Propositionens huvudsakliga innehåll

Aktiebolagslagen ändrades våren 1973 så att- gränsen för aktiekapi- talets lägsta belopp höjdes från 5 000 till 50000 kr. Ändringen avsåg bara bolag som bildades efter den nya lagstiftningens ikraftträdande, men det förutskickades att förslag om övergångsbestämmelser som innebär krav på höjning av minimigränsen även för äldre bolag skulle läggas fram för riksdagen hösten 1973. l'förevarande proposition [öre- slås att alla aktiebolag vid utgången av år 1978 skall ha ett lägsta aktie- kapital på 50 000 kr. Aktiebolag som inte före denna tidpunkt höjt sitt aktiekapital till minst detta belopp föreslås bli upplösta genom ett för- enklat likvidationsförfarande. Förslaget gör "det rnöjligt för rörelse- drivande aktiebolag, som inte genomför erforderlig kapitalhöjning, att efter upplösningen fortsätta rörelsen i-ann'an företagsform.

I propositionen föreslås vidare sådan ändring i aktiebolagslagen att rösträtten för aktier som tillhör A_P-fonden kan delegeras till flera re- presentanter för olika arbetstagarorganisationer.

Lagförslaget avses träda-i kraft den 1 januari 1974.

1 Riksdagen 1973. ] saml. Nr 168

• Sida 2
•  Original

Prop. 1973: 168—

1. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973: 303) om ändring" 1 lagen (1944. 705)

om aktiebolag

Härigenom förordnas i fråga om lagen ( 1973:303 ) om ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag,

dels att nuvarande punkterna 3 och 4.1 övergångsbeståmmelserna skall betecknas 5 respektive 6,

dels att punkten 2 1 overgangsbestammelserna skall ha nedan angivna lydelse,

dels att i övergångsbestämmelserna skall införas två nya punkter. 3

och 4, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

2. Vad i 2 5 föreskrives om. aktiekapitalets storlek skall ej gälla: för bolag som bildats före lagens ikraftträdande. Dock får det för sådant bolag bestämda aktiekapi-- talet eller minimikapitalet ej ge-- nom ändring av bolagsordningen sänkas till belopp som är lägre än 50000 kronor. I fråga om bolag som avses .i första stycket gäller 3 .35' .första stycket i dess äldre lydelse.

.1 oktober 1977—den 31"

- Föreslagen lydelse

2. I fråga om bolag som bildats före den 6 juni 1973 gäller 2 och 3 55 i sin äldre lydelse till utgång- en av år 1978. Dock får det för sådant bolag bestämda aktiekapi- talet eller minimikapitalet ej ge- nom ändring av bolagsordningen sänkas till belopp som är lägre än 50 000 kronor.

3. Styrelseledamot, verkställan- de direktör,. aktieägare, borgenär eller annan vars rätt— kan vara be-- roende därav kan under tiden den . . mars 1978 hos rätten ansöka om likvi- ' "dalion av bolag, vars aktiekapital ej uppgår till 50000 kronor vid utgången av september 1977. Sker ansökan, skall rätten ge- nast kalla bolaget att inställa sig inför rätten på utsatt dag, minst två och högst fyra månader där- efter, då frågan om skyldighet för bolaget att träda i likvidation skall prövas. Kallelsen skall delges bola- get på sätt som är föreskrivet om stämning i tvistemål. Det åligger styrelsen-att genast utlysa bolags- stämma "för meddelande av kallel- sen. Visas ej innan ärendet avgöres att aktiekapitalet uppgår till 50000 kronor, skall rätten för- klara, att bolaget skall träda i

• Sida 3
•  Original

Prop. 1973: 168

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

likvidation, samt utse en eller flera likvidatorer. Rätten skall" genast .. _' till registrerittgsmyndigheten sända . dels för registrering" meddelande om likvidationsbcslutet dels under- rättelse om förordnande av likvi- dator med angivande av dennes fullständiga nanm och. postadress.

4. Bolag, vars registrerade ak- tiekapital ej uppgår till 50 000 kro- - nor vid utgången av år 1978, skall, om det ej trätt i likvidation eller ' försatts i konkurs, avföt'as ur ak- tiebolagsregistret ,och är därmed upplöst. Uppgift att bolaget har avförts ur registret skall_ ej kun-, göras i allmänna tidningarna. När bolaget avförts ur registret, svarar aktieägarna samt styrelsele- damöter och verkställande direktör solidariskt för bolagets förpliktel- ser. Aktieägarna inträder i bola- gets ställe som part i de avtal bola- get slutit nzed tredje man. I den mån bolaget enligt lag eller annan författning varit skyldigt att vid-. taga åtgärd eller lämna uppgift skall detta i stället fullgöras av styrelsen. Uppkommer behov av likvida- tionsåtgärd sedan bolaget avförts ur registret, äger 173 a 5 tredje stycket lagen (1944: 705) om ak- tiebolag motsvarande tillämpning.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974.

2. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag

Härigenom förordnas i fråga om lagen (1944: 705) om aktiebolag, dels att 119 & skall ha nedan angivna lydelse, dels att i lagen skall införas en ny paragraf, 119 a 5, av nedan an- givna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

119 &

Jämte vad i övrigt i denna lag är stadgat om utövande av rösträtt och fattande av beslut å bolagsstämma gälle:

• Sida 4
•  Original

Prop. 1973: 168

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1. att rösträtt ej må utövas för aktie, å vilken icke fullgjorts förfallen inbetalning eller i fråga om vilken ej, där det skolat ske, avlämnats i 41 eller 60 & omförmäld förbindelse;

2. att varje aktie, för vilken rösträtt må utövas, berättigar till en röst;

3. att frånvarande aktieägares rösträtt må utövas genom ombud; 4. att ingen dock må för egna och andras aktier utöva rösträtt för sammanlagt mer än en femtedel av det på stämman företrädda aktie-

kapitalet;

5. att såsom bolagets beslut gäller den mening, för vilken de flesta rösterna avgivas;

6. att vid lika röstetal val avgöres genom lottning, men i andra frågor den mening gäller som biträdes av de flesta röstande eller, om jämväl antalet röstande är lika, av stämmans ordförande.

I bolagsordningen må kunna in- tagas bestämmelser avvikande från vad i första stycket 2—6 stadgas; dock att aktieägares rättighet att utöva rösträtt ej får inskränkas utöver vad i första stycket 1 är föreskrivet, att olika röstvärde för aktier i bolaget icke må så be- stämmas, att röstvärdet-för någon aktie överstiger tio gånger röst- värdet för annan aktie. och att aktieägares rättighet att genom. ombud utöva rösträtt ej får in- skränkas i vidare mån än att före- skrift må kunna meddelas därom, att till ombud må utses allenast aktieägare. Utan hinder av vad sålunda stadgas må dels beslut en- ligt 133 _S 2 mom. andra stycket fattas om sådan ändring av bolags- ordningen i fråga om röstvärdct för aktier av olika slag som er- fordras för att förhindra att för- hållandet mellan aktier av olika slag rubbas och dels i beslut om aktiekapitalets ökning föreskrift meddelas. att för ny aktie ej må utövas rösträtt vid bestämmande av vinstutdelning vartill den nya aktien icke medför rätt.

l bolagsordningen må kunna in- tagas bestämmelser avvikande från vad i första stycket 2 samt 4—6 stadgas; dock' att aktieägares rättig- het 'att utöva rösträtt cj får.in-. skränkas utöver vad i första styc- ket 1 är föreskrivet, och att olika röstvärde för aktier i bolaget icke må så bestämmas, att röstvärdet för någon aktie överstiger tio gånger röstvärdct för annan aktie. Utan hinder av vad sålunda stad- gas må dels beslut enligt 133å 2 mom. andra stycket fattas om sådan ändring av bolagsordningen i fråga om röstvärdet för aktier av olika slag som erfordras för att förhindra att förhållandet mellan aktier av olika slag rubbas och dels i beslut om aktiekapitalets ökning föreskrift meddelas, att för ny ak- tie ej må utövas rösträtt vid be- stämmande av vinstutdelning var- till den nya aktien icke medför rätt.

För egen aktie må aktiebolag icke utöva rösträtt. ej heller må av dot- terbolag rösträtt utövas för aktie i moderbolaget.

Vad ovan i första stycket 1 stadgas utgör ej hinder för aktieägare att, under det han är förlustig sin rösträtt, med laga verkan deltaga i beslut, för vars giltighet erfordras att samtliga aktieägare förena sig där-

• Sida 5
•  Original

Prop. 1973: 168

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

om. Erfordras för besluts giltighet samtycke av samtliga aktieägare eller ock viss röstpluralitet. av de vid :bolagsstämma företrädda aktierna eller av bolagets hela aktiekapital, skola aktier, för vilka rösträtt ej må utövas

enligt tredje stycket, icke medräknas.

119a5

Innehar i enlighet med regle- mentet (1959: 293) angående all- männa pensionsfondens förvalt- ning fjärde fondstyrelsen aktier i visst aktiebolag, får efter fondsty- relsens bemyndigande rösträtt för- aktieinnehavet utövas genom ett eller flera ombud, som föreslagits av facklig organisation med med- lemmar anställda ltos bolaget.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1974. Om bolagsordning-vid ikraftträdandet innehåller bestämmelse som strider mot 119 5 enligt dess nya lydelse eller 119 a 5, är bestämmelsen utan verkan.

IT Riksdagen 1973. I saml. Nr 168

• Sida 6
•  Original

Prop. 1973: 168 5

Utdrag av protokollet över justitieärenden, hållet inför Hans Maj:t Konungen i statsrådet på Stockholms slott den 12 oktober 1973.

Närvarande: Statsministern PALME, statsråden. STRÄNG, ANDERS- SON, ASPLING, LUNDKVIST, GEIJER, ODHNOFF, MOBERG, BENGTSSON, NORLING, LÖFBERG, LIDBOM, CARLSSON.

Statsrådet Lidbom anmäler efter gemensam beredning med stats- rådets övriga ledamöter fråga 'om tillämpning av nya bestämmelser om aktiekapitalets storlek på äldre aktiebolag m. m. och anför.

2.2. Allmänna utgångspunkter

I prop. 1973: 93 framhöll jag att de övergångsproblem som är- för- knippade med de bolag, som har ett aktiekapital understigande 50 000 kr. men som inte driver rörelse, inte är särskilt svårbemästrade. Vad som komplicerar frågan är att det finns ett stort antal — ca 45 000 — rörelsedrivande aktiebolag med anställda som också har ett aktiekapital understigande 50 000 kr. En del av dessa bolag _kan ha svårigheter att genomföra en höjning av aktiekapitalet till 50 000 kr. Detta väcker frå- gan om man på något sätt kan skilja ut de aktiebolag som driver rörelse och har anställda från andra. bolag för att utforma olika övergångsreg- ler för de båda grupperna.

I dag finns olika uppgifter om bolagen hos myndigheter av olika slag främst hos patent- och registreringsverket samt taxeringsmyndigheterna. Det är dock inte möjligt att på grundval av dessa uppgifter dra någon säker slutsats om huruvida ett bolag driver rörelse och har anställda eller om så inte är fallet. För att man skall kunna göra en sådan upp- delning av bolagen i två kategorier fordras att varje enskilt aktiebolag granskas. Detta kräver stora administrativa insatser med åtföljande be- tydande kostnader. Jag är övertygad om att den vinst som det otvivel- aktigt innebär att en del mindre önskvärda bolag skulle kunna rensas ut snabbare, om man kunde ge särskilda övergångsregler för dem, inte skulle bli så stor att den kunde motivera de nödvändiga administrativa insatserna. Övergångsregleringen måste därför bli enhetlig för alla äldre aktiebolag. '

Höjningen av minimikapitalet kommer, oavsett hur övergångsregle- ringen utformas, säkerligen att medföra att ett stort antal aktiebolag av- vecklas, därför att de ej kan få fram ett-så högt eget kapital som 50 000 kr. Detta är också avsikten. Endast rörelse med ett icke obetydligt eget. kapital bör drivas i aktiebolagsform. Avvecklingen av aktiebolag ak- tualiserar vissa skatterättsliga frågor, bl. a. om utskiftningsskatt skall ut- gå på grund av aktiebolagets upplösning. ' ' I

Det ingår i företagsskatteberedningens uppdrag att se över bl.a. be; skattningen av fåmanSbolag. Av samtliga aktiebolag utgörs som förut anförts omkring 85 % _av fåmansbolag'och det är samtidigt företrädesvis bland fåmansbolagen som aktiekapitalet understiger 50 000 kr. Företags- skatteberedningen har aviserat att den inom kort kommer att lägga fram

• Sida 9
•  Original

Prop. 1973: 168 9

en promemoria med förslag till väsentliga förändringar av skatteregler- na för fåmansbolagen. Syftet med förslaget är att så långt möjligt åstad- komma en rättvis och likformig beskattning av dessa bolag jämfört med andra företagsformer. Eftersom en sådan skattereform kan väntas med- föra övergång i viss utsträckning från aktiebolag till annan företags- form kommer också de skatterättsliga frågor som aktualiseras av en så- dan övergång att behandlas. De skattefrågor som' aktualiseras genom övergång till annan företagsform på grund av höjningen av minimikapi- talet liggcr inom ramen för företagsskatteberedningcns uppdrag och torde därför böra behandlas inom företagsskatteberedningen.

De förslag till övergångsregler på skatterättens område som krävs för att underlätta övergången från aktiebolag till annan företagsform bör därför inte läggas fram nu. Efter vad jag har inhämtat har chefen för finansdepartementet för avsikt att till 1974 års vårriksdag lägga fram förslag härom på grundval av företagsskatteberedningens nyss antydda arbete. Redan nu kan förutskickas att bolag, som övergår till annan företagsform utan att därigenom på grund av olika dispositioner vinna obehöriga skatteförmåner och som inte har tillräckliga vinstmedel för att kunna höja sitt aktiekapital till 50 000 kr., inte kommer att drabbas av någon utskiftningsskatt på grund av övergången. '

I prop. 1973: 93 angav jag att den övergångstid inom vilken äldre aktiebolag hade att höja minimikapitalet till 50 000 kr., om de vill fort- sätta sin verksamhet i aktiebolagsform, borde vara 3 ä 5 år. För en del företagare kan det vara svårt att innan de skatterättsliga frågorna fått sin slutgiltiga lösning ta definitiv ståndpunkt till om aktiekapitalet skall höjas till 50 000 kr. eller om bolaget i stället bör avvecklas och rörelsen fortsättas i någon annan företagsform. Detta talar för att övergångstiden bör göras så pass lång som fem år. Jag förordar därför att de äldre be- stämmelserna om aktiekapitalets storlek skall få gälla till utgången av år 1978 beträffande de aktiebolag som har bildats före den 6 juni 1973. Erforderliga bestämmelser härom bör tas in i den i våras beslutade lagen (1973: 303) om ändring i lagen om aktiebolag.

Aktiebolagslagen anvisar två vägar för ökning av aktiekapitalet. Det ena sättet är att aktieägarna eller andra tecknar nya aktier mot kapital- tillskott antingen kontant eller med annan egendom, s.k. apportegen- dom. Denna form av kapitalökning brukar kallas nyemission. Ökning av aktiekapitalet kan även ske utan samband med något kapitaltillskott. Det är då fråga om s.k. fondemission. Denna sker genom att besparade vinstmedel, som ej avsatts till reservfond eller skuldregleringsfond, över- förs till aktiekapitalet eller genom att värdet på vissa anläggningstill- . gångar höjs, varefter uppskrivningsbeloppet förs över till aktiekapitalet. Fondemissionen innebär alltså en ren bokföringstransaktion, som inte påverkar företagets likviditet eller soliditet. Fondemissionen har dock den betydelsen att det till aktiekapitalet överförda beloppet blir bundet

• Sida 10
•  Original

Prop. 1973: 168 ' 10

kapital som i princip inte får betalas ut till aktieägarna annat än i sam- band med likvidation, Bortsett från den begränsade möjlighet. till kapi— talökning som överföring av uppskrivningsbelopp innebär. är det en grundläggande regel att fondemission skall göras med beskattade medel.

Under beredningen av detta lagstiftningsärende har företrädare för bl. a. Sveriges industriförbund och Sveriges hantverks- och industriorga- nisation beretts tillfälle att framföra synpunkter. Därvid har väckts frå- gan om den erforderliga kapitalhöjningen bör underlättas genom sär- skilda åtgärder på beskattningens område. Fondemission som innebär en höjning av aktiekapitalet till 50 000 kr. skulle exempelvis kunna tillåtas genom att Obeskattade vinstmedel överförs till aktiekapitalet. Det belopp som sålunda överförts skulle först. senare och eventuellt fördelat under en längre period återföras till beskattning. Fråga har också väckts om en statlig kreditgaranti för sådana banklån som en företagare kan nödgas ta för att göra kapitaltillskott.

I prop. 1973: 93 framhöll jag att det med hänsyn till att aktieägarna inte har något personligt ansvar för aktiebolags förbindelser måste krä- vas, att de som står bakom ett aktiebolag gör en betydande kapitalin- sats, minst 50 000 kr. Är en företagare inte beredd eller i stånd till att göra den kapitalinsatsen hör han. framhöll jag, inte tillåtas att använda aktiebolagsformen för sin verksamhet utan vara hänvisad till någon annan företagsform, där han personligen svarar för företagets förbin- delser. Mot denna bakgrund har jag efter samråd med chefen för fi- nansdepartementet kommit till den slutsatsen att det inte finns anled- ning för staten att genom olika stödåtgärder i realiteten skjuta till en del av det belopp som behövs för höjningen av aktiekapitalet. Man bör inte med konstlade medel stödja företag, som kanske i och för sig inte har ekonomiska förutsättningar att fortsätta verka som aktiebolag. En undersökning av den genomsnittliga storleken av småföretagens egna kapital ger dessutom vid handen att i de flesta branscher möjlighet re- dan finns att inom flertalet rörelsedrivande bolag företa .en erforderlig höjning. Några ändringar i skattelagstiftningen eller andra särskilda åtgärder för att underlätta en ökning av aktiekapitalet till 50000 kr. kommer därför inte att föreslås. Jag vill emellertid peka på att den långa övergångstid som jag har föreslagit, fem år, gör det möjligt för företagen att välja en även från skatte'synpunkt lämplig tidpunkt för höjningen av aktiekapitalet.

2.3. Reformens genomförande

Enligt aktiebolagslagen upplöses bolag som huvudregel efter ett sär- skilt förfarande benämnt likvidation. Detta har till syfte att, vanligen efter försäljning av bolagets tillgångar, betala bolagets skulder och för- dela behållningen, i regel bland aktieägarna. Aktiebolag kan också upp-

• Sida 11
•  Original

Prop. 1973: 168 11

lösas genom konkurs eller genom att bolaget vid fusion uppgår i ett annat bolag. Likvidation förutsätter i de flesta situationer att bolagsstäm- man besltttar härom, s.k. frivillig likvidation. Det finns emellertid möj- lighet att under vissa omständigheter få likvidation genomförd även om bolagsstämman inte frivilligt vill föranstalta om det. Detta sker genom att rätten beslutar om likvidation. Man talar då om tvångslikvidation.

Likvidation innebär inte i och för sig'att bolaget upphör. Bolaget är även under likvidationen ett bestående rättssubjekt där bolagsstämman fortfarande fungerar men styrelse'och revisorer har ersatts av likvidato- rer resp. likvidationsrevisorer. Eftersom sy 'tet med likvidationen är att avveckla bolaget och utskifta dess tillgångar, anses vinstutdelning samt ökning eller nedsättning av aktiekapitalet inte kunna ske medan likvida- tion pågår. När skulderna har betalats och överskottet skiftats, avger likvidatorerna slutredovisning, som granskas av likvidationsrevisorerna, varefter slutredovisningen framläggs på bolagsstämma. Därmed anses bolaget vara upplöst.

Det kan inträffa att ett bolag som trätt i likvidation saknar tillgångar eller att dess tillgångar inte förslår till bestridande av likvidationskostna- derna. Rätten kan i sådana fall på anmälan av likvidatorerna förklara att likvidationen skall nedläggas och bolaget anses upplöst. Eventuella tillgångar tillfaller då allmänna arvsfonden.

Enligt 173 a % aktiebolagslagen kan bolag som upphört med sin verksamhet upplösas på ett enklare sätt än genom ordinär likvidation. Registreringsmyndigheten kan nämligen ta initiativ till avregistrering av ett bolag. Förutsättningen för det är att det under de sista tio åren inte kommit in vare sig någon anmälan till registret eller någon redovisnings- handling eller revisionsberättclse och att det finns anledning anta att bolagets verksamhet upphört. Om registreringsmyndigheten genom efter- forskningar hos bolaget får tillförlitlig upplysning om att bolagets verk— samhet upphört, kan myndigheten förklara att bolaget skall anses upp- löst samt avföra det ur registret. Skulle de första efterforskningarna inte leda till något bestämt resultat i fråga om bolagets verksamhet, utfärdar myndigheten en kungörelse med uppmaning till bolaget att-' låta höra av sig inom sex månader. Får man inte inom denna frist upplysning om att bolaget består, skall det anses upplöst och avföras ur registret. Visar det sig efter det att bolaget upplösts genom registreringsmyndighetens agerande att det finns behov av vanliga likvidationsåtgärder, skall rät- ten förordna likvidatorer på ansökan av den vars rätt berörs därav.

Man måste enligt min mening räkna med att ett mycket stort antal aktiebolag, kanske främst vilande bolag och skrivbordsbolag, inte kom- mer att höja sitt aktiekapital till 50 000 kr. Även åtskilliga rörelsedri- vande bolag torde komma att underlåta att höja sitt aktiekapital. Det är i praktiken omöjligt att under kort tid genomföra det'sedvanliga, ganska vidlyftiga likvidationsförfarandet beträffande sannolikt flera tiotusental

• Sida 12
•  Original

Prop. 1973: 168 12

bolag. Ett förenklat likvidationsförfarande är därför nödvändigt. För- farandet kan, som jag antydde redan i prop. 1973: 93 (s. 89), lämpligen bygga på regleringen i 173 a & aktiebolagslagen. I varje fall bör denna reglering kunna användas i fråga om vilande bolag och skrivbordsbolag. När det gäller rörelsedrivande bolag kan saken måhända förefalla något mera tveksam. Sådana bolag har borgenärer och ofta även anställda. Det finns andra tillgångar i bolaget än fordringar på aktieägarna och det finns säkert också skulder. Det traditionella likvidationsförfarandct skulle därför kunna sägas alltid böra användas i fråga om rörelsedrivan— de bolag. Jag har emellertid förut framhållit, att det är omöjligt att skilja rörelsedrivande bolag från andra bolag utan administrativa insatser som leder till orimligt stora kostnader. I praktiken kan man därför knappast välja en övergångsreglering som bygger på att skilda regler gäller för rö- relsedrivande resp. icke rörelsedrivande bolag.

Jag vill vidare framhålla, att det stora flertalet av de företagare som väljer att avstå från en höjning av aktiekapitalet med all sannolikhet kommer att träffa avtal med leverantörer, kreditgivare och andra om att bolagets åtaganden och förpliktelser skall överföras på det handels- bolag, som skall överta rörelsen, eller på företagaren själv, ifall rörelsen skall fortsätta under personlig firma. Skulle en sådan uppgörelse inte träffas, kan borgenärsintressena tryggas genom särskilda regler som jag strax återkommer till.

Jag föreslår därför att de aktiebolag, som vid utgången av år 1.978 inte har ett aktiekapital på minst 50 000 kr., skall avföras ur aktiebolags- registret. Genom denna registreringsmyndighetens åtgärd skall bolaget anses upplöst. Det i 173 a 5 första stycket föreskrivna kommunikations- förfarandct behövs inte i detta sammanhang, eftersom registrets uppgift om storleken på bolagets aktiekapital är den enda grunden för registre- ringsmyndighetens handlande. En annan sak är att bolagen bör_infor- meras om vad övergångsregleringen innebär_ Jag återkommer till detta.

I enlighet med vad som gäller i fråga om registrering som vidtas vid aktiebolagets upplösning enligt 173 & & bör bolaget vara befriat från av- gift till registreringsmyndigheten i anledning av nu föreslagen upplös- ningsåtgärd. Bestämmelse härom kan utfärdas utan riksdagens mett- verkan. _

Av 202 % aktiebolagslagen följer att uppgifter som förs in i aktie- bolagsregistret skall kungöras i allmänna tidningarna. Att bolag avförs ur registret är den automatiska följden av två vid en viss tidpunkt före- liggande omständigheter som båda kunnat utläsas av tidigare kungörel- ser ur registret. "Dessa omständigheter är aktiekapitalets storlek, som framgått av kungörelse, och frånvaron av sådant tvångslikvidationsför- farande som jag i det följande kommer att föreslå. Om sådant före— farande inte förekommit har inte heller kungörande skett. För den som berörs av att bolaget avförs ur registret är det alltså möjligt att konsta-

• Sida 13
•  Original

Prop. 1973: 168 13

tera om så kommer att ske. Som förut nämnts måste man dessutom räkna med att flera tiotusental bolag kan komma att avföras ur re- gistret enligt den nu föreslagna lagstiftningen. En kungörelse om de avförda bolagen kan därför bedömas bli mycket omfattande och för den informationssökande svårare att använda än den förut angivna metoden. Jag föreslår därför en särskild regel om att uppgift om att aktiebolag har avförts ur registret inte skall kungöras.

Det föreslagna förenklade likvidationsförfarandet skall i enlighet med vad jag nyss framhöll vara generellt tillämpligt. Även rörelsedrivande aktiebolag med för lågt aktiekapital omfattas av förfarandet. En mycket viktig fråga blir därför hur ett upplöst bolags borgenärer skall skyddas.

Jag nämnde förut att merparten av bolag med lågt aktiekapital torde vara enmans- eller fåmansbolag. Aktieägarna själva kan därför i fler- talet fall förutsättas ha haft ett reellt inflytande över bolagets skötsel. Beträffande flertalet av de rörelsedrivande mindre bolag som det här är fråga om torde gälla att kreditgivare och kanske också leverantörer tryg- gat sina fordringar på bolaget genom att aktieägarna gått i borgen eller ställt säkerhet för bolagets åtaganden. Det förefaller därför naturligt att borgenärsintressena tillgodoses genom att aktieägarna åläggs ett per- sonligt ansvar för det upplösta bolagets förpliktelsen Det kan emellertid inte uteslutas att i den grupp bolag som kan komma i fråga för upplös- ning också finns styrelseledamöter _ och kanske även verkställande direktör —-— vilka står utanför aktieägarnas krets. Eftersom dessa personer i ledande befattning varit direkt ansvariga för bolagets skötsel, bör Också de vid bolagets upplösning åläggas ett personligt ansvar för bola- gets tidigare förbindelser. Ansvarigheten bör vara solidarisk och så- lunda ge borgenär rätt att för betalning vända sig till vilken ansvarig person som helst. Kretsen av ansvariga personer bör bestämmas av förhållandet den dag bolaget avfördes ur registret. Aktiebokens notering om aktieägarkrets per den 1 januari 1979 sammanställd med uppgif- terna från den sista bolagsstämman före denna dag bör därvid, såvitt inte annat visas, äga vitsord.

Gentemot tanken att bolagets aktieägare skall bli personligen ansva-l riga för bolagets förpliktelser kan invändas, att aktieägaren har gjort sitt engagemang i bolaget under den förutsättningen att personligt an- svar inte skulle föreligga eller komma att inträda. Inte heller styrelse- ledamöter eller verkställande direktör har vid fullföljande av sina ålig- ganden behövt räkna med ett kommande personligt ansvar. En sådan invändning kan emellertid inte tillmätas avgörande betydelse, om aktie- ägare m.. fl. i lagen ges möjlighet att undkomma det personliga ansva- ret trots att bolaget upplöses. Å andra sidan måste i så fall borgenärs- intressena tryggas. Båda sidors intressen tillgodoses, om aktieägare m.fl. ges rätt att under viss tid före övergångstidens utgång hos rätten begära tvångslikvidation av bolaget. Om rätten till tvångslikvidation inte ut-

• Sida 14
•  Original

Prop. 1973: 168 14

nyttjas, möter det som nyss antyddes inga betänkligheter att person- ligt ansvar inträder.

i enlighet med det anförda förordar jag att aktieägare. styrelseleda- möter och verkställande direktör skall bli solidariskt ansvariga. efter det att bolaget avförts ur registret, för sådana bolagets förpliktelser som uppkommit dessförinnan. Det bör här anmärkas, att den personliga an- svarighetcn inträder för varje slag av förpliktelse som åvilat aktiebola- get, således även för vad bolaget haft att utge exempelvis på grund av utomobligatorisk skadeståndsskyldighct.

Jag har bedömt det som viktigt att största delen av övergångstiden kan utnyttjas för att förbereda höjning av aktiekapitalet. En höjning av aktiekapitalet får som jag förut nämnde inte ske när bolaget har trätt i likvidation. Den antydda tvångslikvidationsmöjligheten bör där- för inte stå till buds förrän vid en tidpunkt då man med ganska stor säkerhet kan säga sig att en höjning av aktiekapitalet till 50 000 kr. inte kommer att ske. Och det måste vara fallet när omkring fyra år av den femåriga övergångstiden har gått till ända. Jag anser det rimligt att den tid under vilken tvångslikvidation kan begäras begränsas till ett halvår. Erforderligt utrymme måste finnas för att, enligt det förfarande jag i det följande kommer att föreslå, beslut om likvidation skall kunna fat- tas före övergångstidens utgång. Mot denna bakgrund har jag funnit att ansökan om tvångslikvidation bör kunna göras tidigast den 1 oktober 1977. Jag föreslår därför att rätten skall förordna om tvångslikvidation av bolag, vars aktiekapital inte uppgår till 50 000 kr. vid utgången av september 1977 och inte heller höjs till det beloppet före ärendets av- görande, såvida aktieägare. styrelseledamot eller verkställande direktör ansöker om det.

Enligt min mening kommer det att bli sällsynt att tvångslikvidation begärs. När det gäller rörelsedrivande bolag kommer antingen upplös- ning av bolaget att undvikas genom att aktiekapitalet höjs eller också kommer bolagets relationer till tredje man att ordnas genom överens- kommelser mellan dem som står bakom bolaget och tredje man. Att tvångslikvidation av skrivbordsbolag eller vilande bolag skulle begäras förefaller mig mycket osannolikt.

Mitt förslag om avregistrering av bolag kombinerad med personlig ansvarighet för aktieägare m.fl. i fråga om bolagets förpliktelser kan sägas innebära att borgenärerna tvingas godta utbyte av gäldenär. Svensk rätts principiella ståndpunkt härvidlag är annars att utbyte av gäldenär inte kan ske utan borgenärens samtycke. Mot bakgrund härav har jag funnit att även borgenär bör ges rätt att få till stånd tvångs- likvidation av bolaget enligt de regler jag nyss förordade beträffande aktieägare m.fl. Samma rätt bör också tillerkännas annan vars rätt kan vara beroende av att bolaget likvideras. '

Som en ytterligare säkerhet för borgenärer och andra bör, i enlighet

• Sida 15
•  Original

Prop. 1973: 168 15

med vad som föreskrivs i 173 a 5 tredje stycket, möjlighet öppnas att efter bolagets upplösning genom avregistrering få till stånd likvidation, om behov därav uppkommer. Med hänsyn till den föreslagna tvångslik- vidationsmöjligheten, å ena, och inträdandet av personligt ansvar, å andra sidan, torde bestämmelsen härom få mycket begränsad använd— ning. Det kan dock tänkas situationer där sådan likvidation är på- kallad. Så kan vara fallet när ett rörelsedrivande aktiebolag efter upp lösning upphör med sin rörelse och svårigheter uppstår att utreda vilka personer som är personligt ansvariga för bolagets förbindelser.

I fråga om förfarandet vid rätten i ärende om tvångslikvidation bör ledning kunna hämtas från 141 & aktiebolagslagen. Efter förebild av den paragrafen föreslår jag, att rätten skall kalla bolaget att inställa sig inför rätten på en i kallelsen utsatt dag, som skall inträffa minst två och högst fyra månader efter kallelsen. Kallelsen bör delges bolaget enligt de bestämmelser som gäller för delgivning av stämning i tviste- mål. Det bör vidare åligga styrelsen att utlysa bolagsstämma för med- delande om kallelsen, så att aktieägarna får kännedom om att tvångs- likvidation begärts.

Under den tid som förflyter mellan kallelsen och rättens samman- . träde bör bolaget ha möjlighet att genomföra en kapitalhöjning. Skulle detta inte ha skett före ärendets prövning, bör rätten obligatoriskt be- sluta om likvidation. Sådant beslut går omedelbart i verkställighet även om talan förs mot det (se Stenbeck m. fl., Aktiebolagslagen, 6:e uppl. s. 392). Jag förordar vidare, att rätten skall utse en eller flera likvida- torer. Rätten skall omedelbart underrätta registreringsmyndigheten dels om likvidationsbeslutet så att registrering härom kan äga rum, dels om utseendet av likvidator med angivande av dennes namn och adress.

Sedan rätten vidtagit de angivna åtgärderna, gäller för likvidations- förfarandet de allmänna reglerna därom i aktiebolagslagen. Någon uttrycklig bestämmelse om att så är fallet torde inte behövas. Jag vill tillägga att det inte finns någon möjlighet att avbryta tvångslikvidatio- nen annat än om högre rätt skulle ändra underrättens likvidations'be- slut, något som i praktiken knappast någonsin kan tänkas inträffa, eftersom likvidationsskyldigheten knutits till--— det lätt konstaterbara faktum att bolagets aktiekapital vid meddelande av likvidationsbe— slutet inte uppgick till 50 000 kr. '

Likvidationsbcslut bör fattas innan övergångstiden har gått till ända. På grund av de nyss angivna tidsfristerna på två resp. fyra månader för rättens kallelse på bolaget bör föreskrivas, att ansökan om tvångs— likvidation skall göra senast den 31 mars 1.978. Under den tid som då återstår av övergångstiden får det förutsättas att rätten kan fatta be- slut om tvångslikvidation. Tvångslikvidationen bör givetvis slutföras, även Om likvidationen skulle fortsätta efter 1978 års utgång. Det kan tänkas att ett bolag med för lågt aktiekapital vid övergångstidens slut

• Sida 16
•  Original

Prop. 1973: 168 16

är försatt i likvidation på annan grund än den nu föreslagna eller att konkursförfarande pågår. Sålunda vidtagna åtgärder leder till bolagets upplösning. Det inledda förfarandet bör enligt min mening slutföras. Jag föreslår därför att i lagen anges, att bolag som försatts i likvidation eller konkurs inte skall avföras ur registret. Om ett på annan grund än aktiekapitalets storlek inlett likvidationsförfarande efter 1979 års ingång upphör och bolaget återupptar sin verksamhet, följer av grunderna-för den föreslagna lagstiftningen att bolaget skall avföras ur registret, om aktiekapitalet understiger 50 000 kr.

Genom den föreslagna regleringen uppkommer vissa frågor beträf- fande de bolag som driver rörelse och som önskar fortsätta med det även sedan aktiebolaget upplösts genom den föreslagna avregistrering— en.

Bestämmelserna om personligt ansvar för aktieägare m.fl. medger att rörelsens affärsförbindelser kan bestå även sedan aktiebolaget upp- lösts. I de flesta situationer torde några problem härvidlag inte behöva uppstå. Sålunda kommer en borgenär sannolikt att tillåta det rätts- subjekt som fortsätter rörelsen att i aktiebolagets ställe inträda som part i föreliggande avtal. Det finns emellertid vissa avtalstyper, vid vilka det kan vara osäkert om aktiebolagets motpart vill acceptera annan än aktiebolaget som avtalspart. Om de personligt ansvariga aktieägar- na inte tillåts inträda i avtalsförhållandet, kan det få väsentliga negati- va effekter i fråga om möjligheterna att fortsätta rörelsen i annan före- tagsform. Jag tänker på exempelvis licensavtal. Dessa innehåller ofta en klausul om att rätten enligt avtalet inte får överlåtas. Ett annat exempel är hyresavtal. Den rörelseidkare som hyr lokaler, till vilka hans aktiebolag står som hyresgäst, kommer enligt jordabalkens bestämmel- ser inte automatiskt att kunna träda in i hyresförhållandet. Enligt 12 kap. 36 & jordabalken får hyresgäst som hyr lägenhet för förvärvs- verksamhet överlåta hyresrätten till den som skall övertaverksamheten. Hyresnämnden måste emellertid lämna tillstånd till överlåtelsen, om inte hyresvärden går med på "denna. Tillstånd skall lämnas om hyresvärden inte har befogad anledning motsätta sig att hyresrätten överlåts. Har hyresgästen haft lägenheten mindre än tre år får tillstånd dock lämnas endast om det finns synnerliga skäl. Byte av företagsform innebär enligt min mening också en överlåtelse av hyresrätten (jfr NJA 1966 s. 61).

Det är angeläget att de företagare som inte kan genomföra höjning av aktiekapitalet ges garantier för att en fortsatt drift av rörelsen i annan företagsform inte kommer att äventyras genom att aktiebolagets avtals- parter motsätter sig att det nya rättssubjekt som övertagit aktiebolagets rörelse inträder som part i bolagets avtal. .Även om, s'åsom jag antog tidigare, det i de flesta avtalsförhållanden inte vållar några problem så till vida att överenskommelse träffas om att såväl hyresavtal som andra avtal kan överföras från aktiebolaget till dess aktieägare, före-

• Sida 17
•  Original

Prop. 1973: 168 17

slår jag att i lagen föreskrivs att aktieägarna skall inträda i det av— registrerade bolagets ställe som part-i de avtal bolaget slutit med tredje man. Detta betyder bl.a. att bolagets hyresrätt automatiskt förs över till aktieägarna oberoende av hyresvärdens samtycke.

Av den föreslagna regeln om att aktieägarna inträder i de avtal ett avregistrerat bolag slutit följer att de'anställnings- och kollektivavtal bolaget kan ha slutit automatiskt gäller gentemot aktieägarna. Genom prop. 1973: 129 har förslag till lag om anställningsskydd nyligen lagts fram. Anställningstidens längd är i olika situationer avgörande för arbetstagarnas rättigheter enligt förslaget. Detta gäller exempelvis vid beräkning av kvalifikationstid för rätt till längre uppsägningstider eller för frågan om företrädesrätt till ny anställning. Av den nu förordade regeln om partssuceession följer att någon ny anställning inte upp— kommer i samband med avregistreringen, varför arbetstagaren kan till- godoräkna sig anställningstiden hos det upplösta bolaget i förhållande till aktieägarna. Det kan vidare påpekas att förslaget till lag om an- ställningsskydd innehåller en särskild regel (4 &) som också i och för sig tryggar arbetstagarnas rätt att tillgodoräkna sig anställningstid hos det upplösta bolaget.

I detta sammanhang vill jag också nämna något om de säkerheter ett avregistrerat aktiebolag kan ha ställt. Av de föreslagna reglerna om personlig ansvarighet för aktieägarna m. fl. och om aktieägarnas inträde som avtalspart i de av bolaget slutna avtalen följer att säkerheter som bolaget ställt i form av borgen, pant m.m. kommer att stå kvar sedan bolaget upplösts. Dessa bestämmelser reglerar emellertid inte direkt frågan i vad mån säkerhet som annan kan ha ställt för bolagets för- bindelser påverkas av att bolaget avregistreras. Det kan t. ex. gälla en borgen som ställts som säkerhet för en kredit som beviljats bolaget. En- ligt svensk rätt gäller som huvudregel, att borgensförbindelsen upphör vid utbyte av gäldenär. Har utbyte av gäldenär skett på grund av s.k. universalsuccession, t. ex. gäldenärs dödsfall, påverkas dock inte borgens- förbindelsen. Syftct med de nu föreslagna reglerna är att aktieägarna skall inträda i bolagets ställe. Det kan i själva verket sägas närmast vara fråga om ett slags universalsuccession. Av grunderna för de föreslagna reglerna om att bolagets förpliktelser övergår på aktieägarna och att dessa inträder som part i bolagets avtal bör därför följa att tredje mans borgensförbindelse kvarstår när bolaget har avregistrerats. Jag kan i detta sammanhang även peka på'att borgensförbindelsen normalt till- kommit på grund av ett avtal mellan bolaget och borgensmannen. I detta avtal har aktieägarna inträtt som "part, varav torde följa att de har rätt att kräva att borgensmannen står kvar vid sitt borgensåtagande.

För bolagets förbindelser kan också säkerhet ha ställts i form av företagsinteckning. Inte heller sådan säkerhet rubbas av att bolaget har avregistrerats. Ändring av företagsform i förevarande fall. är inte att

• Sida 18
•  Original

Prop. 1973: 168 13

anse som överlåtelse av verksamhet och bestämmelserna i bl. a. 10 och 15 55 lagen (1966: 454) om företagsinteckning är därför inte tillämpli- ga. Skulle aktiebolagets rörelse fortsätta i annan företagsform, kan det bli aktuellt att söka nya företagsinteckningar. I så fall måste den för aktiebolaget utfärdade inteckningen dödas, om den fastställts att gälla för hela riket, eftersom denna typ av företagsinteckning är förbehållen aktiebolagen och det inte är möjligt att samma verksamhet besväras av inteckningar med skilda geografiska giltighetsområden.

Jag vill slutligen ta upp vissa frågor som inte har att göra med bola- gets avtalsförhållandcn till tredje man utan sammanhänger med att ak- tiebolag i skilda hänseenden har att lämna vissa uppgifter eller vidta sär- skilda åtgärder. Till en början kan anmärkas, att den omständigheten att bolaget har avförts ur registret medför att årsredovisning därefter inte kan fastställas av bolagsstämman. Detta betyder emellertid inte att det upplösta bolaget har befriats från skyldighet att föra räkenskaper för tiden närmast före upplösningen. Av bokföringslagen (1929: 117) följer att inventarium och balansräkning skall upprättas vid räkenskapsårets utgång. Skyldighet föreligger även att upprätta ingångsinventarium och därmed sammanhängande balansräkning i de fall, att en rörelse un- der räkenskapsåret övergår från en innehavare till en annan eller byter företagsform. Denna skyldighet föreligger sålunda också då ett rörelse— drivande aktiebolag upphör genom att det avförs ur registret. Särskild föreskrift härom är inte nödvändig. Bokföringsskyldigheten bör enligt min mening fullgöras av det upplösta bolagets styrelse i dess samman- sättning den 1 januari 1979. Den skyldighet att vidta åtgärder eller läm- na uppgifter som i andra fall enligt: lag eller annan författning åvilar ak- tiebolag, exempelvis deklarationsplikt och inbetalning av skatt, bör efter bolagets upplösning också åvila den tidigare styrelsen. Bestämmelse av denna innebörd har tagits in i lagförslaget. De straffbestämmelser som för skilda fall knutits till underlåtenhet att vidta viss åtgärd blir till- lämpliga gentemot styrelsen.

2.4. Vissa särskilda frågor

I samband med det förenklade: upplösningsförfarandet uppkommer en del särskilda frågor.

En fråga är vad ett avregistrerat aktiebolag egentligen har för juridisk karaktär. Det är sannolikt att bolaget i och med avregistreringen får ka- raktären av ett slags samfällighet som dock inte är juridisk person. Bo- laget skulle alltså återgå till det rättsläge som gällde innan det blev regi- strerat (jfr. Stenbeck m.fl., Aktiebolagslagen, 6:e uppl., s. 71 not. 1). Denna fråga är emellertid huvudsakligen teoretisk och jag ser inte någon anledning att närmare fördjupa mig i den.

Ett upplöst aktiebolag som vid avregistreringen driver rörelse som i och för sig är bokföringspliktig torde inte automatiskt bli ett handels-

• Sida 19
•  Original

Prop. 1973: 168 19

__bolag. För att ett sådant bolag skall uppkomma krävs att ett avtal om att_idka näring under gemensam firma träffas. Ett sådant bolagsavtal torde kunna slutas genom konkludenta handlingar. Om rörelsen fort- sätter i oförändrad form, torde man kunna anse att ett bolagsavtal däri- genom uppkommer med de förutvarande aktieägarna som bolagsmän. Deras insatser i handelsbolaget motsvarar storleken av deras aktieinne- hav vid tiden för aktiebolagets upplösning. Handelsbolaget kan ikläda sig rättigheter och skyldigheter så snart bolagsavtalet slutits eller eljest uppkommit. Detta innebär dock inte att man kan underlåta att registre- ra bolagct hos länsstyrelsen. Inom handelsbolaget svarar aktieägarna —- bolagsmännen solidariskt för uppkommande förbindelser. Denna ansvarighetsfördelning kan naturligtvis genom avtal ändras, exempelvis genom att bolaget blir kommanditbolag. Då svarar åtminstone en del- ägare fullt ut för bolagets förbindelser medan övriga bolagsmäns ansvar kan begränsas till deras andelar eller insatser. Jag finner inte anledning att här dra upp riktlinjer för hur ansvarsfördelningen bör ordnas. En— ligt den nu föreslagna lagregleringen är emellertid principen den, att för de förpliktelser som det tidigare aktiebolaget iklätt sig föreligger ett solidariSkt personligt ansvar för samtliga aktieägare, styrelseledamöter och verkställande direktör. Avsteg från denna princip kräver att upp- görelse träffas såväl med tidigare borgenärer som mellan samtliga per- sonligt ansvariga inbördes. Jag förutsätter också, som förut nämnts, att rörelsedrivande bolag som inte höjer sitt aktiekapital kommer att träffa sådan för det enskilda fallet lämplig uppgörelse med sina fordringsägare om hur ansvarsfördelningcn skall ordnas, om rörelsen fortsätter i an- nan företagsform.

Om vid aktiebolagets upplösning aktie ägs av utländskt rättssubjekt eller av svensk juridisk person, för vilken enligt lagen (1916: 156) om vissa inskränkningar i rätten att förvärva fast egendom m.m. gäller in- skränkning i rätt att förvärva fast egendom, kan dessa inte automatiskt ingå som bolagsmän i handelsbolag. Enligt lagen (1968: 557) om vissa inskränkningar i rätten att sluta svenskt handelsbolag m. m. i dess ly- delse enligt SFS 1973: 308 krävs nämligen för sådant fall tillstånd av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämmer. Jag utgår- från att tillstånd kommer att ges i de relativt sällsynta fall som här kan antas komma i fråga. Det kan emellertid finnas risk för att lagens be- stämmelser kringgås genom att exempelvis utländskt rättssubjekt inträder i aktieägarekretsen kort tid före aktiebolagets upplösning. Man torde dock kunna utgå från att i vart fall de ”förbjudna? subjekt som vid den nu föreslagna lagstiftningens ikraftträdande innehade aktier kom- mer att accepteras som bolagsmän vid tillståndsprövningen. I övrigt får prövningen ske från fall till fall. I

En omläggning av företagsform kan få följder från firmaskyddssyn- punkt. Om en näringsidkare övergår från att driva sin verksamhet i

• Sida 20
•  Original

Prop. 1973: 168 20

aktiebolagsform till handelsbolagsform, kommer det firmaskydd som han åtnjuter på grund av registrering inte längre att omfatta hela riket utan bara det län, i vars handelsregister det ombildade bolaget förs in. Det- samma gäller för bokföringsskyldig rörelseidkare med enskild firma. Eftersom det i praktiken förekommer att aktiebolag drivs med firma- skydd som huvudsakligt syfte kan registreringsskyddet komma att mins- ka i omfattning. Därav följer emellertid inte att också själva firmaskyd- det minskar i geografiskt hänseende. Är firman inarbetad, dvs. den är allmänt känd bland dem till vilken näringsidkarens verksamhet riktar sig, är den enligt praxis skyddad inom det område där inarbetningen består. I ett till lagrådet den 16 februari 1973 remitterat förslag till ny firmalagstiftning föreslås uttryckliga bestämmelser om firmaskydd på grund av inarbetning. Dessutom föreslås att näringsidkare får rätt att låta registrera sig i handelsregistret i varje län, där hans verksamhet är avsedd att drivas. Härigenom kan också registreringsskydd fås i er- forderlig omfattning. Förslaget till ny firmalagstiftning öppnar också möjlighet till registrering av bifirma för del av näringsidkarens verk- samhet. De regler som gäller och som enligt förslaget kommer att gälla innebär emellertid krav på att någon form av näringsverksamhet be- drivs under den firma som registrerats eller som genom inarbetning åtnjuter skydd. Detta medför att ett aktiebolag som nu har till enda syfte med sin verksamhet att skydda visst namn kan få fortsatt namn- skydd endast om någon form av näringsverksamhet knyts till den aktuel- la firman.

Bcstämmelsen om aktieägarnas inträdande som part i bolagets avtal med tredje man torde inte i och för sig medföra att offentliga till- stånd, exempelvis utskänkningstillstånd, automatiskt överförs från aktie- bolaget. Sådana tillstånd torde ofta få sökas på nytt av aktieägaren per- sonligen eller av det nybildade företaget. Har någon annan förändring än byte av företagsform inte skett torde man kunna räkna med att till— stånd utan vidare kommer att ges. I vissa fall kan tillståndet ha den karaktären att det får anses gälla även för den nya företagsformen. Som exempel på sådant tillstånd kan tas tillstånd enligt miljöskyddslagen ,(1969: 387).

Skulle ett avregistrerat aktiebolag äga fast egendom — något som i och för sig är mindre sannolikt — övertas denna av aktieägarna som där- med får anses ha gjort ett lagfartspliktigt fång. När lagfart söks kan en- ligt min mening som fångeshandling åberopas registreringsmyndighe- tens bevis om aktiebolagets upplösning jämte utredning om vilka som är aktieägare. Är det fråga om ett rörelsedrivande bolag som fortsätter rörelsen i annan företagsform, bör befrielse från stämpelskatt medges. Erforderlig lagstiftning härom kommer att föreslås i annat samman- hang. . ':

Den föreslagna regleringen berör ett mycket stort antal bolag. Jag är '

• Sida 21
•  Original

Prop. 1973: 168 21

medveten om att en del bolag skulle kunna drabbas av upplösning genom att de nya reglerna av slarv eller okunnighet inte iakttas. Det är ange- läget att aktiebolagen får information om den nya lagstiftningen. Genom registreringsmyndighetens försorg bör därför till samtliga aktiebolag med aktiekapital understigande 50 000 kr. utgå underrättelse om lagstift- ningens innebörd. Bolagen bör därvid anmanas att svara för att deras aktieägare och borgenärer får erforderlig information. Den nya lagstiftningen bör träda i kraft den 1 januari 1974.

3. Rösträtten för aktier som förvaltas av allmänna pensionsfonden

De i våras beslutade ändringarna i reglementet angående allmänna pensionsfondens förvaltning —— som träder i kraft den 1 januari 1974 — innebär i huvudsak följande.

500 milj. kr. av allmänna pensionsfondens medel skall kunna tillföras näringslivet i form av riskvilligt ägarkapital. Inom AP-fonclen skall in- rättas en särskild fjärde fond med egen styrelse som får rätt att placera- fondmedel i aktier i svenska aktiebolag utom bank— och försäkringsbolag. Dessutom skall medel få placeras i konvertibla skuldebrev och i skul- debrev förenade med optionsrätt till nyteckning av aktier. Den nya fond- styrclsen skall ha rätt att hos riksförsäkringsverket rekvirera de medel som behövs för placeringsverksamheten. Aktieutdelning och annan av- kastning samt realiserade kursvinster skall få användas för nya place- ringar. Aktiefonden blir skattskyldig för all inkomst som härrör från kapitalförvaltningen. Sedan erfarenheter vunnits av den föreslagna pla- ceringsverksamheten skall Kungl. Maj:t efter framställning av styrelsen för den nya fonden kunna besluta om ökning av det belopp som skall avdelas för aktieköp.

Den nya fondstyrclsen skall bestå av elva ledamöter som alla förord- nas av Kungl. Maj:t. Ordföranden och vice ordföranden utses av Kungl. Maj:t, och av återstående ledamöter nomineras två av primär- kommunerna, två av rikssammanslutningar av arbetsgivare och fem av rikssammanslutningar av arbetstagare. Den nya fonden skall ha egen administration och verkställande direktör. Styrelsens förvaltning skall bli föremål för revision på samma sätt som gäller för övriga tre fond- styrelser.

I samband med riksdagsbehandlingen yrkades i mot. 1973: 1957 att rösträtten för de aktier som förvaltas av allmänna pensionsfondens fjärde fondstyrclse skall kunna delegeras till representanter för de an- ställda, valda av de anställdas organisationer på arbetsplatserna. ! mot. 1973: 1943 föreslogs att minst 50 % av den med fondens aktie-inne— hav förknippade rösträtten i de statliga företag vari fonden skulle göra sina placeringar skulle tillkomma de anställda i vederbörande före—

• Sida 22
•  Original

Prop. 1973: 168 ' 22

tag och att de anställda för varje år skulle få utse de representanter som skall utöva rösträtten. 'På förslag av näringsutskottet (NU 1973: 58) beslöt riksdagen (rskr 1973: 237) att 1105 Kungl. Maj:t hemställa om för- slag till lagändring som gör-det möjligt för AP-fonden att under vissa av utskottet angivna förutsättningar uppdra åt representanter för de an— ställda i ett företag att utöva rösträtt för fondens aktier i företaget.

Den i våras beslutade lagändringen om "att pensionsfondens medel skall kunna placeras i aktier innebär, att samhället och löntagarna genom sina representanter i fjärde fondstyrelsen får del av ägarinllytandet över företagen. Detta är ett viktigt steg på vägen mot ett system som är grundat på en mer utvecklad ekonomisk och industriell demokrati. Lagändringen medverkar till att arbetstagarnas inflytande över företa- gens organisation och verksamhet ökas. Detta inflytande skulle kunna förstärkas ytterligare, om arbetstagarna vid de olika företagen där pen— sionsfonden äger aktier får möjlighet att deltaga i bolagsstämman och där utöva rösträtt för fondens aktieinnehav i företaget. Jag delar därför uppfattningen att fondstyrclsen bör ges rätt att delegera rösträtten för sina aktier i olika företag genom att lämna fullmakt till representanter ' för de anställda i företagen. I detta sammanhang bör-erinras om att enligt lagen (1972: 829) om styrelserepresentation för de anställda i aktiebolag och ekonomiska föreningar arbetstagare hos bolag som har minst 100 anställda har rätt att utse två ledamöter i styrelsen. Dessa arbetstagarledamöter utses av de lokala fackliga organisationerna. Det inflytande dessa arbetstagarledamöter kan utöva inom styrelsen ökar genom att AP-fonden äger aktier i bolaget. Får de fackliga organisa— tionerna också möjlighet att genom ombud delta i bolagsstämman, för- stärks inflytandet ytterligare.

En särskild fråga är om aktiebolagslagen måste ändras för att en så- dan delegation av rösträtten skall kunna ske. ' En aktieägare kan enligt aktiebolagslagen delta i bolagsstämma och rösta personligen, genom legal ställföreträdare eller genom ombud. I ak- tiebolagslagen finns inte några bestämmelser som lägger hinder i vägen för en aktieägare att själv eller genom ombud rösta på ett sätt för vissa aktier och på ett annat sätt för andra aktier. Lagen innehåller inte heller någon uttrycklig regel som förbjuder aktieägare att utse flera ombud för olika delar av hans aktieinnehav. I den rättsvetenskapliga litteraturen har emellertid hävdats, att en sådan uppdelning strider mot lagen (se Roos, Avtal och rösträtt, Stockholm 1969, s. 186 med hänvisningar). Jag delar därför utskottets uppfattning att en lagändring bör göras så att det står klart att fjärde fondstyrclsen kan utse flera ombud för olika delar av styrelsens aktieinnehav i ett bolag. Jag föreslår att i en ny para— graf, 119 a &, upptas bestämmelse om att för aktier, som innehas av fjärde fondstyrclsen, rösträtt får utövas av ett eller flera ombud som

• Sida 23
•  Original

Prop. 1973: 168 23

föreslagits av de anställdas fackliga organisationer. Genom den nya pa- ragrafen öppnas möjlighet för fondstyrelsen att uppdra åt olika repre— sentanter för de anställda att utöva rösträtten för fondstyrelsens aktie- innehav. Såväl huvudorganisation' som lokal facklig organisation kan ge förslag till fondstyrclsen om vilken person som bör'utses till ombud un— der förutsättning att organisationen i fråga har medlemmar som är an- ställda vid bolaget.

Aktiebolagslagen innehåller regler som gör det möjligt att begränsa aktieägarnas rätt att utöva rösträtt genom ombud. Enligt 119å första stycket 3 är huvudregeln att frånvarande aktieägares rösträtt på bolags- stämman kan utövas genom ombud. I "1.19 & 'andra'stycket anges dock att i bolagsordningen kan föreskrivas att endas-t annan aktieägare får- nyttjas som ombud. - ' - " '

I det förslag till ny aktiebolagslag (SOU 1971: 15), som har avgetts av aktiebolagsutredningen och som- f.n. bereds inom justitiedepartemen- tet, behålls regeln om röstning genom ombud. Möjligheten att i bo- lagsordningen föreskriva att endast annan aktieägare får anlitas som ombud slopas. Utredningen påpekade bl. a. att en aktieägare som står i motsatsställning till de andra och själv saknar möjlighet att delta i bo- lagsstämman eller inte har förmåga att på egen hand bevaka sina intres— sen gentemot de andra aktieägarna kan bli rättslös, om han endast får anlita annan aktieägare som ombud. Utredningsförslaget har under re- missbehandlingen inte mött någon invändning på denna punkt.

Den föreslagna delegationsmöjligheten bör inte kunna åsidosättas genom en bestämmelse i bolagsordningen att endast aktieägare får utses till ombud. Jag biträder vad utredningen anfört i fråga om att slopa möjligheten till inskränkningar i rätten att utse ombud. Jag föreslår där- för att 119 & aktiebolagslagen ändras så att aktieägares rättighet att ut- öva rösträtt genom ombud blir helt oinskränkt.

Lagändringarna bör träda i kraft den 1 januari 1974 samtidigt med de i våras antagna ändringarna i fråga om allmänna pensionsfondens förvaltning. Den nya bestämmelsen om slopande av begränsningen i rät- ten att utse ombud, bör enligt min mening, såsom också aktiebolagsut— redningen förordat, vara tvingande även för äldre bolag. Om bolags- ordningen i sådant bolag innehåller inskränkning i rätten att rösta genom ombud bör föreskriften härom bli utan verkan. En särskild övergångs- bestämmelse härom har intagits i mitt förslag.

• Sida 24
•  Original

Prop. 1973: 168 24

4. Hemställan

Jag hemställer att Kungl. Maj:t föreslår riksdagen . att antaga inom justitiedepartementet upprättade förslag till 1. lag om ändring i lagen (1973: 303) om ändring i lagen 1.944: 705) om aktiebolag, 2. lag om ändring i lagen (1944: 705) om aktiebolag.

Med bifall till vad föredraganden sålunda med instämmande av statsrådets övriga ledamöter hemställt förordnar Hans Maj:t Konungen att till riksdagen skall avlåtas-proposition av den lydelse bilaga till detta protokoll utvisar.

Ur protokollet: .

Britta Gyllensten

MARCUS BOKTR. STOCKHOLM 1973 730564