SOU 1994:30

Vallagen : slutbetänkande

Till statsrådet Reidunn Laurén

Efter att Vallagsutredningen (Ju 1991102) i oktober 1992 överlämnat delbetänkandet VAL Organisation Teknik Ekonomi (SOU 1992: 108) förordnades regeringsrådet Elisabeth Palm den 22 december 1992 att leda det fortsatta utredningsarbetet. Den i direktiven förutsedda parlamentariska medverkan i arbetet kom till stånd genom ett beslut den 24 juni 1993 då regeringen beslutade att Vallagsutredningen skulle ombildas till en parlamentariskt sammansatt kommitté.

Den 11 augusti 1993 förordnades Elisabeth Palm till ordförande i kommittén. Till övriga ledamöter utsågs samma dag riksdagsledamö— terna Lars Andersson (nyd) och Christina Linderholm (c), biträdande partisekreteraren Sten Olsson (5) samt riksdagsledamöterna Olle Schmidt (fp), Harry Staaf (kds), Elvy Söderström (s), Lars Werner (v) och Göran Åstrand (m).

Experter i kommittén har varit de i Vallagsutredningen år 1991 förordnade experterna avdelningsdirektören Lennart Berg, Språkex— perten Kenneth Larsson, hovrättsassessorn Gunnar Lavett, professorn Sören Holmberg och byrådirektören Nils Johnson. Expert i kommittén har också varit valdirektören Vivan Nilsson som förordnades den 22 december 1992. Språkexperten Gertrud Berglund förordnades till expert i kommittén den 4 oktober 1993. Samtidigt entledigades Kenneth Larsson från sitt uppdrag.

Sekreterare har varit rådmännen Ulla Nilsson (fr.o.m den 6 juni 1991) och Jan Carlström (fr.o.m. den 1 april 1993).

Kommittén har antagit namnet 1993 års vallagskommitté. Kommittén får härmed överlämna slutbetänkandet Vallagen (SOU 1994:30).

Kommitténs uppdrag är härmed slutfört.

Stockholm i mars 1994

Elisabeth Palm

Lars Andersson Christina Linderholm Sten Olsson Olle Schmidt Harry Staaf Elvy Söderström Lars Werner Göran Åstrand

/Ulla Nilsson Jan Carlström

Innehåll Förkortningar ............................. 1 1 Sammanfattning ............................ 13 Förfanningsförslag .......................... 19 1 Förslag till vallag ........................ 19 2 Förslag till lag om ändring i folkomröstnings-

lagen (1979:369) ........................ 85 3 Förslag till lag om ändring i kommunallagen

(1991:900) ............................ 93 4 Förslag till lag om brevröstning ivissa fall . . . . . . . . 97 5 Förslag till lag om ändring i lagen (1972:704) om

kyrkofullmäktigval, m.m ................. _. . . 103 6 Förslag till lag om ändring i lagen (1979:411)

om Sveriges indelning i kommuner och landsting . . . . 115 7 Förslag till lag om röstlängdsregister ............ 117 8 Förslag till ändring i lagen (1987:813) om

homosexuella sambor ..................... 119 1 Inledning ............................. 121 1.1 Direktiven, m.m. ....................... 121 1.2 Arbetets bedrivande, m.m. .................. 121 2 Kortare tidtfrister för framställning av

röstlängder och röstkort ................... 125 2.1 Kommitténs förslag i sammanfattning ........... 125 2.2 Gällande rätt .......................... 126

2.2.1 Rösträtt och röstlängder ............... 126 2.2.2 Röstkort ........................ 127 2.3 Bakgrund ............................. 128 2.3.1 Tidigare regler om röstlängder och röstkort . . 128 2.3.2 Tidigare utredningar om röstlängder och

röstkort ......................... 129

2.3.3 Folkbokföringssystemet ............... 134

2.4

2.5

2.6

2.7

2.8

2.9

2.10

2.11

Röstlängder i vissa andra nordiska länder ......... 136 2.4.1 Danmark ........................ 136 2.4.2 Norge ......................... 138 2.4.3 Finland ......................... 140 Val inom den Europeiska Unionen ............. 141 2.5.1 Bakgrund ....................... 141 2.5.2 Rösträtt och valbarhet ................ 142 Lokala folkomröstningar ................... 143 2.6.1 Folkomröstningar ikommuner och landsting . . 143 2.6.2 Omröstningar inför indelningsändringar ..... 144 Vilka uppgifter behövs för att framställa röstlängder och röstkort ........................... 145 2.7.1 Den allmänna röstlängden ............. 145 2.7.2 Den särskilda röstlängden ............. 146 2.7.3 Röstlängd vid val till Europaparlamentet . . . . 147 2.7.4 Röstlängder vid kyrkliga val ............ 147 2.7.5 Röstkort ........................ 147 Vilka regler påverkar framställningen av röstlängder och röstkort ........................... 148 2. 8. l Regeringsformen ................... 148 2.8.2 Tryckfrihetsförordningen .............. 149 2.8.3 Sekretesslagen .................... 149 2.8.4 Europarådets konvention .............. 150 2.8.5 Förslaget till EG-direktiv .............. 150 2.8.6 Datalagen ....................... 151 Pågående utredningar ..................... 155 2.9. 1 Aviseringsutredningen ................ 155 2.9.2 Personnummerutredningen ............. 156 2.9.3 Kyrkoberedningen .................. 156 2.9.4 Lokaldemolqatikommittén ............. 157 Överväganden och förslag .................. 158 2.101 Lämplig kvalifikationsdag i förhållande till

valdagen ........................ 159

2.102 Skall det alltid finnas en gällande röstlängd . . . 162 2.10.3 Hur skall utlandssvenskarna tas upp i röstlängd i ett system utan gällande röstlängd och med flytande kvalifikationsdag .............. 163 Registerfrågor .......................... 17 1 2.11.1 Allmänt om röstlängdsregistret .......... 171 2.112 Registerändamål ................... 174 2.113 Registeransvar .................... 174 2.114 Registerinnehåll ................... 175

2.11.5 Utlämnande av registeruppgifter på ADB— mediurn m.m ...................... 177

2.12

3.4 3.5

3.6 3.7

4.3 4.4

4.5

4.6

5.1 5.2 5.3

2116 Sökbegrepp ...................... 178 2.11.7 Gallring ........................ 178 2.118 Säkerhet och sårbarhet ............... 179 Andra sätt att göra röstlängdsframställningen effektivare ............................ 179 Utjämningsmandat och småpartispärr vid val till kommunjidlmåktige ....................... 183 Sammanfattning ......................... 183 Bakgrund ............................ 183 3.2.1 Aktuella riksdagsmotioner ............. 188 Gällande ordning ........................ 189 3.3.1 Val till landstingsfullmäktige ............ 190 3.3.2 Val till kommunfullmäktige ............ 190 Överväganden .......................... 191 Diskussion och underlag ................... 193 3.5.1 Proportionaliteten idet nuvarande

systemet ........................ 193

3.5.2 Tänkbara metoder för att öka proportionaliteten 195 3.5.3 Relationen mellan andelen fasta valkretsmandat

och utjämningsmandat ................ 196 3.5.4 Särskilt om nivån på en småpartispärr ...... 197 3.5.5 Jämförande beräkningar ............... 199 Slutsats av analysen ...................... 200 Sammanfattande bedömning ................. 201 Det kommunala ersättarsystemet .............. 203 Sammanfattning ......................... 203 Bakgrund ............................. 203 4.2.1 Särskilt om antalet ersättare ............ 205 4.2.2 Det nuvarande ersättarsystemet .......... 205 4.2.3 Exempel ........................ 206 Överväganden och förslag .................. 209 Att utse ersättare när ledamöter eller ersättare avgår . 213 4.4.1 Bakgrund och gällande regler ........... 213 Överväganden och förslag .................. 216 4.5.1 Ett fast antal ersättare ................ 216 4.5.2 Ledamot utan ersättare från den egna listan . . 218 Övriga frågor .......................... 219 Symboler på valsedlar ..................... 221 Sammanfattning ......................... 221 Bakgrund och nuvarande regler ............... 221 Overväganden .......................... 223

6.3

7.3

7.4

8.1 8.2 8.3 8.4 8.5 8.6

9 9.1

5.3.1 Kommitténs syn på frågans fortsatta

behandling ....................... 225 Röstning i utlandet ...................... 227 Sammanfattning ......................... 227 Gällande rätt .......................... 228 6.2.1 Röstmottagning genom utlandsmyndigheterna . 228 6.2.2 Röstning på fartyg .................. 229 6.2.3 Brevröstning ..................... 233 Överväganden och förslag .................. 237 6.3.1 Utgångspunkter .................... 237 6.3.2 Bör brevröstningen göras generell ........ 237 6.3.3 Bör reglerna för brevröstning förenklas ..... 243 Identitetskontroll vid röstning i vallokal .......... 247 Sammanfattning ......................... 247 Gällande rätt .......................... 247 7.2.1 Röstning i vallokal .................. 247 7.2.2 Röstning på postkontor ............... 248 7.2.3 Röstning hos utlandsmyndighet .......... 248 7.2.4 Röstning på fartyg .................. 248 Reglerna för identitetskontroll vid röstning i vallokal i vissa andra länder ...................... 249 Skall reglerna om identitetskontroll vid röstning i vallokal ändras ......................... 250 7.4.1 Konstitutionsutskottets behandling av frågan . . 250 7.4.2 RSV:s synpunkter .................. 250 7.4.3 Vad talar för en förändring ............ 251 7.4.4 Vad talar emot en förändring ........... 252 7.4.5 Kommitténs slutsatser ............... 252 Ängerröstning .......................... 257 Sammanfattning ......................... 257 Gällande rätt .......................... 257 Tidigare reformförslag .................... 259 Valmyndigheternas synpunkter ............... 263 Ängerröstning i övriga nordiska länder .......... 264 Överväganden och förslag .................. 265 8.6.1 Vad talar för en förändring ............ 266 862 Vad talar emot en förändring ........... 268 8.6.3 Kommitténs slutsatser och förslag ........ 269 Särskilda röstmottagningsställen ............... 271 Sammanfattning ......................... 271

9.2

9.3

10 10.1 10.2

10.3

11 11.1 11.2 11.3

12 12.1 12.2 1213 12.4 12.5

12.6

12.7 12.8

Bakgrund ............................. 271 9.2.1 Poströstningens omfattning ............. 273 9.2.2 Kostnaderna för röstning på posten ........ 275 9.2.3 Bolagiseringen av Posten .............. 275 Överväganden och förslag .................. 277 Överklagande av val ...................... 279 Sammanfattning ......................... 279 Gällande regler ......................... 279 10.2.1 Närmare om för tidiga överklaganden ...... 281 Överväganden och förslag .................. 284 10.3.1 Den närmare utformningen av reglerna

om överklagandetid ................. 285 10.3.2 Partier skall underrättas om beslut om

utseende av efterträdare och ersättare ...... 287 Genomförande och kostnader ................ 289 Sammanfattning ......................... 289 Genomförande ......................... 289 Kostnader ............................ 290 11.3.1 Kostnader för framställning av röstlängder . . . 291 11.3.2 Kostnader för röstkort ................ 292 11.3.3 övriga kostnader ................... 292 Specialmotivering ........................ 293 Förslaget till vallag ...................... 293 Förslaget till lag om ändring i folkomröstningslagen . . 344 Förslaget till lag om ändring i kommunallagen ...... 345 Förslaget till lag om brevröstning i vissa fall ....... 346 Förslaget till lag om ändring i lagen om kyrkofullmäktigval, m.m. .................. 350 Förslaget till lag om ändring i lagen om Sveriges indelning i kommuner och landsting ............ 352 Förslaget till lag om röstlängdsregister ........... 353

Förslaget till lag om ändring i lagen om homosexuella sambor ............................. 354

Bilaga 1 Direktiven (Dir.l991:13 och Dir.1992:49) ..... 355 Bilaga 2 RSV:s beräkning av valresultat i

valkretsindelade kommuner, m.m. .......... 367 Bilaga 3 Framställning från 10 .................. 409 Bilaga 4 Vallagen (1972z720) ................... 413

Bilaga 5 Lag (1993:1404) om brevröstning i Förbunds- republiken Tyskland och i Schweiz .......... 457

Förkortningar

ADB Automatisk Data Behandling bet. Betänkande DOK Data och Offentlighetskommittén EES Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde EG Europeiska gemenskaperna EU Europeiska Unionen JO Justitieombudsmannen KU Konstitutionsutskottet mot. Riksdagsmotion prop. Proposition

RÅ Regeringsrättens årsbok rskr. Riksdagsskrivelse

RSV Riksskatteverket

SFS Svensk Författningssamling SOU Statens Offentliga Utredningar SCB Statistiska Centralbyrån SPAR Statens Person- och Adressregister VPN Valprövningsnämnden

Sammanfattning

Inledning

Första etappen av uppdraget som huvudsakligen bestod i en översyn av valförfarandet från teknisk och administrativ synpunkt, utfördes av en särskild utredare och slutfördes genom överlämnandet av delbe— tänkandet VAL Organisation Teknik Ekonomi (SOU 1992: 108). Sedan utredningen ombildats till en parlamentariskt sammansatt kommitté har det fortsatta arbetet avsett valtekniska frågor i mera egentlig mening. I uppdraget har också ingått att göra en redaktionell och språklig översyn av vallagen.

Arbetet har i viss utsträckning påverkats av under utredningsarbetets gång beslutade och planerade förändringar på valområdet. Kommittén har i möjligaste mån försökt att beakta dessa förändringar. I fråga om sådana reformer som skall föregås av försöksverksamhet, t.ex. personröstning och ambulerande röstmottagning, har det dock inte bedömts som meningsfullt att nu utarbeta några lagförslag.

Språklig och redaktionell översyn av vallagen

En utgångspunkt för den redaktionella omarbetningen av lagen har varit att bygga upp lagen så att den i stort följer de olika momenten i valförfarandet. Detta har lett till att reglerna i den nuvarande lagen har kastats om. Vidare har en strävan varit att lagen skall vara enkel att hitta i. Detta har bl. a. medfört att underrubriker satts in i de olika kapitlen i lagtexten.

Enligt kommitténs mening bör vallagen innehålla en så gott som fullständig reglering av valförfarandet. Kommittén har därför i stort sett behållit de detalj regler som den nuvarande vallagen innehåller men också lagt till sådana grundläggande regler för valförfarandet som i dag ges i bl. a. regeringsformen och kommunallagen (199lz900). Den föreslagna lagen innehåller därför ett antal bestämmelser som till sin karaktär är hänvisningar till andra författningar. Detta har bedömts vara praktiskt och bör underlätta för läsaren. Ett syfte med att använda denna teknik är också att vallagen skall bidra till förståelse för hur valsystemet författningsmässigt är uppbyggt.

Vad gäller den språkliga översynen har ambitionen varit att anpassa lagtexten till ett modernt lagspråk. Samtliga lagrum i den nuvarande lagen är omarbetade på ett eller annat sätt.

Kommitténs förhoppning är att den föreslagna vallagen skall göra det lättare för dem som arbetar med val att tillämpa lagen. Dessutom bör den på ett helt annat sätt än den nuvarande lagen kunna vara till hjälp för var och en som vill sätta sig in i och förstå hur valsystemet är uppbyggt och fungerar.

Röstlängder

Kommittén föreslår att kvalifikationsdagen för rösträtt bestäms till 30 dagar före valdagen, systemet med att alltid ha en gällande röstlängd ersätts med ett system där röstlängden bara tas fram då det skall hållas ett val eller en omröstning, — tiden för förtidsröstning på posten kortas från 24 dagar till 20 dagar före valdagen, - den särskilda röstlängden, dvs. den röstlängd som utlandssvenskar tas upp i efter särskild ansökan, tas bort. Utlandssvenskarna skall med stöd av de uppgifter om utvandrade svenska medborgare som finns i folkbokföringssystemet tas upp i samma röstlängd som övriga väljare och då i det valdistrikt som de tillhörde när de utvandrade, - ansvaret för att utlandssvensken finns med i röstlängden skall också i fortsättningen vila på den som flyttar ut ur landet; utlandssvensken skall få ett röstkort genom att amnäla sin adress i utlandet, och - den som flyttar utomlands skall stå kvar i röstlängd i minst tio år och skall kunna förlänga den tiden genom att anmäla sin adress i utlandet. Kommittén föreslår dessutom en registerlag för röstlängds- och röstkortsframställningen mot bakgrund av de krav på skydd av den personliga integriteten som finns för ADB—register med person— uppgifter.

Utjämningsmandat och småpartispärr vid val till kommunfullmäk— tige

Tanken på att vid de kommunala valen ha en ordning med små— partispärr och utjämningsmandat fanns redan då det riksproportionella systemet för val till riksdagen infördes i samband med författnings- reformen. Sedan ett system av det slaget börjat tillämpas för val till landstingsfullmäktige fr.o.m. valet är 1976 har det från tid till annan förts fram krav på att införa ett mer proportionellt system också för

val till kommunfullmäktige. Frågan har utretts flera gånger utan att det lett till lagstiftning.

Det har nu gått omkring tio år sedan den senaste mer ingående analysen av frågan gjordes. Kommittén anser det därför vara befogat att presentera en sådan analys utifrån de förutsättningar som gäller i dag. Sammanfattningsvis kan sägas att det nuvarande systemet ger en relativt god proportionalitet men att det är möjligt att uppnå be— gränsade förbättringar vad gäller proportionaliteten för val till kommunfullmäktige. Kommittén avstår dock från att föreslå en nyordning eftersom det i kommittén inte har varit möjligt att uppnå enighet i frågan om huruvida ett konununproportionellt valsystem bör förenas med en småpartispärr eller inte.

Det kommunala ersättarsystemet

Kommittén anser att det nuvarande kommunala ersättarsystemet kan skapa praktiska svårigheter för partier som är representerade i fullmäktige med endast ett eller två mandat. Därför föreslås en ändring som innebär att det lägsta antalet ersättare för en ledamot i fullmäktige ökas från en till två på det sättet att det för partier som har fått ett eller två mandat i kommunfullmäktige alltid skall utses två ersättare. Vad i övrigt gäller antalet ersättare anser kommittén att en ordning där ersättarantalet är fast fordrar mycket stora ingrepp i grundläggande delar av valsystemet utan att några större fördelar är att vinna. En sådan ordning avstyrks därför. Däremot föreslås vissa justeringar i sammanräkningsreglerna för att undvika att en ledamot blir utan ersättare i vissa situationer.

Symboler på valsedlar

Kommittén behandlar också ett förslag om att valsedlar skall förses med en symbol som visar för vilket parti valsedeln gäller. Kommitténs slutsats är att fördelarna med en sådan ordning inte uppväger de olägenheter och kostnader som kan uppstå. Kommittén ställer sig därför negativ till förslaget. Kommittén anser dock att det kan finnas anledning att ta upp frågan på nytt i samband med den översyn av den fria nomineringsrätten m.m. som för närvarande planeras.

Röstning i utlandet

Röstmottagning genom svenska utlandsmyndigheter sker idag i stor omfattning. Enligt gällande praxis anordnas röstmottagning utomlands på platser där det finns fler än ett tiotal svenska medborgare.

En särskild form av röstning är brevröstningen. Brevröstningen har enligt särskilda bestämmelser kunnat göras från två länder vid valen år 1991, nämligen Tyskland och Schweiz. Bakgrunden till detta är att dessa länder inte tillåtit att det där anordnas ordinär röstmottagning för val i andra länder. Vid brevröstning ställer väljaren i ordning sin röst och sänder den med vanlig post direkt till resp. valnärnnd.

Kommittén föreslår en viss utvidgning av brevröstningen. De väljare som befinner sig på ett fartyg i utrikes fart skall enligt förslaget kunna brevrösta.

När det gäller forrnföreskrifterna vid brevröstningen föreslår kommittén att kravet på att väljaren skall bifoga sitt röstkort till brevrösten tas bort. Kravet på att brevrösten skall vara försedd med poststämpel som klart visar att rösten sänts från ett land där brevröst- ning är tillåten skall dock finnas kvar.

Identitetskontroll i vallokal

Kommittén tar upp frågan om det skall införas ett obligatoriskt krav på att väljarna skall legitimera sig när de röstar i sin vallokal. Något sådant krav finns det f.n. inte. Vid röstning på posten eller vid utlandsmyndighet är det däremot obligatoriskt att en väljare legitimerar sig om de inte är kända för röstmottagaren. Kommittén anser inte att motsvarande regel nu bör införas vid röstning i vallokal. Med en sådan regel skulle man kunna riskera att vissa av de väljare som saknar legitimation inte kan delta i val.

Ängerröstning

Enligt gällande bestämmelser har den som röstat på posten, eller förtidsröstat på annat sätt, alltid möjlighet att ångra sig och ändå rösta i sin vallokal. I så fall gäller den röst som lämnats i vallokalen. Denna möjlighet, som finns hela valdagen ända fram till dess vallokalen stängs, leder till valadministrativa problem och försenar det preliminä- ra valresultatet. Kornmittén föreslår därför att möjligheten att ångerrösta begränsas något. Den som förtidsröstat skall kunna ångerrösta i sin vallokal fram till klockan 17.00. Härigenom vidgas förutsättningarna för en mer flexibel och kostnadseffektiv valadmini-

stration. Dessutom kan valförfarandet bli säkrare och det preliminära valresultatet tas fram tidigare på valkvällen utan att kostnaderna för valet ökar.

Särskilda röstmottagningsställen

Det centrala myndighetsansvaret för poströstningen, inklusive ansvaret för institutionsröstningen och röstning på tillfälliga postkontor på valdagen, har i samband med Postens bolagisering förts över till Riksskatteverket (RSV). Kommittén föreslår att RSV skall kunna bestämma att den röstmottagning som sker på vårdinrättningar eller andra institutioner, söndagen före valdagen skall kunna anordnas inte bara av Posten AB utan också av någon annan t.ex kommunens valnämnd. Motsvarande föreslås när det gäller den röstmottagning som , kan anordnas på valdagen. Den lokal som inrättas för röstningen skall kallas särskilt röstmottagningsställe.

Överklagande av val

Kommittén föreslår att det, till skillnad från i dag, skall vara möjligt att pröva en skrivelse med ett överklagande som ges in innan valutgången är formellt fastställd. Vidare föreslås att partier skall underrättas om vissa beslut som gäller utseende av efterträdare och ersättare under valperioden.

Genomförande och kostnader

Flertalet av de förslag som läggs fram fordrar förberedelser bl.a. i form av utvecklande av nya ADB—rutiner, utbildning för dem som arbetar med val eller information till allmänheten. Detta gäller särskilt det nya röstlängdssystemet. Kommittén anser därför och med hänsyn till att försöksverksamhet av olika slag planeras inför 1994 års val att de framlagda förslagen bör genomföras först efter detta val.

Från kostnadssynpunkt är det framför allt förslaget om nya regler för framställning av röstkort och röstlängder som är av intresse. Vissa initialkostnader kan komma att uppstå för maskinell utrustning liksom för att utveckla ADB-system. Dessa kostnader bedöms dock kompen— seras av de långsiktiga besparingar som det nya systemet leder till. Övriga förslag som läggs fram påverkar inte nämnvärt kostnaderna för valet.

1. Förslag till Vallag

1 kap. Allmänna bestämmelser Tillämpningsområde

1 & Denna lag gäller för val till riksdagen och för val till landstings- och kommunfullmäktige.

Vem har rösträtt

2 & Rösträtt vid val till riksdagen har svenska medborgare som har fyllt 18 är senast på valdagen och som är bosatta i landet. Detta regleras i 3 kap. 2 & regeringsformen.

Svenska medborgare som har fyllt 18 är senast på valdagen men inte är bosatta i landet har rösträtt om de någon gång har varit folk- bokförda här.

3 & Rösträtt vid val till landstingsfullmäktige har den som har fyllt 18 är senast på valdagen och är folkbokförd i en kommun inom lands- tinget. Rösträtt vid val till kommunfullmäktige har den som har fyllt 18 är senast på valdagen och är folkbokförd i kommunen.

Personer som inte är svenska medborgare har rösträtt vid val till landstings- och kommunfullmäktige bara om de har varit folkbokförda i landet den 1 november de tre åren närmast före valåret.

Dessa bestämmelser om rösträtt för val till landstings- och kommun- fullmäktige finns i 4 kap. 2-4 && kommunallagen (19911900).

Vem är röstberättigad

4 5 För att vara röstberättigad i ett val måste man finnas i den röstlängd som upprättats för valet. Närmare bestänunelser om röstlängd finns i 7 kap.

Vem är valbar

5 & Bara den som har rösträtt vid val till riksdagen är valbar till riks- dagen. Detta regleras i 3 kap. 10 5 regeringsformen.

6 5 Bara den som har rösträtt vid val till landstings- eller kommun- fullmäktige är valbar i ett sådant val. Dessa bestämmelser om valbarhet till landstings- och kommunfullmäktige finns i 4 kap. 5 och 6 55 kommunallagen (1991:900).

När skall val hållas 7 5 Val skall alltid hållas på en söndag. Ordinarie val

8 & Ordinarie val till riksdagen och ordinarie val till landstings- och kommunfullmäktige skall hållas samma dag. Valdag skall vara tredje söndagen i september.

Ordinarie val till riksdagen skall hållas vart tredje år. Detta regleras i 3 kap. 3 & regeringsformen.

Extra val

9 & Vid extra val till riksdagen som beslutas av regeringen enligt 3 kap. 4 & regeringsformen skall regeringen bestämma vilken dag som skall vara valdag. Ett sådant extra val skall hållas inom tre månader från regeringens beslut. Efter val till riksdagen får regeringen inte besluta om extra val förrän tre månader har gått från den nyvalda riksdagens första sammanträde. Inte heller får regeringen besluta om extra val under tid då dess ledamöter, efter det att samtliga ledamöter har entledigats, uppehåller sina befattningar till dess att en ny regering skall tillträda. Detta regleras i 3 kap. 4 & regeringsformen.

Har riksdagen fyra gånger förkastat riksdagens talmans förslag till statsminister skall extra val till riksdagen hållas. Vid ett sådant extra val till riksdagen skall riksdagens talman efter samråd med den centrala valmyndigheten bestämma vilken dag som skall vara valdag. Om inte ordinarie val till riksdagen ändå skall hållas skall extra val hållas inom tre månader. Detta regleras i 6 kap. 3 & regeringsformen.

Omval

10 5 Vid omval till riksdagen skall regeringen bestämma vilken dag som skall vara valdag.

Vid omval till landstings- eller kommunfullmäktige skall den centrala valmyndigheten efter samråd med länsstyrelsen bestämma vilken dag som skall vara valdag.

När indelningen i landsting eller kommuner ändras

11 5 Om en ändrad indelning i landsting eller kommun skall träda i kraft den 1 januari året efter det år då ordinarie val hålls till lands- tings- och konununfullmäktige, skall redan det valet avse landstinget och kommunen enligt den nya indelningen.

Valmyndigheter

12 5 Det skall finnas en central valmyndighet. Regeringen skall bestämma vilken myndighet som skall vara central valmyndighet.

13 & Länsstyrelsen skall vara regional valmyndighet.

14 5 I varje kommun skall det finnas en valnämnd. Valnämnden skall vara lokal valmyndighet.

Valnämnden skall ha tillgång till personal i den omfattning som be- hövs för att nämnden skall kunna utföra sina uppgifter. Det som en kommun, en valnämnd och valförrättarna är skyldiga att göra enligt denna lag skall bekostas av kommunen.

För valnämnden gäller det som sägs om nämnder i kommunallagen (1991:900).

15 5 Om en ändrad kommunal indelning innebär att en ny kommun bildas, skall de indelningsdelegerade välja ledamöter till valnämnden och ersättare för dessa innan ändringen träder i kraft. Detta skall de göra snarast möjligt under året före ikraftträdandet.

Valprövningsnämnden

16 5 Det skall finnas en valprövningsnämnd som utses av riksdagen. Detta regleras i 3 kap. 11 & regeringsformen. Valprövningsnämnden är sista instans för överklagande av val och av sådana beslut där det särskilt anges att beslutet får överklagas till nämnden.

2 kap. Valkretsar

Valkrets

1 5 För val skall finnas valkretsar. En valkrets är ett geografiskt avgränsat område för vilket det skall väljas ledamöter till den be- slutande församling som valet gäller.

Val till riksdagen

2 & Vid val till riksdagen är landet indelat i 29 valkretsar. Dessa är

1 2

NOOOXIOXUl-PU)

10 11 12 13

14

15 16 17

18

19

20 21 22 23 24 25

Stockholms kommun, Stockholms läns valkrets (Stockholms län med undantag av Stockholms kommun), Uppsala län, Södermanlands län,

Östergötlands län, Jönköpings län, Kronobergs län,

Kalmar län, Gotlands län, Blekinge län, Kristianstads län, Malmö kommun, Malmöhus läns norra valkrets (Bjuvs, Eslövs, Helsingborgs, Höganäs, Hörby, Höörs, Landskrona och Svalövs kommuner), Malmöhus läns södra valkrets (Burlövs, Kävlinge, Lomma, Lunds, Skurups, Sjöbo, Staffanstorps, Svedala, Trelleborgs, Vellinge och Ystads kommuner), Hallands län, Göteborgs kommun, Bohusläns valkrets (Göteborgs och Bohus län med undantag av Göteborgs kommun), Älvsborgs läns norra valkrets (Ale, Alingsås, Bengtsfors, Dals- Eds, Färgelanda, Herrljunga, Lerums, Lilla Edets, Melleruds, Trollhättans, Vårgårda, Vänersborgs och Åmåls kommuner), Älvsborgs läns södra valkrets (Borås, Marks, Svenljunga, Tranemo och Ulricehamns kommuner), Skaraborgs län, Värmlands län, Örebro län, Västmanlands län, Kopparbergs län, Gävleborgs län,

26 Västernorrlands län, 27 Jämtlands län, 28 Västerbottens län, och 29 Norrbottens län.

Val till landstingsfullmäktige

3 5 För val till landstingsfullmäktige skall landsting delas in i valkretsar.

En valkrets skall omfatta en eller flera kommuner om inte annat följer av 4 5 andra stycket.

4 & En valkrets bör utformas så att den kan beräknas få minst åtta fasta valkretsmandat enligt bestämmelserna i 3 kap. 5 och 6 55. Den bör ha en sammanhängande gränslinje.

En del av en kommun får bilda en valkrets tillsammans med en annan kommun, en del av en annan kommun eller delar av andra kommuner, om valkretsen annars inte kan beräknas få minst åtta fasta valkretsmandat. En kommun får också delas in i två eller flera valkret- sar, om man på så sätt kan uppnå en lämpligare valkretsindelning.

5 5 Om en kommun delas in i två eller flera valkretsar för val till landstingsfullmäktige och om kommunen är indelad i valkretsar för val till kommunfullmäktige, skall gränsen för en valkrets för val till landstingsfullmäktige sammanfalla med gränsen för en valkrets för val till kommunfullmäktige.

Val till kommunfullmäktige

6 5 För val till kommunfullmäktige är kommunen valkrets om inte annat följer av andra stycket.

Om en kommun har fler än 6 000 röstberättigade, får kommunen delas in i flera valkretsar. Om det finns fler än 24 000 röstberättigade i en kommun eller om det för kommunen skall utses minst 51 fullmäktige, skall kommunen delas in i flera valkretsar. En kommun som har färre röstberättigade än 6 000 får delas in i flera valkretsar bara om det finns synnerliga skäl därför att kommunen sträcker sig över ett betydande geografiskt område eller har andra geografiska för- hållanden som motiverar en sådan indelning.

Antalet röstberättigade i en kommun skall beräknas på grundval av uppgifterna i folkbokföringens aviseringsregister den 1 juli det år beslutet om valkretsindelning fattas.

7 5 En valkrets skall utformas så att den kan få minst femton kom- munfullmäktige. Den bör ha en sammanhängande gränslinje. En församling skall lämnas odelad eller i vart fall inte delas in i fler än två kretsar. Antalet fullmäktige för hela kommunen skall fördelas lika mellan valkretsarna om det kan ske utan svårighet.

Beslut om valkretsindelning

8 & Indelningen i valkretsar för val till landstingsfullmäktige skall be- slutas av fullmäktige, sedan kommunerna har fått tillfälle att yttra sig. För att gälla skall beslutet vara fastställt av länsstyrelsen.

9 & Indelningen i valkretsar för val till kommunfullmäktige skall beslutas av fullmäktige. För att gälla skall beslutet vara fastställt av länsstyrelsen.

T id för beslut om indelning i valkretsar

10 & Landstings- och kommunfullmäktiges beslut om ändrad indelning i valkretsar skall meddelas senast den 31 oktober året före det valår då den nya indelningen skall gälla för första gången.

11 & Regeringen eller den myndighet som beslutar om ändring i landets indelning i landsting eller kommuner kan, om det behövs, be- stämma att beslut om indelning i valkretsar får meddelas senare än som sägs i 10 &.

Överklagande 12 & Landstings- och kommunfullmäktiges beslut om indelning i valkretsar får inte överklagas.

Länsstyrelsens beslut om valkretsindelning enligt 8 och 9 55 får överklagas hos Valprövningsnämnden.

3 kap. Valkretsmandat

Mandaten i riksdagen

1 & Riksdagen består av 349 ledamöter. De 349 mandaten består av 310 fasta valkretsmandat och 39 utjämningsmandat. Detta regleras i 3 kap. 6 & regeringsformen.

Närmare bestämmelser om hur fasta valkretsmandat och utjäm— ningmandat fördelas finns i 18 och 20 kap.

2 & Den centrala valmyndigheten skall för val till riksdagen besluta hur många fasta valkretsmandat som varje valkrets skall ha. Det skall göras på följande sätt.

Varje valkrets skall få ett fast valkretsmandat för varje gång som antalet röstberättigade i valkretsen är jämnt delbart med en trehund- rationdel av antalet röstberättigade i hela landet.

Om inte alla fasta valkretsmandat kan fördelas på detta sätt får valkretsarna de återstående mandaten i tur och ordning efter de överskott som uppstår vid beräkningen. När överskottstalen är lika stora i två eller flera valkretsar skall lotten avgöra vilken valkrets som skall få mandatet.

Antalet röstberättigade skall beräknas på grundval av uppgifterna i folkbokföringens aviseringsregister den 1 november året före beslutet om fasta valkretsmandat fattas.

3 & Ändrad länsindelning eller ändrad kommunal indelning skall beaktas vid val till riksdagen redan från och med den dagen ändringen har beslutats, om beslutet kommer att påverka antalet fasta valkrets— mandat och det träder i kraft den 1 januari året efter det år då ordinarie val till riksdagen har hållits.

Mandaten i landstingsfullmäktige

4 & Landstingsfullmäktige beslutar hur många mandat som fullmäktige skall ha. Detta framgår av 5 kap. 1 & kommunallagen (19911900).

5 & Mandaten i landstingsfullmäktige består av fasta valkretsmandat och utjämningsmandat.

Nio tiondelar av mandaten är fasta valkretsmandat. Om talet blir brutet när antalet fasta valkretsmandat beräknas, skall det rundas av till närmast lägre hela tal. Återstående mandat är utjämningsmandat.

Närmare bestämmelser om hur fasta valkretsmandat och utjäm- ningmandat fördelas finns i 18 och 20 kap.

6 & Länsstyrelsen skall besluta hur många fasta valkretsmandat som varje valkrets skall ha. Det skall göras på följande sätt.

Antalet röstberättigade i landstinget delas med antalet fasta valkretsmandat och därefter delas antalet röstberättigade i varje valkrets med det tal som blir resultatet av den beräkningen. Varje gång som antalet röstberättigade i en valkrets är jämnt delbart med detta tal får den valkretsen ett mandat.

Om inte alla fasta valkretsmandat kan fördelas på detta sätt får valkretsarna de återstående mandaten i tur och ordning efter de överskott som uppstår vid beräkningen. När överskottstalen är lika stora i två eller flera valkretsar skall lotten avgöra vilken valkrets som skall få mandatet.

Antalet röstberättigade i landstinget skall beräknas på grundval av uppgifterna i folkbokföringens aviseringsregister den 1 november året före valåret.

Mandaten i kommunfullmäktige

7 % Kommunfullmäktige skall besluta hur många mandat som fullmäktige skall ha. Detta framgår av 5 kap. 1 & kommunallagen (19911900). Samtliga mandat i fullmäktige är fasta mandat.

8 & När en kommun är indelad i flera valkretsar skall länsstyrelsen besluta hur många mandat som varje valkrets skall ha. Det skall göras på följande sätt.

Antalet röstberättigade i kommunen delas med antalet mandat och därefter delas antalet röstberättigade i varje valkrets med det tal som blir resultatet av den beräkningen. Varje gång som antalet röstbe- rättigade i en valkrets är jämnt delbart med detta tal får den valkretsen ett mandat.

Om inte alla mandat kan fördelas på detta sätt får valkretsarna de återstående mandaten i tur och ordning efter de överskott som uppstår vid beräkningen. När överskottstalen är lika stora i två eller flera valkretsar skall lotten avgöra vilken valkrets som skall få mandatet.

Antalet röstberättigade i kommunen skall beräknas på grundval av uppgifterna i folkbokföringens aviseringsregister den 1 november året före valåret.

9 5 Om antalet mandat som en valkrets får enligt 8 5 inte blir minst femton, skall antalet ändå bestämmas till femton. Antalet mandat i övriga kretsar skall då jämkas i motsvarande utsträckning. I ett sådant fall skall valkretsindelningen omprövas före nästa val.

När skall fördelningen mellan valkretsarna av de fasta mandaten beslutas

10 5 Den centrala valmyndighetens beslut enligt 2 & och länsstyrelsens beslut enligt 6, 8 och 9 åå om antalet fasta valkretsmandat skall med- delas senast den 30 april det år då ordinarie val skall hållas.

11 & Regeringen eller den myndighet som beslutar om ändring i landets indelning i landsting eller kommuner kan, om det behövs, be- stämma att beslut om fördelning av mandat får meddelas senare än som sägs i 10 &.

Överklagande

12 & Hos Valprövningsnämnden får överklagas - den centrala valmyndighetens beslut enligt 2 5 om antalet valkretsmandat vid val till riksdagen, och länsstyrelsens beslut enligt 6, 8 och 9 55 om antalet valkrets- mandat för val till landstings— och kommunfullmäktige.

4 kap. Valdistrikt och valförrättare

Valdistrikt

1 5 Varje kommun skall delas in i geografiskt avgränsade röstnings— områden. Ett sådant område kallas valdistrikt.

2 & Om kommunen har fler än en valkrets för val till kommun- fullmäktige, skall varje sådan krets bilda ett eller flera valdistrikt.

3 & Ett valdistrikt bör omfatta 1 200 - 1 500 röstberättigade. Om det finns särskilda skäl får ett valdistrikt omfatta fler än 1 800 eller färre än 300 röstberättigade.

På förslag av fullmäktige i kommunen skall länsstyrelsen besluta om kommunens indelning i valdistrikt. Kommunen skall se över indel- ningen året närmast före det år då ordinarie val till riksdagen skall hållas.

Om det behövs får länsstyrelsen självmant besluta om indelningen i valdistrikt. Innan länsstyrelsen fattar ett sådant beslut skall fullmäkti- ge i kommunen få tillfälle att yttra sig.

Tid för beslut om indelning i valdistrikt 4 & Länsstyrelsens beslut om indelning i valdistrikt skall meddelas senast den 30 november året före det år då beslutet skall tillämpas för första gången.

5 & Regeringen eller den myndighet som beslutar om ändring i landets indelning i landsting eller kommuner kan, om det behövs, bestämma

att beslut om indelning i valdistrikt får meddelas senare än som sägs i 4 &. Länsstyrelsen skall omedelbart kungöra beslutet i ortstidning inom valdistrikten.

Valförrättare

6 & När val skall hållas enligt denna lag skall valnämnden utse minst fyra personer att vara valförrättare i varje valdistrikt. Nänmden skall förordna en av dessa att vara ordförande och en att vara ersättare för ordföranden.

Vid röstningen skall minst tre av valförrättarna vara närvarande. En av dessa skall vara ordföranden eller ordförandens ersättare.

7 5 Alla som år valbara till ledamöter i valnämnden är skyldiga att ta emot ett uppdrag som valförrättare, om de inte har ett giltigt hinder.

Överklagande

8 & Länsstyrelsens beslut enligt 3 5 i ärenden om indelning i valdi- strikt får överklagas hos Valprövningsnämnden.

Om en valnämnd har beslutat att inte godta ett hinder mot att ta emot ett uppdrag som valförrättare, får detta beslut överklagas hos länsstyrelsen. Tiden för överklagande räknas från den dag beslutet meddelades. Länsstyrelsens beslut får inte överklagas.

5 kap. Skydd för partibeteckningar

Partibeteckning skyddas genom registrering och anmälan av kandida- ter

] 5 En partibeteckning kan skyddas vid val. För att få ett sådant skydd skall partiet registrera partibeteckningen och anmäla kandidater till valet.

2 & Skyddet för en registrerad partibeteckning består i att namn på valsedel för partiet anses obefintliga om valsedeln inte som första namn tar upp namnet på någon av de kandidater som partiet anmält till valet enligt 13 5.

Särskilda bestämmelser om valsedlar med registrerad partibeteck— ning finns i 6 kap. 5 5 och 18 kap. 11 5.

Ansökan om registrering

3 5 Ansökan om registrering av en partibeteckning görs hos den centrala valmyndigheten. För att partiets beteckning skall registreras skall kraven i 4-7 55 vara uppfyllda.

4 5 Ansökan om registrering av en partibeteckning skall vara skriftlig. I ansökan skall det stå för vilket slag av val som partiet söker registre- ring. Om ansökan gäller registrering för val till landstings- eller kommunfullmäktige skall partiet också ange för vilket landsting eller vilken kommun det begär registrering. Med ansökan skall följa för— klaringar enligt 7 5 eller ett intyg av notarius publicus att sådana för- klaringar har visats upp för henne eller honom.

5 5 Ansökan om registrering av en partibeteckning skall ha kommit in till den centrala valmyndigheten senast den sista februari det år då val skall hållas för att partibeteckningen skall kunna få skydd vid valet. Om ansökan gäller ett annat val än ordinarie val till riksdagen eller ordinarie val till landstings- och kommunfullmäktige, skall ansökan ha kommit in inom en vecka efter det att beslutet om valdag har med- delats.

Villkor för registrering

6 5 Den centrala valmyndigheten skall registrera en partibeteckning om följande villkor är uppfyllda.

1. Partibeteckningen består av eller innehåller ord.

2. Partiet är inte en underavdelning av en politisk sammanslutning.

3. En ansökan om registrering för val till riksdagen har dokumen- terat stöd av minst 1 500 röstberättigade i hela landet, om inte partiet är representerat i riksdagen.

4. En ansökan om registrering för val till landstings- eller kom- munfullmäktige har dokumenterat stöd av minst 100 respektive minst 50 röstberättigade i det landsting eller den kommun som ansökan gäller.

5. Partibeteckningen kan inte förväxlas med en beteckning

- som redan är registrerad, eller - som ett parti redan ansökt om att få registrerad, om beteckning- arna skulle komma att bli registrerade för samma val.

6. Partibeteckningen kan inte förväxlas med en beteckning som tidigare gällt för samma slag av val men som avregistrerats för högst fem år sedan på grund av namnbyte. I 9 5 finns bestämmelser om undantag från kravet i 4.

7 & De som enligt 6 & 3 stöder en ansökan om registrering skall själva skriva under en förklaring om stödet. Förklaringen skall också innehålla personnummer och folkbokföringsort.

För vilka val gäller registreringen

8 5 Om en partibeteckning registreras för val till riksdagen, gäller registreringen också för val till landstings- och kommunfullmäktige i hela landet. Registreras en partibeteckning för val till landstings— fullmäktige i ett landsting, gäller registreringen val i det landstinget och val till kommunfullmäktige i de kommuner som ligger inom lands- tinget. Registreras en partibeteckning för val till kommunfullmäktige i en kommun, gäller registreringen val i den kommunen.

9 5 Om ett parti som har registrerat en partibeteckning går med på det, kan ett annat parti få samma beteckning registrerad - för val till riksdagen även om beteckningen redan är registrerad för val till landstings- eller kommunfullmäktige, eller - för val till landstingsfullmäktige, även om partibeteckningen redan är registrerad för val till kommunfullmäktige inom lands- tinget. Detta gäller också om det första partiets ansökan ännu inte lett till registrering, när det andra partiet lämnar in sin ansökan.

Ombud skall anmälas

10 5 Ett parti som fått sin partibeteckning registrerad skall anmäla ett ombud till den centrala valmyndigheten inom en månad efter det att registreringen av partibeteckningen har kungjorts enligt 12 5. De ombud som partierna har anmält är behöriga att lämna medgi— vande enligt 9 5.

När avregistreras partibeteckningar

11 & En registrerad partibeteckning skall tas bort ur registret om - partiet begär det, - partiet inte har anmält kandidater för två ordinarie val i följd till riksdagen eller till landstings- eller kommunfullmäktige, eller partiet inte har anmält ett ombud enligt 10 å.

Kungörelse av registrering och avregistrering

12 få När en partibeteckning har registrerats eller tagits bort ur registret, skall den centrala valmyndigheten kungöra detta i Post- och Inrikes Tidningar.

Anmälan av kandidater

13 5 Anmälan av kandidater skall göras hos den centrala valmyndig- heten eller, om regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer föreskriver det, länsstyrelsen.

14 & Anmälan av kandidater skall göras skriftligen av partiets ombud eller av en person som ombudet utsett. Kandidaterna skall skriftligen förklara att de gett partiet tillstånd att anmäla dem. Förklaringen skall skickas med anmälan.

15 5 För val till riksdagen skall partiet anmäla minst fyra och högst femton kandidater i en viss valkrets. För val till landstingsfullmäktige skall partiet som kandidater anmäla minst fyra och högst trettio per- soner folkbokförda i landstinget och som kandidater för val till kommunfullmäktige minst fyra och högst tjugo personer folkbokförda i kommunen.

Bristfällig anmälan av kandidater

16 5 Om en anmälan eller en förklaring som fogats till den inte är fullständig skall den myndighet som tagit emot handlingen genast un- derrätta den som anmält kandidaterna. I underrättelsen skall det anges när anmälan senast skall ha ändrats eller kompletterats. Ärendet skall slutligt prövas av den centrala valmyndigheten så snart som möjligt efter denna tidpunkt.

17 & Kandidaters namn skall anses som obefintliga, om partiet inte kan visa att det har fått kandidaternas tillstånd att anmäla dem.

Tidpunkten för anmälan av kandidater

18 5 Den centrala valmyndigheten skall inför varje val — bestämma när kandidaterna senast skall anmälas, - kungöra denna tidpunkt i Post- och Inrikes Tidningar, och underrätta varje parti som registrerat sin partibeteckning om tid- punkten.

Listor över anmälda kandidater

19 & Den centrala valmyndigheten skall för varje slag av val och för varje riksdagsvalkrets, varje landsting och varje kommun upprätta listor över de kandidater som partierna anmält. Listorna skall skickas till den som ansvarar för den särskilda röstmottagningen i varje kommun och till Posten Aktiebolag.

Om röstning skall anordnas hos en utlandsmyndighet skall den centrala valmyndigheten om möjligt skicka listorna också till myndig- heten.

Listorna för varje riksdagsvalkrets, landsting och kommun skall den centrala valmyndigheten så snart som möjligt skicka till länsstyrelsen.

Överklagande

20 & Den centrala valmyndighetens beslut i ärenden enligt detta kapitel får överklagas hos Valprövningsnämnden.

6 kap. Valsedlar Valsedlars utformning och innehåll

1 & Till valsedlar skall användas de särskilda valsedlar som hålls till handa av den centrala valmyndigheten.

2 & Valsedlarna skall vara lika till storlek och material. För val till riksdagen skall användas gula, för val till landstingsfullmäktige blå och för val till kommunfullmäktige vita valsedlar.

Den centrala valmyndigheten får förse valsedlar med en särskild beteckning för att underlätta räkningen av dem.

3 5 På en valsedel skall det finnas en partibeteckning. En valsedel bör dessutom innehålla

1. namn på en eller flera kandidater,

2. en valkretsbeteckning som visar för vilken valkrets valsedeln är

avsedd, och

3. en valbeteckning som visar för vilket val valsedeln gäller. Varje kandidat bör identifieras på ett sådant sätt att det klart framgår vem som avses, till exempel genom att kandidatens yrke eller sysselsättning anges.

4 & Om en valsedel innehåller fler än ett kandidatnamn, skall namnen förses med nummer och tas upp i nummerordning under varandra.

5 5 En valsedel med en registrerad partibeteckning som innehåller namn på kandidater skall som första namn ta upp namnet på en kandidat som den centrala valmyndigheten enligt 5 kap. 19 & antecknat på listan över partiets anmälda kandidater.

I 18 kap. 11 ä 3 finns bestämmelser om valsedlar som inte uppfyller detta krav.

När någon inte samtyckt till att vara kandidat

6 & Den som har angetts som kandidat på en valsedel som hålls till handa vid ett val utan att ha samtyckt till det kan anmäla detta till länsstyrelsen. Anmälan skall göras skriftligen. Ett exemplar av valsedeln skall skickas med anmälan.

Länsstyrelsen skall föra en förteckning över de anmälningar som kommer in före valet.

Hur valsedlar kan beställas och hur de hålls till handa

7 & Den centrala valmyndigheten förser på beställning varje parti med valsedlar till det antal partiet önskar.

8 & Staten svarar för kostnaden för valsedlar till ett antal som mot- svarar tre gånger antalet röstberättigade i valkretsen för ett parti som deltar i riksdagsvalet, om partiet vid detta val får eller vid något av de två senaste riksdagsvalen har fått mer än en procent av rösterna i hela landet. Detta gäller också ett parti som, utan att ha uppnått den an- givna röstandelen, är eller genom valet blir representerat i riksdagen.

9 & Staten svarar för kostnaden för valsedlar till ett antal som motsva- rar tre gånger antalet röstberättigade i valet för ett parti som deltar i val till landstings- eller kommunfullmäktige, om partiet är eller genom valet blir representerat i fullmäktige.

10 5 Vid tillämpning av 8 och 9 55 beräknas antalet röstberättigade på grundval av uppgifterna i folkbokföringens aviseringsregister den 1 november året före valet.

11 5 Den centrala valmyndigheten levererar bara valsedlar som beställaren betalar i förskott, om valsedlarna beställs av ett aimat parti

än som sägs i 8 och 9 55 eller av någon annan än den som är behörig företrädare för partiet.

12 & Om ett parti har betalat valsedlarna i förskott och om partiet enligt 8 och 9 55 har rätt att vid valet få kostnadsfria valsedlar, skall förskottet betalas tillbaka. Återbetalningen får motsvara högst vad staten skall svara för enligt 8 och 9 55.

Belopp som betalas tillbaka betalas till partiet oavsett vem som har betalat förskottet.

13 & Den centrala valmyndigheten förser på beställning valsedlarna utan särskild ersättning med partibeteckning, kandidatnamn samt valkrets- och valbeteckningar.

När skall valsedlar beställas

14 & Före ett val skall den centrala valmyndigheten bestämma den sista dag då valsedlar skall ha beställts för att de skall kunna levereras 45 dagar före valdagen. I särskilda fall får myndigheten bestämma en senare dag för beställning och leverans.

Om en beställning kommer in senare än vad den centrala valmyn— digheten har bestämt, hålls valsedlar till handa bara om de kan levereras före valdagen och utan att leveransen av tidigare gjorda be- ställningar försenas.

15 & Den centrala valmyndigheten har rätt att få hjälp av länsstyrelsen i ärenden enligt detta kapitel.

Överklagande

16 & Den centrala valmyndighetens beslut i ärenden enligt detta kapitel får överklagas hos Valprövningsnämnden.

7 kap. Röstlängder och röstkort

Vem skall finnas i röstlängd

1 & Röstlängderna för val till riksdagen skall innehålla alla svenska medborgare som fyller 18 är senast på valdagen och som är eller har varit folkbokförda i landet.

Svenska medborgare som inte har varit folkbokförda i landet någon gång under de senaste tio åren skall tas upp i en röstlängd bara om de

anmäler att de vill finnas i den. Den som gjort en sådan anmälan skall finnas i längden i tio år från dagen för anmälan. I fråga om anmälan se också 9 5.

2 & Röstlängderna för val till landstings- och kommunfullmäktige skall innehålla I. alla svenska medborgare som fyller 18 är senast på valdagen och som är folkbokförda i landstinget respektive kommunen, och 2. alla utlänningar som fyller 18 är senast på valdagen, som år folkbokförda i landstinget respektive kommunen och som har varit folkbokförda i landet den 1 november de tre åren närmast före valåret.

Vilka uppgifter skall en röstlängd grunda sig på

3 5 När det skall hållas val enligt denna lag skall skattemyndigheten upprätta en röstlängd för varje valdistrikt. Det är uppgifterna i folkbokföringens aviseringsregister trettio dagar före valdagen som skall ligga till grund för uppgifterna i röstlängderna.

I vilken röstlängd skall de röstberättigade finnas

4 & De röstberättigade skall tas upp i röstlängden i det valdistrikt där de enligt folkbokföringens aviseringsregister är folkbokförda trettio dagar före valdagen. De som då inte är folkbokförda i landet skall tas upp i röstlängden i det valdistrikt där de senast var folkbokförda. Finns det inte någon uppgift om valdistrikt men finns det en uppgift om i vilken kommun som de röstberättigade senast varit folkbokförda, skall de tas upp i den röstlängd i kommunen som skattemyndigheten bestämmer.

Röstkort

5 5 För var och en som finns i en röstlängd skall skattemyndigheten upprätta ett röstkort. För val som hålls samtidigt skall det upprättas ett gemensamt röstkort. För väljare som inte har någon känd adress skall det upprättas röstkort bara om de begär det.

Ett röstkort skall innehålla uppgift om

1. väljarens namn och nummer i röstlängden, och

2. vilka val som väljaren får delta i. Röstkortet bör också innehålla annan information om valet.

6 & Röstkorten skall skickas ut så snart som möjligt dock senast i så god tid att de kan beräknas vara väljare som är folkbokförda i landet till handa senast tjugo dagar före valdagen.

7 5 Den centrala valmyndigheten bör informera allmänheten om när röstkort kommer att skickas ut.

8 & Väljare som har förlorat sitt röstkort eller inte har fått något röst- kort skall få ett duplettröstkort om de begär det.

Duplettröstkort skall beställas hos skattemyndigheten. De som vill ha ett duplettröstkort skall lämna uppgift om sitt fullständiga namn och personnummer.

Anmälan om adress

9 & En anmälan om adress från svenska medborgare som inte är folkbokförda i landet skall anses också som en anmälan om att vilja finnas i röstlängden, om dessa amnälan gör det skriftligen till en skattemyndighet eller till den centrala valmyndigheten. Blanketter för anmälan skall finnas hos 1. skattemyndigheterna, 2. den centrala valmyndigheten, och 3. de svenska utlandsmyndigheter som den centrala valmyndigheten bestämmer.

Rättelse av uppgifteri en röstlängd

10 & De som anser att röstlängden innehåller felaktiga uppgifter om dem skall senast måndagen före valdagen skriftligen begära att uppgifterna rättas. Detta gäller också dem som anser sig vara felaktigt uteslutna ur röstlängden. Det som hänt senare än trettio dagar före valdagen får inte ligga till grund för rättelse.

Frågor om rättelse skall prövas av skattemyndigheten.

11 5 Den centrala valmyndigheten bör informera allmänheten om hur man kan begära rättelse av röstlängden.

12 & När samtliga beslut om rättelser förts in i en röstlängd skall den så snart som möjligt sändas till den kommun där valdistriktet ligger.

Överklagande

13 & Skattemyndighetens beslut i ett ärende om rättelse får överklagas bara i samband med att det val överklagas för vilket röstlängden har upprättats. I ett sådant ärende får bara de bevis åberopas som har visats upp för skattemyndigheten.

8 kap. Kuvert

1 5 För val skall det finnas - valkuvert, - ytterkuvert för budröst, och - fönsterkuvert. Kuverten hålls till handa bara genom den centrala valmyndigheten.

2 & Valkuvert skall vara utformade på ett sådant sätt att färgen på den valsedel som väljaren lagt i kuvertet kan ses utan att valhemligheten avslöjas.

3 & Valkuvert och ytterkuvert för budröst skall i god tid före valet finnas

1. hos valnänmder,

2. på de postkontor där röstning skall anordnas,

3. hos den som ansvarar för den särskilda röstmottagningeni varje

kommun, och

4. hos de utlandsmyndigheter som skall anordna röstmottagning. Sådana kuvert skall också finnas hos Posten Aktiebolags lantbrev- bärare som skall ta hand om ytterkuvert för budröst och hos de personer som av valnämnden fått i uppdrag att hålla till handa val- kuvert och ytterkuvert.

Fönsterkuvert för röstning på postkontor, på särskilda röstmottag- ningsställen inom landet och på sådana röstmottagningsställen som inrättas av en utlandsmyndighet skall i god tid före valet finnas hos respektive röstmottagare.

4 & Ett parti som vid något av de två senaste riksdagsvalen har fått mer än en procent av rösterna i hela landet skall på begäran få valkuvert och ytterkuvert för budröst utan kostnad.

9 kap. Allmänt om röstning Röstmottagning och röstning 1 5 All röstmottagning skall vara offentlig.

2 & Vid röstningen skall väljaren själv lägga in en valsedel i ett valku— vert för varje val.

Väljare som på grund av ett kroppsligt fel inte kan göra i ordning eller lämna sin röst på föreskrivet sätt får anlita någon som hjälper dem vid röstningen.

Röstningslokaler

3 & Röstning kan anordnas i följande röstningslokaler: vallokaler, Posten Aktiebolags postkontor inom landet, särskilda röstmottagningsställen inom landet, och röstmottagningsställen som utlandsmyndigheter har inrättat.

PVE”?

4 & Kommunen skall se till att det finns lämpliga lokaler som kan användas som vallokaler.

5 5 På valdagen skall väljarna rösta i vallokalen i det valdistrikt där de finns i röstlängden. Väljare som vistas utomlands eller av någon annan anledning inte kan rösta på valdagen i sin vallokal kan rösta i en annan röstningslokal. Väljare får rösta genom bud eller lantbrevbärare enligt 14 kap. Brevrösta får väljare bara enligt lagen (1994:00) om brevröstning i vissa fall.

Röstkort vid röstningen

6 & Väljare som röstar i sin vallokal bör ha med sitt röstkort.

För att få rösta på ett postkontor eller ett särskilt röstmottagnings— ställe inom landet måste väljaren ha med sig sitt röstkort och lämna det till röstmottagaren.

Om de som vill rösta hos en utlandsmyndighet inte har något röstkort skall röstmottagaren fylla i ett adresskort för dem.

Valhemlighet

7 & Väljarnas valhemlighet skall skyddas. I varje röstningslokal skall det finnas ett lämpligt antal platser (valskärmar) där väljarna i avskildhet och utan insyn kan lägga in sina valsedlar i valkuvert.

Utrustning i röstningslokalen

8 5 För varje slag av val som hålls i en vallokal skall det finnas en valurna.

9 5 I varje vallokal skall det finnas den röstlängd som upprättats för valdistriktet.

10 5 I varje röstningslokal skall det finnas ett exemplar av denna lag.

11 5 I en vallokal skall de listor över kandidater som den centrala valmyndigheten upprättat enligt 5 kap. 19 & finnas för valen i den valkrets som valdistriktet hör till. På de postkontor där röstning anordnas och på särskilda röstmottagningsställen inom landet skall sådana listor för valen i samtliga valkretsar finnas. Dessa listor bör också finnas hos de röstmottagningsställen som en utlandsmyndighet inrättat.

12 & I anslutning till varje röstningslokal skall det ordnas en lämplig plats där valsedlar kan läggas ut. Om detta inte är möjligt får en sådan plats i stället ordnas inne i lokalen. På denna plats skall väljarna för varje val ha tillgång till

1. valsedlar med parti- och valbeteckning (partimarkerade valsed-

lar) för varje parti som vid något av de två senaste riksdags- valen har fått mer än en procent av rösterna i hela landet, och

2. blanka valsedlar. Valförrättarna och röstmottagarna skall se till att valsedlar enligt första stycket finns utlagda.

De partier som deltar i valen skall också kunna lägga ut sina valsedlar på denna plats. På postkontor, särskilda röstmottagnings- ställen inom landet och röstmottagningsställen som inrättas av utlands- myndigheter får partierna bara lägga ut partimarkerade valsedlar.

13 5 I varje röstningslokal skall det finnas de kuvert för val som sägs i 8 kap.

Ordning i röstningslokalen

14 å I en röstningslokal eller i ett utrymme intill lokalen får det inte hållas tal. Där får inte heller delas ut tryckta eller skrivna upprop till väljarna eller sättas upp sådana upprop.

I 17 kap. 8 och 9 åå brottsbalken finns bestämmelser om vad som är straffbart i samband med röstning.

15 å Valförrättarna eller röstmottagarna skall ansvara för ordningen i röstningslokalen. Den som finns i röstningslokalen eller i ett utrym- me intill lokalen skall rätta sig efter de regler som valförrättaren eller röstmottagaren meddelar för att röstningen skall kunna genomföras. Blir det sådan oordning där att den inte kan avstyras har valförrättaren eller röstmottagaren rätt att avbryta röstningen.

16 å Om röstningen i en vallokal avbryts skall varje valurna och röstlängden förseglas och förvaras på ett säkert sätt. När röstningen skall fortsätta skall valförrättaren visa dem som är närvarande att för- seglingarna inte har öppnats.

Avbryts röstningen på ett postkontor, på ett särskilt röstmottag- ningsställe inom landet eller hos en utlandsmyndighet skall de kuvert som tagits emot förvaras på ett säkert sätt under avbrottet.

Valförrättning och röstmottagning skall dokumenteras

17 å Valförrättarna skall föra protokoll över valförrättningen i vallokalen. Röstmottagare på postkontor, vid särskilda röstmottag- ningsställen inom landet eller hos en utlandsmyndighet skall fortlöpan— de föra anteckningar över röstningen.

Blanketter för protokoll och anteckningar skall fastställas av den centrala valmyndigheten.

Information om röstning 18 å Den centrala valmyndigheten bör informera allmänheten om tiden och sättet för röstningen och om de bestämmelser i övrigt som gäller för valet.

10 kap. Röstning i vallokal När får röstning pågå i en vallokal

1 å En vallokal skall hållas öppen för röstning mellan klockan 8.00 och 20.00. Om väljarna i distriktet ändå får tillräckligt bra möjligheter att rösta, får den centrala valmyndigheten bestämma att vallokalen i ett visst valdistrikt skall vara öppen för röstning under kortare tid.

2 å När vallokalen har öppnats för röstning, skall den av valförrättar- na som är ordförande visa dem som är närvarande att varje valurna är tom. Sedan får röstningen börja.

3 å Väljare som finns i vallokalen eller på en plats intill lokalen som de har anvisats när tiden för röstning går ut, skall få tillfälle att rösta. Röstningen skall förklaras avslutad, när tiden för röstning i valloka- len har gått ut och de som ,är närvarande har fått tillfälle att rösta.

Hur röstning i vallokal går till

4 å I vallokalen skall valförrättarna ge väljarna ett valkuvert för varje slag av val som de vill delta i och hänvisa dem till en ledig valskärrn. Där skall väljaren lägga en valsedel för varje slag av val i ett valku— vert utan att vika valsedeln.

När väljarna gjort i ordning sina valkuvert skall de lämna kuverten till valförrättaren.

5 å Valförrättarna får begära att väljaren uppger sitt fullständiga nanm och sin födelsetid.

6 å Innan något valkuvert tas emot skall valförrättaren kontrollera att väljarna - finns med som röstberättigade i röstlängden i det val som de vill delta i, och inte redan har röstat i valet. Valförrättaren skall också kontrollera att - väljarna bara har gjort i ordning ett valkuvert för varje slag av val som de är röstberättigade i, det inte finns någon obehörig märkning på något kuvert, och - valkuvert uppenbart innehåller en valsedel.

7 å En valförrättare får inte ta emot ett valkuvert från den som

inte finns med som röstberättigad i röstlängden i det val som valsedeln gäller, eller redan röstat i valet om inte annat sägs i tredje stycket.

Valförrättaren får inte heller ta emot ett valkuvert som

har någon obehörig märkning, eller inte uppenbart innehåller en valsedel. Finns det, enligt 15 kap. 12 å, en preliminär markering i röst- längden att väljaren röstat i ett val får valförrättaren ta emot ett valkuvert för det valet bara om kuvertet lämnas före klockan 17.00.

Om en väljare vill lämna fler än ett valkuvert för ett och samma val, får valförrättaren ta emot bara ett av dessa. På begäran skall väljarens samtliga kuvert för det valet lämnas tillbaka.

8 å Uppfylls de krav som ställs i 6 och 7 åå skall valförrättaren ta emot väljarens valkuvert, i väljarens närvaro lägga det i valurnan för det val valsedeln gäller och markera i röstlängden att väljaren röstat.

Röstning genom bud

9 å Bestämmelser om röstning genom bud finns i 14 kap.

10 å Innan ett ytterkuvert för budröst från ett bud enligt 14 kap. 2-5 åå tas emot i vallokalen skall valförrättaren kontrollera att väljaren

finns med som röstberättigad i röstlängden, inte redan har röstat i valet, på ytterkuvertet skriftligen försäkrat på heder och samvete att väljaren själv gjort i ordning valkuvert och lagt det i ytterkuver- tet i budets och vittnets närvaro och att väljaren på grund av rörelsehinder, sjukdom eller hög ålder inte kan komma person- ligen för att rösta i vallokalen eller annan röstningslokal, och på ytterkuvertet intygat att valkuvert inte gjorts i ordning tidiga- re än vad som är tillåtet enligt 14 kap. 11 å. Valförrättaren skall också kontrollera att

ytterkuvertet är igenklistrat, budet och vittnet på ytterkuvertet skriftligen intygat att väljaren själv har skrivit under försäkran och att de inte känner till något som gör att innehållet i försäkran inte är riktigt, budet antingen är väljarens make, sambo, barn, barnbarn, makes barn, sambos barn, fader, moder, eller syskon, eller är en person som yrkesmässigt eller på ett därmed likartat sätt ger väljaren vård av mera varaktigt slag eller på ett annat sätt brukar hjälpa väljaren i personliga angelägenheter,

vittnet inte är väljarens make, barn, sambo, makes barn eller sambos barn, - budet inte är vittne, - budet skrivit sitt namn, sitt personnummer och sin adress på ytterkuvertet, och budet och vittnet har fyllt 18 år.

11 å Uppfyller ytterkuvertet de krav som ställs i 10 å skall valför- rättaren öppna kuvertet och kontrollera att - ytterkuvertet innehåller valkuvert, - väljarna bara har gjort i ordning ett valkuvert för varje slag av val som de är röstberättigade i, - det inte finns någon obehörig märkning på något kuvert, och - valkuvert uppenbart innehåller en valsedel.

12 å En valförrättare får inte ta emot ett ytterkuvert för budröst från väljare som

inte finns med som röstberättigad i röstlängden, eller - redan röstat i valet om inte annat sägs i fjärde stycket. Valförrättaren får inte heller ta emot ett ytterkuvert som - inte uppfyller kraven i som ställs i 10 och 11 åå . Valförrättaren får inte ta emot ett valkuvert i ett ytterkuvert för budröst som

- har någon obehörig märkning, eller

inte uppenbart innehåller en valsedel.

Finns det, enligt 15 kap. 12 å, en preliminär markering i röst- längden att väljaren röstat i ett val får valförrättaren ta emot ett valkuvert för det valet bara om kuvertet lämnas före klockan 17.00.

Har väljaren gjort i ordning mer än ett valkuvert för något val får valförrättaren inte ta emot något av dem.

13 å Uppfylls de krav som ställs i 10-12 åå skall valförrättaren ta emot väljarens valkuvert, i budets närvaro lägga det i valurnan för det val valsedeln gäller och markera i röstlängden att väljaren röstat.

14 å Ett valkuvert som lämnats i ett ytterkuvert för budröst men som inte tas emot skall innan det lämnas tillbaka till budet läggas in i ett särskilt kuvert. Detta kuvert skall klistras igen.

15 å Ytterkuvert för budröst som har öppnats av valförrättare enligt 10 å skall tas om hand av valförrättarna och överlämnas till valnämn- den. Nämnden skall förvara det under valperioden.

Valskjutsar

16 å Kommunen bör ordna valskjutsar på valdagen för väljare som bor avlägset eller isolerat och för vilka det blir dyrt eller tar lång tid att ta sig till vallokalen.

11 kap. Röstning på postkontor På vilka postkontor skall röstning anordnas

1 å När val skall hållas skall den centrala valmyndigheten efter samråd med Posten Aktiebolag bestämma på vilka postkontor röstmottagning skall anordnas. Vid val till riksdagen och vid ordinarie val till lands- tings- eller kommunfullmäktige skall röstmottagning alltid anordnas på minst ett postkontor i varje kommun.

Under vilken periodfår man poströsta

2 å På de postkontor där röstmottagning anordnas skall det vid ordina- rie val till riksdagen och vid ordinarie val till landstings- och kom- munfullmäktige vara möjligt att rösta från och med den tjugonde dagen före valdagen till och med valdagen. Vid andra val skall det vara möjligt att rösta på dessa postkontor från och med den tionde dagen före valdagen till och med valdagen.

När skall postkontor hålla öppet för röstning

3 å På ett postkontor där röstmottagning anordnas före valdagen skall det vara möjligt att rösta under hela den tid då postkontoret är öppet för allmänheten.

På förslag av Posten Aktiebolag får den centrala valmyndigheten för ett visst postkontor begränsa denna tid. Det skall dock alltid vara möjligt att rösta under minst en timme varje dag då ett sådant post- kontor är öppet för allmänheten.

4 å På valdagen skall de postkontor där röstmottagning anordnas vara öppna för röstning under minst en timme före klockan 11.00 och minst en timme efter klockan 15.00.

Vid omval till landstings- och kommunfullmäktige får den centrala valmyndigheten bestämma att det inte skall anordnas någon röst- mottagning på postkontor på valdagen.

Vem utser röstmottagare på postkontor 5 å Posten Aktiebolag skall utse röstmottagarna på postkontor. Möjlighet att rösta sedan tiden för röstning på postkontoret gått ut

6 å Väljare som finns på postkontoret eller på en plats intill post- kontoret som de har anvisats när tiden för röstning går ut, skall få tillfälle att rösta.

Hur röstning på postkontor går till

7 å Väljarna skall visa sina röstkort för röstmottagaren som skall ge dem ett valkuvert för varje slag av val de vill delta i och hänvisa dem till en ledig valskärm. Där skall de lägga en valsedel för varje slag av val i ett valkuvert utan att vika valsedeln.

När väljarna gjort i ordning sina valkuvert skall de lämna kuverten och sitt röstkort till röstmottagaren.

8 å Väljare som inte är kända för röstmottagaren skall legitimera sig. Om de inte gör det får de inte rösta.

9 å Om det hålls flera slag av val samtidigt, skall väljare som röstar på ett postkontor rösta samtidigt i alla de val som de vill delta i.

10 5 Innan något valkuvert tas emot skall röstmottagaren kontrollera att väljarna enligt anteckning på röstkortet är röstberättigade i det val som de vill delta i, och — bara har gjort i ordning ett valkuvert för varje val. Röstmottagaren skall också kontrollera att - det inte finns någon obehörig märkning på något kuvert, och - valkuvert uppenbart innehåller en valsedel.

11 å En röstmottagare får inte ta emot ett valkuvert

- som har någon obehörig märkning, eller - som inte uppenbart innehåller en valsedel. Om en väljare vill lämna fler än ett valkuvert för ett och samma val, får röstmottagaren ta emot bara ett av dessa. På begäran skall väljarens samtliga kuvert för det valet lämnas tillbaka.

12 å Uppfylls de krav som ställs i 11 å skall röstmottagaren ta emot väljarens valkuvert, i väljarens närvaro lägga in valkuverten och väljarens röstkort i ett fönsterkuvert och klistra igen det.

Röstning genom bud eller lantbrevbärare

13 å Bestämmelser om röstning genom bud eller lantbrevbärare finns i 14 kap.

14 å Innan ett ytterkuvert för budröst från ett bud enligt 14 kap. 2- 5 åå tas emot på ett postkontor skall röstmottagaren kontrollera att väljaren

enligt uppgift på röstkortet är röstberättigad i ett val, på ytterkuvertet skriftligen försäkrat på heder och samvete att väljaren själv gjort i ordning valkuvert och lagt det i ytterkuver- tet i budets och vittnets närvaro och att väljaren på grund av rörelsehinder, sjukdom eller hög ålder inte kan komma person- ligen för att rösta i vallokalen eller annan röstningslokal. på ytterkuvertet intygat att valkuvert inte gjorts i ordning tidiga- re än vad som är tillåtet enligt 14 kap. 11 å. Röstmottagaren skall också kontrollera att

ytterkuvertet är igenklistrat, budet och vittnet på ytterkuvertet skriftligen intygat att väljaren själv har skrivit under försäkran och att de inte känner till något som gör att innehållet i försäkran inte är riktigt, budet antingen är väljarens make, sambo, barn, barnbarn, makes barn, sambos barn, fader, moder, eller syskon, eller är en person som yrkesmässigt eller på ett därmed likartat sätt ger väljaren vård av mera varaktigt slag eller på ett annat sätt brukar hjälpa väljaren i personliga angelägenheter, vittnet inte är väljarens make, barn, sambo, makes barn eller sambos barn, budet inte är vittne, budet skrivit sitt namn, sitt personnummer och sin adress på ytterkuvertet, och budet och vittnet har fyllt 18 år.

15 å Innan ett ytterkuvert för budröst från en lantbrevbärare enligt 14 kap. 7-9 åå tas emot på ett postkontor skall röstmottagaren kontrollera att väljaren

enligt uppgift på röstkortet är röstberättigad i ett val,

- på ytterkuvertet skriftligen försäkrat på heder och samvete att väljaren själv gjort i ordning valkuvert och lagt det i ytterkuver- tet i vittnets närvaro, och - på ytterkuvertet intygat att valkuvert inte gjorts i ordning tidiga- re än vad som är tillåtet enligt 14 kap. 11 å. Röstmottagaren skall också kontrollera att - ytterkuvertet är igenklistrat, - vittnet på ytterkuvertet skriftligen intygat att väljaren själv har skrivit under försäkran, - lantbrevbäraren intygat på ytterkuvertet att väljaren själv lämnat ytterkuvertet, - vittnet inte är väljarens make, barn, sambo, makes barn eller sambos barn,

lantbrevbäraren inte är vittne, och - vittnet har fyllt 18 år.

16 å Ett bud eller en lantbrevbärare som inte är känd för röstmottaga- ren skall legitimera sig. Om de inte gör det skall röstmottagaren inte ta emot ytterkuvertet för budröst.

17 å En röstmottagare på ett postkontor får inte ta emot ett ytterkuvert för budröst om inte de krav som ställs i 14-16 åå är uppfyllda.

18 å Uppfylls de krav som ställs i 14-16 åå skall röstmottagaren ta emot ytterkuvertet, i budets eller lantbrevbärarens närvaro lägga in det i ett fönsterkuvert tillsammans med väljarens röstkort och klistra igen kuvertet.

19 å Ett ytterkuvert för budröst som inte tas emot av röstmottagaren skall lämnas tillbaka till budet eller lantbrevbäraren. Ett ytterkuvert som lämnats genom en lantbrevbärare skall lämnas tillbaka till väljaren av lantbrevbäraren.

Vad röstmottagaren skall göra med fönsterkuverten

20 å Röstmottagaren skall ta hand om de fönsterkuvert som gjorts i ordning och på en särskild förteckning anteckna varje väljares namn och den valnämnd som varje fönsterkuvert skall skickas till. På fönsterkuvertet skall röstmottagaren anteckna det värdepostnummer som finns i förteckningen.

21 å Röstmottagaren skall skicka fönsterkuverten till valnämnden i den kommun där väljaren finns i röstlängden. Skickas kuverten med post skall de ordnas som värdepost.

12 kap. Röstning vid särskilt röstmottagningsställe Var kan särskild röstmottagning anordnas

1 å Den centrala valmyndigheten får bestämma att särskild röst- mottagning skall anordnas vid sjukhus, ålderdomshem, kriminalvårds- anstalter eller liknande vårdinrättningar eller vårdanstalter.

2 å Den centrala valmyndigheten får bestämma att särskild röst— mottagning skall anordnas på annan plats än som sägs i 1 å.

3 å Den centrala valmyndigheten får uppdra åt någon annan att bestämma om särskild röstmottagning.

4 å Den centrala valmyndigheten skall samråda med valnämnden innan myndigheten bestämmer var särskild röstmottagning skall anordnas. Inför beslut enligt 1 å skall den centrala valmyndigheten samråda också med vårdinrättningens eller vårdanstaltens ledning om var och när särskild röstmottagning skall anordnas. Inför beslut enligt 2 å skall den centrala valmyndigheten samråda också med länsstyrelsen om var särskild röstmottagning skall anordnas. Detsamma skall gälla för den som enligt 3 å skall bestämma om särskild röstmottagning.

När får särskild röstmottagning anordnas

5 å Särskild röstmottagning vid sjukhus, ålderdomshem, kriminal- vårdsanstalter eller liknande vårdinrättningar eller vårdanstalter får anordnas från och med den sjunde dagen före valdagen till och med valdagen.

Särskild röstmottagning enligt 2 å får anordnas bara på valdagen. Ett sådant röstmottagningsställe skall vara öppet under minst en timme före klockan 11.00 och minst en timme efter klockan 15.00.

Vem utser röstmottagare på ett särskilt röstmottagningsställe 6 å Den centrala valmyndigheten skall utse röstmottagarna på de särskilda röstmottagningsställena. Myndigheten får uppdra åt valnämn— den eller någon annan att utse röstmottagare.

Möjlighet att rösta på ett särskilt röstmottagningsställe sedan tiden för röstning där har gått ut

7 å Väljare som finns i röstningslokalen eller på en plats intill lokalen som de har anvisats när tiden för röstning går ut, skall få tillfälle att rösta.

Hur särskild röstmottagning går till

8 å Väljarna skall visa sitt röstkort för röstmottagaren som skall ge dem ett valkuvert för varje slag av val de vill delta och hänvisa dem till en ledig valskärm. Där skall de lägga en valsedel för varje val i ett valkuvert utan att vika valsedeln.

När väljarna gjort i ordning sina valkuvert skall de lämna kuverten och sitt röstkort till röstmottagaren.

9 å Väljare som inte är kända för röstmottagaren skall legitimera sig. Om de inte gör det får de inte rösta.

10 å Om det hålls flera slag av val samtidigt, skall väljare som röstar på ett särskilt röstmottagningsställe rösta samtidigt i alla de val som de vill delta i.

11 å Innan något valkuvert tas emot skall röstmottagaren kontrollera att väljarna - enligt anteckning på röstkortet är röstberättigade i det val som de vill delta i, - bara har gjort i ordning ett valkuvert för varje val. Röstmottagaren skall också kontrollera att - det inte finns någon obehörig märkning på något kuvert, och - valkuvert uppenbart innehåller en valsedel.

12 å En röstmottagare får inte ta emot ett valkuvert

- som har någon obehörig märkning, eller som inte uppenbart innehåller en valsedel. Om en väljare vill lämna fler än ett valkuvert för ett och samma val, får röstmottagaren ta emot bara ett av dessa. På begäran skall väljarens samtliga kuvert för det valet lämnas tillbaka.

13 å Uppfylls de krav som ställs i 12 å skall röstmottagaren ta emot väljarens valkuvert, i väljarens närvaro lägga in valkuverten och väljarens röstkort i ett fönsterkuvert och klistra igen det.

Röstning genom bud 14 å Bestämmelser om röstning genom bud finns i 14 kap.

15 å Innan ett ytterkuvert för budröst enligt 14 kap. 2-5 åå tas emot på ett särskilt röstmottagningsställe skall röstmottagaren kontrollera att väljaren

- enligt uppgift på röstkortet är röstberättigad i ett val, - på ytterkuvertet skriftligen försäkrat på heder och samvete att väljaren själv gjort i ordning valkuvert och lagt det i ytterkuver- tet i budets och vittnets närvaro och att väljaren på grund av rörelsehinder, sjukdom eller hög ålder inte kan komma person- ligen för att rösta i vallokalen eller annan röstningslokal, och - på ytterkuvertet intygat att valkuvert inte gjorts i ordning tidiga- re än vad som är tillåtet enligt 14 kap. 11 å. Röstmottagaren skall också kontrollera att - ytterkuvertet är igenklistrat, - budet och vittnet på ytterkuvertet skriftligen intygat att väljaren själv har skrivit under försäkran och att de inte känner till något som gör att innehållet i försäkran inte är riktigt, - budet antingen är väljarens make, sambo, barn, barnbarn, makes barn, sambos barn, fader, moder, eller syskon, eller är en person som yrkesmässigt eller på ett därmed likartat sätt ger väljaren vård av mera varaktigt slag eller på ett annat sätt brukar hjälpa väljaren i personliga angelägenheter, - vittnet inte är väljarens make, barn, sambo, makes barn eller sambos barn,

- budet inte är vittne, - budet skrivit sitt namn, sitt personnummer och sin adress på ytterkuvertet, och - budet och vittnet har fyllt 18 år.

16 å Bud som inte är kända för röstmottagaren skall legitimera sig. Om de inte gör det skall röstmottagaren inte ta emot ytterkuvertet för budröst.

17 å En röstmottagare på ett särskilt röstmottagningsställe får inte ta emot ett ytterkuvert för budröst om inte de krav som ställs i 15 och 16 åå är uppfyllda.

18 å Uppfylls de krav som ställs i 15 och 16 åå skall röstmottagaren ta emot ytterkuvertet, i budets närvaro lägga in det i ett fönsterkuvert tillsammans med väljarens röstkort och klistra igen kuvertet.

19 å Ett ytterkuvert för budröst som inte tas emot av röstmottagaren skall lånmas tillbaka till budet.

Vad röstmottagaren skall göra medfönsterkuverten

20 å Röstmottagaren skall ta hand om de fönsterkuvert som gjorts i ordning och på en särskild förteckning anteckna varje väljares namn och den valnämnd som varje fönsterkuvert skall skickas till. På fönsterkuvertet skall röstmottagaren anteckna det nummer som finns i förteckningen.

21 å Röstmottagaren skall skicka fönsterkuverten till valnämnden i den kommun där väljaren finns i röstlängden. Skickas kuverten med post skall de ordnas som värdepost.

13 kap. Röstning hos utlandsmyndighet Röstning kan anordnas hos utlandsmyndigheter

1 å När val skall hållas skall den centrala valmyndigheten, efter samråd med Utrikesdepartementet, bestämma hos vilka svenska utlandsmyndigheter som röstmottagning skall anordnas. Vid omval till riksdagen och till landstings- eller kommunfullmäktige får den centrala valmyndigheten bestämma att röstning inte skall anordnas hos utlandsmyndigheter.

Under vilken period får man rösta hos utlandsmyndigheter

2 å Vid ordinarie val till riksdagen och ordinarie val till landstings- och kommunfullmäktige får röstmottagningen hos en utlandsmyndighet börja tidigast den tjugofjärde dagen före valdagen. Vid andra val får röstmottagningen börja tidigast den tjugonde dagen före valdagen.

Röstmottagningen får pågå så länge att de valkuvert som myn- digheten har tagit emot kan vara hos den centrala valmyndigheten senast klockan 12.00 dagen före valdagen.

3 å Utlandsmyndighetens chef skall bestämma när och var röstmottag- ningen skall anordnas. Beslutet skall kungöras.

Vem är röstmottagare hos en utlandsmyndighet

4 å Utlandsmyndighetens chef, eller den person som myndighetens chef utser, skall vara röstmottagare.

Möjlighet att rösta hos utlandsmyndigheten sedan tiden för röstning gått ut

5 å Om väljare finns på röstmottagningsstället som anordnats av utlandsmyndighet eller på en plats intill röstmottagningsstället som de har anvisats när tiden för röstning går ut, skall de få tillfälle att rösta.

Hur röstningen hos en utlandsmyndighet går till

6 å Röstmottagaren skall ge väljarna ett valkuvert för varje slag av val som de vill delta i och hänvisa dem till en ledig valskärm. Där skall de lägga en valsedel för varje slag av val i ett valkuvert utan att vika valsedeln.

När väljarna gjort i ordning sina valkuvert skall de lämna kuverten och sitt röstkort till röstmottagaren. Röstmottagaren skall för de väljare som inte har något röstkort med ledning av de uppgifter väljar- na lämnar fylla i ett särskilt adresskort.

7 å Väljare som inte är kända för röstmottagaren skall legitimera sig. Om de inte gör det får de inte rösta.

8 å Om det hålls flera slag av val samtidigt, skall väljare som röstar på ett röstmottagningsställe som anordnas av en utlandsmyndighet rösta samtidigt i alla de val som de vill delta i.

9 å Innan något valkuvert tas emot skall röstmottagaren kontrollera att väljaren - bara har gjort i ordning ett valkuvert för varje val. Röstmottagaren skall också kontrollera att — det inte finns någon obehörig märkning på något kuvert, och - valkuvert uppenbart innehåller en valsedel.

10 å En röstmottagare får inte ta emot ett valkuvert

- som har någon obehörig märkning, eller - som inte uppenbart innehåller en valsedel. Om en väljare vill lämna fler än ett valkuvert för ett och samma val, får röstmottagaren ta emot bara ett av dessa. På begäran skall väljarens samtliga kuvert för det valet lämnas tillbaka.

11 å Uppfylls de krav som ställs i 9 och 10 åå skall röstmottagaren ta emot väljarens valkuvert, i väljarens närvaro lägga in valkuverten och väljarens röstkort eller adresskort i ett fönsterkuvert och klistra igen det.

Röstning genom bud 12 å Bestämmelser om röstning genom bud finns i 14 kap.

13 å Innan ett ytterkuvert för budröst enligt 14 kap. 2—5 åå tas emot på ett röstmottagningsställe som anordnats av en utlandsmyndighet skall röstmottagaren kontrollera att väljaren

- på ytterkuvertet skriftligen försäkrat på heder och samvete att väljaren själv gjort i ordning valkuvert och lagt det i ytterkuver— tet i budets och vittnets närvaro och att väljaren på grund av rörelsehinder, sjukdom eller hög ålder inte kan komma person— ligen för att rösta i vallokalen eller i annan röstningslokal, och - på ytterkuvertet intygat att valkuvert inte gjorts i ordning tidiga- re än vad som är tillåtet enligt 14 kap. 11 å. Röstmottagaren skall också kontrollera att - ytterkuvertet är igenklistrat, - budet och vittnet på ytterkuvertet skriftligen intygat att väljaren själv har skrivit under försäkran och att de inte känner till något som gör att innehållet i försäkran inte är riktigt, - budet antingen är väljarens make, sambo, barn, barnbarn, makes barn, sambos barn, fader, moder, eller syskon, eller är en person som yrkesmässigt eller på ett därmed likartat sätt ger väljaren vård av mera varaktigt slag eller på ett annat sätt brukar hjälpa väljaren i personliga angelägenheter, - vittnet inte är väljarens make, barn, sambo, makes barn eller sambos barn,

- budet inte är vittne,

- budet skrivit sitt namn, sitt personnummer och sin adress på ytterkuvertet, och - budet och vittnet fyllt 18 är.

14 å Ett bud som inte är känt för röstmottagaren skall legitimera sig. Om legitimation inte visas skall röstmottagaren inte ta emot budrösten.

15 å Om budet inte kan visa upp väljarens röstkort, skall röstmottaga- ren med ledning av giltig legitimation för väljaren och de uppgifter om väljaren som budet kan lämna fylla i ett adresskort för väljaren.

16 å Uppfylls de krav som ställs i 13-15 åå skall röstmottagaren ta emot ytterkuvertet, i budets närvaro lägga det i ett fönsterkuvert tillsammans med väljaren röstkort eller adresskort och klistra igen kuvertet.

17 å Ett ytterkuvert för budröst som inte tas emot av röstmottagaren skall lämnas tillbaka till budet.

Vad röstmottagaren skall göra med fönsterkuverten

18 å Röstmottagaren skall ta hand om de fönsterkuvert som gjorts i ordning och på en särskild förteckning anteckna varje väljares namn. På fönsterkuvertet skall röstmottagaren anteckna det nummer som finns i förteckningen.

19 å Röstmottagaren skall skicka fönsterkuverten och den förteckning som sägs i 18 å till den centrala valmyndigheten. Skickas kuverten och förteckningen med post skall de ordnas som värdepost.

När utlandsrösterna kommer till den centrala valmyndigheten.

20 å Den centrala valmyndigheten skall allt eftersom fönsterkuverten kommer in från utlandsmyndigheterna fortlöpande anteckna hur många fönsterkuvert som kommer in till myndigheten och därefter skicka fönsterkuverten till valnämnden i den kommun där väljaren finns i röstlängden. Skickas kuverten med post skall de ordnas som värde- post.

Om en väljare inte finns i röstlängden eller om det inte är möjligt att utreda var väljaren finns i röstlängd därför att personnummer saknas eller är ofullständigt skall den centrala valmyndigheten behålla fönsterkuvertet. Fönsterkuvert som behålls av myndigheten skall förvaras på ett säkert sätt under valperioden.

14 kap. Röstning genom bud eller lantbrevbärare Förutsättningar för röstning genom bud eller lantbrevbärare

1 å Väljare får lämna sin valsedel genom bud enligt 2-5 åå eller genom Posten Aktiebolags lantbrevbärare enligt 7-9 åå. Oavsett om en sådan röst lämnas genom ett bud eller genom en lantbrevbärare skall den lånmas i ett ytterkuvert för budröst.

Budröstning

2 å Väljare som är sjuka, rörelsehindrade eller gamla och därför inte kan komma personligen till sin vallokal eller annan röstningslokal får lämna sin valsedel genom bud.

Vem kan vara bud

3 å Väljarens make, sambo, barn, barnbarn, makes eller sambos barn, fader, moder eller syskon får vara bud. Den som yrkesmässigt eller på ett därmed likartat sätt ger väljaren vård av mera varaktigt slag eller på ett annat sätt brukar hjälpa väljaren i personliga angelägen- heter får också vara bud.

Den som anlitas som bud skall ha fyllt 18 år.

Hur röstning genom bud går till

4 å Väljare som vill rösta genom bud skall

- för varje val själv lägga en valsedel i ett valkuvert, - i budets och ett vittnes närvaro lägga de valkuvert som gjorts i ordning i ett ytterkuvert för budröst, - klistra igen ytterkuvertet, - försäkra på heder och samvete att väljaren gjort i ordning valkuvert och ytterkuvertet på detta sätt och att väljaren på grund av rörelsehinder, sjukdom eller hög ålder inte kan komma personligen för att rösta i vallokalen eller annan röstningslokal. - intyga att valkuvert inte gjorts i ordning tidigare än vad som är tillåtet enligt 11 å, och - skriva denna försäkran och detta intyg på ytterkuvertet. På ytterkuvertet skall budet och vittnet skriftligen intyga att väljaren själv har skrivit under försäkran och att de inte känner till något som gör att innehållet i försäkran inte är riktigt.

Ett vittne skall ha fyllt 18 år. Väljarens make eller barn eller ma- kens barn får inte vara vittne. Detsamma gäller väljarens sambo eller sambos barn.

5 å Budet skall skriva sitt namn, sitt personnummer och sin adress på ytterkuvertet.

Var skall budet lämna rösten

6 å Budet skall lämna ytterkuvertet för budröst i väljarens vallokal. Budrösten får också lämnas på ett postkontor, ett särskilt röstmottag— ningsställe eller ett röstmottagningsställe som anordnas av en utlands- myndighet.

Röstning genom lantbrevbärare

7 å Väljare som har Posten Aktiebolags lantbrevbärare får lämna sin valsedel genom lantbrevbäraren, om röstmottagning anordnas vid det postkontor som lantbrevbäraren hör till. Den centrala valmyndigheten får vid val som inte gäller hela landet, på förslag av Posten Aktiebo— lag, begränsa antalet linjer där väljarna får lämna sina röster genom lantbrevbäraren. En lantbrevbärare som tar hand om ytterkuvert för budröster bör ha med sig - partimarkerade valsedlar för varje parti som vid något av de två senaste riksdagsvalen har fått mer än en procent av rösterna i hela landet, och - blanka valsedlar.

Hur röstning genom lantbrevbärare går till

8 å Väljare som vill rösta genom lantbrevbärare skall - för varje val själv lägga en valsedel i ett valkuvert, - i ett vittnes närvaro lägga de valkuvert som gjorts i ordning i ett ytterkuvert för budröst, - klistra igen ytterkuvertet, - försäkra på heder och samvete att valkuvert och ytterkuvertet gjorts i ordning på detta sätt, - intyga att valkuvert inte gjorts i ordning tidigare än vad som är tillåtet enligt 11 å, och - skriva denna försäkran och detta intyg på ytterkuvertet. På ytterkuvertet skall vittnet skriftligen intyga att väljaren själv har skrivit under försäkran. Ett vittne skall ha fyllt 18 år. Väljarens make eller barn eller ma- kens barn får inte vara vittne. Detsamma gäller väljarens sambo eller sambons barn. Inte heller lantbrevbäraren får vara vittne.

9 å Väljaren skall själv lämna ytterkuvertet för budröst och sitt röst- kort till lantbrevbäraren. Väljare som inte är kända för lantbrevbäraren skall legitimera sig. Om de inte gör det får lantbrevbäraren inte ta

hand om ytterkuvertet för budröst. Lantbrevbäraren skall på ytter- kuvertet intyga att väljaren själv lämnat ytterkuvertet.

Var skall lantbrevbärare lämna rösten

10 å Lantbrevbäraren skall lämna ytterkuvertet för budröst på det postkontor som lantbrevbäraren hör till. Kuvertet får lämnas där även om postkontoret inte är öppet för allmänheten.

När får ytterkuvert för budröst göras i ordning

11 å Vid ordinarie val till riksdagen samt ordinarie val till landstings- och kommunfullmäktige får en budröst göras i ordning tidigast tjugofyra dagar före valdagen.

Vid andra val än de som sägs i första stycket får en budröst som lämnas i vallokalen, på ett särskilt röstmottagningsställe eller på ett postkontor göras i ordning tidigast tio dagar före valdagen. En budröst som lämnas hos en utlandsmyndighet vid sådana val får göras i ordning tidigast tjugo dagar före valdagen.

15 kap. Den fortsatta behandlingen av fönsterkuvert från post- kontor, särskilda röstmottagningsställen inom landet och utlandsmyndigheter

Vad valnämnden skall göra med inkomna fönsterkuvert

1 å Valnämnden skall sortera de fönsterkuvert som före valdagen kommer från röstmottagare på postkontor, särskilda röstmottag- ningsställen eller från den centrala valmyndigheten på valdistrikt. Kuverten skall sedan läggas i särskilda omslag som skall förseglas. På varje omslag skall valnämnden anteckna hur många fönsterkuvert som omslaget innehåller. Omslagen bör skickas till respektive valdistrikt i så god tid att fönsterkuverten finns hos valförrättarna när röstningen i vallokalen börjar.

2 å Fönsterkuvert som på valdagen kommer till valnämnden skall skickas till valförrättarna i respektive valdistrikt, om kuverten kan beräknas vara hos valförrättarna innan tiden för röstning i vallokalen går ut.

Innan dessa fönsterkuvert skickas till vallokalen skall de läggas i särskilda omslag som förseglas. På varje omslag skall det antecknas hur många fönsterkuvert som omslaget innehåller.

3 å Valnämnden skall behålla de fönsterkuvert som kommer till nämn— den så sent att de inte kan beräknas vara hos valförrättarna innan tiden för röstningen i vallokalen har gått ut. Dessa kuvert skall valnämnden granska vid nämndens sammanträde för preliminär rösträkning enligt 17 kap.

4 å Fönsterkuvert som kommit till valnämnden skall förvaras på ett säkert sätt.

5 å Valnämnden skall föra ett särskilt protokoll där nämnden fortlöpande antecknar vad nämnden gör med de fönsterkuvert som kommer till nämnden. Blanketter för protokoll skall fastställas av den centrala valmyndigheten.

Vad valförrättarna skall göra med fönsterkuvert som valnämnden har skickat

6 å Valförrättarna skall ta emot omslagen med fönsterkuvert. De skall anteckna i valdistriktets protokoll hur många omslag de tagit emot och hur många fönsterkuvert som omslagen innehåller enligt vad som står på dem. Omslagen får inte öppnas före den granskning som sägs i

7å.

7 å Om det är möjligt skall valförrättarna under pågående röstning förhandsgranska omslagen och fönsterkuverten som kommit till vallokalen. Vid denna förhandsgranskning skall valförrättarna göra

följande. 1. Öppna omslagen, räkna fönsterkuverten och anteckna antalet i protokollet.

2. Kontrollera att väljaren - är röstberättigad i valdistriktet, - inte lämnat fler än ett fönsterkuvert, och - inte röstat i vallokalen under valdagen. Valförrättaren skall också kontrollera att - fönsterkuverten inte blivit öppnade efter att de klistrats igen.

3. Öppna de fönsterkuvert som uppfyller kraven under 2, ta ut innehållet och kontrollera att

- fönsterkuvertet innehåller valkuvert, - väljarna bara gjort i ordning ett valkuvert för varje slag av val som de är röstberättigade i,

— det inte finns någon obehörig märkning på något valkuvert, och - valkuvert uppenbart innehåller en valsedel.

8 å Innehåller ett fönsterkuvert som uppfyller kraven under 7 å 2 ett ytterkuvert för budröst enligt 14 kap. 2-5 åå (bud) skall valförrättaren vid den fortsatta förhandsgranskningen kontrollera att väljaren

- bara gjort i ordning ett ytterkuvert för budröst, - på ytterkuvertet skriftligen försäkrat på heder och samvete att väljaren själv gjort i ordning valkuvert och lagt det i ytterkuver- tet i budets och vittnets närvaro och att väljaren på grund av rörelsehinder, sjukdom eller hög ålder inte kan komma person- ligen för att rösta i vallokalen eller annan röstningslokal, och på ytterkuvertet intygat att valkuvert inte gjorts i ordning tidiga- re än vad som är tillåtet enligt 14 kap. 11 å. Valförrättaren skall också kontrollera att - ytterkuvertet är igenklistrat, budet och vittnet på ytterkuvertet skriftligen intygat att väljaren själv har skrivit under försäkran och att de inte känner till något som gör att innehållet i försäkran inte är riktigt, - budet inte är vittne, och - budet antecknat sitt namn, sitt personnummer och sin adress på ytterkuvertet.

9 å Innehåller ett fönsterkuvert som uppfyller kraven under 7 å 2 ett ytterkuvert för budröst enligt 14 kap. 7-9 åå (lantbrevbärare) skall valförrättaren vid den fortsatta förhandsgranskningen kontrollera att väljaren

- bara gjort i ordning ett ytterkuvert för budröst, - på ytterkuvertet skriftligen försäkrat på heder och samvete att väljaren själv gjort i ordning valkuvert och lagt det i ytterkuver- tet i vittnets närvaro, och — på ytterkuvertet intygat att valkuvert inte gjorts i ordning tidiga- re än vad som är tillåtet enligt 14 kap. 11 å. Valförrättaren skall också kontrollera att

- ytterkuvertet är igenklistrat,

- vittnet på ytterkuvertet skriftligen intygat att väljaren själv har skrivit under försäkran, - lantbrevbäraren intygat på ytterkuvertet att väljaren själv lämnat ytterkuvertet, och

lantbrevbäraren inte är vittne.

10 å Uppfylls de krav som ställs i 8 och 9 åå skall valförrättarna öppna ytterkuvertet för budröst och kontrollera att ytterkuvertet innehåller valkuvert,

- väljarna bara gjort i ordning ett valkuvert för varje slag av val som de är röstberättigade i, det inte finns någon obehörig märkning på något kuvert, och valkuvert uppenbart innehåller en valsedel.

11 å Vid granskning enligt 7-10 åå som görs före klockan 17.00 skall valförrättarna - markera i röstlängden att de väljare vars valkuvert uppfyller kraven i 7-10 åå preliminärt röstat, - lägga tillbaka valkuverten i sina fönsterkuvert tillsammans med väljarens röstkort eller adresskort, och - lägga tillbaka valkuvert som kommit i ytterkuvert för budröst i sitt ytterkuvert och lägga tillbaka dessa kuvert i sitt fönsterku- vert.

Valkuvert i ett fönsterkuvert får inte läggas i urnan förrän efter klockan 17.00.

12 å Efter klockan 17.00 skall valförrättarna göra följande med de fönsterkuvert, ytterkuvert för budröst respektive valkuvert som granskats enligt 7-10 åå. De skall - lägga de valkuvert som uppfyllt kraven i 7-10 åå i valurnan för det val valsedeln gäller, lägga de fönsterkuvert som inte uppfyllt kraven i 7 å 2 i ett särskilt omslag, - lägga öppnade fönsterkuvert, som innehåller valkuvert eller ytterkuvert för budröst som inte uppfyllt kraven i 7 å 3 och i 8- 10 åå i ett särskilt omslag, - anteckna valdistriktets namn och hur många fönsterkuvert omslaget innehåller på varje omslag, och - försegla varje omslag.

13 å Ytterkuvert för budröst som valförrättarna har öppnat enligt 10 å skall dessa ta hand om och lämna till valnämnden. Nämnden skall förvara dem under valperioden.

14 å Om ett omslag som innehåller fönsterkuvert kommer från valnämnden till valförrättarna efter att röstningen i valdistriktet avslutats, skall omslaget inte öppnas utan skickas tillbaka till val- nämnden efter att den preliminära rösträkningen i vallokalen avslutats. Att omslaget skall skickas tillbaka skall antecknas i protokollet.

Ängerröstning

15 å Väljare skall kunna rösta i sin vallokal även om det enligt 11 å finns en markering i röstlängden att de preliminärt röstat, om de lämnar sin röst senast klockan 17.00 (ångerrösta).

Om en väljare ångerröstar skall det antecknas i protokollet.

16 å Om en väljare vill ångerrösta skall det fönsterkuvert som kommer från väljaren tas fram. Om fönsterkuvertet inte lämnas tillbaka till väljaren skall det läggas i ett särskilt kuvert som klistras igen och förses med en anteckning om innehållet. Först när fönster- kuvertet lämnats tillbaka eller lagts in i ett särskilt kuvert får väljaren lämna sin röst i vallokalen. Vad valförrättaren gjort skall antecknas i protokollet.

17 å Om en väljare inte får ångerrösta skall det antecknas i pro- tokollet.

16 kap. Preliminär rösträkning i vallokalen Rösträkning i vallokalen

1 å Omedelbart efter att röstningen i vallokalen förklarats avslutad och samtliga valkuvert som skall läggas i valurnan lagts ner i den skall valförrättarna räkna de röster som väljarna lämnat. Denna rösträkning är offentlig och skall genomföras utan avbrott. Resultatet av rösträk- ningen är preliminärt.

2 å Har riksdagsval hållits samtidigt med annat val, skall riksdagsvalet räknas först. Räkningen skall för varje val gå till på följande sätt. 1. Valurnan skall tömmas och valkuverten räknas. Antalet väljare som enligt röstlängden deltagit i valet skall räknas. Antalet kuvert och antalet röstande skall antecknas i protokollet. Stämmer inte uppgiften om antal valkuvert med uppgiften om antalet röstande skall den sannolika orsaken till skillnaden antecknas i protokollet. 2. Valsedlarna skall tas ur valkuverten. Innehåller ett valkuvert mer än en valsedel skall valsedlarna läggas tillbaka i kuvertet. Är samtliga valsedlar i kuvertet identiska får valförrättarna godkänna en av dem. 3. Om en valsedel är blank eller kan antas vara ogiltig därför att den är märkt skall valsedeln läggas tillbaka i sitt valkuvert.

4. Valsedlar som lagts tillbaka i sina valkuvert enligt 2 eller 3 skall läggas i särskilda omslag. På varje omslag skall valförrättarna an- teckna hur många kuvert som omslaget innehåller.

5. De valsedlar som valförrättarna godkänt skall sorteras i grupper efter partibeteckning. Antalet valsedlar i varje grupp skall räknas och antalet antecknas i protokollet. Valsedlarna för varje parti skall sedan läggas i särskilda omslag. På varje omslag skall valförrättarna anteckna - vilket val valsedlarna gäller,

- antalet valsedlar,

- för vilket parti valsedlarna gäller, och

- uppgift om valdistrikt.

6. Omslag enligt 4 och 5 skall förseglas.

3 å Protokollet skall skrivas under av ordföranden och två av de när- varande valförrättarna. Därmed är den preliminära rösträkningen i vallokalen avslutad.

4 å Omedelbart efter att den preliminära rösträkningen avslutats skall valförrättarna till valnämnden genast överlämna

- röstlängden, - protokollet,

- ytterkuvert för budröst som sägs i 10 kap. 15 å och 15 kap.

13 å, och

- omslag som sägs i 15 kap. 12 och 14 åå och i 2 å. Valnämnden skall se till att samtliga dessa handlingar kommer in till nämnden. Om någon handling saknas skall den begäras in.

5 å Valnämnden skall behålla röstlängderna, ytterkuverten för budröst som sägs 4 å och omslagen som sägs i 15 kap. 12 och 14 åå. Nämn- den skall till länsstyrelsen genast överlämna

- protokollen, och - omslag som sägs i 2 å.

17 kap. Valnämndens sammanträde för preliminär rösträkning

Valnämndens förberedelser för rösträkningen

1 å Så snart som möjligt dock tidigast onsdagen efter valdagen skall valnämnden granska och räkna de röster som inte räknats i vallokaler- na. Detta sammanträde är offentligt. Resultatet av valnämndens rösträkning är preliminärt.

Vid sammanträdet skall nämnden granska

- fönsterkuvert som kommit in till nämnden och behållits där, - fönsterkuvert som valförrättarna enligt 15 kap. 12 å lagt in i särskilda omslag, - fönsterkuvert som valförrättarna lämnat tillbaka till nämnden enligt 15 kap. 14 å, - fönsterkuvert som kommit in till nämnden innan någon valurna tömts, och - omslagskuvert för brevröst enligt lagen (1994200) om brevröst- ning i vissa fall.

2 å För varje slag av val och valkrets skall det användas en valurna.

3 å Valnämndens sammanträde skall börja med att valnämnden granskar de fönsterkuvert som sägs i 1 å. Vid denna granskning skall valnämnden göra följande. 1. Öppna omslagen, räkna fönsterkuverten och anteckna antalet i protokollet. 2. Kontrollera att väljarna - är röstberättigade i kommunen, - inte lämnat fler än ett fönsterkuvert, och - inte röstat i vallokalen under valdagen. Valnämnden skall också kontrollera att - fönsterkuverten inte blivit öppnade efter att de klistrats igen. 3. Öppna de fönsterkuvert som uppfyller kraven under 2, ta ut innehållet och kontrollera att - fönsterkuvertet innehåller valkuvert, - väljarna bara gjort i ordning ett valkuvert för varje slag av val som de är röstberättigade i, - det inte finns någon obehörig märkning på något kuvert, och - valkuvert uppenbart innehåller en valsedel.

4 å Innehåller ett fönsterkuvert som uppfyller kraven under 3 å 2 ett ytterkuvert för budröst enligt 14 kap. 2-5 åå (bud) skall valnämnden vid den fortsatta granskningen kontrollera att väljaren

— bara gjort i ordning ett ytterkuvert för budröst, på ytterkuvertet skriftligen försäkrat på heder och samvete att väljaren själv gjort i ordning valkuvert och lagt det i ytterkuver— tet i budets och vittnets närvaro och att väljaren på grund av rörelsehinder, sjukdom eller hög ålder inte kan komma person- ligen för att rösta i vallokalen eller annan röstningslokal, och på ytterkuvertet intygat att valkuvert inte gjorts i ordning tidiga— re än vad som är tillåtet enligt 14 kap. 11 å. Valnämnden skall också kontrollera att

budet och vittnet på ytterkuvertet skriftligen intygat att väljaren själv har skrivit under försäkran och att de inte känner till något som gör att innehållet i försäkran inte är riktigt, budet inte är vittne, och

budet skrivit sitt namn, sitt personnummer och sin adress på ytterkuvertet.

5 å Innehåller ett fönsterkuvert som uppfyller kraven under 3 å 2 ett ytterkuvert för budröst enligt 14 kap. 7—9 åå (lantbrevbärare) skall valnämnden vid den fortsatta granskningen kontrollera att väljaren

bara gjort i ordning ett ytterkuvert för budröst, på ytterkuvertet skriftligen försäkrat på heder och samvete att väljaren själv gjort i ordning valkuvert och lagt det i ytterkuver- tet i vittnets närvaro, på ytterkuvertet intygat att valkuvert inte gjorts i ordning tidiga- re än vad som är tillåtet enligt 14 kap. 11 å.

Valnämnden skall också kontrollera att

ytterkuvertet är igenklistrat, vittnet på ytterkuvertet skriftligen intygat att väljaren själv har skrivit under försäkran, lantbrevbäraren intygat på ytterkuvertet att väljaren själv lämnat ytterkuvertet, och

lantbrevbäraren inte är vittne.

6 å Uppfylls de krav som ställs i 4 och 5 åå skall valnämnden öppna ytterkuvertet för budröst och kontrollera att

ytterkuvertet innehåller valkuvert, väljarna bara gjort i ordning ett valkuvert för varje slag av val som de är röstberättigade i, det inte finns någon obehörig märkning på något kuvert, och valkuvert uppenbart innehåller en valsedel.

7 å Vid granskningen enligt 3- 6 åå skall valnämnden

lägga de valkuvert som uppfyllt kraven' 1 3- 6 åå i valurnan för det val valsedeln gäller, markera i röstlängden för det val som valsedeln gäller att väljaren röstat, lägga de fönsterkuvert som inte uppfyllt kraven i 3 å 2 i ett särskilt omslag, lägga tillbaka valkuvert eller ytterkuvert för budröst som inte uppfyllt kraven som ställs i 3 å 3 och i 4-6 åå i sina fönsterku- vert tillsammans med väljarens röstkort eller adresskort efter att valkuvert som kommit i ytterkuvert för budröst lagts i sina ytterkuvert och lägga fönsterkuverten i ett särskilt omslag,

- anteckna valdistriktets namn och hur många fönsterkuvert omslaget innehåller på varje omslag, och - försegla varje omslag.

8 å När valnämnden granskat fönsterkuverten skall nämnden granska omslagskuverten för brevröst enligt lagen (1994:00) om brevröstning i vissa fall.

Den preliminära rösträkningen

9 å När samtliga valkuvert som skall läggas ner i valurnan lagts ner i den skall varje val räknas. Har riksdagsval hållits samtidigt med annat val, skall riksdagsvalet räknas först. Räkningen skall för varje val gå till på följande sätt. 1. Valurnan skall tömmas och valkuverten räknas. Antalet personer som enligt röstlängden deltagit i valet räknas. Antalet kuvert och antalet röstande skall antecknas i protokollet. Stämmer inte uppgiften om antal valkuvert med uppgiften om antalet röstande skall den sannolika orsaken till skillnaden skrivas i protokollet. 2. Valsedlarna skall tas ur valkuverten. Innehåller ett valkuvert mer än en valsedel skall valsedlarna läggas tillbaka i kuvertet. Är samtliga valsedlar i kuvertet identiska får valnämnden godkänna en av dem. 3. Om en valsedel är blank eller kan antas vara ogiltig därför att den är märkt skall valsedeln läggas tillbaka i sitt valkuvert. 4. Valsedlar som lagts tillbaka i sina valkuvert enligt 2 eller 3 skall läggas i särskilda omslag. På varje omslag skall valnämnden an— teckna hur många kuvert som omslaget innehåller. 5 . De valsedlar som valnämnden godkänt skall sorteras i grupper efter partibeteckning. Antalet valsedlar i varje grupp skall räknas och antalet antecknas i protokollet. Valsedlarna för varje parti skall sedan läggas i särskilda omslag. På varje omslag skall valnämnden anteckna - vilket val valsedlarna gäller,

- antalet valsedlar,

- för vilket parti valsedlarna gäller, och - uppgift om kommun och valdistrikt. 6. Omslag enligt 4 och 5 skall förseglas.

10 å Om fönsterkuvert kommer till valnämnden under rösträkningen efter att någon valurna tömts skall kuverten hållas skilda från övriga kuvert. Sådana kuvert skall läggas i ett eller flera särskilda omslag. Valnämnden skall anteckna på omslaget vad det innehåller. Omslaget skall förseglas.

11 å Ytterkuvert för budröst som öppnats av valnämnden vid gransk- ningen enligt 6 å skall tas om hand av nämnden. Nämnden skall förvara dessa ytterkuvert och ytterkuvert som sägs i 10 kap. 15 å och 15 kap. 13 å under valperioden.

12 å Valnämnden skall föra protokoll över sin rösträkning. Blankett för protokoll skall fastställas av den centrala valmyndigheten.

13 å När sammanträdet för rösträkning avslutats skall valnämnden till länsstyrelsen genast överlämna

nämndens protokoll, och - de omslag som nämnden gjort i ordning.

Om länsstyrelsen begär det skall nämnden också överlämna röstlängderna.

18 kap. Slutlig sammanräkning och mandatfördelning Allmänna bestämmelser

1 å Länsstyrelsen skall göra den slutliga sammanräkningen av valresultatet. Resultatet av sammanräkningen skall ligga till grund för fördelningen av mandaten mellan partierna och för att utse ledamöter och ersättare.

2 å Den centrala valmyndigheten skall fördela mandaten i riksdagen och utse riksdagsledarnöter och ersättare. Länsstyrelsen skall för varje valkrets bestämma ordningsföljden mellan kandidatnamnen på partiernas valsedlar i den utsträckning som behövs för att den centrala valmyndigheten skall kunna utse ledamöter och ersättare.

I fråga om val till landstings- och kommunfullmäktige skall länssty- relsen fördela mandaten mellan partierna och för varje valkrets utse ledamöter och ersättare.

3 å Länsstyrelsen skall vid den slutliga sammanräkningen pröva om valsedlarna är giltiga eller om något nanm på en valsedel skall anses vara obefintligt enligt 9-11 åå samt meddela de beslut som denna prövning kan föranleda. Länsstyrelsen skall också meddela de beslut som behövs med anledning av uppgifterna i de protokoll som förts över röstningen.

Närmare om förfarandet hos länsstyrelsen

4 å Den slutliga sammanräkningen skall vara offentlig och skall påbörjas så fort som möjligt.

5 å Före sammanräkningen skall länsstyrelsen begära in de handlingar som behövs från valnämnden i den kommun som sammanräkningen gäller. Om handlingarna är ofullständiga eller bristfälliga på något annat sätt skall länsstyrelsen begära att de kompletteras. Om det behövs skall länsstyrelsen också begära uppgift om varför hand- lingarna är i bristfälligt skick.

6 å Länsstyrelsen skall kungöra tid och plats för sammanräkningen. I kungörelsen skall länsstyrelsen ange i vilken ordning som de olika valen kommer att räknas. Kungörelsen skall anslås på kommunernas anslagstavlor och senast dagen före det att sammanräkningen börjar införas i ortstidning inom länet.

7 å Den slutliga sammanräkningen skall genomföras utan dröjsmål. Om sammanräkningen avbryts skall valsedlar och övriga valhandlingar förvaras på ett säkert sätt. Innan sammanräkningen börjar igen skall länsstyrelsen kontrollera att det inte gjorts något obehörigt med valhandlingarna.

8 å Länsstyrelsen skall föra protokoll över den slutliga samman- räkningen.

Blankett för protokoll skall vara fastställt av den centrala valmyn- digheten.

Ogiltighetsgrunder

9 å Har de valsedlar som väljarna lämnat inte förvarats på ett säkert sätt skall de förklaras ogiltiga, om det kan antas att det gjorts något obehörigt med dem.

10 å En valsedel är ogiltig om den

saknar partibeteckning eller har mer än en partibeteckning, eller - har kännetecken som uppenbart gjorts med avsikt. Finns det mer än en valsedel i ett valkuvert är dessa ogiltiga. Om kuvertet innehåller flera valsedlar och alla har samma partibeteckning skall dock en valsedel räknas som giltig. Är valsedlarna i ett sådant fall olika i fråga om kandidatnamn skall namnen på sedlama anses obefintliga.

Obefintliga namn

11 å Utöver vad som gäller enligt 10 å andra stycket skall namn på en valsedel anses obefintligt om, 1. kandidaten inte är valbar eller det inte framgår klart vem som avses, 2. ordningen mellan namnet och annat namn inte framgår klart, eller 3. valsedeln gäller ett parti som fått sin partibeteckning registrerad och som anmält kandidater enligt 5 kap. 13-15 åå och det första namnet på valsedeln inte är namnet på någon av de anmälda kandidaterna. Vid bedömningen enligt 3 av vilket namn som är det första skall ett namn inte anses obefintligt därför att kandidaten har avlidit eller inte är valbar.

Valets avslutning Riksdagsvalet

12 å När länsstyrelsen har fastställt ordningen mellan kandidaterna för utseende av ledamöter och ersättare enligt 36 och 46 åå skall den slutliga sammanräkningen avslutas genom att protokollet läses upp. Detta skall därefter genast skickas till den centrala valmyndigheten.

13 å Valsedlarna skall läggas in i särskilda omslag, de godkända för sig och de ogiltiga för sig. De ogiltiga valsedlarna och valsedlar där det förekommer strykningar skall förvaras under valperioden Övriga valsedlar skall förvaras till dess att valet har vunnit laga kraft.

14 å När den centrala valmyndigheten har fördelat mandaten mellan partierna och utsett ledamöter och ersättare skall valresultatet tillkännages genom att det kungörs i Post- och Inrikes tidningar. Därmed är valet avslutat.

15 å Den centrala valmyndigheten skall på ett säkert sätt förvara de handlingar som rör valet under valperioden.

Val till landstings— och kommunfullmäktige 16 å När länsstyrelsen har fördelat mandaten mellan partierna och utsett ledamöter och ersättare skall valresultatet kungöras genom att protokollet läses upp. Därmed är valet avslutat.

17 å Valsedlarna skall läggas in i särskilda omslag, de godkända för sig och de ogiltiga för sig. De ogiltiga valsedlarna och valsedlar där det förekommer strykningar skall förvaras under valperioden. Övriga valsedlar skall förvaras till dess att valet har vunnit laga kraft.

18 å Om mindre än hälften av det bestämda antalet ledamöter har blivit utsedda vid valet skall länsstyrelsen anmäla detta till Valpröv- ningsnämnden.

Om antalet ledamöter och ersättare är otillräckligt Riksdagsvalet

19 å Den centrala valmyndigheten skall på anmälan av riksdagens talman, utse nya ledamöter och ersättare i de fall och på det sätt som sägs i 51-53 åå. Resultatet av en sådan sammanräkning skall kungöras i Post- och Inrikes Tidningar.

Val till landstings- och kommunfullmäktige

20 å Länsstyrelsen skall på anmälan av ordföranden i landstings— respektive kommunfullmäktige utse nya ledamöter och ersättare i de fall och på det sätt som sägs i 54-59 åå. En sådan sammanräkning skall vara offentlig och skall avslutas genom att protokollet läses upp. Valsedlarna skall läggas tillbaka i omslag på det sätt som sägs i 17 å.

Hur fördelningen av mandaten mellan partierna görs

Riksdagsvalet

21 å Den centrala valmyndigheten skall fördela mandaten i riksdagen på grundval av länsstyrelsernas protokoll och med tillämpning av 3 kap. 6-8 åå regeringsformen.

Bara partier som fått minst fyra procent av rösterna i hela landet får delta i fördelningen av mandaten. Ett parti som har fått färre röster skall dock delta i fördelningen av fasta valkretsmandat i en valkrets, där partiet har fått minst tolv procent av rösterna. Detta regleras i 3 kap. 7 å andra stycket regeringsformen.

22 å De fasta valkretsmandaten enligt 3 kap. 8 å första stycket regeringsformen skall för varje valkrets fördelas proportionellt mellan de partier som får delta i fördelningen. Fördelningen görs genom att jämförelsetal beräknas för partierna med utgångspunkt från val-

resultatet i valkretsen. Det parti som vid varje beräkning får det största jämförelsetalet tilldelas ett mandat. Vid beräkningen skall den jämkade uddatalsmetoden enligt 20 kap. 1 å tillämpas.

23 å För att avgöra hur många mandat som ett parti enligt 3 kap. 8 å andra stycket regeringsformen skall ha sammanlagt i riksdagen för att vara proportionellt representerat i hela landet skall den jämkade uddatalsmetoden tillämpas på hela landet som en valkrets. Varje parti skall tilldelas så många utjämningsmandat som behövs för att partiet skall få en representation som svarar mot dess andel av samtliga röster i landet.

Fördelningen av utjämningsmandat på valkretsar skall göras enligt 20 kap. 2 å.

24 å Har ett parti i någon valkrets fått flera mandat än vad som motsvarar antalet namn på partiets valsedlar skall överskjutande mandat med tillämpning av 20 kap. 2 å flyttas till en annan valkrets där partiet deltar i fördelningen av fasta valkretsmandat. Kan mandatet inte tillsättas på detta sätt skall det vara obesatt under valperioden.

25 å Om det blir lika stora tal för flera partier eller valkretsar vid beräkningarna enligt 21-24 åå skall lotten avgöra vilket parti eller vilken valkrets som skall få mandatet.

Val till landstingsfullmäktige

26 å Mandaten i landstingsfullmäktige skall fördelas mellan partier. Bara partier som har fått minst tre procent av rösterna i hela lands- tinget får delta i fördelningen av mandaten.

27 å De fasta valkretsmandaten i landstingsfullmäktige skall för varje valkrets fördelas proportionellt mellan partierna på grundval av valresultatet i valkretsen. Fördelningen skall göras genom att jämförel- setal beräknas för partierna. Det parti som vid varje beräkning får det största jämförelsetalet skall tilldelas ett mandat. Vid beräkningen av jämförelsetal skall den jämkade uddatalsmetoden enligt 20 kap. 1 å tillämpas.

28 å Utjämningsmandaten skall fördelas mellan partierna så att för— delningen av alla mandat i landstingsfullmäktige blir proportionell mot partiernas röstetal i hela landstinget. För att avgöra hur många mandat i landstingsfullmäktige ett parti skall ha sammanlagt för att vara proportionellt representerat i landstinget skall den jämkade uddatalsme-

toden enligt 20 kap. 1 å tillämpas på hela landstinget som en valkrets. Varje parti skall tilldelas så många utjämningsmandat som behövs för att det skall få en representation som svarar mot dess andel av samtliga röster i landstinget.

29 å Om ett parti vid fördelningen av de fasta valkretsmandaten har fått fler mandat än vad som behövs för att det skall vara proportionellt representerat enligt 28 å skall man vid fördelningen av utjärnnings- mandaten bortse från partiet och de mandat det har fått.

Fördelningen av utjämningsmandat på valkretsar skall göras enligt 20 kap. 2 å.

30 å Om ett parti i någon valkrets har fått fler mandat än vad som motsvarar antalet namn på partiets valsedlar skall överskjutande mandat med tillämpning av 20 kap. 2 å flyttas till en annan valkrets. Kan mandatet inte tillsättas på detta sätt skall mandatet vara obesatt under valperioden.

31 å Om det blir lika stora tal för flera partier eller valkretsar vid beräkningarna enligt 26-30 åå skall lotten avgöra vilket parti eller vilken valkrets som skall få mandatet.

Val till kommunfullmäktige

32 å Mandaten i kommunfullmäktige skall för varje valkrets fördelas proportionellt mellan partierna på grundval av valresultatet i valkret— sen. Fördelningen görs genom att jämförelsetal beräknas för partierna. Det parti som vid varje beräkning får det största jämförelsetalet skall tilldelas ett mandat. Vid beräkningen skall den jämkade uddatalsmeto- den enligt 20 kap. 1 å tillämpas.

33 å Om ett ”parti har fått fler mandat än vad som motsvarar antalet namn på partiets valsedlar skall överskjutande mandat vara obesatt under valperioden. Om kommunen är indelad i valkretsar skall dock mandatet med tillämpning av 20 kap. 2 å flyttas till en annan valkrets.

34 å Om det blir lika stora tal för flera partier eller valkretsar vid be— räkningarna enligt 32 och 33 åå skall lotten avgöra vilket parti eller vilken valkrets som skall få mandatet.

Hur ledamöterna utses Riksdagsvalet

35 å För varje mandat som ett parti har fått i riksdagen skall en ledamot utses. Detta regleras i 3 kap. 9 å regeringsformen.

Den centrala valmyndigheten skall utse ledamöterna på grundval av protokollen enligt 12 å och ordningen enligt 36 å så att den kandidat som står först i ordningen besätter det första mandatet, den som står näst först i ordningen det andra och så vidare efter samma grund.

36 å Länsstyrelsen skall bestämma ordningsföljden mellan kandidat- namnen inom varje parti genom att beräkna jämförelsetal för dem med tillämpning av heltalsmetoden enligt 20 kap. 3 å.

Får flera kandidater lika stora jämförelsetal skall lotten avgöra vem som skall ha företräde.

37 å Om inte länsstyrelsen har rangordnat så många kandidatnamn att den centrala valmyndigheten kan besätta ett partis samtliga mandat i en valkretsen med ledamöter, skall länsstyrelsen på uppmaning av den centrala valmyndigheten göra en ny sammanräkning och rangordna fler kandidater.

En sådan sammanräkning skall kungöras enligt 6 å.

Dubbelvalsavveckling

38 å Kandidater som fått mandat i fler än en valkrets eller för mer än ett parti skall tillträda det mandat för vilket deras jämförelsetal är störst. Det mandat som kandidaten inte tillträder skall tillfalla den som står först i ordningen enligt 46 å. Vid denna beräkning skall man bortse från den som redan valts till ledamot. Leder denna bestämmelse till att två eller flera mandat inte tillträds, skall dessa tillsättas ett i taget efter storleken på jämförelsetalen enligt 36 å.

Val till landstingsfullmäktige

39 å För varje mandat som ett parti har fått i landstingsfullmäktige skall länsstyrelsen utse en ledamot. Ledamöterna skall utses på grundval av ordningen enligt 40 å, så att den kandidat som står först i ordningen besätter det första mandatet, den som står näst först i ord- ningen det andra och så vidare efter samma grund.

40 å Länsstyrelsen skall bestämma ordningsföljden mellan kandidat- namnen inom varje parti genom att beräkna jämförelsetal för dem med tillämpning av heltalsmetoden enligt 20 kap. 3 å.

Får flera kandidater lika stora jämförelsetal skall lotten avgöra vem som skall få företräde.

Dubbelvalsavveckling

41 å Kandidater som fått mandat i fler än en valkrets eller för mer än ett parti skall tillträda det mandat för vilket deras jämförelsetal är störst. Det mandat som kandidaten inte tillträder skall tillfalla den som står först i ordningen enligt 46 å. Vid denna beräkning skall man bortse från den som redan valts till ledamot. Leder denna bestämmelse till att två eller flera mandat inte tillträds, skall de tillsättas ett i taget efter storleken på jämförelsetalen enligt 36 å.

Val till kommunfullmäktige

42 å För varje mandat som ett parti har fått i kommunfullmäktige skall länsstyrelsen utse en ledamot. Ledamöterna skall utses på grundval av ordningen enligt 43 å, så att den kandidat som står först i ordningen besätter det första mandatet, den som står näst först i ord— ningen det andra och så vidare efter samma grund.

43 å Länsstyrelsen skall bestämma ordningsföljden mellan kandidat- namnen inom varje parti genom att beräkna jämförelsetal för dem med tillämpning av heltalsmetoden enligt 20 kap. 3 å.

Får flera kandidater lika stora jämförelsetal skall lotten avgöra vem som skall få företräde.

Dubbelvalsavveckling

44 å Kandidater som fått mandat i fler än en valkrets eller för mer än ett parti skall tillträda det mandat för vilket deras jämförelsetal är störst. Det mandat som kandidaten inte tillträder skall tillfalla den som får det största röstetalet vid en beräkning enligt 20 kap. 4 å. Vid denna beräkning skall man bortse från den som redan valts till ledamot. Leder denna bestämmelse till att två eller flera mandat inte tillträds, skall de tillsättas ett i taget efter storleken på jämförelsetalen enligt 36 å.

Hur ersättarna utses Riksdagsvalet

45 å Den centrala valmyndigheten skall utse ersättare på grundval av ordningen enligt 46 å. För varje ledamot utses lika många ersättare som ledamotens parti fått mandat i valkretsen. Minst tre ersättare skall dock alltid utses för varje ledamot. När ersättare utses skall man bortse från den som valts till ledamot.

Finns det inte någon som enligt första stycket kan utses till ersättare skall reglerna i 20 kap. 5 å tillämpas. Kan ersättare inte utses på det sättet utses inte någon ersättare.

46 å För varje kandidat som rangordnats enligt 36 å skall länsstyrel- sen i den utsträckning som behövs bestämma en särskild ordning mellan kandidaterna på partiets valsedlar för att utse ersättare. Detta skall göras enligt 20 kap. 4 å.

Får flera kandidater lika stora röstetal skall lotten avgöra vem som skall få företräde.

47 å Om det behövs för att kunna utse ett tillräckligt antal ersättare skall länsstyrelsen på uppmaning av den centrala valmyndigheten vid en ny sammanräkning fastställa ordningen mellan kandidatnamnen enligt 36 och 46 åå. En sådan sammanräkning skall kungöras enligt 6 å.

Val till landstingsfullmäktige

48 å Länsstyrelsen skall utse ersättare på grundval av ordningen enligt 49 å. För varje ledamot skall länsstyrelsen utse lika många ersättare som ledamotens parti fått mandat i valkretsen. Minst tre ersättare skall dock alltid utses för varje ledamot. När ersättare utses skall man bortse från den som valts till ledamot.

Kan inte ersättare utses på det sättet utses inte någon ersättare.

49 å För varje kandidat som rangordnats enligt 43 å skall länsstyrelsen i den utsträckning som behövs bestämma en särskild ordning mellan kandidaterna på partiets valsedlar för att utse ersättare. Detta skall göras enligt 20 kap. 4 å.

Får flera kandidater lika stora röstetal skall lotten avgöra vem som skall få företräde.

Val till kommunfullmäktige

50 å Kommunfullmäktige bestämmer hur många ersättare som skall finnas för ledamöterna i fullmäktige. Detta regleras av 5 kap. 4 å andra stycket kommunallagen (1991:900). Länsstyrelsen skall utse ersättare till det antal och på det sätt som sägs i 20 kap. 6 å. För partier som har fått ett eller två mandat i fullmäktige skall även 20 kap. 7 å tillämpas om det annars inte kommer att utses två ersättare. Kan någon ersättare för en viss ledamot inte utses på det sättet, utses ingen ersättare för den ledamoten.

När ledamöter och ersättare avgår under valperioden Riksdagsvalet

51 å Om en ledamot avgår under valperioden skall den centrala valmyndigheten på anmälan av riksdagens talman utse en ny ledamot. Till ny ledamot skall utses den som enligt ordningen mellan ersättarna enligt 46 å står i tur att inträda. Kan någon ny ledamot inte utses skall mandatet vara obesatt under återstoden av valperioden.

52 å Om en ny ledamot enligt 45 å andra stycket tidigare varit ersättare för den avgångna ledamoten skall en ny ersättare utses enligt 45 å. Har mandatet flyttats från en valkrets till en annan, skall det anses att mandatet vid valet tilldelats den sistnämnda valkretsen.

Ersättare för en annan ledamot som utsetts i stället för en ledamot som avgått är de övriga kandidater som skulle ha varit ersättare för den avgångna ledamoten.

53 å Den centrala valmyndigheten skall på anmälan av riksdagens talman med tillämpning av 45 å om möjligt utse två nya ersättare, om - antalet ersättare för en riksdagsledamot har minskat till hälften eller mindre än hälften av det antal som utsetts vid valet därför att ersättare har utsetts till ordinarie ledamöter eller har avgått av annan orsak, eller - antalet ersättare inte är tillräckligt stort för att ersättare skall kunna inträda i en ledamots ställe enligt föreskrifterna i rege- ringsformen och riksdagsordningen.

Val till landstingsfullmäktige

54 å Om en ledamot avgår under valperioden skall länsstyrelsen på amnälan av fullmäktiges ordförande utse en ny ledamot. Till ny

ledamot skall utses den som står i tur att inträda enligt ordningen mellan ersättarna enligt 49 å.

55 å Finns det inte någon som kan utses till ledamot enligt 54 å skall länsstyrelsen göra en ny sammanräkning och utse en ny ledamot.

Vid sammanräkningen skall 27-31, 39, 48 och 49 åå tillämpas. Kan någon ny ledamot inte utses skall mandatet vara obesatt under återstoden av valperioden.

56 å Om en ersättare har utsetts till ordinarie ledamot eller avgått som ersättare av någon annan orsak skall länsstyrelsen på anmälan av fullmäktiges ordförande göra nya sammanräkningar och utse ytterliga- re en ersättare för varje ledamot som berörs.

Vid sammanräkningen skall 48 å tillämpas. Kan någon ersättare inte utses enligt första stycket utses ingen ersättare.

Val till kommunfullmäktige

57 å Avgår en ledamot under valperioden skall länsstyrelsen på anmälan av fullmäktiges ordförande utse en ny ledamot. Till ny ledamot skall utses den som står i tur att inträda enligt ordningen mellan ersättarna enligt 50 å.

58 å Finns det inte någon som kan utses till ledamot enligt 57 å skall länsstyrelsen göra en ny sammanräkning och utse en ny ledamot.

Vid sammanräkningen skall 32-34, 42, 44 och 50 åå tillämpas. Kan någon ny ledamot inte utses skall mandatet vara obesatt under återstoden av valperioden.

59 å Om en ersättare har utsetts till ordinarie ledamot eller avgått som ersättare av någon annan orsak skall länsstyrelsen på anmälan av fullmäktiges ordförande göra nya sammanräkningar och utse ytterliga— re en ersättare för varje ledamot som berörs. I de fall antalet ersättare också efter det att ersättare avgått, uppgår till minst det antal som fullmäktige bestämt skall en ny ersättare utses endast om ledamoten i annat fall skulle komma att sakna ersättare som utsetts för henne eller honom.

Vid sammanräkningen skall 50 å tillämpas. Kan någon ersättare inte utses enligt första stycket utses ingen ersättare.

19 kap. Överklagande av val och utfärdande av bevis om vem som valts

Överklagande

1 å Den centrala valmyndighetens eller länsstyrelsens beslut att fast— ställa utgången av ett val eller av en sådan sammanräkning för att utse efterträdare eller ersättare, som sägs i 18 kap. 19 och 20 åå får över- klagas hos Valprövningsnämnden enligt bestämmelserna i detta kapitel.

Vem får överklaga

2 å Ett beslut får överklagas av

- den som enligt röstlängden var röstberättigad vid valet, - den som enligt beslut av skattemyndigheten i ett ärende om rättelse av röstlängd enligt 7 kap. 10 å var utesluten från rösträtt, den som efter anmälan enligt 7 kap. 1 eller 9 å inte tagits upp i röstlängden, och - ett parti som har deltagit i valet.

Hur man överklagar

3 å Ett beslut skall överklagas skriftligen.

Skrivelsen med överklagandet skall ges in till den myndighet som meddelat beslutet. Den skall ha kommit dit inom tio dagar efter det att valet eller sammanräkningen avslutades.

4 å Om skrivelsen med överklagandet kommit till Valprövnings- nämnden innan tiden för överklagande gått ut, skall överklagandet tas upp till prövning även om inte inlagan kommit till beslutsmyndigheten i tid.

Detta gäller också om skrivelsen med överklagandet kommi_t till beslutsmyndigheten efter valdagen, men före det att utgången av valet har fastställts.

Vad som sägs i andra stycket gäller inte beslut om utseende av efterträdare eller ersättare enligt 18 kap. 19 och 20 åå.

5 å Det är Valprövningsnämnden som skall avgöra om en skrivelse med ett överklagande har kormnit i rätt tid.

Klagandens rätt att få del av uppgifter.

6 å Den som vill överklaga har rätt att hos den myndighet som meddelat beslutet genast få utdrag ur protokoll eller annan handling över sammanräkningen.

Kungörande

7 å Snarast möjligt efter att tiden för överklagande gått ut skall beslutsmyndigheten på en gång kungöra samtliga överklaganden och skicka skrivelserna till Valprövningsnämnden. Om ett överklagande gäller riksdagen, skall kungörelsen införas i Post- och Inrikes Tidningar. Om ett överklagande gäller landstings- eller kommun— fullmäktige, skall kungörelsen införas i ortstidning inom landstinget respektive kommunen.

8 å I kungörelse enligt 7 å skall anges en viss kort tid inom vilken förklaring över överklagandena skall ha kommit in till Valprövnings- nämnden.

Beslutsmyndighetens yttrande

9 å Beslutsmyndigheten skall skyndsamt inkomma till Valprövnings— närrmden med yttrande över överklagandena. Bestämmelserna i 27 och 28 åå förvaltningslagen (1986:223) om omprövning av beslut skall inte tillämpas.

Övriga bestämmelser om överklagande

10 å Ett beslut genom vilket någon har utsetts till ledamot i landstings- eller kommunfullmäktige eller till ersättare gäller även om beslutet har överklagats. Om någon annan utses till ledamot eller ersättare med anledning av överklagandet gäller det beslutet så snart det val eller den sammanräkning genom vilken ledamoten eller ersättaren blivit utsedd har avslutats.

I 3 kap. 11 å regeringsformen finns bestämmelser om vad som sker när ett beslut, genom vilket någon har utsetts till ledamot av riksdagen eller till ersättare har överklagats.

Bestämmelserna om inhibition i 29 å förvaltningslagen (1986:223) gäller inte beslut som sägs i denna paragraf.

Bevis

11 å För den som blivit utsedd till ledamot av riksdagen eller till ersättare skall den centrala valmyndigheten genast utfärda bevis om detta. I beviset skall den centrala valmyndigheten ange

- nanmet på den som blivit utsedd, och - tid, parti och valkrets som ledamoten eller ersättaren blivit ut-

sedd för. Ett bevis för ersättare skall dessutom innehålla uppgift om den eller de ledamöter som hon eller han utsetts till ersättare för och ordningen mellan ersättarna, om flera ersättare utsetts för samma ledamot.

12 å Som bevis gäller utdrag ur protokoll eller annan handling från sammanräkning vid vilken ledamoten eller ersättaren blivit utsedd. Beviset skall skickas till den som blivit utsedd samt Valprövnings- nämnden och riksdagens talman.

13 å För den som blivit utsedd till ledamot av landstings- eller kom— munfullmäktige eller till ersättare skall länsstyrelsen genast utfärda bevis om detta. I beviset skall länsstyrelsen ange - namnet på den som blivit utsedd, och - tid, parti och, i förekommande fall, valkrets som ledamoten blivit utsedd för.

14 å Som bevis gäller utdrag ur protokoll eller annan handling från sammanräkning vid vilken ledamoten eller ersättaren blivit utsedd. Beviset skall skickas till den som blivit utsedd samt landstings- respektive kommunfullmäktige.

Partier skall underrättas om vissa beslut

15 å Beslutsmyndigheten skall om möjligt underrätta ett parti som berörs av ett beslut genom vilket en sammanräkning enligt 18 kap. 19 eller 20 å fastställts. Beslutsmyndigheten får avgöra på vilket sätt partiet skall underrättas.

Valprövningsnämndens prövning

16 å När Valprövningsnämnden avgör ett ärende enligt denna lag skall nämndens samtliga ledamöter vara närvarande. Undantag från denna bestämmelse finns i 23 å.

När nämnden prövar ett överklagande av ett beslut, genom vilket utgången av ett ordinarie val till landstings- eller kommunfullmäktige

har fastställts, skall den ha samma sammansättning som den hade vid tiden för valet.

17 å Om Valprövningsnämnden i ett ärende enligt 1 å finner att någon behöver höras som vittne vid domstol, kan nämnden förordna att vittnesförhör skall hållas vid allmän underrätt.

I fråga om bevisupptagning enligt första stycket gäller 35 kap. 10 och 11 åå rättegångsbalken i tillämpliga delar. Ersättning till vittne skall betalas av allmänna medel. Kostnaden för detta skall stanna på staten.

Statliga och kommunala myndigheter, Posten Aktiebolag och annan som anordnat särskild röstmottagning skall lämna Valprövningsnämn- den de upplysningar och yttranden som den begär.

18 å Har i den verksamhet för förberedande och genomförande av val, för vilken en myndighet svarar, förekommit avvikelse från föreskriven ordning eller har någon hindrat röstningen, förvanskat avgivna röster eller otillbörligen verkat vid valet på något annat sätt, skall Valpröv- ningsnämnden, om det med fog kan antas att vad som förekommit har inverkat på valutgången, vid prövning av ett överklagande upphäva valet i den omfattning som behövs och förordna om omval i valkrets. Kan rättelse åstadkommas genom förnyad sammanräkning eller annan sådan mindre ingripande åtgärd, skall nämnden dock i stället för att förordna om omval uppdra åt beslutsmyndigheten att vidta sådan rättelse.

19 å Har det vid en sammanräkning som sägs i 18 kap. 19 eller 20 åå har förekommit avvikelse från föreskriven ordning och är det inte osannolikt att avvikelsen har inverkat på utgången av samman— räkningen skall Valprövningsnämnden vid prövning av ett över— klagande upphäva sammanräkningen och uppdra åt beslutsmyndigheten att vidta den rättelse som behövs.

20 å Om ett visst beslut enligt lag inte får överklagas eller om det skall överklagas i särskild ordning, får en omständighet som avses med beslutet inte åberopas vid ett överklagande som avses i 18 eller 19 åå.

I 7 kap. 13 å finns bestämmelser om talan i samband med ett överklagande av val mot en skattemyndighets beslut om rättelse av en röstlängd.

När det anmälts att för få ledamöter utsetts i landstings- eller kommunfullmäktige enligt 18 kap. 18 å

21 å Om en länsstyrelse har gjort anmälan enligt 18 kap. 18 å att för få ledamöter utsetts i landstings- eller kommunfullmäktige, skall Valprövningsnämnden upphäva valet och besluta om omval be- träffande samtliga ledamöter och ersättare.

Valprövningsnämndens granskning av bevis

22 å Valprövningsnämnden skall granska bevis för riksdagsledarnöter och ersättare för att pröva om beviset blivit utfärdat i enlighet med 11 å. Granskningen skall vara avslutad senast dagen innan den riksdag till vilken valet skett samlas till riksmöte. Sådana bevis som kommer in till Valprövningsnämnden medan riksmöte pågår skall granskas så snart det kan ske. Berättelse om granskningen skall genast överlämnas till riksdagens talman.

23 å Nämnden får uppdra åt ordföranden eller ersättaren för ordföran- den att på nämndens vägnar i ärenden av enklare beskaffenhet granska bevis för en riksdagsledamot och ersättare för en riksdagsledamot som utses under löpande valperiod med anledning av att en riksdagsledamot avgått eller ersättare utsetts enligt 18 kap. 19 och 53 åå.

20 kap. Beräkningsgrunder Den jämkade uddatalsmetoden

1 å Jämförelsetal enligt 18 kap. 22, 23, 27, 28 och 32 åå skall beräknas på följande sätt. Så länge partiet ännu inte tilldelats något mandat beräknas jämförelsetalet genom att partiets röstetal i valkretsen delas med 1,4. Därefter beräknas jämförelsetalet genom att partiets röstetal delas med det tal som är 1 högre än det dubbla antalet av de mandat som redan har tilldelats partiet i valkretsen.

Fördelningen av utjämningsmandat och överskjutande mandat

2 å Fördelning av utjämningsmandat enligt 18 kap. 23 å andra stycket och 29 å andra stycket skall göras på följande sätt.

Av de utjänmingsmandat eller överskjutande mandat som ett parti har fått tillförs det första den valkrets där partiet efter fördelningen av

de fasta valkretsmandaten har större jämförelsetal än i övriga valkret- sar. Återstående utjämningsmandat tillförs ett efter ett den valkrets där partiet för varje gång har störst jämförelsetal vid en fortsatt till- lämpning av den jämkade uddatalsmetoden enligt 1 å på partiets röstetal i valkretsarna. I en valkrets där partiet inte har fått något fast valkretsmandat skall dock jämförelsetalet vid tilldelningen av det första utjärnningsmandatet vara lika med partiets röstetal.

Fördelning av överskjutande mandat enligt 18 kap. 24, 30 och 33 åå görs med motsvarande tillämpning av första stycket.

Heltalsmetoden

3 å Ordningen mellan kandidatnamnen enligt 18 kap. 36, 40 och 43 åå inom varje parti skall fastställas med tillämpning av heltalsmeto- den genom särskilda uträkningar på följande sätt.

Vid varje uträkning gäller valsedel endast för ett namn. Vid den första uträkningen gäller valsedel för det namn som står först på sedeln. Valsedlar med samma första namn bildar en grupp. Varje grupps röstetal räknas fram. Röstetalet är lika med det antal valsedlar som ingår i gruppen. Samma tal är också jämförelsetal för det namn som står först på gruppens valsedlar. Det namn vars jämförelsetal är störst får den första platsen i ordningen.

Vid varje följande uträkning gäller valsedel för det namn som står först på sedeln, varvid bortses från namn som redan fått plats i ordningen. Den eller de grupper, vilkas valsedlar vid närmast föregående uträkning gällde för det namn som fick plats i ordningen, upplöses och ordnas i nya grupper, så att valsedlar som vid den pågående uträkningen gäller för ett och samma namn bildar en grupp. Övriga befintliga grupper behålls däremot oförändrade. För varje nybildad grupp räknas röstetalet fram. Röstetalet är lika med det antal valsedlar som ingår i gruppen. För samtliga namn, som deltar i uträkningen, beräknas röstetal och jämförelsetal.

Röstetalet för ett namn är lika med röstetalet för den grupp eller det sammanlagda röstetalet för de grupper vilkas valsedlar gäller för namnet. J ämförelsetalet för ett namn är lika med dess röstetal, om inte grupp av valsedlar som gäller för namnet deltagit i besättandet av förut utdelad plats. Om detta är fallet, får man namnets jämförelsetal genom att dess röstetal delas med det tal som motsvarar den del gruppen tagit i besättandet av plats eller platser som utdelats (gruppens platstal), ökat med 1, eller, om flera grupper av valsedlar, som gäller för namnet, deltagit i besättandet av förut utdelad plats, med dessa gruppers sammanlagda platstal, ökat med 1. Platstalet för en grupp beräknas sålunda att gruppens röstetal delas med det största jämförel- setalet vid uträkningen närmast före gruppens bildande. Bråktal, som

uppkommer vid delning, beräknas med två decimaler. Den sista decimalsiffran får inte höjas.

Det nanm, vars jämförelsetal är störst, får nästa plats i ordningen. Särskild ordning för att utse ersättare och för avveckling av dubbelval

4 å Den särskilda ersättarordningen enligt 18 kap. 46 och 49 åå skall göras på följande sätt.

Ersättare skall utses på grundval av de valsedlar som gällde för namnet, när det fick plats i ordningen enligt 3 å. Vid denna uträkning gäller varje valsedel som hel röst. Med iakttagande av att namnet på den som redan fått plats i den särskilda ordningen anses som obefint- ligt skall röstvärdet tillgodoräknas det namn som står främst på sedeln. Den som får högsta röstetalet får plats i den särskilda ordningen.

Andra stycket skall tillämpas också vid dubbelvalsavveckling enligt 18 kap. 44 å.

Ersättare enligt 18 kap. 45 å andra stycket

5 å Då ersättare skall utses enligt 18 kap. 45 å andra stycket skall den kandidat inom valkretsen som enligt 18 kap. 36 å står i tur att få nästa mandat för partiet utses till ersättare för ledamoten. Saknas en sådan kandidat på partiets valsedlar, skall den centrala valmyndigheten med tillämpning av 2 å bestämma en annan valkrets, där partiet deltar i fördelningen av fasta valkretsmandat, från vilken ersättaren skall utses. Till ersättare utses den som där står närmast i tur att få mandat för partiet.

Ersättare för kommunfullmäktige

6 å Ersättare enligt 18 kap. 50 å utses på följande sätt.

För varje ledamot görs en sammanräkning inom det parti, för vilket hon eller han har blivit vald. Vid varje sammanräkning tas hänsyn endast till de valsedlar som upptar ledamotens namn och som på grund härav gällde för detta namn, när det fick plats i ordning. Varje valsedel gäller som hel röst. Med iakttagande av att namnet på en kandidat som genom valet blivit utsedd till ledamot skall anses som obefintligt tillgodoräknas röstvärdet det namn som står främst på sedeln. Den som får högsta röstetalet är utsedd till ersättare för den ledamot som sammanräkningen avser. Får flera kandidater lika röstetal skall lotten avgöra vem som skall ha företräde.

Om det antal ersättare som har utsetts enligt andra stycket är mindre än det antal som kommunfullmäktige har bestämt enligt 5 kap. 4 å andra stycket kommunallagen (1991:900) och samma ersättare har

utsetts för tre eller flera ledamöter, görs ytterligare en sammanräkning för var och en av dessa ledamöter. Därvid skall även namne_t på en kandidat som genom valet blivit utsedd till ersättare för den ledamot som sammanräkningen avser anses som obefintligt. I övrigt görs på sätt som anges i andra stycket.

Om antalet ersättare fortfarande är mindre än det antal som kom- munfullmäktige har bestämt enligt 5 kap. 4 å andra stycket kommunal— lagen och samma ersättare har utsetts för fem eller flera ledamöter, görs ytterligare en sammanräkning för var och en av dessa ledamöter.

Därefter görs på motsvarande sätt successivt ytterligare samman- räkningar för de ledamöter vilkas ersättare har utsetts för sju eller flera ledamöter, nio eller flera ledamöter, och så vidare, så länge antalet ersättare är mindre än det antal som kommunfullmäktige har bestämt.

7 å Om det sedan ersättare utsetts enligt 6 å visar sig att det för ledamot eller ledamöter i ett parti som har fått ett eller två mandat utsetts endast en ersättare skall ytterligare en sammanräkning göras. I det fall partiet har fått två mandat skall sammanräkningen göras för den ledamot som har störst jämförelsetal.

Denna lag träder i kraft den , då vallagen (19721620) skall upphöra att gälla.

2. Förslag till

Lag om ändring i folkomröstningslagen

(1979:369)

Härigenom föreskrivs i fråga om folkomröstningslagen (1979:369) att 2-6 åå, 8 å, 10-12 åå, 16 å och 17 å skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

Central valmyndighet som avses i 1 kap. 2 å vallagen (1972:620) är också central myndighet för folkomröstning.

35

För folkomröstning är riket inde- lat i omröstningsdistrikt. Del av kommun som vid val enligt val— lagen (1972:620) bildar ett valdi- strikt utgör ett omröstningsdist- rikt.

För folkomröstnings genomföran- de svarar inom varje kommun valnämnd som avses i 3 kap. vallagen (1972-620).

När folkomröstning förrättas i samband med val till riksdagen tjänstgör de valförrättare som har utsetts enligt 3 kap. 4 å vallagen också som omröstningsförrättare. Inför annan folkomröstning utser valnämnden för varje om- röstningsdistrikt minst fyra perso- ner att vid omröstningen tjänst-

Central valmyndighet som avses i 1 kap. 12 å vallagen (1994:00) är också central myndighet för folkomröstning.

För folkomröstning är riket inde- lat i omröstningsdistrikt. Del av kommun som vid val enligt val- lagen (1994:00) bildar ett valdi- strikt utgör ett omröstningsdist- rikt.

För folkomröstnings genomföran- de svarar inom varje kommun valnämnd som avses i 1 kap. 14 å vallagen (1994s00).

När folkomröstning förrättas i samband med val till riksdagen tjänstgör de valförrättare som har utsetts enligt 4 kap. 6 å vallagen också som omröstningsförrättare. Inför annan folkomröstning utser valnämnden för varje om- röstningsdistrikt minst fyra perso— ner att vid omröstningen tjänst-

Nuvarande lydelse

göra som omröstningsförrättare i distriktet. Vad som i 3 kap. vallagen föreskrivs om valför- rättare tillämpas beträffande särskilt utsedd omröstningsför— rättare.

Föreslagen lydelse

göra som omröstningsförrättare i distriktet. Vad som i 4 kap. vallagen föreskrivs om valför- rättare tillärnpas beträffande särskilt utsedd omröstningsför- rättare.

Sål

Rösträtt vid folkomröstning tillkommer den som är röstberättigad vid val till riksdagen.

Frågan huruvida rösträtt enligt första stycket föreligger avgörs på grundval av en före omröst- ningen upprättad röstlängd. All- män och särskild röstlängd enligt 4 kap. vallagen (1972:620) län- der till efterrättelse. Bestämmel- serna i 4kap. 6, 9, 16 och 18 åå samma lag om talan mot beslut om rättelse av röstlängd i sam- band med besvär över val skall gälla även i fråga om besvär över folkomröstning.

När omröstning äger rum, skall särskild röstlängd vara tillgänglig i omröstningslokalen för det distrikt som avses i 4 kap. 20 å vallagen.

Frågan huruvida rösträtt enligt första stycket föreligger avgörs på grundval av en före omröst— ningen upprättad röstlängd. Om inte omröstningen hålls samtidigt med annat val enligt vallagen (1994-00) skall röstlängd för om- röstningen upprättas med tillämp- ning av 7kap. 1-4 åå, 9 å, 10 å och 12 å vallagen (1994:00). Be— stämmelserna i 7kap. 13 å sam- ma lag om talan mot beslut om rättelse av röstlängd i samband med besvär över val skall gälla även i fråga om besvär över folkomröstning.

6å2

När en folkomröstning skall för- rättas, skall, i den mån den cent- rala valmyndigheten inte bestäm—

' Senaste lydelse 1993:1401.

2 Senaste lydelse 1988:164.

När en folkomröstning skall för- rättas, skall, i den mån den cent— rala valmyndigheten inte bestäm—

Nuvarande lydelse

mer annat, för var och en som enligt gällande röstlängd är röst- berättigad vid omröstningen upp- rättas ett röstkort med uppgifter om den röstberättigade. Röst- kortet skall dessutom innehålla uppgifter om omröstningen till ledning för den röstberättigade. För folkomröstning och val till riksdagen som äger rum samti— digt upprättas gemensamt röst— kort. I fråga om röstkort tilläm- pas i övrigt 7 kap. 1 å andra sty- cket, Z å första och tredje stycke- na samt 3 å vallagen (1972r620). Röstkorten skall sändas till de röstberättigade senast 30 dagar eller, om omröstningen äger rum i samband med extra val till rik— sdagen eller om den inte omfattar hela riket, senast 16 dagar före valdagen.

Föreslagen lydelse

mer annat, för var och en som enligt den röstlängd som upp- rättats för omröstningen är röst- berättigad vid omröstningen upp- rättas ett röstkort med uppgifter om den röstberättigade. Röst- kortet skall dessutom innehålla uppgifter om omröstningen till ledning för den röstberättigade. För folkomröstning och val till riksdagen som äger rum samti— digt upprättas gemensamt röst- kort. I fråga om röstkort tilläm- pas i övrigt 7 kap. 5 och 8 åå vallagen (1994-00). Röstkorten skall sändas till de röstberättigade senast 30 dagar eller, om om- röstningen äger rum i samband med extra val till riksdagen eller om den inte omfattar hela riket, senast 16 dagar före valdagen.

Centrala valmyndigheten bör på lämpligt sätt sprida kännedom bland allmänheten om tid och sätt för röstning och om de bestäm- melser i övrigt som gäller för folkomröstningen. Myndigheten bör vidare inför folkomröstning i grundlagsfråga på lämpligt sätt sprida kännedom bland allmänheten om lydelsen av det förslag som om- röstningen avser.

85

Statsverket svarar för kostnaderna för framställning av det antal röstsedlar som behövs.

I lokal där omröstning äger rum skall de röstande ha tillgång till 1. röstsedlar för varje förslag som är föremål för folkomröstning och 2. blanka röstsedlar.

I fråga om röstkuvert till- I fråga om röstkuvert till- lämpas bestämmelserna i 8 kap. 8 lämpas bestämmelserna i 8 kap. och 9 åå vallagen (1972:620) om ] å andra stycket, 2 och 3 åå valkuvert. vallagen (1994:00) om valkuvert.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

10 å3

Röstning sker på dagen för folk- omröstningen i omröst— ningslokalen för det omröstnings- distrikt där den röstande är upp- tagen i röstlängd. Röstberättigad, som på grund av vistelse utom riket eller på annan ort inom riket eller av annat skäl finner sig vara förhindrad att rösta på tid och plats som nu sagts, får rösta på Posten Aktiebolags postkontor inom riket, hos svensk utlands- myndighet eller på svenskt fartyg i utrikes fart.

Om flera omröstningar äger rum samtidigt, skall den som röstar på postkontor, hos utlands- myndighet eller på fartyg vid ett och samma tillfälle utöva sin rösträtt i samtliga omröstningar som han vill deltaga i. Om om- röstning äger rum i samband med val till riksdagen, skall röstande

som nu har angivits, som önskar delta både i omröstningen och i valet, avge sin röst i folkom- röstningen samtidigt som han rös- tar i valet.

I fråga om röstningen och om den vidare behandlingen av röster som har avgivits på postkontor, hos utlandsmyndighet eller på fartyg tillämpas i övrigt bestäm- melserna om ordinarie val till riksdagen i 8—12 kap. vallagen (1972s620). Om folkomröstning äger rum i samband med extra

3 Senaste lydelse 1993:1696.

Röstning sker på dagen för folk— omröstningen i omröst- ningslokalen för det omröstnings— distrikt där den röstande är upp- tagen i röstlängd. Röstberättigad, som på grund av vistelse utom riket eller på annan ort inom riket eller av annat skäl finner sig vara förhindrad att rösta på tid och plats som nu sagts, får rösta på Posten Aktiebolags postkontor inom riket, på ett särskilt röst- mottagningsställe inom landet eller hos svensk utlandsmyndig- het.

Om flera omröstningar äger rum samtidigt, skall den som röstar på postkontor, på ett sär- skilt röstmottagningsställe inom landet eller hos utlandsmyndighet vid ett och samma tillfälle utöva sin rösträtt i samtliga omröst- ningar som han vill deltaga i. Om omröstning äger rum i samband med val till riksdagen, skall röst- ande som nu har angivits, som önskar delta både i omröstningen och i valet, avge sin röst i folk- omröstningen samtidigt som han röstar i valet.

I fråga om röstningen och om den vidare behandlingen av röster som har avgivits på postkontor, på ett särskilt röstmottagnings- ställe inom landet eller hos ut- landsmyndighet tillämpas i övrigt bestämmelserna om ordinarie val

Nuvarande lydelse

val till riksdagen eller om den inte omfattar hela riket, tillämpas i stället bestämmelserna om extra val i 8-12 kap. vallagen.

Föreslagen lydelse

till riksdagen i 11-14 kap. valla- gen (1994:00). Om folk- omröstning äger rum i samband med extra val till riksdagen eller om den inte omfattar hela riket, tillämpas i stället bestämmelserna om extra val i 11—14 kap. val— lagen.

llå

Rösterna räknas preliminärt i omröstningslokal och hos valnämnd.

Därvid tilllämpas bestämmel- serna i 13 kap. vallagen (1972: 620). Har omröstning förrättats samtidigt med val till riksdagen, sker den preliminära rösträk- ningen gemensamt för omröst- ningen och valet såvitt gäller åtgärder som avses i 13 kap. 3-5 åå nämnda lag.

Därvid tilllämpas bestämmel- serna i 16 och 17 kap. vallagen (1994: 00). Har omröstning för- rättats samtidigt med val till riks- dagen, sker granskningen av förtidsröster enligt 15 kap. 7-13 åå och 17 kap. 3-7 åå gemen- samt för omröstningen och valet.

Vid räkningen ordnas röstsedlarna i grupper efter meningsyttring. Blanka röstsedlar bildar en grupp. Antalet röstsedlar inom varje grupp räknas och antalet antecknas i protokollet. Röstsedlarna läggs därefter gruppvis in i särskilda omslag. På omslagen antecknas vilken grupp röstsedlar omslaget innehåller och röstsedlarnas antal. Vid rösträkning hos valnämnd används en urna för varje omröstning och för varje område som bildar en valkrets vid val av kommun-

fullmäktige.

12å

Rösterna räknas slutligt av läns- styrelsen. Rösterna skall därvid redovisas särskilt för varje om- råde som bildar en valkrets vid val av kommunfullmäktige. Vid rösträkningen tillämpas 14 kap. 1 och 2 åå samt 3 å tredje stycket vallagen (1972-620).

Rösterna räknas slutligt av läns- styrelsen. Rösterna skall därvid redovisas särskilt för varje om- råde som bildar en valkrets vid val av kommunfullmäktige. Vid rösträkningen skall 18 kap. ] å och 3—9 åå vallagen (199400) gälla i tillämpliga delar.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

16 54

. Talan mot beslut, varigenom centrala valmyndigheten fastställt ut- gången av folkomröstning, förs hos valprövningsnärnnden genom besvär. Besvären prövas av valpröv- ningsnämnden i den samman- sättning denna hade vid tiden för omröstningen. I fråga om sådan talan tillämpas i övrigt bestäm- melserna i 15 kap. 4 å tredje och jjärde styckena vallagen (1972: 620) om besvär som avser riks- dagen samt 5, 6 och 9 åå samma kapitel. Talan får föras av den som en— ligt röstlängd var röstberättigad vid folkomröstningen samt av den som enligt beslut som sägs i 4 kap. 4 och 16 åå vallagen (1972: 620) var utesluten från rösträtt. Talan får också föras av ett parti eller en kampanjkommitté som har verkat för något av de förslag som omröstningen har gällt.

Besvären prövas av valpröv- ningsnämnden i den samman- sättning denna hade vid tiden för omröstningen. I fråga om sådan talan tillämpas i övrigt bestäm- melserna i 1 kap. 16 å, 19 kap. 3 å, 4 å första och andra stycke- na, 5—8 åå vallagen (1994s00) vad avser överklaganden av riks- dagsval samt 16 å första stycket och 17 å samma kapitel.

Talan får föras av den som en- ligt röstlängd var röstberättigad vid folkomröstningen samt av den som enligt beslut som sägs i 7 kap. 10 å vallagen (199400) var utesluten från rösträtt. Talan får också föras av ett parti eller en kampanjkomrnitté som har verkat för något av de förslag som omröstningen har gällt.

17 55

Har i den verksamhet för förberedande och genomförande av folk- omröstning, för vilken myndighet svarar, förekommit avvikelse från föreskriven ordning eller har någon hindrat omröstningen, förvanskat avgivna röster eller otillbörligen verkat vid omröstningen på något annat sätt, skall valprövningsnämnden, om det med fog kan antas att vad som har förekommit har inverkat på utgången av omröstningen,

4Senaste lydelse 1993: 1401.

5Senaste lydelse 1993: 1401 .

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vid prövning av besvär över omröstningen upphäva denna i den omfattning som behövs och förordna om ny omröstning beträffande ett eller flera områden som bildar valkrets vid val av kommunfullmäktige eller, om rättelse kan åstadkommas genom förnyad rösträkning, uppdra åt centrala valmyndigheten att vidta sådan rättelse. För- ordnande om ny omröstning får dock, såvitt gäller rådgivande folkom— röstning, meddelas endast om vad som förekommit kan ha lett till att resultatet av folkomröstningen har blivit missvisande med hänsyn till omröstningens ändamål.

Om enligt bestämmelse i lag talan mot visst beslut inte får föras eller skall föras i särskild ordning, får omständighet som avses med beslutet inte åberopas vid besvär som avses i denna paragraf.

Av 5 å andra stycket följer att bestämmelserna i 4 kap. 6 å och 18 å första stycket vallagen (1972 :620) om talan i samband med besvär över val mot en skatte- myndighets respektive centrala valmyndighetens beslut om rättel- se av röstlängd skall tillämpas i fråga om besvär över folkom- röstning.

Denna lag träder i kraft den

Av 5 å andra stycket följer att bestämmelserna i 7 kap. 13å vallagen (199400) om talan i samband med besvär över val mot en skattemyndighets beslut om rättelse av röstlängd skall tillämpas i fråga om besvär över folkomröstning.

3. Förslag till

Lag om ändring i kommunallagen (1991:900)

Härigenom föreskrivs i fråga om kommunallagen (1991:900) att 5 kap. 2, 4, 5, 16 och 34 åå skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

5 kap. 2 &

Vid tillämpningen av 1 å skall den som har upptagits i gällande röstlängd anses som röstberätti- gad.

Vid tillämpningen av 1 å skall den som har upptagits i röstlängd vid det senaste ordinarie valet till fullmäktige anses som röstberätti-

gad.

45

För ledamöterna i fullmäktige skall det finnas ersättare. Före- skrifter om antalet ersättare finns i vallagen (1972-620).

För ledamöterna i fullmäktige skall finnas ersättare.

I en kommun bestämmer kom- munfullmäktige det antal ersätta- re som skall ligga till grund för tillämpningen av bestämmelserna i 18 kap. 50 å vallagen (1994: 00). Antalet skall utgöra en viss andel, dock högst hälften av det antal platser som varje parti får i kommunen. Om det därvid upp- kommer ett brutet tal skall detta avrundas till närmast högre hela tal. Beslutet skall fattas före den 1 april valåret. Länsstyrelsen skall genast underrättas om kom- munfullmäktiges beslut.

Föreskrifter för att utse ersätta— re i fullmäktige finns i vallagen.

55

Ledamöterna och ersättarna i fullmäktige skall väljas för tre år räknat från och med (1. 1 nov. valåret.

Om valprövningsnämnden har Om valprövningsnämnden har beslutat om omval enligt 15 kap. beslutat om omval enligt 19 kap. 7å tredje stycket vallagen (1972- 18 å vallagen (199400), skall :620), skall dock mandattiden dock mandattiden förlängas till förlängas till dess omvalet har dess omvalet har avslutats. avslutats.

I Stockholms kommun räknas mandattiden från och med (1. 15 okt. valåret.

16å

I kommunfullmäktige har ersättare från samma valkrets som ledamoten företräde till tjänstgöring.

Närmare föreskrifter om före— Om samtliga ersättare för en trädesordningen finns i vallagen ledamot i kommunfullmäktige är (1972:620). förhindrade att inställa sig eller

att vidare delta i ett samman— träde, skall i ledamotens ställe den ersättare inträda som enligt den bestämda ordningen står i tur att tjänstgöra för den ledamot som har fått den första platsen för partiet i valkretsen. Om en sådan ersättare inte kan tjänst- göra, skall den ersättare inträda som står i tur att tjänstgöra för den ledamot som har fått den andra platsen för partiet i val- kretsen och så vidare efter sam- ma grund.

Om partiets samtliga ersättare i valkretsen är förhindrade att in— ställa sig eller att vidare delta i ett sammanträde, inträder ersät— tare som har utsetts för partiet i annan valkrets efter den grund som nyss har sagts. Därvid har den ersättare företräde som har

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

utsetts i den valkrets där partiets röstetal är högst.

345

Fullmäktige får besluta att det som ett led i beredningen av ett ärende som fullmäktige skall handlägga skall inhämtas synpunkter från medlemmar i kommunen eller landstinget.

Detta kan ske genom folkomröstning, opinionsundersökning eller något liknande förfarande. Därvid får valnämnden i kommunen anlitas, om nämndens verksamhet i övrigt inte hindras av det.

Skall synpunkter inhämtas genom en omröstning får full- mäktige besluta att det, med tillämpning av 7 kap. vallagen (199400), skall framställas röstlängd och röstkort för om- röstningen.

4. Förslag till Lag om brevröstning i vissa fall

Härigenom föreskrivs följande.

Vem får brevrösta

1 å Vid 1997 års ordinarie val till riksdagen och landstings— och kommunfullmäktige samt vid extra val till riksdagen och folkom— röstning som hålls före 2000 års motsvarande val får röstberättigade som vistas i Schweiz eller ombord på ett svenskt fartyg i utrikes fart brevrösta enligt bestämmelserna i denna lag.

Vid brevröstning skall bestämmelserna i vallagen (1994:00) tillämpas om inte annat följer av denna lag.

Hur går brevröstning till

2 å Den som vill brevrösta skall a) för varje val själv lägga in en valsedel i ett valkuvert, b) i närvaro av två vittnen lägga de valkuvert som gjorts i ordning i ett ytterkuvert för brevröst, c) klistra igen ytterkuvertet, d) försäkra på heder och samvete att valkuvert och ytterkuvert gjorts i ordning på detta sätt och att de gjorts i ordning i Schweiz respektive ombord på ett fartyg i utrikes fart,

e) skriva sitt namn och sitt personnummer på ytterkuvertet för brevröst, och

f) intyga att valkuvert inte gjorts i ordning tidigare än vad som sägs i 7 å.

3 å N är ytterkuvertet för brevröst gjorts i ordning på det sätt som sägs i 2 å skall vittnena på ytterkuvertet a) skriftligen intyga att väljaren själv har skrivit under försäkran och att de inte känner till något som gör att innehållet i försäkran inte är riktigt, och b) skriva sina adresser.

4 å Ett vittne skall ha fyllt 18 år. Väljarens make eller barn eller makens barn får inte vara vittne, inte heller väljarens sambo eller sambos barn får vara vittne.

Hur skall brevrösten skickas

5 å När ytterkuvertet gjorts i ordning på det sätt som sägs i 2 och 3 åå skall väljaren a) lägga ytterkuvertet i ett omslagskuvert för brevröst, b) klistra igen detta kuvert, c) skriva sitt namn och sitt personnummer på omslagskuvertet, och d) skicka omslagskuvertet med postbefordran till den centrala valmyndigheten.

6 å Om ett omslagskuvert görs i ordning ombord på ett fartyg skall fartygets befälhavare, eller någon som befälhavaren utser, a) stämpla fartygets namn på omslagskuvertet, b) skriva datum, och c) intyga att kuvertet gjorts i ordning ombord på fartyget och att fartyget går i utrikes fart.

När får brevrösten göras i ordning

7 å Vid ordinarie val eller omval till riksdagen, ordinarie val till kommun- och landstingsfullmäktige och vid en folkomröstning får ett ytterkuvert för brevröst från Schweiz göras i ordning tidigast 24 dagar före valdagen och senast dagen före valdagen. Vid dessa val får ett ytterkuvert för brevröst från ett fartyg göras i ordning tidigast 55 dagar före valdagen och senast dagen före valdagen.

Vid extra val till riksdagen och vid folkomröstning som hålls samtidigt med sådana val får ett ytterkuvert från en väljare i Schweiz göras i ordning tidigast 20 dagar före valdagen och från en väljare ombord på ett fartyg tidigast 30 dagar före valdagen.

8 å Ett omslagskuvert skall anses avgivet den dag då det är poststäm— plat, eller om det har gjorts i ordning ombord på ett fartyg, det datum som sägs i 6 å.

9 å Omslagskuvert för brevröst skall skickas med post i så god tid att det kan beräknas vara den centrala valmyndigheten till handa senast dagen efter valdagen.

10 å Den centrala valmyndigheten skall allt eftersom omslagskuverten kommer från Schweiz eller från ett fartyg i utrikes fart fortlöpande anteckna hur många omslagskuvert som kommer in till myndigheten och därefter skicka kuverten till valnämnden i den kommun där väljaren finns i röstlängden.

Den centrala valnämnden skall behålla omslagskuvert som kommer till myndigheten så sent att de inte kan vara hos valnämnden före den tidpunkt som sägs i 17 kap. 10 å vallagen. Detta gäller också om- slagskuvert som lämnats av en väljare som inte finns i röstlängden eller om det inte är möjligt att utreda var väljaren finns i röstlängd därför att personnummer saknas eller är ofullständigt. Omslagskuvert som den centrala valmyndigheten har behållit skall förvaras på ett säkert sätt under valperioden.

Vad skall valnämnden göra med omslagskuverten

11 å När det kommer ett omslagskuvert för brevröst från den centrala valmyndigheten till valnämnden skall nämnden anteckna detta i ett särskilt protokoll.

Valnämnden skall förvara omslagskuverten på ett säkert sätt fram till valnämndens sammanträde för preliminär rösträkning enligt 17 kap. vallagen (1994:00).

12 å Valnänmden skall granska omslagskuverten och deras innehåll vid valnämndens sammanträde för preliminär rösträkning enligt 17 kap. vallagen (1994:00).

Efter att valnämnden gjort det som sägs i 17 kap. 3-7 åå vallagen skall nämnden granska omslagskuverten för brevröst. Vid denna granskning skall nämnden

1. Räkna antalet omslagskuvert och anteckna antalet i protokollet.

2. Granska omslagskuverten. Vid denna granskning skall valnämn- den kontrollera att omslagskuvert

a) inte har blivit öppnat efter att det klistrats igen,

b) har skickats med post från Schweiz eller från ett fartyg i utrikes

fart,

c) inte har avgetts senare än dagen före valdagen.

3. Öppna de omslagskuvert som uppfyller kraven under 2, ta ut ytterkuvertet och kontrollera att väljarna

a) är röstberättigade i kommunen,

b) inte har röstat i vallokalen under valdagen,

c) inte har lämnat ett fönsterkuvert som sägs i 8 kap. 3 å tredje

stycket vallagen, och

d) inte har lämnat fler än ett ytterkuvert för brevröst.

13 & Uppfylls kraven som ställs i 12 å skall valnämnden fortsätta att granska ytterkuvert och kontrollera att det är igenklistrat.

Om ytterkuvertet är igenklistrat skall valnämnden vid sin fortsatta granskning kontrollera att väljaren

a) på ytterkuvertet skriftligen försäkrat på heder och samvete att väljaren själv gjort i ordning valkuvert och lagt det i ytterkuvertet i närvaro av två vittnen och att kuverten gjorts i ordning i Schweiz respektive ombord på ett fartyg i utrikes fart,

b) skrivit sitt namn och sitt personnummer på kuvertet, och

c) intygat att valkuvert inte gjorts i ordning tidigare än vad som sägs i 7 å. Valnämnden skall också kontrollera att två vittnen på ytterkuvertet skriftligen intygat att

a) väljaren själv lagt valkuvert i ytterkuvertet och klistrat igen det,

b) väljaren själv har skrivit under en försäkran på ytterkuvertet,

c) ytterkuvertet gjorts i ordning i Schweiz respektive ombord på ett fartyg i utrikes fart, och

d) ytterkuvertet inte gjorts i ordning tidigare än vad som sägs i 7 å.

14 å Uppfylls kraven i 13 å skall valnämnden öppna ytterkuvertet och kontrollera att a) det innehåller valkuvert, b) väljarna bara gjort i ordning ett valkuvert för varje slag av val som de är röstberättigade i, c) det inte finns någon obehörig märkning på något valkuvert, och d) valkuvert uppenbart innehåller en valsedel.

15 å Vid granskningen enligt 12-14 åå skall valnämnden a) lägga de valkuvert som uppfyllt kraven i 12-14 åå i valurnan för den valkrets och för det val som valsedeln gäller,

b) markera i röstlängden för det val som valsedeln gäller att väljaren röstat,

c) lägga de omslagskuvert som inte uppfyllt kraven i 12 å 2 i ett särskilt omslag,

d) lägga tillbaka ytterkuvert eller valkuvert som inte uppfyllt kraven i 12 å 3 och i 13 och 14 åå i sina omslagskuvert efter att valkuvert lagts tillbaka i sitt ytterkuvert och lägga omslagskuverten i ett särskilt omslag,

e) anteckna valkretsens och kommunens namn och hur många omslagskuvert omslaget innehåller på varje särskilt omslag, och d) försegla det särskilda omslaget.

16 å De valsedlar som lämnats i ytterkuvert för brevröst skall räknas tillsammans med de valsedlar som sägs i 17 kap. 9 å vallagen

(1994:00).

17 å Vad som sägs i 1—16 åå skall vid extra val till riksdagen och folkomröstning som hålls mellan 1997 års och 2000 års ordinarie val gälla också röstberättigade som vistas i Förbundsrepubliken Tyskland.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1997 och gäller till utgången av år 2000.

5. Förslag till Lag om ändring i lagen (1972:704) om kyrkofull- mäktigval, m.m.

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1972:704) om kyrkofullmäk- tigval, m.m.' att 5 å, 7 å, 8 å, 13 å, 15 å, 17 å, 18 å, 20 å, 21 å, 28 å, 30 å, 34—39 åå, 41 å, 42 å, 43 å och 49-51 åå, samt att rubriken före 36 å skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

55

Varje församling bildar ett valdistrikt.

Ingår delar av församling i olika valdistrikt vid val till riksdagen, skall varje del bilda eget valdistrikt vid val av kyrkofullmäktige. Länsstyrelsen får dock förordna att sådana delar av församling tillsammans skall utgöra ett valdistrikt. Innan beslut härom meddelas, skall församlingen och valnämnden beredas tillfälle att yttra sig.

I fråga om beslut som avses i I fråga om beslut som avses i andra stycket äger 3 kap. 3 å andra stycket äger 4kap. 4 åoch ]järde stycket och 6 å första 8 å första stycket vallagen (1994: stycket vallagen (1972-620) mot- 00) motsvarande tillämpning. svarande tillämpning.

75

Bestämmelserna om valförrättare Bestämmelserna om valförrättare i 3 kap. 4 och 5 åå samt 6å i 4 kap. 6 och 7åå samt 8å andra stycket vallagen (1972: andra stycket vallagen (199400) 620) äger motsvarande tillämp— äger motsvarande tillämpning vid ning vid val av kyrkofullmäktige. val av kyrkofullmäktige.

* Lagen omtryckt 1991:96.

8å2

Vid upprättandet av allmän röst— längd skall utöver vad som sägs i 4 kap. vallagen (1972: 620) följande särskilda bestämmelser iakttagas.

För den som den 1 juli enligt skattemyndighetens personband inte är medlem av Svenska kyr— kan eller som enligt personbandet tillhör icketerritoriell församling görs anteckning i röstlängden om detta förhållande.

Vid upprättandet av röstlängd skall utöver vad som sägs i 7 kap. vallagen (199400) följande särskilda bestämmelser iakttagas.

För den som den 1 augusti enligt Svenska kyrkans medlems- register inte är medlem av kyr- kan eller som enligt det centrala aviseringsregistret tillhör icketer- ritoriell församling görs anteck— ning i röstlängden om detta för- hållande.

Omfattar valdistrikt, som avses i vallagen, två eller flera för- samlingar eller distrikt eller delar av församlingar eller distrikt vid val av kyrkofullmäktige, skall särskild del av röstlängden uppläggas för varje församling eller kyrkligt valdistrikt eller del därav. Om det behövs med anledning av beslutad ändring i församlingsindelningen, skall särskild del av röstlängden uppläggas för det område av församlingen som indelningsändringen avser.

Har det om någon gjorts en anteckning enligt andra stycket och har begäran om rättelse inte framställts på det sätt som sägs i

4 kap. 4 å första stycket vallagen, skall skattemyndigheten besluta

om rättelse i röstlängden, om det är uppenbart att anteckningen är felaktig. En sådan ansökan skall ha gjorts hos skattemyndigheten senast den 1 oktober det år då röstlängden upprättades. I fråga om en sådan ansökan och beslut med anledning därav äger 4 kap. 4 å vallagen motsvarande tillämp- ning.

2 Senaste lydelse 1993:1400.

Har det om någon gjorts en anteckning enligt andra stycket och har begäran om rättelse inte framställts på det sätt som sägs i 7 kap. 10 å första stycket valla- gen, skall skattemyndigheten besluta om rättelse i röstlängden, om det är uppenbart att anteck— ningen är felaktig. En sådan an- sökan skall ha gjorts hos skatte- myndigheten senast den 1 oktober det år då röstlängden upprättades. I fråga om en sådan ansökan och beslut med anledning därav äger 7 kap. 10å och 12å vallagen motsvarande tillämpning.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

13å

I lokal där röstning äger rum skall väljarna ha tillgång till blanketter till valsedlar.

Lantbrevbärare som tar emot valsedelsförsändelser bör med- föra valsedelsblanketter.

Valsedelsblanketter tillhanda- hålls genom centrala valmyn- dighetens försorg.

I lokal där röstning äger rum skall väljarna ha tillgång till blanka valsedlar.

Lantbrevbärare som tar emot ytterkuvert för budröst bör med— föra blanka valsedlar.

Blanka valsedlar tillhandahålls genom centrala valmyndighetens försorg.

15å

I fråga om röstkort tillämpas 7 kap. ] åandra stycket, 2 å första stycket och 3 å vallagen (1972: 620). Röstkorten skall vid val i hela landet sändas till de röstbe- rättigade senast 30 dagar före valdagen. Vid annat val skall röstkorten sändas till de röstbe- rättigade senast 16 dagar före valdagen.

I fråga om röstkort tillämpas 7 kap. 5 och 8 åå vallagen (1994: 00). Röstkorten skall vid val i hela landet sändas till de röstbe- rättigade senast 30 dagar före valdagen. Vid annat val skall röstkorten sändas till de röstbe- rättigade senast 16 dagar före valdagen.

l7å

Röstning sker på valdagen i vallokalen för det valdistrikt där väljaren är upptagen i röstlängd. Röstberättigad, som på grund av vistelse utom riket eller på annan ort inom riket eller av annat skäl finner sig vara förhindrad att rösta på valdagen i vallokalen för det valdistrikt där han är upp- tagen i röstlängd, får rösta på postkontor inom riket.

Röstning sker på valdagen i vallokalen för det valdistrikt där väljaren är upptagen i röstlängd. Röstberättigad, som på grund av vistelse utom riket eller på annan ort inom riket eller av annat skäl finner sig vara förhindrad» att rösta på valdagen i vallokalen för det valdistrikt där han är upp- tagen i röstlängd, får rösta på ett särskilt röstmottagningsställe

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

eller på ett postkontor inom riket.

Om val av kyrkofullmäktige för församling och för kyrklig samfällighet äger rum samtidigt, skall väljare som röstar på postkontor vid ett och samma tillfälle utöva sin rösträtt i de val som han vill deltaga i.

18å

I fråga om röstningen i vallokal och på postkontor gäller i övrigt 8 kap. 2 å första stycket, 3—5 åå, 7 å, 9 å första och andra stycke- na samt 10, 11, 13 och 14 åå vallagen (1972:620) i tillämpliga delar.

I fråga om röstningen i vallokal, på ett särskilt röstmottagnings— ställe och på postkontor gäller i övrigt 8 kap. 3 å, 9 kap. ] å, 2 å, 6—8 åå, 14—17 åå, 10 kap. 3 å första stycket, 4 -8 åå, ]] kap. 6 å, 7å andra stycket, 12 kap. 7 å, 8 å andra stycket, 14 kap. ] å, 4 å första stycket, 6 å, 8 å första stycket och 10 å valla- gen (1994:00) i tillämpliga delar.

20å

Om avlämnande av valsedel genom bud (röstning med valse— delsförsändelse) finns bestäm- melser i 36 å.

Om avlämnande av valsedel genom bud (röstning med ytter- kuvert för budröst) finns bestäm- melser i 36 å.

21å

I lokal där röstning äger rum skall ett exemplar av denna lag samt av vallagen (1972:620) finnas tillgängliga.

I lokal där röstning äger rum skall ett exemplar av denna lag samt av vallagen (199400) finnas tillgängliga.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

28å

Kommunen skall tillhandahålla lämpliga vallokaler. I anslutning till vallokalen eller i denna skall anordnas lämplig plats där de partier som deltager i valen kan lägga ut sina valsedlar. Valför- rättaren skall tillse att väljarna där har tillgång till blanketter för valsedlar.

Kommunen skall tillhandahålla lämpliga vallokaler. I anslutning till vallokalen eller i denna skall anordnas lämplig plats där de partier som deltager i valen kan lägga ut sina valsedlar. Valför- rättaren skall tillse att väljarna där har tillgång till blanka val- sedlar.

30å

När val skall förrättas bestämmer centrala valmyndigheten efter samråd med Posten Aktiebolag på vilka postkontor röstning skall genomföras. Vid val som omfattar hela riket skall röstning alltid kunna äga rum på minst ett postkontor i varje kommun.

På de postkontor där röstning genomförs skall man, vid val i hela landet, kunna rösta från och med den tjugofjärde dagen före valdagen till och med torsdagen före valdagen. Vid annat val skall man på dessa postkontor kunna rösta från och med den tionde dagen före valdagen till och med torsdagen före valdagen.

Röstning på postkontor äger rum under tid då postkontor är öppet för allmänheten. På förslag av Posten Aktiebolag får centrala valmyn- digheten begränsa den tid då röstning får ske på postkontor. Röstning skall dock alltid kunna äga rum under minst en timme varje dag då postkontoret är öppet för allmänheten.

Inrättas med anledning av valet postkontor vid sjukhus, ålderdomshem, kriminalvårdsan—

Den centrala valmyndigheten får bestämma att särskild röst- mottagning skall anordnas vid

stalt eller liknande vårdinrättning eller vårdanstalt, äger röstning där rum på tid som Posten Aktie- bolag bestämmer efter samråd med valnämnden och med vårdin— rättningens eller vårdanstaltens ledning, dock tidigast sjunde dagen före valdagen. Posten Aktiebolag skall samråda med valnämnden och med vårdinrätt-

sjukhus, ålderdomshem, krimi- nalvårdsanstalt eller liknande vårdinrättning eller vårdanstalt. Om särskild röstmottagning anordnas skall 12 kap. 3 å, 4 och 6 åå vallagen (199400) tillämpas. Röstning på ett sådant särskilt röstmottagningsställe får anordnas tidigast sjunde dagen före valdagen.

Nuvarande lydelse

ningens eller vårdanstaltens ledning om hur röstningen skall genomföras. På begäran av Post- en Aktiebolag skall valnämnden utse erforderligt antal personer att biträda röstmottagare på post- kontoret.

Föreslagen lydelse

34å

Röstmottagare skall sända mot- tagna fönsterkuvert till valnämn- den i den kommun där väljaren är upptagen i allmän röstlängd. Försändelsen skall anordnas som värdepost.

Röstmottagare skall sända mot- tagna fönsterkuvert till valnämn- den i den kommun där väljaren är upptagen i röstlängd. Försän- delsen skall anordnas som värde- post.

35å

I fråga om den vidare behand- lingen av röster som har avgivits på postkontor tillämpas samma förfarande som anges i 12 kap. 1-5 åå vallagen (1972:620) med följande undantag. Fönsterkuvert, som kommer in till valnämnden efter valdagen eller så sent denna dag att de ej kan beräknas komma valförrät- tarna till handa innan röstningen i vallokalen slutar, skall behållas av valnämnden som därefter förfar med dem på det sätt som anges i 13 kap. 10 å vallagen.

I fråga om den vidare behand- lingen av röster som har avgivits på postkontor tillämpas samma förfarande som anges i 15 kap. 1-17 åå vallagen (199400) med följande undantag. Fönsterkuvert, som kommer in till valnämnden efter valdagen eller så sent denna dag att de ej kan beräknas komma valförrät— tarna till handa innan röstningen i vallokalen slutar, skall behållas av valnämnden som därefter förfar med dem på det sätt som anges i 17kap. 10 å vallagen.

Nuvarande lydelse

Särskilda bestämmelser om röst- ning med valsedelsförsändelse

Föreslagen lydelse

Särskilda bestämmelser om röst- ning med ytterkuvert för budröst

36 å3

Väljare, som på grund av sjukdom, rörelsehinder eller hög ålder inte kan inställa sig i vallokalen för det valdistrikt där han är upptagen i röstlängd, får lämna valsedel genom bud. Bud får den vara som är väljarens make, sambo, barn, barnbarn, fader, moder eller syskon eller makes eller sambos barn. Den som yrkesmässigt eller på ett därmed likartat sätt ger väljaren vård av mera varaktigt slag eller på annat sätt brukar hjälpa väljaren i personliga angelägenheter får också vara bud. Budet skall ha fyllt 18 år.

Väljare som betjänas av Posten Aktiebolags lantbrevbärare får lämna valsedelsförsändelse ge- nom denne, om röstning äger rum vid det postkontor till vilket lantbrevbäraren är knuten. Vid val som ej omfattar hela riket får dock centrala valmyndigheten på förslag av Posten Aktiebolag be- gränsa antalet linjer vid vilka valsedel får lämnas genom lant- brevbärare.

Väljare som betjänas av Posten Aktiebolags lantbrevbärare får lämna ytterkuvert för budröst ge- nom denne, om röstning äger rum vid det postkontor till vilket lantbrevbäraren är knuten. Vid val som ej omfattar hela riket får dock centrala valmyndigheten på förslag av Posten Aktiebolag be- gränsa antalet linjer vid vilka valsedel får lämnas genom lant- brevbärare.

37 å4

I fråga om anordnande av valse- delsförsändelser tillämpas ] 1 kap. 3 å andra stycket, 5 å andra stycket samt 6 a å tredje stycket vallagen (1972:620). En valse-

3 Senaste lydelse 1993:1690.

4 Senaste lydelse 1993:1400.

I fråga om anordnande av ytter- kuvert för budröst tillämpas 14 kap. 4 å, 5 och 8 åå vallagen (1994:00). Ett ytterkuvert för budröst får vara anordnad, vid

delsförsändelse får vara anord- nad, vid val i hela landet tidigast 24 dagar och vid annat val tidi- gast 10 dagar före valdagen. I fråga om avlämnande av valse- delsförsändelser till lantbrev- bärare tillämpas vidare 11 kap. 5 å tredje stycket vallagen.

Föreslagen lydelse

val i hela landet tidigast 24 dagar och vid annat val tidigast 10 dagar före valdagen. I fråga om avlämnande av ytterkuvert för budröst till lantbrevbärare till- lämpas vidare 14 kap. 9 å valla- gen.

38å

Valsedelsförsändelse enligt 36 å första stycket lämnas på valdagen i vallokalen för det valdistrikt där väljaren är upptagen i röstlängd.

Sådan försändelse får länmas också på postkontor där röstning äger rum.

Valsedelsförsändelse enligt 36 å andra stycket lämnas på postkontor till vilket lantbrev- bäraren är knuten. Valsedelsför- sändelsen får mottagas även under tid då postkontoret ej är öppet för allmänheten.

Ytterkuvert för budröst enligt 36å första stycket lämnas på valdagen i vallokalen för det val- distrikt där väljaren är upptagen i röstlängd.

Ett sådant ytterkuvert får läm- nas också på postkontor där röstning äger rum.

Ytterkuvert för budröst enligt 36å andra stycket lånmas på postkontor till vilket lantbrev- bäraren är knuten. Ytterkuvertet får mottagas även under tid då postkontoret ej är öppet för all- mänheten.

39å

I fråga om valsedelsförsändelser tillämpas i övrigt 11 kap. 7—9 åå vallagen (1972:620).

I fråga om ytterkuvert för budröst tillämpas i övrigt 10 kap. 10- 15 åå, ]] kap. 14-21 åå, 12 kap. 15—21 åå och 13 kap. 13—20 åå vallagen (1994:00).

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

415

Omedelbart efter det att röstningen i vallokal förklarats avslutad räknar valförrättarna preliminärt de avgivna rösterna. Rösträkningen är offentlig och skall genomföras utan avbrott.

Den preliminära rösträkningen i vallokal genomförs enligt 13 kap. 2-6 åå och 7 å första stycket vallagen (1972:620).

Den preliminära rösträkningen i vallokal genomförs enligt 15 kap. 7—13 åå vallagen (1994:00).

42å5

Omedelbart efter det att den preliminära rösträkningen i vallo- kalen har avslutats sänds röst— längd, protokoll och de särskilda kuvert och omslag som avses i 13 kap. 6 å vallagen (1972:620) till valnämnden. Sker insändandet med post, skall försändelsen anordnas som värdepost.

Omedelbart efter det att den preliminära rösträkningen i vallo- kalen har avslutats sänds röst- längd, protokoll och de särskilda kuvert och omslag som avses i 16 kap. 4 å vallagen (199400) till valnämnden. Sker insändandet med post, skall försändelsen anordnas som värdepost.

43å6

Den slutliga sammanräkningen verkställes av länsstyrelsen vid offentlig förrättning som påbörjas så snart det kan ske. Länsstyrelsen skall kungöra tid och plats för sammanräkningen. I kungörelsen anges i förekommande fall i vilken ordning som de olika valen kommer att räknas, om ej hinder möter. Kungörelsen skall anslås på församlingar— nas anslagstavlor samt senast dagen före sarnmanräkningens början införas i ortstidning inom länet.

I fråga om den slutliga sam- manräkningen tillämpas i övrigt de bestämmelser i 14 kap. 1 å

5 Senaste lydelse 1993zl690.

6 Senaste lydelse 1992:344.

I fråga om den Slutliga sam- manräkningen skall i övrigt gälla 18 kap. 2 å, 3 å, 5 och 6åå 7-

Nuvarande lydelse

andra stycket, 2—4 åå, 5 å första stycket 1 och 2 samt 15, 15d, 16, 17 och 19—24 åå vallagen (1972: 620) som avser val av kommun- fullmäktige och utseende av ersättare för fullmäktige.

Vad som sägs i 14 kap. 19 å vallagen om beslut som har fattats med Stöd av 14 kap. 18 a å nämnda lag skall vid tillämp- ningen av första stycket i stället gälla beslut som har fattats med stöd av 13 kap. 4 å, 16 kap. 2 och 3 åå eller 17 kap. 7-9 åå kyrkolagen (1992 : 300).

Föreslagen lydelse

10 åå och 11 å första stycket 1 och 2, 16-18 åå, 20 å, 32-34 åå, 42-44 åå, 50 åoch 57-59 åå val— lagen (1994.00) som avser val av kommunfullmäktige och utseende av ersättare för fullmäktige.

Vad som sägs i 18 kap. 50 å vallagen om beslut som har fattats med stöd av 5 kap. 4 å andra stycket kommunallagen (1991:900) Skall vid tilllämpning— en av första stycket i Stället gälla beslut som har fattats med stöd av 13 kap. 4 å, 16 kap. 2 och 3 åå eller 17 kap. 7-—9 åå kyrko- lagen (1992: 300).

49 å7

Bestämmelserna i 15 kap. 2å vallagen (1972:620) om bevis för den som blivit utsedd till ledamot av kommunfullmäktige eller till ersättare äger motsvarande till- ämpning vid kyrkofullmäktigval.

Bestämmelserna i 19 kap. 13 och 14 åå vallagen (199400) om bevis för den som blivit utsedd till ledamot av kommunfullmäkti- ge eller till ersättare äger mot- svarande tillämpning vid kyrko- fullmäktigval.

50 å8

Beslut, varigenom länsstyrelsen har fastställt utgången av val eller av förrättning för utseende av efterträdare för fullmäktige eller av ytterligare ersättare, får överklagas hos valprövningsnämnden.

Ett beslut får överklagas av den som enligt röstlängd var

7 Senaste lydelse 1991 : 1655 .

3 Senaste lydelse l993:1400.

Ett beslut får överklagas av den som enligt röstlängd var

Nuvarande lydelse

röstberättigad vid valet samt av den som enligt beslut av skatte- myndigheten i ett ärende som sägs i 4 kap. 4 å vallagen (1972: 620) var utesluten från rösträtt. Det får också överklagas av ett parti som har deltagit i valet.

Skrivelsen med överklagandet skall ges in till länsstyrelsen och vara denna till handa inom tio dagar efter det att valet eller för- rättningen avslutades. Har skri- velsen kommit in till valpröv— ningsnämnden före överklagande- tidens utgång, skall den omstän— digheten att inlagan kommit in till länsstyrelsen först därefter dock inte föranleda att överkla- gandet inte tas upp till prövning. Valprövningsnämnden prövar om skrivelsen har kommit in i rätt tid.

Föreslagen lydelse

röstberättigad vid valet samt av den som enligt beslut av skatte- myndigheten i ett ärende som sägs i 7kap. 10 och 12 åå valla- gen (I994.00) var utesluten från rösträtt. Det får också överkla- gas av ett parti som har deltagit i valet.

Skrivelsen med överklagandet skall ges in till länsstyrelsen och vara denna till handa inom tio dagar efter det att valet eller för— rättningen avslutades. Har Skri- velsen kommit in till valpröv— ningsnänmden före överklagande— tidens utgång, skall den omstän- digheten att inlagan kommit in till länsstyrelsen först därefter dock inte föranleda att överkla— gandet inte tas upp till prövning.

Detta gäller också om skri- velsen med överklagandet kommit till länsstyrelsen efter valdagen, men före det att utgången av valet har fastställts.

Valprövningsnämnden prövar

om skrivelsen har kommit in i rätt tid.

Snarast möjligt efter överklagandetidens utgång skall länsstyrelsen samtidigt kungöra samtliga överklaganden och sända skrivelserna till valprövningsnämnden. Kungörelsen införs i ortstidning inom den kom- mun som församlingen ingår i. I kungörelsen anges viss kort tid inom vilken förklaring över överklagandena skall ha kommit in till valpröv— ningsnämnden. Länsstyrelsen Skall dessutom skyndsamt inkomma till valprövningsnämnden med yttrande över överklagandena. Bestämmel- serna i 27 och 28 åå förvaltningslagen (1986:223) om omprövning av beslut skall inte tillämpas.

Den som vill överklaga har rätt att hos länsstyrelsen genast få utdrag ur protokoll eller annan handling över förrättningen.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

515

I fråga om handläggningen och prövningen av ett överklagande som avses i 50å tillämpas 15 kap. 6 å, 7å första, andra, ]järde och femte styckena och 9 å vallagen (1972:620).

Bestämmelserna i 15 kap. 7å tredje stycket vallagen tillämpas när länsstyrelsen enligt 43 å gör en anmälan med tillämpning av 14 kap. 21 å vallagen.

Denna lag träder i kraft den

I fråga om handläggningen och prövningen av ett överklagande som avses i 50 å tillämpas ] kap. 16 å, 20 kap. 16—20 åå och 23 å' vallagen (1994:00).

Bestämmelserna i 20 kap. 21 å vallagen tillämpas när länsstyrel— sen enligt 43 å gör en anmälan med tilllämpning av 18 kap. 18 å vallagen.

6. Förslag till Lag om ändring i lagen (1979:411) om Sveriges indelning i kommuner och landsting

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1979:411)1 om Sveriges indelning i kommuner och landsting att 1 kap. 24 å Skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1 kap. 24 å

När det finns skäl till det skall en särskild undersökning göras om befolkningens inställning till en indelningsändring. Om en särskild utredare finner Skäl till en sådan undersökning, skall han anmäla detta till kammarkollegiet, som beslutar i frågan. Länsstyrelsen beslutar i ärende som länsstyrelsen utreder.

Undersökningen skall göras av länsstyrelsen. Den kan ske genom omröstning, opinionsundersökning eller liknande förfarande. Länssty- relsen får därvid anlita valnämnden i kommunen, om inte nämndens verksamhet i övrigt hindras därigenom.

Skall undersökningen ske ge— nom en omröstning får länsstyrel- sen besluta att det, med tillämp- ning av 7 kap. vallagen (1994: 00), skall framställas röstlängd och röstkort för omröstningen.

Denna lag träder i kraft den

1 Lagen omtryckt 1988:198.

7. Förslag till Lag om röstlängdsregister

Härigenom föreskrivs följande.

Registerändamål

1 å För framställning av röstlängder och röstkort enligt vallagen (1994:000), lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval, m.m. och folkomröstningslagen (1979:369) skall med hjälp av automatisk databehandling föras ett register över väljarna för varje skattemyndig- het.

Om det Skall det hållas en folkomröstning i en kommun eller i ett landsting skall röstlängder och röstkort framställas för den om- röstningen. Registret skall användas också för framställning av duplettröstkort, tillsyn, planering och uppföljning av val eller omröstning samt för framställning av Statistik. Uppgifter om väljarna hämtas ur folkbokföringens aviseringsregister/SPAR alt. de lokala folkbokföringsregistren.

Registeransvar

2 å Varje skattemyndighet i länet är registeransvarig för sitt register. Riksskatteverket är registeransvarigt för alla registren.

Registerinnehåll

3 å Registret får innehålla uppgifter om svenska medborgare som är eller som har varit folkbokförda i landet någon gång och som är eller fyller 18 är senast den dag som val eller folkomröstning skall hållas.

Registret får också innehålla uppgifter om utländska medborgare som är folkbokförda här och som har varit folkbokförda i landet den 1 november de tre senaste åren före valåret eller omröstningen.

4 å För en person får i registret anges 1. namn, personnummer, adress och den fastighet och den territori- ella församling som personen är folkbokförd på enligt folkbok- föringslagen (1991:45) 2. medborgarskap, 3. medlemskap i svenska kyrkan eller i icke-territoriell församling.

För de personer som inte är folkbokförda i landet får i registret också anges när de utvandrade.

5 å Utöver de uppgifter som sägs i 4 å får registret innehålla uppgifter om valdistrikt, vallokaler och vallokalernas öppettider samt adress till valnämnden.

Sökbegrepp

6 å Vid sökning i ett register får som sökbegrepp endast användas namn, personnummer, medlemskap i Svenska kyrkan, medborgarskap, län, kommun, församling och valdistrikt.

Utlämnande av uppgifter

7 å Uppgifter i registret får lämnas ut på medium för automatisk databehandling endast om detta följer av lag eller förordning eller regeringen har medgett detta. Regeringen får uppdra åt Datainspektio- nen att lämna sådant medgivande i fråga om uppgifter som inte omfattas av sekretess.

8 å Begär en enskild att få underrättelse enligt 10 å datalagen (1973:289), lämnas underrättelsen av skattemyndigheten.

Gallring av uppgifter

9 å (Alt. 1) En månad efter att det val eller den omröstning för vilket röstlängdsregistret upprättades har vunnit laga kraft Skall uppgifterna om personer i registret gallras.

(Alt.2)Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer skall lämna föreskrifter om gallring av röstlängdsregistret.

Denna lag träder i kraft den

8. Förslag till Lag om ändring i lagen (1987:813) om homosexuella sambor

Härmed föreskrivs att lagen (1987:813) om homosexuella samborl skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Om två personer bor tillsammans i ett homosexuellt förhållande, skall vad som gäller i fråga om sambor enligt följande lagar och be- stämmelser tillämpas även på de homosexuella samborna:

1. lagen (1987:232) om sambors gemensamma hem,

2. ärvdabalken,

3. jordabalken,

4. 10 kap. 9 å rättegångsbalken,

5. 4 kap. 19 å första stycket utsökningsbalken,

6. 19 å första stycket, punkt 1 nionde stycket av anvisningarna till 31 å och punkt 3 a av anvisningarna till 33 å kommunalskattelagen (1928:370),

7. lagen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt,

8. 6 å lagen (1946:807) om handläggning av domstolsärenden,

9. bostadsrättslagen (1991:614), 10. 9 å rättshjälpslagen (1972:429), 11. lagen (1981 : 131) om kallelse på okända borgenärer, 12. 5 kap. 18 å tredje stycket fastighetsbildningslagen (1970:988), 13. 10 å insiderlagen (1990:1342), 14. 11 kap. 3 å första och 14. 14 kap. 3 å, 4 å tredje andra styckena och 5 å andra stycket och 8 å tredje stycket stycket vallagen (1972:620), vallagen (199400),

15. 36 å första stycket lagen (1972:704) om kyrkofullmäktigval, m.m.,

16. 2 å andra stycket lagen 16. 4 å lagen (199400) om (1993.'1404) om brevröstning i brevröstning i vissa fall. Förbundsrepubliken Tyskland och i Schweiz, samt

17. lagen (1993:1469) om uppskovsavdrag vid byte av bostad.

' Senste lydelse 199311474.

Förutsätter dessa lagar eller bestämmelser att samborna skall vara ogifta, gäller det också de homosexuella samborna.

Denna lag träder i kraft den

1 Inledning

1.1. Direktiven, m.m.

Sedan Vallagsutredningen avlämnat sitt betänkande, VAL Organisation Teknik Ekonomi (SOU 1992:108), kvarstod enligt utredningens direktiv ett antal frågor vilka, enligt vad som förutsattes i direktiven, borde behandlas under parlamentarisk medverkan.

Kommittén har således arbetat utifrån de tidigare utfärdade direktiven (Dir. 1991: 13 och 1992149), se bil 1. Vidare har kommittén haft att beakta direktiven (Dir.1984z5) angående utredningsförslagens kostnadsmässiga inriktning och direktiven (Dir. 1988z43) angående EG-aspekten. Slutligen har för arbetet gällt direktiven (Dir. 1992250) beträffande redovisning av de regionalpolitiska konsekvenserna av utredningsförslag.

Förutom det från Justitiedepartementet till Vallagsutredningen överlämnade materialet som nämns i utredningens betänkande har regeringen till kommittén överlämnat riksdagens skrivelser den 19 och 25 november 1992 (rskr. 1992/93:20 och 32) med anledning av Konstitutionsutskottets (KU) betänkanden (1992/93zKU4) Regionala och kommunala frågor samt (1992/93zKU6) Valfrågor, m.m. Justitiedepartementet har vidare överlämnat en framställning från JO, daterad 1993-11-01.

1.2. Arbetets bedrivande, m.m.

De politiska partierna har genom sina representanter i kommittén fortlöpande lämnat synpunkter och redovisat sina ställningstaganden i de frågor som kommittén tagit upp. En viktig utgångspunkt i arbetet har varit strävan att, med hänsyn till vallagens grundläggande karaktär, uppnå enighet kring de förslag som läggs fram. Således har det bedömts som mindre meningsfullt att fullfölja arbetet i vissa frågor där det relativt tidigt stått klart att företrädarna för de olika partierna intagit oförenliga ståndpunkter. I frågorna om kommunala utjämnings— mandat och identitetskontroll i vallokal har det dock, trots att enighet

inte kunnat nås, likväl bedömts vara av intresse att redovisa det underlag som tagits fram.

En annan vägledande princip för arbetet har varit önskemålet att så långt som möjligt åstadkomma enkla och begripliga regler i syfte att underlätta för väljare och valarbetare.

Riksdagen antog den 1 december 1993 ett förslag till vissa ändringar av vallagen och en lag om försöksverksamhet vid valen år 1994 (prop. 1993/94:21, bet. 1993/94zKU12). Försöksverksamheten skall bland annat avse försök som skall ge underlag för bedömning av frågan om valdistriktens storlek. Kommittén har därför inte ansett det vara ändamålsenligt att nu behandla den frågan.

Den 17 december 1993 antog riksdagen ett förslag om bolagisering av postverket (prop. 1993/94:38, bet. 1993/941TU11, rskr. 1993/— 94:119). Detta beslut har betydelse för vissa av de frågor som kommittén har att behandla. Beslutet innebär att det centrala ansvaret för poströstningen och röstningen på institutioner förs över till den centrala valmyndigheten, Riksskatteverket (RSV).

Under hösten 1993 har överläggningar i olika författningsfrågor mellan regering och opposition resulterat bl.a. i en överenskommelse om att införa personröstning och att vid de allmänna valen 1994 genom försöksverksamhet tillämpa ett Sådant system för val till kommunfullmäktige i ett antal kommuner. Vallagskommittén har inte nu kunnat beakta de förändringar i olika avseenden som ett fullt utbyggt personröstningssystem kan komma att fordra.

Kommittén har i sitt arbete haft anledning att ta åtskilliga kontakter med andra myndigheter och utredningar. Rent allmänt kan sägas att kommittén i flertalet frågor funnit det ändamålsenligt att under hand inhämta synpunkter från RSV som också varit representerat i kommittén genom experter. I frågan om kommunala utjämningsmandat har verket också på kommitténs begäran utfört datorsimuleringar av valresultat. Denna undersökning finns intagen som bil. 2. Arbetet med att ta fram ett förslag till ett nytt röstlängdssystem har dessutom fordrat överläggningar med representanter för Aviseringsutredningen (Fi 1992:12) och Personnummerutredningen (Ju 1993:01).

Kommittén har också haft kontakt med kyrkoberedningen (C 1992:02). Denna beräknas lägga fram ett förslag under våren 1994 som kan komma att påverka sambandet mellan de kyrkliga och borgerliga valen. Kommittén har därför gjort bedömningen att det inte är meningsfullt att nu lägga fram några förslag till omfattande ändringar beträffande de kyrkliga valen.

I vissa frågor, exempelvis vad gäller det kommunala ersättarsyste— met, har inhämtats material från länsstyrelser och kommuner. Dessutom har det i bl.a. frågan om identitetskontroll i vallokal

bedömts som värdefullt att ta in synpunkter från personer som tjänstgjort inom valadministrationen, som t.ex. valförrättare.

Beträffande det relativt omfattande arbetet med översynen av vallagen i redaktionellt och språkligt hänseende har konunittén haft tillgång till särskild sakkunskap genom att språkexpertis från Justitie- departementet knutits till kommittén.

I syfte att närmare studera frågor kring hanteringen av röstlängder har sekreteraren Ulla Nilsson besökt valadminstrativa myndigheter i Norge och Danmark i samband med att det hållits val i dessa länder.

Kommittén har också lämnat ett remissvar på betänkandet Postlag (SOU 19939)

2

2.

Kortare tidsfrister för framställning av röstlängder och röstkort

1 Kommitténs förslag i sammanfattning

Kommittén föreslår att - kvalifikationsdagen för rösträtt bestäms till 30 dagar före valdagen, - systemet med att alltid ha en gällande röstlängd ersätts med ett system där röstlängden bara tas fram då det skall hållas ett val eller en omröstning, - tiden för förtidsröstning på posten kortas från 24 dagar till 20 dagar före valdagen, - den särskilda röstlängden, dvs. den röstlängd som utlands- svenskar tas upp i efter särskild ansökan, tas bort. Utlands- svenskarna skall med stöd av de uppgifter om utvandrade svenska medborgare som finns i folkbokföringssystemet tas upp i samma röstlängd som övriga väljare och då i det valdistrikt som de tillhörde när de utvandrade, - ansvaret för att utlandssvensken finns med i röstlängden skall också i fortsättningen vila på den som flyttat ut ur landet; ut- landssvensken skall få ett röstkort genom att anmäla sin adress i utlandet, och - den som flyttar utomlands skall Stå kvar i röstlängd i minst tio år och skall kunna förlänga den tiden genom att anmäla sin adress i utlandet.

Kommittén föreslår dessutom en registerlag för röstlängds- och röstkortsframställningen mot bakgrund av de krav på skydd av den personliga integriteten som finns för ADB-register med personuppgifter.

2 . 2 Gällande rätt

2.2.1 Rösträtt och röstlängder

Rösträtt till riksdagen har svenska medborgare som fyllt 18 är senast på valdagen och är upptagna i röstlängden.

Det finns två typer av röstlängd, en allmän och en särskild. Båda dessa röstlängder upprättas och skrivs ut de år då det skall hållas val. Röstlängderna gäller från den 1 september till och med den 31 augusti påföljande år. Den allmänna röstlängden upprättas senast den 15 juli för varje valdistrikt av skattemyndigheten. I den allmänna röstlängden antecknas alla svenska medborgare som är folkbokförda på fastighet i valdistriktet den 1 juli och som har fyllt eller fyller 17 är senast den 1 september det år röstlängden upprättas.

Rösträtt till landstings- och kommunfullmäktige har svenska med- borgare som fyllt 18 är senast på valdagen och som finns upptagna i den allmänna röstlängden och är folkbokförda i landstinget respektive kommunen. Alla som inte är svenska medborgare och som har varit folkbokförda i landet den 1 november de tre senaste åren före valåret tas automatiskt upp i den allmänna röstlängden och har då rösträtt i valen till landstings- och kommunfullmäktige om de fyllt 18 är senast på valdagen.

I 3 kap. 2 å regeringsformen sägs att bestämmelser om rösträtt för svenska medborgare som inte är bosatta i landet finns i lag. Den lag som reglerar utlandssvenskarnas rösträtt är vallagen. Enligt 4 kap. 11 å vallagen har svenska medborgare som fyllt 18 är senast på valdagen rösträtt vid val till riksdagen, om de varit folkbokförda här någon gång. För att få rösta måste de dessutom vara upptagna i gällande röstlängd. I ett vilande förslag till ändring av 3 kap. 2 å regeringsformen skall utlandssvenskarnas rösträtt regleras i grundlag, bet. 1992/93zKU5, rskr.1992/93:31.

Utlandssvenskarna tas upp i den särskilda röstlängden. Denna röstlängd upprättas av Riksskatteverket, RSV. Liksom den allmänna röstlängden skall den särskilda röstlängden vara framställd senast den 15 juli. För att man Skall bli upptagen i den särskilda röstlängden krävs att man ansöker om det hos RSV senast den 1 juli samma år. Man måste ansöka om att tas upp i den särskilda röstlängden inför varje ordinarie val. De som tagits upp i den särskilda röstlängden under ordinarie valår tas automatiskt upp i den under mellanvalsären.

Antalet ansökningar till den särskilda röstlängden var under valåren 1982, 1985, 1988 och 1991 mellan 19 000 och 21 000.

Den allmänna röstlängden skall kunna användas även vid kyrkofull— mäktigval i församling eller samfällighet. Därför Skall det i röstläng—

den anges om någon per den 1 juli är medlem i Svenska kyrkan eller tillhör en icke—territoriell församling. Om ett valdistrikt vid val till riksdagen innehåller två eller flera församlingar eller delar av församlingar skall det läggas upp särskilda delar av röstlängden för varje församling eller kyrkligt valdistrikt.

Väljarnas kontroll av uppgifterna i röstlängden skall ske mot uppgifterna på röstkortet. Den som anser att en röstlängd är felaktig på så sätt att han oriktigt uteslutits från rösträtt eller att han tagits upp i röstlängden för ett annat valdistrikt än det där han är folkbokförd eller att någon annan uppgift om honom är oriktig får begära rättelse av längden. En begäran om rättelse skall göras senast den 25 augusti. Frågor om rättelse prövas av skattemyndigheten utan något särskilt sammanträde.

Röstlängderna tas fram i två exemplar och distribueras därefter till valnämnderna.

2.2.2 Röstkort

Under ett valår skall det för var och en som är röstberättigad upprättas ett röstkort. Röstkortet skall innehålla uppgifter om den röstbe- rättigades namn och nummer i röstlängden. Kortet skall också innehålla uppgifter om väljarens valdistrikt och i vilken vallokal han skall rösta på valdagen.

För den som är upptagen i den allmänna röstlängden framställs röstkort genom RSV:s och Skattemyndighetens försorg. Underlag för framställning av röstkorten tas fram av skattemyndigheten, länsstyrel- sen och valnämnderna gemensamt på en särskild blankett. Magnetband med uppgifter om de röstberättigade, vallokaler m.m. levereras till ett tryckeriföretag. Företaget framställer på grundval av dessa uppgifter en försändelse per väljare. Försändelserna består av en informations- skrift framställd av RSV och röstkort till de val som väljaren är röstberättigad i. Tryckeriet överlämnar de adresserade försändelserna direkt till posten för distribution.

För den som är upptagen i den särskilda röstlängden framställs röst- korten i praktiken av RSV efter att uppgifter om valdistrikt m.m. inhämtats från länsstyrelserna. Röstkort med flygpostkuvert sänds därefter direkt till respektive väljare.

Röstkort skall skickas till väljaren senast 45 dagar före valdagen när det gäller ordinarie val till riksdagen, landsting och kommunfullmäkti- ge. Vid annat val skall röstkorten sändas till de röstberättigade senast 16 dagar före valdagen. Samma tidsfrister gäller för röstkort inför val av kyrkofullmäktige m.m. Av kostnadsskäl sänds röstkorten för de

allmänna valen och för de kyrkliga valen till väljarna i samma försändelse.

För den som är upptagen i den särskilda röstlängden finns det inte någon angiven tid för när röstkorten skall sändas till väljarna. I stället sägs att dessa röstkort skall sändas till väljarna i god tid före valdagen.

2.3. Bakgrund

2.3.1. Tidigare regler om röstlängder och röstkort

Reglerna för rättelse av röstlängd innebar före den 1 januari 1994 (SFS 1993:1399, prop. 1993/94:21, bet. 1993/94zKU12, rskr. 1993/94:45) följande. Kvalifikationsdagen för att tas upp i röstlängd var den 1 juni och röstlängderna skulle vara framtagna senast den 20 juni. Både den allmänna och den Särskilda röstlängden skulle vara framlagda för granskning hos skattemyndigheten varje vardag under tiden den 26 juni - 15 juli eller, om sistnämnda dag var en lördag eller söndag, till och med påföljande måndag. Länsstyrelsen skulle senast den 20 juni kungöra var och när allmän röstlängd skulle vara framlagd för granskning.

Den som ville ha ändring i röstlängden skulle senast den 15 juli hos länsstyrelsen skriftligen framställa anmärkning mot längden. Länssty- relsen skulle pröva anmärkningarna vid ett offentligt sammanträde den 22 juli eller, om denna dag var en lördag eller Söndag, närmast följande måndag. Beslut över anmärkning skulle meddelas senast dagen efter sammanträdets Slut.

För den allmänna röstlängden fanns också ett extraordinärt ändringsförfarande. Länsstyrelsen kunde besluta om rättelse i röstlängden om det var uppenbart att det förelåg ett fel till en väljares nackdel. Ansökan om rättelse kunde göras av den som inte blivit upptagen i röstlängden. Om det beträffande någon antecknats att han blev röstberättigad viss dag efter den 1 september det är röstlängden upprättats eller att rösträtt inte förelåg vid val till riksdagen kunde han också ansöka om rättelse. Det extraordinära förfarandet förutsatte att väljaren inte hade framställt anmärkning mot röstlängden. Ansökan om rättelse skulle göras senast den 1 september det år röstlängden upprättades och kunde göras även av skattemyndigheten. Sista dag för att begära rättelse av röstlängden vid val av kyrkofullmäktige m.m. var den 1 oktober.

Om länsstyrelsen beslutade om rättelse skulle skattemyndigheten rätta längden. Innan detta skett hade beslutet ingen verkan.

Väljarens kontroll av innehållet i röstlängderna skedde redan tidigare i huvudsak genom att han tog del av texten på röstkortet. Eftersom kortet skickades ut efter att tiden för anmärkningsförfarandet hade gått till ända kom det extraordinära rättelseförfarandet att bli betydligt mer utnyttjat än anmärkningsförfarandet (jämför SOU 1980:45 s. 93). Antalet anmärkningsärenden låg på en mycket låg nivå. Länsstyrelsen i Stockholm, som hade flest anmärkningsärenden är 1991, redovisade fem Sådana ärenden när det gällde den allmänna röstlängden och 19 när det gällde den särskilda röstlängden. Den länsstyrelse som redovisade näst flest ärenden för år 1991 var länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län, som handlade fyra anmärk- ningar mot den allmänna röstlängden och tre mot den särskilda. Vid övriga länsstyrelser förekom inga anmärkningar mot den allmänna röstlängden och mot den särskilda röstlängden förekom enstaka an- märkningar vid fyra länsstyrelser. Inte i något fall var det fråga om att anmärkning framställdes mot att en annan person felaktigt blivit upptagen i röstlängden, något som var formellt möjligt enligt tidigare bestämmelser.

2.3.2. Tidigare utredningar om röstlängder och röstkort

1965 års Valtekniska utredning föreslog i betänkandet Ny valteknik (SOU 1969:19) vissa ändringar beträffande de frister som då gällde för upprättande av röstlängd, anmärkning m.m.

I propositionen till vallagen (prop. 1972. 105) föreslogs vissa justeringar av då gällande frister för röstlängdsförfarandet.

I betänkandet Översyn av vallagen 2 (SOU 1980: 45), uttalar 1978 års Vallagskommitté att man vid utformningen av röstlängdsför- farandet bör sträva efter att så många som möjligt av dem som på valdagen faktiskt uppfyller kraven för rösträtt också skall tas upp i röstlängden och därmed få delta i valet. Av olika skäl röstlängderna måste framställas, allmänheten Skall ges tillfälle att granska längderna osv. - måste dock längderna bygga på de förhållanden som var kända viss tid före valdagen.

Kommittén övervägde möjligheterna att ändra röstlängdsförfarandet så att kvalifikationsdagen kom närmare valdagen. Det förslag som kommittén diskuterade byggde på att anmärknings- och rättelseförfa- randet sammanfördes och att röstkorten Skrevs ut efter den preliminära röstlängden. Efter att kommittén diskuterat sitt utkast med företrädare för länsstyrelserna ansåg kommittén att länsstyrelserna hade fog för vissa invändningar av praktisk natur. Kommittén konstaterade också att de framtida formerna för folkbokföringsregistrering då utreddes av

1979 års Folkbokföringskonnnitté. Vallagskommittén fann därför att det var olämpligt att då lägga fram förslag till ändringar i röstlängds— förfarandet.

Vallagsutredningens förslag i betänkandet VAL Organisation Teknik Ekonomi (SOU 1992:108) när det gäller den allmänna röstlängden ligger bakom de ändringar som genomförts per den 1 januari 1994 (SFS 1993:1399, prop. 1993/04:21, bet. 1993/94zKU12, rskr. 1993/94:45).

Förslaget innebar att kvalifikationsdagen flyttades fram från den 1 juni till den 1 juli. Detta kunde uppnås genom att det särskilda anmärkningsförfarandet togs bort och att anmärknings- och rättelseför- farandena slogs samman.

Vid utarbetandet av sitt förslag övervägde utredningen att låta de uppgifter som finns i folkbokföringen 30 dagar före en ordinarie valdag ligga till grund den röstlängd som skall gälla vid valet och att motsvarande tid skulle gälla vid extra val eller folkomröstningar som inte sker i samband med ordinarie val. Väljarna skulle sedan ha möjlighet att begära rättelse av röstlängden fram till en vecka före valet då längden skulle tas ut på papper eller elektroniskt medium och distribueras till kommunerna. Det förslag som lämnades sträckte sig emellertid inte så långt. Ett skäl till det var att röstlängderna skall kunna komma till användning inte bara vid riksdags-, landstings— fullmäktig- och kommunfullmäktigeval och särskilda folkomröstningar. De skall också kunna användas vid kyrkovalen och i andra val i Svenska kyrkans regi. Några säkra uppgifter om i vilken utsträckning som röstlängderna användes vid den sistnämnda typen av kyrkliga val fanns dock inte.

Ett annat skäl som gjorde att utredningen valde att inte ha en ”flytande" kvalifikationsdag för den allmänna röstlängden var den omorganisation som pågick inom skatteförvaltningen när det gäller ADB-ansvar och ADB-utskrifter. Enligt ett förslag som bearbetades inom förvaltningen skulle samtliga utskrifter inom skatteförvaltningen i fortsättningen ske från två stora utskriftscentraler i stället för de 21 utskriftsställen som tidigare funnits. En sådan lösning skulle påverka framställningen av längderna. Med hänsyn till de föreslagna föränd- ringarna valde utredningen att inför valen år 1994 inte lägga fram något förslag om "flytande" kvalifikationsdag för de allmänna röstlängderna.

Vallagsutredningens förslag när det gäller den särskilda röstlängden ledde inte till lagstiftning. Förslaget innebar att man helt skulle slopa ansökningsförfarandet för utlandssvenskarna. En svensk medborgare som flyttar från Sverige skulle enligt förslaget automatiskt överföras till den särskilda röstlängden. Denna skulle byggas upp med hjälp av

personnummer och det referensregister som finns i folkbokföringssys- temet.

Eftersom utredningen befarade att ett renodlat system där alla som flyttat från landet förs över till den särskilda röstlängden skulle kunna leda till vissa nackdelar anpassades förslaget något.

Ett problem enligt utredningen var att andra länder inte löpande rapporterar dödsfall. Dödsfall före år 1991 har heller inte förts ini det centrala referensregistret för folkbokföringen. Ett antal personer som avlidit skulle därför komma att stå kvar i röstlängden om den framställs automatiskt utan begränsning. Dessutom skulle röstläng- derna bli inaktuella också av ett annat Skäl. Om den utflyttade personen byter namn, t.ex. på grund av äktenskap, kommer uppgiften om namn inte att överensstämma med uppgiften i längden. Vidare skulle, genom att uppgifterna om väljaren och hans adress inte kan hållas aktuella inom ramen för den särskilda röstlängden, det inte heller finnas förutsättningar för att skicka röstkort till dem som finns upptagna i denna. Detsamma gäller andra utskick som t.ex. in- formation om röstningen som i dag sänds direkt till de väljare som kan brevrösta dvs. väljare som finns i Tyskland och i Schweiz.

För att inte den särskilda röstlängden skulle bli alltför omfångsrik föreslog utredningen att man vid framställningen av den första längden som skulle gälla enligt det nya systemet begränsade antalet väljare som skulle tas upp i registret och utgå från de uppgifter som fanns i den befintliga särskilda röstlängden. Dessa uppgifter skulle kompletteras med uppgifter om väljare som varit upptagna i den särskilda röstläng- den som gällt för de tre senaste ordinarie valåren och som fortfarande uppfyller kraven för att tas med i längden. Den första särskilda röstlängden som upprättades enligt det nya systemet skulle dessutom kompletteras med uppgifter om de svenska medborgare som varit folk- bokförda här men som utvandrat från den 1 januari 1985 fram till den 1 juli det år den första röstlängden upprättades. För att tas upp i längden skulle personen dessutom ha fyllt eller komma att fylla 18 år det år röstlängden gällde.

Eftersom det kan vara svårt att få reda på om en person avlidit och avföra honom ur längden föreslog utredningen att den som inte deltagit i något av de tre närmast föregående ordinarie valen skulle strykas ur längden.

Problemet med att en persons namn kan bli inaktuellt kunde enligt utredningen hanteras genom att personnummer utgör identifikation- suppgift.

När det gällde granskning och rättelse av den särskilda röstlängden så skulle den enligt förslaget finnas tillgänglig för granskning på samma sätt som den allmänna röstlängden. Mot bakgrund av de praktiska svårigheterna som finns för utlandssvenskarna att granska

röstlängden ansåg utredningen att också systemet för rättelse av den särskilda röstlängden fick anpassas något.

En person som inte tagits upp i den särskilda röstlängden skulle skriftligen, till och med torsdagen före valdagen, kunna begära att tas upp i längden. En röst som avgivits från utlandet skulle uppfattas som en sådan begäran. Vid röstning hos utlandsmyndigheterna skulle det i Stället för röstkort upprättas ett adresskort för väljaren.

Beträffande de väljare som har möjlighet att brevrösta, nämligen de som vistas i Tyskland eller i Schweiz, föreslog utredningen att det också i fortsättningen skulle krävas att väljaren bifogar röstkort. Han måste enligt förslaget därför beställa ett sådant.

Vid remissbehandlingen av Vallagsutredningens förslag tillstyrkte eller godtog samtliga remissinstanser förslaget när det gällde den allmänna röstlängden. Valprövningsnämnden erinrade om att Maa- stricht-fördraget och förslaget om unionsmedborgarskap innebär att det i den Europeiska Unionen skall införas ett unionsmedborgarskap och att varje unionsmedborgare som är bosatt i ett medlemsland, i vilket han eller hon inte är medborgare, enligt fördraget skall ha rösträtt och vara valbar till kommunala val i bosättningslandet på samma villkor som medborgarna i det landet; samma förhållande gäller val till Europaparlamentet. Bl.a. när det gäller integritets- och sekretessaspek- ter ansåg RSV att röstlängds- och röstkortsregistret bör regleras i en särskild registerlag. RSV påpekade också att om partierna skall ha rätt till fria avskrifter av röstlängderna så måste också dessa avskrifter framställas i början av juli. Även om partierna nöjer sig med denna preliminära version av röstlängd kommer skatteförvaltningen att ha stora problem att med egen utrustning kunna svara för röstlängdsfram- ställning. .

RSV ansåg vidare att det inte fanns någon annan möjlighet än att röstlängderna i fortsättningen får framställas i enbart ett exemplar. RSV såg inte heller någon möjlighet till ytterligare förkortning av kvalifikationstiden för röstlängder.

Andra remissinstanser ifrågasatte de föreslagna röstlängdernas juridiska status och om dessa Skall uppfattas som en del av folk— bokföringsregistret eller om längderna skall ses som egna fristående personregister (röstlängder inom ramen för valorganisationen). I Sistnämnda fall påpekades det att innehåll och sökmöjligheter i registret bör regleras Särskilt i lag. Röstlängdernas status kan ha betydelse även vad gäller ev. rättelser i dessa register eftersom reglerna om folkbokföring kan leda till att en viss person enligt dessa bestämmelser skall folkbokföras inom viss församling vid viss tidpunkt trots att han materiellt sett inte varit bosatt där vid den tidpunkten. Vidare ifrågasattes behovet av en preliminär röstlängd.

Dessutom ansåg en remissinstans att det kan innebära en risk att sända ut röstkort minst 45 dagar före ordinarie val; det kunde befaras att detta utskick mitt i semesterperioden skulle medföra att många röstkort kommer bort hos väljarna, vilket kan komma att innebära att ett stort antal duplettkort måste utfärdas.

När det gäller Vallagsutredningens förslag beträffande den särskilda röstlängden tillstyrkte RSV att ansökningsförfarandet för utlands- svenskarna slopas. RSV ansåg emellertid att registret skulle komma att kunna omfatta många personer som inte alls har rätt att rösta. Med ledning av det centrala referensregistret kan man inte kontrollera att en "utlandssvensk" fortfarande är svensk medborgare eftersom detta register inte uppdateras regelmässigt. Röstlängden skulle också komma att innehålla ett okänt antal avlidna; i värsta fall kan en avliden komma att finnas kvar i längden under tre val, dvs. i nio år.

I en förstudie till nytt valsystem har RSV lämnat ett alternativt förslag till Särskild röstlängd. Enligt RSV är utredningens och RSV:s förslag i grunden tämligen lika och innebär exakt samma arbete för RSV under samma bråda tid före valet. Den enda skillnaden är att RSV:s förslag innebär att det register som utredningen vill ha som röstlängd skall finnas tillgängligt på ADB-medium endast hos RSV och länsStyrelser/skattemyndigheter. Efter att RSV markerat inkommande utlandsröster skall skattemyndigheterna skriva ut "längder" som enbart skulle utgöra förteckning över inkonma röster Även de utlands- svenskar som begärt röstkort skulle tas upp på förteckningarna. Förteckningarna skulle kunna skrivas ut på laserskrivare så sent som lördagen före valet på de 28 orter där Särskild röstlängd skall finnas. De utlandssvenskar som vistas i Sverige och vill rösta på valdagen skulle dock vara tvungna att i förväg beställa röstkort för att kunna rösta. Enligt RSV fanns det också med utredningens förslag en risk för att vissa utlandssvenskar inte tillåts rösta. En svensk som utvandrat före 1985 och därefter inte ansökt om att bli upptagen i den särskilda röstlängden skulle, om han befinner sig i Sverige och vill rösta i sin vallokal, inte finnas i röstlängden och därmed inte få rösta. Vid 1991 års val förekom det att personer som utvandrat före 1947 ansökte om att bli upptagna i särskild röstlängd.

Enligt RSV är arbetet med att ta emot utlandsröster under de två sista veckorna före valet mycket intensivt och kan kräva 5-10 extraanställda. En förutsättning för att inte fler röster än tidigare skall bli underkända är att utlandsmyndigheterna är mycket noggranna vid ifyllandet av de adresskort som måste bifogas röster när röstkort saknas. Personer utanför Sverige använder Sällan sitt personnummer. Någon form av svensk legitimationshandling borde därför ligga till grund för adresskortet. Som nämnts finns det också röstberättigade som saknar personnummer.

Om en person i tid lämnat en röst men inte finns i röstlängds- registret måste en utredning om eventuellt upptagande i röstlängd ske med hjälp av Skatteregistret och folkbokföringsregistren. Utredningen innehåller lnga överväganden om denna Sökning behöver regleras.

Även om anmälningsförfarandet tas bort kvarstår uppgiften att föra adressuppgifter för röstberättigade svenska medborgare 1 Schweiz som begår röstkort. Såvitt RSV kan förstå finns inga möjligheter att förse svenska medborgare i Tyskland med röstkort vid ett extra val.

Föreningen för Svenskar i världen ifrågasätter om den nya förenklade ordning som föreslås i praktiken kommer att uppfattas som en förenkling; snarare föreligger en risk för osäkerhet beträffande vad som gäller för den enskilde utlandssvensken. Föreningen föreslår att röstkort bör skickas till alla, oavsett om man finns upptagen i allmän eller särskild röstlängd. Vidare måste det enligt föreningens upp— fattning bli problem med utlandssvenskar som befinner sig i Sverige och som önskar rösta i vallokal här men inte tidigare fått röstkort; i praktiken kommer dessa inte att få rösta.

2. 3 .3 Folkbokföringssystemet

Den 1 juli 1991 trädde den nya folkbokföringslagen (1991:481) i kraft. Då överfördes folkbokföringen från pastorsämbetena till skattemyndigheterna. Tidigare skedde, med något undantag, folk- bokföringen i två former, som kyrkobokföring och som mantalsskriv- ning. Kyrkobokföringen skedde löpande hos pastorsämbetena, medan mantalsskrivningen skedde årligen och ombesörjdes av de lokala skattemyndigheterna (fr.o.m. den 1 januari 1991 ett lokalt skattekon— tor). Begreppen kyrkobokföring och mantalsskrivning har ersatts med begreppet folkbokföring. Ansvaret för den nya folkbokföringen vilar på skattemyndigheterna genom de lokala skattekontoren. Ett folkbok— föringsärende skall handläggas vid det lokala skattekontor inom vars geografiska område den person som beslutet avser bor eller om det avser flyttning det kontor inom vars område vederbörande vill flytta in till.

RSV skall svara för viss rådgivning till myndigheterna i folkbok— föringsfrågor. En skattemyndighets beslut om folkbokföring över- klagas hos länsrätten. Beslut om personnummer överklagas dock hos RSV.

Enligt 14 och 20 åå folkbokföringslagen skall den som kan antas att under sin normala livsföring komma att regelmässigt tillbringa sin normala dygnsvila utom landet under minst ett år avregistreras från

folkbokföringen som avflyttad, om inte vederbörande är utsänd för an— ställning på utländsk ort i svenska statens tjänst.

Huvudregeln för den som är anställd i ett svenskt bolag eller studerar utomlands under mer än ett år är alltså att han inte längre Skall vara folkbokförd här i landet. Tidigare gällde att den som vistades i utlandet kunde stå kvar som kyrkobokförd i Sverige i upp till tre år.

Enligt lagen om folkbokföringsregister skall det finnas ett lokalt folkbokföringsregister och ett centralt referensregister. Det lokala registret får innehålla uppgift om personnummer, namn, adress, folkbokföringsfastighet, födelseort, medborgarskap och civilstånd. Registret får också innehålla uppgift om inflyttning från utlandet. Uppgifter om avregistrering på grund av dödsfall eller utflyttning till utlandet får också finnas. De som utvandrat avförs ur det lokala registret vart 7:e år. Då förs dessa och de som fyllt 100 år 1 - 6 år dessförinnan till ett en avgångslängd.

I det centrala referensregistret får uppgift finnas om personnummer, namn, folkbokföringskoder och skälet för avregistrering. I detta register står alla som en gång varit folkbokförda i Sverige kvar för evigt, någon uttag på grund av ålder eller avflyttning Sker således inte ur detta register. Uppgift om medborgarskap får inte finnas i detta register. Samtliga folkbokföringsuppgifter lagras med hjälp av ADB.

För varje län förs ett s.k. personband som innehåller samtliga personer som är folkbokförda i länet. Personbanden inrättades då folkbokföringen hanterades av Svenska kyrkan och ansvaret för dem låg fram till år 1987 hos länsstyrelsen. Samtliga uppgifter som bokförts hos pastorsexpeditionerna registrerades manuellt av respektive länsstyrelse. Numera förs personbanden av respektive skattemyn— dighet. Uppgifter ur de lokala folkbokföringsregistren överförs en gång i veckan till personbanden. Detta regleras i 5 å Folkbok- föringsregisterkungörelsen (1989z750). Personbanden används främst för att föra ut uppgifter från folkbokföringen till andra register i samhället (s.k. avisering av andra register).

Det finns inga säkra uppgifter på det antal svenska medborgare som finns utomlands. Fullständiga uppgifter om dödsfall, medborgarskaps- förändringar och familjebildning finns nämligen inte tillgängliga. Antalet utvandrade svenska medborgare födda år 1900 eller senare och som fortfarande är i livet har av RSV uppskattats till ca 124 000.

Som jämförelse kan nämnas att enligt statistiska uppgifter från statistiska centralbyrån för åren 1989—1991 utvandrade 21 484, 25 196 respektive 24 745 personer från Sverige dessa år. Av dessa var 8 338, 8 957 respektive 9 737 svenska medborgare. Samma år invandrade 6 922, 6 728 respektive 5 805 svenska medborgare från utlandet.

2.4. Röstlängder i vissa andra nordiska länder

2.4.1. Danmark

I Danmark finns ingen gällande röstlängd. Sådan längd upprättas först när beslut om valdag har meddelats.

Alla myndiga danska medborgare som har fyllt 18 år och har fast bostad i landet har rösträtt till folketinget om de är upptagna i valglisten, röstlängden. Väljare som finns upptagna i folkregistret tas automatiskt upp i röstlängden. Medborgare som inte har fast bostad i landet får ansöka om att tas upp i röstlängden. Ingen kan utöva sin rösträtt om han eller hon inte finns med i röstlängd. Enligt reglerna i Danmark får valglistan, röstlängden inte utlämnas till de politiska partierna.

Folkregistret förs lokalt av kommunerna. Av uppgifterna i registret Skall framgå till vilket valdistrikt personen hör. Uppgifterna i de kommunala registren förs därefter in i det centrala personregistret.

Framtagande av röstlängder

Röstlängderna tas fram på grundval av de uppgifter som finns i det centrala personregistret med de ändringar som kommit till det kommunala folkregistret t.o.m 18 dagar före valdagen. För utlands- danskarna krävs det att de senast vid denna tidpunkt har anmält att de vill tas upp i valglistan och att det har fattats ett Särskilt beslut om detta i varje enskilt fall. Kvalifikationsdagen för att tas upp i valglistan är således 18 dagar före valdagen. Flyttningsanmälan som görs senast 18 dagar före valdagen skall beaktas i röstlängden. Det innebär att det eller de lokala folkregistren Skall anmäla alla flyttningar till det centrala personregistret som tagits emot t.o.m. artonde dagen före valet. De skall också anmäla uppgifter om personer som förlorat eller erhållit danskt medborgarskap senast denna dag. Om det senast den dagen genom särskilt beslut har bestämts att en väljare skall tas upp på kommunens valglista så Skall det också meddelas till det centrala personregistret. Detta kan vara fallet med en utlandsdansk som anmält att han vill tas upp i längden. En sådan anmälan görs till kommunen där han senast var folkbokförd. Om väljaren är utsänd att tjänstgöra i rikets tjänst tas han direkt upp i längden efter ansökan. För prövning av om en utlandsdansk som inte tillhör denna kategori och som vistats utomlands i mer än fyra år Skall tas upp i röstlängden finns det en särskild nämnd, valgretsnaevnet. Nämndens beslut gäller i två år och

kan inte överklagas. En utlandsdansk tas upp i röstlängden i den kommun där han senast var folkbokförd.

Underrättelserna från det kommunala folkregistret till det centrala registret sänds alltså i vissa fall samma dag som de kommer in, dvs. artonde dagen före valet. Uppgifterna i det centrala personregistret äjourförs därefter. Röstlängderna och röstkorten skrivs därefter ut i fem regionala ADB-centraler. De skall vara den kommunala be- styrelsen, valnänmden, tillhanda senast 8 dagar före valdagen. Visar det sig att en ändring som borde ha anmälts av kommunen inte har kommit till det centrala personregistret kan röstlängderna rättas manuellt av kommunen. Vid flyttning mellan två kommuner skall i så fall den kommun från vilken väljare flyttat underrättas. För det fall flyttningen har anmälts senare än kvalifikationsdagen skall väljaren stå kvar i sitt gamla distrikt. Om en väljare har avlidit, blivit omyndig eller förlorat sitt danska medborgarskap efter kvalifikationsdagen stryks väljaren manuellt ur längden. Om en väljare efter att ha fått röstkort eller på grund av att han inte har fått röstkort begär rättelse av längden kan den rättas av kommunalbestyrelsen, valnämnden, till och med valdagen.

Röstkort

Senast tio dagar före valdagen skall inrikesministeriet kungöra i landets dagstidningar när röstkorten konuner att sändas ut. I kungörel- sen skall det erinras om att om man inte får något röstkort eller om röstkortet innehåller fel så skall man vända sig till kommunala bestyrelsen, valnämnden, för att få rättelse.

För de väljare som finns med i folkregistret skrivs röstkorten ut i samband med att valglistan skrivs ut. De Sänds till kommunens valnämnd senast åtta dagar före valdagen. Kommunen Skall Sända röstkorten till väljarna senast sju dagar före valdagen så att väljarna har dem senast fem dagar före. Kommunen kan också låta ADB- centralerna överlämna röstkorten direkt till posten för distribution till väljarna. Röstkorten innehåller uppgift om väljarens nanm och adress, nummer i röstlängden och vallokalens adress. Utlandsdanskarna får inga röstkort.

Förtidsval

I de danska valen förekommer endast en valsedel. Väljaren markerar på denna hur han väljer. Om en väljare är förhindrad att rösta i sin

vallokal på valdagen, som oftast är en tisdag, kan han förtidsrösta, brevstemme.

Förtidsröstning kan ske tre veckor före valet. Inom landet kan man lämna sin brevstenune på de lokala folkregistrens kommunala kontor. Väljare som på grund av sjukdom eller handikapp inte kan komma till vallokalen, kan efter ansökan därom förtidsrösta i sitt eget hem på så sätt att två röstmottagare kommer dit och tar emot rösten. De som är intagna på sjukhus, vårdhem eller fängelse kan förtidsrösta vid respektive institution. De röstberättigade personer som uppehåller sig i utlandet kan förtidsrösta vid danska beskickningar inom tre månader före valet. Danska FN-soldater i utlandet kan förtidsrösta hos den röstmottagare som inrikesministeriet förordnat. Även sjöman och passagerare på danska fartyg och personer som är anställda på havsanläggningar kan förtidsrösta genom att brevstemme inom tre veckor före valet. En sjöman på danska fartyg i utlands fart kan också lämna en förtidsröst på fartyget från dagen efter ett folketingsval. I så fall gäller den rösten i nästa folketingsval. Samtliga förtidsröster Sänds direkt till respektive kommun. Omkring 4 % av väljarkåren i Danmark förtidsröstar. Förtidsrösterna distribueras till respektive valdistrikt där väljaren är upptagen i röstlängd och granskas i formellt hänseende dagen före valdagen och innan vallokalerna öppnas på valdagen. Vad man kontrollerar är att de formella föreskrifterna kring brevstemmningen har följts. I samband med denna granskning markerar man i röstlängden att väljaren förtidsröstat.

2.4.2. Norge Röstlängder

Reglerna för rösträtt i Norge motsvarar i stor sett de svenska reglerna både vad gäller personer som är folkbokförda i landet och utlands- norrmän. I Norge ansvarar det kommunala valgstyret, valnämnden för framställningen av röstlängder, manntall. Till grund för röstlängden ligger folkeregistret i kommunen. Det kommunala folkeregistrets kontor har ansvaret för att valgstyrelsen får ett utkast till en röstlängd som överensstämmer med folkeregistret. Röstlängden, manntallet, förs för varje kommun och det framställs varje år då det skall hållas val. Varje röstberättigad person som är folkbokförd i kommunen i folkeregistret den 1 juni valåret Skall tas upp i röstlängden. Dessutom tas de utlandsnorrmän som någon gång under de senaste tio åren varit folkbokförda i landet upp i röstlängden. Om en utlandsnorrrnan inte varit det kan han, senast den 1 augusti valåret, Särskilt ansöka om att

tas upp i röstlängden. I ansökan skall sökanden försäkra att han eller hon fortfarande är norsk medborgare. De väljare som inte är folk- bokförda i landet tas upp i röstlängden i den kommun där de senast var folkbokförda.

Valgstyrelsen sätter upp ett utkast till röstlängd senast den 2 augusti. Vid samma tidpunkt skall styrelsen ha satt upp en lista över de utlandsnorrmän som inte förts upp i röstlängden. Utkastet till röstlängd Skall ligga utlagt för allmän granskning mellan den 2 augusti och den 24 augusti. Politiska partier som registrerats för valet enligt de särskilda regler som gäller för det, får gratis en avskrift av röstlängden. Dessa uppgifter får partierna, enligt särskilda bestämmel- ser om det, bara använda för partiändamål. Materialet skall förstöras när det inte längre används, senast två år efter valåret.

Klagomål mot röstlängden skall ha kommit till valgstyrelsen senast den 24 augusti. Klagomålen skall vara skriftliga. Senat den 31 augusti skall valgstyrelsen vid ett särskilt sammanträde avgöra de klagomål som framställts. Valgstyrelsen skall, fram till valdagen, Stryka dem som dör eller som förlorat sin rösträtt ur röstlängden.

Röstkort

Några särskilda regler om röstkort finns inte i den norska vallagen. Enligt vad som upplysts sänds inte några röstkort till väljare som inte är folkbokförda i landet.

Förtidsröstning

Förtidsröstning får börja tidigast den 1 juli valåret och får pågå längst till och med dagen före valdagen. Förtidsröstningen administreras av den kommunala valnämnden. Röstmottagning anordnas i kommunerna, på platser som valstyrelsen bestämmer. Röstmottagning kan anordnas vid sjukhus eller likande institutioner som valgstyrelsen bestämmer. Röstmottagning anordnas också vid de utlandsmyndigheter som Utrikesdepartementet särskilt har bemyndigat till det. På ett norskt fartyg eller en oljeborrplattform eller liknande anläggning kan röst- mottagning också anordnas. Om väljaren röstar utanför sin hem- kommun skall röstmottagaren sända rösten till respektive valgstyrelse.

Väljare skall lämna sin röst personligen till röstmottagaren. Om ett land inte tillåter andra medborgare att rösta i det landet får väljaren i stället brevrösta på motsvarande sätt som gäller för den svenska brevröstningen bortsett från att röstkort inte skall bifogas försändelsen.

2.4.3. Finland Röstlängder

Rösträtt vid val till riksdagen har varje finsk medborgare som året före valåret fyllt 18 år. Kvalifikationsdagen för att tas upp i röstlängd är den 1 januari året före valåret om valet skall hållas senast den 31 augusti. Skall valet hållas den 1 september eller senare är kvalifika- tionsdagen den 1 januari valåret. Vallängderna består dels av för- teckningar över de röstberättigade som enligt lagen om befolknings- böcker har sin hemort i röstningsområdet dels av de personer med rösträtt i valet men som saknar hemvist i Finland, dvs. utlands- finländare. Utlandsfinländarna införs i vallängden för den valkrets inom vilken den kommun finns där han enligt uppgifter i det centrala befolkningsregistret senast har haft hemort i Finland. I de finska valen finns liksom i de svenska två typer av röstlängder.

Basförteckningar för vallängderna tas fram av befolkningsregister- centralen. Förteckningarna görs för varje kommun. Förteckningarna är inte röstlängder. Det är den kommunala centralvalnärnnden som skall granska och rätta förteckningarna och därefter underteckna dern. Först därefter är förteckningarna röstlängder som kan läggas fram för granskning.

Valnämndens granskning sker 37 dagar före valdagen. Samma dag skall befolkningsregistercentralen fastställa vallängderna.

Röstkort

Den centrala registerbyrån tar fram ett särskilt kort till samtliga väljare i basförteckningen och skickar till respektive valnämnd. Valnämnden sänder därefter, senast 37 dagar före valdagen, kortet till väljaren.

Till utlandsfinländare sänds ett särskilt meddelande, röstkort, om det finns en adress i registret som framstår som aktuell.

Förhandsröstning

Förhandsröstningen börjar den 18:e dagen före valdagen och avslutas i utlandet den 8:e dagen före och inom landet den 5:e dagen före valdagen. Förhandsröstning kan ske vid post- och televerkets kontor, vid sjukhus eller annan sådan institution, vid finska beskickningar utomlands och ombord på finskt fartyg. Efter särskilt beslut om det får

en väljare som är gravt handikappad eller långvarigt sjuk och därför inte kan ta sig till röstningsställe, rösta i hemmet om han befinner sig i sin hemkommun.

De förtidsröster som tagits emot sänds av röstmottagaren till respektive valnämnd.

2.5. Val inom den Europeiska Unionen

2.5.1. Bakgrund

Europaparlamentet är till namnet ett parlament men saknar många av de uppgifter som man traditionellt förknippar med nationella parlament i demokratiska stater. Den främsta skillnaden är att det inte ankommer på Europaparlamentet att utse eller avsätta styrelseorganet, kommissio— nen. Parlamentet kan rikta misstroendevotum till kommissionen och har också en viss kontrollerande funktion. Parlamentet har inte heller någon formell initiativrätt och saknar dessutom egna beslutsbefogen- heter, även om det enligt Maastricht-fördraget i vissa fall beslutar tillsammans med rådet.

Det finns inte något enhetligt valsystem för samtliga medlemsstater trots att ambitionen redan från början varit att utforma ett sådant. En viss enhetlighet finns det dock numera. Så är rösträttsåldern i samtliga länder 18 år. Vid valen år 1989 hölls valen i samtliga länder under samma vecka i juni månad, på torsdagen i en del länder och på söndagen i andra. I samtliga länder är mandatperioden fem år. Det finns numera också gemensamma bestämmelser som gäller valbarhet som föreskriver att regeringsledarnöter och vissa högre tjänstemän inom EU inte är valbara. I övrigt förekommer betydande skillnader mellan de olika länderna i fråga om valsystemet till Europaparlamen- tet. Det finns olika lösningar när det gäller frågan om proportionella val eller majoritetsval men också beträffande valkretsindelning, valbarhet och spärregler för att få mandat. Inom EU pågår en process som syftar till att förändra valsystemet inför nästa val.

I sitt betänkande EG och våra grundlagar (SOU 1993:14) har Grundlagsutredningen inför EG föreslagit att Sverige vid val till Europaparlamentet skall ha en fyraprocentspärr och att Sverige delas i tre valkretsar som, i stort sett, motsvarar Götaland, Svealand och Norrland. Utgångspunkten för utredningen har varit att Sverige tilldelas 25 mandat i Europaparlamentet.

2.5.2. Rösträtt och valbarhet

I Maastricht-fördraget (artikel 8 b) stadgas att alla medborgare i unionen skall ha rösträtt och vara valbara i både kommunala val och val till Europaparlamentet i det land där de är bosatta på samma villkor som gäller för det landets medborgare.

1. Varje unionsmedborgare som är bosatt i en medlemsstat i vilken han inte är medborgare skall ha rösträtt och vara valbar vid kommunala val i den medlemsstat där han är bosatt, på samma villkor som medborgarna i den staten. ..

2. Om inte annat följer av artikel 38.3 och de bestämmelser som har antagits för dess tillämpning, skall varje unionsmedborgare som är bosatt i en medlemsstat i vilken han inte är medborgare ha rösträtt och vara valbar vid val till Europaparlamentet i den medlemsstat där han är bosatt...

Närmare bestämmelser och förbehåll beträffande dessa regler skall, på initiativ av kommissionen, meddelas av Europeiska rådet efter att samråd har skett med parlamentet. - Undantag från reglerna kan medges för ett visst land om speciella problem medför det.

Grundlagsutredningen inför EG diskuterade hur de medborgare i andra medlemsstater som är bosatta i Sverige kan ges rösträtt och bli valbara i ett svenskt val till Europaparlamentet. Frågan är hur personerna i fråga skall tas upp i röstlängd. En väg som utredningen diskuterade var att det skulle upprättas en särskild röstlängd för dessa personer. Utredningen konstaterade att en sådan lösning kräver en lagändring i reglerna kring folkbokföringen eftersom man i dag inte får hämta uppgifter ur denna med avseende på nationalitet. En annan väg som utredningen diskuterar är att använda samma röstlängd i valet till Europaparlamentet som används vid de kommunala valen. I dessa längder finns redan i dag de utlänningar som varit bosatta här i landet den 1 november de tre senaste åren. En sådan lösning skulle innebära att alla utlänningar som varit bosatta i Sverige i tre år, dvs. också de som inte är medborgare i någon medlemsstat fick rösträtt och blev valbara till Europaparlamentet. Utredningen konstaterade att det inte finns något förbud mot en sådan utvidgning av rösträtten inom gemenskaperna. En invändning som kunde resas var enligt utredningen att tre år är en väl lång tid för att anses bosatt i en medlemsstat.

När det gäller den rätt som enligt Maastricht-fördraget skall finnas för medborgare i unionsland att rösta och vara valbara i kommunala val konstaterar utredningen att denna rätt inte i detta skede medför några konsekvenser för det svenska valsystemet eftersom icke-svenska medborgare redan har rösträtt i kommunala val.

I sina slutliga överväganden ansåg utredningen att man vid val till Europaparlamentet i Sverige så långt som möjligt bör tillämpa sannna valbarhets— och rösträttsregler som gäller för val till riksdagen. Reglerna måste dock anpassas så att medborgare i en medlemsstat som är bosatt här skall kunna rösta och vara valbar. Utredningen konstate- rade att detta kommer att kräva att ytterligare en röstlängd måste upprättas vid dessa val.

2.6. Lokala folkomröstningar

2.6.1. Folkomröstningar i kommuner och landsting

Reglerna om folkomröstning m.m. i 1991 års kommunallag finns i lagens 5 kap.

34 å Fullmäkti e får besluta att det som ett led i beredningen av ett ärende som ful mäktige skall handlägga skall inhämtas synpunkter från medlemmar i kommunen eller landstinget.

Detta kan ske enom folkomröstning, opinionsundersökning eller nå ot liknande örfarande. Därvid far valnämnden i kommunen an itas, om nämndens verksamhet i övrigt inte hindras av det.

35 å Kommunen har rätt att få ersättning för de kostnader som föranleds av att ett landsting anlitar valnämnden.

En undersökning av opinionsläget kan begränsas till en del av kommunen eller landstinget eller till ett urval av medlemmarna. Vallagens eller folkomröstningslagens bestämmelser är inte auto- matiskt giltiga för denna typ av lokala omröstningar, men det står kommunfullmäktige fritt att besluta att vissa av bestämmelserna skall tillämpas.

Enligt en rapport till Lokaldemokratikomrnittén, Att inhämta synpunkter från medborgarna (SOU 1993:72), genomfördes under åren 1977 - 1992 lokala folkomröstningar inför ett beslut i kommun- fullmäktige i 11 kommuner. Av dessa omröstningar avsåg 8 stycken hela kommunen medan övriga avsåg delar av denna. Några om- röstningar i landsting redovisas inte.

Ett problem som uppmärksammats vid kommunala omröstningar är hur man skall lösa frågan om förhandsröstning i dessa val. Mot bakgrund av ett uttalande i ett tidigare lagstiftningsarbete (bet. 1976/ 77:25 s.59) har kommunerna varit restriktiva när det gällt möjlig- heterna att förtidsrösta. Något formellt hinder mot att anordna förtidsröstning finns dock inte. 1 Nacka kommun anordnades vid den kommunala omröstningen där är 1992 en förenklad poströstning där väljarna tilläts att Skicka sin valsedel till valnämnden med post. På

grund av formella skäl blev emellertid omkring 12 % av avgivna röster ogiltigförklarade. Ett administrativt problem när det gällde röstkorten till detta val uppkom också. Kommunen önskade att röstkorten skulle förses med uppgift om valdistrikt och löpnummer i röstlängden och att dessa uppgifter skulle tas ur RSV:s register. Eftersom kommunen inte kunde visa något lagstöd för denna sin begäran medgavs den inte av Datainspektionen. Röstkorten innehöll därför bara den röstberättigades nanm och adress vilket i sin tur ledde till betydande merarbete vid sammanräkningen. Lokaldemokratikommittén (C 1992:1) har i Sitt slutbetänkande Lokal demokrati i utveckling (SOU 1993z90) föreslagit att lokala om- röstningar används i större utsträckning. Kommitténs förslag, som f.n. bereds i Civildepartementet, redovisas i korthet i avsnitt 2.9.4.

2.6.2. Omröstningar inför indelningsändringar

Inför ändringar av indelningen av ett landsting eller en kommun skall det tas särskild hänsyn till befolkningens önskemål och synpunkter. I lagen (1979:411) om ändringar i Sveriges indelning i kommuner och landsting föreskrivs i 1 kap. 24 å följande.

När det finns skäl till det skall en särskild undersökning göras om befolknin ens inställning till en indelningsändring. Om en särskild utredare lnner skäl till en sådan undersöknin , Skall han anmäla detta till kammarkollegiet, som beslutar i frågan. Länsstyrelsen beslutar i ärende som länsstyrelsen utreder.

Undersökningen skall göras av länsstyrelsen. Den kan ske genom omröstning, opinionsundersökning eller liknande förfarande. Länsstyrelsen far därvid anlita valnämnden i kommunen, om inte nämndens verksamhet i övrigt hindras därigenom.

Under åren 1977 - 1992 har det genomförs 14 folkomröstningar som gällt indelningsändringar.

I rapporten redovisas inte hur man avgjort frågan om vem som skall vara röstberättigad i omöstningen. Vid genomförandet av folkom— röstningar i hela kommuner torde man i allmänhet ha använt gällande röstlängd för att avgöra detta.

Mot bakgrund av riksdagspartiernas överenskommelse under hösten 1993 att förlänga mandatperioden i kommunerna till fyra år föreslår Lokaldemokratikommittén i sitt slutbetänkande Lokal demokrati i utveckling (SOU 1993:90), att den möjlighet som regeringen tidigare haft att förordna om nyval i en kommun efter ett beslut om indelnings- ändring för kommunen återinförs. En förutsättning för ett beslut om nyval skall enligt förslaget vara att beslutet om delning meddelas minst

tre år före nästa ordinarie val. Lokaldemokratikommitténs förslag redovisas i korthet i avsnitt 2.9.4.

2.7. Vilka uppgifter behövs för att framställa röstlängder och röstkort

2.7.1. Den allmänna röstlängden

Vid framställning av den allmänna röstlängden utgår man i första hand från de uppgifter som finns i folkbokföringssystemet. I den allmänna röstlängden som används vid val till riksdagen skall de personer finnas som är svenska medborgare och folkbokförda i landet. Enbart de personer som fyller 18 är senast på valdagen har rösträtt. Även uppgift om en persons ålder måste finnas i röstlängden. F.n redovisas åldern genom personnummer. Uppgifterna om en persons namn, personnummer och svenska medborgarskap hämtas ur de lokala folkbokföringsregistren (131 st) till de länsvis förda personbanden som är de register som f.n. används för framställning av den allmänna röstlängden och röstkort till dessa väljare.

Folkbokföring sker på en viss fastighet eller, om det inte går att hänföra en person till en viss fastighet, i en viss församling. Valdi- strikt för de allmänna valen består så gott som alltid av en eller flera församlingar. I undantagsfall innehåller ett valdistrikt endast en del av en viss fastighet. Detta kan t.ex bero på att fastigheten har en så stor folkbokförd befolkning att den inte i sin helhet bör ingå i ett valdi- strikt eller att den delas av ett större vattendrag, ett järnvägsspår eller att fastigheten är mycket vidsträckt, något som inte är ovanligt i Norr- land. Uppgift om valdistriktstillhörighet registreras inte i de lokala folkbokföringsregistren. Vid utskrift av röstlängden görs en samkör- ning med ett särskilt fastighetsregister där fastigheterna bär valdi- striktskod. Det registret förs inom ramen för skatteförvaltningens fastighetstaxeringssystem. Registret speglar också bl.a. kommun och församlingsindelningen. För de personer som är folkbokförda på fastigheter som är delade på mer än ett valdistrikt skapas särskilda fastighetsbeteckningar för de olika delarna, s.k. fiktiva fastigheter. När en person flyttar in på en sådan fastighet måste det anges till vilken fastighetsdel som inflyttningen sker. Antalet sådana fastighets- beteckningar är störst i Kopparbergs, Norrbottens, Jämtlands och Östergötlands län där de är 146, 128, 74 respektive 62 stycken. I tre av de övriga länen finns det omkring 40 sådana fastigheter medan det i övriga län endast finns ett fåtal.

För en person som inte är svensk medborgare men som varit bosatt här så länge att han är röstberättigad till val av landstings— och kommunfullmäktige måste man - utöver namn, ålder och valdistrikt - dessutom ha uppgift om att personen inte är svensk medborgare men varit folkbokförd här i landet under den tid som krävs för att han skall få rösta, dvs. den 1 november tre år före det år röstlängden upprättas. Uppgift om detta kommer från de lokala folkbokföringsregistren. I praktiken hämtas uppgiften en gång per är (1/11) till ett särskilt hjälpregister för röstlängdsframställningen.

Vad som nu redovisats gäller de nuvarande förhållandena i fråga om den allmänna röstlängden. Om Sverige blir medlem i den Europeiska Unionen kommer det, mot bakgrund av den s.k Maastricht-överens— kommelsen, inte att räcka att det finns en uppgift att en person inte är svensk medborgare. Varje medborgare i en medlemsstat skall ha rösträtt i kommunala val som om han vore svensk medborgare. För dessa utländska medborgare måste det därför finnas uppgift om vilket land de är medborgare i. Uppgift om detta finns i dag i de lokala folkbokföringsregistren men får inte finnas i det centrala referens- registret. Enligt lagen (1990:1536) om folkbokföringsregister får medborgarskap inte användas som sökbegrepp, dvs. personer med viss nationalitet kan inte systematiskat sökas i registret. Uppgift om medborgarskap finns också i de länsvisa personbanden. För denna kategori väljare bör ett framtida system också tillåta att en medborgare i ett annat land tas med i röstlängden efter en annan frist än den treårsfrist som nu gäller.

2.7.2. Den särskilda röstlängden

Som tidigare nämnts skall en svensk medborgare som inte är folkbok- förd här i landet tas upp i den särskilda röstlängden. Detta sker enligt nu gällande regler efter särskild ansökan. För att det skall vara möjligt att kontrollera att väljaren inte finns i den allmänna röstlängden måste det finnas uppgift om väljarens namn och personnummer. Med hjälp av dessa uppgifter går det också att kontrollera att den som ansökt om att bli upptagen i den särskilda röstlängden har varit folkbokförd här i landet någon gång. Denna kontroll kan ske mot det centrala referensregistret.

Som nämnts ovan förde Vallagsutredningen i delbetänkandet VAL Organisation Teknik Ekonomi (SOU 1992:108) fram förslaget att den särskilda röstlängden inte skulle bygga på ett ansökningsförfarande utan att den i stället skulle framställas mot bakgrund av de uppgifter som finns i folkbokföringssystemet beträffande de svenska medborgare

som någon gång varit folkbokförda här. Om denna kategori skall tas upp i röstlängd automatiskt utan ansökan måste ett register som ligger till grund för framställningen av röstlängderna innehålla uppgifter om namn, ålder och tidigare folkbokföringsfastighet för dessa personer.

2.7.3. Röstlängd vid val till Europaparlamentet

Om Sverige blir medlem i den Europeiska Unionen Skall det vart femte år hållas val till Europaparlamentet. Enligt Maastricht-överen- skommelsen Skall varje medborgare som är bosatt i ett medlemsland vara valbar och ha rösträtt där han är bosatt i ett sådant val. En röstlängd som skall kunna användas vid ett val i Sverige till Europa- parlamentet måste innehålla samtliga svenska medborgare som har rösträtt i riksdagsval men också de utländska medborgare som är

bosatta här och som är medborgare i ett annat medlemsland. När det gäller det register som skall ligga till grund för en röstlängd och för kontroll av valbarhet som skall användas vid sådana val måste man - liksom vid röstlängden till kommunala val - ha uppgift om personens medborgarskap.

2.7.4. Röstlängder vid kyrkliga val

För att ta fram uppgifter om valbarhet och rösträtt vid val av kyrkofullmäktige eller kyrkoråd och kunna framställa en röstlängd som kan användas vid dessa val måste det finnas uppgifter om medlemskap i Svenska kyrkan och vilken församling som personen i fråga tillhör. Uppgift om medlemskap i Svenska kyrkan finns i dag registrerat endast hos kyrkan. Uppgift om medlemskap i icke-territoriell församling finns däremot i folkbokföringsregistret. För att framställa röstlängder för de kyrkliga valen hämtas uppgifter om medlemskap från Svenska kyrkans register.

2.7.5. Röstkort

För att det skall vara möjligt att sända röstkort och valinformation till väljare måste uppgiften om deras rätta adress finnas tillgänglig. På ett röstkort skall det också finnas uppgift om vilken rösträtt en väljare har, vilket valdistrikt han tillhör, den vallokal som han skall rösta i, vallokalens öppettid och väljarens nummer i röstlängden.

2.8. Vilka regler påverkar framställningen av röstlängder och röstkort

Vid remissbehandlingen av Vallagsutredningens förslag ifrågasattes röstlängdernas juridiska status. Det påpekades också att om längderna skall anses som egna fristående personregister så bör innehållet och sökmöjligheter regleras särskilt i lag. RSV framhöll också att när det gäller integritets- och sekretessfrågor så bör röstlängds- och röstkorts— registret regleras i en särskild registerlag. För att ge en bakgrund till denna fråga redovisas i det följande kort vilka regler som kan påverka framställningen av röstlängder och röstkort.

2.8.1. Regeringsformen

I den s.k. fri- och rättighetskatalogen i 2 kap. regeringsformen finns en grundregel om skydd mot att den enskildes personliga integritet kränks genom att uppgifter om honom registreras med hjälp av automatisk databehandling. Bestämmelsen, 3å andra stycket, har följande lydelse.

Varje medborgare skall i den utsträckning som närmare anges i lag skyddas mot att hans personliga integritet kränks genom att uppgifter om honom registreras med hjälp av automatisk databe- handling.

Bestämmelsen föreslogs av data- och offentlighetskommittén (DOK) i betänkandet Grundlagsfrågor (DsJu 1987z8). I betänkandet konsta- terade kommittén att det varken i svensk lagstiftning eller i svensk doktrin finns någon enhetlig definition av vad som menas med personlig integritet. En allmän uppfattning om begreppet personlig integritet och integritetsskyddet, såväl i vårt land som utomlands, torde enligt kommittén vara att det innefattar en rätt för den enskilde att själv bestämma vilka uppgifter om honom som han eller hon skall lämna ifrån sig och hur dessa uppgifter skall användas och spridas. Kommittén definierade inte begreppet personlig integritet utan ansåg att frågan måste avgöras från fall till fall. De omständigheter som är av betydelse för den personliga integriteten är arten av de personupp- gifter som inhämtas och registeras, hur dessa uppgifter används, hur de sprids samt mängden av uppgifter som samlas på ett och samma ställe. Av stor betydelse är också om de insamlade uppgifterna är korrekta och aktuella.

2.8.2. Tryckfrihetsförordningen

En viktig princip som har betydelse när det gäller hantering av ADB- register är offentlighetsprincipen. De grundläggande bestämmelserna om offentlighetsprincipen finns i 2 kap. tryckfrihetsförordningen. Där finns bestämmelser om vilka slag av handlingar som är att anse som allmänna och om hur sådana skall tillhandahållas den som vill ta del av dem. Med allmän handling förstås framställning i skrift eller bild samt upptagning som kan läsas, avlyssnas eller på annat Sätt uppfattas endast med tekniskt hjälpmedel om handlingen förvaras hos en myndighet och är att anse som inkomnen till eller upprättad hos myndigheten. En upptagning skall anses förvarad hos myndigheten om den är tillgänglig för myndigheten med tekniskt hjälpmedel som myndigheten själv utnyttjar för överföring i sådan form att den kan läsas, avlyssnas eller på annat sätt uppfattas. Detta gäller dock inte upptagning i personregister, om myndigheten enligt lag eller för- ordning eller särskilt beslut, som grundar sig på lag, saknar befogen- het att göra överföringen. Med personregister förstås register, förteckning eller andra anteckningar som innehåller uppgift som avser enskild person och som kan hänföras till denne.

2.8.3. Sekretesslagen

Enligt sekretesslagen (1980:100) förstås med sekretess förbud att röja uppgifter, vare sig det sker muntligen eller genom att en allmän handling lämnas ut eller det sker på annat Sätt (1 kap. 1 å). Förbudet att röja uppgifter gäller alltså varje form av röjande. En sekretessbe- lagd uppgift får således inte heller röjas genom att en handling som inte är allmän lämnas ut. Sekretesslagen gäller för all verksamhet som bedrivs av det allmänna, dvs. statens, landstingens och kommuners myndigheter. Lagen innehåller inte bara bestämmelser om sekretess i förhållandet till enskilda utan också om sekretess mellan myndigheter. Dessutom finns föreskrifter om sekretess mellan olika verksamhets- grenar inom en och samma myndighet. Utgångspunkten är att en sekretesskyddad uppgift skall hållas inom en så snäv personkrets som möjligt.

Bestämmelser om sekretess för personuppgift inom folkbokföringen eller liknande registrering av befolkningen eller i annat personregister finns i 7 kap. 15 och 16 åå sekretesslagen. Enligt 7 kap. 15 å gäller sekretess för verksamhet som avser folkbokföringen eller annan registrering av befolkningen, för uppgift om enskildas personliga förhållanden, om det av särskild anledning kan antas att den enskilde

eller någon honom närstående lider men om uppgiften röjs. Motsva— rande sekretess gäller i ärende om medlemskap i Svenska kyrkan. I ärende om fingerade personuppgifter gäller sekretess för uppgift om enskilds personliga förhållanden om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon honom närstående lider men. Enligt 7 kap. 16 å första stycket gäller sekretess för personupp- gift i personregister som avses i datalagen (1973:289), om det kan antas att utlänmande skulle medföra att uppgiften används för automatisk databehandling i strid med datalagen. Förbudet gäller oavsett på vilket sätt uppgifterna lämnas ut genom medium för automatisk databehandling eller genom utskrifter på vanligt papper. Bestämmelsen har dock störst praktisk betydelse när det gäller utlämnande på medium för automatisk databehandling.

Om det kan antas att uppgiften skall användas för automatisk databehandling, krävs för ett utlämnande att mottagaren har tillstånd av Datainspektionen eller författningsstöd att föra ett personregister med de uppgifter som skall lämnas ut. Uppfyller mottagaren dessa krav bestämmer den utlänmande myndigheten i vilken form utlärn- nande skall ske. Denna befogenhet kan dock inskränkas genom lag eller annan författning.

2.8.4. Europarådets konvention

Sverige har tillträtt Europarådets konvention 1980 om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter, den s.k. dataskyddskonventionen. Enligt denna konvention får vissa särskilda slags uppgifter inte undergå automatisk databehandling om inte nationell lag (domestic law) ger ett ändamålsenligt skydd (art. 6). Det gäller personuppgifter om ras, politiska åsikter, religiös tro eller annan övertygelse, hälsa och sexualliv.

2.8.5. Förslaget till EG-direktiv

EG—komnissionen antog i september 1990 ett förslag till direktiv om skydd för enskilda vid behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter. Förslaget har ändrats under 1992 och är under ytterligare omarbetning. Det nu aktuella förslaget innehåller särskilda bestämmelser om känsliga uppgifter. Med känsliga uppgifter avses uppgifter om ras eller etniskt ursprung, politisk uppfattning, religiös eller annan filosofisk övertygelse, facklig tillhörighet eller uppgifter som rör hälsotillstånd eller sexualliv. Utgångspunkten är i

förslaget till EG-direktiv att sådana uppgifter inte får behandlas i ett ADB-register.

Vissa undantag görs emellertid från den nu nämnda huvudregeln. Den enskildes samtycke konstituerar ett sådant undantag. Vidare får medlemsstaterna, om viktiga allmänna intressen talar för det, tillåta behandling av de aktuella känsliga personuppgifterna genom en särskild reglering i lag eller annan författning eller genom beslut av dataskyddsmyndigheten. En förutsättning är då att man anger vilken typ av uppgifter det gäller, till vem sådana uppgifter får lämnas ut och vem som får vara persondataansvarig. Lämpliga skyddsbestämmelser skall också ställas upp.

2.8.6. Datalagen

Datalagen (1973:289, omtryckt 19921446) är den lag som reglerar det svenska dataskyddet. Den innehåller definitioner av begreppen personuppgift, personregister, registrerad och registeransvarig.

Med personuppgift avses upplysning som avser enskild person. Det kan vara upplysningar om namn, personnummer, födelsedatum, nationalitet, utbildning, familj och anställningsförhållanden. Även andra typer av upplysningar av mindre personlig karaktär räknas som personuppgifter.

Med personregister förstås register, förteckning eller andra an- teckningar som förs med hjälp av automatisk databehandling (ADB) och som innehåller personuppgift som kan hänföras till den som avses med uppgiften. Endast register som förs med hjälp av ADB omfattas således av datalagen.

Med begreppet registrerad avses en enskild person beträffande vilken det förekomner en personuppgift i ett personregister.

Registeransvarig är den för vars verksamhet personregister förs, om han förfogar över registret. Såväl fysiska som juridiska personer och myndigheter kan vara registeransvariga.

Huvudregeln är att bara den som anmält sig till Datainspektionen och fått licens får inrätta och föra personregister. Datainspektionen granskar inte anmälan i sak utan ger endast den registeransvarige ett bevis (licens) om att anmälan har gjorts. En licens berättigar den registeransvarige att föra ett eller flera personregister.

För vissa typer av register med känsliga uppgifter krävs utöver licens även ett särskilt tillstånd från Datainspektionen Sådant tillstånd behövs i regel för att inrätta och föra register som innehåller känsliga personuppgifter, omdömen om den registrerade, uppgifter om personer som saknar sådan anknytning till den registeransvarige som

följer av medlemskap, anställning, kundförhållande eller något därmed jämförligt förhållande samt personuppgifter som inhämtas från något annat personregister (s.k. samkörning), om inte registreringen av uppgifterna eller utlämnandet av dessa sker med stöd av författning, Datainspektionens beslut eller den registrerades medgivande. Tillstånd behövs inte för register vars inrättande beslutats av riksdagen eller regeringen (s.k. statsmaktsregister).

Vid en tillståndsprövning skall Datainspektionen ta ställning till om det finns anledning att anta att registreringen medför ett otillbörligt intrång i den registrerades personliga integritet. Vid prövningen skall inspektionen särskilt beakta arten och mängden av de personuppgifter som skall ingå i registret, hur och från vem uppgifterna skall inhämtas samt vilken inställning de som kan komma att registreras har eller kan antas ha till saken. Särskilda skäl krävs för registrering av uppgifter om någons ras eller politiska uppfattning eller religiösa övertygelse.

När Datainspektionen meddelar tillstånd att inrätta och föra person- register, skall inspektionen samtidigt meddela beslut om ändamålet med registret. Inspektionen kan i samband med tillståndsgivningen även meddela särskilda villkor. Sådana villkor får meddelas be- träffande exempelvis inhämtande av uppgifter, vilka personuppgifter som får ingå i registret, utlänmande, bevaring och gallring.

I datalagen finns också särskilda bestämmelser om ADB-använd- ningen som är avsedda att garantera att personuppgifter är riktiga och fullständiga. Den enskilde har en rätt till insyn i personregister. På skriftlig begäran av den enskilde skall den registeransvarige underrätta denne om innehållet i registret, såvitt det gäller honom eller henne.

Om ett s.k. statsmaktsregister innehåller uppgifter som i annat fall skulle ha medfört tillståndsplikt, skall yttrande inhämtas från Data— inspektionen innan beslut om att inrätta registret fattas (2 a å första stycket andra meningen). När Datainspektionen avger ett Sådant yttrande skall en bedömning av registret ske enligt samma grunder som vid prövning av ett tillståndsärende.

Datainspektionen kan även meddela beslut om villkor för dessa register, om inte regeringen eller riksdagen har meddelat något villkor i samma hänseende.

Datalagens bestämmelser om den registeransvariges skyldigheter, om tillsyn samt om straff och skadestånd gäller även för statsmakts- registren.

Riksdagen beslutade i december 1976 om inrättande av ett centralt statligt person och adressregister (SPAR) baserat på ADB (prop. 1976/77:27, bet. 1976/77:KU21). Avsikten med SPAR var bl.a att begränsa behovet av andra s.k. befolkningsregister, vilka helt eller delvis byggts upp för samma syften som SPAR.

SPAR har varit i drift sedan år 1978. Registret innehåller alla personer som är folkbokförda, har skattsedel eller är inskrivna i allmän försäkringskassa i Sverige. Uppgifterna i SPAR skall enligt 28 å datalagen (1973:289) användas för aktualisering, komplettering och kontroll av uppgifter i andra personregister, för komplettering och kontroll av personuppgifter i övrigt samt för uttag av urval av personuppgifter. SPAR får enligt samma bestämmelse användas av myndigheter och enskilda. Enligt 27 å datalagen Skall uppgifterna i SPAR hämtas från de statliga personregister som används för folkbokföring, inkomsttaxering och fastighetstaxering. SPAR upp- dateras veckovis och innehåller bl. a. följande uppgifter.

- personnummer,

- nanm,

adress, - folkbokföringsort,

— medborgarskap (svensk,annan nordbo,övrig utlänning, annat) - fastighetsinnehav - områdeskod för fastighet (län,kommun,församling)

I förarbetena till datalagen (prop. 1973133 5.97) anförde departements- chefen att det av flera skäl var nödvändigt att särbehandla vissa statliga personregister. För det första borde riksdagen kunna besluta om inrättande av personregister för riksdagens egen verksamhet eller verksamheten hos organ som är underställda riksdagen. Vidare förekommer på den offentliga sektorn personregistrering av sådan vikt från allmän och enskild synpunkt att det är nödvändigt att frågan om registrens inrättande förbehålls statsmakterna själva. Det förutsattes att statsmakterna beslutar om inrättande av ADB-register endast i sådana fall då det är starkt motiverat med hänsyn till registrets betydelse eller med hänsyn till övriga omständigheter. Konstitutionsutskottet har (bet. 1984/ 85 :KU25) också framhållit vikten av att inrättande av statsmakts- register kommer till klart uttryck i propositioner och i andra samman- hang.

I sitt fjärde delbetänkande Integritetsskyddet i informations- samhället 4, Personregistrering och användning av personnummer (SOU 1987:31) föreslog DOK att ytterligare myndighetsregister med känsliga personuppgifter skulle regleras i Särskilda registerlagar. Målsättningen bör, enligt kommittén, vara att alla register med ett stort antal registrerade och ett kvalificerat innehåll skall specialregleras om uppgifterna i registret är föremål för en inte obetydlig extern spridning.

I den proposition 1990/91:60, Offentlighet, integritet och ADB som följde på DOKzs förslag anförde departementschefen att enligt hennes bedömning bör en målsättning vara, att i de fall register med ett stort

antal registrerade och ett särskilt känsligt innehåll inrättas, bestämmel— ser skall meddelas i form av lag. Detta gäller särskilt i de fall uppgifterna i registret sprids externt i inte obetydlig omfattning. Propositionen behandlades i Konstitutionsutskottets betänkande 1990/91:KU11. Beträffande frågan om behovet av särskilda register- lagar anförde utskottet att det allmänt sett är av stor betydelse att en författningsreglering av ADB-register kommer till stånd i syfte att stärka skyddet för de registrerade i samband med nödvändig regist— rering av känsliga uppgifter i myndighetsregister.

Utskottet förutsatte att frågan om vilka övriga register som bör regleras kommer att ägnas en fortlöpande uppmärksamhet från regeringens sida och att åtgärder kommer att vidtas för att få till stånd sådana regleringar. Utskottets uttalande godtogs av riksdagen (rskr. 160).

Med anledning av en proposition om ändring i sekretesslagen (prop. 1991/92:73 Sekretess inom rättsväsendets inforrnationssystem) har KU i sitt av riksdagen godkända betänkande (bet. 1991/92:KU23, rskr. 1991/92:119) framhållit bl.a. att det är av stor vikt att de ADB— register som innehåller integritetskänsliga uppgifter regleras genom särskilda registerlagar.

Datalagsutredningen föreslog i sitt betänkande En ny datalag (SOU 1993:10), att det nuvarande tillståndsförfarandet i datalagen avskaffas och ersätts med ett renodlat tillsynsförfarande och en ordning med författningsreglering såvitt gäller de känsliga uppgifter som tas upp i artikel 8 i förslaget till EG-direktiv.

Utredningen framhåller att en lösning med författningsreglering för med sig ett behov av ytterligare framtida reglering genom statsmakts- register.

Enligt utredningens mening talar emellertid övervägande skäl för en reglering i enlighet med det alternativ i förslaget till EG—direktiv som innebär författningsstöd. Därigenom kan de mot den enskildes integritet stående intressena, t.ex. statens eller kommunernas kontroll- behov på skilda områden, prövas med den noggrannhet som föregår antagandet av en författning.

I sammanhanget framhöll utredningen att i förhållande till ett framtida EG-direktiv, som Sverige blir bundet av genom EES-avtalet eller genom ett medlemskap i EG, de olika speciallagarna givetvis får behandlas på samma sätt som den allmänna datalagen. Det blir alltså inte möjligt att genom särskilda registerlagar införa lösningar som står i strid med de principer som följer av EG-direktivet.

Enligt Datalagsutredningens förslag kommer de materiella be- stämmelserna för behandlingen av personuppgifter i första hand att bli datalagen och de särskilda registerlagarna. De allmänna bestämmelser- na i datalagen blir att tillämpa i den mån registerlagarna bara reglerar

vissa moment i infomationsbehandlingen. Till detta kommer de särskilda föreskrifter som regeringen eller Datainspektionen kan meddela med stöd av särskilda bestämmelser därom.

2.9. Pågående utredningar

2.9.1. Aviseringsutredningen

Den 23 april 1992 beslöt regeringen att tillsätta en särskild utredare för att utreda frågan om den framtida aviseringen av folkbok- föringsuppgifter. Utredaren skall enligt direktiven (Dir. 1992z52) lämna förslag till vilka uppgifter från folkbokföringen som Skall tillhandahål- las myndigheter, företag och enskilda och hur ett sådant tillhandahål- lande skall ske. Utgångspunkten vid utformningen av den nya aviseringsverksamheten skall vara att den enskilde tillförsäkras ett starkt skydd för den personliga integriteten. Mellan behovet av uppgifter och skyddet för den personliga integriteten skall utredaren göra en noggrann avvägning. Han skall också beakta direktiv från EG- kommissionen angående skydd för enskilda vid behandling av personuppgifter. Utredaren skall slutligen lägga särskild vikt vid att aviseringsverksamheten uppfyller högt Ställda krav på kvalitet och snabbhet.

Vid kontakter som tagits med Aviseringsutredningens sekretariat har upplysts att utredningen arbetar med en modell som utgår från att det skall skapas en lagreglering för utlänmande till myndigheter av de uppgifter som finns i de lokala folkbokföringsregistren . Utredningen har ännu inte tagit ställning till om de uppgifter som skall omfattas av lagregleringen Skall finnas i SPAR, om det skall inrättas ett nytt centralt aviseringsregister parallellt med SPAR eller om ett centralt aviseringsregister skall skapas genom en utbyggnad av det centrala referenssregistret. Oberoende av vilket alternativ som utredningen väljer, arbetar utredningen med att uppgifterna skall uppdateras dagligen. Om det skapas ett nytt register kommer troligen RSV att bli registeransvarig för detta. - En grundläggande förutsättning för Avise- ringsutredningen är, enligt vad som framkommit, att det i framtiden skall finnas möjlighet att via detta register göra de massuttag från folk- bokföringen som behövs för att man skall kunna framställa röstläng— der. Utredningen beräknas överlämna sitt förslag under våren 1994.

2.9.2. Personnummerutredningen

Den 4 februari 1993 beslöt regeringen att tillsätta en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om en begränsad användning av personnummer. Utredarens översyn bör enligt direktiven (Dir. 1993z7) göras förutsättningslöst utifrån syftet att påtagligt begränsa använd- ningen av personnumner i olika sammanhang i samhället. Inriktningen bör enligt direktiven vara att personnummer bara skall användas där tillräckligt starka skäl motiverar det.

Personnummerutredningen beräknas lägga fram ett betänkande under våren 1994.

2.9.3. Kyrkoberedningen

Kyrkoberedningen har enligt sina direktiv till uppgift att se över den statliga regleringen av Svenska kyrkans ställning, organisation och ekonomi (dir. 1992145). Beredningen skall i sitt arbete utvärdera det reformarbete på det kyrkliga området som har genomförts under 1980- talet och föreslå de förändringar i lagstiftningen som utvärderingen ger anledning till. Beredningen Skall dessutom arbeta vidare med de rättliga och ekonomiska förutsättningarna för Svenska kyrkans verksamhet mot bakgrund av betänkandet Ekonomi och rätt i kyrkan (SOU 1992:9) och remissbehandlingen av detta betänkande. BRK-utredningen har i det nämnda betänkandet bedömt dessa frågor. Utredningen presenterade också olika tänkbara modeller för hur de ekonomiska och rättsliga förutsättningarna ter sig inom ramen för mer eller mindre starka band till staten i form av lagreglerad styrning och garantier för Svenska kyrkans verksamhet som trossam- fund.

I direktiven till en kyrkoberedning sägs att kyrkoberedningen med sin breda parlamentariska och kyrkliga förankring kommer att vara ett naturligt forum för att arbeta vidare med frågorna om de mera grundläggande och principiella frågeställningarna i fråga om för- hållandet mellan staten och Svenska kyrkan som kan uppkomma med anledning av BRK-utredningens betänkande. På grundval av det material som kommer fram vid remissbehandlingen av detta be- tänkande bör beredningen överväga och lägga fram förslag till en hantering av de aktuella frågorna.

Beredningen skall lägga fram ett betänkande i slutet av mars 1994. Detta betänkande torde komma att behandla frågor som har anknytning till de kyrkliga valen i dess nuvarande form.

2.9.4. Lokaldemokratikommittén

I Lokaldemokratikommitténs uppdrag ingick enligt direktiven (Dir.

1992:12) att överväga och föreslå åtgärder för att öka de enskilda .

kommunmedlemnarnas inflytande på den kommunala verksamheten. Kommittén skulle därför bl.a. se över reglerna för kommunala folkomöstningar och i anslutning till detta överväga en vidgad användning av det kommunala folkomöstningsinstitutet.

I sitt slutbetänkande Lokal demokrati i utveckling (SOU 1993:90), uttalar kommittén att omröstningar, opinionsundersökningar och liknande bör användas i ökad utsträckning som ett komplement till den representativa demokratin och (s.81) att det beträffande lokala folkom- röstningar bör finnas regler för vilka formella grunder (initiativrätt, formulering av frågealternativ, genomförande) sådana omöstningar Skall genomföras.

Kommittén föreslår att fullmäktige skall få besluta att en rådgivande folkomöstning skall hållas i kommunen eller landstinget i viss fråga som ankomner på fullmäktige. Beträffande initiativrätten skall enligt förslaget en fråga om att hålla en folkomröstning i en kommun kunna väckas genom initiativ av minst tio procent av de röstberättigade kommunrnedlemmarna. Initiativet skall vara skriftligt och innehålla egenhändiga namnteckningar, namnförtydliganden och adress.

Förfarandet vid omröstningar skall enligt förslaget regleras i en särskild förfarandelag om kommunala folkomröstningar. Om fullmäk- tige beslutat att det skall hållas en lokal folkomöstning skall full- mäktige enligt det förslaget samtidigt besluta om dag för omröst— ningen, den fråga som skall ställas till de röstberättigade kommun- eller landstingsmedlemmarna samt de alternativ som skall föreläggas dem. Fullmäktige skall också fastställa antalet röstsedlar. Valnämnden i kommunen skall ansvara för folkomöstningens genomförande. Vid folkomöstning i landsting skall den valnämnd som finns i den kommun där landstingets anslagstavla finns ansvara för genomföran— det. Centrala valmyndigheten skall enligt förslaget inte ha något ansvar för omöstningens genomförande.

Röstberättigad vid folkomröstning är den som har rösträtt enligt 4 kap. kommunallagen (1991:900) och upptagen i gällande röstlängd. När det gäller röstkort sägs i förslaget att röstkort skall upprättas av skattemyndigheten. Förslaget innebär också att skattemyndigheten skall ha rätt till ersättning för de kostnader som föranleds av utskrift av röstlängder och upprättande av röstkort om omröstningen hålls vid en

annan tidpunkt än samtidigt med val till riksdagen eller rådgivande folkomöstning i hela landet eller en folkomöstning i grundlagsfråga.

De valdistrikt som gäller för val till riksdagen skall vara om— röstningsdistrikt. När det gäller röstningen och den fortsatta be— handlingen av röster som lämnats på postkontor skall enligt förslaget vallagen tillämpas. Röstning på postkontor skall bara kunna anordnas på kontor inom kommunen respektive landstinget. Också när det gäller räkningen av röster hänvisar lagen till vallagen med det undantaget att valnämnden genomför den slutliga sammanräkningen.

Kommitténs förslag bereds f.n. i Civildepartementet. En proposition som behandlar komnitténs förslag torde läggas fram under våren 1994.

2.10. Överväganden och förslag

Inför de förslag om framställning av röstlängder som Vallagsutred- ningen lämnade i sitt delbetänkande VAL Organisation Teknik Ekonomi (SOU 1992:108) övervägde utredningen att flytta kvalifika- tionsdagen till 30 dagar före valdagen. Väljarna skulle enligt ut- redningens tankegångar ha möjlighet att begära rättelse av längden fram till en vecka före valdagen. Motsvarande tid skulle gälla för extra val eller folkomröstningar som inte hålls i samband med andra val. Ett skäl till att utredningen inte närmare utarbetade ett sådant förslag var en osäkerhet när det gäller i vilken utsträckning röstlängder kom till användning vid val i Svenska kyrkans regi. Ett annat skäl till att utredningen inte valde att gå fram med ett förslag om "flytande" kvalifikationsdag var den omorganisation som planerades inom skatteförvaltningen när det gäller ADB-ansvar och ADB—utskrifter. I sitt delbetänkande lämnade utredningen enbart de förslag till föränd— ringar som kunde genomföras till 1994 års val. Mot bakgrund av den nämnda omorganisationen befanns det inte lämpligt att föreslå några mera genomgripande förändringar beträffande röstlängderna inför dessa val.

Den omorganisation som åsyftades i fråga om skatteförvaltningens ADB—ansvar är formellt nu genomförd. Till detta kommer att Aviseringsutredningens uppdrag att se över frågan om ett nytt aviseringssystem för folkbokföringsuppgifter kan få betydelse för hur röstlängderna Skall komma att framställas i framtiden. Som påpekats vid remissbehandlingen av Vallagsutredningens förslag finns det dessutom, oavsett om någon förändring av reglerna för röstlängds—

framställningen föreslås, anledning att se över register-, integritets- och sekretessfrågor kring röstlängdsframställningen.

När det gäller i vilken utsträckning som röstlängderna har betydelse vid andra kyrkliga val än val till kyrkofullmäktige eller direktvalt kyrkoråd gäller följande. Röstlängderna har betydelse i tre valsarnman- hang, nämligen val av stiftsfullmäktige, val av biskop och val till kyrkomötet. I samtliga dessa fall har innehållet i röstlängderna i princip betydelse endast för att beräkna antalet elektorer vid dessa val. Inte i något av dessa kyrkliga val förekommer det att uppgifterna i röstlängderna avgör vem som har rösträtt vid valet. Röstlängderna kommer således inte till användning vid valets genomförande på så sätt att man använder den att pricka av vem som har röstat. Något hinder mot att ändra framställningen av röstlängderna mot bakgrund av dessa val finns därför inte.

2101. Lämplig kvalifikationsdag i förhållande till valdagen

En viktig utgångspunkt för att bestämma vilka tider som skall gälla vid framställning av röstlängden är att längden så nära som möjligt bör överensstämma med de faktiska förhållandena på valdagen. Samtidigt måste väljaren, med hänsyn till att röstlängden är ett exklusivt bevismedel för rösträtt, ha en rimlig tid på sig att reagera om längden innehåller felaktiga uppgifter eller om han inte finns med i längden. Men man måste också ta hänsyn den tid som behövs för att rätta, framställa och distribuera längderna till respektive valnämnd.

En annan viktig utgångspunkt när det gäller röstlängder är, enligt kommitténs mening, att reglerna för framställning av röstlängder som skall användas vid olika val eller omöstningar så långt möjligt bör harmonisera med varandra. Det bör således inte finnas flera system för framställning av röstlängder för olika typer av val/omröstningar.

När det gäller vilken dag som skall vara kvalifikationsdag för att tas upp i röstlängd anser kommittén att det, framför allt av lokaldemokra- tiska skäl, är mycket väsentligt att den ligger nära valdagen. Detta hänger samman med att de väljare som flyttar under sommarrnånader- na så långt det är möjligt skall kunna bli röstberättigade i sin nya kommun. Principiellt sett är detta av mycket stor betydelse. Kommit- tén anser därför att kvalifikationsdagen, vilket Vallagsutredningen också var inne på, bör bestämmas till 30 dagar före valdagen.

Om tiden mellan kvalifikationsdagen och valdagen bestäms till 30 dagar kan man emellertid inte garantera att, vid ordinarie val, alla väljare kan få sina röstkort innan förtidsröstningen på posten börjar.

Denna börjar 24 dagar före valdagen. Enligt kommittén är det väsentligt att alla väljare har fått sina röstkort när poströstningen börjar eftersom det vid röstning på posten krävs att väljaren har ett röstkort. På denna konflikt finns det två lösningar. Antingen får kvalifikationsdagen bestämmas till en tid som är längre från valdagen än 30 dagar eller får tiden för poströstningen vid ordinarie val kortas ner något.

Poströstningen börjar enligt nuvarande bestämmelser på en torsdag, drygt tre veckor före valdagen. Antalet röstande de första dagarna i poströstningsperioden, torsdag - lördag, har under de senaste valen varit relativt lågt. Vid valen år 1988 var det 58 526 väljare eller drygt 3 % av de som poströstade som utnyttjade denna möjlighet. Motsvaran— de siffra vid valen år 1991 var 39 689 eller 2%.

Intresset av att flytta kvalifikationsdagen så nära valdagen som möjligt väger här så tungt att kommittén anser att det alternativ som bör väljas är att tiden för förtidsröstningen kortas. Det ligger då närmast till hands att korta tiden för poströstning till tjugo dagar före valdagen. Poströstningen kommer då att börja en måndag, tre veckor före valet. En förkortning av poströstningsperioden kan visserligen leda till att vissa väljare, t.ex. de som skall resa utomlands, får svårare att rösta. En sådan väljare kan i stället rösta vid de röst- mottagningsställen som inrättas utomlands. Kommittén ser det närmast som en principiell fördel att väljarens demokratiska ställningstagande flyttas närmare valdagen. Valrörelsen har nämligen i de flesta fall inte tagit fart så tidigt som mer än tre veckor före valet utan brukar centreras kring veckan närmast valet. Ur demokratisk synvinkel kan det till och med sägas vara av stor betydelse att alla väljarna tar del av så mycket som möjligt av valrörelsen innan de gör sitt val.

Vid de ordinarie valen skulle, med denna lösning, röstkorten finnas hos väljarna när förtidsröstningen börjar på postkontor eller 20 dagar före valdagen. Denna förkortning av tiden för poströstningen påverkar enligt kommitténs uppfattning inte i någon avgörande grad den avvägning som tidigare gjorts mellan intresset av ett högt valdel— tagande, som ligger bakom möjligheten att poströsta under en relativt lång tid före valdagen, och det demokratiska intresset att väljaren tar ställning på valdagen efter att valrörelsen avslutats.

Rättelse av den allmänna röstlängden skall, efter den ändring av vallagen som trätt i kraft den 1 januari 1994, ske genom att väljaren kontrollerar uppgifterna när han får röstkortet. Väljarna bör ha minst två veckor på sig att begära rättelse. Samtidigt bör det finnas utrymme att skriva ut röstlängden efter att alla rättelser har förts in. Med dessa utgångspunkter skulle sista dagen för att begära rättelse av röstlängden bestämmas till 6 dagar före valdagen, eller Sista måndagen före

valdagen. Därefter skulle röstlängden skrivas ut och distribueras till respektive valnämnd under veckan före valet.

När det gäller vilka regler som skall tillämpas ifråga om var en person Skall tas upp i röstlängd så bör reglerna om folkbokföring styra detta. Om en person av formella skäl folkbokförs på annan ort än där han faktiskt vistas så skall han tas upp i röstlängd i det valdistrikt som motsvarar hans folkbokföringsort.

Under ett år då ordinarie val skall hållas och valdagen är den 15 september skulle tidsschemat se ut så här.

Kvalifikationsdag 16 augusti. Röstkorten sänds ut 20 - 22 augusti Förtidsröstningen börjar 26 augusti. Sista dag för rättelse 9 september.

Den tid som står väljarna till buds för att begära rättelse kan tyckas kort mot bakgrund av att röstlängden är ett exklusivt bevismedel för rösträtt. Men i och med att denna period ligger nära valdagen och att frågan om rösträtten då är aktuell för väljarna anser kommittén att denna tidsperiod måste kunna godtas.

Når samtliga rättelser förts in i röstlängden skall den framställas och distribueras. För detta återstår fyra arbetsdagar. En så kort tid ställer höga krav på den tekniska utrustning som skall användas vid utskrifter av längderna, men också att det finns en väl fungerande organisation för distributionen av dem. En utveckling av den tekniska utrustningen kan också bli nödvändig. Detta innebär vissa kostnader. Samtidigt torde ett system där röstlängder bara framställs när det skall hållas val att innebära vissa besparingar.

Kommittén konstaterar att Danmark har ett system för framställning av röstkort och röstlängder där kvalifikationsdagen för rösträtt är 18 dagar före valdagen. Det bör vara möjligt att uppfylla de höga krav som ställs när det gäller framställning av röstlängder och röstkort på kort tid även i Sverige.

Röstmottagningen vid utlandsmyndigheterna får vid ordinarie val börja tidigast 24 dagar före valdagen. Det kan naturligtvis ifrågasättas om inte den röstningen också skall börja tjugo dagar före valdagen. Vid denna röstning krävs emellertid inte att väljaren har röstkort. Helt naturligt ställer det sig inte att också korta tiden för utlandsröstningen. Samtidigt ligger det ett värde i att inte ha alltför många tidsfrister för olika typer av röstmottagning. Vid röstning i utlandet finns det inte något absolut krav på att väljaren har ett röstkort. Det finns därför inget tekniskt skäl att korta ner den tid som utlandssvenskarna kan rösta. En förkortning av tiden skulle också kunna leda till att det blir svårt att hinna med att anordna röstmottagning på de orter i utlandet

där det finns svenskar. Man bör därför inte korta ner den tid som utlandssvenskarna kan förtidsrösta.

När det gäller fartygsröstning kan den enligt nuvarande bestämmel— ser börja redan 55 dagar före valdagen. Mot bakgrund av de administ- rativa svårigheter som finns när det gäller fartygsröstningen föreslår kommittén att röstmottagning på fartyg upphör och ersätts med en möjlighet att brevrösta från fartyget. Vid denna brevröstning skall det inte krävas att väljaren har något röstkort. Frågor om röstning i utlandet behandlas i avsnitt 6.

2.10.2 Skall det alltid finnas en gällande röstlängd

Röstlängden skall framställas årligen och gälla från den 1 september till den 31 augusti påföljande år. Utskrift på papper skall numera bara göras när val skall hållas.

Om man behåller detta system och samtidigt bestämmer att kontrollen av röstlängderna i princip skall ske mot innehållet på röstkortet får väljarna goda möjligheter att kontrollera uppgifterna i längden under ordinarie valår. Uppgifterna kommer då att vara relativt aktuella vid dessa val, liksom vid valen till kyrkofullmäktige m.m. som hålls i oktober samma år. Annat är det med andra val. Om det t.ex. utlyses ett extra val under april månad blir väljarnas möjligheter att kontrollera röstlängden i realiteten obefintlig samtidigt som uppgifterna i röstlängden är nio månader gamla. Redan detta gör att man bör överväga att ersätta systemet med att alltid ha en gällande röstlängd till ett system där röstlängden bara framställs inför ett val eller en folkomröstning.

Därtill kommer att om Sverige skulle bli medlem i den Europeiska Unionen skall val till Europaparlamentet hållas under försommaren - juni - vart femte år. Om man behåller den fasta giltighetstiden för röstlängderna kommer uppgifterna i röstlängden vid ett eventuellt val till Europaparlamentet att vara närmare ett år gamla. Detta är naturligtvis inte tillfredsställande. Det framstår inte heller som tillfredsställande att införa ett särskilt system för att framställa röstlängder enbart för denna typ av val.

Om Lokaldemokratikommitténs förslag att lokal folkomröstning kan användas i större utsträckning än f.n. genomförs kan det också innebära att en sådan omöstning kan hållas vid ett annat tillfälle än då det hålls ordinarie val eller rikstäckande folkomröstningar. Även i dessa fall skulle det vara värdefullt om kvalifikationsdagen för omöstningen bestämdes i förhållande till omröstningsdagen och att röstlängden tas fram för denna omöstning.

Enligt kommittén bör, framför allt på grund av möjligheterna för väljarna att granska röstlängden underlättas, det nuvarande systemet där det alltid finns en gällande röstlängd ersättas med ett system där röstlängden bara tas fram när det skall hållas val, folkomöstning eller annan omöstning.

När det gäller frågan för vilka val eller omöstningar som röstläng- der och röstkort skall tas fram så skall de självfallet tas fram när det skall hållas ordinarie val till riksdag samt landstings— och kommun- fullmäktigeval liksom om det utlyses extra val eller omval till riksdagen eller vid omval till landstings— eller kommunfullmäktige. De skall också tas fram inför rådgivande folkomöstning i hela landet och vid folkomröstning i grundlagsfråga. Röstlängd och röstkort för ett visst landsting eller en kommun bör också kunna tas fram inför lokala folkomröstningar. Vid denna typ av omröstningar bör röstkorten självfallet innehålla uppgifter om valdistrikt och nummer i röstläng- den. Motsvarande bör gälla för omröstningar i indelningsärenden.

När det gäller de ordinarie kyrkliga valen till kyrkofullmäktige eller direktvalda kyrkoråd så bör av kostnadsskäl framställningen av röst- längder och röstkort till dessa val också i fortsättningen så långt som möjligt samordnas med framställning och utsändande röstlängder och röstkort för de borgerliga valen. Detta gäller självfallet endast under förutsättning att de kyrkliga valen hålls samma år som de ordinarie valen till riksdag, landstings- och kommunfullmäktige.

2103 Hur skall utlandssvenskarna tas upp i röstlängd i ett system utan gällande röstlängd och med flytande kvalifikationsdag

Röstkort

Ett system där det inte finns en gällande röstlängd och där kvalifika- tionsdagen är flytande påverkar också framställningen av röstlängden för de väljare som i dag tas upp i den särskilda röstlängden, dvs. utlandssvenskarna. Liksom för den allmänna röstlängden är kvalifika- tionsdagen för att tas upp i den särskilda röstlängden den 1 juli. En utlandssvensk skall enligt nuvarande regler ansöka om att tas upp i den särskilda röstlängden. Under mellanvalsår tas alla de väljare som tagits upp i den särskilda röstlängden under valåret upp utan ny ansökan. Därtill kommer nya ansökningar från "nyutvandrade".

Ett system där väljaren liksom f.n. skall ansöka om att tas upp i röstlängden har den fördelen att det skulle finnas en aktuell adress för

väljaren och att det skulle vara möjligt att skicka röstkort och valin- formation till honom eller henne. Med en flytande kvalifikationsdag finns det emellertid en stor risk, framför allt vid extra val, att en stor grupp av dessa väljare kommer att förbise att det skall hållas ett val och att de därför missar att ansöka om att tas upp i röstlängden. Ett system där väljaren skall ansöka om att tas upp i röstlängden innebär dessutom en relativt omfattande administration hos den centrala valmyndigheten. En invändning av en annan natur är att det framstår som orättvist att utlandssvensken till skillnad från en väljare inom landet skall behöva ansöka om att tas upp i röstlängd.

Som tidigare nämnts föreslog Vallagsutredningen att den särskilda röstlängden skulle framställas mot bakgrund av de uppgifter som finns inom folkbokföringssystemet. Med hänsyn till att det f.n. inte finns fullständiga registemppgifter om samtliga svenska medborgare som utvandrat skulle enligt förslaget de uppgifter som finns inom folk— bokföringssystemet kompletteras med uppgifter om utlandssvenskar som särskilt ansöktom att tas upp i röstlängden. En avgiven röst skulle betraktas som en sådan ansökan. Förslaget innebar också att den, som inte röstat vid något av de tre senaste valen, skulle tas ur röstlängden. Skälet till detta var att personer som avlidit eller som förlorat sitt svenska medborgarskap inte skulle stå kvar i röstlängden. RSV har å sin sida föreslagit att man skulle ha ett annat system för framställning av den särskilda röstlängden. RSV:s förslag innebär i stort sett att bara de väljare som faktiskt har röstat tas upp i röstläng— den. Kort sagt skulle en röst anses som en ansökan om att tas upp i längden.

I dagens system sänds röstkort till samtliga väljare som finns i den särskilda röstlängden. Valinformation distribueras bara till röst- mottagare i utlandet, dvs. i flertalet fall utlandsmyndigheterna där. Ett undantag gäller väljare i Tyskland och Schweiz, dvs. de väljare som enligt nuvarande bestämmelser får brevrösta. Till dessa väljare sänds inte bara röstkortet utan också information om hur brevröstningen skall gå till.

Varken enligt Vallagsutredningens eller RSV:s modell skulle det vara möjligt att sända röstkort till väljarna. Inte heller skulle det vara möjligt att sända information direkt till vissa väljare. Båda modellerna skulle dock i och för sig innebära en förenkling för utlandssvenskarna. En fördel med RSV:s modell är att röstlängden bara skulle innehålla aktuella uppgifter om väljarna. En principiell invändning mot denna modell är dock att denna form av röstlängd reellt sett bara skulle utgöra en förteckning över de utlandssvenskar som faktiskt röstat. Den skulle dessutom innebära en relativt omfattande administration under perioden strax före valdagen. Denna nackdel skall, som Vallagsutred- ningen påpekade, inte förstoras eftersom RSV redan i dag har ett

omfattande arbete med att sortera och distribuera utlandsrösterna till respektive valnänmd. Det finns emellertid vissa andra administrativa nackdelar med RSV:s förslag vilket Vallagsutredningen också påpekade. Bland annat skulle framställningen och distributionen av röstlängderna få ske under stor tidspress. Den allvarligaste in- vändningen var dock enligt Vallagsutredningen att samtliga röster som kommer till RSV efter det att röstlängden upprättats inte skulle komma att ligga till grund för valresultatet eftersom dessa väljare inte finns i röstlängden. '

Även Vallagsutredningens förslag innebär en omfattande admini— stration eftersom längden skulle kunna hållas aktuell så att utlands- svenskar som avlidit i utlandet eller personer som förlorat sitt svenska medborgarskap inte skulle stå kvar i längden.

Kommittén konstaterar att de alternativ som finns när det gäller att ta upp utlandssvenskarna i röstlängd är antingen att väljaren aktivt ansöker om det, att längden innebär en förteckning över de utlands- svenskar som har röstat eller att röstlängden tas fram automatiskt.

Enligt kommitténs uppfattning bör systemet för röstlängdsfram- ställning när det gäller utlandssvenskarna så nära som möjligt överensstämna med vad som gäller för den allmänna röstlängden. De bör tas upp i röstlängd på motsvarande sätt som röstberättigade personer som är folkbokförda i Sverige. Ett automatiskt system vore därför i sig att föredra. Om det fullt ut bör införas ett automatiskt system beror emellertid på om man på ett godtagbart sätt kan bemästra de nackdelar som finns med ett sådant system.

En första invändning mot ett renodlat automatiskt system är att det skulle leda till att en utlandssvensk inte kan få ett röstkort eftersom det skulle saknas en aktuell uppgift om adress för honom eller henne. Ett sådant system som samtidigt utgår ifrån att väljaren skall kontrollera innehållet i röstlängden med hjälp av innehållet på röstkortet leder till att utlandssvensken reellt sett inte kan göra det. Här finns det enligt kommitténs mening anledning att göra avsteg från ett renodlat automatiskt system. Ett automatiskt system skulle i stället kunna ses som ett sätt att underlätta för utlandssvenskarna att komma med i röstlängd. Också i ett system som bygger på automatik bör man enligt kommitténs mening lägga ansvaret för att utlandssvensken finns i röstlängden hos honom eller henne. En viss aktivitet från utlands- svenskens sida kan krävas också i ett "automatiskt" system. Detta hänger samman med att utlandssvensken måste kunna få ett röstkort för att kunna kontrollera röstlängdens innehåll. För att det skall vara möjligt skall det därför kunna krävas att han eller hon anmäler sin adress i utlandet.

Till skillnad från vad som gäller för närvarande skulle en sådan anmälan inte behöva ske inom en viss tid på året. Information om

möjligheten att anmäla adress för att få röstkort bör kunna lämnas i samband med utflyttningen. Motsvarande information bör ges av utlandsmyndigheterna till dem som vistas utomlands. Den som vill vara säker på att ett röstkort skall sändas till honom eller henne skall alltså anmäla sin adress vid utflyttningen men också anmäla ändrad adress under utlandsvistelsen. Den som inte har anmält någon adress skulle däremot inte få något röstkort.

Jämfört med dagens system där utlandssvensken måste ansöka om att tas med i röstlängden under en viss period på året skulle ett auto- matiskt system kombinerat med en möjlighet att anmäla sin adress innebära att deltagandet i val för de flesta utlandssvenskar skulle underlättas. När det gäller utlandssvenskens möjligheter att lämna sin röst krävs enligt nuvarande bestämmelser nämligen inte att väljaren har röstkort för att få rösta vid ett röstmottagningsställe eller på ett fartyg utomlands. Inte heller krävs det att väljaren har röstkort om han röstar i Sverige i den vallokal där han finns upptagen i röstlängd. Det är bara om väljaren är i Sverige när röstning pågår och vill rösta på ett postkontor som det krävs att han har röstkort. Ett viktigt undantag gäller den kategori väljare som enligt särskilda bestämmelser kan brevrösta från Tyskland och Schweiz. Enligt nuvarande regler krävs alltid att väljaren har röstkort vid brevröstning. I fråga om denna form av röstning föreslår kommittén att reglerna förenklas och att kravet på röstkort tas bort. Denna förenkling kommer i princip endast att gälla väljare som befinner sig i Schweiz eller på ett fartyg i utrikes fart, dvs. de väljare som enligt kommitténs förslag skall kunna brevrösta, se avsnitt 6.

Inaktuella uppgifter om utlandssvenskarna

Frågan om röstkort skulle alltså kunna lösas inom ramen för ett "automatiskt" systern. En andra invändning mot ett "automatiskt" system är att det inte går att hålla uppgifterna i röstlängden aktuella inom ramen för ett sådant system.

Vallagsutredningens förslag i fråga om den särskilda röstlängden innebär relativt omfattande administrativa rutiner för att uppgifterna i röstlängden skulle hållas aktuella så att inte den som avlidit eller den som förlorat sitt svenska medborgarskap skulle stå kvar i längden. Inom ramen för ett automatiskt system måste detta problem kunna bemästras på ett godtagbart sätt. Men kommittén anser att de administrativa rutiner som Vallagsutredningen föreslog är alltför resurskrävande.

I detta samnanhang finns det anledning att kort redogöra för hur många svenskar som f.n. vistas utomlands och hur rapporteringen av

dödsfall bland utlandssvenskarna hanteras och hur rapporteringen av förlust av medborgarskap går till.

Mellan 8 000 och 10 000 svenska medborgare har utvandrat varje år sedan år 1984. Under åren 1984—1992 har totalt mellan 5 000 och 7 000 svenska medborgare återinvandrat varje år. Nettoutvandringen av svenska medborgare stannar mellan 3 000 och 5 000 personer årligen. Det största antalet svenskar som utvandrar gör det till de nordiska länderna, Tyskland och USA. År 1991 flyttade omkring 3 000 svenska medborgare till de övriga nordiska länderna. Samma år flyttade omkring 1 600 svenska medborgare tillbaka till Sverige. Nettoutvandringen svenska medborgare till de nordiska länderna var år 1991 omkring 1 200. För Tyskland var motsvarande antal år 1991 751, 315 respektive 436 personer och för USA var antalet 1 022, 767 respektive 255.

Om en svensk medborgare dör i utlandet skall utlandsmyndigheten i landet underrätta folkbokföringsmyndigheten om detta. Det är alltså de svenska utlandsmyndigheterna som ansvarar för denna rappor— tering.

Rapporteringen av dödsfall från de länder som nämns ovan och liknande länder är god men den är inte fullständig. Däremot är rapporteringen från mera exotiska länder där det finns få svenskar så gott som heltäckande. Detta hänger ihop med att de svenska utlands— myndigheterna i sådana länder ofta har en nära kontakt med de svenskar som finns i landet. Om Sverige blir medlem i den Europeiska Unionen torde antalet svenskar i andra medlemsländer öka. Samtidigt kommer sannolikt rapporteringen av dödsfall från övriga medlemslän- der att bli så gott som fullständig. Detta hänger bl.a. ihop med ett krav på att ålderspensionsförmåner skall samordnas mellan de olika medlemsländerna.

Även om rapporteringen av dödsfall utomlands är god och kan förväntas bli än bättre kan ett automatiskt system innebära att ett visst antal avlidna personer står kvar i röstlängden. Här finns det anledning att jämföra med dagens system när det gäller den allmänna och särskilda röstlängden. De personer som avlider mellan kvalifikations- dagen och valdagen står kvar i dessa längder. Varje år avlider omkring 95 000 personer i Sverige. Antalet avlidna personer som finns i den allmänna röstlängden skulle därför kunna uppskattas till omkring 20 000. Skillnaden är dock att dessa inte kommer att Stå kvar i följande röstlängd vilket kan bli fallet när det gäller utlandssvenskar— na som avlidit.

Antalet avlidna utlandssvenskar som kommer att stå kvar i röstläng- den torde inte bli särskilt omfattande. En nackdel med att avlidna personer kan komma att stå kvar i röstlängden är att längden efter hand kan bli alltför omfattande och svår att hantera. En annan nackdel

är risken att någon skulle använda sig av möjligheten att rösta i den avlidnes ställe.

I Norge står alla norska medborgare som flyttar utomlands kvar i röstlängden i tio år efter det att de flyttade ut. Om de vill stå kvar efter denna tidpunkt får de ansöka om det. Väljaren tas då upp i röstlängden under de följande tio åren. En lösning av den typen framstår enligt kommittén som ändamålsenlig för att undvika att röstlängderna skall bli alltför omfångsrika. Den tidsperiod som utlandssvensken kommer att stå kvar i längden bör bestämmas så att den "normale" utlandssvensken kommer att stå kvar i röstlängden under hela sin utlandsvistelse. Av SCB:s befolkningsstatistik framgår att av de svenska medborgare som återinvandrat under åren 1982 - 1991 hade minst 50 % vistats i utlandet under kortare tid än 3 år och mellan 60 och 70 % kortare tid än 5 år. Om tiden som en utlands— svensk står kvar i röstlängden bestäms till tio år kommer, med god marginal, en stor andel av dem som flyttar tillbaka till Sverige att stå kvar i röstlängden under hela sin utlandsvistelse. En anmälan om adress i utlandet bör leda till att utgångspunkten för tidsfristen flyttas fram motsvarande tid.

När det gäller risken för att någon kan använda sig av möjligheten att rösta i den avlidnes ställe innebär kravet på legitimation vid röstning hos utlandsmyndigheterna att man kan bemästra denna risk. Vid brevröstning, som enligt vad kommittén föreslår skall vara möjlig också från fartyg, anser kommittén att det kan godtas att två vittnen bekräftar väljarens identitet, se avsnitt 6.

Ett mindre antal avlidna utlandssvenskar kan komma att finnas med i röstlängden. Detta kan man enligt kommitténs uppfattning acceptera eftersom de nackdelar som kan uppkomma går att motverka genom att väljaren gallras ur röstlängden efter tio år och genom att väljaren Skall legitimera sig eller ha två vittnen som intygar vem väljaren är vid röstningen.

Ett visst antal personer som förlorat sitt svenska medborgarskap kommer också att stå kvar i röstlängden. Den som är svensk med- borgare förlorar detta om han eller hon aktivt söker eller medger att få ett annat medborgarskap. Man kan också förlora sitt svenska medborgarskap om man får ett nytt genom att inträda i allmän tjänst i en annan stat. Ett barn till en svensk medborgare som förlorar sitt svenska medborgarskap på något av dessa sätt, förlorar också sitt svenska medborgarskap. Det kan anmärkas att en del av de svenska medborgare som emigrerar och stannar kvar utomlands tillhör en grupp som tidigare haft ett annat medborgarskap och som väljer att återvända till sitt gamla hemland och återta sitt tidigare medborgar- skap. Några säkra uppgifter om hur vanligt det är med medborgar- skapsbyte finns inte.

Frågan om förlust av svenskt medborgarskap kommer upp om en utlandssvensk söker nytt pass vid en svensk ambassad eller ett svenskt konsulat. Ett svensk pass gäller i tio år för en vuxen person. Det är sökanden som skall visa att han eller hon fortfarande är svensk medborgare. Om det visar sig att sökanden har beviljats nytt med— borgarskap skall utlandsmyndigheten rapportera detta till Rikspolissty— relsen och Riksskatteverket. Också när det gäller denna kategori uppkommer motsvarande problem som i fråga om utlandssvenskar som avlidit i utlandet, röstlängden kan på sikt bli alltför omfattande och det är inte uteslutet att någon utnyttjar möjligheten att rösta även om han eller hon inte längre är svensk medborgare. Även när det gäller denna kategori innebär en föreskrift att en väljare bara står kvar i röstlängden under tio år att röstlängden inte kommer att bli alltför ohanterlig.

När det gäller risken för missbruk kan anmärkas att en ändring i vallagen (SFS 1993:1399, prop. 1993/94:21, bet. 1993/94cKU12, rskr. 1993/94:45) som trätt i kraft den 1 januari 1994 innebär, mot bakgrund av att de väljare som vistas i våra nordiska grannländer inte kunnat rösta eftersom de saknat pass, att det uttryckliga kravet på att väljaren skall visa pass vid röstmottagning utomlands att tagits bort. För att den som inte längre är svensk medborgare inte skall kunna lämna en röst vid röstmottagning utomlands skulle man kunna tänka sig att kravet på pass vid denna röstning återinförs. Eftersom en sådan lösning skulle försvåra för de väljare som vistas ide nordiska länderna att rösta vill kommittén, mot bakgrund av att det under en tioårsperiod torde röra sig om ett mycket begränsat antal personer som förlorat sitt svenska medborgarskap, inte föreslå en sådan lösning.

Risken för felaktigheter i röstlängden med ett sådant "automatiskt" system som konstruerats på det sätt som kommittén nu har diskuterat framstår som liten. I stället är vinsterna med ett "automatiskt" system enligt komnitténs mening så stora att man, trots risken för att röstlängden kan komma att innehålla vissa felaktigheter, ändå bör införa ett sådant system. Vid denna bedömning utgår kommittén från att antalet fel kommer att vara lågt. Man bör i detta sammanhang hålla i minnet att det nuvarande systemet vid framställning av de allmänna och särskilda röstlängderna också innebär att ett visst antal personer som avlidit efter kvalifikationsdagen respektive ansökningen ändå kommer att finnas med i röstlängden. Genom att kvalifikationsdagen flyttas närmare valdagen kommer detta antal att i sin tur att minska. Kommittén föreslär således att utlandssvenskar skall tas upp i röstlängd automatiskt mot bakgrund av de uppgifter som finns i folkbokföringssystemet.

På samma sätt som i t.ex. Danmark och Norge, bör man kunna slopa den särskilda röstlängden och bara ha en gemensam röstlängd

som innehåller samtliga röstberättigade personer. Utlandssvensken bör då tas upp i röstlängd i det valdistrikt där han eller hon senast var folkbokförd. Om det inte finns någon uppgift om valdistrikt men det finns uppgift om kommun där väljaren varit folkbokförd, bör han eller hon tas upp i den röstlängd i kommunen som skattemyndigheten bestämmer.

Från vilken tidpunkt skall utlandssvenskarna tas med i röstlängd

Vallagsutredningen föreslog att alla svenska medborgare som utvandrat sedan år 1985 skulle tas upp i röstlängd liksom de som vid den senast framställda särskilda röstlängden ansökt om att tas upp däri. Kommit- tén delar uppfattningen att man, framför allt därför att röstlängden annars kan bli alltför omfattande och ohanterlig, bör ha en tidsgräns när det gäller vilka utlandssvenskar som skall tas upp i den auto- matiska röstlängden när den framställs första gången. Kommittén anser för sin del att gränsen bör bestämmas till den tidpunkt då det nya folkbokföringssystemet togs i bruk eller den 1 juli 1991. De väljare som finns i den senast upprättade röstlängden bör också tas med.

Övergångsbestämmelser

Vallagsutredningen föreslog också, för att inte en utlandssvensk skulle lida någon rättsförlust, att en avgiven röst skulle anses som en ansökan om att tas upp i röstlängden, allt under förutsättning att rösten kommit in till RSV senast torsdagen före valdagen. En så vidsträckt möjlighet bör enligt kommittén inte införas. Men det torde finnas anledning att, i vart fall under de första valen som ett "automatiskt" system för framställning av röstlängder beträffande utlandsvenskarna används, betrakta en avgiven röst, liksom en amnälan om adress, som en begäran om rättelse av röstlängden om denna begäran konnner in senast sista dagen för rättelse. Med hänsyn till att det är osäkert hur det framtida aviseringsförfarandet inom folkbokföringen kommer att se ut, se avsnitt 2.11. 1, och därmed hur ett röstlängdsregister kommer att upprättas, länmar komnittén inte något Särskilt förslag till över- gångsbestämmelser.

2.11. Registerfrågor

2.11.1. Allmänt om röstlängdsregistret

I dagens system för framställning av den allmänna röstlängden och röstkorten till den hämtas alla personuppgifter från de s.k. person— banden som förs länsvis. Informationen i dessa register hämtas i sin tur från de lokala folkbokföringsregistren. Uppgifterna från person- banden kompletteras med uppgifter om medlemskap i Svenska kyrkan. De samlade uppgifterna sarnkörs med ett fastighetsregister från fastighetstaxeringssystemet och ett register som innehåller uppgift om vallokaler m.m. Från länsstyrelserna och kommunerna inhämtas valspecifika uppgifter som adress till valnämnderna, vallokaler, öppettider m.m. Beträffande den särskilda röstlängden så registreras de som ansökt om att tas upp i den i ett personregister för särskild röstlängd. Utöver dessa register förs ett rikstäckande register för framtagning av duplettröstkort. Detta register framställs inför val och upphör efter valet. För samtliga dessa personregister har RSV särskilda tillstånd av Datainspektionen.

Det nuvarande systemet för framställning av röstlängder och röstkort har vuxit fram sedan början av 1960-talet. De register som ligger till grund för framställning av röstlängder och röstkort innehåller en stor del av befolkningen i Sverige men också ett stort antal svenska medborgare i utlandet. Mot bakgrund av de uttalanden som riksdagen gjort beträffande frågan om behov av särskilda registerlagar, se bet. 1990/91:KU11, bör, oavsett om någon för- ändring av röstlängdsframställningen nu genomförs, de register som ligger till grund för framställning av röstlängder och röstkort regleras genom en särskild registerlag.

Kommitténs förslag att korta tiden för framställning av röstkort och röstlängder utgår ifrån att de uppgifter som behövs i ett register för framställning av röstlängder och röstkort också i fortsättningen skall kunna hämtas ur folkbokföringssystemet, Svenska kyrkans register och fastighetstaxeringsregistret.

En förutsättning för att det skall vara möjligt att korta tiden mellan kvalifikationsdagen och valdagen är att så många uppgifter som möjligt finns samlade i ett enda ADB-register. Som RSV påpekat vid remissbehandlingen av Vallagsutredningens förslag om röstlängder skulle det med dagens system för framställning av röstlängder inte gå att ta fram röstlängder och röstkort på så kort tid som 30 dagar. En så kort tid mellan kvalifikationsdagen och valdagen leder till att det inte är praktiskt möjligt att ha ett system där uppgifter om väljarna

hämtas ur ett stort antal register för att få fram det register som kan ligga till grund för framställning av röstlängder och röstkort.

Aviseringsutredningen (Fi 1992:12) har ett uppdrag att lämna förslag till ett nytt aviseringssystem för folkbokföringsuppgifter. Utredningen kommer att i sina överväganden beakta valadministratio- nens behov av personuppgifter. Olika lösningar för ett centralt "aviseringsregister" inom folkbokföringssystemet diskuteras inom utredningen. En lösning kan innebära att det inrättas ett centralt aviseringsregister inom folkbokföringssystemet. En annan är att denna uppgift läggs hos SPAR. I båda fallen skulle man ur ett sådant register kunna tillgodose valadministrationens behov av personuppgifter beträffande personer som är eller har varit folkbokförda här i landet. Dessa uppgifter skulle då kunna tas ur detta register på kvalifikations- dagen. Det rör sig om namn, adress, ålder och folkbokföringsfastighet för personer som har rösträtt. Även uppgift om hur länge en utländsk medborgare har varit folkbokförd i landet bör därför finnas i "avise- ringsregistret" .

Ett uttag ur "aviseringsregistret" innebär formellt att det upprättas ett nytt personregister. Detta personregister kan sedan kompletteras med valspecifika uppgifter. Bearbetningen av uppgifter från olika register kan göras av ett serviceföretag, t.ex. RSV Data Service. Därefter skulle man ha det egentliga röstlängdsregistret.

För att en väljare skall kunna förtidsrösta på posten eller rösta på posten på valdagen måste han eller hon ha röstkort. Om väljaren inte befinner sig i sin hemkommun och inte har sitt röstkort med sig så bör han eller hon kunna beställa ett sådant för att kunna rösta där han vistas. Beställningar av duplettröstkort görs ofta mycket kort tid före valdagen. För att täcka detta behov finns i dag ett särskilt register med riksåtkomst för att ta fram duplettröstkort. Intresset av att kunna ge den enskilde en snabb service dagarna före valdagen har haft särskild tyngd. Riksåtkomst till personregister anses annars medföra en ökad risk för otillbörligt intrång i den registrerades integritet. Samma service bör kunna lämnas inom ramen för ett nytt system.

Om ett nytt "aviseringsregister" inte skulle komma att innehålla de personuppgifter som är nödvändiga för att framställa röstlängd och röstkort måste det inom valadministrationen i stället inrättas ett eget röstlängdsregister på ett annat sätt. Detta register skulle i princip bestå av samma uppgifter som ett register som skapas på grundval av ett uttag från ett aviseringsregister. I stället för detta uttag skulle det dock krävas att röstlängdsregistret hela tiden får kontinuerliga aviseringar om förändringar från de lokala folkbokföringsregistren. En Sådan lösning vill komnittén emellertid inte förorda. Kommittén komner i stället att utgå från att det kommer att inrättas någon form av centralt

register som kan tillgodose valadministrationens behov av aktuella folkbokföringsuppgifter.

Röstlängder för kyrkliga val bör av kostnadsskäl också i fortsätt- ningen framställas och distribueras samtidigt som röstlängder till ordinarie val till riksdag m.m. Oavsett om röstlängdsregistret upprättas genom ett uttag ur "aviseringsregistret" eller om det skapas ett separat register som hålls aktuellt genom aviseringar från folkbokföringsregis- tren krävs det för att ett röstlängdsregister skall vara fullständigt och kunna användas för framställning av röstlängder och röstkort till kyrkovalen att registret innehåller uppgift om medlemskap i Svenska kyrkan. Denna uppgift finns i dag bara i Svenska kyrkans egna register och torde inte komma att finnas i ett nytt centralt aviserings- register. Uppgifterna måste därför hämtas till röstlängdsregistret från Svenska kyrkans register. Om samma kvalifikationsdag skall gälla för de kyrkliga valen som för de ordinarie valen till riksdag och lands- tings- och kommunfullmäktige torde det vara nödvändigt att det inom valadministrationen förs ett eget register med daglig uppdatering om medlemmar i Svenska kyrkan. Om uppgifterna i stället hämtas på en gång ur det register som förs av Svenska kyrkan kan det bli svårt att ha samma kvalifikationsdag för de kyrkliga valen eftersom de tidsramar som föreslås för framställning av röstlängder och röstkort är mycket snäva.

Enligt kommitténs uppfattning bör det inte upprättas ett separat register över Svenska kyrkans medlemmar inom valadministrationen. I stället för att upprätta ett sådant register bör man enligt kommitténs mening acceptera att kvalifikationsdagen för de kyrkliga valen ligger tidigare än för riksdagsvalet m.m. under de år som det skall hållas ordinarie val både till kyrkan och riksdagen m.m. Mot bakgrund av det arbete som f.n. pågår inom Kyrkoberedningen, se avsnitt 2.9.3, som torde komma att beröra frågor om de kyrkliga valen och den be- redning av frågan om kyrkans valdag som pågår som en följd av den överenskommelse mellan riksdagspartierna om en fyraårig mandat- period för riksdagen m.m. som träffats under hösten 1993, är det enligt komnittén inte ändamålsenligt att nu lägga fram något genom- gripande förslag när det gäller kvalifikationsdagen för de kyrkliga valen. Enligt kommitténs mening bör, om kyrkovalen också i fortsättningen skall hållas samma år som de ordinarie valen till riksdag, landstings- och kommunfullmäktige kvalifikationsdagen för kyrkovalen bestämmas till den 1 augusti detta år eller omkring 45 dagar före valet till riksdagen m.m.

2.11.2. Registerändamål

Röstlängdsregistren blir enligt 1 å datalagen (1973:289) ett person— register. Den lagens bestämmelser till skydd mot att registrerade personers integritet kränks blir därför tillämpliga. Som kommittén tidigare påpekat bör skyddet för de enskilda dessutom förstärkas genom att huvuddragen i registreringen läggs fast i en särskild registerlag för framställning av röstlängd och röstkort.

I registerlagen bör regleras frågor som direkt hänger samman med den personliga integriteten. I lagen bör det därför finnas förutom bestämmelser om registerändamål och registeransvar också bestäm- melser om registerinnehåll, terminalåtkomst, uppgiftslämnande och sökmöjligheter.

Ändamålet med det nya röstlängdsregistret bör vara att framställa röstlängder och röstkort vid val till riksdagen och till landstings— och kommunfullmäktige samt till val av kyrkofullmäktige eller direktvalt kyrkoråd. Ändamålet skulle också vara att framställa röstlängder och röstkort vid lokala folkomöstningar

2.11.3. Registeransvar

Rättelse av den allmänna röstlängden skall, enligt den ändring av vallagen som trätt i kraft den 1 januari 1994, ske genom att väljaren kontrollerar uppgifternai den allmänna röstlängden på så sätt att han tar del av uppgifterna på röstkortet och att rättelser förs in i röstläng- den efter hand. När det gäller frågan om vilken myndighet som skall handlägga rättelser av röstlängden har regeringen under förarbetet till ändringen (prop. 1993/94:21) i valet mellan länsstyrelsen, som tidigare handlagt dessa frågor, och skattemyndigheten valt att lägga ansvaret för rättelser hos skattemyndigheten. Regeringen framhöll dock att detta inte innebär ett slutligt ställningstagande när det gäller ansvaret för röstlängdsframställningen eller för de regionala upp— gifterna i valorganisationen i övrigt. Här hänvisar regeringen till resultatet av ställningstagandena av denna kommitté. Frågan om ansvaret för rättelse av röstlängden hänger nära samman med frågan om vem som skall ha registeransvar för denna.

När det gäller registeransvaret för ett röstlängdsregister så kan det, vare sig det upprättats genom ett uttag ur ett centralt aviseringsregister eller på annat sätt, läggas antingen hos skattemyndigheten eller hos respektive länsstyrelse. Det finns således inte något praktiskt hinder mot att lägga detta ansvar hos länsstyrelserna. Enligt de planer som finns f.n. kommer genom RSV:s försorg samtliga länsstyrelser att ha

systemanpassad utrustning för att kunna ta hand om ett sådant register. Var man väljer att lägga ansvaret måste avgöras efter var man anser att det är mest lämpligt att göra det. Denna fråga hänger nära ihop med frågan om vilken myndighet som skall ha ansvaret för rättelse i röstlängden. Om ansvaret läggs hos skattemyndigheten så kan väljarna komma att ha lättare att granska registret via terminal än om ansvaret läggs hos länsstyrelserna eftersom det finns ett stort antal lokala skattekontor dit väljaren skulle kunna vända sig. Detta gäller dock endast under förutsättning att inte länsstyrelserna också anordnar lokal tillgänglighet. Ett argument för att länsstyrelserna får ansvaret för rättelse av röstlängden och också registeransvaret är att länsstyrelsen då får ett mer samlat ansvar för valadministrationen. Ett argument mot att lägga detta ansvar hos länsstyrelserna är att det finns en risk för att det då skapas olika praxis när det gäller frågan om och var en person skall föras in röstlängden i förhållande till reglerna om folkbokföring. Dessa regler bör ligga till grund för beslut när det gäller rösträtt och var en person skall tas upp i röstlängden. Om länsstyrelserna får ansvaret krävs därför att de har terminalåtkomst till folkbok- föringsregistret. I vilket fall torde det krävas att man aviserar folkbokföringsregistret om begäran om ändringar i röstlängdsregistret. Om skattemyndigheterna får ansvaret för rättelse av röstlängderna och registeransvaret för registret så bör länsstyrelserna och RSV få terminalåtkomst till detta.

Frågor om vem som skall vara systemägare och systemförvaltare eller andra ADB-mässiga ansvarsaspekter kommer inte att behandlas inom ramen för detta utredningsarbete.

2.11.4. Registerinnehåll

Uppgift om en persons religiösa uppfattning tillhör den typ av uppgifter som bör omgärdas med särskild försiktighet i ADB-register. Till belysning av detta kan sägas att det krävs särskilda skäl enligt datalagen för att få registrera en persons religiösa uppfattning. Enligt artikel 6 i Europarådets dataskyddskonvention får inte en uppgift om en persons religiösa uppfattning behandlas i ett ADB-register om inte den nationella lagen ger ett tillräckligt skydd. Något absolut hinder mot att ha uppgifter om medlemskap i Svenska kyrkan finns således inte. Möjligen skulle man kunna ifrågasätta om en uppgift om medlemskap i Svenska kyrkan i realiteten innebär en sådan uppgift om en persons religiösa uppfattning som avses i konventionen. Intresset av att ha ett administrativt väl fungerande röstlängdssystem får vägas mot intresset av att skydda den personliga integriteten. Uppgiften bör

i vart fall så långt det är möjligt kringgärdas med restriktioner när det gäller möjligheterna att göra systematiska sökningar på denna uppgift. Om det är möjligt att göra någon begränsning i detta hänseende hänger samman med att det måste vara möjligt att söka på medlemskap i Svenska kyrkan när det gäller röstkort och för att ta fram de statistiska uppgifter som behövs vid andra kyrkliga val än val till kyrkofullmäkti— ge eller direktvalt kyrkoråd.

När det gäller andra personuppgifter bör man ta hänsyn till reglerna om skyddade personuppgifter. Det finns omkring 4 700 personer som har skyddade adressuppgifter i landet. För dessa gäller sekretess inom folkbokföringssystemet. I dag särbehandlar man inte denna grupp inom ramen för framställning av röstlängder och röstkort annat än vid duplettkortshanteringen. I ett nytt system bör man t.ex. inte ha fullständig terminalåtkomst av samtliga uppgifter om dessa personer. Det bör dock vara möjligt att utfärda ett duplettröstkort utan att man riskerar att den skyddade personen skadas. Här kommer reglerna i 7 kap. 15 5 1 p. sekretesslagen att gälla för uppgifterna i röstlängds- registret. När det gäller utlämnande av uppgifter så kommer sekretess- reglerna för folkbokföringen således att gälla även här.

Man bör också överväga om denna kategori bör ha ett särskilt skydd också när röstlängderna skrivits ut. Ett sätt att helt eliminera risken för att uppgifter beträffande dessa personer röjs är naturligtvis att inte över huvud taget ta med dem i röstlängdsregistret. Det skulle i så fall innebära att de inte kom med i röstlängden och alltså inte heller skulle ha rösträtt. För detta krävs ju att man finns i gällande röstlängd. En sådan lösning skulle enligt kommitténs mening vara att gå för långt. Ett annat alternativ är att ha särskilda röstlängder för denna kategori och att dessa röstlängder finns i respektive vallokal. I de flesta fall skulle en sådan lösning innebära att det fick upprättas en speciell röstlängd som bara kom att innehålla uppgifter om en eller ett fåtal personer. Detta är inte heller en lämplig lösning. Det skulle sannolikt vara lättare att upprätthålla ett skydd för dessa personer om de fanns i en samlad röstlängd för kommunen och att samtliga hänfördes till ett och samma valdistrikt i kommunen. Denna lösning kan dock innebära risker för den enskilde om hon eller han vill rösta personligen på valdagen i denna vallokal. Kommittén vill därför inte heller föreslå en sådan lösning.

Kommittén är i stället av den uppfattningen att denna grupp inte bör särbehandlas när det gäller var de skall finnas i röstlängd och vid framställning av röstlängd. Den ökade risk som det kan innebära att öppet finnas med i ett visst valdistrikt för den skyddade personen uppvägs av den minskade risk som det föreslagna systemet för framställning av röstlängder innebär. Röstlängdsregistret skall, enligt vad kommittén förordar, skapas 30 dagar före ett val eller en

omröstning. Röstlängderna kommer att finnas i utskrift först veckan före valet. Detta är enligt kommitténs mening starkt ägnat att minska risken för den skyddade personen att någon med hjälp av röstlängden skulle kunna röja var den skyddade personen bor. Röstlängden skall dessutom inte längre ligga framme för granskning. Kontrollen av innehållet i röstlängden skall ju ske mot uppgifterna på röstkortet. Så länge uppgifterna i röstlängdsregistret inte lett till en utskrift av längden kormner de sekretessregler som gäller för folkbokföringen att gälla också för röstlängdsregistret.

En annan grupp som kan medföra problem är personer som kvarskn'vits för att skydda dem mot trakasserier. Dessa personer blir folkbokförda på församlingen och inte på någon särskild fastighet. Mot bakgrund av de praktiska problem som dessa personer ställs inför vid sina kontakter med myndigheter så är denna grupp inte särskilt stor. Kommittén föreslår inte heller någon särregelring för denna

grupp -

2.11.5. Utlämnande av registeruppgifter på ADB- medium m.m.

I fråga om utlämnande av uppgifter i personregister är 7 kap. 16 & sekretesslagen av intresse. Regleringen innebär i huvudsak att det för utlämnande av personuppgifter på ADB—medium krävs att mottagaren har tillstånd av datainspektionen eller författningsstöd för att föra ett personregister som skall innehålla de uppgifter som skall lämnas ut. Finns det ett sådant stöd skall den utlämnande myndigheten bestämma i vilken form utlämnandet skall ske. Beträffande det nya röstlängds— registret bör den registeransvariges befogenhet att själv bestämma på vilket sätt uppgifter i röstlängdsregistret skall lämnas ut begränsas på så sätt att detta bara får ske om det följer av särskilt författningsstöd eller om regeringen genom ett särskilt beslut medger det. Regeringen bör också få uppdra åt en myndighet, Datainspektionen, att pröva en fråga om utlämnande. Det kan här nämnas att regeringen i särskild förordning har givit de politiska partier som fått mer än en procent av rösterna vid föregående val rätt att gratis få utdrag ur röstlängden. Även om utdraget kompletteras med adressuppgifter så skall utdraget vara gratis (SFS 1992:609). Någon försäljning av personuppgifter är det här inte fråga om.

När det gäller försäljning av personuppgifter ur det röstlängds- register som här diskuteras framgår av 7 5 3 p. datalagen att om den enskilde inte har medgett försäljning så får en myndighet inte sälja

sådana uppgifter utan stöd av lag, förordning eller särskilt beslut av regeringen.

2.11.6. Sökbegrepp

Med sökbegrepp menas ett begrepp med vars hjälp man göra ett urval i ett personregister och ur registrets innehåll kan söka ut en eller flera personer av en viss kategori. Frågan om vilka sökmöjligheter som skall få finnas i ett personregister är av stor betydelse inte minst ur integritetssynpunkt. Man måste beakta att det av offentlighetsprincipen följer att en myndighet måste använda alla tillåtna sökbegrepp och tekniska möjligheter som står myndigheten till buds för att ur dess ADB—register ta fram uppgifter som någon begär med stöd av offentlighetsprincipen. Skyldigheten begränsas bara av att uppgifterna skall kunna tas fram med rutinbetonade åtgärder, dvs. med en enkel arbetsinsats och utan nämnvärda kostnader eller andra komplikationer.

Vid utformningen av de sökmöjligheter som bör finnas i ett röstlängdsregistret bör man ta hänsyn till kravet på att framställningen av röstlängder och röstlängder skall vara rationell och effektiv för att kunna ge väljarna en god service. De grundläggande sökbegreppen i röstlängdsregistret bör regleras i lag. De uppgifter som framstår som särskilt känsliga att använda som sökbegrepp är medlemskap i Svenska kyrkan men också medborgarskap.

Om ett röstlängdsregister upprättas genom ett uttag ur ett nytt centralt "aviseringsregister" skulle det inte vara nödvändigt att det finns uppgift om medborgarskap i röstlängdsregistret. I stället skulle röstlängdsregistret endast behöva ha uppgift om "rösträtt" eller "inte rösträtt" i det val eller den omröstning som röstlängden framställts för.

2.11.7. Gallring

Om röstlängdsregistret kommer att upprättas med uppgifter ur ett blivande centralt aviseringsregister (eller motsvarande register) bör det kunna gallras en viss tid efter att valet har vunnit laga kraft. Det ändamål som registret inrättats för har då upphört. Detta skulle i så fall ligga i linje med datalagens krav på att ett personregister endast skall inrättas och föras för ett visst ändamål. På så sätt kan man begränsa risken för integritetskränkningar för den enskilde. Registret skulle då upprättas en månad före valet, användas för att ta ut röstlängder och röstkort för valet och när valet vunnit laga kraft därefter gallras. Eventuellt skulle registret kunna leva kvar ytterligare

någon tid för att täcka ett eventuellt behov av en röstlängd som upp- kommer strax därefter.

Om däremot röstlängdsregistret inte skulle upprättas på grundval av uppgifterna i ett centralt aviseringsregister kan någon sådan gallring inte ske. För att det när som helst skall vara möjligt att ta fram en röstlängd med kort varsel måste i så fall registret hållas levande hela tiden.

2118 Säkerhet och sårbarhet

Datainspektionen har närmare utvecklat innebörden av datalagens krav på ADB—säkerhet i sina "Allmänna råd om ADB-säkerhet för personregister". Varje personregister bör hänföras till någon av tre integritetsklasser. Vilken integritetsklass ett register skall hänföras till skall bedömas mot bakgrund av hur integritetskänsligt registret är. Ett register som omfattar i stort sett hela befolkningen och dessutom samtliga medborgare utomlands bör hänföras till en hög integri- tetsklass. Röstlängdsregistret måste alltså redan av integritetsskäl skyddas mot oavsiktlig eller otillåten förstörelse eller mot otillåten ändring. Men ett röstlängdregister behöver också skyddas mot andra skador än integritetsintrång. Med hänsyn till den korta tiden mellan kvalifikationstidpunkt och valdag och den tidspress som röstlängd och röstkort skall tas fram under måste registret hålla en god ADB- säkerhetsnivå när det gäller hot eller störningar som kan förorsaka förseningar, avbrott, förlust eller skador på program. För hanteringen av röstlängdsregistret bör det finnas riktlinjer som gäller skydd för personal, verksamhet och anläggningar mot skada eller förlust. Vid utvecklingen av ADB—systemet för röstlängdsregistret bör man utföra en informations-, risk- och säkerhetsanalys. Dessutom bör man för röstlängdsregistret utarbeta en katastrofplan. Att ge lösningar kring säkerhets— och sårbarhetsfrågorna torde ligga utanför ramen för detta arbete.

2.12. Andra sätt att göra röstlängdsframställningen effektivare

Utskrift av röstlängden tar med nuvarande utskriftsutrustning 180—200 timmar. Därtill kommer den manuella hanteringen av röstlängderna. Utskriften sker i dag i 2 exemplar, ett original och en genomslagsko- pia. Därefter delas exemplaren och röstlängderna häftas ihop efter

församling/valdistrikt. Man skulle sannolikt kunna minska fram- ställningstiden för röstlängderna avsevärt om man i stället skulle framställa röstlängden bara i ett exemplar. En sådan lösning kräver emellertid att det finns en hög beredskap att ta fram en kopia av en röstlängd i ett visst distrikt. Det förekommer att röstlängder kommer bort eller förstörs, t.ex. efter inbrott eller brand.

Det praktiska genomförandet när det gäller utskrifter av röstlängder och distributionen av dem är frågor som kommittén inte behandlar. Att lämna lösningar på denna typ av frågor torde ligga utanför ramen för detta uppdrag. Hur man löser frågorna hänger samman med hur registerfrågoma löses. I stället bör en teknisk arbetsgrupp utarbeta de närmare förslagen beträffande detta. Kommittén vill för sin del peka på att olika lösningar är möjliga.

Utskrifter av röstlängder kan göras med hjälp av utrustning (och personal) som finns inom skatteförvaltningen, antingen centralt, regionalt eller lokalt. Med hänsyn till den korta tid som står till buds torde en lokal utskrift vara att föredra.

Lokala utskrifter skulle också kunna ske hos respektive kommun. Om man inte vill binda resurser för utskrifter av röstlängder inom skatteförvaltningen eller kommunerna kan man som ett alternativ tänka sig att utskrifterna läggs hos någon annan, t.ex ett privat företag. En sådan lösning tillämpas för övrigt redan när det gäller utskrift av röstkort.

Vid det senaste folketingsvalet i Norge lät Oslo kommun skriva ut röstlängder på mycket kort tid hos ett större dataföretag. I Oslo kommun genomfördes vid samma va] ett försök med att ha röstläng— derna i persondatorer i vallokalerna. Försöket föll av tekniska skäl inte väl ut. Med hänsyn till den mycket snabba utvecklingen som pågår när det gäller ADB och elektronik bör man inte helt utesluta alternativet att röstlängderna, i stället för att tas ut på papper, skulle distribueras på ett elektroniskt medium och finnas i en persondator i vallokalen. De förslag som kommittén nu lämnar hindrar i vart fall inte att en sådan lösning utarbetas.

I sammanhanget bör man beakta den rätt för de politiska partier som fått mer än en procent av rösterna vid föregående val att gratis få utdrag ur röstlängden. Även om utdraget kompletteras med adressupp— gifter så skall enligt särskilda bestämmelser om det, utdraget vara gratis (SFS 1992:609). Denna rätt för partierna innebär f.n. att minst åtta utskrifter av röstlängden inklusive adresser skall skrivas ut.

Totalt skrevs det ut tio "röstlängder" inför valen år 1991. Om tiden mellan kvalifikationsdagen och valdagen blir 30 dagar kommer det att möta stora praktiska problem att framställa så många utskrifter på denna korta tid. Detta måste emellertid inte leda att partierna kan komma att ställas utan uppgifter om väljarkåren; motsvarande

uppgifter skulle kunna tas ut före kvalifikationsdagen antingen ur aviseringsregistret/SPAR eller ur röstlängdsregistret. Det bör ligga på den centrala valmyndigheten att, utan särskilda kostnader för de partier som fått mer är en procent av rösterna vid föregående val, till- handahålla sådan "röstlängder". Kostnaderna för detta får bäras av anslaget för allmänna val. Några särskilda bestämmelser i denna fråga lägger kommittén dock inte fram.

3 Utjämningsmandat och småpartispärr vid val till kommunfullmäktige

3.1. Sammanfattning

Tanken på att vid de kommunala valen ha en ordning med små- partispärr och utjämningsmandat fanns redan då det rikspro- portionella systemet för val till riksdagen infördes i samband med författningsreformen. Sedan ett system av det slaget börjat tillämpas för val till landstingsfullmäktige fr.o.m. valet är 1976 har det från tid till annan förts fram krav på att införa ett mer proportionellt system också för val till kommunfullmäktige. Frågan har utretts flera gånger utan att det lett till lagstiftning.

Det har nu gått omkring tio år sedan den senaste mer ingående analysen av frågan gjordes. Kommittén anser det därför vara befogat att presentera en gådan analys utifrån de förutsättningar som gäller i dag. Sammanfattningsvis kan sägas att det nuvarande systemet ger en relativt god proportionalitet men att det är möjligt att uppnå begränsade förbättringar vad gäller proportionaliteten för val till kommunfullmäktige. Kommittén avstår dock från att föreslå en nyordning eftersom det i kommittén inte har varit möjligt att uppnå enighet i frågan om huruvida ett kommunproportionellt valsystem bör förenas med en småpartispärr eller inte.

3.2. Bakgrund

1970-1979

Valen till riksdagen och de kommunala beslutande församlingarna är sedan länge proportionella. Till år 1970 förrättades samtliga val i

slutna valkretsar. I samband med enkarnmarriksdagens införande introducerades ett nytt valsystem för val till riksdagen. Detta valsys- tem, som brukar betecknas som riksproportionellt, tillämpades första gången vid 1970 års riksdagsval. Det riksproportionella valsystemet innebär bl.a. att sedan de fasta valkretsmandaten fördelats, avvikelser från ett proportionellt rättvisande resultat, korrigeras med hjälp av utjämningsmandat. Principen om riksproportionalitet genombryts av den s.k. småpartispärren som innebär att endast partier som fått minst 4 % av rösterna i landet får delta i mandatfördelningen. Ett parti som fått 12 % av rösterna i en valkrets deltar dock i fördelningen av de fasta valkretsmandaten där. Det riksproportionella valsystemet infördes mot bakgrund bl.a. av ett nytt synsätt på riksdagsledamöternas ställning. Från att tidigare ha uppfattats främst som talesmän för valkretsen hade de kommit att i första hand betraktas som företrädare för sitt parti. Det framstod därför som naturligt att riksdagens sammansättning skulle spegla partiernas styrkeförhållanden i landet som helhet. Småpartispärren infördes för att motverka att mycket små partier skulle få plats i riksdagen och därmed ge upphov till en långtgående partisplittring. Det riksproportionella valsystemet baserade sig i allt väsentligt på Grundlagberedningens arbete, Partiell för— fattningsreforrn (SOU 1967:26), och resultatet av de förhandlingar som förts mellan de fyra stora riksdagspartierna. De kommunala valen berördes inte närmare. Kommunal valskommittén, som tillsatts år 1967, hade dock fått i uppgift att pröva bl.a. om det riksproportionella valsystemet borde föranleda modifikationer i det kommunala valsyste- met.

Kommunalvalskommittén lade i sitt betänkande Kommunala val (SOU 1971:4) fram ett förslag till ändringar som berörde såväl landstingsvalen som de primärkommunala valen.

Landstingsval

Kommunalvalskommittén uttalade att det dåvarande systemet för val av landstingsledamöter inte gav samma proportionalitet som vid riksdagsvalet, men att detta vore önskvärt. Kommittén ansåg att det fanns två vägar att gå för att uppnå detta resultatet. Den ena var att öka valkretsarnas storlek. Den andra innebar att riksdagsvalssystemet skulle göras tillämpligt på landstingsvalen. Kommittén stannade för det senare alternativet och föreslog en ordning som till stor del över— ensstämmer med det nuvarande systemet, dvs. 9/ 10 fasta valkretsman— dat och 1/10 utjämningsmandat. I fråga om småpartispärren föreslogs Spärrar om 4 resp. 12 %.

Val till kommunfullmäktige

I fråga om val till kommunfullmäktige konstaterade kommittén att det gällande valsättet, dvs. utan utjämningsmandat och småpartispärr, gav ett ganska tillfredsställande resultat från proportionalitetssynpunkt. Be— dömningen, som grundade sig på en undersökning av ett antal valkretsindelade kommuner, ansågs emellertid inte berättiga till några generella slutsatser. Kommittén framhöll i stället särskilt att ett system med utjämningsmandat ur proportionalitetssynpunkt är okänsligt för ändringar i valkretsindelningen och föreslog bl.a. av denna anledning att ett system motsvarande det som föreslagits för landstingsvalen skulle tillämpas också vid de primärkommunala valen. I fråga om småpartispärr fann kommittén att en spärr på 4 %, skulle vara lämplig. Däremot föreslogs inte någon regel av innebörd att ett parti som fått 12 % av rösterna i en valkrets skulle få delta i mandatför- delningen. Anledningen till att tolvprocentsregeln undantogs var att undersökningar visat att en sådan regel skulle sakna praktisk be- tydelse.

Efter att kommitténs betänkande remissbehandlats och överlägg- ningar hållits mellan företrädare för riksdagspartierna beslöts att frågan om småpartispärren skulle analyseras vidare. Det arbetet gjordes av Utredningen om den kommunala demokratin. I betänkandet Småpartier i den kommunala demokratin (Ds Kn 1975:2), presentera- des bl.a. ingående beräkningar med spärrar på 2 % , 3 % och 4 % , för såväl landsting som kommuner. Utredningen tog inte ställning till vilken nivå som borde väljas men uttalade att den ansåg sig ha fått belägg för att önskemålet om likhet mellan riksdagsvalet och de kommunala valen inte borde drivas för långt och att en lägre spärr borde kunna övervägas för de kommunala valen.

Landstingsval

I prop. 1975: 101 lades fram ett förslag till ett delvis nytt system för de kommunala valen. I fråga om landstingsvalet anslöt sig depchefen till vad kommunalvalskommittén föreslagit med den modifikationen att småpartispärren sattes till 3 %. Han var inte beredd att föreslå en tolvprocentsregel av den typ som tillämpas i riksdagsvalet eftersom en sådan regel i vissa situationer skulle kunna leda till inkonsekventa resultat.

Val till kommunfullmäktige

Vad gäller val till kommunfullmäktige sades i den nämnda pro— positionen bl.a att det, till skillnad från landstingsvalen, inte fanns så

starka skäl som talade för en ordning med utjämningsmandat eftersom det gällande systemet uppfyllde högt ställda krav på proportionalitet. I syfte att trots allt åstadkomma ett något bättre resultat i det avseendet föreslogs i stället en mindre ingripande åtgärd, nämligen att utöka minimiantalet mandat per valkrets från 10 till 15. Vad gäller små— partispärr sade depchefen att det i och för sig vore önskvärt med enhetliga regler men att remissutfallet varit så splittrat att han inte var beredd att lägga fram något sådant förslag.

Vid sin behandling av propositionen uttalade Konstitutionsutskottet (KU 1975:19) bl.a.

"Utskottet finner att det i pro ositionen föreslagna valsystemet för landstingsval innebär väsent iga förbättringar och skapar ökad rättvisa mellan partierna i förhallande till det nu gällande valsyste- met. I likhet med föredragande departementschefen anser utskottet att man bör sträva efter bästa möjli a proportionalitet mellan partierna utan att man därför får driva etta krav så långt att andra demokratiska värden kommer i fara. Man måste t.ex. undvika en så långt gående partisplittring att de kommunala organens hand— lin skraft äventyras. Utskottet ansluter sig på anförda skäl till be ömningen att spärren vid landstingsval bör sättas vid 3 %.

För närvarande är minimiantalet mandat i en kommunvalkrets tio. Valkretsar med så få mandat kan emellertid i vissa fall medföra risk för bristande proportionalitet i kommunerna. Utskottet ansluter sig därför till bedömningen att minsta antalet mandat i en kommun- valkrets bör vara femton. Med denna i propositionen föreslagna ändring anser utskottet i likhet med departementschefen att valsystemet vid val till kommunfullmäktige uppfyller de krav på proportionalitet som rimligen kan ställas. "

Riksdagen anslöt sig till utskottet. De nya reglerna tillämpade första gången vid valet är 1976.

1980-1992 Landstingsval

Genom en lagändring 1982 justerades reglerna för fördelningen av utjämningsmandat mellan valkretsarna i landstingsval vilket fick till följd att förutsåttningama för små valkretsar att erhålla utjämnings- mandat förbättrades. (Jfr prop. 1987/88:22 s.51)

Val till kommunfullmäktige 1978 års Vallagskommitté tog upp frågan om ökad proportionalitet i kommunfullmäktigevalen i betänkandet Översyn av vallagen 2 (SOU 1980:45) med anledning av riksdagsmotioner i saken.

Kommittén konstaterade mot bakgrund av bl.a. analyser av val- resultaten från valen år 1976 och 1979 att det gällande systemet gav en god proportionalitet men att det var möjligt att uppnå vissa förbättringar.

Kommittén behandlade tre alternativ. En möjlighet vore att göra valkretsindelningen av kommuner frivillig eller begränsa de fall då valkretsindelning skall ske. Kommittén fann dock inte anledning att närmare överväga detta alternativ bl.a. eftersom det inte framkommit något missnöje med reglerna i det avseendet. Vidare hade valkretsin- delningen på vissa håll vunnit hävd bland partierna som anpassat upp— läggningen av valarbetet efter den gällande indelningen. Den andra metoden som kommittén behandlade var att tillämpa utjämnings— mandat. Kommittén konstaterade att 9/10 fasta valkretsmandat och 1/10 utjämningsmandat skulle utgöra en lämplig avvägning för val av kommunfullmäktige. Frågan om småpartispärr diskuterades inte närmare. Med hänsyn till att införande av utjämningsmandat bedömdes som en genomgripande förändring och då det gällande systemet inte uppvisat några allvarliga missförhållanden stannade kommittén i stället för en mindre omfattande förändring inom det rådande systemet. Detta tredje alternativ, som kommittén således gjorde till sitt förslag, innebar en ökning av minimiantalet mandat per valkrets från 15 till 20 mandat.

I prop. 1980/ 81 förklarade sig depchefen dela uppfattningen att det gällande systemet fungerat tillfredsställande från proportionalitetssyn— punkt, men att det ändå vore befogat att om möjligt öka proportionali— teten. Eftersom ett system med utjämningsmandat fordrade över- väganden i frågan om småpartispärr kunde kommitténs betänkande inte utgöra underlag för en bedömning. Vad gäller ökning av antalet mandat sades att förslaget i och för sig borde kunna genomföras. Då ändringar i valsystemet traditionellt brukar beslutas i största möjliga enighet fanns det emellertid inte skäl att lägga fram heller detta förslag. Vid överläggningar med oppositionen hade det nämligen visat sig svårt att uppnå någon bredare enighet kring förslaget.

Riksdagen ansåg emellertid att förnyade försök borde göras för att åstadkomma en lösning av frågan om förbättrad proportionalitet i valkretsindelade kommuner. 1983 års Demokratiutredning fick därför i uppdrag att pröva frågan. Beredningen prövade ett kommunpropor- tionellt valsystem med 9/ 10 fasta valkretsmandat och 1/ 10 utjämnings- mandat, utan småpartispärr på grundval av valresultaten år 1976, 1979 och 1982. Systemet jämfördes med en mandatfördelning som om kommunerna inte hade varit valkretsindelade. Enligt beredningen visade undersökningarna att det gällande systemet uppfyllde högt ställda krav på proportionell fördelning av mandaten i förhållande till röstresultatet. En övergång till ett kommunproportionellt system skulle

innebära endast smärre förbättringar. Vidare undersöktes konsekven- serna av en höjning av antalet mandat per valkrets till 20 resp. 25 mandat. Beredningen avvisade en sådan höjning med hänvisning till att större valkretsar var en nackdel från demokratisynpunkt. Be— redningen stannade således för att föreslå att nuvarande system tillämpas till ytterligare erfarenheter vunnits. Ställningstagandet redovisades i en skrivelse till Civildepartementet 30 juni 1985. Beredningen var inte enig. Tre ledamöter reserverade sig till förmån för ett system med utjämningsmandat utan någon småpartispärr (c, fp och vpk).

I prop. 1986/87191 förklarade depchefen att han mot bakgrund av beredningens bedömning inte var beredd att lägga fram något förslag rörande ändrade regler för mandatfördelning eller att förorda en höjning av antalet mandat.

Frågan om utjämningsmandat har därefter behandlats i riksdagen under hösten 1989. (jfr 1989/901KU4). Riksdagen avslog då motion— syrkanden om ändring av valsystemet med hänvisning till ovan redovisade ställningstaganden.

Med anledning av ett antal motioner från allmänna motionstiden 1990 och 1991 har KU åter aktualiserat frågan om utjämningsmandat vid val till kommunfullmäktige. I betänkandet 1990/91:KU4 har utskottet uttalat att frågan bör tas upp under parlamentarisk medverkan i den pågående översynen av vallagstiftningen. KU har också i betänkandet 1992/93zKU6 gjort ett uttalande av samma innebörd. Riksdagen följde utskottet (rskr. 1990/91:22 och 1992/93:32).

3.2.1. Aktuella riksdagsmotioner

Av de motioner som legat till grund för KU:s ovan angivna be- tänkanden tar en upp förslaget att avskaffa valkretsindelningen. I mot. 1991/92:K 713 (rn) föreslås att det endast skall finnas en valkrets i varje kommun vid de kommunala valen. Något uttalande om små- partispärr görs inte i motionen.

I de motionsyrkanden som därefter lagts fram och som är aktuella nu föreslås en övergång till ett system med utjämningsmandat.

Enligt mot. 1989/90 K 605 (s) bör valsystemet göras enhetligt för val till kommunfullmäktige och landsting. Det är enligt motionärerna angeläget med hänsyn till den partistruktur som utvecklas i många kommuner under 1980-talet - att åter aktualisera en synkronisering mellan valsystemen i landsting och kommuner. I motionen sägs vidare att med nuvarande system ökar partisplittringen och med denna den politiska handlingsförlarnningen i många kommuner.

Enligt mot. 1989/90 K 624 (c) kan mandatfördelningen i valkretsin- delade kommuner starkt avvika från vad som skulle ha gällt vid en strikt proportionell fördelning. Valkretsindelningen fungerar som en spärr mot mindre partier. Det finns enligt motionen exempel på att spärren i kommunalval i realiteten varit betydligt högre än vid riksdags— och landstingsval. En bättre rättvisa kan lämpligen åstadkom- mas genom införande av utjämningsmandat.

I mot. 1989/90 K 704 (m) föreslås att riksdagen beslutar sådan ändring i vallagen att ett system med utjämningsmandat tillämpas vid kommunfullmäktigval på samma sätt som vid landstingsval. Motionä— ren anför också att det är en viss fördel att även i kommunfullmäktig— valen ha en spärr mot småpartier som kommer upp något eller några år. Vad som anförts i denna fråga bör enligt motionären beaktas i det fortsatta reformarbetet på det kommunala området.

I mot. 1989/90 K 705 (m) erinras om att 1983 års Demokratibered- ning stannade för att föreslå att nuvarande valsystem vid kommun- fullmäktigvalen tillämpas tills ytterligare erfarenheter vunnits men att en minoritet (c, fp, vpk) reserverade sig till förmån för ett system med utjämningsmandat utan procentspärr. Motionärerna anser att det vore värdefullt att få ytterligare belyst vilka effekter som ett införande av utjämningsmandat och någon form av småpartispärr för med sig.

3 . 3 Gällande ordning

Som framgår av vad som sagts ovan har systemet för val av kommun— fullmäktige, såvitt är av intresse i detta sammanhang, inte genomgått några större förändringar sedan år 1970, medan systemet för val av landstingsledamöter förändrats väsentligt. I det följande lämnas en översiktlig redogörelse för hur systemen fungerar i dag.

Antalet ledamöter i fullmäktige skall vara minst: 31 i kommuner med 12 000 röstberättigade invånare eller därunder och i landsting med 140 000 röstberättigade invånare eller därunder,

41 i kommuner med över 12 000 till och med 24 000 röstbe— rättigade invånare,

51 i komrnuner med över 24 000 till och med 36 000 röstbe- rättigade invånare och i landsting med över 140 000 till och med 200 000 röstberättigade invånare,

61 i kommuner med över 36 000 röstberättigade invånare, och 71 i landsting med över 200 000 röstberättigade invånare. I Stockholms kommun och landsting med över 300 000 röstbe- rättigade invånare skall antalet ledamöter bestämmas till minst 101.

3.3.1. Val till landstingsfullmäktige

För val av landstingsfullmäktige skall landstinget delas in i valkretsar. Valbarhet är inte inskränkt inom valkrets dvs. det föreligger inte något krav på att en kandidat skall vara bosatt eller folkbokförd i någon särskild valkrets inom landstinget. En valkrets skall omfatta en eller flera kommuner. Den bör utformas så att den kan beräknas få minst åtta fasta valkretsmandat och kan omslutas av en sammanhängande gränslinje. Indelningen i valkretsar bestäms av landstingsfullmäktige sedan kommunerna fått tillfälle att yttra sig. Mandaten i landstings— fullmäktige utgörs av fasta valkretsmandat och utjämningsmandat. Nio tiondelar av mandaten är fasta. Återstoden är utjämningsmandat. Länsstyrelsen fastställer antalet fasta valkretsmandat i varje valkrets. Det görs på så sätt att valkretsen tillförs ett mandat för varje gång som antalet röstberättigade i kretsen är jämnt delbart med det tal som erhålls när antalet röstberättigade i landstingskommunen delas med antalet fasta valkretsmandat där. Fördelningen av de fasta valkretsman- daten och utjämningsmandaten sker med tillämpning av den jämkade uddatalsmetoden. I en valkrets där ett parti inte fått något fast valkretsmandat används dock en ojämkad metod vid fördelning av partiets första utjämningsmandat. Anledningen till att en ojämkad metod används i det senare fallet är att det ökar förutsättningarna för att ett parti skall bli representerat i så många valkretsar som möjligt. Endast partier som har fått minst 3 % av rösterna i landstinget får delta i mandatfördelningen. Utseende av ledamöter inom varje parti sker med heltalsmetoden. Ersättarna utses på i princip samma sätt som ersättare för riksdagsledarnöter.

3 . 3 . 2 Val till kommunfullmäktige

För val till kommunfullmäktige skall kommun indelas i valkretsar om det 1 kommunen finns fler än 24 000 röstberättigade 1nvånare eller det för kommunen skall utses minst 51 fullmäktige. Överstiger antalet 6 000 röstberättigade 1nvånare i kommunen får kommunen indelas i valkretsar. Annan kommun får indelas i valkretsar endast om det finns synnerliga skäl på grund av kommunens geografiska storlek eller liknande förhållanden. Valbarhet är inte inskränkt till inom valkrets, dvs. det föreligger inte något krav på att en kandidat skall vara bosatt eller folkbokförd i någon särskild valkrets inom en valkretsindelad kommun. Indelningen, som bestäms av fullmäktige, skall ske så att varje krets kan beräknas komma att utse 15 ledamöter, om möjligt utformas så att kretsen kan omslutas av en sammanhängande gränslin-

je, så att territoriell församling om möjligt lämnas odelad och inte i något fall delas i fler än två kretsar samt, i den mån det kan ske utan olägenhet, utformas så att varje krets kommer att utse lika många ledamöter. Fördelningen av mandaten i kommunfullmäktige sker för varje valkrets proportionellt med den jämkade uddatalsmetoden. Något utjämningsförfarande mellan valkretsar förekommer inte. Någon särskild småpartispärr finns inte heller. Utseende av ledamöter sker med heltalsmetoden. Ersättare utses på det sätt som beskrivs närmare i avsnitt 4.

Inför 1985 års val var 73 kommuner valkretsindelade. Antalet valkretsar uppgick till 182. Motsvarande siffror inför valen år 1988 och 1991 var 78 resp. 190 samt 80 resp.192. Det vanligaste är att en kommun är indelad i två eller tre valkretsar. I bil. 2 finns en för- teckning över indelningen. Av samtliga mandat i kommunfullmäktig- valen hänför sig drygt en tredjedel till de valkretsindelade kommu- nerna.

3 .4 Överväganden

En återblick på de senaste decenniernas författningsarbete på valom— rådet visar tydligt att frågan om ökad proportionalitet vid valen till kommunfullmäktige ännu inte har fått en helt tillfredsställande lösning, såvitt gäller de valkretsindelade kommunerna. Detta torde delvis bero på den från tid till annan skiftande inställningen till huruvida en reform i syfte att öka proportionaliteten också bör förenas med en småpartispärr. Anledningen till att det varit svårt att uppnå enighet torde främst vara att önskemålet om ökad proportionalitet egentligen är oförenligt med kravet på att partier med små röstetal skall uteslutas från möjligheten att bli representerade i fullmäktige. En småpartispärr leder ju alltid till ett mindre proportionellt resultat än om någon spärr inte funnits.

Det kan redan nu sägas att kommittén inte har kunnat enas i frågan och att detta har sin orsak i olika synsätt på behovet av att komplettera ett komrnunproportionellt system med en småpartispärr och delade meningar om angelägenheten i att ha likartade system för val till landstings- och kommunfullmäktige. Kommittén har därför valt att avstå från att lägga fram ett förslag. Frågor om graden av pro- portionalitet och förekomsten av spärrar i ett valsystem är emellertid av den arten att det från tid till annan kan finnas skäl att ompröva tidigare ställningstaganden med hänsyn till olika faktorer. Exempel på omständigheter som kan leda till ändrade bedömningar är den framtida utvecklingen i vad gäller partisplittring, hur kommunerna kommer att

agera i fråga om valkretsindelning och de effekter som ett eventuellt personröstningssystem kan komma att få. Kommittén anser det därför befogat att, som ett underlag för de bedömningar som kan komma att ske längre fram, redovisa skälen för de olika uppfattningar som nu förts fram samt presentera delar av det underlag som funnits till-

gängligt.

Argument mot att kombinera ett mer proportionellt system med en spärr

En form av småpartispärr finns redan inbyggd i valsystemet genom att första divisorn i den jämkade uddatalsmetoden är högre än 1. Detta missgynnar nämligen små partier i förhållande till vad som skulle ha varit fallet om en icke järnkad uddatalsmetod hade använts. För de valkretsindelade kommunernas del tillkommer dessutom det för- hållandet att valkretsindelningen som sådan medför en viss spärreffekt genom att ett parti regelmässigt får ett röstöverskott i varje valkrets som inte ger något mandat. Dessa spärreffekter är särskilt påtagliga för små partier. Syftet med att öka proportionaliteten förverkligas inte om ett system med utjämningsmandat kombineras med en små- partispärr.

Argument för att kombinera ett mer proportionellt system med en spärr

En ökad proportionalitet medför inte bara en rättvisare fördelning av mandaten mellan de partier som redan är representerade i fullmäktige, utan leder också till att fler små tar plats eftersom de spärrmekanismer som valkretsindelningen medför försvagas. Risken blir då större för att den tilltagande partisplittringen i fullmäktige ökar. (I tab.1 nedan anges för de fyra senaste valen till kommunfullmäktige utvecklingen för de partier som i SCB:s statistik redovisas under rubriken Övriga partier.)

Vidare kan ett mycket litet parti, som kan ha gått till val på en enstaka fråga, genom vågmästarställning få ett inflytande som inte står i rimlig proportion till partiets stöd bland väljarna. Den offentliga valstatistiken visar också att partisplittringen ökat under senare år. Denna utveckling förstärks sannolikt om ett kommunproportionellt system utan spärr införs.

Ett skäl av delvis teknisk art har varit önskemålet att få till stånd en mer enhetlig ordning för de allmänna valen.

Synen på spär/frågan beträffande de icke valkretsindelade kommuner- na

En särskild fråga är om en reform bör inskränka sig till enbart de valkretsindelade kommunerna eller om samtliga skall omfattas. De ledamöter som uttalat sig mot en spärr har framhållit att i de icke valkretsindelade kommunerna får en småpartispärr till följd att pro— portionaliteten blir lägre än vad den är nu, vilket bedömts som paradoxalt då huvudsyftet bör vara att få till stånd ett överlag mer proportionellt system.

Anhängarna av ett system med småpartispärr har hävdat att samma synsätt på mycket små partier som redovisats ovan beträffande de valkretsindelade kommunerna kan anläggas beträffande de icke valkretsindelade. Nämligen att ett mycket litet väljarstöd inte bör berättiga till representation i fullmäktige, vare sig det gäller en valkretsindelad eller en icke valkretsindelad kommun. De har vidare framhållit att det måste sägas vara otillfredsställande att det idag råder en skillnad i fråga om proportionalitet mellan de valkretsindelade, dvs. i regel befolkningstäta kommunerna, och de icke valkretsindelade kommunerna.

Tabell 1 Utvecklingen för partier som redovisas under rubriken övriga partier i den offentliga valstatistiken

Valår Antal fall där parti Sammanlagt Andel mandat i %

är rep. i fullm. antal mandat av totalt antal 1982 75 201 1,4 1985 82 216 1,6 1988 78 243 1,8 1991 95 305 2,2

Källa: Allmänna valen, del 2, SCB 1982—1991, SCB

3.5. Diskussion och underlag

3.5.1. Proportionaliteten i det nuvarande systemet

En utgångspunkt för övervägandena har varit att undersöka om det brister vad gäller proportionaliteten i det nuvarande systemet för val till kommunfullmäktige. Kommittén har kunnat konstatera att mandatfördelningen i de icke valkretsindelade kommunerna i mycket hög grad återspeglar röstutfallet. Vad gäller de valkretsindelade

kommunerna är proportionaliteten naturligt nog lägre. I syfte att bilda sig en uppfattning om hur förhållandena i det avseendet gestaltar sig i dag har kommittén från RSV inhämtat en undersökning som med utgångspunkt från valresultaten vid 1985, 1988 och 1991 års val visar bl.a den faktiska mandatfördelningen i de valkretsindelade kommuner- na. Av undersökningen framgår också hur mandatfördelningen skulle ha gjorts om ett system med utjämningsmandat motsvarande det vid landstingsvalen tillämpats, med och utan småpartispärr. Vidare framgår fördelningen för det fallet kommunen inte varit valkretsinde- lad. Undersökningen finns i bil. 2.

En jämförelse mellan de faktiska valresultaten och hur utfallet skulle ha blivit om ett system med utjämningsmandat utan spärr tillämpats eller om kommunerna inte varit valkretsindelade visar vilka för— bättringar i fråga om proportionalitet som är möjliga att uppnå, under förutsättning att den jämkade uddatalsmetoden behålls som för— delningsmetod. Det kan då konstateras att skillnaderna mellan det faktiska valresultatet och det som blir fallet om mer proportionella metoder används är förhållandevis begränsat. Av bil.2 framgår i hur många fall partierna skulle vunnit resp. förlorat mandat om ett system med 9/ 10 fasta valkretsmandat och 1/10 utjämningsmandat, utan småpartispärr, hade tillämpats. Vidare framgår i hur många fall nya partier skulle ha tagit plats i fullmäktige. Resultatet hade blivit i stort sett detsamma om jämförelsen gjorts med ett system där kommunerna inte varit valkretsindelade. Resultatet av undersökningen i denna del överensstämmer enligt kommitténs mening väl med de slutsatser som tidigare utredningar kommit fram till då de övervägt att införa ett mer proportionellt system för val till kommunfullmäktige. Det kan således konstateras att proportionaliteten går att öka men att förhållandevis få mandat kommer att omfördelas. En annan sak är vilken effekt en sådan omfördelning kan få i den enskilda kommunen. Som exempel kan nämnas 1991 års kommunfullmäktigval. Sammanlagt i kommu— nerna fanns 13 500 mandat att fördela. Av dessa var ca 4 900 hänförliga till de valkretsindelade kommunerna. Om ett system med utjämningsmandat utan spärr eller ett system utan valkretsindelning skulle införas hade sammanlagt för de valkretsindelade kommunerna något mindre än 200 mandat omfördelats mellan partierna. Omkring 30 av dessa mandat hade gått till partier som idag är orepresenterade i fullmäktige. Vad gäller den närmare omfördelningen av mandat mellan partierna leder ett utjämningsförfarande till att det nuvarande systemets tendens att överrepresentera stora partier försvagas något. Rent generellt kan alltså sägas att de mindre partierna vinner mandat på de störres bekostnad om ett mer proportionellt system införs. Det bör dock betonas att detta inte är någon undantagslös regel. Således framgår det av den nämnda undersökningen, bil. 2, att förhållandena

kan vara sådana att ett stort parti vinner ytterligare mandat på grund av ökad proportionalitet.

3.5.2. Tänkbara metoder för att öka proportionaliteten

Enligt kommitténs mening bör det inte komma i fråga att göra alltför djupgående ingrepp i det nuvarande systemet, som t.ex. att ändra de grundläggande reglerna för mandatfördelningen mellan partierna. Den jämkade uddatalsmetoden skall således lämnas orörd. Det finns då i princip tre olika metoder som kan användas för att uppnå ett mer proportionellt system. Den kanske från teknisk synpunkt minst ingripande är att öka antalet mandat per valkrets. Det förhåller sig nämligen på det sättet att det nuvarande systemet ger större pro— portionalitet ju fler mandat som skall fördelas. Denna metod har, som nämnts ovan, använts tidigare för att öka proportionaliteten. Således ökades minimiantalet mandat per valkrets från 10 till 15 inför valet är 1976. Förslag om ytterligare höjning av antalet mandat lades fram 1980 utan att någon enighet kunde nås i frågan. 1985 undersöktes möjligheten på nytt och avvisades med motiveringen att större valkretsar är en nackdel ur demokratisynpunkt. Ett personröstnings— system av det slag som f.n. diskuteras skulle, om det införs, kunna leda till krav på att de större valkretsarna delas upp på flera mindre. Särskilt med hänsyn till detta bör i första hand andra möjligheter att öka proportionaliteten undersökas. En annan sådan möjlighet är att avskajjfa valkretsindelningen för kommunernas del eller i vart fall begränsa möjligheterna till sådan indelning. Någon principiell invändning mot en sådan ordning kan knappast resas, särskilt som valkretsarnas betydelse för fullmäktiges geografiska sammansättning numera har en underordnad betydelse. Ytterligare ett skäl som kan anföras för slopande av valkretsar är att indelningens betydelse för valutgången blir ointressant. Som nämns nedan kan emellertid valkretsindelningen avpolitiseras också på annat sätt. En annan fördel med ett kretslöst system skulle vara att samma mandatfördelnings— regler kunde tillämpas på samtliga kommuner oavsett storlek. Det fimis emellertid problem av praktisk art som är svåra att kringgå. För det första skulle det ställa sig tekniskt komplicerat, att framställa så omfattande listor som kan komma att behövas för de största kommu— nerna. Förutsättningarna för ett personröstningssystem skulle också försämras om ett avskaffande av valkretsarna ledde till att partierna kom att använda sig av få omfattande listor. Mot ett avskaffande av valkretsindelningen talar också det förhållandet att partierna i viss utsträckning har anpassat sin organisation och valarbete till indel-

ningen. Den tredje möjligheten att tillskapa ett kommunproportionellt valsystem är att införa ett utjämningsförfarande mellan valkretsarna med hjälp av utjämningsmandat. Av undersökningen, bil. 2, framgår att ett sådant system ger i stort sett samma proportionalitet som ett system utan valkretsindelning. De nackdelar som är förenade med ett system av den senare sorten uppstår inte. Valkretsindelningen kommer också att förlora sin politiska betydelse, vilket bör ses som en fördel eftersom indelningen då kan göras uteslutande med hänsyn till vad som är lämpligt från administrativ synpunkt. Indelningen kan också lättare anpassas till de särskilda förhållanden som råder i kommunen. Eventuella misstankar om att valkretsindelningen används för att påverka valresultatet kan således avfärdas som grundlösa. Ett system med utjämningsmandat kommer vidare att leda till en större likformig- het i valordningen vilket varit en strävan alltsedan författnings— reforrnens tillkomst.

Övervägande skäl talar således för att metoden med utjämnings— mandat bör användas om man vill öka proportionaliteten vid val till kommunfullmäktige.

3.5.3. Relationen mellan andelen fasta valkretsmandat och utjämningsmandat

I riksdagsvalet utgörs 11,4 % av det totala antalet mandat av ut— jämningsmandat. I landstingsvalet är 10 % utjämningsmandat.

Om ett system med utjämningsmandat skall införas bör andelen sådana mandat inte sättas så lågt att partier riskerar att bli över- representerade i någon högre grad. Ju större andel utjämningsmandat som används desto bättre blir den partimässiga representativiteten. Samtidigt riskerar dock den geografiska representationen att bli skevare. Under tidigare utredningsarbete har ingående överväganden gjorts i fråga om en lämplig relation mellan fasta valkretsmandat och utjämningsmandat vad gäller val till kommunfullmäktige.(jfr särskilt SOU 1971:4, bil. 6 och 7 samt SOU 1980:45 5.73) Man har därvid funnit att den relation som tillämpas för landstingsvalet, 9/ 10-1/ 10, skulle vara lämplig också för val till kommunfullmäktige. Enligt kommitténs bedömning visar undersökningen, bil. 2, att denna slutsats gäller än i dag.

Det förhållande mellan fasta valkretsmandat och utjämningsmandat som gäller för val till landstingsfullmäktige framstår därför i och för sig som lämpligt om ett system med utjämningsförfarande mellan valkretsar skall införas för val till kommunfullmäktige.

3.5.4. Särskilt om nivån på en småpartispärr

Som nämnts inledningsvis har någon enighet inte kunnat nås i frågan om småpartispärr. Det har dock bedömts kunna vara av visst värde att mot bakgrund av dagens förhållanden redovisa några fakta som gäller nivån på en spärr.

Vid bedömningen av frågan finns anledning att särskilt beakta det arbete och de slutsatser som Utredningen om den kommunala demokratin lade fram i sitt betänkande Småpartier i den kommunala demokratin (Ds Kn 197222). Utredningens beräkningar om man- datspärrar på 2,3 och 4 % för de kommunala valen finns återgivna i prop. 1975:101 s.73 ff.

I övrigt har kommitténs underlag i denna fråga i första hand utgjorts av undersökning som inhämtats från RSV samt olika kompletterande beräkningar som utförts inom sekretariatet, se bil. 2. Det har tämligen omgående stått klart att diskussionen om en spärrnivå bör begränsas till intervallet 2 - 4 % av de giltiga rösterna i kommunen. Förutom det rent resultatmässiga utfallet av olika alternativ har kommittén ansett sig böra beakta det förhållandet att den kommunalpolitiska situationen i många avseenden är annorlunda nu än när tidigare utredningar gjort sina bedömningar. Således har ansvaret för betydelsefulla frågor sedan dess förts över till kommunerna och antalet partier i kommunerna har ökat. Vidare är väljarbeteendet annorlunda i dag bl.a. genom den ökande röstsplittringen. Dessa förändringar talar enligt kommitténs mening för att det är mycket viktigt att visa lyhördhet för olika gruppers önskan att påverka kommunpolitiken. Det skulle vara olyckligt om införandet av en spärrnivå kom att uppfattas som ett okänsligt ingrepp i den möjligheten. En följd av en allt för hög spärr skulle också kunna bli konstlade partibildningar inför valen eller att utomparlamentariska metoder framstår som den enda möjligheten att påverka. Detta talar för en relativt låg nivå. En lägre nivå än 2 % bör inte komma i fråga. Resultaten från de tre senast valen visar nämligen att partier som vunnit ett mandat i fullmäktige relativt sällan har röstetal som understiger 2 % av det totala antalet. Vid 1991 års val förekom detta bland de valkretsindelade kommunerna i endast ett fall. Motsvarande siffra för de icke valkretsindelade kommunerna är 40. En nivå under 2 % skulle således bli i det närmaste verkningslös.

Resultatet av en spärrnivå på 3 % framgår för de valkretsindelade kommunerna för de tre senaste valen av bil. 2 s. 389-392. Hade en sådan spärregel gällt vid 1991 års val skulle 55 mandat i de valkretsin- delade komrnunerna (totalt omkring 4 900 mandat) ha fördelats annorlunda. I de icke valkretsindelade kommunerna hade 184 mandat (av totalt omkring 8 600 mandat) ha fördelats på ett annat sätt. Se bil.

2 s. 393—399 beträffande de icke valkretsindelade kommunerna. Av samtliga mandat berörs 1,7 % av en spärr på 3 %. För de partier som skulle ha förlorat representation i fullmäktige hade det sammanlagda resultatet blivit följande.

Tabell 2 Partier som förlorar representation i kommunfullmäktige med en småpartispärr på 3 %

Mp tappar rep. i 77 kommuner. Av sammanlagt 389 mandat förloras 85. Nyd tappar rep. i 40 kommuner. Av sammanlagt 335 mandat förloras 43. V tappar rep. i 44 kommuner. Av sammanlagt 574 mandat förloras 46. de tappar rep. i 25 kommuner. Av sammanlagt 815 mandat förloras 26. Fp tappar rep i 3 kommuner. Av sammanlagt 1188 mandat förloras 3.

Övriga partier, bortsett från riksdagspartierna, skulle förlora samman— lagt 21 av totalt 305 mandat. Av dessa mer lokalt förankrade partier kommer ca 20 % att mista representation i fullmäktige. Nedan under tab. 4 anges i vilka fall så sker.

Om spärren läggs vid 2,5 % av röstetalet blir resultatet följande om valresultatet vid 1991 års val till kommunfullmäktige läggs till grund för beräkningarna.

Tabell 3 Partier som förlorar representation i kommunfullmäktige med en småpartispärr på 2,5 %

Mp tappar rep. i 48 kommuner. Av sammanlagt 389 mandat förloras 50. Nyd tappar rep. i 23 kommuner. Av sammanlagt 335 mandat förloras 23. V tappar rep. i 23 kommuner. Av sammanlagt 574 mandat förloras 23. de tappar rep. i 6 kommuner. Av sammanlagt 815 mandat förloras 6. Fp tappar rep i 2 kommuner. Av sammanlagt 1188 mandat förloras 2.

Övriga partier, bortsett från riksdagspartierna, skulle förlora samman- lagt 18 av totalt 305 mandat.

Av samtliga mandat i kommunfullmäktigvalen berörs 0,9 % av en spärr på 2,5 %.

Vid bedömningen av utfallet av en småpartispärr bör man observera att samtliga de mandat som går förlorade för något parti skall tillföras andra partier. Det innebär att ovanstående siffror är vad partiet kan förlora maximalt i fråga om antalet mandat. I många fall torde dock resultatet bli något mindre negativt. I de valkretsindelade kommunerna leder nämligen utjämningsförfarandet mellan valkretsarna till att små

partier i vissa fall vinner mandat. I de icke valkretsindelade kommu- nerna kan dessutom ett litet parti kan komma att tillföras det mandat som ett annat litet parti förlorar. Ovanstående beräkningar torde dock ge en ganska god bild av hur en småpartispärr skulle komma att slå.

3.5.5. Jämförande beräkningar

Nedan presenteras några beräkningar som ger en bild av effekterna av olika system jämfört med det nuvarande. I tab. 4 visas således skillnaderna mellan ett kommunproportionellt system av lands- tingsmodell med spärr och det nuvarande. I tab. 5 görs jämförelsen med ett kommunproportionellt utan spärr. För båda fallen anges särskilt effekterna för de mer lokalt förankrade partierna.

Tabell 4 Skillnader mellan faktiskt och simulerat resultat med 1/ 10 utjämningsmandat och en småpartispärr på 3 % i valkretsindelade kommuner samt antal kommuner som berörs av förändringar.

Faktiskt Simulerat Antal

Parti resultat resultat Skillnad komm. M 1 095 1 110 + 15 32 C 511 523 + 12 25 Fp 490 486 - 4 18 de 294 299 + 5 27 Mp 157 139 - 18 29 Nyd 155 155 +-0 23 S 1 892 1 889 - 3 46 V 225 222 - 3 24 Övr. 79 75 _ 4 7 Tot. 4 898 4 898

Förändringarna i de sammanlagt 80 valkretsindelade kommunerna får totalt sett bedömas bli tämligen måttliga.

Vad särskilt gäller effekten av mandatspärren på 3 % för de mer lokala partierna kan nämnas att Kommunal Samling i Norrtälje, Arbetarpartiet kommunisterna i Värnamo, Framstegspartiet och Sveriges Pensionärers Intresseparti, båda i Helsingborg, Pensionär- spartiet i Halmstad hade förlorat sina platseri resp. fullmäktige. Något nytt sådant parti hade inte tagit plats.

För de 206 icke valkretsindelade kommunerna är det framförallt mandatspärren som är av betydelse. Ovan har redovisats i vilken utsträckning som partier kommer att förlora plats i fullmäktige. Vad gäller de mer lokala partierna kommer följande partier att falla för spärren: Framstegspartiet i Markaryd, Humlorna Sveriges Förenade Stater i Olofström, Bjärepartiet i Båstad, Framstegspartiet i Klippan, Sverigedemokraterna i Höör, Sjöbopartiet i Sjöbo, Vellingepartiet i Vellinge, Pensionärspartiet i Laholm, Härryda opol. pensionärsparti i Härryda, Kommunalt alternativ på Tjörn, Rädda Ljusdalsbygden i Ljusdal, ArbetarlistaniTimrå, ArbetarlistaniRagunda, Fria Norrland i Åre, Arbetarpartiet kommunisterna i Gällivare samt Arbetarpartiet kommunisterna 1 Pajala.

Det kan således konstateras att om en mandatspärr om 3 % gällt vid valet är 1991 hade 21 av sammanlagt 103 mer lokala partier kommit att förlora plats i fullmäktige.

Tabell 5 Ett system med 1/ 10 utjänmingsmandat och utan små— partispärr tillämpat på 1991 års valresultat

M C FPKDS MP NYD

Vunna mandat + 8 + 13 + 7 + 16 + 27 + 23 Förlorade mandat — 25 - 11 - 18 - 13 - 3 — 2 S V Övr Vunna mandat + 8 + 22 + 18 Förlorade mandat - 54 - 11 - 1

I dag orepresenterade partier hade tagit plats i 30 kommuner. För de mer lokala partierna hade resultatet blivit att följande partier fått plats i fullmäktige: Bilistpartiet i Stockholm, Svenska Framstegspartiet i Motala, Sverigedemokraterna i Norrköping, Framstegspartiet i Växjö, Karlshamn, Ängelholm och Trelleborg, KPMLr—revolutionärerna i Göteborg, Svenska liberala partiet i Kungälv och Borås samt Arbetar— listan i Falun och Piteå.

3.6. Slutsats av analysen

Kommittén anser sammanfattningsvis att det nuvarande systemet ger en relativt god proportionalitet, men att det är möjligt att uppnå förbättringar i det avseendet. Det mest ändamålsenliga sättet att öka proportionaliteten är att införa ett system med utjämningsmandat.

Relationen mellan andelen fasta valkretsmandat och andelen ut— jämningsmandat bör vara samma som för val till landstingsfullmäktige, dvs. 9/10—1/10. Om ett sådant system skall kombineras med en småpartispärr bör nivån på denna avvägas med beaktande av syftet att motverka partisplittring, utan att för den sakens skull sättas så högt att demokratiska värden träds för nära. Det kan då finnas anledning att överväga en nivå som överensstämmer med den som gäller för val till landstingsfullmäktige. Detta skulle också leda till en större enhetlighet i valsystemet.

3 .7 Sammanfattande bedömning

I det föregående har redovisats den problematik som finns förknippad med frågan om ett kommunproportionellt system och hur ett sådant system bör vara konstruerat. Något förslag till ett kommunproportio- nellt valsystem läggs dock inte fram i detta betänkande eftersom åsikterna gått allt för starkt i sär dels i frågan om småpartispärr, dels vad gäller angelägenheten av att göra valordningen för val till kommunfullmäktige mer lik den som gäller för övriga val. Det är emellertid kommitténs förhoppning att de redovisade bedömningarna tillsammans med presenterade fakta skall kunna tjäna som underlag för kommande diskussioner i frågan.

+H; Facel-'_',

JJ. "Ö. *,7, . få 15?

_ ..»r.r.+.+.i+;+.; %£+.1u'l'ltl,1_+ll" Mmmm W ."trn "I+" + ;).-1.1] Arwin-r i;.tanlmdä, art.n- nah-m..? 119.513 ' in."-+., tentan: par.;t'thandewm; C+"=-l in ut: 11; matrummet 1; Falu _ . Ömma?" Ifa! än?-nd. den; ++. umwm .+1+1+ mandat).: outlrjbithäfiätfföåfloå 51me fål'fWä . mittfält awful”inmffénnlfä'imkmqmmmui ;;).inruqmqmiumibi na 1153 331316! Sri—MM .tsmml ' * mmefeaamtthmni %&1131911 retin; wwwins.» mt; Wiwen 115.124. ana; . illa.!ts'é... Jälnägttähtdml måg—.nu. m; mmm ia iafl -frw sålt/ö nn. tal; _men. min till fem. ..mngnirtmöbaå nimi? ::)-++ alla; qdihfåi "'n '- .” 151858?! fiina 55in ' .z' "taifa? två. ,

”i " mm mm" f 531511 Harm

;; _" ";: +*.*i=+.+1

++'.+:.'++,a mumlar +— a' + 23. aj. '.3 &" —.-jr.-z1++*.lu. Iminmhj Mi ., H _ j

. n...,._..,_,._....-.-..,.a.....a......1................._,..._._...,._,.. www.—,..., _ ' * H+

...inn" '.

i 1111; .;n'epmnäeuttxmdu Half! hall—+.! tagglz pun. "; 311 ' W CH.,-I ".:-11.11". partierna facit" maximum. blivi ? ..?"; lbir; . fullmäktige: Bilistpartiet i femman: [varsitt ,. ++ :'wlwudg Ever pede; Mammut 1.11: 1 Np '-._1- lira. Hartmann; -'+ .nge.i.;;h1+. ml),” tell+i41+.;r_,.,t ww. Gtätemrg, i:” ,+_ Nål-Til Hitta-tm; partial ? annan?-* +'-';" lltlL+lz.lFa!"1L'1 .."-1:11 läten. .+ .

"+" + du.” 41

ji .6 Slutet?» av men:—+:

Rumanian; ullig—"d' tumttmngmrua att. det* tätt! ut relative ,;ml WWW» _men att nähä lösnummer i the Hamm $%me Latina» . pr+,+pr.++ri+.1ltalste++_n är att; ituflämett 3355th med.

4 Det kommunala ersättarsystemet

4.1. Sammanfattning

I detta avsnitt behandlas några frågor som gäller systemet för hur ersättare utses i kommunfullmäktige. Anledningen till att kommittén tar upp det kommunala ersättarsystemet till be- handling är framförallt att det har gjorts gällande att det utses för få ersättare för små partier. Med anledning av en fram- ställning från Göteborgs kommun, behandlas också frågan om antalet ersättare i fullmäktige, till skillnad från i dag, bör vara fast under mandatperioden. Dessutom diskuteras möjligheten att förhindra att en ledamot i vissa situationer blir utan ersättare.

Kommittén anser att den nuvarande systemet kan skapa praktiska svårigheter för partier som är representerade i fullmäktige med endast ett eller två mandat. Därför föreslås en ändring som innebär att det lägsta antalet ersättare för en ledamot i fullmäktige ökas från en till två på det sättet att det för partier som har fått ett eller två mandat i kommunfullmäktige alltid skall utses två ersättare. Vad i övrigt gäller antalet ersättare anser kommittén att en ordning där ersättarantalet är fast fordrar mycket stora ingrepp i grundläggande delar av valsystemet utan att några större fördelar är att vinna. En sådan ordning avstyrks därför. Däremot föreslås vissa justeringar i sammanräkningsreglerna för att undvika att en ledamot blir utan ersättare i vissa situationer.

4.2. Bakgrund

Vid 1970 års val tillämpades för första gången ett kommunalt ersättarsystem. Systemet var fakultativt på det sättet att kommun— fullmäktige avgjorde om ersättare skulle utses eller inte. I de fall

ersättare skulle utses tillämpades ett listtroget system, vilket innebar att ersättaren utsågs från den lista som bidragit mest till att ledamoten blivit vald. Möjligheten att utse ersättare för de ordinarie ledamöterna i fullmäktige hade föregåtts av en debatt där röster höjts såväl för införande av ett ersättarsystem, som mot en sådan ordning. Ett av argumenten för att införa ett ersättarsystem var att besluten inte skulle påverkas av att en ledamot måste utebli från fullmäktiges samman— träde. Erfarenheterna från valet är 1970 visade att ett oproportionerligt stort antal ersättare kommit att utses i valkretsindelade kommuner där partierna gått fram med flera listor. Mot den bakgrunden behandlades ersättarfrågan av Kommunallagsutredningen och Utredningen om den kommunala demokratin i delbetänkandet Nya bestämmelser för utseende av suppleanter för kommunfullmäktige (Ds C 1971:4). De framlagda förslagen ledde till en revidering av ersättarsystemet och innebar bl.a. att minst en ersättare skulle utses för varje parti och att antalet ersättare maximerades. Det reviderade systemet, som till- ämpades vid valet är 1973, var fortfarande fakultativt. Principen om listtrohet hade dock frångåtts, vilket innebar att ersättarna utsågs på grundval av jämförelsetalens storlek. I betänkandet Kommunal demokrati (SOU 1975:41) föreslog Utredningen om den kommunala demokratin att ersättarsystemet skulle göras obligatoriskt. Vad gällde frågan om antalet ersättare framhöll utredningen att systemet fungerat tillfredsställande. Någon ändring i det avseendet föreslogs därför inte.

I prop. 1975/76:187 lades fram ett förslag till ett obligatoriskt kommunalt ersättarsystem, som innebar bl.a. att kommunfullmäktige skulle bestämma hur många ersättare som skulle utses. Antalet skulle utgöras av en viss andel, dock högst hälften av antalet platser som varje parti fått i kommunfullmäktige. I propositionen redovisades viss kritik som framförts mot det då gällande systemet. Kritiken gick bl.a. ut på att det inte ansågs tillfredsställande att ersättare för en ledamot kunde hämtas från andra listor än den på vilken ledamoten var uppförd och att en listtrogen metod därför borde återinföras. Ett nytt listtroget system, som byggde på en av Riksskatteverket (RSV) upprättad promemoria, föreslogs. KU konstaterade vid sin behandling av propositionen att vissa diskrepanser förelåg mellan å ena sidan ersättarsystemet i landstingsvalen och å andra sidan ersättarsystemet för val till kommunfullmäktige, men ansåg att dessa författnings— måssiga inkonsekvenser kunde accepteras. Den föreslagna ordningen ledde till lagstiftning och kom att tillämpas vid 1976 års val. Den medförde bl.a. att sammanräkningen förenklades något.

4.2.1. Särskilt om antalet ersättare

Det av RSV initierade ersättarsystemet innebar bl.a. att antalet ersättare skulle utgöra en viss andel, dock högst hälften, av det antal platser som varje parti erhöll i kommunfullmäktige. Regler om hur många ersättare som skulle utses fanns i både kommunallagen och vallagen. Reglerna i kommunallagen överensstämde dock inte helt med vallagens bestämmelser. Det finns inte anledning att här gå närmare in på olikheterna. Det bör dock nämnas att för de fall ett parti vunnit ett eller två mandat ledde såväl kommunallagen som vallagens bestämmelser till att endast en ersättare utsågs. Frågan om antalet ersättare togs upp av 1978 års Vallagskommitté i betänkandet Översyn av vallagen 2 (SOU 1980:45). Utredningen konstaterade att de dåvarande reglerna kunde medföra att små partier fick så få ersättare att det praktiska arbetet i fullmäktige försvårades och att det därför var befogat att ändra reglerna för utseende av ersättare. Utredningen lade fram ett förslag och framhöll att detta kunde medföra att det kom att utses fler ersättare än vad som sakligt sett var befogat. Utredningen ansåg dock att fördelarna övervägde. Förslaget ledde till att ersättarsystemet ändrades på så sätt att fler ersättare än tidigare kunde utses i de fall ett parti fått tre eller fler platser i fullmäktige. (prop. 1980/81:170 s. 58 f.) Någon ändring vidtogs däremot inte för de fall partiet fått endast ett eller två mandat. I sitt slutbetänkande Översyn av vallagen 3 (Ds Ju 198211) föreslog 1978 års Vallagskommitté ytterligare förändringar rörande det kommunala ersättarsystemet. Bl.a. föreslogs införande av en regel som innebär att om ersättarna på en lista inte räcker till för att ersätta avgångna ledamöter, mandatet skall överförs till annan valkrets inom kommunen. Förslaget ledde till lagstiftning (jfr prop. 1981/82:222). Genom lagändringarna undanröjdes till viss del den sakligt sett bristande överensstämmelsen mellan kommunallagen och vallagen och reglerna för val till kommunfullmäktige bringades i större över- ensstämmelse med bestämmelserna för val till landstingsfullmäktige. I samband med att den nya kommunallagen (1991:900) antogs överfördes vissa bestämmelser om ersättare från kommunallagen till vallagen.

4.2.2. Det nuvarande ersättarsystemet

Enligt 14 kap. 18 a & vallagen bestämmer kommunfullmäktige hur många ersättare som skall finnas för ledamöterna i fullmäktige.

Antalet skall utgöra viss andel, dock högst hälften, av det antal platser som varje parti får i kommunen. Uppkomrner brutet tal skall det avrundas upp till närmaste hela tal. Det av fullmäktige bestämda antalet ligger till grund för tillämpningen av bestämmelserna om hur ersättarna utses. Ersättare utses enligt 14 kap. 19 & vallagen genom ett successivt sammanräkningsförfarande. För varje ledamot inom samtliga valkretsar i kommunen görs en sammanräkning inom det parti för vilket ledamoten blivit vald. Till ersättare utses den kandidat som står först på flest av de valsedlar som bidragit till att ledamoten blivit vald. Varje valsedel gäller därvid som en hel röst. Systemet är alltså listtroget. Om det efter dessa sannnanräkningar visar sig att antalet ersättare som utsetts understiger den av fullmäktige bestämda andelen och samma ersättare utsetts för tre eller flera ledamöter görs för dessa ledamöter ytterligare sammanräkning för att utse ersättare. Är antalet ersättare fortfarande inte tillräckligt och har samma ersättare utsetts till fem eller flera ledamöter görs för dessa ytterligare sammanräkning för att utse ersättare. Förfarandet upprepas för de ledamöter vilkas ersättare utsetts för sju eller flera, nio eller flera osv. till dess att tillräckligt många ersättare har utsetts. Kan någon ersättare för en viss ledamot inte utses på detta sätt utses inte någon ersättare.

Om ett parti har vunnit ett mandat utses alltid en ersättare. Har partiet vunnit två mandat kan, beroende på omständigheterna, en eller två personer komma att utses till ersättare. Om tre mandat erhållits, och den andel ersättare som fullmäktige bestämt är hälften, kommer det att utses minst två och högst tre ersättare. För partier som vunnit fyra mandat blir motsvarande antal ersättare två resp. fyra. Ett parti som fått fem eller sex mandat kommer att få minst tre ersättare och högst fem resp. sex ersättare. En förutsättning för att antalet ersättare skall bli fler än vad fullmäktige bestämt är att partiet gått fram med flera listor.

I det följande ges ett antal exempel för att visa hur ersättarsystemet fungerar.

4.2.3. Exempel

Exempel 1 Utseende av en ledamot och en ersättare i kommunfullmäktige

I en kommun har ett parti gått fram med tre listor. Partiet har fått ett mandat i kommunfullmäktige.

Lista 1 (100) Lista 2 (120) Lista 3 (200) A A B B X C C Y D

A förklaras vald. Ersättare för A blir X på lista 2 eftersom X, när man bortser från A, står först på flest av de valsedlar som bidragit till inval av A. Ersättare blir alltså första lediga namn på den lista som mest bidragit till inval av den ordinarie ledamoten. När det gäller att avgöra vilken lista som mest bidragit till inval är det att märka att varje valsedel räknas som en hel röst. Situationen beskrivs närmare i nästa exempel.

Exempel 2 Utseende av två ledamöter och ersättare i kommunfullmäktige

I en kommun som inte är valkretsindelad har ett parti gått fram med tre listor. Partiet har fått två mandat i kommunfullmäktige. Andelen ersättare skall uppgå till hälften av de ordinarie.

Lista 1 (300) Lista 2 (100) Lista 3 (250) A A B B X A C Y E D Z F

A och B förklaras valda. Den första ersättaren skall tas från den lista som mest bidragit till inval av A. Det är lista 1. Ersättare blir C. Nästa ersättare skall tas från den lista som mest bidragit till inval av B. Eftersom varje valsedel i detta sammanhang betraktas som en hel röst kommer ersättaren att tas från lista 1. (B har ju fått 300 röster på lista 1 när man bortser från A mot endast 250 på lista 3). Ersättare blir således C. I det nu beskrivna fallet utses alltså en och samma person till ersättare för två ledamöter.

Om förutsättningarna ändras endast på så sätt att lista 3 fått 350 röster skulle ersättare för B kommit att ha tagits från lista 3. Ersättare hade då blivit E. Således hade två personer, C och E, kommit att utses till ersättare för de valda.

Exempel 3 Utseende av ersättare för sex ledamöter

I en kommun har ett parti gått fram med två listor och fått sex mandat. Andelen ersättare har bestämts till hälften.

Lista 1 Lista 2 A G B H C I D K E L

De valda är A,B och C från lista 1 samt G, H och I från lista 2.

D utses till ersättare för A,B och C. K blir ersättare för G,H och I . Två ersättare har nu utsetts för sex ledamöter. Det av fullmäktige bestämda antalet, dvs. tre, har inte uppnåtts. Dessutom är varje ersättare i detta läge ersättare för tre eller flera. Ytterligare samman- räkning måste därför göras. Vid nästa sammanräkning blir E och L utsedda till ersättare. Den av fullmäktige bestämda andelen år uppnådd. Exemplet visar att det kan komma att utses fler ledamöter än vad fullmäktige bestämt.

Exempel 4 Utseende av ersättare för 13 ledamöter i kommunfullmäktige

I en kommun har ett parti gått fram med fem listor. Partiet har fått 13 mandat. Fullmäktige har bestämt andelen ersättare till hälften, dvs. sju efter avrundning. Kandidaterna ovanför strecken är valda. (Ingen kandidat är vald från lista 4)

Lista 1 Lista 2 Lista 3 Lista 4 Lista 5 Andersson A-lund A-gren A-vik A—ström Bertilsson B-lund B-gren B-vik B—ström Carlsson C-lund C-gren C-vik C—ström Davidsson D—lund D-gren D-vik D—ström Eriksson E-lund E-gren E-ström F—lund F—gren F—ström

G—gren G-ström H—gren C-gren Andersson B—lund H-ström C-lund I-ström

I första sammanräkningen utses till ersättare Carlsson från lista 1, C- lund, från lista 2 samt C-gren från lista 3 och 5. Det av fullmäktige bestämda antalet har inte uppnåtts. C-gren har dessutom utsetts till ersättare för tre eller flera ledamöter. Ytterligare en sammanräkning skall därför göras. Vid denna kommer D—gren (lista 3) och H-ström (lista 5) att utses. (Andersson och B-lund kommer inte i fråga eftersom de är valda till ledamöter). Ersättare är nu:

Carlsson C-lund C-gren - C-gren D-gren H-ström

Den av fullmäktige bestämda andelen har fortfarande inte uppnåtts och C-gren och H-ström är ersättare för fem eller flera ledamöter. Vid nästa sammanräkning utses till ersättare E-gren (lista 3) samt C-lund (lista 2 och 5). Ersättare är nu:

Carlsson C-lund C-gren - C-gren D—gren H—ström E-gren C-lund

Eftersom andelen ersättare inte är uppnådd och C—lund, C-gren och H- ström nu är ersättare för sju eller flera ledamöter skall ytterligare sammanräkning ske. Den leder till att D—lund (lista 2) , F-gren (lista 3) och I—ström (lista 5) utses. Ersättare är nu:

Carlsson C—lund C-gren C-gren D—lund D—gren H—ström

E—gren C-lund F-gren I-ström

Antalet ersättare är nu nio. Den av fullmäktige bestämda andelen har inte bara uppnåtts, utan t.o.m. överskridits. Ytterligare sannnan- räkningar skall därför inte ske.

4.3. Överväganden och förslag

I riksdagsmotionen 1991/92zK606 (kds) har framhållits att sårbarheten för partier med endast en ersättare är påtaglig vad gäller närvaron vid kommunfullmäktiges sammanträden. I motionen föreslås att antalet ersättare för ledamot i kommunfullmäktige minimeras till tre i likhet vad som gäller för landstingsfullmäktige. KU har i betänkandet

1992/93zKU4 föreslagit att en översyn av ersättarsystemet görs mot bakgrund av vad som uttalats i motionen.

Resultatet från 1991 års val till kommunfullmäktige visar att det i åtskilliga fall förekom att ett parti fick endast en eller två platser i fullmäktige. I tab. 1 nedan anges för ett antal län i hur många fall ett parti är representerat med ett eller två mandat i kommunfullmäktige. Som tidigare nämnts utses endast en ersättare när partiet vunnit ett mandat. I de fall partiet vunnit två mandat kan två ersättare ha utsetts under förutsättning att partiet gått fram med flera listor. Av tab. 2 framgår att det är relativt vanligt att partierna i kommunfullmäktig— valen går till val med mer än en lista per valkrets. Det finns därför anledning att utgå från att partier som vunnit två mandat inte sällan kommit att få två ersättare. Det vanligaste torde dock vara att endast en ersättare utses för två valda ledamöter.

De skäl som nu förts fram för en ökning av antalet ersättare i kommunfullmäktige är delvis desamma som lades fram som argument för införandet av ersättare i fullmäktige. Då, liksom nu, framhölls risken för att majoritetsförhållandena skulle kunna komma att förskjutas om ett parti helt saknar representanter vid omröstningar i fullmäktige. Problemet blir naturligtvis mest synbart då ett litet parti har vågmästarställning. Den förbättring för små partier i fråga om antalet ersättare, som genomfördes på förslag av 1978 års Vallagskom— mitté omfattade inte partier som vunnit ett eller två mandat. Enligt kommitténs mening är det naturligt och angeläget att även de minsta partierna i fullmäktige får arbeta under sådana betingelser att inte praktiska svårigheter förhindrar dem att fullgöra det uppdrag som väljarna gett dem.

För att bilda sig en uppfattning om problemets omfattning har kommittén haft kontakt med bl.a.kanslicheferna i ett antal kommuner. Det har därvid framkommit att frågan om små partiers närvaro vid sammanträdena i fullmäktige inte bedöms vara ett stort problem. De små partierna är således oftast representerade. Emellertid har framhållits att små partier i bland har problem med närvaron då fullmäktiges sammanträden måste flyttas. Från partihåll har däremot framförts att det vore önskvärt med fler ersättare. Därvid har inte bara frågan om närvaro i fullmäktige berörts, utan arbetssituationen i stort. Det har framhållits att ett större antal ersättare rent allmänt skulle kunna bidra till att underlätta arbetet för ledamöterna bl.a. genom att arbetsuppgifterna då kan fördelas på fler personer.

Kommittén anser att frågan om att utse fler ersättare i syfte att lindra arbetsbördan för ledamöterna i fullmäktige faller något vid sidan av uppdraget. Bedömningen bör i stället göras med utgångspunkt från vad som är rimligt med tanke på att små partier, vid förfall för en ordinarie ledamot, kan bli orepresenterade vid fullmäktiges samman—

träden. Kommittén delar uppfattningen att det nuvarande ersättarsyste— met innebär en sådan risk för små partier. Särskilt påtaglig är risken för partier som har en eller två platser i fullmäktige och därmed ofta endast en ersättare. Reglerna bör därför ändras på så sätt att det normalt kommer att utses mer än en ersättare i dessa fall.

Det har i den tidigare nämnda riksdagsmotionen föreslagits att antalet ersättare för partier i kommunfullmäktige minimeras till tre. Anledningen till att antalet satts till tre torde vara att en sådan ordning tillårnpas för valet till landstingsfullmäktige, och f.ö. också vid riksdagsvalet. Även om det i och för sig vore önskvärt med en enhetlig ordning för de allmänna valen kan det ifrågasättas om det är lämpligt att alltid utse så många som minst tre ersättare för en ledamot i kommunfullmäktige. Den främsta orsaken härtill är den förhållande- vis stora ökning av antalet ersättare som detta skulle innebära. Om partier med ett eller två mandat skall få tre ersättare bör nämligen, i konsekvensens namn, gälla att det minsta antalet ersättare för de partier som har tre eller fyra mandat utökas från två till tre. En sådan utökning av antalet ersättare skulle visserligen i vissa fall kunna medföra att arbetsbördan för ledamöterna i partier med fyra mandat eller färre blev mindre. Emellertid skulle någon motsvarande effekt inte uppnås för ledamöterna i större partier. Följden skulle bli att samtliga partier med en representation i fullmäktige på mellan ett och sex mandat skulle kunna komma att få tre ersättare. Det kan möjligen ifrågasättas om detta på ett godtagbart skulle spegla valutgången. Det kan inte heller uteslutas att de valadministrativa myndigheternas arbete med att utse ersättare både i samband med valet och under mandat- perioden komma att öka. Med beaktande av att huvudsyftet är att motverka tomma platser i fullmäktige framstår det som en lämplig avvägning att antalet minimeras till två. Risken för att de minsta partierna blir orepresenterade vid sammanträdena i fullmäktige minskar samtidigt som de ovan redovisade nackdelarna med ett stort antal ersättare undviks.

Kommittén föreslår således att antalet ersättare för en ledamot i kommunfullmäktige minimeras till två på det sättet att det för partier som har fått ett eller två mandat alltid skall utses två ersättare.

Tabell 1

Antal fall där partierna är representerade i fullmäktige med ett eller två mandat

M C FP KdS MP NyD s v Övr

Stockholms län 25 kommuner - 12 - 20 17 16 10 6

Östergötlands län 13 kommuner — - 4 3 8 1 - 6 1

Jönköpings län 11 kommuner - 1 — 6 4 — 6 5

Värmlands län 16 kommuner - 1 6 9 12 10 - 7 2

Malmöhus län 20kommuner - 2 1 15 17 8 — 9 10

Tabell 2

Antal listor för partierna i kommunfullmäktigevalen 1991

Antal Län valkretsar M C Fp S V Mp KdS Tot Stockholms 44 33 29 31 33 30 31 25 212 Uppsala 11 6 6 6 12 6 4 6 46 Södermanlans 16 9 9 9 14 9 8 8 66 Östergötlands 21 13 12 13 20 1 1 1 1 1 1 93 Jönköpings 17 44 50 37 46 9 11 46 243 Kronobergs 9 28 34 16 21 8 6 14 136 Kalmar 15 16 18 13 14 12 11 16 100 Gotlands 3 4 5 3 3 1 1 1 18 Blekinge 8 7 9 6 8 5 5 5 53 Kristianstads 17 30 34 19 29 9 11 19 123 Malmöhus 26 29 24 20 22 11 21 20 147 Hallands 10 15 12 13 12 6 6 6 70 Göteborgs och Bohus 22 51 43 47 35 15 20 41 252 Älvsborgs 26 34 44 27 22 9 16 21 173 Skaraborgs 20 42 37 26 22 1 1 18 20 176 Värmlands 17 20 28 22 27 13 13 16 139 Örebro 15 15 15 15 14 9 10 15 93 Västmanlands 12 11 12 11 13 11 11 11 80 Kopparbergs 19 20 27 17 30 15 14 16 139 Gävleborgs 14 1 1 16 16 21 10 9 13 96 Västernorrlands 12 9 15 14 18 7 7 11 81 Jämtlands 9 15 22 11 17 7 8 8 88 Västerbottens 17 17 38 29 42 1 1 6 22 168 Norrbottens 16 18 20 15 21 14 1 1 15 106

4.4. Att utse ersättare när ledamöter eller ersättare avgår

4.4.1. Bakgrund och gällande regler

Om en ledamot i kommunfullmäktige avgår i förtid skall den ersättare som står i tur att inträda kallas in för tjänstgöring. Finns det ingen ersättare att kalla in skall länsstyrelsen göra en ny sammanräkning för att utse efterträdare. Då skall man tillämpa de bestämmelser i 14 kap.

19 & vallagen som beskrivits tidigare. Om en ersättare tas i anspråk på detta sätt eller avgår av annan anledning är huvudregeln att en ny ersättare skall utses. Från den regeln gäller dock ett viktigt undantag, vilket är en följd av att ett parti kan ha fått fler ersättare än vad fullmäktige bestämt. En ny ersättare skall nämligen, enligt 14 kap. 23 % vallagen utses endast om avgången medför att antalet ersättare kommer att understiga den av fullmäktige bestämda andelen ersättare. 14 kap. 23 & vallagen lyder:

Har en ersättare för landstingsledamot eller för fullmäktig inträtt som ordinarie ledamot eller avgått som ersättare av annan orsak, skall länsst relsen på amnälan av landstingsfullmäktiges respektive kommunfu lmäktiges ordförande vid 0 fentlig förrättning utse ytterligare en ersättare för varje berörd ledamot. Ytterligare ersättare för jilllmäktig skall dock utses endast om antalet ersättare är mindre än det antal som fullmäktige har bestämt. Vid den n a sammanräkningen tillämpas 18 5 när det gäller ersättare ör landstingsledamot och 19 & när det gäller ersättare för fullmäktig.

Finns ej någon som kan utses till ersättare för landstingsledamot eller kommunfullmäktig skall därvid bero.

Begränsningsregeln, som har angetts i kursiv stil, infördes år 1985 efter en framställning från RSV. Syftet var att komma till rätta med vissa problem. Det hade nämligen visat sig att 14 kap. 23 & vallagen i sin tidigare lydelse, dvs. utan begränsningsregel, i vissa fall kunde leda till att antalet ersättare ökade under mandatperioden genom att en avgången ersättare ersattes med flera personer. Detta trots att det återstående antalet ersättare varit tillräckligt. Sådana effekter kunde exempelvis uppstå i en valkretsindelad kommun, om ett parti gick fram med flera olika listor med delvis samma namn (jfr prop. 1984/85:119 s. 29).

För att illustrera begränsningsregeln i 23 & ges ett exempel.

Exempel 5 14 kap. 23 & vallagen

I en kommun har ett parti gått fram med två listor och fått sex mandat. Andelen ersättare har bestämts till hälften.

Lista 1 Lista 2

XmUOUJ> %l—WHEQ

De valda är A,B och C från lista 1 samt G, H och I från lista 2. D utses till ersättare för A,B och C. K blir ersättare för G,H och I. Två ersättare har nu utsetts för sex ledamöter. Det av fullmäktige bestämda antalet, dvs, tre, har inte uppnåtts. Dessutom är varje ersättare i detta läge ersättare för tre eller flera. Ytterligare sammanräkning måste därför göras. Vid nästa sammanräkning blir E och L utsedda till ersättare för A,B och C resp. G,H och I. Den av fullmäktige bestämda andelen är uppnådd. Fyra ersättare har således utsetts för sex ledamöter. Anta nu att D avgår. I den situationen kvarstår tre ersättare, nämligen E, K och L. Någon ny ersättare skall inte utses eftersom antalet ersättare inte understiger den av fullmäktige beslutade andelen.

Anta istället att både D och K avgår som ersättare. Då kommer det endast att finnas två ersättare, E och L. De kommer dessutom att vara ersättare för tre eller flera ledamöter. En ny sammanräkning måste därför göras. Vid denna skall reglerna i 14 kap. 19 & tillämpas. Det leder till att X och Y utses till ersättare.

Av det sagda framgår att begränsningsregeln endast tillämpas så länge det kvarvarande antalet ersättare uppgår till minst den andel som beslutats av fullmäktige. Något undantag från denna regel görs i lagtexten inte ens för den situationen att en ledamot, efter avgångar, kommer att sakna ersättare. Situationen beskrivs i exempel 6.

Exempel 6

Ett parti har gått fram med tre listor och fått tre mandat. Fullmäktige har bestämt andelen ersättare till hälften.

Lista 1 Lista2 Lista 3

A D G B E H C F 1

A, D och G är valda. B, E och H är ersättare. Anta att H avgår. I denna situation skall inte utses någon ersättare för G. Det återstår nämligen två ersättare, vilket innebär att den av fullmäktige bestämda andelen inte underskridits. Begränsningsregeln skall alltså tillämpas. G kommer inte att ha tillgång till ersättare från den egna listan, trots att det finns ytterligare namn på denna.

4.5. Överväganden och förslag

Till kommittén har överlämnats en skrivelse från kommunstyrelsen i Göteborgs kommun. I skrivelsen, som är upprättad 1987, uttalar styrelsen bl.a. att den anser att antalet ersättare skall vara konstant under hela mandatperioden. Vidare säger sig styrelsen finna det orimligt att en fullmäktigeledamot under en del av mandatperioden kan komma att sakna ersättare som inte har utsetts från samma valsedel som ledamoten.

4.5.1. Ett fast antal ersättare

Kommittén behandlar först frågan om ett fast antal ersättare under mandatperioden. De komponenter i valsystemet, som främst bidrar till att ersättarantalet kan komma att variera under mandatperioden, är möjligheten för partierna att presentera flera listor för väljarna och att en listtrogen metod för ersättarvalet används. Om man vill förändra systemet på ett sådant sätt att antalet ersättare förblir fast är det därför naturligt att närmare undersöka de nämnda komponenterna. Möjlig— heten att gå fram med flera listor är ett utslag av den fria nominerings- rätten. Om denna rätt inskränks, exempelvis så att ett parti får presentera endast en eller två listor per kommun skulle det vara förhållandevis enkelt att åstadkormna en ordning där antalet ersättare kom att variera i mycket ringa utsträckning. Enligt kommitténs mening är det inte motiverat att tillgripa en så genomgripande förändring av valsystemet i syfte att åstadkomma en justering av ersättarsystemet. Vad därefter gäller det listtrogna sättet att utse ersättare finns anledning att erinra om den metod som användes vid valet är 1973. Metoden innebar att ersättarna, på i princip samma sätt som ledamö— terna, utsågs på grundval av jämförelsetalens storlek. En metod där ersättarna utses på grund av sina jämförelsetal bör leda till stabilitet i fråga om antalet ersättare. Således torde inte kunna inträffa att, fler ersättare än vad fullmäktige beslutat kommer att utses. Den icke listtrogna metoden medför dock ett betydligt mer tidsödande samman— räkningsförfarande, eftersom strykningsvalsedlarna måste registreras i större utsträckning. Dessutom leder den till att ersättarna kan komma att hämtas från andra valsedlar än den på vilken ledamoten är vald. De nu angivna följderna av det skisserade systemet ansågs innebära sådana nackdelar att det övergavs efter valet är 1973 då en listtrogen metod återinfördes. Det framstår inte som ändamålsenligt att återgå till det tidigare systemet.

Det förefaller vara ogörligt att uppnå en ordning som garanterar att ersättarantalet förblir konstant under mandatperioden utan att samtidigt göra betydande ingrepp i det grundläggande regelsystemet. Om sådana förändringar likväl skall göras bör principen om listtrohet snarare än den fria nomineringsrätten få ge vika. I exempel 7 visas hur be- gränsningsregeln kan modifieras i syfte att hålla ersättarantalet konstant. 14 kap. 23 & vallagen kan således ändras på det sättet att det alltid skall göras en ny sammanräkning efter det att en ersättare avgått. Sammanräkningen får dock inte leda till att det utses fler ersättare än tidigare, så länge det finns ersättare som motsvarar den andel som fullmäktige bestämt. Syftet med regeln är att undvika att partiet till följd av avgångar under mandatperioden får fler eller färre ersättare än vad det fick i samband med valet. Problemet med denna lösning är att en viss slumpmässighet uppstår och att metoden är förhållandevis krånglig.

Exempel 7 En modifierad begränsningsregel

I en kommun som inte är valkretsindelad har ett parti gått fram med tre listor. Partiet har fått fyra mandat i fullmäktige. Andelen ersättare skall uppgå till hälften.

Lista 1 (300) Lista 2 Lista 3 (320) Lista 4

A R B S B X C T C Z F U D V

A, R, B och S förklaras valda. (A från lista 1 och B från lista 3.) Ersättare för A och B blir C. Ersättare för R blir X . T utses till ersättare för S. Det har nu utsetts en ersättare mer än vad som följer av fullmäktiges beslut. Om C, som är ersättare för A och B, avgår kommer, med den nuvarande begränsningsregeln, ingen ny ersättare att utses. Det återstår ju två ersättare. Hade någon begränsningsregel inte funnits skulle D och F ha utsetts till ersättare. Antalet ersättare hade alltså ökat. Med den ovan nämnda modifierade begränsnings- regeln skall en ny ersättare utses för A och B. Problemet blir nu att avgöra vem som skall ersätta dessa. Det finns ju inte kvar något namn som är gemensamt för lista 1 och 3. Antingen får D bli ersättare för A och B eller får F ersätta både A och B. För att avgöra vem som skall bli ersättare kan olika metoder tänkas. Exempelvis kan reSp. ledamots jämförelsetal få bli avgörande. En annan variant är att tillgripa lottning.

Kommittén delar i och för sig uppfattningen att det vore önskvärt om antalet ersättare förblev konstant under mandatperioden. Den omständigheten att ersättarnas antal varierar i viss omfattning kan dock inte sägas utgöra ett så stort problem att det för den sakens skull är befogat göra djupa ingrepp i valsystemet eller att föreslå en modifierad begränsningsregel av det slag som beskrivits ovan. Kommittén avstyrker därför förslaget att ändra ersättarsystemet enbart i syfte att få ett fast antal ledamöter i fullmäktige. Det bör dock framhållas att de förslag som presenteras nedan, i annat syfte, kan antas få en stabiliserande inverkan på antalet ersättare.

4.5.2. Ledamot utan ersättare från den egna listan

Begränsningsregelni 14 kap. 23 & vallagen kan, som nämnts, leda till att en ledamot kommer att sakna ersättare som utsetts från samma valsedel som ledamoten själv, trots att det finns ytterligare namn på valsedeln. En förutsättning för att situationen skall uppstå är att det antal ersättare som återstår efter avgångar motsvarar minst den andel som fullmäktige bestämt.

Exempel 8

Ett parti har gått fram med tre listor och fått tre mandat. Fullmäktige har bestämt andelen ersättare till hälften.

Lista 1 Lista 2 Lista 3

A D G B E H C F I

A, D och G är valda. B, E och H är ersättare. Anta att H avgår. Det återstår två ersättare, vilket innebär att den av fullmäktige bestämda andelen inte underskridits. Begränsningsregeln skall alltså tillämpas, vilket medför att det inte kommer att utses någon ny ersättare trots att I skulle kunna tas i anspråk.

Enligt kommitténs mening är det otillfredsställande att begränsnings- regeln kan få till följd att en ledamot blir utan ersättare från den egna listan. Kommittén föreslår därför att 14 kap. 23 & vallagen ändras på ett sådant sätt att ersättare utses i de fall ledamoten i annat fall kommer att stå utan ersättare från den egna listan. Ändringen skulle i det ovan angivna fallet medföra att I utsågs till ersättare. En följd av förslaget blir att något fler personer än nu kommer att tas i anspråk

för uppdrag som ersättare. I kommitténs förslag till ny lagtext finns den föreslagna bestämmelsen i 18 kap. 59 5.

4.6. Övriga frågor

Det nuvarande ersättarsystemet för val till kommunfullmäktige skiljer sig på avgörande punkter från vad som gäller för val till riksdagen och landstingsfullmäktige. Systemet kan inte heller sägas vara helt enkelt att tillgodogöra sig. Kommittén har med anledning därav tagit fram riktlinjer för ett något annorlunda sätt att utse ersättarna. Vid diskussioner med företrädare RSV har det framförts invändningar av både praktisk och principiell art mot riktlinjerna. Ytterligare över- väganden torde därför fordras inför en allmän översyn av tillväga- gångssättet för utseende av ersättare. En sådan översyn ingår inte i kommitténs uppgifter enligt direktiven och har heller inte varit möjlig att genomföra med hänsyn till den tid som kommittén har haft till sitt förfogande.

Kommittén har vidare övervägt att föreslå en möjlighet att i vissa situationer utse ersättaren från en annan lista än den på vilken ledamoten står om det annars inte blir möjligt att utse någon ersättare. Det har emellertid visat sig att en sådan regel inte kommer att uppfylla rimliga krav på enkelhet och förutsebarhet. Med hänsyn till detta och då det kan antas att en sådan regel skulle komma att tillämpas relativt sällan vad gäller kommunfullmäktigvalet, avstår kommittén från att lägga fram ett förslag i frågan.

I samband med följdlagstiftningen till kommunallagen kom bestämmelser om ersättares tjänstgöring att överföras i sak oförändra— de från kommunallagen till 14 kap. 19 & vallagen (prop. 1991/92: 17). Reglerna är handlingsregler för kommunfullmäktige och saknar betydelse för länsstyrelsernas sammanräkningsarbete. Kommittén föreslår att reglerna återförs till kommunallagen (14 kap. 19 & motsvaras i kommitténs förslag till ny lagtext av 18 kap. 50 å). Detsamma gäller regeln i 14 kap. 18 a & vallagen som bl.a. anger att det är kommunfullmäktige som avgör hur många ersättare som skall utses.

Förslaget att öka minimiantalet ersättare från en till två kommer att leda till att antalet ersättare ökar. Även kommitténs förslag i övrigt kan antas medföra en viss ökning av antalet ersättare. Detta innebär att kostnaderna för ersättarna blir något större än i dag. Det är svårt att med något större mått av exakthet ange hur stor fördyringen blir. Det är emellertid inte troligt att antalet ersättare i varje fullmäktige

kommer att öka med mer än ett fåtal. Kostnadsökningen för varje enskild kommun måste bedömas bli marginell.

5 Symboler på valsedlar

5.1. Sammanfattning

I detta avsnitt behandlar kommittén ett förslag om att valsedlar skall förses med en symbol som visar för vilket parti valsedeln gäller. Kommitténs slutsats är att fördelarna med en sådan ordning inte uppväger de olägenheter och kostnader som kan

uppstå. Konnnittén ställer sig därför negativ till förslaget. Kommittén anser dock att det kan finnas anledning att ta upp frågan på nytt i samband med den översyn av den fria nomine- ringsrätten m.m. som för närvarande planeras.

5.2. Bakgrund och nuvarande regler

I riksdagsmotionen 1991/921K702 (s) har föreslagits att valsedlar skall förses med symboler. De symboler som avses torde vara partiernas logotyper, exempelvis Socialdemokraternas ros, Moderaternas stiliserade M, Centerns fyrklöver, Folkpartiet liberalernas blåklint, Kristdemokratiska samhällspartiets monogram, Vänsterpartiets stiliserade V med infälld nejlika, Ny Demokratis ansikte samt Miljöpartiets maskros.

Som skäl för förslaget har framhållits bl.a. att användning av symboler skulle kunna vara till stor hjälp i samband med valdeltagan- det för begåvningshandikappade personer och för analfabeter.

KU avstyrkte bifall till motionen, men uttalade att frågan kunde komma att behandlas inom det fortsatta utredningsarbetet inom ramen för Vallagsutredningens uppdrag.

Valsedlarna är de verktyg som förmedlar väljarens preferenser i fråga om parti och kandidater. Förutom denna uppgift fyller valsed— larna en informativ uppgift bl.a. genom att de innehåller partibeteck—

ning och vanligtvis också namn på kandidater samt val— och valkrets— beteckning.

Man kan skilja på två huvudgrupper av valsedlar. Namnvalsedlar innehåller förutom partibeteckning också namn på en eller flera kandidater i den ordning som partiet önskar se dem invalda. Partimar- kerade valsedlar upptar endast parti och valbeteckning och saknar således kandidatnamn. Dessutom förekommer blanketter till valsedlar. Dessa är blanka. Centrala valmyndigheten, RSV, tillhandahåller efter beställning valsedelsblanketter och förser dem på begäran av be- ställaren med partibeteckning och kandidatnamn samt vissa andra uppgifter.

I 6 kap. vallagen finns regler om vad valsedlar skall och bör innehålla. Det är endast en uppgift som är obligatorisk i den meningen att en valsedel är ogiltig om inte uppgiften finns. Således måste partibeteckning alltid vara angiven. Med partibeteckning förstås det namn eller den beteckning som en sammanslutning eller grupp av väljare uppträder under vid valet. Avgörande är den beteckning under vilken partiet går till val (i praktiken vad som står på valsedlarna) och inte vad partiet som sådant har antagit för namn. Partibeteckningen för Sveriges Socialdemokratiska Arbetareparti vid 1991 års val var Arbetarepartiet— Socialdemokraterna.

En partibeteckning kan under vissa förutsättningar registreras hos, RSV. Genom registreringen får partibeteckningen ett visst skydd. Skyddet är konstruerat på det sättet att partierna har möjlighet att anmäla kandidater till valet. Om ett parti har anmält kandidater måste en valsedel med den registrerade beteckningen som första namn uppta namnet på någon av de anmälda kandidaterna. I annat fall tillgodorä- knas rösten endast partiet och påverkar inte fördelningen av mandat inom partiet. Även de regler som gäller för RSV:s prövning av ansökningar om registrering innebär ett skydd. Således får en partibeteckning inte registreras om den, enligt i 5 kap. 3 & vallagen närmare angivna regler, kan antas leda till förväxling med tidigare registrerade partibeteckningar. Möjligheten att skydda partibeteckning genom registrering skall ses mot bakgrund vad som brukar kallas den fria nomineringsrätten. Att nomineringsrätten är fri innebär att det står varje väljare fritt att ange den partibeteckning och de personer han eller hon vill på valsedeln. Denna möjlighet innebär att partibeteck- ningar kan missbrukas på olika sätt. Vid varje val brukar sådana försök förekomma. Det vanligaste tillvägagångssättet är att under en etablerad partibeteckning föra upp personer som inte har någon anknytning till partiet. Missbruket bygger på att väljarna genom att den etablerade partibeteckningen är angiven vilseleds att tro att

samtliga namn på valsedeln avser personer som står för partiets politik.

Utöver det administrativa namnskydd som registrering hos RSV medför kan också upphovsrättsliga regler ge politiska partier ett visst privaträttsligt skydd. Detta kan omfatta inte bara namnet utan också partiernas symboler. Som exempel kan nämnas att Folkpartiet liberalerna och Ny demokrati enligt uppgift har låtit registrera sina partisymboler som varumärken.

Skyddet enligt varumärkeslagen är kommersiellt och innebär ensamrätt till märket för att från andras varor eller tjänster skilja sådana som partiet tillhandahåller i sin rörelse. Även firmalagens regler torde kunna tillämpas, i vart fall analogivis, på politiska partiers namn och symboler.

Det privaträttsliga skydd som den upphovsrättsliga lagstiftningen kan ge innebär dock inte någon garanti mot illojala förfaranden i samband med valet, eftersom de olika regelsystemen inte har någon direkt koppling till varandra.

5 . 3 Överväganden

Tanken bakom förslaget om symboler på valsedlar är att underlätta för dem som har svårt att själva tillgodogöra sig innehållet på valsedlarna.

Under förutsättning att de olika partisymbolerna verkligen har den särskiljande effekt som förutsatts kan slutsatsen sägas gälla fullt ut beträffande partimarkerade valsedlar, där endast partibeteckningen är förtryckt. I fråga om nanmvalsedlar bidrar en partisymbol naturligtvis inte till någon kännedom om vilka kandidater som finns uppförda på valsedlarna. I de fall ett parti gått fram med endast en lista, kan således partisymboler tjäna syftet att underlätta för den icke läskunniga om vederbörande är beredd att acceptera partiets nominering. I de fall det förekommer flera listor för partiet blir dock värdet av en symbol på valsedeln mindre. Visserligen behöver väljaren inte tveka i fråga om vilket parti som kommer att få hans eller hennes röst men vederbörande får ingen vägledning i fråga om valet av person.

Enligt kommitténs mening måste utgångspunkten vara att varje väljare bör ta ställning inte bara till partivalet utan också till vilka personer som skall representera partiet. En ordning där valsedlarna försetts med partisymboler av hänsyn till icke läskunniga personer innebär därför inte någon avgörande fördel. Skulle en personröstnings— reform komma att genomföras måste också värdet av en reform av nu angivet slag sägas bli förhållandevis begränsat.

Förutom det nu sagda innebär tryckta partisymboler på valsedlar att det öppnas nya möjligheter att missbruka valsystemet. Som nämnts ovan utgör upphovsrättsligt skydd som t. ex. varumärkesregistrering ingen garanti mot illojala förfaranden i samband med val. Således kan man tänka sig att mindre nogräknade personer beställer valsedlar med en i och för sig fristående partibeteckning och förser valsedlarna med ett etablerat partis symbol. Ett sådant förfarande kan förutom att direkt lura väljare som inte kan läsa också vara ägnat att rent allmänt ge intryck av att partiet förespråkar samma ideologi som det parti vars symbol förekommer på valsedlarna. Därmed riskerar de olika partisymbolerna att, i vart fall på sikt, förlora både särskiljningsför- måga och good-will.

Ett system som medger symboler på valsedlarna måste därför förenas med regler som skyddar symbolerna även vid val. Det ligger nära till hands att försöka konstruera dessa bestämmelser enligt förebild från reglerna för registrering av partibeteckning. Emellertid väcker ett registreringsförfarande för symboler svårlösta följdfrågor. Således måste en "otillåten" användning av symboler sanktioneras på ett sådant sätt att det blir mindre intressant att försöka snylta på ett annat partis renommé. Anta att det vid ett val sprids en mängd valsedlar med partibeteckningen "Sociala partiet", samt att dessa förses med Socialdemokraternas ros. Anta vidare att det avges så många valsedlar av denna sort att de i och för sig räcker till ett mandat. Skall valsedlarna i denna situation tillgodoräknas "Sociala partiet", Socialdemokraterna eller skall de förklaras ogiltiga? Någon annan lösning än att låta den på valsedeln angivna partibeteckningen bli avgörande kan knappast tänkas, dvs. mandatet skall gå till "Sociala partiet". Man kan då möjligen efter förebild från de nuvarande reglerna fordra att en valsedel som upptar en symbol, som före valet registrerats hos RSV, som första namn skall uppta ett anmält namn för det parti vars symbol förekommer på valsedel. Om en sådan ordning skall samordnas med det nu gällande systemet blir registreringsför— farandet tungrott och dessutom kan det i efterhand uppkomma svåra tolkningsproblem, exempelvis om den använda symbolen inte är identisk med det etablerade partiets, utan endast snarlik.

En annan tänkbar situation är att den som vill missbruka systemet använder sig av helt utomstående symboler för att skänka det egna partiet legitimitet. Exempelvis kan det antas att Världsnaturfondens panda, skulle vara en attraktiv symbol.

Det mesta talar för att det i det nuvarande systemet, utan an— mälningsplikt för partier och med fri nomineringsrätt, inte går att åstadkomma en helt tillfredsställande lösning av de nämnda pro— blemen.

Slutligen kommer en ordning med symboler på valsedlarna att medföra problem av rent teknisk art, vilket främst hänger samman med valsedlarnas storlek. Den maskinella utrustning som finns för framställning av valsedlar och kuvert är anpassad till det nuvarande formatet och låter sig inte ändras utan betydande kostnader.

Redan i dag är det ofta så beträffande namnvalsedlar att utrymmet är knappt. Det går inte att nämnvärt minska det utrymme som i dag finns för partibeteckning, kandidatnamn, val- och valkretsbeteckning. Det innebär att det i vissa fall inte kommer att finnas tillräckligt utrymme för att trycka en partisymbol. Ytterligare en aspekt av teknisk natur är att symbolerna för att verka särskiljande bör tryckas i färg, vilket skulle öka kostnaderna för valsedelsframställningen.

Sammanfattningsvis anser kommittén att värdet av att förse valsedlar med partisymboler inte uppvägs av de risker för missbruk och de kostnader som en sådan ordning skulle medföra.

5.3.1. Kommitténs syn på frågans fortsatta behandling

Det har under slutskedet av kommitténs arbete meddelats att det träffats en överenskommelse mellan samtliga riksdagspartier att frågan om den fria nomineringsrätten skall behandlas av en parlamentariskt sammansatt beredning. Förslaget om att förse valsedlar med symboler har som framgått av vad som sagts ovan vissa beröringspunkter med den fria nomineringsrätten. Ytterligare en likhet är att det i vallagen inte finns något stadgande som uttryckligen förbjuder användningen av symboler eller någon bestämmelser som direkt medför att en valsedel med en symbol skall förklaras som ogiltig. Det bör dock observeras att en symbolförsedd valsedel under vissa omständigheter torde kunna komma att underkännas som avsiktligt märkt. I vallagen finns det inte någon skyldighet för RSV att tillhandahålla symbolförsedda valsedlar. Enligt kommitténs uppfattning kan frågan om symboler med fördel behandlas i samband med en översyn av den fria nomineringsrätten, framför allt med hänsyn till de likartade spörsmål som uppstår då det gäller att finna en ordning som förhindrar att systemet missbrukas.

6 Röstning i utlandet

6.1. Sammanfattning

Röstmottagning genom svenska utlandsmyndigheter sker idag i mycket stor omfattning. Enligt gällande praxis anordnas röst— mottagning utomlands på platser där det finns fler än ett tiotal svenska medborgare.

En särskild form av röstning är brevröstningen. Brevröst— ningen har enligt särskilda bestämmelser kunnat göras från två länder vid valen år 1991, nämligen Tyskland och Schweiz. Bakgrunden till detta är att dessa länder inte tillåtit att det där anordnas ordinär röstmottagning för val i andra länder. Vid brevröstning ställer väljaren i ordning sin röst och sänder den med vanlig post direkt till resp. valnämnd.

Kommittén föreslår inte att brevröstningen görs generell så att alla väljare som befinner sig utomlands skall kunna brevrösta. En viss utvidgning av brevröstningen föreslås dock. De väljare som befinner sig på ett fartyg skall enligt förslaget kunna brevrösta.

När det gäller formföreskrifterna vid brevröstningen föreslår kommittén att kravet på att väljaren skall bifoga sitt röstkort till brevrösten tas bort. Kravet på att brevrösten skall vara försedd med poststämpel som klart visar att rösten sänts från ett land där brevröstning är tillåten skall finnas kvar. Om rösten sänts från ett fartyg skall det på motsvarande sätt framgå av en stämpel och ett intyg av befälhavaren att brevrösten gjorts i ordning ombord på ett fartyg.

6.2. Gällande rätt

6.2.1. Röstmottagning genom utlandsmyndigheterna

För de väljare som vistas utomlands anordnas vid de allmänna valen röstmottagning på svenska beskickningar och konsulat. Regler om sådan röstmottagning finns i 10 kap. 7—11 55 vallagen.

Röstning sker hos de svenska utlandsmyndigheter som RSV be- stämmer efter samråd med Utrikesdepartementet. Röstmottagare är, enligt 10 kap. 10 & vallagen, chefen för utlandsmyndigheten eller den som han bestämmer.

Efter beslut av chefen för en röstmottagningsmyndighet utomlands kan särskild röstmottagning anordnas på orter där det finns ett större antal svenska medborgare men där röstmottagningsmyndighet saknas. Särskild röstmottagning kan således komma ifråga på svenska byggarbetsplatser, på avlägsna eller isolerade orter, orter med större turistkoncentration, kursorter, orter där svenska FN—bataljoner är stationerade etc.

Enligt vad som tillämpas f.n. krävs minst 10-15 röstberättigade personer för att särskild röstmottagning skall anordnas. Omständig— heterna i det enskilda fallet kan dock vara sådana att röstmottagning kan komma i fråga även för mindre grupper. Vid 1991 års val anordnades röstmottagning på omkring 300 platser. Av dessa var omkring 30 stycken särskilda röstmottagningsställen. I USA fanns möjlighet att rösta på 35 platser varav 8 stycken var särskilda röst- mottagningsställen. Som exempel kan nämnas att särskilt röstmottag— ningsställe inrättades i Svenska kyrkans lokaler i New York men också hos en privatperson i Greensboro.

Förfarandet vid röstning vid svenska utlandsmyndigheterna är i huvudsak detsamma som vid poströstning. Det krävs emellertid inte att väljaren har något röstkort. Han får lämna sin röst om han visar upp en giltig identitetshandling. I så fall skall röstmottagaren upprätta ett adresskort för väljaren, som i stället för röstkortet läggs i ytterku- vertet. Adresskortet upprättas med ledning av identitetshandlingen och den röstandes egna uppgifter. På adresskortet skall den röstandes namn, personnummer och senaste folkbokföringsort anges. Är väljaren upptagen i särskild röstlängd skall det också anges på adresskortet.

Genom den ändring av vallagen som riksdagen har beslutat den 1 december 1993 (prop. 1993/94:21, KU12, rskr. nr 45, SFS 1993: 1399) togs det obligatoriska kravet på att väljaren vid röstning hos en utlandsmyndighet alltid skall visa pass bort. Bakgrunden till denna ändring är att svenska medborgare som vistas i något av våra nordiska

grannländer ofta inte har pass. Kravet på pass medförde att denna kategori väljare inte kunde rösta.

Röstmottagningen får, liksom vid röstning på posten, vid ordinarie val börja tjugofyra dagar före valdagen och vid andra val tjugo dagar före valdagen. De mottagna rösterna sänds av utlandsmyndigheten till RSV. Röstmottagningen får pågå så länge att rösterna kan beräknas komma till RSV senast kl. 12.00 dagen före valdagen. Utlandsmyndig— heterna sänder rösterna till RSV med kurirpost. RSV distribuerar därefter rösterna till respektive valnämnd.

6.2.2. Röstning på fartyg

I 10 kap. 12—16 åå vallagen finns bestämmelser om röstning på fartyg. Där föreskrivs bl.a. följande.

Röstning kan anordnas på svenska fartyg i utrikes fart. RSV bestämmer inför varje val på vilka fartyg röstning skall äga rum. Rätt att rösta ombord har den som tillhör besättningen eller annan personal på fartyget eller är passagerare. Röstning på fartyg får börja tidigast den femtiofemte dagen före valdagen och pågå så länge att avgivna valsedlar kan beräknas vara RSV till handa senast kl. 12 dagen före valdagen. Vid andra val än ordinarie val får röstmottagningen börja tidigast den trettionde dagen före valdagen. Fartygets befälhavare be- stämmer när och var röstning äger rum. Befälhavaren, eller den han utser, är röstmottagare. Den som är röstmottagare har rätt till ersättning av Statsverket för nödvändiga utgifter för uppdragets fullgörande enligt normer som bestäms av RSV.

Förfarandet vid röstning på fartyg är i huvudsak detsamma som vid poströstning och röstning vid svenska utlandsmyndigheter. Precis som vid röstning vid en utlandsmyndighet krävs det inte att väljaren har ett röstkort. Han får rösta ändå om han kan visa sin sjöfartsbok eller annan giltig identitetshandling. I så fall upprättar röstmottagaren, på samma sätt som vid röstning vid utlandsmyndighet, ett adresskort, som i stället för röstkortet läggs i ytterkuvertet.

Fartygsröstning infördes år 1962 (prop. 1962z53, KU 9, rskr. 137). Bestämmelserna om förfarandet hade då i huvudsak samma innehåll som nu gällande rätt. Röstningen fick emellertid inte börja tidigare än den 30:e dagen före valdagen och kunde pågå längst t.o.m. valdagen. Röstningen skulle dock avslutas i så god tid att försändelserna med valkuvert kunde beräknas vara överståthållarämbetet till handa senast den fjärde dagen efter valdagen. Väljaren var skyldig att förete antingen röstkort eller sjöfartsbok för att få avge sin röst.

År 1982 ändrades perioden för fartygsröstning (prop. 1981/82z83, bet. 1981/82zKU83, rskr. 1981/82: 137). Röstningen fick börja tidigast den 45:e dagen före valdagen och skulle avslutas i sådan tid att valförsändelsema kunde beräknas vara centrala valmyndigheten till handa senast kl. 12 dagen före valdagen. Utsträckningen av tiden för röstning motiverades med att röstningsperioden började så sent att det i flera fall visat sig omöjligt att genomföra röstningen i sådan tid att rösterna kom fram till sarnmanräkningsmyndigheten i tid. Av samma skäl utsträcktes tiden för röstning till 55 dagar är 1988 (prop. 1987/88:22, 1987/88zKU32, rskr. 1987/88:182)

Kretsen av fartyg där röstning fick äga rum har också utvidgats. Från att tidigare ha gällt fartyg som kunde beräknas befinna sig utom riket under hela den period då röstning fick ske, kan röstning nu, efter beslut av RSV, anordnas på samtliga fartyg i utrikes fart. Därmed avses fartyg som någon gång under röstningsperioden lämnar svenskt territorialvatten under en inte alltför kort tid.

Fartygsröstningens genomförande och omfattning

Förberedelsearbetet inför fartygsröstningen inleds regelmässigt med att RSV kontaktar organisationerna för redare och ombordanställda i syfte att klarlägga vilka fartyg som under röstningsperioden kommer att gå i utrikes fart. Sedan organisationerna beretts tillfälle att yttra sig beslutar RSV på vilka fartyg röstning skall äga rum. En förteckning över dessa fartyg trycks och sänds tillsammans med valkuvert, valsedelsblanketter och övrigt valmateriel till fartygen. Detta sker i regel under juni månad. Som regel svarar respektive rederi för att valmaterielen sänds till fartygen. I enstaka fall har den dock, efter överenskommelse mellan RSV och redaren, genom RSV:s försorg skickats direkt till fartyget.

Vid 1973 års val anordnades röstning på 306 fartyg tillhörande 66 rederier och det avgavs 3 628 röster där. Av tab. 1 framgår dels antalet fartyg där röstmottagning anordnats de senast fyra valen, dels hur många röster som kommit in till RSV från dessa fartyg samt genomsnittligt antal röster per fartyg.

Tabell 1 År Fartyg Röster Röster/fartyg 1982 206 2025 9,83 1985 164 1 379 8,40 1988 142 (83)* 657 4,62 1991 133 (57)* 885 6,65

* inom parentes anges fartyg med 0 röster

Som bakgrund till de ovan redovisade uppgifterna kan nämnas att antalet fartygsanställda på svenska fartyg i fjärrfart under 1991 var 8 554 personer. I denna kategori ingår både svenska och utländska medborgare. Där ingår också de som är anställda på fartyg som visserligen går i fjärrfart men som trafikerar Nordsjön och Östersjön.

Antalet fartyg i den svenska handelsflottan har på senare tid sjunkit. År 1960 fanns i svenska handelsflottan 604 fartyg om minst 500 ton brutto. Motsvarande antal oktober 1993 var omkring 200 stycken. Av dessa går omkring 50 fartyg i fjärrfart utanför Östersjön och Nord— Sjon.

1978 ars Vallagskommitté behandlade fartygsröstningen 1 sitt delbe- tänkande Översyn av vallagen 1 (SOU 1978: 64). Till denna kommitté hade Svenska Sjöfolksförbundet lämnat följande beskrivning av förutsättningarna för röstningen.

En resa från hamn i norra Euro a till Arabiska viken och åter till Europa med tankfartyg tar sju- -atta veckor. Under denna tid kan man ta emot och avlämna post endast på destinationsorterna och ev. vid Kapstaden då fartyget passerar där. Under sådana förhållanden är risken stor att besättningen får avstå från att delta 1 valet, särskilt som hamntiden är så kort att man inte hinner förrätta valet medan man är kvar på den lats där valmaterielen förts ombord. Förbundet pekade på att det å, efter de senaste tre valtillfällena, mottagits påpekanden från medlemmar om att man inte kunnat delta 1 valet eller att valmaterielen kommit fartyget till handa så sent att det uppstått tvivel om försändelsen skulle nå centrala valmyndigheten inom föreskriven tid. Förbundet framhöll också att de långa resorna innebär att man på en del fartyg får mycket små tidsmarginaler för röstning om man skall hinna att i tid vidarebefordra avgivna valsedlar till RSV.

Förbundet föreslog en förlängning av röstningsperioden. Kommittén anslöt sig till detta förslag och föreslog i sin tur att röstningsperioden förlängdes från 45 till 55 dagar.

Idag har de som är anställda på svenska fartyg ett avlösningssystem där den anställde är ledig lika länge som han eller hon är ombord och där den längsta tiden ombord är fyra månader. Det vanligaste är att den anställde har en kortare tid ombord och det är sällan som en resa tar längre tid än tre veckor från hamn till hamn. Mot bakgrund av detta avlösningssystem kan man uppskatta att av totala antalet ombordanställda så är högst hälften ombord på fartyget vid en given tidpunkt.

Det finns också ett mindre antal ombordanställda som är anställda enligt ett s.k. internationaliseringsavtal. Detta innebär att en svensk medborgare kan vara anställd på ett fartyg som ägs av en svensk men som enligt särskilda regler inte är att betrakta som ett svensk fartyg. Den anställdes inkomster blir i dessa fall skattefria om han eller hon är ombord i minst 183 dagar under en löpande tolvmånadersperiod.

Bestämmelser i andra nordiska länder om röstning på fartyg

Liksom i Sverige innehåller valförfattningarna i våra nordiska grannländer bestämmelser som gör det möjligt för sjömän på fartyg i utrikes fart att delta i val genom att avlämna sina valsedlar vid förtidsröstning. Förfarandena vid röstning ombord är i sina huvuddrag desamma som på svenska fartyg. När det gäller röstningsperiodens längd finns det dock skillnader.

På danska fartyg som befinner sig utrikes kan röstning börja tre månader före valdagen. Sjömän på danska fartyg och deras familjer kan rösta på fartyget från dagen efter ett folketingsval. Denna röst gäller då nästa folketingsval.

På finska fartyg som befinner sig utomlands kan röstning äga rum fr.o.m. den artonde t.o.m. den åttonde dagen före valen under minst två dagar på de tider som befälhavaren bestämmer.

I norska val kan en sjöman rösta antingen innan han lämnar hemlandet eller ombord på fartyget när det befinner sig utrikes. Förhandsröstning kan ske tidigast den 1 juli valåret. Valet äger rum i september.

Riksskatteverkets synpunkter när det gäller fartygsröstningen

RSV har vid sin utvärdering av 1991 års val, PM 1992—08—27 Dnr 33 970 92/120, framhållit följande när det gäller fartygsröstningen.

Det har genom åren visat sig tämli en svårt att få fram en slutlig förteckning som kan ligga ti ] grun för RSV:s beslut om på vilka fartyg som röstmottagning skall anordnas. Farty b ter namn och/eller rederitillhöri het med inte alltför sällan ater ommande intervaller. Dessutom ar det många gånger visat sig svårt att få klartecken från rederierna att röstmottagning kan äga rum på fart gen. Principiellt kan det dessutom ifrågasättas om rederierna ska 1 ha möjlighet att försvåra för eller rent av hindra en väljande från att utöva sin rösträtt. Om den särskilda sjömansskatten avvecklas skulle ytterligare problem uppstå genom att RSV då inte skulle ha tillgång till något eget register över fartyg, som kan komma ifråga för beslut om röstmotta ning.

Omedelbart efter avslutande av de a lmänna valen, tas kontakter med rederierna m.fl. för att utröna vilka fartyg som skall förses med material för ett ev extra val till Riksdagen. Eftersom mycket få dagar står till buds efter ett beslut om extra val till dess att röstmottagningen å fartyg får inledas, måste RSV träffa avtal med varje rederi. Avta et innebär därmed att RSV direkt efter ett beslut om extra val kan bestämma vilka fartyg som får ha röstmottagnin .

Ovanstående rutiner är synnerligen omständliga samt förena e med stor tidsåtgång och höga kostnader. Inte heller finns det någon total säkerhet beträffande Vilka fartyg som bör förses med material för röåtmottagning. Dessutom är gruppen väljande mycket be-

ransa . g Det finns därför anlednin att ifrågasätta om inte en motsvarighet till brevröstning skulle pra tiskt, enkelt och billigt kunna ersätta röstmottagningen på fartyg i utrikes fart.

Brevröstningsmaterial för röstberättigade på fartyg skulle kunna skickas till rederierna, de ombordanställdas organisationer och, efter beställning, direkt till fartygskaptenen eller annan personal ombord.

6.2.3. Brevröstning Vem kan brevrösta

Sedan 1956 års val har någon röstmottagning inte kunnat genomföras hos de svenska utlandsmyndigheterna i Schweiz och sedan 1979 års val inte heller i Tyskland.

Sedan Tyskland accepterat att utländska medborgare deltar i val i sina hemländer genom att sända sina valsedlar till hemlandet med posten, s.k. brevröstning, beslöt riksdagen inför 1982 års val att som en försöksverksamhet införa brevröstning för de röstberättigade som vistades i Tyskland (prop. 1981/82:224). Inför 1985 års val infördes

motsvarande bestämmelser om en tidsbegränsad lag om brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland (prop. 1984/85:119). Också vid 1988 års val kunde brevröstning ske från Tyskland. Bestämmelserna om brevröstning gällde då inte enbart ordinarie val utan också om ett extra val eller omröstning skulle infalla under perioden fram till nästa ordinarie val. Inför 1991 års ordinarie val beslöt riksdagen att brevröstning skulle vara möjlig inte bara från Tyskland utan också från Schweiz. Bakgrunden till denna utvidgning var att Schweiz, som sedan år 1956 inte tillåtit att en utländsk medborgare utfört någon val— handling på schweiziskt territorium, beslutat tillåta brevröstning. Röstning vid svenska utlandsmyndigheter i Schweiz tillåts fortfarande inte.

Genom särskild lagstiftning [se de tidsbegränsade lagarna (1991: 189) och ( 1994: 1404) om brevröstning i Förbundsrepubliken Tyskland och i Schweiz] har det således föreskrivits att väljare som befinner sig i dessa stater skall kunna lämna sina röster genom brevröstning. 1991 års lag är tidsbegränsad och gäller till utgången av år 1994. Den har ersatts av en ny lag som gäller till utgången av år 1997. För att en väljare skall få brevrösta förutsätts inte att han eller hon finns i den särskilda röstlängden. Motsvarande gäller f.ö. den röstmottagning som sker genom de svenska utlandsmyndigheterna. - RSV skickade särskild information om brevröstningen, tillsammans med valmaterial för sådan röstning, till de väljare som fanns i den särskilda röstlängden med adress till Tyskland resprespektive Schweiz.

Tyskland har numera förklarat sig kunna tillåta röstmottagning vid svenska utlandsmyndigheter. En förutsättning för ett sådant tillstånd är att man från svensk sida ansöker om att få anordna röstmottagning minst sex månader före valet.

Formkrav för brevröstning

Regeringens förslag (prop. 1993/94:21, bet. 1993/94zKU12, rskr. 1993/94:45) att brevröstning skall vara möjlig för väljare som befinner sig i Tyskland eller i Schweiz vid 1994 års val och extra val till riksdagen eller folkomröstningar som infaller före år 1998 har godtagits av riksdagen.

För brevröstning gäller följande. Väljaren skall själv lägga in sin valsedel i ett innerkuvert. I närvaro av två vittnen skall han därefter lägga ner innerkuvertet i ett ytterkuvert och klistra igen detta. På ytterkuvertet skall väljaren, på heder och samvete, intyga att han har gjort på detta sätt och att försändelsen ställts i ordning i Tyskland respektive i Schweiz. Väljaren skall också på ytterkuvertet intyga att

han gjort i ordning brevrösten inom föreskriven tid. Han skall också ange sitt personnummer.

Vid ordinarie val eller folkomröstning får väljaren inte göra i ordning sin brevröst tidigare än tjugofyra dagar före valdagen. Sista dagen för att göra i ordning brevrösten är dagen före valdagen. Vid andra val får väljare göra i ordning rösten tidigast tjugo dagar före valdagen.

På ytterkuvertet skall två vittnen skriftligen intyga att väljaren själv har undertecknat försäkran och att de inte känner till något förhållande som strider mot de uppgifter som väljaren lämnat på ytterkuvertet. Vittnenas adress skall anges på ytterkuvertet. Vittnena skall ha fyllt arton år. Väljarens make eller barn eller makens barn får inte vara vittne inte heller väljarens sambo eller sambos barn.

Ytterkuverten skall sedan läggas i ett omslagskuvert tillsammans med väljarens röstkort. Omslagskuvertet skall också klistras igen. Det skall sändas som vanligt brev till valnänmden i den kommun där väljaren är upptagen i allmän röstlängd eller, om väljaren är upptagen i särskild röstlängd, till valnämnden i den kommun där den särskilda röstlängden skall finnas tillgänglig. Uppgift om rätt valnämnd finns på röstkortet.

När en brevröst kommer in till valnämnden skall nämnden anteckna detta i ett särskilt protokoll. Granskning och rösträkning av brevröster— na sker sedan vid valnämndens s.k. onsdagsräkning. Valnämnden skall vid sin granskning bl.a. kontrollera att omslagskuvertet har avlämnats för postbefordran i Tyskland eller i Schweiz. Denna kontroll sker med hjälp av poststämpeln på omslaget. Med hjälp av poststämpeln kontrolleras också att brevrösten inte har lämnats senare än dagen före valdagen.

Hur många brevröster underkänns

Vid 1985 års val röstade 2 235 väljare genom brevröstning från Tyskland, valet därpå 1 916 och vid 1991 års val röstade 2 966 väljare genom brevröstning från Tyskland och Schweiz. Trots de informa- tionsinsatser som görs från RSV är andelen underkända brevröster stor, 8 % år 1985, 13 % år 1988 och 12,2 % år 1991. De fel som förekommer är att röstkort saknas, att ytterkuvertet inte varit igenkli- strat och att datum på ytterkuvertet saknats eller varit felaktigt. (Enligt de regler som gällde vid dessa val skulle väljaren ange den dag då rösten gjorts i ordning på ytterkuvertet; se prop. 1993/94:21.) Det förekom också att det av poststämpleln inte gått att utläsa att brevrös- ten är avsänd i Tyskland respektive Schweiz eller att poststämpel saknas. I vissa fall har detta att göra med att brevrösterna inte skickats

med ordinarie post utan med kurirbefordran inom Utrikesdeparte— mentet, kurirpost. Samtliga dessa fel kan upptäckas först vid valnämn— dens granskning vid den s.k. onsdagsräkningen.

Valprövningsnämndens slutsats angående krav på poststämpling

Valprövningsnämnden behandlade i sitt beslut 1991-11—13, Dnr. 32- 1991 frågan om kravet på poststämpling av brevröster. Bakgrunden till ärendet var att 15 personer som tillhörde ambassadpersonalen i Bonn sänt sina brevröster med kurirpost till Sverige. Av omslagskuvertet till brevrösterna kom det därför inte att framgå att rösterna lämnats för postbefordran i Tyskland. Valprövningsnämnden uttalade i sitt beslut följande. "I lagen om brevröstning är liksom i vallagen noga reglerat hur röstningsförfarandet skall gå till, bl.a. i syfte att valnämnderna inte skall behöva ta ställning till om annat förfarande än det ut— tryckligen angivna kan godtas. Klagandena har inte lämnat sina brevröstningsförsändelser till postbefordran på det sätt som föreskrivs i lagen om brevröstning." Valprövningsnämnden lämnade över— klagandena utan bifall. Två av nämndens ledamöter var skiljaktiga och ville bifalla besvären.

Konstitutionsutskottets behandling av frågan om krav på post- stämpel

KU ansåg, å sin sida, i betänkandet 1992/93:KU6, att det inte är tillfredsställande att brevröster som sänds med utrikesförvaltningens kurirpost och som kommer valmyndigheterna tillhanda inom före— skriven tid inte kan godtas därför att det inte finns någon poststämpel, åsatt i brevröstninglandet, på respektive brevröst. Erforderliga uppgifter om avsändningsdag bör, enligt utskottet, kunna framgå av expeditionen av kurirposten. Det fanns därför enligt utskottets mening skäl att låta Vallagsutredningen se över de aktuella reglerna och lägga fram förslag tillämplig lösning. Sju ledamöter (alla s) reserverade sig mot utskottets majoritet och ansåg att de formella kraven för brevröst— ning måste vara utformade så att högsta möjliga säkerhet kan upprätthållas. Det kunde enligt minoriteten i utskottet, förutsättas att den centrala valmyndigheten och Utrikesdepartementet genom erforderlig information kan ge berörda svenska röstberättigade medborgare kännedom om brevröstningsreglerna.

6.3. Överväganden och förslag

6.3.1. Utgångspunkter

På grundval av de tilläggsdirektiv som lämnats (Dir. 1992z49) övervägde Vallagsutredningen frågan att underlätta för utlandssven— skarna att använda sig av den rösträtt som de i princip är tillerkända. De åtgärder som nämns i tilläggsdirektiven är att förenkla reglerna när det gäller att bli upptagen i den särskilda röstlängden eller att utvidga möjligheterna till brevröstning. I avsnitt 2 redovisas Vallagsutred- ningens förslag när det gäller den särskilda röstlängden. Där finns också denna kommittés överväganden när det gäller denna längd. Vallagsutredningens överväganden när det gäller brevröstningen redovisas här nedan. Den utredningen valde dock att inte föreslå någon utvidgning av denna form av röstning.

Frågan om röstning i utlandet och hur utlandssvenskarna skall tas upp i röstlängd hänger nära samman och bör därför behandlas i ett sannnanhang.

6.3.2. Bör brevröstningen göras generell Röstning på land

När det gäller en utvidgad brevröstning till lands anförde Vallagsut— redningen i sitt delbetänkande VAL Organisation Teknik Ekonomi (SOU 1992:108 s. 211 f) följande.

Som framgått ovan var bakgrunden till att man införde en möjlighet att brevrösta i Tyskland och Schweiz att det inte varit formellt möjligt att anordna röstmottagning vid de svenska utlandsmyndig— heterna där. För att göra det praktiskt möjligt för dem som vistas i dessa länder att rösta infördes möjligheten till brevröstnin .

I avsnitt 9 behandlas frågan om att förenkla reglerna ör den särskilda röstlängden. I utredningens tilläggsdirektiv sägs att ett annat sätt att förenkla för utlandssvenskarnas valdeltagande kan vara att utvidga möjligheterna för dem att använda sig av brevröstning.

Införande av brevröstning som en generell möjlighet skulle, som 1984 års Rösträttskorrunitté påpekade, innebära ytterligare ett förfarande som strider mot vart valsystems grundlä gande prin- ciper. För att denna möjlighet skall införas bör det innas mycket tungt vägande skäl till det. Skälet för att införa en generell möjlig- het till brevröstnin för alla svenskar i utlandet är att valdeltagandet för dem i hög gra skulle underlättas. Frågan om en mera generell möjlighet till brevröstning behandlades av 1984 års rösträttskom— mitté i huvudbetänkandet (SOU 1984:11) Rösträtt och medbor ar- skap. När det gäller möjligheterna till brevröstning fr öll

kommittén att det svenska valsystemets två grundprinciper, nämligen att röstnin skall ske vid personlig inställelse inför valförrättaren i det va distrikt där väljaren är u pförd i röstlängden och att väljaren s'älv skall lämna sin valsedel till valförrättaren eller röstmottagaren. essa principer hänger samman med de höga krav på tillförlitlighet som ställs på valförfarandet. Vad det han lar om är att det måste finnas garantier för att valen sker under former som t ggar valhemligheten. ,

ommittén konstaterar att det samtidi t har ansetts angeläget att alla kategorier av röstberättigade skall å praktiska möjligheter att delta i val. Ett antal avsteg har därför gjorts från de två grundprin— ciperna. Väljare kan rösta på posten, hos utlandsmyndighet eller på fartyg. I samtli a dessa all krävs att röstningen enomförs på sådant sätt att va hemligheten garanteras. Väljaren ska 1 också lämna valsedeln till en särskilt utsedd röstmotta are. Undantag från kravet på personlig inställelse finns när det gå ler röstning genom valse- delsförsändelse. När det gäller den brevröstning som har anordnats från Tyskland och Schweiz ställs, av naturliga skäl, inte något krav på personlig inställelse inför en röstmottagare.

Kommittén konstaterade att erfarenheterna av brevröstningen utvisade att det inte är något större administrativt problem att hantera brevrösterna. Kommittén ansåg dock att andelen underkända röster var stor.

När det gäller frågan om möjligheterna till brevröstning nu bör utökas så kan, som redan 1984 års rösträttskommitté konstaterade, framhållas att administrationen av brevröster inte innebär några egentliga administrativa problem. Vad som förorsakat vissa problem är kravet på att brevrösterna måste vara poststärnplade i respektive land; om försändelsen är poststämplad i Sverige eller saknar poststämpel utgör det grund för att underkänna rösten.

Brevröstnin innebär emellertid vissa principiella problem. För att ett berättigat rav på skydd för väljarnas val emlighet skall kunna upprätthållas uppställs Vissa forrnkrav när det gäller hur en brevröst s all få anordnas. Motsvarande krav ställs f.ö. beträffande valse— delsförsändelser. Formella krav innebär emellertid alltid en risk för att en röst slutligen blir underkänd. Trots att RSV inför varje val där brevröstning har förekommit sänt särskilt informationsmaterial direkt till de berörda väljarna har andelen underkända brevröster inte minskat i någon nämnvärd mån. Trots dessa omfattande in- formationsinsatser är, som framgått ovan, andelen underkända röster fortfarande oacceptabelt hög. De fel som ofta förekommer är att röstkort saknas, att ytterkuvertet inte varit igenklistrat eller att datum saknas på ytterkuvertet.

Ett system där utlandssvenskarna tas u p i röstlängd, mot bakgrund av de uppgifter som finns i folkbokföringssystemet, skulle leda till att det inte längre blir möjligt att sända röstkort till dem som finns i röstlängden. Det blir då inte heller möjligt att skicka denna typ av information direkt till väljarna. Informationen får i stället lämnas på motsvarande sätt som övrig information om röst- mottagning m.m. Aven om de formella kraven mlicililkas upp något kommer risken för att ett stort antal brevröster s lle komma att underkännas att finnas kvar. Detta hänger samman med att väljaren när det gäller brevröstning inte blir uppmärksammad å eventuella formella fel innan han sänder iväg sin brevröst, vil et han hade blivit vid en normal röstmottagning.

Ett annat problem hänger samman med säkerheten i den in— ternationella postgången. En generell möjli het att brevrösta från alla delar av världen skulle leda till att ris en ökar för att vissa röster förkommer i osthanteringen. Båda dessa problem kan således leda till att så erheten i valförfarandet blir sämre. Denna konsekvens skall vägas mot de fördelar som en generell brevröst- ning innebär för svenskar i utlandet.

Vid 1991 års val anordnades röstmottagning vid ett stort antal utlandsmyndigheter. Som framgått ovan intar utlandsmyndigheterna en mycket generös attityd när det gäller att anordna särskild röst- motta nin . Trots dessa generösa re ler finns det ett antal utlands- svens ar, anske särskilt i de inre de arna av USA, som bor mycket långt från närmaste röstmottagningsställe. Avstånden kan i vissa fall vara mer än 50 mil. För dessa utlandssvenskar blir det dyrt eller till och med praktiskt omöjligt att utöva sin rösträtt. Med hänsyn till den praxis som tillämpas när det gäller att anordna röstmottagning i utlandet torde antalet väljare som utesluts från mö'ligheten att rösta vara relativt litet. Från denna rupp utlandssvens ar finns det dock ett starkt intresse att få möjlig et att brevrösta.

Detta intresse bör sättas i relation till de krav man bör ställa på valförfarandet. Man måste ställa höga krav på säkerhet. Man kan då inte acceptera att en stor andel av väljarnas röster kommer bort eller att de riskerar att bli underkända av formella skäl. Det bör här vara ett grundläggande krav att varje röst som avgivits så långt som möjligt skall ligga till grund för det slutliga valresultatet. Den väljare som lämnat en röst skall helt enkelt kunna utgå ifrån att hans röst kommer att räknas. Mot bakgrund av att några information— sinsatser direkt till dessa väljare inte kommer att vara möjlig och med hänsyn till de erfarenheter som finns när det gäller brevröst— ning torde man kunna ut å ifrån att en stor del av brevrösterna riskerar att underkännas. om vi kommer att utveckla nedan anser vi nämligen inte att man bör slopa samtliga forrnföreskrifter när det gäller brevröstning.

Mot en generell möjlighet att brevrösta kan resas inte bara principiella invändningar. Det kan finns också invändningar av mera praktisk natur.

Antalet brevröster kommer att öka. För att det preliminära val- resultatet som tas fram under valnatten skall ligga så nära det slutliga resultatet som möjligt bör man överväga att brevrösterna skall granskas och räknas i vallokalerna och inte, som nu är fallet, vid valnämndens onsdagsräkning. Att lägga denna up gift på valförrättarna under valdagen förefaller vara mindre lämp igt. Det skulle kräva att valförrättarna utbildades för att göra denna gransk- ning samtidigt som det vid ett stort antal valdistrikt bara kommer att örekomma ett litet antal brevröster.

På grund av dessa skäl ställer vi oss mycket tveksamma till att införa en generell möjlighet för utlandssvenskar att brevrösta. Vår inställning till en generell brevröstning i utlandet har emellertid också att göra med vår syn på valhandlingen. Som vi tidigare Ijäipekat är det för valets tillförlitlighet väsentligt att arrangemangen ing röstningen är sådana att väl'arens valhemlighet garanteras. Detta gäller både att väljaren skall eredas möjlighet att, utan insyn av annan, ställa i ordning sin valsedel och den fortsatta hanteringen av väljarens röst. Vittneskravet vid brevröstning är avsedd för att så långt som möjligt upprätthålla kravet på valhemlighet vid denna

typ av röstning. Samma garantier som vid en normal röstmottagning kan däremot inte lämnas. Om man accepterar att utlandssvenskar generellt kan få rösta genom brevröstning av det enda skälet att denna form av röstning framstår som smidig och enkel för väljaren måste man samtidigt ställa sig frågan varför inte motsvarande sätt att rösta skulle kunna accepteras vid röstning inom landet. Skälet till detta är att man med en sadan röstning inte kan garantera väljarens Kalhemlighet och att man då inte kan upprätthålla valens tillförlitlig- et.

Som nämnts föreslog Vallagsutredningen inte någon generell möjlighet att brevrösta från utlandet. Men utredningen konstaterade att om det i något land inte finns någon formell möjlighet att anordna ordinär röstmottagning genom de svenska utlandsmyndigheterna så måste man godta brevröstning för att de väljare som finns i ett sådant land över- huvud taget skall kunna rösta.

Eftersom något alternativ till brevröstning inte finns för dem som befinner sig i Schweiz ansåg utredningen att man kan godta brevröst— ning för dem. Mot bakgrund av Tysklands förändrade inställning till röstmottagning vid de svenska utlandsmyndigheterna ansåg utred- ningen att traditionell röstmottagning kommer att kunna anordnas där vid ordinarie val. Utredningen föreslog därför att brevröstning från väljare som befinner sig i Tyskland slopas. Den nya lagen om brevröstning, SFS 1993:1404, gäller både Tyskland och Schweiz (prop. 1993/94:21). Enligt lagen skall brevröstning kunna genomföras både i Schweiz och i Tyskland vid alla val som hålls fram till utgången av år 1997. Man torde emellertid utgå ifrån att man vid de ordinarie valen år 1994, mot bakgrund av Tysklands ändrade inställning, kommer att ansöka om att få anordna röstmottagning vid de svenska utlandsmyndigheterna där. Om en sådan röstmottagning anordnas vid dessa val bör brevröstning inte tillåtas dessutom. Detta bör framgå av lagtexten.

Som Vallagsutredningen anförde strider brevröstning mot vårt valförfarandes grundläggande principer när det gäller möjligheten att garantera väljarens valhemlighet men också när det gäller valförfaran- dets tillförlitlighet och säkerhet. När det gäller tillförlitligheten kan brevröstningen ifrågasättas framför allt på grund av att en hög andel brevröster underkänns och när det gäller säkerheten så måste man räkna med att en generell möjlighet att brevrösta skulle innebära en ökad risk för att röster försvinner i postgången i vissa andra länder.

Fördelen med brevröstning är att det framstår som enkelt för den enskilde väljaren att ställa i ordning sin brevröst och sända iväg den till valmyndigheten. Administrationen av brevrösterna torde inte heller innebära några problem även om antalet brevröster skulle öka, tvärt om så framstår brevröstning också för de valadministrativa myndig-

heterna som ett billigt, smidigt och enkelt alternativ till vanlig röst- mottagning.

Liksom Vallagsutredningen ställer sig kommittén ändå tveksam till att utan starka skäl göra avsteg från det grundläggande skyddet för valhemligheten som ligger i att väljaren vid personlig inställelse skall lämna sin röst till en valförrättare eller en särskilt utsedd röstmottaga- re. Ett sådant skäl är att väljaren inte annars kan rösta, något som ju är fallet om ett visst land inte tillåter vanlig röstmottagning. Ett annat sådant skäl kan emellertid vara om det med hänsyn till stora praktiska eller administrativa problem ställer sig alltför omständligt och dyrt att anordna röstmottagning.

Den tveksamhet som kommittén känner hänger inte bara ihop med att kommittén inte vill föreslå några avsteg från kravet på personlig inställelse. Från detta krav finns redan undantag i form av budröst- ning. Den hänger också samman med de brister i säkerheten som finns vid brevröstning framförallt när det gäller risken för att väljarens röst blir underkänd.

För att så långt möjligt tillgodose kravet på att skydda väljarens valhemlighet och att väljaren röstar av fri vilja finns det vid brevröst- ning vissa formkrav som skall uppfyllas. Som Vallagsutredningen konstaterade innebär formella krav alltid en risk för att väljaren missar att uppfylla något sådant krav och att brevrösten därför blir under- känd. Andelen underkända brevröster vid 1991 års val var 12,2 %. Men andelen underkända röster vid brevröstning behöver inte vara så hög. Inför sametingsvalet den 16 maj 1993 genomfördes en stor del av röstningen genom brevröstning. För att tas upp i röstlängden för valet förutsattes en personlig anmälan. Samtliga röstberättigade personer fick allt valmaterial och information om hur brevröstningen skulle gå till skickade till sig. Föreskrifterna för brevröstningen motsvarade i stort sett de föreskrifter som gäller för brevröstning i Tyskland och Schweiz. Totalt brevröstade 2 625 väljare. Av brevrös- terna underkändes 48 stycken, varav 24 för att väljarens underskrift saknades och 14 för att valsedeln lagts direkt i ytterkuvert utan innerkuvert. Andelen underkända brevröster var 1,8% vilket får betraktas som en mycket låg andel. Denna låga andel underkända brevröster kan i viss mån hänga samman med att valmyndigheten inför det valet genomförde en bred informationsinsats mot väljarna om valet via TV och annonser i tidningarna. Den valtekniska informationen som röstkort, valmaterial och information i övrigt som väljarna fick var dock inte mer omfattande än den som sänts till utlandssvenskar i Tyskland och i Schweiz.

I avsnitt 2 föreslår kommittén att utlandssvenskar skall tas upp i röstlängd automatiskt. En utlandssvensk som anmäler sin adress i utlandet skall få ett riöstkort och skulle då också kunna få information

om t.ex. brevröstning. Men det är inte bara utlandssvenskar som skulle kunna brevrösta, även andra svenskar som vistas mer tillfälligt utomlands skulle i så fall omfattas. Det skulle därför inte att vara möjligt att distribuera information direkt till alla väljare. Andelen underkända brevröster skulle mot denna bakgrund inte kunna bli så låg som vid sametingsvalet. Andelen skulle sannolikt komma att ligga kvar på minst samma nivå som vid valen år 1991 , en nivå som måste betraktas som oacceptabelt hög. Om formkravet när det gäller röstkort tas bort kan dock detta i sin tur leda till risken för en röst skall under— kännas sjunker något. Se om detta i avsnitt 6.3.3.

Som Vallagsutredningen konstaterade är det, i de länder där röst— mottagning är möjlig, framför allt väljare som bor på orter som ligger långt ifrån ett röstmottagningsställe som har ett starkt intresse av att få möjlighet att brevrösta; det kan bli både dyrt och tidsödande för dem att rösta vid ett röstmottagningsställe. En lösning skulle kunna vara att i stället lämna det åt den enskilde väljaren att avgöra om han skall brevrösta eller rösta vid ett röstmottagningsställe i landet och att tillåta båda systemen parallellt (i ett visst eller vissa länder). En sådan lösning vill kommittén inte föreslå. Det skulle innebära problem för valnämnderna att avgöra om väljaren i det enskilda fallet verkligen har rätt att brevrösta. Det kan också vara svårt att informera väljarna om vilka som har denna möjlighet. Vidare kan väljaren känna osäkerhet om vad som egentligen gäller. Ett argument som förts fram är också att brevröstning skulle kunna öppna möjligheter för att någon skulle brevrösta för en avliden som finns i röstlängden. Denna risk skulle inte finnas om personlig inställelse, med krav på legitimation, hos en röstmottagare också i fortsättningen skall vara huvudregel. Detta argument torde, mot bakgrund av de krav på bevittning av brevrösten som finns inte vara så starkt.

Några administrativa problem att anordna röstmottagning finns inte när det gäller de länder där röstmottagning anordnas idag. Kommittén anser därför inte att man bör göra något avsteg från det normala röstningsförfarandet för att på så sätt kunna tillgodose ett relativt litet antal röstande. Kommittén vill därför inte ställa sig bakom en utvidgning av möjligheterna att brevrösta till länder där ordinär röstmottagning är möjlig.

Röstning till sjöss

RSV har mot bakgrund av de administrativa svårigheterna och de höga kostnaderna som röstmottagningen på svenska fartyg i utrikes fart medför ifrågasatt om inte en motsvarighet till brevröstning skulle praktiskt, enkelt och billigt kunna ersätta denna röstmottagning.

Antalet ombordanställda som vid varje tidpunkt befinner sig på fartyg i fjärrfart utanför Östersjön eller Nordsjön kan, mot bakgrund av sjöfartens avlösningssystem, uppskattas till omkring 4.000. Samtliga är dock inte röstberättigade i svenska val. Hur många av dem som är röstberättigade och befinner sig ute på fartyg under hela den tid då röstmottagningen pågår i Sverige har inte gått att ta fram.

Ett av de problem som finns med fartygsröstningen är att det på grund av att fartyg byter ägare eller nationalitet relativt ofta blir svårt att få fram en slutlig förteckning över de fartyg där röstning skall anordnas. Regeringens förslag om permanent rederistöd (prop.1993- /94:69) torde leda till mindre turbulens när det gäller in— och utflagg— ningen av fartyg. Erfarenhetsmässigt så kommer de administrativa problem som namn- och ägarbyte ändå att kvarstå.

Kommittén har tidigare uttalat att ett särskilt skäl för att utvidga möjligheterna brevröstning kan vara att ordinarie röstmottagning pga. praktiska och administrativa problem ställer sig alltför kostsamt att anordna. Sådana skäl finns, enligt kommitténs uppfattning, när det gäller fartygsröstningen. Kommittén föreslår därför att fartygs- röstningen ersätts med en möjlighet för dessa väljare att brevrösta. Den väljarkategori det är fråga om är de ombordanställda eller andra personer som befinner sig på fartyg i fjärrfart utanför Östersjön eller Nordsjön och som inte kan rösta på posten i Sverige eller vid röst- mottagning som anordnas av svensk utlandsmyndighet.

6.3.3. Bör reglerna för brevröstning förenklas

När det gäller frågan om förenkling av reglerna för brevröstning an- förde Vallagsutredningen i sitt betänkande VAL Organisation Teknik Ekonomi (SOU 1992:108) följande.

Andelen underkända brevröster hänger, som tidigare påpekats, samman med de formella krav som ulppställs vid anordnandet av dessa röster. Kravet på att röstkort s all bifogas infördes för att skapa tillfredsställande garantier för väljarens identitet och för att försändelsen skall ha lämnats med hans vilja (prop. 1981/82:224 s. 11). Med den ordning som vi föreslår när det gäller den särskilda röstlängden kommer något röstkort inte att automatiskt kunna skickas ut till väljare som finns i utlandet. Kravet på att röstkortet skall bifogas brevrösten skall dock behållas. Skälet till detta är att det vid brevröstning inte finns något annat sätt att kontrollera att väljaren är den han utger sig för att vara. Detta innebär att den som vil brevrösta från Schweiz måste beställa ett röstkort. Detta kan givetvis uppfattas som en olägenhet för Väljaren. Denna olägenhet an dock minimeras genom lärn lig information efter samråd mellan RSV och berörd utlandsmyndigil

_ . _ et, som ju enligt vårt förslag endast finns 1 Schweiz.

Frågan är om man kan lätta på något annat av dessa krav för att därigenom minska risken för underkännande.

De föreskrifter som finns när det gäller brevröster överensstäm- mer i stort med var som gäller för röstnin med valsedelsför- sändelse. Väljaren skall själv lägga ner valse el i innerkuvert och han skall i närvaro av två vittnen lägga ner innerkuvertet i ett särskilt ytterkuvert för brevröstning. Ytterkuvertet skall klistras igen. På ytterkuvertet skall väljaren intyga på heder och samvete att röstningen tgått till på detta sätt och att försändelsen gjorts i ordning i det land rån vilket det är tillåtet att brevrösta, Vid 1991 års val Tyskland och Schweiz. Han skall också anteckna sitt personnummer och den dag som försändelsen ställts i ordning.

Vittnena skall skriftligen intyga att väljaren själv skrivit på för— sändelsen och att de inte känner till nå ot förhållande som strider mot de u pgifter som väljaren lämnat. tterkuvertet skall läggas i ett särski t kuvert, omslag, som tillhandahålls av RSV.

När det gäller formföreskrifterna för brevröstning bör man så långt möjligt ha samma regler som när det gäller röstning med valsedelsförsändelse. Som tidigare nämnts är Vittneskravet vid brevröstning avsett för att så långt som möjligt upprätthålla kravet på valhemlighet vid denna typ av röstning. Motsvarande krav finns när det gäller röstning med valsedelsförsändelse. Vittnena kan sägas i detta moment ersätta valförrättare eller röstmottagare. Med hänsyn till kravet på tillförlitlighet bör man inte ta bort denna föreskrift.

Kravet på att ytterkuvertet skall vara igenklistrat hänger samman med att väljarens valhemlighet skall kunna garanteras iden fortsatta hanteringen av försändelsen. Inte heller detta krav bör tas bort.

I fråga om kravet på datumangivelse på ytterkuvertet så skall detta ses mot bakgrund av att brevröst bara får ställas i ordning under en viss tidsperiod. Vid ordinarie val till riksdagen är tidsgränsen 24 dagar före valdagen och vid andra val 20 dagar före denna dag. Brevröst får inte vara iordningställd senare än dagen före valdagen. I 2 & brevröstningslagen sägs att brevröst skall anses vara avgiven den dag då den är poststäm lad.

I överensstämmelse med vad vi föres agit beträffande röstning med valsedelsförsändelse så bör väljaren på ytterkuvertet kunna intyga att han har ställt i ordning brevrösten inom den angivna tiden. Genom denna ändring kan man i vart fall u pnå en viss sänkning av andelen underkända brevröster framför al t i de fall där väljaren av misstag skrivit fel datum.

Eftersom brevröstning skall vara möjlig för alla dem som befinner sig på fartyg i fjärrfart kan man inte upprätthålla kravet på att väljaren skall bifoga sitt röstkort vid brevröstningen. Vallagsutredningen hade den uppfattningen att röstkortet här har betydelse både för att säkerställa väljarens identitet och för att han eller hon röstar av fri vilja. Kommittén delar för sin del inte denna uppfattning utan anser att kravet på att två vittnen intygar att väljaren själv skrivit på valförsän- delsen med tillräcklig grad av säkerhet i vart fall kan anses säkerställa väljarens identitet. Kravet på att röstkortet skall bifogas kan därför avskaffas.

När det gäller kravet på att brevrösten skall ha en poststämpel så är det kravet uppställt för att valnämnden vid sin granskning av en brevröst skall kunna avgöra att väljaren tillhör den kategori väljare som får använda sig av brevröstning. Eftersom brevröstning är ett sätt att rösta som innebär ett undantag från det normala sättet att rösta måste valmyndigheterna kunna kontrollera att villkoren för detta undantag är uppfyllt. En kontroll av poststämpeln är ett enkelt sätt att göra detta. Enligt vad kommittén föreslår ovan skall personer som befinner sig på fartyg i fjärrfart också kunna använda sig av brevröst- ning. I dessa fall bör det krävas att brevrösten förses med en stämpel ombord på fartyget. Denna stämpel bör bekräftas av fartygets befälhavare med en underskrift. På så sätt blir det enkelt att kontrolle— ra att rösten ställts i ordning på ett fartyg. Vad som däremot blir svårare att kontrollera är om rösten ställts i ordning på ett fartyg som går i Nordsjön eller Östersjön. Denna osäkerhet får man emellertid acceptera.

Brevröster som saknar poststämpel

Skall det göras ett undantag när det gäller krav på poststämpel eller annan stämpel när det gäller brevröster som befordrats med kurirpost? Konstitutionsutskottet har i sitt betänkande 1992/93zKU6 ansett att erforderliga uppgifter om avsändningsdag bör kunna framgå av ex- peditionen av kurirposten.

När det gäller kurirpost gäller följande. Varje kuvert som sänds med kurirbefordran numreras och förtecknas i en kurirförteckning. Denna förteckning sänds i original tillsammans med posten till Utrikesdepartementet. På respektive kuvert finns ingen stämpel eller officiell anteckning som visar att kuvertet sänts med kurirpost. Det nummer som kuvertet har skrivs dit för hand. Beträffande en brevröst som sänts på detta sätt och som kommer till valnämnden för gransk- ning i detta skick kan valnämnden inte säkerställa att väljaren tillhör den kategori som får brevrösta. Att ålägga valnämnden att särskilt utreda om rösten ställts i ordning i rätt land eller i rätt tid i dessa fall är inte rimligt. Kommittén vill därför inte föreslå någon särskild bestämmelse för dessa fall. - Enligt vad som inhämtats från Utrikes— departementet så kommer särskild information om de formella kraven för brevröstning att särskilt tillställas berörda utrikesmyndigheter inför nästa val.

Vart skall brevrösterna skickas

Enligt de bestämmelser som gäller f.n. skall väljaren sända sin brevröst med post direkt till valnämnden i den kommun där han finns upptagen i röstlängden. Om kravet på röstkort tas bort kan inte väljaren säkert se vilket valdistrikt som han tillhör och till vilken kommun rösten skall sändas. Brevrösterna bör, liksom andra utlands- röster, i stället sändas till RSV och distribueras därifrån till respektive valnämnd. Denna ändring kräver att väljaren skriver sitt personnum— mer utanpå omslagskuvertet för brevröst. I annat fall kan någon sortering av rösterna inte göras av RSV utan att kuverten öppnas.

Vilken lag skall reglera brevröstningen på fartyg

De nuvarande reglerna om brevröstning finns i en särskild lag som är tidsbegränsad. Den möjlighet att brevrösta på fartyg som kommittén nu föreslår bör också den gälla under viss tid. En utvärdering av reglerna om brevröstning på fartyg bör genomföras direkt efter att de tillämpats. De bör därför inte föras in i vallagen utan bör regleras i samma lag som reglerar brevröstning till lands.

7 Identitetskontroll vid röstning i vallokal

7.1. Sammanfattning

I detta avsnitt tar kommittén upp frågan om det skall införas ett obligatoriskt krav på att väljarna skall legitimera sig när de röstar i sin vallokal. Något sådant krav finns det f.n. inte. Vid röstning på posten eller vid utlandsmyndighet är det däremot obligatoriskt att en väljare legitimerar sig om de inte är kända för röstmottagaren. Korrunittén anser inte att motsvarande regel nu bör införas vid röstning i vallokal. Med en sådan regel skulle man kunna riskera att vissa av de väljare som saknar legitima- tion inte kan delta i val.

7.2. Gällande rätt 7 .2.1 Röstning i vallokal

Enligt 8 kap. 3 & vallagen bör väljaren vid personlig röstning i vallokalen medföra sitt röstkort. Av röstkortet framgår om väljaren kommit till rätt vallokal och i vilka val han är röstberättigad. Väljaren visar upp sitt röstkort och får då ett valkuvert för varje val han får delta i. När han har ställt i ordning sina valkuvert skall han överlämna dessa till den valförrättare som är ordförande. Om ordföranden begär det skall väljaren uppge sitt fullständiga namn, födelsetid och hemvist inom valdistriktet, eller om han är upptagen i den särskilda röstläng— den, hemvistet i den ort där han senast var folkbokförd. Utgångs- punkten är att man skall godta de uppgifter som väljaren lämnar. Dessa uppgifter kan i viss utsträckning kontrolleras mot uppgifterna i röstlängden.

I de anvisningar om valförrättningen som RSV utfärdat inför valen år 1991 (RSV 751-10 Utg 3) sägs, att om väljaren inte har röstkort så

bör han tillfrågas om fullständigt namn och personnummer. Dessa uppgifter bör röstmottagaren kontrollera mot uppgifterna i röstläng— den. Enligt dessa anvisningar bör, om osäkerhet råder om identiteten, väljaren kunna visa legitimation.

Att bereda sig eller annan tillfälle att rösta genom att uppträda under falskt namn eller att rösta i flera valdistrikt kan enligt 17 kap. 8 & brottsbalken vara straffbart som otillbörligt verkande vid röstning.

7.2.2. Röstning på postkontor

Vid röstning på postkontor skall väljaren enligt 10 kap. 4 & vallagen alltid medföra sitt röstkort. Detta har att göra med att den avgivna rösten skall kunna sändas till valnämnden i den konnnun där väljaren är upptagen i röstlängd för att rösten i sin tur skall kunna finnas med i den preliminära rösträkningen på valdagen. Väljare som inte är känd för röstmottagaren skall legitimera sig. Gör han inte det får han inte rösta. Utgångspunkten här är således att väljaren kan undgå att visa legitimation endast om han är känd. När det gäller vilken typ av legitimation som kan användas så finns det inte några särskilda bestämmelser om detta i vallagen. Normalt sett godtas samma typ av legitimationshandlingar som vid vanliga postärenden.

7.2.3. Röstning hos utlandsmyndighet

Vid röstning hos utlandsmyndighet bör, liksom vid röstning i vallokal, väljaren ha med sig sitt röstkort. Om han inte har det skall röst— mottagaren med ledning av giltig identitetshandling och de uppgifter väljaren lämnar upprätta ett adresskort. Utlandsrösterna sänds till RSV som sedan, med ledning av uppgifterna på adresskortet, distribuerar dem till respektive valnämnd. Väljare som inte är känd för röst- mottagaren skall kunna legitimera sig. Kan han inte det får han inte rösta.

7.2.4. Röstning på fartyg

I fråga om röstning på fartyg gäller samma regler som vid röstning hos utlandsmyndighet med det undantaget att väljaren kan legitimera sig med sjöfartsbok liksom annan legitimation. Liksom vid röstning hos utlandsmyndighet skall röstmottagaren upprätta ett adresskort för

väljaren om han inte har något röstkort med sig. Detta skall ske med ledning av identitetshandlingen och de uppgifter som väljaren lämnar.

7.3. Reglerna för identitetskontroll vid röstning i vallokal i vissa andra länder

I Danmark skall väljaren innan han röstar lämna sitt "valjkort" vilket motsvarar röstkort. Reglerna om identitetskontroll motsvarar de regler som gäller här i landet vid röstning i vallokal. Så skall väljaren på förfrågan uppge sitt namn, hemvist och födelsedata. Om det finns tvivelsmål om väljarens identitet skall detta tvivel undanröjas; väljaren kan då avkrävas legitimation, 7 kap. 47 & Lov om valg til Folketinget nr. 271 af 13 maj 1987. I Norge, Finland och Schweiz finns motsva- rande bestämmelser vid röstning i vallokalen. I Nederländerna skall väljaren lämna sitt röstkort till ordföranden bland valförrättarna innan han får ut sin valsedel. Alla val sker genom markeringar på en valsedel. - Det finns inget krav på att väljaren skall legitimera sig men han kan avkrävas legitimation.

I Belgien, där väljarna har röstplikt, avkrävs väljarna legitimation innan de får rösta. Röstplikten innebär att den väljare som inte röstar kan dömas till böter. I Frankrike måste väljaren förete sitt röstkort och legitimera sig innan han får rösta i vallokalen.

Systemet i flertalet stater i USA bygger på att den som vill utnyttja sin rösträtt måste registrera sig. I det nya system som staden New York skall ta i bruk under slutet av 1990-talet kommer väljarens namnteckning vid registreringen att optiskt föras över till röstlängden. Innan väljaren får rösta i vallokalen skall han signera röstlängden vid sitt namn. Tanken är att valförrättarna då skall kunna jämföra namn— teckningarna. För att valförrättarna skall kunna fastställa identiteten hos väljaren förekommer det i vissa andra delstater i USA att väljarens hårfärg, ögonfärg och kroppslängd antecknas i röstlängden mot bakgrund av de uppgifter som tas fram vid registreringen.

I Storbritannien får röstmottagaren endast ställa frågor om väljarens namn och om denna tidigare har röstat i samma val. Det uppställs inget legitimationskrav och den röstande behöver över huvud taget inte uppvisa någon dokumentation beträffande sin identitet. Att uppge någon annans namn vid röstningen är straffbart. Straffet för "imperso- nating " är upp till 2 års fängelse eller obegränsade böter. Påföljden för en person som röstar två gånger i samma val är böter upp till £ 2 000.

7.4. Skall reglerna om identitetskontroll vid röstning i vallokal ändras

7.4.1. Konstitutionsutskottets behandling av frågan

I motionen 1991/92zK719 (nyd) föreslogs att denna utredning får i uppdrag att se över frågan om identitetskontroll vid röstning i vallokal. Enligt motionären innebär de nuvarande reglerna för röstavgivning i vallokal att kraven där är lägre än vid röstning på posten eller vid utlandsmyndighet. Det finns möjlighet för en obehörig att utöva annans rösträtt. Denna risk är enligt motionären större i stora valdistrikt än i små. De nuvarande reglerna speglar en gången tid med stor personkännedom. Enligt motionären kan en förslagen person som känner till att en väljare inte avser att rösta på valdagen, ta reda på dennes persondata och bege sig till vallokalen och där lämna en röst under förebärande av dennes namn. Om den rätte väljaren t.ex. poströstat före valdagen kan hans lagliga röst komma att bli bort— kastad.

Konstitutionsutskottet uttalade i bet. 1992/93zKU6 (s. 16) följande. Enligt utskottet är det av stor vikt att föreskrifter rörande röstning i vallokal är utformade så att alla kan utöva sin rösträtt. Att införa krav på att identitetshandling måste uppvisas kan enligt utskottet leda till att väljare avstår från att rösta. Nuvarande föreskrifter ger enligt utskottets mening tillräcklig säkerhet mot missbruk. - Utskottet avstyrkte motionen.

7.4.2. RSV:s synpunkter

RSV redovisar i sin PM 1989-06-16 Erfarenheter m.m. från 1988 års allmänna val, att det har förekommit uppgifter om dels att personer i vallokal röstat i andra personers namn och dels att enskilda personer röstat ett flertal gånger med hjälp av olika röstkort. RSV för sin del framhåller att enbart vetskapen om att sådana företeelser kan före— komma och de bristande kontrollmöjligheter som nu finns är otill- fredsställande. RSV framhåller att om väljaren inte är känd för valförrättaren kan, enligt nuvarande bestämmelser, en tillfredsställande säkerhet aldrig uppnås att väljaren är den han uppger sig att vara. Enligt RSV:s bedömning kan det ifrågasättas om inte identitetskontrol— lerna bör vara lika oberoende av röstningsform. - RSV har i sin PM 1992—08-27 Erfarenheter från 1991 års val på nytt ifrågasatt behovet

av en förändring när det gäller kravet på legitimationskontroll i vallokalen.

7.4.3. Vad talar för en förändring

Som framgått ovan skiljer sig reglerna för identitetskontroll vid förtidsröstning eller röstning på posten på valdagen och röstning i vallokalen. Ett skäl att införa samma legitimationskrav vid röstning i vallokalen som vid förtidsröstningen är, som RSV också påpekat, att det ligger ett värde i att reglerna vid alla former av röstning är så lika som möjligt.

Som framfördes i motionen 1992/931K719 gör de nuvarande reglerna det möjligt att fuska genom att en person utger sig för att vara någon annan, både genom att någon röstar i annans namn och genom att en person röstar flera gånger med hjälp av olika personers röstkort.

Ett problem med de nuvarande reglerna är vidare att de för valförrättarna kan innebära att de, i en situation där de känner sig osäkra på om väljaren är den han utger sig för att vara, inte är säkra på vad som gäller. I de anvisningar som RSV utfärdat sägs t.ex. inget om hur valförrättaren skall agera om en väljare som saknar röstkort inte kan visa någon legitimation eller hur man skall gå till väga om man misstänker att en person som har röstkort inte är den person som han utger sig för att vara. Får man som valförrättare i så fall begära legitimation, i vilken situation kan man göra det och vad gör man om personen inte har någon legitimation med sig? Skall man vägra en person att rösta om det visar sig att han inte har någon legitimation? Följden blir att dessa frågor hanteras olika i olika delar av landet. I vissa vallokaler krävs väljarna på legitimation medan man i andra är mycket restriktiv med att göra det just med hänsyn till att man vill undvika att hamna i en situation där man känner sig tvingad att vägra någon att rösta.

Röstlängden är uppställd efter personnummer. Att någon, endast genom att uppge ett personnummer, kan beredas möjlighet att rösta kan anses strida mot de strävanden som finns f.n. att begränsa en okontrollerad användning av personnummer. Enligt detta synsätt bör i ökad utsträckning en person som uppger ett visst personnummer avkrävas legitimation. Man kan på så sätt öka skyddet för den personliga integriteten genom att minska en obehörig persons möjlighet att missbruka en annan persons identitet.

7.4.4. Vad talar emot en förändring

Det argument som KU framhöll mot att införa ett generellt legitima— tionskrav vid röstning i vallokal är att det kan leda till att väljare som saknar legitimation hindras att rösta. Utskottet framhöll vidare att de nuvarande reglerna ger en tillräcklig säkerhet mot missbruk.

Ett generellt legitimationskrav kan innebära en risk för sänkt valdeltagande också för den grupp väljare som har legitimation. Om en sådan väljare inställer sig för röstning i sin vallokal utan att ha tagit med sig någon legitimation skulle han eller hon kunna tvingas att gå hem och hämta legitimation och komma tillbaka och rösta. Här kan det finnas en risk att han eller hon låter bli att rösta.

7.4.5. Kommitténs slutsatser

Av redovisningeni avsnitt 7.3 framgår att frågan om identitetskontroll lösts på olika sätt i olika länder. Till de länder som har obligatorisk identitetskontroll hör Frankrike och Belgien. Det kan nämnas att Belgien har ett mycket högt valdeltagande, men en jämförelse i fråga om valdeltagandet blir inte rättvisande med hänsyn till att man har röstplikt där.

Det ligger naturligtvis, som RSV också framhållit, ett värde i att reglerna för identitetskontroll vid olika former av röstning är så lika som möjligt. Det är också viktigt att legitimationskravet behandlas lika i vallokalerna i hela landet. Ett legitimationskrav skulle också kunna ses som en anpassning av valförfarandet till utvecklingen i samhället när det gäller krav på legitimation. Men än viktigare när det gäller valförfarandet är att medborgarna känner förtroende för detta och därmed för att valets resultat är riktigt. Kommittén är av den uppfattningen att man hela tiden bör sträva efter en så hög säkerhet som möjligt i valförfarandet. Några direkta belägg för att det skulle förekomma några oegentligheter finns emellertid inte. Enbart en teoretisk möjlighet att det kan förekomma oegentligheter innebär enligt kommitténs uppfattning inte någon större risk för att medborgarnas förtroende för valförfarandet rubbas.

Den säkerhet som finns idag är att valförrättarna kan kontrollera väljarens uppgifter om sin person mot de uppgifter som finns i röstlängden och, i flertalet fall, det röstkort som han har med sig. Enligt RSV innebär detta att man inte med säkerhet kan avgöra att personen i fråga verkligen är den som han utger sig för att vara.

Detta måste emellertid ställas mot att ett obligatoriskt legitimations— krav skulle kunna innebära en risk för att vissa väljare hindras att

delta i val. Denna konsekvens behöver i och för sig inte leda till ett sänkt valdeltagande som kan avläsas i valstatistik.

Finns det då verkligen väljare som saknar varje slag av legitirna- tionshandling? Legitimationskraven hos banker och på posten är sådana att så gott som samtliga i i yrkesaktiv ålder måste ha legitima- tionshandling redan för att kunna sköta sina post— och bankärenden. En mycket stor del av dem har också körkort eller legitimationshand— ling som utfärdas av arbetsgivaren.

Den grupp som framför allt förs fram som exempel på väljare som skulle förhindras att rösta är äldre personer. Det har tidigare antagits att denna kategori i stor utsträckning saknar den typ av legitimations- handling som det här skulle bli fråga om.

Enligt SCB:s statistik över folkmängden i Sverige den 31 december 1991 fanns det 1 531 743 personer som var 65 år eller däröver. Enligt uppgift från det företag som framställer legitimationskort, AB ID—kort, fanns det 295 455 personer den 3 maj 1993 över 65 års ålder (födda 1923-05—03 eller tidigare) som har ID-kort utfärdade av dem. Denna uppgift avser ID-kort som är utfärdade efter den 1 januari 1988, dvs. under omkring fem år. Antalet personer över 65 år som har ID-kort är dock högre eftersom ett ID-kort har 10 års giltighetstid. Det finns därför ett antal sådana kort som fortfarande är giltiga men som utfärdats före den 1 januari 1988. Någon exakt uppgift om detta antal finns inte i det register som förs hos AB ID-kort. Antalet kort som utfärdats under denna tid torde kunna uppskattas till samma antal som utfärdats under de senaste fem åren. En annan typ av legitimation som skulle kunna användas vid röstning är körkort. I januari 1993 var det 827 624 personer som var 65 år eller äldre som hade körkort. - Någon säker slutsats om hur många personer över 65 år som saknar legitima- tionshandling kan man inte dra. För detta är uppgifterna för osäkra. Dessutom kan det inte uteslutas att vissa personer kan ha både körkort och ID-kort. Men man skulle kunna uppskatta att antalet personer över 65 år som saknar körkort eller ID—kort är omkring 100 000 i landet.

Äldre personer i större orter som bor i eget hus eller egen lägenhet och som kan klara detta utan att behöva använda sig av den kommuna- la hemtjänsten måste ha någon form av legitimationshandling för att kunna sköta sina bank— och postärenden. Samma sak gäller för dem som biträds av den kommunala hemtjänsten när det gäller denna typ av ärenden. Postens bestämmelser när det gäller uttag av pengar innebär nämligen att den som är bud inte bara skall visa sin egen legitimation, han eller hon måste också visa uppdragsgivarens legitimation. Även den som biträds av den kommunala hemtjänsten måste således ha någon form av legitimationshandling.

Sannolikt består den grupp som saknar legitimation av äldre personer som bor i glesbygd eller annars på mindre orter. Där känner

ofta post- och bankpersonalen igen sina kunder vilket leder till att de inte behöver visa någon legitimation. Något behov av legitimation finns inte för denna grupp. Om väljaren inte har körkort som kan användas som legitimation så kan en föreskrift om identitetskontroll i vallokalen leda till att dessa väljare blir tvingade att skaffa sig särskild legitimation för att kunna rösta. Sannolikheten för att valförrättarna, som många gånger är just bank— och postpersonal, har personlig kännedom om väljaren är naturligtvis i och för sig hög i denna typ av ort. Kommittén ställer sig ändå tveksam till att denna grupp väljare kommer att skaffa sig någon legitimation för att bara användas vid val. De skulle i så fall hindras från att delta i val om det införs ett generellt legitimationskrav vid röstning i vallokalen.

Det kan i och för sig noteras, att för de väljare som bor i servicehus eller ålderdomshem anordnas ofta förtidsröstning söndagen för valdagen, den s.k. institutionsröstningen. Enligt nuvarande be- stämmelser skall denna röstmottagning ske i Posten Aktiebolags regi på så sätt att det inrättas ett tillfälligt postkontor på institutionen. Vid denna röstning gäller samma regler som vid röstning på annat postkontor, dvs. om väljaren inte kan legitimera sig så får han inte rösta. Enligt gällande bestämmelser måste de som vistas på servicehus eller ålderdomshem kunna legitimera sig om de inte är kända av röst— mottagaren om de skall rösta där.

Även om ett generellt krav på att en väljare skall kunna legitimera sig vid röstning i vallokalen skulle kunna uppfattas som en mycket naturlig anpassning av valförfarandet till vad som gäller i andra sammanhang i mötet mellan en myndighet och en enskild så finns det risker med ett sådant krav. Enligt kommitténs uppfattning finns det nämligen en risk att ett generellt legitimationskrav som utformas i överenstämmelse med vad som gäller vid röstning på posten skulle kunna leda till praktiska problem att rösta för de väljare som saknar legitimation.

En vägning mellan de argument som talar för att införa ett generellt krav på att väljaren skall kunna legitimera sig innan han röstar i vallokalen och de som talar emot att införa ett sådant krav leder enligt kommitténs mening till att man inte nu bör införa ett sådant krav.

Utgångspunkten vid röstning i vallokal skall också i fortsättningen vara att valförrättaren skall godta de uppgifter om sin identitet som väljaren lämnar. Om det finns någon särskild anledning som gör att valförrättaren anser sig inte kunna godta uppgifterna får valförrättaren begära att väljaren legitimerar sig. Denna möjlighet hänger samman med att valförrättarna måste kunna utgå ifrån att de markerar i röstlängden att rätt person har röstat; om valförrättarna skulle göra en felaktig markering i röstlängden leder detta i sin tur till att de sedan måste vägra "rätt" väljare att rösta eftersom han redan är avprickad i

längden. — Slutsatsen blir att om en väljare inte kan legitimera sig eller på annat sätt göra sannolikt att han är den han utger sig för att vara så får valförrättaren vägra att ta emot hans röst.

8 Ängerröstning

8.1. Sammanfattning

Enligt gällande bestämmelser har den som röstat på posten, eller förtidsröstat på annat sätt, alltid möjlighet att ångra sig och att ändå rösta i sin vallokal. I så fall gäller den röst som lämnats i vallokalen. Denna möjlighet, som finns hela valdagen ända fram till dess vallokalen stängs, leder till valadministrativa problem och försenar det preliminära valresultatet. Kommittén föreslår därför att möjligheten att ångerrösta begränsas något. Den som förtidsröstat skall kunna ångerrösta i sin vallokal fram till klockan 17.00. Härigenom vidgas förutsättningarna för en mer flexibel och kostnadseffektiv valadministration. Dessutom kan valförfarandet bli säkrare och det preliminära valresultatet tas fram tidigare på valkvällen utan att kostnaderna för valet ökar.

8.2. Gällande rätt

Väljare som på grund av vistelse på annan ort eller av annan an- ledning anser sig vara förhindrad att rösta på valdagen i sin vallokal kan utöva sin rösträtt i förtid. Förtidsröstning kan ske genom röstning på permanenta eller tillfälliga postkontor, på vissa utlandsmyndigheter och på vissa svenska fartyg i utrikes fart och genom brevröstning från Förbundsrepubliken Tyskland och från Schweiz. Eftersom förtids- röstning på postkontor är den vanligaste formen för sådan röstning kommer kommittén i det följande i första hand behandla den typen av röstning.

Röstning på permanenta postkontor äger rum då kontoret är öppet för allmänheten. På valdagen skall postkontor vara öppet för röstning under minst en timme före kl. 11.00 och minst en timme efter kl. 15.00. Förtidsröstning genom posten kan också ske på tillfälliga post-

kontor. Sådana postkontor kan, efter samråd med valnämnden och med vårdinrättningen, inrättas på sjukhus, ålderdomshem, kriminal— vårdsanstalt eller liknande inrättning. I regel inrättas tillfälliga postkontor för röstmottagning på sådana institutioner söndagen före valdagen.

Posten sänder de fönsterkuvert som tagits emot till valnämnden i den kommun där väljaren är upptagen i allmän röstlängd eller, om väljaren är upptagen i särskild röstlängd, till valnämnden i den kommun där den särskilda röstlängden skall finnas tillgänglig. För att poströsterna skall ingå i den preliminära rösträkning som görs i vallokalen efter det att röstningen avslutats sorteras poströsterna på valdistrikt och distribueras till vallokalerna under valdagen. De sänds i de flesta fall ut i två omgångar, en på morgonen och en på efter— middagen.

Andelen väljare som poströstat var vid septembervalen åren 1982, 1985 och 1988 var 35,1, 37,0 respektive 36,5 %. Inför valdagen den 15 september 1991 utnyttjade 37,0 % av väljarna denna möjlighet. Procenttalet avser antalet poströstande jämfört med totala antalet röstande i riksdagsvalet.

Att väljare röstat på postkontor, hos utlandsmyndighet eller på fartyg hindrar inte att han röstar i vallokalen på valdagen, 12 kap. 5 & vallagen. I så fall gäller den röst som lämnats i vallokalen, 13 kap. 3 & vallagen. Väljare som förtidsröstat eller som poströstat på valdagen har alltså möjlighet att ändra sitt val genom att rösta även i vallokalen. Motsvarande gäller för den som har använt sig av möjligheten att brevrösta från Tyskland och Schweiz eftersom dessa röster behandlas av valnämnden först vid den sk. onsdagsräkningen dvs. efter valdagen.

Att väljare har möjlighet att ångerrösta eller dubbelrösta har, från valteknisk synpunkt, den konsekvensen att poströsterna som skickas ut till vallokalerna för preliminär räkning inte kan läggas ner i valurnorna förrän man med säkerhet vet att väljaren inte kommer att rösta i vallokalen, dvs. först när vallokalen stängts för röstning. Under valdagen kan poströsterna förhandsgranskas i vallokalen om det inte stör den pågående röstningen där, 12 kap. 4 5 3 st. vallagen. Denna granskning innebär bl.a. att valförrättarna kontrollerar att väljaren hör till valdistriktet, att fönsterkuverten är igenklistrade, att det bara finns en valsedel i varje valkuvert och att väljaren är röstberättigad i det val som valsedeln avser. Om väljaren röstat med bud sker även kontroll av att försändelsen är i föreskrivet skick.

Möjligheten att förhandsgranska poströsterna innebär att valförrät- tarna, om de hunnit förhandsgranska samtliga poströster, kan lägga ner de preliminärt godkända rösterna i valurnan så snart röstningen avslutats i vallokalen. Har de inte förhandsgranskats under valdagen

får denna granskning ske efter det att röstningen avslutats. - Först när samtliga röster i valet lagts ner i valurnan får denna öppnas och valkuverten tas ur och den preliminära rösträkningen inledas.

På initiativ från RSV redovisade vid valen år 1991 omkring 300 valdistrikt bl.a. vid vilken tidpunkt den preliminära rösträkningen inleddes och avslutades. Omkring 60 % av valdistrikten hade inlett den preliminära rösträkningen senast kl. 20.30. I omkring 40% av distrikten började man räkna rösterna efter kl. 20.30. Med något undantag hade alla distrikt som ingick i undersökningen påbörjat rösträkningen kl. 21.00.

Valdistrikten redovisade också när den preliminära rösträkningen avslutades, eller när resultatet i landstingsvalet rapporterades. Flertalet distrikt, eller 51%, rapporterade detta resultat före kl. 23.00 medan 25 % av distrikten redovisade detta resultat kl. 23.30 eller senare.

8.3. Tidigare reformförslag

Redan före vallagens ikraftträdande fanns möjlighet för väljare att rösta i vallokal även om han tidigare röstat på annat sätt i samma val. Också då blev det den i vallokalen avgivna rösten som räknades. Någon direkt motsvarighet till stadgandet i 12 kap. 5 & vallagen fanns emellertid inte i tidigare valförfattningar. När förslaget till vallag behandlades i riksdagen uttalade departementschefen följande (prop. 1972:105 5. 105).

Den nuvarande lagstiftningen har av principiella och raktiska skäl den utgångspunkten att vid dubbelröstning, som bestar i att väljare röstar såväl i vallokal som på postanstalt, den i vallokalen avgivna rösten tillerkänns företräde. Denna utgångs unkt bör enligt min mening gälla också om en ordning som den öreslagna genomförs.

1965 års valtekniska utredning hade tidigare, i sitt förslag till reform av poströstningsförfarandet, berört frågan om dubbelröstning och uttalat bl.a. (SOU 196727 5. 129).

Den omständigheten, att väljaren inställer sig vid valförrättningen visar att det av honom som rund för förtidsröstningen åberopande hindret i själva verket inte örelegat. Det måste anses stötande att en, på oriktiga grunder i extraordinär väg avgiven valsedel skulle gälla, medan valförrättarna skulle vägra motta den valsedel väljaren önskar avlämna enligt huvudregeln, dvs. vid personlig inställelse vid förrättningen.

I betänkandet Översyn av vallagen 2 (SOU 1980:45) redovisar 1978 års vallagskommitté en intervjuundersökning av 75 väljare som dubbelröstat, eller ångerröstat.

Av de intervjuade var det åtta personer som uppgav sig inte veta eller vara osäkra på om de röstat två gånger. Det var i samtliga fall fråga om väljare i hög ålder. I 34 fall hade de dubbelröstat därför att väljarna oroat sig för eller fått reda på att det blivit något fel i hante- ringen av deras poströst. Ändrad politisk inställning uppgavs av 24 väljare som skäl för att de ångerröstat. Bland de övriga förekom mycket varierande skäl till ångerröstning. En väljare ville kontrollera att valförrättarna kände till bestämmelsen. En annan trodde sig kunna få båda rösterna räknade. Det förekom vidare att väljare som poströstat också röstade i vallokalen för att uppleva den särskilda stämningen där eller för att göra sina vänner sällskap.

Av de tillfrågade väljarna skulle 58 stycken ha poströstat även om det inte funnits möjlighet att ändra sig. Åtta väljare var av motsatt uppfattning.

I sina överväganden anförde kommittén.

De undersökningar som RSV och kommittén genomfört angående dubbelröstningen tyder på att det är ett mycket litet antal väljare som utnyttjar möjligheten att rösta i vallokal efter att tidigare ha röstat 1på postkontor, fartyg eller utlandsmyndighet. Flertalet av de dubbe röstande vål'arna ade väl i och för sig sådana skäl för att rösta också i vallo al att de kan anses motivera en rätt att dubbel- rösta. För flera av de röstande var emellertid, som framgått av redovisningen ovan, skälen sådana att de knappast motiverade denna rätt.

Antalet dubbelröster har varit så få att undersökningsmaterialet i övrigt inte ger grund för någon säkrare bedömning huruvida det är motiverat att behålla mö' igheten till dubbelröstning. Vidare måste naturligtvis alla bedömningar med utgångspunkt i under- sökningsresultaten förses med det förbehållet att resultaten endast speglar förhållandena vid två särskilda val. Vid ett annat val kan sadana händelser inträffa under valkampanjens slutskede att antalet dubbelröstande väljare blir avsevärt mycket större. Tänkbart är väl också, även om inga erfarenheter hittills tyder å att något sådant skulle inträffa, att ett inte obetydligt antal va tekniska fel under förtidsröstningen u ptäcks före valda en. Möjligheten att i ett sådant fall låta de rabbade väljarna du belrösta är då en betydligt enklare form för rättelse än det omval som kanske eljest skulle vara enda utvägen.

Självfallet är det också värdefullt för den enskilde väljaren att ha möjlighet att rösta även i vallokalen om han före valdagen blir medveten om att fel begåtts vid förhandsröstningen och att hans valsedlar å grund därav kan komma att kasseras.

I vissa all synes det också befogat att den som förhandsröstat es möjlighet att ändra sitt ställningstagande genom att rösta i vallo a— len. Man kan tänka sig att oväntade händelser av stor politisk betydelse inträffar strax före valdagen, händelser som typiskt sett

är ägnade att starkt påverka partisympatierna. Väljaren som dessförinnan inte haft en tanke på att byta parti och som därför, utan att egentligen vara förhindrade att rösta 1 vallokalen, poströstat lång tid före valdagen skulle förmodligen finna det stötande om de inte hade möjlighet att ändra sig genom att rösta i vallokalen.

Det har också, väl med visst fog, hävdats att det är lättare att skydda valhemligheten och att kontrollera att väljaren avger sin röst utan otillbörligt påverkan av annan person vid röstning i vallokal än vid förhandsröstning.

Det förhållandet att röstning enligt huvudre eln skall ske i vallokalen på valdagen får numera anses ha min re betydelse vad gäller dubbelröstningen. I praktiken står det ju den röstande fritt att välja om han vill lämna sin valsedel på postkontor eller i vallokal.

Nackdelarna med dubbelröstningen är i allt väsentligt av valtek— nisk natur. Det är inte ovanligt med över 500 förtidsröstande väljare i ett valdistrikt. Aven om valförrättarna under röstmotta ningen hunnit med att preliminärt pricka av samtliga förtidsröster ördröjs naturligtvis rösträkningen av att dessa röster inte kan läggas ner i valurnorna förrän röstningen avslutats.

Vid bedömningen av om möjligheten till dubbelröstning skall behållas vill kommittén till en början deklarera att det uppenbarligen inte bör komma i fråga att avsluta förtidsröstningen tidigare än nu sker enbart för att kunna ha förtidsrösterna avprickade i röstläng- derna innan röstningen i vallokalerna börjar. Någon i egentlig mening definitiv förtidsröstning kan, med denna utgangspunkt, inte införas. Aven om det föreskrevs i vallagen att väljare som röstat på postanstalt, hos utlandsmyndighet eller på farty inte fick rösta i vallokalen skulle han ha vissa möjligheter att åubbelrösta. Detta eftersom förtidsrösterna, med nuvarande ordning, inte kan vara avlpgickade i röstlän den när röstningen i vallokalen börjar. Vid vi en tidpunkt på va da en som möjli heten att dubbelrösta i sådant fal upphörde skulle bli åeroende av ti lfälligheter som hur oströs— terna distribuerades från valnämnder till valdistrikt och i vil en takt valförrättarna hann pricka av oströster.

Ett alternativ är att ge förti sröstande väljare möjlighet att också rösta i vallokalen på valdagen fram till ett visst klockslag, t.ex. kl. 15.00. Dock blir det inte heller med en sådan bestämmelse fråga om någon definitiv gräns för dubbelröstning. Aven om valförrättar— na då hunnit pricka av de förtidsröster som anlänt till vallokalen, så är det ett betydande antal förtidsröster som ännu inte kommit framtill vallokalerna eller som över huvud taget inte skickas ut till valdistrikten, utan räknas av valnämnderna v1d onsdagsräkningen.

Möjligheten att förhandsrösta står numera i praktiken öppen för varje väljare. En allt större andel av väljarkåren, f.n. omkring 25 % , röstar på postkontor. Denna förtidsröstning kan ske under en period av drygt tre veckor före valdagen. Det måste antas att de omfattande möjligheterna att förtidsrösta väsentligt bidrar till det mycket höga valdeltagande här i landet. Enligt kommitténs mening bör man därför inte utan tun t vägande skäl göra sådana ändringar i valförfattningarna som kan %egränsa förutsättningarna för förtids- röstning. Ett upphävande av rätten till dubbelröstning skulle kunna verka i den riktningen. Vidare måste beaktas att förhandsröstning kan ske under en relativt lång period. Kommittén finner det därför också väsentligt att väljare som förtidsröstat inte utestängs från

möjligheten att i valhandlingen beakta sådana händelser på det politiska fältet som inträffar omedelbart före valdagen.

De fördelar som skulle kunna vinnas med definitiv förtidsröstning är av rent valteknisk natur. Valförrättarnas arbete skulle underlättas. Självfallet är det angeläget att så sker i möjligaste mån. Sådana strävanden måste dock stå tillbaka för intresset av att väljarnas röster överensstämmer med deras olitiska ståndpunkt på valdagen. Vidare får man anta att definitiv örtidsröstning skulle kunna leda till att det preliminära valresultatet var klart omkring en timme tidigare än f.n. Detta intresse kan naturligtvis än mindre än hänsynen till valförrättarnas arbetsförhållanden motivera en övergång till definitiv förtidsröstning.

Av anförda skäl finner kommittén att väljare som röstat på post— kontor, hos utlandsmyndighet eller på fartyg bör ha kvar möjlig- heten att rösta också 1 vallokal.

Möjligheten att dubbelrösta har emellertid fört med sig tilltagande praktiska olägenheter för valförrättarna i takt med att antalet poströster ökat. Det måste antas att poströstningen kommer att öka ytterligare något. Det finns därför i och för sig starka skäl att försöka finna någon väg att underlätta valförrättarnas arbete med poströsterna. Kommittén har av det skälet också ingående övervägt möjligheten att begränsa rätten till dubbelröstning till en viss tidsperiod på valda en.

Om rätten att du belrösta skall upphöra viss tid på valdagen bör man vid val av tidpunkt främst se till att väljarna ges rimliga möjligheter att dubbelrösta. Vidare är det önskvärt att tiden sätts så att valförrättarna före vallokalernas stängning hinner pricka av samtliga poströster som skickas ut till vallokalerna och lägga dem i valurnorna. Då kan rösträkningen sätta igång omedelbart efter vallokalernas stängnin . Båda dessa intressen borde kunna till— godoses om rätten att ubbelrösta up hörde, t.ex. kl. 15.00. Detta skulle innebära att väljare som instä lt sig i vallokalen senast vid detta klockslag för att rösta hade rätt att avlämna sin röst i valloka— len även om han dessförinnan röstat t.ex. på postkontor. Valförrät- tarna skulle alltså inleda den definitiva avprickningen av poströster i röstlängden så snart samtliga väljare som anlänt till vallokalen senast kl. 15.00 hunnit avge sina röster. Som framgått ovan har man emellertid inte med denna lösnin angett en generell frist för dubbelröstning. Ibland skulle en förti sröstande få lämna en röst i vallokalen också efter kl. 15.00, nämligen om valförrättarna inte hunnit pricka av hans tidigare röst i röstlängden.

Enligt kommitténs ulppfattning kan en ordning med tidsbegränsad dubbelröstning leda til praktiska svåri heter då valförrättarna skall avgöra vilka väljare som har rätt att duåbelrösta. Vidare är det föga tilltalande att det blir helt beroende av slumpmässi a omständig— heter, som tiden för utsändning av poströster till va distrikten och tillströmningen av väljare i vallokalen, i vad mån en väljare får dubbelrösta efter utgången av den i valla en angivna fristen. Av dessa skäl har komm1ttén inte funnit ämpligt att föreslå en tidsmässig begränsning av rätten till dubbelröstning.

8.4. Valmyndigheternas synpunkter

RSV har i flera framställningar till regeringen tagit upp frågan om ångerröstningen. RSV har anfört bl.a. följande.

Ursprungligen gällde den föreskriften att rösträtt endast fick utövas

enom personlig inställelse i vallokal. Regeln om vallokalrösts öreträde framför på annat sätt avgiven röst torde kunna härledas från äldre lagstiftares farhågor för missbruk av rösträtten och svårigheter att garantera valhemli heten vid röstning på annat sätt. Stränga forinföreskrifter reglera e därför denna röstning. Detta synsätt har emellertid alltmer övergivits och olika reformer för att underlätta röstning på annat sätt har genomförts. Alla väljare har numera rätt att rösta i förväg. Vid förtidsröstning görs inte någon bedömning av om väljaren än förhindrad att rösta i vallokalen. Det kan därför sättas i fråga om inte förtidsröstning numera i stället är ett undantag bör betraktas som ett likvärdigt alternativ till vallokals- röstning. — Ett skäl som också kan ha bidragit till att regeln om dubbelröstning behållits kan vara att den som röstar i förtid inte har tillgång till ar umentationen i valrörelsens senare del. - Möjlig- heterna till dub elröstning utgör enligt valnämndernas samstämmiga uppfattning en betydande o ägenhet för valförrättare och medför försening av sammanräkningen. Skäl talar alltså för att 12 kap. 5 & vallagen bör up hävas oc förtidsröst betraktas som de initiv. Praktiskt skulle etta innebära bl.a. följande. Om väljare infinner sig i vallokalen efter det att hans förtidsröst har la ts ner i valurnan skall han vägras att rösta på nytt. Om förti srösten däremot behandlas efter det att väljare har utövat sin rösträtt i vallokalen skall förtidsrösten ogillas. Princi iella invändnin ar kan resas mot ett förfarande enligt vilken möj igheten till än rad röstning blir beroende av när förtidsrösterna behandlas. Dubbelröstning före- kommer emellertid endast i något hundratal fall varje val och en väljare som förtidsröstat skulle alltjämt äga möjlighet till ändrad röstnin genom att infinna sig i vallokalen på valdagens förmiddag innan örtidsrösterna normalt hunnit behandlas. Mot dessa rin- cilpiella invändningar bör vägas de administrativa fördelar som eder ti ] en önskvärd förkortning av tiden för den preliminära samman- räkningen och en betydligt enklare rutin för valförrättarna.

RSV har i den utvärdering som gjorts efter 1991 års val tillagt att föreskriften att poströsterna får läggas ner i valurnan först efter kl. 20.00 på grund av tidspressen innebär en onödig sänkning av nivån på säkerheten i förfarandet. Mot bakgrund av den undersökning som gjorts i 15 kommuner uppskattar RSV att hanteringen av poströsterna i vallokalen försenar den preliminära rösträkningen och rapporteringen av det preliminära resultatet från vallokalerna med mellan 20-25 minuter.

Valnämnder och valförrättare har vid kontakter med utredningen starkt understrukit RSV:s framställning om att 12 kap. 5 & vallagen

bör upphävas eller att möjligheten att rösta i vallokal för den som förtidsröstat åtminstone bör begränsas till viss del av valdagen.

8.5. Ängerröstning i övriga nordiska länder

I Finland avslutas förtidsröstningen på onsdagen närmast före valet, som äger rum söndag och måndag. Förhandsrösterna granskas före valet och de röstande prickas av i röstlängden. De får därefter inte rösta i vallokal.

I Norge gäller, liksom i Sverige, att väljare som förhandsröstat ändå får rösta i vallokalen. Den röst som lämnas i vallokalen gäller. Efter valet 1977 tog Stortingets fullmaktskommitté upp frågan om dubbel— röstning. Kommittén menade att det skulle innebära en betydande förenkling av arbetet med sammanräkningen om förhandsrösten blev definitiv. Förslaget avvisades emellertid under hänvisning främst till att man i så all skulle bli tvungen att avsluta poströstning och annan förhandsröstning redan några dagar före valet (odelstingsproposition nr 1978/79:33).

I Danmark hade man fram till en lagändring år 1980 motsvarande bestämmelser som i Finland. Förhandsrösterna brevrösterna - var avprickade i röstlängden när vallokalerna öppnade och väljare som brevröstat fick inte rösta i vallokalen. Indenrigsministeriets valglov— sudvalg föreslog i ett betänkande (1980:839) att även de som förtidsröstat skulle få rösta i vallokal. Skälen var i huvudsak följande. Att väljare som förhandsröstat inte får rösta i vallokal står ej i överensstämmelse med huvudregeln att väljaren personligen skall avlämna sin röst i vallokalen. Genom den ifrågasatta lagändringen skulle man också kunna tillmötesgå önskemål om att kunna ändra en röst som har lämnats vid en tidpunkt då väljarna ofta inte har kännedom om namnen på de anmälda kandidaterna och heller inte har möjlighet att ta hänsyn till ev. nyregistrerade partier. Urvalget hänvisade också till att dubbelröstning kan ske i både Norge och Sverige. Möjligheten för väljare att dubbelrösta har sedemera tagits bort under hänvisning till att den utnyttjades endast i ett fåtal fall och att den ledde till betydande administrativa svårigheter, se lagen om val till Folketinget, nr 271 af 1987, & 67. De nuvarande reglerna motsvarar de regler som gällde före ändringen år 1980 med den skillnaden att om en person som lämnat en brevröst lämnar en ny brevröst så skall den brevröst som lämnats sist gälla. Härigenom skulle behovet för väljare att kunna ångra en tidigt avgiven brevröst genom att rösta i vallokalen minska i väsentlig grad.

8.6. Överväganden och förslag

Som 1978 års vallagskommitté förutsade har andelen poströstande väljare fortsatt att öka. Sedan år 1980, då andelen var 25%, har den ökat till omkring 37% av antalet väljare vid riksdagsvalet år 1991 eller 2.008.095 väljare. Vid sistnämnda val röstade mer än 60% av dessa väljare under veckan före valdagen. Under denna vecka röstade flest väljare under tiden onsdagen — fredagen med tyngdpunkt på fredagen då 16,6% av totala antalet poströstande väljare röstade.

När det gäller terminologin föredrar kommittén att kalla möjligheten att rösta i vallokalen trots att väljaren redan förtidsröstat ångerröst- ning. Uttrycket dubbelröstning kan leda till uppfattningen att mer än en röst från väljaren kommer att ligga till grund för valresultatet.

Vid valen år 1985, 1988 respektive 1991 ångerröstade — i hela landet - 2 836, 1 905 respektive 1 448 väljare.

Om poströstningen görs definitiv på samma sätt som i Danmark skulle det innebära att man före valdagen måste markera i röstlängden att väljaren förtidsröstat. Detta skulle, som 1978 års Vallagskommitté konstaterade, bl.a. leda till att röstmottagningen på posten måste avslutas senast torsdagen före valdagen. En sådan begränsning skulle, mot bakgrund av att ett så stort antal väljare röstar dagarna före valdagen, kunna leda till ett sänkt valdeltagande. En sådan begräns- ning vill kommittén därför inte föreslå. Men det är inte bara risken för ett sänkt valdeltagande som ligger bakom kommitténs uppfattning. Den hänger också samman med att man inom kommittén anser att det bör vara väljarnas ställningstagande på valdagen som skall ligga till grund för valresultatet. Också av principiella skäl bör således röstning på valdagen alltjämt vara huvudregel. Det förhållandet att det bara är ett mycket litet antal väljare som ångerröstar leder enligt kommitténs mening alltså inte till att förtidsröstningen endast av detta skäl bör göras definitiv.

Om möjligheten att ångerrösta skall begränsas bör man i stället göra det, som 1978 års Vallagskommitté också är inne på, genom att begränsa möjligheten att rösta i vallokalen efter ett visst klockslag eller, som RSV föreslagit, efter det att rösten lagts ner i urnan.

Av dessa alternativ torde det alternativet som utgår ifrån en be- gränsning av möjligheten att ångerrösta efter ett visst klockslag vara det alternativ som leder till störst förutsägbarhet för väljaren när det gäller frågan hur länge han överhuvud taget har möjlighet att ångra sig. En sådan lösning skulle därför i sig vara att föredra.

8.6.1. Vad talar för en förändring

Vilka är då de fördelar som kan uppnås genom att begränsa möjlig- heterna att ångerrösta till en viss tidpunkt på valdagen? I Vallagsutred- ningens delbetänkande VAL Organisation Teknik Ekonomi (SOU 1992:108) redovisas de samlade kostnaderna för valen år 1991. De uppgick till omkring 350 milj. kr. För kommunerna är kostnaderna för valförrättarna den tyngsta posten. Denna kostnad var detta år 25 % av den samlade kostnaden eller totalt omkring 90 milj. kr. I betänkandet föreslås att det under valen år 1994 genomförs viss försöksverksamhet bl. a. när det gäller röstmottagning och valdistriktsindelning. När det gäller röstmottagningen föreslås försöksverksamhet som innebär att man kan ha ambulerande röstmottagning i ett valdistrikt eller att det inrättas flera vallokaler i samma distrikt. Bakom förslaget med försöksverksamhet ligger tanken att man genom att ha en flexiblare röstmottagning skulle kunna öka valdistriktens storlek i glesbygds- distrikten. Genom att öka valdistrikten storlek skulle man kunna sänka antalet valförrättare och därigenom sänka kommunernas kostnader för valen utan att försämra servicen för väljarna.

När det gäller valdistriktens storlek har det framhållits att den nuvarande hanteringen av förtidsrösterna starkt påverkar möjligheterna att öka valdistriktens storlek, framför allt i tätorterna. I vissa valdi- strikt i tätorterna är andelen förtidsröster så hög som 50 %. Även om valförrättarna förhandsgranskar poströsterna under valdagen, innan vallokalen stängs för röstning, är de nuvarande bestämmelserna om hur förtidsrösterna skall hanteras så betungande för valförrättarna att det inte är praktiskt genomförbart att öka valdistriktens storlek utan att samtidigt öka antalet valförrättare i varje distrikt. Möjligheten att sänka kostnaderna för valadministrationen genom att öka valdistriktens storlek skulle således vara utesluten om inte reglerna för hanteringen av poströsterna ändras. En fördel som en begränsning av ångerröst- ningen skulle föra med sig är att man därigenom förbättrar förutsätt- ningarna för en utveckling mot en flexiblare och därmed mer kost— nadseffektiv valadministration. I detta sammanhang bör det påpekas att en ökning av valdistriktens storlek i tätorterna inte automatiskt innebär att väljarna får längre avstånd till sin vallokal. I realiteten är det ofta så att det är skolbyggnader som används som vallokaler och att flera valdistrikt har sin vallokal i samma skolbyggnad.

Ett system som tillåter att poströster som preliminärt godkänts läggs ner i urnan efter ett visst klockslag men innan röstmottagningen avslutats i vallokalen innebär att den preliminära rösträkningen kan börja så gott som omedelbart efter det att vallokalen stängts för röstning. Denna tidsvinst uppskattades av 1978 års Vallagskommitté

till omkring en timme. De uppgifter som lämnades från omkring 300 valdistrikt under valen år 1991 visar att närmare 60% av distrikten inledde den preliminära rösträkningen inom en halvtimme efter det att röstningen avslutades. Den faktiska tidsvinsten torde därför i flertalet fall vara mindre än en timme. RSV har mot bakgrund av resultatet i den nämnda undersökningen uppskattat tidsvinsten till 20— 25 minuter. I vissa valdistrikt torde dock tidsvinsten bli mer än en timme.

Även om tidsvinsten inte är så stor som 1978 år Vallagskommitté antog utan endast kan uppskattas till ca en halvtimme innebär denna tidsvinst ändå att man från valdistriktens sida kan redovisa det preliminära valresultetet tidigare på valkvällen än vad som nu är fallet. Detta kan inte ses som enbart ett intresse av valteknisk natur. Det är tvärt om av stort allmänt intresse att medborgarna så snart som möjligt kan ta del av det preliminära valresultatet. Medborgarnas förtroende för valförfarandet i stort hänger nära samman med valadministratio- nens förmåga att snabbt redovisa ett preliminärt resultat. Vad det handlar om är att medborgarna skall uppfatta valorganisationen som effektiv och att valresultatet också uppfattas som legitimt.

Intresset av att få fram ett preliminärt valresultat så snabbt som möjligt under valkvällen skulle naturligtvis kunna tillgodoses genom att kommunerna åläggs att öka antalet valförrrättare i valdistrikten. En sådan lösning kan kommittén emellertid inte ställa sig bakom. Den skulle nämligen leda till ökade kostnader för kommunerna och därmed för hela valadministrationen. Däremot skulle man utan ökade kostnader - kunna uppnå en viss, om än mindre, tidsvinst genom att begränsa ångerröstningen.

De nuvarande reglerna om ångerröstning innebär, som nämnts ovan, att poströsterna får läggas ner i urnan först efter att röstningen i vallokalen avslutats. Detta arbetsmoment sker under stark tidspress på grund av det starka intresse som finns från bl.a. massmedierna att få fram det preliminära valresultatet så tidigt som möjligt. Som RSV påpekat innebär detta en risk för säkerheten i valförfarandet. Vad det handlar om är risken för att t.ex. ett valkuvert som avser riksdagsvalet läggs i urnan för konnnunalvalet. Intresset av att upprätthålla säkerheten i valförfarandet genom att minska tidspressen vid hante- ringen av poströsterna efter lokalens stängning talar också för att begränsa ångerröstningen.

I den undersökning som genomfördes under valen år 1991 i omkring 300 valdistrikt framgår att valförrättarnas uppdrag i närmare hälften av distrikten avslutades senare än kl. 23.00. Om det skall vara möjligt att lägga nya arbetsuppgifter på valförrättarna som t.ex att räkna resultatet av en samtidig folkomröstning eller om det införs ett utökat inslag av personröstning - sortera och räkna personröster i de olika valen, utan att öka antalet valförrättare och därmed kornmuner-

nas kostnader, krävs det att man på ett eller annat sätt skapar utrymme för dessa uppgifter genom att ta bort något annat arbetsmoment. Även om en begränsning av ångerröstningen inte skulle innebära att man kan göra det möjligt att inom ramen för den organisation som används f.n. täcka upp det merarbete som det skulle innebära för valförrättarna om de också skulle redovisa ett preliminärt resultat när det gäller personröstningen så skulle en begränsning av ångerröstningen i vart fall kunna innebära att man åtminstone skapar ett visst utrymme för denna nya arbetsuppgift för valförrättarna.

8.6.2. Vad talar emot en förändring

Vilka är då nackdelarna med att begränsa ångerröstningen? En inskränkning av möjligheten att ångerrösta till en viss tidpunkt på valdagen innebär naturligtvis ett visst avsteg från huvudregeln att väljaren skall rösta på valdagen och att all annan röstning är prelimi— när. För den väljare som har förtidsröstat innebär det att han, om han vill vara säker på att kunna ångra sitt val, i princip måste göra det före utsatt tid. Som 1978 års Vallagskommitté påpekat kan det bli fråga om slumpmässiga omständigheter som avgör om väljaren skall få ångerrösta efter denna tidpunkt. Det rör sig bl.a. om väljare vars förtidsröst finns i vallokalen men som ännu inte har granskats där, men också väljare vars förtidröster inte ens har distribuerats till vallokalen. Beträffande dessa vet man helt enkelt inte att de har förtidsröstad eftersom någon markering i röstlängden inte finns. I praktiken skulle det därför bli möjligt för en väljare i ett distrikt att ångerrösta vid samma tidpunkt som denna möjlighet beskurits för en annan väljare. Ett alternativ som förts fram är att röstmottagningen i vallokalen avbryts och att man tar en paus i förrättningen och under denna paus behandlar samtliga poströster. Konsekvensen av detta blir emellertid att man avskär samtliga väljare från att rösta under en viss tid under valdagen. Hur lång tid som behövs för att valförrättarna skall kunna behandla poströsterna beror dessutom på bl.a. valdistrik- tets storlek och antalet poströster. Hur lång tid som den enskilda vallokalen behöver vara stängd kommer därför att variera. Samtidigt blir det med en sådan konstruktion ändå möjligt för vissa väljare att ångerrösta i vallokalen efter det att den åter öppnats, nämligen om väljarens röst inte finns med bland de röster som sänts ut till valloka- len.

8.6.3. Kommitténs slutsatser och förslag

Även om kommittén inte anser att det låga antalet väljare som ångerröstar i sig bör leda till att man definitivt tar bort möjligheten att ångerrösta kan man naturligtvis inte helt bortse från att det också i fortsättningen torde komma att röra sig om ett mycket litet antal väljare. Detta är också den erfarenhet man gjorde i Danmark när man tillät ångerröstning under 1980—talet. Andelen förtidsröster i Danmark är dock avsevärt mycket lägre än här i landet.

Om en väljare som vill ångerrösta får tillfredsställande möjligheter att göra det kommer, enligt kommittén uppfattning, de nackdelar som en begränsning av ångerröstningen skulle innebära främst att vara av praktisk natur. Det finns i detta sammanhang anledning att se hur man idag tillämpar den möjlighet som finns i vallagen att begränsa öppethållandet i en viss vallokal. Enligt 9 kap. 1 & vallagen får RSV bestämma att vallokalen i ett visst valdistrikt skall vara öppen för röstning under kortare tid än den föreskrivna, dvs. mellan kl 08.00 och 20.00, om väljarna ändå får tillfredsställande möjligheter att rösta. I de fall RSV beslutar om begränsat öppethållande har man i flertalet fall bestämt att vallokalen skall hållas öppen till kl. 17.00. Om väl— jarnas möjlighet att ångerrösta avskärs kl. 17.00 får han, mot bakgrund av denna praxis, ändå anses ha tillfredsställande möjligheter att rösta. Poströsterna sänds i de flesta fall ut till vallokalerna i två omgångar, en på morgonen och en på eftermiddagen. Om man be- stämmer tidpunkten till kl. 17.00 så finns det förutsättningar för att granskningen av de poströster som kommit till vallokalerna under för- middagen hinner genomföras och att det då finns en markering i röstlängden att väljaren poströstat eller rättare det finns en markering att den inkomna poströsten preliminärt godkänts. Eftermiddags— sändningen, om det finns en sådan, innehåller ofta relativt få poströs— ter och även beträffande dessa röster torde det i de flesta fall finnas förutsättningar för att de kan vara preliminärt granskade kl. 17.00.

En begränsning av möjligheterna att ångerrösta bör konstrueras så att den väljare som vill ångerrösta skall få göra det om han lämnar sin röst senast kl. 17.00. Om inte alla poströster hunnit granskat i alla vallokaler vid denna tid kan den faktiska möjligheten att ångerrösta komma att variera något mellan olika valdistrikt. Enligt kommitténs bedömning skulle inte allmänhetens förtroende för valförfarandet minska på grund av detta. För den enskilde väljaren är det väsentligt att han eller hon garanteras tillfredsställande möjlighet att rösta i vallokalen om han eller hon har ångrat sig. För allmänhetens förtroende för valförfarandet torde det här framför allt vara viktigt att

man kan skapa garantier för att inte mer än en röst från varje väljare kommer att ligga till grund för valresultatet.

Vid den preliminära granskningen av poströsterna görs en marke— ring i röstlängden att rösten preliminärt har godkänts. Av röstlängden framgår sedan att väljaren preliminärt har röstat. Om det finns en sådan markering för en väljare som vill lämna sin röst efter kl. 17.00 så skall väljarens röst i vallokalen inte tas emot. Om väljaren infinner sig i vallokalen och röstar och det vid en senare granskning av poströsterna visar sig att väljaren poströstat så skall poströsten underkännas och alltså inte läggas ner i urnan. Den rösten kommer då inte att ligga till grund för valresultatet. En utveckling av nuvarande rutiner kan ge tillräckliga garantier så att väljaren inte får mer än en röst godkänd.

Sammanfattningsvis anser kommittén att intresset av att vidga förutsättningarna för en flexiblare och mer kostnadseffektiv valadmini- stration starkt talar för att begränsar möjligheten att ångerrösta på det sätt som redogjorts för ovan. Principiellt kommer då röstning på valdagen alltjämt vara den formella huvudregeln varför väljarnas åsikt på valdagen alltjämt kommer att ligga till grund för valresultatet. Till detta kommer att man genom en sådan begränsning kan uppnå att det preliminära valresultatet kan tas fram något tidigare på valkvällen och att valförfarandet blir säkrare utan att man samtidigt ökar kostnaderna för valet. Kommittén föreslår därför att en sådan begränsning införs.

9. Särskilda röstmottagningsställen

9.1. Sammanfattning

Det centrala myndighetsansvaret för poströstningen, inklusive ansvaret för institutionsröstningen och röstning på tillfälliga post- kontor på valdagen, har i samband med Postens bolagisering förts över till RSV. Kommittén föreslår att RSV skall kunna bestämma att den röstmottagning som sker på vårdinrättningar eller andra institutioner, söndagen före valdagen skall kunna anordnas inte bara av Posten AB utan också av någon annan t.ex kommunens valnämnd. Motsvarande föreslås när det gäller den röstmottagning som kan anordnas på valdagen. Den lokal som inrättas för röstningen skall kallas särskilt röstmottagningsställe.

9.2. Bakgrund

Första gången som poströstning ägde rum var vid 1942 års kommunal— val. Till en början fick endast den som av särskilda skäl var för- hindrad att rösta i vallokalen, rösta på posten. Möjligheterna att poströsta vidgades inför 1970 års val. Formellt förutsätts i lagen att väljare skall rösta på valdagen i den vallokal där han är upptagen i röstlängd. Om han finner sig vara förhindrad att rösta på valdagen i sin vallokal får han rösta på posten. I praktiken kan en väljare fritt avgöra om han vill avge sin röst på postkontor eller i vallokal.

Inför och under valen år 1991 genomfördes förtidsröstning på posten på permanenta eller tillfälliga postkontor. Enligt 10 kap. l & vallagen i dess då gällande lydelse skulle vid ordinarie val till riksdag, landsting och kommunfullmäktige röstning ske på varje postkontor från och med den tjugofjärde dagen före valdagen till och med valdagen. Vid andra val skulle röstning på postkontor ske från och med den tionde dagen till och med valdagen. På förslag av posten

kunde RSV bestämma att röstmottagning inte skulle ske vid vissa postkontor.

Röstning på postkontor skulle ske under den tid då postkontoret var öppet för allmänheten. På förslag av posten kunde RSV begränsa den tid då röstning skall kunna ske på visst postkontor. Under tiden före valdagen skulle röstning alltid kunna ske under minst en timma varje dag under normalt öppethållande.

Förtidsröstning genom Posten kunde också ske på tillfälliga postkontor. Sådana postkontor kunde, efter samråd med valnämnden och med vårdinrättningen, inrättas på sjukhus, ålderdomshem, kriminalvårdsanstalt eller liknande inrättning. Tillfälliga postkontor för röstmottagning fick inrättas tidigast sju dagar före valdagen. I regel inrättades tillfälliga postkontor för röstmottagning på denna typ av institutioner söndagen före valdagen. Liksom när det gällde röstning på ordinarie postkontor var det Posten som ensam ansvarade för röstningens genomförande. Posten kunde dock begära att valnämnden utsåg ett visst antal personer att biträda postens röstmottagare. Även i de fall valnämnden utsåg sådana biträden var det Posten som ansvarade för röstmottagningen.

Röstning på posten ägde inte bara rum före valdagen. På valdagen skulle postkontor vara öppet för röstmottagning minst en timme före kl. 11 och minst en timme efter kl. 15. Det vanliga var att de postkontor som har röstmottagning på valdagen höll öppet kl 10-11 och 15-16.

Efter samråd med valnämnden kunde Posten inrätta tillfälliga postkontor för röstmottagning på valdagen. Det var då inte fråga om röstmottagning på institutioner som nämnts ovan utan framför allt röstmottagning i glesbygdsområden. Ett sådant postkontor kunde inrättas t.ex. om ett valdistrikt dragits in så att väljarna får längre till sin nya vallokal. I ett sådant fall kunde man genom att inrätta ett tillfälligt postkontor minska risken för att valdeltagandet sjunker.

Vid val till landsting eller kommunfullmäktige som inte omfattade hela landet fick RSV bestämma att röstmottagning på posten inte skulle anordnas på valdagen.

Vid de kyrkliga valen anordnades ingen poströstning på valdagen och inte heller på fredagen och lördagen i veckan närmast före valdagen. I övrigt genomfördes poströstningen på i princip samma sätt som under septembervalen bortsett från att det inte anordnades någon institutionsröstning.

Röstning på ett postkontor skulle gå till på följande sätt. Väljaren visar upp sitt röstkort för den person som utsetts till röstmottagare. En väljare som inte är känd av röstmottagaren skall legitimera sig. Kan han inte det får han inte rösta. När röstmottagaren kontrollerat väljarens identitet får väljaren ett valkuvert för varje val han är

röstberättigad i. Han uppsöker därefter en valskärrn och lägger in en valsedel för varje val i ett valkuvert. Han lämnar därefter valkuvert och röstkort till röstmottagaren.

Röstmottagaren skulle kontrollera att väljaren bara ställt i ordning ett valkuvert för varje val och att kuvertet inte utsatts för obehörig märkning. I väljarens närvaro skall röstmottagaren därefter lägga ner valkuverten tillsammans med väljarens röstkort i ett fönsterkuvert och klistra igen fönsterkuvertet.

Väljare som röstade på posten kunde också budrösta genom sin make eller annat bud. Om väljaren betjänades av lantbrevbärare fick han länma sin budröst till lantbrevbäraren om röstning skedde vid det postkontor till vilket lantbrevbäraren var knuten. Lantbrevbäraren, som inte fick vara vittne, skulle på ytterkuvertet intyga att han tagit emot försändelsen av väljaren. Han skulle sedan lämna budrösten och väljarens röstkort till röstmottagaren på postkontoret.

I närvaro av den som lämnat budrösten skulle röstmottagaren kontrollera att försändelsen är i föreskrivet skick och därefter lägga den i ett fönsterkuvert tillsammans med väljarens röstkort.

Posten sänder mottagna fönsterkuvert till valnämnden i den kommun där väljaren var upptagen i allmän röstlängd eller, om väljaren var upptagen i särskild röstlängd, till valnämnden i den kommun där den särskilda röstlängden skall finnas tillgänglig.

Att en väljare röstat på postkontor, hos utlandsmyndighet eller på fartyg hindrade inte att han också röstade i vallokalen på valdagen. I så fall gällde den röst som lämnats i vallokalen. Väljare som förtids- röstat eller som poströstat på valdagen har alltså möjlighet att ändra sitt val genom att rösta även i vallokalen. Se avsnitt 8.

9.2.1. Poströstningens omfattning

Antalet poströstande under perioden är 1976 till 1988 ökade från 1,2 milj. till omkring 2 milj. Vid septembervalen åren 1982, 1985 och 1988 var andelen väljare som poströstat 35,1, 37,0 respektive 36,5 %. Inför och under valdagen den 15 september 1991 utnyttjade 36,8 % av väljarna denna möjlighet. Procenttalet avser antalet poströstande jämfört med totala antalet röstande i riksdagsvalet. Flertalet, eller drygt 60%, av dem som poströstat röstade under veckan före valdagen och på valdagen.

Under 1985, 1988 och 1991 års val uppgick antalet poströster till 2 077 905, 1 986 242 respektive 2 049 312 stycken. Dessa är var antalet röstande i riksdagsvalet 5 615 242, 5 441 050 respektive 5 562 920.

Institutionsröstningen genomförs, som nämnts ovan, uteslutande under söndagen före valdagen. Antalet tillfälliga postkontor som inrättats och vid vilka typer av institutioner röstmottagning anordnats vid de tre senaste valen framgår av tab 1.

Tabell 1

Typ av vårdinrättning 1985 1988 1991 Sjukvårdsinrättningar 662 716 705 Ålderdomshem, servicehus 1 152 1170 1150 Kriminalvårdsanstalter, häkten 93 105 102 Hem för vård eller boende 36 38 44 Andra vårdinrättningar 4 4 4 Antal institutioner 1947 2033 2005

Antalet väljare som röstade vid dessa vårdinrättningar framgår av tab 2.

Tabell 2

Antal röstande 1985 1988 1991 Sjukvårdsinrättningar 17 377 13 876 13 462 Ålderdomshem och servicehus 29 910 26 072 25 075 Krirninalvårdsanstalter och häkten 1 090 956 903 Hem för vård eller boende 650 437 380 Andra vårdinrättningar 37 36 20 Totalt antal röstande 49 064 41 377 39 840

På valdagen år 1991 inrättades också 35 särskilda postkontor. Vid dessa röstade totalt 1 377 väljare.

9.2.2. Kostnaderna för röstning på posten

För poströstningen fick postverket ersättning av RSV. Vid de senaste valen har dessa kostnader fördelat sig enligt följande.

1988 1991 Information och utbildning 12. 190.000 15. 150.000 Administration 7.665.000 10.620.000 Sakkostnader 5 410.000 7.765 .000 Röstmottagning 22.520.000 32. 150.000 Expediering till valnämnderna 27.620.000 38.545.000 Kyrkovalet 1 510000 1 . 820.000 Omval 5.000 - Summa 76.920.000 106.110.000

Utöver ersättningen i samband med poströstningen tillkom för valen år 1991 portokostnader för distribution av röstkort med omkring 15 milj. kr.

Kostnaden för röstning på institutioner söndagen före valdagen uppgick vid 1988 och 1991 års val till 4,2 respektive ca 5,8 milj. kr. Kostnaden för poströstning på valdagen uppgick samma år till 5,7 respektive ca 8 milj. kr.

9.2.3. Bolagiseringen av Posten

Genom ett beslut av riksdagen den 17 december 1993 bemyndigades regeringen att ombilda Postverket till ett statligt helägt aktiebolag, Posten AB. Ombildandet skall ske per den 1 mars 1994 (prop.1993/ 94:38 Postlag och en förändrad verksarnhetsform för postverket, m.m.). I propositionen uttalar regeringen (3.102 i).

Vid en bolagisering av Postverket bör det centrala myndi hetsan- svaret för poströstningen övertas av någon annan myndig et. Det får anses mest ändamålsenligt att lägga denna up gift på Riks— skatteverket, som enligt förordningen( (1985: 953 om central valmyndighet är centr valmyndighet såväl enligt 1 kap. 2 & vallagen som enligt 2 & lagen om kyrkofullmäktigval, m. m. Härigenom kommer Riksskatteverket att vara central valmyndighet för alla former av röstning. En ändring som otvetydligt klargör detta förs lämpligen in i 10 kap. 1 & vallagen samt 1 30 & lagen om kyrkofullmäktigval, m. m.

Poströstning kommer vid nästa val att äga rum på de postkontor som disponeras av Posten AB. Det finns inte anledning att ändra på

den nuvarande principen när det gäller utseende av röstmottagare. Efter Postverkets bola isering bör denna uppgift således skötas av Posten AB eller det otterbolag till Posten AB som kommer att rymma postkontorsverksamheten. En ändring med denna innebörd bör genomföras redan nu med hänsyn till det förestående riksdags— valet 1994.

Med anledning av den översyn av bl.a. frågor som rör poströst- ning, institutionsröstning m.m. som för närvarande görs av Vallagsutredningen, finns det inte nu anledning att införa en bestämmelse om möjlighet till röstning genom något annat ostbe- fordningsföretag än Posten AB. Denna frå a kan inte få sin ösning förrän tidigast efter 1994 års val. Vid 199 års riksdagsval föreslås nämligen i prop. 1993/94:21 att viss försöksverksamhet skall genomföras angående bl.a. institutionsröstningen, "ambulerande" röstmottagning och inrättande av flera röstmottagningsställen i ett och samma valdistrikt.

Enligt 11 ka . 6 & regeringsformen måste ett överlämnande till ett bola av en örvaltningsulppgift som innebär myndighetsutövning ske me stöd av lag. I enlig et med det anförda föres år regeringen att det i vallagen, lagen om kyrkofullmäktigval,m.m., och folkom- röstningslagen förs in bestämmelser om att poströstnin får ske på Posten AB:s postkontor och att röstmottagare utses av olaget.

10 kap 1 & vallagen fick i SFS 1993:1689 följande lydelse.

När val skall förrättas, bestämmer centrala valmyndigheten efter samråd med Posten Aktiebolag på vilka (postkontor röstning skall genomföras. Vid val till riksdagen och vi sådana val till kommun- eller landstingsfullmäktige som omfattar hela riket skall röstning alltid kunna äga rum på minst ett postkontor i varje kommun.

På de postkontor där röstning genomförs skall man vid ordinarie val till riksdagen och val i hela riket till kommun- och landstings- fullmäktige kunna rösta från och med den tjugofjärde dagen före valdagen till och med valda en. Vid andra val skall man på dessa postkontor kunna rösta fran och med den tionde dagen före valdagen till och med valdagen.

Bestämmelsens konstruktion motsvarar vad som gäller utlands- röstningen; RSV bestämmer vid vilka postkontor som röstning skall genomföras. I 10 kap. 2 5 har andra stycket tagits bort. Detta hade tidigare följande lydelse.

Finns det särskilda skäl, får centrala valmyndigheten på förslag av postverket bestämma att röstmottagning skall anordnas endast på vissa postkontor. Vid val till riksdagen och vid sådana val av landstingsledamöter eller kommunfullmäktige som omfattar hela riket skall röstning dock alltid kunna äga rum på minst ett post- kontor i varje kommun.

Utgångspunkten är således att RSV skall bestännna vid vilka post- kontor som röstning skall genomföras. Den enda begränsningen är att det vid val till riksdagen och vid ordinarie val till landstings- och kommunfullmäktige måste det finnas minst ett postkontor för röstning

i varje kommun. Tillfälliga postkontor för röstmottagning skall kunna inrättas precis som tidigare, både när det gäller institutionsröstningen och tillfälligt postkontor som inrättas under valdagen. Beslut om detta skall fattas av RSV efter samråd med Posten AB. När det gäller tidpunkten för röstningen vid denna typ av postkontor så skall Posten AB bestämma detta efter samråd med valnämnden och när det gäller institutionsröstningen, med vårdinrättningens eller vårdanstaltens ledning. Posten AB skall ha motsvarande samråd när det gäller röstningens genomförande på en institution. I överenstämmelse med vad som gällt tidigare får institutionsröstningen inte genomföras tidigare än sju dagar före valdagen.

9.3. Överväganden och förslag

Möjligheten att rösta på institutioner kan framför allt ses som en service åt de väljare som berörs. Antalet väljare som röstar vid institutionsröstning har vid de senaste valen varit omkring 40 000. Vid 1991 års val röstade 39 840 personer vid olika typer av institutioner. Omkring 38 500 av dessa röstade vid Sjukvårdsinrättningar, ålder- domshem och servicehus.

Vid valen år 1994 skall det genomföras försök där vissa kommuner skall ansvara för institutionsröstningen. Bakgrunden till denna försöksverksamhet är att Vallagsutredningen ansåg att det finns anledning att ifrågasätta om inte institutionsröstningen bör överföras till kommunerna, men ansåg att detta i så fall borde föregås av en sådan försöksverksamhet. I regeringens proposition 1993/94:21 uttalar regeringen.

Resultatet av Postlagsutredningens försla kan bli att Postens roll i valsammanhang omprövas. Det kan bli rå a om ett mer renodlat beställar — leverantörsförhållande. Utan att öregripa ett kommande ställningstagande i frågan finns det skäl att försöksvis prova en modell dar ommunen intar beställarrollen och då kan valja mellan att utföra uppgiften i egen regi eller köpa tjänsten av annan t.ex. Posten.

Genom den ändring av vallagen som beslutats på grund av Postens bolagisering har RSV blivit central valmyndighet också för förtids- röstningen inom landet. Detta ansvar låg tidigare helt hos Posten. Med RSV som centralt ansvarig för institutionsröstningen framstår det inte som naturligt att myndigheten skall vara hänvisad till att enbart använda sig av Posten AB när det gäller annan röstmottagning än den som sker i Posten AB:s ordinarie lokaler.

Genom att skilja den särskilda röstmottagningen från Posten AB kan RSV få möjlighet att fritt bestämma vem som skall utföra röstmottag— ningen på en viss institution. Inledningsvis kan det framstå som naturligt att denna uppgift lämnas till Posten AB; Posten har under lång tid utan anmärkning skött denna uppgift. Men det kan i vissa fall framstå som ändamålsenligt att kommunen tar detta ansvar. Kommu- nen skulle t.ex. kunna samordna denna röstning med röstningen på valdagen.

Motsvarande resonemang kan föras när det gäller röstmottagnings— ställen på valdagen. Också när det gäller denna typ av röstmottagning bör RSV ha friare händer att bestämma vem som skall genomföra den.

Vid röstmottagning på institutioner inrättas i praktiken en särskild lokal för röstmottagning. Om den aktuella lokalen inrättas särskilt för att fungera som röstmottagningslokal, bör den också kallas för särskilt röstmottagningsställe.

När det gäller frågan vid vilka vårdinrättningar som röstning skall genomföras bör detta bestämmas av RSV efter samråd med valnämn— den och vårdinrättningen och den centrala förvaltning under vilken den sorterar. Valnämnden bör i sin tur samråda med socialförvaltningen i kommunen. I fråga om tidpunkten för röstmottagningen bör samråd ske med vårdinrättningen.

N är det gäller var det skall inrättas ett särskilt röstmottagningsställe på valdagen bör inte bara valnämnden utan också länsstyrelsen höras.

RSV bör ha möjlighet att delegera beslutet om att inrätta särskild röstmottagning åt någon annan. Vad som ligger närmast till hands är att delegera denna uppgift till länsstyrelsen eller valnämnden men också till Posten AB. Om RSV inte delegerar beslutanderätten utan själv bestämmer att särskild röstmottagning skall anordnas så bör RSV kunna uppdra åt kommunen eller åt någon annan att utse röstmottaga— re. Om RSV skulle delegera denna uppgift så skall de kostnader som uppkommer fortfarande belasta anslaget för allmänna val. Utgångs- punkten är att RSV skall lämna uppdraget att anordna röstmottagning åt den som kan göra det mest kostnadseffektivt. En kommun som anordnar särskild röstmottagning skall emellertid inte belastas av några merkostnader.

Själva röstmottagningen bör genomföras på motsvarande sätt som f.n. De röster som inte hör till kommunen skall överlämnas till posten för att sändas till respektive valnämnd. De röster som avgivits vid institutionsröstningen och hör till kommunen skall förvaras på ett säkert sätt. De skall sorteras och därefter distribueras till respektive valdistrikt för att där ingå i den preliminära rösträkningen på valdagen.

10. Överklagande av val

10.1. Sammanfattning

I detta avsnitt lämnas en redogörelse för reglerna om valbesvär, dvs. hur utgången av de allmänna valen överklagas. Särskilt behandlas situationen att en skrivelse med ett överklagande ges in innan valutgången är formellt fastställd. Kommittén föreslår att det, till skillnad från i dag, skall vara möjligt att pröva för tidigt ingivna skrivelser med överklagande. Vidare föreslår kommittén att partier skall underrättas om vissa beslut som gäller utseende av efterträdare och ersättare under valperioden.

10.2. Gällande regler

I regeringsformen 3 kap. 11 & anges bl.a. att val till riksdagen får överklagas hos en av riksdagen utsedd valprövningsnämnd. I 15 kap. 4 & vallagen fastslås också att beslut varigenom den centrala valmyn- digheten, RSV, eller länsstyrelsen har fastställt utgången av val eller förrättning för att utse efterträdare eller ersättare får överklagas hos Valprövningsnämnden.

Valprövningsnänmden består av ordförande och sex ledamöter. Dess beslut får inte överklagas. Nämnden är en förvaltningsmyndighet av domstolsliknande karaktär. Före 1975 var det regeringsrätten som prövade överklagande av val. Ett av skälen till att Valprövningsnärnn— den inrättades för att handha bl.a denna uppgift var att det ansågs önskvärt med en friare prövning och smidigare handläggning än vad som kan ske inom ramen för ett domstolsförfarande.

Valbesvär är en typ av förvaltningsbesvär, som dock har reglerats på ett sådant sätt att det ligger nära till hands att jämföra med kommunalbesvär. Således kan de betecknas som rättsbesvär vilket innebär att endast beslutets laglighet, och inte dess lämplighet, kan

prövas. Vidare är prövningen av valbesvär till sin art kassatorisk, vilket innebär att nämnden normalt inte ersätter det överklagade beslutet med ett eget. Skulle nämnden finna att det har förekommit något sådant fel som nämns i 14 kap. 7 & vallagen i samband med valet och felet dessutom kan antas ha inverkat på valutgången, skall nämnden upphäva valet i den omfattning som behövs och förordna om omval i valkrets. Kan rättelse åstadkommas genom förnyad samman- räkning eller någon annan sådan mindre ingripande åtgärd skall nämnden i stället uppdra åt beslutsmyndigheten att förordna om sådan rättelse. Valprövningsnämnden kan förordna om omval också i vissa andra situationer, som det saknas anledning att gå närmare in på i detta sammanhang. Liksom vid kommunalbesvär är besvärsrätten är vidsträckt. Varje person som var röstberättigad vid det aktuella valet har rätt att överklaga, liksom den som enligt beslut av länsstyrelsen över anmärkning mot röstlängden var utesluten från rösträtt. Ett parti som deltagit i valet får också överklaga.

Ett överklagande måste göras i rätt tid för att kunna prövas. Bestämmelser om överklagandetider finns i 15 kap. 4 & vallagen. Där anges att skrivelsen med överklagandet skall vara beslutsmyndigheten, dvs. RSV vid riksdagsval och länsstyrelsen vid övriga val, tillhanda inom tio dagar efter det att val eller förrättning för utseende av ersättare avslutades. Riksdagsvalet är avslutat genom att RSV kungör valresultatet i Post— och Inrikes Tidningar. De kommunala valen och kyrkovalen avslutas genom att resultatet kungörs genom upplåsning av protokollet över förrättningen. Det är Valprövningsnämnden som avgör om ett överklagande har kommit in i rätt tid eller ej. Skulle överklagandet ha kommit inför sent avvisas det och någon prövning i sak sker alltså inte. Från denna regel gäller ett undantag. Skulle skrivelsen med överklagandet ha getts in i rätt tid direkt till nämnden avvisas klagandens talan inte även om skrivelsen därefter anländer för sent till beslutsmyndigheten. Avgörande är alltså när beslutsmyndig- heten alternativt nämnden tar emot överklagandet. På motsvarande sätt kan en besvärsskrivelse komma inför tidigt. Det är nämligen inte helt ovanligt att en person som anser att det begåtts ett eller annat fel i samband med valet ger in en överklagandeskrift efter valdagen men innan något formellt beslut rörande valutgången har fattats. Kommer skriften in till beslutsmyndigheten eller Valprövningsnämnden före det att beslutet meddelats prövas inte överklagandet. Situationen är inte reglerad i lag men enligt fast praxis i Valprövningsnämnden lämnas det utan åtgärd. Det brukar motiveras med att överklagandet inte kan uppfattas som besvär över något beslut varigenom valutgången fastställts. Om klaganden vill ha saken prövad måste han eller hon på nytt ge in skriften med överklagandet sedan beslutet väl har fattats.

10.2.1. Närmare om för tidiga överklaganden

Den beskrivna situation med för tidiga överklaganden har upp— märksammats i motionen 1991/92K712. Motionärerna anser att reglerna i vallagen bör ändras så att det blir möjligt att ta upp besvären till prövning. KU har i sitt betänkande 1992/932KU6, utan att ta ställning i sak föreslagit att saken blir föremål för utredning i kommittén. Utskottet framhöll dock att det är av vikt att regleringen rörande överklagande i vallagen i princip inte avviker från vad som gäller för de högsta rättsinstanserna. Riksdagen följde utskottet (rskr. 1992/93:32). För att ge en bild av problematiken kring för tidiga överklaganden återges nedan några fall som överklagats till Valpröv- ningsnämnden.

1. Valprövningsnämndens beslut 1991-12-18 Dnr 43-1991

Riksskatteverket kungjorde utgången av riksdagsvalet den 24 septem— ber 1991. Länsstyrelsen i Norrbottens län kungjorde utgången av landstingsvalet i Norrbottens län den 10 oktober 1991 och utgången av konnnunfullmäktigevalet i Piteå kommun den 3 oktober 1991

I en skrivelse som kom in till länsstyrelsen den 17 september 1991 har Hans Löfstedt överklagat valförrättningen den 15 september 1991. Löfstedts skrivelse inkom till valprövningsnämnden den 12 november 1991.

Valprövningsnämnden beslutar följande.

Enligt 15 kap. 4 & vallagen får beslut varigenom centrala valmyndig— heten, varmed förstås riksskatteverket, eller länsstyrelsen fastställt utgången av val överklagas hos valprövningsnämnden. Talan mot vad som förekommit vid valförrättningen måste alltså föras i angiven ordning. Skrivelsen med överklagandet skall enligt samma bestämmel- se vara myndigheten till handa inom 10 dagar efter det att valet avslutades, vilket enligt reglerna i 14 kap. 12 och 20 55 vallagen sker när valutgången kungörs. Löfstedts skrivelse har kommit in till länsstyrelsen innan något överklagbart beslut hade fattats. Valpröv— ningsnämnden kan därför inte behandla Löfstedts skrivelse såsom överklagande av beslut varigenom valutgången fastställts. Valprövningsnämnden lämnar skrivelsen utan åtgärd.

2. VPN 1985227

I en den 12 september dagtecknad och den 13 september 1985 till valprövningsnämnden inkommen skrivelse hemställde Nina-Harriet Johansson att "valet" skulle flyttas fram. Om så inte skedde sade hon sig ha för avsikt att omedelbart efter valdagen den 15 september 1985 överklaga "valet".

I en den 17 september dagtecknad och den 18 september 1985 till valprövningsnämnden inkommen skrivelse förklarade Nina-Harriet Johansson att hon överklagade "valet".

Valprövningsnämnden (1985-09—26, Hult, Cederqvist, Winberg, Hammarbäck, Johansson, Hagård, Kindbom) yttrade: Vad först beträffar N ina-Harriet Johanssons begäran om att "valet" flyttas fram utgör inte detta en fråga som valprövningsnämnden har att ta befattning med. Hennes skrivelse den 12 september 1985 föranleder därför inte något ytterligare yttrande från nämndens sida.

Enligt 15 kap. 45 vallagen kan allmänt val överklagas genom anförande av besvär över beslut varigenom valutgången fastställts. Beslut om fastställande av valutgång fattas efter den slutliga röstsam- manräkningens genomförande av rikskatteverket i fråga om riksdags— val och av länsstyrelsen i fråga om val av landstingsledamöter och kommunfullmäktige. Besvärshandlingen, ställd till valprövningsnämn— den, skall ges in till beslutsmyndigheten (riksskatteverket resp. länsstyrelsen) och vara myndigheten till handa inom tio dagar efter det att valet avslutades genom tillkännagivande av valets utgång.

Eftersom Nina—Harriet Johansson inte har anfört besvär enligt 15 kap. 45 vallagen över något beslut varigenom utgången av val fastställts och hennes talan inte i annan ordning kan komma under valprövningsnämndens prövning, lämnar nämnden hennes skrivelse den 17 september 1985 utan åtgärd.

Det kan upplysningsvis nämnas att utgången av rikdagsvalet tillkännagetts genom kungörelse i Post- och Inrikes Tidningar denna dag och att sista dag för anförande av besvär i fråga om det valet följaktligen är (på grund av mellankommande helg) måndagen den 7 Oktober 1985.

3. VPN 198520

I en till länsstyrelsen i Värmlands län den 23 september 1985 inkommen skrivelse anförde Bertil Gerdin besvär över riksdagsvalet. Till stöd för sin talan åberopade han postfunktionärs bristande kontroll av buds behörighet, se närmare VPN ref. 1985139.

Riksskatteverket (RSV) fastställde utgången av riksdagsvalet den 24 september 1985.

Beslutet kungjordes den 26 september 1985. Länsstyrelsen översände besvären i den del de avsåg riksdagsvalet till RSV, dit de inkom den 7 oktober 1985.

RSV anförde i yttrande till valprövningsnämnden följande.

Enligt 15 kap. 7 & vallagen kan frågor som rör enomförande av val prövas av valprövningsnämnden endast i en ordning som föreskrivs i 15 ka . 4 & vallagen, således efter talan mot beslut varigenom RSV el er länsstyrelse fastställt utgången av val.

RSV fastställde utgången av riksdagsvalet den 24 september 1985. Beslutet kungjordes den 26 september 1985.

Skrivelsen från Bertil Gerdin inkom till länsstyrelsen i Värmlands län redan den 23 september 1985, det vill säga innan RSV fastställt utgången av riksdagsvalet. Gerdins skrivelse kan med anledning härav inte uppfattas som besvär över beslut varigenom utgången av riksdagsvalet fastställts.

Enligt RSV:s bedömning kan besvären därför inte tas upp till prövning.

Valprövningsnämnden (1985—11—06, Hult, Winberg, Hammarbäck, Fiskesjö, Johansson, Nyquist, Hagård) yttrade: Som framgår av 15 kap. 7 & vallagen kan frågor som rör genomförandet av val prövas av valprövningsnämnden endast i den ordning som föreskrivs i 15 kap. 4 & vallagen, således efter talan mot beslut varigenom centrala valmyndigheten eller länsstyrelsen fastställt utgången av val. Såvitt gäller val till riksdagen har centrala valmyndigheten, dvs. riks— skatteverket, fattat sådant beslut den 24 september 1985. Av 15 kap. 4 & framgår vidare att besvärshandling skall ges in till beslutsmyndig- heten inom tio dagar efter det att valet avslutades, dvs. i fråga om riksdagsvalet när riksskatteverket kungjort valets utgång i Post— och Inrikes Tidningar. Har besvärshandlingen kommit in till valprövnings— nämnden före besvärstidens utgång, skall enligt nämnda lagrum den omständigheten att handlingen kommit in till beslutsmyndigheten först därefter dock inte föranleda att besvären lämnas utan prövning.

Visserligen inkom Gerdins besvär till länsstyrelsen redan den 23 september 1985, dvs. innan riksskatteverket fastställt utgången av riksdagsvalet och således innan ett överklagbart beslut förelåg. Avgörande är emellertid när besvären kom in till beslutsmyndigheten alternativt valprövningsnämnden. Till riksskatteverket inkom besvären den 7 oktober, dvs. inom tio dagar efter det att valet avslutades. Valprövningsnämnden tar därför upp besvären till prövning.

Valprövningsnämnden skall enligt 15 kap. 7 & upphäva val, om det i den verksamhet för förberedande och genomförande av val, för vilken myndighet svarar, har förekonnnit avvikelse från föreskriven

ordning och det med fog kan antas att vad som förekommit har inverkat på valutgången.

Oavsett om vad som förekommit kan läggas någon röstmottagande postfunktionär till last som fel eller försummelse har ifrågavarande röst inte kunnat inverka på utgången av riksdagsvalet.

Valprövningsnämnden lämnar därför besvären utan bifall.

10.3. Överväganden och förslag

Kommittén anser att den nuvarande ordningen i fall av för tidiga överklaganden kan leda till resultat som är mindre tillfredsställande och att det därför vore befogat med en mindre formalistisk be- dömning. Frågan är emellertid ur juridisk—logisk synpunkt inte helt okomplicerad. Det är att märka att vad som enligt 15 kap. 4 & vallagen kan angripas genom ett överklagande i samband med val är ett beslut varigenom valutgången fastställts. Med detta senare uttryck förstås RSV:s eller en länsstyrelses beslut att förklara vissa personer valda till ledamöter eller ersättare. (Från beslut om att ute efterträdare och ersättare under löpande mandatperiod bortses tills vidare). Så länge några personer inte förklarats valda är det ju logiskt sett en orimlighet att genom ett överklagande begära en ändring i det avseendet. Från juridisk synpunkt anses det också som regel vara en nödvändighet att ett beslut verkligen har fattats då ett överklagande görs, för att en prövning skall komma till stånd. (jfr H Ragnemalm, Förvaltningsbesluts överklagbarhet s. 39 ff och där angivna rättsfall, betr. senare rättsfall jfr t.ex RÅ 1985 Ba 142). Det bör dock anmärkas att det förekommit att regeringsrätten gjort avsteg från principen då starka billighetsskäl talat för klaganden (jfr Ragnemalm s. 42).

Det kan vid ett första påseende förefalla egenartat att besvära sig över ett ännu inte meddelat beslut. I fråga om valbesvär är situationen emellertid speciell. För det första kan klaganden inte sägas klaga i egen sak. Det rör sig mer om ett slags medborgartalan där besvärs— rätten fungerar som ett instrument för att tillgodose ett allmänt intresse av en korrekt rättstillämpning. Det finns också anledning att anta att många av dem som klagar över förmenta felaktigheter vid valet i första hand fäster vikt vid en korrekt handläggning som en garanti för att valresultatet blir opåverkat av ovidkommande hänsyn. I sådana fall framstår det naturligt nog som mindre intressant för den som anser att det förekommit något fel i samband med valet att avvakta den slutliga mandatfördelningen och besättandet av mandaten. Det kan naturligtvis också förhålla sig på det sättet att klaganden tror att valet är avgjort tidigare än vad det i själva verket är. Med hänsyn till att resultatet av den preliminära röstsammanräkningen föreligger tämligen omgående efter valdagen och då listordningen sällan frångås är detta inte ägnat

att förvåna. Enligt kommitténs uppfattning är det mot bakgrund därav också förståeligt att klaganden inte håller sig underrättad om när det formella beslutet om valutgången föreligger. Med hänsyn till de allmänna valens centrala roll i ett demokratiskt samhälle är det viktigt att medborgarnas möjlighet till insyn och kontroll inte inskränks i onödan. Det är också angeläget att de restriktioner som trots allt uppställs i detta avseende uppfattas som rimliga och välmotiverade. Det kan ifrågasättas om den nuvarande ordningen uppfattas på det sättet. Kommittén anser i stället att det är befogat att ändra reglerna på det sätt som föreslagits i den tidigare nämnda riksdagsmotionen, dvs. så att det blir möjligt att pröva för tidiga överklaganden. KU framhöll vid sin behandling av motionen att det var av vikt att reglerna i vallagen i princip inte skiljer sig från vad som gäller för de högsta rättsinstanserna. En reglering av nu antytt slag beträffande valbesvärsreglerna låter sig emellertid knappast överföras till dom- stolsförfarandet utan en mängd icke önskvärda konsekvenser. Det är dessutom svårt att se vilka fördelar som skulle stå att vinna om så skedde. Kommittén anser därför, trots KU:s uttalande att en reform bör begränsas till valbesvär.

Som tidigare nämnts har Valprövningsnämnden även andra uppgifter än att pröva besvär över beslut varigenom valutgången fastställts. Således ankommer det på nämnden att pröva besvär över förrättning för utseende av efterträdare och ersättare under löpande mandatperiod (14 kap. 13, 14, 22 och 23 åå vallagen) samt att pröva överklaganden av beslut rörande anmärkning mot röstlängd eller rättelse av allmän röstlängd. Beträffande överklagande av de nämnda förrättningarna enligt 14 kap. vallagen finns det inte behov av att ändra de nuvarande reglerna. Vad gäller beslut rörande anmärkning resp. rättelse av röstlängd gäller att sådana beslut i den mån de får överklagas kan överklagas endast i samband med överklagande av val vid vilket beslutet har gällt. Det framstår därför som naturligt att en reform får gälla även dessa beslut.

10.3.1. Den närmare utformningen av reglerna om överklagandetid

Av skäl som nämnts ovan är det logiskt svårt att betrakta en klago- skrift som kommer in före det att beslutet har fattats som ett över- klagande. En juridisk konstruktion av det slaget haltar något. För att kringgå det problemet skulle Valprövningsnämnden kunna tillerkännas en särskild befogenhet att förordna om omval eller rättelse med anledning av påtalade felaktigheter vid valet oavsett om skriften

kommer in före eller efter det att ett formellt beslut har fattats. Förutsättningarna för att nämnden skall få förordna om omval eller rättelse bör vara desamma som vid ett formellt överklagande. Således bör endast personer som i och för sig haft rätt att besvära sig i vanlig ordning ha rätt att påkalla nämndens prövning. Vidare bör den skrift i vilken prövning begärs vara utformad på i princip samma sätt som en besvärsinlaga. Nämndens prövning bör också, liksom vid besvär i vederbörlig ordning, inskränka sig till en prövning av om det förekommit någon av de i 14 kap. 7 & angivna felaktigheterna och om detta kan med fog antas ha inverkat på valutgången. Den nu skisserade ordningen innebär att det skulle konnna att finnas dels ett vanligt besvärsförfarande, dels ett förfarande av extraordinär karaktär i så motto att en prövning kan komma till stånd utan att besvär anförts inom den normala besvärstiden. Avsikten är dock att besvärspröv- ningens omfattning skall vara densamma i båda fallen.

Den nu angivna ordningen med dubbla förfaranden är krånglig och kan undvikas om man sätter sig över inkonsekvensen i tillåta över- klaganden av beslut som inte formellt har meddelats. En enklare lösning är således att i vallagen ta in en bestämmelse där det anges att en skrift vari valutgången angrips skall uppfattas som ett överklagande även om skriften kommer in till beslutsmyndigheten eller Valpröv- ningsnämnden innan utgången av valet har fastställts. Enligt kommit- téns uppfattning är detta alternativ att föredra. Dels är det lätt att förstå, dels blir reglerna om besvärsrättens omfattning, besvärsinlaga och Valprövningsnänmdens besvärsprövning m.m. automatiskt till- lämpliga. Såvitt gäller besvärsinlagans utformning är att märka att klaganden enligt 23 & förvaltningslagen skall ange vilket beslut som överklagas och vilken ändring som begärs. Då inlagan avges före det att valutgången fastställts formellt kan man naturligtvis inte uppställa något krav på preciserade uppgifter i dessa avseenden. I de allra flesta fall torde det dock vara möjligt att utläsa vad klaganden avser. Enligt kommitténs uppfattning finns det inte anledning att komplettera de nuvarande bestämmelserna i detta avseende.

Det bör dock finnas en tidigaste dag för ingivande av besvär. I annat fall öppnas möjligheten att överklaga framtida val utan be- gränsning.

Första dag för att ge in överklaganden bör vara dagen efter valet. Överklaganden som kommer in dessförinnan bör behandlas på det sätt som sker i dag med för tidiga överklaganden dvs. lämnas utan åtgärd.

Den föreslagna regeln får också som följd att beslut som får överklagas endast i samband med att valets utgång överklagas, kan överklagas tidigare än i dag. Enligt den gällande vallagen berör detta beslut om rättelse av allmän och särskild röstlängd. Motsvarande

gäller enligt kommitténs förslag när det gäller röstlängder, jfr avsnitt 2.

Vad som sagts kan tillämpas även på val till kyrkofullmäktige och föreslås få gälla också vid de kyrkliga valen.

En följd av att lagrummet ändras på det sätt som föreslagits blir att de ändrade besvärsreglerna kommer att gälla också överklagande enligt folkomröstningslagen.

10.3.2 Partier skall underrättas om beslut om utseende av efterträdare och ersättare

Ett parti har rätt att enligt 15 kap. 4 & vallagen överklaga ett val som det deltagit i. Partier har dessutom rätt att överklaga beslut om utseende av efterträdare och ersättare, enligt 14 kap. 13, 14, 22 och 23 55 vallagen. I fråga om dessa senare beslut, såvitt gäller riksdags- valet, d.v.s. beslut enligt 13 och 14 55, kungörs besluten i Post— och Inrikes Tidningar. De beslut som rör utseende av efterträdare och ersättare i de kommunala valen, dvs. beslut enligt 22 och 23 55 offentliggörs genom att protokollet från förrättningen läses upp. Det finns inte, vare sig i fråga om riksdagsvalet eller de kommunala valen, någon skyldighet att i förväg kungöra förrättningen. Den som blivit utsedd vid en sådan förrättning skall enligt 15 kap. 1 och 2 && vallagen underrättas om beslutet. Detsamma gäller, såvitt avser riksdagsvalet, Valprövningsnämnden och riksdagens talman. I fråga om kommunala val omfattar underättelseskyldigheten, förutom den som blivit utsedd, också vederbörande kommun. Någon skyldighet att underrätta det aktuella partiet finns inte i något fall.

I 21 & förvaltningslagen (1986:223) finns en bestämmelse enligt vilken sökande, klagande eller annan part skall underrättas om beslut. Det får dock anses vara oklart huruvida ett parti som har rätt att överklaga ett val också har ställning av part i den mening som avses i nämnda lagrum. Enligt kommitténs mening talar övervägande skäl för att så inte är fallet.

JO har i en framställning, se bil. 3, framhållit att partiernas möjlighet att faktiskt utnyttja sin möjlighet att överklaga beslut enligt 14 kap. 22 och 23 55 vallagen framstår som begränsade bl.a. mot bakgrund av den korta besvärstiden och det förhållandet att någon skyldighet att underrätta berörd partiorganisation om sådana beslut inte finns stadgad i vallagen.

Kommittén anser att förutsättningarna för ett parti att utnyttja möjligheten att överklaga beslut om utseende av efterträdare och ersättare bör förbättras. Ett parti som berörs av ett sådant beslut bör

därför underrättas om beslutet. Med hänsyn bl.a. till att det inte finns någon skyldighet för ett parti att anmäla sitt deltagande i förväg kan undantagsvis situationer uppkomma där det inte är möjligt att identifiera en företrädare för det aktuella partiet. I sådana fall kan underättelseskyldigheten givetvis inte fullgöras. Lagtexten bör utformas med beaktande av detta.

Konnnittén föreslår således att det i vallagen införs en regel enligt vilken ett parti som berörs av det ifrågavarande beslutet om möjligt skall underrättas därom. Det närmare sättet för underrättelsen bör få avgöras av beslutsmyndigheten.

11. Genomförande och kostnader

11.1. Sammanfattning

Flertalet av de förslag som läggs fram fordrar förberedelser bl.a. i form av utvecklande av nya ADB-rutiner, utbildning för dem som arbetar med val eller information till allmänheten. Detta gäller särskilt det nya röstlängdssystemet. Kommittén anser därför och med hänsyn till att försöksverksamhet av olika slag planeras inför 1994 års val att de framlagda förslagen bör genomföras först efter detta val.

Från kostnadssynpunkt är det framför allt förslaget om nya regler för framställning av röstkort och röstlängder som är av intresse. Vissa initialkostnader kan komma att uppstå för maskinell utrustning liksom för att utveckla ADB-system. Dessa kostnader bedöms dock kompenseras av de långsiktiga be- sparingar som det nya systemet leder till. Övriga förslag som läggs fram påverkar inte nämnvärt kostnaderna för valet.

11.2. Genomförande

Enligt kommittens uppfattning bör de framlagda förslagen tillämpas efter 1994 års allmänna val. Vissa förslag fordrar nämligen att det utformas detalj föreskrifter av både teknisk och praktisk karaktär. Detta är framför allt fallet med förslaget till framställning av röstlängder och röstkort. Andra förslag som de ändrade rutinerna för ångerröstningen och möjligheten att brevrösta från fartyg kräver en bred information till allmänheten respektive rederier och ombordanställda. När det gäller inrättande av särskilda röstmottagningsställen fordras att det anordnas utbildning för dem som skall arbeta med valet men också att det lämnas information till allmänheten. En viss utbildning och in—

formation är också nödvändig beträffande ändringarna i det kommuna- la ersättarsystemet.

Möjligheten att överklaga ett val redan dagen efter valet, in- formation till partier om vissa beslut, liksom föreslaget att oförändrade valsedlar som lämnats i val till landstings- och kommunfullmäktige inte skall bevaras är exempel på mindre förändringar som i och för sig skulle kunna genomföras och tillämpas vid valet 1994. De olägenheter som dessa mera begränsade ändringar är avsedda att undanröja är dock inte av den omfattningen att det är motiverat att genomföra förslagen i dessa delar särskilt. Kommittén anser i stället det är mest ändamålsenligt att ta ett samlat grepp på de förändringar på valom— rådet som kan förutses. Härvid bör man inte bara ta hänsyn till de förslag som nu läggs fram utan också avvakta utfallet av faktorer som kan påverka valsystemets utfornming. I det sammanhanget bör särskilt nämnas den beslutade försöksverksamheten som bl.a. kan ge underlag för bedömningen av frågan om valdistriktens storlek samt den planerade försöksverksamheten med personröstning och eventuella förändringar vad avser de kyrkliga valen. Det sagda innebär samman- fattningsvis att kommittén förordar att de framlagda förslagen fortsättningsvis behandlas med inrikting på att de skall kunna tillämpas vid de allmänna val som hålls efter valen år 1994.

11.3. Kostnader

Vad gäller kostnader och besparingar för de framlagda förslagen är det framförallt de nya reglerna för framställning och distribution av röstlängder och röstkort som är av intresse. Övriga förslag som kommittén lämnar torde inte nämnvärt påverka kostnaderna för valet. Visserligen kommer ändringarna i det kommunala ersättarsystemet sannolikt att leda till att något fler ersättare än tidigare utses. En närmare analys av kostnadseffekterna har dock visat att kostnadsök— ningen blir marginell. Motsvarande gäller för brevröstningen från fartyg och skyldigheten att underrätta partier om vissa beslut. Den begränsade rätten till ångerröstning är ägnad att minska kostnaderna för arvodet till valförrättarna. Även i detta fall torde det dock röra sig om en begränsad kostnadseffekt. Vad gäller avskaffandet av de tillfälligt inrättade postkontoren och inrättande av särskilda röst— mottagningsställen blir effekten ur kostnadssynpunkt sannolikt mycket liten. Det finns nämligen inte anledning att tro att antalet institutioner eller vårdanstalter där röstning anordnas kommer att öka eller att kostnaderna för genomförande av denna röstning kommer att öka.

Tvärt om kan man genom förslaget till särskild röstmottagning göra denna typ av röstmottagning mer kostnadseffektiv.

11.3.1. Kostnader för framställning av röstlängder

Den besparing som kan uppnås genom att röstlängden inte behöver tas fram, tryckas och bindas varje år kan uppskattas till ca 2 milj. kr. på en treårsperiod. Jfr Vallagsutredningens delbetänkande VAL Organisa- tion Teknik Ekonomi (SOU 1992:108) avsnitt 13.2.3.

Enligt en uppskattning som gjorts av RSV kommer kostnaderna för framtagning av underlaget för de nya röstlängderna inte att bli särskilt stora då det ju rör sig om att ta fram redan befintliga uppgifter ur ett ADB-system. Däremot kommer, enligt RSV, framställningen, dvs. tryckningen, och distributionen av längderna att fordra maskinella investeringar om de skall framställas på varje lokalt skattekontor. Kostnaden för varje sådan utrustning kan, enligt RSV, beräknas till 50 000-100 000 kronor varför det skulle uppstå en initialkostnad på mellan 6 och 13 milj. kr. med ett nytt system för framställning av röstlängder. RSV har vidare uppskattat kostnaderna för att utveckla ett ADB-stöd som är anpassat till den nya metoden att ta fram röstlängder till mellan en och två milj.kr. Kostnademas storlek beror i stor utsträckning på vilka uppgifter som kan komma att finnas i ett eventuellt centralt aviseringsregister inom folkbokföringen.

Den uppskattning av kostnaderna för tryckning av röstlängderna som RSV gjort grundar sig på att varje skattekontor får en egen ut— rustning. Det bör emellertid finnas möjligheter att samordna fram- ställningen på så sätt att att vissa kontor tar fram längder för fler distrikt. På så sätt skulle inte varje skattemyndighet behöva ut- rustningen. Vidare kan det finna anledning att närmare undersöka i vad mån tryckningen kan läggas ut på enskilda tryckerier. Det bör också noteras att kostnaden för skaffa nödvändig utrustning är av engångskaraktär och att den på sikt kommer att vara kompenserad av de besparingar som görs vid varje val. Om denna typ av investering görs inom skatteförvaltningen bör den inte i sin helhet komma att belasta valadministrationen eftersom utrustningen i viss utsträckning kan komma att användas också inom skatteförvaltningens ordinarie verksamhet. Se också avsnitt 2.12.

Vad gäller de kostnader som kan uppkomma för bl.a. utvecklande av ADB-stöd m.m. anser kommittén att dessa är nödvändiga för att anpassa röstlängdsframställningen till en relevant och ändamålsenlig ADB-teknik. En ändamålsenlig röstlängdsframställning är enligt

kommittén ett grundläggande moment för genomförande av allmänna val.

11.3.2. Kostnader för röstkort

RSV har gjort den bedömningen att en effekt av förslaget blir att in— formationen till väljarna inte kan sändas med röstkorten eftersom det inte skulle finnas tid att samsortera och försluta försändelser som både innehåller röstkort och information. Om information om valet skall skickas separat till samtliga hushåll så skulle det medföra en kost- nadsökning på omkring 3 milj. kr. för porto. En viss besparing skulle dock kunna uppnås genom att antalet röstkort som skall framställas och skickas till utlandssvenskar kommer att minska något. Enligt konunitténs bedömning kan det finnas anledning att närmare undersöka om det genom tillfälliga resursförstärkningar blir möjligt att samdis- tribuera röstkort och information till väljarna till en lägre kostnad än den uppskattade portokostnaden. En annan möjlighet att reducera kostnaderna kan vara att undersöka om informationen kan framställas på ett enklare sätt, t.ex. genom att skriva den på baksidan av röstkortet, och därmed till en lägre kostnad än vad som sker i dag.

Man kan också undersöka om den information som skickats ut till- sammans med röstkorten inte till viss del skulle kunna lämnas genom andra informationskanaler som t.ex. Text-TV.

11.3.3. Övriga kostnader

Redan idag ligger det hos RSV att sortera fönsterkuvert som lämnats vid röstmottagning i utlandet. Om det nya systemet för framställning av röstlängder leder till att utlandssvenskarna i mindre utsträckning än tidigare har röstkort medför detta att sorteringsfunktionen blir mera omfattande än vad den är idag. Detta torde inte leda till några av- sevärda merkostnader. I sammanhanget kan det noteras att ett slopande av ansökningsförfarandet till den särskilda röstlängden när det gäller utlandssvenskarna i sin tur bör leda till en minskning av personal- behovet hos RSV under de sex första månaderna under ett valår.

12. Specialmotivering

12.1. Förslaget till ny vallag

En utgångspunkt för den redaktionella omarbetningen av lagen har varit att göra dess uppbyggnad i huvudsaklig överensstämmelse med den ordningsföljd som de olika momenten i valförfarandet genomförs. Detta har lett till omfattande omkastningar av reglerna i den nuvarande lagen. Vidare har en strävan varit att lagen skall vara enkel att hitta i. Detta har bl. a. medfört användning av underrubriker inom de olika avsnitten. Kommittén har också ansett att en ny vallag bör ta upp sådana grundläggande regler för valförfarandet som i dag ges i bl. a. regeringsformen och kommunallagen (1991:900). Den föreslagna lagen innehåller därför ett antal bestämmelser som till sin karaktär är hänvisningar till andra författningar. Detta är praktiskt och underlättar för läsaren. Ett syfte med denna teknik är också att den nya vallagen skall bidra till förståelse för hur valsystemet författningsmässigt är Uppbyggt

Vissa av de regler i förslaget till vallag som behandlar den slutliga sammanräkningen och mandatfördelningen samt utseende av ledamöter och ersättare är valmatematiska formler klädda i ord. De bestämmel- serna blir med nödvändighet förhållandevis omfattande och dessutom svårtillgängliga för den som inte fullt ut behärskar materialet. Eftersom dessa bestämmelserna tynger lagtexten har de samlats i ett avslutande kapitel som enbart innehåller valmatematik. I förekomman- de fall ges hänvisningar till reglerna i detta kapitel.

Vad gäller den språkliga översynen har ambitionen varit att anpassa lagtexten till ett modernt lagspråk. Samtliga lagrum i den nuvarande lagen är omarbetade i ett eller annat avseende.

Kommitténs förhoppning är att den föreslagna vallagen skall underlätta för valförrättare och myndigheter som arbetar med de allmänna valen. Dessutom bör den på ett helt annat sätt än den nuvarande vallagen kunna vara till hjälp för var och en som vill sätta sig in i och förstå hur valsystemet är uppbyggt och fungerar.

I det följande anges för varje lagrum i den föreslagna vallagen var dess motsvarighet finns i den nuvarande lagen. I de fall den föreslagna bestämmelsen inte har någon motsvarighet anges detta särskilt.

Detsamma gäller i de fall då den föreslagna bestämmelsen innebär en ändring i sak. 1 kap. Allmänna bestämmelser

1 kap. har samlats bestämmelser av allmän karaktär som är av grundläggande betydelse för valsystemet.

Motsvarar 1 kap. l 5 i den nuvarande vallagen.

2 5 Första stycket har ingen motsvarighet i den nuvarande vallagen. Motsvarande bestämmelse finns i 3 kap. 2 & regeringsformen. Andra stycket motsvarar 4 kap. 11 5 första stycket i den nuvarande vallagen.

1 kap. har samlats bestämmelser av allmän karaktär som är av grundläggande betydelse för valsystemet.

Bestämmelsen har ingen motsvarighet i den nuvarande vallagen. Motsvarande bestämmelser finns i 4 kap. 2 och 3 55 kommunallagen.

4 &

Bestämmelsen har ingen motsvarighet i den nuvarande vallagen. Den motsvaras av 3 kap. 2 5 andra stycket regeringsformen och 4 kap. 4 & kommunallagen (1991 1900).

5 &

Bestämmelsen har ingen motsvarighet i den nuvarande vallagen. Den motsvaras av 3 kap. 10 & regeringsformen

69

Bestämmelsen har ingen motsvarighet i den nuvarande vallagen. Den motsvaras av 4 kap. 5 och 6 55 kommunallagen. Kommittén har övervägt att i ange att valbarhet inte är inskränkt till valkrets, dvs. att det inte finns något krav på att kandidaten skall vara bosatt eller folkbokförd i någon särskild valkrets. Sådana bestämmelser finns idag i 2 kap. 5 & och 9 5 första stycket i den nuvarande vallagen. Kommit— tén har dock kommit fram till att en uttrycklig bestämmelse om detta inte längre är nödvändig. De nämnda bestämmelserna har därför fått utgå. Det innebär inte någon ändring i sak.

7 och 8 55 Motsvarar 1 kap. 3 5 första stycket i den nuvarande vallagen.

I 8 & har uttrycket "val i hela riket av landstingsledamöter och kommunfullmäktige" ersatts med uttrycket "ordinarie val. "

Denna terminologi används fortsättningsvis.

95

Motsvarar del av 1 kap. 3 5 andra stycket i den nuvarande vallagen.

105

Motsvarar del av 1 kap. 3 & andra stycket och tredje stycket i den nuvarande vallagen. Uttrycket "val av landstingsledamöter och kommunfullmäktige som inte omfattar hela riket" har ersatts med termen "omval". Denna terminologi används fortsättningsvis.

]]å

Motsvarar 1 kap. 4 5 i den nuvarande vallagen.

]2å

Motsvarar 1 kap. 2 g" i den nuvarande vallagen.

13?)

Bestämmelsen har ingen motsvarighet i den nuvarande vallagen. Den innebär ett klargörande av vad som faktiskt gäller i dag.

14é

Motsvarar 3 kap. 1 5 och 2 5 första stycket i den nuvarande vallagen. Stadgandet att valnämnden skall vara lokal valmyndighet har dock ingen motsvarighet i vallagen. Det innebär ett klargörande av vad som faktiskt gäller i dag när det gäller genomförande av val. Kommunens skyldighet att svara för kostnaderna gäller sådana åtgärder som det uttryckligen åligger kommunen att svara för enligt lagen. I de fall uppgifter delegeras till kommunen med stöd av föreskrifter i lagen svarar uppdragsgivaren för kostnaderna. Jfr 12 kap. 3 & i förslaget till ny vallag.

15 & Motsvarar 3 kap. 2 5 andra stycket i den nuvarande vallagen.

Närmare bestämmelser om den kommunala indelningen finns i lagen (1979:411) om Sveriges indelning i kommuner och landsting.

]6å

Motsvarar delvis av 15 kap. 9 5 i den nuvarande vallagen. Se även 3 kap. 11 &. Bestämmelsen har tagits in här för att på ett tidigt skede presentera Valprövningsnämnden.

2 kap. Valkretsar

2 kap. Valkretsar

Bestämmelsen har ingen motsvarighet i i den nuvarande vallagen och har tillkommit i klargörande syfte.

ZS

Uppräkningen av valkretsarna har gjorts i överensstämmelse hur dessa allmänt återges i den offentliga valstatistiken. Hänsyn har också tagits den nya valkretsindelningen av Malmöhus län. Jfr prop. 1992/93:163.

3?)

Motsvarar del av 2 kap. 5 5 och 6 5 första stycket i den nuvarande vallagen. Bestämmelsen om att något krav på bostadsband inte uppställs har fått utgå som överflödigt. Jfr 1 kap. 6 5 i förslaget till ny vallag.

45

Motsvarar del av 2 kap. 6 & första och andra styckena i den nuvarande vallagen.

55

Motsvarar 2 kap. 6 & tredje stycket i den nuvarande vallagen.

65

I första stycket fastslås att kommunen utgör valkrets. Någon uttrycklig bestämmelse om detta finns inte i den nuvarande vallagen. Återstoden av bestämmelsen motsvarar 2 kap. 9 5 första stycket i den nuvarande vallagen, med undantag för näst sista punkten som utgått. Jfr 1 kap. 6 5. I sista stycket sägs att det är uppgifterna i folkbokföringens avise- ringsregister som skall ligga till grund för beräkningen av antalet röstberättigade. I den allmänna motiveringen, avsnitt 2, diskuterar kommittén vilka uppgifter som röstlängderna skall grunda sig på. Vid utformningen av lagtexten har kommittén utgått från att det kommer att upprättas ett centralt aviseringsregister inom folkbokföringen som skall kunna användas vid framställningen av röstlängder och för att ta fram uppgifter om antal röstberättigade vid valkretsindelningar.

75

Motsvarar 2 kap. 9 5 andra stycket i den nuvarande vallagen.

85

Motsvarar del av 2 kap. 7 & första och tredje styckena i den nuvaran— de vallagen.

9?)

Motsvarar del av 2 kap. 11 5 första och tredje styckena i den nuvarande vallagen.

105

Motsvarar 2 kap. 7 & andra stycket samt 11 5 andra stycket i den nuvarande vallagen.

115

Motsvarar 2 kap. 13 å i den nuvarande vallagen.

125

Motsvarar del av 2 kap. 7 5 första och tredje styckena samt 11 5 första och tredje styckena i den nuvarande vallagen.

3 kap. Fasta valkretsmandat.

3 kap. Fasta valkretsmandat.

Bestämmelsen saknar motsvarighet i den nuvarande vallagen och har tillkommit i klargörande syfte.

25

Motsvarar 2 kap. 2 & första stycket och 3 5 i den nuvarande vallagen. Vid utformningen av lagtexten har kommittén utgått från att det kommer att upprättas ett centralt aviseringsregister inom folkbok-

föringen som skall kunna användas vid framställningen av röstlängder och för att ta fram uppgifter om antal röstberättigade vid fördelning av fasta valkretsmandat. Se också specialmotiveringen till den föreslagna 2 kap. 6 5.

35

Motsvarar 2 kap. 2 5 andra stycket i den nuvarande vallagen.

Bestämmelsen har ingen motsvarighet i den nuvarande vallagen. Den har tillkommit i klargörande syfte.

55

Motsvarar 2 kap. 8 5 första stycket i den nuvarande vallagen. En hänvisning har till bestämmelserna om hur mandaten fördelas på valkretsar har också gjorts.

65

Motsvarar del av 2 kap. 8 5 andra och tredje styckena i den nuvarande vallagen. Vid utformningen av lagtexten har kommittén utgått från att det kommer att upprättas ett centralt aviseringsregister inom folkbok- föringen som skall kunna användas vid framställningen av röstlängder och för att ta fram uppgifter om antal röstberättigade vid fördelning av fasta valkretsmandat. Se också specialmotiveringen till den föreslagna 2 kap. 6 & och 3 5 i detta kapitel.

7?"

Bestämmelsen har ingen motsvarighet i den nuvarande vallagen. Den har tillkommit i klargörande syfte.

8 S'

Motsvarar del av 2 kap. 12 & första stycket och 10 å i den nuvarande vallagen. Vid utformningen av lagtexten har kommittén utgått från att det kommer att upprättas ett centralt aviseringsregister inom folkbok— föringen som skall kunna användas vid framställningen av röstlängder och för att ta fram uppgifter om antal röstberättigade vid fördelning av fasta valkretsmandat. Se också specialmotiveringen till den föreslagna 2 kap. 6 5 samt 3 och 6 55 i detta kapitel.

99

Motsvarar del av 2 kap. 12 5 första stycket i den nuvarande vallagen.

10 &

Motsvarar del av 2 kap. 2 5 första stycket, 8 5 andra stycket och 12 5 första stycket i den nuvarande vallagen.

I I &

Motsvarar del av 2 kap. 13 5 i den nuvarande vallagen.

125

Motsvarar 2 kap. 4 5, 8 & fjärde stycket och 12 å andra stycket i den nuvarande vallagen.

4 kap. Valdistrikt och valförrättare

19

Motsvarar delvis 3 kap. 3 5 första stycket i den nuvarande vallagen. I klargörande syfte har bestämmelsen kompletterats med uppgift om vad ett valdistrikt har för funktion.

25

Bestämmelsen motsvarar del av 3 kap. 35 första stycket i den nuvarande vallagen.

35

Motsvarar 3 kap. 3 5 andra och tredje styckena i den nuvarande vallagen.

43

Motsvarar del av 3 kap. 3 & fjärde stycket i den nuvarande vallagen.

55

Motsvarar del av 3 kap. 3 & fjärde stycket i den nuvarande vallagen.

6?)

Motsvarar 3 kap. 4 5 i den nuvarande vallagen.

75

Motsvarar 3 kap. 5 & i den nuvarande vallagen.

85

Motsvarar 3 kap. 6 & i den nuvarande vallagen.

5 kap. Skydd för partibeteckningar

5 kap. motsvarar i allt väsentligt 5 kap. i den nuvarande vallagen. Kapitlet har fått en ny rubrik som tar sikte på huvudsyftet med åtgärderna att registrera partibeteckning och att anmäla kandidater, nämligen att förhindra att en partibeteckning missbrukas.

Personvalskommittén har i sitt betänkande Ökat personval (SOU 1993:21) bl.a. föreslagit att skyddet för partibeteckningar stärks genom krav på att de två första namnen på en valsedel skall vara sådana som partiet anmält.

Bestämmelsen har ingen direkt motsvarighet i den nuvarande vallagen. Syftet är att inledningsvis slå fast de grundläggande förutsättningarna för skydd.

25

Första stycket har ingen direkt motsvarighet i den nuvarande vallagen. Syftet är att klargöra vari skyddet består, dvs. att samtliga namn på valsedeln skall betraktas som obefintliga om inte det första namnet är anmält. Andra stycket motsvaras av 5 kap. 1 & andra stycket i den nuvarande vallagen.

35

Motsvarar del av 5 kap. 1 & första stycket i den nuvarande vallagen.

4?)

Motsvarar 5 kap. 2 5 första stycket i den nuvarande vallagen.

55

Motsvarar 5 kap. 2 5 andra stycket i den nuvarande vallagen.

65

Motsvarar 5 kap. 3 5 första stycket i den nuvarande vallagen. Det sista stycket har ingen motsvarighet i den nuvarande vallagen och är tillagt för att underlätta.

75

Motsvarar 5 kap. 3 & tredje stycket i den nuvarande vallagen.

8?)

Motsvarar del av 5 kap. 4 5 första stycket i den nuvarande vallagen.

95

Motsvarar 5 kap. 4 & andra stycket i den nuvarande vallagen.

105

Motsvarar 5 kap. 5 5 och del av 4 & andra stycket i den nuvarande vallagen.

115

Motsvarar 5 kap. 6 & i den nuvarande vallagen.

129

Motsvarar 5 kap. 7 5 i den nuvarande vallagen.

13å

Motsvarar del av 5 kap. 8 & sjätte stycket i den nuvarande vallagen.

145

Motsvarar del av 5 kap. 8 5 sjätte stycket i den nuvarande vallagen.

15å

Motsvarar 5 kap. 8 & första -fjärde styckena i den nuvarande vallagen.

165

Motsvarar 5 kap. 9 5 första stycket i den nuvarande vallagen.

175

Motsvarar 5 kap. 9 å andra stycket i den nuvarande vallagen.

18å

Motsvarar 5 kap. 8 & femte stycket i den nuvarande vallagen.

195

Motsvarar 5 kap. 10 å i den nuvarande vallagen.

205

Motsvarar 5 kap. 11 å i den nuvarande vallagen.

6 kap. Valsedlar

15

Motsvarar 6 kap. 1 & iden nuvarande vallagen. I kapitlet om valsedlar har beteckningen "blanketter för valsedlar" tagits bort.

25

Motsvarar 6 kap. 2 5 första stycket och 75 andra stycket i den nuvarande vallagen.

35

Motsvarar 6 kap. 25 andra och tredje stycket i den nuvarande vallagen.

4 &

Motsvarar 6 kap. 3 & första stycket i den nuvarande vallagen. Någon motsvarighet till 6 kap. 3 5 andra stycket har inte ansetts nödvändig att ta upp i detta avsnitt, då det av 18 kap. angående den slutliga sammanräkningen framgår att ledamöterna utses före ersättarna.

5 5

Första stycket motsvarar 6 kap. 3 & tredje stycket vallagen. Andra stycket har ingen motsvarighet i den nuvarande lagen. Det är tillagt för att underlätta.

Av bestämmelsen följer att en förutsättning för skydd är att partiet anmält kandidater.

öö

Motsvarar 6 kap. 7 a 5 i den nuvarande vallagen.

Motsvarar del av 6 kap. 4 5 i den nuvarande vallagen

83

Motsvarar del av 6 kap. 4 & första stycket och 5 & första stycket i den nuvarande vallagen.

95

Motsvarar del av 6 kap. 4 & första stycket och 5 5 andra stycket i den nuvarande vallagen.

105

Motsvarar 6 kap. 5 & tredje stycket i den nuvarande vallagen.

Motsvarar 6 kap. 4 5 andra stycket i den nuvarande vallagen.

125

Motsvarar 6 kap. 6 5 i den nuvarande vallagen.

13å

Motsvarar 6 kap. 7 5 första stycket i den nuvarande vallagen.

14å

Motsvarar 6 kap. 8 5 i den nuvarande vallagen.

155

Motsvarar 6 kap. 10 å andra stycket i den nuvarande vallagen

165

Bestämmelsen motsvaras av 6 kap. 10 5 första stycket i den nuvarante: vallagen.

7 kap. Röstlängder och röstkort

De föreslagna bestämmelserna i detta kapitel grundar sig på kormnit— téns förslag till nytt röstlängdssystem. De bestämmelser i 4 och 7 kap. i den nuvarande vallagen som inte anges nedan har utgått som en följd av det nya systemet.

1-4 &&

Ersätter bestämmelserna om röstlängd i 4 kap. 1 och 2, samt 11 andra stycket och 12-14 55 i den nuvarande vallagen.

I den allmänna motiveringen, avsnitt 2, diskuterar kommittén vilka uppgifter som röstlängderna skall grunda sig på. Vid utformningen av lagtexten har kormnittén utgått från att det kommer att upprättas ett centralt aviseringsregister inom folkbokföringen som skall kunna användas vid framställningen av röstlängder. Det är bestämmelserna i folkbokföringslagen om rätt folkbokföringsort som skall ligga till grund för uppgifterna i röstlängden. Dock med undantag från den formella tidpunkten för flyttning; vid framställningen av röstlängderna skall det faktiska innehållet i det centrala aviseringsregistret på kvalifikationsdagen ligga till grund för uppgifterna i röstlängderna.

5?

Motsvarar 7 kap. 1 5 och 2å första och tredje styckena i den nuvarande vallagen.

65

Ersätter 7 kap. 2 5 andra stycket i den nuvarande vallagen.

75

Bestämmelsen har ingen direkt motsvarighet i den nuvarande vallagen. Den hänger samman med reglerna om att väljarna skall kontrollera innehållet i röstlängden mot uppgifterna på röstkortet. Det är därför viktigt att väljarna blir informerade om när röstkort skall skickas ut så att de kan reagera om de inte skulle få något röstkort. De kan då antingen begära rättelse av röstlängden eller beställa ett duplettröstkort enligt 8 5.

Motsvarar 7 kap. 3 5 första och andra styckena i den nuvarande vallagen. Någon uttrycklig motsvarighet till tredje och fjärde stycket finns inte eftersom systemet med gällande röstlängd tas bort och kvalifikationsdagen bara är 30 dagar före valdagen. Om röstlängds- registret upprättas genom ett uttag ur ett centralt register på kvalifika— tionsdagen finns det inte röstlängd att framställa röstkort mot före den dagen. Kravet på att den som vill ha ett duplettröstkort skall uppge sitt hemvist i den ort där han är uppförd i röstlängd, eller i den ort där han senast var kyrkobokförd har tagits bort som överflödigt. I det nya systemet räcker det med personnummer och namn.

95

Bestämmelsen har ingen motsvarighet i den nuvarande vallagen. Den är en följd av det föreslagna röstlängdssystemet.

105

Ersätter 4 kap. 4 5 i den nuvarande vallagen. Det är bestämmelserna i folkbokföringslagen om rätt folkbokföringsort som skall ligga till grund för beslut om rättelse. Dock med undantag från den formella tidpunkten för flyttning; vid framställningen av röstlängderna skall det faktiska innehållet i det centrala aviseringsregistret på kvalifikations— dagen ligga till grund för uppgifterna i röstlängderna.

Ilå

Bestämmelsen har ingen motsvarighet i den nuvarande vallagen. Den information som den centrala valmyndigheten bör sprida kan lämnas samtidigt med informationen om när röstkort kommer att sändas ut, se förslagets 7 &.

125

Bestämmelsen har ingen direkt motsvarighet i den nuvarande vallagen. Den ger en förklaring till hur hanteringen av röstlängderna skall gå

till, se förslagets 9 kap. 9 5 där det numera uttryckligen sägs att röstlängderna skall finnas i respektive vallokal.

13å

Motsvarar 4 kap. 6 5 i den nuvarande vallagen.

8 kap. Kuvert

Första stycket har ingen direkt motsvarighet i den nuvarande vallagen, men innebär ingen saklig ändring. Andra stycket motsvarar 8 kap. 8 & första stycket i den nuvarande vallagen.

2?)

Motsvarar 8 kap. 8 5 andra stycket i den nuvarande vallagen.

35

Motsvarar delvis 8 kap. 9 5 första och andra styckena i den nuvarande vallagen. Ändringarna är en följd av konunitténs förslag att särskilda röstmottagningsställen inom landet skall ersätta de tillfälligt inrättade postkontoren för röstmottagning på bl.a. institutioner samt av att fartygsröstningen ersätts med brevröstning.

49"

Motsvarar 8 kap. 9 & tredje stycket i den nuvarande vallagen.

9 kap. Allmänt om röstning

Bestänunelsen har ingen direkt motsvarighet i den nuvarande vallagen. Jfr dock 8 kap. 10 & första stycket, första meningen i den nuvarande vallagen. Den innebär inte någon skillnad i förhållande till vad som gäller i dag.

29

Motsvarar del av 8 kap. 4 och 14 55 i den nuvarande vallagen.

35

Bestämmelsen har ingen direkt motsvarighet i den nuvarande vallagen. Den har tagits med för att visa vid vilka olika ställen det kan förekomma röstning.

Motsvarar del av 9 kap. 6 5 i den nuvarande vallagen.

55

Första stycket motsvarar del av 8 kap. 1 5 första stycket i den nuvarande vallagen. Ändringarna är en följd av kommitténs förslag att särskilda röstmottagningsställen inom landet skall ersätta de tillfälligt inrättade postkontoren samt av att fartygsröstningen ersätts med brevröstning.

Andra stycket och tredje stycket anger i vilka fall undantag medges från huvudregeln i första stycket.

6?)

Motsvarar 8 kap. 3 5 i den nuvarande vallagen, med de ändringar som följer av vad som sagts under 5 &.

7 & Motsvarar del av 8 kap. 10 å i den nuvarande vallagen. Att väljarens valhemlighert skall skyddas regleras i 3 kap. 1 åregeringsformen. Där sägs att riksdagen utses genom fria, hemliga och direkta val.

85

Bestämmelsen motsvarar innehållet i 8 kap. 4 ij sista meningen i den nuvarande vallagen.

99

Bestämmelsen motsvarar innehållet 4 kap. 20 å och 9 kap. 3 & sista meningen i den nuvarande vallagen.

105

Motsvarar 8 kap. 12 5 första stycket i den nuvarande vallagen.

115

Motsvarar 8 kap. 12 å andra stycket i den nuvarande vallagen, med de ändringar som följer av vad som sagts under specialmotiveringen till 5 5.

12 &

Motsvarar 6 kap. 9 5 första stycket, del av 9 kap. 6 5, 10 kap. 5 a och 7 a 55 i den nuvarande vallagen.

13 å

Motsvarar delvis 8 kap. 9 & iden nuvarande vallagen. Föreskriften att kuvert skall finnas också i vallokal innebär ingen saklig skillnad mot vad som gäller i dag.

145

Första stycket motsvarar 8 kap. 11 & tredje stycket i den nuvarande vallagen. Hänvisningen till brottsbalken är ny.

155

Motsvarar 8 kap. 11 5 första stycket i den nuvarande vallagen.

1655

Motsvarar 8 kap. 11 å andra stycket i den nuvarande vallagen.

175

Motsvarar delvis 8 kap. 13 å i den nuvarande vallagen. Förslaget innebär att också blanketterna för de anteckningar som skall föras i andra röstningslokaler än vallokaler skall fastställas av RSV.

18å

Motsvarar 7 kap. 4 5 i den nuvarande vallagen.

10 kap. Röstning i vallokal.

15

Motsvarar 9 kap. 1 5 i den nuvarande vallagen.

25

Motsvarar 9 kap. 2 5 i den nuvarande vallagen.

35

Första stycket motsvarar 8 kap. 10 å andra stycket i den nuvarande vallagen. Andra stycket motsvarar 9 kap. 55 i den nuvarande vallagen.

45

Motsvarar del av 8 kap. l ä och 9 kap. 3 5 i den nuvarande vallagen.

Kommittén har haft uppe och behandlat frågan om väljaren själv bör stoppa valsedeln i valurnan och kommitt till slutsatsen att den nuvarande ordningen är att föredra.

Föreskriften att väljaren skall hänvisas till en ledig valskärrn och lägga sina valsedlar i valkuvert där innebär inte att valförrättaren kan vägra att ta emot ett valkuvert från en väljare som vill stoppa sina valsedlar i valkuvert ute i vallokalen och inte, trots uppmaning från valförrättarna, vill rösta avskilt bakom valskärmen. Föreskriften är till för att skydda väljarens valhemlighet. Om väljaren själv inte har något intresse av att skydda sin valhemlighet så kan valförrättarna inte vägra att ta emot väljarens valkuvert av detta skäl. Om väljarens beteende kan uppfattas som agitation har valförrättarna rätt att uppmana välj aren att lämna lokalen. Ett sådant beteende är dock i och för sig inte skäl för att vägra att ta emot rösten.

59

Motsvarar del av 9 kap. 3 & tredje stycket i den nuvarande vallagen.

öå

Motsvarar del av 9 kap. 3 & tredje stycket och 4 & i den nuvarande vallagen. Att kontrollskyldigheten uttryckligen anges omfatta också att ett valkuvert uppenbart innehåller en valsedel innebär inte någon saklig ändring, eftersom ett kuvert som inte uppfyller dessa krav inte får tas emot enligt nuvarande 4 &. Ändringen är systematiskt väl- motiverad.

75

Första stycket har ingen direkt motsvarighet i den nuvarande vallagen, men innebär inte någon ändring av hur nuvarande regler skall tillämpas. Andra stycket motsvarar del av 9 kap. 4 5 i den nuvarande vallagen. Tredje stycket har sin motsvarighet i 12 kap. 5 5 i den nuvarande vallagen. Den föreslagna bestämmelsen innebär dock en begränsning av möjligheten att ångerrösta. Jfr allmänmotiveringen avsnitt 8

Fjärde stycket motsvarar del av 9 kap. 45 i den nuvarande vallagen.

85

Motsvarar del av 9 kap. 3 5 tredje stycket i den nuvarande vallagen. Som framgår under specialmotiveringen till 4 5 har kommittén övervägt frågan om väljaren själv bör stoppa valsedeln i valurnan och kornmitt till slutsatsen att den nuvarande ordningen är att föredra.

95

Motsvarar 8 kap. 2 5 andra stycket i den nuvarande vallagen.

10 och 1155

Motsvarar del av 11 kap. 7 5 första stycket i den nuvarande vallagen. Någon uttrycklig skyldighet att kontrollera att valkuvert inte är tomt och att det innehåller en valsedel finns inte i dag. Av nuvarande 11 kap. 9 5 följer emellertid kuvert som inte uppfyller dessa krav inte får tas emot. Ändringen är därför systematiskt motiverad men innebär inte någon faktisk förändring i förhållande till vad som gäller nu. Den nuvarande skyldigheten att kontrollera att försändelsen är i föreskrivet skick har ersatts med ett uttryckligt angivande av vilka kontroll- åtgärder som valförrättaren skall vidta. Dessa åtgärder framgår i dag av en jämförelse mellan 11 kap. 7 5 och 11 kap. 3, 4, 6 a och 9 55 i den nuvarande vallagen.

Uttrycket ytterkuvert för budröst ersätter den nuvarande benäm- ningen valsedelsförsändelse. Den terminologin används fortsättnings— vis.

Den kontroll som valförrättarna kan göra när det gäller släktskap, ålder m.m. är att fråga budet. Budets uppgifter skall godtas om de inte framstår som helt osannolika.

125

Första och andra styckena motsvarar del av 11 kap. 9 5 i den nuvarande vallagen.

Tredje stycket har sin motsvarighet i 12 kap. 5 5 i den nuvarande vallagen. Den föreslagna bestämmelsen innebär dock en begränsning av möjligheten att ångerrösta. Jfr allmänmotiveringen avsnitt 8.

Fjärde stycket motsvarar del av 11 kap. 95 i den nuvarande vallagen.

135

Motsvarar del av 11 kap. 7 5 första stycket i den nuvarande vallagen.

145

Motsvarar del av 11 kap. 9 5 i den nuvarande vallagen.

155

Motsvarar 11 kap. 7 5 andra stycket i den nuvarande vallagen.

165

Motsvarar 9 kap. 7 5 i den nuvarande vallagen.

11 kap. Röstning på postkontor.

Motsvarar del av 10 kap. 1 5 första stycket i den nuvarande vallagen.

29"

Motsvarar 10 kap. 1 5 andra stycket i den nuvarande vallagen, med den ändringen att tidsfristen för poströstning vid ordinarie val kortats. Jfr den allmänna motiveringen avsnitt 2.10. 1.

3och4 55

Motsvarar 10 kap. 2 5 första stycket i den nuvarande vallagen.

55

Motsvarar 10 kap. 3 5 iden nuvarande vallagen i dess lydelse efter att de beslutade ändringarna i vallagen (SFS 1993:1689) när postlagen (1993:1684) trätt i kraft.

65

Motsvarar 8 kap. 10 5 andra stycket i den nuvarande vallagen.

79'

Motsvarar del av 8 kap. 5 5 och 10 kap. 4 5 första-tredje styckena i den nuvarande vallagen.

85

Motsvarar 10 kap. 4 5 fjärde stycket i den nuvarande vallagen.

95

Motsvarar 8 kap. 1 5 andra stycket i den nuvarande vallagen.

105

Motsvarar del av 10 kap. 4 5 andra stycket i den nuvarande vallagen. Någon uttrycklig skyldighet att kontrollera att valkuvert innehåller en

valsedel finns inte i dag. Av 10 kap. 5 5 i den nuvarande vallagen följer emellertid kuvert som är tomt eller inte uppenbart innehåller en valsedel inte får tas emot. Ändringen är därför systematiskt motiverad men innebär inte någon faktisk förändring i förhållande till vad som gäller nu. Det finns i dag inte heller någon uttrycklig skyldighet att kontrollera att väljaren är röstberättigad. En sådan föreskrift bör därför tas in i lagen vilket skett i det föreslagna första stycket. Detta innebär naturligtvis inte någon saklig förändring.

115

Motsvarar 10 kap. 5 5 i den nuvarande vallagen.

125

Motsvarar del av 8 kap. 5 5 och 10 kap. 4 5 andra stycket i den nuvarande vallagen. Föreskriften att röstmottagaren skall lägga röstkortet närmast fönsterkuvertets fönster saknar motsvarighet i förslaget. Någon saklig ändring är inte avsedd. Avsikten är bara att lagen inte skall tyngas av den typen av självklara detaljföreskrifter.

135

Motsvarar 8 kap. 2 5 andra stycket vallagen.

145

Motsvarar del av 11 kap. 8 5 första stycket i den nuvarande vallagen. Det finns i dag inte heller någon uttrycklig skyldighet att kontrollera att väljaren är röstberättigad. En sådan föreskrift bör därför tas in i lagen vilket skett i det föreslagna första stycket. Detta innebär naturligtvis inte någon saklig förändring. Den nuvarande skyldigheten att kontrollera att försändelsen är i föreskrivet skick har ersatts med ett uttryckligt angivande av vilka kontrollåtgärder som röstmottagaren skall vidta. Dessa åtgärder framgår i dag av en jämförelse mellan 11 kap. 8 5 och 11 kap. 3, och 6 a 55 i den nuvarande vallagen.

15 5

Motsvarar del av 11 kap. 8 5 första stycket iden nuvarande vallagen. Det finns i dag inte heller någon uttrycklig skyldighet att kontrollera att väljaren är röstberättigad. En sådan föreskrift bör därför tas in i lagen vilket skett i det föreslagna första stycket. Detta innebär naturligtvis inte någon saklig förändring. Den nuvarande skyldigheten att kontrollera att försändelsen är i föreskrivet skick har ersatts med ett uttryckligt angivande av vilka kontrollåtgärder som röstmottagaren skall vidta. Dessa åtgärder framgår i dag av en jämförelse mellan 11 kap. 8 5 och 11 kap. 5 och 6 a 55 i den nuvarande vallagen.

16 5

Motsvarar 11 kap. 8 5 tredje stycket i den nuvarande vallagen.

175

Motsvarar del av 11 kap. 9 5 i den nuvarande vallagen.

185

Motsvarar del av 11 kap. 8 5 första stycket i den nuvarande vallagen.

195

Motsvarar del av 11 kap. 9 5 i den nuvarande vallagen.

20 och 21 55

Motsvarar del av 10 kap 4 5 tredje stycket i den nuvarande vallagen.

12 kap. Röstning vid särskilt röstmottagningsställe

Bestämmelserna i detta kapitel motsvarar i huvudsak de regler som enligt den nuvarande vallagen gäller röstning vid tillfälligt inrättade postkontor. Jfr den allmänna motiveringen avsnitt 9. Kommittén vill i detta sammanhang erinra om den ambulerande röstmottagning som kan komma att genomföras i form av försöksverksamhet vid 1994 års val och att det kan finnas anledning att komplettera reglerna om institutionsröstning med anledning av erfarenheterna från försöksverk- samheten. Jfr Vallagsutredningens delbetänkande VAL Organisation Teknik Ekonomi (SOU 1992:108) avsnitt 11.1.2.

Motsvarar del av 10 kap. 1 5 första stycket och 2 5 andra stycket i den nuvarande vallagen.

23'

Motsvarar 10 kap. 2 5 tredje stycket i den nuvarande vallagen.

35

Bestämmelsen har ingen motsvarighet i den nuvarande vallagen. Den innebär att den centrala valmyndigheten får delegera beslutsrätten till annan. Jfr den allmänna motiveringen i avsnitt 9.

45

Motsvarar del av 10 kap. 2 5 andra och tredje styckena i den nuvarande vallagen såvitt gäller samråd med valnämnd och vård— inrättning eller anstalt. Föreskriften att samråd skall ske med läns— styrelsen innan ett särskilt röstmottagningsställe enligt 2 5 inrättas på valdagen har ingen motsvarighet i den nuvarande vallagen och är motiverad av att länsstyrelsen som regional valmyndighet bör ha möjligheter att lämna synpunkter på var det skall anordnas en sådan röstmottagning. Denna fråga kan ha betydelse för kommunens valdi- striktsindelning eftersom det kan vara möjligt att inrätta ett särskilt

röstmottagningsställe för de väljare i ett valdistrikt som t.ex får långt till vallokalen efter en ändrad indelning.

Om den centrala valmyndigheten uppgiften att bestämma var särskild röstmottagning skall anordnas, så skall den myndighet som fått denna delegation ha motsvarande samråd med valnämnden, länsstyrelsen respektive vårdinrättningarnas huvudmän med den naturliga begränsning som följer av om valnämnden eller länsstyrelsen själv skall besluta i frågan.

55

Första stycket motsvarar del av 10 kap. 2 5 andra stycket i den nuvarande vallagen.

Andra stycket motsvarar del av 10 kap. 2 5 tredje stycket i den nuvarande vallagen.

6 &

Motsvarar 10 kap. 3 5 och del av 2 5 andra stycket i den nuvarande vallagen, med de ändringar som följer av att den centrala valmyndig— heten får delegera uppgiften att utse röstmottagare till valnämnden i samband med att myndigheten beslutar att särskild röstmottagning skall anordnas på en viss plats i kommunen.

75

Motsvarar 8 kap. 10 5 andra stycket i den nuvarande vallagen.

85

Motsvarar 10 kap. 4 5 första och andra styckena samt del av tredje stycket i den nuvarande vallagen.

9?)

Motsvarar 10 kap. 4 5 fjärde stycket i den nuvarande vallagen.

105

Motsvarar 8 kap. 1 5 andra stycket i den nuvarande vallagen.

115

Motsvarar del av 10 kap. 4 5 tredje stycket i den nuvarande vallagen. Någon uttrycklig skyldighet att kontrollera att valkuvert innehåller en valsedel finns inte i dag. Av 10 kap. 5 5 i den nuvarande vallagen följer emellertid att kuvert som inte uppfyller dessa krav inte får tas emot. Ändringen är därför systematiskt motiverad men innebär inte någon faktisk förändring i förhållande till vad som gäller nu. Det finns i dag inte heller någon uttrycklig skyldighet att kontrollera att väljaren är röstberättigad i något val. En sådan föreskrift bör därför tas in i lagen vilket skett i det föreslagna första stycket. Detta innebär naturligtvis inte någon saklig förändring.

125

Motsvarar 10 kap. 5 5 i den nuvarande vallagen.

135

Motsvarar del av 8 kap. 5 5 och 10 kap. 4 5 tredje stycket i den nuvarande vallagen.

145

Motsvarar 8 kap. 2 5 andra stycket i den nuvarande vallagen.

155

Motsvarar del av 11 kap. 8 5 första stycket i den nuvarande vallagen. Det finns i dag inte heller någon uttrycklig skyldighet att kontrollera att väljaren är röstberättigad. En sådan föreskrift har tagits in i det föreslagna första stycket. Detta innebär naturligtvis inte någon saklig förändring. Den nuvarande skyldigheten att kontrollera att för- sändelsen är i föreskrivet skick har ersatts med ett uttryckligt angivande av vilka kontrollåtgärder som röstmottagaren skall vidta.

Dessa åtgärder framgår i dag av en jämförelse mellan 11 kap. 8 5 och 11 kap. 3 och 6 a 55 i den nuvarande vallagen.

165

Motsvarar 11 kap. 8 5 tredje stycket i den nuvarande vallagen.

175

Motsvarar del av 11 kap. 9 5 i den nuvarande vallagen.

185

Motsvarar del av 11 kap. 8 5 första stycket i den nuvarande vallagen.

195

Motsvarar del av 11 kap. 9 5 i den nuvarande vallagen.

20 och 21 55

Motsvarar del av 10 kap. 4 5 tredje stycket i den nuvarande vallagen.

13 kap. Röstning hos utlandsmyndighet

Motsvarar 10 kap. 7 5 första stycket i den nuvarande vallagen.

25

Motsvarar 10 kap. 7 5 andra och tredje styckena i den nuvarande vallagen.

35

Motsvarar 10 kap. 7 5 fjärde stycket i den nuvarande vallagen<