t.ex. kriminalvårdsanstalter, kan denna uppgift i stället utföras av institutionerna själva med egen personal. Så skedde också vid valet 2002. Kommunerna har således iklätt sig den roll som Posten AB tidigare haft på detta område. Enligt kommitténs direktiv skall också ansvaret för den s.k. institutionsröstningen föras över till kommunerna.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts bör, enligt kommittén, kommunerna ta över den centrala valmyndighetens nuvarande funktioner för institutionsröstningen. Det innebär att kommunerna får det övergripande ansvaret för denna röstning även när det gäller statliga institutioner, som t.ex. kriminalvårdsanstalter. Men precis som i dag skall uppgiften kunna utföras av institutionerna själva med egen personal. Röstmottagarna skall dock utbildas och förordnas för uppgiften av valnämnden.

Kommunernas hantering av förtidsrösterna

Med kommitténs förslag kommer kommunerna att svara för röstmottagningen inte enbart för de egna kommunmedlemmarna utan också för andra kommunmedlemmar. I många fall torde man kunna räkna med att kommunerna har interna distributionssystem som allteftersom förtidsrösterna lämnas klarar distributionen av röster till den egna valnämnden ända fram till valdagen. För distributionen av s.k. kommunexterna röster får kommunerna sannolikt förlita sig till distribution via Posten AB. När det gäller förtidsröster som lämnas på fredagen och lördagen före valdagen torde inte heller någon annan distributör stå till buds. En naturlig

Det lokala ansvaret för genomförande av val SOU 2004:111

122

lösning är att komma överens med Posten AB att fortsättningsvis utföra sortering och distribution av dessa röster även på tider då sortering och distribution av vanlig post inte sker. Det är en förutsättning för att minst lika många förtidsröster som idag skall kunna levereras till rätt valnämnd före valdagen. Posten AB har i dag en organisation för sortering och transporter av förtidsröster under det sista dygnet före valdagen. Enligt kommittén framstår det emellertid som omständligt om varje enskild kommun skall förhandla fram sådana tjänster med Posten AB. Den naturliga lösningen är i stället att Valmyndigheten centralt förhandlar fram tjänsterna för kommunernas räkning.

123

5 Budröstning

5.1 Bakgrund

Bestämmelser om röstning genom bud finns i 14 kap. vallagen.

Väljare som är sjuka, funktionshindrade eller gamla och därför inte kan komma personligen till sin vallokal eller någon annan röstningslokal får lämna sin valsedel genom bud. Detta gäller också väljare som är intagna i häkte eller är intagna i kriminalvårdsanstalt och av säkerhetsskäl inte kan rösta i samma röstningslokal som andra intagna på anstalten.

Bud får vara väljarens make

1

, sambo

2

, barn, barnbarn, makes

barn, sambos barn, fader, moder eller syskon. Bud får också den vara som yrkesmässigt eller på ett därmed likartat sätt ger väljaren vård eller på ett annat sätt brukar hjälpa väljaren i personliga angelägenheter. Den som anlitas som bud skall ha fyllt 18 år.

Väljare som vill rösta genom bud skall

• för varje slag av val avge sin röst och själv lägga en valsedel i ett valkuvert,

• i budets och ett vittnes närvaro lägga de valkuvert som gjorts i ordning i ett ytterkuvert för budröst,

• försäkra på heder och samvete att de gjort i ordning valkuvert och ytterkuvertet på detta sätt och att de på grund av funktionshinder, sjukdom eller hög ålder inte kan komma personligen för att rösta i vallokalen eller annan röstningslokal,

• intyga att valkuvert inte gjorts i ordning tidigare än vad som är tillåtet, och

skriva denna försäkran och detta intyg på ytterkuvertet.

1

Enligt lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap tillämpas bestämmelser i lag eller

annan författning med anknytning till äktenskap och makar på motsvarande sätt samma på registrerat partnerskap och registrerad partner.

2

Enligt sambolagen (2003:376) avses med sambor två personer som stadigvarande bor

tillsammans i ett parförhållande och har gemensamt hushåll. När det i lag eller annan författning talas om sambor avses därmed sambor enligt sambolagen.

Budröstning SOU 2004:111

124

På ytterkuvertet skall budet och vittnet skriftligen intyga att väljaren själv har skrivit under försäkran och att de inte känner till något som gör att innehållet i försäkran inte är riktigt.

Ett vittne skall ha fyllt 18 år. Väljarens make eller barn eller makens barn får inte vara vittne. Detsamma gäller väljarens sambo eller sambons barn.

Budet skall skriva sitt namn, sitt personnummer och sin adress på ytterkuvertet.

Därefter skall budet lämna ytterkuvertet för budröst i väljarens vallokal. Budrösten får också lämnas på postkontor, ett särskilt röstmottagningsställe eller ett röstmottagningsställe som anordnas av en utlandsmyndighet.

Nu redovisade bestämmelser för budröstning har i stort sett varit oförändrade sedan röstningsformen infördes 1966 (prop. 1965:106). De ändringar som har gjorts har i huvudsak inneburit att kretsen släktingar eller anhöriga som får vara bud numera gäller även sambo, makes barn och sambos barn liksom att också den som lämnar väljaren biträde på annat sätt än genom att vårda honom eller henne kan fungera som bud (prop. 1996/97:70). Den senaste ändringen innebar att det tidigare uppställda kravet på varaktighet togs bort för personer som ger vård yrkesmässigt för att även häktade och anhållna samt sjukhuspatienter, vilka samtliga kan tänkas vistas endast en kortare tid i anstalt eller vårdinrättning, skulle få ökade möjligheter att budrösta (prop. 2001/02:53).

Vissa ändringar har också vidtagits för att förstärka säkerheten. För att minska risken att den som inte är behörig att uppträda som bud ändå gör det, har således införts krav på att budet skall dels anteckna sitt namn, personnummer och adress på ytterkuvertet, dels kunna legitimera sig. För att det efter valet skall finnas säker bevisning om vem som uppträtt som bud har vidare införts krav på att valförrättarna skall ta hand om ytterkuverten och bevara dessa på samma sätt som annat valmaterial (prop. 1996/97:70).

Enligt kommitténs direktiv är budröstningen förenad med nackdelar, bl.a. när det gäller möjligheterna att bevara valhemligheten och att undvika situationer där väljaren utsätts för otillbörlig påverkan när valhandlingen utförs. Hur röstningen skall gå till är alltid en fråga om avvägningar. Erfarenheterna av bl.a. 2002 års val gör att det kan diskuteras om den nuvarande avvägningen mellan berörda intressen är den lämpligaste. Frågan ställs därför om säkerheten i något eller några avseenden bör förstärkas. En grundläggande utgångspunkt skall dock vara att möjligheterna att rösta

SOU 2004:111 Budröstning

125

inte får försämras för de väljare som på grund av sjukdom, ålder m.m. inte själva kan ta sig till någon röstningslokal.

5.2 Överväganden

5.2.1 Säkerheten vid budröstning

Kommitténs förslag: Möjligheterna att kontrollera buds behörighet skall bli bättre. Den som uppträder som bud skall – utöver nuvarande uppgifter om namn, personnummer och adress – också ange i vilken egenskap han eller hon uppträder som bud.

I linje med vad kommittén i övrigt föreslår om att formerna för dokumentationen av röstmottagningen skall förbättras, skall även den som är vittne vid budröstning på ytterkuvertet för budröst ange sitt namn, personnummer och adress.

Som framhålls i direktiven är budröstning förenad med nackdelar, bl.a. när det gäller möjligheterna att bevara valhemligheten och att undvika situationer där väljaren utsätts för otillbörlig påverkan när valhandlingen utförs. Det finns exempel från 2002 års val på personer som har agerat vittnen och bud vid budröstning och som själva har deltagit i valrörelsen som företrädare för politiska partier

Hur röstning skall gå till är emellertid, som också framhålls i direktiven, en fråga om avvägning. Det säkraste sättet att rösta är röstning i vallokal eller någon annan röstningslokal, då väljaren själv infinner sig och valförrättaren eller röstmottagaren inte bara kan förvissa sig om dennes identitet utan också verka för att röstningen genomförs med respekt för valhemligheten och att väljaren inte utsätts för otillbörlig påverkan. Alla väljare kan emellertid inte rösta i vallokal eller annan röstningslokal. För att ta till vara dessa väljares medborgerliga rättigheter har därför budröstningen införts. Budröstningen innebär emellertid något sämre säkerhet, eftersom väljaren aldrig uppträder inför någon offentlig valfunktionär. Detta är en naturlig följd av den avvägning som gjorts och som syftar till att så många väljare som möjligt skall kunna delta i valen.

Huruvida den nuvarande avvägningen mellan berörda intressen är den lämpligaste kan givetvis diskuteras. Frågan har också varit föremål för upprepade överväganden. Förslag har bl.a. framförts att väljaren som bud skall få anlita vem han eller hon vill och att bara

Budröstning SOU 2004:111

126

ett vittne, däremot inte budet, behöver vara närvarande när väljaren lägger de valkuvert som gjorts i ordning i ett ytterkuvert för budröst. Ett liknande förslag har också diskuterats inom kommittén, men med den skillnaden att två och inte ett vittne skall närvara. Enligt kommittén skulle en sådan ordning i vissa situationer kunna innebära en större säkerhet än den nuvarande ordningen ger. För systemet som helhet torde den dock enligt kommitténs bedömning inte innebära någon förstärkning av säkerheten.

Generellt sett rör det sig vid budröstning om en utsatt väljarkategori. Enligt kommitténs mening ligger det därför allmänt sett en betydelsefull garanti i att endast den som kan antas känna väljaren väl och vara knuten med lojalitetsband till honom eller henne får anlitas som bud. Det nuvarande kravet på att budet skall vara närvarande samtidigt med vittnet har ansetts bilda en god spärr mot obehöriga påtryckningar från mindre nogräknade röstvärvare. Någon annan bedömning gör inte heller kommittén. Att införa krav på ytterligare ett vittne torde som redan sagts inte få någon betydelse för säkerheten i systemet som helhet. Däremot skulle det tveklöst medföra svårigheter för många väljare att jämte budet skaffa två vittnen. Redan med dagens ordning kan det för många väljare i den här gruppen vara svårt nog att skaffa ett bud och ett vittne.

De problem som vid 2002 års val har uppmärksammats i samband med budröstning har inte rört budröstningen generellt. Såvitt känt är det inte vid fall där en nära anhörig är bud som det uppstått problem. Vidare förhåller det sig så att många av de väljare som budröstat har sin livssituation så ordnad att de har en regelbunden kontakt med anställda inom socialtjänsten eller andra av kommunens verksamhetsgrenar. Inte heller i de fall sådana företrädare för kommunen har agerat bud eller för den delen vittne synes det föreligga några egentliga problem med den nuvarande regleringen. De situationer där oegentligheter har förekommit eller misstänkts har i stället avsett andra bud. En vanlig ursäkt har då varit att de agerande inte visste vilka regler som egentligen var tillämpliga för att få agera som bud. Enligt kommitténs mening bör därför budets roll stramas upp.

Den nuvarande kontrollföreskriften begränsar sig till att budet på ytterkuvertet skall ange sitt namn, personnummer och adress samt legitimera sig. Enligt kommitténs mening är detta inte tillräckligt utan den som uppträder som bud bör också på

SOU 2004:111 Budröstning

127

ytterkuvertet ange i vilken egenskap han eller hon uppträder som bud. I de situationer oegentligheter har förekommit eller misstänkts har det varit legio att den som har uppträtt som bud inte har varit behörig att göra det. Med en sådan kontrollåtgärd torde enligt kommitténs bedömning risken minimeras för att den som inte är behörig att uppträda som bud ändå gör det (se 7 kap. 7 § tredje stycket förslaget till ny vallag).

I frågan om identitetskontroll vid röstning föreslår kommittén i avsnitt 7.2 att väljare som inte är kända för röstmottagarna skall legitimera sig eller på annat sätt styrka sin identitet för att få rösta, om röstmottagarna begär det. Detta skall givetvis gälla även för den som uppträder som bud för väljaren (se 8 kap. 8 § förslaget till ny vallag). Hur budets identitet har kontrolleras skall vidare dokumenteras av röstmottagaren, vilket ytterligare bidrar till en förstärkning av säkerheten vid budröstning (se 10 kap. 4 § förslaget till ny vallag).

Med den förstärkning av kontrollen av buden som nu föreslås anser kommittén att det inte behöver införas några särskilda krav på dem som är vittnen. För det fall det skulle bli aktuellt att i efterhand utreda om några oegentligheter ägt vid budröstningen finns många gånger ett behov av att kunna komma i kontakt med den som uppträtt som vittne. Den som är vittne bör därför på samma sätt som den som är bud ange sitt namn, personnummer och adress på ytterkuvertet för budröst. En sådan regel föreslås också (se 7 kap. 7 § tredje stycket förslaget till ny vallag).

5.2.2 Kretsen som får vara bud

Kommitténs förslag: Kretsen bud utökas. Utöver den nuvarande kretsen släktingar som får vara bud skall även makens eller sambons barnbarn, föräldrar eller syskon få vara bud.

Vidare skall personer som särskilt har förordnats av kommunen att vara bud få vara bud, liksom anställda vid ett häkte eller en kriminalvårdsanstalt.

Slutligen tydliggörs att lantbrevbärarna är bud.

Budröstning SOU 2004:111

128

Kretsen släktingar

Nuvarande bestämmelser utesluter väljarens makes eller sambos barnbarn, föräldrar eller syskon från att få vara bud för väljaren. Enligt kommittén finns det inga bärande skäl för en sådan begränsning av budkretsen. Enligt kommittén skall således bud få vara väljarens make eller sambo samt väljarens, makens eller sambons barn, barnbarn, föräldrar eller syskon (se 7 kap. 5 § 1 förslaget till ny vallag).

Kommittén notera också att enligt lagen (1994:1117) om registrerat partnerskap tillämpas bestämmelser i lag eller annan författning med anknytning till äktenskap och makar på motsvarande sätt på registrerat partnerskap och registrerad partner. Det innebär alltså med kommitténs förslag att även väljarens partners barnbarn, föräldrar eller syskon får vara bud. Någon särskild författningsreglering om detta behövs inte.

Särskilt förordnade bud

Många av de väljare som uppfyller villkoren för att få lämna sin valsedel genom bud har nära kontakter med anställda hos kommunen utan att någon vård- eller hjälpsituation finns som kvalificerar den anställde att få vara bud. Det framstår som naturligt att överväga en ordning enligt vilken i första hand sådana personer hos kommunen – vid sidan av kretsen släktingar och personer som ger väljaren vård eller hjälp – får vara bud. Därigenom skulle bl.a. skapas möjlighet till särskilda kvalitetshöjande utbildningsinsatser från kommens sida, vilket också framstår som klart önskvärt med tanke på de fall under senare år då genomförandet av budröstningen har ifrågasatts. En vanlig ursäkt från de agerandes sida har ju som tidigare nämnts varit att de inte visste vilka regler som egentligen var tillämpliga. Kommittén föreslår därför att det skall bli möjligt för kommunerna att kunna förordna anställd i kommunen som bud. Något krav på att sådana personer – närmast för att garantera lojaliteten mot väljaren – därutöver skall ha en viss relation till väljaren har inte ansetts nödvändigt att ställa upp. Enligt kommittén är det tillräckligt att personen i fråga har ett särskilt förordnande (se 7 kap. 5 § 3 förslaget till ny vallag).

SOU 2004:111 Budröstning

129

Liknande synpunkter gör sig också gällande för väljare som är intagna i häkte eller i kriminalvårdsanstalt och av säkerhetsskäl inte kan rösta i samma röstningslokal som andra intagna på häktet eller anstalten. Även här framstår det som befogat att något vidga kretsen som får vara bud. Enligt kommittén bör således även anställda vid ett häkte eller en kriminalvårdsanstalt få vara bud (se 7 kap. 5 § 5 förslaget till ny vallag). I stället för namn, personnummer och adress får dessa ange sitt tjänstgöringsnummer (se 7 kap. 8 § första stycket 2 förslaget till ny vallag).

Lantbrevbärare

Röstning genom lantbrevbärare är enligt den nuvarande vallagen en form av budröstning. Den regleras också i samma kapitel i lagen som budröstning och går till på i huvudsak samma sätt. Det finns några skillnader, bl.a. gäller inte något krav på att lantbrevbäraren måste vara närvarande när väljaren lägger de valkuvert som gjorts i ordning i ytterkuvertet för budröst. Är väljaren inte är känd för lantbrevbäraren skall väljaren legitimera sig eller på annat sätt styrka sin identitet. Gör inte väljaren det får lantbrevbäraren inte ta hand om ytterkuvertet för budröst. Vidare skall lantbrevbäraren på ytterkuvertet intyga att väljaren själv lämnat ytterkuvertet.

Enligt kommittén bör det även fortsättningsvis vara möjligt för väljare att få rösta genom Posten AB:s lantbrevbärare. Några postkontor i den mening som avses i vallagen finns emellertid inte längre. Dessutom föreslår kommittén att Postens roll i valförfarandet upphör och att hela det lokala ansvaret för genomförandet av val samlas hos kommunerna. Kommittén måste därför överväga de närmare formerna för den framtida röstningen genom lantbrevbärare.

Kommittén anser att lantbrevbärarna även i det nya systemet skall vara bud. Att göra lantbrevbärarna till röstmottagare skulle strida mot en grundläggande princip som hittills varit vägledande för utformningen at det svenska valförfarandet, nämligen att röstmottagning äger rum i röstningslokaler. Det ingår inte i kommitténs uppdrag att föreslå så pass omfattande förändringar i förhållande till den ordning som gäller i dag.

Posten skall alltså även i den nya vallagen åläggas att ställa sin lantbrevbärarorganisation till förfogande för medverkan i val (se 3 kap. 6 § förslaget till ny vallag). I praktiken behöver det inte

Budröstning SOU 2004:111

130

göras så stora förändringar i förhållande till den ordning som gäller i dag. Ett bud som är lantbrevbärare skall som hittills inte behöva vara närvarande när väljaren gör i ordning ett ytterkuvert för budröst. I stället för namn, personnummer och adress är det vidare tillräckligt att han eller hon på ytterkuvertet anger sitt tjänstgöringsnummer samt intygar att kuvertet har tagits emot av väljaren själv (se 7 kap. 8 § första stycket 1 förslaget till ny vallag).

De förändringar som föreslås när det gäller formerna för själva mottagandet av budröster föranleds av den skärpning av säkerheten som kommittén föreslår och som gäller alla former av sådan röstning. När det gäller den fortsatta hanteringen av de budröster som har lämnats skall lantbrevbäraren precis som i dag lämna dessa till en röstmottagare, men i ställer för på ett postkontor, på något av de röstmottagningsställen som kommunen anordnat.

Det finns då inte några bärande skäl för att i den nya vallagen särbehandla röstningen genom lantbrevbärare. Enligt kommittén skall i stället lantbrevbärarnas roll likställas med övriga bud. De särregler som gäller för röstning genom lantbrevbärare behålls dock (se 7 kap. 5 § 4 förslaget till ny vallag).

Enligt 14 kap. 7 § nuvarande vallag får väljare som betjänas av Posten AB:s lantbrevbärare lämna sina röster genom lantbrevbäraren, om röstmottagning anordnas vid det postkontor som lantbrevbäraren hör till. Den principen behålls med kommitténs förslag men utan begränsning (se 3 kap. 6 § förslaget till ny vallag).

5.2.3 Kretsen som får vara vittnen

Kommitténs förslag: Ett vittne skall ha fyllt 18 år. Något ytterligare krav ställs inte upp. Det nuvarande kravet att väljarens make, barn, sambo, makes barn eller sambos barn inte får vara vittnen slopas.

Den som är bud får inte vara vittne. Detsamma gäller väljarens make eller barn eller makens barn liksom väljarens sambo eller sambons barn. I övrigt gäller att ett vittne skall ha fyllt 18 år. Enligt kommittén finns det inga bärande skäl för att utesluta väljarens make, barn, sambo, makes barn eller sambos barn från att vara vittne. Enligt kommittén bör därför detta villkor slopas.

131

6 Brevröstning

6.1 Bakgrund

I samband med behandlingen av prop. 2001/02:53 Ändringar i vallagen m.m. beslutade riksdagen att utvidga brevröstningen och göra den generell för alla utlandssvenskar. Någon ändring i fråga om giltighetstiden för lagen (1997:159) om brevröstning i vissa fall (brevröstningslagen) gjordes dock inte.

I prop. 2002/03:46 Folkomröstning om införande av euron gjorde regeringen bedömningen att det i avvaktan på en slutlig utformning av systemet med brevröstning var bäst i överensstämmelse med riksdagens beslut att brevröstningslagen skulle tillämpas även vid folkomröstningen den 14 september 2003. Brevröstningslagen infördes därefter av riksdagen igen för att gälla under tiden den 1 april–31 december 2003 (SFS 2003:84). Lagens giltighetstid har därefter förlängts till utgången av år 2005 (SFS 2003:1054).

Enligt kommitténs direktiv är brevröstningen förenad med ett flertal nackdelar. Metoden innebär samma risker som budröstning när det gäller möjligheterna att bevara valhemligheten och skyddet mot otillbörlig påverkan. Metoden är också förhållandevis komplicerad. Många väljare saknar också många gånger reella möjligheter att uppfylla kraven i 3 och 4 §§ brevröstningslagen om bevittning eftersom det förutsätter att vittnet själv skall kunna tillgodogöra sig innebörden av vad som sägs i texten på svenska för att på ett korrekt sätt kunna bevittna iordningställandet av brevrösten. Väljarens make eller barn eller makens barn får nämligen inte vara vittne. Detsamma gäller sambo eller sambos barn. Erfarenheterna av brevröstningen vid 2002 års val visar också enligt direktiven på en ökning av andelen felaktiga brevröster.

Mot denna bakgrund skall kommittén göra en närmare analys av genomförandet av brevröstningen vid 2002 års val samt 2003 års folkomröstning och ta ställning till vilka slutsatser som kan dras på

Brevröstning SOU 2004:111

132

grundval av en sådan analys. Om kommittén kommer fram till att brevröstningen skall finnas kvar även fortsättningsvis, skall den lämna förslag till bl.a. hur säkerheten kan förbättras och vad som kan göras för att minska andelen underkända röster. Reglerna om brevröstning skall i sådant fall permanentas och föras in i den nya lagen.

6.2 Genomförandet av brevröstningen 2002–2004

Vid 2002 års val skickades brevröstningsmaterial direktadresserat till 96 000 röstberättigade utlandssvenskar. Dessutom fanns materialet tillgängligt på alla utlandsmyndigheter, hos valnämnderna och Valmyndigheten. En hel del material sändes också ut till väljare efter beställning. Omkring 11 000 försändelser kom tillbaka på grund av att adressen inte längre var aktuell. Det kom in 18 318 brevröster till Valmyndigheten, varav 1 307 inte kunde godkännas (7,1 %). Den främsta orsaken till underkännande var att rösten var postad i Sverige, men det förekom också att rösten postats för tidigt (dvs. tidigare än 30 dagar före valdagen) eller för sent (Valmyndigheten tillhanda senast dagen efter valdagen) eller att väljaren inte kunde identifieras (se Valmyndigheten Rapport 2003:1).

Vid 2003 års folkomröstning skickades brevröstningsmaterialet i början av juni direktadresserat till 105 000 utlandssvenskar. Försändelsen gick ut omkring två månader tidigare än motsvarande utskick vid 2002 års val. Det visade sig att en del adressater fick materialet för sent för att hinna rösta, samtidigt som tidigareläggningen medförde att drygt 1 500 röster skickades in för tidigt. Myndigheten skickade ett speciellt brev till dessa väljare med en upplysning om att rösten avgivits på ett felaktigt sätt. En ny uppsättning brevröstningsmaterial bifogades också som gav dem möjlighet att göra i ordning en ny brevröst. Liksom vid valet 2002 fanns brevröstningsmaterialet tillgängligt på alla utlandsmyndigheter, hos valnämnderna och Valmyndigheten. En hel del material sändes liksom tidigare till väljare efter beställning. Det kom in 29 451 brevröster till Valmyndigheten, varav 1 333 inte kunde godkännas (4,5 %). Den främsta orsaken var att brevrösten hade kommit in för sent till Valmyndigheten. Andra orsaker var att väljaren inte kunde identifieras eller att rösten hade postats i Sverige. Ytterligare 929 röster underkändes därefter vid

SOU 2004:111 Brevröstning

133

valnämndernas onsdagsräkning (se Valmyndighetens Rapport 2004:1).

Vid 2004 års val till Europaparlamentet tillämpades en motsvarande procedur som 2003. Valdeltagande var dock betydligt lägre. Det kom in 6 486 brevröster till Valmyndigheten, varav 657 inte kunde godkännas. Den huvudsakliga förklaringen till det stora antalet underkända brevröster var att 353 kom från personer som anmält sig till ett annat EU-lands röstlängd vid valet. Bortser man från dessa röster var andel underkända röster inte större än vid 2003 års folkomröstning, dvs. omkring 4,5 procent.

Statistikuppgifter

Det totala antalet röster från utlandet ökade från omkring 32 000 vid valet 1998 till drygt 37 000 vid valet 2002 och till drygt 50 000 vid folkomröstningen 2003. En förklaring till ökningen är de utökade möjligheterna från 2002 års val att brevrösta. Tidigare var detta möjligt bara från Schweiz och Tyskland.

Tabell 6:1

2002 2003 2004

Antal inkomna utlandsröster

37 363 51 267 12 787

– varav brevröster

18 318 29 451 6 486

– varav utlandsmyndigheter

19 045 21 816 6 301

Anta underkända brevröster

1 307 1 353 657

Antal underkända röster från utlandsmyndigheter 165 154 151

Brevröstning SOU 2004:111

134

6.3 Överväganden

Kommitténs förslag: Nuvarande möjlighet för väljare som vistas utomlands eller ombord på ett fartyg i utrikes fart att få brevrösta skall finnas kvar. Bestämmelserna om brevröstning arbetas in i den nya vallagen.

Tidsfristen för när en brevröst tidigast får göras i ordning sträcks ut från nuvarande 30 dagar till 45 dagar före valdagen.

Vid andra val än ordinarie val till riksdagen och till landstings- och kommunfullmäktige samt val till Europaparlamentet får dock brevröster göras i ordning först sedan det har beslutats vilken dag valet skall hållas.

Tidsfristen att ytterkuvert för brevröst måste ha kommit in till Valmyndigheten senast dagen efter valdagen slopas.

Kravet att väljarens make, barn, sambo, makens barn eller sambos barn inte får vara vittne slopas.

Rätten att få brevrösta permanentas

Brevröstning kan enligt kommitténs bedömning med visst fog betecknas som den minst säkra röstningsformen, även om budröstningen uppvisar liknande säkerhetsbrister. Metoden är också förhållandevis komplicerad. Röstningen görs helt utan möjlighet till hjälp från någon offentlig valfunktionär. Andelen röster som inte kan godkännas är också högre vid detta valsätt än vid andra. Det framgår inte minst vid en jämförelse med röstning hos svenska utlandsmyndigheter. Samtidigt är det alltid en fråga om avvägningar. Det säkraste sättet för utlandssvenskar att rösta utomlands är givetvis röstning hos svensk utlandsmyndighet, då väljaren själv infinner sig och röstmottagaren kan förvissa sig om att röstningen går rätt till. Det har också från början varit utgångspunkten för all utlandsröstning.

Alla utlandssvenskar har emellertid av olika skäl inte kunnat använda sig av den formen för röstning. Det är också bakgrunden till att brevröstningen har införts. Från början infördes den för väljare som vistades i Tyskland (1982) och Schweiz (1991) till följd av att dessa båda länder inte godtog någon röstmottagning hos de svenska utlandsmyndigheterna men väl att utländska medborgare deltar i val i sina hemländer genom att sända sina valsedlar till hemlandet med posten. Därefter har brevröstningen, till en början

SOU 2004:111 Brevröstning

135

för väljare i Schweiz och Tyskland (valet 1994), och senare för alla väljare som befinner sig utomlands (valet 2002) motiverats av att underlätta för dessa väljare att kunna delta i valen. Tillgänglig statistik visar också att så blivit fallet. Antalet utlandsröster uppgick i valet 1998 till omkring 32 000. Vid valet 2002 uppgick antalet utlandsröster till drygt 37 000 och vid folkomröstningen 2003 till drygt 51 000. I stort sett hela denna ökning svarar brevrösterna för. Kommittén gör således ingen annan bedömning än den riksdagen gjorde i samband med behandlingen av prop. 2001/02:53 Ändringar i vallagen m.m., nämligen att det skall finnas en generell möjlighet för väljare att brevrösta utomlands parallellt med möjligheten att rösta hos utlandsmyndighet. Bestämmelserna om brevröstning skall därför arbetas in i den nya vallagen.

Tydligare information

Den främsta orsaken till att brevröster underkändes valet 2002 var att brevrösten hade postats i Sverige. Andra vanliga orsaker var att de hade gjorts i ordning för tidigt (dvs. tidigare än 30 dagar för valdagen), dvs. i praktiken postats för tidigt, eller kom in för sent till Valmyndigheten, dvs. i praktiken postats för sent. Den främsta orsaken till att brevröster underkändes vid folkomröstningen 2003 var att brevrösten kom in för sent till Valmyndigheten. Andra orsaker var att väljaren inte kunde identifieras eller att rösten hade postats i Sverige. Även andra orsaker, om än mindre vanliga, förekom, som t.ex. att ytterkuvertet inte var igenklistrat, att valsedeln var vikt, att det låg flera valsedlar i samma kuvert, att valsedeln låg i enbart ytterkuvert eller omslagskuvert, att rösten avgivits direkt på röstkortet, att vittnesmening hade undertecknats i instruktionsbroschyren i stället för på ytterkuvertet m.m.

Samtidigt kan noteras, att andelen underkända röster minskade betydligt vid 2003 års folkomröstning jämfört med 2002 års val. Flera av de nyss nämnda brister som lett till att brevröster har underkänts bör kunna förebyggas ytterligare genom tydligare information. Det gäller särskilt informationen om när en brevröst tidigast får göras i ordning och varifrån den får postas, men också t.ex. vittnesinformation på flera språk. Som redan framhållits förutsätter kraven om bevittning i 3 och 4 §§ brevröstningslagen att vittnet själv måste kunna tillgodogöra sig innebörden av vad som sägs i texten på svenska på ytterkuvertet för brevröst. Det måste

Brevröstning SOU 2004:111

136

alltså finnas någon koppling mellan informationen och den svenska texten. Utgångspunkten måste rimligen vara att den som är vittne inte kan tillgodogöra sig en svensk text. Sedan 2003 finns också texten i engelsk, tysk och spansk översättning. Kommittén återkommer nedan till frågan om vilka som får ingå i kretsen vittnen vid brevröstning. Den nuvarande ordningen utesluter väljarens make eller barn eller makens barn, likaså sambo eller sambons barn.

Tidsgränser

Problemet med för tidigt inkomna röster hänger samman med att Valmyndigheten distribuerar brevröstningsmaterial i mycket god tid innan röstningen får börja – vid folkomröstningen 2003 mer än två månader tidigare oavsett land än vid valet 2002 – till de utlandsboende, just med tanke på långsam postgång. Även om det i brevröstningsmaterialet finns tydliga upplysningar om när en brevröst tidigast får göras i ordning har många väljare ändå postat sina röster i nära anslutning till att de fått valmaterialet, dvs. långt tidigare än de 30 dagar som reglerna medger, kanske i sin tur i medvetenhet om risken för att annars komma för sent på grund av långsam postgång. Problemet med för sent inkomna röster hänger som sagt samman med att postgången kan vara långsam men också att väljarna helt enkelt postar rösterna för sent.

Det torde kunna förutsättas, att Valmyndigheten fortlöpande ser över schemat för sina distributioner av brevröstningsmaterial mot bakgrund av gjorda erfarenheter. Det finns inget som säger att brevröstningsmaterialet måste distribueras samtidigt till alla utlandssvenskar oavsett land. En sådan ordning bör kunna komma tillrätta med de för tidigt postade brevrösterna.

När det gäller problemet med för sent inkomna brevröster på grund av långsam postgång finns ingen annan lösning än att sträcka ut tiden för när brevröster får göras i ordning. Den kan dock inte bli alltför lång. Kommittén ser dock inte något hinder mot att tiden inom vilken ytterkuvert för brevröst får göras i ordning sträcks ut till 45 dagar före valdagen för att härigenom kunna minska risken för att brevröster på grund av långsam postgång kommer fram för sent till Valmyndigheten (se 7 kap. 12 § första stycket förslaget till ny vallag).

SOU 2004:111 Brevröstning

137

Tidsgränsen 45 dagar kan dock inte tillämpas generellt vid val. Vid andra val än ordinarie val till riksdagen och till landstings- och kommunfullmäktige samt vid val till Europaparlamentet – t.ex. vid extra val till riksdagen eller omval – går det av naturliga skäl inte i förväg ange när ett sådant valet skall äga rum. Det kan man göra först sedan det har beslutats vilken dag valet skall hållas. Vid sådana val föreslås därför att brevröster får göras i ordning först sedan det har beslutats vilken dag valet skall hållas (se 7 kap 12 andra stycket förslaget till ny vallag). Frågan om genomförande av extra val till riksdagen behandlas närmare i avsnitt 12.1.

I dag gäller vidare att ytterkuvert för brevröst skall vara Valmyndigheten till handa senast dagen efter valdagen. Eftersom även valkuvert som kommer in senare än så hinner beaktas vid den s.k. onsdagsräkningen, bör denna begränsning tas bort (se 7 kap. 14 § förslaget till ny vallag).

Kretsen som får vara vittnen

Enligt 4 § brevröstningslagen får väljarens make eller barn eller makens barn inte vara vittne. Detsamma gäller sambo eller sambons barn. I övrigt gäller att ett vittne skall ha fyllt 18 år.

Kommittén har i frågan om röstning genom bud föreslagit att några andra begränsningar utöver den att ett vittne skall ha fyllt 18 år inte skall gälla. Enligt kommittén finns det inga bärande skäl för att ha andra regler för vem som får vara vittne vid brevröstning. Den nuvarande begränsningen i brevröstningslagen för väljarens make, barn, sambo, makes barn eller sambos barn att vara vittne bör således inte föras över till den nya vallagen (se 7 kap. 13 § förslaget till ny vallag).

Valsedlar SOU 2004:111

148

På valsedlar som innehåller kandidatnamn bör varje kandidat identifieras på ett sådant sätt att det klart framgår vem som avses. Intill varje kandidatnamn skall det finnas ett markerat utrymme där väljarna kan lämna en särskild personröst genom en markering. Namnen skall vidare förses med nummer och tas upp i nummerordning under varandra.

Grundläggande bestämmelser om hur valsedlar skall beställas och hur de hålls till handa finns i 6 kap.715 §§vallagen. Enligt dessa regler skall Valmyndigheten på beställning tillhandahålla varje parti valsedlar till det antal partiet önskar. Om beställaren begär det skall myndigheten också utan särskild ersättning förse valsedlarna med partibeteckning, kandidatnamn samt valkrets- och valbeteckningar. Någon skyldighet för Valmyndigheten att förse valsedlarna med andra uppgifter än de nu nämnda föreligger dock inte enligt vallagen.

Den centrala valmyndigheten har i sin rapport (2003:01) Erfarenheter från valen den 15 september 2002 tagit upp frågan om myndighetens möjligheter att närmare bestämma utformningen av valsedlarna. Enligt myndigheten är det nödvändigt att i vallagen reglera myndighetens rätt att avgränsa och reservera ett visst utrymme på valsedlarna för partibeteckning, signallinjer, val- och valkretsbeteckningar samt koder för parti- och listnummer. Bakgrunden är ett avgörande i Valprövningsnämnden den 4 september 2002 (dnr 10-2002) i vilket nämnden upphävt Valmyndighetens beslut att inte effektuera en valsedelsbeställning. Frågan gällde vilket utrymme på en partivalsedel som fick upptas av partibeteckning. Valmyndigheten hade vägrat effektuering med motiveringen att logotypen för partibeteckningen, som i det här fallet var ”Fria Listan www.frialistan.st – Det nya partiet för: Värme Tolerans Omsorg Sänkta skatter Frihet Avreglering”, inte lämnade tillräckligt utrymme på valsedlarna för valtekniskt motiverade uppgifter för att bl.a. skydda valhemligheten (i praktiken täckte texten hela valsedeln). I Valprövningsnämnden hade beställaren medgett att texten justerades så att den inte inkräktade på de utrymmen som behövdes för att förse sedeln med valtekniskt motiverade uppgifter för att skydda valhemligheten och att också utrymme lämnades för uppgifter om val- och valkretsbeteckningar samt koder för parti- och listnummer, men att utrymmet i övrigt på sedeln skulle användas för partibeteckningen. Enligt Valprövningsnämnden fanns det inte något hinder enligt

Valsedlar

149

vallagen att på en partivalsedel använda det utrymme som var avsett för eventuella kandidatnamn för partibeteckning.

8.1.2 Överväganden

Kommitténs förslag: Valsedlar skall ha storleken A6 (105 x 148 millimeter). De skall vara av papper som har samma kvalitet för samtliga valsedlar. Alla valsedlar som avser ett visst val skall ha samma färg. Kommitténs bedömning: Den närmare utformningen av valsedlarna skall författningsregleras på förordningsnivå.

Av bestämmelserna skall framgå att valsedeln trycks med svart på papper med följande färg:

1. gult för riksdagen,

2. blått för val till landstingsfullmäktige,

3. vitt för val till Europaparlamentet och kommunfullmäktige samt för extra val till riksdagen.

Av bestämmelserna skall vidare framgå vilket utrymme på valsedeln som är reserverat för partibeteckning, namn på kandidater, valkretsbeteckning, valbeteckning, uppgift om det parti som valsedeln gäller för har registrerat sin partibeteckning och anmält kandidater samt listtypbeteckning och signallinjer.

Valsedlarnas utformning

Det finns inte någon bestämmelse i vallagen som uttryckligen reglerar vilket format en valsedel skall ha. Formatet följer i stället indirekt av bestämmelserna i 8 kap. vallagen om att röstningen skall ske med användandet av kuvert. Det finns enligt dessa bestämmelser tre typer av kuvert – valkuvert, ytterkuvert för budröst och fönsterkuvert. Vidare gäller att valkuvert skall vara utformade på ett sådant sätt att färgen på den valsedel som väljaren lagt i kuvertet kan ses utan att valhemligheten avslöjas. En sådan ordning med enhetliga kuvert förutsätter i sin tur att till formatet standardiserade valsedlar används. Valsedeln har härigenom fått formatet A 6 (105 x 148 millimeter). Den nu redovisade ordningen har i allt väsentligt tillämpats sedan valet 1970 (prop. 1969:148 och 1972:105).

Valsedlar SOU 2004:111

150

Formatet A 6 innebär således att ett givet utrymme står till förfogande för den text som enligt vallagen skall respektive får finnas på en valsedels båda sidor. Det finns därför enligt kommittén goda skäl för att närmare reglera valsedlarnas utformning och innehåll med avseende på det utrymme som står till förfogande. Den nuvarande ordningen skapar viss osäkerhet inte bara i frågor om vilka uppgifter som över huvud taget får förekomma på en valsedel utan också i frågor då flera uppgifter, såväl obligatoriska som fakultativa, konkurrerar om samma utrymme. Det visar inte minst det ovan refererade avgörandet i Valprövningsnämnden. Enligt kommittén bör därför författningsregleras det utrymme på en valsedel som får användas för partibeckning, signallinjer, val- och valkretsbeteckningar samt koder för parti- och listnummer.

I kommitténs uppdrag ingår att lämna förslag till hur reglerna om valförfarandet bör fördelas mellan lag, förordning och myndighetsföreskrifter. Lagen skall utformas på ett sådant sätt att de nya bestämmelserna som tas in i förordningen är verkställighetsföreskrifter. Flera av de bestämmelser som reglerar valsedlars utformning och innehåll kan också utformas som sådana verkställighetsföreskrifter som avses i 8 kap. 13 § första stycket 1 regeringsformen. Det gäller särskilt bestämmelser som avser rent tekniska förfaranden. Men också bestämmelser som i detalj reglerar vilket utrymme på en valsedel som får tas i anspråk för olika uppgifter. Det finns således utrymme för att samla dessa bestämmelser i föreskrifter som regeringen meddelar (förordning). Kommittén anser dock inte att det skall vara möjligt för regeringen att delegera sina befogenheter i detta avseende till Valmyndigheten (se 4 § utkast till valförordning).

Enligt kommitténs mening är det således tillräckligt att föreskriva i lag att valsedlar skall ha storleken A 6 (105 x 148 millimeter), att de skall vara av papper som har samma kvalitet för samtliga valsedlar och att alla valsedlar som avser ett visst val skall ha samma färg (se 6 kap. 4 § förslaget till ny vallag).

Valsedlarnas färg vid extra val

För landsomfattande val har tanken från början varit att gula valsedlar skall användas. Detta var också från början tanken när det gällde val till Europaparlamentet eftersom även det är ett lands-

Valsedlar

151

omfattande val. Av ekonomiadministrativa skäl stannande man ändå för att använda vita valsedlar vid dessa val. Av samma skäl finns det enligt kommittén anledning att överväga om inte även vita valsedlar bör användas vid extra val till riksdagen. Genomförande av extra val till riksdagen inom en betydligt kortare tid än den i regeringsformen angivna maximitiden tre månader förutsätter att valmyndigheterna generellt har en grundläggande beredskap (se vidare kommitténs överväganden i avsnitt 12.1).

Enligt vad kommittén erfarit förutsätter genomförandet av ett extra val inom en tidsfrist på 35–40 dagar med gula valsedlar att Valmyndigheten lagerhåller omkring av 200 ton gult papper. Det motsvarar drygt 530 normalstora lastpallar. Lagerhållningen är nödvändig av det skälet att det inte går att få fram gult papper med så kort varsel. Används i stället vitt papper skulle någon lagerhållning inte behövas eftersom vitt papper alltid finns på marknaden. Enligt kommitténs mening skall mot bakgrund av vad som ovan anförts vita valsedlar användas vid extra val (se bilaga till Utkast till valförordning).

8.2 Symboler och andra uppgifter på valsedlar

8.2.1 Bakgrund

I flera motioner under den allmänna motionstiden 2002 och 2003 har förslagits att valsedlar även skall få förses med partisymboler. Som skäl har anförts att användningen av symboler skulle öka tydligheten och tryggheten för väljarna, särskilt för de väljare som har svårigheter med svenska språket (2002/03:K232 och K234). Vidare har i en motion (2002/03:K233) föreslagits att det bör genomföras försök i någon eller några valkretsar med att inte ange kandidaternas bostadsort på valsedlarna till riksdagsvalet (bet. 2003/04:KU13).

Inom kommittén har mot bakgrund av det begränsade utrymme som står till förfogande på en valsedel fråga uppkommit om att närmare reglera vilka uppgifter utöver varje kandidats namn som får finnas om kandidaten.

Valsedlar SOU 2004:111

152

Symboler

I 6 kap. vallagen finns regler om vad valsedlar skall och bör innehålla. Enligt dessa regler är det endast en uppgift som är obligatorisk i den meningen att valsedeln är ogiltig om inte uppgiften finns. Således måste partibeteckning alltid vara angiven. Med partibeteckning förstås det namn eller den beteckning som en sammanslutning eller grupp av väljare uppträder under vid val, dvs. i praktiken vad som står på valsedlarna.

En partibeteckning kan skyddas vid val genom att partiet hos Valmyndigheten registrerar partibeteckningen och anmäler kandidater till valet. Skyddet består i att sådana namn som skrivits till eller som inte avser någon av de kandidater som partiet anmält till valet skall anses som obefintliga om de förekommer på valsedlar för partiet. Även de regler som gäller för den centrala valmyndighetens prövning av ansökningar om registrering innebär ett skydd. Enligt dessa regler får en partibeckning inte registreras om den kan antas leda till förväxlingar med partibeteckningar som redan är registrerade eller som nyligen avregistrerats. Möjligheten att skydda partibeteckningar genom registrering skall ses mot bakgrund av den fria nomineringsrätten som ger varje väljare möjlighet att fritt ange den partibeteckning och de personer han eller hon vill på valsedeln. Denna frihet innebär att partibeteckningar kan missbrukas på olika sätt, t.ex. genom att vilseleda väljarna. Ett vanligt tillvägagångssätt är att under en etablerad partibeteckning föra upp personer som inte har någon anknytning till partiet.

Även upphovsrättsliga regler kan ge politiska partier ett visst privaträttslig skydd som inte bara omfattar namnet utan också partiernas symboler. Det är också vanligt att partierna låter registrera sina partisymboler som varumärken. Även firmalagens regler torde kunna tillämpas på partiernas namn och symboler. Skyddet enligt de upphovsrättsliga reglerna är kommersiellt och innebär ensamrätt till namn och symboler för att från andras varor eller tjänster kunna skilja sådant som partierna själva tillhandahåller i sin rörelse. Skyddet ger inte någon garanti mot illojala förfaranden i samband med val.

Valsedlar

153

Kandidatuppgifter

Vad sedan gäller frågan vilka uppgifter som bör finnas på valsedlar som innehåller kandidatnamn föreskrivs i vallagen endast att varje kandidat bör identifieras på ett sådant sätt att det klart framgår vem som avses.

8.2.2 Överväganden

Kommitténs bedömning: Någon regel om att valsedlar skall eller får förses med symboler bör inte tas in i vallagen.

Varje kandidat skall liksom hittills identifieras på valsedeln så att det framgår vem som avses. Vilka närmare uppgifter om kandidaten som kan behöva anges på valsedeln bör också författningsregleras, men på förordningsnivå. Regleringen skall vara uttömmande. På en valsedel får utöver varje kandidats namn finnas endast följande uppgifter om kandidaten: ålder, yrke eller titel, adress, partitillhörighet eller liknande uppgift.

Symboler

Frågan om partisymboler på valsedlar har tidigare varit föremål för olika överväganden, senast i samband med tillkomsten av den nu gällande vallagen. 1993 års vallagskommitté behandlade i SOU 1994:30 s. 221225 bl.a. frågan mot bakgrund av att symboler kunde underlätta för dem som själva har svårt att tillgodogöra sig textinnehållet på valsedlarna. Enligt kommittén kunde partisymboler ha en sådan effekt beträffande partimarkerade valsedlar, där endast partibeteckningen är förtryckt, eller i de fall ett parti bara går fram med endast en lista och vederbörande är beredd att acceptera partiets nomineringar, medan effekten i andra fall skulle bli högst begränsad. Enligt kommittén måste utgångspunkten vara att varje väljare bör ta ställning inte bara till partivalen utan också till vilka personer som skall representera partiet, varför värdet av en sådan reform skulle bli förhållandevis begränsat.

Enligt kommittén innebar dessutom tryckta partisymboler på valsedlar att det öppnades nya möjligheter att missbruka valsystemet och att partisymbolerna, i vart fall på sikt, riskerade att förlora både särskiljningsförmåga och good-will. Ett system som

Valsedlar SOU 2004:111

154

medger symboler på valsedlarna måste därför, enligt kommittén, förenas med regler som skyddar symbolerna även vid val. Någon helt tillfredsställande lösning för ett sådan registreringsförfarande kunde dock inte åstadkommas, enligt kommittén.

Slutligen skulle, enligt kommittén, en ordning med symboler på valsedlarna också medföra problem av rent teknisk art, vilket främst hänger samman med valsedlarnas storlek. Formatet skulle inte i alla fall medge ett tillräckligt utrymme, även om man minimerade det utrymme som finns för partibeteckning, kandidatnamn, val- och valkretsbeteckning, för att trycka en partisymbol. En ytterligare aspekt var att partisymbolerna för att verka särskiljande borde tryckas i färg.

Sammanfattningsvis ansåg 1993 års vallagskommitté att värdet av att förse valsedlar med partisymboler inte uppvägdes av de risker för missbruk och de kostnader som en sådan ordning skulle föra med sig. Regeringen och riksdagen delade denna bedömning (prop. 1996/97:70, bet. 1996/97:KU16). Kommittén gör inte någon annan bedömning. Någon regel om att valsedlar skall eller får förses med symboler bör således inte tas in i vallagen.

Frågan om att förse valsedlar med symboler har som kommittén tidigare nämnt vissa beröringspunkter med den fria nomineringsrätten. Någon regel som förbjuder användandet av partisymboler finns inte i vallagen, inte heller någon bestämmelse som direkt medför att en valsedel med symbol skall förklaras ogiltig. En symbolförsedd valsedel torde dock under vissa omständigheter kunna komma att underkännas som avsiktligt märkt. Rättsläget har också hittills varit att det enligt vallagen inte ålegat någon skyldighet för Valmyndigheten att tillhandahålla symbolförsedda valsedlar (se bl.a. SOU 1994:40 s. 225).

Kandidatuppgifter

Det ligger både i kandidatens och i partiets intresse att kandidatens identitet otvetydigt framgår av de uppgifter som lämnas på valsedeln. Vilka identifieringsuppgifter utöver efternamn och förnamn som kan behöva anges för att undvika risk för förväxlingar har i vallagen överlåtits på kandidaten och partiet att bestämma. Den enda vägledning som lämnats i frågan är ett förarbetsuttalande där det sägs att efternamn, förnamn och övriga identifieringsuppgifter bör tas upp i samma ordning på valsedlarna (prop.

Valsedlar

155

1972.105 s. 126). Enligt kommitténs mening kan inte uteslutas att just uppgiften om en kandidats bostadsort är en sådan identifieringsuppgift som kan behöva anges för att undvika risk för förväxling. Kommittén anser därför inte att denna möjlighet – inte ens på försök – bör tas bort.

Enligt kommittén finns de dock mot bakgrund av valsedelns begränsade format skäl att närmare reglera vilka uppgifter om kandidaten utöver dennes efternamn och förnamn som får finnas på en valsedel. Formatet medger högst två rader per kandidat. Enligt kommitténs bedömning bör, liksom hittills varit brukligt, utöver kandidatens namn följande uppgifter få finnas: ålder, yrke eller titel, adress, partitillhörighet eller liknande uppgift. Den senare uppgiften används i dag huvudsakligen vid valsamverkan mellan partier för att på så sätt underlätta för väljarna i valet.

För partierna och väljarna torde inte personuppgifternas primära funktion – med bortseende från kandidatnamnen – vara att särskilja individer från varandra, utan att tjäna som allmän upplysning om kandidaterna, t.ex. vad gäller yrkesbakgrund, hemort, ålder samt som nyss nämnts – i samband med valsamverkan – partitillhörighet eller liknande uppgift. Enligt kommittén fyller dessa uppgifter en viktig funktion, samtidigt som inte utrymmet bör kunna användas för t.ex. argumenterande text eller uppenbart irrelevanta uppgifter. Det är således betydelsefullt att valsedlarna inte innehåller uppgifter som kan betraktas som vilseledande för väljarna utan att den information som lämnas är korrekt. Det är ytterst de partier som deltar i valen som har detta ansvar. Skulle denna förutsättning brista kan det bli aktuellt med en omprövning (se bilaga till Utkast till valförordning).

8.3 Rätt till fria valsedlar m.m.

8.3.1 Bakgrund

I 6 kap.810 §§vallagen finns regler om vilka partier som har rätt till fria valsedlar.

Enligt dessa regler svarar staten för kostnaden för valsedlar till ett antal som motsvarar tre gånger antalet personer som har rösträtt i valkretsen för ett parti som deltar i riksdagsvalet, om partiet vid detta val får eller vid något av de två senaste riksdagsvalen har fått mer än 1 procent av rösterna i hela landet. Detta gäller också

Valsedlar SOU 2004:111

156

ett parti som, utan att ha uppnått den angivna röstandelen, är eller genom valet blir representerat i riksdagen.

Staten svarar vidare för kostnaden för valsedlar till ett antal som motsvarar tre gånger antalet personer som har rösträtt i valet för ett parti som deltar i val till landstings- eller kommunfullmäktige, om partiet är eller genom valet blir representerat i fullmäktige.

Staten svarar slutligen för kostnaden för valsedlar till ett antal som motsvarar tre gånger antalet personer som har rösträtt i valet för ett parti som deltar i valet till Europaparlamentet, om partiet vid detta val får eller vid något av de två senaste valen till Europaparlamentet har fått mer än 1 procent av rösterna i hela landet. Reglerna har utformats efter mönster av reglerna om val till riksdagen.

Den nedre gränsen för rätten till fria valsedlar vid de kommunala valen är således högre än vad den är för riksdagsvalet och Europaparlamentsvalet. Små lokala partier kan härigenom komma att missgynnas i de kommunala valen i förhållande till rikspartierna. Stockholmspartiet har i en skrivelse som överlämnats till kommittén anfört att partiet, som har varit representerat i Stockholms stadsfullmäktige under 1979–2002, vid valet 2002 uppnådde 2 procent av rösterna men ingen representation i fullmäktige, vilket medför att partiet inte får rätt till fria valsedlar vid valet 2006.

I syfte att minska antalet valsedlar vid varje val har också i en motion (2002/03:K223) från den allmänna motionstiden 2002 och 2003 väckts frågan om att införa gemensamma valsedlar för olika partier (bet. 2002/2004:KU13).

Nu nämnda frågor behandlas i det följande.

Valsedlar

157

8.3.2 Överväganden

Kommitténs bedömning: Den nuvarande nedre gränsen för partiernas rätt till fria valsedlar i de kommunala valen bör inte sänkas. Gemensamma valsedlar för partierna bör inte heller införas.

Den nedre gränsen för fria valsedlar

Fram till 1982 års val tillämpades en likartad ordning för rätt till fria valsedlar för samtliga val. 1982 ändrades reglerna för riksdagsvalet. Rätten till fria valsedlar i riksdagsvalet utsträcktes då till partier som vid det senaste riksdagsvalet fått eller i det förestående riksdagsvalet får mer än 2,5 procent av rösterna i hela landet. Till 1985 års riksdagsval sattes tröskeln till 1 procent. 1987 utsträcktes möjligheterna till fria valsedlar ytterligare något genom att inte bara valresultatet från det föregående riksdagsvalen utan även det dessförinnan hållna riksdagsvalet skulle få beaktas vid beräkningen. Frågan om en motsvarande ordning för de kommunala valen diskuterades i samband med sänkningen till 1 procent till 1985 års riksdagsval, men något förslag lades då inte fram (prop. 1984/85:119 s. 16 f.). Frågan om en sänkning av den nedre gränsen för de kommunala valen har därefter övervägts av Vallagsutredningen (SOU 1992:108 s. 157). Något förslag lades dock inte fram av utredningen på grund av risken för svåröverskådliga kostnadseffekter. Kommittén gör samma bedömning. Statens kostnadsansvar för tryckning av valsedlar bör således inte utvidgas.

Gemensamma valsedlar

Frågan om införandet av gemensamma valsedlar har behandlats av konstitutionsutskottet i stort sett varje år sedan 1998 (se bl.a. bet. 1998/99:KU17, 2000/01:KU7, 2001/02:KU8 och 2003/04:KU13). Utskottet har därvid gjort bedömningen att även små förändringar av bestämmelserna om röstning och val kan skapa osäkerhet bland väljarna och risk för minskat valdeltagande som följd. Valsedlarna är också den valinformation som lär läsas flitigast av väljaren. Gemensamma valsedlar skulle kunna bli svåröverskådliga och kanske också medföra praktiska problem. Några vinster i praktiskt

Valsedlar SOU 2004:111

158

hänseende skulle inte heller gemensamma valsedlar ge. Kommittén delar utskottets bedömning.

8.4 Väljarnas tillgång till valsedlar i röstningslokalerna

8.4.1 Bakgrund

I 9 kap. 12 § vallagen finns bestämmelser om väljarnas tillgång till valsedlar. Enligt denna bestämmelse gäller bl.a. att i anslutning till varje röstningslokal skall det ordnas en lämplig plats där valsedlar kan läggas ut. Om detta inte är möjligt får en sådan plats i stället ordnas inne i lokalen. På denna plats skall väljarna för det val som avses ha tillgång till

• valsedlar för val till riksdagen samt landstings- och kommunfullmäktige med parti- och valbeteckning (partivalsedlar) för varje parti som vid något av de två senaste riksdagsvalen har fått mer än 1 procent av rösterna i hela landet,

• partivalsedlar för val till Europaparlamentet för varje parti som vid något av de två senaste valen har fått mer än 1 procent av rösterna i hela landet eller valsedlar med kandidatnamn (namnvalsedlar) om partiet deltar med endast en valsedel,

• blanka valsedlar.

Valförrättarna och röstmottagarna skall se till att valsedlar finns utlagda. De partier som deltar i valen skall också kunna lägga ut valsedlar på denna plats. På röstmottagningsställen som inrättas av utlandsmyndigheter får partierna bara lägga ut partivalsedlar.

Flera frågor har aktualiserats i anslutning bestämmelserna om väljarnas tillgång till valsedlar. I en skrivelse till regeringen som överlämnats till kommittén har Stockholmspartiet anfört att den nuvarande ordningen missgynnar partier som endast kandiderar i de kommunala valen. Vidare har i riksdagen ställts en fråga om vilka åtgärder som kan vidtas för att underlätta för partierna att kandidera med mer än en namnvalsedel i valet till Europaparlamentet (2003/04:676). I en motion under den allmänna motionstiden 2002 och 2003 har föreslagits att personvalsedlar skall distribueras till samtliga vallokaler på samma sätt som partivalsedlar. Vidare har i en motion föreslagits att modern tryckteknik

Valsedlar

159

tas i anspråk för distribution av valsedlar till landets alla poströstningsställen och vallokaler (bet. 2003/04:KU13).

8.4.2 Överväganden

Kommitténs förslag: Valadministrationens ansvar för att väljarna har tillgång till partivalsedlar i de kommunala valen sträcks ut till att gälla även partivalsedlar för lokala partier som är representerade i landstings- eller kommunfullmäktige. Sådana partier skall ha rätt att få sina valsedlar utlagda i dessa val i samtliga röstningslokaler i den aktuella kommunen eller landstinget.

Kommitténs bedömning: Den nuvarande regeln om att valadministrationen vid val till Europaparlamentet skall svara för att väljarna i varje röstningslokal inte bara har tillgång till partivalsedlar utan också namnvalsedlar om partiet deltar med endast en valsedel, bör inte ändras.

Valadministrationen bör inte heller i andra val åläggas något ansvar för att väljarna i varje röstningslokal utöver partivalsedlar i motsvarande omfattning skall ha tillgång till namnvalsedlar.

Tillhandahållande av partivalsedlar för de kommunala valen

Valadministrationen svarar i dag för att väljarna i val i varje röstningslokal har tillgång till partivalsedlar för varje parti som vid något av de två senaste riksdagsvalen har fått mer än 1 procent av rösterna i hela landet. För lokala partier som enbart kandiderar i de lokala valen medför regeln att dessa partier oavsett hur många procent av rösterna i kommunen eller landstinget de har fått själva får svara för att väljarna har tillgång till deras valsedlar i den kommun eller det landsting där de kandiderar. Enligt kommitténs mening är detta inte en rimlig ordning. Enligt kommittén bör valadministrationen svara för att väljarna i varje röstningslokal i den aktuella kommunen eller landstinget har tillgång till partivalsedlar även för dessa partier om de har fått ett inte obetydligt väljarstöd. Ett sådant väljarstöd får anses ha uppnåtts om partiet i fråga är representerat i landstings- eller kommunfullmäktige.

Valsedlar SOU 2004:111

160

Tillhandahållande av fler än en namnvalsedel för val till Europaparlamentet

Den nuvarande regeln om att valadministrationen vid val till Europaparlamentet skall svara för att väljarna i varje röstningslokal inte bara har tillgång till partivalsedlar utan också namnvalsedlar om partiet deltar med endast en valsedel, har kommit till på initiativ av Valmyndigheten. En förutsättning för en sådan ordning enligt Valmyndigheten var dock att varje parti deltog med endast en namnvalsedel (prop. 2001/02:53 s. 77, bet. 2002/02:KU8). Enligt vad kommittén erfarit gäller denna förutsättning alltjämt. Det finns alltså inte administrativa förutsättningar hos valadministrationen för att kunna svara för att väljarna i varje röstningslokal har tillgång till samtliga valsedlar om varje parti deltar med fler än en namnvalsedel i valet. Den nuvarande ordningen bör därför tills vidare inte ändras.

Tillhandahållande av namnvalsedlar m.m. i samtliga röstningslokaler

Valadministrationen svarar i dag för att väljarna i val i varje röstningslokal har tillgång till partivalsedlar för varje parti som vid något av de två senaste riksdagsvalen har fått mer än 1 procent av rösterna i hela landet. Enligt vad kommittén tidigare föreslagit bör valadministrationen svara för att väljarna i varje röstningslokal i landstinget eller kommunen har tillgång till partivalsedlar även för lokala partier om partierna är representerade i respektive landstings- eller kommunfullmäktige. Att därutöver lägga på valadministrationen ett ansvar för att väljarna i varje i varje röstningslokal i motsvarande omfattning skall ha tillgång till namnvalsedlar för varje parti bedömer kommittén inte som möjligt. Det rör sig inte bara om ett stort antal valsedlar utan också om ett stort antal röstningslokaler. Det finns därför enligt kommittén en uppenbar risk för att valadministrationen inte skulle klara att uppfylla ett sådant åliggande. En sådan ordning bör således inte införas utan att det samtidigt finns garantier för att den också fullt ut kan genomföras. Detta gäller också i hög grad möjligheterna att i detta sammanhang kunna ta till vara modern tryckteknik för distribution av valsedlar till landets samtliga röstningslokaler.

Valsedlar

161

8.5 Beställning av valsedlar

8.5.1 Bakgrund

I princip kan vem som helst beställa valsedlar av Valmyndigheten med vilken uppgiven partibeteckning som helst. Enda begränsningen ligger i att beställaren måste betala valsedlarna i förskott för att myndigheten skall leverera valsedlarna. Enligt Valmyndigheten förekommer att personer beställer valsedlar för ”påhittade” partier i den mening att partierna inte eftersträvar representation i en vald församling. Någon möjlighet enligt vallagen för Valmyndigheten att på den grunden inte effektuera en sådan beställning finns inte.

8.5.2 Överväganden

Kommitténs bedömning: Partier som beställer valsedlar av Valmyndigheten och som inte har rätt till fria valsedlar skall betala samtliga kostnader för framställning och leverans av valsedlarna. Kostnaderna skall delas upp i en fast och en rörlig del.

Utgångspunkten för reglerna om förskott för leverans av valsedlar är givetvis att Valmyndigheten skall få full kostnadstäckning för sådana kostnader som inte staten själv skall svara för. Valmyndigheten har hittills i sin prissättning utgått från priset 25 kronor per 1 000 valsedlar vid val till Europaparlamentet och från priset 40 kronor vid övriga val. Styckepriset har således varit detsamma oavsett valsedelsupplagans storlek. De fasta kostnader som följer med varje beställning har inte tagits ut för respektive beställning utan har slagits ut på alla valsedlarna. Detta har i praktiken inneburit att de stora upplagorna har subventionerat de mindre. Enligt kommittén bör i stället varje beställning bära sina egna kostnader. Myndigheten bör således anpassa sin prissättning så att den bättre svarar mot de faktiska kostnader som varje valsedelsbeställning medför. Detta kan uppnås genom att prissättningen relateras till hur stor upplaga som beställs. Det finns en grundkostnad för varje beställning oavsett upplagans storlek och den bör också slå igenom vid prissättningen. Kostnaderna bör därför delas upp i en fast och en rörlig del. Närmare föreskrifter om avgifter vid beställning av valsedlar bör meddelas av Valmyndigheten (se 5 och 15 §§ utkast till valförordning).

163

9 Proportionaliteten i valen till kommunfullmäktige

9.1 Bakgrund

För riksdagsval är landet indelat i 29 valkretsar. För landstingsval är även landstingen indelade i valkretsar. Som huvudregel omfattar dessa en eller flera kommuner.

För kommunvalen gäller emellertid en annan ordning. Huvudregeln här är att varje kommun är en valkrets. Det är först om kommunen har fler än 6 000 röstberättigade, som den får delas in i valkretsar. Om antalet röstberättigade överstiger 24 000 personer eller om det för kommunen skall utses minst 51 fullmäktigeledamöter

1

, skall kommunen delas in i valkretsar. Indelningen, som

bestäms av fullmäktige, skall ske så att varje krets kan beräknas komma att utse 15 ledamöter. Den bör ha en sammanhängande gränslinje. Antalet ledamöter för hela kommunen skall fördelas så jämnt som möjligt. Frågan om vem som är valbar är dock inte knuten till någon särskild valkrets inom kommunen Fullmäktige bestämmer vidare hur många ledamöter som fullmäktige skall ha. Antalet skall bestämmas till ett udda tal och till minst 31 i kommuner med 12 000 röstberättigade invånare eller därunder, minst 41 i kommuner med över 12 000 till och med 24 000 röstberättigade invånare, minst 51 i kommuner med över 24 000 till och med 36 000 röstberättigade invånare, minst 61 i kommuner med över 36 000 röstberättigade invånare. I Stockholms kommun skall dock antalet ledamöter bestämmas till minst 101.

Det finns i dag 290 kommuner. Vid 2002 års val hade 46 kommuner färre än 6 000 röstberättigade personer, 169 kommuner hade mellan 6 000 och 24 000 och 75 kommuner över 24 000. Vid detta val var 79 kommuner valkretsindelade. Antalet valkretsar uppgick till 185 (396 om man också räknar med de kommuner som har en valkrets). Det vanligaste är att en kommun

1

Söderhamns kommun har 51 ledamöter utan att vara valkretsindelad (färre än 25 000

röstberättigade).

Proportionaliteten i valen till kommunfullmäktige SOU 2004:111

164

är indelad i två eller tre valkretsar, 63 respektive 9 kommuner. Av samtliga mandat i kommunvalen (totalt 13 274) hänför sig något mer än en tredjedel (4 785) – 36 procent – till de valkretsindelade kommunerna.

Samma system för mandatfördelning används i samtliga val. Denna s.k. jämkade uddatalsmetod innebär att mandaten i en valkrets fördelas med ledning av jämförelsetal som beräknas på grundval av antal röster som partierna fått. Jämförelsetalen får man fram genom att dividera varje partis röstetal med först 1,4 och sedan 3, 5, 7 och så vidare. Att den första divisorn satts till 1,4 och inte till 1,0 (man säger att divisorn jämkats till 1,4) ger effekten att små partier får svårare att ta sitt första mandat. Detta blir särskilt påtagligt i valkretsar med få mandat.

För att kompensera denna effekt har man i såväl riksdagsvalen (i samband med den partiella grundlagsreformen 1969) som landstingsvalen (från och med 1976 års val) infört ett system med utjämningsmandat, vilkas syfte är att se till att mandatfördelning i hela riket respektive hela landstinget så nära som möjligt överensstämmer med partiernas röstandelar i valmanskåren. Genom den exakta proportionalitet som utjämningsmandaten åstadkommer kan små partier ta enstaka mandat. För att förhindra partisplittring har man i båda dessa val infört spärrar mot småpartier. I riksdagsvalen gäller en spärrgräns på fyra procent och landstingsvalen en gräns på tre procent. För riksdagsvalet innebär det att ett parti som når över spärren får 14–16 mandat, de flesta som utjämningsmandat.

I kommunvalen finns inga utjämningsmandat som kan kompensera de effekter som valkretsindelning får för proportionaliteten. Å andra sidan finns det inte heller någon särskild småpartispärr vid de valen. För de icke valkretsindelade kommunerna – men inte för de övriga – innebär detta att man i praktiken har ett kommunproportionellt system jämförbart med riksdagsvalet och landstingsvalet men utan någon särskild småpartispärr. Det skall dock framhållas att antalet mandat som står på spel i dessa kommuner är färre än 50, vilket i sig ger en naturlig småpartispärr på minst 2 procent och med tillämpning av den jämkade uddatalsmetoden i realiteten 2,8 procent.

Vid olika tillfällen har med landstingsvalen som förebild förts fram krav på att det skall införas ett mer proportionellt mandatfördelningssystem också för kommunvalen i de valkretsindelade kommunerna. Någon enighet bland partierna om hur ett sådant

SOU 2004:111 Proportionaliteten i valen till kommunfullmäktige

165

kommunproportionellt system i så fall borde utformas har dock hittills inte kunnat uppnås. I samband med det lagstiftningsarbete som föregick den nuvarande vallagen analyserades ingående frågan om införande av utjämningsmandat med eller utan småpartispärr vid kommunvalen av 1993 års vallagskommitté, dock utan att något förslag om en nyordning lades fram av det skälet att åsikterna gått alltför starkt i sär inte bara i frågan om behovet av en småpartispärr utan också i angelägenheten av att göra valordningen för kommunvalen mer lik den som gäller för övriga val (SOU 1994:30). I den situationen ansåg inte heller vare sig regeringen eller riksdagen att det skulle införas några regler om utjämningsmandat eller småpartispärr för kommunvalen (prop. 1996/97:70 s. 161, bet. 1996/97:KU16). Frågan om kommunala utjämningsmandat har därefter vid flera tillfällen tagits upp i motioner, som alla har avslagits av riksdagen (bet. 1998/99:KU17, 2000/01:KU7 och 2001/02:KU8).

Proportionaliteten i kommunvalen har åter aktualiserats i samband med 2002 års val. Enligt kommitténs direktiv bör därför frågan övervägas på nytt för att se om förutsättningarna för en förändring nu skulle vara annorlunda än då 1993 års vallagskommitté prövade saken. Olika aspekter på frågan om hur en bättre proportionalitet i kommunvalen kan uppnås har också aktualiserats i flera motioner (2002/03:K249, 2002/03:K273, 2002/03:K282, 2002/03:K283, 2002/03:K290, 2003/02:K295, 2002/03:K377, 2002/03:K390, 2003/04:K263 och 2003/04:K336) under den allmänna motionstiden 2002 och 2003 (bet. 2003/04:KU13). I huvudsak två metoder förespråkas. Den ena är att helt avskaffa eller i vart fall ytterligare begränsa möjligheten att dela in kommunen i valkretsar. Den andra är att införa ett system med utjämningsmandat.

9.2 Överväganden

Kommitténs bedömning: Något förslag till nyordning läggs inte fram då kommittén inte kunnat uppnå enighet i frågan om hur ett kommunproportionellt valsystem bör utformas.

Frågan om ökad proportionalitet vid valen till kommunfullmäktige i de valkretsindelade kommunerna har som sagt övervägts vid flera tillfällen. Frågan har ingående analyserats av 1978 års vallags-

Proportionaliteten i valen till kommunfullmäktige SOU 2004:111

166

kommitté, 1983 års demokratiutredning och 1993 års vallagskommitté. Det finns därför enligt kommittén anledning att inledningsvis helt kort redovisa resultaten av de tre analyserna.

1978 års vallagskommitté konstaterade mot bakgrund av bl.a. analyser av valresultaten från valen 1976 och 1979 att det gällande systemet gav en god proportionalitet även i de valkretsindelade kommunerna men att det var möjligt att uppnå vissa förbättringar (SOU 1980:45). En sådan möjlighet vore enligt kommittén att göra valkretsindelningen frivillig eller begränsa de fall då valkretsindelning skall ske. En annan möjlighet vore att tillämpa utjämningsmandat – 9/10 fasta valkretsmandat och 1/10 utjämningsmandat. En ytterligare möjlighet vore att öka minimiantalet mandat per valkrets från 15 till 20 mandat, vilket också kommittén förordade. Någon bredare enighet kring förslaget kunde dock inte uppnås (prop. 1980/81:170.

Förslaget om ett kommunproportionellt valsystem med 9/10 fasta valkretsmandat och 1/10 utjämningsmandat prövades därefter av 1983 års demokratiutredning på grundval av valresultaten 1976, 1979 och 1982. Det föreslagna systemet jämfördes med en mandatfördelning som om kommunerna inte hade varit valkretsindelade. Utredningens slutsats var att det gällande systemet uppfyllde högt ställda krav på proportionell fördelning av mandaten i förhållande till röstresultatet och att en övergång till ett kommunproportionellt system endast skulle innebära smärre förändringar. Även förslaget om en höjning av antalet valkretsmandat per valkrets till 20 respektive 25 mandat prövades. Utredningens slutsats i denna del var att större valkretsar var en nackdel från demokratisynpunkt (se skrivelse till Civildepartementet den 30 juni 1985). Något förslag förelades därför inte riksdagen (prop. 1986/87:91).

Även 1993 års vallagskommitté konstaterade mot bakgrund av analyser av valresultaten vid 1985, 1988 och 1991 års val att skillnaderna mellan det faktiska valresultatet och det som blir fallet om mer proportionella metoder används i valkretsindelade kommuner är förhållandevis begränsat (SOU 1994:30). Jämförelser gjordes mellan de faktiska valresultaten och hur utfallet skulle ha blivit om ett system med utjämningsmandat utan spärr tillämpats eller om kommunerna inte varit valkretsindelade. Oavsett metod blev utfallet i stort sett detsamma, vilket också väl överensstämde med de slutsatser som tidigare utredningar kommit fram till.

När det sedan gällde frågan om vilken av de båda metoderna som var att föredra förordade kommittén metoden med utjämnings-

SOU 2004:111 Proportionaliteten i valen till kommunfullmäktige

167

mandat av det skälet att metoden inte ger upphov till sådana praktiska problem som följer av att slopa valkretsarna. Kommittén pekade på att det kunde ställa sig tekniskt komplicerat att framställa så omfattande listor som kunde komma att behövas för de största kommunerna och att förutsättningarna för ett personröstningssystem skulle försämras om partierna använde sig av så omfattande listor. Kommittén erinrade också om att partierna i viss utsträckning har anpassat sin organisation och sitt valarbete till indelningen.

I frågan om relationen mellan fasta valkretsmandat och utjämningsmandat delade 1993 års vallagskommitté de bedömningar som gjorts i tidigare utredningsarbete och som stannat för att den relation som tillämpas i landstingsvalen, 9/10–1/10, också skulle vara lämplig för kommunvalen (se här SOU 1971:4 bil. 6 och 7 samt SOU 1980:45).

Kommitténs ställningstagande

Kommittén har på nytt övervägt frågan om proportionaliteten kan ökas i kommunvalen. Kommittén har prövat om den nuvarande gränsen – minst 6 000 röstberättigade – för när en kommun får delas in i valkretsar bör höjas, likaså om kommunerna bör lämnas större frihet när det gäller att avgöra om kommunen skall delas in i valkretsar. Kommittén har som ett alternativ till en ändrad valkretsindelning prövat ett system med utjämningsmandat med eller utan särskild småpartispärr. Någon enighet i kommittén i frågan hur ett mer proportionellt mandatfördelningssystem bör utformas för kommunvalen har dock inte kunnat uppnås. Tvärtom har meningarna gått starkt isär. Kommittén är splittrad inte bara i frågan om man som metod för att öka proportionaliteten skall avskaffa eller begränsa valkretsindelning eller införa ett system med utjämningsmandat. Kommittén är också splittrad i frågan om en särskild spärr mot småpartier och vilken spärrnivå som i så fall bör tillämpas.

Förutsättningarna för en förändring är således inte annorlunda nu än då 1993 års vallagskommitté prövade saken. Det är också det huvudsakliga skälet till varför kommittén inte lägger fram något förslag till ett kommunproportionellt valsystem.

Men det finns för kommitténs ställningstagande i denna fråga anledning att också framhålla det förhållandet att den framtida

Proportionaliteten i valen till kommunfullmäktige SOU 2004:111

168

uppdelningen av kommunerna i primärkommuner och landstingskommuner är föremål för särskilda överväganden av Ansvarskommittén som tillsattes vintern 2003 (dir. 2003:10).

Vidare har regeringen helt nyligen tillsatt en parlamentarisk sammansatt kommitté med uppgift att göra en samlad översyn av regeringsformen (dir. 2004:96). I det uppdraget ingår också att göra en utvärdering och översyn av hela valsystemet, vilket bl.a. innefattar frågor om proportionalitet och småpartispärr.

Sammantaget bör därför inte nu något förslag till nyordning läggas fram.

169

10 Offentliga valförberedelser

10.1 Bakgrund

De politiska partierna har avgörande betydelse för den svenska demokratin. Det är genom partierna som kandidater till de politiska förtroendeuppdragen rekryteras och det är också i stor utsträckning partierna som svarar för opinionsbildningen i politiska frågor. Trots den stora betydelse partierna har är deras verksamhet i det närmaste helt oreglerad. Anledningen till detta är att principen om åsiktsbildningens frihet har ansetts motivera en stor varsamhet när det gäller att reglera partiernas verksamhet.

Partibegreppet definieras i 3 kap. 7 § första stycket andra meningen regeringsformen. Med parti avses enligt bestämmelsen varje sammanslutning eller grupp av väljare, som uppträder i val under särskild partibeteckning. Det innebär att som parti godtas varje sammanslutning eller väljargrupp vars namn förekommer på en valsedel även om den angivna väljargruppen inte har fått mer än en röst. Naturligtvis anges partier som måste antas ha en seriös organisation bakom sig men det förekommer också valsedlar med partibeteckningar av karaktären påhittad som talar för motsatsen. Enligt nuvarande bestämmelser är också sådana valsedlar giltiga.

Den fria nomineringsrätten har sedan länge varit en central princip i det svenska valsystemet. Enligt denna rätt har väljarna möjlighet att kort tid före ett val bilda ett nytt parti. För att väljarna skall kunna rösta på det nya partiet skall det enligt 9 kap. 12 § vallagen i varje röstningslokal finnas blanka valsedlar som väljarna kan skriva till partiets beteckning och dess kandidater på. En blank valsedel utan tillskriven partibeteckning är annars ogiltig enligt 18 kap. 10 § vallagen.

1999 års författningsutredning har föreslagit att det skall införas ett system där de partier som önskar delta i allmänna val måste anmäla detta en viss tid före valet (SOU 2001:99). Förslaget innebär att endast de partier som har gjort en sådan förhands-

Offentliga valförberedelser SOU 2004:111

170

anmälan deltar i fördelningen av mandat. Utredningen bedömde att det inte är möjligt att införa ett sådant system utan att samtidigt ändra partibegreppet i regeringsformen. Förutom ändringar i vallagen föreslog utredningen därför också en ändring i 3 kap. 7 § regeringsformen.

Utredningens förslag fick ett i huvudsak positivt mottagande av remissinstanserna. Endast en remissinstans motsatte sig utredningens förslag och en var tveksam. Enligt kommitténs direktiv talar mycket därför för att förslaget bör läggas till grund för lagstiftning. Ett flertal remissinstanser har dock haft synpunkter på den lagtekniska utformningen, t.ex. att de föreslagna tidsfristerna för anmälan delvis är olika beroende på vilket val anmälan avser och att förslaget saknar en uttrycklig lagbestämmelse om att ett parti måste vara en juridisk person för att få anmäla sitt deltagande i ett val. Eftersom kommittén skall lämna förslag till en helt ny vallag finns det inget som hindrar att kommittén på nytt tar upp frågan om införande av offentliga valförberedelser.

10.2 Författningsutredningens förslag

1999 års författningsutredning har som nyss nämnts föreslagit att det skall införas ett system där de partier som önskar delta i allmänna val måste anmäla detta en viss tid före valet. Förslaget innebär att endast de partier som har gjort en sådan förhandsanmälan deltar i fördelningen av mandat. Det ger enligt utredningen väljarna en möjlighet att bilda sig en uppfattning om vilka partier och kandidater som ställer upp i valet. Det ger också ett effektivt skydd mot ofrivillig kandidatur. Härigenom befästs också valsystemets grundläggande funktion, att valresultatet bör kunna påverkas endast av röster på partier som eftersträvar representation i den församling som valet avser.

Partier som redan är representerade i en vald församling skall dock inte behöva anmäla sitt deltagande i kommande val till den församlingen eller till andra församlingar på underliggande nivåer. Samtliga kandidater till valet eller valen måste dock alltid anmälas.

För riksdagsvalet skall anmälan kunna ske fram till månadsskiftet april/maj valåret. Samma anmälningsfrist skall också gälla för landstings- och kommunvalen för partier som redan är representerade i fullmäktige. Övriga partier i kommunvalen skall

SOU 2004:111 Offentliga valförberedelser

171

kunna göra en förhandsanmälan ända fram till en månad före valdagen, i vissa fall ända fram till 15 dagar före valdagen.

För att få göra en förhandsanmälan om deltagande i val måste anmälan göras av en person som är behörig att företräda partiet. Vidare måste den stödjas av ett visst antal röstberättigade. Härigenom försvåras enligt utredningen anmälningar av påhittade partier.

Ett anmält parti skall vara garanterat leverans av valsedlar en viss tid före valdagen, under förutsättning att beställning har skett före utgången av anmälningsfristen. Samtliga förhandsanmälda partier i kommunala val skall vara berättigade till minst 1 000 kostnadsfria valsedlar. Härigenom ges väljarna en möjlighet att fritt välja mellan de partier som deltar i dessa val.

Principen att mandat fördelas mellan på förhand anmälda partier skall slås fast i 3 kap. 7 § regeringsformen. Den nuvarande definitionen av parti i samma paragraf utmönstras. Endast partier som uppfyller kraven för juridisk person skall kunna göra en sådan anmälan. Utan ett sådant krav går det inte att avgöra vem som är behörig att företräda ett parti.

Antalet valsedlar utan föranmäld partibeteckning och blankröster skall redovisas särskilt. Härigenom synliggörs sådan proteströstning som riktar sig mot det politiska systemet som helhet.

10.3 Överväganden

Kommitténs bedömning: Kommittén finner inte anledning föreslå att ett system för offentliga valförberedelser införs.

Partibegreppet i 3 kap. 7 § regeringsformen godtar varje sammanslutning eller väljargrupp vars namn förekommer på en valsedel. Det gör att även valsedlar med partibeteckningar av karaktären påhittade räknas som giltiga och ingår därigenom i underlaget för att bestämma olika spärrnivåer. Rösterna för påhittade partier kan härigenom bli avgörande för om ett parti (med en seriös organisation bakom sig) hamnar över eller under spärren mot små partier vid t.ex. ett riksdagsval (fyra procent av rösterna i hela landet), ett Europaparlamentsval (fyra procent av rösterna i hela landet) eller ett landstingsval (tre procent av rösterna i hela landstinget). Rösterna kan också få en avgörande betydelse för rätten till fria valsedlar. För ett parti som deltar i riksdagsval eller i

Offentliga valförberedelser SOU 2004:111

172

val till Europaparlamentet svarar staten för kostnaden för valsedlar om partiet vid valet eller vid något av de två senaste valen fått mer än en procent av rösterna i hela landet.

Vid riksdagsvalet 1998 förekom omkring 4 400 valsedlar med påhittade partibeteckningar. Några närmare siffror för 2002 års val och därefter finns inte. Valmyndigheten har i rapporten Erfarenheter från valen 2002 (rapport 2003:1) framhållit att den nuvarande möjligheten att kunna låta trycka upp valsedlar till en förhållandevis låg kostnad har genom åren utnyttjats av ett antal personer för att trycka upp valsedlar med mer eller mindre seriösa partibeteckningar, i bland för att användas vid val dock utan att eftersträva representation, i bland för andra ändamål än val. Detta har medfört mycket extraarbete för myndigheten. Den senare frågan, dvs. om underprissättningen på valsedlar, har kommittén behandlat i avsnitt 8.5. Enligt kommitténs bedömning bör varje beställning – till skillnad mot vad som gäller i dag – bära sina egna kostnader. Partier som beställer valsedlar av Valmyndigheten och som inte har rätt till fria valsedlar skall således betala samtliga kostnader för framställning och leverans av valsedlarna. Därmed skulle man komma ifrån de valsedelsbeställningar som följer av en alltför låg prissättning.

Såvitt känt har ännu inte inträffat att röster på påhittade partier har medfört att ett parti med en seriös organisation bakom sig inte har nått över spärrgränserna i riksdagsvalen, landstingsvalen eller Europaparlamentsvalen. Däremot har det vid några tillfällen varit ytterst nära att ett parti på grund av sådana röster inte nått upp till spärrgränsen för kostnadsfria valsedlar. Vid 1995 års Europaparlamentsval klarade Sarajevolistan gränsen med en marginal på knappt 50 röster och vid 1998 års riksdagsval klarade Sveriges Pensionärers Intresseparti gränsen med omkring 250 röster. Allmänt gäller givetvis att om ett parti ligger på eller nära spärren så kan också röster på påhittade partier leda till att ett verkligt parti inte kommer över den. Med Författningsutredningens förslag skulle valresultatet inte kunna påverkas av röster på påhittade partier.

En annan omständighet som följer med den fria nomineringsrätten är att det inte före valet går vare sig för väljarna eller för partierna att få en fullständig överblick över vilka partier och kandidater som ställer upp i valen och därmed kan påverka valresultatet. Det begränsar inte bara möjligheterna för väljarna att fatta ett rationellt grundat beslut utan också möjligheterna för

SOU 2004:111 Offentliga valförberedelser

173

partierna att kunna ta ställning till de program som andra partier och kandidater går till val på. Även nu angivna brister skulle således kunna läkas med Författningsutredningens förslag. Det skulle också innebära en effektiv ordning som förhindrar ofrivilliga kandidaturer.

Slutligen skall också framhållas att det förslagna systemet skulle få positiva effekter för sammanräkningen av valet eftersom det redan före valdagen skulle stå klart vilka partier och kandidater som ställer upp i det aktuella valet. Man skulle också komma ifrån att valmyndigheterna avgör vad som är att betrakta som partibeteckningar.

Det finns således fördelar med det system för offentliga valförberedelser som Författningsutredningen föreslagit. Samtidigt skall inte de nackdelar som kan följa med den nuvarande ordningen på något sätt överdrivas. Vad det hela handlar om är något fler än 4 000 valsedlar med påhittade partibeteckningar som skall ställas mot principen om åsiktsbildningens frihet. För partiernas verksamhet är den senare principen grundläggande. Kommitténs utgångspunkt är också att begränsningar av den fria nomineringsrätten bör komma i fråga endast vid allvarliga missförhållanden och där ingen annan lösning finns i sikte (jfr konstitutionsutskottets betänkande 1973:26 s. 17).

Kärnan i Författningsutredningens förslag är att få bort påhittade partier från val. Någon garanti för att så verkligen skulle bli fallet om förslaget genomförs finns inte med i förslaget. Visserligen föreslås att bara partier med ett visst väljarstöd och som uppfyller kraven för juridisk person skall få delta i val. Men något verkligt hinder för påhittade partier följer inte med en sådan regel. Även sådana partier kan givetvis precis som verkliga partier skaffa fram nödvändigt antal namnunderskrifter och organisera sig som juridisk person.

Samtidigt går det inte heller att bortse från att förslaget kan hindra verkliga partier att delta i val. Nya partier, framförallt partier som uppkommer sent i en valrörelse, kan enligt kommitténs bedömning få problem att hinna uppfylla alla formella krav även om anmälningsfristen ligger nära valdagen. Detta gäller särskilt på lokal nivå där det erfarenhetsmässigt kan uppkomma kraftiga opinionsyttringar sent i en valrörelse som tar sig uttryck i en partibildning.

Ett sådant system med offentliga valförberedelser förutsätter för övrigt för sin tillämpning ändringar i regeringsformen. Regeringen

Offentliga valförberedelser SOU 2004:111

174

har i juli 2004 beslutat tillkalla en parlamentariskt sammansatt kommitté med uppgift att göra en samlad översyn av regeringsformen (dir. 2004:96). Kommitténs arbete skall framför allt koncentreras och inriktas på att stärka och fördjupa den svenska folkstyrelsen, att öka medborgarnas förtroende för demokratins funktionssätt och att höja valdeltagandet.

Vid en samlad bedömning av vad som ovan anförts anser inte kommittén att det finns tillräckliga skäl för ersätta eller på annat sätt begränsa den fria nomineringsrätten med ett system för offentliga valförberedelser som Författningsutredningen föreslagit.

175

11 Elektroniska röstningsförfaranden

11.1 Bakgrund

Elektroniska förfaranden används som praktiska hjälpmedel i en rad sammanhang i samband med val. Redan 1972 togs tekniken till hjälp för upprättande av röstlängder, sammanräkning av röster, mandatfördelning och utseende av ledamöter och ersättare. Från 1988 års val blev det också möjligt genom denna teknik att skriva ut duplettröstkort maskinellt. Till 1994 års val blev det vidare möjligt för partierna att elektroniskt beställa valsedlar. Vid detta val blev det också för första gången möjligt för valadministrationen att via Internet presentera och sprida valresultatet till media och från och med 1998 års val är det möjligt för allmänheten att via Internet följa den slutliga sammanräkningen.

Genom vidareutveckling av valdatasystemet kan partierna numera beställa valsedlar on-line samtidigt som valadministrationen vid granskningen och handläggningen av valsedelsbeställningarna har stöd av automatiska kontrollmoment i systemet beträffande frågor om betalning, preliminär valbarhetskontroll m.m. Systemet gör det också möjligt för valnämnderna att elektroniskt registrera uppgifter om vallokaler och andra uppgifter som behövs för röstkorten samt särskilda röstmottagningsställen. Filer med uppgifter för att trycka röstlängder, röstkort, förteckningar över röstmottagningsställen på utlandsmyndigheter och adressuppgifter för annan specialriktad information kan också fås från systemet. För den slutliga sammanräkningen tillämpas automatiska beräkningssystem. Egentligen är det förutom röstningen bara själva räkningen av röster och avprickningen i röstlängden som inte är datoriserad. Att den senare uppgiften ännu inte har datoriserats beror närmast på att den förväntade effektivitetsvinsten inte skulle motsvara kostnaden för att lägga ut röstlängden elektroniskt i vallokalerna.

Elektroniska röstningsförfaranden SOU 2004:111

176

Enligt direktiven skall kommittén överväga i vilken utsträckning elektroniska förfaranden (e-röstning) bör införas vid röstning i röstningslokal, dvs. i vallokaler, postkontor, särskilda röstmottagningsställen och röstmottagningsställen som utlandsmyndigheter har inrättat. Kommittén skall särskilt beakta de fördelar sådana förfaranden kan ha för underrepresenterade väljargrupper, t.ex. unga och väljare som inte fullt ut behärskar det svenska språket, samt funktionshindrade väljare. Röstning via Internet från exempelvis väljarens bostad eller någon annan plats som inte kontrolleras av valadministrationen, alltså utan närvaro av röstmottagare är inte aktuellt att överväga i detta skede.

Utgångspunkten för uppdraget är således begränsat till röstning med användande av elektroniska förfaranden i röstningslokaler.

11.2 Frågans tidigare behandling

Frågan om införande av elektroniska röstningsförfaranden i val har under senare tid diskuterats av flera statliga utredningar. Genomgående har utredningarna varit inriktade på röstning via Internet. Ett praktiskt försök med röstning via Internet har också genomförts vid det kårval som genomfördes vid Umeå universitet i maj 2001. Frågan har vidare tagit upp av regeringen i flera propositioner, senast i propositionen Demokrati för det nya seklet (prop. 2001/02:80).

Även om det inte är aktuellt för kommittén att ta ställning till frågan om röstning via Internet finns det ändå skäl att helt kort nämna även de fördelar som har lyfts fram med ett sådant förfarande eftersom dessa i viss utsträckning gäller generellt för elektroniska röstningsförfaranden.

Demokratiutredningen ansåg i sitt betänkande (SOU 2000:1 s. 188) att ett Internetbaserat röstningsförfarande sannolikt skulle kunna

• stimulera politiskt intresse

• stimulera politiskt deltagande,

• bl.a. i de ungdomsgrupper där valdeltagandet borde stärkas, men att hypotesen bör prövas i ett försök för att se om den stämmer.

Vid det kårval som genomfördes vid Umeå universitet i maj 2001 fanns det som sagt möjlighet att rösta via Internet. Utvärderingen

SOU 2004:111 Elektroniska röstningsförfaranden

177

visar att Internetröstningen hade en begränsad betydelse för valdeltagandet (föll från 10 till 9 procent jämfört med valet innan) men att metoden användes av en majoritet av de röstande (Statskontorets rapport 2001:23).

Valtekniska utredningen år 2000 pekade i sitt betänkande SOU 2000:125 s. 8182 på att ny teknik med avancerade röstningsmaskiner för elektroniska val skulle kunna

• ge väljarna ökade möjligheter att delta i valet,

• öppna möjligheter för att utföra rösträkningen snabbare,

• öppna möjligheter för valadministrationen att snabbare kunna publicera valresultatet till en vidare krets,

• i stort sett eliminera risken för fel vid rösträkningen.

I den nyss nämnda proposition Demokrati för det nya seklet har framhållits att den nya informationstekniken borde kunna användas i röstningslokaler för att

• underlätta röstningen i vallokal,

• underlätta för rösträkningen.

11.3 Erfarenheter från andra länder

En naturlig fråga är i vilken utsträckning de utländska erfarenheterna på området är giltiga för svensk del. I direktiven för kommittén framhålls några av de fördelar som också ligger till grund för införandet av elektroniska förfaranden i andra länder, men långt ifrån inte alla. Förklaringen är givetvis den att valsystem och valförfarande i länderna inte är lika och därför också ger upphov till skilda problem. Viktiga skillnader för bedömning är givetvis sådana omständigheter som förtidsröstning och ångerröstning.

Av de uppgifter kommittén har från andra länder med erfarenhet av elektroniska röstningsförfaranden i röstningslokaler (Belgien, Nederländerna, Irland och Storbritannien) torde i huvudsak följande motiv ha varit avgörande för att införa eller pröva sådana förfaranden.

Elektroniska röstningsförfaranden SOU 2004:111

178

Belgien

• Förenklar mandatfördelning som är mycket komplex i det manuella förfarande.

• Minskar antalet personer i röstsammanräkningen (omkring

30 000 personer).

• Slipper ifrån bruket av otympliga pappersvalsedlar (1 m).

• Behöver inte bygga ut valadministrationen även om antalet röstande ökar betydligt genom Europaparlamentsvalen,

• Möjliggör flera samtidiga val.

Nederländerna

• Gör det möjligt för väljarna att utan särskilt tillstånd kunna få rösta från vilken röstningslokal som helst i hemkommunen och på sikt var som helst i landet.

Irland

• Förenklar den komplicerad valmetod med s.k. preferensröster som tar mycket tid i anspråk för att få fram valresultatet vid ett manuellt förfarande.

Storbritannien

• För att öka valdeltagandet.

Betydelsen av utländska erfarenheter för svenskt vidkommande

Underlätta röstningen i vallokal

I något av de jämförande länderna har valsedlarna varit så stora eller omfångsrika att de gett upphov till praktiska problem vid röstningen (Belgien). Det har man kommit ifrån med införandet av e-röstningen Vidare har e-röstningen gjort det möjligt för väljarna att kunna rösta även från andra vallokaler än den egna (Nederländerna).

Även om ambitionen i länderna har varit att underlätta för väljarna att rösta, så har några siffror som visar på ett ökat

SOU 2004:111 Elektroniska röstningsförfaranden

179

valdeltagande till följd av e-röstning i röstningslokalerna inte redovisats. En utvärdering av de engelska lokalvalen med Internetröstning visar precis som den svenska utvärderingen av kårvalet vid Umeå universitet att förfarandet hade en begränsad betydelse för valdeltagandet. Det finns således mot denna bakgrund anledning att betvivla att införandet av e-röstning i röstningslokaler får någon inverkan på valdeltagandet.

Underlätta rösträkningen

I fler av de jämförande änderna har ett av de avgörande skälen för att införa e-röstning varit att underlätta rösträkningen. Det har bl.a. handlat om kunna presentera ett valresultat i så nära anslutning som möjligt till att röstningen har avslutats. Men det har också handlat om att kunna begränsa de personella resurserna i rösträkningen. Såväl Belgien, Nederländerna som Irland har komplexa system som förutsätter en automatiserad behandling om valresultatet skall kunna presenteras snabbt. Ett ytterligare skäl har varit att begränsa eller i vart fall behålla val administrationen på dess nuvarande nivå.

För svenskt vidkommande är den s.k. onsdagsräkningen hos valnämnden avgörande för när man kan få fram ett slutligt resultat. Att göra mandatfördelningen tar i och för sig ingen längre tid i anspråk. Det är den manuella rösträkningen som tar tid. Frågan om vilka möjligheter som står till buds för att påskynda sammanräkningen har bl.a. behandlats av Valtekniska utredningen år 2000 i SOU 2000:125 s. 183193. Utredningens slutsats var att det under nuvarande förhållanden (dvs. med bibehållen ordning för förtidsröstningen) inte är möjligt att utföra rösträkningen snabbare utan att samtidigt eftersätta kraven på säkerhet. Införandet av e-röstning som inte omfattar förtidsröstningen skulle således inte leda till att tiden kan kortas ned.

Underlätta för underrepresenterade väljargrupper

Inte i något av de jämförande länderna har denna fråga lyfts fram särskilt för att motivera införandet av e-röstning i röstningslokaler.

Elektroniska röstningsförfaranden SOU 2004:111

180

Andra förhållanden som bör beaktas vid bedömningen av frågan

Vid bedömningen av frågan om vilka fördelar – tidsmässiga och ekonomiska – som följer av införandet av e-röstning i röstningslokaler måste också beaktas att den nuvarande ordningen med pappersbaserade valsedlar med all sannolikhet under en övergångsperiod måste tillämpas parallellt. I vart fall får man räkna med att pappersvalsedlar kommer att användas vid budröstningen och självklart vid brevröstningen. Även den tidigare nämnda frågan om förtidsröstning måste givetvis beaktas.

En omständighet som också bör beaktas i sammanhanget är möjligheten till elektronisk avprickning i röstlängden. Ett förfarande som möjliggör röstning i t.ex. vilken vallokal som helst i landet förutsätter en ”rikstäckande” röstlängd. Detta förutsätter i sin tur att längden kan distribueras via ett gemensamt nät till vallokalerna. En sådan distribution kan ske via Internet eller via ett intranät (om det finns något sådant användbart nät).

11.4 Europarådets rekommendation om en gemensam standard för e-röstning

Europarådet har den 30 september 2004 antagit en rekommendation om en gemensam standard för elektronisk röstning (eröstning), Rec(2004)11 av den 30 september 2004. Det är den första rättliga regleringen på internationell nivå för e-röstning.

Rekommendation gäller val och folkomröstningar. Den innehåller detaljerade anvisningar för hur ny teknologi bör användas i val och andra omröstningar. Den bygger på de erfarenheter som Europarådet fått del av genom de pilotförsök som hittills genomförts i flera av rådets medlemsländer samt på juridisk och teknisk sakkunskap som hämtas in från i stort sett samtliga 45 medlemsländer.

I rekommendationen lämnas en rättslig och teknisk vägledning om hur ett elektroniskt röstningssystem bör konstrueras, användas och kontrolleras för att säkerställa att valresultatet blir minst lika tillförlitligt som vid traditionella pappersbaserade röstningsmetoder. I rekommendationen understryks vikten av att nya röstningsmetoder måste svara upp mot de grundläggande principerna om allmän och lika rösträtt, fria och hemliga val och – för att systemet skall vara tillförlitligt – genomblickbarhet och

SOU 2004:111 Elektroniska röstningsförfaranden

181

kontrollerbarhet. Rekommendationen omfattar även sådana frågor som rör elektronisk röstlängd, väljarinformation och rösträkning.

11.5 Överväganden

Kommitténs bedömning och förslag: Något förslag som gör det möjligt att rösta elektroniskt bör inte nu läggas fram. Kommittén förordar dock att försök med elektronisk röstning under kontrollerade former bör genomföras i omgångar, dock inte i samband med allmänna val. Försöken bör genomföras i samverkan med den centrala valmyndigheten.

Enligt kommittén kan elektroniska förfaranden i valsammanhang inte bara underlätta det praktiska arbetet utan också stimulera demokratin genom att t.ex. göra det enklare för väljare och valda att kommunicera med varandra. Elektroniska förfaranden som praktiska hjälpmedel på valområdet, liksom på andra områden, är i grunden inte problematiska. Praktiska och principiella frågor uppkommer emellertid när diskussionen kommer in på sådana frågor som rör elektroniska förfaranden i samband med röstningen, dvs. elektroniska röstningsförfaranden.

Som framgår av utredningsdirektiven är frågan för kommittén begränsad till i vilken utsträckning elektroniska röstningsförfaranden bör införas vid röstning i röstningslokal. Det är alltså inte aktuellt i dag att genomföra hela val över Internet, dvs. som öppnar möjlighet för väljarna att rösta från vilken dator som helst. Kommittén har således inte analyserat frågan om elektroniska röstningsförfaranden i hela dess vidd. Men det finns ändå enligt kommitténs mening anledning att särskilt peka på några viktiga problemställningar som bör utredas särskilt om elektroniska röstningsförfaranden över Internet över huvud taget skall prövas vid val. Det gäller främst hur man skall kunna upprätthålla principen om valhemligheten, men också hur man skall kunna förhindra valfusk.

Grundläggande krav

Traditionellt har vallagstiftningen byggt på en del grundläggande krav som skall säkerställa att valet genomförs på ett demokratiskt sätt. Det innebär enligt kommittén att valsystemet även vid

Elektroniska röstningsförfaranden SOU 2004:111

182

elektroniska val måste uppfylla högt ställda krav på tillförlitlighet. Det måste således finnas garantier för att valet sker under former som tryggar valhemligheten. Vidare måste förfarandet vara enkelt och smidigt. Det innebär, enligt kommittén, att elektroniska röstningssystem oavsett om det är fråga om röstning via Internet eller inte måste uppfylla följande fem grundkrav (jfr SOU 2000:125, s. 83).

• Bara personer som har rösträtt skall kunna rösta

• Det skall bara var möjligt att utnyttja sin röst en gång

• Valhemligheten skall vara absolut

• En avgiven röst skall inte kunna ändras av någon annan

• Systemet skall säkerställa en korrekt sammanräkning av röster på samtliga nivåer, dvs. på valdistrikt, valkretsar och valområde.

Andra förhållanden som kan behöva beaktas är skyddet för väljarens integritet och hur man kan hindra röstförsäljning. Den första frågan tar sikte på i vilken miljö röstningen sker, t.ex. om den sker på en plats som inte kontrolleras av valadministrationen. Den andra frågan tar sikte på en väljares möjlighet att i efterhand kontrollera hur systemet har behandlat hans eller hennes röst. I förhållande till röstningen är som nyss nämnts de viktigaste kraven att kunna säkerställa valhemligheten och förhindra valfusk.

Principen om hemliga val ställer krav på att systemet inte bara skall säkerställa väljarnas möjligheter att rösta i enrum och osett utan också att ingen annan kan få insyn i hur väljarens har röstat eller att vederbörande inte utsätts för otillbörlig påverkan vid röstningen.

Frågan om valfusk tar närmast sikte på principen ”en väljare en röst”. Hur kan man säkerställa att den röstande verkligen är den han eller hon utger sig för att vara, så att ingen röstar för någon annan. Fusk i detta sammanhang kan röra sig om både stöld av och köp av annans identitet.

Alternativa modeller för elektronisk röstning

Elektroniska röstningsförfaranden kan som sägs i kommitténs direktiv genomföras i vallokaler eller andra röstningslokaler under överinseende av valadministrationen. Det kan då som i exemplen från bl.a. Irland och Nederländerna ske genom att väljarens lämnar sin röst i elektronisk form på särskilda terminaler anpassade enkom

SOU 2004:111 Elektroniska röstningsförfaranden

183

för elektronisk röstning och utan uppkoppling via Internet. Även om det senare givetvis också är tänkbart.

Det andra alternativet är att röstningen sker utanför vallokaler eller andra röstningslokaler från vilken dator som helst med uppkoppling till Internet. Det gör det möjligt för väljarna att rösta från bostaden eller arbetsplatsen eller från någon annan plats med Internetuppkoppling.

I förhållande till principen om hemliga val och möjligheten att förhindra valfusk står elektroniska röstningsförfaranden med användande av särskilda terminaler i vallokaler eller röstningslokaler inte i någon annan ställning än det traditionella pappersbaserade valförfarandet. En nackdel med detta alternativ är att väljarna även fortsättningsvis måste bege sig till sin vallokal eller till någon annan röstningslokal för att rösta. Det innebär inte någon förenkling för väljarna. Samtidigt kräver en sådan lösning betydande investeringar. Även om dagens pappersbaserade valsedlar kräver en hel del arbete kommer en lösning med särskilt anpassade terminaler och teknisk utrustning i övrigt samt med krav på särskild teknisk kompetens för underhåll och drift, sannolikt inte bli mindre resurskrävande. Enligt kommitténs bedömning är det inte heller aktuellt att i ett inledande skede att ta ifrån väljarna möjligheten att rösta på traditionellt vis med vanliga pappersvalsedlar. I detta sammanhang måste också möjligheterna till bud- och brevröstning beaktas. Det går således inte under en övergångsperiod att komma ifrån att ha två parallella systen i gång, vilket, beroende på hur lång denna period måste göras, kan komma att bli mycket kostnadskrävande. Vad sedan gäller de motiv som legat till grund för de länder som redan prövat eller infört eröstning i röstningslokaler är dessa motiv, som kommittén tidigare konstaterat, inte giltiga för svenskt vidkommande. Det har i huvudsak varit fråga om att underlätta för väljarna att rösta i röstningslokalen eller att underlätta rösträkningen.

Som kommittén också tagit upp måste ett röstningssystem uppfattas som trovärdigt för att kunna ge legitimitet åt valresultatet. Detta ställer särskilda krav på möjligheten att vid behov kunna genomföra en revision av systemet. I det pappersbaserade manuella system som används i dag är det i vart fall teoretiskt möjligt att i t.ex. ett riksdagsval spåra samtliga resultat genom en ny sammanräkning och därmed visa att det redovisade resultatet också är korrekt. Det manuella systemet ger också utrymme för en direkt lekmannakontroll vilket inte möjligt vid

Elektroniska röstningsförfaranden SOU 2004:111

184

elektronisk röstning. Det senare förfarandet ger inte utrymme för gemene man att kontrollera alla delar av datasystemet för elektronisk röstning. Detta är också en av de viktigaste principiella skillnaderna mellan ett traditionellt pappersbaserat röstningssystem och ett elektroniskt röstningssystem, vilket kan få en avgörande betydelse för legitimitetsfrågan.

Om man däremot öppnar för att väljarna skall kunna rösta via Internet, från sin bostad eller från andra ställen utanför valadministrationens kontroll, förenklar det givetvis betydligt för väljarna att rösta. Elektroniska röstningssystem via Internet reser emellertid en mängd tekniska krav. Ett särskilt problem som kan uppstå är att någon försöker att manipulera de olika delarna i systemet för att förändra valresultatet eller för att ta reda på hur en viss person har röstat. Det finns i dag ingen säker lösning för elektronisk röstning via Internet. Kommittén vill dock redovisa vad som skulle krävas vid försök med e-röstning.

För att testa den tekniska säkerheten och få en uppfattning om vilka praktiska problem som väljarna upplever med den nya tekniken bör först försök göras. Ett försök med elektronisk röstning via Internet förutsätter emellertid att man måste bortse från de tidigare nämnda invändningarna mot ett sådant förfarande och som gäller de grundläggande principerna för vårt valsystem. Det är således med den nuvarande tekniken inte möjligt att kunna genomföra hemliga val och upprätthålla principen ”en väljare en röst” utan att samtidigt kräva av väljarna att de skall rösta i sina vallokaler eller i andra röstningslokaler.

Det har i detta sammanhang också diskuterats huruvida de nu nämnda problemen med Internetröstning kan lösas genom att väljarna får särskilda pinkoder eller s.k. smart-cards för att kunna identifiera sig. Problemet med den typen av lösningar är att de inte hindrar obehörig från att exempelvis tillägna sig koden genom stöld eller köp och därigenom rösta i annans namn. Det finns i dag inget praktiskt användbart system för identifiering som kan förhindra den här slagen av valfusk.

Om man skall upprätthålla principen om hemliga val och kravet på säkerhet mot valfusk till grund för utformningen av ett regelverk för elektronisk röstning, måste systemet innehålla inte bara spärrar mot valfusk utan också en ordning som säkerställer hemliga val. Enligt kommitténs mening är det kravet på att upprätthålla dessa grundläggande principer för valordningen, inte

SOU 2004:111 Elektroniska röstningsförfaranden

185

tekniken, som är det största hindret för att kunna genomföra val utanför valadministrationens kontroll.

Det är också tänkbart med olika mellanlösningar, som t.ex. Internetbaserade röstningssystem i vallokaler och andra röstningslokaler. Många av de tekniska problem och osäkerhetsmoment som följer av Internetröstning från vilken dator som helst kommer emellertid att aktualiseras även vid en sådan ordning. Samtidigt måste väljarna ändå bege sig till sin vallokal eller till någon annan röstningslokal för att få rösta.

Slutsatser

Enligt kommittén skall principen om hemliga val med spärrar som förhindrar valfusk ligga till grund också för utformningen av ett regelverk för elektronisk röstning. Det innebär enligt kommittén att väljarna även fortsättningsvis som huvudregel skall rösta i det offentliga rummet, dvs. i första hand i sina vallokaler eller i andra offentliga röstningsställen, dels för att valadministrationen skall kunna övervaka att alla väljare för rösta i hemlighet och utan otillbörlig påverkan, och dels för att säkerställa principen ”en väljare – en röst”. Detta innebär att det inte bör öppnas någon möjlighet för att kunna rösta elektronsikt utanför det offentliga rummet. Däremot bör elektronisk röstning i princip kunna få genomföras på platser som står under kontroll av valadministrationen.

Enligt kommittén bör emellertid elektronisk röstning i vallokaler och andra röstningslokaler inte införas utan att man först genomför försök med sådan röstning. Ett sådant försök bör dock inledningsvis inte genomföras i samband med allmänna val. Tekniken skulle kunna prövas vid en rådgivande lokal folkomröstning i kommunal regi. Någon särskild lagreglering eller statligt tillstånd behövs inte för den typen av opinionsundersökning. Tekniken skulle också kunna prövas i exempelvis ett skolval.

Mot bakgrund av vad som ovan anförts lägger således inte kommittén fram något förslag till regler som gör det möjligt att rösta elektroniskt. Kommittén förordar dock att försök med elektronisk röstning under kontrollerade former bör genomföras i omgångar. Försöken bör genomföras i samverkan med den centrala valmyndigheten.

187

12 Övriga frågor

12.1 Genomförande av extra val till riksdagen

12.1.1 Bakgrund

Enligt 3 kap. 4 § regeringsformen får regeringen förordna om extra val till riksdagen mellan ordinarie val. Extra val hålles inom tre månader efter förordnandet. Valdag är den söndag som regeringen bestämmer (1 kap. 11 § vallagen). Meddelande om beslutet lämnas till riksdagen genom skrivelse eller muntligt genom statsråd (3 kap. 6 § riksdagsordningen). Beslutet och dagen för valet bör också kungöras i Svensk författningssamling (SOU 1972:15 s. 126; jfr SFS 1958:152 och 153).

Tidsfristen i regeringsformen är angiven som en maximitid. Andra tidsfrister t.ex. för förtidsröstning, utsändning av röstkort m.m. finns i vallagen. Vid extraval är en del av dessa tidsfrister kortare än vid ordinarie val för att göra det möjligt att genomföra extra val till riksdagen inom en betydligt kortare tid än den i regeringsformen angivna maximitiden.

Poströstning får således ske från och med den tionde dagen före valdagen till och med valdagen (11 kap. 2 § vallagen). Särskild röstmottagning vid sjukhus etc. får anordnas från och med den sjunde dagen före valdagen till och med valdagen (12 kap. 5 § vallagen). Hos utlandsmyndigheterna får röstmottagningen börja tidigast den tjugonde dagen för valdagen (13 kap. 2 § vallagen). En budröst som lämnas i vallokal, på ett särskilt röstmottagningsställe eller på ett postkontor får göras i ordning tidigast 10 dagar före valdagen och en budröst som lämnas hos en utlandsmyndighet får göras i ordning tidigast 20 dagar före valdagen (14 kap. 11 § vallagen). Ett ytterkuvert för brevröst får göras i ordning tidigast 30 dagar före valdagen (6 § brevröstningslagen).

Det har hittills varit en målsättning att valmyndigheterna skall ha beredskap så att extra val kan anordnas inom 35 dagar efter

Övriga frågor SOU 2004:111

188

förordnandet. Bakgrunden till detta finns i Folkstyrelsekommitténs betänkande Folkstyrelsens villkor (SOU 1987:6). Kommittén ansåg att om institutet extra val skulle ha den avsedda funktionen att snabbt lösa en parlamentarisk krissituation, var det nödvändigt att förkorta tiden mellan beslutet om extra val och själva valet. Målsättningen hade dittills varit att ett extra val skulle kunna genomföras inom ca 50 dagar. Enligt kommitténs uppfattning borde det dock vara möjligt att anordna ett extra val 35 dagar efter beslutet. Detta förutsatte att partiernas nomineringsprocedur måste genomföras med större skyndsamhet än vad som tidigare hade förutsatts och att tidsfristerna för utsändande av röstkort, fartygsröstning, utlandsröstning och poströstning förkortades (a. bet. s. 127 ff.). Sådana förkortningar genomfördes också (se tidsfristerna ovan).

Folkstyrelsekommitténs målsättning 35 dagar byggde på följande tidplan som kommittén utarbetat för extra val till riksdagen

Antal dagar före valdagen

Åtgärd

35 Beslut om extra val 30 Röstmottagning på fartyg börjar 23 Partiernas nomineringsförfarande är avslutat Anmälan av kandidater och beställning av valsedlar är länsstyrelsen till handa 21 Anmälan av parti 16 Sista dag för utsändande av röstkort 12 Namnvalsedlar levereras till partier 10 Poströstningen börjar 7 Poströstning på vårdinrättningar - Valdag

Förutom den inledningsvis nämnda bestämmelsen i regeringsformen om en maximitid finns det dock inte några allmänna föreskrifter om tidsgränser för genomförande av extra val. Frågan är om några sådana föreskrifter nu bör införas.

SOU 2004:111 Övriga frågor

189

12.1.2 Överväganden

Kommitténs bedömning: Det går inte att ange någon generell tid för hur snabbt extra val till riksdagen skall hållas. Detta får i stället bestämmas i det konkreta fallet. Om ett extra val skall kunna genomföras med full respekt för de demokratiska principerna och med iakttagande av rättssäkerhetens krav, finns det mycket som talar för att det kan behövas mer än 35 dagar. Samtidigt måste beaktas behovet av att snabbt kunna undanröja det parlamentariskt osäkra läge som föranlett det extra valet. När valet skall genomföras måste det ske en avvägning mellan dessa olika intressen.

Det parlamentariskt osäkra läge som uppstår efter ett förordnande om extra val gör att det är angeläget att valet kan genomföras så snart som möjligt. Samtidigt måste gängse demokratiska principer respekteras. Likaså skall rättssäkerhetens krav iakttas.

Det finns därför anledning att särskilt peka på de förändringar i valförfarandet som skett sedan Folkstyrelsekommittén kom fram till att det borde vara möjligt att anordna ett extra val inom 35 dagar från beslutet. Det finns t.ex. inte längre någon ständigt gällande röstlängd. Inför varje val måste således en ny röstlängd tas fram. Utlandsröstningen var inte lika omfattande på 1980-talet som den är idag. Då var antalet röstberättigade utlandssvenskar något färre än 20 000 personer, vilket skall jämföras med dagens antal på omkring 110 000 personer. Knappt 13 000 röster lämnades mot dagens närmare 40 000. Det fanns inte heller någon generell brevröstning för alla utlandssvenskar utan den gällde endast svenskar i Tyskland. Det fanns vidare inget krav på att få ut material om valet till alla utlandsboende. Det allmänna kravet på att få ut väljarinformation utöver röstkort har också ökat. Översättningar till flera språk, information för väljare med skilda funktionshinder är också exempel på särskilda informationsinsatser som tillkommit, liksom kravet på information i olika medier. Härtill kommer också de förändringar som skett inom skolan vad gäller ägande m.m. och för Postens del som bl.a. innebär att valorganisationen på ett helt annat sätt än tidigare måste avsätta tid för att få fram lämpliga vallokaler och lokaler för förtidsröstning.

Redan Folkstyrelsekommittén pekade på att en förkortning av tiden från beslutet om extra val till genomförandet av valet från 50 till 35 dagar givetvis innebar att en del väljare – dock bara ett

Övriga frågor SOU 2004:111

190

litat antal – skulle få svårare att utöva sin rösträtt. Likaså innebar den svårigheter för partierna i nomineringarna vilket i sin tur kunde leda till sena leveranser av valsedlar till förtidsröstningen. Samtidigt menade kommittén att man kunde räkna med att partier och valmyndigheter haft möjlighet att förbereda extravalet under en något längre tid eftersom ett extraval knappast kommer som en blixt från en klar himmel. Detta gäller givetvis även i dag. Men med beaktande av övriga förändringar i valförfarandet innebär detta en ännu hårdare press för de politiska partierna och myndigheterna att klara att genomföra ett extra val på så kort tid som 35 dagar.

Å andra sidan måste beaktas de högst påtagliga skäl som ligger bakom Folkstyrelsekommitténs bedömning. Ett parlamentariskt osäkert läge måste kunna undanröjas snabbt. Annars riskerar landet att stå utan politisk ledning på ett sätt som gör att vi riskerar att inte kunna hävda våra nationella intressen t.ex. inom ramen för EU-samarbetet eller som leder till allvarliga inrikespolitiska konsekvenser.

Samtidigt är det enligt kommitténs mening inte lämpligt att i förväg – genom författning eller på annat vis – sätta upp en generell tidsgräns för genomförande av extra val. Hur snabbt detta kan ske bör i stället avgöras utifrån de specifika förhållanden som gäller när det bestäms att ett sådant val skall hållas. Det är naturligt att detta sker i dialog med Valmyndigheten.

Allmänt sett kan man enligt kommitténs uppfattning säga att om ett extra val skall kunna genomföras med full respekt för de demokratiska principerna och med iakttagande av rättssäkerhetens krav, det finns mycket som talar för att det kan behövas mer än 35 dagar. Situationen kan dock vara sådan att det ändå är nödvändigt att genomföra valet på 35 dagar. Konsekvenserna av ett sådant ställningstagande måste då redovisas utförligt. Det förutsätter i vart fall att valmyndigheterna generellt har en grundläggande beredskap för att ett extra val skall kunna genomföras inom den angivna tidsramen. Detta gäller i hög grad för kommunerna som svarar för att det finns vallokaler och valförrättare.

Enligt vad kommittén har erfarit kommer Valmyndigheten att under slutet av år 2004 göra en fördjupad analys av valorganisationens beredskap att genomföra extra val. Det är naturligt att resultatet av den genomgången läggs till grund för fortsatta överväganden när det gäller frågan om vilken eller vilka tidsfrister som kan godtas på detta område.

SOU 2004:111 Övriga frågor

191

12.2 Villkor för registrering av partibeteckning

12.2.1 Bakgrund

Ett parti som vid val vill skydda sin partibeteckning kan med stöd av bestämmelserna i 5 kap. vallagen ansöka om registrering av partibeteckningen hos den centrala valmyndigheten. För att få ett sådant skydd skall partiet också anmäla samtliga kandidater som det avser att ställa upp med i valet. Skyddet för en registrerad partibeteckning består dels i ett skydd mot förväxlingsbara partibeteckningar, dels i att sådana namn som skrivits till eller som inte avser någon av de kandidater som partiet anmält till valet skall anses obefintliga om de förekommer på valsedlar för partiet.

Möjligheten att få en partibeteckning registrerad gäller samtliga val. Om partibeteckningen registreras för val till riksdagen, gäller registreringen också för val till landstings- och kommunfullmäktige i hela landet samt för valt till Europaparlamentet. Registreras en partibeteckning för val till landstingsfullmäktige, gäller registreringen val i det landstinget och val till kommunfullmäktige i de kommuner som ligger inom landstinget. Registreras en partibeteckning för val till kommunfullmäktige i en kommun, gäller registreringen val i den kommunen. Registreras en partibeteckning för val till Europaparlamentet, gäller registreringen det valet.

I 5 kap 6 § anges under vilka villkor registrering kan ske. Enligt detta lagrum måste såvitt nu är av intresse partiet vara en självständig partibildning av en viss betydenhet. Detta kommer till uttryck dels genom punkten 2 enligt vilken partiet inte får vara en underavdelning av en politisk sammanslutning, dels genom punkterna 3–5 enligt vilka partiet måste ha ett visst väljarstöd. För val till riksdagen gäller att partiet måste ha ett dokumenterat stöd av minst 1 500 personer som har rösträtt i hela landet, om inte partiet redan är representerat i riksdagen. Detsamma gäller för val till Europaparlamentet, om inte partiet redan är representerat i parlamentet För val till landstings- eller kommunfullmäktige gäller att partiet måste ha ett sådant stöd av minst 100 respektive 50 personer som har rösträtt i det landsting eller den kommun som registreringen avser.

I 5 kap. 11 § anges när partibeteckningar avregistreras. Enligt detta lagrum skall en partibeteckning tas bort ur registret om 1) partiet begär det, 2) partiet inte har anmält kandidater för två ordinarie val i följd till riksdagen, landstings- eller kommun-

Övriga frågor SOU 2004:111

192

fullmäktige eller till Europaparlamentet, eller 3) partiet inte har anmält ett ombud enligt 10 § samma kapitel. Uppräkningen är uttömmande. Någon möjlighet att avregistrera en partibeteckning för ett parti på den grunden att partiet vid en ny bedömning skulle visa sig vara en underavdelning av en politisk sammanslutning eller inte ha ett tillräckligt väljarstöd ges därmed inte. En registrering gäller således tills vidare eller tills den avregistreras med tillämpning av någon av de nu angivna punkterna.

Med anledning av en motion från allmänna motionstiden 2002 och 2003 har konstitutionsutskottet i betänkandet 2003/2004:KU 13 med hänvisning till den pågående översynen av vallagen aktualiserat frågan om ett förtydligande av vallagens villkor för registrering av paribeteckning. I den motion 2003/04:K233 som legat till grund för utskottets ställningstagande konstateras att ett av villkoren för att en partibeteckning skall få registreras är att ”partiet inte är en underavdelning av en politisk sammanslutning”. Enligt motionen skulle formuleringen kunna tolkas som att ett svenskt parti som är medlem av en politisk sammanslutning på internationell nivå inte skulle kunna registrera sin partibeteckning för deltagande i svenska val. Motionärerna anser att vallagen på denna punkt bör förtydligas så att inte svenska partiers internationella organisering förhindrar att de kan registrera sin partibeteckning.

12.2.2 Överväganden

Kommitténs förslag: Det nuvarande villkoret i vallagen att ett parti som är en underavdelning av en politisk sammanslutning inte kan få sin partibeckning registrerad slopas.

Nuvarande bestämmelser i 5 kap. vallagen om registrering av partibeteckningar och anmälan av kandidater påminner i stora drag om de bestämmelser som infördes 1936 då systemet med registrering till skydd för partibeteckning introducerades (prop. 1935:139, bet. 1935:KU11). Detta gäller särskilt den nu aktuella bestämmelsen i 5 kap. 6 § 2 om att ett parti, för att få sin partibeteckning registrerad, inte får vara en underavdelning till en politisk sammanslutning. Vid introduktionen 1936 föreskrevs således som villkor för registrering i 54 § 1 i 1920 års vallag att denna rätt bara tillkom ”Förening med politiskt syfte, som icke utgör underavdelning av sådan förening och som har minst ettusen vid val till riksdagens

SOU 2004:111 Övriga frågor

193

andra kammare röstberättigade medlemmar, (parti) …”. I propositionen hänvisades i sammanhanget till det utredningsförslag som bilagts propositionen (PM år 1934). I förslaget förordades med hänvisning till ett tidigare utredningsförslag (SOU 1930:5) att partiorganisationerna som sådana skulle centralt för hela riket och med från val till val bestående verkan registrera envar partibeteckning, men att denna rätt inte bara skulle tillkomma ”rikspartierna” utan även lokala självständiga partibildningar. Avgränsningen i förhållande till partiernas underavdelningar motiverades med att det endast torde böra tillkomma självständiga partibildningar att erhålla skydd för en partibeteckning. Liknande skäl för en sådan avgränsning hade också anförts av den tidigare utredningen. Det var i första hand partiernas riksorganisationer som hade behov av att kunna skydda sina partibeteckningar, inte partiernas underavdelningar.

Det nya riksproportionella valsättet vid riksdagsvalen som infördes i samband med 1968 års författningsreform fordrade emellertid en annan och vidare definition av begreppet parti än vallagens bestämmelserna om registrering av vissa politiska sammanslutningar. Enligt den definition som till följd härav togs in i dåvarande 16 § riksdagsordningen, avses med parti varje politisk sammanslutning eller grupp av väljare som uppträder i riksdagsval under särskild beteckning (partibeteckning). Vallagens partibegrepp i 54 § ändrades i enlighet härmed från ”förening med politiskt syfte, som icke utgör underavdelning av sådan förening” till ”parti som inte utgör underavdelning av politisk sammanslutning” (prop. 1968:27 s. 230). Det är också denna definition av parti som gäller enligt den nuvarande vallagens bestämmelser om registrering av partibeteckning. Definitionen av parti i 16 § riksdagsordningen återfinns numera i 3 kap. 7 § regeringsformen.

Begreppet parti har som kommittén redogjort för samma innebörd i vallagen som i regeringsformen, nämligen att ett parti är en sammanslutning eller grupp av väljare, som uppträder i val under särskild beteckning. Ett sådant parti kan enligt vallagen få sin partibeteckning skyddad genom registrering och anmälan av kandidater. En underavdelning av ett sådant parti kan det däremot inte.

Avgörande för registreringsfrågan är således huruvida den politiska sammanslutningen med vallagens terminologi, uppträder i val (i Sverige) under särskild beteckning. Något hinder för ett parti som exempelvis på grund av sin organisationstillhörighet skulle kunna karaktäriseras som en underavdelning av en politisk

Övriga frågor SOU 2004:111

194

sammanslutning som inte uppträder i val här i landet att kunna få sin partibeteckning registrerad finns inte enligt vallagen. Detta gäller oavsett om sammanslutningen i fråga har nationell eller internationell anknytning. Detta är också i linje med den praxis som hittills tillämpats.

Frågan är då om den nuvarande bestämmelsen i vallagen om underavdelning av en politisk sammanslutning språkligt sett är så pass oklar att den ändå behöver förtydligas. Kommittén har diskuterat flera alternativ. Ett alternativ är att lägga till ordet ”svensk” eller ”nationell” före politisk sammanslutning. Ett annat alternativ är att efter politisk sammanslutning lägga till orden ”i Sverige” eller ”som endast verkar i Sverige”. Enligt kommittén leder emellertid de nu diskuterade alternativen till att vallagens partibegrepp inte längre helt skulle överensstämma med regeringsformens. En bättre lösning vore därför enligt kommittén att efter politisk sammanslutning lägga till orden ”som i Sverige uppträder i val under särskild beteckning”. Det skulle tveklöst leda till att ett parti mycket väl kan vara en underavdelning till en politisk sammanslutning på internationell nivå utan att behöva riskera sin rätt att vid val i Sverige få skydd för sin partibeteckning samtidigt som partibegreppet i vallagen inte riskerar att ändras i förhållande till regeringsformens partibegrepp.

I kommittén har emellertid också väckts frågan om det aktuella villkoret om underavdelning över huvud taget fyller någon funktion i dag. En naturlig utgångspunkt för kommittén är att varje reglering av partiernas organisation och arbetsformer kan utgöra ett ingrepp i deras yttrande- och föreningsfrihet och därför inte heller är önskvärd (jfr konstitutionsutskottets uttalande i bet. 1973:26 s. 17 med anledning av propositionen 1973:90 med förslag till ny regeringsform och ny riksdagsordning m.m.). Formellt sett är visserligen ifrågavarande reglering frivillig för partierna. Men den kan ändå få betydelse för partiernas organisation. Mot bakgrund härav och då kommittén inte kan se något skäl till varför inte partierna själva skall kunna avgöra registreringsfrågan skall villkoret om att ett parti som är en underavdelning av en politisk sammanslutning utgå.

SOU 2004:111 Övriga frågor

195

12.3 Rätten att kandidera i flera valkretsar vid riksdagsvalet

12.3.1 Bakgrund

Enligt nuvarande bestämmelser finns inte något krav på att en kandidat måste vara bosatt eller folkbokförd i den valkrets där han eller hon kandiderar. Det finns inte heller något krav på att en kandidat bara får kandidera i en valkrets eller bara för ett parti. Det här gör att en kandidat kan bli vald i mer än en valkrets eller för mer än ett parti. Om så händer måste det avgöras vilken valkrets eller vilket parti som han eller hon skall företräda samt vem det mandat som kandidaten inte tillträder i så fall skall tillfalla. Detta avgörs genom s.k. dubbelvalsavveckling (se 18 kap.40, 43, 46 och 50 §§vallagen).

Dubbelvalsavveckling förekom i 7 fall i riksdagsvalet 1994 och i 31 fall i riksdagsvalet 1998 (SOU 1999:136 s. 95 f.) Vid 2002 års val förekom dubbelvalsavveckling i 18 fall (Valmyndigheten).

Dubbelvalsavvecklingen utgår, i enlighet med utgångspunkten att personvalsinslaget skall stärkas, från att kandidaten tillträder det mandat för vilket hans eller hennes personliga röstetal är störst. Vid denna jämförelse mellan de personliga röstetalen är inte de absoluta röstetalen avgörande utan röstetalen i förhållande till antalet röster för partiet, alltså ett relativt personligt röstvärde. Detta värde får man fram genom att kandidatens personliga röstetal i valkretsen divideras med partiets totala röstetal i valkretsen. Härigenom undviks att en mindre valkrets missgynnas i jämförelsen med en större. Vad som nu sagts gäller bara om kandidaten har fått särskilda personröster till ett antal av minst åtta procent av partiets röstetal i valkretsen (personvalsspärren). Om så inte är fallet avgör i stället jämförelsetalet vilken valkrets mandat han eller hon skall tillträda.

Ersättare för den som dubbelvalsavvecklats blir den kandidat som står på tur att bli vald i valkretsen och som inte redan är vald i någon annan valkrets. I första hand tillfaller mandatet den av kandidaterna som kommit över personvalsspärren med högst personliga röstetal. Har ingen av kandidaterna kommit över spärren utses ersättare på ett listtroget sätt. Har den som dubbelvalsavvecklats blivit personvald beaktas dock endast de valsedlar från vilken den personvalde kandidaten fått personröster. Har å andra sidan den som dubbelvalsavvecklats inte blivit

Övriga frågor SOU 2004:111

196

personvald tillämpas listtroheten fullt ut eftersom det inte kan finnas kandidater som fått personröster över spärren.

Nu redovisade regler för dubbelvalsavveckling gäller för val till riksdagen, landstings- och kommunfullmäktige samt Europaparlamentet.

Med anledning av en motion 2002/03:K400 från den allmänna motionstiden 2002 och 2003 har konstitutionsutskottet i betänkandet 2003/2004:KU13 med hänvisning till den pågående översynen av vallagen aktualiserat frågan om rätten att kandidera i riksdagsvalet skall begränsas till endast en valkrets.

12.3.2 Överväganden

Kommitténs bedömning: Det finns inte nu tillräckliga skäl för att föreslå någon lagstiftning av innebörden en kandidatur per valkrets.

Den nuvarande ordningen har sin grund i 1968–1969 års partiella författningsreform (SOU 1967:26, prop. 1968:27, bet. KU 1968:20). Den politiskt viktigaste delen därav var övergången till ett enkammarsystem kombinerat med ett nytt valssystem som gav en praktiskt taget exakt proportionalitet över hela landet för alla partier som vid valet hade fått minst fyra procent av alla avgivna röster. De valkretsvisa valen behölls visserligen för den nya ordningen, men de skulle inte längre vara slutna och något bostadsband skulle inte heller längre gälla. Det senare innebar att partierna gavs möjlighet att nominera rikskandidater. Man konstaterade att detta skulle kunna leda till att samma person kandiderade och valdes in i mer än en valkrets, vilket borde undvikas, men att ställa upp hinder för detta skulle innebära ett förhållandevis djupt ingrepp i valordningen. Man ansåg sig kunna utgå från att partierna skulle komma att medverka till att samma kandidat inte skulle föras fram i mer än en valkrets. Skulle erfarenheterna visa att problemet fick praktisk betydelse, borde frågan om formella garantier tas upp till en ny prövning. Frågan om att formella garantier har sedan aktualiserats vid flera tillfällen.

Rådet för utvärdering av 1998 års val (SOU 1999:136 s. 139 f.) konstaterade att förutsägbarheten när ett antal personer förekommer samtidigt på en rikslista och dessutom på en eller flera kretslistor blir minimal. Problemen i 1998 års val var dock inte

SOU 2004:111 Övriga frågor

197

primärt förorsakade av personvalsreglerna, men dessa innebar att förutsägbarheten hade försvårats. Rådet ansåg att effekterna av dubbelval var olyckliga och riskerade att leda till att personvalsinslaget och valsystemet som sådant förlorar i trovärdighet. Problemen skulle enligt rådet minska om partierna nominerade varje kandidat i endast en valkrets. Regler om att en kandidat endast får ställa upp i en valkrets, t.ex. krav på s.k. bostadsband, skulle dock innebära en relativt stor begränsning av partiernas möjligheter att fritt lansera kandidater. En eventuell reglering skulle även försvåras av att det i den svenska valordning inte finns någon anmälningsskyldighet av kandidater, något som rådet ansåg borde gälla även fortsättningsvis. Rådet föreslog i stället en bestämmelse i vallagen av normativ karaktär med innebörd att samma kandidat i riksdagsvalet inte bör förekomma i mer än en valkrets. Det skulle med en sådan bestämmelse enligt rådet inte framstå som sannolikt att något av de etablerade partierna medvetet lanserade kandidater i strid med vallagens rekommendationer. Mot rådets förslag reserverade sig två ledamöter.

I likhet med rådet ansåg regeringen att kandidaturer i flera valkretsar leder till allvarliga nackdelar för väljarna. Förutsägbarheten blir minimal (prop. 2001/02:53). Regeringen förutsatte dock att partierna skulle medverka till att komma till rätta med problemet och fann att det vid den aktuella tidpunkten inte fanns tillräckliga skäl för att föreslå någon lagstiftning. Regeringen uttalade dock att den var beredd att återkomma med förslag till lagstiftning om 2002 års val visade att partierna inte tog sitt ansvar. Ett enigt konstitutionsutskott delade regeringens bedömning (bet. 2001/02:KU8 s. 52).

För 2002 års riksdagsval kan konstateras att antalet fall med dubbelvalsavveckling har minskat i förhållande till 1998 års val från 31 fall till 18. Men klart högre i förhållande till 1994 års riksdagsval, som var det sista riksdagsvalet före personvalsreformen (7 fall). I den analys av utvecklingen som görs i betänkandet Val och regeringsbildning (bet. 2003/04:KU13 Del 2 Rapporter och offentlig utfrågning, avsnitt 5.3 s. 65) förklaras nedgången nästan helt av att Kristdemokraterna – och inte heller något annat parti – inte gick fram med någon rikslista 2002. I stället lanserade partiet en kretslista i respektive valkrets. 11 av 29 kretslistor toppades dock av samma kandidat. Samtidigt som dubbelvalsavveckling blivit mindre vanligt förekommande inom Kristdemokraterna har det blivit något vanligare i andra partier. Av de 31 dubbelvalsavveck-

Övriga frågor SOU 2004:111

198

lingarna i 1998 års riksdagsval gällde 26 Kristdemokraterna, 3 Miljöpartiet, 1 Folkpartiet och 1 Vänsterpartiet (SOU 1999:136 s. 95). Av de 18 dubbelvalsavvecklingarna i 2002 års riksdagsval gällde 8 Kristdemokraterna, 7 Miljöpartiet och 3 Vänsterpartiet. Det rör sig i samtliga fall om att samma kandidat har funnits med på två eller flera kretslistor men inte på några rikslistor.

Enligt kommitténs bedömning av de siffror som redovisats för dubbelvalsavvecklingen har utvecklingen till viss del gått i önskad riktning. Antalet dubbelvalsavvecklingar har närmare halverats i förhållande till 1998 års riksdagsval. Den huvudsakliga förklaringen är att inget av riksdagspartierna hade någon rikslista. Fortfarande förekommer dock att enskilda kandidater kandiderar i flera valkretsar fast på olika listor. Vid det senaste valet blev sex riksdagskandidater valda i två eller flera valkretsar. Samtidigt kan också konstateras att vid 1998 års val förekom fenomenet i huvudsak hos ett parti, medan det vid det senaste valet förekom hos flera partier. Kommittén har för sin del ingen annan uppfattning än den som riksdagen, på grundval av regeringens proposition, ställde sig bakom 2002. Kommittén avstår därför från att föreslå någon lagstiftning i ämnet.

Vad som nu sagts utesluter givetvis inte att dubbelvalsavveckling ändå kan förekomma. Inom kommittén har i anslutning härtill väckts frågan om de nuvarande principerna för den ersättarordning som infördes som en följd av personvalet bör ändras. Kommittén återkommer i avsnitt 12.12 till frågan om vilka principer som skall gälla för ersättarordningen vid dubbelvalsavveckling.

12.4 Skydd mot ofrivillig kandidatur

12.4.1 Bakgrund

Nuvarande regler i 5 kap. vallagen för registrering av partibeteckning och anmälan av kandidater innebär ett effektivt skydd mot ofrivillig kandidatur. Reglerna omöjliggör att en kandidat mot sin vilja kan bli invalda för något parti som har låtit skydda sin partibeteckning. För att ett parti skall uppnå ett sådant skydd för sin partibeteckning i val krävs inte bara att partiet anmält samtliga sina kandidater utan också att dessa har gett partiet tillstånd att anmäla dem som kandidater. Saknas sådant tillstånd för en kandidat skall hans eller hennes namn anses obefintligt i anmälan. Skulle

SOU 2004:111 Övriga frågor

199

hans eller hennes namn ändå förekomma på en valsedel för ett parti som har skyddat sin partibeteckning skall namnet likaså anses obefintligt.

För partier som inte skyddat sin partibeteckning gäller dock andra regler. Något krav på att enskilda personer måste ge partiet särskilt tillstånd för att kunna bli invalda som företrädare för partiet har inte ställts upp. Detta är en följd av den fria nomineringsrätten. Detta innebär alltså att personer som över huvud taget inte önskar kandidera i valet kan sättas upp som kandidater på partiets valsedlar. Det kan också innebära att personer som i och för sig önskar kandidera för ett visst parti i valet sätts upp som kandidater på andra partiers valsedlar eller att de sätts upp på valsedlar tillsammans med personer som de över huvud taget inte önskar kandidera tillsammans med. Nomineringar kan i de här fallen ske på två sätt. Det ena är att namnet sätts upp på en färdigtryckt namnvalsedel. Det andra är att en väljare för hand skriver till namnet på en partivalsedel eller ifyllnadsvalsedel (blank valsedel). De utgör båda ett utnyttjande av den fria nomineringsrätten.

För den som utan sitt samtycke har angetts som kandidat på en valsedel står då endast till buds att genom en anmälan till länsstyrelsen offentligen påpeka att han eller hon inte har samtyckt till kandidaturen för att därefter inför massmedier och andra hänvisa till att han eller hon inte önskar komma i fråga för inval på en viss valsedel eller inte alls. Denna möjlighet om den utnyttjas förhindrar givetvis inte att kandidaten ändå kan komma att bli invald. I praktiken kan förfarandet användas endast i de fall kandidaten har upptagits på en färdigtryckt namnvalsedel. Är namnet tillskrivet framkommer detta först vid röstsammanräkningen. Sedan bestämmelsen kom till har enligt uppgift från länsstyrelserna antalet anmälning minskat till 1–2 per val.

I en motion (2002/03:K302) under den allmänna motionstiden 2002 och 2003 har anförts att lagen måste ändras så att man förhindrar att partier utan att tillfråga personer registrerar deras namn på valsedel (bet. 2003/04:KU13).

Övriga frågor SOU 2004:111

200

12.4.2 Överväganden

Kommitténs bedömning: Det bör inte genomföras några förändringar av nuvarande ordning på detta område

Frågan om att förhindra ofrivillig kandidatur även i partier som inte har skyddat sin partibeteckning behandlades senast av 1999 års författningsutredning (SOU 2001:99). Utredningens föreslag gick ut på att alla partier som önskade delta i ett allmänt val skulle anmäla detta samt sina kandidater, som skriftligen samtyckt till sin kandidatur, senast en viss tid före valet. De partier som inte hade gjort en sådan förhandsanmälan skulle inte få delta i fördelningen av mandat. Förslaget innebar alltså ett avskaffande av den fria nomineringsrätten och skulle därmed förhindra ofrivilliga kandidaturer.

I kapitel 10 har kommittén med utgångspunkt i 1999 års författningsutrednings förslag närmare övervägt frågan om införandet av ett system med offentliga valförberedelser. Kommitténs bedömning är att ett sådant system inte skall införas utan att den fria nomineringsrätten med det innehåll den har i dag skall behållas. Det är då inte möjligt att skapa en effektiv ordning som förhindrar ofrivilliga kandidaturer. För partier som inte låtit skydda sin partibeckning genom registrering och anmälan av samtliga kandidater har ju varje väljare möjlighet att på en ifyllnadsvalsedel (blank valsedel) skriva en kandidats namn. Om denna kandidat får tillräckligt många röster, blir kandidaten vald (givetvis under förutsättning att partiet deltar i mandatfördelningen). Att införa hinder mot att föra upp vissa kandidatnamn enbart på namnvalsedlar – t.ex. att samtliga kandidater måste ha lämnat sitt medgivande till kandidaturer att så skett – skulle enligt kommitténs mening innebära en helt omotiverad åtskillnad mellan olika slag av valsedlar som dessutom i praktiken skulle kunna bli helt verkningslös. Förutom användningen av ifyllnadsvalsedlar kan ju kandidatnamn tryckas på namnvalsedlar som inte beställs av Valmyndigheten.

Det är givetvis ett allmänt intresse att valen kan genomföras under ordnade former. Enligt 17 kap. 8 § brottsbalken är de därför straffbart att i val till allmän befattning eller vid annan utövning av rösträtt i allmänt ärende söka hindra omröstningen eller förvanska dess utgång eller eljest otillbörligt inverka på omröstningen. Av intresse för den fria nomineringsrätten är att lagen straffbelägger

SOU 2004:111 Övriga frågor

201

att någon försöker inverka på röstningen. Men alla fall av inverkan straffbeläggs dock inte, bara de otillbörliga. Domstolsprövning i anslutning till straffbestämmelsen har skett sparsamt. De fall som förekommit har nästan uteslutande rört budröstning, några fall har rört agitation och ytterliga några har rört utbyte av valsedlar i anslutning till vallokal.

Hur straffbestämmelsen förhåller sig till förfarandet att någon mot sin vilja sätts upp på en förtryckt namnvalsedel har veterligen aldrig prövats. I en sådan situation ställer sig dock straffansvaret särskilt problematiskt med tanke på den fria nomineringsrätten. Det är dock inte troligt att reglerna straffbelägger ett sådant förfarande även om det är aldrig så vilseledande för väljarna (se bl.a. SOU 1980:45 s. 115 och SOU 1995:143 s. 104). Kommitténs slutsats är således att de straffrättsliga reglerna inte räcker till för att komma åt alla de problem som aktualiseras genom den fria nomineringsrätten. Inom kommittén har därför diskuterats möjligheten att genom straffrättsliga regler – närmast genom bestämmelserna i 15 kap.10 och 11 §§brottsbalken som under vissa närmare angivna förhållanden straffbelägger osann försäkran respektive osant intygande – söka komma åt problemet med ofrivillig kandidatur som inte bara kan vara vilseledande för väljarna utan också – vilket skall understrykas – integritetskränkande för kandidaten.

Kommittén kan dock konstatera att det inte i första hand är ett straffrättsligt ansvar man sökt när man velat hindra olika former av missbruk av den fria nomineringsrätten. I stället är det de direkta följderna för valet och då främst mandatfördelningen man varit intresserad av. Inriktningen har således varit att kunna återta ett mistat mandat eller på annat sätt slippa förluster av röster. Det är också kommitténs inställning. Att straffbelägga användningen av ovilliga kandidaters namn skulle dessutom enligt kommittén tveklöst medföra ytterligare reglering av partiernas inre arbete och medlemskap i partier.

Mot bakgrund av det anförda anser kommittén inte att det skall genomföras några förändringar av nuvarande ordning på detta område.

Övriga frågor SOU 2004:111

202

12.5 Fastighetsbildningsåtgärder som påverkar antalet röstberättigade i ett valdistrikt

12.5.1 Bakgrund

Enligt 4 kap. 1 § vallagen skall för varje fastighet samtliga röstberättigade hänföras till samma valdistrikt. Bestämmelsen kan under vissa omständigheter leda till problem när det efter beslut om indelning i valdistrikt genomförs fastighetsbildningsåtgärder som berör fastigheter på vilka det bor ovanligt många människor. Enligt 4 kap. 3 § vallagen skall ett valdistrikt normalt omfatta 1 200–2 000 röstberättigade. Resultatet av en sådan fastighetsbildningsåtgärd kan bli att antalet röstberättigade i ett valdistrikt betydligt överstiger 2 000 personer samtidigt som antalet i ett annat distrikt är mycket litet.

Enligt kommitténs direktiv är detta inte en godtagbar ordning. Frågan ställs därför hur man kan undvika att sådana situationer inträffar.

12.5.2 Överväganden

Kommitténs förslag: För varje fastighet skall liksom idag samtliga röstberättigade hänföras till samma valdistrikt. Men det skall också bli möjligt att kunna göra undantag från regeln när det gäller mycket stora fastigheter (ett mycket stort antal röstberättigade personer eller en mycket stor geografisk omfattning) eller fastigheter med flera områden. Ett undantag skall dock få göras bara under förutsättning att de valdistrikt som berörs ligger inom samma valkrets.

Enligt vallagen bildar valdistrikten enheter för röstning och för preliminär röstsammanräkning. Det sätt på vilket indelningen i valdistrikt genomförs får betydelsefulla konsekvenser i skilda hänseenden. Ett stort antal röstberättigade och röstande i ett distrikt kan t.ex. innebära att röstningen i vallokalen inte kan genomföras smidigt och störningsfritt. Det kan också få återverkningar på den preliminära röstsammanräkningen och rapporteringen under valnatten. Det kan också beroende på befolkningsstrukturen innebära geografiskt sett mycket stora distrikt med för många väljare långa avstånd till vallokalen och

SOU 2004:111 Övriga frågor

203

därmed sammanhängande problem att utnyttja sin rösträtt. Ett litet antal röstberättigade och röstande i ett distrikt kan å andra sidan innebära att valhemligheten inte alltid kan garanteras. Nu redovisade principer ligger också till grund för vallagens bestämmelser om indelning i valdistrikt.

Bestämmelserna om indelning i valdistrikt utgår från att tre val hålls samtidigt i distriktet och från nuvarande nivå på valdeltagandet. Bestämmelserna utgår också från att röstningen sker på valdagen i valdistriktets vallokal. Någon absolut gräns för hur stort eller litet ett distrikt får vara finns inte angiven. Utgångspunkten är att ett valdistrikt normalt bör omfatta 1 200– 2 000 personer som har rösträtt. Men finns det särskilda skäl får ett valdistrikt omfatta fler än 2 000 eller färre än 300 som har rösträtt. Någon absolut övre eller nedre gräns finns således inte, utan de nu angivna talen skall ses som riktlinjer.

Den övre gränsen för normalstorleken på ett valdistrikt har successivt höjts. Den nuvarande gränsen gäller från och med 2002 års val och föranleddes av bedömningen att ett distrikt kan ha upp till 2 000 röstberättigade personer utan risk för att röstningen inte skulle kunna genomföras smidigt och störningsfritt i vallokalerna. Någon uttrycklig övre gräns för antalet röstberättigade bedömdes inte nödvändig. I stället infördes en regel enligt viken det åligger de valadministrativa myndigheterna vid beslut om indelning i valdistrikt – kommunerna och länsstyrelserna – att se till att varje väljare i valdistriktet har en rimlig möjlighet att rösta på valdagen (prop. 2001/02:53, bet. 2001/02:KU8, rskr. 2001/02:147).

I det nyss nämnda lagstiftningsärendet diskuterades även den nedre gränsen på minst 300 röstberättigade i ett valdistrikt. Därvid gjordes bedömningen att det som hittills bör vara möjligt att gå under denna gräns om det finns särskilda skäl. I sammanhanget konstaterades att dispensregeln i praktiken hittills använts i de fall det inte går att ordna en fungerande röstning på annat sätt.

I anslutning till frågan om normalstorleken på ett valdistrikt diskuterades även olika lösningar för mycket stora fastigheter eller fastigheter med flera områden. Som exempel angavs fastigheter med stor geografisk omfattning och som sträcker sig över en hel kommun eller ligger som spridda ”öar” inom ett stort område i kommunen. En lösning som framfördes var att väljare skulle kunna hänföras till det valdistrikt där de faktiskt bor.

Regeringen framhöll emellertid i det sammanhanget (a. prop. s. 48) att principen om att hålla ihop en fastighet ytterst beror på

Övriga frågor SOU 2004:111

204

att de röstberättigade är folkbokförda på en fastighet och att man varken i register eller på karta kan utläsa inom vilket fastighetsområde (vid fastigheter i flera områden) en viss person bor. Skulle man ta hänsyn till fastigheter med flera områden skulle man, enligt regeringen, först behöva plocka ut dessa och därefter undersöka om flera var bebyggda och om så är fallet slutligen ta reda på vilken väljare som bor var. Först när allas bostadsadresser finns registrerade hos Lantmäteriverket (i ett s.k. basadressregister som också kan utgöra grund för ett lägenhetsregistret) blir det, enligt regeringen, möjligt att finna en annan lösning där adressen med dess koppling till byggnadskoordinat kan ge en finare valdistriktsindelning än i dag. Fastighetskopplingen blir då överflödig. Mot denna bakgrund ansåg regeringen att samtliga röstberättigade på en fastighet – oavsett slag av fastighet – måste hänföras till samma valdistrikt. Kommittén delar denna bedömning. Det är först när ett lägenhetsregister blir verklighet som andra indelningsgrunder än fastigheten blir möjlig för valkretsindelningen.

Enligt vad kommittén erfarit finns det emellertid i dag fastigheter med fler än 2 000 och i vissa fall fler än 3 000 röstberättigade personer. Det medför att antalet röstberättigade personer i ett valdistrikt betydligt överstiger de gränsvärden som satts upp i vallagen för hur stora distrikten får vara. Det finns också fastigheter som löper som långa band över flera valdistrikt. Om bostadens läge i ett sådant fall inte är känd avgör fastighetens mittpunkt vilket valdistrikt fastigheten hänförs till. Detta kan medföra att en del väljare får åka långa sträckor för att komma till sin vallokal.

När det gäller fastigheter som geografiskt sett är stora har man inom ramen för den nuvarande lagstiftningen sökt lösa problemet med stora avstånd till vallokalen genom att på valdagen anordna särskilda röstmottagningsställen inom distriktet. En annan lösning i valdistrikt med ett stort antal röstberättigade personer på en förhållandevis begränsad yta har varit att dela röstlängden och genomföra röstmottagningen på valdagen i skilda rum, men med en gemensam entré för att där exempelvis kunna slussa personer ”över respektive under ett visst personnummer” till det ena och det andra rummet. I de fall någon praktisk lösning på angivna problem inte går att få till stånd borde det enligt kommittén – oavsett tidpunkten för den eller de fastighetsbildningsåtgärder som gett upphov till ifrågavarande problem – bli möjligt att ”flytta personer

SOU 2004:111 Övriga frågor

205

från det stora distriktet till kringliggande distrikt inom samma valkrets”.

Ett exempel på hur den här typen av problem kan lösas för stora fastigheter är fastigheten Gråsparven 2 i Linköpings kommun med 2 889 röstberättigade personer. Fastigheten sträcker sig över sju valdistrikt. Fastighetens centralpunkt gör att den placeras i valdistriktet Skäggetorp 5. I samråd mellan Linköpings kommun, Länsstyrelsen i Östergötland och Valmyndigheten har med ledning av fastighetens adressuppgifter de boende förts på de för dem geografiskt sett mest lämpliga valdistrikten inom samma valkrets Ett annat exempel där liknande åtgärder har vidtagits i samråd mellan kommun, länsstyrelse och Valmyndighet är fastigheten Jukkasjärvi Kronoöverloppsmark 1:1 i Kiruna kommun som sträcker sig över fem valdistrikt inom samma valkrets, men med endast 197 röstberättigade personer. Enligt vad kommittén erfarit hanteras ytterligare ett 40-tal fastigheter på liknande sätt.

Det finns emellertid i dag inget lagstöd för den här typen av lösningar som nu har redovisats. Men för att väljarna skall ges möjligheter att rösta i lokaler inom rimligt avstånd från där de bor är det ibland nödvändigt att göra avsteg från principen att alla väljare som bor på en och samma fastighet alltid skall tillhöra samma distrikt. Samtidigt är det av flera skäl angeläget att kunna upprätthålla de principer som ligger till grund för vallagens bestämmelser om storleken på valdistrikten. Det bör därför enligt kommittén införas ett lagstöd för de valadministrativa myndigheterna, när det gäller mycket stora fastigheter eller fastigheter med flera områden, att kunna göra avsteg från den nuvarande huvudprincipen att samtliga röstberättigade på en fastighet måste hänföras till samma valdistrikt. Ett sådant lagstöd bör lämpligen utformas i enlighet med de rutiner som Valmyndigheten och berörda länsstyrelser och kommuner hittills har tillämpat för mycket stora fastigheter (se 4 kap. 16 § andra stycket förslaget till ny vallagen)

Övriga frågor SOU 2004:111

206

12.6 Anmälan om att tas upp i röstlängd såvitt avser utlandssvenskar

12.6.1 Bakgrund

Enligt 7 kap. 1 § första stycket vallagen skall röstlängderna för val till riksdagen innehålla uppgifter om alla svenska medborgare som fyller 18 år senast på valdagen och som är eller har varit folkbokförda i landet. Enligt paragrafens andra och tredje stycke skall svenska medborgare som inte har varit folkbokförda i landet någon gång under de senaste 10 åren tas upp i en röstlängd bara om de senast 30 dagar före valdagen skriftligen anmäler sig. Den som har gjort en sådan anmälan skall tas upp i röstlängd i 10 år från dagen för anmälan. Avges en röst från en person som inte tagits upp i en röstlängd men som i övrigt uppfyller kraven för rösträtt, skall den avgivna rösten anses som en anmälan.

Enligt 7 kap. 12 § andra stycket vallagen skall den centrala valmyndigheten, om en röst lämnas av en svensk medborgare som inte är folkbokförd i landet och som inte finns upptagen i röstlängden, genast rätta röstlängden om rösten kommit in till myndigheten senast kl. 12 dagen före valdagen. En sådan avgiven röst från någon som inte är upptagen i röstlängden skall således leda till att han eller hon tas upp i röstlängden för det aktuella valet även om någon formell anmälan enligt 7 kap. 1 § andra stycket inte har gjorts. Röster som kommer in efter kl. 12 dagen före valdagen skall däremot enbart ses som en anmälan enligt 7 kap. 1 § tredje stycket om att få ett nytt ”rösträttsdatum” som gör att vederbörande tas upp i röstlängd för en ny tioårsperiod, dvs. för framtida val.

Bestämmelsen om att en röst som kommer in i rätt tid från en utlandssvensk som inte är upptagen i röstlängden skall kunna leda till att vederbörande tas upp i röstlängden för det aktuella valet gäller från och med 2002 års val. Införandet av bestämmelsen föranleddes av bedömningen att ett stort antal tidigare röstberättigade utlandssvenskar skulle falla ur röstlängden för valet 2002 samtidigt som många av dem – på grund av svårigheten att kunna nå ut med information till hela denna grupp av utlandssvenskar om vilka förutsättningar som gäller för att fortsättningsvis kunna tas upp i röstlängden – skulle fortsätta att rösta i tron att de som tidigare finns med i röstlängden (prop. 2001/02:53).

SOU 2004:111 Övriga frågor

207

I samband med riksdagsbehandlingen gav riksdagen regeringen till känna att reglerna om rättelse såvitt avser utlandssvenskar borde ses över (bet. 2001/02:KU8 s. 39, rskr. 2001/02:147). Enligt utskottet stämde inte den nya bestämmelsen om rättelse helt med bestämmelsen i 7 kap. 1 § andra stycket om när en anmälan senaste måste ske för att väljaren skall tas upp i röstlängden om han eller hon inte finns där. Vidare borde enligt utskottet i det sammanhanget prövas om inte en avgiven röst från en person som finns i röstlängden också skall anses som en anmälan enligt 7 kap. 1 § andra stycket, så att bestämmelserna i 7 kap. 1 § och den föreslagna 7 kap. 12 § andra stycket kommer att stämma överens.

12.6.2 Överväganden

Kommitténs bedömning och förslag: Den nuvarande ordningen för utlandssvenskar – som innebär att en avgiven röst som kommer in i rätt tid från någon som inte är upptagen i röstlängden leder till att vederbörande tas upp i röstlängden för det aktuella valet – bör inte ändras. Bestämmelsen i fråga som utformats som en bestämmelse om rättelse av röstlängd skall dock få en annan utformning och placering så att den bättre stämmer överens med bestämmelserna om anmälan om att finnas i röstlängd.

En tänkbar lösning på den problematik som följer av 10-årsgränsen för utlandssvenskarnas rösträtt är att en avgiven röst alltid skall anses som en anmälan om att tas upp i röstlängd för de kommande tio åren oavsett om den avges av en person som är upptagen i en röstlängd eller inte är det. En sådan ordning skulle garantera att utlandssvenskar som är aktiva och utnyttjar sin rösträtt inte kan förlora den på grund av att de vid 10-årsperiodens utgång underlåter att göra en särskild anmälan om att de även fortsättningsvis vill delta i valen. En sådan ordning kräver dock omfattande administrativa insatser. För varje utlandssvensk som röstar måste antecknas att en ny 10-årsperiod börjar löpa. Det är i dag fråga om närmare 40 000 personer och många av dem röstar i Sverige. Det senare gör att någon anteckning inte kan göras för alla, oavsett vilka resurser man skjuter till för uppgiften i fråga. Också en del andra problem förblir olösta med en sådan ordning. Man måste även fortsättningsvis räkna med att det kommer in röster från

Övriga frågor SOU 2004:111

208

utlandssvenskar som inte är upptagna i röstlängd. Vid en jämförelse mellan den nu skisserade lösningen och den lösning på problematiken som den nuvarande rättelsemöjligheten ger, framstår den senare som förhållandevis enkel och okomplicerad. Samma bedömning av de båda alternativen gjorde också Valtekniska utredningen år 2000 (SOU 2000:125 s. 180 och 181). Enligt kommitténs bedömning bör således inte den ordningen införas att en avgiven röst alltid skall anses som en anmälan om att tas upp i röstlängd för de kommande tio åren.

När det sedan gäller frågan om den nya bestämmelsen om rättelse i en röstlängd helt stämmer med bestämmelsen om när en anmälan senaste måste ske för att väljaren skall tas upp i röstlängden delar kommittén utskottets bedömning. För att överbrygga den motsättning som utskottet pekat på bör bestämmelsen om rättelse få en annan lydelse och placering (se 5 kap. 2 § andra stycket förslaget till ny vallag).

12.7 Öppethållande i vallokaler

12.7.1 Bakgrund

Enligt 9 kap. 4 § första stycket vallagen skall kommunerna se till att det finns lämpliga lokaler som kan användas som vallokaler och som i fråga om lokalisering och öppethållande ger väljarna goda möjligheter att rösta.

I 10 kap. 1 § vallagen anges att en vallokal vid val till riksdagen och vid val till landstings- och kommunfullmäktige skall hållas öppen för röstning mellan kl. 8 och 20 samt vid val till Europaparlamentet mellan kl. 8 och 21. Om väljarna i distriktet ändå får tillräckligt bra möjligheter att rösta, får valnämnden bestämma att vallokalen i ett visst valdistrikt skall vara öppen för röstning under kortare tid.

Bestämmelsen har denna lydelse från och med 2002 års val. Tidigare var det den centrala valmyndigheten som beslutade om begränsningar i öppethållandet. Ändringen föranleddes av bedömningen att det är kommunen som med sina kunskaper om de lokala förhållandena har bäst förutsättningar för att ta ställning till om en begränsning är godtagbar därför att väljarna i distriktet ändå får tillräckligt goda möjligheter att rösta (prop. 2001/02:53, bet. 2001/02:KU8, rskr. 2001/02:147).

SOU 2004:111 Övriga frågor

209

Enligt kommitténs direktiv har erfarenheterna visat att det är mycket få väljare som röstar i vallokal mellan kl. 8 och 9. Frågan ställs därför om det är befogat att huvudregeln skall vara att vallokalerna skall öppna redan kl. 8.

Härutöver har frågan om vallokalers öppethållande aktualiserats i en interpellation till statsrådet Nuder i februari 2004 (interpellation 2003/04:263).

I svaret anförde statsrådet Nuder att han fortfarande ansåg att det var befogat med de ändringar som gjordes i vallagen inför 2002 års val men att detta givetvis inte innebär att det inte skulle kunna finnas fall då en kommun går för långt i begränsningar av vallokalernas öppethållande (prot. 2003/04:68, § 7). Han hänvisade till kommitténs pågående arbete och förklarade att han innan kommittén redovisat resultatet av sina överväganden inte var beredd att vidta några åtgärder i den aktuella frågan.

12.7.2 Överväganden

Kommitténs förslag: Vallokalerna skall som huvudregel liksom i dag öppna kl. 8 och stänga kl. 20 respektive kl. 21. Den senare tidpunkten gäller vid val till Europaparlamentet. Kommunerna får, med sin kännedom om de lokala förhållandena, besluta om begränsningar av dessa tider om väljarna ändå får goda möjligheter att rösta.

Reglerna preciseras på så sätt att en vallokal alltid måste vara öppen minst mellan kl. 9 och 13 samt mellan kl. 17 och 20. Vid val till Europaparlamentet måste dock en vallokal som hittills alltid vara öppen till kl. 21. Dessutom införs ett krav på att en kommun som vill besluta om begränsning av öppethållandet först skall samråda med länsstyrelsen och redogöra för de skäl som ligger till grund för åtgärden.

Vallokaler skall vara lokaliserade och utformade på så sätt att väljarna har goda möjligheter att rösta. Detsamma gäller vallokalernas öppethållande. Detta är självklara principer även för den nya vallagen.

Förhållandena mellan olika kommuner varierar i mycket stor utsträckning. Detta gäller inte minst kommunernas geografiska utbredning och invånarantal. Behovet av tillräckliga möjligheter till lokal anpassning är därför påtagliga. Utgångspunkten måste enligt

Övriga frågor SOU 2004:111

210

kommitténs mening vara att det är kommunerna som, med sin förstahandskännedom om de lokala förhållandena, beslutar om vallokalernas lokalisering och öppethållande. Det finns således ingen anledning att göra någon ändring av nuvarande regler i detta avseende.

Det finns enligt kommitténs bedömning inte något hinder mot att en vallokal öppnar senare än kl. 8 redan i dag. Frågan är dock om huvudregeln skall vara att de i stället öppnar kl. 9.

Någon statistik är inte tillgänglig som visar hur många väljare som röstar i sin vallokal mellan kl. 8 och 9. Det kan dock på goda grunder antas att det rör sig om en förhållandevis mycket låg andel. Även med beaktande härav anser kommittén dock att det skulle föra för långt att låta alla vallokaler som huvudregel öppna först kl. 9. Det bör i stället ankomma på varje kommun att själv avgöra i vilken mån det kan vara befogat med en justering av tidpunkten för öppnandet av en vallokal.

När det gäller begränsningar i övrigt av öppethållande i vallokaler kan det finnas olika skäl för detta. Öppettiderna för en vallokal kan emellertid inte förkortas hur mycket som helst utan att väljarnas möjligheter att rösta blir begränsade i oacceptabelt stor utsträckning. Kommittén anser därför att det i vallagen bör anges vad som utgör minsta godtagbara öppethållande. Enligt kommitténs mening bör en vallokal alltid vara öppen minst mellan kl. 9 och 13 samt mellan kl. 17 och 20. Vid val till Europaparlamentet bör den dessutom inte kunna stängas före kl. 21.

Det skall framhållas att detta utgör ett minimikrav och att det relativt sällan bör komma i fråga att det över huvud taget görs uppehåll i röstmottagningen i en vallokal. Likaså är det självklart att begränsningar av detta slag måste ske utifrån en bedömning av varje vallokal för sig.

De överväganden som skall läggas till grund för begränsningar i öppethållandet kan vara vanskliga att göra. Kommittén anser därför att det är ändamålsenligt med en ordning enligt vilken en kommun som avser att införa sådana begränsningar först skall samråda med länsstyrelsen om saken. Kommunen skall ange varför den gjort bedömningen att väljarens får tillräckligt goda möjligheter att rösta trots begränsningen. Därigenom skapas förutsättningar för en allsidig belysning av frågan innan det slutliga beslutet fattas (se 4 kap. 21 § andra stycket förslaget till ny vallag).

SOU 2004:111 Övriga frågor

211

12.8 Vallokalers tillgänglighet för personer med funktionshinder

12.8.1 Bakgrund

Röstning i den egna vallokalen i valdistriktet på valdagen är enligt vallagens bestämmelser det primära alternativet för varje väljare.

Enligt 9 kap. 4 § första stycket vallagen skall kommunen se till att det finns lämpliga lokaler som kan användas som vallokaler och som i fråga om lokalisering och öppethållande ger väljarna goda möjligheter att rösta. Enligt andra stycket samma paragraf får kommunen som vallokal använda en lokal som inte är tillgänglig för fysiskt funktionshindrade väljare endast om kommunen inte kan använda en lokal som är tillgänglig för dem. Om kommunen avser att använda en lokal som inte uppfyller kraven på tillgänglighet, skall kommunen samråda med länsstyrelsen innan den beslutar i saken. Kommunen skall ange varför den gjort bedömningen att någon annan lokal inte kan användas i stället.

I 10 kap. 8 § andra stycket anges att om en vallokal inte är tillgänglig för en fysiskt funktionshindrad väljare, får valförrättaren ta emot väljarens valkuvert utanför vallokalen om det kan ske under betryggande former.

Bestämmelserna har denna lydelse från och med 2002 års val. Tidigare fanns inte någon uttrycklig samrådsskyldighet för kommunerna för de fall man som vallokal valde en lokal som inte var tillgänglig för personer med funktionshinder. Det fanns inte heller någon möjlighet för den som inte kunde komma in i vallokalen att få avge sin röst utanför vallokalen till någon av valförrättarna (prop. 2001/02:53, bet. 2001/02:KU8, rskr. 2001/02:147).

Frågan om tillgänglighet till vallokaler för funktionshindrade har därefter aktualiserats i flera motioner som alla avslagits (se bet. 2001/02:KU14 och bet. 2003/04:KU13). Inom kommittén har också rests frågan om man bör gå längre i kraven på tillgänglighet och föreskriva att kommunen vid val av vallokal måste se till att vallokalen skall vara tillgänglig för personer som har någon form av funktionshinder.

Övriga frågor SOU 2004:111

212

12.8.2 Överväganden

Kommitténs bedömning: Ett absolut krav på att kommunen vid val av vallokal måste se till att lokalen är tillgänglig för personer som har någon form av funktionshinder bör inte föreskrivas.

Utgångspunkten för dagens vallag är att som vallokal i första hand välja en lokal som är tillgänglig för personer med funktionshinder. Detta krav, som också kommittén ansluter sig till, kan emellertid inte alltid tillgodoses. Det är också bakgrunden till regeln om att en väljare som inte kan komma in i vallokalen – i stället för att bli avvisad och därmed förvägrad att rösta – skall få avge sin röst omedelbart utanför vallokalen till någon av valförrättarna.

Valmyndigheten har i två rapporter belyst tillämpningen av de nya reglerna (13 mars 2002 och 14 juni 2002). En sammanfattning av rapporterna lämnas i bet. 2003/04:KU13 s. 59. Valmyndigheten gör därvid bedömningen att valnämnderna har vidtagit åtgärder för att så långt möjligt kunna erbjuda vallokaler som är tillgängliga också för väljare med fysiskt funktionshinder. Detta innebär som kommittén ser det att man även för framtiden måste räkna med att det kanske inte alltid går att få fram ett realistiskt lokalalternativ som utöver kravet på tillgänglighet även uppfyller de övriga krav som måste ställas på en vallokal. Mot bakgrund av vad som nu sagts går det således inte att ställa upp något absolut krav på tillgänglighet för vallokaler. Ett sådant krav skulle ju kunna leda till att det i vissa valdistrikt inte går att få fram någon godtagbar lokal och att alla väljare i distriktet blir hänvisade att rösta på annat sätt. Det vore i direkt strid med de grundläggande principer som bär upp valsystemet (jfr 4 kap. 20 § förslaget till ny vallag).

12.9 Förstärkt skydd för valhemligheten

12.9.1 Bakgrund

En väljare som inte själv kan göra i ordning sin röst får anlita ett biträde. Detta är en ordning som måste anses gälla även utan uttryckligt lagstöd. I 9 kap. 2 § andra stycket vallagen erinras om detta förhållande. Där sägs att väljare som på grund av ett fysiskt

SOU 2004:111 Övriga frågor

213

funktionshinder inte kan göra i ordning eller lämna sin röst på föreskrivet sätt, får anlita någon som hjälper dem vid röstningen.

Möjligheterna för funktionshindrade att rösta med hjälp av biträde har aktualiserats främst när det gäller synsvaga väljare. Ett flertal åtgärder har under senare år vidtagits för att underlätta röstningsförfarandet för denna kategori av väljare. Syftet med dessa åtgärder har varit att den som är synsvag skall kunna göra i ordning sin röst utan biträde av någon annan. Till valet 1991 togs i samarbete med Synskadades Riksförbund (SRF) fram ett särkilt valmaterial som kunde läsas i punktskrift. Materialet bestod av ett ytterkuvert med separata kuvert med en partimarkerad valsedel för vart och ett av de åtta största partierna och blanka valsedlar. Innehållet fanns angivet i punktskrift utanpå kuverten. Väljaren kunde därmed ta ut en valsedel för varje val och lägga in i ordinarie valkuvert vid röstningen i vallokal eller på posten. Varje försändelse innehöll också ett särskilt informationsblad. Materialet skickades till de synskadade som läste punktskrift. Materialet sändes också till varje länsstyrelse och valnämnd för vidare distribution efter begäran. Landets taltidningar fick också information. Distributionen har därefter ytterligare utökats till att omfatta länsbibliotekens inläsningstjänst. Vidare har en ljudkassett framställts med texten från väljarbroschyren. Nu redovisade åtgärder gör det möjligt för synsvaga väljare som kan läsa punktskrift att utan insyn från annan partirösta men inte personrösta. Synsvaga väljare som inte kan läsa punktskrift kan vare sig partirösta eller personrösta utan att röja sin valhemlighet.

I motioner under den allmänna motionstiden 2002 och 2003 har föreslagits ett flertal åtgärder för att synsvaga skall kunna rösta utan att valhemligheten åsidosätts. Ett förslag går ut på att det borde finnas särskilda personer till hands som biträder den synsvage vid röstningen med respekt för den enskildes integritet och valhemlighet. Andra förslag är att tillhandahålla namnvalsedlar i punktskrift eller med gemensam stilstorlek för att med hjälp av en särskild för ändamålet framtagen mall kryssa för respektive kandidat. Ett ytterligare förslag är att Valmyndigheten genom teknikupphandling skall ta fram en apparat som medger en synsvag att personrösta utan att valhemligheten röjs (bet. 2003/04:KU13).

Övriga frågor SOU 2004:111

214

12.9.2 Överväganden

Kommitténs förslag: För att bättre slå vakt om rösthemligheten införs i vallagen en uttrycklig tystnadsplikt för anhöriga och andra som hjälper en väljare att rösta. För röstmottagare och andra offentliga funktionärer finns i stället bestämmelser i sekretesslagen.

Vidare tydliggörs genom en ny bestämmelse i sekretesslagen att sekretess gäller för innehållet i valkuvert som inte har lagts ned i en valurna och som därmed kan avslöja hur en viss väljare har röstat.

I propositionen 2001/02:53 Ändringar i vallagen behandlade regeringen ett antal frågor om synskadades möjligheter att kunna rösta utan insyn från någon annan. Regeringen konstaterade då att varken SRF eller Hjälpmedelsinstitutet har kunnat se några möjligheter att med bibehållen valhemlighet kunna personrösta utan hjälp. I stället har man – i avvaktan på ny teknik – föreslagit att ”auktoriserade röstmedhjälpare” skall införas. Från Hjälpmedelsinstitutet har man sagt att det knappast var tänkbart att förrän röstningen görs ”teknisk” för alla åstadkomma något för synsvaga utan åsidosättande av valhemligheten. Mot denna bakgrund ansåg regeringen att någon förändring av valsedlarnas utformning för närvarande inte borde göras. Riksdagen delade regeringens bedömning (bet. 2001/02:KU8).

Det är otillfredsställande att funktionshindrade väljare inte alltid kan rösta utan insyn från annan. Med personröstningen har detta problem blivit ännu tydligare. Det är dock inte uteslutet att man i framtiden med hjälp av ny teknik i röstningsförfarandet kommer att kunna ge synsvaga och andra funktionshindrade ökade möjligheter att rösta utan insyn från annan. Detta är dock inte möjligt i dag. I de kontakter kommittén haft med SRF och Hjälpmedelsinstitutet har organisationerna vidhållit de uppfattningar i frågan som tidigare redovisats.

En väljare har, som redan nämnts, möjlighet att själv utse någon som hjälper honom eller henne vid röstningen. Det kan vara en röstmottagare eller någon annan person som väljaren har förtroende för. Frågan om särskilt auktoriserade biträden har väckts närmast mot bakgrund av att det inte finns någon bestämmelse om tystnadsplikt för den som hjälper väljaren vid röstningen. Men det har också mot bakgrund av införandet av

SOU 2004:111 Övriga frågor

215

personvalet gjorts gällande att valhemligheten härigenom fått en annan betydelse för många väljare. Många väljare som inte själva kan göra i ordning sin röst på föreskrivet sätt har fört fram önskemål om att i stället för en nära släkting eller vän kunna anlita en särskilt utsedd person som man inte har någon närmare relation till med uppgift att hjälpa dem vid röstningen.

Ett sätt att förbättra situationen för synsvaga och andra funktionshindrade väljare skulle kunna vara en ordning med särskilt auktoriserade biträden i röstningslokalerna. En sådan ordning skulle emellertid kräva att ett mycket stort antal personer engagerades samtidigt som behovet av deras insatser i många röstningslokaler skulle vara högst begränsat.

Som regel kan röstmottagarna ge motsvarande hjälp eller bistånd vid röstningen. Enligt kommitténs mening bör också den lösningen i första hand väljas framför en ordning med ”auktoriserade röstbiträden”.

Det finns inte i dag någon särskild bestämmelse om tystnadsplikt i vallagen för privatpersoner som hjälper en väljare vid röstningen. Enligt kommittén bör en sådan regel tas in i lagen för att säkerställa skyddet kring valhemligheten i nu aktuella situationer. En motsvarande bestämmelse finns i t.ex. Norge, se 15 kap. 4 § (2) valgloven.

1

För röstmottagare och andra offentliga

funktionärer bör det i sekretesslagen införas en ny bestämmelse med samma syfte. Där bör också tas in en föreskrift som tydliggör att det gäller sekretess för innehållet i valkuvert som inte har lagts ned i en valurna och som därmed kan avslöja hur en viss väljare har röstat, låt vara att rösten inte beaktades vid valet.

För brott mot tystnadsplikt finns bestämmelser om straff i 20 kap. 3 § brottsbalken.

12.10 Vem skall lägga valkuvertet i valurnan?

12.10.1 Bakgrund

Röstning kan anordnas på flera ställen både inom och utom landet. Röstning i vallokal på valdagen är det primära alternativet. Det regleras i 10 kap. vallagen och går till på följande sätt. Väljarna visar upp sitt röstkort för valförrättarna och får ett valkuvert för varje slag av val som de vill delta i och hänvisas till en ledig skärm i

1

Lov av 28. juni 2002 nr 57 om valg til Stortinget, fylkesting og kommunestyrer.

Övriga frågor SOU 2004:111

216

lokalen. Där skall de avge sin röst och lägga en valsedel för varje slag av val i ett valkuvert utan att vika sedeln. När de har gjort i ordning sina valkuvert skall de lämna kuverten till valförrättaren. Valförrättaren kontrollerar att väljaren enligt röstlängden har rösträtt i det val som väljaren vill delta i och inte redan har röstat i valet. Valförrättaren kontrollerar också att väljaren bara har gjort i ordning ett valkuvert för varje slag av val, att det inte finns någon obehörig märkning på något kuvert och att varje valkuvert uppenbart innehåller en valsedel. Uppfylls de krav som nu nämnts skall valförrättaren ta emot väljarens valkuvert, i väljarens närvaro lägga det i valurnan för det val valsedeln gäller och markera i röstlängden att väljaren röstat.

Röstning kan också som sagts anordnas på andra ställen än i vallokal. Förfarandet överensstämmer i stora drag med röstning i vallokal. Men i stället för att lägga väljarens valkuvert i en valurna lägger röstmottagaren i väljarens närvaro in valkuverten och väljarens röstkort i ett fönsterkuvert och klistrar igen det (se 11–13 kap. vallagen).

Med anledning av en motion (2003/04:K281) från den allmänna motionstiden 2002 och 2003 har konstitutionsutskottet i betänkandet 2003/2004:KU13 med hänvisning till den pågående översynen av vallagen aktualiserat frågan om en ändring av reglerna för röstningsförfarandet. I motionen föreslås att förfarandet i vallokalen ändras så att det blir väljaren som lägger ned sin valsedel i valurnan. Då tydliggörs den handling som röstningen innebär.

12.10.2 Överväganden

Kommitténs bedömning: Det bör precis som i dag vid röstning i vallokal ankomma på röstmottagarna att lägga mottagna valkuvert i valurnan.

Den nuvarande ordningen för hur röstning i vallokal skall gå till överensstämmer i huvudsak med det förfarande som introducerades redan genom 1920 års vallag och som i sin tur byggde på den ordning som dessförinnan hade tillämpats vid riksdagsmannaval (jfr regeringsrättens avgörande RÅ 1911 ref.125). Frågan om väljaren själv bör stoppa valsedeln i valurnan har dock från och till varit föremål för diskussioner, senast i samband med tillkomsten av den nu gällande vallagen. Frågan berördes visserligen inte närmare i

SOU 2004:111 Övriga frågor

217

propositionen till lagen (prop. 1996/97:70), men i det utredningsbetänkande som låg till grund för den ställde 1993 års vallagskommitté de båda alternativen mot varandra och kom då till slutsatsen att den nuvarande ordningen var att föredra (SOU 1994:30 s. 314). Kommittén delar denna bedömning. Ett sådant förfarande som förespråkas i den aktuella motionen skulle – för att upprätthålla säkerheten i förfarandet – fordra särskilda kontrollåtgärder, som t.ex. stämpling av valkuvert. I förhållande till det nuvarande förfarandet skulle den förespråkade nyordningen även med kontrollåtgärder kunna leda till sådana fel att ett val skulle behöva göras om.

12.11 Skall rätten att ångerrösta begränsas?

12.11.1 Bakgrund

Enligt 15 kap. 15 § första stycket vallagen har den som röstat på postkontor eller på annat sätt förtidsröstat alltid möjlighet att ångra sig och rösta i sin vallokal (ångerrösta). I så fall gäller den röst som har lämnats i vallokalen.

Att väljare har möjlighet att ångerrösta har från valadministrativ synpunkt den konsekvensen att förtidsrösterna som skickas ut till vallokalerna för preliminär räkning inte kan läggas ner i valurnorna förrän man med säkerhet vet att väljaren inte kommer att rösta i vallokalen, dvs. först när vallokalen har stängts för röstning. Detta utesluter dock inte valförrättarna från att förhandsgranska förtidsrösterna i vallokalen i den mån detta inte stör den pågående röstningen i lokalen. Har valförrättarna hunnit förhandsgranska samtliga förtidsröster kan de också lägga ner de preliminärt godkända rösterna i valurnan så snart röstningen avslutats i vallokalen, om inte, får denna granskning ske efter det att röstningen har avslutats. Först när samtliga röster i valet har lagts ned i valurnan får denna öppnas och valkuverten tas ur och den preliminära rösträkningen inledas.

Med anledning av två motioner (2002/02:K224 och 2002/03:K266) från allmänna motionstiden 2002 och 2003 har konstitutionsutskottet i betänkandet 2003/04:KU13 med hänvisning till den nu pågående översynen av vallagen aktualiserat frågan om rätten att ångerrösta bör begränsas i något eller några avseenden.

Övriga frågor SOU 2004:111

218

I den första motionen föreslås att ångerröstningen avbryts två timmar före vallokalens stängning och att rätten att ångerrösta för den som ha röstat vid särskilt röstmottagningsställe på valdagen skall upphöra. Som skäl för att ångerröstningen skall avbrytas anförs att det är ett synnerligen litet antal människor som utnyttjat möjligheten att ångerrösta. Det vore därför rimligt om ångerröstningen avslutades före vallokalens stängning. Detta skulle innebära att rösträkningen omedelbart skulle kunna påbörjas när vallokalen stänger. Detta skulle inte bara ge ett snabbare valresultat utan också underlätta rekryteringen av valförrättare. Det är helt orimligt att man som fallet ofta är idag, skall behöva räkna röster till långt efter midnatt. När det gäller rätten att ångerrösta för dem som på valdagen har röstat vid särskilt röstmottagningsställe anförs att detta är starkt orättvist gentemot dem som har röstar i vallokalen. Den som går till sin vallokal kl. 8 på valdagens morgon och röstar har ingen möjlighet att ångerrösta. Det har däremot den som röstat vid särskilt röstmottagningsställe inom samma valdistrikt kl.17.

I den andra motionen vänder sig motionären mot att den som poströstar skall ha möjlighet att på valdagen ta tillbaka sin röst och rösta på nytt. Det vore bättre och enklare att lagd röst gäller.

12.11.2 Överväganden

Kommitténs bedömning: Någon begränsning av rätten att ångerrösta bör inte införas.

Att dubbelröstning eller ångerröstning som numera är den gängse beteckningen på förfarandet leder till valadministrativa problem i form av mer arbete för valförrättarna och försenar det preliminära valresultatet är sedan länge väl känt. Frågan om att införa begränsningar av rätten att ångerrösta för den som förtidsröstat har därför också berörts av flera statliga utredningar, bl.a. 1965 års valtekniska utredning och 1978 års vallagskommitté. Ingen av de båda nämnda utredningarna förordade dock några begränsningar. Valtekniska utredningen ansåg det stötande att valförrättarna skulle vägra motta den valsedel väljaren önskar avlämna enligt huvudregeln, dvs. vid personlig inställelse i vallokalen (SOU 1967:27 s. 129).

SOU 2004:111 Övriga frågor

219

1978 års vallagskommitté ansåg det väsentligt att väljare som förtidsröstat inte utestängs från möjligheten att i valhandlingen beakta sådana händelser på det politiska fältet som inträffar omedelbart före valdagen enbart för att vinna fördelar av ren valteknisk natur. Även om det enligt kommittén var angeläget att i möjligaste mån underlätta arbetet för valförrättarna så måste ändå sådana strävanden stå tillbaka för intresset av att väljarnas röster överensstämmer med deras politiska ståndpunkt på valdagen. Detta gällde i än högre grad i förhållande till den tidsvinst på omkring en timme för presentationen av det preliminära valresultatet som skulle kunna uppnås med en definitiv förtidsröstning.

Kommittén diskuterade även möjligheten att låta rätten att ångerrösta upphöra viss tid på valdagen, t.ex. kl. 15 för att på så sätt både ge väljarna rimliga möjligheter att ångerrösta och underlätta arbetet för valförrättarna, men bedömde att en sådan ordning skulle kunna leda till praktiska svårigheter då valförrättarna skall avgöra vilka väljare som har rätt att ångerrösta (SOU 1980:45).

Frågan om ångerröstningen har därefter behandlats av 1993 års vallagskommitté som konstaterade att antalet personer som utnyttjade möjligheten att ångerrösta rörde sig om något tusental. Kommittén diskuterade om möjligheten att ångerrösta skulle slopas men avvisade detta mot bakgrund av att det är väljarnas avgörande på valdagen som skall vara avgörande för valresultatet. Vid ett slopande skulle man dessutom före valdagen behöva markera i röstlängden att väljaren förtidsröstat, något som skulle leda till att röstmottagningen på posten måste avslutas senast torsdagen före valdagen. Med tanke på det stora antal poströster som avges under de sista dagarna före valet skulle denna begränsning kunna leda till ett sänkt valdeltagande. Kommittén förordade därför att möjligheten till ångerröstning skulle vara kvar men att – för att något lösa de valadministrativa problem som följer av ångerröstningen – den skulle begränsas något. Den som förtidsröstat och sedan ville ångerrösta skulle enligt kommittén göra detta före kl. 17.00. En sådan regel skulle visserligen om inte alla förtidsröster hunnits granskas i alla vallokaler vid denna tidpunkt leda till att den faktiska möjligheten att ångerrösta kom att variera mellan olika valdistrikt. Men enligt kommitténs bedömning skulle inte allmänhetens förtroende för valförfarandet minska på grund av detta (SOU 1994:30 s. 269).

I propositionen Ny vallag gjorde emellertid regeringen bedömningen att det i den nya lagen inte borde införas någon

Övriga frågor SOU 2004:111

220

begränsning av rätten att ångerrösta (prop. 1996/97:70 s. 150 f.). Visserligen skulle det enligt propositionen kunna förkorta tiden för sammanräkningen om ångerröstningen begränsades till kl. 17 på valdagen, men det ansågs samtidigt tveksamt om några egentliga tidsvinster kunde uppnås. I stället kunde en sådan ordning förväntas öka förvirringen kring röstningen och påtagligt öka risken för misstag. Riksdagen delade regeringens bedömning.

De argument för en begränsning av rätten att ångerrösta som nu förs fram i två skilda motioner skiljer sig således inte nämnvärt från de argument som redan tidigare i olika sammanhang har anförts för en begränsning. Om betydelsen av att det är få väljare som utnyttjar möjligheten att ångerrösta kan konstateras att så också har varit fallet så länge som denna möjlighet har funnits. Detta är således inget argument i sig för att definitivt ta bort möjligheten att ångerrösta, dvs. gör förtidsröstningen definitiv. Enligt kommitténs mening bör huvudregeln alltjämt vara att väljaren skall rösta på valdagen i sin vallokal och att all annan röstning är preliminär. De motiv som både 1978 och 1993 års vallagskommittér anförde för att inte inskränka möjligheten för väljarna att ångerrösta får således fortfarande anses ha giltighet.

Några påfallande administrativa vinster genom att som föreslagits tidsmässigt begränsa möjligheten att ångerrösta eller att göra all röstning på valdagen i andra röstningslokaler än vallokaler definitiv synes inte heller finnas. Som anförts i prop. 1996/97:70 skulle sådana åtgärder snarare kunna öka förvirringen och risken för misstag. Kommittén anser således att nuvarande möjligheter till ångerröstning fortfarande skall finnas kvar.

12.12 Ersättarordningen vid dubbelvalsavveckling

12.12.1 Bakgrund

Frånvaron av krav på att en kandidat bara får kandidera i en valkrets eller för den delen bara för ett parti leder till att en kandidat kan bli vald i mer än en valkrets eller för mer än ett parti. Om så händer måste det avgöras vilken valkrets eller vilket parti som kandidaten skall företräda samt vem det mandat som kandidaten inte tillträder i så fall skall tillfalla. Detta avgörs genom s.k. dubbelvalsavveckling. Hur detta går till vid de olika valen regleras i 18 kap.40, 43, 46 och 50 §§vallagen. Reglerna överensstämmer delvis med de

SOU 2004:111 Övriga frågor

221

bestämmelser för avveckling av dubbelval som gällde innan systemet med personval infördes. Problematiken är således inte ny.

Vilka personer som blir valda har praktiskt tagit alltid bestämts av partierna. Med införandet av personvalet ändrades detta. Vid riksdagsvalet gäller numera att kandidater som erhåller personröster till ett antal av minst 8 procent av partiets röstetal i valkretsen blir partiets främsta namn. För landstingsval och kommunval gäller en något lägre spärr för att bli partiets främsta namn – personröster till ett antal av minst 5 procent av partiets röstetal i valkretsen, dock lägst 100 respektive 50 röster för varje val. För valet till Europaparlamentet gäller som spärr för att bli partiets främsta namn personröster till ett antal av minst 5 procent av partiets röstetal i landet.

Innan personvalet gällde att kandidaten tillträdde mandatet i den valkrets där hans eller hennes jämförelsetal var störst vid beräkning enligt heltalsmetoden. Det mandat som därigenom blev ledigt skulle besättas av den kandidat som stod i tur att bli vald enligt ersättarordningen, dvs. den kandidat som stod först på flest av de valsedlar som bidragit till att den ursprungliga kandidaten erhöll plats, vilket i praktiken innebar att ersättaren hämtades från den lista som hade erhållit flest röster i kretsen. Den ordningen gäller alltjämt i dag under förutsättning att ingen av kandidaterna har kommit över personvalsspärren.

I de fallen spärren passerats skall emellertid en kandidat alltid tillträda ett mandat som erhållits på grund av personröster före ett mandat som är ett resultat av att kandidaten fått högst jämförelsetal vid beräkning enligt heltalsmetoden. Har alltså en kandidat blivit vald i en valkrets på personröster och i en annan enligt heltalsmetoden skall han eller hon tillträda den förra. Har en kandidat blivit vald i mer än en valkrets på personröster gäller vidare att han eller hon alltid skall tillträda det mandat för vilket hans eller hennes personliga röstetal är störst även om antalet erhållna personröster i absoluta tal skulle vara större för det andra mandatet. Vid denna jämförelse mellan de personliga röstetalen är således inte de absoluta röstetalen avgörande utan röstetalen i förhållande till antalet röster för partiet, alltså ett relativt personligt röstvärde. Härigenom undviks att en mindre valkrets missgynnas i jämförelsen med en större.

Även i de fall den som dubbelvalsavvecklas har blivit personvald skall givetvis det mandat som härigenom blir ledigt besättas av den kandidat som står främst i ersättarordningen. Denna ersättar-

Övriga frågor SOU 2004:111

222

ordning är dock inte alltid vad beträffar resultatet densamma som den ersättarordning som gäller då den som skall dubbelvalsavvecklas inte har blivit personvald, även om grundprincipen är densamma, nämligen att man bara skall beakta de valsedlar (personröster) som bidragit till att den ursprungliga kandidaten erhöll mandatet. Om det således inte finns någon annan kandidat som har kommit över personvalsspärren i valkretsen skall den som skall tillträda det lediga mandatet hämtas från den lista i kretsen som utsett den personvalde. Resultatet kan då bli – när partierna går fram med mer än en lista i kretsen – att den som besätter det lediga mandatet hämtas från en lista som fått förhållandevis få röster i valkretsen.

Inom kommittén har mot bakgrund av de effekter som reglerna för dubbelvalsavveckling kan ge upphov till fråga väckts om inte efterträdaren borde tas från den lista i kretsen som fått flest röster även om det inte är den lista som mest bidragit till att den personvalde blev vald.

12.12.2 Överväganden

Kommitténs bedömning: Reglerna för dubbelvalsavveckling vid personval bör inte ändras.

De nuvarande reglerna i vallagen för avveckling av dubbelval har utformats efter Nomineringsrätts- och valkretskommitténs förslag (SOU 1996:66). Reglerna innebär att personrösterna skall slå igenom fullt ut också på ersättarsidan i den mån en kandidat får sådana över personvalsspärren. Detta leder i sin tur – vilket också är syftet med reglerna – att det listtrogna systemet skall stå tillbaka för väljarinflytandet så länge det finns kandidater som har fått personröster över spärren. Finns det inte kandidater som har fått personröster över spärren skall det sedan tidigare tillämpade systemet med listans röstetal som utgångspunkt tillämpas, dock med den begränsningen att endast de valsedlar från vilka ledamoten fått personröster då får beaktas (se prop. 1996/97:70).

Tre typfall får illustrera vad som nu sagts. I samtliga kandiderar kandidat A i två valkretsar och blir också vald i båda kretsarna. A:s parti går dessutom fram med mer än en lista i varje valkrets. Av samtliga kandidater är det bara A som klarar personvalsspärren.

Fall 1) Kandidat A har blivit listvald i krets I och i krets II.

SOU 2004:111 Övriga frågor

223

Fall 2) Kandidat A har blivit personvald i krets I och listvald i krets II.

Fall 3) Kandidat A har blivit personvald i krets I och krets II. I de båda första fallen tillämpas samma regler för dubbelvalsavveckling som gällde före införandet av personvalet dvs. listtrohet, vilket i praktiken innebär att ersättaren hämtas från den lista som har erhållit flest röster i valkretsen.

I det sista fallet kommer dock inte ersättaren regelmässigt att hämtas från den lista som har erhållit flest röster i kretsen. Här gäller visserligen att ersättaren precis som i det två först nämnda fallen skall hämtas från den lista som bidragit till att den ursprungliga kandidaten erhöll plats. Är det flera listor som bidragit till platsen så skall ersättaren hämtas från den lista som bidragit mest. Men med personvalet behöver emellertid den personvalde inte alltid komma från den lista som har erhållit flest röster i valkretsen. Det gör att den som skall besätta det lediga mandatet mycket väl kan hämtas från en lista som har fått förhållandevis få röster i valkretsen. Ju fler listor som ett parti går fram med i valkretsen, desto mindre förutsägbar blir givetvis ersättarfrågan. Förekommer t.ex. som i vårt fall kandidaten A på två listor – X och Y – där personrösterna på lista X bidrar mer än personrösterna på lista Y till att A blir personval, skall således ersättaren hämtas från lista X, oavsett om lista Y är den lista i valkretsen som erhållit flest röster. Att reglerna skulle tillämpas i enlighet med vad som nu redovisats stod också klart när de introducerades i vallagen.

Reglerna för dubbelvalsavveckling vid personval har endast tillämpats vid valen 1998 och 2002. Det är enligt kommittén en alltför kort tid att bygga på för att ändra de grundläggande principerna för den ersättarordning som gäller för den som har blivit personvald. De konsekvenser av den nuvarande ordningen som föranlett kommittén att i detta skede ändå ta upp frågan har inte heller – som nyss sagts – vid dess tillkomst på något sätt varit okända för lagstiftaren. De konsekvenser som kan konstateras är närmast förorsakade av partierna själva genom deras list- och kandidatpolitik. Det finns givetvis anledning att fortsättningsvis noga följa frågan särskilt mot bakgrund av de väljarreaktioner som kan uppkomma. Det finns dock inte skäl för att nu föreslå någon annan ordning.

Övriga frågor SOU 2004:111

224

12.13 Överklagandebestämmelser

12.13.1 Bakgrund

Bestämmelser om överklagande av val finns i 19 kap. vallagen. I övrigt innehåller lagen följande bestämmelser om överklagande av beslut:

• länsstyrelsens beslut om att fastställa valkretsindelning enligt

2 kap. 8 och 9 §§ får överklagas hos Valprövningsnämnden (2 kap. 12 § andra stycket),

• den centrala valmyndighetens beslut enligt 3 kap. 2 § om antalet valkretsmandat vid val till riksdagen och länsstyrelsens beslut enligt 3 kap. 6, 8 och 9 §§ om antalet valkretsmandat för val till landstings- och kommunfullmäktige får överklagas hos Valprövningsnämnden (3 kap. 12 §),

• länsstyrelsens beslut i ärenden om indelning i valdistrikt får överklagas hos Valprövningsnämnden (4 kap. 8 § första stycket),

• om en valnämnd har beslutat att inte godta ett hinder mot att ta emot ett uppdrag som valförrättare, får detta beslut överklagas hos länsstyrelsen (4 kap. 8 § andra stycket),

• den centrala valmyndighetens beslut i ärenden enligt 5 kap. om registrering av partibeteckningar och anmälan av kandidater får överklagas hos Valprövningsnämnden (5 kap. 21 §),

• den centrala valmyndighetens beslut i ärenden om valsedlar enligt 6 kap. får överklagas hos Valprövningsnämnden (6 kap. 17 §),

• den centrala valmyndighetens eller länsstyrelsens beslut i ett ärende om rättelse i röstlängd får överklagas hos Valprövningsnämnden (7 kap. 14 §).

SOU 2004:111 Övriga frågor

225

12.13.2 Överväganden

Kommitténs förslag: Nuvarande bestämmelser om överklagande samlas i ett kapitel i den nya lagen. Flertalet bestämmelser är oförändrade i sak.

Tidsfristerna för överklagande av olika slag av beslut anges uttömmande i vallagen.

Ett beslut av länsstyrelsen eller den centrala valmyndigheten att fastställa utgången av ett val skall få överklagas också av en kandidat som inte varit upptagen i den aktuella röstlängden, såvitt avser förordnande av honom eller henne som ledamot, efterträdare eller ersättare.

Det skall av vallagen framgå att ett omval till riksdagen eller landstingsfullmäktige avser endast det antal fasta mandat och utjämningsmandat som tilldelades den berörda valkretsen vid det upphävda valet.

I enlighet med de allmänna principer som ligger till grund för utformningen av den nya vallagen, bör samtliga bestämmelser om överklagande samlas på ett ställe. Detta har i kommitténs lagförslag skett i 15 kap.

För tydlighetens skull bör kapitlet inledas med en bestämmelse som klargör att beslut eller andra åtgärder enligt lagen får överklagas endast i den utsträckning som anges där. Bestämmelsen i 22 a § förvaltningslagen (1986:223) om överklagande hos allmän förvaltningsdomstol kan således aldrig bli aktuell inom det område som regleras av vallagen.

Det följer visserligen av domstolspraxis att ett förbud mot överklagande hos domstol kan åsidosättas med stöd av den i artikel 6 i Europakonventionen stadgade rätten till domstolsprövning av bl.a. civila rättigheter (se t.ex. RÅ 2002 not. 57). Föreskrifter om val avser emellertid medborgerliga rättigheter och därmed inte sådana civila rättigheter som nu sagts. Det är därför inte möjligt att under åberopande av Europakonventionen göra gällande en rätt till domstolsprövning av beslut eller andra åtgärder enligt vallagstiftningen.

Vidare bör det i den nya lagen uttömmande anges vilka tidsfrister som gäller för överklagande av olika slag av beslut. I förhållande till nuvarande lag innebär detta att överklaganden av beslut i ärenden om valsedlar skall göras inom tre veckor från den dag klaganden – dvs. berört parti – fick del av beslutet. Vidare skall

Övriga frågor SOU 2004:111

226

överklaganden göras inom tre veckor från den dag det överklagade beslutet kungjordes såvitt avser beslut av länsstyrelsen om fastställande av valkretsindelning för val till landstings- och kommunfullmäktige, om antalet valkretsmandat för val till landstings- och kommunfullmäktige och om indelning i valdistrikt samt beslut av den centrala valmyndigheten om antalet valkretsmandat vid val till riksdagen och om registrering av partibeteckning eller anmälan av kandidater.

Det materiella innehållet i bestämmelserna om överklagande bör inte ändras, förutom i två avseenden.

Bakgrunden till den första ändringen är att Valmyndigheten i sin utvärdering av 2002 års val anförde följande (rapport 2003:1 s. 18):

För att en kandidat ska kunna väljas in gäller att villkoren för valbarhet är uppfyllda på valdagen, bl.a. att en person för att kunna bli invald i landstings- och kommunfullmäktige återfinns i skattemyndighetens folkbokföringsregister som folkbokförd den dagen i rätt landsting respektive kommun.

Länsstyrelsen i Västra Götaland har vid sin valbarhetskontroll i ett val till landstings- och två till kommunfullmäktige funnit att en kandidat, som stått i tur att bli invald, inte varit folkbokförd på valdagen. Länsstyrelsen har därför inte utsett de berörda kandidaterna till ledamot respektive ersättare. De här aktuella kandidaternas flyttningsanmälningar var dock gjorda före valdagen men skattemyndigheten beslutade först efter valdagen att retroaktivt folkbokföra dem. På valdagen var villkoren för valbarhet följaktligen uppfyllda.

Kandidaterna överklagade länsstyrelsens beslut om valutgången men Valprövningsnämnden avvisade överklagandena med motiveringen att kandidaterna inte hade rätt att klaga över valutgången. Enligt 19 kap. 2 § vallagen får ett beslut överklagas av den som enligt röstlängden har rösträtt vid valet och av ett parti som deltagit i valet. I dessa fall fanns klagandena upptagna i röstlängd men i annan kommun än i det valområde där de kandiderade (Valprövningsnämndens ärenden dnr 29-2002, 34-2002 och 35-2002).

Valmyndigheten anser att det som redovisats ovan starkt strider mot det allmänna rättsmedvetandet. Det är nödvändigt att kandidater, som i ett fall som detta oriktigt påverkas av ett beslut själv får möjlighet att överklaga det – inte att den rätten enbart är förbehållen annan person eller ett parti. Vallagen bör snarast möjligt ändras i detta avseende.

Kommittén anser i likhet med Valmyndigheten att nuvarande bestämmelser leder till ett orimligt resultat i fall som det nu beskrivna. Ett beslut av länsstyrelsen att fastställa utgången av ett val bör därför få överklagas också av en kandidat som inte varit upptagen i den aktuella röstlängden, såvitt avser frågan om förordnande av honom eller henne som ledamot, efterträdare eller

SOU 2004:111 Övriga frågor

227

ersättare. En bestämmelse med denna innebörd har därför tagits in i kommitténs förslag till ny vallag (se 15 kap. 3 §).

En andra ändring bör göras såvitt avser reglerna för omval till riksdagen eller landstingsfullmäktige.

Vid val till riksdagen och landstingsfullmäktige tillämpas ett system med fasta mandat och utjämningsmandat. När det gäller riksdagen fördelas de fasta valkretsmandaten på varje valkrets proportionellt mellan partierna på grundval av valresultatet i valkretsen. Utjämningsmandaten fördelas mellan partierna så att fördelningen av alla mandat i riksdagen, med undantag av de fasta valkretsmandat som har tillfallit parti med mindre än fyra procent av rösterna, blir proportionell mot de i fördelningen deltagande partiernas röstetal i hela riket. Om ett parti vid fördelningen av de fasta valkretsmandaten har erhållit fler mandat än som motsvarar den proportionella representationen i riksdagen för partiet, bortses vid fördelningen av utjämningsmandaten från partiet och de fasta valkretsmandat detta har erhållit. Sedan utjämningsmandaten har fördelats mellan partierna, tillförs de valkretsar. Dessa bestämmelser finns i 3 kap. 8 § regeringsformen. I 18 kap.2429 §§vallagen finns bestämmelser om fördelningen av mandat vid val till landstingsfullmäktige.

Ett förordnande om omval skall avse den valkrets som berörs av de oegentligheter som föranleder omvalet. Resultatet av ett omval skulle därför kunna medföra t.ex. att fördelningen av utjämningsmandat blir en annan än vad som följde av det tidigare valet. Det kan också bli att en parti som tidigare legat över fyra- respektive treprocentsspärren hamnar under denna. Det måste i vallagen finnas uttryckliga bestämmelser som hanterar en sådan situation.

Enligt kommitténs mening är det inte rimligt att i en sådan situation låta ett omval avse hela riket respektive hela landstinget. Resultatet av det tidigare valet måste därför kvarstå oförändrat utom såvitt avser den berörda valkretsen. De fasta mandaten och i förekommande fall utjämningsmandaten som tilldelats den berörda valkretsen vid det upphävda valet påverkas då inte av att omval skall göras i kretsen. Omvalet avser då samtliga mandat som tilldelats kretsen. Detta innebär att ett parti som före omvalet låg över men vid omvalet hamnar under fyra- respektive treprocentsspärren får behålla de mandat partiet erhållit i övriga valkretsar. Däremot deltar partiet givetvis inte i fördelningen av mandat i den valkrets som omvalet avser. Det bortses alltså i sådant fall från partiets resultat i valkretsen. Detsamma gäller för ett parti som vid det tidigare valet

Övriga frågor SOU 2004:111

228

hamnat under tre- respektive fyraprocentsspärren. Ett sådant parti deltar över huvud taget inte i fördelningen av mandat i den valkrets som omvalet avser utom, när det gäller val till riksdagen, i de fall som avses i 3 kap. 7 § andra stycket andra meningen regeringsformen (den s.k. tolvprocentsregeln).

En bestämmelse med den innebörd som nu sagts har tagits in i förslaget till ny vallag (se 15 kap. 13 § tredje stycket).

12.14 Åtgärder för ökat valdeltagande m.m.

12.14.1 Bakgrund

En oroande utveckling är tendensen till ett sjunkande valdeltagande.

I flera motioner under den allmänna motionstiden 2002 och 2003 har också ett antal åtgärder för ökat valdeltagande aktualiserats men också behovet av särskilda studier för att få en ökad kunskap om varför väljare avstår från att rösta (2002/03:K230, 2002/03:Sf289 och 2003/04K236). Flera av förslagen tar sikte på att göra det lättare att förtidsrösta, bl.a. genom nya former för distribution av röstkort. Andra förslag tar sikte på särskilda insatser för att öka valdeltagandet i befolkningsgrupper med lågt valdeltagande. Ytterligare några efterlyser mer handfasta åtgärder från valmyndigheternas sida medan andra (2002/03:K219, 2002/03:K337, 2002/03:K368) framhåller att informationen om valsystemet måste bli bättre (se bet. 2003/04:KU13).

Valdeltagandet uppgick i riksdagsvalet 1976, när det var som högst, till 91,8 procent. Det har därefter minskat kontinuerligt och uppgick i riksdagsvalet 2002 till 80,1 procent.

Tendensen är densamma för de kommunala valen. Det gäller också valen till Europaparlamentet. Det genomsnittliga valdeltagandet i medlemsländerna har sedan år 1979 sjunkit oavbrutet från en nivå på omkring 65 procent till omkring 45 procent 2004. De tre val till Europaparlamentet som hittills har hållits i Sverige har följt samma utveckling. Vid valet 1994 uppgick valdeltagandet till 41,6 procent, vid valet 1999 till 38,8 procent och vid valet 2004 till 37,2 procent.

I rapporten Vem röstar och varför (Ds 2003:54) redovisas analyser av valdeltagandet i 2002 års kommunval. I rapporten konstateras att valdeltagandet följde ett mönster som är känt från

SOU 2004:111 Övriga frågor

229

tidigare undersökningar. Äldre, infödda, sammanboende, högutbildade och höginkomsttagare röstar i större utsträckning än yngre, invandrare, ensamstående, lågutbildade och låginkomsttagare. Utfallet kan enligt rapporten till stora delar förklaras av skillnader i föreningsaktivitet, förtroende för andra, intresse för politik, partiidentifikation, tilltron till valhandlingens effektivitet samt synen kring röstningen som en medborgerlig plikt.

I rapporten Erfarenheter från valen den 15 september 2002 (Rapport 2003:1) har Valmyndigheten bl.a. redovisat hanteringen av röstkort och genomförandet av poströstningen. Vad som kunnat konstateras är att röstkorten i något eller några fall inte delats ut på exakt rätt dag , men att detta haft en mycket begränsad omfattning och rört enstaka postdistrikt. Röstkorten till utlandssvenskarna kom också i många fall fram alldeles för sent för att kunna användas vid röstningen. Vidare har kunnat konstateras för poströstningsperioden att det funnits brister i fråga om öppettider och antal poströstningsställen, otillräckliga lokalutrymmen och i vissa fall också oordning i lokalerna, brister i tillgänglighet för funktionshindrade och mot slutet av perioden köbildning på vissa ställen.

Av Valmyndighetens rapport Informationsinsatser Folkomröstningen (Rapport 2003:2) framgår att röstkort som skickas ut till varje röstberättigad är inneslutet i en folder som innehåller information om hur man går till väga för att rösta.

Frågor som gäller valdeltagandet och tänkbara åtgärder har också tagits upp av flera statliga utredningar. I Kommundemokratiutredningens betänkande Att vara med på riktigt (SOU 2001:48 s. 273) tas bl.a. frågan upp om det generellt sett låga valdeltagandet bland personer med utländsk bakgrund och vilka åtgärder som bör kunna vidtas för att öka valdeltagandet. Enligt utredningens bör ett sådant arbete bygga på ett samarbete mellan partier, kommuner, etniska och andra organisationer samt andra aktörer. Nätverk bör skapas för detta arbete som i första hand bör bedrivas lokalt.

I betänkandet Valdeltagande och Europaparlamentsval (SOU 2000:81 s. 13-17) har vidare Rådet för utvärdering av 1998 års val tagit upp ett antal förklaringar till det låga valdeltagandet Europaparlamentsvalen – bristande engagemang i EU-frågor, EUmotståndets politisering, partiernas aktivitet och massmediernas roll. Rådets slutsats var att partierna måste bli aktivare men att också större resurser borde anslås till partierna för få mer aktiva och informativa valrörelser. Andra tänkbara åtgärder var att

Övriga frågor SOU 2004:111

230

undvika sommarval eller att samordna Europaparlamentsvalet med de övriga valen. Men även förbättringar i det nuvarande valsystemet föreslogs, bl.a. försök med IT-röstning och utökad brevröstning .

Under 2002 anslog också riksdagen 29 miljoner kronor till riksdagspartiernas information till invandrare inför 2002 års val (dnrJu2002/4640/KRIM) och 10 miljoner kronor till riksdagspartierna för information om EU-relaterade frågor (dnrJu2002/2671/D).

Frågan om i vilken utsträckning Valmyndigheten skall svara för aktiv information och uppmaningar till väljarna att rösta har närmare behandlats av Valtekniska utredningen år 2000. Enligt utredningen föreföll det rimligt att ge myndigheten (som vid denna tidpunkt organisatoriskt var en del av Riksskatteverket) – om den, som utredningen också föreslog, organiseras som en fristående nämndmyndighet med en bred politisk och medborgerlig förankring – en mer aktiv roll i förhållandet till väljarna. Enligt utredningen borde det i så fall av vallgen uttryckligen framgå att Valmyndigheten skall verka för att väljarna utnyttjar sin rösträtt (se SOU 2000:125 s. 20).

12.14.2 Överväganden

Kommitténs bedömning: Den centrala valmyndigheten har en viktig uppgift att informera väljarna om de allmänna valen. Men med kommitténs förslag om att samla hela det lokala ansvaret för genomförande av val hos kommunerna ställs också ett ökat informationskrav på kommunerna.

Ett lågt valdeltagande riskerar att urholka den representativa demokratins legitimitet. Ett ökat valdeltagande är därför viktigt för att de valda församlingarna skall kunna göra anspråk på att företräda folkviljan och för att medborgarna skal vara delaktiga i de olika samhällsfrågorna. Som kommittén redogjort för har valdeltagandet i de nationella valen minskat kontinuerligt sedan 1976. Det gäller också valen till Europaparlamentet. Det är en oroande utveckling. Men den är på intet sätt unik för Sverige. Tendensen är densamma för i stort sett samtliga länder i Europa. Enda undantagen är de länder som har röstplikt.

Frågan om vilken informationsroll Valmyndigheten bör ha har nyligen övervägts i den s.k. Demokratipropositionen (prop.

SOU 2004:111 Övriga frågor

231

2001/02:80 s. 41 f.). Enligt regeringens mening kan en valmyndighet endast genomföra åtgärder som är opartiska och sakliga. En valmyndighet får aldrig riskera att bli försatt i en situation där väljarna kan uppfatta att myndigheten har gjort ett politiskt ställningstagande eller på annat sätt försökt påverka väljarna i valet. En valmyndighet bör därför inte agera t.ex. genom utbildnings- eller folkbildningsverksamhet i demokratifrågor utöver den utbildning som sker av valförrättare eller röstmottagare. Detta följer av kravet på att valresultatet måste uppfattas som riktigt, oantastligt och tillkommet genom en ordning som är fri från påverkan från myndigheternas sida. Riksdagen delade denna bedömning. Kommittén gör ingen annan bedömning. I moderna demokratier är det i första hand en uppgift för de politiska partierna och folkrörelserna att åstadkomma ett högt valdeltagande.

Vad som nu sagts utesluter givetvis inte att en valmyndighet har en viktig uppgift att sakligt och opartiskt informera väljarna om de allmänna valen. Det kan bidra till att väljare använder sin rösträtt. Den informativa verksamheten kan handla om att t.ex. ge saklig och opartisk information om hur den representativa demokratin fungerar och att de fria och allmänna valen är en del av denna. Det kan också handla om att beskriva och förklara de administrativa rutinerna kring valen, t.ex. hur personröstning fungerar i valsystemet. Denna informationsuppgift gäller självklart inte bara för den centrala valmyndigheten utan också för övriga valmyndigheter i valadministrationen, särskilt för kommunerna som föreslås få hela det lokala ansvaret för genomförande av val (se kap. 4). Mot bakgrund av de väljarundersökningar som finns kan det enligt kommitténs mening vara särskilt viktig att rikta sådan information till förstagångsväljare och väljare med utländsk bakgrund.