Prop. 1979/80:109

om stöd till glesbygden för vissa energikostnader

Prop. 1979/80: 109

Regeringens proposition 1979/80: 109

om stöd till glesbygden för vissa energikostnader

beslutad den 28 februari 1980.

Regeringen föreslår riksdagen att antaga de förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll_

Pä regeringens vägnar THORBJÖRN FÄLLDIN

! N (] 13". M A R M Ll N Dl—l BO

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att den ärliga fordonsskatten för personbil. som ägs av den som är bosatt i kommun inom stödområde 5 eller 6. skall sänkas med l20 kr. per år. De nya bestämmelserna föreslå-is gälla vid uppbörd den I juli l980 eller senare.

Vidare föreslås att de s. k. ortstilläggen. som oljeföretagen tar ut för att täcka kostnader för transport av eldningsolja inom landet skall sänkas sä att de får utgä med ett visst högsta belopp i 50 kommuner i inre Norrland och västra Svealand. Dessa bestämmelser föreslås träda i kraft den I januari l981.

I Riksf/upon 197918”. I .rzunl. Nr !()0

Prop. l979/80: 109

IJ

Utdrag

B U DG ETDEPA R'l'EM lEN'l'E'l' PRO'l'OKOLL vid regeringssammanträde l98ll—(lZ—28

Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande. och statsråden Ullsten. Bohman. Mundebo. Mogärd. Dahlgren. Åsling. Söder. Krönmark. Buren- stam Linder. Johansson. Wirten. llolm. Andersson. Boo. Winberg. Adel- sohn. Danell. Petri '

Föredragande: statsräden Mundebo och Burenstam Linder

Proposition om stöd till glesbygden för vissa energikostnader

Statsråden anmäler sina förslag i fråga om stöd till glesbygden för vissa energikostnader. Anförandena och förslagen redovisas i underprotokollen för resp. departement.

Statsrådet Mundebo hemställer att regeringen i en gemensam proposi- tion föreslår riksdagen

att antaga de förslag som han och statsrådet Burenstam Linder har lagt fram.

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredra- gandena har lagt fram.

Regeringen förordnar att de anföranden och förslag som redovisas i underprotokollen skall bifogas propositionen som bilagorna I och 2.

Prop. 1979/80: 1093 Bilaga ]

Utdrag

ll U DGETD E PA R'l'EM EN'l'E'l' PR(_)'1'(_')K()LL. vid regeringssammanträde 1980-02-28

Föredragande: statsrådet Mundebo

Anmälan till proposition om stöd till glesbygden för vissa energikostnader

1. Inledning

(.ienom beslut i december 1979 höjdes skatten på bensin med 25 öre per liter från den 18 december 1979 och en motsvarande höjning gjordes av kilometerskatten och av fordonsskatten för bl. a. trafiktraktorer från den I februari 1980 (prop. 1979/80:30. SkU 1979/80: 15. rskr 1979/80z71. SFS 1979: 1048 och 1078). Dessutom höjdes från den 18 december 1979 den särskilda beredskapsavgiften för oljeprodukter med 5 öre per liter för bensin och med 5 kr. per m3 för motorbrz'innolja. eldningsolja och bunker- olja (SFS 1979: 1049) samt den allmänna energiskatten på elektrisk kraft och oljor (SFS 1979: 1047).

I propositionen förutskickz'tde jag att förslag skulle lämnas i annat sam- manhang om åtgärder för att inte de som bor i glesbygd skall få en i förhållande till andra försämrad situation genom de höjda energiskatterna. Jag vill nu ta upp denna fråga såvitt avser beskattningsomrädet. Chefen för handelsdepartementet kommer att ta upp en annan fråga. nämligen den om en minskning av oljeföretagens transportkostnadstillägg tortstillägg) för vissa oljeprodukter. Även genom en sådan utjämning kommer energikost— nadcrna att kunna sänkas i vissa glesbygder.

De energiskattehöjningar som beslutades i slutet av december 1979 hade till syfte att stimulera till ökat energisparande. Skattehöjningarna bör av detta skäl inte kompenseras i sin helhet. Vad som kan komma i fråga för kompensation är den del av skattehöjningen som belöper på skillnaden mellan den genomsnittliga energiförbrukningen i samtliga hushåll i Sverige och den genomsnittliga energiförbrukningen i glesbygdshushällen.

Det är enligt min mening i första hand personbilstratiken i glesbygden som bör kompenseras för de höjda energiskatterna. Det har allmänt fram- hållits att de genomsnittliga ärliga körsträckorna med personbilar i gles- bygden är längre än de genomsnittliga årliga körsträckorna för samtliga personbilar i landet. Detta kan bero på att kollektiva transportmedel sak- nas eller av annat skäl inte kan utnyttjas och på de allmänt sett längre

Prop. 1979/80: 109 4

avstånden till tätorter. arbetsplatser. affärer och andra serviceorgan [it. in. Att en skillnad i de genomsnittliga årliga kt'irstrt'ickorna föreligger bekräftas av en undersökning om regionala skillnader i medelkörlängder för person- bilar som vägtraftkskatteutredningen (B 1977: 051 låtit gentmtföra. Av un— dersökningen kan dock inte dras några säkra slutsatser om den exakta storleken av denna skillnad. Den torde dock ligga i storleksordningen ett par hundra mil.

Mot den nu angivna bakgrunden anser jag det vara befogat att minska skattebelastningen på personbilarna i glesbygden.

Den nuvarande beskattningen av biltrafiken består av en omsättnings- skatt pånytt personbilar och motorcyklar. en årlig fordonsskatt på i princip alla personbilar som är registrerade och inte avställda. bränsleskatter samt — i fråga om bl.a. dieseldrivna personbilar — kilometerskatt. Vidare gäller särskilda regler om rätt till avdrag vid inkomsttaseringen för resor med egen bil mellan bostad och arbetsplats.

Jag anser att den avsedda effekten — kompensation till glesbygdsbilis- tema för merbelastningen av de höjda energiskatterna — kan uppnås enklast genom att den årliga fordonsskatten sänks för personbilsägare som bor i glesbygd. 1 det följande redtwisarjag hur ett sådant system bör vara utformat.

2 Gällande bestämmelser m. m.

1—"ordonsskatten regleras i vägtratikskattelagen ( 1973: 601. ändrad senast 1979: 1078). VSL. Bestämmelser om upphörd av fordonsskatt finns i väg— traflkskattekungörelsen ( 1973: 776. ändrad senast 1979: 396).

Fordonsskatt utgår för personbilar som är eller bör vara registrerade och inte är avställda (2 åVSLl.

Fordonsskatten utgår med belopp som varierar med skattevikten (tjäns- tevikten). Ärsskatten för personbilar är 280 kr.. om fordonets skattevikt är högst 900 kg och 355 kr. om skattevikten är901—1 000 kg. Är skattevikten högre tillkommer ytterligare 75 kr. för varje intervall om 100 kg. Den genomsnittliga ärliga fordonsskatten för personbilar i hela landet är ca 5.00 kr. Den erläggs antingen för 12 kalendermånader (skatteårl eller för del av skatteår (skatteperiod). Skatt erläggs för skatteperiod om den årliga skat— ten uppgår till mer än 1500 kr. Skatteåret för visst fordon bestäms med ledning av den sista siffran i fordonets registreringsnummer. Skatten skall i princip betalas i förskott. vanligen under månaden före ingången av skat- teåret eller skatteperioden (uppbt'irdsmånaden).

Skattskyldig är den som äger ett skattepliktigt fordon vid ingången av uppbördsmånaden. Om fordonsskatt påförs därför att avställning upphör eller skatteplikt annars inträder. är den skattskyldig som äger fordonet vid denna tidpunkt. I fråga om fordonsskatt som fastställs genom beslut om

'.Il

Prop. 1979/80: 109

efterheskattning. är den skattskyldig som ägde fordonet under den tid skatten avser ( 14 ;" VSL).

Skatteplikten för ett fordon upphör bl. a. om det avställs. lnträder eller upphör skatteplikt för en personbil under en kalender- månad skall fordonsskatt alltid betalas för hela den månaden.

Uppbörd av fordonsskatt kan vara antingen ordinarie eller tillfällig. ()rdinarie upphörd äger rum i fråga om fordon som är skattepliktigt vid åtgången av upphördsmånaden. Om skatteplikt för ett fordon inträder efter ingången av upphördsmånaden äger tillfällig upphörd rum. Den tillfälliga uppbörden omfattar då tiden fr. o. m. den månad under vilken skatteplik- len inträder t. o. m. närmast följande upphördsrmlnad.

3. Föredragandens överväganden

Jag har tidigare anfört att kompensation till glesbygden för de höjda energiskatterna bör — på skatteområdet — utgå i form av sänkt årlig fordonsskatt på personbilar i glesbygden. Begreppet glesbyng är inte helt entydigt. ()lika definitioner ger olika zwgränsningar. Jag anser dock att den bedömning som ligger bakom stödområdesindeIningen enligt förordningen (197926321 om regionalpolitiskt stöd bör användas även när det gäller avgränsningen av de geografiska områden som bör omfattas av sänkningen av den årliga fordonsskatten. Enligt min mening uppnås en lämplig be- gränsning om sänkningen omfattar de kommuner som ingår i stödområ— dena 5 och 6. Dessa är 33 kommuner. fördelade på 7 län:

Stödområde 5

l-"r'irmluntls län Jiimllumls [(in

'l'orshy Bräcke Härjedalen Krokom Kopparbergs liin Åre Malung

Vansbro Väx/crhoncns län

Älvdalen Lycksele Norsjö Gävleborgs län Vindeln Ljusdal Vännäs

Västernorrlundx län Nurrhmtem län Sollefteå Arvidsjaur

Ånge Alvshyn

Prop. 1979/80: 109 6

Stödområde 6 Jämtlands län Norrbottens län Berg Arjeplog Ragunda Gällivare Strömsund Haparanda Jokkmokk l-"(is'tt'rlmtrons län Kalix Sorsele Kiruna Storuman Pajala Vilhelmina Överkalix Åsele Övertorneå

Från den 1 januari 1980 är Dorotea utbruten ur Åsele och bildar en egen kommun. Även Dorotea hör omfattas av förslaget.

Enligt uppgifter från hilregistret var per den 26 december 1979 antalet registrerade. ej avställda personbilar 78150 i stödområde 5 och 61665 i stödområde 6. tillsammans 139815 bilar.

Den förordade nedsättningen bör ske med ett fast belopp per bil och är. Beloppet bör av praktiska skäl vara jämnt delbart med tolv.

Den genomsnittliga årliga fordonsskatten för personbilar är. som jag tidigare har nämnt. ca 500 kr. Jag förordar att fordonsskatten sätts ned med 120 kr. per år för personbilar i berörda kommuner. Det angivna beloppet är. om endast skillnaderna i genomsnittliga körsträckor beaktas. något för högt. Det ger därmed kompensation även för den transportkostnadstäck- ning i form av s.k. zontillågg som oljeföretagen tar ut vid försäljning av motorbensin. Som kommer att framgå av vad chefen för handelsdeparte- mentet anför föreslås därför ingen särskild utjämning av dessa tillägg.

En nedsättning av denna omfattning kan beräknas minska statens in- täkter av fordonsskatten med ca 18 milj. kr. årligen. Jag har då beaktat att uppgiften om antalet bilar avser förhållandena i december månad. då antalet avställda bilar är högre än annars.

Den nu föreslagna nedsättningen av den årliga fordonsskatten böt regle- ras i en ny paragraf. 12 a s. i VSL.

] paragrafen bör anges att den årliga fordonsskatten för personbilar skall minskas med 120 kr. per år om fordonet hör hemma i viss kommun. De kommuner som avses bör anges i en ny bilaga till VSL. Som jag redan har nämnt bör f.n. de kommuner som ingår i stödområde 5 eller 6 samt Dorotea anges i bilagan. Frågan om i vilken kommun bilen hör hemma bör avgöras med ledning av var den skattskyldige har sin adress enligt bilregistret. Denna bedömning bör göras endast vid den tidpunkt. då skatt- skyldighet enligt 14 & VSL inträder. Vanligen är detta vid ingången av månaden närmast före Skatteåret. Ont den som då är eller bör vara anteck- nad som ägare till bilen har en adress som finns i någon av de uppräknade kommunerna skall den lägre fordonsskatten debiteras honom. Den som

Prop. 1979/80: 109 ';

llyttar till en sådan kommun efter denna tidpunkt kommer att få del av den lägre fordonsskatten först vid nästa uppbördstillfälle.

Den lägre skattesatsen bör också tillämpas i de fall en bil blir skatteplik— tig. t. "ex. pågrund av att avställning tlpphör. vid en tidpunkt då ägaren bor i någon av de angivna kommunerna. ()m ändrad fordonsskatt skall utgå för ett fordon. t.ex. av den anledningen att dess skattevikt har förändrats. skall nagon ändring av redan påförd skatt inte göras. även om ägaren samtidigt llyttar till annan kommun.

I fråga om efterbeskattning bör gälla att den lägre skattesatsen skall tillämpas om den skattskyldige vid ingången av den tid som efterbeskatt— ningen avser hörde hemma i en kommun som är upptagen i bilaga _1 till VSL.

Som en följd av den nya bestämmelsen i 12 a & VSL bör ett tillägg göras i 12 & första stycket av innebörd att vad sotn där sags gäller om inte annat följer av 12 a &.

De nya bestämmelserna bör träda i kraft den 1 juli 1980 och tillämpas vid uppbörd av fordonsskatt efter ikraftträdandet. Någon justering av redan betald fordonsskatt bör inte göras.

Med hänsyn till frågans beskaffenhet är det enligt min mening inte motiverat att inhämta lagrådets yttrande över lagförslaget.

4. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen att antaga inotn budgetdepartementet upprättat förslag till

lag om ändring i vägtrafikskattelagen ( 1973: 601).

Prop. 1979/80: 109

Förslag till

Lagom ändring i vägtrat'ikskattelagen (1973: 6011

Härigenom föreskrivs i fråga om vägtrafikskattclagen (1973: 601 1' dels att 12 & skall ha nedan angivna lydelse. dels att i lagen skall införas en ny paragraf. 12 a s. och en ny bilaga. bilaga 3. av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

12s'

Fordonsskatt utgår för skatteår enligt bilaga 1 till denna lag. Skat- ten utgår för skatteperiod med en tredjedel. för kalendermånad med en tolftedel och för dag med 1l360 av skatten för helt år. Över- stiger fordonsskatten för ett fordon 1500 kronor för helt år utgår for- donsskatt för skatteperiod.

liiirt'slagen lydelse

Fordonsskatt utgår för skatteår enligt bilaga 1 till denna lag. om inte annat följer av l.? a #. Skatten ut- går för skatteperiod med en tredje- del. för kalendermånad med en tolf— tedel och för dag med 1360 av skat- ten för helt ta. ('"')verstiger fordons- skatten för ett fordon 1 500 kronor för helt år utgår fordonsskatt för skatteperiod.

Föreligger skatteplikt för fordon under del av kalendern'tånad. utgår fordonsskatt för hela månaden. Vad nu sagts gäller dock icke i fråga om fordon. för vilket fordonsskatten uppgår till minst 4800 kronor för helt skatteår. för den kalendermånad under vilken skatteplikt första gången inträder för fordonet eller skatteplikt upphör av annan anledning ått av- ställning. Har sådant fordon varit avställt avräknas eller återbetalas for- donsskatt för avställningstiden om denna omfattat minst 15 dagar eller om fordonet övergått till ny ägare under avställningstiden.

Fordonsskatt erläggs före ingången av skatteår eller skatteperiod. Rege- ringen eller myndighet som regeringen bestämmer får medge undantag härifrån för grupp av fordon.

[2115

Fortlonxskatten _li'ir en personbil skall utgå med ett lZl) kronor lägre belopp per år ("in som anges i bilaga I till denna lag. om bilen hör Item- ma i en konnnun som anges i bilaga .? till denna lag.

En personbil anses höra hemma i den kommun. där den skattskyldige ltar sin adress enligt bilregistret vid

' Lagen omtryckt 1979: 280. Senaste lydelse av lagens rubrik 19741869.

Prop. 1979/80: 109

Nuvarande lydelse Ft'n't'.t'ltt,i.'t'ri lydelse

den tidpunkt. som anges i [4 sjöfar— lu t'llt'l' (tilt/ru .t'l_t't'l(t'l t'llt'l' l'ltl lll- gtingen ut' den tid som unges i H # tredje .ttj't'ket. Suk/tas _widan adress giiller i stället den adress som borde vara lllll('('lxll(ltff bilregistret.

Den lllL'l't"lill'tltHINS/(llllU/l tillt'int- pas nt'ir_.loi'donsxkatt på./fu'sji'ir ltelt .tkattt't'ir eller llt'l skatteperiod. m'ir .tkutt p(il'o'rs (lta/;”);- atl skatteplikt infr('i(lw'-/i'ir t'ttjiu'tlttn t'llt'l' l'ltl (fl-— lt'rln'xkattning.

Bilaga 3 till vägtrafikskattelagen (197316011

Förteckning över kommuner som avses i 12 a &

1-"t'irmlandx län "l'orsby

Kopparbergs län Malung Vansbro Älvdalen

Gävleborgs län Ljusdal

l'r'isterlutrrlandx lt'in Solleftt' "1 Ange

Jämtlands- län Berg Bräcke Härjedalen Krokom Ragunda Strömsund Åre

l't'i.s'tt-'rbotlens lt'in Dorotea

Lycksele Norsjö Sorsele Storuman Vilhelmina Vindeln

Vännäs

Åsele

Norr/mittens lt'in Arjeplog Arvidsjaur Gällivare Haparanda Jokkmokk Kalix Kiruna Pajala Älvsbyn Överkalix Övertorneå

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1980 och tillämpas vid ttppbörd av fordonsskatt efter ikraftträdandet.

Prop. l979/80: 109 ()

lli/aga )

Utdrag

HANDf-ll SDI-IPAR'I'EMlZN'l'E'l' l'*R('.)'l'( )Kt ” .l . vid r'egeringssammantrade l98ll-(lZ—28

l-"öredragande: statsradet Burenstam Linder Anmälan till proposition om stöd till glesbygden för vissa energikostnader [ Inledning

Med stöd av regeringens bemyndigande den fvt) juni (977 tillkallade chefen för handelsdepartementet den I juli (977 en särskild utredare' med uppdrag att utreda frägarr om utjämning av de prisskillnader pa eldningsol- ja och bensin sorn följer av det tillämpade systemet med orts— och zontill— lägg (H l977: ()3).

Utredningen lämnade ijuli [979 betänkandet (Ds H )()7913) Utjämning av ortstillägg. Betänkandet bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.!.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av hovrätten för Nedre Norrland. kammarrätten i Sundsvall. försvarets materielverk. sta- tens järnvägar (SJ). transportnänmden. statistiska centralbyran (SCB). riksskatteverket (RSV). kommerskollegium (KK). gener'altullst_vrelscn. näringsfrihetsombudsrnannen (NO). statens pris— och kartellnämnd (SPK). konsumentverket (KOV). överstyrelsen för ekonomiskt försvar (ÖEF). arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). statens industrivcrk (SlND). statens vat- tenfallsverk. länsstyrelserna i Jönköpings. Kronobergs. Gotlands. Göte- borgs och Hohus. Skaraborgs. Kopparbergs. (.iävlcborgs. Västernorr- lands. Jämtlands. Västerbottens och Norrbottens län. vägtrafikskatte- utredningen (B [9771 05). energiskattekommitten (B l979: ()h). energispar- kommitten ([ |974: ()5). Svenska handcIskammarlörbundet. Svenska korn— munförbundet. Landstingslörbundet. Sveriges grossistfi'lrbund. Sveriges köpmannalörbund. SHl()-familjeföretagen. Oljekonsumenternas förbund (OK). Lantbrukarnas riksförbund (LRF). Norrlandsförbundet. Svenska petroleum institutet (SPI). Centrala driftledningen. Svenska värmcverks- föreningen. Svenska busstrafrkförbunt'let. Svenska taxiförbundet. Svenska

' l.)epartementsrädct Karl-Ingmar Edstrand. Vidare förordnades departementsrå- det ("lönar ('.'arnhagen. departementssekreteraren Lars Hallsten. direktören Bo .lö- nestedt. numera generaldirektören Claes-Eric Norrbom. departementssekreteraren Ann-Christin Nykvist. direktören Walter Seger och tn'delningschefen Walter Sköl- defors att som sakkunniga och bitr. skattedirektören Lennart ('.'arlson att som expert biträda utredaren.

Prop. l979i8l): l()9 (2 akcr'iförbundct. Motormännens riksförbund (M). Kungl. Arrtomobil klub— ben (KAK). Motorför'aruas helnyktcrhetsförbuud (MI-lli). Lamlsorganisa- tioner) i Sverige (LD). 'ljänstcmärmens centralorganisation (TCO). Sveri— ges redar'cförcning. Sveriges fiskares riksförbund. Sveriges allmännyttiga bostadsföretag (SA BO). l-lyresgästernas riksförbrrnd. Hyresgästernas sparkassc- och byggnadsförcningars riksförbund (HSB). Sveriges villa— ägarcförbund och Sveriges fastighetsägareförburul.

Statens vattenfallsverk och Centrala driftledningcn har avgivit likaly- dande yttranden. Sveriges redareförening har instämt i SPI:s yttrande.

Svenska handelskammartörbundct har bifogat yttrande av ("iotlands hamlclskammare. 'l'ill LO:s yttrande har fogats yttrande av Svenska skogs— arbctareförbundet. Vissa av länsstyrelsermr har bilagt yttranden frän olika länsorgan och kommuner.

En sammanställning av remissvaren bör fogas till protokollet som bilaga

”17

2 Föredragandens överväganden

Vid prissättningen pä dieselhrännolja. eldningsolja och motor—bensin ut- gär varje oljeföretag från ett grundpris på produkten. Därutöver gör olje- företagen en särskild beräkning av kostnader för transport av oljan eller bensinen till förbrukaren eller till säljstället. För dieselbrännolja som leve- reras med tankbil och för eldningsolja läggs till grtrndpriset för att täcka denna transportkostnad särskilda örtstillägg av olika storlek beroende pir avständ till leveransställct. Vidare tas för dieselbrännolja som säljs frän pump och för bensin ut skilda [.ontillägg som också är en transportkost— nadsersättning. Systemen med ortstillägg och zontillägg har skapats av företagen själva.

(.)rtstilläggen infördes i slutet av l94()-talet. Tilläggen är lägre ju närmare importhamnarna leveransortcn ligger och är högst i de inre. norra delarna av landet. Med hänsyn härtill kan ocksä ortstilläggen variera inom en och samma kommun. De transportkostnadsclement som omfattas av det av oljeförcragen f.n. tillämpade ortstilläggssystcmet — tankfartygsfrakt. hamnavgift och tankbilstransport — är i viss utsträckning schablonmässigt beräknade. En betydande del av förbrukningen av eldningsolja. främst tjock eldningsolja. berörs inte av ortstilläggen beroende på att vissa indti- strier. värmevcrk. kraftvärmeverk och andra storförbrukare köper olja i hel eller delad fartygslast och enligt avtal som inte har någon anknytning till ortstilläggen. Storleken av ortstilläggen varierar i dagsläget mellan 24 och 95 kr./ml. 'l'otalt uppgick uttagna ortstillägg till ca 470 milj. kr. under är (978. ('.)rtstillägg beräknas f. n. för drygt 4()()() orter.

Zontilläggcn tillkom redan före andra världskriget. De är schablonmäs- sigt beräknade för mycket stora omräden och avspeglar således inte på

l'rop. 1979/80: !()9 |;

samma sätt som ortstilläggcn mer lokala skillnader i kostnader för trans- porter till olika Ieveransorter inom respektive zon. Landet indelas med utgångspunkt frän importhamnarna och deras närmaste oruland i tre zoner. ! s. k. ()vzon betalar förbrukarna gällande grundpris och i de s. k. l— och 2— zonerna därutöver ett zontillägg som uppgår till ett respektive tvä öre per liter. Av drivmedelsförsäljningen frän pump är Il)77 skedde nägot mindre än hälften, dvs. ca 2.5 milj. m'l. i ()—7_on. l Z—lon säldes samma är nagot mer än lUC-'? av den totala volymen. 'l'otalsumman uttagna zontillägg under är l977 uppgick till ca 35 milj. kr.

Frågan om en utjämning av prisskillnader pä oljeprodukter till följd av varierande tr'ansportkostnader har under en följd av är tagits upp och behandlats i riksdagen. Bl. a. har i olika motioner yrkats pä ätgärder för att fä till stånd en enhetlig prissättning.

Näringsutskottet uttalade är 1973 (NU 197316) bl.a. att prisdifferen- serna pä olja och bensin helt betingades av skillnaderna i fraktkostnader mellan olika regioner och att dessa prisskillnader utgjorde en del av ett större problem som hade blivit särskilt beaktat i den rcgionalpolitiska reformverksamheten. Utskottet förutsatte att regeringen skulle pa lämpligt sätt aktualisera frägan om en regional utjämning av aVsedda priser i det fortsatta arbetet med regionalpolitisk planering inom transportsektorn.

År l974 trppdrog regeringen ät SPK att utreda möjliga sätt att slopa gällande orts- och zontillägg i syft = att erhålla en för hela landet enhetlig prisnivä för olika oljeprodukter. SPK redovisade är I975 ett förslag till teknisk lösning. ] förslaget skisserades en metod för avveckling av regiona- la och lokala prisskillnader pä oljeprodukter i konstrmentledet. Metoden innebar att säljare av oljeprodukter sktrlle dcls betala en enhetlig transport- trtjämningsavgift. dels erhålla ett transportkostnadsbidrag beroende pä var i landet produkterna såldes eller förbrukades.

SPK1s förslag till teknisk lösning rcmissbehandlades. Den skisserade metoden ansågs av mänga ha nackdelar. Även om förbrtrkarna av eldnings— oljor i inre Norrland skulle få avsevärda prissänkningar sktrllc priset på olja stiga inte bara i södra och mellersta Sverige utan även i Norrlands kust- land. Bl.a. påpekades därför att metoden kunde medföra negativa regi- onalpolitiska effekter och att betydande delar av exportindustrin skulle belastas med ökade kostnader. Metoden skulle dessutom ge tämligen stora adrninistrationskostnader.

Näringsutskottet underströk är 1976 (NU 1975176: 44) vikten av en en- hetlig prissättning pä oljeprodukter men fann att det var nödvändigt med fortsatta överväganden om vilka åtgärder som skulle vidtas.

Mot denna bakgrund tillkallades. som tidigare har nämnts. är I977 en särskild utredare med uppdrag att granska olika möjligheter att mildra verkningarna av de nuvarande orts- och zontilläggen.

l utredningsförslaget framhålls att en total utjämning av ortxtillz'iggt'n fortfarande är förenad med sådana nackdelar att ätgärden inte heller nu är

l'rop. [979/80: [09 H

lämplig att genomföra. l stallet föreslås en sänkning av de högsta ortstill- läggcn. [ huvudsak innebar förslaget att utjämningen skall ske i form av en n'rasimering av ortstilläggen för orter inom det inre stödomradet och vissa angränsande kommuner i västra Svealand som ocksä har höga ortstillägg. Sammanlagt berörs 49 ktunmuner. linligt förslaget bör högsta ortstillägg vara 44 kr...-"ru* räknat pä den ortstilläggsnivä som förelag när utredningens betänkande avlämnades sommaren l979. lÄ-erättning till oljeföretagen för de transportkostnader som inte blir täckta till följd av max'imeringen av ortstilläggen skall enligt förslaget lämnas i form av särskilda transportbi- drag. Det totala behovet av sädana bidrag beräknas av utredningen. ocksä med utgängspunkt i ortstilläggsaivi'rn sommaren I97t). till 17 milj. kr. per är. För att tacka kostnaderna för utjämningen föresläs att en särskild transportavgift om ca 7?"- örefm'l skall tas trt pä motorbrärmolja (diesel— brännolja) och eldningsolja.

Utredningen har ocksä ("övervägt fr'ägan om en utjämning av .".uirlilli'ig— _L'ri'll. lin sädan ätgärd anses enligt fi.")rslaget inte vara päkallad med hänsyn bl. a. dels till de smä prisskillnader som de nuvarande zontilläggen medför. dels till att systemet redan har en betydande utji'rmnande effekt.

l-luvuddelen av remissinstanserna. ett 35—tal. instämmer i eller har inget att erinra mot utredningens ständpunkt att en utjämning av ortstilläggen bör genomföras. Av de instanser som är för en utjämning förordar ett ltt-tal ett annat system än utredningen. i de llesta fall en total utjämning i stället för en reducering. En utjämning avstyrks eller il'rägasätts av ett li—tal instanser. När det gäller den närmare utformningen av en utjämning av ortstilläggen har huvuddelen av instanserna tillstyrkt utredningens förslag. Zontilläggen har tagits rrpp av endast ett Ztl—tal remissinstanser. Drygt hälften av dessa delar utredningens ställningstagande. medan äterstodcn förordar en utjämning även av dessa tillägg.

För egen del vill jag anföra följande. Regeringen strävar i sin regionalpolitik efter att skapa likvärdiga lev— nadsförhz'illanden för befolkningen i olika delar av landet. Det förhållandet att de högsta ortstilläggen och därmed de högsta oljepriserna som regel tas ut på de orter där förbrukningen av olja pä grund av ett strängare klimat är störst talar därför för att man bör söka ästadkomma lämpliga kompensa— tionsformer. De betydande olägenheter som har visat sig vara förknippade med en total utjämning av ortstilläggen undviks i bred omfattning med det nu föreslagna systemet. Genom en maximering kan verkningarna av de nuvarande ortstilläggen mildras titan alltför stora administrativa insatser. Jag förort'lar därför att den föreslagna maximeringen av de högsta ortstill- läggen genomförs som ett led i regeringens regionalpolitiska strävanden.

Det föreslagna systemet innebär ett stöd till transporter" av olja. Jag vill i detta sammanhang erinra om att det finns ett särskilt statligt regionalpoli— tiskt transportstödsystem enligt vilket fraktbidrag utgär. bl.a. för |and- transporter av vissa råvaror och halvfabrikat till orter företrädesvis i norra

l'rop. [*)79/80: [09 IS

Sverige. (')Ijeprodukter omfattas dock inte av detta system för vilket sär- skilda riktlinjer gäller.

När det gäller den av utredningen föreslagna geografiska avgränsningen till 49 kommuner i ett samrnanhängande omräde i inre Norrland och västra Svealand bör först päpekas att antalet kommuner inom detta omräde har ökat till St) genom en uppdelning av Åsele kommun pä sä sätt att Dorotea kommun har tillkommit. 1 övrigt kan anföras följande. Huvuddelen av de aktuella kommunerna finns inom stödomrädena 5 och o. Kommunerna ligger i ett utpräglat glesbygdsomräde. Vid en sädan avgränsning kommer visserligen orter i ett lll-tal kommuner söder om omrädet. bl. a. i Smäland och Västergötland. att ha ortstillägg som ligger över maximinivän för de angivna kommunerna. Dessa söderut liggande orter har emellertid i all- mänhet tillägg som endast obetydligt överstiger maximinivän. Vidare är det här fraga om orter som inte Iigge'ri utpräglad glesbygd. Dessutom är pä grtrnd av klimatet förbrukningen av olja för uppvärmning i dessa orter genomsnittligt lägre än i de nordligare orterna. Med hänsyn härtill finner jag att det bakomliggande regionalpolitiska syftet med ätgärden bäst upp- näs om maximeringen av ortstilläggen begränsas till de angivna Stl kommu- nerna.

Den föreslagna ätgärden skulle komma att omfatta ett större omräde än den differentiering av fordonsskatten som tidigare i dag har föreslagits av chefen för budgetdepartementet. Jag finner denna skillnad motiverad efter- som det omräde som bör omfattas av en sänkning av ortstilläggen inte endast bestäms av den geografiska belägenheten utan även av ortstilläg- gens storlek. Det förekommer exempelvis flera orter utanför stödomrä- dena 5 och 6 som har högre ortstillägg än orter inom områdena. Eftersom åtgärden syftar till att minska prisskillnader-na pä olja bör ätgärden komma samtliga de angivna 50 kommunerna i inre Norrland och västra Svealand till godo oavsett om de ligger i det inre stödomradet eller inte.

Sammanfattningsvis finnerjag alltså att maximeringen bör genomföras inom de angivna 50 kommunerna. En förteckning över dessa torde fä fogas till det lagförslag som jag ämnar lägga fram i det följande.

Utredningsförslaget innebär att ortslillägget skulle uppgä till högst 44 kr./"m3 inom det aktuella omrädet. Denna nivä beräknades med utgängs- punkt i de ortstillägg som gällde sommaren l979 i de orter som ligger i gränstrakterna av det föreslagna omrädet. ()rtstilläggen föränt'lras emeller- tid med hänsyn till kostnadsutvccklingen. Även det maximala ortstillägget mäste därför säsom utredningen har föreslagit efter hand kunna anpassas till de ändrade förhållandena. Detta gäller både vid införandet av det system som jag föreslär samt i fråga om därefter inträffade ändringar. Med hänsyn till en ändring av ortstilläggen som genomfördes hösten l979 torde den aktuella maximinivän f. n. kunna beräknas till bortemot 55 kr./m].

Genom en geografisk maximering av ortstilläggen blir en viss del av oljeföretagens kostnader för transporter till området inte täckta. Detta

Prop. l979/80: [09 If)

galler leveranser till sädana orter inom omrädet som skulle ha haft högre ortstillägg om inte viss maximering gällde. För att kompensera företagen för detta intäktslmrtlall bör säsom utredningen har föreslagit i motsvaran— de man ett särskilt transportbidrag utgä. Storleken av bidraget till de olika företagen för viss period blir beroende av blir respektive företags försälj— ning fördelar sig mellan olika orter inom det omräde där ortstillägg inte fär överstiga maximinivän. lindast leveranser till orter där ortstillägget skulle ha varit högre än tillätet maximum blir bidragsberättigade. Ersättningens storlek blir vidare beroende av hur stor sänkningen är i olika orter.

Innan jag över'gär till den närmare utformningen av systemet och till timrnsieringen av transportbidragen vill jagi fraga om !.ontilläggen framhäl- ia följande.

Fram till är l9h7 tillämpade oljeföretagen en indelning av landet i sex olika priszoner med en skillnad pä ] öre mellan varje zon. Utanför högsta prismn förekom dessutom vissa s.k. frankoplatser. där frakttillägg utgick med belopp över högsta zontillägg. De tre högsta priszonerna slopades är 1967. Detta innebar en minskning av prisskillnaderna i landet. F.n. torde Zontilläggen endast täcka en del av de totala transportkostnaderna för motorbensin. Resterande del har beaktats av oljeföretagen vid bestämman- det av grundpriserna. Av det anförda framgår att det nuvarande 7ontill- läggssystemet redan i sig innebär en betydande utjämning av transport- kostnaderna mellan olika delar av landet.

Som ytterligare bakgrund till ett ställningstagande vill jag framhålla att tilläggen f. n. utgör i Z-zon mindre än en och i l—zon mindre än en halv procent av det totala bensinpriset. Denna andel sjunker med ett stigande bensinpris. l—"ör bilister med en körsträcka som överensstämmer med den som gäller i genomsnitt för bilister i respektive zon kan ärskostnaden i form av zontillägg beräknas till ca l5 kr. i l—7.on och 30 kr. i 2—7_on.

Det bör ocksä nämnas att det förekommer regionala prisskillnader som inte beror på zontillägg. Jag avser här de förhi'rllandena att lägre priser pä bensin förekommer dels genom försäljning av s.k. lägprishensin. dels till följd av prispressande lokal konkurrens. De av dessa faktorer orsakade prisskillnaderna är vanligen betydligt större än dem som föranleds av nämnda tillägg och skttlle kvarstä även om man ingrep mot zontilläggen.

Jag anser det visserligen päkallat att åtgärder vidtas som minskar den fördyrande faktor i den utpräglade glesbygden som zontilläggen utgör. Dock villjag mot bakgrund av det anförda inte förorda att detta sker i form av ett regleringssystem för utjämning av zontilläggen. Ett sådant skulle vara tekniskt komplicerat och skulle dessutom innebära ytterligare kost- nadskrävande adminstrativa insatser. Jag vill i stället peka pä att en geo- grafisk differentiering av den ärliga fordonsskatten kan för normalbilisten ge högre kostnadsutjämnande effekt. Dessutom är metoden administrativt enklare än en utjämning av zontilläggen. Chefen för bmtgetdepartementet har trdigare denna dag lagt fram ett förslag om differentiering. Genom

l'rop. [979/80: [09 | 7

förslaget ges den kompensation för zontilläggen som är päkallad för gles- bygdsbilisterna.

l fräga om den tekniska utformningen av systemet med maximering av vissa ortstillägg samt kompensation för detta i form av transportbidrag vill jag anföra följande.

Utredningen har föreslagit att riksdagen skall ange riktlinjer för ortstill— läggsutjz'imningen medan den närmare utformningen bör ankomma pa rege- ringen. ] enlighet med detta har utredningen lagt fram ett förslag till en lag om utjämning av ortstillägg för vissa oljeprodukter. Lagförslaget innehäller bl.a. bemyndiganden för regeringen att meddela föreskrifter om högsta ortstillägg samt att fastställa transportbidrag. [ förslaget anges sälunda att för utjämning av de prisskillnader pä n'totorbrännolja och eldningsolja som förorsakas av de tillägg för transportkostnader (ortstillägg). vilka till— lämpas vid försäljning till förbrukare. fär regeringen föreskriva ett högsta ortstillägg som skall gälla vid sädan försäljning inom de kommuner som anges i bilaga till lagen. Enligt förslaget skall kompensation för transport- kostnader, som till följd av utjämningen inte blir täckta. utgä i form av transportbidrag. Vidare skall i den mån regeringen sä föreskriver trans- portbidrag utgä också till förbrukarc inom de berörda kommunerna vilken har köpt eldningsolja utan att erlägga ortstillägg. Enligt utredningen skall transportbidrag fastställas av regeringen på förslag av SPK för de orter som omfattas av utjämningen. Bidrag skall utbetalas av RSV.

För att täcka kostnaderna för utjämningen föreslås att regeringen får besluta om uttagande av en särskild avgift på motorbrännolja och eldnings— olja.

1 en till lagen anslutande förordning skall enligt utredningen regleras det högsta ortstilläggets storlek. vid vilken typ av försäljning maximcring skall gälla. transportbidragets storlek för skilda orter där sänkning sker. vilka som är bidragsberättigade och när rätten till bidrag inträder. Vidare skall där lämnas föreskrifter om bl.a. förfarande. äterbetalningsskyldighet när någon till följd av oriktig uppgift har erhållit för mycket bidrag samt besvärsordning.

Remissinstanserna har inte riktat principiella invändningar mot att lag- stiftningen i huvudsak utformas som en bemyndigandclag. För egen del anser jag att tekniken är ändamålsenlig i detta fall av bl.a. praktiska skäl. Bemyndigandet bör inte vara mer vidsträckt än vad som behövs för att regeringen skall ha den handlingsfrihet som är nödvändig för att möta uppkommande situationer.

Jag vill här ta tipp den aktuella lagstiftningens beröringspunkter med allmänna prisregleringslagen(1956z236). När denna lag är i tillämpning kan regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer föreskriva skilda prisreglerande åtgärder. Därvid kan föreskrivas visst pris. som prövas skäligt. att gälla som högstpris vid frivillig försäljning av viss förnödenhct eller frivilligt utförande av viss tjänst. Genom beslut av regeringen infördes 2 Riksdagen [979/80. I rum!. Nr [09

Prop. 1979/80: 109 18

den 6 februari 1979 högstprisreglering beträffande bl.a. dieselbrännolja och eldningsolja. Därvid bemyndigades SPK att föreskriva att tillägg till högstpriset fär göras med bl.a. 7'.on- och ortstillägg. Bestämmelserna finns i förordningen (19771770) om prisstopp m.m. (ändrad senast 1980: 37). Nämnden har också utfärdat sådana föreskrifter.

Till följd av den angivna högstprisregleringen omfattas f. n. ortstilläg- gens storlek av de kontrollmöjlighetcr som allmänna prisregleringslagen medger i bl. a. inflationsbekämpandc syfte. Den nu aktuella sänkningen av vissa ortstillägg har dock samband med resursfördelning och regionalpoli- tik. Därför är det enligt min mening påkallat med en särskild lagstiftning som kan tillämpas oberoende av allmänna prisregleringslagen.

[ fråga om lagens närmare utformning vill jag framhålla följande. I likhet med utredningen anser jag att den sänkning som jag förordar i princip bör knyta an till det nuvarande systemet med ortstillägg såsom detta i dag är utformat när det gäller transportkostnadsclement. schablon- metoder m.m. Även om systemet i sin nuvarande utformning är använd- bart som underlag också för beräkning av vilken del av transportkostna- derna. som till följd av maximering av ortstillägget bör täckas med trans- portbidrag. måste dock flera faktorer uppmärksammas. Dit hör. eftersom företagen själva har infört systemet och detta således är frivilligt, att principerna för beräkning av ortstillägg kan komma att förändras av företa— gen. l lagstiftningen bör därför öppnas möjligheter till en prövning i admi- nistrativ ordning av frågan om i vilken utsträckning det är befogat att medge transportbidrag för den del av ortstilläggen som företagen inte kan täcka till följd av maximeringen. Bl.a. kan det därvid finnas anledning att pröva de eventuellt ändrade kostnadselement som företagen framdeles kan komma att ta med i sina beräkningar liksom även andra skälighetsfrägor. Bestämmelserna i lagförslaget bör utformas mot bakgrund av detta.

Såsom framgår av utredningens betänkande förutsätter maximeringssys- temet att företagen också i fortsättningen gör egna beräkningar av ortstill- läggen som underlag för bestämmande av transportbidragens storlek. OK. som hitintills för branschens räkning har svarat för dessa beräkningar. har i sitt remissyttrande förklarat sig berett att biträda även i fortsättningen.

Som jag nyss anförde föreslår utredningen att transportbidrag skall. i den mån regeringen föreskriver det. utgå också till sådana förbrukare inom de berörda kommunerna som har köpt eldningsolja utan att erlägga ortstill- lägg. Därmed avses i första hand sådana förbrukare som köper eldningsolja i s. k. cargoform. dvs. i hel eller delad fartygslast till egen depå i hamn. och själva ombesörjer och bekostar landtransporten. Jag delar uppfattningen att också sådana förbrukare i lämplig utsträckning bör kunna erhålla kom- pensation för den del av transportkostnadcrna som svarar mot det bidrag som enligt mitt förslag skall utgå inom ramen för ortstilläggssystemet. På denna punkt vill jag erinra om att också dessa förbrukare har att erlägga den högre encrgiskatt som riksdagen beslutade om i december 1979. Denna

Prop. [979/80: 109 |.)

bidragsmöjlighet bör inte begränsas till transporter som avser eldningsolja utan även omfatta transporter av dieselbrännolja (motorbrännoljal. Jag anser att det i lagen bör anges generellt att med olja avses i lagen diesel- brännolja och eldningsolja. Dessa begrepp täcker även bunkcrolja.

()ckså andra fall kan förekomma när visst transportbidrag bör utgå till förbrukare inom de berörda kommunerna. Bl. a. har utredningen föreslagit att maximcringen endast skall tillämpas vid försäljning till sådana förbru- kare som inte är registrerade som skattskyldiga för olja enligt lagen (l9571262) om allmän energiskatt. Syftet är att undvika en svårhanterlig redovisning i flera led. Det kan visa sig lämpligt att följa utredningens förslag på denna punkt. [ såfall skulle sådana förbrukare som är registrera- de inte komma att omfattas av maximeringen utan skulle få betala ett oreducerat ortstillägg. Jag delar utredningens uppfattning att också sådana förbrukare i lämplig utsträckning bör kunna erhålla kompensation för detta.

Som har nämnts tidigare föreslår utredningen vidare att i lagen skall ges föreskrifter om att en särskild avgift får tas ut. Av det följande kommer att framgå att jag inte vill förorda en sådan avgift. Därmed bortfaller behovet av särskilda föreskrifter på denna punkt.

[ övrigt vill jag i fråga om lagförslagets utformning tillägga följande. Jag anser det av praktiska skäl vara erforderligt att regeringen kan överlåta sina befogenheter i fråga om transportbidrag till förvaltningsmyn- dighet. Det bör vidare uppmärksammas att behov kan uppkomma av straffsanktioneradc regler om uppgiftsskyldighet för sökande i ärenden rörande transportbidrag. En bestämmelse som bemyndigar regeringen att meddela föreskrifter rörande uppgiftsskyldighet bör mot denna bakgrund tas in i lagen.

Enligt min mening bör överträdelser av bestämmelsen om högsta ortstill- lägg inte lämnas osanktionerade. I straffskalan bör ingå böter eller fängelse i högst sex månader. l fråga om ansvar för oriktiga uppgifter som lämnas i ansökan om transportbidrag gäller att bestämmelserna i I5 kap. l() & brottsbalken om osann och vårdslös försäkran kan bli tillämpliga om det i en till lagen anslutande förordning föreskrivs att uppgifter i en sådan ansökan skall lämnas på heder och samvete.

Enligt sin instruktion skall SPK övervaka prissättningen på varor och tjänster i landet. Övervakningen omfattar också prissättningen på oljepro- dukter. Jag förutsätter därför att SPK. inom ramen för sin verksamhet. följer utvecklingen beträffande det av mig föreslagna systemet och anmäler för regeringen sådana förhållanden som kan kräva särskilda åtgärder.

Den föreslagna lagstiftningen kan efter erforderliga förberedelser trädai kraft den ljanuari 198l.

Lagförslaget är tekniskt okomplicerat. Även i övrigt är förslaget sådant att lagrådets hörande skulle sakna betydelse.

Prop. 1979/80: [09 20

Med utgångspunkt i dels den leveransstatistik utredningen har tagit fram. dels nu gällande ortstilläggsnivå beräknar jag att den sammanlagda årliga kostnaden för transportbidragen f. n. kommer att uppgå till 20 milj. kr. Då systemet kan träda i kraft den ljanuari l981 blir medelsbehovct för budgetåret l980/8l lt) milj. kr.

Utredningen har föreslagit att en särskild utjämningsavgift skall tas ut för att finansiera transportbidragcn. Jag vill erinra om att de åtgärder som nu föreslås delvis skall ses mot bakgrund av den av riksdagen beslutade höjningen av energiskatten. Därför vill jag inte förorda införandet av en särskild avgift.

Utredningen har beräknat vissa resurser för administrationen av utjäm- ningen. Jag anser det angeläget att systemet administrativt utformas så enkelt som möjligt. Den av mig förordade utformningen torde kräva mind- re administrativa insatser än vad utredningen har beräknat. Jag avser att återkomma i denna fråga.

De transportbidrag jag har förordat i det föregående bör tas upp under ett nytt förslagsanslag under elfte huvudtiteln benämnt Bidrag till vissa oljetransporter i glesbygd.

3 Upprättat lagförslag

] enlighet med vad jag nu har anfört har inom handelsdepartementet upprättats förslag till

lag med bemyndigande om sänkning av ortstillägg för vissa oljepro- dukter. m. m.

Förslaget bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga 2.3.

Prop. l979/80: 109 2]

4 Hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att 1. antaga förslaget till lag med bemyndigande om sänkning av orts— tillägg för vissa oljeprodukter. m. m.. 2. till Bidrag till vissa oljetransporter i glesbygd för budgetåret l980/8l under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av l0000000 kr.

HAN DE]. 8- DEPARTEMENTET

UTjÄMNING AV ORTSTILLÄGG

Betänkande av utredningen om utjämning av regionala och lokala prisskillnader på eldningsolja och bensin

Ds H 197913

Prop. 1979/80:109 35

Till statsrådet och chefen

för handelsdepartementet

Den 30 juni l977 bemyndigade regeringen chefen för han— delsdepartementet att tillkalla en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om utjämning_av de pris— skillnader på eldningsolja och bensin som följer av det tillämpade systemet med orts— och sontillägg.

Med stöd av detta bemyndigande tillkallades den 1 juli

1977 departementsrådet Karl—Ingmar Edstrand som särskild

utredare.

Till sakkunniga förordnades den 19 september 1977 depar— tementsrådet Göran Carnhagen, departementssekreteraren Lars Hallsten, direktören Bo Jönestedt, departementsrå— det Claes—Eric Norrbom, departementssekreteraren Ann— Christin Nykvist, direktören Walter Seger och avdelnings—

chefen Walter Sköldefors.

.,

Som expert förordnades den I november 1977 bitr. skatte—

direktören Lennart Carlson.

Till sekreterare åt utredningen förordnades den 8 augus—

ti 1977 numera kammarrättsassessorn Per Anders Lindgren.

Utredningen har nu slutfört sitt uppdrag och får härmed

överlämna betänkandet Utjämning av ortstillägg Särskilt yttrande har avgivits av Jönestedt. Stockholm i juli 1979

Karl-Ingmar Edstrand

/Per Anders Lindgren

Prop.]979/80:109

INNEHÅLL

SAMMANFATTNING

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

1 INLEDNING

l.l Utredningsuppdraget 1.2 Utredningsarbetet

rJ U EN SVENSKA OLJEMÅRKNÄDEN

oljeimporten Förbrukningen Oljebranschens struktur Storförbrukarna Priser, skatter, avg c'fter och rabatter

RJFJIQNIQ . . . . . U1J2-LJI'JI—J

3 ORTS— OCH ZONTILLÄGG 3.1 Inledning 3.2 Bakgrund 3.2.1 Ortstillägc gen 3.2.2 Zontilläggen 3.3 Nuvarande ordning

3.3.1 Ortstilläggen 3.3.2 Zontilläggen

4 FRÄGANS TIDIGARE BEHANDLING

4.1 Inledning 4.2 Riksdagsdebatten och utredningar åren 1946-1975 SPKzs förslag och remissutfallet Debatten de senaste åren

. JLL—)

4 4. 5 ANDRA LÄNDER

Allmänt

1 .2 Finland 3 Norge

U'IU'IU1 . .

IJ x]

Prop. 1979/80: 109 28

x]

PRISSKILLNADERNAS BETYDELSE, VISSA PRISSÄTT— NINGSFRAGOR M.M.

6.1 6.2

Inledning Orts— och zontilläggens betydelse för olika förbrukarkategorier och regioner

6.2.1 Oljeförbrukningen i olika delar av landet 6.2.2 Ekonomisk betydelse

Rabatter

6.3.1 Inledning 6.3.2 Oljebolagen 6.3.3 Industrin 6.3.4 Bostadsföretagen 6.3.5 SPK:s rabattundersökningar 6.3.6 Rabatter på drivmedelsmarknaden 6.3.7 Sammanfattning

TRANSPORTKOSTNADERNA OCH PRISSÄTTNINGEN AV VISSA ANDRA VAROR.M.M.

7.1 7.2 7.3

Allmänt SPK:s undersökning Eltaxorna

ALTERNATIVA LÖSNINGAR

8.1

0000 bl.—J

Inledning

8.1.1 Problemstäilningen 8.1.2 Olika alternativ 8.1 3 Vissa för alternativen gemensam-

ma förutsättningar

Skattedifferentiering

8.2.1 Allmänt 8.2.2 Skatt på bensin 8.2.3 Energiskatt på brännolja 8.2.4 Synpunkter på en skattediffe- rentiering

Transportstöd

Total utjämning av orts- och zon— tilläggen

8.4.1 SPK:s förslag

Remissyttrandena Utjämning i oljebranschens regi Sammanfattning

Inledning Allmänna synpunkter Valet av maximeringsmetod

8 4 2 8 4 3 8 4 4

Maximering av ortstilläggen 8.5.1 8.5.2 8.5.3

Särskilda aspekter på utjämning av zontilläggen

Prop. 1979/80: 109 29

9 ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

9 1 Inledning 9 2 Problemets omfattning 9.3 Regionalpolitiska aspekter 9.4 Industri— och energipolitiska aspekter 9 5 Transportekonomiska aspekter 9 6 Pris-, konkurrens— och marknadsaspekter 9 7

Förslag

10 SPECIALMOTIVERING

10.1 Förslag till lag om utjämning av orts- tillägg för vissa oljeprodukter 10.2 Förslag till förordning om utjämning av ortstillägg för vissa oljeprodukter

SÄRSKILT YTTRANDE

Prop. 1979/80: 109 3;

SAMMANFATTNING

Vid försäljningen av eldningsoljor, bensin och diesel— brännolja tas i prissättningen särskild hänsyn till transportkostnaderna. För eldningsolja och dieselbränn- olja som levereras med tankbil bestäms särskilda orts— tillägg för ett stort antal orter. Ortstilläggen va- rierar f.n. mellan 18 och 83 kr per m3. När det gäller bensin och dieselbrännolja som säljs från pump indelas landet med utgångspunkt från importhamnarna och deras närmaste omland i tre zoner med 1 öres prisskillnad

per liter.

Vår uppgift har varit att granska olika möjligheter att mildra verkningarna av de nuvarande orts- och zontill- läggen. Efter att bl.a. ha sett på tilläggens ekonomis— ka betydelse för olika förbrukare och undersökt vilka metoder som praktiskt kan användas för att åstadkomma en utjämning av de regionala prisskillnader som till— läggen medför har vi stannat för att föreslå viss ut— jämning av ortstilläggen. Utjämningen skall ske i form av en maximering av ortstilläggen till 44 kr per m3

för orter inom det inre stödområdet och vissa angrän— sande kommuner i västra Svealand med höga ortstillägg. Förslaget utgår från den nuvarande ortstilläggsnivån. Utjämningen föreslås träda i kraft den 1 juli 1980.

När det gäller de regionala prisskillnader som föran— leds av zontilläggen har vi inte funnit någon utjäm—

ningsåtgärd påkallad.

Ortstilläggen infördes i slutet av 1940-talet sedan eldningsoljor i större utsträckning kommit i bruk vid fastighetsuppvärmning. Zontilläggen tillkom redan före andra världskriget. De nu gällande ortstilläggen är grundade på en schablonberäkning av vissa element i transportkostnaderna — tankfartygsfrakt, hamnavgift och tankbilstransport. Jämförda med ortstilläggen är

zontilläggen än mer schablonmässigt beräknade för stora

Prop-1979/80:109 32

områden. En betydande del av eldningsoljorna, främst tjocka oljor, berörs inte av ortstilläggen beroende på att de levereras direkt till industrier, värmeverk, kraftvärmeverk m.m. i tankfartyg i stora kvantiteter enligt avtal som inte har någon anknytning till orts— tilläggen. Zontilläggen omfattar den helt övervägande delen av försäljningen av bensin. I fråga om diesel- brännolja tas zontillägg ut på ca 30 % och ortstillägg på ca 70 % av den totala volymen.

Frågan om utjämning av de ifrågavarande prisskillnader— na på petroleumprodukter har tagits upp i riksdagen nästan varje år sedan andra världskriget. Krav på ut— jämning har framförts av företrädare för olika partier. Oftast har kraven kommit från de norrländska riksdags— männen. Vid några tillfällen har frågan blivit föremål för närmare utredning. Senast av statens pris— och kar- tellnämnd (SPK) som år 1975 avlämnade ett förslag till lösning som byggde på ett särskilt clearingsystem. För— slaget ansågs dock förenat med sådana nackdelar att ytterligare utredningsarbete fordrades.

Vår undersökning av olika metoder att utjämna de regio— nala prisskillnaderna på oljeprodukter har lett fram till att det i första hand finns två alternativ som

kan användas. En metod är att, som SPK föreslog, åstad— komma en fullständig utjämning av tilläggen genom att ta ut en enhetlig transportutjämningsavgift vid för— säljning av oljeprodukter — oberoende av var försälj— ningen sker i landet - och samtidigt tillgodoföra olje— företagen ett transportbidrag beroende på var i landet produkterna säljs. Konsumenter på orter med korta tran- sportavstånd skulle få jämna ut transportkostnaderna för de konsumenter som har långa avstånd. Den andra me- toden innebär att man begränsar utjämningen till att avse de högsta tilläggen. I båda fallen rör det sig om åtgärder som direkt tar sikte på de idag tillämpade orts- och zontilläggen. Att åstadkomma en utjämning med

hjälp av en differentiering av energiskatten på de be-

Prop.]979/80:109 33

rörda oljeprodukterna eller genom att låta dem omfattas av det regionalpolitiska transportstödet har vi inte an-

sett vara lämpligt.

Enligt vår mening har de regionala prisskillnaderna på oljeprodukter som förorsakas av systemet med orts— och zontillägg begränsad ekonomisk betydelse för förbrukar— na. Vid en samlad bedömning har vi emellertid stannat för att någon form av utjämning bör komma till stånd beträffande ortstilläggen på eldningsolja och diesel— brännolja. Vi har då tagit hänsyn även till vissa and- ra faktorer. I den långvariga debatten är det i första hand frågans rättviseaspekter som kommit att få betydel- se och en lösning har framstått som mycket angelägen för olika intressenter. Vidare tas de högsta ortstill- läggen ut på orter där förbrukningen på grund av klima— tet är störst. Det har också framgått att inte endast tilläggssystemet utan även variationer i rabattgiv— ning i viss mån kan medverka till högre priser i de inre delarna av landet. Slutligen sammanfaller området med höga tillägg i stort sett med det inre stödområdet. Trots olika regionalpolitiska insatser kvarstår en rad problem som gör förhållandena för näringsliv och be—

folkning besvärligare i det inre stödområdet än i and— ra delar av landet.

När det gäller valet av åtgärd anser vi att en total utjämning av ortstilläggen av den typ SPK föreslog, trots vissa justeringar som vi funnit möjliga, fort— farande är förenad med sådana nackdelar att åtgärden med hänsyn till problemets omfattning inte heller nu är lämplig att genomföra. I stället förordar vi att utjämningen begränsas till en reducering av de högsta tilläggen. Genom en sådan utjämning kan verkningarna av det nuvarande tilläggssystemet mildras för förbru— karna i landets inre delar utan att prisnivån för öv- riga förbrukare påverkas nämnvärt. Åtgärden kräver också en mindre administrativ insats jämfört med en total utjämning.

3 Rikxdugen ”79/80. ! .vuml. Nr IO!)

Prop. 1979/80: 109 34

Regeringen föreslås få riksdagens bemyndigande att vid—

ta de åtgärder som fordras för utjämningens genomförande.

Ersättning för de transportkostnader som till följd

av utjämningen inte blir täckta skall enligt förslaget lämnas i form av särskilda transportbidrag för de or— ter som omfattas av utjämningen. Det totala behovet av sådana bidrag har vi utifrån dagsläget beräknat till ungefär 17 milj kr för ett år och det föreslås bli täckt genom en särskild transportavgift på eldningsolja och dieselbrännolja. Avgiften skulle uppgå till ca 75 öre per m3. SPK skall medverka när det gäller fastställan— det av högsta ortstillägg, transportbidrag och transport- avgift. Uppbörden av avgiften som skall ske i samma former som gäller för den allmänna energiskatten

och utbetalning av bidrag skall handhas av riksskatte— verket (RSV). Den årliga kostnaden för administrationen

hos SPK och RSV tillsammans har beräknats till 400 000 kr.

En utjämning av zontilläggen på bensin och dieselbränn— olja har vi inte ansett vara påkallad med hänsyn till

de små prisskillnader som de nuvarande zontilläggen med- för. Enligt vår mening får den utjämning av de regio- nala prisskillnaderna på drivmedel som det nu tillämpade zontilläggssystemet faktiskt innebär anses tillräcklig. Även om en utjämning av dessa skillnader i vissa avse— enden fordrar en mer begränsad administrativ insats än

i fråga om eldningsoljan framstår åtgärden ändock som onödig med hänsyn till de obetydliga fördelar den skulle

medföra för vissa förbrukare.

Prop. 1979/80: 109

|...) 'I!

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

1 Förslag till

Lag om utjämning av ortstillägg för vissa oljeprodukter

Härigenom föreskrivs följande

1 5 För utjämning av de prisskillnader på motorbränn— olja och eldningsolja som förorsakas av de tillägg för transportkostnader (ortstillägc) vilka tillämpas vid försäljning till förbrukare får regeringen föreskriva ett högsta ortstillägg som skall gälla vid sådan för— säljning inom de kommuner som anges i bilaga till denna

lag.

2 5 Kompensation för transportkostnader, som till följd av utjämningen inte bli täckta, utgår i form av ett sär—

skilt bidrag (transportbidrag). I den mån regeringen så föreskriver utgår transportbidrag också till förbruka— re inom kommun som avses i l 5 vilken köpt eldningsolja utan att erlägga ortstillägg.

Transportbidrag fastställs av regeringen på förslag av statens pris— och kartellnämnd för de orter som om-

fattas av utjämningen. Bidrag utbetalas av riksskatte-

verket.

3 5 För att täcka kostnaderna för utjämningen får re— geringen besluta om uttagande av en särskild avgift

(transportavgift) på motorbrännolja och eldningsolja.

4 5 I denna lag avses med motorbrännolja och eldnings—

olja även bunkerolja.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1980.

Prop. 1979/80: 109 36

2 Förslag till

Förordning om utjämning av ortstillägg för vissa oljeprodukter

Härigenom föreskrivs följande Ortstillägg

l 5 Vid försäljning av motorbrännolja och eldnings- olja till förbrukare som inte är registrerad som skatt— skyldig till allmän energiskatt för sådant bränsle får ortstillägg som avses i 1 € lagen (l980:00) om utjäm— ning av ortstillägg för vissa oljeprodukter tas ut med högst 00 (44) kronor för kubikmeter.

Transportbidrag

2 5 Transportbidrag som avses i 2 5 lagen (l980:00) om utjämning av ortstillägg för vissa oljeprodukter ut—

går med belopp som anges i bilaga till denna förordning.

3 € Transportbidrag utgår till

1. den som ombesörjer försäljning som avses i l 5 och transporterar bränslet till förbrukaren,

2. den som säljer bränsle till återförsäljare, som ombesörjer försäljning som avses i l 5, och själv tran- sporterar bränslet till förbrukaren,

3. förbrukare som är registrerad som skattskyldig till allmän energiskatt för motorbrännolja och eld— ningsolja,

4. annan förbrukare än som avses i 3, som infört bränsle eller för vars räkning bränsle införts till riket, då transportavgift som avses i 9 5 erlagts till tullmyndighet.

Prop. 1979/80:109 37

4 5 Rätt till transportbidrag inträder i fall som avses i 3 5 1 och 2 när bränslet levereras till för- brukare och i fall som avses i 3 5 3 och 4 när bräns— let förbrukas. Rätt till transportbidrag inträder dock inte när bränslet förbrukas för framställning av annat

bränsle.

5 5 Om den som är bidragsberättigad enligt 3 5 är registrerad som skattskyldig till allmän energiskatt för motorbrännolja och eldningsolja skall han ge in ansökan om transportbidrag till riksskatteverket för de perioder och inom den tid som gäller för avlämnande av deklaration för transportavgift som avses i 9 5. Sökanden får avräkna i ansökan upptaget bidragsbelopp från deklarerat avgiftsbelopp.0m bidraget överstiger avgiften utbetalar riksskatteverket skillnaden så snart som möjligt.

I övriga fall Skall ansökan om transportbidrag ges in till riksskatteverket för varje kalendermånad un— der vilken rätt till bidrag inträtt. Ansökan skall ha kommit in till verket före utgången av månaden efter den som ansökningen avser. Bidrag utbetalas av riks— skatteverket så snart som möjligt.

Till ansökan som avses i första och andra stycket skall fogas de handlingar som riksskatteverket bestämmer.

6 5 Bestämmelserna om skattskyldig och beskattnings— myndighet i 4,7 och 9—12 55 lagen (1959:92) om för— farandet vid viss konsumtionsbeskattning gäller i till-

lämpliga delar i fråga om den som söker transportbidrag respektive riksskatteverket.

7 5 Har transportbidrag utgått med för högt belopp till följd av oriktig uppgift som sökanden lämnat är

denne skyldig att återbetala till statsverket vad han erhållit för mycket.

Åtgärd i syfte att ta ut oriktigt utbetalat transport- bidrag får inte vidtas senare än fem år efter utgången

av det kalenderår under vilket bidraget har utbetalats.

Prop. 1979/80: 109 33

8 5 Om bränsle återtagits i samband med återgång av köp skall transportbidrag som åtnjutits för bränslet återbetalas till riksskatteverket.

Transportavgift

9 5 Transportavgift som avses i 3 5 lagen (l980:00) om utjämning av ortstillägg för vissa oljeprodukter er— läggs för motorbrännolja och eldningsolja, i den mån skatteplikt föreligger enligt lagen (1957:262) om all—

män energiskatt.

10 5 Avgiftsskyldig är den som är skattskyldig till all— män energiskatt för avgiftspliktigt bränsle. Avgifts— skyldigheten inträder samtidigt som skyldigheten att erlägga allmän energiskatt.

Införs avgiftspliktig: bränsle till riket av annan än den som är registrerad som skattskyldig till allmän energiskatt för sådant bränsle erläggs avgift till tull- myndighet. Därvid gäller tullagen (1973:670) och 46 5 lagen (1959z92) om förfarandet vid viss konsumtions— beskattning.

11 å Transportavgift utgår med 00 (75) öre för kubik—

meter .

12 5 Bestämmelserna om uppbörd och kontroll i lagen (1957z262) om allmän energiskatt såvitt de avser av- giftSpliktigt bränsle äger motsvarande tillämpning på transportavgift enligt denna förordning, om inte annat följer av 13 eller 14 5.

13 5 I deklaration för transportavgift får avdrag göras för bränsle, som

1. i avgiftsbelagt skick förvärvats för återförsälj— ning eller förbrukning i egen rörelse,

2. återtagits i samband med återgång av köp,

3. förbrukats eller försålts för fartygs drift i

utrikes trafik,

Prop.l979/80:109 39

4. av den avgiftsskyldige eller för hans räkning ut— förts ur riket eller förts till svensk frihamn för annat

ändamål än att förbrukas där, 5. avgiftsskyldig förbrukat för framställning av

avgiftspliktigt bränsle, 6. försålts med förlust för den avgiftsskyldige, i den mån förlusten hänför sig till bristande betalning

från köpare.

14 5 Avgiftsskyldig skall inbetala i deklarationen an- givet avgiftsbelopp till riksskatteverket genom insätt— ning på särskilt postgirokonto. fall som avses i 5 5 första stycket skall dock belopp som återstår efter av-

räkning som där sägs inbetalas.

Särskilda bestämmelser

15 5 I denna förordning avses med motorbrännolja och eldningsolja även bunkerolja.

16 5 Talan mot riksskatteverkets beslut i fråga om transportbidrag enligt denna förordning förs hos kam—

marrätt genom besvär.

17 5 Ytterligare föreskrifter för verkställighet av

denna förordning meddelas av riksskatteverket.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1980.

Prop.l979/80:109 40

1 INLEDNING l.l Utredningsupbdraget

Vid försäljningen av eldningsoljor, bensin och diesel— brännolja tas i prissättningen för närvarande särskild hänsyn till transportkostnaderna. Den regionala pris— differentieringen bygger på ett speciellt system med orts— och zontillägg. För eldningsoljor och en stor del av dieselbrännoljan bestäms särskilda ortstillägg — grundade på en schablonberäkning av Vissa element i transportkostnaderna — för ett stort antal orter, f.n. varierande mellan 18 och 83 kr per m3. När det gäller bensin och dieselbrännolja som säljs från pump indelas landet med utgångspunkt från importhamnarna och deras närmaste omland i tre zoner med 1 öres prisskillnad per liter. Orts- och zontilläggen representerar endast en del av de ifrågavarande kostnaderna, som i övrigt täcks av varornas grundpris. En betydande del av eldningsol— jorna, främst tjocka oljor, berörs inte av ortstilläggen. Zontilläggen omfattar däremot den helt övervägande de— len av försäljningen av bensin. I fråga om dieselbränn- olja tas zontillägg ut på ca 30 % och ortstillägg på

ca 70 % av den totala volymen.

Ortstilläggen infördes i slutet av 1940—talet sedan eld— ningsoljor i större utsträckning kommit i bruk vid fas— tighetsuppvärmning. Zontilläggen tillkom redan före and—

ra världskriget.

Under efterkrigstiden har vid ett stort antal tillfällen framförts och behandlats önskemål om en utjämning av orts— och zontilläggen. Under 1970—talet har frågan aktualise— rats varje år i riksdagen genom motioner eller frågor.

På regeringens uppdrag framlade statens pris— och kar—

Prop.]979/80:109 41

tellnämnd (SPK) år 1975 efter utredning ett förslag till teknisk lösning som byggde på ett särskilt clea— ringsystem. Vid remissbehandlingen möttes förslaget

emellertid av kritik från många håll.

Vår uppgift har varit att förutsättningslöst granska olika möjligheter att mildra verkningarna av de nuva— rande orts— och zontilläggen. I direktiven (Dir l977:81) uttalade chefen för handelsdepartementet, statsrådet Burenstam Linder, beträffande målsättningen i övrigt

följande.

Utredarens uppgift skall sålunda vara att undersöka vil— ka metoder som praktiskt kan användas för att bidra till att minska de geografiskt betingade prisskillnaderna på eldningsolja och bensin eller för att på annat sätt kompensera de högre kostnader som vissa förbrukare av dessa produkter f.n.får vidkännas på grund av sin boen— deort. En utgångspunkt för arbetet skall vara att resul— tatet inte får innebära att en tyngande och kostsam ad— ministration byggs upp.Tidigare utredning har visat att det är tekniskt svårt att åstadkomma ett självfinansie— rande utjämningssystem som ger rimliga förändringar av prisnivån för alla förbrukare av eldningsolja och bensin. Utredarens förstahandsuppgift bör likväl vara att försö— ka utarbeta ett sådant system. Utredaren bör emellertid också kunna ange andra möjligheter att mildra verkningar- na av de nuvarande orts— och zontilläggen. Utredarens överväganden bör göras mot bakgrund av det ansträngda statsfinansiella läget. Regeringen har i prop 1976/77: 150 framhållit att de närmaste åren måste inriktas på en strävan att återvinna balansen mellan resursutveck— lingen och utgiftsambitionen. Den fortsatta reformpoli— tiken måste föras i detta perspektiv.

Själva problemställningen rörande företagens kompensa— tion för transportkostnaderna togs upp på följande sätt

i direktiven.

Det av oljeföretagen nu tillämpade systemet med särskil- da orts— och zontillägg för olja och bensin har tillkom- mit för att kompensera oljeföretagen för transportkost— nader m.m.till längre bort liggande oter. Därmed skall dessa orter tillförsäkras erforderliga leveranser av olja och bensin. För konsumenternas del medför systemet dock avsevärda prisskillnader i olika delar av landet. Jag har förståelse för att det kan uppfattas som orätt— vist att de konsumenter i vårt land som på grund av

Prop.]979/80:109 42

Strängare klimat och längre reseavstånd förbrukar mer eldningsolja och bensin än andra får betala ett högre pris. Jag anser därför att möjligheterna till utjämning av kostnaderna för e dningsolja och bensin i olika de— lar av landet ånyo bör övervägaS. Problemet med pris— skillnader på olja och bensin som beror på orts— och zontillägg har dock visat sig tekniskt svårt att lösa. Ytterligare utredningsarbete behövs därför innan man kan komma till rätta med denna fråga. Jag vill dock i sammanhanget erinra om att det inte bara är distribu— tionskostnader som varierar i olika delar av landet. Många andra kostnader är olika höga vilket ofta inne— bär att varor och andra nyttigheter är dyrare i stor- stadsregio_.erna. Att Htjämna alla dessa olika skillna— der är ogörligt inte minst från adninistrativ synpunkt. Statsmakterna har därför mestadels valt att åstadkomma utjämning mellan skilda regioner och befolkningsgrupper med generella medel. Sålunda utgår kommunala skatteut- jämningsbijrag för att man i praktiken skall få bättre ekonomiska betingelser för befolkningen i fattigare kom— muner.

1.2 Utre dr .ingsarbet et

SPK:s utredning i ämnet var i allt väs på att utforma ett speciellt clea ning av orts— och zontillä aggen. Vårt 'pporag innefattar en belysning av olika tänkbara alternativ till lösning. För att få innebörden av olika alternativ klarlagd, men ocksa i syfte att konkretisera själva frågeställningen har vi ansett oss böra komplettera det redan föreliggan— de materialet i olika hänseenden. Vi har dOCk i möjligas— te mån begränsat oss till bearbetning av redan förelig— gande material. Om de sålunda gjorda undersökningarna

kan några påpekanden göras.

Genom bearbetning av viss energistatistik har så långt möjligt oljeleveranser till olika kundkategorier tagits fram kommunvis. Materialet har sedan tillsammans med uppgifter som ligger till grund för det nu gällande systemet med frakttillägg sammanställts regionvis i oli— ka alternativ. Uppgifter om ortstilläggssystemet har lämnats av Oljekonsumenternas förbund (OK). Med anledning av olika påpekanden vid remissbehandlingen

av SPK:s förslag har vi sökt, efter förfrå to an hos fyra

Prop.]979/80:l09 43

av Oljebolagen, belysa förekommande rabattsystem för att klargöra frakttilläggens betydelse i förhållande till nettopriserna på olja. Inköpsförhållanden och prissättning har vidare kartlagts genom en av Sveriges industriförbund gjord enkät hos en rad företag. Upp- gifter har också erhållits från Hyresgästernas spar— kasse- och byggnadsföreningars riksförbund (HSB), Sve— riges allmännyttiga bostadsföretag (SABO), Kommunernas oljesamköp (KOSAB) och Svenska värmeverksföreningen. Bland annat genom att inhämta uppgifter om s.k.cargo— försäljning har Vi vidare velat ytterligare klarlägga leveransvägarna och därmed sammanhängande aspekter på den inhemska oljemarknadens organisation.

SPK har medverkat genom sammanställning av uppgifter om transportkostnadernas behandling vid prissättningen inom olika branscher. Material rörande taxesätt— ningen för elström har erhållits från statens vatten—

fallsverk och Svenska elverksföreningen.

Vad sedan beträffar förhållandena i andra länder har vi närmare studerat det i Finland tillämpade utjäm- ningssystemet. Också det norska systemet har granskats. Genom förfrågningar via utrikesdepartementet har vi

konstaterat att något utjämningsförfarande inte finns

i EG, ej heller i Schweiz och österrike.

Genom kontakter med ett antal organisationer, av vilka de flesta också yttrade sig över SPK:s förslag, har vi tagit del av synpunkter från olika grupper som berörs av frågan.

Prop. 1979/80: l09 44

2 DEN SVENSKA OLJEMARKNADEN 2.1 Oljeimporten

Sverige importerade under år 1978 33 milj m3 av olika oljeprodukter till ett sammanlagt värde av 14 miljar— der kr. Av den totala importen utgjorde råoljan till raffinaderier inom landet något över 18 milj m3 eller ca 54 %. Återstoden var färdiga petroleumprodukter från raffinaderier i andra länder. Den totalt impor- terade Volymen minskade något i förhållande till år 1977 då den var 36 milj m3. Den närmare fördelningen

mellan olika produktslag liksom förändringarna mellan

åren 1977 oon 1978 framgår av tabell 2:l.

Tabell 2:l Import av oljeprodukter under 1977

o_c_—*1_l9_7€i Varuslag Volym 1000 m3 procentuell 1977 1978 förändring Råolja 16 347 18 068 + 10,5 MOtorbensin 1 913 2 060 + 7,7 Eo I + dieselbrännolja 5 919 5 220 ./. 11,8 EO III NS 59 20 ./. 65,7 Eo III LS 71 48 ./. 32,7 Eo IV NS 1 340 1 108 ./. 17,3 Eo IV Ls 405 466 + 15,3 Eo V NS 2 562 1 305 ./. 49,1 Eo V LS 4 828 2 400 ./. 50,3

Källa: Oljemarknaden nr 12, fjärde kvartalet 1978 (Kvartalsrapport från SPK)

Anm.

De i tabellen angivna beteckningarna för de olika eld- ningsoljekvaliteterna som normalt också används i fort- sättningen kräver följande förklaringar.

Prop. 1979/80:109 45

Eldningsoljorna uppdelas från den tunnaste, eo I, till den tjockaste, eo V. Tunn eldningsolja används huvud— sakligen för uppvärmning av småhus och mindre och me— delstora hyresfastigheter. Till den tunna eldnings— oljan räknas också eo II, som dock endast används i begränsad omfattning. Eo II importeras inte. De tjocka— re kvaliteterna, eo III och eo IV används för uppvärm— ningsändamål i större fastigheter, i värmecentraler och vid produktion av fjärrvärme. Eo IV används dessutom i stor utsträckning i industrin. Den tjockaste kvalite— ten, eo V, går förutom till industrin till större an— läggningar för kraft- och värmeproduktion. Beteck— ningarna NS och LS står för normalsvavlig dvs. olja med ett svavelinnehåll på mer än 1 viktprocent och lågsvavlig dvs. olja med ett svavelinnehåll på högst

1 viktprocent.

Saudi—Arabien, Iran, Storbritannien, Förenade Arabemi— raten och Nigeria var de största råoljeexportörerna till Sverige. Av motorbensinen importerades huvudde- len från raffinaderier i Danmark, Finland och Belgien. Importen av tunn eldningsolja kom i första hand från Sovjetunionen, Storbritannien och Danmark. Huvuddelen av de tjocka eldningsoljorna importeras från Sovjet-

unionen.

Praktiskt taget all import av råolja eller raffinerade oljeprodukter till Sverige sker med tankfartyg. Från fartygen pumpas oljeprodukterna genom rörledningar in i s.k.ooeancisterner, vanligen lokaliserade till stör— re kuststäder (kustdepåer). I de fall oljeprodukterna utgörs av råolja pumpas denna till en till raffinade— riet hörande cistern. Efter raffinering går de färdiga produkterna till raffinaderiets olika cisterner eller till kuStdepåer. Dessa produkter, liksom raffinerade oljeprodukter som importeras till kustdepåerna, leve— reras med tankbil, järnvägstankvagn eller tankfartvq. En mindre del går via inlandsdepåer som är placerade på centrala orter. Vissa större industrier, kraftverk etc, importerar själva en betydande del av de oljeprodukter de förbrukar.

Prop.l979/80:109 46

2.2 Förbrukningen

Förbrukningcn av oljeprodukter brukar vanligtvis bely— sas med uppgifter om leveranser. Den totala förbruk— ningen av drivmedel och flytande bränsle i Sverige upp— gick år 1978 till 30 milj m3. Det innebär en minskning jämfört med år 1977 med ca 5,3 %. Tabell 2.2 visar leve—

ranser av olika produkter.

Tabell 2:2 Leveranser av oljeprodukter direkt till konsumenter resp. återförsäl'are (exklusi— ve bunkring för utrikes sjöfart) under 1977 och 1978 Varuslag Volym 1000 m3 procentuell 1977 1978 förändring Motorbensin 4 810 4 945 + 2,8 Dieselbrännolja 2 453 2 432 ./. 0,9 Eo I 8 153 8 213 + 0,7 30 II 2 123 + 422,6 Eo III NS 624 267 ./. 57,2 50 III LS 429 542 + 26,3 50 IV NS l 313 943 ./. 28,2 Eo IV LS 2 022 2 390 + 18,2 50 V NS 2 923 2 133 ./. 27,0 50 LS 4 398 3 558 ./. l9,l

Källa: Se tabell 2:l

Under år 1978 gick 33,5 % av den totala förbrukningen av samtliga oljeprodukter till fastighetsuppvärmning medan 29 % gick till transporter, 26,5 % till industrin

och 4 % till kraftproduktion.

Närmare uppgifter om värdet av förbrukningen är svåra

att få fram. Genom att tillämpa vissa genomsnittspriser

för de olika produkterna kan enligt SPK med hjälp av ovan—

nämnda leveransuppgifter ett ungefärligt totalt försälj- ningsvärde inkl.skatter och avgifter uppskattas till

23 miljarder kr för år 1978.

Prop. 1979/80: 109 47

2.3 Oljebranschens struktur

Elva rikstäckande företag - ARA—bolagen AB, Svenska

BP Aktiebolag, SvenskaEsso AB, Svenska Fina AB, Svenska Gulf Oil AB, Mobil Oil AB, AB Nynäs—Petroleum, Oljekonsumenternas Förbund, Svenska Petroleum AB,

AB Svenska Shell och Texaco Oil AB — svarar för den dominerande delen av Sveriges oljeförsörjning. Åtta av dessa oljeföretag är dotterbolag till internationella storföretag. De tre övriga företagen är de svenskägda

AB Nynäs—Petroleum, tillhörande Johnson—koncernen,

OK och det statliga bolaget Svenska Petroleum AB (SP). Vid sidan av de rikstäckande oljeföretagen verkar på marknaden ett relativt stort antal medelstora och mind— re oljeföretag oftast med lokal anknytning. De köper i huvudsak sina produkter från de rikstäckande företagen men kan också köpa direkt från utländska leverantörer. Flertalet av de lokalt verkande företagen har huvudde— len av sin försäljning koncentrerad till eo I och/eller till olika typer av tjocka oljor.

Shell och BP har egna raffinaderier i Göteborg och Nynäs i Nynäshamn. OK har tillsammans med Texaco ett raffina— deri vid Brofjorden — Scanraff — vilket togs i drift under 1975. Nynäs driver också raffinaderiverksamhet

i Malmö och Göteborg där framställningen är koncentre— rad till asfalt.

Raffineringskapaciteten i Sverige framgår av tabell 2:3.

Prop.]979/80:109 48

Tabell 2:3 Raffineringskapaciteten år 1977

___—Företag ___WW . milj ton per ar__ Shell, Göteborg 4,7 BP, Göteborg 5,0 OK/Texaco, Lysekil 8,3 Nynäs, Nynäsnamn 2,6 Nynäs, asfaltraffinaderier i Malmö och Göteborg 0,5 Totalt 21,1 Källa: Prop. 1978/79:115 Kapaciteten vid de svenska raffinaderierna — 21,1 milj ton råolja — motsvarar ca 82 % av den totala inhemska förbruk—

ningen 1978. Den faktiska produktionen under år 1978 upp— gick till ca 75 % av den nominella kapaciteten. Under sam— ma år utgjorde den inhemska produktionen ca 54 % av den totala tillförseln av oljeprodukter till den svenska mark— naden. Skillnaden mellan den nominella kapaciteten och

det faktiska utnyttjandet beror bl.a. på att det under större delen av 1978 varit ofördelaktigare att raffinera råolja vid eget raffinaderi än att köpa in färdigproduk- ter från raffinaderier på kontinenten. Under det sista kvartalet 1978, då priserna på de nämnda färdigproduk— terna steg mycket kraftigt, var dock utnyttjandegraden

vid de svenska raffinaderierna nästan 90 %.

De internationella oljeföretagens svenska dotterbolag täcker huvudsakligen sina behov av råolja och raffinera- de oljeprodukter genom köp från moderföretagen. Genom de internationella oljeföretagens diversifierade råol- jeförsörjning kan dessa företag antas vara mindre sår— bara för störningar i råoljeledet än de företag som har få inköpskällor. Nynäs importerar råolja huvudsakligen från Nordsjön och Sovjetunionen. Raffinerade produkter importerar Nynäs främst från Sovjetunionen. OK köpte, före Scanraffs tillkomst,raffinerade produkter från några av de stora internationella oljeföretagen enligt

Prop. 1979/80: 109 49

långtidsavtal som dock i stor utsträckning var kostnads- mässiat relaterade till Rotterdammarknaden. Numera kö— per OK sin råolja av internationella oljeföretag och direkt från oljeproducerande länder.

De elva rikstäckande oljeföretagen svarade under år 1978 för 94,2 % respektive 95,3 % av den totala för— säljningen i landet av bensin och dieselbrännolja.

Av den totala försäljningen av eo I svarade dessa fö-

(1

retag samma år för 9l &. För de tjocka eldningsolje— 1 __..J— kvaliteterna III-V varierade deras sammanlagda marknads—

andel mellan 66,1 % och för eo V LS och 100 % för eo III NS.

Som framgår av tabell 2:4 var OK och Shell under år 1978 liksom år 1977, de två största företagen på bensinmark— naden med andelar av den totala bensinförsäljningen på 18,2 respektive 17,2 %. Som tidigare nämnts svarade år 1978 de elva ledande oljeföretagen för 94,2 % av för- säljningen av bensin inom landet. övriga bensindistri— outörer är i första hand AB Svenska Uno—X (ägt av Castrol AB inom Burmah-koncernen) och Skandinaviska

Bensin AB Din—X (dansk-ägt).

Beträffande dieselbrännolja var Shell störst — 18,6 % — närmast följt av BP med 16,0 %. OK och Shell hade de

största andelarna av marknaden för eo I, OK med 16,9

och Shell med 14,7 % av den totala försäljningen av

eo I. På marknaden för tjock eldningsolja var år 1978 OK störst när det gäller eo III - 28,8 respektive 15,6 % för normal— och lågsvavlig kvalitet. Normal— och låg— svavlig eo IV såldes mest av Nynäs och OK — 23,8 % respektive 19,4 % av den totala försäljningen. När det gäller eo V sålde Nynäs 34,1 % av den normalsvavliga kvaliteten och BP 33 % av den lågsvavliga kvaliteten. Förutom de elva rikstäckande bolagen säljer ett antal mindre företag dieselbrännolja och eldningsoljor. De

4 Riks-dagen 1979/80. I min!. Nr [09

Tabell 2:4

Diese1bränn- o1Ja

Företag Bensin

1977 1978 1977 1978

_________________________________________________________________________________________________

ARA —

BP 14,2 13,8 1,7 12,2 4,1 4,5 OK 19,2 17,4 0,7 14,5 13,5 1,9 11.4 12.2 14,4

4,2

0,5 16,7 10,0 0.5 3.1 9.5 4,7

8,2

Texaco 8 4,7 5,8

Ovriga

_____________________________________________——_—_———————-——————————————————————————————————————————————_”

100,0 100,0 100,0 100,0 100.0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 100,0 ____________________________________________________________

Summa

__—____—_——_——-—————'

Källa: Se tabell 2:1

Oljeföretacens marknadsandelar l977 och 1978 ( rocent)

1977 11,1 11,6 6,9 3,4 1,0 2,7 9,4 17,7 15,0 1,2 6,8 6,6

1

1978

11,1 9,5 6,4 4,0 /,I 2,5 9,1

16,9 14,7 1,4 7,7 9,0

111 NS

1977

9,2 9,8 5,4 3.7 8,0 0,3

10,0 23,5 16,5 1,4 4,2 8,0

1978

6,7 10,1 4,2 1,4 5,3 0,2 15,4 28,8 20,2

= 2,1

5,6

IV NS 1977 1978

111 LS 1977 1978

7,4 19,9 21,9 7,4 14,1 9,4 3,8 3,5 1,4 1,0 4,8 5,8 2,1 0,1 8,2 6,0 3,7 1,8 1,6 1,5 0,3 0,3 19,0 15,3 16,4 23,8 13,9 15,6" 18,8 14,8 9,7 7,7 6,4 1,8 3,3 5,1 8,11 1,6 5,8 6,1 5,0

4,1 15,7 18,6 3,8 19,4

6,0 8,2

IV LS

1977

5,2 12,6 2,1 4,2 1,6 0,5 18,4 21,7 10,2 7,9 8,5 7,1

1978

5,4 14,6 1,5 4,8 0.6 17,3 19,4 7,7 4,2 11,2 11,2

1977

5.4 2,7

35,6 20,1 5,3 8,0 0,7 22,2

1978

2,1 1,6

4

34,1 17,6 4,1 9,0 10,7 20,8

1977 31,6 1,4 0,7

4,2 5,2 5,2 18,1 0,6 33,0

1978 33.0 2.2

0,3

7,2 6,1 8,0 2,6 6.7 33,9

Prop. 1979/80 109

50

'Jl

Prop. 1979/80: 109

flesta av dessa har dock.liten försäljning av eo V. Till denna grupp av företag, som vart och ett har liten andel av den totala marknaden, hör bl.a. Ahlmarks Bränsle AB, Karlstad, G & L Beijer AB, Malmö, AB Linné Dahllöf & Co, Göteborg och AB Oljeenergi, Skärhamn. En mindre grupp företag säljer huvudsakligen eo V. Dessa företags Säm—

manlagda marknadsandel var år 1978 33,9 % för låg- svavlig eo V respektive 20,8 % för den normalsvavliga kvaliteten. Exempel på sådan företag är Scandinavian Trading Co AB, Stockholm, A Johnson & Co HAB, Stockholm, And Smith AB, Stockholm och Sannes AB, Göteborg (dot—

terbolag till Beijerinvest AB).

I fråga om de närmare formerna för distributionen av

de olika oljeprodukterna kan följande nämnas.

Bensin säljs till konsument genom särskilda försälj— ningsställenl, som i de flesta fall drivs av friståen— de återförsäljare. De oljeföretag som driver försälj— ningsställen i egen regi är främst OK och Esso. Även övriga oljeföretag har ett mindre antal försälnings— ställen i egen regi. Direktförsäljningen av bensin till storkonsumenter är relativt liten - mindre än 4 %

av den sålda bensinen levererades under år 1978 direkt

från oljeföretagens cisterner.

Servicestationer (bilvårdsanläggningar) kan drivas i kombination med sidorörelser, t ex kiosk, servering, butik och rum för övernattning. Bensinstationer brukar definieras som försäljningsanläggningar med flera pum— par och med särskild expeditionslokal för försäljning av smörjoljor och tillbehör men utan möjlighet till service— och reparationsarbeten. Med automatstationer avses här försäljningsställen med enbart sedelautoma- ter. Singelanläggningar slutligen är anläggningar med en eller flera pumpar men utan tillgång till sär- skilda lokaler eller serviceanordningar. Gemensamt för flertalet av dessa försäljningsställen är att återför— säljaren är skyldig att inköpa hela sitt behov av pe— troleumprodukter från det oljebolag med vilket kon- trakt tecknats. Endast i undantagsfall saluförs ett märke ti isammans med ett eller flera andra märken —

— s k samstationer.

1Jl IJ

Prop. [979/80: 109

Antalet försäljningsställen för drivmedel per den 1 janu— ari 1978 uppgick totalt till 4 906 varav 3 696 utgjorde servicestationer, 353 bensinstationer, 197 automatsta- tioner och 660 singelanläggningar. I jämförelse med den

1 januari 1977 har totala antalet försäljningsställen reducerats med 212 enheter — från 5 118 till 4 906 en—

heter.

Det är främst singelanläggningarna som har minskat i

antal. Under 1977 minskade antalet sådana anläggningar -med 110, från 770 till 660. 96 singelanläggningar blev nedlagda unc r 1977. Även servicestationernas antal

än 3 745 till 3 696 — Varvid _02 nedlades.

Dieselbrännolja såldes år 1978 till ca 60 % direkt till konsumenten av Oljebolagen. Dieselbrännolja, som såldes via återförsäljare, distribuerades huvudsakligen över bensinstationer.

Av eo I såldes år 1978 ca 84 % direkt till konsument av

Oljebolagen. övrig eo I levererades av särskilda åter-

försäljare och distributörer. De tjocka eldningsoljorna såldes i första hand direkt till förbrukare av de stora

oljeföretagen. Mottagare av dessa produkter är huvudsak— ligen industrier, fjärrvärmeverk och vissa större fas—

tighetsföretag.

Vid försäljning av eldningsolja använder sig de större oljeföretagen i varierande grad av olika typer av åter— försäljare. Av en undersökning som SPK gjort och som avser förhållandena den 1 januari 1978 framgår att

ca 3 800 mellanhänder verkar hos nio av de stora olje— bolagen (OK och SP är inte med i undersökningen). Av dessa mellanhänder är ca 2 800 ackvisitörer eller plats—

ombud som verkar i oljeföretagets namn. De skaffar nya

Prop.]979/80:109 53

kunder och sköter delvis ordermottagning, medan faktu— rering och transport i regel handhas direkt av oljeföre— tagen. Återstoden - ca 1 000 - är agenter, återförsälja— re och distributörer, som verkar i eget namn. Av det totala antalet mellanhänder vid eldningsoljeförsäljning

är ca 350 engagerade i transport.

Gemensamt för flertalet mellanhänder är att de endast representerar ett enda oljeföretag. Vissa av dem - ca 250 — är dessutom dotterföretag eller på annat sätt

helt knptna till oljeföretagen.

Förutom nu nämnda återförsäljare finns ett mindre an- tal fristående återförsäljare s.k.independents eller jobbers, som från olika oljeföretag köper och säljer oljeprodukter utan att ange visst oljeföretags märke

eller emblem.

En närmare beskrivning av de nu nämnda mindre och medel— stora säljarna av eldningsolja som verkar vid sidan av eller som återförsäljare åt de stora oljeföretagen

lämnas i avsnitt 8.4.4.

2.4 Storförbrukarna

Leveranser av tjock eldningsolja till industrier, värme— verk, kraftvärmeverk m m sker mycket ofta i tankfartyg och i stora kvantiteter enligt avtal som inte har någon anknytning till ortstilläggen. Förbrukarna har i regel egna mottagnings— och lagringsdepåer och ombesörjer

själva transporterna till produktionsanläggningarna.

Nu nämnda leveranser 1 hel eller delad fartygslast be- nämns i fortsättningen cargo. De kännetecknas utöver

det redan nämnda också vanligen av att priset vid en sådan leverans är ett rent nettopris, dvs skatter och

avgifter tas inte ut. Köparen är då registrerad som

Prop. l979l80: 109 54

skattskyldig hos riksskatteverket (RSV) och har att sva- ra för inbetalning av skatter och avgifter i samband med

förbrukningen av oljan.

På grundval av förfrågningar hos ett stort antal oljeföre— tag kan andelen cargoleveranser av totalt levererade vo— lymer under år 1976 uppskattas till ca 10 % när det gäl—

ler eo I och inemot 60 % ifråga om tjocka eldningsoljor.

För att få industrins cargoköp närmare belysta har på n ingens anmodan Sveriges industriförbund gjort

91 TJ UI () '.'! (D 13 ':1 m D.. IT) .J 0 |; (_| ('D "11 O "! U "1

ukning år 1976

jan i cargoform.

Inom massa- och pappersbranschen upphandlas så gott som all tjookolja cargo. Totalförbrukningen (även en mind— el tunn eldningsolja som köps från depå) var år

ca 1 800 000 m3.

01 fl.

För kemibranschen, där 16 företag tillfr g des, gällde 3

å att av den torala förbrukningen - 750 000 ca 650 000 m3 i form av cargolaster.

a m — inköptes '

Även i många av dessa branschers inlandsbaserade anlägg— ningar används cargoköpt olja. Industrierna disponerar då lagringsutrymmen i anslutning till importham—

narna och landstransporten av eldningsoljan sker i fö— retagets egen regi — i vissa fall utnyttjas returfrakt—

system.

Av utredningens egna undersökningar framgår att tjock— oljeförsörjningen till malmfälten i Norrbotten tillgår så att LKAB till egna cisterner i Luleå köper cargolaster.

Oljan ransporteras sedan vidare till gruvorna på järnväg.

'Jl 'I!

Prop.!979/80:109

Den kraft— och värmeproducerande industrin fyller i allt väsentligt sitt behov av tjock eldningsolja ge- nom cargoköp.

Ett antal mellansvenska kommuner är delägare i olje— bolaget BFO Oil AB som importerar tjock eldningsolja till Norrköping, Oxelösund, Stockholm och Gävle för användning i delägarnas kraft- och värmeproducerande anläggningar. I Stockholm och Norrköping finns anlägg- ningarna i direkt anslutning till importhamnen medan

.. _ _ u : . _ ; vidaretransporten till andri kommuner Sker med minor-

tankfartyg, järnvägstankvagnar och tankbilar. Bolagets "2

import under år 1977 uppgick till ca 2 milj m".

Det bör påpekas att de nu lämnade uppgifterna om stor- förbrukarnas cargoköp av eldningsolja är några år gamla.

2.5 Priser, skatter, avgifter och rabatter ___________________________________

Prissättningen på de olika oljeprodukterna kan belysas med vissa uppgifter hämtade ur SPK:s kvartalsrapport oljemarknaden Nr 13 första kvartalet 1979. Där redo- visas bl a tre huvudkomponenter i det pris exklusive skatter, avgifter,orts— och zontillägg som bestäms för de enskilda produktslagen. Det gäller importpris (alt råolje— och raffineringskostnad) oljeföretagens pålägg och detaljistpålägget.

För bensin (99-oktan) var det genomsnittliga importpri— set under första kvartalet 1979 74 öre per liter. Olje— företagens genomsnittliga pålägg för samma produkt upp— gick till 12 öre per liter vid stationsförsäljning. Detaljistpålägget var ungefär 21 öre per liter vid be— tjäning och 15 öre per liter vid självbetjäning.

Prop.!979/80zlo9 56

Ifråga om eo I uppgick det genomsnittliga importpriset till 724 kr per m3 under första kvartalet 1979. Det ge— nomsnittliga pålägget hos bolagen hade ett negativt vär- de, eftersom det genomsnittliga importpriset kom att över— stiga det genomsnittliga försäljningspriset - för villa- försäljningen med 99 kr per m3 och för övrig försäljning med 78 kr per m3

Sedan den 9 juni 1979 gäller följande högstpriser. 2 kr 23 öre per liter för bensin (99-oktan). 95 öre per liter för dieselbrännolja som säljs från pump och 90 öre per liter vid övrig försäljning. För eo I var högstpriset 860 kr per m3 och för eo II 800 kr per m3. Prissättning-

en på tjocka eldningsoljor är f.n. fri.

I tabell 2:5 anges vilka grundpriser de större oljebo— lagen tillämpade för vissa oljeprodukter den 30 juni 1979. Grundpriset innefattar skatter och avgifter men inte ra—

batter och orts- och zontillägg.

I detta avsnitt lämnas endast en kortfattad redogörelse för skatterna och avgifterna. Till de närmare formerna

för beskattningen återkommer vi i avsnitt 8.2.

För motorbensin utgår bensinskatt enligt lagen (1961:372) om bensinskatt. Efter höjning den 27 april 1978 är skatte- satsen 68 öre per liter. Enligt lagen (l957:262) om all- män energiskatt utgår sådan skatt på motorbensin med

34 öre per liter.?ör dieselbrännolja utgår energiskatt ned 40 kr per m3. Dessutom beskattas förbrukningen av dieselbrännolja som drivmedel i form av kilometerskatt. För tunn- och tjock eldningsolja tas energiskatt ut med

40 kr per m

Särskild beredskapsavgift utgår för energiskatteplik— tig bensin med 7 öre per liter, dieselbrännolja med 2,2

öre per liter, eldningsolja och bunkerolja med 22 kr

Prop. 1979/80: 109

lIl NJ

..

per mJ enligt lagen (1973:1216) om särskild beredskaps- avgift för oljeprodukter. Avgiften som tillkom för att finansiera beredskapslagring av oljeprodukter höjdes den 1 juli 1978 med 4 kr per m3 för dieselbrännolja och eldningsolja. Höjningen orsakades av behovet av

stöd till prospektering efter olja och naturgas.

Fälttåg Bensin 93-nktun ört/1

217 217.0 215 -

217,0 217,0 217,0 217 205,7 217 217,0 217 -

210,0 217 209,0 217 217,0 217 -

[sin 21/ 217 71?

L

5111311

Texaco

linn—FI

') Avser självbetjdningspris vid pump i 0—zon

[) Ortstillägg tillkommer 3)

sLaIlt högstpris

4, Pa detta pris lämnas en 5) .. u .. u "

Bönsiu 97—0ktan öre/1

. 1) . 2) . . 1) _ 2) . 1) . 2 __ 1) _ _ 2) station tankbil station tankbil station tankbil station tankbil

Bolaget har listpris överstigande högstpris men anger

01ieföretqggns_grhndpijser för Xlååf "ljåPFQQEhE?V den 30 juni 1979

lahell !

[0 I En III Eo III Eo IV Eo IV Eo V Eo V HS LS NS LS NS LS

Lr/m3 kr/m3 Lr/m3 kr/m3 kr/m3 kr/m3

Dieselbrannolja öre/1

Bensin 99-ultan öre/1

kr/m3

8003) 10055) 11055) 9056) 9555) - - 8603) 10704) i0904) 8904) 9404) 0004) 8454)

— — - 90,0 223,0 95 90,0 95 95 95 95 95 95 95 216,0 - 215,0 95 223,0 95 - 95

762 090 820 71.004 1 0907) 9407) 8007) 3457) 7905) 8205) _ - 020 880 740 780 070 090 770 790 730 750 - -

798 - — 940 800 845 050 — - 0254) - -

860 848 8603)1070 1090 0503) 950 980 8603)13104) i0=011 860 i0707) 10907) 0603) 8505) 0005) 860 945 990 860 i000 1t"0 860 700 810

90,0 878 90,0 90,0 90,0 90,0 90,0 90,0 90,0 90,0

223,0 ?23,0 223,0 211,7 223,0

| (2 ST !.x i Lu N _— ,— ,— N N oi N

Källa: oljemarknaden nr 13, första kvartalet 1979 (Kvartalsrapport från SPK)

samtidigt generell rabatt som gör att nettopriset överensstämmer med fast—

rahatt av 60 kr/m3

70 " n 75 u n 40 "

generell

" u u n H

Prop. 1979/80: 109 59

Från och med den 1 april 1978 uttas på bl a råolja och mineraloljeprodukter avgift enligt förordning-en (197 :lll9) om farledsvaruavgift. Avgiften — 2 kr per mac för bensin, dieselbrännolja och eldningsolja — skall gåt ul sjöfarts—

verkets kostnader för farlederna.

"D

Sammanlagt utgår skatter och avgi- ter på b ns in med 109,2 öre per liter, på dieselbrännolja med 6,4 öre per liter (kilometerskatt tillkommer) och på eldningsolja med 64 kr

3 per m .

Vid jämförelse mellan de olika företagens grundpriser former

t

0.

måste hänsyn också tas till återbäring och an

m lh 5:00 n

& (D

av rabatter. Uppgifterna i det följande har här

den tidigare nämnda kvartalsrapporten från SPK.

,). 5.0

F:1 fl 11

4,

I detta avsnitt redovisas i huvuddrag vilza :a

som förekommer. Frågan tas upp närmare i avsnitt ' ,— N

då de regionala aspekterna kommer att belvsas

C :i i"!" '.. ,. 1 |

vid försäljning av dri-Jmedel från benSinstati*

lämpar f.n.Esso, Fina, Nynäs, OK och Shell nå n ig ') in 0 ,.1 "3 av återbäring eller rabatt. I nedanstående terlå i

u....

LU:

m- nas en sammanfattning av rabattförmånerna.

Företag Återbäring — rabatt

Esso Bonus 2,5 öre n rer liter vid (30 av sammanlagt minst 200 liter Fina Återbäring 1 % Nynäs Återbäring 2 öre per liter drivmedel

... "_ , " . u .. . ” till nelkund (saval 311— som Villaägare)

OK Återbäring som fastställs årsvis. Återbä— ringen uppgick 1977 till i genc.msni tt ? l %

..,-

Shell Återbäring 2 öre per liter vid köo av sam— manlagt minst 250 liter. _

Prop.1979/80:109 00

Vid försäljning av eo I till villaägare lämnar flerta—

let oljeföretag en generell rabatt, s k villarabatt som på flertalet orter den 1 februari 1979 uppgick till 10 kr per m3. OK lämnar i stället för generell rabatt viss återbäring vilken fastställs i efterhand årsvis, medan Nynäs lämnar bonus som också fastställs i efterhand års—

vis.

SPK har också redovisat de genomsnittliga rabatterna

för vissa oljeprodukter vid försäljning direkt till för— brukare under år 1978, dvs försäljning genom återförsäl— jare är undantagen. Rabatten utgör skillnaden mellan listpriset (grundpris + ortstillägg) och det faktiska uttagna priset. De redovisade genomsnittsrabatterna är baserade på uppgifter från de större oljeföretagen och är väqda med hänsyn till respektive företags leverera— de volymer vid direkt försäljning till förbrukare. För fjärde kvartalet 1978 var som exempel denna rabatt för bensin 19,4 öre per liter, för dieselbrännolja 8,4 öre per liter och för eo I 53 kr per m3. Den högsta genom- snittliga rabatten — 100 kr per m3 — gällde för eo v NS.

I detta sammanhang bör också den s k lågprisförsäljningen av bensin nämnas. Antalet stationer där konsumenterna kan köpa bensin till ett pris som understiger gällande pris vid normal självbetjäning med minst 8 öre per liter upp— gick den 1 januari 1979 till 2 657 Vilket var 197 anlägg— ningar fler än den 1 oktober 1978. Den dominerande typen av försäljningsställen för lågprisbensin är den där olika betjäningsformer förekommer men där lågpris endast till— lämpas vid sedelautomaterna (73,3 % av samtliga lågpris— stationer).Av den totala bensinförsäljningen under år

1978 utgjordes 30,6 % av lågprisbensin.

Prop. 1979/80: 109 61

3 ORTS- OCH ZONTILLÄGG 3.1 Inledning

Vid prissättning av petroleumprodukter utgår oljeföre— tagen från vissa grundpriser som gäller för hela landet för varje företag. I fråga om försäljning av drivmedel och eldningsolja från depå läggs till dessa priser ett ortstillägg. För drivmedel som säljs från pump tas zon- tillägg ut. Av den totala dieseloijeförsäljningen tas

ortstillägg ut på ca 70 % och zontillägg på ca 30 %.

Ortstillägg beräknas för 4 045 orter i landet. Vid be— räkningen utgår man från Göteborg/Lysekil och oljeproduk— terna förutsätts bli transporterade därifrån till de oli— ka orterna via någon av de större kusthamnarna eller in— landshamnarna i Karlstad och Västerås(se karta på sid 42). I tillägget ingår kostnad för tankfartygsfrakt från västkusten till respektive hamn, hamnavgift och körkost- nad för tankbil. Storleken av de nu gällande ortstill— läggen varierar mellan 18 kr per 1113 i t.ex.Göteborg och 83 kr i t.ex.Mertajärvi i norra Lappland. Totalt uppgick uttagna ortstillägg till ca 470 milj kr under år 1978.

Det tilläggssystem som tillämpas vid försäljning från pump av drivmedel bygger på en zonindelning av landet (se karta på sid 43). De ovan nämnda hamnarna och deras

närmaste ombud utgör O—zon medan landet i övrigt inde-

lats i en l—zon bestående av Syd- och Mellansverige samt

Norrlands kustland och en 2—zon som utgörs av nordvästra

Svealand, de inre delarna av Norrland samt Gotland. I O—zon betalar förbrukarna gällande grundpris och i 1- och 2—zonerna därutöver ett zontillägg som uppgår till ett respektive två öre per liter. Totalsumman uttagna zontillägg under år 1977 var ca 35 milj kr, varav ca 23

milj kr i l—zon och 12 milj kr i 2—zon.

Prop. 1979/80: 109

ImriC-rthnmnar nio-:E fournerincsqränser ___—___—

L utför?

' 0 .SE.»— /:'a #50

0 2117? då

" 1 of,—'. '! ll”!- OfOJit/JILJS Ulf

; få?/väsand

& 5.7 tSandSUQ/y

,. 6 Caj/E

" Vana/grava flfö/OO'I __ 0 O tSvlockholr/J //0ff kall?/in,?

Ä/ Vadå? Gori-Mn c/ 9551 . . _ ___—

Prop. 1979/80: 109 63

Zon/na,e[nir19

1' den;—D_- 3.0.0

_ _ 55.6546172'41 ' O;?_5.O_

_Um e4_-_. _-_2co

.. _- ö'msrä/alsräåfj -..> : n.

' _f/e'hzowaaL: _ÖBFP .

. _._åyna's.Ve/_/ '— DIE—C,")

Ka 455.610,

Ly5 al;/_) 10735 n_ 0 ——--f-*/0 Cikva'”j;O_;å : 51 0 dde Kil/_l! LLT—.a-

—. . kors ' - du efter.? "_D—.cn 05” —- 131”

O__LZ m

.- ___—FQCI—SJJQITZIZ ' Gina—___.—

Prop. 1979/80: 109 64

3.2 Bakgrund 3.2.1 Ortstilläggen

Sedan flytande bränslen började förbrukas i större ut— sträckning i Sverige har vid försäljningen tillämpats varierande pris alltefter förbrukningsortens läge i

förhållande till importanläggningarna.

När det gäller eldningsoljeförsäljningen, som fick en mera betydande omfattning i slutet av 1940-talet, har oljeföretagen tillämpat olika former av ortstilläggs— system. Man har fastställt särskilda frakttillägg i

J .. _ kronor per m for leveransorterna alltefter dessas be—

lägenhet i förhållande till hamnarna.

Fram till år 1966 förekom ifråga om ortstilläggsberäk— ningen ett visst informellt samarbete mellan oljeföre— tagen, som vid försäljning också i huvudsak tillämpade samma ortstilläggslista. Under den tiden byggde till— läggsberäkningen på den då vanligaste distributionsvä— gen för eldningsoljor, oceantransport till import— hamn — lagring i importhamn — järnvägstransport till

inlandsdepå — lagring i inlandsdepå - biltransport till konsument.

Sedan biltransporterna utvecklats och oljebolagens in— landsdepåer successivt kommit att förlora i betydelse reviderades ortstilläggssystemet år 1966. Det praktiska arbetet med denna revision gjordes av OK. De tillägg

som fastställdes bestod av tre kostnadselement.

l. Importtillägg dvs.skillnaden i fraktkostnad mellan

importhamnen och Göteborg.

r.) Hamnavgift i importhamnen.

3. Körkostnad för full tankbil till och från leverans—

orten exklusive kostnad för lastning och lossning.

Prop.]979/80:109 65

Till hösten 1969 ingick i ortstilläggen för vissa orter även ett tillägg motsvarande kostnaden för extra vinter—

lagring i importhamnen jämfört med Göteborg.

Spännvidden i 1966 års ortstilläggslista markeras av extremvärdena 4 kr per m3 i Göteborg och 55 kr per m

i Karesuando.

Efter en revision den 1 oktober 1972 höjdes ortstill— 1äggen med några kronor per m3. Det lägsta tillägget var därefter 8 kr per m3 och det högsta 51 kr per m3. Ge— nom slopandet av vinterlagringstillägget hade nivån i

Norrland sjunkit något.

Under den högstprisreglering på oljeprodukter som gäll— de mellan december 1973 och juni 1975 var ortstilläggen oförändrade. Vid revideringar åren 1975 och 1976 höjdes tilläggen så att de år 1977 varierade mellan 10 och 64 kr per m3

Från och med den 1 januari 1978 har en viss principiell omläggning av ortstilläggssystemet vidtagits. Nu gällan—

de ordning beskrivs i avsnitt 3.3.1.

Vid den högstprisreglering som f.n. råder för bl.a. diesel— brännolja och eo I har SPK fastställt att tillägg till

högstpriset får göras med de ortstillägg som tillämpades år 1978.

3.2.2 Zontilläggen

För bensin, fotogen och dieselbrännolja var landet från början indelat i sex olika priszoner, O—zon, l—zon, 2—zon, 3—zon, 4—zon och S—zon. I de olika zonerna togs tillägg ut med så många öre per liter som motsvaras av zonens nummerbeteckning. Utanför högsta priszon förekom dess— utom vissa s k frankoplatser, där frakttillägg utgick med belopp över högsta zontillägg.

5 Riksdagen [979/80. ] .i'uml. Nr !()9

Prop. 1979/81): 109 66

Zontilläggssystemet användes även under andra världskri— get vid den ransonerade försäljning av drivmedel som då förekom. Efter andra världskriget reviderades zontill— läggen av statens bränslekommission och statens priskon- trollnämnd och en ny zonindelning fastställdes av sist—

nämnda myndighet i början av 1946.

Zonindelningen har sedan år 1946 varit föremål för upp— repade ändringar. Så länge drivmedlen var underkastade prisreglering godkändes ändringarna av priskontrollnämn— den. Därefter har ändringar i allmänhet skett På initia-

tiv av ett eller flera oljeföretag.

I oktober 1967 slopades zonerna 3, 4 och 5. Santidigt utvidgades O—zonen till att omfatta en rad hamnstäder med importdepåer och deras närmaste omgivningar. Tidi- gare hade endaSt Göteborg, Malmöhus län och Stockholm räknats till O—zon. Åtgärden vidtogs av OK i avsikt att utjämna prisskillnaderna mellan olika delar av landet. Av konkurrensskäl anpassade sig de övriga Oljebolagen

omedelbart till den ändrade zonindelningen.

Oljeföretagen har under åren i huvudsak tillämpat sam— ma zontillägg. I början av år 1973 införde dock Esso ytterligare en zon med ett tillägg av 3 öre per liter. Vid den högstprisreglering för bl.a.drivmedel som in— fördes i december 1973 fastställdes som enhetliga zon— tillägg för samtliga bolag de tillägg som tillämpades av alla bolag utom Esso. Sedan högstprisregleringen av- vecklades den 30 juni 1975 har samtliga oljeföretag

tillämpat det zontilläggssystem som gäller i dag.

När det gäller zontilläggssystemet synes något formellt samarbete mellan oljebolagen inte ha förekommit. Att tillämpningen ändock varit så enhetlig beror i huvudsak på konkurrenssituationen.

I samband med den nuvarande prisregleringen har SPK fast— ställt att tillägg till det gällande högstpriset för driv—

får göras med de zontillägg som gällde år l978.

Prop.l979/80:109 67

3.3 Nuvarande ordning

3.3.1 Ortstilläggen

De ortstillägg sem tas ut vid depåförsäljning av diesel— brännolja och eldningsolja fastställs i samarbete mellan vissa av de stora oljeföretagen. En arbetsgrupp med repre— sentanter för OK, 5550, BP, Shell och Nynäs utarbetar riktlinjerna för ortstilläggsberäkningen. OK utför där- efter det tekniska beräkningsarbetet. Samtliga medlemmar

i SPI erhåller den färdiga ortstilläggsförteckningen och ersätter samtidigt GK:s kostnader. övriga oljeföretag an—

passar sig också till de fastställda or ut lläggen.

Ortstilläggen består även efter den 1 'anuari 1978 av -- ] tre kostnadskomponenter _ tankfartygsrrakt, namnavgirt och

bilfrakt.

Den revidering av ortstilläggen som gjordes under hösten 1977 innebar delvis en ändring av förutsättningarna för illäggsberäkningen. Tidigare utgick man ifrån att hu—

vudparten av de raffinerade produkterna importerades

till landet från Rotterdam. Den i ortstillägget ingående

tankfartygs kostnaden beräknades därför som skillnaden

mellan frakten Rotterdam—Göteborg och Rotterdam - respek—

tive importhamn. Eftersom numera en stor del av produk-

terna kommer irån raffinaderier i Sverige — huvudsakli- gen på västkusten — har tankfartygsfraktdelen i ortstill- 1äggen ändrats till att omfatta hela frakten västkusten- respektive hamn. Det medförde samtidigt att den frakt— kostnad för transporten mellan Rotterdam och Göteborg

som tidigare varit inkalkylerad i grundpriset utgick.

Det nu gällande systemet bygger således på att oljepro— dukterr a förutsätts fraktas med tankfartyg från västkusten

till någon av de tidigare nämnda 20 hamnarna (se _D.

J. P)

si . På dessa ställdes ursprungligen dels kravet på

viss storlek dels kravet på att minst två oljeföretag

(n 7». [41 ).4 l..] :Y' Cu

depåer i hamnen. Efter lagring i hamnen anta

Prop. 1979/80: 109 68

oljan blir distribuerad med tankbil till förbrukare i hamnens tätortsområde eller i ort utanför hamnens tran—

sportzon.

Den tankfartygsirakt som ligger i ortstilläggen beräknas med utgångspunkt från uppgifter om fraktkostnader som hämtas från vissa internationella noteringar (World— scale och Afra). I nu gällande ortstillägg varierar den— na fraktkostnad mellan 6 kr 85 öre per m3 för Göteborg och 22 kr 50 öre per m3 för Västerås. Hamnarnas storlek påverkar fraktkostnadenl Luleå har sålunda en lägre fartygsfraktdel — 13 kr 97 öre per m3 —_i ortstillägget än t.ex.Umeå som har 17 kr 28 öre per mJ.

__

Hamnavgiften beräknas i kronor per mg. Under 1978 var den lägsta avgiften 1 kr 80 öre per m3 (Göteborg) och den högsta 4 kr 10 öre per mj (Gotland).

För var och en av hamnarna bestäms ett visst tätorts- område inom vilket samma ortstillägg skall tillämpas. För detta område beräknas en genomsnittlig körsträcka som är Vägd med hänsyn till leveransvolymen till olika platser inom området. Eilfraktkostnadsdelen i tillägget för tätortsområdet räknas fram med en viss kilometer— taxa. Kostnadsberäkningen bygger på att varje enskild

-- _ - _. _) leverans gors med tull tankbil om ca 55 m .

Sedan de 20 hamnarnas ortstillägg fastställts på nu be— skrivna sätt tas tilläggen för övriga orter fram genom datorbearbetning. I datorn finns lagrat bl.a.uppgift

om till vilka hamnar de olika orterna är hänförliga och avståndet i kilometer mellan hamnen och orten. Orts— tilläggen erhålls genom att till hamnorterna adderas den summa för bilfraktkostnaden som räknas fram med

hjälp av nyssnämnda kilometertaxa.

För vissa orter korrigeras ortstilläggen med hänsyn till att leveranser också sker från andra än de nämnda

20 hamnarna.

Prop.]979/80:109 69

Genom datorbearbetning av uppgifter om DK:s leveranser under år 1977 och de för år 1978 gällande ortstilläggen har OK beräknat de i förhållande till volym vägda genom— snittliga tilläggen för olika produkter. För dieselbränn— olja blev genomsnittet 33 kr 70 öre per m3, för eo I 32 kr 65 öre per m3 och för de tjocka eldningsoljorna 30 kr per m3

Av den tidigare redogörelsen har framgått vilka kostna— der som ingår i ortstilläggen. Vissa transport— och han— teringskostnader ingår således inte i tilläggen. Det gäller lastningskostnad vid depå och lossningskostnad

hos kund. Dessa kostnader beaktas när grundpriset bestäms. Detsamma gäller de andra kostnader som upp— kommer beroende på att det enskilda företagets leverans— förhållanden skiljer sig från dem som ortstilläggsberäk- ningen är baserad på. Vissa företag kan t ex ha ett depå— nät som inte utgår från de hamnar som används i ortstill— läggssystemet. Flera företag tar sina produkter från annat håll än västkusten och får därmed andra förutsätt— ningar ifråga om kostnaden för tankfartygsfrakt. Kostnads— avvikelse från ortstilläggen uppkommer dessutom ofta genom att förutsättningen leverans med full tankbil

inte föreligger. 3.3.2 Zontilläggen

Zontilläggssystemet används vid försäljning av drivme—

del från pump.

Den nu gällande zonindelningen framgår av kartan sid, 43. O—zon, där grundpriset tas ut, utgörs av tätorts— områdena kring de förut nämnda 20 hamnarna med undan— tag för Västerås (l—zon), Karlstad (1-zon) och Gotland (2-zon). Hela Malmöhus län hör också till O—zon likson området kring Lysekil. I l-zon som består av syd— och mellansverige samt Norrlands kustland, utgår ett till— lägg på 1 öre per liter. Nordvästra Svealand, de inre

delarna av Norrland och Gotland utgör 2—zon och där

Prop. 1979/80: 109 70

får konsumenterna utöver grundpriset betala ett till—

lägg som uppgår till 2 öre per liter.

Jämförda med ortstilläggen är zontilläggen således scha—

blonmässigt beräknade för stora områden och avspeglar inte skillnader i kostnader för transporter till r

säljningsställen inom respektive zon.

Om man utgår från levererade volymer till de olL

nerna blir det genomsnittliga zontillägget ca 0,63 öre

per liter eller 6 kr 30 öre per mJ. OK har tid?

gjort beräkningar i vilka ortsti -äggens kostnadsko

?! l

ponenter applicera ats "ven på drivmedel. Dessa ber a ingar visade att kostnaderna för drivmed e- strans sporter

(D 0

i stort sett var li för transporter av k m Det genomsnittliga o illägget för sistnämnda produ-t kan f_n uppskattas t' t o zontilläggen på drivm mindre än 20 % av de tran spor tkostnader som på eldningsoljesidan ingår i ortstilläggen. Resterande andel av tra._s portkostna d rna f acer beaktas när grundpriset bestäms.

"

Prop. 1979/80: 109 71

4 FRÄGANS TIDIGARE BEHANDLING 4.1 Inledning

Alltsedan krigsslutet har som nämnts frågan om utjämning

av de regionala prisskillnaderna på oljeprodukter regelbun- det aktualiserats i riksdagen och på andra håll. Det finns enligt vår mening anledning att här redogöra för den dis— kussion som förts. land annat speglar den diskussionen de motiv som åberopats för en utjämning och de svårighe—

ter som stått i vägen för frågans lösning.

Det bör framhållas att diskussionen, särskilt under 1940— och 1950—talen men även därefter, ofta i första hand kom- mit att inriktas på förhållandena ifråga om drivmedel.

I det sammanhanget bör hållas i minnet att zontilläggs— systemet före år 1967 uppgick till sex zoner och gav

en prisskillnad på 5 öre per liter.

4.2 . _ . . . , Rideagsdebatten och utredningar aren 1946—1915

Vid 1946 års riksdag hemställdes i motionerna I:184, II:l7 och II:301 om skyndsam utredning av frågan om ett enhet- ligt pris inom hela landet på flytande drivmedel till mo— torfordon. Dessutom begärdes i två likalydande motioner, 1:28 och II:38, utredning om en utjämning av de avstånds—

betingade prisvariationerna i fråga om flytande motor-

bränslen.

Rideagen beslöt med anledning av motionerna att anhålla hos Kungl.Maj:t om utredning om en regional utjämning av priserna på flytande motorbränslen. Kungl.Maj:t uppdrog

åt Oljeutredningen 1945 att utreda frågan. I sitt betän- kande Handeln med olja (SOU l947:l4) anförde utredningen olika synpunkter på frågan. Han avstyrkte införandet av en utjämning främst med hänsyn till de administrativa kostna-

derna. Utredningen anförde bl.a.följande.

Prop. 1979/80: l09 '"»

Frågan om enhetliga priser på ben" och motorbrännolja kan icke bedöm före: else. Den incår som ett mom- = nomiska sanm.anhang som tar sig uttrycx i clilza lexnads— kostzader pa olika orter. Prisutjämniig på en enstaka vara innebär ej nödvändigtvis, att man åstadkommer storre rättvisa genom utjämningen. I själva verket kan en sådan åtgärd tvärtom skärpa ojämnheten olika orter emellan. Detta synes vara fallet med de flytande bräns— lena. Dessa importeras nä 'ml igen till de Stora hamnarna och alltså till orter, till hörande de högre och högsta dyrorterna. En prisut jämning på motorbrär .sl en då medföra, att man finge ett förhöjt pris på dom i de i allmänhet dyrare orterna och ett sänkt pris i de I regel billigare orterna. Om man alltså Vidtar ifrågava— rande åtgärd end.st i f:.åga om dessa bränslen åstadkom— mer man betfa_rurde levnadskostnaderna i stort icke en utjämning utan en skärp ning orterna emellan.

Det har — enligt vår mening med full rätt — ic'r bliVit ifrågasatt att även åstadkomma en utjämning av priset på eldningsolja. I fråga om denna produkt tillkommer nämligen, att " måste taga hänsyn till konkurrensen

de fasta bränslena. Det kan ej vara önskvärt, att man genom e.n subve. tion eller cl. lle eldning med olja på platser. där de. ekonomiskt att elda med fasta b änslen.

Ser man frågan om prisutjämning i Sitt s ö hang, framstår det för oss riktigare att är lemet med utgångspunkt från varor, som är . vikt för 1 vnadskostnaderna än vad motorbränsl anses vara. Man kan göra gällande, att det är mänt intresse, att kost:.aderna för transporter land och andra trakter med s ora avstånd kan nere. Genom de stora avstånden har befolkninc dana trakter en börda, som är avsevärt större befolkningen i de mera tattoebxonou delarna 3 har att bära. Detta är emellertid i stort set norrlandsproblem, som bör behandlas i sitt sä sammanhang. Vi har också tidigare uttalet, at jämhing av priserna kan motiveras ur sociala .c ” ringspolitiska synpunkter.Vi anser emellertid att det ej tillkommer oss att ur dessa S'ynpunkter bedöma, huru— vida den ifrågasatta utjämningen bör komma till stånd. Vad däremot beträffar de tekniska möjlig: rna att ge— nom-"ra en utjämning av priserna och " ' a1 åtgärden ur denna synpunkt,anser vi hålla följande. Om nuvarande ' ' icn bi— behålles, torde införand het "t— sätta antingen en cleari- tli regi eller statssubvention Me n : ra— tiva apparat, som då ' rdr bö— ra avstyrka, att Ztg' es. en— treras till ett före VlS tag,

Nl |.»

Prop. 1979/80: 109

som kan utjämna de totala fraktkostnaderna pawforsalj- ' — +- . . ningen över hela landet anser vi oss kunna tills_yrka on utjämning. Utredningen ledde inte till någOn åtgärd. Vid 1950 års riksdag väcktes inom båda kamrarna ånyo motioner (nr 1:124, 1:278, 1:279, 1:350, 11:146, 11:330, II:335, II:337 och II:4lO) med yrkanden om utredning av frågan om ett enhetligt pris inom hela landet på fly— tande motorbränslen. Motionerna avslogs.

De båda kamrarnas allmänna beredningsutskott inhämtade yttrande över motionerna från priskontrollnämnden, brän- slekommissionen, Sveriges oljekonsumenters riksförbund

samt Brännoljecentralen, representerande åtta bolag.

Priskontrollnämnden tillstyrkte utredning såvitt den av- såg en partiell utjämning av priserna på flytande drivme- del. Nämnden ansåg det inte uteslutet att ett antal 0- zoner skulle kunna inrättas i Norrland. Riksförbundet

förordade utredning medan bränslekommissionen och olje— företagen avstyrkte motionerna.

Första kammarens allmänna beredningsutskott (utlåtande nr 30) framhöll att det kunde anses önskvärt att likvär- diga ekonomiska villkor gällde för näringsliv och in— vånare inom olika delar av landet men att det beträffande de flesta varuslag rådde prisskillnader vilka betingades bl.a.av skiljaktigheter i fraktkostnaderna och det kun— de ifrågasättas om en prisutjämning speciellt på motor— bränslen skulle vara mera motiverad än en liknande ut- jämning beträffande priset på andra förnödenheter. Här— till kom att betydande praktiska svårigheter skulle in— ställa sig för itt genomförande av den i motionerna yr—

. _ . _ kade atgarden.

Allmänna beredningsutskottet i andra kammaren (utlåtande nr 42) fann visserligen att problemet alltjämt var av stor betydelse för de delar av landet där dryga transport— kostnader medförde ett högre pris på flytande motorbräns— len än i de mera välbelägna delarna men kunde å andra si— dan inte 5 inna att några nya omständigheter tillkommit se—

Prop. 1979/30:109 74

dan cljeutredningens betänkande framlades, vilka kunde oöra problemet mera lättlöst. Utskottet ansåg sig inte kunna förorda en sådan vi idlyftia admi.nistrativ apparat som behövdes för att klara den clearing i statlig eller

enskild regi som en prisutjämn'ng förutsatte.

Frågan återkom vid l951 års riksdag, då man i motioner-

na l:l4 och II:19 hemst .äl lde om en skyndsam ut redning

ning inom landet i :raga om flytande drivmedel genom ringförfarande i statlig regi, dock så anord— der för staten ej skulle uppkomma.

a a ketionerna avslogs av riksdagen.

Liksom år l930 inhämtades av vederbörande utskott ytt—

randen över motionerna från priskontrollnämnden, bräns—

lekommissionen, Sveri iges oljekonsumenters riksförbund samt Brännoljecentra len, repres senterande åtta oljebo— lag. Bränslekommissionen och Oljebolagen avstyrkte

action rna medan riksfdr un et tillstvrtte. Priskontroll-

'mning av drivmedel spri serna SD _OJZ nförde nämnden att det i motio—

s a clearingförfarandet måste förutsä 'tta

nn kontroll över oljeföretagens försäl ning,

vilken skulle bli beS'ärl ig att upprätthålla. Förfaran- era icke obetvdliga kostnader för

Första kammarens allmänna beredningsutskott (utlåtande nr 6) ansåg att även om en jämkning av zonindelningen kunde upptas utan särskild utredning skul le det kunna vara ändamålsenligt att göra en närmare undersökning angående lämpligheten av och möjligheterna för infö- rande av ett enhetligt pris på flytande drivmedel i

Prop. 1979/30:1o9 75

hela landet. Därvid borde prövas även andra mjjligheter till frågans lösning än den som föreslagits i motionen. Utskottet hemställde därför att riks'agen hos Kungl Maj:t

tt åstad—

p. :; Q '_'-1 .a. &. n DJ

'ttet avstvrkte motionen under åberopande av att de bet Mkl ghe ter mot en ut— jämning som redovisats tidigare kvarstod och att det även svntes som om den föreslagna utjämninge le få nämnvärd praktisk betydelse för näringslivet.

Första kammaren biföll reservationen.

I sitt utlåtande, nr 12, anförde andra kammarens allmänna

H beredn ingsutskott bl.a.föl jande. motionen hade föresla— gits, att en utjämning av priserna skulle ske genom en clearing i statlig regi så anordnad , at t kostnaden skulle helt drabba konsumenterna. En di/ ik cle ring skulle en— ligt utskottet emellertid nödvän iggö ra en rätt omstän-d— lig kontrollapparat och följaktligen dra icke obetyd— liga kostnader, vilket skulle med: öra ett ex ra pristill— lägg på alla flytande drivmedel, oavsett var de slutligen konsumerades. Hur stora dessa kostnader kunde tänkas bli undandrog sig visserligen utskottets bedömande, men det föreföll sannolikt, att de icke skulle stå i rimlig pro— portion till den jämförelsevis ringa prislindring, som kunde erhålllas i de dyrare zonerna. Utskottet ansåg sig därför icke kunna tillstyrka motionen. Utskottet under— strök emellertid, att en jämkning av zonindelningen var möjlig, varigenom priserna i någon mån skulle kunna ut— jämnas. För en jämkning av zonindelningen syntes särskild utredning dock ej vara erforderlig utan utskottet förut— satte, att vederbörande prisreglerande myndighet ägnade frågan uppmärksamhet och vidtog de åtgärder som kunde

befinnas lämpliga.

Yrkanden om utredning i syfte att nå en utjämning av priserna på flytande drivmedel i olika delar av landet

framfördes ånyo i motioner vid 1952 och 1956 års riks—

Prop.!979/80zlo9 76

dagar. Båda åren avslog riksdagen de framställda

_rkandena med hänvisning till att resultatet av en tedning inom priskontroll nämnden angående fr åxj an om förändringar av den gällande zonindelningen borde av—

vaktas.

Vid 1958 års riksdag väcktes motioner (nr I. 250 och 11:319) om utredning av frågan om avs tåndskostnadernas inverkan på levnads— och produktionskostnaderna i Norrland. I första kammaren framställdes en interpella—

tion (nr 8) om en partiell utjämning av priserna på

|.

drivmedel och eldningsolja genom införandet av tt antal O—zoner i Norrland.

över motionerna avlämnade allmänna beredningsuts köttet utlåtande (nr 15/1958), är utskottet hänvisade till den översyn av olösta norrlandsfråcor. som då pågick tsa tes lcomma att beakta i motionerna upp— 1. Riksdage. beslöt i enlighet med ut— slag att i skrivelse till Kungl.Maj:t ge

d u

tskottet anfört.

på interpellationen framhöll handelsministern isfrågor enligt 1953 års lag om motverkande i vis— all av konkurrensbegränsning inom näringslivet kan

li förema- för förna ndli ng inför näringsfrihetS'ådet a

i-:ningen- En förutsättning för statligt ingri—

"I) G) '_'! D.; (D .. det f mr evarande fallet Jar således, att den prissättning oliebolagen tillämpade inte var motiverad från kostnadssynpunkt samt att prissättningen berodde på en konkurrensbegränsnin . En stickprovsundersökning

hade emellertid visat att den g nomsnittl'

(D

1 kostnad sökningen översteg zcn— respektive f

laggen, varför mnprissystemet innebar n utjämning av 0 prisnivån till förmån för konsumenterna 1 N

Utredningen inom priskontrellnämnden hade inte lett t i"” l någon förändring av zonindelningen

Prop.]979/80zlo9 77

Någon konkurrensbegränsande överenskommelse var inte känd. Ingripande i prissättningen på flytande bränslen

var därför inte motiverat.

Vid 1960 års riksdag väcktes mOtioner (nr 1:81 oc. o II:lOl) angående bl a enhetligt bensinpris f"r hela

landet. I sitt utlåtande (nr 8/1960) över dessa motioner hemställde allmänna beredningsutskottet att motionerna måtte överlämnas till den pågående utredningen rörande den samhälleliga lokaliseringsverksamheten, vilket blev

riksdagens beslut.

Yrkanden om skyndsam prövning och förslag rörande diffe— rentiering av bensinskatten i syfte att erhålla ett enhet— ligt bensinpris i hela landet framställdes motionsvis

vid 1961 och l962 års riksdagar. I sitt betänkande nr 27 år 1962 avstyrkte bevillningsutskottet liksom år l961

en sådan åtgärd. Man hänvisade bl.a. till att motioner

vid 1960 års riksdag om enhetligt bensinpris överlämnats till kommittén för näringslivets lokalisering som inte

slutfört sitt arbete. Utskottet anförde dessutom följande.

Vid frågans tidigare behandling i riksdagen har två oli— ka utvägar anvisats för att åstadkomma ett enhetligt bensinpris i hela landet. Å ena sidan har förordrats

en differentiering av bensinskatten och å andra sidan ett prisutjämningsförfarande, som eliminerar de av fraktkostnaderna betingade pristillägg, vilka för när— varande uttas inom vissa från importhamnarna m ra av— lägsna delar av landet. Såväl bevillningsutskottet, vilket haft att behandla skattefrågorna, som allmänna bereoningsutskottet, dit frågorna om prissättningen hänvisats, har uttalat sin förståelse för den betydel— se, som ifrågavarande spörsmål har för därav berörda landsdelar. Bevillningsutskottet har emellertid för sin del framhållit, att en sådan skattedifferentiering, som motionärerna föreslagit, skulle strida mot den inom beskattningsrätten tillämpade principen, att stat- lig skatt skall uttas efter en för hela riket enhetlig skattesats. Utskottet har vidare påpekat, att det inte är praktiskt genomförbart att tillämpa olika skatte— satser inom skilda delar av landet.

Det i motionerna behandlade problemet är enligt ut— skottets uppfattning av sådan social och ekonomisk räckvidd, att det lämpligen bör lösas i ett ann t och

Prop.l979/80:109

"|:.

nha lln

am:—ia bevi 'i mm .".i Ore,

.—-1

I etänkandet t

b og kommittén för

__

gel om utjämning

'I

om pristi_

tion genomfördes

av ortstilläggen.

1-'-' ut; ämni for mo

'quP

en

omfö

Kommittén föres kaliseringsorqanet

branschen för att

en utjämning av

C), UK

4»- Je..

? (D ("I G '( IJ

Vid remissbehandli

FI” om u jämning av ri P ingsutsko rna behandlade

Aktiv

Utskot

Lokalise

näringsli

av priset

ynpunkt

va ands inl önskemål

lä

gget

för

ringspolitik vets

på bensin och

_—n—

var det enl

? pa

bensin oc ch

r mest 'SSCVHH F..

and och nordvä

kunde enligt

zonerna 3,

för mötordrivmedlen och en motsvarande

lokaliseri*

78

därför de n av meningen, bedömas såsom

att, ”let

kommitténs

o]_ja sänktes ad stra

kommi

prisreduk—

fCr eldning gsolja genom utjämning

tordrivhe totala öre

(_

clearingkassa inrättas,

i. &_

ctala försäljning.

ra än för motordr lvmedl en beroe

log att Kungl.Maj:

309 upp

!

ngen

(D ('i' U.

för

som den del aljningen,

pe- liter.

fra? .tutj ämningsbid

fraktkostnadsutjämning bli

förhan

för

esiag'a

DILS—

skulle medföra och som

översteg en—

Pör att hindra

onkurrensen mellan företagen måste

till vilken

.ag, bk..—

För eldningsoljan

bet'x diig t

.:GQ

distributionsförhållandena på eldnin:- _s—

lo—

Prop.]979/80:109 79

serna i Norrbottens och Jämtlands län samt av andra re— missmyndigheter med norrländsk anknytning ävensom av

svenska lasttrafikbilägareförbundet och svenska företa—

gares riksförbund.

Sveriges hantverks— och industriorganisation förordade att frågan skulle prövas ytterligare. Kooperativa för— bundet, som avstyrkte bidrag av subventionskaraktär, fö— reslog en utjämning genom energiskatten, om prissubven—

tioner på flytande bränsle skulle genomföras.

Förslaget avstyrktes av bl.a. kommerskollegium, Sveriges grossistförbund och svensk industriförening. Svenska Arbetsgivareföreningen och Sveriges industriförbund, som också avstyrkte förslaget, menade att åtgärden i rela— tivt ringa grad skulle påverka lokaliseringsförutsätt— ningarna och dessutom måste anses innebära en fortlöpan— de subvention till vissa regioner på andra konsumenters bekostnad. Samma uppfattning hade statskontoret. Lands— organisationen (LO) framhöll att priset på olja och bensin borde återspegla skillnader i framställnings— och distributionskostnaderna som råder i olika delar av lan— det. LO kunde därför inte tillstyrka ett enhetligt pris på olja och bensin.

521 ifrågasatte principiellt om statsmakterna borde med— verka för att åstadkomma bättre ekonomiska betingelser inom begränsade områden av landet på övriga delars be- kostnad. Om statsmakterna skulle finna att en nedsätt- ning av priserna på flytande drivmedel och bränslen i vissa delar av landet skulle från allmän lokaliserings— synpunkt vara synnerligen angelägen, ville institutet understryka det orimliga i att en dylik nedsättning skulle ske genom enskilda företags försorg. Kommittén hade, påpekade petroleuminstitutet, avvisat en utjämning av priserna via energiskatten under åberopande av be— villningsutskottets utlåtande att statsskatt skall tas ut efter en för riket enhetlig skatteskala. Institutet hävdade dock för sin del, att en prisutjämning via ener—

giskatten — om utjämning över huvud taget skulle genomföras

Prop.l979/80:109 80

skulle vara en möjlig lösning även om det administra- tiva arbetet skulle bli omfattande. Institutet ställde sig kritiskt mot kommitténs beräkningar och ansåg, att effekten av kommitténs förslag skulle bli mycket obe— tydlig. Vidare framhölls att mot en utjämning talade det omfattande administrativa arbetet med clearingförfaran— det. Vissa oljeföretag hade på institutets förfrågan t.o.m.ifrågasatt om utjämningen över huvud taget gick att genomföra på ett praktiskt godtagbart sätt. Att ge— nom en frivillig överenskommelse binda samtliga för— säljningsföretag syntes vara en omöjlig uppgift, menade

institutet.

I prop l964:185 uttalade sig departementschefen mot ," n. . . i | den roreslaona utjämningen ocn anforde bl.a.följande. |

Jag finner att en allmän prisutjämning skulle komma att innehålla inslag av permanent driftsubvention som icke bör ifrågakomma. Kan däremot i särskilda fall på visas företagsekonomiska skäl för en utjämning av driv— medelspriserna torde initiativ härtill komma att tagas av berörda intressenter. Några statliga initiativ på området torde tills vidare inte böra övervägas.

1964 års riksdag anslöt sig till departementschefens ut— talande och avslog samtidigt motioner om bensinprisutjäm—

ning genOm differentiering av bensinskatten.

Vid 1965 års riksdag avstyrkte bankoutskottet (utlåtan— de nr 6) under åberopande av nyssnämnda departements— chefsuttalande motioner (nr I:485 och 11:576) med för- slag att Kungl.Maj:t skulle anmodas uppta förhandlingar med oljebranschen för att erhålla en utjämning av ben— sin— och oljepriserna.

Samma år avstyrkte bevillningsutskottet (betänkande nr 16) en motion (nr 11:745) angående differentiering av drivmedelsbeskattnincen i utjämningssyfte. Utskottet

fann det vara praktiskt ogörligt att nå det i motionen

DJ åsgft de resultatet genom en differentiering av driv—

mecelsskatterna. Den första förutsättningen för försla—

Prop. 1979/80: 109 Sl

gets genomförande var att Oljebolagen sinserallan tillämpade enhetliga priser inom de olika försälj— ningszonerna, vilket ingalunda var falle . En dylik åtgärd skulle inte heller vara möjlig utan att drivme— delspriserna låstes och den fria konkurrensen således

sattes ur spel.

I motioner (nr 1:213 och II:28Q)vid 1966 års riksdag hemställdes att riksaagen hos Kungl.Maj:t skulle an— hålla att den utredning beträffande bensinhandelns fram— tida organisation och utformning, som 1965 års riksdag begärt, skulle få sådana direktiv att den även kunde

ta upp frågan om en för inlandet och glesbygden fördel— aktigare differentiering av drivmedelspriserna. Banko— utskottet (utlåtande nr 12) förmodade att material

av betydelse för en bedömning av prisutjämningsfråoan skulle komma att framläggas av bensinhandelsutredn1ngen och fann inte skäl för riksdagen att rikta någon skri— velse till KungL Maj:t rörande direktiven för denna ut—

redning. Riksdagen avslog motionerna.

På en fråga av herr Westberg i Ljusdal vid 1969 års riksdag meddelade finansministern att några förslag till åtgärder för att utjämna bensin- och oljekostnaderna

för de inre och nordligare delarna av landet inte var

under övervägande.

I sitt betänkande Rationell bensinhandel (SOU l970:24) behandlade bensinhandel utredningen prissättningen på bensin och dieselolja. Utredningen beskrev därvid zon- tilläggssystemet men lade inte fram något utjämnings- förslag. Beträffande normalkonsumentens drivmedels— kostnad påpekade utredningen att den enligt motororga- nisationernas kalkyler utgjorde ungefär en femtedel

av den totala bilkostnaden och således inte var så be—

tydande som man vanligen föreställer sig.

6 Riksdagen l979/8!). I sum/. Nr 100

Prop.1979/80:109 82

1970 års riksdag avslog motionerna I:l05 och IzllB. Motionärerna yrkade bl.a.utredning och förslag om pris— sättning av eldningsolja och drivmedel i Norrland

i likhet med vad som tillämpades i övriga delar av Sverige. Bankoutskottet (BaU l970:80) konstaterade att det högsta zontillägget för drivmedel år 1967 hade re— ducerats från fem till två öre och fann liksom tidiga— re att ett initiativ av berörda intressenter var den

enda framkomliga vägen att uppnå en utjämning.

Vid riksdagarna år 1971, 1972 och 1973 väcktes motioner med yrkanden om att riksdagen hos Kungl.Maj:t skulle anhålla om förslag om differentierad beskattning av eld— ningsolja och drivmedel i syfte att motverka olika priser på bränsle i olika delar av landet. Motionerna behandla— des i skatteutskottet tillsammans med andra motioner

som rörde användning av skattesystemet som regional— politiskt instrument (SkU l97l:53, l972z47 och l973z29). Utskottet avstyrkte varje år motionsyrkandena och fram— höll att en differentiering klart skulle strida mot det berättigade kravet på att skattebestämmelserna så långt möjligt bör vara konkurrensneutrala. Dessutom skulle en differentiering vara ägnad att göra vår redan kompli- cerade skattelagstiftning än mer svårtillämpad. Enligt utskottets mening fick det också anses svårbedömbart i vilken utsträckning regionalpolitiska fördelar skulle uppkomma genom en skattedifferentiering och därför fiCk andra åtgärder vidtas för att åstadkomma de av mo— tionärerna åsyftade regionalpolitiska effekterna.

'sutjämningskravet togs vid 1973 års riksdag även

'U H P

upp i motion n 1973:184. Näringsutskottet (NU l973z6)

"0 |") N' v (1. ( 1 '()

,.

a att prisskillnaderna betingades av skill- naden i fraktkostnader mellan olika regioner — en del av ett större problem som beaktats i de senaste årens regionalpolitiska reformverksamhet. Utskottet förut—

i.Maj:t skulle komma att tillse att frå—

o. (( rf &. (» rf rf ;: :! H U')

onal utjämning av priserna på bensin och

r olja på lämpligt sätt aktualiserades i det fortsatta

Prop.l979/80:109 83

arbetet med regionalpolitisk planering inom transport— sektorn. Riksdagen biföll utskottets hemställan att ge

Kungl.Maj:t tillkänna vad utskottet anfört (rskr 1973:38).

I motionen 1974:180 förordades bl.a.en utjämning av drivmedelspriserna genom avskaffande av zonindelningen. Näringsutskottet (NU l974:30) hänvisade till riksdagens beslut är 1973 och uppgav vidare att man erfarit att han— delsdepartementet ägnade uppmärksamhet åt frågan. Enligt utskottets mening saknades därför anledning för riksda— gen att vidta någon ytterligare åtgärd i saken och motio— nen avstyrktes.

I maj 1974 uppdrog Kungl.Maj:t åt SPK att utreda förut— sättningarna för ett slopande av gällande orts- och zon— tillägg men även vid 1975 års riksdag väcktes motioner (l975:906 och 1975:1683) med yrkanden om åtgärder för

att åstadkomma en utjämning av drivmedels- och oljepri-

serna i olika delar av landet.

Näringsutskottet (NU 1975:10) erinrade om SPK:s upp— drag att utreda frågan om ett slopande av orts- och zontilläggen. Eftersom frågan således var föremål för uppmärksamhet i enlighet med motionärernas intentioner

avstvrktes motionerna och riksdagen biföll utskottets hemställan.

I prop 1975:92 om sänkning av den statliga inkomstskat— ten, m.m.berördes frågan om orts— och zontilläggen i sam— band med ett förslag om höjning av den särskilda bered— skapsavgiften för oljeprodukter. Efter samråd med chefen för handelsdepartementet framhöll chefen för finansde—

partementet bl.a.följande.

En enhetlig prissättning på petroleumprodukter för lan- det i dess helhet förutsätter någon form av clearing, som ger Oljebolagen kompensation för merkostnader vid distribution till längre bort belägna orter. SPK kom— mer att utarbeta förslag till ett sådant clearingför- farande. Utgångspunkten är därvid att administrationen

Prop. 1979/80: 109 84

i första hand skall handhas av Oljebolagen eller ett av dem bildat organ. Resultatet av SPK:s utredning kan beräknas föreligga under våren och därmed räknar jag med att en för hela riket gemensam prisnivå för

petroleumprodukter skall förverkligas fr,o_m.den 1 ja— nuari 1976.

4.3 SPK:s förslag och remissutfallet

Som nämnts i föregående avsnitt uppdrog Kungl.Maj:t i maj 1974 åt SPK att utreda förutsättningarna för ett slopande av gällande orts— och zontillägg i syfte att erhålla en för hela landet enhetlig prisnivå för olika oljeprodukter.

SPK avlämnade ett förslag till teknisk lösning av pris—

utjämningsfrågan i juli 1975.

SPK föreslog ett system som innebar att en enhetlig transportutjämningsavgift skulle tas ut vid försälj— ning av oljeprodukter. Samtidigt skulle Oljebolagen erhålla ett transportbidrag som var så beräknat att det för varje ort gav ersättning för en del av tran—

sportkostnaderna, bestämda på ett speciellt sätt.

Systemet föreslogs omfatta leveranser till såväl en— skilda hushåll som till industrier, energi— och kraft— verk samt värmekraftverk. Möjlighet skulle finnas att undanta enskild förbrukare eller viss grupp av för—

brukare.

Utjämningsförfarandet skulle i princip omfatta all för— säljning av bensin för motordrift, dieselbrännolja och eldningsolja. De enda undantagen var flyg— och reaben— sin samt eldningsolja avsedd för utrikes sjöfart. Sy— stemet skulle omfatta samma produkter som den allmänna energiskatten. Samtliga företag som verkar på markna— den borde omfattas av utjämningen genom ett i lag fö— reskrivet obligatorium. Om systemet inte omfattade

Prop.l979/80:109 g 'Jl

samtliga företag ansågs lokalt verkande säljare kunna erbjuda produkter till lägre pris än sådana med riks- omfattande verksamhet. Eftersom utjämningsförfaran—

det gjordes obligatoriskt borde administrationen hand—

has under myndighetsansvar.

SPK föreslog ett administrerande organ, benämnt tran- sportkostnadsnämnden (TKN). Denna kunde antingen knytas till en redan existerande myndighet eller organiseras fristående. TKN skulle ta fram underlag för att fast— ställa dels ransporttilläggen, dels transportb1dragen. Besluten i dessa frågor borde dock åvila regeringen. Detsamma borde gälla frågan om dispens från deltagande

i systemet.

Uppbörden och utbetalningen av avgifter och bidrag skul- le baseras på ett deklarationsförfarande. Riksskatte— verket borde kunna biträda nämnden med att fastställa deklarationsblanketter, svara för uppbörd och utbetal—

ning m.m.

Vid remissbehandlingen tillstyrktes eller lämnades SPK:s förslag utan erinran av flertalet remissinstanser näm— ligen hovrätten för nedre Norrland, kammarrätten i Sundsvall, försvarets naterielverk, transportnämnden, RSV, SCB, konsumentverket, överstyrelsen för ekonomiskt försvar (öEFl, arbetsmarknadsstyrelsen, länsstyrelser— na i Kronobergs, Göteborgs och Bohus, Kopparbergs, Gäv—

leborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och

Norrbottens handelskammare, Lantbrukarnas riksförbund (LRF- Norrlandsförbundet, Sveriges Trafikbilägares Riksorgani— sation, Kungl Automobil Klubben, iotormännens Riksför— bund, TCO, Hyresgästernas riksförbund, Landstingsförbun— det, OK och KF.

SPI gick inte in pa någon närmare avvägning av för— och

nac * ' r" ' '” ' ' kdeiaina med en utjamning utan diskuterade i huvud—

sak de tekniska aspekterna på förslaget.

Prop. 1979/80: 109 86 Avstyrkande yttranden kom från Näringsfrihetsombuds— mannen (NO), statens industriverk, länsstyrelserna i Stockholms och Malmöhus län, Sveriges grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges industriförbund, Svenska värmeverksföreningen, LO, SABO och Svenska han— delskammarförbundet.

Några remissinstanser avstyrkte visserligen inte försla— get men menade att de borde stå utanför ett transportut— jämningssystem. Det gällde bl.a.statens järnvägar, Centra— la driftledningen (CDL) och statens vattenfallsverk.

De myndigheter och organisationer som tillstyrkte SPK:s förslag åberopade i första hand de regionalpolitiska fördelar som kunde förväntas om förslaget genomfördes.

Flera av de avstyrkand instanserna berörde också de e r regionalpolitiska as na och kritiserade förslaget n för att det inte inn iöll någo analys av vilka kon- sekvenser det kunde komma att få i det avseendet. Ng ifrågasatte om inte förslaget kunde komma att motverka den förda regionalpolitiken genom att det skulle leda till höjda kostnader för industrin i t.ex.Norrlands kustland i förhållande till delar av inre Götaland

och Svealand.

Några av kritikerna uttryckte farhågor för utjämningens påverkan På konkurrensläget i näringslivet. Många av de avstyrkande instanserna ansåg vidare att det var olämp— ligt att låta en subvention till oljeförbrukarna i vissa delar av landet bäras av förbrukarna i andra de— lar och menade att subventionen i stället borde bekos—

tas med statsmedel.

Företrädare för elkraftsproducenterna hävdade att ett genomförande av förslaget skulle leda till höjda priser på elkraft i de områden som genom förslaget skulle få dyrare oljeprodukter. Därigenom skulle den rådande

Prop. 1979/80: 109 87

Skillnaden ifråga om elkostnader till nackdel för de

södra och mellersta delarna av landet komma att förstär—

kas.

Många remissinstanser, även vissa av de tillstyrkande, uttryckte tveksamhet när det gällde den föreslagna ad— ministrationen av utjämningssystemet och satte ifråga om det var nödvändigt att inrätta ett nytt statligt organ. Några av dessa ansåg det lämpligare att admir

nistrationen handhades av redan befinrliga myndigheter.

Andra föreslog en administration i oljebranschens regi. 4.4 Debatten de senaste åren

I riksdagen frågade herr Stjernström i februari 1976 finansministern när regeringen avsåg att genomföra

en enhetlig prissättning för petroleumprodukter för he- la landet.

Statsrådet Feldt, scm besvarade fråga redogjorde för

n, _ SPK:s förslag och vissa av dess konsekvenser. Han på— pekade att prisutjämningen skulle komma a

stora administrationskostnader. Feldt uppgav att remiss- behandlingen utvisat att det föreslagna systeme medföra sådana komplikationer att ytterligare övervägan— den och utredningsarbete erfordrades. Feldt deklarerade

dock som sin uppfattning att det inte kunde vara rimligt att de konsumenter som är i störst behov av olja måste betala ett högre pris än andra. Frågan skulle därför

beredas vidare inom handelsdepartementet.

Senare under våren 1976 behandlades i riksdagen motions- vis framförda yrkanden om enhetliga olje— och bensin— priser i landet (motionerna 1975/76:1790 och 1975/76: 1797). Näringsutskottet (NU 1975/76:44) erinrade om vad statsrådet Feldt framhållit i svar på fråga i riksdagen. Utskottet underströk vikten av frågan om enhetlig pris—

sättning på oljeprodukter men fann i likhet med det an—

Prop. 1979/80:109 ss

svariga statsrådet att det var nödvändigt med fortsatta överväganden om vilka åtgärder som skulle kunna vidtas. Utskottet, som utgick ifrån att frågan ägnades tillbör- lig uppmärksamhet inom regeringskansliet, avstyrkte mot— ionerna. Företrädarna för o, fp och vpk i utskottet reserverade sig och fann det angeläget att riksdagen uttalade sig i frågan på nytt och påkallade de initia— tiv av regeringen som de berörda konsumenterna alltför länge fått vänta på. Riksdagen biföll utskottets hem—

ställan med röstsiffrorna l80 mot 141 för reservationen.

Statsrådet Burenstam Linder, besvarade i maj 1977 i riksdagen en fråga av herr Stjernström om regeringen avsåg att genomföra en enhetlig prissättning för pe— troleumprodukter i landet. Statsrådet redovisade de nackdelar med SPK:s förslag som framkommit vid remiss— behandlingen. Han förklarade sig ha förståelse för att det uppfattas som orättvist att de konsumenter i vårt land som på grund av strängare klimat och långa reseav— stånd konsumerar mer olja och bensin än andra får betala ett högre pris. Samtidigt konstaterade han dock att nå- gon godtagbar modell för prisutjämning dittills inte kunnat konstrueras. Regeringens avsikt var därför att tillsätta en särskild beredningsgrupp med uppgift att förutsättningslöst undersöka vilka möjligheter det finns att åstadkomma en utjämning av prisskillnaderna på ol- jeprodukter i olika delar av landet utan att man sam— tidigt måste bygga upp en tyngande och kostsam admi-

nistration.

Även efter det att utredningen tillkallades i juni 1977

har utjämningsfrågan aktualiserats i riksdagen.

I februari 1978 frågade Eva Winther handelsministern när ett förslag om utjämning av prisskillnaderna på olja och bensin mellan olika delar av landet kunde vän— tas. Statsrådet Burenstam Linder förklarade att rege— ingen först sedan utredningsarbete: slutförts kunde r ta ställning i frågan.

Prop. 1979/80: 109 89

Riksdagen behandlade under våren 1978 också motionsyr— kanden i frågan. Näringsutskottet (NU 1977/78:77) av- styrkte motionen 1977/78:603 med yrkande att riksdagen skulle anmoda regeringen att vidta åtgärder som resul- terar i lika bensin— och oljepriser över hela landet. Utskottet underströk frågans vikt men ansåg inte att det fanns anledning för riksdagen att vidta någon åt— gärd med hänsyn till den pågående utredningen. Riks— dagen biföll utskottets hemställan.

Frågan om en utjämning av drivmedelspriserna via be— skattningen togs upp i motionerna 1977/78:516, 1977/78: 661 och 1977/78:1763. Skatteutskottet (SkU 1977/78:39) som hänvisade till den pågående utredningen fann inte skäl att förorda några ytterligare åtgärder i prisut— jänningsfrågan och avstyrkte därför motionerna. Ut—

skottets hemställan bifölls av riksdagen.

I april 1978 avgav trafikpolitiska utredningen sitt slutbetänkande. Trafikpolitik — kostnadsansvar och av gifter (SOU l978z31). Utredningen föreslog bl a en re— gional differentiering av bensinskatten och kilometer— skatten för lätta fordon. Enligt förslaget borde skatten differentieras i tre nivåer och anknytning ske till in— delningen i stödområden. Bensinskatten kunde enligt ut- redningen lämpligen sättas 20 öre lägre per liter i in— re stödområdet och 10 öre lägre per liter i allmänna stödområdet än i resten av landet. Kilometerskatten för lätta fordon borde differentieras i motsvarande grad. Som skäl för sitt förslag åberopade utredningen de

lägre samhällsekonomiska marginalkostnader som biltra-

fiken i glesbygd medför jämförd med tätortstrafiken-

Förslaget avvisades i regeringens proposition 1978/79:99

om en ny trafikpolitik. Departementschefen anförde föl— jande.

Prop. 1979/80:109 90

N'ar det g”ller den före .slagna regionala differentieringen av bensinskatten för lätta motorfordon som utredningen har föreslagit delar jag de invändningar som en bred m.a oiitet av remissinstanserna har framfört. För att en sådan differentiering skall kunna göras i praktiken måste, som utredningen framhåller, dels områden med av— vikande skattesats göras relativt stora, dels avgifts— skillnaden göras relativt liten. Områdena skulle däri- genom komma att inne fatt a st ora ätort scmråden med bl.a relativt höga miljö— och trängs ':ostnader och med god tillgång till kollektiv trafik. eI gränsområdena skulle det vid dare uppst & en risk för en omfattande ”bensin— smuggling" och behov av långtgående kontrollåtgärder n m.om en regional c fferer tiering av bensinskatten in— " Dessutom är, vilket många remissinstanser fram— de marginella samhällsekonomiska kostnaderna rafiken sannolikt lägre i anc ra delar av lan— ' de föreslagna områdena.

P—WT

Riksdagen intog samma ståndpunkt och avleg samt idi mo— tionen l978/79zz379 (punkten 15 f) i vilken hems nl

om åtgärder för att i inre stödområdet åstadkomma för— hållandevis lägre bilkostnader. Trafikutskottet (TU

1978/79:13) erinrade bl.a. om den pågående utredningen.

H I.! o H 01 —4 9 avslog riksdagen motionen 1978/79:1486

l v-lken begärdes att riksdagen skulle uttala sig för att de regionala prisskillnaderna på oljeprodukter nsumentledet upphävs. Näringsutskottet (NU 1978/79:

23) avstyrkte motionen med hänvisning till den pågåen— de utredningen.

På våren 1979 avslog också riksdagen motionen l978/79z838 i vilken hemställdes att riksdagen som sin mening skulle ge regeringen till känna att de ökade merkostnaderna för transporter i Norrlande borde kompenseras genom lägre

bensin—, olje— och fordonsskatt. Skatteutskottet (SkU 1978/79:42) anförde för sin del.

Det måste anses vara orealistiskt att ta ut lägre skatt vid införsel av olja och bensin över norrländska hamnar än för landet i övrigt. Inte heller förslaget om lägre fordonsskatt i Norrland är enligt utskottets uppfattning

Prop. 1979/80: 109 9|

praktiskt genomförbart om det inte kombinera; med långt- gående regleringar i övrigt. Åtskilliga transporter i och till Norrland torde utföras av fordon som är registrera— de i sydligare län. Det pågående utredningsarbetet i syf— te att utjämna de regionala prisskillnaderna på oljepro— dukter, ett arbete som nu befinner sig i sitt slutskede, bör emellertid till viss del kunna anses tillgodose mo— tionärernas önskemål. Enligt utskottets mening finns det däremot inte skäl att på regionalpolitiska grunder pröva en differentiering av vägtrafikbeskattningen eller ener— giskatten. Åtgärder av sådan art skulle leda till kom— plikationer vid beskattningsförfarandet och kontroll— problem.

Prop. 1979/80: 109

5 ANDRA LÄNDER 5.1 Allmänt

Utredningen har i syfte att dels få en uppfattning om be— handlingen av transportkostnaderna vid prissättningen

på oljeprooukter och dels utröna förekomsten av särskilda prisutjämningssystem rndersökt förhållandena i vissa and- ra länder. Därvid har bl.a.framkommit att särskilda system för utjämning av prisskillnader som betingas av transport— kostnader endast finns i Finland och Norge. Uppgifter be— träffande EG—länderna, Schweiz och Österrike har inhäm— tats genom förfrågningar via utrikesdepartementet. Det i Finland tillämpade utjämningssystemet har studerats när— mare bl.a.genom ett besök i Finland som företrädare för utredningen gjort. Också det norska systemet har gran— skats. Förhållandena i Finland och Norge behandlas sär— skilt i avsnitten 5.2 och 5.3. I detta avsnitt redovisas

översiktligt uppgifterna från övriga undersökta länder.

Frakttilläggssystem av i princip den modell som tilläm— pas i Sverige förekommer i Frankrike, Belgien, Nederlän— derna och Schweiz. Beträffande Italien uppges att priset på eldningsolja i viss mån återspeglar skillnader i

transportkostnader, dock utan tillämpning av något form—

ligt tilläggssystem.

I Frankrike råder prisreglering på drivmedel och eldninqy olja. Enligt en lag från år 1928 utövar staten genom ut— färdandet av särskilda import— och raffineringstillstånd kontroll över produktion och import av råolja och olje—

produkter. Den statliga politiken strävar härvid efter

';.)

Prop. 1979/80: 109 9

att tillförsäkra de nationella Oljebolagen en allt större andel av raffineringsverksamheten och distribu—

tionen.

Franska staten fastställer de maximipriser som får tas

ut för drivmedel och lätt eldningsolja i sista distri— butionsledet. I prishänseende är sedan landet indelat i elva olika zoner. Zonindelningen återspeglar skillna— der i kostnaderna för transport från raffinaderi eller

in örselort till respektive leveransort.

Belgien har också prisreglering för oljeprodukter. Pri— serna fastställs på basis av ett programkontrakt som in— gåtts mellan oljebolagen och regeringen. Det maximipris som gäller vid försäljning av bensin är lika över hela landet. När det gäller eldningsolja återspeglar priset transportkostnadsskillnader genom att olika priser tas ut i var och en av tre zoner som landets indelats i.

Som exempel kan nämnas att prisdifferenser mellan högs— ta och lägsta zonpris i januari 1978 uppgick till något

,

. . .) over 10 kr per m . .

I Nederländerna fastställs maximipriser för de vanligas— te oljeprodukterna. Landet har indelats i två pris— zoner — provinserna Syd- och Nordholland samt Utrecht utgör zon 1 och landet i övriqt bildar zon 2. För die— selolja och eldningsolja för bostadsuppvärmning tas i zon 1 ut ett tillägg som uppgår till ungefär 1,5 öre

per liter. När det gäller oljeleveranser till industrin beräknas pristillägget inom zon 2 med utgångspunkt från transportsättet. Tillägget varierar mellan drygt 6 kr per m3 för transport med större pråmar och ca 17 kr

3 . _ per m vid landsvagstransportn Tidigare tillämpades

Prop. 1979/80:109 94

ett zontilläggssystem även för bensin men efter för— handlingar mellan nederländska ekonomiministeriet och oljedistributörerna råder numera ett enhetspris för

bensin i hela landet.

Schweiz har fri prisbildning på oljeprodukter. Skillna— der i transportkostnaderna avspeglas i konsumentpriser— na. Enligt uppgifter från det schweiziska utrikesdepar— tementet strävar därvid oljehandeln efter att vid pris— sättningen utgå från en indelning av landet i ett stort

antal zoner. Tillämpningen av zonsystemet synes dock va—

ra ganska oenhetlig.

Beträffande de länder som saknar särskilda transport— tilläggssvstem har i första hand framhållits att avstånden mellan införselorter/raffinaderier och förbrukninge- ställena i allmänhet är begränsade. Därmed kommer andra faktorer, främst den lokala konkurrenssituationen att spela större roll vid prissättningen. Så är t.ex.fallet i Västtyskland och Storbritannien vilka har fri prissätt-

ning på oljeprodukter.

Ul h) Finland

Det system för utjämning av transportkostnader som till- lämpas i Finland bygger i flera avseenden på de spe— ciella förhållanden som kännetecknar den finska olje— marknaden. Oljeprodukterna har i Finland sedan år 1968 tillhört de permanenta prisreglerade varorna. Högstpri— ser för de olika oljeprodukterna bestäms med utgångs— punkt från ett på visst sätt beräknat raffinaderipris för de produkter som framställs av det statliga olje— bolaget Neste OY. Fördelningen av raffineringskostna—

derna på de olika produktslagen bestäms av statsmakterna.

Neste svarar för all import och rafffinering av råolja från Sovjet och andra producentländer. Neste raffinerar 6 % av det totala fin ka behovet. I praktiken har

Prop. 1979/80: 109 95

vidare Neste och det huvudsakligen enskilt ägda Suomen Petrooli OY, som svarar för importen av raffinerade produkter från Sovjet, importmonopol på dessa varor. övriga oljeföretag erhåller sina produkter från dessa båda bolag. Av oljeförsäljningen i Finland svarar Neste för ca 30 %, övriga inhemska företag svarar för ca 35 %

och utlandsägda dotterföretag för resterande 35 %.

oljeprodukter säljs på den finska marknaden av tio ol— jeföretag. Till skillnad från vad som gäller i Sverige förekommer ett mycket begränsat antal fristående åter—

försäljare med egen distribution - endast 5—6.

Den finska prisutjämningen bygger på att regeringen fast— ställer enhetliga försäljningspriser för oljeprodukterna. Vid utjämningsförfarandet använder man sig av ett för varje kommun kalkylerat pris, s.k.kommunpris. Detta be— står av tre komponenteg raffinaderipris, återförsäljar— marginal OCh en schablonmässigt beräknad transportkostnad, Den sistnämnda delas i sin tur upp i tre poster, nämli— gen tankfartygsfrakt, landsvägsfrakt och depåkostnader

i norr. Det rör sig om genomsnittskostnader och lastnings— och lossningskostnader ingår. Det för hela landet gällande enhetliga försäljninqspriset,enhetspriset, fastställs se— dan som ett med hänsyn till försäljningsvolymen vägt me— deltal av konmunpriserna. Vid clearingen redovisar olje— bolagen sin försäljning med fördelning på kommuner. Ge— nom att göra en jämförelse mellan de för dessa leveranser gällande kommunpriserna och det gällande enhetspriset kan sedan beräknas vilket belopp företaget skall inbetala res— pektive tillgodoföras vid clearingen. De företag vilkas försäljning varit så fördelad i landet att de ifrågava— rande transportkostnaderna blivit högre än de motsvaran— de kostnader som ligger till grund för enhetspriset till- godoförs ett däremot svarande bidrag. Om transportkost— nadsnivån i stället är lägre får företaget lämna bi-

drag till clearingen.

Prop. 1979/80: 109 96

Prisutjämningen infördes våren 1974 för eldningsolja och

I—h r.o.m.år l97S för bensin och dieselbrännolja. Det prak— tiska genomförandet av systemet handhas av oljebranschen och byggger på ett avtal mellan handels— och industri— ministeriet och oljebranschen. En väsentlig punkt i detta avtal är en speciell uppsägningsklausul, som gör det möj— 1igt för Oljebolagen att omedelbart säga upp avtalet om statsmakterna skulle bevilja företag som inte är an— slutna till avtalet rätt att importera oljeprodukter. Denna av statsmakterna godkända klausul motiveras med att de avtalsslutande företagen då skulle komma i ett sämre läge, eftersom deras produkter skulle belastas

med clearingavgifter som behövs för prisutjämningen, medan den fristående importören — särskilt vid kusten — skulle kunna sälja sina produkter väsentligt billigare.

I samband med att utjämningen utvidgades till att om— fatta även bensin och dieselbrännolja intogs genom ett tilläggsavtal en klausul som medger vardera parten rätt att säga upp avtalen utan uppsägningstid i fråga om pro—

dukt, för vilken prisregleringen upphör.

För det tekniska genomförandet av prisutjämningen har bolagen inrättat en gemensam avräkningsbyrå, som fun— gerar inom Oljebranschens Centralförbund. Till denna byrå erlägger bolagen de i det interna avtalet överens— komna clearingavgifterna och erhåller från byrån even—

tuell clearingersättning.

För fastställande av clearingavgifterna tillställer bo— lagen avräkningsbyrån månatligen, senast inom utgången av den månad, som följer på respektive försäljningsmå— nad, ett skriftligt-meddelande om försålda volymer av

de olika produktslagen (totalvolymer) samt dessutom

uppgift om det vägde medeltalet av de teoretiska prisen i de kommuner till vilka leveranser skett under månaden. Sistnämnda uppgift tar bolagen fram genom en datorbear— betning. Genom att multiplicera den totalt försålda vo—

lymen med skillnaden mellan det vägda medeltalet och

Prop.l979/80:109 97

det fastställda enhetspriset (positiv eller negativ skillnad) kan man konstatera, huruvida ifrågavarande bo— lag för viss månad är berättigat att erhålla ersättning eller i motsatt fall — som täckning för de ersättningar som skall erläggas till andra bolag — är skyldigt att

erlägga skillnaden till clearingbvrån.

Det tidigare nämnda kommunpriset bygger på antagandet, att transporten genomförs från en bestämd depå och att dessutom viss väg används. Kommunpriset utgör alltid grund för clearingen oavsett om den verkliga kostnaden för det enskilda oljebolaget överstiger eller understi— ger de kalkylerade kostnaderna. Det är också irrele- vant, från vilken depå produkten levereras. Icke heller eventuella rabatter beaktas. Vid eventuell efterkontroll

utreds blott vilken mängd som levererats till varje

ort.

Efter utgången av varje avtalsperiod om 12 månader skall i enlighet med avtalet mellan statsmakterna och oljebo— lagen en justering ske av enhetspriserna så att dessa kommer att motsvara de genomsnittliga transportkostnaderna baserat på den geografiska spridningen av leveranserna. Härvid beaktas även eventuella över— eller underskott under föregående period. Oberoende av att avtalsperioden är l2 månader skall enhetspriset i enlighet med avtalet omedelbart justeras ifall raffinaderi— eller importpri— serna, de indirekta skatterna eller oljebranschens han—

teringskostnader i övrigt undergår förändring.

För revision av avräkningsbyråns räkenskaper och kontroll av bolagens redovisningsmaterial och uträkningssystem

ha bolagen gemensamt valt tre revisorer. Bolagen ger ytterligare årligen till avräkningsbyrån in en av bolagets egna revisorer undertecknad försäkran om de avgivna rapporternas riktighet- Statsmakterna tar inte del i

val av revisorer. Prismyndigheterna har likväl genom det mella_ statsmakterna och oljebcl g

7 Rikxdugvn [070/80. I .mml. Nr IUU

en inca_cna avtalet

Prop. 1979/80: 109 98

tillförsäkrats rätt att på anmaning erhålla detaljera— de uppgifter om utjämningen inom respektive bolag lik—

som den kommunmässiga spridningen i försäljningen.

Kostnaderna för det finska utjämningssystemet som i sista hand får bäras av konsumenterna består av rän— tor, ersättning för oljebolagens arbete och kostnader för avräkningsbyråns verksamhet. Dessa kostnader, som uppgår till ca 2 milj mark, fördelas mellan oljebola— gen i förhållande till deras försäljningsvolymer vid

den slutclearing som Görs vid utgången av varje 12

månadersperiod. 5.3 Norge

Norge har alltsedan andra världskriget haft maximipri- ser på oljeprodukter. Bensin och dieselolja, som omfattas av det norska systemet med fraktsubventioner, säljs av 7 oljebolag. De hade vid utgången av år 1977 tillsam-

_,

mans J 143 bensinstationer av olika typ.

För de flesta av oljeprodukterna tillämpas ett transport- tilläggssystem. Systemet är baserat på de ca 800 post— områdena. Alla platser inom samma postområde har samma frakttillägg. Tillägget är beräknat med utgångspunkt från det genomsnittliga avståndet från närmaste lageranlägg— ning. Frakttillägget är i princip avsett att täcka de faktiska tranportkostnaderna med avdrag för ett belopp om 1,9 norska öre per liter som inräknas i grundpriset Vissa utjämningar har företagits för att alltför stora skillnader mellan närliggande områden skall undvikas. Tilläggen utöver priset i O—zonen (som gäller i 41 om— råden) varierar mellan 0,5 och 13 norska öre per liter.

Tilläggslistan gäller vid leverans med tankbil.

Prop.l979/80:109 99

Genom beslut av Stortinget år 1969 infördes ett bidrags- system för tranSportkostnader vid försäljning av bensin ocn dieselolja, subventionerat via statsbudgeten. I Nord— norge — Nordland, Troms och Finnmark — utgår bidrag som skall täcka samtliga transportkostnader medan i övriga delar av landet bidrag lämnas för att täcka transport—

kostnader som överstiger 4 norska öre per liter. Bidragen,

som utgår vid tankbilsleverans (fn o.m.den 1 juni 1974 utgår också bidrag med 15 norska öre per liter för bensin

som levereras i fat i Nordnorge), utbetalas månadsvis till Oljebolagen efter framställning hos prisdirektoratet. Totalt utgick transportbidrag under år 1976 med ll,l milj

norska kr och under år 1977 med 11,6 milj norska kr.

Prop. 1979/80: 109 100

"o ISSI-f ILLJÅDERNÅS BK.-Ti" DELSIJ, VISSA PRIS— SnTTxlleSFRAG'H M.M.

a_i Inledning För att få underlag för en bedömning av bet vde lsen av

de nuvarande rt gionala prisskillnaderna på oljeprodukter har vi i huvudsak använt oss av befintligt statistikma— terial. har det gäller vissa rabattfrå _or har vi emeller- tid vänt oss dire ekt till ett antal oljebolag och viss representante för förorukarsi dan.

Ur SCB: 5 bra nsle statistik har bl. kunnat hämtas uapgif— ter om leveranser av olika petroleumpr odukte r med förde ning på vissa förbruka rkate tgorier. Av särski

för syftet med * undersökning har varit d n sedan nagra år tillbaka framtagna statistiken rörande oljeleveranser—

: 1_.

nas fördelning på

(|: L 0 O "T'

kommun. På motsvarande sätt

regionalise rade uppgifter om industrins förbrukning av . . ” petroleumprodukter har ocxsa anvants. Genom SCB har

vi slutligen ha t tillzång till viss energistatistik för

OK har bidragit med uppgifter om bränsleförbrukningen i småhus (en— och tvåfamiljshus) i olika delar av lan— det. Uppgifter om årliga körlängder för personbilar har hämtats från en undersökning som gjorts inom sta—

tens vägverk.

Det bör framhållas att_n”

Cu

: det Gäller de för vår fråga n ?. intressanta regionala sfnpu terna är statistikma teria— iet ganska begränsat. 'en statistik med regional inrikt— ning som finns är inte hel ler så utvecklad eftersom ar- betet med sådan statistik bedrivits endast under de se-

naste åren.

Prop. 1979/80: 109 101

6.2 Orts- och zontilläggens betvdelse för

olika förbrukarkateaorier och regioner

6.2.1 Oljeförbrukningen i olika delar av landet

När det gäller bränslestatistiken har SCB fr.o.m år 1975 inhämtat uppgifter om leveranser av vissa petro- leumprodukter med fördelning på län och kommuner samt på förbrukarkategorier. Att börja med har endast för— säljningens fördelning på län och kommuner redovisats. Först för år 1977 har den regionala fördelningen komp— letterats med vissa uppgifter om olika förbrukarkate— gorier. För vår utredning har vi beträffande eldnings— oljorna måst nöja oss med 1976 års uppgifter. För driv-

medlen har vi kunnat använda oss av uppgifter från år 1977.

Den nu ifrågavarande statistiken har efter hand upp— rättats försöksvis OCh är alltfort behäftad med åtskil— liga problem. Beträffande försäljningens fördelning på län och kommuner pekar SCB på vissa felkällor.

De erhållna leveransuppgifterna har inte alltid kunnat hänföras till den ort där kvantiteterna förbrukats el— ler inköpts för slutlig förbrukning. Detta gäller bl.a. då oljeföretagen levererat till icke redovisningsskyl— diga återförsäljare. Dessa leveranser hänförs då till återförsäljarens hemortskommun eller till den kommun där återförSäljaren tagit emot leveransen. Det är tro— ligt att återförsäljarens distribution till slutliga konsumenter i många fall sträcker sig utanför kommunen. Vidare kan det förekomma att faktureringsadress och inte leveransställe i vissa fall har redovisats. Däri— genom kan leveranser till t.ex.större industriföretag med flera verksamhetsställen ha hänförts till en enda kommun i stället för att fördelas på flera. Enligt SCB

.. l' . . . bor den framtagna statistiken emellertid trots nu an—

Prop. 1979/80: 109 [02

givna brister ge en god bild av fördelningen inom landet av konsumenternas inköp av framför allt driv— medel och tunna eldningsoljor. Enskilda leveranser

av tjockoljor kan dock vara mycket stora, varför ofull— komligheterna i materialet medför att leveransuppgif—

terna för några kommuner kan vara missvisande för des—

sa oljor.

Med hänsyn till den osäkerhet som den regionala leve— ransstatistiken sålunda kunde vara behäftad med har vi också gjort jämförelser med viss industristatistik. Det gäller uppgifter om användning av inköpt energi år 1976 med regional och branschvis fördelning.

När det sedan gäller den ytterligare uppdelningen av eldningsoljeförsäljningen på förbrukarkategorier för det år vi haft att hålla oss till — 1976 — är den gi— vetvis mer osäker än försäljningens ortsfördelning, eftersom metoden för uppgiftsinsamling och bearbetning prövats under endast ett år. Efter samråd med SCB har vi emellertid ansett att uppgifterna är användbara för det begränsade ändamålet att i stora drag belysa den regionala försäljningen av eldningsolja. SCB tillhan— dahöll därför en internt framtagen sammanställning i vilken den regionalt fördelade oljeleveranserna även delats upp på förbrukarkategorierna industri, el—, gas-

och värmeverk, samfärdsel och övrigt.

Vid bearbetningen av den regionala leveransstatistiken har vi belyst dels ett alternativ med total utjämning av ortstilläggen av det slag som tidigare diskuterats, dels ett mera regionalt betonat system som avser att utjämna de högsta tilläggen. Statistikbearbetningen har således i detta sammanhang begränsats till förhål- landena ifråga on1 eldningsolja. I slutet av detta av— snitt återkommer vi med vissa uppgifter om drivmedels—

leveranserna till olika delar av landet.

Prop. 1979/80: 109 103

Ortstilläggssystemet har varit utgångspunkt vid de olika sammanställningar vi gjort. Vissa tilläggsnivå— er har därvid använts för att belysa de nuvarande orts— tilläggens betydelse för oljekonsumenterna och konse— kvenserna av ovannämnda utjämningsalternativ. Ett pro— blem har varit att leveranserna i statistiken är för- delade på kommuner medan de valda tilläggsnivåerna skär igenom kommunerna. Vi har då valt att med hänsyn till uppgifter om församlingsinvånare försöka beräkna hur stor del av de totala leveranserna till kommunen

i fråga som har gått till orter med tillägg över res— pektive under den bestämda tilläggsnivån. En viss osä- kerhet ligger därmed i beräkningarna. Det bör också

påminnas om den osäkerhet som ligger i leveransstati—

stiken.

För att belysa konsekvenserna av en total utjämning av ortstilläggen har vi utgått ifrån en tilläggsnivå vid 32 kr som enligt GK:s beräkningar ungefär motsva— rar det genomsnittliga tillägget i landet för eo I under år 1978.

Det framgår att orter i 195 av landets kommuner har tillägg över 32 kr per m3. Det sammanlagda invånar- antalet i dessa orter kan uppskattas till ca 38 pro— cent av den totala befolkningen. Oljeleveranserna till industrin inom detta område år 1976 utgjorde ca 40 % av de totala industrileveranserna medan endast 10 % av oljan till el—, gas— och värmeverk levererades till om— rådet. Av den eldningsolja som i SCB:s statistik hän— förts till förbrukarkategorin övrigt och i huvudsak används för bostadsuppvärmning levererades ca 38 % till orter med tillägg över 32 kr per m3. För dessa orter skulle således ortstilläggen komma att sjunka

med varierande belopp vid en total utjämning.

När det sedan gäller att belysa ett alternativ som

skulle innebära en utjämning av de högsta ortstill-

Prop. 1979/80: 109 104

läggen har vi ansett det lämpligt att bestämma till— läggsnivån så att i första hand orter i inre Norrland och västra Svealand kom att ligga ovanför den valda nivån. Vi fann att detta i huvudsak blev fallet med

3 . . en tilläggsnivå vid 44 kr per m om man utgar fran

l978 års ortstillägg.

Det finns 35 kommuner i vilka samtliga orter har till- lägg som överstiger 44 kr per m3. Med undantag för Aneby och Nässjö i Jönköpings län samt Karlsborg och Hjo i Skaraborgs län är det fråga om kommuner i väst— "ra Svealand och Norrlands inland. I dessa 35 kommuner bor ca 6 % av landets befolkning. Leveranserna av ol— jeprodukter till industrin inom området utgjorde un— gefär 5 % av den totala volymen av sådana leveranser.

Övriga eldningsoljeleveranser uppgick till ca 6,5 %.

Utöver de nämnda 35 kommunerna finns det ett större an— tal kommuner som innehåller orter med tillägg såväl över som under 44 kr per m3. Antalet kommuner i vilka orter med högre tillägg än 44 kr per m3 är helt över— vägande är 19. I fråga om befolkning och eldningsolje— leveranser uppvisade dessa kommuner andelstal på ca

3,5 %. Leveranserna till industrin utgjorde dock ca

6 % av den totala volymen av sådana leveranser.

Sammanlagt finns det således 54 kommuner med orter

som till övervägande del har ortstillägg som är hög—

3

re än den valda gränsen 44 kr per m . I dessa kommu-

ner, som har knappt 10 % av landets befolkning, för— brukades ca 9 % av den totala eldningsoljevolymen.

Det innebär ungefär 1,8 milj m3

Materialet har bearbetats ytterligare ett steg. I syf— te att belysa förhållandena beträffande ett samman— hängande område, som mera ansluter sig till stödområde-

na 5 och 6, har vi från de nyssnämnda 54 kommunerna

Prop. 1979/80: 109 105

aVskilt tolv. Det gäller Ydre, Aneby, Vaggeryd, Nässjö, Sävsjö, Eksjö, Karlsborg, Tibro, Töreboda, Hjo, Laxå och Askersund. De flesta av dessa kommuner har genom— snittliga ortstillägg som endast obetydligt överstiger 44 kr per m3. Genomsnittstillägget för Laxå ligger dock på 52 kr per m3.

I det nu ifrågavarande området, bestående av 42 kommu— ner bor ca 7,5 % av landets befolkning. Oljeleveranser— na till industrisektorn kan beräknas till omkring ll % av den totala volym som går till industrin. För sek- torn övrigt var motsvarande andel ca 8 %. I området förbrukades något mer än 1,5 milj m3 eldningsolja el— ler ca 7,3 % av hela förbrukningen i landet. De når—

mare uppgifterna redovisas i tabell 6:l.

I detta sammanhang kan nämnas att det utöver de i ta— bellen redovisade kommunerna finns sju kommunera till— hörande stödområde 5 och 6 som också har orter med tillägg över 44 kr per m3. Det är Ånge, Sollefteå, Ra— gunda, Bräcke, Vindeln, Vännäs och överkalix. För alla dessa gäller att endast en mindre del av oljeleveran— serna till kommunerna går till orter med tillägg över den valda nivån. Således kan den totalt levererade volymen eldningsolja till sådana orter i samtliga sju

kommuner beräknas understiga 25 000 m3.

Prop. 1979/80:109

106 Tabell 6:l oljeleveranser till kommuner där orterna till övervägande del har ortstilläaq över 44 kr oer m med undantag för kommuner_i södra Sverige chnun Gemansnitt- Leveranser ned fördelning på förbrt— invå— 1igt orts— karkategori 1976 (m3) nar— tilläggi Industri Korrige— övrigt Summa antal kr/mJ ring se anm. 1. Eda 49 15 47 10 725 26 215 9 600 2. Torsby 56 3 165 17 344 20 348 16 000 3. Hagfors 45 12 910 30 514 15 22 32 006 18 500 4. Hällefors 46 37 947 16 451 53 713 11 100 5. Ljusnarsberg 54 3 682 10 585 8 146 12 179 7 100 6. Nora 49 6 005 17 270 23 005 9 400 7. Lindesberg 50 17 741 47 196 3 994 48 610 24 500 E. Norsberg 46 5 657 12 913 9 2-6 14 631 6 700 9. Fagersta 45 10 704 35 423 2 548 37 884 15 700 10. Vansbro 59 1 545 7 712 9 164 8 600 . Malung 60 4 974 18 538 23 499 11 900 12. Gagner 49 1 304 8 391 -2 458 9 500 13. Leksand 51 2 024 19 941 14 626 16 218 3 000 14. Rättva 50 15 368 1 814 13 971 31 794 1 800 15. Orsa 57 8 414 17 347 4 _22 15 253 7 200 16. Älvdalen 67 1 419 5 431 8 175 8 400 17. Svedjebacken 49 30 195 14 203 44 169 13 600 . bbra 56 5 426 36 207 41 243 18 200 19. Borlänge 45 17 .OC 120 797 77 849 93 146 46 120 20. Ludvika 52 15 605 22 753 37 586 68 661 33 000 21. Ovanåker 49 0 058 14 588 20 361 13 600 22. Ljusdal 48 4 608 17 70 21 543 21 900 23. Krokom 60 14 788 21 013 7 884 22 218 13 000 24. Ströneund 60 1 954 22 792 23 778 7 600 25. Åre 67 501 11 852 13 414 9 200 26. Berg 58 1 664 3 72t 10 061 8 800 27. Härjedalen 62 1 022 16 " 17 738 3 100 28. östersund 53 F 816 16 908 72 102 21 54 800 29. Norsjö 48 2 473 10 235 12 119 10 100 30. Storuman 69 1 072 9 3 14 021 5 400 . Sorsele 66 232 4 _TJ 4 491 4 000 32. Vilhelmina 67 2 986 10 52 12 888 8 800 33. Åsele 55 1 623 10 5 11 683 8 800 34. Lycksele 51 2 788 22 029 24 566 14 700

Genomsnittliga ortstillägg har beräknats utifrån de nuvaranue tilläggen med hänsyn tagen t111 1976 års leveransförhåiianden.

Prop. [979/80: 109 I 07

Tabell 6:1 (forts)

Nmumni Genausnitt— Leverans er ned förde ning på förbru— Ir .vå— ligt orts— karkategori 1976 (m ) nar— tillägg Industri Korrige— täriqt Sunne antal kr/rn3 ring

se amn.

35. Arvidsjaur 50 841 10 908 f 8 000 36. Arjeplcg 67 1 203 4 815 6 93- 4 100 37. Jokknokk 51 1 779 8 384 10 175 7 600 38. Overtcmneå 50 1 234 9 683 11 06- 6 400 3F. Pajala 59 488 9 198 10 094 900 40. Gällivare 63 8 266 73 350 32 961 39 286 15 300 41. Haparanda 46 431 12 934 15 240 9 100 42. "iruna 75 14 910 125 073 38 334 48 182 31 200

Totalt 303 698 +440 842 606 600 Procent av notsvaran- de total för landet: 4,5 11,2 7,4

Anm: Som tidigare an .. s tistik när det g ller industri den regionala förbruknincss at _;om SCB publicerat. V'd kolumn till industrin har :åledes ang girte erna 1 de :all da st" teras. Avvikelserna kan - " 3 r de mest mark anta fallen Borlänge, e" 1 ha kunna förklaras på följande sätt. När det gäller Borlänge torde huvuddel en av fFrbrukningm en kunna hän— föras till Domnarvets Jernverk och mass- och pappers- M—nd strin i Kvarnsveden. Enligt uppgift sker oljetill— Eörs eln till anläggningarna i huvudsak genom att oljan köes cargo till Oxelösund eller Gävle. ftersom land- distributionen sec dan sköts i företagens egen regi har volymen i leverans statistiken kommit : ” nföras til- respektive importhamn. I stort se likartade förhållanden gäller för Gä11ivare och Kiruna. LKAB köper hela fartygslaster olja till Luleå där man dis- ponerar lagringsutrymmen. Vidaretransporten som sker på järnväg o..! :ändertas av LKAB. På grund av metoden för insamlandet av uppgifter till SCB:s leveranssta— tistik återfinns dessa vo olvmer i huvudsak blar.d upp- gifterna för Luleå. För den nu nämnda e1dningsoljan har ortsti llägg inte utgått vid leveranserna.

ionala leveranssta— .orn jämförts med

k for -ndustr11 n ör leveranserna örbrukni ngsupp— er kunna konsta— i n 5 t

Prop. 1979/80:109 108

Den regionala leveransstatistiken har också använts för att beräkna försäljningen av drivmedel i de tre nuvarande zonerna. Vi har då utgått från uppgifterna som avser år 1977. Även i detta sammanhang försvåras beräkningen av att zongränserna i vissa fall delar kommuner. Vi har då gjort uppskattningar av fördel- ningen på zoner. När det gäller dieselbrännolja har vi antagit att den i avsnitt 3.1 angivna andelen

som försäljs från pump _ ca 30 % — kan tillämpas för olika delar av landet. Med dessa förutsättningar er—

hålls följande ungefärliga uppgifter.

Till O-zon levererades ca 2,6 milj m3 av ifrågavaran- de drivmedel, till l—zon ca 2,3 milj m3 och till 2—zon ca 0,6 milj m3. Den procentuella fördelningen Var så— ledes ca 47 % till O—zon, ca 42 % till l—zon och ca

11 % till 2—zon. Om man utgår från denna fördelning av volymerna mellan zonerna kan det totala zontilläggs— beloppet beräknas till 35 milj kr. Det vägda genom— snittliga tillägget blir då ungefär 6 kr 30 öre per m3 eller 0,63 öre per liter.

Prop.l979/801109 109

6.2.2 Ekonomisk betydelse

De regionala prisskillnadernas ekonomiska betydelse för olika förbrukarkategorier har undersökts på olika sätt. I detta avsnitt har bortsetts från den inverkan på pri— serna som rabatter av olika slag kan ha. Den frågan be—

handlas närmare i det följande avsnittet.

Vad gäller industrins förbrukning av eldningsolja har

vi tidigare nämnt att en stor del av oljan köps i cargo— form och att ortstilläggssystemet då inte tillämpas.

En mindre del av leveranserna till industrin sker dock

moc uttagande av ortstillägg.

Som utgångspunkt för en belysning av ortstilläggens ekonomiska betydelse för industrin har vi tagit för— hållandena ifråga om eo IV LS. För den produkten tillämpades fram till den 19maj 1979 ett av regering— en fastställt högstpris på 588 kr per m3. I relation till detta pris utgör det nuvarande genomsnittliga ortstillägget för tjocka eldningsoljor - ca 30 kr per m3 - ungefär 5 %. Motsvarande andelstal för det lägsta tillägget — 18 kr i t.ex-Göteborg — och det tillägg som t.ex.gäller för Kiruna, 76 kr, kan beräk— nas till 3 respektive 12 %. Priset för varje m3 eld— ningsolja i Kiruna kan i vårt exempel beräknas vara knappt 10 % högre än i Göteborg och något mer än 7 % högre än i orter med det för landet gällande genom—

snittstillägget.

Ett annat sätt att belysa den ekonomiska betydelsen

är att relatera bränslekostnaderna till andra produk— tionskOStnader. Vissa uppgifter i det avseendet har

vi hämtat från en undersökning av energipolitikens effekter inom induscrin som ingår som bilaga 14 i Ds I 1977zl7. Undersökningen omfattar de energiintensiva sektorerna massa— och pappersindustri, gruvor och me—

tallverk samt tegel—cement— och kalkindustri. Den to-

Prop.l979/80:109 IH)

tala energikostnaden 1975 i procent av saluVärdet för dessa industrigrenar varierar mellan 7,1 för massa— och pappersindustri och 23,7 för tegel—, cement- och kalkindustrin medan den för övrig industri endast upp— går till 1,7. Oljekostnaden i procent av saluvärdet har för massa— och pappersindustrin beräknats till 2,9 och för järn— och stålverk till 2,6. För tegel—, ce—

ment— och kalkindustrin låg motsvarande tal över 20 %.

När det gäller ortstilläggens inverkan på boendekost— naderna i olika delar av landet kan eo I, för vilken ortstilläggssystemet tillämpas vid den helt övervägan— de delen av leveranserna, användas som exempel. För den produkten gällde i slutet av maj 1979 ett av re- geringen fastställt högstpris på 860 kr per m3. Orts— tilläggets andel av priset blir således en annan än i fråga om de tjockare oljorna. Det genomsnittliga till— lägget - 32 kr per m3 - utgör ca 3,7 % av priset. För Göteborgs— och Kirunakonsumenten blir motsvarande pro-

centtal 2-respektive något under 9.

Förbrukningen av bränslen för uppvärmning påverkas självfallet av klimatförhållandena. För att belysa klimatets inverkan på eldningsoljeförbrukningen utgår man oftast från det s.k. graddagssystemet. Graddagstal fastställs av Sveriges meteorologiska och hydrologiska institut (SMHI) för vissa orter som ett visst antal graddagar. Med graddagar förstås produkten av tid mätt i dygn och temperaturskillnad inom och utomhus, var- vid förutsätts uppvärmning inomhus till 170 C. Med hjälp av graddagssystemet kan den temperaturberoende delen av oljeförbrukningen beräknas. Förbrukningen

för varmvattenuppvärmning förutsätts inte påverkas av

temperaturskillnader.

I fråga om en villa i storleksordningen ca 125 m2 bru- kar oljeförbrukningen för uppvärmning och varmvatten-

beredning på den ort som kan sägas ha det genomsnitt—

Prop.l979/80:109 lll

liga klimatläget i landet beräknas til- c år. Denna förbrukningssiffra gäller i trakten av ör - bro. Med utgångspunkt i denna årsförbrukning kan se— dan med hjälp av graddagssystemet den årliga normal- förbrukningen i övriga delar av landet uppskattas. Förbrukningen i Malmö och Göteborg skulle vid en så—

.. . .. .. . .. 3 . dan beräkning saledes uppga till ca 3,6 m per ar me—

. " ". . - 3 dan motsvarande Siffra for t.ex.niruna blir 5,1 m .

De förbrukningstal som erhålls vid en strikt tillämp— ning av graddagssystemet synes emellertid ge större regionala skillnader än vad som förekommer.l prakti- ken. Den statistik som finns på det området är visser—

ligen begränsad men ger dock en Viss u 'U pfattning om förhållandena.

OK har under flera år statistiskt bearbetat oljeför— brukningen för uppvärmning av småhus (en— och tvåfa— miljsnus). Underlaget utgörs av DK:s faktiska leve— ranser av eldningsolja till sådana hus. Vid bearbet— ningen utgår man från indelning av landet i tio tempe— raturzoner. Inom varje zon kan medelförbrukningcn per villa fastställas. Genom samman tällning av de olika zonernas andel av det totala villabeståndet kan också oljeförbrukningen i en tänkt genomsnittsvilla i lan— det beräknas. Enligt uppgifter från slutet av år 1978 utvisar statistiken en till normalår omräknad olje—

förbrukning för genomsnittsvillan på något mer än 3 9 mJ. Den högsta förbrukningen, 4,3 m3, sker i tempera— turzon 01, som i huvudsak omfattar Lappland medan den lägsta 3,7 m3, gäller för temperaturzon 09 (västkus— ten).

I den av SCB nyligen framtagna energistatistlken för småhus år l977 används en indelning av landet i fyra

temperaturzoner. Det medför naturl |_i. gtvis att spänn— vidden mellan förbrukningen i de olika zonerna minskar P jämfört med GK:s statistik. SCB:s up gifter synes än—

Prop. 1979/80: 109 111

ka delar av landet varierar mindre än vad som borde

följa av olikheterna i klimatförhållanden.

Av den nämnda statistiken är det svårt att dra några slutsatser om anledningen till att den faktiska för— orukningen inte följer skillnaderna i klimat. Vissa skillnader ifråga om villabeståndets genomsnittliga storlek mellan olika delar av landet kan naturligtvis inte uteslutas men den vanligaste förklaringen brukar vara att husen-i de kallare trakterna har en effekti—

vare isolering.

fu: a garen kan med hjälp av de nu redovisade upp—

n:| C M C H llt—" H U:! F.. I "| ['|' (0 71 (|. 0 m regionala förbrukningsskillnader beräknas

- totala årliga merutgift som de nuvarande ortstill—

O.

ggen medför. Om man använder sig av de skillnader som

t.;

3

e ä

a n i Kiruna ca 390 kr per år och i Göteborg ca 65 kr per

m "(J k n uppskattas med av graddagssystemet blir den

år. För en villa i mellansverige med genomsnittlig för—

brukning ocn belägen i en ort med genomsnittligt orts— ') tillägg (32 kr per mJ) är utgiften ungefär 130 kr per

år. Läggs istället OKzs uppgifter till grund för be—

räkningen blir motsvarande tal 327 kr (Kiruna), 67 kr

(Göteborg) och 125 kr (genomsnittsort).

När det gäller de regionala oljeprisskillnadernas eko— nomiska betydelse för hyreskostnaderna är det betydligt svårare att göra säkra bedömningar. I den mån särskilda oränsleklausuler som bygger på faktisk bränslekostnad används vid hyressättningen är det möjligt att göra vissa beräkningar av prisskillnadernas betydelse. Ef- tersom flera faktorer t.ex.fastigheten ålder— och upp— värmningssätt (oljepanna i huset, kvarterscentral, fjärrvärme m.m) påverkar oljeförbrukningen blir dock sådana beräkningar mycket osäkra. Vi har därför inte gjort någon närmare undersökning. Det finns dock ingen anledning att anta att - relativt sett — den ekonomis—

ka betydelsen av de regionala oljeprisskillnaderna för

Prop.]979/80zl09 113

hyresgäster i någon väsentlig grad skulle avvika från vad som gäller för villaägare.

Av bl.a.uppgifterna beträffande det område med orts- tillägg över 44 kr per m3 som vi redovisat i tabell 6:1 i föregående avsnitt kan hämtas Viss information om hur stort sammanlagt ortstilläggsbelopp som faller på le— veranserna inom det området. överslagsvis har det ge- nomsnittliga tillägget inom området beräknats till 54 kr per m3. På grund av avvikelserna mellan den re— gionala oljeleveransstatistiken och industriförbruk— ningsstatistiken är det svårt att avgöra hur stor del av den till industrin levererade volymen som omfattas av ortstillägget. Det kan dock antas att leveransupp— gifterna i stort sett visar den delen. Därmed kan to— talbeloppet ortstillägg som erläggs av industrin upp— skattas till l6 milj kr. För övrig eldningsolja blir

motsvarande summa drygt 40 milj kr.

här det sedan gäller drivmedelssidan har vi utöver de uppgifter i fråga om förbrukningen i olika delar av landet som erhålls av den regionala leveransstatisti- ken haft tillgång till undersökningar angående person— bilarnas årliga körlängder som gjorts inom statens väg- verk. I fråga om undersökningsmaterialet bör nämnas att det består av ett vid AB Svensk Bilprovning genomfört urval av protokoll avseende fordon som genomgått kon— trollbesiktning. Av protokollen kan utläsas fordonens körsträckor. Dessa uppgifter tillsammans med vissa da— ta om fordonen som kan hämtas ur bilregistret datorbe— nanclas sedan på olika sätt. För vårt vidkommande är den redovisning som görs av regionala variationer i

körlängderna av särskilt intresse.

De regionala körlängdsskillnaderna i vägverkets under- sökning för år l977, då den genomsnittliga årliga kör— längden för hela landet var 1284 mil, kan erhållas med uppdelning på landets 70 A—regioner. I det följande

redovisas exempel varvid inom parentes efter varje

Prop.]979/80:109 114

körlängdsuppgift anges det medelfel uttryckt i mil som

enligt undersökningen kan förekomma.

Körlängderna varierar mellan 9l9 mil (114) för Sala och 1 573 mil (119) för Lycksele. Den årliga körläng— den i Sala—regionen är den enda som ligger under 1 000 mil. Många regioner i de södra delarna av landet har körlängder som betydligt överstiger genomsnittet för landet. Av vissa A-regioner som helt eller till stor del nör till 2—zonen i tilläggshänseende kan nämnas Mora 1 070 mil (110), östersund 1 317 mil (70), Piteå 1 359 mil (91), Luleå/Boden 1 427 mil (92) och Kiruna 1 442 mil (152).

I undersökningen finns också en uppdelning på körlängds- regioner som består av ett antal A—regioner. Av den

framgår att den norra delen av landet har en genomsnitt— lig årlig körsträcka som överstiger den allra sydligas— te med ca 200 mil. I förhållande till den för hela lan— det genomsnittliga körlängden har denna nordliga region

ett ca lOO mil högre genomsnitt.

Den genomsnittliga bensinförbrukningen för personbilar brukar beräknas till ungefär en liter per mil. Därmed motsvarar de nyss nämnda årliga körlängderna också för—

brukningen av bensin per år uttryckt i liter.

Bensinpriset varierar mellan de olika delarna av lan— det pga zontilläggen med två öre per liter. Av det i

maj 1979 gällande högstpriset för mediumbensin — le öre per liter - utgör det högsta tillägget således mind— re än en procent och tillägget i l—zon mindre än en

halv procent.

Ett annat sätt att belysa den ekonomiska betydelsen av zontilläggen är att med hjälp av de tidigare an— givna genomsnittliga årliga körlängdssträckorna beräk— na nur stort belopp bilisten erlägger per år i form

Prop.1979/80:109 115

av zontillä_g. Det rör sig om 15 kr i l—zon och 30

kr i 2—zon.

I fråga om drivmedelskostnadernas andel av de taxor som förekommer på transportmarknaden har vi erhållit vissa uppgifter från SPK. För den vrkesmässiga last—

bilstrafiken kan andelen drivmedelskostnader (diesel—

brännolja och smörjmedel) beräknas utgöra ca 3,4 och

ca 7,5 % av de totala transportkostnaderna för beställ— nings— respektive fjärrtrafik. En höjning av drivme— delskostnaderna med 1 % skulle således motsvara en höj— ning av transportpriserna för besrällnings— och fjärr- trafik med ca 0,03 respektive ca 0,08 %. Kostnaderna för drivmedel (inkl-smörjmedel) för buss- och taxitra— fiken kan beräknas utgöra ca 6 respektive ca 7 % av de totala kostnaderna. Det medför att en höjning av driv— medelskostnaderna med 1 % skulle motsvara en taxehöj—

ning med 0,06 respektive 0,07 %. 6.3 Rabatter 6.3.1 Inledning

I den tidigare redovisningen av de nuvarande regiona— la prisskillnadernas betydelse bortsåg vi från den prispåverkan som uppnås genom att olika former av ra—

batter tillämpas vid försäljningen.

För att komplettera den bild av orts- och zontilläggs— systemets betydelse för olika förbrukarkategorier i skilda delar av landet som bl a SCB:s regionala leve— ransstatistik ger har vi med hänsyn till frågans tidi— gare behandling funnit det lämpligt att försöka kart— lägga nettoprisbildningen på eldningsolja och bensin. Viss kunskap i det avseendet kan hämtas ur olika ra- battundersökningar som SPK gjort, men när det gäller de för oss intressanta regionala aspekterna räcker

inte det materialet. Vi ställde därför ett antal frå—

' Prop. 1979/80: 109 116

gor till fyra av Oljebolagen — Shell, BP, Nynäs och OK. Vidare frågade vi Sveriges industriförbund, SABO OCh HSB såsom representanter för förbukarsidan. Dess— utom utvidgade SPK för vår räkning sin återkommande undersökning om generellt tillämpade villarabatter för eldningsolja I i vissa städer till att omfatta ytter— ligare ett antal orter. Det bör framhållas att förhål- landena ifråga om rabatter på oljeprodukter förändrats i olika avseenden sedan undersökningarna gjordes. Se— dan den nu gällande högstprisregleringen infördes tor—

de rabattnivån allmänt ha sjunkit.

våra frågor avsåg i första hand förhållandena beträf- fande eldningsolja. Vissa av svaren från Oljebolagen tar emellertid också upp drivmedelssidan. I det föl— jande redovisas det inkomna materialet med uppdelning efter de olika uppgiftslämnarna. Förhållandena i frå—

ga om drivmedel tas upp i avsnitt 6.3.6. 6.3.2 Oljebolagen

Oljebolagens svar avser om inte annat anges förhållan— dena under bränsleåret 1976-1977. På frågan om före— komsten av generella rabatter på eldningsolja svarar alla bolag att sådana endast lämnas när det gäller

villaolja.

där det gäller andra rabatter anger bolagen olika ty— per. Hos Shell förekommer riksrabatt, kvantitetsra— batter, fasta tidsbegränsade och tills vidare gällan- de rabatter. BP har en prestationsbaserad rabatt- skala som i princip utgår från kundens beräknade års— förbrukning och som för eo I varierar mellan 10 kr och 35 kr per m3 och för eo III—V mellan 0 kr och 20 kr. Högre rabatter förekommer emellertid också. Sådana rabatter är enligt BP betingade av konkurrenssitua— tion och/eller speciella förhållanden som t.ex.att

kundens mottagningskapacitet är sådan att transport—

Prop.]979/802109 117

kostnaden kan avsevärt reduceras genom sjö— eller järnvägstransport, kundens egen insats — hämtning

vid depå — kortare kredittid eller annan fördel som överenskommelsen kan erbjuda och alltså skall kompen— seras. Bl.a.Nynäs använder introduktionsrabatter för villaägare som ansluter sig till systemet med auto- matiska oljeleveranser. OK uppger att det förekommer individuella rabatter baserade på köparens årsvolym,

mottagningsmöjligheter m.m.

Prestationsrabattskalorna har under de senaste åren

fram till hösten 1978 regelmässigt överskridits.

Vår huvudfråga om man kan konstatera skillnader i ra- batternas storlek mellan olika orter och regioner be— svaras jakande av de tillfrågade bolagen. I fråga om orsakerna till dessa skillnader framhåller bolagen i första nand den lokala konkurrenssituationen. Shell påpekar att även kundkretsens sammansättning kan leda

till lokala prisskillnader. Konkurrensen kan enligt Shell vara betingad av olikheter i import-fleverans—

mönster. BP lämnar följande förklaringar.

Skillnader i rabatternas storlek mellan olika regioner torde utslaget över flera år kunna konstateras så att ju längre leveransplatsen är belägen från raffinaderi/ importhamn desto lägre är rabatten. Detta sannolikt b roende på att ortstilläggen inte helt återspeglar verkliga kostnaden för leveranserna.

Det bör också påpekas att högre generella rabatter på villaolja periodvis kan förekomma på vissa orter eller inom begränsade områden där en enstaka mindre importör kan ha tranSportmässiga fördelar som avviker från branschens genomsnittliga leveranskostnader sådana de å- terspeglas i ortstilläggen. Sannolikt är denna fördel parad med en tillfälligt gynnsam anskaffningskostnad, vilken inte kommer en raffinadör tillgodo på grund av oförändrade råolje— och raffineringskostnader.

OK utvecklar också något orsakerna till förekommande

regionala prisskillnader.

Prop.l979/80:109 [18

I stort sett bestäms skillnader i rabatternas storlek lokalt och regionalt av lokal konkurrenssituation. Som exempel kan nämnas Göteborgs—regionen med sin starka koncentration av raffinaderier och differentierad produktimport.

Vissa regionala skillnader finns när det gäller rabatt— givning. Denna skillnad beror på etableringstätheten av oljebolag och s k "fria importörer". Konkurrensen är med andra ord hårdare i vissa områden. Sådana kon— kurrensområden finns i kustområdena och även i vissa Norrlandshamnar, exempelvis Umeå och Piteå.

Oljebolagens uppgifter ger inte underlag för några säkra slutsatser när det gäller frågan om det finns något samband mellan ortstillägg och rabatter. BP an— ger dock att rabatterna i orter med höga tillägg sett i ett längre tidsperspektiv förmodligen är något lägre

än på orter som ligger närmare kusten. OK pekar också på att det i första han är i kustområdena som den lokala konkurrenssituationen medför högre rabatter. Svaren från Oljebolagen t*der således närmast på att rabatterna i någon mån f rstärker de prisskillnader o som förorsakas av ortstillä.gssystemet. 6.3.3 Industrin

Industriförbundet har genom medverkan av branschföre— ningarna Kemikontoret, Svenska Cellulosa- och Pappers— bruksföreningen, Jernkontoret och Mekanförbundet in— hämtat uppgifter Om bla förekommande rabatter vid ol— jeuppnandling. Följande branscher är representerade i

enkäten

Järn- och stål Massa— och papper; sågverk Verkstadsindustri

Kemisk industri, icke—järnmetallindustri, livsmedelsindustri och silikatindustri.

Dessa branscher svarar för ca 75 procent av den totala industrins inköp av eldningsolja IV och V. Från varje bransch har ca 7—10 företag deltagit i enkäten. Företa—

gen valdes ut med hänsyn till såväl storleksvariation

som geografisk fördelning.

Prop.l979/80:IO9 119

Uppgifterna från företagen inhämtades genom kontakter med ansvariga inköpare. Det har framkommit att inköparna därvid i vissa fall var obenägna att i detalj redovisa resultaten av förhandlingarna med oljeföretagen. Här redovisade svar, som av nyssnämnda skäl är ganska all— mänt hållna, avser den olja som köps från depå mot orts—

tillägg och innebär i huvudsak följande.

Vid köp där ortstillägg utgår kan för järn- och stål— industrin rabatterna uppgå till ca 50 kr per m3. Det uppges att rabatternas storlek beror av kvantitet och

oljetyp.

Massa— och pappersindustrin köper en mycket liten del av sin eldningsolja med ortstillägg. I de fall synliga rabatter förekommer är de i huvudsak bestämda av den

köpta kvantiteten.

För verkstadsindustrin, som i huvudsak köper eldnings— olja från depå av Oljebolagen, anges att rabatterna be— ror av inköpskvantitet. Någon uppgift om rabatternas storlek har inte lämnats.

. Inte heller när det gäller den kemiska industrin har närmare uppgifter om rabatternas storlek lämnats. Den regionala aspekten på rabattgivningen har också varit svår att anlägga eftersom branschgruppen till största

delen är kustlokaliserad.

De uppgifter som lämnats i samband med industriförbun— dets enkät tyder inte på att Oljebolagens rabattgiv— ning vid försäljning av eldningsolja skulle ha något samband med ortstilläggens storlek.

6.3.4 Bostadsföretagen

HSB har lämnat uppgifter om formerna för den centrala upphandling av eldningsolja som förbundet bedriver.

Den består i huvudsak av avtal med OK och medför att

Prop.l979/80:109 IZO

samtliga HSB—föreningar som köper sin eldningsolja på det sättet får del av en centralt avtalad rabatt. Vid leveranser till olika orter i landet utgår sedan

ortstillägg.

när det gäller SABO har våra frågor besvarats på så

sätt att SABO givit in en sammanställning av svar från 130 av de totalt ca 235 medlemsföretagen. SABO:5 svar innehåller uppgifter angående villkoren.vid ett ganska stort antal köp av eldningsolja i olika delar av lan— det. Bearbetningen av materialet har dock försvårats

av vissa omständigheter. Således har upphandlingarna ägt rum i olika former _ egen upphandling, upphandling med kommunen eller upphandling genom HSB eller Riks- byggen — vilket torde påverka rabattbilden på grund

av skillnader i köpta volymer. Genomgående gäller att uppgifter om kvantiteterna i avtalen saknas. Vidare skiftar avtalstiderna. I allmänhet rör det sig om vill— koren vid oljeupphandling under hösten år 1977. Slutli— gen bör nämnas att materialet av naturliga skäl blir allt tunnare ju högre ortstilläggen är. På orter med tillägg över 40 kr per m3 redovisas endast enstaka affärer och därmed är det närmast uteslutet att dra

några generella slutsatser.

De olika bearbetningar av SABO—materialet som likväl gjorts tyder inte på att det skulle föreligga något

direkt samband mellan ortstillägg och rabatter.

6.3.5 SPK:s rabattundersökningar

I kvartalsrapporten Oljemarknaden som utges av SPK in— går regelbundet ett särskilt avsnitt om rabatter på oljeprodukter. Bland annat redovisas resultatet av en

undersökning av generellt tillämpade villarabatter

för eo I i hela landet samt i vissa städer. I samband med insamlandet av uppgifter för första kvartalet 1978

begärde SPK för vår räkning uppgifter beträffande vil—

Prop.l979/80:109 121

larabatterna i ett antal orter utöver dem som normalt förekommer i undersökningen. Undersökningen visade visserligen att smärre regionala skillnader ifråga om rabatter förekom men något samband med ortstilläggen

syntes inte föreligga.

Sett ur ett något längre tidsperspektiv kan man med hjälp av SPK:s kvartalsundersökningar och bl.a.de ti— digare nämnda uppgifterna från några oljebolag urskil— ja vissa områden med högre rabatter. Det gäller Små- lands inland och norrlandskusten och torde i första hand orsakas av den konkurrens som de större oljefö— retagen där utsätts för från lokalt verksamma oljefö—

retag:

De nu nämnda undersökningarna av rabatter på villaol— jeområdet tyder inte på något samband mellan ortstill—

lägg och rabatter.

Viss ytterligare information om förekommande rabatter på oljeprodukter kan erhållas från SPK:s årliga under— sökning angående rabatter oå eldningsoljor för hvres— fastigheter. Denna undersökning, som gjorts varje år sedan 1957, bygger på uppgifter om rabatter vid leve— ranser av eldningsoljor till flerfamiljshus med en årsförbrukning av minst 10 m3. Undersökningen omfat- tar flerfamiljshus inom Storstockholmsområdet och 27 av landets större kommuner. Möjligheterna att sätta rabatterna i relation till ortstilläggens höjd är be— gränsade eftersom urvalet huvudsakligen består av kom— muner med låga ortstillägg. Inlandskommuner med till- lägg av viss höjd är endast representerade av öster-

sund, Falun, Jönköping och Växjö.

Av den senaste undersökningen, som avser bränsleåret l977-1978, framgår bl.a.att medelrabatten oå eo I för samtliga undersökta orter och fastighetstyper var

7 58 kr 2/ ore per m . Medelrabatten i östersund var vä—

Prop.]979/80zlo9 122

.. __ r " " 3 _ _ . sentiigt lagre — 39 kr ;3 ore per m . Aven rulun lag lägre än genomsnittet medan Jönköping låg något över

genomsnittet. Det kan nämnas att den lägsta medelra—

. " 3 _ . . " natten — 37 kr 21 ore per m — lamnades 1 Lulea. Högsta

rabatten — 70 kr 14 öre per m3 — förekom i Visby.

Om man jämför undersökningarna för de tre senaste bräns— leåren på så sätt att orterna varje år grupperas efter medelrabattnivå finner man att betydande förändringar ifråga om orternas placering inträffat mellan åren.

Av de nämnda skälen är det enligt vår mening inte möj— ligt att komma till nagon bestämd slutsats om förhållan- det mellan ortstillägg och rabatter från de årliga ra—

battundersökningarna. 6.3.6 Rabatter på drivmedelsmarknaden

Det föregående har i första hand rört rabattförnalla — a e i t i—' dningsolja. när skall visas vad som äller i fråga om drivmedel.

I avsnit 2.5 har tidigare beskrivits vilka typer av rabatt och återbäring som förekommer vid försäljning av drivmedel från bensinstation. Dessutom berördes i

samma avsnitt lågprisförsäljningen av bensin.

När det gäller de regionala aspekterna i fråga om netto— prisbiluningen på drivmedel har vissa uppgifter lämnats av de tillf_ågaoe Oljebolagen. Av dessa uppgifter fram— går att tillfälliga och lokala priSSänkningar är rela— tivt vanligt förekommande. Sådana åtgärder torde i förs-

ta hand bero på den lokala konkurrenssituationen. I Gö— teborgsområdet ligger prisnivån även sett i ett längre tidsperspektiv ett till två öre per liter lägre än i övriga landet. Det beror bl.a. på förekomsten av raffi— naderier och närheten till den kontinentala marknaden

för färdigprodukter. Sammantaget är det sannolikt att

Prop. 1979/80: 109 123

omfattningen av rabatter och frekvensen av andra tillfälliga prissänkningar även relativt sett ar större i O—zon, där den stora koncentrationen av

_ . ;. _ u . q_ fororukare _inns, en i _ zon.

Möjligheterna att köpa lågpr isbensin är na också av betydeLse när det ul att bedö n nala prisskillnaderna. Vi har inte fun.

|

att göra någon särskild undersökning i det a"seendet utan hämtat vissa uppgifter från en förteckning över

bensinstationer med lågpris a

b..; (Lu '.Q "0 H ',... Ul Ul (" (D rf P' 3 IJ ('D 1 '.J [11 LJ :) U: .: 1.1 (U (ll (T ( I

ocn norrbottens

tioner inte anmärkningS" r låg 1 fornållande till folkmängden. 6.3.7 Sammanfattning

Av det föregående i detta avsnitt fram olika håll inhämtade uppgifterna om rabatter o dvl nå oljeprodukter ofta varit av allmän karaktär. Hed hän— syn till de speciella förhållanden som kännetecknar oljemarknaden har vi emellertid inte funnit det me— ningsfullt att genom mera djupgående undersökningar försöka få fram eventuellt ytterligare material som kan belysa frågan om nettoprisbildningen på oljepro- dukter i landet.

bppgifterna om rabatter tyder i allmänhet inte på att

Prop. 1979/80: 109 124

det skulle föreligga något direkt samband mellan orts—

tillägg och rabatter. I det redovisade materialet åter- finns dock på några punkter omständigheter som anger att rabatterna på oljeprodukter i någon mån skulle för- stärka de prisskillnader mellan olika delar av landet som orts— och zontilläggen medför. Det är möjligt att de uppgifter vi haft tillgång till ger en ofullständig bild av dessa förhållanden. Den allmänna erfarenheten hos olika sakkunniga personer som vi under arbetets gång haft kontakt med synes närmast tyda på att den nyss angivna effekten av rabattgivningen är något star— kare än vad som kan utläsas av vårt material. Det före— faller rimligt att anta att förekomsten av höga rabatter, priskrig o.d. är mindre inom avlägsna områden med höga

tillägg där förbrukarkoncentrationen också i allmän—

het är låg.

Prop. 1979/80: 109 124 &

7 TRANSPORTKOSTNADERNA OCH PRISSÄTTNINGEN AV VISSA ANDRA VAROR,M.M.

7.1 Allmänt

För övervägandena om utjämning av de prisskillnader på eldningsolja och bensin som förorsakas av det nuva— rande systemet med orts— och zontillägg har utredningen ansett det vara värdefullt att få belyst hur man behand— lar transportkostnaderna i andra branscher. SPK har för utredningens räkning gjort en ungersökning av dessa förhållanden. Undersökningen som omfattar ett stort

antal varugrupper redovisas i det följande avsnittet.

I detta kapitel lämnas också en översiktlig bild av pris— sättningen på elenergi i landet. Även i det fallet finns det anledning att belysa distributionskostnadernas in— verkan på eltaxorna i olika delar av landet. Frågan om elprissättningen har även andra aspekter som också togs

upp vid remissbehandlingen av SPK:s förslag.

NJ N

SPK:s undersökning

SPK har för ettxstort antal varuområden tagit fram upp- gifter som belyser hur transportkostnaderna beaktas vid prissättningen. Undersökningen har gällt följande varu—

grupper.

Cement, fabriksblandad betong, grusmaterial, gödsel— medel, kol och koks, tidningspapper, personbilar, möbler, elektriska hushållsapparater, mjölk— och mejeriprodukter, potatis, bagerivaror, bryggerivaror, livsmedelstekniska varor (bl.a.konserver, djupfrys— ta proaukter och kolonialvaror) samt styckat kött

och charkuterivaror.

SPK:s genomgång visar att prisskillnader mht transport—

Prop. 1979/80: 109 124 b varugrupperna. Enhetliga priser i hela landet utan någ— ra formliga utjämningssystem tillämpas för Viss

del av gödselmedelsmarknaden samt för tidningspapper, bageri- och bryggerivaror. Genom särskilda utjämnings— anordningar inom ramen för jordbruksregleringen har enhetliga priser införts för mejerivarorna. Beträffan— de sistnämnda grupp kan nämnas att ett enhetligt parti— pris för mjölk.i hela landet infördes den 1 juli 1978. Därvid anpassades den övre prisgränsen på konsumtions— mjölk till nivån i de delar av landet som ingår i det s.k.grundprisområdet i södra Sverige. För att kompen— sera mejerinäringen för det inkomstbortfall som skulle följa av åtgärden lämnades en statlig subvention motsva— rande l,7 öre per liter. överföringen av dessa medel sker genom det utjämningssystem som administreras av

Föreningen för mejeriprodukter.

aenägenheten att särdebitera fraktkostnaderna synes öka

ju Större andel dessa kostnader utgör av varans totala

värde. Att konkurrenssituationen också har betydelse

för genomförandet av enhetliga priser framgår t.ex. av förhållandena beträffande gödselmedel. Supra, som har

en övervägande del av marknaden, har infört en fraktkost—

nadsutjämning för viss del av sin försäljning.

Det bör slutligen tilläggas att viss regional prisut— jämning när det gäller dagligvarusektorn åstadkoms genom den centrala prissättning som sker genom de tre stora dagligvarublocken KF, ICA och DAGAB.

7.3 Eltaxorna

Vid bedömningen av frågan om utjämning av de regionala prisskillnaderna på oljeprodukter är det av intresse att få en uppfattning om hur prissättningen på elenergi går till. Liksom i det föregående avsnittet bör bl.a.frågan om distributionskostnadernas inverkan på priset i olika

delar av landet belysas. En jämförelse är också påkallad

Prop.l979/80:109 1 5 IQ

av det skälet att olja och el i olika sammanhang är

konkurrerande energislag.

Dessutom bör nämnas att flera av de avstyrkande instan- serna vid remissbehandlingen av SPK:s förslag gjorde gällande att utjämningen kunde leda till en skärpning av de rådande prisskillnaderna på elenergi mellan olika delar av landet. Dessa kritiker pekade på att den nuva— rande elpriSSättningen innebär att södra och mellersta Sverige har högre priser än Norrland. Genom oljeprisut— jämningen skulle den oljebaserade elkraftsproduktionen som i huvudsak är kustlokaliserad drabbas av kostnads- höjningar. De ökade driftskostnaderna skulle medföra ökade priser på elenergi. Eftersom dessa prisökningar

i första hand träffade elproduktionen i syd— och mellan—

sverige skulle elprisskillnaden mellan dessa områden

och Norrland komma att vidgas.

Uppgifterna i det följande har inhämtats från statens

vattenfallsverk och Svenska Elverksföreningen (SEP).

Den helt dominerande delen av elproduktionen sker i stora kraftstationer, som är anslutna till det hela lan— det omfattande samkörande ledningsnätet. Vattenkraft—

verken svarar för drygt 60 % kärnkraften för drygt 20 9

o

och de konventionella värmekraftverken för resten av el— produktionen.

Elproduktionen sker genom såväl statliga och kommunala

som privata kraftföretag. Vattenfallsverket svarar för

45 % av produktionen och de kommunala elverken för ca 2 %. Resterande 53 % produceras av såväl privata som kommu— nala aktiebolag. Eldistributionen och elförsäljningen

dll den stora mängden detaljkonsumenter ombesörjs vä- sentligen av kommunala elverk och elverksbolag, som sva- rar för 65 % av antalet konsumenter, medan vattenfalls- verket och större enskilda elkraftproducenter samt öv-

riga enskilda distributionsföretag svarar för resteran—

Prop. 1979/80:109 126

de eldistribution, som dock täcker största delen av

ftförsäljning och ej oväsentliga detaljdistribution

betydande indirekt inflytande på prisbildningen.

När det gäller eltariffrågor förekommer samarbete mellan kraftföretagen inom CDL där främst tariffstrukturen för högspänningsleveranser diskuteras. Eltariffer för låg—

spänningsleveranser behandlas inom SEP.

Syftet med tariffarbetet inom CDL och SEP är främst att åstadkomma en såvitt möjligt enhetlig tariffstruktur.

Prisnivån beslutas däremot av varje enskilt företag.

Ifråga om eltariffernas utformning kan kortfattat sägas att huvudprincipen vid priSSättningen är att anpassa prisnivån efter självkostnaden. I första hand eftersträ— vas därvid prissättning efter marginalkostnad. Förutom att eltarifferna skall ge intäkter som täcker leveran— törens totala leveranskostnader strävar man i princip också efter att fördela dem mellan konsumenterna på ett riktigt sätt. Sistnämnda princip är dock svår att uppe- hålla när det gäller lågspänningsleveranserna, eftersom tarifferna för det stora antalet små detaljkonsumenter måste göras enkla och därför inte alltid kan anpassas

till leveranskostnaderna i det enskilda fallet.

önskemål om tariffutjämning har medfört att elleveran— törerna i stort sett tillämpar enhetliga tariffer inom sina respektive distributionsområden, trots att kraftigt varierande distributionsförhållanden kan förekomma inom

området. En utjämning sker därför mellan tätorterna och

Prop.!979/80:109 127

glesbygdernas konsumenter. Mellan olika leverantörer kan däremot prisnivån variera och normalt Så att tätortsel— verken kan hålla lägre prisnivå än landsbygdsföretagen. Undantag förekommer dock och beror då i regel på olika

råkraftkostnader.

Beträffande prisskillnader i olika delar av landet kan allmänt sägas att Norrland sedan lång tid tillbaka har haft en lägre prisnivå än södra Sverige beroende på att konsumenterna i söder får stå för de extra kostnaderna för överföringen från Norrland. Gotland, som är förbun— det med det samkörande ledningsnätet med en sjökabel med begränsad överföringsförmåga, har under de senaste åren fått väsentligt högre prisnivå än fastlandet, ef- tersom elförsörjningen på Gotland till sin huvuddel är beroende av oljebaserad kraftproduktion i relativt små och oekonomiska enheter. I övrigt föreligger i dag inga

andra stora regionala prisskillnader.

I fråga om storleken av prisvariationerna mellan olika delar av landet ger vattenfallsverkets tariffer viss led- ning. Vattenfallsverket tillämpar för Såväl hög— som låg— spänningsleveranserna skilda tariffer för de norrländska och de mellansvenska förvaltningarna. För lågspänningsleve— ranser är tarifferna i Norrland ungefär 10 % lägre än

i resten av landet.

Att eltarifferna genomsnittligt är lägre i Norrland be— kräftas av vissa uppgifter från SEP. Dessa uppgifter ut- visar också en viss skillnad mellan de södra och de mellersta delarna av landet på så sätt att priset är något högre i de södra delarna.

I detta sammanhang kan även, med vissa uppgifter från SPK, belysas vilken effekt förändringar av priset på eldnings— olja får på priset för oljebaserad råkraft. Man räknar med att en prishöjning på eldningsoljan med 10 kr per ton be—

tyder en ökning av råkraftpriset med 0,06 öre per kWh.

Prop.l979/80:109 128

Råkraftpriset regleras högst en gång per år och då ut- går man från genomsnittligt oljepris under året. Först

därefter regleras detaljtaxorna.

Prop. 1979/80: 109 129

8 ALTERNATIVA LÖSNINGAR 8.1 Inledning

8.l.l Problemställningen

I kapitel 3 har vi redogjort för det system med orts— och zontillägg som för närvarande tillämpas vid försälj— ning av oljeprodukter. Som inledning till den redovis— ning av de metoder som enligt vår mening kan komma ifråga för att åstadkomma en utjämning av de prisskill— nader som följer med tilläggssystemet finns det anled-

ning att sammanfatta problemet.

Orts- och zontilläggen syftar som framgått till att på olika sätt kompensera oljeföretagen för fraktkostnader— na. Ortstilläggen på eldningsolja och sådan dieselbränn— olja som säljs direkt till förbrukare beräknas för ett stort antal orter i landet och består av vissa tran— sportkostnadselement. När det gäller bensin och diesel— brännolja som säljs från pump tillämpas schablonise— rade zontillägg som i sin nuvarande utformning endast täcker en del av transportkostnaderna för enskilda le— veranser. Ortstilläggen följer visserligen i högre grad de faktiska transportkostnaderna men utgår från att len veransen görs med full tankbil, en förutsättning som inte alltid gäller i praktiken. Vidare kan olika sälja— res transportförhållanden avvika från den generella

modell som ligger till grund för ortstilläggens beräk—

ning.

Beskrivningen av prissättningen beträffande ett antal andra varugrupper i kapitel 7 visar att man inom vissa branscher behandlar transportkostnaderna så att regio— nala och lokala prisvariationer uppkommer medan man inom andra områden har en enhetlig prissättning i lan— det. För oljeprodukterna tas visserligen transportkost— 9 Riksdagen I979/80. I Num/. Nr l()9

Prop.l979/80:109 130

naderna genom det tillämpade tillägg_systemet ut i en speciellt formaliserad ordning men principiellt skiljer den sig inte från vad som gäller på andra områden. Dess- utom innebär utformningen av tilläggen — det gäller främst zontilläggen — att en viss geografisk utjämning åstadkommits eftersom tilläggen inte motsvarar ökade fraktkostnader vid leveranser till längre bort liggande orter.

Utredningens uppgift är att undersöka vilka metoder som kan användas för att utjämna de nyss beskrivna geogra- fiskt betingade prisskillnaderna på oljeprodukter. Som framgått av i första hand redogörelsen i kapitel 6 före- kommer vid försäljningen av olika oljeprodukter om— fattande rabattgivning o.d. Detta resulterar naturligt— vis i att de nettopriser som förbrukarna får betala också av det skälet kan variera mellan olika delar av landet. Det bör påpekas att utredningens uppdrag inte anser de lokala och regionala prisskillnader som upp- kommit på detta sätt och oftast betingas av lokala kon—

kurrensförhållanden.

8.1.2 Olika alternativ

I den tidigare diskussionen har som framgått vid sidan av SPK:s förslag vissa alternativa metoder antytts. Ytterligare någon eller några är naturligtvis tänkbara. Om man ser till sättet att kompensera konsumenterna kan de olika metoderna delas upp i differentiering av punkt- beskattningen på oljeområdet, kompensation i olika om- fattning av transportkostnaderna för oljan och någon form av schablonmässigt bidrag e.d. för invånarna i

områden med höga transportkostnader.

Vad gäller skattedifferentieringen synes en ändring av energiskatten vara den möjlighet som kan föranleda en närmare diskussion. I fråga om kompensation för tran— sportkostnaderna är en ersättning för den faktiska kostnaden i det enskilda fallet efter mönster av det

redan förekommande s.k.transportstödet och en utjäm-

Prop.!979/80:109 131

ning av oljebranschens schabloniserade transporttillägg vad som kan vara aktuellt. Skillnaden är främst att ol— jebranschens tillägg innefattar sjöfrakt men inte inklu— derar vissa hanteringskostnader. En utjämning av tran- sporttilläggen kan göras fullständig så att alla kon— sumenter drabbas lika av ett genomsnittspåslag eller

så att de som har de högsta tilläggen blir kompenserade. Någon tanke på en fullständig ersättning till konsumen— terna för transporter har naturligt nog inte framförts

i diskussionen. Tanken att medge kompensation genom någon form av generellt bidrag eller allmänt skatteav- drag (ortsavdrag) kommer att kort beröras nedan.

De olika typerna av transportkostnadskompensation kan finansieras antingen genom avgift på oljeprodukterna eller genom bidrag över statsbudgeten. I övriga alternativ på— kallar finansieringsfrågan inte någon speciell uppmärk— samhet.

Vid remissbehandlingen av SPK:s förslag hävdade många kritiker att en eventuell utjämning borde åstadkommas genom subventionering via statsbudgeten. Med en sådan finansiering skulle de betydande prisökningarna i vissa regioner Och därmed följande snedvridning av konkurrens— förhållandena kunna undvikas. Dessutom skulle ett sådant

system ha den fördelen att de totala kostnaderna för åt— gärden lättare kunde utläsas.

I våra direktiv har framhållits att övervägandena bör göras mot bakgrund av det ansträngda statsfinansiella läget. Utredningens förstahandsuppgift har angivits va—

ra att försöka utarbeta ett självfinansierande utjämnings— system. Det begränsade utrymmet inom den offentliga sek— torn för nya kostnadskrävande åtaganden har också be— tonats i tilläggsdirektiv (Dir l978:40) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansie—

ring av reformer. Även i andra sammanhang har vikten

av största återhållsamhet med statliga utgiftsåtaganden understrukits.

Prop.1979/80:109 132

Mot den bakgrunden och med hänsyn till problemets be— gränsade omfattning har vi inte ansett det lämpligt att föreslå åtgärder som skulle komma att ytterligare an— stränga statsbudgeten. En reducering av tilläggen till den för hela landet genomsnittliga nivån skulle medföra en årlig kostnad på ca 250 milj kr och kan inte komma ifråga. För ett alternativ som innebär maximering av ortstilläggen och som beskrivs senare blir kostnaden begränsad till ca 17 milj kr vid nuvarande tilläggsnivå. Behovet av statsmedel i ett sådant alternativ är så— ledes inte särskilt stort. Å andra sidan framstår inte heller fördelarna med en statssubventionering jämfört med avgiftsfinansiering som särskilt stora. Eftersom avgiftsuppbörden är den minst tyngande delen i ett så— dant utjämningssystem skulle det betyda mindre om den kunde göras obehövlig genom statssubventionering. I ett maximeringsalternativ uppkommer vid avgiftsfinansiering dessutom så obetydliga prisökningar i kusttrakterna

att lättnaden genom statssubventioner skulle bli mycket

begränsad.

Om man bortser från de generella bidragsformerna tas

de olika metoderna upp i det följande, skattedifferen— tiering under 8.2, transportstöd under 8,3, total ut— jämning av orts— och zontilläggen under 8.4 och maxime— ring av ortstilläggen under 8.5. I avsnitt 8.4 behandlas också särskilt förutsättningarna för en prisutjämning i oljebranschens regi utan statlig reglering. Slutligen behandlas under 8.6 vissa särskilda aspekter på utjäm—

ning av zontilläggen.

Tanken på att mildra verkningarna av de nuvarande pris— skillnaderna genom att medge kompensation i form av ge- nerellt bidrag eller allmänt skatteavdrag har någon

gång förts fram i debatten med motiveringen att det skul— le vara enkelt att administrera. En sådan lösning bör emellertid enligt vår mening inte komma i fråga av bl.a. följande skäl. Om de åsyftade administrativa fördelarna

med en kompensation av nu antytt slag skall vinnas mås—

Prop.]979/80:109 133

te den ges en generell utformning. Det torde således in— te gå att skilja ut oljekonsumenterna som bidragsmotta— gare utan i stället skulle bidrag utgå till invånarna i vissa delar av landet. Även om flertalet invånare i

olika hög grad kan betraktas som förbrukare av olje— produkter skulle ändock kompensationsgraden komma att variera kraftigt. Systemet skulle därmed upplevas som orättvist. Det är också troligt att kraven på en pris- utjämning,i vart fall efter någon tid, skulle återkomma eftersom tilläggssysttmens fortsatta tillämpning så påtagligt påminner förbrukarna om prisskillnaderna.

Den allvarligaste invändningen mot den diskuterade metoden är dock att den kan få oförutsedda följdverkningar. Krav på dylik kompensation för lokala och regionala prisskillnader inom en rad andra varuområden kunde

förväntas.

.l.3 Vissa för alternativen gemensamma förut— C.")

sättningar

Innan de olika alternativa lösningarna redovisas bör vissa för alternativen gemensamma frågor diskuteras. Det rör sig om frågor hur tillämpningsområdet för ut—

jämningen bör avgränsas. I SPK:s förslag utmynnade en

motsvarande diskussion i slutsatsen att samtliga petro— leumprodukter, som spelar en väsentlig ekonomisk roll

för flertalet förbrukare, och samtliga förbrukarkate—

gorier borde omfattas av utjämningssystemet. Vid re— missbehandlingen av SPK:s förslag förde flera instan— ser fram krav på undantag från utjämningen för vissa

produktslag respektive för vissa förbrukarkategorier.

Allmänt kan sägas att det för flertalet tänkbara undan— tag gäller att de kan medföra gränsdragningsproblem och svåröverskådliga konkurrenseffekter. Fot detta får stäl— las de fördelar som kan vinnas genom att en avgränsning kan avlägsna nackdelarna med en utjämning. Det är i förs—

ta hand förhållandena i fråga om eldningsoljan som bör

Prop. 1979/80: 109 1 34

belysas. I det följande redovisas undantagsmöjligheter med hänsyn till produktslag, förbrukarkategori och

leveransform. EEQQEKEålåg

Ett alternativ är att låta en utjämning omfatta endast

eo I. Därmed skulle den helt övervägande industriförbruk— ningen av eldningsolja ställas utanför utjämningen. En sådan avgränsning skulle försvåra administrationen av systemet. Eftersom en större del av uppvärmningen av flerfamiljshus sker med eo III och IV skulle utjämningen också gynna villaägare jämfört med hyresgäster i de om—

råden som får sänkta priser.

I sitt remissyttrande över SPK:s förslag hävdade in— dustriförbundet, som avstyrkte förslaget, att det i och för sig borde vara möjligt att undvika de för industrin negativa konsekvenserna av en utjämning genom att undan— ta eo IV och V. Ett sådant undantag skulle medföra att de negativa verkningarna av en total utjämning för hu— vuddelen av industrin begränsades. Genom att en del av industrin ändock skulle komma att omfattas av utjäm— ningen är undantaget - i vart fall om man tänker på en total utjämning - svårbedömbart med hänsyn till risken för konkurrensrubbningar. Även när det gäller bostads— uppvärmning skulle ett sådant undantag medföra olika behandling av hyresgäster och villaägare. Också denna avgränsning kan medföra kontrollproblem. Krav på undan— tag från en utjämning som framförts av företrädare för el— och värmeproducenter skulle i huvudsak tillgodoses

genom att eo V hålls utanför systemet. Ett sådant undan— tag skulle emellertid också påverka konkurrensförhållan—

dena inom industrisektorn.

Sammanfattningsvis bör enligt vår mening undantag med utgångspunkt från eldningsoljekvalitet inte komma i—

fråga. De tänkbara avgränsningarna, som i första hand

Prop. 1979/80: 109 135

skulle ha till syfte att undvika en extra belastning för stora delar av industrin och energiproducenterna vid en utjämning, skulle leda till orättvisor och kon—

trollsvårigheter.

förbrukazkafssszi

Ett undantag för tillverkningsindustrin skulle ligga i linje med industrins inställning till SPK:s förslag. Därigenom skulle även inlandsindustrin ställas utan—

för en utjämning, vilket synes svårt att förena med de regionalpolitiska skäl som ligger bakom utjämningskra- ven. När det gäller de administrativa konsekvenserna av undantaget är det troligt att gränsdragnings— och kontrollproblemen skulle bli betydande. Vill man und— vika de av industrin angivna nackdelarna med en utjäm- ning bör i stället prövas om ett sådant undantag med hän—

syn till leveransform som diskuteras i det följande kan

komma ifråga.

Undantag för olja som förbrukas vid olika former av energiproduktion, Som yrkats av bl a värmeverksföre— ningen och CDL, skulle sannolikt medföra mindre admi— nistrativa problem än de tidigare redovisade undantagen. Det rör sig om ett begränsat antal förbrukningsenheter och avser i huvudsak eldningsolja V. Konkurrensför— hållandena mellan olika uppvärmningssätt skulle komma att förändras något. Dessutom skulle undantaget omfatta en betydande del av de tjockoljeleveranser som annars skulle lämna bidrag vid ett utjämningsförfarande. En— ligt vår mening torde också ett eventuellt undantag för denna sektor tillgodoses på ett bättre sätt genom en

avgränsning med hänsyn till leveransform.

Olja avsedd för järnvägsdrift bör undantas från tran— sportutjämningen hävdade SJ i remissyttrande över SPK:s förslag. Ett sådant undantag torde visserligen inte för— orsaka några mer betydande administrativa svårigheter. Bland annat med hänsyn till den begränsade roll oljan

Prop. 1979/80: 109 136

spelar för järnvägsdriften finns det emellertid enligt vår mening inte tillräckliga skäl att göra ett undan—

tag för olja som går till järnvägsdrift.

Företrädare för fiskerinäringen hävdade i sitt remissytt— rande över SPK:s förslag att fiskets oljeförbrukning borde hållas utanför utjämningssystemet. De uppgav att förbrukningen totalt sett var obetydlig. Man ansåg att ett undantag inte skulle påverka systemet nämnvärt medan en oljeprishöjning i de enskilda fallen ytterligare skulle försämra fiskets lönsamhet. Enligt vår mening torde de prisförändringar som en utjämning kan förorsaka för fisket inte bli särskilt betydande. Med hänsyn till det och då ett undantag likväl medför vissa kontrollprob— lem kan tillräckliga skäl för undantag inte anses före-

ligga.

Av det sagda framgår att vi inte funnit skäl till undan— tag för någon av de förbrukarkategorier som blivit ak—

tuella vid frågans behandling.

Leystsasfgta Av det föregående (2.4) har framgått att en betydande andel av leveranserna av tjock eldningsolja sker vid

sidan av den depåförsäljning som omfattas av ortstill—

läggssystemet. Som benämning på denna leveransform har använts cargo. Det rör sig således om leveranser i fartyg och i stora kvantiteter som inte har någon an— knytning till ortstilläggen. Förbrukarna - huvudsakli— gen större industrier, värmeverk, kraftvärmeverk o dyl - har i regel egna mottagnings— och lagringsdepåer och ombesörjer själva transporten till produktionsanlägg— ningarna. Om dessa cargoleveranser undantas från en ut— jämning skulle en stor de av de oljeintensiva industri- branschernas och kraftproduktionssektorns kostnader för olja inte påverkaS. För ett sådant undantag kan också

Prop. 1979/80: 109 137

anses tala att dessa leveranser inte omfattas av det nuvarande tilläggssystemet. Vid en total utjämning en— ligt SPK:s modell skulle undantaget vara till fördel för merparten av de industrier som cargoköper sin olja. Vissa storförbrukare i inlandet skulle emellertid gå miste om tran5portbidrag. Genom att avgränsningen inte skulle komma att omfatta hela industrisektorn bör också konkurrensaspekterna beaktas. Dessutom innefattar även

detta undantag vissa gränsdragningsproblem vid till—

lämpningen.

Ett undantag av nu nämnt slag torde enligt vår mening kunna övervägas. Den slutliga bedömningen får emeller— tid anstå till dess vissa av de alternativa lösningarna behandlas i det följande. (Se avsnitt 8.4.4 och 8.5.2).

8.2 Skattedifferentiering

8.2.1 Allmänt

Ett ofta återkommande förslag hur en utjämning av de regionala prisskillnaderna på oljeprodukter skall åstadkommas har varit att det borde ske genom en dif— ferentiering av skatten på produkterna. Skatt skulle tas ut med varierande belopp beroende på var i landet oljan levereras. Yrkanden om sådan skattedifferentie- ring har alltid tillbakavisats av riksdagen och någon närmare belysning av förutsättningarna för åtgärden har inte gjorts tidigare.

För att nå syftet att utjämna de regionala prisskillna— derna bör skatten på bensin och olja i princip bestäm—

mas med beaktande av det orts- eller zontillägg som

gäller för den ort där bränslet skall förbrukas. Som tidigare nämnts bör differentieringen avse energi- skatten på produkterna. Hur långt en skattedifferen- tiering skall drivas får avgöras med hänsyn till vil—

ken grad av prisutjämning som eftersträvas å ena sidan

Prop.l979/80:109 [38

och de administrativa merkostnaderna och möjligheterna till kontroll av uppgifter om förbrukningsorter m.m.

å den andra.

Förutsättningarna för en skattedifferentiering är oli— ka beroende på produktslag. Åtgärden framstår som enk- lare att genomföra för bensin än för olja. Det beror både på transporttilläggens utformning och de olika

distributionsförhållandena.

En fullständig utjämning av zontilläggen skulle skat- tetekniskt endast kräva att de berörda produkterna åsattes tre skattesatser som bestämdes beroende på

till vilken region leverans gjordes.

När det däremot gäller ortstilläggen uppkommer flera skattetekniska svårigheter vid en differentiering. Att göra en skattedifferentiering som direkt svarar mot de nuvarande ortstilläggen torde inte vara möjligt. Det

är sannolikt att energiskattedifferentiering måste ut- formas så att antalet skattesatser kan begränsas och t.ex. bestämmas till hela tiotal kronor per m3 att gäl— la i större regioner. Skillnaden mellan högsta och lägsta skattesats i landet skulle bli betydande. Det förhållandet att energiskatten på dieselbrännolja och eldningsoljor f.n. är 40 kr per m3 medan de gällande ortstilläggen som framgått varierar mellan 18 och 83 kr per m3 innebär också en begränsning om man vill använda skattedifferentiering för att fullständigt utjämna pris—

skillnaderna.

I fråga om ortstilläggen försvåras dessutom administra— tionen av en skattedifferentiering genom förekomsten

av ett betydande antal återförsäljare av eldningsolja som inte är registrerade hos RSV. Den frågan tas upp närmare i avsnitt 8.2.4. Dessförinnan lämnas korta

beskrivningar av de ifrågavarande skatterna.

Prup.l979/80:109 |39

8.2.2 Skatt på bensin

På bensin utgår f.n. bensinskatt1 med 68 öre och all— män energiskattz med 34 öre per liter. RSV är beskatt—

ningsmyndighet för bensin— och energiskatterna.

Bensin som används för framställning av stadsgas är fri från bensinskatt. Energiskatt för sådan bensin ut—

går med 1,6 öre per liter.

Den som tillverkar bensin i Sverige skall vara regi— strerad hos RSV som skattskyldig till bensin- och ener— giskatt. Den som återförsäljer, förbrukar eller lagrar bensin i större Omfattning kan bli registrerad hos RSV som Skattskyldlg. Om det finns särskilda skäl kan ock- Så den som förbrukar bensin i mindre omfattning för

vissa ändamål bli registrerad som skattskyldig.

Skattskyldighet inträder när den som är registrerad

eller bort vara det levererar bensin till köpare som inte är registrerad eller till eget försäljningsstäl— le för detaljförsäljning (utom depå). Skattskyldighet inträder också när bensin tas i anspråk för annat än— damål än försäljning eller ingår i den skattskyldiges

lager när han avregistreras.

De stora återförsäljarna har kalendermånaden som redo- visningsperiod. Det innebär att de skall lämna dekla— ration till RSV för varje kalendermånad. I deklaratio- nen skall redovisas alla de bensinkvantiteter som skattskyldighet har inträtt för under månaden. Vissa kvantiteter får emellertid dras av i deklarationen. Det betyder att skatt inte behöver betalas för dessa

kvantiteter. Avdrag får göras för bensin som

L Se lagen (l9Glz372) om bensinskatt, omtryckt l975z27- 2

Se lagen (1957:262) om allmän energiskatt, omtryckt 1975:272. '

Prop. 1979/80: 109 [40

a) skattskyldighet tidigare inträtt för b) återtagits i samband med återgång av köp

c) förbrukats för framdrivande av tåg eller fordon på järnväg

d) förbrukats för framdrivning av luftfartyg e) förbrukats för avprovning av motorer i vissa fall f) förbrukats för annat tekniskt ändamål än motordrift

g) utförts ur Sverige eller förts till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas där

h) sålts med förlust på grund av bristande betalning från köpare.

i) förbrukats vid produktion av skattepliktig elektrisk kraft.

Deklarationen skall ha kommit in till RSV inom 75 da— gar från utgången av den månad den avser. Skatten

skall betalas in till RSV inom samma tid.

Bensin levereras så gott som alltid från hos RSV re-

gistrerade oljeföretagtillbensinstation eller förbru— kare.

8.2.3 Energiskatt på brännolja

Allmän energiskatt utgår på dieselbrännolja, eldnings— olja och bunkerolja hänförligtill tulltaxenummer 27.10. Skatt utgår också på fotogen med tillsats som möjlig— gör drift av snabbgående dieselmotor. Skatten är 40 kr per m3 (4 öre per liter).

Den som tillverkar skattepliktigt bränsle i Sverige skall vara registrerad hos RSV som skattskyldig. Den som återförsäljer, förbrukar eller lagrar sådant bräns- le i större omfattning kan bli registrerad hos RSV som skattskyldig. Om det finns särskilda skäl kan också

den som förbrukar skattepliktigt bränsle i mindre om—

fattning för vissa ändamål bli registrerad.

Prop.l979/802109 l4l

skattskyldighet inträder när den som är registrerad

hos RSV eller bort vara det levererar skattepliktigt bränsle till någon som inte är registrerad eller till eget detaljförsäljningsställe (utom depå) eller tas i

anspråk för annat ändamål än försäljning.

Redovisningsperioden är kalenderkvartal. Deklaration skall lämnas inom en månad från periodens slut. Inom samma tid skall skatten betalas-in till RSV.

I deklaration får avdrag göras för bränsle som

&) förvärvats i beskattat skick för att återförsäljas eller förbrukas i egen rörelse

b) återtagits i samband med återgång av köp c) förbrukats av kommunikationsföretag för bandrift e.d. d) förbrukats i fartyg eller luftfarty

e) utförts ur landet eller förts till svensk frihamn för annat ändamål än att förbrukas där

f) förbrukats för annat ändamål än energialstring eller, i vissa fall, för avprovning av motorer

g) förbrukats för framställning av bensin eller annat

energiskattepliktigt bränsle eller för produktion av elektrisk kraft

h) försålts med förlust på grund av bristande betal— ning från köpare.

Som framgått av avsnitt 2.4 köper storförbrukare inte sällan stora kvantiteter direkt från raffinaderi eller från annat håll utan att anlita de här i landet etable— rade oljeföretagen. Storförbrukarna är i mycket stor utsträckning registrerade hos RSV som skattskyldiga.

I så fall redovisar de sin förbrukning i deklarationer till RSV. Uppgifterna i deklarationerna kontrolleras

regelmässigt vid revision hos de skattskyldiga.

Det finns ca 300 mindre återförsäljare som själva dis- tribuerar olja till sina kunder men som inte är regi— strerade som skattskyldiga hos RSV. Uppgift om var den

olja förbrukats som levererats av sådana återförsälja-

Prop." 1979/80: 109 142

re kan inte hämtas ur någon bokföring som RSV kan få tillgång till.

8.2.4 Synpunkter på en skattedifferentiering

I fråga om bensin och olja som levereras från eller förbrukas av en hos RSV registrerad skattskyldig torde från administrativa och kontrollmässiga synpunkter vissa om än inte alltför betydande olägenheter följa av om energiskatten på produkterna gjordes beroende

av var de levereras eller förbrukas. De registrerade oljehandelsföretagen har i de flesta fall datoriserad bokföring. En övergång till differentierad skatt med hänsyn till leveransort torde därför hos oljeföre— tagen medföra endast visst programmeringsarbete. För RSV:s del skulle arbetet i samband med deklarations— granskningen komma att öka. Vidare skulle den kontroll som sker i form av regelmässiga revisioner hos företa— gen behöva utvidgas och ta längre tid i anspråk. Det bör framhållas att någon egentlig kontroll av att pro— dukterna verkligen levererats på den ort som anges i bokföringen är svår att göra. Kontrollen torde få in— skränkas till en stickprovsvis genomförd jämförelse

av följesedlar e.d. och fakturor.

Bensin levereras som nämnts nästan uteslutande från hos RSV registrerade oljeföretag till bensinstation eller förbrukare. Även nör det gäller dieselbrännolja och ledningsoljor görs huvuddelen av leveranserna av registrerade skattskyldiga. En inte obetydlig del av de sistnämnda produkterna levereras dock av ett stort antal — ca 300 — mindre återförsäljare som inte är

registrerade hos RSV.

Vid en skattedifferentiering föranleder de oregistre- rade återförsäljarna betydande svårigheter. Följande

problem i det avseendet kan här nämnas.

Prop.l979/80:109 143

En viktig princip i punktskattesystemet är "tt an- talet skattskyldiga kan hållas så lågt som möjligt.

I fråga om de flesta punktsaktter registreras som skattskyldiga huvudsakligen tillverkare och stor— grossister (generalagenter och motsvarande). Registre— ringen som skattskyldig medför alltid en viss skatte— kredit. Den som ansöker om registrering får inte bi— fall till sin ansökan förrän hans kreditvärdighet prö—

vats. I den mån de nu ifrågavarande återförsäljarna skulle kunna bli registrerade som skattskyldiga.kräver detta

en betydande resursförstärkning hos RSV. Dels skulle

antalet skattskyldiga öka avsevärt — de registrerande energiskattskyldiga uppgår f... till 355 — dels skulle kontrollarbetet med den nya gruppen bli betydligt mer

komplicerat än med de nu skattskyldiga.

I stället för att registrera återförsäljarna som skatt— skyldiga kan man låta dem lämna försäkran om leverans— ort till den skattskyldige säljaren och med stöd av

den köpa oljan till ett pris som inkluderar den skatt som gäller på leveransorten. På grundval av de för— säkringar som återförsäljaren lämnat till den skatt— skyldige skulle denne kunna redovisa skatt efter skatte— satserna för de leveransorter som angetts i försäk— ringarna. Systemet med försäkringar infärdes under brännoljeskattens tid och användes vid inköp av bränn— olja för skattefritt ändamål. Det medförde merarbete för såväl oljeföretagen som beskattningsmyndigheten. Fall av falska försäkringar förekom och ledde till skattebortfall och ibland förluster för skattskyldiga. Erfarenheterna av systemet är alltås inte särskilt go— da. Även från andra synpunkter kan invändningar göras mot att använda försäkringar för det nu aktuella än— damålet. Uppgift om leveransort kan ifråga om större oljekvantiteter ibland avslöja vem som är köpare. Sist—

nämnda aspekt behandlas närmare i avsnitt 8.4.4. (5.154 ).

Prop.!979/802109 144

Om återförsäljaren i stället får betala skatt efter den skattesats som gäller på depåorten men levererar bräns- let på en ort där skatten är lägre försämras givetvis

hans konkurrensmöjligheter. Lämpligheten av skattereg—

ler med sådan effekt måste ifrågasättas.

Som nämnts i avsnitt 8.2.2 och 8.2.3 kan bränsle an— vändas för vissa ändamål utan att skatt behöver beta- las. I sådana fall kommer alltså regionala prisskill—

nader inte att kunna utjämnas genom differentiering

av energiskatten.

Sedan den 1 juli 1975 har regeringen genom särskilda beslut medgett nedsättning av energiskatten på bl a eldningsolja som används vid industriell tillverkning. Genom nedsättningen begränsas under år 1979 energi— skatten på ett företags förbrukning av eldningsolja, fasta bränslen och elkraft till 1,3 % av de tillverka- de produkternas försäljningsvärde. Företag som har så-

dan nedsättning kan inte dra någon nytta av sänkt ener— giskatt på eldningsolja.

I detta sammanhang bör påpekas att energikommissionen

i sitt betänkande (SOU l978zl7) Energi föreslog att energibeskattningen skulle utredas närmare på grund— val av ett av de alternativ som kommissionens styrme— delsgrupp skisserat. Det alternativet går ut på energi— beskattning inom mervärdeskattens ram kombinerad med

en energiskatt i importörs— och producentleden. Rege- ringen har den 1 mars 1979 bemyndigat chefen för bud— getdepartementet att tillkalla en utredning om beskatt- ningen av energi, m.m. Enligt direktiven (Dir l979:25) skall utredningen lägga fram konkreta förslag till en skatteomläggning i enlighet med vad energikommissionen angett som en principiell målsättning för den framtida energibeskattningen. Om en sådan omläggning av beskatt— ningen genomförs kan det inte avgöras vid beskattnings-

tillfället var en viss oljekvantitet skall förbrukas.

Prop.1979/80:109 145

Därigenom bortfaller möjligheten att utjämna regiona— la prisskillnader genom att differentiera energiskat— ten. Omvänt kan sägas att en differentiering av skat—

ten av regionalpol tiska skäl kan försvåra en skatte—

omläggning från and_i utgångspunkter.

Sammantaget är nackdelarna med en lösning i form av skattedifferentiering så betydande att den framstår som olämplig. Den vinst som skulle ligga i att kunna använda en redan vppbyggd administration blir mycket måttlig med hänsyn till de skilda förutsättningarna för beskattning och prisutjämning. Vi vill också pe— ka på att riksdagen vid ett flertal tillfällen avvi— sat tanken på skattedifferentiering som medel att åstadkommaen prisutjämning på flytande bränsle. Som skäl för denna ståndpunkt har riksdagen angivit att

en skattedifferentiering skulle strida mot kravet på

H) Rikxduycn 1979.-(80. ] mm!. Nr [09

Prop. 1979/80: 109 [46

att skattebestämmelserna så långt möjligt bör vara konkurrensneutrala och dessutom skulle en differen—

tiering medföra ett betydande merarbete, inte minst

i kontrollhänseende.

8.3 Transportstöd

För att främja de regionalpolitiska strävanden att ut— veckla näringslivet i Norrland och övriga delar av det allmänna stödområdet infördes år 1971 ett transport— stöd. Stödet utgår i form av fraktbidrag för transpor— ter med järnväg och lastbil i yrkesmässig trafik när transportsträckan överstiger 250 km. Av regional- och näringspolitiska skäl har stödet inriktats på transpor- ter av helfabrikat och mera bearbetade halvfabrikat

som transporteras mellan och från orter i stödområdet. Fr.o.m. år 1974 utgår också stöd för transporter av vissa råvaror'och halvfabrikat som transporteras till orter inom stödområdet. Däremot omfattar intransport— stödet inte konsumtionsvaror o.d. Stödet utgår i form av bidrag i efterskott en gång per år baserat på före— tagens stödberättigade fraktkostnader och varierar mel— lan 15 och 35 % av erlagd frakt beroende på transport— sträckans längd och avsändnings- respektive mottagnings- ortens geografiska belägenhet. De högsta fraktrabatter- na utgår till transporter som berör Västerbottens och Norrbottens län, Administrationen av transportstödet

handhas av en särskild nämnd, fraktbidragsnämnden.

Regeringen har i prop. 1978/79:152 föreslagit vissa för- ändringar av transportstödet. De nuvarande tre tran- sportstödszonerna föreslås bli ersatta med sex tran— sportstödszoner, vilketger möjlighet att i högre ut— sträckning differentiera stödet mellan inlands— och kustregionerna. Den kortaste bidragsgrundande tran- sportsträckan föreslås bli sänkt från 251 km till 151 km när det gäller transporter som berör det nuvarande

inre stödområdet. När det gäller bidragssatserna fö—

Prop.l979/80:109 147

reslås att dessa skall höjas dels för transporter som berör den nordligaste transportstödszonen, dels för transporter som berör de inre delarna av Kopparbergs län och Torsby kommun i Värmlands län. Intransportstö— det föreslås i fortsättningen bli i huvudsak bransch— anknutet och inte som nu varuanknutet. Härutöver fö- reslås en sänkning av den nedre viktgränsen och en höjning av det minsta årliga bidragsgrundande belopp

som skall krävas för att stöd skall kunna utgå.

Riksdagen-kommer att behandla propositionen under hösten 1979.

Vad gäller möjligheterna att åstadkomma en utjämning av priserna på petroleumprodukter inom ramen för tran— sportstödet kan konstateras att fördelarna härmed bl.a. skulle bestå i att befintliga administrativa resurser och rutiner kan utnyttjas. Av olika skäl är det dock mindre lämpligt med ett sådant arrangemang. I det föl—

jande redovisas några av skälen härför.

Transportstödet infördes som ett komplement till and—

ra regionalpolitiska medel. Syftet är att inom ramen

för regionalpolitiken söka minska de kostnadsmässiga olägenheter som följer med de långa fjärrtransporter—

ha till och från stödområdet. Med transportstödet skul— le företag i stödområdet kompenseras för sina transport— merkostnader när det gäller transporter till marknaden

i Syd— och Mellansverige och utanför Sverige.

Petroleumprodukter distribueras i regel med fartyg från inhemska eller utländska raffinaderier till de— påer längs hela kusten. I depåorterna är priserna på petroleumprodukter förhållandevis låga även i Norr- land. Fraktbidrag enligt de riktlinjer som gäller in- om ramen för transportstödet kan förmodas komma att leda till en från samhällsekonomiska synpunkter mind-

re lämplig distribution. Det kan således inte uteslu—

Prop.!979/80le9 143

tas att ett fraktbidrag till transport av petroleum— produkter kan leda till en överföring från fartygstran-

sport till landtransport när det gäller själva fjärr—

transporten mellan raffinaderi och depå.

En annan faktor som bör beaktas är kravet i transport— stödsbestämmelserna om att transporterna skall ha ut- förts i yrkesmässig trafik för att fraktbidrag skall kunna utgå. En betydande del av petroleumprodukterna distribueras med av Oljebolagen ägda fordon, dvs.i fir—

mabilsrrafik, som inte omfattas av stödet.

Det är naturligtvis teoretiskt möjligt att förändra transportstödsreglerna så att den åsyftade prissänkningen skulle uppnås. Förslaget om att den kortaste bidragsgrun— dande transportsträckan skall sänkas från 251 km till

151 km, ligger i linje med detta. Härutöver torde emellertid krävas en betydande höjning av bidragssat— serna för de kortare transportavstånden om prissänk- ningen skall kunna bli den avsedda. Med tanke på att praktiskt taget samtliga konsumtionsvaror till Norr— lands inland distribueras från depåer eller lagercen- traler vid kusten ungefär i samma mönster som petrole— umprodukter, torde en sådan förändring av transport- stödet behöva omfatta de flesta varuslag. En sådan förändring av transportstödet skulle inte bara medfö—

ra en betydande kostnadsökning för stödet utan också

att de viktiga grundprinciperna i transportstödet om

att konsumtionsvaror och kortväga distributionstran— sporter inte skall omfattas skulle rubbas, vilket i

sin tur kan förmodas komma att leda till liknande krav

från områden i Syd— och Mellansverige.

De ortstillägg som f.n. tas ut vid leverans av eld- ningsolja och viss dieselolja innefattar, som framgått av avsnitt 3.3.1, tre kostnadskomponenter — tankfartygs— frakt, hamnavgift och bilfrakt. Även om den sistnämn—

da kostnaden utgör huvuddelen av tillägget för orter

Prop.l979/80:109 149

långt in i landet spelar dock de övriga komponenterna en viss roll för ortstilläggets storlek. Tankfartygsfrakt— kostnaden varierar något m.h.t. hamnens storlek och skillnader i hamnavgifter förekommer också. För när- varande är t.ex. ortstillägget i Luleå 2 kr lägre än

i örnsköldsvik. Av det skälet kan det med ett tran— sportstöd som är begränsat till landdelen av transpor- ten uppstå svårigheter att uppnå en utjämning av olje— priserna som ger ett rimligt utfall i olika delar av landet.

I likhet med vad som sagts om skattedifferentiering gäller ifråga om transportstöd att fördelen med en befintlig administration inte kan anses uppväga de nackdelar som skulle uppkomma om oljeprodukterna in- fördes i transportstödsystemet. Inte heller en sådan

metod synes därför lämplig att närmare överväga.

8.4 Total utjämning av orts— och zontilläggen 8.4.1 SPK:s förslag Bakgrund

SPK:s uppdrag var att utreda förutsättningarna för att slopa orts— och zontilläggen i syfte att få en för he-

la landet enhetlig prisnivå för olika oljeprodukter. Av förslaget framgår att SPK i princip såg två möjlig— heter att åstadkomma en sådan enhetlig prissättning.

Det kunde ske antingen genom en statlig subventione-

ring av transportkostnaderna eller genom att en enhet— lig transportutjämningsavgift tas dt vid försäljning

av oljeprodukter — oberoende av var försäljningen sker

i landet — samtidigt som oljeföretagen tillgodoförs ett transportbidrag beroende på var i landet produkterna säljs. Reellt innebär den sistnämnda varianten att konsumenter på

orter med korta transportavstånd får jämna ut transportkostna-

erna för de konsumenter som har långa avstånd. Med hän—

Prop. 1979/80: 109 150

visning till att det i prop l975:92 förutsatts att utjämningen borde ske genom någon form av clearing

begränsade SPK sina överväganden till sistnämnda me- tod.

!Ljämninssns_9mfatrning

En utjämning av transportkostnader mellan olika orter borde enligt SPK inbegripa samtliga petroleumproduk— ter som spelar en väsentlig ekonomisk roll för fler— talet förbrukare. Utjämningsförfarandet borde därför avse bensin för motordrift - dock inte flyg— och rea— bensin — dieselbrännolja och eldningsolja. Eldnings— olja avsedd för utrikes sjöfart borde uteslutas ur systemet främst beroende på att försäljningen kunde jämställas med export. Med en sådan avgränsning skul— le systemet för transportkostnadsutjämning komma att — med avseende på produkter — få samma omfattning som

uttagandet av allmän energiskatt.

I övervägandena om vilka förbrukarkategorier systemet skulle omfatta undersökte SPK om det skulle vara möj- ligt att hålla vissa kategorier utanför utjämnings— förfarandet. Eftersom ett utjämningsförfarande medför att företag inom vissa regioner skulle få en högre oljekostnad än företag i andra regioner skulle kon— sekvenserna emellertid enligt SPK kunna bli tämligen svåröverskådliga om en sådan kategoriindelning gjor— des. Det kunde inte heller uteslutas att, om undantag gjordes för vissa förbrukarkategorier, oljekvantite— ter som inköpts av visst företag för egen förbrukning men som inte helt använts för detta ändamål senare kunde komma ut på öppna marknaden och där konkurrera med kvantiteter för vilka utjämningsavgift erlagts. SPK framhöll att detta problem förelåg vilken avgräns- ning som än valdes. Utjämningsförfarandet borde där- för inbegripa leveranser såväl till enskilda hushåll

som till industri, energi- och kraftverk samt till

Prop.1979/80:109 151

värmekraftverk. Möjligheter borde emellertid finnas att - om skäl förelåg — undanta enskilda förbrukare eller

viss grupp av förbrukare från utjämningsförfarandet.

Om alla förbrukare av oljeprodukter inbegreps i utjäm- ningsförfarandet skulle, påpekade SPK, det relativa kostnadsläget för industriföretag inom samma bransch förändras, så att företag i närheten av kusthamnar skulle få högre bränslekostnader än tidigare medan fö— retag inne i landet skulle få lägre bränslekostnader. Utjämningsförfarandet skulle emellertid enligt SPK in— te genomsnittligt komma att påverka det allmänna kost— nadsläget för industrin lika litet som för andra kon— sumentg upper. Därmed borde inte heller den allmänna

prisnivån komma att påverkas.

25595995393959995_995_552959953533äaninssavgifssraas

SPK:s förslag gick ut på en utjämning av transporttill— läggen för såväl olja som bensin. För olja skulle den ersättning för transporter till olika orter som skulle utgå i form av transportbidrag beräknas på samma sätt som de tillämpade ortstilläggen. Även när det gällde

de produkter för vilka zontilläggssystemet var tillämp- ligt, främst bensin, innebar förslaget att transportbi— dragen borde beräknas efter samma grunder som ortstill— läggen. För dessa produkter borde dock, enligt SPK, viss del av transportkostnaden liksom tidigare tas ut

i varans grundpris.

Med kännedom om leveranserna till skilda förbruknings— orter skulle för olika produktgrupper fastställas ett enhetligt frakttillägg som totalt sett gav petroleum— branschen samma vederlag för utförda inhemska tran-

sporttjänster som de gällande tilläggen. Detta enhet— liga frakttillägg benämndes transportutjämningsavgift.

Den skulle tas ut vid varje leverans av de produkter

Prop.1979/80:109 151

som omfattades av utjämningen. Enligt förslaget skul— le avgift beräknas särskilt för var och en av produkt- grupperna bensin, dieselbrännolja, eo I och tjocka

eldningsoljor.

I fråga om redovisningen av avgift och bidrag före— slog SPK en samordning med uppbörden av den allmänna energiskatten. Därigenom skulle, förutom oljeföretag, vissa hos RSV som energiskattskyldiga registrerade förbrukare medverka i utjämningen. Sådana förbrukare skulle redovisa avgift och tillgodoföras transportbi— drag i samband med att oljeprodukterna förbrukades. Att vissa icke energiskattskyldiga säljare av olje— produkter också måste införas i systemet berörs se—

nare.

För transportutjämningsavgifternas beräkning fordra— des tillgång till uppgifter om bl.a. leveransvolymer till olika orter. Fullständigt sådant underlag erhöll SPK endast från OK, som sedan 1967 för samtliga bolags räkning svarar för de tekniska beräkningarna av zon- och ortstilläggen. På det sättet kunde SPK få känne- dom om transportkostnadernas storlek vid försäljning av petroleumprodukter till olika zoner och orter. I förslaget togs sådana uppgifter fram avseende dels den 1 oktober 1972 och dels den 1 juli 1974. Först— nämnda beräkning avsåg beträffande drivmedel som säljs från pump en utjämning av utgående zontillägg. Det bör påpekas att de vid tiden för SPK:s förslag gällande zon— och ortstilläggen var grundade på kost— nadsläget den 1 oktober 1972. Uppgifterna har samman— ställts i tabell 8:l.

Prop.l979/80:109 l UI ba

Tabell 8:1 SPK:s beräkning av transportutjämnings— avgifternas storlek (kr per m3)

1972—10—01 1974—07—01 Bensin 5,50 13,50 Dieselbrännolja — försäljning från pump 6,50 15,50 — övrig försäljning 17,00 25,00 EO I 15,50 23,50 EO III—V 13,50 20,50

Beräkningarna baserades på förutsättningen att viss del — 10 kr per m3 — av transportkostnaden vid för— säljning av bensin och dieselbrännolja från pump av Oljebolagen inkalkylerats i grundpriset för respektive produkt. I beräkningarna baserade på kostnadsläget den 1 juli 1974 ingår för respektive produkt särskilda kostnader för vinterlagring om ca 2 kr per m3. I de tillämpade zon— och ortstilläggen ingick inte dessa kostnader. Dessutom bör det framhållas att uppgifter— na ifråga om bensin och dieselbrännolja vid försälj— ning från pump framräknats med olika utgångspunkter vid de båda tidpunkterna. I kostnadsläget den 1 okto— ber 1972 består beloppen - 5 kr 50 öre respektive 6 kr 50 öre per m3 — av de vägda genomsnittliga zon— tilläggen. När det däremot gäller kostnadsläget den

1 juli 1974 har samma beräkningsgrunder som för orts— tilläggen tillämpats även för bensin och dieselbränn- olja. Det vägda genomsnittliga tillägget för bensin visade sig därvid vara detsamma som för eo I — 23 kr 50 öre per m3 - och motsvarande tal för dieselbrännol— ja var 25 kr per m3. De i tabellen angivna beloppen — 13 kr 50 öre respektive 15 kr per m3 - uppkommer genom att 1 öre per liter eller 10 kr per m3 av tran—

sportkostnaden förutsätts vara inräknad i grundpriset.

Prop. 1979/80: 109 ,54

SPK beskrev utjämningens effekter för förbrukare i olika delar av landet. Med en transportutjämningsav— gift för eo I om 15 kr 50 öre per m3, dvs.en avgift baserad på de ortstillägg som gällde år 1972, skulle förbrukarna på praktiskt taget samtliga orter vid kus— terna liksom i vissa inlandsområden få höjda priser, medan förbrukarna i stora delar i det inre av landet liksom förbrukarna på Gotland skulle få lägre priser. Den största prishöjningen skulle uppkomma för förbru— karna i de stora kuststäderna efter väst— och sydkus— ten — exempelvis Uddevalla, Göteborg, Helsingborg, Malmö och Karlshamn — där prishöjningen skulle bli 7 kr 50 öre per m3. I Norrköping skulle prishöjning— en bli 6 kr 50 öre, i Stockholm 5 kr 50 öre, i Gävle 4 kr 50 öre, i Sundsvall 3 kr 50 öre, i Umeå 3 kr 50 öre och i Luleå 4 kr 50 öre per m3. Pörbrukare i de inre områdena av Götaland och Svealand liksom i hela inre Norrland skulle emellertid få betydande prissänk— ningar. I Jönköping skulle prissänkningen bli 7 kr

50 öre, i örebro 5 kr 50 öre, i Karlstad 2 kr 50 öre, i Ludvika 13 kr 50 öre, i Borlänge 8 kr 50 öre, i Sveg 21 kr 50 öre, i östersund 14 kr 50 öre, i Vil— helmina 21 kr 50 öre, i Lycksele 13 kr 50 öre och i Kiruna 32 kr 50 öre samt för Gotland 7 kr 50 öre per m3. Med en transportutjämningsavgift för eo I beräk- nad med utgångspunkt från kostnadsläget den 1 juli 1974 skulle förbrukarna i Götaland, södra Svealand samt inom ett vidsträckt kustområde i Norrland få högre priser eftersom den beräkningen gav en 8 kr

högre prisnivå.

Vad gällde bensinen skulle en utjämning enligt beräk— ningen avseende den 1 oktober 1972 innebära % öres höjning för förbrukare inom O—zonen medan förbrukar— na i 1—zon skulle få en prissänkning med & öre och förbrukarna i 2—zon skulle få en prissänkning med 1å öre. Med utgångspunkt från kostnadsalternativet den

1 juli 1974 skulle prisnivån bli 0,8 öre högre än det

Prop.]979/80:109 155

utjämnade priset enligt det lägre alternativet. SPK kommenterade i det sammanhanget inte det förhållandet att konsumentpriserna på bensin bestäms i hela ören

per liter.

Qrganisatign

Administrationen av ett utjämningssystem kan ske an— tingen genom statliga organ eller genom branschens för— sorg. I fråga om valet av administrationsmetod fram— höll SPK följande. För de oljeföretag som säljer olje— produkter över hela landet borde ett utjämningsförfa— rande baserat på frivillig anslutning vara acceptabelt. Mindre företag, som opererar på lokala marknader, har däremot i allmänhet inte något intresse av att anslu— ta sig till ett frivilligt utjämningssystem, eftersom de - om de stannar utanför systemet — skulle kunna säl— ja oljeprodukter till lägre priser än om de anslöt sig

till systemet. På den svenska marknaden uppträder

främst vad gäller försäljning av eldningsoljor -

ett icke oväsentligt antal lokalt verkande företag,

i många fall med egen direktimport av oljeprodukter. En anslutning av samtliga oljeföretag och direktimpor— törer kunde sålunda inte komma till stånd utan ett i

lag stadgat obligatorium.

Genom att utjämningsförfarandet föreslogs bli obliga— toriskt för samtliga företag i oljebranschen borde en— ligt SPK administrationen av systemet av förvaltnings— skäl lämpligen handhas under myndighetsansvar. Ansva— ret för administrationen kunde då åläggas antingen en redan etablerad myndighet eller ett särskilt inrättat

statligt organ.

Vad beträffar fastställande av transportutjämningsav— gifternas och transportbidragens storlek hade RSV, som var den myndighet som enligt SPK närmast kunde komma

i åtanke som ansvarigt organ för det administrativa

Prup.l979!80:l09 156

förfarandet, förklarat att verket inte lämpligen bor— a uppgifter. Enligt förslaget låg denna verksamhet inte heller i linje med SPK:s normala ai— betsuppgifter. Även om ansvaret lades på en redan existerande myndighet, hävdade SPK att det fordrades ett särskilt organ som i sådant fall knöts till myn— digheten och innefattade företrädare för oljeföreta— gen och konsumenterna. SPK föreslog att detta skulle benämnas TKN, nämnden för utjämning av transportkost— nader vid distribution av oljeprodukter, transport-

kostnadsnämnden. I förslaget togs inte slutlic ställ- ning till frågan om nämnden skulle knytas till nå'o existerande myndighet eller utgöra ett fristånede

statligt organ.

Det skulle ankomma på nämnden att svara för att erfor— derligt beslutsunderlag togs fram för fastställande

av dels den för varje produktgrupp generellt gällan- de transportutjämningsavgiften, dels de transportbi— drag som skulle utgå för leveranser till olika orter. De slutliga besluten i dessa frågor borde emellertid fattas av regeringen. Detsamma skulle gälla beslut

om dispens för enskilda förbrukare eller viss gm .

JD

av förbrukare. SPK framhöll att det var naturligt att nämnden för den löpande administrationen av transport— kostnadsutjämningssystemet utnyttjade den sakkunskap och den expertis som redan fanns inom oljebranschen.

Den generella transportutjämningsavgift n för v r'e

D)

i systemet ingående oljeprodukt borde av praktiska

skäl fastställas för en viss tidsperiod, exempelvis

(0

n lZ-månadersperiod. Samtidigt borde för respektive

"3 rodukt fastställas det transportbidrag som oljeföre- tagen — eller större förbrukare - skulle erhålla för de kvantiteter som såldes eller förbrukades på varje särskild ort. Fastställandet av transportbidragen borde baseras på konstaterade leveransförhållanden

närmast föregående år liksom på utfallet av utjäm—

Prop. 1979/80: 109 14.7

ningsförfarandet under året. Revidering av transport- utjämningsavgiftens och transportbidragens storlek skulle göras endast då väsentliga förändringar i tran—

sportkostnaderna inträffat.

De fastställda transportutjämningsavgifterna borde va—

ra så utformade att kostnaderna för TKN:s verksamhet

(L (1) ,_. (n O 5

skulle komma att helt kunna bestridas av de me e inflyter i form av avg ',; r a omsättningsbeloppen i svstemet — vid utjämning av zone

och ortstillä ca 350 milj kr per år — n—

såg SPK att de tnaderna för nämndens administration

de verksamhet som kunde an—

.J. " I .

ue laverka storleken av tran-

s likaväl som för den utök n komma på RSV ”

sportutjämningsavgi

Uppbörden av transportu s

talningen av transportbidrag borde enligt SPK baseras på ett deklarationsförfarande varigenom vederbörande oljeiö etag eller förbrukare ålades att ange mer som under Viss period sålts eller förbrukats på viss ort. In- och utb g den redovisande och k åläggas RSV. Därvid skulle RSV kunna tillämpa samma

rutiner som Vid uppbörd av den allmänna energiskatten.

. l-h

När det oällde rågan om vilka säljare av ol eprodur—

ter som skulle delta i systemet ansåg SPK 1 [I 0

a säljare som tll ' doser sitt behov av petroleump

o r ter genom köp från svenska oljeföretag borde bere möjlighet att - om de så önskade — avlämna dek r ner om försålda volymer och deras fördelning på skil— da orter direkt till RSV även om de hos verket int a var registrerade som skattskyldig

kunder. Sådana önska,?"

Prop. 1979/80: 109| 'Jl 8

borde kunna tillgodoses på så sätt att återförsälja— ren lämnade leveransuppgift till den hos RSV registre- rade leverantören. SPK framhöll att uppgiften inte be— hövde uppta köparens namn utan endast levererad kvan— titet och leveransort. Leverantören borde tillse att bidrag inte tillgodofördes återförsäljaren förrän han lämnat dylik uppgift, dels att återförsäljaren inte lämnade uppgift på större eller mindre kvantitet än

den faktiska leveransen för leverantören i fråga.

Enligt förslaget borde det ankomma på TKN att i god

tid före varje redovisningsperiods början tillställa dels RSV, dels de säljare/förbrukare som är redovis—

ningsskyldiga, en förteckning innehållande för varje produktgrupp de stipulerade transportutjämningsavgif— ter som skulle tas ut liksom det transportbidrag som skulle utgå för varje särskild ort. Redovisningsskyl— diga borde i sin tur lämna fortlöpande uppgifter till

TKN om leveranser till skilda orter.

Det borde enligt SPK åligga RSV att fastställa de de- klarationsblanketter som skulle ligga till grund för oljeföretagens redovisningsrutiner. Redovisningsskyl- diga skulle före utgången av månaden närmast efter den aktuella redovisningsperioden — för bensin inom 75 dagar — tillställa RSV deklarationen. Redovisningspe— rioden borde — med hänsyn till RSV:s rutiner m.m. — vara i överensstämmelse med gällande uppbördsterminer för allmän energiska t dvs.för bensin en månatlig redovisning och för motorbrännolja och eldningsolja en kvartalsredovisning. En månatlig redovisning även för eldningsolja kunde tekniskt genomföras, men skul— le ställa krav på avsevärt större resurser hos RSV. Med hänsyn till att betydande säsongvariationer kun— de väntas i betalningsströmmarna från och till RSV var det önskvärt att staten ställde viss kredit till RSV:s förfogande — uppskattningsvis 30 milj kr — för

att täcka tillfälli_a underskott.

Prop. 1979/80: 109 159

Till SPK:s förslag var fogat två författningsförslag, dels förslag till lag om transportkostnadsutjämning för oljeprodukter Och dels förslag till förordning med instruktion för TKN.

8.4.2 Remissyttrandena

Vid remissbehandlingen av SPK:s förslag togs som för— ut nämnts i yttrandena upp en rad synpunkter på det

föreslagna clearingsystemet.

Många remissinstanser delade SPK:s uppfattning att i princip Ella_p£oguktgr_ogh_sgmgligg £ö£b£u5a£kgtgg9— Etfå borde omfattas av utjämningssystemet.

Sålunda framhöll EQ' Statsföretag AB, 52; och 95 att det var väsentligt att samtliga förbrukare ingick i utjämningen. Man hävdade att undantag skulle komplice— ra förfarandet och försvåra kontrollen. Dessutom be— farades att undantag skulle komma att leda till sned- vridning av konkurrensen. Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län hävdade också att undantag från syste— met måste användas med måtta. Enskilda förbrukare med stark inriktning på export borde dock enligt länssty— relsens mening kunna komma ifråga för särbehandling.

Flera instanser framhöll emellertid behovet av möjlig—

heter till undantag från utjämningssystemet.

Sveriges industriförbund menade sålunda att man kunde undvika en del övervältringseffekter från bostadsupp—

värmning till industrin genom att undanta eo IV och V från utjämningssystemet. Därigenom skulle den domine- rande delen av särskilt den tyngre industrins olje— konsumtion inte påverkas och de snedvridningseffekter i olika avseenden som industriförbundet eljest befara— de inte uppstå. Om man trots allt ansåg att en utjäm—

ning skulle ske även inom industrin kvarstod möjlig—

Prop.!979801109 160

heten att i huvudsak begränsa omfördelningen mellan industri och annan verksamhet genom att tillämpa ett separat utjämningsförfarande för de tyngsta oljekva— lit .ete rna. äg avsåg att begära undantag från utjäm- ningsförfarandet för den egna oljeförbrukningen. 922

och statens vattenfallsverk ansåg att olja för el—

kraftproduktion skulle undantas från utjämningssyste—

met. Sveriges redareförening anförde att eftersom för—

slaget anknöt till energiskatten, som inte belastar inrikes sjöfart och fiske, borde enligt föreningens uppfattning dessa näringar undantas även från den fö— reslagna transportutjämningsavgiften. Såväl fartyg

huvudsakligen sysselsatta i inrikes sjöfart som fis—

kefartyg kan oft per odvis sysselsättas i a

sjöfart och bunkrar då normalt utomlands. Det skulle

i sådana fall bli svårt att avgöra vilka kvantiteter som kunde anses vara avgiftspliktiga och vilka som enligt lagens mening skulle vara befriade från avgift. Vidare borde man av ekonomiska och sysselsättningspo—

litiska skäl undvika pålagor som ytterligare skulle

H) örsvåra verksamheten inom dessa båda näringsgrenar. Liknande synpunkter anr fördes av Sveriges Fiskares

Riksförbund.

(f: enska värmeve rksförenin en påpekade att oljeproduk—

erna ot ta levereras i tankbåt och i st ora kvantite— ter enligt avtal som inte har någon anknytning till zon— och ortstilläggen. Företagen-har i regel egna

mottagn ings— och lagringsdepåer och ombesörj -er själ—

DJ Vy

transporter till produktionsanläggningarna Värme—

(. '|'/' ,.» ?. Ul | |.

öre ningen kunde inte finna något skäl till att

|_. % (D

L L"

'ripa den olja som upphandlas, lagras och tran—

s ras helt vid sidan av den ordinarie marknaden (T' (U 0

,U r tjamrinjssvsteme . De farhågor som SPK framförde, |...

L.)

»tt eventuellt ej förbrukad olja skulle kunna komma

C ...,,

på öppna marknaden och konkurrera med kvantiteter

| '. O:

_ vilka utjämningsavgift erlagts, kunde anses helt

() :! O (T | & |”! Ill fu _L)

Värmeverkrforenirg vrkade att sådan

Prop. 1979/80: 109 161

olja som förbrukas vid kraftvärme— och värmeverk och som inte tillhandahålls vid depåmarknaden skulle un—

dantas om utjämningssystemet infördes.

rets Materielverk om inte en förenkling kunde åstad- kommas genom att bidragen bestämdes kommunvis i stäl—

let för ortsvis som föreslagits.

I fråga om transportutjämgigggayglfte5n35_bgräkgino framhöll Statsföretag vikten av att de fortlöpande justerades med hänsyn till transportkostnadsutveck—

lingen.

Enligt SPI var det en väsentlig förutsättning för att

ett utjämningssystem skulle fungera, att transportut— jämningsavgifterna liksom transportbidragen för varje år fastställdes med hänsyn till beräknade kostnader för året och beräknade leveranser till varje särskild ort. Avvikelser i distributionsmönstret kunde påverka avgifter och bidrag. Vid fastställandet måste också hänsyn tas till utfallet under föregående år. Om tran- sportutjämningsavgifterna under året överstigit tran— sportbidragen måste överskottet balanseras till kom- mande år och inte ingå i statskassan. Förutom årlig revidering skulle avgifter och bidrag - som SPK utta— lat — kunna ändras, då väsentliga förändringar i tran—

sportkostnader inträffat.

.tskilliga remissinstanser anförde tveksamhet mot SPK:s

stemet. Kammarrätten i Sundsvall satte ifråga det lämp— liga i att inrätta ett nytt permanent statligt organ och pekade på möjligheten att lösa problemet genom

ett system liknande det som tillämpas i Finland. I varje fall borde, enligt kammarrättens mening, den fö- reslagna nämndens kanslifunktioner kunna läggas på RSV. äg ifrågasatte om det var nödvändigt att inrätta en

ll Rikxdnycn [979/80. ! .mml. Nr 109

Prop. 1979/80: 109 162

särskild myndighet för handhavande av det nya syste— met. överhuvud taget föreföll SPKzs förslag onödigt krångligt. OK borde liksom hittills kunna svara för

de beräknings— och kalkylmässiga delarna av systemet, regeringen fastställa avgifterns storlek och RSV sva— ra för uppbörd av avgifter och utbetalning av bidrag. 255 ansåg inte att ett utjämningsförfarande genom fri— villig överenskommelse mellan oljebolagen nödvändigt— vis måste leda till att vissa oljeföretag valde att stanna utanför. Enligt LRFzs uppfattning borde därför i första hand prövas en frivillig lösning. Den befa— rade risken att vissa företag skulle komma att över ra utanför en sådan överenskommelse borde kunna eli—

t

mineras genom .t iga avtalet med olje— bolagen kompletterades genom ett uttalande från stat- ligt håll, att lagstiftningsåtgärder kommer att till— gripas och därmed administrationen att överföras i statlig regi därest antingen en frivillig överenskom- melse inte skulle komma att omfattas av samtliga olje— företag eller något företag skulle komma att bryta mot

överenskommelsen.

Transoortnämnden ansåg att administrationen kunde

handhas av RSV eller SPK. fven fraktbidragsnämnden

kunde vara tänkbar. Kommerskollegium hävdade att SPK borde kunna sköta administrationen. Också länsstvrel-

serna i Kopparbergs och Västernorrlands län och Motor— männens Riksförbund ifrågasatte om inte administra— tionen kunde handhas av redan befintliga myndigheter. Statsföretag förordade att verksamheten skulle inord-

nas i konsumentverket.

SPI hade vid sitt deltagande i SPK:s utredningsarbe— te lagt fram ett eget förslag till administrations- lösning. Det innebar att i lag skulle stadgas skyl— dighet för säljare av oljeprodukter att vid försälj— ning ta ut en transportavgift som sedan skulle beta—

las in till en särskild fond. Fonden skulle admini-

Prop.]979/80:109 l63

streras av en stiftelse bildad av SPI, Sveriges indu— striförbund, statens vattenfallsverk och svenska vär—

meverksföreningen.

SPI framhöll att administrationen av transportkostnads- utjämningen skulle bli enklare och troligtvis billiga— re enligt SPI:s förslag. Kostnadsjämförelsen försvåra— des av att SPK ej lämnat någon kostnadskalkyl. SPI hän— visade för övrigt till uttalandet i prop.l975:92 att administrationen skulle handhas av Oljebolagen eller ett av dem bildat organ. SPI åberopade vidare, att branschen sedan 1963 genomfört administration av be— redskapslagringsavgifterna. Om regeringen utsåg ord- förande i stiftelsens styrelse och en av stiftelsens revisorer samt SPK fick full insyn i avgifter och tran— sportkostnadsersättningar, syntes det allmänna ha er— hållit den kontroll över systemet, som rimligen kunde krävas. Eftersom den av SPI föreslagna stiftelsen skul— le ha direkta kontakter med tillverkare, importörer, återförsäljare och större förbrukare, skulle den få bättre förutsättningar än den av SPK föreslagna nämn— den att genomföra den relativt komplicerade transport— kostnadsutjämningen. Stiftelsen kunde Slutligen genom avtal med sina anslutna företag garantera, att tran- sportkostnader inte tas ut vid sidan av den enhetliga transportavgiften. Enligt SPI:s förslag skulle stiftel- sen uppbära transportavgift och utbetala transportkost— nadsersättning. Denna uppgift kunde emellertid också enligt SPI anförtros RSV. Granskning av deklarationer skulle även ske av RSV, medan kontrollen av specifika— tioner till deklarationer hos oljeföretag, återförsäl— jare eller förbrukare kunde ske antingen genom stiftel—

sen eller genom RSV:s distriktskontor eller gemensamt.

Till SPI:s förslag anslöt sig Sveriges Grossistförbund, Sveriges industriförbund, 95, Sveriges Trafikbiläoares

Riksorganisation, MHF och Sveriges RedareföreninG.

Prop. 1979/80' 109 164

Några instanser tog särskilt upp problemet med de mår— ga fristående åtgråögsäljagng gv_eldpigggoljå. Enligt SPK:s förslag borde enskild återförsäljares önskemål om att inte behöva redovisa för sin leverantör hur försäljningen fördelar sig på enskilda kunder kunna tillgodoses genom att återförsäljaren lämnar leverans— uppgift till den hos RSV registrerade leverantören. Uppgiften skulle inte behöva uppta köparens namn utan endast levererad kvantitet och leveransort.

Eg ifrågasatte detta förfarande. Inte sällan torde en uppgift från återförsäljaren till det stora oljeföre- taget om levererad kvantitet samt leveransort vara tillräckligt för att det stora oljeföretaget relativt lätt skall kunna identifiera köparen och sätta in spe— ciella ansträngningar på att överta sådana kunder hos återförsäljaren som kan vara särskilt intressanta. Återförsäljare som är fristående från de stora olje— företagen fungerar ofta som välbehövliga och effekti— va konkurrensfaktorer inom handeln med oljeprodukter. Det är från allmän synpunkt väsentligt att deras möj— ligheter att fortsättningsvis konkurrera med de stora oljeföretagen inte försvåras. Återförsäljare av olje— produkter borde därför enligt NO kunna lämna leverans— uppgifter direkt till RSV och inte vara tvungna att lämna uppgifter till den konkurrerande leverantören. Om RSV inte kunde kontrollera uppgifter från det ut— ökade antal återförsäljare som det här skulle bli frå— ga om borde övervägas hur man på annat sätt skulle kunna garantera återförsäljare av oljeprodukter att affärshemligheter inte kommer till de stora oljebola— gens kännedom. NO menade också att det föreslagna ut— jämningsförfarandet skulle komma att ställa stora krav på företagens rapporteringsförmåga. De mindre företa— gen — som i regel saknade datorutrustning och normalt inte heller hyrde in sig på datorterminaler — kunde komma att få ökade kostnader för att kunna lämna be-

gärd rapportering om leveransorter. Även på detta sätt

Prop. 1979/80: 109 165

kunde sålunda utjämningsförfarandet komma att försvå— ra näringsutövningen för de återförsäljare som är fri—

stående från de stora Oljebolagen.

RSV påpekade för sin del att utbetalningen av tran— sportbidragen skulle komma att bli förhållandevis kom— plicerad på grund av att bidrag skulle utgå med olika belopp för skilda leveransorter. En särskild svårig— het var att över 400 återförsäljare med egen distri— bution inte var registrerade hos RSV. Verket förorda- de att den oregistrerade leverantören gottgjordes bi— dragsbeloppet från den registrerade sedan han lämnat försäkran e.d. om var bränslet levererats. Den regi— strerade kunde därefter yrka motsvarande bidrag på

grundval av försäkringarna.

En förutsättning för utjämningen var enligt 53; att man infogade alla de relativt många återförsäljarna

i systemet utan att dessa diskriminerades eller fick sin näringsfrihet hotad. Speciella svårigheter kunde komma att uppstå dels beträffande återförsäljare, som själva fakturerade kunderna, medan oljeföretaget sköt- te transporten, dels beträffande återförsäljare som verkar i eget namn och som kan ha intresse att ej för sin leverantör behöva redovisa, hur försäljningen för— delar sig på enskilda kunder. Även uppgift om totalle- veransen till viss ort kunde ur återförsäljarens syn— punkt anses vara röjande av affärshemlighet. Redovis— ning och kontroll av gjorda leveranser — för vilka alltså transportbidrag skulle utgå — försvårades av att återförsäljaren kunde ha mindre lagertankar och

av att han kunde köpa sina produkter från flera olje— företag eller själv importera produkter. 8.4.3 tjämning i oljebranschens regi I följande avsnitt (8.4.4) görs en utvärdering av SPK::

förslag bLa.i belysning av de synpunkter som förts fram

vid remissbehandlingen. Dessförinnan synes emellertid

Prop. 1979/80: 109 166

den näraliggande frågan om en clearing i oljebransch—

ens regi utan statlig reglering böra diskuteras.

Utgångspunkten för en diskussion om förutsättningar— na för en inom branschen företagen prisutjämning är den svenska oljebranschens struktur som tidigare re- dovisats i avsnitt 2.3. Av de oljeföretag som bedri— ver egen import verkar endast några över hela landet. Även bland de elva stora Oljebolagen finns skillnader när det gäller verksamhetens geografiska utsträckning. En del av dem har ingen eller mycket liten försälj— ning i t.ex Norrlands inland. De flesta av de övriga mindre företagen har relativt begränsade lokala mark- nader. När det gäller den totala försäljningen i lan- det är dessa lokalt verkande företag små men de kan

nå ganska betydande marknadsandelar inom sina respek— tive verksamhetsområden.

Sedan de olika oljeprodukterna började säljas i Sveri- ge har branschen endast vid ett tillfälle vidtagit en regionalt prisutjämnande åtgärd av någon påtaglig om- fattning. År 1967 slopade OK zonerna 3, 4 och 5 som då ingick i zontilläggssystemet för bensin och diesel— olja och utvidgade O—zonerna till att omfatta vissa hamnar med närliggande områden. Detta gjordes samti- digt som grundpriset på bensin sänktes med 1 öre. Av konkurrensskäl följde de övriga stora oljeföretagen GK:s initiativ. -tgärden vidtogs i ett skede av expan—

sion och god lönsamhet i branschen. Dessutom var det

förhållandevis ovanligt med mindre lokala företag på drivmedelssidan. På eldningsoljesidan gäller att de flesta förändringar av ortstilläggen har ökat spänn—

vidden mellan lägsta och högsta tilläggen.

De argument som anförts från branschorganisationens sida i fråga om en utjämning i dess egen regi har va-

rit följande. En utjärming av de nuvarande prisskill—

Prop.l979/802109 l67

naderna måste med nödvändighet förenas med någon form av obligatorisk clearing. Kommer en clearing inte till stånd saknar de oljeföretag som säljer olja i avlägs— na områden möjlighet att i särskild ordning täcka si— na transportkostnader. Detta skulle i sin tur leda till att bolaget antingen upphör att sälja på dessa orter eller till att kostnaden täcks genom ett högre grund— pris eller lägre rabatter. Ingen av dessa konsekven— ser anses kunna accepteras. För att clearingsystemet skall fungera krävs att samtliga säljare av oljepro- dukter deltar i det. De företag som säljer över hela landet skulle i och för sig kunna acceptera ett sådant clearingsystem men så snart ett företag har ett mera begränsat verksamhetsområde i kusttrakterna är dess intresse av att delta i en utjämning mycket litet. Den sistnämnda typen av företag skulle kunna få fördelar

av att stå utanför systemet genom att de kan hålla läg— re priser om de inte behöver erlägga utjämningsavgift. Branschen har därför hävdat att ett i lag reglerat ob— ligatoriskt system är den enda tänkbara lösningen om

man vill utjämna transportkostnaderna.

Vi har för vår del ansett oss böra acceptera uppfatt— ningen att en utjämning måste bygga på ett system som omfattar alla berörda företag och att ett sådant på .rund av branschens struktur inte kan komma till stånd utan ett i lag stadgat obligatorium. Som vi kommer att beröra närmare i det följande avsnittet medför ett så—

dant obligatoriskt system att administrationen bör handhas av ett statligt organ.

Att skapa förutsättningar för en utjämning i bransch— ens regi genom prisreglerande åtgärder avseende hela priset eller transportkostnadsdelen synes inte heller vara möjligt utan att det samtidigt införs ett obliga— toriskt clearingsystem. Permanenta prisreglerande åt—

gärder för ett ändamål som det nu aktuella synes för

övrigt vara uteslutna.

Prop. 1979/80: 109 l68

8.4.4 Sammanfattning

Tidigare har vi redovisat olika problem med det av SPK föreslagna clearingsystemet. I det följande sam— manfattas våra synpunkter på SPK:s förslag och anges hur ett system för total utjämning av de prisskillna— der som beror på orts— och zontilläggen enligt vår

bedömning lämpligen bör utformas.

I avsnitt 8.1 har vi diskuterat förutsättningarna för undantag ifråga om produkter och förbrukarkategorier i de olika alternativen. SPK övervägde men avstyrkte. avgränsningar med avseende på såväl produktslag som förbrukarkategorier. Flera remissinstanser - t.ex. NO, SPI och OK — framhöll också att undantag från sy— stemet borde undvikas eftersom förfarandet därigenom skulle komma att kompliceras och kontrollen försvåras Även vi har hävdat att undantag för vissa produktslag eller förbrukarkategorier är olämpliga. Däremot bedö— mer vi att ett undantag för den olja som levereras vid sidan av den ordinarie lagerhandeln — cargoleve— ranserna - bör kunna accepteras när det gäller en to— tal utjämning. De problem i bl.a. administrativt hän— seende som följer med ett sådant undantag är inte av någon större omfattning medan fördelarna för de berör- da företagsgrupperna får anses vara relativt betydan— de. Därmed skulle också de önskemål som i olika former framförts från industrihåll om att inte bli inbegripna

i utjämningssystemet komma att tillgodoses.

Det nu diskuterade undantaget för cargolevererad olja får viss betydelse för nivån på transportutjämningsav— giften. Som framgått tidigare byggde SPK:s beräkning

av utjämningsavgifternas storlek på GK:s uppgifter om vägda genomsnittliga orts— och zontillägg för de oli—

ka produktgrupperna. Beräkningen speglade sålunda ett system med cargoleveranserna undantagna. Om cargooljan

— som till övervägande del förbrukas i kusttrakterna —

Prop. 1979/80:109 169

beaktas vid beräkningen skdlle transportutjämningsav— giften för de tjocka eldningsoljorna komma att sjunka

något.

Vi har inte gjort någon närmare beräkning av effekter— na av en total utjämning utgående från de förhållanden som gäller idag. Om man utgår från vissa nya beräkning— ar som OK gjort av vägda genomsnittliga orts— och zon— tillägg kan dock följande siffror tjäna till viss led— ning. Genomsnitten bygger på en datorbearbetning där

de nu gällande tilläggen samkörts med uppgifter om OK:s levererade volymer till olika orter i landet under år 1977. För bensin var genomsnittet 6 kr 10 öre per m3 (genomsnittligt zontillägg), för dieselbrännolja 33 kr 70 öre per m3, för eo I 32 kr 60 öre per m3 och för eo III—V 30 kr per m3. För att exemplifiera effekterna av en utjämning har vi valt eo I. Ett utjämningssystem med nyssnämnda avgift för eo I — avrundat 32 kr per m3 skulle medföra att priset i Göteborg steg med 14 kr per m3, i Stockholm med 8 kr per m3 och i Luleå med samma belopp. Kiruna, östersund och Jönköping skulle

. . _ . . . 3 fa prissankningar med 44, 21 respektive 11 kr per m

Vid den nu gjorda beräkningen har vi utgått från de kostnadskomponenter som f.n. ingår i ortstilläggen. Vi har till skillnad från SPK inte inräknat någon kostnad för extra vinterlagring på grund av isförhållandena,

eftersom de tillägg som skall utjämnas inte inkluderar

någon sådan kostnad.

Även om förhållandena i viss mån förändrats sedan SPK lämnade sitt förslag har vi inte funnit anledning att frångå SPK:s förutsättningar beträffande utjämningen för drivmedel som säljs från pump. utjämningen bör så— ledes avse de i ortstilläggen ingående kostnadskompo— nenterna även för dessa produkter men av kostnaderna

" _ U . . 3 . _ bor i ore per liter eller 10 kr per m antas inräknade

i varans grundpris.

Prop.l979/80:109 l70

När det gäller vilka som skall medverka i utjämningen är ett problem, som SPK behandlade och som flera re— missinstanser också pekade på, vilka möjligheter det finns att på ett tillfredsställande sätt inordna det relativt stora antalet återförsäljare av eldningsolja i ett utjämningssystem. SPK anvisade två typer av lös— ningar. Större säljare borde beredas möjlighet att lämna deklaration till RSV även om de inte var regi— strerade som skattskyldiga för energiskatt. De mindre fristående återförsäljarna av eldningsolja borde ha möjlighet att lämna särskild leveransuppgift till sin leverantör. Denna uppgift skulle endast behöva uppta levererad kvantitet och leveransort. Återförsäljaren skulle därmed kunna delta i systemet samtidigt som hans intresse av att vissa affärsförhållanden hålls

hemliga tillgodoses.

RSV hävdade i sitt yttrande — efter att ha konstate— rat att över 400 återförsäljare med egen distribution inte var registrerade enligt energiskattelagen - att det av SPK angivna förfarandet med leveransuppgift bor—

de tillämpas för alla oregistrerade leverantörer.

NO ställde sig skeptisk till SPK:s förslag i det aktu— ella avseendet och ifrågasatte om inte ett tillvaratagan- de av återförsäljarnas intressen krävde möjlighet för dem att avge deklaration direkt till RSV. Även SPI

gick på NO:s linje ifråga om återförsäljarnas möjlig— het att vända sig direkt till RSV. SPI förutsåg att

ett stort antal återförsäljare skulle komma att utnytt— ja den möjligheten. NO tog också upp frågan ur en nå— got annan aspekt genom att framhålla att återförsäljar- nas näringsutövning kunde komma att försvåras på grund av de stora krav i fråga om rapporteringsförmåga som

utjämningssystemet skulle komma att uppställa.

Prop.l979/801109 171

Vi delar No:s uppfattning att ett system med leverans— uppgifter inte kan anses uppfylla ifrågavarande åter- försäljares berättigade krav på skydd för affärshemlig— heter. De måste därför beredas möjlighet att redovisa direkt till RSV.

I avsnitt 2.3 har vi angett att det förekommer olika typer av återförsäljare av eldningsolja. Flertalet av dessa har sådan ställning att något behov av särskilt skydd för affärshemligheter inte föreligger. Särskilt intresse av att medverka i utjämningssystemet får en— ligt vår mening i huvudsak anses föreligga för de återförsäljare som ombesörjer transport av eldningsol— ja och som själva fakturerar sina kunder. Vad beträf- far antalet sådana återförsäljare tyder våra undersök— ningar på att det av RSV angivna antalet, 400, är för högt uppskattat. SPK redovisar i sin kvartalsrapport Oljemarknaden Nr 8, fjärde kvartalet 1977, uppgifter om antalet mellanhänder vid försäljning av eldnings— olja. Där anges att ca 350 återförsäljare är engage— rade i transport av eldningsolja. Till detta antal bör läggas ett mindre antal — ca 40 — s k jobbers som kö- per olja från olika företag. Av dessa sammantaget ca 400 är emellertid ett mindre antal redan registrera- de hos RSV som skattskyldiga till energiskatt och vis- sa utför endast transport medan fakturering av kunden görs av oljebolaget. Antalet återförsäljare med egen distribution och fakturering som i dag inte är regi— strerade hos RSV torde därmed vara ca 300. För närva- rande finns det ca 350 registrerade energiskattskyl— diga i fråga om flytande bränslen. Ett tillskott med

de nämnda 300 återförsäljarna skulle sålunda medföra

en avsevärd belastning för RSV.

När det gäller administrationen av utjämningen har vi tidigare redovisat bedömningen att förfarandet bör va- ra obligatoriskt för samtliga säljare av oljeproduk-

ter. SPI har från samma utgångspunkt framlagt ett för—

Prop.1979/80:l09 172

slag om administration i branschens regi. I förslaget görs gällande att den främsta fördelen med en sådan lösning består i möjligheterna att utnyttja befintlig branschkännedom på ett smidigt sätt. Många remissin- stanser anslöt sig till SPI:s förslag. Vi delar emel— lertid SPK:s bedömning att administrationen av ett obligatoriskt utjämningssystem av förvaltningsskäl bör handhas av en statlig myndighet. Även om det formellt är möjligt, bör en förvaltning av så omfattande natur som den aktuella, som också innefattar myndighetsut—

övning, inte överlåtas på ett privaträttsligt subjekt.

Som framgått av remissyttrandena var en hos många in— stanser återkommande synpunkt att den av SPK förorda— de lösningen av administrationen föreföll onödigt

krånglig och omfattande. Flera remissinstanser ansåg att förfarandet borde kunna handhas av någon befint—

lig myndighet.

Vi har övervägt möjligheterna att administrera syste- met i något enklare former, men funnit att framkomst— vägarna i det avseendet är begränsade. När det gäller möjligheterna att inordna administrationen i en befint— lig myndighet har på vår förfrågan de båda myndigheter som synes vara aktuella - SPK och RSV - vidhållit sin tidigare inställning ifråga om medverkan i administra— tionen. Trots att vi känner tvekan inför att anvisa ett alternativ som innebär att en särskild nämnd mås- te inrättas, har vi inte sett någon annan lösning med hänsyn till de berörda myndigheternas ståndpunkt i

frågan.

I fråga om deklaration och uppbörd delar vi SPK:s uppfattning om hur förfarandet bör läggas upp. Lika- så håller vi med om att ett behov av en statskredit

kommer att uppstå på grund av säsongvariationerna.

Beträffande kosrnaderna för administrationen angavs

Prop. 1979/80:109 173

i SPK:s förslag endast att utjämningsavgifterna borde beräknas så att de även skulle täcka dessa kostnader. Det hävdades att den erforderliga avgiftshöjningen för detta ändamål på grund av den höga totala omsättningen i systemet skulle komma att bli obetydlig. Under hand har vi inhämtat att man räknade med att avrundning av transportutjämningsavgifterna till närmast högre hela krontal, som också fordrades av redovisningstekniska

skäl, skulle ge täckning för administrationskostnader—

na.

Våra kostnadsberäkningar bygger på uppgifter från SPK och RSV och avser l97B års löne- och prisläge. För verksamheten i TKN har kostnaderna beräknats till un— gefär 550 000 kr per år. Därvid har förutsatts att kanslifunktionerna i nämnden erfordrar en chef, två handläggare och ett biträde. Hos RSV uppkommer huvud- delen av kostnaderna på grund av ökat behov av perso- nal för kontroll och revision och har beräknats till ca 1,6 milj kr per år. RSV:s kostnadsberäkning utgår från en utjämning utan undantag. Vid ett undantag för cargoljan torde en viss justering uppåt av beloppet bli nödvändig. Den totala årskostnaden för den statliga förvaltningen av systemet skulle avrundat uppgå till 2,2 milj kr.

Sammanfattningsvis skulle en total utjämning enligt vår mening omfatta den del av oljehandeln för vilken systemet med orts— och zontillägg tillämpas. Undanta— get för cargoleveranser till förbrukare innebär att något mer än hälften av de tjocka eldningsoljorna och ca 10 % av eo I skulle komma att ligga utanför utjäm— ningen om de för år 1976 gällande leveransmönstret kvarstår. I övrigt skulle alternativet ha samma omfatt- ning och i stort sett samma utformning som SPK:s för— slag. För de produkter som omfattas av utjämningen skulle således beträffande samtliga leveranser och

egen förbrukning under en viss period redovisning av

Prop.!979/80zlo9 174

försålda volymer per ort inges till RSV. Systemet skulle beröra nästan alla oljeföretag och industrier som är registrerade som skattskyldiga för energiskatt på flytande bränslen hos RSV — ca 350 - och dessutom ca 300 återförsäljare av eldningsolja som inte är re— gistrerade. För beräkning av transportutjämningsav— gift och transportbidrag m.m. skulle en särskild nämnd inrättas medan uppbörd av avgifter, bidragsutbetalning och kontrollverksamhet skulle ligga hos RSV. Administ— rationskostnaderna för dessa båda organ har vi beräk— nat till ca 2,2 milj kr per år. Utjämningen medför naturligtvis också kostnader hos de företag som skall

medverka i systemet.

8.5 Makimering av ortstilläggen 8.5.1 Inledning

Diskussionen om de regionala prisskillnaderna på olje— produkter som orsakas av systemet med orts— och zon- tillägg har — i varje fall på senare tid — väsentli— gen rört sig om en fullständig utjämning av den typ som SPK föreslog. Med hänsyn till de olägenheter ifrå— ga om administration, kontroll och konkurrenspåverkan som är oundvikligt förbundna med en total utjämning

— som också togs upp vid remissbehandlingen av SPK:s förslag — har vi undersökt vilka möjligheter till för- enklingar som står till buds med någon form av maxi— mering av tilläggen. I detta avsnitt behandlas endast förhållandena när det gäller eldningsolja och viss dieselbrännolja. Till drivmedel som säljs från pump

återkommer vi i avsnitt 8.6.

En maximering kan utformas i huvudsak på två sätt. Man kan välja att fastställa ett högsta tilläggsbelopp för hela landet. Alla orter med högre tillägg skulle f dessa reducerade, till det fastställda beloppet. En

annan metod är att tillämpa maximeringen endaSt för

Prop.l979/801109 175

ett sammanhängade område av kommuner i inre Norrland och västra Svealand. I båda fallen skulle säljarna av

de oljeprodukter som omfattas av utjämningen få bidrag som kompensation för de transportkostnader som på grund

av maximeringen inte får tas ut av förbrukarna.

Administrationen av en maximering kan skötas av SPK och RSV. Någon nämnd motsvarande TKN vid en total utjämning

fordras således inte.

8.5.2 Allmänna synpunkter

lilläsaenlzåa

En avvägning bl.a. av rimliga krav på utjämning och olika praktiska problem som kan uppkomma vid genomfö— randet har lett till att vi bedömt en gräns vid 44 kr per m3 som lämplig om man utgår från de nuvarande orts- tilläggen. Vid denna avvägning har man också att beak— ta att det genomsnittliga tillägget för exempelvis eo I f.n. ligger vid 32 kr per m3.

i 53" seglingens- omfattning. s_clt s_tfsrlnpips

En maximering av ortstilläggen innebär ett mindre ingrepp i den nuvarande ordningen och därmed blir be— hovet av avgränsningar mindre än vid en total utjäm— ning av tilläggen. Bland annat kommer behovet av bi— drag till täckande av de transportkostnader som leve— rantörerna inte kan ta ut genom ortstillägg att bli av begränsad storlek. Därmed blir avgiftskravet mått- ligt och förbrukarna i kusttrakterna skulle få små höjningar av oljepriset jämfört med utfallet vid en

total utjämning.

Även om krav på avgränsningar och undantag sålunda

inte kan förväntas ställas i någon större omfattning vid ett maximeringsalterantiv bör ändock begränsning- en med hänsyn till leveransform beröras något. I frå-

ga om en total utjämning har vi ansett att undantag

Prop. 1979/80:109 176

för cargoleveranserna bör göras. Vi konstaterade där— vid att problemen med en sådan avgränsning inte var

av någon större omfattning. Vissa gränsdragnings— och kontrollproblem torde dock inte kunna undvikas. Med hänsyn till det och till att en maximering i så obe- tydlig grad skulle komma att belasta den oljeintensi— va industrin har vi funnit att undantag för cargooljan

inte bör komma i fråga i detta alternativ.

En särskild fråga när det gäller omfattningen av en maximeringsåtgärd är hur dieselbrännoljan skall be— handlas. Sådan olja säljs nämligen såväl direkt till konsument mot uttagande av ortstillägg som från pump då zontillägg utgår. Direktförsäljningen utgör ca 70 % av de totala dieseloljeleveranserna. Enligt vår me— ning bör en utjämning förutom eldningsolja även om— fatta den dieselbrännolja som levereras med ortstill— lägg. Avgift bör dock av administrativa skäl tas ut på all dieselbrännolja. Detta skulle visserligen innebära vissa förändringar i förutsättningarna

för försäljningen av dieselbrännolja respektive bensin samt de olika leveransformerna för diesel— brännolja men det rör sig i båda fallen om mycket

begränsade förändringar.

Högsta tillåtna ortstillägg bör fastställas av rege— ringen. Som vi tidgare nämnt bör maximinivån med nu— varande ortstillägg ligga vid 44 kr per m3. En maxime- ring av ortstilläggen bör enligt vår mening begränsas till att gälla vid försäljning till förbrukare som inte är registrerad hos RSV som skattskyldig till allmän energiskatt för dieselbrännolja och eldningsoljor. Då behöver transportbidrag endast redovisas i ett led.

Det transportbidrag som skall lämnas som kompensa- tion för de transportkostnader, som till följd av

utjämningen inte blir täckta, bör fastställas av re—

Prop. 1979/80: 109 I77

geringen sedan SPK tagit fram underlag och lämnat för— slag. Vi utgår från att OK i samarbete med andra olje— företag även i fortsättningen kommer att göra beräk- ningar av ortstillägg för hela landet. Med den valda konstruktionen av systemet behövs nämligen dessa vid försäljning till återförsäljare och registrerade skatt— skyldiga i orter med ortstillägg över den fastställda maximinivån. Efter kontroll av GK:s beräkningar och

en skälighetsbedömning av den i tilläggen ingående kostnaderna kan bidragsbelopp beräknas för respektive

ort i det område som omfattas av utjämningen.

Transportbidrag skall lämnas till dehsom säljer och transporterar bränsle till förbrukare och demsom säljer till återförsäljare men själv transporterar bränslet till förbrukare. Bidrag skall också utgå till förbru— kare som är registrerad som skattskyldig till allmän energiskatt för dieselbrännolja och eldningsoljor. Slut- ligen är oregistrerad förbrukare som importerat bränsle

berättigad till bidrag.

Den transportavgift som behövs för att täcka kostnader— na för utjämningen bör bestämmas av regeringen på för- slag av SPK. Som tidigare angetts bör avgiften tas ut på all dieselbrännolja och eldningsoljor. Det totala bidragsbehovet, som utgör grund för beräkningen av avgiftensstorlek, erhålls genom att de enskilda orter- nas bidragsbelopp multipliceras med föregående års leveranser till dessa orter. Vid systemets införande blir sistnämnda beräkning något komplicerad genom att statistik som utvisar leveransernas fördelning på orter saknas. Eftersom leveranserna till de aktuella orter- na görs av ett begränsat antal oljeföretag och återför— säljare, bör det dock vara möjligt att genom direkta uppgifter från dessa säljare få ett godtagbart under— lag för beräkningen. Vid senare revideringar bortfaller nämnda komplikation eftersom man då har tillgång till de leveransuppgifter som säljarna lämnat till RSV för 12 Rikxdugcn 1979/80. I xaml. Nr 109

Prop.l979/80:109 l78

att få bidrag. Med dessa utgångspunkter för beräkningen av bidragsbehov och avgift får man naturligtvis räkna med att det faktiska utfallet av utjämningen kan med— föra att över— eller underskott uppkommer. I det förra fallet bör överskottet överföras till följande år me- dan ett negativt utfall bör täckas genom en statlig kredit.

En utjämning av den av föreslagna typen förutsätter att avgiften kan hållas på en tämligen låg nivå. Det beror på att systemet innebär att alla förbrukare i landet träffas av en prisökning som motsvarar avgif— tens storlek. Om avgiften blir för hög ger utjämning— en mindre lämpliga effekter i de orter som har till— lägg omkring den valda maximinivån. Med den begränsade åtgärd som vi diskuterar föreligger ingen risk för så—

dana effekter.

Transpcrtavgiften kan tas ut på två sätt. En lösning är

att ta upp den vid import av färdigprodukter respektive

när sådana produkter lämnar raffinaderi i landet. Om skyldigheten att betala avgift på detta sätt läggs på importörer och raffinadörer skulle antalet avgifts— skyldiga bli begränsat och uppbörden därmed tämligen enkel att administrera. En nackdel är att nya uppbörds— rutiner i viss utsträckning måste tillskapas. Dessutom uppkommer svårigheter när det gäller att bestämma vil— ka redovisningsperioder som skall gälla. De avgifts— skyldiga vill undvika att ha avgiftsbelagda lager.

Mot det står statens behov av att få in medel till täckande av bidragsbehovet. Den andra lösningen är

att ta ut avgiften i samband med energiskatten. För— delen med ett sådant system är att man kan utnyttja

en redan befintlig uppbördsapparat. Antalet avgifts— skyldiga blir emellertid betydligt större än i det

första alternativet, men eftersom de ändå har att av—

Prop. 1979/80: l09 179

ge deklaration i fråga om energiskatt bör den till— kommande uppgiftsskyldigheten inte bli alltför be— tungande. Denna bedömning bör även kunna gälla RSV:s merarbete med granskning och kontroll.

Enligt vår mening talar övervägande skäl för att man bör välja den sistnämnda lösningen. Därmed ges också möjlighet till nettoredovisning av avgift och bidrag för de hos RSV registrerade skattskyldiga.

De oljeföretag som är registrerade som skattskyldiga till allmän energiskatt skall ansöka om transportbidrag i samband med redovisningen av avgiften som i det av— seendet bör följa energiskatten. Det bör inte bereda företagen några större svårigheter att ta fram de upp— gifter som bidragsansökan kräver med hänsyn till de interna redovisningsrutiner som redan nu tillämpas.

Än mindre blir redovisningsproblemen för de förbrukare

som skall medverka i systemet.

Genom den begränsning det nu aktuella systemet inne— bär jämfört med det tidigare beskrivna clearingsyste- met blir problemet med fristående återförsäljare av eldningsolja väsentligt mindre. För det begränsade an— tal sådana återförsäljare som har verksamhet inom det område som omfattas av tilläggsreduktionen bör bere— das möjlighet att lämna ansökningar om bidrag direkt till RSV. Eftersom dessa återförsäljare inte är regi— strerade hos RSV kommer den delen av förfarandet att ligga helt vid sidan av energibeskattningen. Med hänsyn här— till och till att återförsäljarna förvärvar oljan i av— giftsbelagt skick bör bidragsutbetalningarna kunna ske

oftare än kvartalsvis som gäller för energiskatten.

Högsta ortstilläggsbelOPP, transportbidrag och transport— avgift bör lämpligen ses över en gång per år och justeras

med hänsyn till kostnadsförändringar o.d.

Prop.l979/80:109 [80

8.5.3 Valet av maximeringsmetod

Inledningsvis har vi angivit att maximeringen anting— en kan avse alla orter i landet med ortstillägg över den valda maximinivån eller att den därjämte begrän— sas till ett geografiskt område. När det gäller den förstnämnda metoden skiljer den sig inte från vad som sagts i föregående avsnitt medan den geografiskt be— gränsade metoden påkallar vissa ytterligare uppgifter.

Vid den geografiska avgränsningen bör man utgå från kommuner. I avsnitt 6.2.1 har vi belyst ett alterna- tiv med en utjämning av ortstilläggen för vissa de— lar av landet. Den redovisningen innehöll uppgifter. om 42 kommuner i inre Norrland och västra Svealand som i huvudsak har ortstillägg över 44 kr per m3 &abell 6:l). Vår bedömning är att det angivna områ— det är det som med nuvarande ortstillägg i första hand bör komma i fråga vid en maximering med geogra— fisk avgränsning. Som vi påpekat finns det utöver dessa 42 kommuner sju kommuner tillhörande stödområ- de 5 och 6 som har några orter med tillägg över 44 kr per m3. Enligt vår mening kan det öv rvägas att in— nefatta även de sistnämnda kommunerna i en geografiskt

avgränsad maximering.

Det totala bidragsbehovet vid en geografiskt avgrän— sad maximering kan beräknas till ca 17 milj kr och den erforderliga avgiften skulle därmed bli ungefär 75 öre per m3. Eftersom det bidragsbehov som skulle tillkomma om de nämnda sju kommunerna inkluderades

i en geografisk utjämning är obetydligt, påverkas in— te de angivna ungefärliga beloppen nämnvärt av valet mellan de båda varianterna av geografisk avgränsning. Motsvarande belopp för den generella maximeringen skulle bli något mer än 22 milj kr respektive knappt 1 kr per m3.

Prop. 1979/80: l09 181

I fråga om sättet för beräkning och fastställande av bidrag vid en geografiskt begränsad maximering har

vi övervägt om detta skulle kunna göras med hela kommuner som utgångspunkt i stället för de enskilda orterna. Metoden skulle innebära att för varje kommun inom det bestämda området beräknades ett genomsnitt— ligt bidrag. oljeföretagens redovisning till RSV skul— le då endast behöva innehålla uppgifter om leveranser till hela kommuner. Vi har dock funnit att en sådan

lösning inte bör väljas. Huvuddelen av ifrågavarande

kommuner har nämligen en sådan struktur att det inte kan uteslutas att metoden leder till orättvisor genom att ett företag svarar för oljedistributionen i en del av en kommun medan ett annat uteslutande levererar i

en ur transportsynpunkt sämre belägen del av kommunen.

Beträffande valet mellan de två metoderna vill vi för- orda en maximering med geografisk avgränsning. Ett så— dant system fordrar en måttligare administrativ inets. Det kan också tillmätas viss betydelse att problemet med de fristående återförsäljarna av eldningsolja be— gränsas genom en geografisk avgränsning. Med en geogra— fisk avgränsning enligt någon av de angivna formerna kommer visserligen ett antal kommuner Söder om området som också har ortstillägg över den valda maximinivån inte att få någon tilläggsutjämning. För orterna i dessa kommuner gäller emellertid att de i allmänhet har tillägg som endast obetydligt överstiger maximi— beloppet. Det är inte heller fråga om orter i utpräg— lad glesbygd. Dessutom ligger förbrukningstalen för uppvärmning på grund av klimatförhållandena i genom— snitt något lägre än i de nordligare kommunerna.

Kostnaderna för den statliga administrationen av det geografiska maximeringsalternativet har vi beräknat

till ca 400 000 kr per år. Därav faller ungefär lika delar på SPK och RSV.

Prop. 1979/80: 109 182

8.6 Särskilda aspekter på utjämning av zontilläggen

Zontilläggen, som tas ut vid försäljning från pump av bensin och dieselbrännolja, har haft sin nuvarande ut— formning sedan år 1967 då zonerna 3—5 slopades. Till— lägg utgår med 1 öre per liter i l—zon och med 2 öre per liter i 2-zon. I Ouzon som innefattar vissa ham— nar och deras omland tas inget särskilt tillägg ut. Totalt uttagna zontillägg under år 1977 kan beräknas till ca 35 milj kr. Försäljningen i 2—zon, som volym— mässigt utgör något mer än lO % av den totala försälj- ningen i landet, svarade för ca 12 milj kr eller ca 35 % av det totala zontilläggsbeloppet. Av drivmedels— försäljningen från pump under år 1977 skedde något mind- re än hälften i O-zon. Det vägda genomsnittliga zon— tillägget kan beräknas till ungefär 0,63 öre per liter . (6 kr 30 öre per m)).

De nuvarande zontilläggen täcker endast en del av de faktiska transportkostnaderna för ifrågavarande pro- dukter. Det förefaller sannolikt att kostnadsbilden för drivmedelsdistributionen ligger ganska nära den som speglas i de nu tillämpade ortstilläggen på eld— ningsoljesidan. Beräkningar som OK tidigare gjort ty— der på att ett beaktande av de i ortstilläggen ingåen— de kostnadskomponenterna även för drivmedel som säljs från pump skulle ge ett vägt genomsnittligt tillägg som obetydligt avviker från det som gäller för eo I. Sistnämnda belopp kan för år 1978 beräknas till ca 32 kr per m3 som således kan jämföras med det vägda genomsnittliga zontillägget för samma tid — ca 6 kr

30 öre per m

I avsnitt 8.4.4 har vi redogjort för hur transportkost— nadsutjämningen ifråga om drivmedel som säljs från pump bör gå till vid en total utjämning. Enligt vår

mening bör man i ett sådant alternativ även för de

Pr0p.l979/80:109 133

produkter som i dag säljs mot zontillägg tillämpa ett utjämningsförfarande som bygger på de kostnadselement som ingår i de nuvarande ortstilläggen. I likhet med SPK anser vi dock att 1 öre per liter av de ifrågavarande transportkostnaderna bör ingå i grundpriset. Det inne- bär likväl att vissa kostnader förs över från varans grundpris genom att de blir föremål för utjämningsåt— gärden. Eftersom det är fråga om kostnader som uttryckt 1 öre per liter inte ger hela tal blir utjämningens inverkan på konsumentpriserna svår att bestämma. Myc— ket talar för att åtgärden skulle resultera i en pris- höjning i O—zon med 1 öre per liter och en sänkning i 2—zon med 1 öre per liter. Ett sådant utfall var ock- så vad som diskuterades i den debatt som följde på

SPK:s förslag.

På grund av att drivmedelspriset vid försäljning från pump uttrycks 1 öre per liter gäller för de flesta av de tänkbara utjämningsalternativen att de praktiska priskonsekvenserna är svåra att förutse. Det gäller bl.a.en total utjämning av de nuvarande zontilläggen utan någon omräkning till ortstilläggskostnader. Den enhetliga transportutjämningsavgiften skulle då uppgå till omkring 0,63 öre per liter och transportbidrag skulle utgå med 0,37 öre per liter vid leverans till l—zon och med 1,37 öre per liter vid leverans till 2—zon. Det är sannolikt att en sådan åtgärd skulle leda till en ökning av konsumentpriset i 0—zon med

1 öre och motsvarande minskning i 2—zon, medan priset i l—zon skulle lämnas oförändrat. Det skulle i sin

tur innebära överkompensation för oljeföretagen.

De nu nämnda båda alternativen är de som kommer ifrå— ga om man vill införa ett för hela landet enhetligt transporttillägg på bensin och dieselbrännolja som säljs från pump. När det gäller metoder för att åstad— komma en begränsad utjämning av den typ som diskute—

rats för eldningsoljan i det föregående avsnittet sy—

Prup.l979/80:109 134

nes också två alternativ vara i och för sig tänkbara. Det ena innebär att nuvarande 2—zon slopas och det and— ra en tilläggsmakimering applicerad på ett ortstilläggs—

system även för drivmedel.

Om man maximerar zontilläggen till 1 öre per liter upp- kommer ett tilläggsbortfall i nuvarande 2-zon som kan beräknas till ca 12 milj kr. Med tillämpning av de for— mer som vi angivit för maximering av ortstilläggen i avsnitt 8.5 på en sådan åtgärd skulle avgiften, om en— dast den totala bensinvolymen utgör avgiftsunderlag, kunna bestämmas till ca 2 kr 50 öre per m3 eller 0,25 öre per liter. Det är svårt att överblicka utjämning—

ens effekter på konsumentpriset i olika delar av lan— det.

En maximering tillämpad på ett ortstilläggssystem även för drivmedel som säljs från pump förefaller olämplig

bl.a. med hänsyn till försäljningsformerna på det om— rådet.

Det bör framhållas att de administrativa konsekvenser— na av en utjämningsåtgärd i fråga om drivmedel som säljs från pump visserligen inte är lika omfattande som vid en motsvarande åtgärd för eldningsolja. Anta— let försäljningsställen för drivmedel är relativt be— gränsat och problem med fristående återförsäljares re— dovisning uppkommer inte. Samtidigt bör man emellertid beakta att de nuvarande prisskillnaderna är obetydliga och att den maximala effekten för förbrukarna i nuva— rande 2-zon av en utjämning skulle vara en prissänk—

ning med 1 öre per liter.

Företrädare för de större oljebolagen har i olika sam— manhang hävdat att det nuvarande tilläggssystemet, i

vart fall när det gäller drivmedel, ger alltför dålig kompensation för transportkostnaderna hos ett rikstäc—

kande bolag. Konkurrensen från lokala oljeföretag inom

Prop.!979/80:109 185

vissa områden i O—zonen gör det inte möjligt för de rikstäckande Oljebolagen att där ta ut någon kompen—

sation för sina transportkostnader.

Huvudsyftet med vår utredning är att undersöka vilka metoder som kan användas för att mildra verkningarna av det nu tillämpade systemet med orts— och zontill— lägg på eldningsolja och bensin. Det är således det nuvarande systemets konsekvenser för förbrukarna i olika delar av landet som är utgångspunkten för ut— redningsuppdraget Frågan om konkurrensförhållandena inom oljebranschen får naturligtvis betydelse för be- dömningen av de olika metoderna men det ankommer inte på oss att tillgodose olika krav på förändringar av den nuvarande konkurrenssituationen. Enligt vår mening synes dessutom beskrivningen av de lokalt verkande bo- lagens betydelse vara något överdriven. Dels svarar dessa mindre bolag tillsammans för en mycket liten del av bensinmarknaden — 4,7 % år 1977 — och dels är de i hög utsträckning beroende av den s.k.spotmarknaden. Sistnämnda förhållande gör att förutsättningarna för deras verksamhet kan variera kraftigt. Det förefaller troligt att de mindre företagens konkurrenskraft har betydligt större samband med prisutvecklingen på spot—

marknaden än med skillnaderna i transportkostnadsför— hållanden.

Prop.1979i80:109 186

9 öVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG 9.1 Inledning

Alltsedan flytande bränslen började användas i större utsträckning i Sverige, har priset satts så att det varierar efter förbrukningsortens avstånd till import— anläggningarna. Även om utformningen av de tillämpade tilläggssystemen ändrats vid olika tillfällen har hu— vudlinjerna varit oförändrade sedan tilläggen inför— des. År 1967 vidtogs dock en förändring av zontill— äggssystemet för bensin och dieselbrännolja som säljs från pump. Då slopades tre zoner och högsta tillägget begränsades till 2 öre per liter. Sedan dess har zon— tilläggen i stort sett varit oförändrade. Ortstilläg— gen för eldningsolja och viss dieselbrännolja som ock- så i huvudsak haft oförändrad utformning något mer än tio år, har däremot vid olika tillfällen justerats

med hänsyn till kostnadsförändringar.

Frågan om utjämning av nu ifrågavarande prisskillna- der på petroleumprodukter har tagits upp i riksdagen nästan varje år sedan andra världskriget. Krav på ut— jämning har framförts av företrädare för olika parti- er. Oftast har kraven kommit från de norrländska riks— dagsmännen. Vid några tillfällen har frågan blivit fö— remål för närmare utredning. Oljeutredningen 1945 av— styrkte för sin del år 1947 åtgärder för att få till stånd enhetliga priser på drivmedel. Utredningen an- såg att frågan inte kunde bedömas som en isolerad fö— reteelse utan ingick som ett moment i de större ekono— miska sammanhang som tar sig uttryck i olika levnads- kostnader på olika orter. Man pekade också på den be— tydande administrativa apparat som en utjämning skul- le erfordra. År 1963 tog kommittén för näringslivets

lokalisering på nytt upp frågan om utjämning av priset

Prop. 1979/80:109 [37

på bensin och eldningsolja. Kommittén ansåg att en re- ducering av de högsta frakttilläggen, som togs ut i Norrlands inland och de nordvästra delarna av Svea- land, framstod som angelägen från lokaliseringssyn— punkt och föreslog därför att förhandlingar om en så— dan utjämning skulle tas upp med oljebranschen. Om dessa förhandlingar inte gav resultat borde möjlighe— terna att införa en clearing i statlig regi övervägas. Kommitténs förslag avvisades emellertid av regering och riksdag. Vidare har frågan på regeringens uppdrag utretts av SPK, som avlämnade sitt förslag är 1975. Förslaget ansågs dock förenat med sådana nackdelar

att ytterligare utredningsarbete fordrades. Inget för- slag Om åtgärder för att lösa problemet har sålunda hittills ansetts lämpligt att genomföra. Vårt utred—

ningsuppdrag skall ses mot den nu angivna bakgrunden.

Som framgått var SPK:s utredning väsentligen inriktad på att utforma en teknisk lösning för utjämning av de regionala och lokala prisskillnaderna. Ett stort antal remissinstanser riktade emellertid kritik mot försla- get och hävdade att det inte gav något underlag för

en bedömning om det var lämpligt att vidta den före— slagna utjämningen. Eftersom vårt uppdrag har varit att granska olika möjligheter att mildra verkningarna av de nuvarande orts— och zontilläggen, har vi sökt komplettera redan föreliggande material i syfte att

få ett underlag för en diskussion kring förutsättning— arna för och konsekvenserna av olika system med utjäm-

nade priser på oljeprodukter.

9.2 Problemets omfattning I kapitel 6 har vi belyst de nuvarande prisskillnader- nas ekonomiska betydelse för olika förbrukarkategorier.

I den följande diskussionen,som först gäller eldnings—

oljan,förutsätts att den maximala effekten av en utjäm— ningsåtgärd innebär att frakttilläggen stannar på en

Prop. 1979/80: 109 188

nivå som motsvarar det vägda genomsnittliga tillägg som kan beräknas utifrån det nuvarande tilläggssyste— met - ca 32 kr per m3 för eo I och ca 30 kr per m3 för de tjocka eldningsoljorna. Som tidigare nämnts har det inte ifrågasatts att vidta åtgärder som inne—

bär att transportkostnaderna helt subventioneras bort.

På eldningsoljesidan förekommer f.n. ortstillägg som varierar mellan 18 kr och 83 kr per m3. De allra högs— ta tilläggen tas ut av ett mycket begränsat antal för— brukare. Någon mer betydande förbrukning finner man först i Kiruna som har 76 kr per m3 i ortstillägg.

När det gäller industrin är det i första hand i malm— fälten i Norrland som förbrukningen är av betydande omfattning på orter med höga tillägg. Huvuddelen av Oljeleveranserna till denna gruvindustri sker idag i LKAB:s egen regi och omfattas inte av tilläggssyste— met. En utjämning av ortstilläggen enligt den av SPK föreslagna modellen skulle för industrin i Kiruna med hänsyn till den höga årliga förbrukningen av eldnings— olja medföra en ganska betydande reducering av olje- kostnaderna. Förutom i Norrbotten förekommer gruvin" dustri på orter med relativt höga ortstillägg i Koppar— bergs län. I övrigt är lokaliseringen av större olje- intensiva industrianläggningar till orter med höga tillägg i huvudsak begränsad till vissa järn- och stål— verk och ett fåtal anläggningar för massa— och pappers— produktion. Vid sidan härav sker industriförbrukningen av eldningsolja i de inre delarna av landet vid mindre anläggningar. Även om oljeförbrukningen vid dessa in- dustrier i allmänhet inte är särskilt stor kan den to— tala oljekostnaden naturligtvis i enskilda fall inne— bära en jämförelsevis betydande belastning och orts—

tilläggen därmed få en viss betydelse.

Vad vi nu sagt om prisskillnadernas betydelse för in—

dustrisektorn har begränsats till de förhållanden som

Prop. l979/80: 109 189

råder för närvarande och till situationen för inlands- industrin. Vilka konsekvenser olika utjämningsåtgärder kan komma att få för industrin totalt sett behandlas

i avsnitt 9.4.

De lokala prisskillnadernas betydelse när det gäller bostadsuppvärmning kan belysas på olika sätt. Vi har bl.a. tittat på vilken merkostnad ortstilläggen inne— bär för en normalvilla. I orter som har det genomsnitt- liga tillägget — 32 kr per m3 — och en årlig oljeför— brukning på ca 4 m3 betalar villaägaren således 128 (4x32) kr per år i form av ortstillägg. För villaäga— ren i Kiruna med en årsförbrukning på ca 5 m3 blir motsvarande kostnad 380 (5x76) kr dvs 252 kr högre.

Av denna skillnad beror 176 (252—76) kr på prisskill— nader till följd av ortstilläggssystemet medan resten förorsakas av den högre årsförbrukningen. Det bör framhållas att de av klimatet betingade förbruknings- skillnaderna påverkar uppvärmningskostnaderna i väsent— ligt högre grad än rådande prisskillnader. Således med- för detta i det nyss angivna exemplet en prisdifferens på omkring 860 kr per år.

Frågan om en utjämning av de oljekostnadsskillnader

som beror på att oljeförbrukningen på grund av klimat— förhållandena varierar mellan olika delar av landet

faller naturligtvis utanför vårt uppdrag.

När det gäller prisskillnadernas betydelse i fråga om hy— resfastigheter har vi som tidigare nämnts inte gjort någon närmare undersökning. Vid de bedömningar som ändock gjorts har emellertid inget framkommit som tyder på att ortstill— läggen — relativt sett — skulle ha en större ekonomisk be—

tydelse för hyresgästerna än för villaägarna.

Med det nuvarande zontilläggssystemet har de regionala prisskillnaderna på drivmedel mycket liten betydelse för bilisterna. Tilläggen utgör i l—zon ca en halv procent och i 2—zon ca en procent av det totala bensinpriset. Ut— gående från de tidigare lämnade uppgifterna om genomsnitt—

Prop. 1979/80: 109 190

liga årliga körlängder kan årskostnaden i form av zon— tillägg beräknas till ca 15 kr i l—zon och 30 kr i 2-zon. Även för den bilägare i Z—zon som har en årlig körsträcka på 3 000 mil och en bensinförbrukning över genomsnittet ryms utgifter för zontillägg inom beloppet 100 kr per år. Sett i relation till de totala kostnader som bilinnehav för med sig framstår nu nämnda kostnader som små. Även när det gäller transportmarknadens taxor har de nuvaran- de regionala prisskillnaderna på drivmedelmycket liten betydelse.

Vi har i detta avsnitt och även tidigare, utan att gö- ra några mer omfattande utredningar, genom olika exem— pel sökt belysa betydelsen av de nuvarande regionala prisskillnaderna. Enligt vår mening finns det inte an- ledning att tro att förhållandena på de områden som

inte berörts särskilt i det föregående ger någon avvi—

vikande bild. Sammantaget är de av orts— och zontillägcon orsakade prisskillnaderna på petroleumprodukter i allmän— het inte av någon större omfattning för de olika förbru— karkategorierna. Detta gäller i synnerhet på drivmedels— området. Inte heller för industrin på orter med höga till- lägg har oljeprisskillnaderna i allmänhet någon större betydelse men för vissa företag som har hög relativ ol— jeförbrukning kan naturligtvis ortstilläggen få en mer

påtaglig betydelse

Det bör påpekas att vi beträffande eldningsolja i flera fall haft Kiruna som utgångspunkt. Det innebär att mer— kostnadsåeräkningarna i stort sett visar den maximala be— lastning som ortstilläggssystemet medför. För de i tabell 6:l redovisade kommunerna med höga ortstillägg ligger det vägda genomsnittet ca 20 kr lägre än det tillägg som gäl— ler för Kiruna. Vid jämförelse mellan sistnämnda genom- snittsvärde och det för hela landet genomsnittliga orts- tillägget framstår den ekonomiska betydelsen av pris—

skillnaderna som än mer begränsad.

Prop. 1979/80: 109 191

9.3 Regionalpolitiska aspekter

I debatten om prisskillnaderna på eldningsolja och bensin har som främsta skäl för en utjämning åbero— pats att den skulle ligga i linje med samhällets re- gionalpolitiska strävanden. Vid remissbehandlingen

av SPK:s förslag ansåg också de tillstyrkande instan— serna att ett genomförande av förslaget skulle ge gynn— samma regionalpolitiska effekter. Bland dem som av— styrkte förslaget fanns dock några som ifrågasatte om det från regionalpolitisk utgångspunkt kunde anses lämpligt med en utjämning som skulle medföra ökade

oljekostnader i Norrlands kustland.

Den moderna regionalpolitiken tog sig första gången uttryck i det beslut om en mer aktiv och målmedveten lokaliseringspolitik SOm riksdagen fattade år 1964. Med statliga stödinsatser skulle industrisysselsätt— ningen ökas i landets norra delar. Den statliga regio—

nalpolitiken har sedan byggts ut på olika sätt.

Väsentligt för regionalpolitiken är att tillgången till arbete, service och god miljö blir så likvärdig som möjligt för människor i olika delar av landet. Politiken är inriktad på att undanröja förvärvshin— der och fördela arbetstillfällen inom landet så att

en rimlig regional balans uppnås. övriga grundläggan— de mål är att ge människorna tillgång till kommersiell

och kulturell service och en god miljö i vid mening.

Den geografiska avgränsningen av de delar av landet

där behovet av stödåtgärder bedömts vara störst har

gjorts genom en särskild stödområdesindelning. Riks—

dagen har beslutat (prop 1978/79zl12, AU 1976/79:23,

rskr 1978/79:435) om en ändrad indelning i sex stödområden. Den viktigaste utgångspunkten vid denna stödområdes— indelning är det nuvarande och framtida behovet av

arbete för de människor som bor i regionen. Befolk—

Prop.!979/80:109 192

ningsutvecklingen är en annan viktig faktor när det

gäller att bedöma behovet av insatser i skilda kommu—

ner .

Det regionalpolitiska stödet till näringslivet skall ha karaktären av inledningsstöd och utgå både till fö-

retagens investeringar och dess personalkostnader.

Även ifråga om den offentliga sektorns verksamhet görs regionalpolitiska bedömningar i olika sammanhang. I det nämnda riksdagsbeslutet framhålls det angelägna i att den offentliga sektorn i ökad utsträckning pla— neras från regionalpolitiska utgångspunkter.

Till regionalpolitiken hänförs också särskilda åtgär—

der för glesbyggderna.

Ett i den regionalpolitiska debatten återkommande äm— ne, som direkt berör vår fråga, är de nackdelar som i olika avseenden följer med de långa avstånden. För att kompensera företagen inom stödområdet för det av- lägsna läget i förhållande till företag i södra och mellersta sverige infördes år 1971 det transportstöd,

som vi beskrivit i avsnitt 8.3.

Ifråga om de regionalpolitiska effekterna för indu- strins del av en prisutjämning på eldningsolja har vi tidigare lämnat vissa uppgifter om oljekostnadernas betydelse för olika industrier. För de flesta indu— strier i områden med höga ortstillägg, som i stort sett sammanfaller med det inre stödområdet, är de to- tala oljekostnaderna av begränsad betydelse. Det fö— refaller därför inte troligt att en så liten sänkning av dessa kostnader, som en utjämning medför, i någon nämnvärd grad skulle påverka industrilokaliseringen. För sådan inlandsindustri där oljekostnaderna spelar något större roll — det gäller främst gruvindustrin — är lokaliseringsaspekterna i allmänhet inte aktuella.

Prop. 1979/80: 109 19?

Den oljeintensiva industrin och den oljebaserade kraft— produktionen torde inte heller komma att påverkas lo— kaliseringsmässigt av den begränsade åtgärd som en ut— jämning av ortstilläggen innebär.

Regionalpolitiken syftar som nämnts bl.a. till att åstad— komma likvärdiga levnadsförhållanden mellan olika delar av landet. Från dessa utgångspunkter finns det skäl att genom någon form av utjämning av prisskillnaderna på oljeprodukter söka uppnå större jämställdhet mellan en—

skilda konsumenter i olika delar av landet.

I detta sammanhang bör också beröras de invändningar om vissa regionalpolitiska nackdelar med en total ut- jämning av oljeprisskillnaderna som framfördes vid re— missbehandlingen av SPK:s förslag. Det gäller främst eldningsoljan. I sin nuvarande utformning medför orts— tilläggssystemet att tilläggen är förhållandevis låga även i orter längs norrlandskusten. Ortstillägget i Luleå är detsamma som i Stockholm och ligger ifråga om eo I ca 10 kr per m3 under det genomsnittliga till— lägget. Vid en total utjämning skulle oljepriset i Luleå koma att stiga med detta belopp. Även om olje— priset i Norrbottens inland samtidigt sjunker med hög— re belopp, kan den regionalpolitiska lämpligheten av en prishöjning i kustlandet ifrågasättas.

9.4 Industri- och energipolitiska aspekter Även i andra avseenden än de som nämnts i föregående

avsnitt berörs industrin av en oljeprisutjämning.

SPK:s förslag möttes av kritik från flera företrädare för näringslivet. Kritikerna ansåg att en oljeprisut— jämning av den föreslagna modellen skulle medföra sto- ra problem för en stor del av den kustbaserade svenska industri som i hög grad är exportinriktad. Den olje— prishöjning som skulle drabba industrin kunde allvar-

13 Rikxdugcn l979/80. I .mml. Nr [09

Prop.1979/80:109 194

ligt försämra dess konkurrenskraft på utlandsmarkna-

derna.

Ett annat genomgående tema i industrins kritik mot SPK:s förslag var att åtgärden, genom att den tog sik— te på en enskild insatsvara, kunde få svåröverskådli— ga konkurrenseffekter. Det hävdades att verkningarna för industrin skulle bli beroende på oljeförbrukning— en inom repsektive verksamhet. Om utjämningsförslagets bakomliggande syfte var att i stort förbättra förut— sättningarna på vissa orter borde i stället åtgärder

av mera generell natur tillgripas.

Det är enligt vår mening möjligt att en sådan olje— prisutjämning som SPK föreslog skulle kunna få negativa verkningar för den kustlokaliserade och exportinrik- tade industrin. Även om prisförändringarna, som vi ti— digare sagt, blir relativt begränsade kan de med hän— syn till att denna industri har att verka i hård in— ternationell konkurrens medföra negativa effekter av viss betydelse. I detta sammanhang kan påminnas om de särskilda nedsättningsregler som tillämpas för indu- strin vid energibeskattningen. Dessa regler, som be- skrivits i avsnitt 8.2.4 har tillkommit för att undvi— ka att i första hand den exportinriktade storindustrin belastas alltför hårt av den inhemska energibeskatt—

ningen.

Det är också klart att en åtgärd som förändrar priset på eldningsolja ger en ojämn verkan inom industrisek—

torn beroende på skillnader i oljeförbrukning.

Allmänt gäller att frågan om utjämning av de regiona- la prisskillnaderna inte har några särskilda energipo— litiska aspekter. I avsnitt 8.4.4 har vi dock något berört förhållandena ifråga om den olja som använts

för produktion av elkraft och fjärrvärme. Dessutom

kan påpekas att några kritiska instanser vid remiss—

Prop. 1979/80: 109 395

behandlingen av SPK:s förs lag hävda-de att en åtgärd som innebar ett främjande av oljeförbrukningon i de inre delarna av landet inte låg i linje med den av statsmakterna uttalade strävan att totalt sett begrän— sa oljekonsumtionen i landet. En ökad förbrukning av eldningsolja i landet skulle också medföra ökad driv— medelsförbrukning för oljetransporter. Enligt vår me— ning är farhågorna för en sådan utveckling överdrivna Och problemet därmed inte av den storleksordningen

att det behöver beaktas särskil_ 9.5 Transoortekonomiska aspekter

Det nuvarande orts- och zontillägg att tilläggen endast delv at rtkostnaderna för olika oljepr

är schablo niserade och täcker =ndast en del av tr kostnaderna. Ifråga om or

de ko omponenter sc.m föranleder att kos sport av olja varierar mellan orterna i landet av de särskilda E? G ningen av ortstilläggen spec

idealtransport än d e för olika oljeföretag. I den man företagens transport- , stnader inte täcks av de sarskilda tilläggen får de beaktas när produkternas gr ndpris scall ” stämmas I

likhet med vad som gä _

med de nu angivna utgångspunkterna f_nns de: inledning att framhålla vikten av att olika mö: "lic het att ratio— nalisera oljetranspo rt rna, t.ex. Genom samdistribu—

tion, tas tillvara.

I den debatt som uppstod med anleining av SPK:s för— slag hävdades från några

transporttilläggen kun'e ti

av den rådande distribu

såg att eftersom oljerör

Prop.1979/80:109 196

met skulle få ersättning för sina transportkostnaden

i särskild ordning kunde incitamentet att finna ratio— nellare transportlösningar komma att minska. Risker— na för nu antydda konsekvenser av ett utjämningssystem är svåra att bedöma. Enligt vår uppfattning torde fa— ran för en sådan utveckling inte vara särskilt stor. Med hänsyn till de konkurrensförhållanden som råder

på den svenska oljemarknaden torde, även i ett läge med utjämnade transportkostnader, drivkraften hos enskilda oljebolag att genom distributionsrationali— seringar stärka sin ställning gentemot konkurrenter— na finnas kvar. Vi förutsätter också att den myndigr het som skall administrera utjämningen noga övervakar

transportsystemet.

9.6 Pris—, konkurrens— och marknadsasoekter

Olika utjämningsåtgärders inverkan på prisutveckling— en och på konkurrensförhållandena inom den svenska

oljemarknaden har naturligtvis betydelse vid frågans bedömning.

SPK hävdade att den föreslagna totala utjämningen in— te borde påverka den allmänna prisnivån. Enligt SPK:s uppfattning skulle utjämningsförfarandet inte komma att genomsnittligt påverka det allmänna kostnadsläget även om utjämningen i viss utsträckning skulle komma att förändra det relativa kostnadsläget för industri—

företag inom samma bransch.

Flera remissinstanser kritiserade SPK:s uppfattning om utjämningens effekter på den allmänna prisutveck— lingen. Kritikerna hävdade att förslaget i vart fall på längre sikt kunde leda till vissa kostnads— och prishöjningar. Som huvudskäl anfördes att utjämnings—

systemet kunde komma att medföra ökad etablering i in-

Prop.1979/80:109 l97

landet av energikrävande verksamhet och därmed ökade transportkostnader för företagen. Dessutom hävdades att utjämningen på drivmedelssidan kunde föranleda att de fordon i t.ex.fjärrgodstrafik som f.n. oftast tan- kas i O—zon i ökad grad skulle komma att köpa sitt drivmedel i inlandet. Detta skulle innebära en ökning av de längre drivmedelstransporterna. En höjning av utjämningsavgiften och därmed också av det totala driv— medelspriset skulle bli följden. Slutligen pekade någ— ra remissinstanser på det förhållandet att en utjäm— ning skulle försämra oljans konkurrenskraft i kustom— rådena gentemot andra bränslen. Om oljekonsumtionen i dessa områden av det skälet minskade skulle höjning

av utjämningsavgiften erfordras.

Vi har tidigare framhållit att även en total utjämning av de regionala oljeprisskillnaderna torde få begrän— sad effekt på industrins lokalisering. Någon ökning

av förbrukningen av eldningsolja i landets inre delar kan därmed inte förutses. Inte heller bör man räkna med någon minskning av förbrukningen i kusttrakterna. När det däremot gäller eventuella förändringar av in— köpsmönstret i fråga om drivmedel kan utvecklingen va— ra svårare att överblicka men dessa förändringar tor— de inte heller vara av nämnvärd betydelse. Någon sär— skild inverkan på den allmänna prisnivån torde därför inte kunna förutses vid en fullständig utjämning av oljeprisskillnaderna. Vad vi nu sagt gäller naturligt—

vis även för mer begränsade utjämningsalternativ.

I fråga om utjämningens inverkan på konkurrensförhål— landena inom oljebranschen ansåg bl a NO att SPK:s förslag inte skulle komma att påverka företagens möj— ligheter att driva en för konsumenterna fördelaktig priskonkurrens, eftersom utjämningen endast skulle av— se transportkostnaderna. I utformningen av vissa de—

taljer i SPK:s förslag såg NO emellertid vissa nackde—

Prop. 1979/80: 109 198

lar i konkurrenshänseende. Det avsåg bl.a. frågan om behandlingen av de fristånde återförsäljarna i utjäm— ningen. Vi har i avsnitt 8.4.4 tagit ställning för den uppfattning som NO deklarerade. Vissa administrativa konsekvenser uppkommer genom att de nämnda återförsäl— jarna bör få redovisa sina leveranser direkt till RSV. Jämfört med den av SPK föreslagna metoden medför en sådan ordning en administrativ belastning för RSV med hänsyn till det stora antalet återförsäljare. Denna belastning minskar givetvis om utjämningen begränsas så att endast ett mindre antal återförsäljare berörs.

En utjämning enligt SPK:s modell skulle enligt NO stäl— la stora krav på företagens rapporteringsförmåga. De mindre företagen som inte har ADB—redovisning skulle få ökade kostnader för att kunna lämna erforderliga uppgifter som sina leveranser. Jämfört med de stora Oljebolagen skulle konkurrenssituationen för dessa mindre företag försämras. De av NO framförda synpunk— terna bör enligt vår mening beaktas när man tar ställ- ning i utjämningsfrågan. Det kan dock framhållas att det är fråga om ett mindre antal företag med relativt liten försäljningsvolym som skulle komma att få vissa problem med den redovisning som en utjämning kräver. Problemen minskar naturligtvis med en mindre omfattan—

de utjämningsåtgärd.

9.7 Förslag

I kapitel 8 har vi diskuterat olika metoder att utjäm— na de regionala prisskillnaderna på oljeprodukter och därav framgåratt det i första hand finns två alterna- tiv som kan användas. Det rör sig i båda fallen — to— tal utjämning och maximering av tilläggen — om åtgär- der som direkt tar sikte på de idag tillämpade orts— och zontilläggen. Att åstadkomma en utjämning med hjälp av skattedifferentiering eller transportstöd

fann vi inte vara lämpligt.

Prop.!979/80:109 199

Betydelsen av de prisskillnader på oljeprodukter som förorsakas av det nu tillämpade systemet med orts—

OCh zontillägg har belysts på olika sätt i det före— gående Och sammanfattats i avsnitt 9.2. Enlict vår uppfattning får prisskillnaderna inte anses vara av någon större betydelse för förbrukarna i de inre de— larna av landet. Det bör framhållas att utgångspunk- ten för denna bedömning är att en utjämning maximalt reducerar de högsta tilläggen till en genomsnittsni— vå för hela landet. Den begränsade ekonomiska inver- kan som prisskillnaderna ger framstår som särskilt up- penbar när det gäller drivmedel. Vid en total utjäm- ning skulle genomsnittsbilisten i nuvarande 2—zon få en årlig kostnadsminskning med 15 kr. I detta samman— hang bör också beaktas att övriga kostnader som föl— jer med bilinnehav - kostnader för garage, parkering, reparationer m.m.- i allmänhet är lägre på orter i in— landet än i t.ex.storstadsområdena. Jämfört med förhål- landena på drivmedelssidan betyder prisskillnaderna på eldningsolja något mer men även där är de årliga mer— kostnaderna relatin måttliga. De regionala förbruk— ningsskillnaderna som beror på klimatet har större ekonomisk betydelse.

Mot bakgrund av bedömningen av orts— och zontilläggens faktiska effekt och då de utjämningsåtgärder som kan kom- ma ifråga medför inte obetydliga olägenheter kan det ifrågasättas om en utjämning över huvud taget bör genom— föras. Utöver frågans ekonomiska betydelse bör emellertid

även andra aspekter beaktas.

Vid den slutliga avvägningen synes det lämpligt att be— handla orts— och zontilläggen var för sig. Vi tar först

upp ortstilläggen.

Prop.!979/80:109 200

Redogörelsen för frågans tidigare behandling visar

— med de återkommande kraven på en utjämning — att en lösning av problemet framstår som mycket angelägen

för olika intressenter. Vid riksdagsbehandlingen har också vid flera tillfällen uttalats att det rör sig

om en viktig fråga. I den långvariga debatten är det

i första hand frågans rättviseaspekter som kommit att få betydelse. En annan faktor är de regionala skill— naderna i förbrukningen av eldningsolja. De högsta orts— tilläggen tas ut på orter där förbrukningen på grund av klimatet är störst. Det har vidare framgått att inte endast tilläggssystemet utan även variationer i rabattgivning i viss mån kan medverka till högre pri— ser i de inre delarna av landet. Slutligen sammanfal- ler området med höga tillägg i stort sett med det inre stödområdet. Trots olika regionalpolitiska insatser kvarstår en rad problem som gör förhållandena för nä— ringsliv och befolkning besvärligare i detta område

än i andra delar av landet.

Av det sagda framgår att det finns såväl skäl som ta— lar för som skäl som talar mot en utjämningsåtgärd. Vid en samlad bedömning har vi stannat för att någon form av utjämning av ortstilläggen på eldningsolja och

dieselbrännolja bör komma till stånd.

När det sedan gäller valet av åtgärd har vi först övervägt förutsättningarna för en utjämning av orts— tilläggen i den form som SPK föreslog. Vi har, bl.a. genom att beakta de synpunkter aom framkom vid remiss— behandlingen, utformat ett utjämningssystem som något skiljer sig från SPK:s förslag. Genom undantag för den cargolevererade oljan skulle belastningen för de kust— lokaliserade storförbrukarna vid en utjämning kunna undvikas. När det gäller frågan om behandlingen i ut- jämningssystemet av det stora antalet återförsäljare av eldningsolja som inte är registrerade hos RSV anser

vi att de bör beredas möjlighet att redovisa direkt

Prop. 1979/80: 109 201

till RSV och detta får anses medföra en avsevärd admi— nistrativ belastning jämfört med SPK:s förslag. Samman— taget anser vi inte att en total utjämning av tilläggen med de av oss angivna justeringarna på ett sådant sätt skiljer sig från det tidigare avvisade förslaget från SPK att utjämningen nu skulle vara lämplig att genomföra. Nackdelarna framstår som alltför stora vid en jämförelse med de måttliga problem som de nuvarande prisskillnader-

na kan medföra.

Det andra alternativet innebär en reducering av de högs— ta tilläggen. Vi har då i första hand sett möjligheterna att maximera ortstilläggen inom ett visst område. Med nuvarande tillägg har vi bedömt som lämpligt att sätta den högsta tillåtna ortstilläggsnivån vid 44 kr per m3. Beträffande området har vi tidigare angivit två möjlig— heter till avgränsning. Man kan antingen välja ut de

42 kommuner i inre Norrland och västra Svealand (se

sid 87—88) som till övervägande del har orter med till— lägg över maximinivån eller därutöver låta åtgärden om— fatta orter med sådana tillägg i ett antal kommuner som tillhör stödområde 5-och 6, nämligen Ånge, Sollefteå, Ragunda, Bräcke, Vindeln, Vännäs och överkalix. Med hänsyn till de skäl som anförts för en utjämning har

vi funnit att den lämpligen bör innefatta även de sist- nämnda kommunerna. Utjämningen skulle därmed omfatta

49 kommuner. Dessa anges på kartan, sid 188. Genom den föreslagna åtgärden mildras verkningarna av det nuva- rande ortstilläggssystemet samtidigt som mer betydande prishöjningar för oljeförbrukarna i kusttrakterna kan undvikas och administrationen av utjämningen kan hållas på en måttlig nivå. Enligt vår uppfattning bör man med hänsyn till det aktuella problemets omfattning stanna för denna begränsade åtgärd. Utjämningen föreslås trä- da i kraft den i juli 1980.

Vad sedan gäller frågan om utjämning av zontilläggen

för bensin och dieselbrännolja har visserligen i dis—

Prop. 1979/80: 109 202

kussionen liknande synpunkter anförts som beträffande ortstilläggen. Med hänsyn ill de små prisskillnader

som de nuvarande tilläggen medför anser vi emellertid inte att en utjämning här är påkallad. Enligt vår me— ning får den utjämning av de regionala prisskillnaderna på drivmedel som det nu tillämpade zontilläggssystemet faktiskt innebär anses tillräcklig. Även om en utjämning av dessa skillnader i vissa avseenden fordrar en mer begränsad administrativ insats än ifråga om eldnings— oljan framstår en åtgärd ändock som onödig med hänsyn till de obetydliga fördelar den skulle medföra för vissa förbrukare. Vi utgår från att det nuvarande systemet be- står men om en ytterligare differentiering av zontill— läggen i framtiden skulle leda till att statsmakterna finner det nödvändigt att vidta en utjämning bör den i så fall enligt vår mening begränsas till en maximering av zontilläggen. Man skulle således — utgående från ett nytt zonsystem — bestämma ett högsta tillåtet zontill- lägg i landet. Tilläggsreducering bör därvid i huvudsak komma ifråga för det område som vi angivit för eldni.gs— oljan. För leveranser till det område som får tilläggs— reduktion skulle bidrag utgå med skillnaden mellan le— veransortens tidigare zontillägg och maximizontillägget. Systemet bör kunna administreras på i huvudsak samma

sätt som det vi redovisat för ortstilläggsmaximeringen.

Huvuddragen av vårt förslag om en maximering av orts- tilläggen framgår av avsnitt 8.5. Det bör framhållas

att de angivna uppgifterna om t.ex. maximinivå, bidrags— behov och avgift naturligtvis måste hänföras till de förhållanden som råder när systemet införs. Den närmare utformningen av utjänmingen framgår av vårt författ—

ningsförslag och specialmotiveringen till detta.

Prop. 1979/80: 109

Område med utjämning av_qrtstillaqq

203

Värmlands är 1 Eda 2 Torsby 3 Hagfors örebro län # Hällefors

5 Ljusnarsoerg 6 Nora 7 Lindesberg

Västmanlands län 8 Norberg 9 Fagersta

Kopparbergs län 10 Vansbro ll Malung 12 Gagnef l3 Leksand lk Rättvik 15 Orsa 16 Älvdalen 17 Smedjebacken 18 Mora 19 Borlänge 20 Ludvika

Gävleborgs län 2! Ovanåker 22 Ljusdal

Västernorrlands län 23 Ånge Zk Sollef*eå

Jämtlands lä 25 Ragunda 26 Bräcke 27 Krokom 28 Strönsund 29 Åre 30 Berg 3l Härjedalen 32 östersund

Västerbottens län 33 Vindeln

35 Norsjö

35 Storuman 36 Sorsele 37 Vännäs 38 Vilhelmina 39 Åsele ho Lycksele

Norrbottens län hl Arvidsjaur h2 Arjeplog h3 Jokkmokk hh överkalix #5 övertorneå hö Pajala b7 Gällivare #8 Haparanda 39 Kiruna

Prop. 1979/80: 109 204

10 SPECIALMOTIV'ERING lO.l Förslag till lag om utjämning av ortstillägg

för vissa oljeprodukter

Vårt förslag innebär att riksdagen skall ange riktlinjer— na för ortstilläggsutjämningen medan den närmare utform— ningen bör ankomma på regeringen. Lagförslaget innehåller sålunda i huvudsak olika bemyndiganden för regeringen. Bestämmelserna i lagen är till stor del kommenterade ge— nom beskrivningen av maximeringsalternativet i avsnitt 8.5. Lagen fordrar därför endast några kompletterande upplysningar. Den föreslagna tillämpningsförordningen behandlas något utförligare i följande avsnitt.

Som framgår av 1 9 bör enligt vår mening riksdagen an—

ge de kommuner som skall omfattas av utjämningen.

Det transportbidrag som enligt 2 5 skall utgå som kom— pensation för transportkostnader som inte blir täckta på grund av utjämningen fastställs av regeringen, som därvid naturligtvis har att pröva skäligheten av de ifrågavarande kostnaderna. Det bör betonas att eftersom utjämningen avser ortstilläggen är det endast de tran— sportkostnadselement som ingår i dessa som skall beak— tas när bidraget bestäms. Enligt vårt förslag skall även de förbrukare som köper eldningsolja i cargoform och själva ombesörjer landtransporten kunna få transport- bidrag. Bemyndigande för regeringen att föreskriva rätt till bidrag för sådana förbrukare har därför tagits in i 2 5.

I fråga om den transportavgift som enligt 3 5 skall tas ut för att täcka kostnaderna för utjämningen anser vi att den har sådan karaktär att det enligt regeringsfor- men är möjligt att delegera beslutanderätten till re—

geringen.

Prop. 1979/80: 109 205

Här bör erinras om att vi funnit det lämpligt att anknyta administrationen av transportavgift och transportbidrag till uttagandet av allmän energiskatt. Författningstck- niskt har detta i fråga om avgiften gjorts huvudsakligen genom allmänna hänvisningar till lagen (1957:262) om allmän energiskatt. Ett närmare återgivande av energi— skattelagens tillämpliga bestämmelser har vi inte ansett

praktiskt genomförbart.

I detta sammanhang vill vi påpekj att i betänkandet ge— nomgående använts beteckningen dieselbrännolja i enlig— het med bruket i oljebranschen och i flera andra samman— hang. Denna beteckning överensstämmer också med den no— menklatur som används i utrikeshandelsstatistiken. Med hänsyn till sambandet med energiskattelagen har vi emel— lertid funnit det lämpligast att i författningstexten välja den beteckning som förekonmer i den lagen, nämli— gen motorbrännolja. Av motsvarande skäl har vi tagit in regeln i 4 5. I den förteckning över bränslen som är skattepliktiga enligt energiskattelagen återfinns näm— ligen såväl beteckningarna motorbrännoljor och eldnings—

oljor som bunkeroljor.

10.2 Förslag till förordning om utjämning av orts— tillägg för vissa oljeprodukter

Ortstillägg

15

För att undvika en svårhanterlig redovisning i flera led bör maximeringen av ortstilläggen endast tillämpas vid försäljning till sådan förbrukare som inte är registre— rad som skattskyldig till allmän energiskatt för de pro— dukter som omfattas av utjämningen. Ortstillägg med högre belopp än det av regeringen fastställda maximi— beloppet får således även i fortsättningen tas ut vid försäljning till återförsäljare och registrerad skatt—

skyldig. Om den som sålunda erlagt högre tillägg säljer

Prop. 1979/80: 109 206

bränslet vidare har han att tillämpa maximeringen

vid försäljning till oregistrerad köpare och blir då berättigad till det transportbidrag som gäller för den slutliga leveransorten. Registrerad förbrukare får del av utjämningen genom att han, när oljan förbrukas, blir berättigad till det transportbidrag som gäller för för—

brukningsorten.

Transoortbidrac

25

Som vi tidigare nämnt skall SPK lämna förslag till re— geringen om transportbidragens storlek. Med den kon— struktion vi valt för utjämningen kommer även fortsätt— ningsvis ortstillägg över den fastställda maximinivån att tillämpas vid vissa försäljningar. SPK kan därför

ta dessa tillägg till utgångspunkt vid de beräkningar som skall utgöra underlag för förslaget till regeringen. Transportbidragen fastställs sedan efter en bedömning av skäligheten av de kostnadselement som ingår i orts—

tilläggen.

Den ortsförteckning som används för de nuvarande till— läggen innefattar ett mycket stort antal orter. Det kan enligt vår mening finnas anledning att SPK i sam— råd med oljeföretagen ser över förteckningen i samband

med införandet av utjämningen.

35

I paragrafen anges vilka som är berättigade till tran— sportbidrag. Punkt l innefattar alla som säljer de ifrå- gavarande produkterna och som samtidigt sköter transport. Under denna punkt faller således även vissa mindre åter— försäljare som enligt vad vi tidigare sagt själva bör medverka i utjämningen med hänsyn till kravet på skydd för affärshemligheter. I de fall en återförsäljare, som köper oljan av ett oljebolag, debiterar kunden men

transporten sköts av bolaget bör bidraget kunna utgå

Prop. 1979/80: 109 207

till oljebolaget. Fallet regleras i punkt 2. Förbrukare som är registrerad som skattskyldig är berättigad till bi— drag enligt punkt 3. Om förbrukare som inte är registre— rad som skattskyldig importerar bränsle får han erlägga

den föreslagna transportavgiften vid införseln. Förbrukar han sedan detta bränsle på ort som omfattas av utjämning—

en får han rätt till bidrag enligt punkt 4.

45

Bestämmelsen anger när rätten till transportbidrag inträ—

der. När det förbrukade bränslet använts för fram

U) rt in |...) |_. 13 H 321 &

av annat bränsle bör transportbidrag inte utgå.

55

Ansökan om transportbidrag skall ges in till riksskatte— verket. Förfarandet skiljer sig åt beroende på om den bi— dragsberättigade är registrerad som skattskyldig eller

inte.

Den registrerade skall ansöka om bidrag i samband med re— dovisningen av den föreslagna transportavgiften. Efter— som uppbörden av avgiften föreslås följa energiskatteupp— bördens regler skall ansökan om bidrag avse kalenderkvar— tal och ges in inom en månad efter utgången av det kvarta— let. En nettoredovisning av avgift och bidrag bör göras. I de fall bidraget överstiger avgiften skall RSV enligt författningsförslaget utbetala skillnaden. Om det skulle anses lämpligt kan givetvis även rätt till kvittning mot den allmänna energiskatten införas.

De som har rätt till bidrag och inte är registrerade som

skattskyldiga hos RSV skall ansöka om bidrag månadsvis.

65

Hänvisningen till lagen (l959:92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning ger RSV möjlighet att kontrollera

riktigheten av uppgifterna i ansökan om transportbidrag.

Prop.l979/80:109 208

7 5

Vid oriktiga uppgifter bör för mycket utbetalat tran— sportbidrag kunna krävas tillbaka. Återkravsrätten bör

begränsas till fem år.

8 _.5

Ett annat återbetalningsfall avser transportbidrag som utgått för bränsle som sedan återtas efter återgång av köp. Även om fallet torde vara ovanligt bör med en så- dan beStämmelse förhindras att bidrag utgår två gånger

för samma bränsle. Transoortavgift

9 5

Utformningen av bestämmelsen innebär att transportavgift på motorbrännolja och eldningsolja, när det gäller av-

giftsplikten, helt samordnas med den allmänna energi—

skatten.

10 5

I stället för att enbart göra en allmän hänvisning till energiskattelagen har vi valt att något närmare ange

vem som är avgiftsskyldig och när den skyldigheten in— träder.

11 5

När transportavgiftens storlek skall fastställas måste behovet av transportbidrag och kostnaderna i övrigt för utjämningen beräknas. Dessutom måste man göra en upp— skattning av hur det totala underlaget för avgiftsut— taget kommer att utvecklas. Underlagsmaterial för rege-

ringens beslut om avgiftens storlek bör tas fram av SPK.

12 5

I fråga om reglerna om uppbörd och kontroll för tran-

Prop. 1979/80: 109 209

sportavgiften görs en direkt hänvisning till lagen om

allmän energiskatt. Vissa undantag framgår dock av 13 och 14 55.

13 5

Jämfört med energiskattelagen föreslås vissa avvikelser när det gäller vilka avdrag som får göras i deklaration för transportavgift. Avdragen i 13 5 I och 2 har mot- svarigheter i energiskattelagen och behövs för att und— vika att dubbel avgift tas ut. Även avdragspunkterna

13 5 4 och 6 finns i energiskattelagen. Punkt 4 avser export då avgift inte bör utgå och avdraget i punkt 6 innebär att den avgiftsskyldige inte behöver betala av— giften om han inte kunnat ta ut den av köparen. Avdra- get ipunkt 3 gäller endast fartyg i utrikes trafik me— dan motsvarande avdrag i energiskattelagen avser all förbrukning i fartyg. Jämfört med energiskattelagen sak— nas bestämmelse om avdrag för olja som gått till kommu— nikationsföretag för bandrift eller därmed likartat än— damål. Inte heller bör enligt vår mening avdraget i

24 5 f) energiskattelagen vara tillämpligt för transport avgiften. Genom avdragsrätt för olja som använts för framställning av avgiftspliktigt bränsle, 13 5 5, und- viks dubbel avgift. Däremot saknas anledning att undan—

ta bränsle som används för framställning av elektrisk kraft från avgiften.

14 5

I paragrafen anges att avgiftsbeloppet, i förekommande fall efter avräkning av yrkat transportbidrag, skall sättas in på särskilt postgirokonto.

Särskilda bestämmelser

15 5

Bestämmelsen har kommenterats i avsnitt 10.1

14 Riksdagen I979/8l). 1 mm!. Nr [()9

Prop. 1979/80: 109 ' 210

16 5

Beslut om transportbidrag torde vara av sådan karak— tär att det är lämpligt att besvär handläggs av kam—

marrätt.

17 5

RSV bör ha möjlighet att meddela verkställighetsföre—

skrifter.

Prop.]979/80:109 211

SÄRSKILT YmTRANDE

Av sakkunnige Bo Jönestedt

Som industrins företrädare i utredningen kan jag i hu- vudsak acceptera de resultat och förslag som utredningen

framlägger.

I ett avseende vill jag emellertid på industrins vägnar reservera mig mot utredningens förslag. Det gäller upp— fattningen att industrins cargoleveranser av eldnings— olja skall inkluderas i det föreslagna systemet för ut— jämning av skillnaderna av ortstilläggen i det s.k. maxi-

meringsalternativet. Mot denna uppfattning talar följan— de skäl.

Rent principiellt måste det betraktas som oskäligt, att industrins cargoinköp, som utgör det mest rationella sättet att anskaffa olja och för vilka ortstillägg inte är tillämpliga, skall drabbas av en kostnad som syftar till att minska totalkostnaderna på oljan för andra ka— tegorier av konsumenter. När man beaktar att ortstill- 1äggen är en följd av varierande kostnader till resp. ort framstår det som egendomligt, att de cargoimporte- rande företagen som huvudsakligen är baserade i kustlan-

det skall vara med och subventionera depåleveranser.

Utredningen accepterar i princip denna uppfattning ef— tersom den är beredd att undanta cargoleveranserna från

utjämningssystemet om man valde totalutjämningsalter— nativet.

I maximeringsalternativet anförs administrativa skäl

som huvudsaklig orsak att ej exkludera cargoleveranser. Dessa skäl är enligt min mening ej av den storleksord— ningen att det finns anledning att inte undanta cargo—

leveranser även i maximeringsalternativet.

Prop. 1979/80: 109 212

Slutligen kan man konstatera att de industrier som importerar olja i form av cargoleveranser är i hög grad de stora exportindustrierna, som är starkt energi— beroende. Det kan inte vara lämpligt att belasta dessa

industrier med kostnader av denna karaktär.

Med anledning av vad jag ovan framfört vill jag allt— så reservera mig mot utredningens beslut att inkludera

cargoleveranser i maximeringsalternativet.

Prop. 1979/80: 109 213

Bilaga 2.2

Sammanställning av remissyttranden över betänkandet (Ds H 1979: 3) Utjämning av ortstillägg.

[ Allmänna synpunkter på en utjämning av ortstillägg

l.l Hovrätten för Nedre Norrland

Betriillandc frågan om utjämning av ortstilläggen vill hovrätten anföra följande: Högsta ortstilläggel för 1966 var 65 kr. per m3. Oljepriset per m3 för samma år uppgick till 173 kr. Motsvarande siffror var 51 kr. och 210 kr. för 1972. 64 kr. och 590 kr. för 1977 sam183 kr. och 1060 kr. för 1979 (juli). ()nstilläggcn har i takt med de höjda oljepriserna fått en alltmer marginell betydelse. Detta förhållande kan förutses bli bestående. Det kan mot bakgrund härav och med beaktande även av att förfarandet skulle komma att medföra icke obetydliga kostnader för administration och kontroll ifrågasättas om en utjämning över huvud taget bör genomföras.

1.2 Kommerskollegium

Kollegiet har som myndighet ingen sakkunskap om eller särskild erfa- renhet av de förhållanden som behandlas i betänkandet. Från mera all- männa utgångspunkter önskar kollegiet emellertid anföra viss tveksamhet mot föreliggande förslag. Sålunda konstateras i betänkandet att de regiona- la prisskillnader på oljeprodukter som förorsakas av systemet med orts- och zontillägg har begränsad ekonomisk betydelse. Dessutom föreslås en utjämning endast av ortstilläggen och därvid en reducering av enbart de högsta tilläggen. Såvitt kollegiet kan bedöma torde de positiva effekterna av en sådan utjämning bli ytterligt begränsade. Mot bakgrund härav vill kollegiet ifrågasätta det rimliga i att tillskapa ytterligare en administrativ reglering till en ärlig kostnad av 400000 kronor.

1.3 Riksskatteverket

Om en utjämning av ortstilläggen på eldningsolja och dieselbrännolja över huvud taget skall göras tillstyrkcr riksskatteverket (RSV) maxime- ringsalternativet. Det bör emellenid observeras. att den betydelse trans— portbidragen kommer att få för utjämning av prisskillnaderna på oljor endast är marginell. Mcd ledning av de genomsnittliga ortstillägg som utredningen uppgett gälla vid leveranser till fyriiotvå kommuner i inre Norrland och västra Svealand som har ortstillägg över 44 kr. per mi (tabell 6: 1. s. 87—88) skulle trunsportbidragen per m3 vid leveranser bli 1— 10 kr. till 23 kommuner. 11—20 kr. till 12 kommuner. 21—30 kr. li116 kommuner och 31 kr. till en kommun (Kiruna). Som jämförelse kan nämnas att högstpriset på eldningsolja 1 exklusive ortstillägg har höjts pcr m3 från 710 kr. till 760 kr. den 3 mars. till 860 kr. den 19 maj och till 1060 kr. den 19juli 1979.

Prop. 1979/80: 109 214

1.4 Näringsfrihetsomhudsmannen

Även om åtgärdens betydelse för enskilda förbrukare i kommuner inom det aktuella området som i dag har mycket höga ortstillägg kan bli påtaglig. måste effekterna av den föreslagna maximeringen av ortstilläggen i förhål- lande till samhällets sammanlagda regionalpolitiska åtgärder betraktas så- som begränsade och isolerade.

lngripanden i marknadsmässigt bestämda kostnader och priser bör. en- ligt N():s mening, göras med viss återhållsamhet. Sådana ingrepp bör därför förbehållas fall där klara brister i marknadsmekanismen föreligger. t.ex. på grund av ofullständigheter i befintlig företagsstruktur. l annat fall riskerar man att samhällets åtgärder genom en svåröverskådlig mängd regleringar som var och en är av förhållandevis ringa betydelse i praktiken motverkar uppnåendet av väsentliga mål. En uppsplittring av regionalpoli- tiskt stöd på många olika regleringar torde också i regel föra med sig högre administrativa kostnader — både hos myndigheterna och hos företagen.

På grund av olika yttre betingelser varierar förhållandena mellan olika regioner i en mångfald olika hänseenden. Om samhället syftar till att utjämna eller upphäva effekten av sådana regionala skillnader bör man enligt NO:s mening undvika att skapa ett administrativt och organisato- riskt otympligt system knutet till enskilda produkter och tjänster. Det borde övervägas att i stället åstadkomma mer generella lösningar och i aktuella regioner ge stöd t. ex. i form av skattetekniska åtgärder. — — —

Sammanfattningsvis vill NO ifrågasätta om inte den åsyftade regionalpo- litiska målsättningen skulle kunna uppnås genom lämpliga skattetekniska åtgärder. Härigenom torde samhället kunna undvika att behöva tillämpa flera olika, till enskilda produkter och tjänster knutna stödformer. En sådan mångfald av stödformer blir erfarenhetsmässigt mer kostsam. I detta sammanhang må påpekas att utredningsmannen endast summariskt beräk- nat kostnader såvitt avser SPK och RSV men inte för övriga som berörs av förslaget.

1.5 Statens pris- och kartellnämnd

Sedan utredningsrapporten färdigställts har ortstilläggen ökat ytterliga- re. Så har t. ex. ortstillägget för Kiruna ökat från 76 till 94 kr. per rn]. vilket innebär — utgående från de förbrukningsvärden som redovisas i rapporten — en årskostnad (för en villaägare) i Kiruna på ca 480 kr. per m3 och i Göteborg på ca 86 kr. per år. dvs. skillnaden mellan dessa bägge orter har ökat från ca 325 till ca 394 kr. per år. Prisgapet mellan kustorter och inlandsorter ökar successivt beroende på att biltransportdelen — den del som är mest avståndsberoende —- i ortstilläggskalkylen väger tyngst.

Av redovisningen ovan följer att en utjämning av ortstilläggen för eld- ningsolja skulle ge en påtaglig ekonomisk fördel för de som bor i landets inre och nordliga områden. Härtill kommer det förhållandet att konsumen— terna har mindre möjlighet att påverka sin bränslekostnad än många andra kostnader i hushållsbudgeten.

1.6 Konsumentverket

Enligt konsumentverkets uppfattning talar uppenbara skäl för en utjäm- ning av ortstilläggen på eldningsolja. Konsumenter bosatta i den del av landet där klimatet är strängast. och där förbrukningen av eldningsolja för

Prop. 1979/80: 109 215

uppvärmning därför är störst. tvingas f.n. också att betala de högsta ortstilläggen. De områden där ortstilläggen är störst sammanfaller vidare i huvudsak med de områden som ur regionalpolitisk synpunkt i första hand bör stödjas (stödområde 5 och 6). Konsumentverket är samtidigt medvetet om att en utjämning av ortstilläggen endast i begränsad utsträckning påver— kar skillnaderna i uppvärmningskostnader mellan olika delar av landet.

1.7 Arbetsmarknadsstyrelsen

Arbetsmarknadsstyrelsen anser det ur regionalpolitisk synpunkt värde- fullt att uppnå en utjämning av de regionala prisskillnaderna på oljepro- dukter. Det får ses som ett led i att skapa mer likvärdiga produktionsbctingelser och levnadsförhållanden i olika delar av landet.

1.8 Statens industriverk

Effekterna av utredningens förslag är små: för enskilda konsumenter rör det sig bara om småbelopp och företagens kostnader påverkas knappt märkbart. Även om effekterna således är små anser lndustriverket att det är principiellt felaktigt att bedriva inkomstfördelningspolitik på detta sätt.

Frågor rörande regionala inkomstomfördelningar bör enligt industriver- kets mening behandlas samlat inom ramen för den av riksdagen beslutade regionalpolitiken. snarare än genom manipulering av priser på enskilda produkter. Om så sker kan man lättare skilja på åtgärder motiverade av inkomstfördelningshänsyn och åtgärder som kan motiveras med en effekti- vare arbetsfördelning mellan olika regioner i landet, vilket är till gagn för resurshushållningen i hela samhället.

Enligt industriverkets uppfattning kan den önskade inkomstomfördel- ningen enklast ske genom mer generella medel. t.ex. genom kommunala skatteutjämningsbidrag. som dessutom har fördelen att de inte påverkar relativa resurspriser. Ett villkor för ett samhällsekonomiskt effektivt ut- nyttjande av landets resurser är att den samlade resursuppoffringen i olika verksamheter betalas till priser som avspeglar resursernas altcrnativut- nyttjandevärden. Det föreslagna systemet skulle innebära en avvikelse från denna princip.

Det föreslagna systemet innebär att man tar i anspråk resurser till en kostnad av 400000 kronor för att fördela om 17 miljoner kronor i ett nytt system, i stället för att kostnadsfritt utnyttja befintliga system för ändamå- let.

Det är inte förenligt med ett effektivt utnyttjande av samhällets resurser.

lndustriverket avstyrker med dessa motiveringar det förslagna syste- met.

1.9 Statens vattenfallsverk (Centrala driftledningen har avlämnat likaly- dande svar)

Utjämning av lokala och regionala prisskillnader på energi försvagar de ekonomiska motiven att utnyttja lokala energiresurser. Speciellt om de principer som nu föreslås för utjämning av prisskillnader på eldningsolja i en framtid skulle komma att tillämpas även på fasta bränslen. torde ratio- nell användning av inhemska energitillgångar avsevärt försvåras. Statens vattenfallsverk och Centrala dn'ftledningen får därför med hänvisning till bifogad PM (utgörs här av de två följande styckena) avstyrka betänkandets

Prop. 1979/80: 109 2l6

förslag till lag om utjämning av ortstillägg för vissa oljeprodukter.

Från statens sida görs stora insatser för att minska användningen av olja. bland annat genom att stimulera till övergång till inhemska bränslen. En utjämning av ortstilläggen på olja skulle motverka denna målsättning. De kommuner som berörs av ortstilläggen synes i samtliga fall vara inlands- kommuner i skogslän och därmed ha förutsättningar för eldning med vedbränslcn och torv. Den subventionering av oljan som den föreslagna utjämningen av ortstilläggen utgör skulle minska vedbränslcnas och tor- vens konkurrenskraft gentemot oljan.

Principen med utjämning av ortstillägg kan bli ännu mer besvärande ur allokeringssynpunkt om den i en framtid skulle komma att tillämpas på förutom olja även fasta bränslen. Om vedbränslcn och torv. som många tror, i stor utsträckning kommer att ersätta olja skulle krav kunna ställas på utjämning av prisskillnader som geografiskt ginge i rakt motsatt riktning mot nu aktuell utjämning. Vid hantering av fasta bränslen finge dessutom transportkostnaderna i förhållande till energivärdet väsentligt större bety- delse.

1.10 Länsstyrelsen i Västernorrlands län

En utjämning av tilläggen upplevs fortfarande av länsstyrelsen som mycket angelägen utifrån inte minst allmänna regionalpolitiska och rättvi- sesynpunkter.

1.11 Svenska kommunförbundet

En utjämning av kostnaderna för bensin och eldningsolja skulle enligt styrelsen med all sannolikhet få en positiv regionalpolitisk effekt och bidra till att skapa gynnsammare förutsättningar för näringslivets utveckling i de aktuella områdena.

1.12 Landstingsförbundet

Den av samhället förda regionalpolitiken syftar bl. a. till att åstadkomma likvärdiga levnadsförhållanden mellan olika delar av landet. Från dessa utgångspunkter anser styrelsen att det finns skäl att genom någon form av utjämning av prisskillnaderna på oljeprodukter söka uppnå jämställdhet mellan enskilda konsumenter i olika delar av landet.

De av ortstilläggen föranledda höga kostnaderna på oljeprodukter belas- tar vidare både offentlig och privat verksamhet och verkar hämmande på näringslivets utveckling. En lika kostnad för oljeprodukter får en positiv regionalpolitisk effekt och medverkar till att ogynnsamma förutsättningar för olika näringsgrenars expansion i viss mån undanröjes inom de berörda områdena.

1. 13 Sveriges grossistförbund

Det synes som om utredningen mer baserar sitt förslag på politiska än på ekonomiska grunder. Utredningen säger nämligen att det mot bakgrund av ons- och zontilläggens faktiska effekt kan ifrågasättas om en utjämning över huvud taget bör genomföras. Man framhåller också att de utjämnings- åtgärder som kan komma i fråga medför ”inte obetydliga olägenheter".

Utöver dessa ekonomiska faktorer åberopar utredningen emellertid

Prop. 1979/80: 109 2l7

även andra aspekter. främst rättviseaspekter. Detta motiv kan i och för sig vara beaktansvärt men kan rimligen ändå inte få ta över de tungt vägande ekonomiska aspekter som redovisas i ärendet.

Till bilden hör att en utgångspunkt för arbetet enligt direktiven skulle vara att resultatet inte får innebära att en tyngande och kostsam admini- stration byggs upp. Enligt vår mening kan utredningens förslag inte anses uppfylla denna förutsättning. De administrativa kostnader som utredning- en anger kan inte anses rimliga i förhållande till det förväntade resultatet.

Mot denna bakgrund kan den förslagna utjämningen inte anses moti- verad. Det är enligt vår mening angeläget att man gör en totalekonomisk bedömning och ställer effekten av ortstilläggen i relation till andra kostna- der i ifrågavarande områden. Att särbehandla ortstilläggen kan inte anses ändamålsenligt. Det bör i stället ingå i en samlad bedömning av behovet av regionalpolitiska åtgärder.

På angivna grunder avstyrker vi således utredningens förslag om utjäm- ning av ortstilläggen på eldningsolja.

1.14 Sveriges köpmannaförbund

lngripandcn i marknadsmässigt bestämda kostnader och priser bör en- dast ske i undantagsfall då annars marknadsekonomins resursallokerandc effekter kan skadas. Regionalpolitiska stödåtgärder bör i största möjliga utsträckning genomföras på ett mer övergripande plan och så långt möjligt är ej innefatta administrativa regleringar av enskilda varu- och tjänsteom- råden. - — —

Köpmannaförbundet är införstått med att vissa konsumenter i kom- muner med de högsta ortstilläggen kan erhålla påtagliga kostnadsminsk— ningar genom det av utredningen föreslagna utjämningssystcmet. l OOO-tals av förbundets medlemmar lever och verkar inom berörda kommuner. Vi vill i detta sammanhang påpeka att vi i grunden stöder ett samhälle präglat av solidaritet och önskar icke motsätta oss en utjämning — särskilt när kostnadsökningarna för "de solidariska" blir blygsamma.

1.15 Norrlandsförbundet

Det högsta ortstillägget tas i dag ut på orter där förbrukningen är störst på grund av klimatet. Detta kan inte anses vara rättvist. Det ligger nära till hands att jämföra distribution av olja med distributionen av elkraft. Vid elkraftsdistribution från norra till södra Sverige tillämpas dock inga zon- eller ortstillägg.

1.16 Svenska petroleum institutet (Sveriges redareförening ansluter sig till detta yttrande)

Institutet. som visserligen godtog SPK:s tidigare förslag om en generell utjämning av ons- och zontillägg. kan inte finna motiverat att inrätta en särskild statlig administration för föreliggande, mycket begränsade förslag. särskilt som utredningen klart deklarerat. att de regionala prisskillnader på oljeprodukter som förorsakats av systemet med orts- och zontillägg har begränsad ekonomisk betydelse för förbrukarna.

En maximering av ortstillägget till 44 kr. per m3 skulle enligt SPI:s beräkningar för en villa- och småhusägande familj innebära en besparing av högst 4 % och i genomsnitt mindre än [ % av gällande pris för eldnings-

Prop. 1979/80: l09 ZIX

olja. Som jämförelse kan nämnas att om utomhusteinperattiren är I*: C högre än normalt. minskar förbrukningen med 3—4 %.

Om förhållandena för näringsliv och befolkning är besvärligare i det inre stödområdet och inom andra av förslaget berörda kommuner. förefaller det Institutet vara rationellarc och riktigare att komma till rätta med kvar— stående orättvisor genom regionalpolitiska insatser. Det kan visserligen tyckas. att en administraticmskostnad av 400000 kr. per år kan verka rimlig. Enligt Institutets mening måste utredningen emellertid dels ha underskattat kostnaderna för den statliga administrationen. dels icke beak- tat de kostnader som förslaget medför för oljeföretagen. Om det verkligen inte skulle vara möjligt att med hjälp av regiona'ilpolitiska insatser komma till rätta med problem. som gör förhållandena för näringsliv och befolkning besvärligare i det inre stödområdet och andra av förslaget berörda kom- muner än i andra delar av landet. vill Institutet inte motsätta sig föreslagen utjämning av ortstilläggen.

1.17 Svenska värmeverksföreningen

Inom det område av landet som föreslås få begränsade ortstillägg har föreningen för närvarande sex medlemmar med fjärrvärmedistribution. Dessa orter förbrukar tillsammans endast cirka 2.5 få av den totala oljeför- brtikningen för fjärrvi'trmeproduktion i landet. Den reduktion i förhållande till nuvarande ortstillägg. som skulle kunna bli aktuell för dessa orter uppgår i genomsnitt till cirka [0 kronor per m3 eldningsolja. Detta är en låg summa i förhållande till dagens oljepris på cirka 800 kronor per m1 och kan knappast motivera den administrativa apparat som skulle erfordras för att genomföra utjämningen. Sett från hela tjärrvärmekollcktivets synpunkt skulle systemet vidare medföra en fördyring av bränslekostnaderna. Den reduktion av oljekostnaderna som skulle komma de aktuella värmeverken till del kan nämligen beräknas till sammanlagt cirka 400000 kronor. medan värmeverken totalt skulle få en ökad kostnad på cirka 2100000 kronor p. g .a. avgiften till utjämningssystemet.

Värmeverk i övre Norrlands inland anser dock att varje reduktion av de höga oljekostnaderna är angelägen. och vill för sin del tillstyrka förslaget.

Vid många värmeverk diskuteras för närvarande möjligheterna att ut- nyttja alternativa bränslen till olja. i första hand kol för större kustförlagda fjärrvärmeverk samt torv eller vcdflis för mindre värmeverk i inlandet. De senare sammanfaller ofta med de. orter som skulle omfattas av reducerade ortstillägg. En reduktion skulle då kunna få den effekten att torvens eller tlisens konkurrenskraft gentemot olja försämrades i de orter där ett utnytt- jande av dessa bränslen är mest naturligt. Övergången till inhemska bräns- len för ljärrvärmeproduktion kan därigenom försenas. Enligt föreningens mening bör man ta hänsyn även till sådana effekter vid en diskussion om utjämning av ortstillägg.

1.18 Svenska busstrafikförbundet

Vid sin bedömning av utredningens redovisade förslag och motiven till dessa har SBF funnit att ett genomförande av förslagen endast skulle få marginella effekter på busstrafikföretagens driftekonomiska förhållanden. För hela den yrkesmässiga busstrafiken skulle utjämningen (sammanlagda transfererade beloppet för utjämning av drivmedelskostnaderna) röra sig om högst några hundra tusen kronor inom en total årlig driftkostnad om i

Prop. 1979/80: 109 219

storleksordningen närmare trc miljarder kronor. Mot denna bakgrund och med hänsyn till de nya administrativa resurser och kostnader som blir förknippade med ett bidrags-/avgiftssystem av detta slag framstår den föreslagna reformen inte som angelägen för den verksamhet. som SBF har att företräda. Det kan heller inte bedömas att utjämningen skulle medföra några mätbara effekter på priserna för utnyttjande av bussföretagens trans- porttjänster.

1.19 Svenska åkeriförbundet

För den yrkesmässiga lastbilstratikens del får den föreslagna utjämning- en endast marginella effekter.

Vad beträffar eventuella transportpriseffekter på grtind av föreslagen utjämning bedöms det inte medföra nämnvärt mätbara förändringar.

Med beaktande av ovanstående och mot bakgrund av att nya administra- tiva resurser och kostnader. som förknippas med ett bidrags-favgiftssy— stem enligt förslaget. framstår åtgärderna inte som angelägna vad gäller den yrkesmässiga biltrafiken.

Förbundet vill för sin del inte tillstyrka utredningens förslag.

1.20 Landsorganisationen

LO:s principiella inställning är att prissättningen skall följa kostnaderna. I vissa fall råder speciella konkurrens— och marknadsförhållanden så att en sådan överensstämmelse inte skapas. utan samhället bör ingripa med sär- lösningar. Samhället måste bedriva en sammanhållen och aktiv regionalpo- litik för att näringsutvecklingen skall kunna ske med acceptabel regional balans. Därvid kan motiv anföras för att göra ingrepp i transportkostnads- förhållandena. såvida inte allmänna regionalpolitiska åtgärder är tillräck- liga.

LO anser inte att utredningen klart visat att en reglering av orts- och zontilläggen fyller en uppgift som i denna mening förbättrar den regionala utvecklingsbalanscn på ett unikt sätt. som inte åstadkoms eller kan åstad- kommas med generella medel. Samtidigt kan viss nackdel uppstå i form av ökad administration. Utredningen föreslår att den transportavgift som skulle finansiera en utjämning samt transportbidragen knyts till uttagandet av allmän energiskatt. De möjliga nackdelarna med att eventuella trans- portbidrag kan påverka konkurrensen för vederbörande transportmarknad anser LO bör beaktas. LO vill vidare anföra att en utjämning av transport- kostnaderna för oljeprodukter kan komma att följas av krav på att kostnadsutjämningen senare också skall gälla transporter av kol och andra fasta bränslen.

Zon- och ortstilläggen liksom vissa skillnader i rabattgivningen har emel— lertid väckt en aktiv opinion för att en utjämning beträffande transport- kostnaderna för oljeprodukter skall införas. Under l970-talet har frågan aktualiserats vaije år i riksdagen genom motioner eller frågor. Utrednings- direktiven från år 1977 pekar på behovet av att frågan prövas på nytt inför denna opinion.

Med hänvisning till vad som anföns ovan vill LO inte motsätta sig utredningens förslag. men vill å andra sidan konstatera att det är lämpliga- re att behandla denna fråga inom ramen för en bedömning av regionpoliti- ken i stort.

Svenska skogsarbetareförbundet (vars bedömningar och förslag LO in- stämmer i):

Prop. 1979/80: 109 220

Nu har emellertid regeringen framlagt en proposition om kraftigt höjda energiskatter. vilka avses att träda i kraft redan under 1979. Detta gör att utredningens ovan beskrivna förslag måste anses överspelat. Enligt tipp- gifter i pressen har regeringen anfört att hänsyn skall tas till de regionalpo- litiska effekter som en generell höjning av energiskatten får för stödområ- det. Detta skulle få innebära att sl-zattehöjningens effekter på ett eller flera sätt elimineras för Norrlandsområdet eller för hela stödområdet. Om detta skall bli möjligt måste långt större åtgärder vidtas än vad som utredningen föreslagit från och med den I _juli 1980.

I princip anser Skogsarbetareförbundet att den statliga regionalpolitiken måste utformas så. att man så långt som möjligt åstadkommer likvärdiga levnadsförhållanden mellan olika delar av landet. 1 de norra och inre delarna av landet medför det kärvare klimatet att kostnaderna för upp- värmning av bostäderna blir avsevärt högre än i södra och mellersta Sverige. Vidare är som regel avstånden stora inom stödområdet när man skall besöka sociala inrättningar eller institutioner som har med samhälls- service att göra. Eftersom kollektiva kommunikationsmedel inte heller förekommer i samma omfattning som i övriga delar av landet blir också arbetskraften i stor utsträckning beroende av egen bil för färd till och från arbetet. — — —

Den nu föreslagna höjningen av energiskatten innebär självklart hårda påfrestningar för både näringslivet och befolkningen i hela landet. Hårdast kommer dock skattehöjningen att drabba stödområdet. därest man inte differentierar skattesatser eller kompenserar skattehöjningen på annat sätt. Selektiva bidrag till näringslivet löser dock inte problemen för befolk- ningen inom området. Det vore därför i högsta grad önskvärt att fackför- eningsrörelsen på något sätt finge möjlighet att påverka utformningen av de kompensationsförslag som regeringen enligt uppgift ämnar lägga fram beträffande stödområdet.

1.21 Tjänstemännens centralorganisation

Vad beträffar de regionalpolitiska effekterna av ifrågavarande prisut- jämning. synes denna inte i någon större utsträckning komma att påverka industrins val av lokaliseringsort. bl. a. beroende på att de totala oljekost- naderna i relation till övriga produktionskostnader för flera av industrierna är av relativt begränsad betydelse. TCO vill emellertid framhålla att olje- kostnaden kan för enskilda företag utgöra en förhållandevis betydande belastning. En utjämning av ortstilläggen kan således för sådana företag upplevas som positiv och kan tillsammans med andra regionalpolitiska åtgärder utgöra ett incitament till val av lokaliseringsort. Betydelsen av utjämningsförfarandet som regionalpolitiskt medel blir naturligtvis större. ju lägre maximalt ortstillägg som fastställs.

1.22 Sveriges allmännyttiga bostadsföretag

Avslutningsvis framhåller dock SABO att nyttan av ett system för ut- jämning av regionala och lokala skillnader givetvis måste vägas mot det administrativa merarbete som erfordras. Betydelsen av dessa skillnader har onekligen minskat väsentligt som följd av den snabba prisuppgången på eldningsoljor under senare tid. Kostnadsskillnader för uppvärmning av bostäder betingas mer av klimatskillnader, husens och värmesystemens utformning och skötsel samt de boendes beteende än av de prisskillnader som behandlas av utredningen.

Prop. 1979/80: 109 221

1.23 Sveriges fastighetsägareförbund

Förbundet känner tveksamhet inför förslaget ur principiella synpunkter. Det medför nämligen ytterligare krångel och byi'äkratisering samt innebär ett ingrepp i den fria marknadsekonomin. Sotn framgår av de exempel som redovisas i utredningen är vidare deti merkostnad som ortstilläggen inne- bär för bostadsuppvärmningen begränsad.

Även om förbtmdet har viss förståelse för de krav på utjämning som framförts. får förbundet med hänsyn till ovan angivna synpunkter avstyrka förslaget.

2 Utjämningsmetod

2.1 Hovrätten för Nedre Norrland

()m kraven på en utjämning likväl på något sätt bör tillgodoses framstår det förslag utredningen stannat för lämpligare än övriga alternativ.

2.2 Kammarräten i Sundsvall

Av de redovisade alternativen finner kammarrätten sålunda. liksom utredningen, det som innebär en maximering av ortstilläggen vara det som bör komma i fråga. Som utredningen framhåller är alla de tänkbara utjäm- ningsåtgärder som redovisas i betänkandet förenade med nackdelar. Om åtgärder skall genomföras synes emellertid den ordning som utredningen föreslår vara den som i skilda hänseenden framstår som lämpligast. Sär- skilt är att framhålla att förslaget — samtidigt som det åstadkommer en kostnadsmaximering i de delar av landet där en sådan är mest angelägen — framstår som mindre administrativt betungande och mindre kostnadskrä- vande än övriga alternativ och den ordning som SPK:s tidigare förslag innefattade. Det förhållandet att det även om förslaget genomförs kommer att kvarstå skillnader i prishänseende mellan skilda delar av landet finner kammarrätten mot den bakgrunden få accepteras.

2.3 Försvarets materielverk

!. Inget bidrag från statskassan om f. n. enligt utredningen ca 17 miljoner kronor bör utges.

2. Ingen transportavgift om f.n. enligt utredningen 75 öre/m"l bör utta- gas. 3.I stället fastställes ett grundpris på bensin. dieselbrännolja och eld- ningsolja som inkluderar en viss täckning av transportkostnaden om så verkligen skulle behövas (i likhet med vad som sker då det gäller bensin och dieselbrännolja ex-pump'). så att följande zontillägg skulle kunna till- lämpas:

Bensin och dieselbrännolja ex-pump För bensin. dieselbrännolja och eldningsolja i bulk itt-zon 0:-/m3 Bör tillägg 25:-/m" i l-zon 10:-/mJ göras med 35:-/m" i2—zon 20:-/m3 f.n. ca 45:-/m-'

4. Ortstilläggen utgår fr. o. m. den ljuli 1980.

Prop. 1979/80: 109 en

2.4 Statens järnvägar

Med anledning av remissen får SJ anföra att det från SJ:s sida inte finns något att erinra mot den i betänkandet föreslagna utjämningen av ortstill— lägg för vissa oljeprodukter.

2.5 'I'ransportnämnden

'l'N har utifrån de utgångspunkter nämnden har att företräda inget att erinra mot utredningens förslag.

2.6 Riksskatteverket

()ni en utjämning av ortstilläggen på eldningsolja och dieselbrännolja över huvud taget skall göras tillstyrker riksskatteverket maximeringsalter- nativet.

2.7 Generaltullstyrelsen

'fullverkets befattning med det av utredningen föreslagna utjämnings- systemet begränsar sig till uppbörd av transportavgift i de fall avgiftsplik- tigt bränsle införs till riket av annan än den som är registrerad hos riksskat- teverket som skattskyldig till allmän energiskatt för sådant bränsle.

Från de synpunkter som tullvcrkct närmast har att bevaka finns inget att invända mot utredningens förslag. "

2.8 Konsumentverket

Utredningen har beträffande ortstilläggen övervägt några olika system. En total utjämning anses vara förenad med sådana nackdelar att den med hänsyn till problemets omfattning inte är lämplig att genomföra. I stället förordas en begränsad utjämning där de högsta tilläggen reduceras. Därige- nom mildras verkningarna av tilläggen för förbrukarna i landets inre delar. Som skäl anges att prisnivån för övriga förbrukare i landet därvid inte påverkas nämnvärt samt att åtgärden kräver en mindre administrativ in- sats.

Enligt konsumentvekets uppfattning skulle utredningens förslag inte innebära att de under efterkrigstiden omdiskuterade problemen med orts- tillägg löses. Regionala prisskillnader skulle fortfarande kvarstå om än på en lägre nivå. Samtidigt synes det föreslagna systemet erfordra en perma- nent priskontroll.

2.9 Överstyrelsen för ekonomiskt försvar

Den behandlade problematiken ligger i allt väsentligt vid sidan av de uppgifter som det ankommer på överstyrelsen att handlägga. Överstyrel- sen finner dock att det nu framlagda förslaget till utjämning av ortstillägg är enklare än vad som framkommit vid tidigare gjorda överväganden varför det förefaller vara väl ägnat att tillgodose önskemålet om att mildra verk- ningarna av de nu utgående tilläggen. Från överstyrelsens synpunkt före- ligger därför ingen erinran mot att betänkandet läggs till grund för ny lagstiftning på området.

Prop. 1979/80: 109 223

2.10 Arbetsmarknadsstyrelsen

Utredningens förslag innebär en påtaglig reducering av ortstillägg på eldningsolja och dieselbrännolja för de kommuner som har det bcsvärligas- te arbetsmarknadsläget. Genom att ortstilläggen reduceras inom ett visst begränsat område kan enligt utredningens beräkningar mer betydande prishöjningar undvikas för oljeförbrukarna i övriga landet. inklusive orter längs norrlandskusten.

2.11 Länsstyrelsen i Jönköpings län

Länsstyrelsen ställer sig mycket tveksam till utredningens förslag och utredningen är SjälV tveksam till om det ur ekonomisk synpunkt finns tillräckligt starka motiv för att genomföra reformen.

Den mångåriga diskussionen om en regional utjämning ur rättvisesyn- punkt synes emellertid vara det avgörande skälet till att utredningen trots allt föreslagit en reducering av de högsta ortstilläggen för eldningsoljan.

Ur regional utjämningssynpunkt kan berättigade krav ställas på att ol- jepriserna för landets olika delar blir mera enhetliga än vad som nu är fallet. Länsstyrelsen anser att utredningens förslag inte i tillräckligt hög grad tillgodoser dessa krav. 1 första hand vore därför en fullständig utjäm- ning av oljepriserna att föredra.

Om däremot. som utredningen anför.de administrativa kostnaderna för ett sådant system blir alltför höga anser länsstyrelsen att det knappast finns någon anledning att ändra på det nu existerande ortstilläggssystemet.

2.12 Länsstyrelsen i Kronobergs län

Utredningen konstaterar att det är tveksamt huruvida ortstilläggen haft någon större regionalpolitisk betydelse. Men det är dock dels ur rättvise- synpunkt och dels med hänsyn till den högre oljeförbrukningen i de före- slagna orterna angeläget att en utjämning kommer till stånd. Den föreslag- na finansieringen innebär en mycket marginell kostnadsökning med 75 öre per kubikmeter eller ().06 % för eldningsolja l. — — —

Länsstyrelsen tillstyrker utredningens förslag.

2.13 Länsstyrelsen i Gotlands län

Gotland tillhör de sysselsättningssvaga områdena i landet med en be- folkning med låg inkomstnivå. Även om utredningen anser att orts- och zontilläggen har begränsad ekonomisk betydelse för förbrukarna är det angeläget att de gotländska förbrukarna inte åsamkas högre kostnader än jämförbara grupper på fastlandet. [ debatten om otts- och zontillägg är det i första hand frågans rättviseaspekter som kommit att få betydelse. Förelig- gande förslag innebär ej att de nu missgynnade gotländska företagen och konsumenterna får bättre villkor. Ett upphävande av regionala prisskill- nader på oljeprodukter skulle utgöra ett komplement till övriga regionalpo- litiska åtgärder.

Länsstyrelsen finner det förslag till utjämning som utredningen förordar otillräckligt och anser att en total utjämning vad avser priset på oljepro- dukter bör komma till stånd.

Prop. 1979/80: 109 334

2.14 Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län

Länsstyrelsen har i och för sig ingen invändning mot utredningens för- slag. De regionalpolitiska effekterna av de tttjätnnade ortstilläggen synes emellertid blygsamma och bör ställas i relation till den ökade administra- tion som införandet av transportbidrag och trz'tnsportzwgifter innebär. Det ursprungliga förslaget från statens pris- och kartellnämnd har enligt läns- styrelsens mcning vissa fördelar genom att det syftar till enhetliga priser utan statssubventioner.

2.15 Länsstyrelsen i Kopparbergs län

Det framlagda utredningsförslaget medför enligt vår uppfattning en avse- värd utjämning av de geograliska prisskillnader som i dag råder på olja. Förslaget skulle om det genomförs medföra en sänkning av oljepriserna i 11 av länets 15 kommuner. Vi tillstyrker därför att en maximering av ortstilläggen sker enligt utredningens förslag.

Enligt vår ttppfattning måste det dock vara nödvändigt att finna en lösning som på sikt innebär en total utjämning av olje- och bensinpriserna i landet. Vi föreslår därför att frågan om en sådan utjämning tas upp till förnyad diskussion om exempelvis tre år. En sådan diskussion kan då föras bl. a. mot bakgrund av erfarenheterna från det nu föreslagna systemet.

2.16 Länsstyrelsen i Gävleborgs län

Det förslag utredningen framför om maximering av ortstilläggen innebär för Gävleborgs län att konsumentpriset på eldningsolja och dieselbrännolja från tankbil blir något lägre i ()vanåkers och Ljusdals kommuner. I övriga kommuner ligger ortstilläggen lägre än den föreslagna maximigränsen och dessa ortstillägg påverkas därför inte.

Länsstyrelsen tillstyrker att utredningens förslag genomförs.

2.17 Länsstyrelsen i Västernorrlands län

Länsstyrelsen vidhåller principiellt sin tidigare uppfattning om en total utjämning av transporttilläggen för ifrågavarande oljeprodukter.

Utredningen har emellertid lagt fram vissa ekonomiska och administrati- va skäl för en begränsad utjämning genom maximering av ortstilläggen. Med hänsyn till dessa kan länsstyrelsen i huvudsak tillstyrka de i betän- kandet föreslagna åtgärderna. Totalutjämning av transporttilläggen bör komma till stånd när klart lägre administrativa kostnader för reformert än hittills kunnat presenteras.

I de fall en totalutjämning av tranSporttilläggen skulle komma ifråga tillstyrker länsstyrelsen utredningens förslag om undantag för cargoleve— ranser liksom inrättandet av en särskild nämnd för administration av utjämningssystemet. Nämnden bör lokaliseras till Sundsvall. där viss sam- ordning kan ske med verksamheten inom RSV:s norra distriktskontor.

2.18 Länsstyrelsen i Jämtlands län

Länsstyrelsen tillstyrker förslaget.

Det är samtidigt länsstyrelsens förhoppning att de svårigheter som allt- sedan l940-talet stått i vägen för frågans lösning äntligen kan övervinnas och en ökad prisutjämning snarast kan genomföras.

Prop. 1979/80: 109 225

2.19 Länsstyrelsen i Västerbottens län

Länsstyrelsen tillstyrker utredningens förslag om transportbidrag och transportavgift som ett medel att nå utjämning av regionala och lokala skillnader. — — -

En utjämning av tilläggen till rikets genomsnittsnivå ligger bättre i linje med de regionalpolitiska stödnivåerna där 50—75 procent är vanliga. T. ex. är det statliga stödet till investeringar i bensinanläggningar 50 procent. Om gränsen sätts vid 32 kr. blir genomsnittstttjämningen 45 procent. Länssty- relsen vill därför förorda att beloppsgränsen för utjämning av ortstilläggen av regeringen sätts vid den nivå som en fullständig utjämning skttllc medfö- ra och för länets del omfatta de kommuner som utredningen förordat.

2.20 Länsstyrelsen i Norrbottens län

Länsstyrelsen har inte ändrat uppfattning sedan år l975 om att en fullständig utjämning är att föredra från regionalpolitisk synpunkt och sett till det totala ekonomiska utfallet för länet. Samtidigt anser länsstyrelsen att det kompromissförslag som utredningen förordar ändå innebär högst påtagliga kostnadssänkningar för länets inlandskommuner.

Utredningens förordade alternativ går inte så långt som länsstyrelen anser önskvärt. Genom att de stora merkostnaderna för orter i inlandet kapas till rimlig nivå anser länsstyrelsen att förslaget ändå utgör ett stort steg i rätt riktning.

2.21 Vägtraf'tkskatteutredningen

VSU kan nu inte se att föreslagen utjämning av ortstillägg skulle innebä- ra några komplikationer vid en eventuellt ändrad beskattningsform för de dieseldrivna fordonen.

2.2 Energiskattekommittén

Energiskattekommittc'n har ingenting att invända mot utredningens för- slag om utjämning av ortstillägg.

2.23 Energisparkommittén

Mot bakgrund av de relativt sett höga priserna på petroleumprodttkter anser energisparkommittén att den marginella sänkning av priset. för vissa delar av landet. som utredningen föreslår inte invekar menligt på framtida energihushållsningsinsatscr. Med anledning av detta har energisparkom- mittén inget att erinra mot utredningens förslag till åtgärder. och stöder därmed utredningens uppfattning.

2.24 Svenska handelskammart'örbundet

Under de senaste åren har regionalpolitiken blivit allt mera omfattande och såväl de selektiva som generella medlen har utökats. Svenska handels- kammarförbundet stöder den regionalpolitik som förs. men har framhållit vikten av att de regionalpolitiska stödformerna ska vara generella så långt detta är möjligt. Utredningens förslag till utformning av ortstillägg kan betraktas som ett sådant generellt regionalpolitiskt medel.

15 Riksdagen 1979/80. I saml. Nr [()9

Prop. l979/80: [09 226

Ortstilläggen på olja kommer ej i nuvarande utformning eller efter en minskning att ha en avgörande betydelse för näringslivets lokaliseringsval. Som en av många åtgärder för att ge de glesast befolkade delarna i landet en stabilare befolkningsmässig och ekonomisk utveckling. är dock den föreslagna åtgärden riktig. För näringslivet i dessa regioner är förslaget klan positivt och inte minst skogsbrukets mekaniserade avverkningar och länga landsvägtransporter får klara fördelar.

Svenska handelsl—zammarförbundet ställer sig således positivt till att tit- redningens förslag om maximering av ortstilläggen genomföres.

2.25 Svenska kommunförbundet

Styrelsen anser därför att en fullständig utjämning av ortstilläggen bör ske i enlighet med det alternativ som redovisats av utredningen. Även zontilläggen bör utjämnas på motsvarande sätt. Däremot anser styrelsen inte att en ny myndighet behöver inrättas för att administrera utjämnings- systemet. Riksskatteverket och SPK bör kunna klara även den utökade insatsen som ett fullständigt utjämningssystem kan medföra.

Skulle emellertid vid en fullständig utjämning de administrativa pro- blemen bedömmas som alltför stora. vilket styrelsen betvivlar. är styrelsen beredd att acceptera de begränsade utjämningsåtgärder som utredningen föreslagit.

2.26 Landstingsförbundet

Förbundets styrelse finner det naturligt. att en fullständig utjämning sker av tilläggen för såväl eldningsoljor som bensin och dieselbrännolja. Därige- nom ökar förutsättningarna för att en för riket enhetlig prisnivå på oljepro- dukter kan uppnås. Samtidigt förutsätter styrelsen att garantier skapas för leveranser av oljeprodukter till de orter som omfattas av utjämningen. Ersättning för de transportkostnader som till följd av utjämningen inte blir täckta kan lämnas i form av särskilda transportbidrag såsom utredningen föreslagit.

2.27 Sveriges köpmannaförbund

Förbundet finner det framlagda förslaget i och för sig kunna läggas till grund för lagstiftning men önskar samtidigt påpeka att betydligt mer ge- nomgripande åtgärder torde bli erforderliga för att i någon avgörande grad förbättra servicestrukturen i glesbygderna.

2.28 SHlO-familjeföretagen

Sett ur strikt marknadsekonomisk synvinkel finns det skäl att gå emot utredningens förslag att utjämna prisskillnaderna ifråga. Men i detta fall anser organisationen att de positiva regionalpolitiska följderna som försla- get syftar till överväger eventuella nackdelar som kan följa när avsteg görs från de rena marknadsekonomiska principerna. Det ärjust de långa avstän- dens och klimatförutsättningarnas handikapp som utredningen vill mildra. En utjämning av ortstilläggen är också ett exempel på ett lämpligt generellt verkande regionalpolitiskt medel.

Prop. 1979/80: 109 227

2.29 Oljekonsumenternas förbund

GK:s uppfattning i utjämningsfrägor och speciellt i detta ärende har tidigare belysts. Vi delar därför utredningens uppfattning att man bör med hänsyn till det aktuella problemets omfattning stanna för begränsad ätgärd under förutsättning att maximinivä. bidragsbehov och avgift naturligtvis mäste hänföras till de förhållanden som räder när systemet införs. — — —

Tillämpas föreslagen maximinivå pä dieselbrännoljeförsäljning frän ben- sinstation kan effekten inträffa att dieselpriset vid bensinstationsförsälj- ning ökar från nuvarande 2 zon = 2 öre/lit. till enligt utredningsexemplet Kr. 44:-/m-* = 4.4 öre/lit.

] utredningen framgår ej nägra förslag hur redovisning skall tillgå när orts- och zontillägg tillämpas vid olika försäljningsformer.

Ytterligare utredning om dessa effekter måste ske så att orättvisa mellan försäljningsformer och redovisning för erhållande av transportbidrag ej skapas.

2.30 Lantbrukarnas riksförbund

LRF har i remissvar över tidigare utförda utredningar pä omrädet. bl.a. det av SPK avlämnade förslaget ijuli 1975. ställt sig bakom en utjämning. Enligt förbundets uppfattning, har inga skäl tillkommit för att ändra den ståndpunkt som förbundet tidigare intagit. LRF förordar därför fortfarande ett borttagande av de speciella orts- och zontilläggen eller effekterna av dessa. Bakom förbundets bedömning ligger dels regionalpolitiska övervä- ganden och dels ett ifrågasättande av det riktiga i att tillämpa ett system där vissa hamnar på västkusten skall anses utgöra basområden för syste- met då betydande kvantiteter imponeras även till andra delar av landet. I detta senare avseende är zon-systemet bättre än systemet med ortstillägg.

2.31 Norrlandsförbundet

Norrlandsförbundet har inte ändrat uppfattning sedan 1975. om att en fullständig utjämning är att föredra sett från regionalpolitisk synpunkt och sett till det totala ekonomiska utfallet för hela Norrland.

Utredningens förordade alternativ går inte sä långt som Norrlandsför- bundet anser önkvärt ur regionalpolitisk synvinkel. Utredningen har dock lagt fram vissa ekonomiska och administrativa skäl för en begränsad ut- jämning. Med hänsyn till detta kan förbundet. med de angivna reservatio- nerna. i huvudsak tillstyrka de föreslagna åtgärderna som ett första steg mot en total utjämning.

2.32 Svenska Taxiförbundet

Svenska Taxiförbundet. som beretts tillfälle att avge yttrande över rubri- cerade betänkande får härmed framföra, att det från förbundets sida inget Finns att erinra mot förslaget.

2.33 Tjänstemännens eentralorganisation

Enligt TCO:s uppfattning bör ett utjämningssystem inte utformas så att ett omfattande merarbete uppstår för företagen eller att nya oskäliga kost- nader överförs på industrin i andra delar av landet. Dylika kostnader

Prop. 1979/80: [09 228

medför risk att denna industrins konkurrenskraft härigenom kan komma att försämras. Utredningens förslag med en ny transportavgift om 75 öre per m" — grundpriset för eldningsolja är för närvarande ca 800—I IOO kr. per nf beroende pä kvalitet — synes enligt TCO ej komma att medföra nägra avgörande konstnadsproblem härvidlag.

2.34 Sveriges fiskares riksförbund

Vi delar utredningens slutsats att skall någon utjämning av ortstilläggen ske bör det inte vara någon totalutjämning utan bara en reducering som begränsar sig till de högsta tilläggen.

2.35 Sveriges allmännyttiga bostadsföretag

SABO kan i och för sig ansluta sig till utredningens principiella förslag att genomföra en begränsad utjämning av ortstilläggen.

Genomförs en sådan utjämning anser vi det dock vara befogat att samtli- ga ortcr i landet som har pristillägg över en vald maximinivä bör få del av utjämningen.

2.36 Hyresgästernas riksförbund

Ett av utredningens motiv till att begränsa utjämningen är att mer bety— dande prishöjningar för oljeförbrukarna i kusttrakterna kan undvikas. Det är självklart att behovet av prishöjningar på orter som idag är gynnade står i direkt proportion till vilken grad av utjämning som eftersträvas. Förbun- det anser att konsumenter av olika oljeprodukter solidariskt skall bära kostnaderna för transporter inom landet av respektive oljeprodukt och förordar därför en fullständig utjämning av orts- och zontilläggen.

2.37 Hyresgästernas sparkasse- och byggnadsföreningars riksförbund

HSB tillstyrker förslaget beträffande sänkning av högsta ortstillägg för eldningsolja samt införande av transportavgift.

2.38 Sveriges Villaägareförbund

Sveriges Villaägareförbund har i egenskap av riksorganisation inget principiellt emot åtgärder av regionalpolitiskt syfte men ä andra sidan kan vi heller inte acceptera att åtgärderna kan komma att medföra negativa biverkningar och försämringar för villaägare i vissa områden.

Beträffande metoden till lösning av problemen har vi intet att invända.

3 Utjämningens omfattning och finansiering

I detta avsnitt redovisas de yttranden som behandlar ett utjämningssy- stems geografiska omfattning. dess finansiering samt om cargoleveranser av olja skall omfattas av systemet eller ej.

3.1 Hovrätten för Nedre Norrland

Några bärande skäl för att ej undantas. k. cargoleveranser i detta förslag har emellertid ej framkommit. Hovrätten ansluter sig i denna del till vad som anförts i det särskilda yttrandet.

Prop. 1979/80: 109 229

3.2 Kammarrätten i Sundsvall

Maximeringen bör. på de skäl utredningen anför. genomföras så att ortstilläggen inom vissa kommuner. främst i det inre stödområdet. redu- ceras och att transportbidrag. finansierade genom en generell transportav- gift. införs för att ersätta transportkostnader som till följd av reduceringen inte blir täckta.

3.3 Statens järnvägar

S] har utgått från att transportbidrag erhålles även när eldnings— och motorbrännolja transporteras i cisternvagn till berörda orter.

3.4 Konsumentverket

Utredningen har med hänvisning till regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående finansiering av reformer (Dir. 1978: 40) avfärdat möjligheten att utjämna ortstilläggen genom subventio— nering via statsbudgeten. Konsumentverket anser emellertid att en sådan finansiering borde ha prövats. Det av utredningen föreslagna uppbördssys- temct för transportavgifter skulle därvid falla bort. Detta skulle medföra besparingar för såväl staten som petroleumbranschen. Enligt verkets bc- dömning borde även besparingar kunna göras genom att utbetalningen av transportbidragen gjordes mer schablonmässigt. Därigenom skulle de to- tala administrativa kostnaderna för utjämningssystemet begränsas. Enligt konsumentverkets uppfattning kan utgifterna för en utjämning av orts- tilläggen täckas genom en höjning av energiskatten.

3.5 Statens vattenfallsverk (likalydande svar har avgivits av Centrala drift- ledningen)

Skulle lagförslaget antagas bör enligt vattenfalls och CDL:s uppfattning cargoleveranser av olja undantagas från prisutjämningssystemet.

I betänkandet "utjämning av ortstillägg" föreslås att alla oljeleveranser för kraftindustrins elproduktion. även cargoleveranser. inlemmas i det föreslagna prisutjämningssystemet. Härigenom uppkommer en betydande nettomerkostnad för kraftindustrin och därmed för clkonsumenterna efter— som elproduktion i oljekraftverken till helt övervägande del ligger i omrä- den där transportbidrag ej skall utgå (södra och mellersta Sverige samt Norrlands kustland). Beträffande cargoleveranserna. som svarar för större delen av kraftindustrins oljetillf'örsel. har utredningens sakkunnige. Bo Jönestedt. i särskilt yttrande framhållit att det rent principiellt måste be- traktas som oskäligt att cargoinköp. som utgör det mest rationella sättet att anskaffa olja och för vilka ortstillägg inte är tillämpliga. skall drabbas av en kostnad som syftar till att minska totalkostnaderna på oljan för andra kategorier och konsumenter.

3.6. Länsstyrelsen i Jönköpings län

Det reducerade ortstillägget skall enligt utredningens förslag vara geo- grafiskt avgränsat till att endast omfatta västra Svealand och Norrlands inland. Detta skulle medföra att kommunerna Nässjö. Eksjö. Aneby. Sävsjö och Vaggeryd tillsammans med sju andra kommuner i syd- och mellansverige fick landets dyraste eldningsolja.

Prop. l979/8tl: l(l9 ” "U

3.7 Länsstyrelsen i Kronobergs län

Utredningen föreslår att man ser över den ortsförteckning som används för de nuvarande ortstilläggen. Länsstyrelsen tillstyrker detta. men anser att en översyn även bör göras på regional nivå. Det finns orter som har ett högre ortstillägg än andra trots att de kommunikationstekniskt ligger när- mare införsclhamnen.

3.8 Länsstyrelsen i Skaraborgs län

För att täcka de kostnader som maximeringen av ortstillägget medför föreslås en generell avgift på 75 öre per m3 eldningsolja och dieselbränn— olja.

När det gäller denna maximering av ortstilläggen är länsstyrelsen tvek— sam till om den enbart skall gälla för orter inom det inre stödområdet och orter i västra Svealand med höga ortstillägg.

] Skaraborgs län är det 9 av lo kommuner som helt eller delvis ligger inom det område som för närvarande har ett ortstillägg överstigande 44 kr..-"' må. Av dessa kommuner har Gullspång. Karlsborg och Töreboda av länsstyrelsen tidigare föreslagits ingå i stödområde. Det är väsentligt att företagens konkurrenskraft inte försämras ijust detta område. Detta blir fallet om ortstilläggen är bland de högsta i landet och i princip tillåts höjas i obegränsad utsträckning i en framtid.

Länsstyrelsen föreslår att den maximigräns på 44 kr./m'l som utredning- en förordar skall gälla hela landet samt att den särskilda transportavgiften anpassas till detta.

3.9 Länsstyrelsen i Västernorrlands län

1 utredningens s. k. maximeringsalternativ. som länsstyrelsen således i Stort förordar. bör beträffande (len geografiska avgränsningen särskilt un- derstrykas vikten av att låta utiämningsåtgärdcrna omfatta även de sju kommuner inom stödområde 5 och 6 (däribland Ånge och Sollefteå kom- muner) som för en mindre andel av sina orter har transporttillägg över den föreslagna maximinivån. Däremot ifrågasätter länsstyrelsen från regional- politiska synpunktcr om ortstilläggen behöver maximeras inom samtliga föreslagna kommuner i västra Svealand. där lö av 20 kommuner ingår i stödområde 2. 3 och 4.

Beträffande industrins cargoleveranser av olja vill länsstyrelsen i maxi— meringsalternativet föreslå en regional differentiering. Cargolevererad olja till hamnar i Norrbottens. Västerbottens och Västernorrlands län bör undantas från utjämningsförfarandet. Detta kan ses som en begränsad men ändå viktig åtgärd för att utjämna rådande regionala obalanseri landet. De administrativa svårigheterna på grund härav torde vara mycket begränsa- de. Eventuellt merarbete liksom övriga nya arbetsuppgifter till följd av reformen kunde för Norrlandslänens del huvudsakligen utföras inom ra- men för en förstärkning med två nya tjänster vid norra distriktskontoret inom riksskatteverket. Genom en obetydlig höjning av föreslagen tran- sportavgift skulle statsverkets kostnader för detta täckas in.

3.10 Länsstyrelsen i Västerbottens län

Likaså tillstyrker länsstyrelsen utredningens förslag om att samtliga kommuner i länets inland omfattas av utjämningen.

Prop. 1979/80: 109

| _J '.oJ

3.11 Länsstyrelsen i Norrbottens län

Enligt utredningen kommer de oljeleveranser som sker till industrin i företagens egen regi att undantas från utjämningssystemet. Kustbaserade exportindustrier drabbas härigenom inte av fördyringar vilket givetvis är positivt för stål» och massaindustrin i länet. För inlandsbaserade industrier som köper olja i cargoform föreslås bemyndigande för regeringen att föreskriva rätt till transportbidrag. Länsstyrelsen anser att detta bemyndi- gande bör nyttjas till fördel för den norrbottniska gruvindustrin med tanke på den konkurrensnackdel de höga landtransportkostnaderna utgör.

3.12 Svenska handelskammarförbundet

Förbundet kan dock ej biträda förslaget till reformens finansiering. lt'ör- slaget innebär visserligen en ganska blygsam kostnadsökning för oljeför- brukarna i dagsläget. men det är principiellt felaktigt att kostnader för en regionalpolitisk åtgärd ska fördelas på det föreslagna sättet.

Förbundet anser att finansieringen av reformen. i likhet med det re— gionalpolitiska transportstödet. lämpligast sker över statsbudgeten. Här- igenom uppnås oekså möjligheten att göra en avvägning mellan anslagen till de olika formerna av regionalpolitiska åtgärder. Ett s_vstem med en subvention över statsbudgeten skulle dessutom ha den fördelen att de totala kostnaderna för reformen lättare kan utläsas.

3.13 Svenska kommunförbundet

Dock bör kostnaderna för de lokala transporterna i samband med car- goolja beaktas vid tttjämningen.

3.14 Norrlandsförbundet

Vi anser det vidare helt felaktigt att — enligt utredningens förslag — försäljning av dieselbrännolja över pump skall drabbas av ökad kostnad.

Till skillnad mot utredningen anser förbundet. att den geografiska av- gränsningen beträffande maximeringsalternativet skall gälla hela kom- muner och inte vissa orter inom en kommun. Det innebär att samtliga kommuner inom stödområde 5 och 6 bör innefattas av utjämningsåtgär- derna. Vi ifrågasätter från regionalpolitiska synpunkter om ortstilläggen behöver maximeras inom samtliga föreslagna kommuner i västra Svea— land. där 16 och 20 kommuner ingår i stödområde 2. 3 och 4.

Beträffande oljeleveranser (cargo) som sker till industrier vill förbundet föreslå en regional differentiering. Cargolcvererad olja till hamnar i Norr- bottens. Västerbottens. Västernorrlands och Gävleborgs län bör undantas från utjämningsförfarandet. I det fall en totalutjämning av transporttilläg- gen skulle komma ifråga tillstyrker förbundet utredningens förslag om undantag för cargoleveranser.

3.15 Sveriges fiskares riksförbund

Skulle utredningens förslag genomföras innebär det en ökad kostnad för i stort sett alla Sveriges fiskeföretag. Vi anser det principiellt fel att belasta fisket med ökade kostnader när näringen befinner sig i en situation där stödåtgärder från samhällets sida måste till för att öka lönsamheten. — — —

Prop. 1979/80: 109 23"

Vi hävdar även med det ovan sagda som bakgrund att man bör försöka finna vägar att hälla fisket utanför ett eventuellt kommande system. Den tänkta avgiften på 75 öre per kubikmeter har en. som utredningen påpekar. relativt liten betydelse för de flesta bränsleförbrukare men för ett fisket—öre- tag med en stor bränsleförbrukning kan det ändå bli en betydande belast— ning.

Sveriges fiskares riksförbund föreslär att om en utjämning av ortstilläg- gen skall genomföras skall det ske på ett sådant sätt att fisket inte drabbas av ökade kostnader. Detta kan enligt vår mening ske på tvä sätt:

1) Fisket lämnas utanför systemet. 2) Finansieringen sker via statskassan.

3.16 Sveriges allmännyttiga bostadsföretag

Utredningen anser vidare att de 12 kommuner "'i allmänhet har tillägg som endast obetydligt överstiger maximibeloppct" samt "dessutom ligger förbrukningstalen för ttppvärmning på grund av klimatförhällant'lena i ge- nomsnitt något lägre än i de nordligare kommunerna".

SABO kan inte instämma i dessa påståenden. I utredningen har mycket riktigt noterats att Laxå har ett tillägg på 52 kr. per rn1 i tillägg. Till saken hör också att Nässjö och Östersund ligger pä samma höjd över havet (300 m). Vinterförhällandena i Nässjö kan säkerligen jämställas med eller vara "sämre" än åtskilliga av de 49 orter som ingår i utjämningen av ortstillägg. Den eftersträvade rättviseaspekten uppnås således endast till en del genom förslaget. — — — Genomförs en utjämning anser vi det vara befogat att samtliga orter i landet som har pristillägg över en vald maximinivå bör få del av utjämningen.

3.17 Hyresgästernas riksförbund

Även cargoleveranser bör omfattas av utjämningen.

4 Utjämningens administration

4.1 Statistiska centralbyrån

SCB vill i detta sammanhang. liksom med anledning av den tidigare utredningen. nämna de underlag för kontroll och skälighctsbedömning som verket kan bidra med vid den periodvisa översynen av dessa belopp.

SCB beräknar numera i sin reguljära produktion årligen pris- och volym- indexar för yrkesmässiga lastbilstransportcr. Dessa indexar anger prisut- vecklingen per tonkilometer för transporterna totalt och för enskilda varu- slag. F.n. publiceras endast en totalindex för lastbilstransporterna. Men beräkningar finns för enskilda varuslag. däribland mineraloljor och mineraloljeprodukter. Möjligheter finns även till fördelning av transporter- na på olika transportavstånd sotn kan vara av intresse i detta sammanhang.

SCB beräknar även en faktorprisindex för lastbilstrafik. Denna index. som utgör en delindex i entreprenadindex (H 63) och främst avser kortväga transporter av byggnadsmaterial m. m.. grundas på en sammanvägning av ett antal kostnadsfaktorer. som hämtas ur annat prismaterial. Sålunda ingår exempelvis löner. reparation och värdeminskning. administrations- kostnader. skatter. SCB är för sin del beredd att vid behov utveckla en faktorprisindex som omfattar även långväga lastbilstransportcr av oljor.

Prop. 1979/80: 109

| J '43 ',:

4.2 Riksskatteverket

Utredningen föreslår att den transportavgift (75 öre per ml) som behövs för att täcka kostnaderna för transportbidragen skall tas ut i samband med uppbörden av energiskatt på bränslen. Den som är registrerad hos RSV som skattskyldig för energiskatt på bränslen avger förutom energiskatte- deklaration även deklaration för särskild beredskapsavgift för motorbränn- olja. eldningsolja och bunkerolja. Kontrollen av transportavgif'ten kan därför kopplas ihop med den energiskattekontroll och den kontroll av bcredskapsavgift som sker. Utredningens förslag att avgiften skall tas ut på all dieselbrännolja. alltså även den som säljs från putnp. innebär att kon- trollen blir relativt enkel.

De regler som medför rätt till transportbidrag sammanfaller inte helt med de regler som gäller för skyldigheten att betala transportavgift. varför vissa extra kontrollåtgärdcr fordras. Den del av dieselbrännoljan som levereras med ortstillägg bör enligt utredningens mening omfattas av utjämningen. medan transportbidrag inte skall utgå för olja som omfattas av lontilläggs- systemet. Detta måste uppmärksammas i samband med kontrollverksam- heten. Slutligen mäste särskilt kontrolleras. att den transportbidragsberät- tigadc oljan verkligen levereras till förbrukare inom bidragsberättigade områden och att transportbidrag inte utgår för olja som levereras till andra områden. Eftersom de elva rikstäckande oljeföretagen svarar för den do- minerande delen av oljeförsörjningen kan en stor del av kontrollen förläg- gas dit. Med tanke på den redovisningsstandard. som dessa företag har. bör man inte befara att det föreslagna systemet i dessa delar medför allt för stora kontrollproblem. Detta innebär självfallet inte att man kan underlåta att uppmärksamt följa upp bidragssidan. När det gäller inte rikstäckande leverantörer av transportbidragsbcrättigade oljor torde redovisningsstan- darden variera och uppvisa stora brister bl. a. hos vissa leverantörer. som inte är registrerade hos RSV.

Utredningen har beräknat kostnaden för den statliga administrationen av det geografiska maximeringsalternativet till ca 400000 kr. per är. varav ungefär hälften faller på statens pris- och kartellnämnd och hälften på RSV.

Enligt RSV:s uppfattning kan kostnaden för administration och kontroll komma att överstiga utredningens beräkningar. För det merarbete som uppstår inom RSV föreligger behov av två hclärsrevisorer på fältet och en halv årsarbetskraft för hanteringen av deklarationer för transportavgift och ansökningar om transportbidrag.

4.3 Näringsfrihetsombudsmannen

] fråga om administrationen av det nu föreslagna utjämningssystemet har av NO tidigare framförda synpunkter på bl.a. lämnande av lcveransupp- gifter beaktats genom att mindre leverantörer ska kunna lämna leverans- uppgifter direkt till RSV och inte behöva gå genom konkurrerande oljebo- lag.

4.4 Statens pris- och kartellnämnd

SPK hari sin anslagsframställning för budgetåret 1980/81 konstaterat att det finns väsentliga krav på nämndens prisövervakande och utredande verksamhet vilka inte kan tillgodoses inom ramen för befintliga resurser.

Prop. 1979/80: [09 234

De begränsade personella resurserna som stått till nämndens förfogande har inneburit att en effektiv övervakning inte har kunnat upprätthållas på alla för konsumenten viktiga varu- och tjänsteområden. Resursbrisf före- kommer på så angelägna områden som bostäder. olja. transporter. kotn- munala taxor och avgifter samt frukt- och grönsaker. Mot den bakgrunden är det en absolut förutsättning för nämndens tnedverkan i det föreslagna utjämningssystemet att erforderliga resurser ställs till nämndens förfogan- de. Nämnden har beräknat att det merarbete som skulle följa med ett utjämningssystem av föreslagen typ kräver ett resurstillskott hos SPK med en byrådirektör i lönegrad F l5 till en kostnad — inklusive följdkostnader - av 145 000 kr. per år. För vissa beräknings- och skrivarbetcn krävs härutöver en ht'ilvtidsansti'illd assistent i lönegrad F 5 till en ärskostnad av 55000 kr. Sammanlagt erfordras för SPK:s medverkan i utjämningssyste- met säledes ett resurstillskott med minst 200000 kr. per är.

4.5 Länsstyrelsen i Skaraborgs län

För att undvika de särskilda administrationskostnader som av utredning- en beräknas till 400 tkr/är. föreslär länsstyrelsen att den tilltänkta transportavgiften inräknas i grttndpriset. Redan nu täcks ju en del av transportkostnaderna in av grundpriset då ortstilläggen är sehablonberäk- nade och enbart svarar för en del av kostnaderna.

4.6 Lantbrukarnas riksförbund

F.nligt förbundets uppfattning är det nödvändigt att ett utjämningssystem sker i former så att fördyrande administration undviks. Mot den bakgrun- den vill förbundct föreslå att i första hand övervägs möjligheterna till utjämning i oljebranschens regi. i andra hand en utjämning via energiskat— tesystemet. Differentiering av fordonsskatten kan användas föratt utjäm— na vissa transportkostnz-tder.

5 Zontillägg

5.l Hovrätten för Nedre Norrland

Hovrätten delar utredningens bedömning att någon utjämning avseende de nuvarande zontilläggen inte är påkallad.

5.2 Kammarrätten i Sundsvall

Däremot har någon utjämningsåtgärd inte funnits påkallad när det gäller zontilläggen på drivmedel. Kammarrätten finner ingen anledning till in- vändningar mot detta. De små prisskillnader zontilläggen medför ger inte anledning till åtgärder. i synnerhet som det i systemet faktiskt redan inrymmes en viss utjämning.

5.3 Näringsfrihetsombudsmannen

De i dag förekommande ortstilläggen på eldningsolja synes i stort spegla faktiska skillnader i transportkostnader. Zontilläggen pä drivmedel är där- emot schablonmässiga och tar endast i begränsad omfattning hänsyn till

Prop. 1979/80: l09 215

skillnader i transportkostnader. lin viss utjämning kan därför sägas ha skett beträffande zontilläggen och NU delar utredningens bedömning att zontilläggens ekonomiska betydelse för normalbilisten är av sådan margi— nell betydelse att ytterligare utjämning och därmed följande administration inte för närvarande kan anses påkallad.

5.4 Statens pris- och kartellnämnd

De zontillägg som tas ut för att täcka kostnaden för transport av bensin inom landet utgör en liten del av det totala priset. En utjämning genom en sänkning av tillägget i zon 2 från ?. till 1 öre per liter skulle innebära en prissänkning med mindre än en halv procent. I utredningen redovisas att årskostnaden i form av zontillägg för bilägare kan beräknas till ca 15 kr. i zon 1 och till ca 30 kr. i zon 2. utgående från en genomsnittlig ärlig körsträcka pä ca I 300 mil. Bensinkonsumenten har vanligen större möjlig- het än eldningsoljekonsumenten att själv bestämma över sin konsumtion. SPK instämmer därför i utredningens uppfattning att det för närvarande inte finns skäl att utjämna zontilläggen på bensin.

5.5 Konsumentverket

Utredningen lämnar inget förslag beträffande utjämning av zontilläggen på bensin. Enligt konsumentverkets uppfattning bör zontilläggen utjäm- nas. Priset pä bensin är till följd av zontillägget högre i inlandet och högst i områden som nära sammanfaller med de regionpolitiska stödområdena 5 och 6. I dessa områden kan avständen till arbetsplatser och olika serviceut- bud vara mycket stort.

Administrationen av ett utjämningssystem enligt de olika alternativ som skisserats skulle emellertid inte stå i rimlig proportion till zontilläggens hushållsekonomiska verkningar. De tillämpade zontilläggen är mycket schablonmässigt beräknade. och återspeglar endast i begränsad utsträck- ning kostnaderna för transporten till återförsäljarna.

Tidigare har ett mer differentierat system för zontillägg tillämpats. För att utjämna prisskillnaderna mellan olika delar av landet slopade OK 1967 de tre högsta zontilläggen samtidigt som (")-zonen utvidgades. Övriga olje- bolag anpassade sig till denna förändring. Mot bakgrund av detta anser konsumentverket att SPK närmare bör undersöka möjligheterna att även slopa återstående Zonindelning.

Konsumentverket vill avslutningsvis framhålla att prisökningen till följd av zontilläggen har begränsad betydelse för förbrukarna i glesbygd. Betyd- ligt viktigare ur konsumentpolitisk synpunkt är att det finns ett välför- grenat nät av försäljningsställen för drivmedel på landsbygden. Därför är det angeläget att tillräckliga resurser avsätts för att samhället genom bl.a. planering. vidgning av servicefunktioner i glesbygdshandeln samt direkta stödinsatser verkar för att inköp av drivmedel kan göras med rimliga transportuppoffringar för konsumenter bosatta i glesbygd.

5.6 Länsstyrelsen i Jönköpings län

Beträffande bensinpriserna förordar utredningen inte någon förändring av nuvarande system beroende på frågans ringa ekonomiska betydelse. Länsstyrelsen delar denna bedömning.

Prop. l979/80: [09 236

5.7 Länsstyrelsen i Gotlands län

Vid pumpförsäljning av dieselbrännolja och bensin indelas landet med utgångspunkt från importhamn och deras närmaste omland i tre zoner. 0— zon. l-Lon och Z-zon. Hela Gotland tillhör Z—Lon. — — —

Ft.")religgande förslag innebär ej att de nu missgynnade gotländska företa— gen och konsumenterna lör bättre villkor. —- — — Länsstyrelsen — — anser att en total utjämning vad avser priset pä oljeprodukter bör komma till stånd.

5.8 Länsstyrelsen i Skaraborgs län

Utredningen har granskat olika möjligheter att minska verkningarna av de nuvarande orts- och zontilläggen. Utredningen konstaterar att det inte finns nägon anledning till förändring när det gäller zontilläggen. Länssty— relsen biträder denna åsikt.

5.9 Länsstyrelsen i Västerbottens län

Tilläggets relativa andel av det totala priset minskar i takt med oljepri— sernas ökning. Landet har tidigare varit indelat i sex priszoner vilka numera är redttcerade till tre. Länsstyrelsen vill därför förorda att upphä— vande av zontilläggen tas tipp till förhandling med bensinbolagen i sam- band med förhandlingar mellan staten och bensinbolagen om höjning av bensinpriset.

5.10 Länsstyrelsen i Norrbottens län

Vid nuvarande zontillägg på drivmedel skulle en utjämning som innefat- tar dessa vid en körsträcka på I 500 mil motsvara en kostnadssänkning på l5 kronor per år i 2-zon. Jämfört med ortstilläggen pä oljeprodukter har zonindelningen för drivmedel väsentligt mindre betydelse för hushåll och företag i länets inland.

5.11 Svenska kommunförbundet

Styrelsen anser därför att en fullständig utjämning av ortstilläggen bör ske i enlighet med det alternativ som redovisats av utredningen. Aven zontilläggen bör utjämnas på motsvarande sätt.

5.12 Landslingsf'örbundet

Förbundets styrelse finner det naturligt, att en fullständig utjämning sker av tilläggen för såväl eldningsoljor som bensin och dieselbrännolja.

5.13 Sveriges köpmannaförbund

Utredningen fastslår emellertid att de nuvarande orts— och zontilläggen har en relativt liten ekonomisk betydelse för förbrukarna. Man anser t.o.m. att effekterna av en utjämning av zontilläggen på bensin och diesel- brännolja är så små att en sådan utjämning är onöding med hänsyn till de obetydliga fördelar det skulle medföra. I detta avseende delar Sveriges köpmannaförbund utredningens ställningstagande. Ett slopande av zontill-

Prop. 1979/80: 109 237

läggen skttlle inte innebära några mer betydelsefulla förbättringar. efter- som merkostnaden per konsument och år inte tlppgår till mer än IS 51 20 kronor med nuvarande system.

l utpräglade glesbygdsområden. där befolkningsunderlaget och därmed köpkraften är otillräcklig för att detaljhandeln annars skall kunna erbjuda en tillräcklig kommersiell service kombinerar ofta detaljhandeln det tradi- tionella serviceutbudct med olika former av annan service. Många av våra medlemmar säljer drivmedel till fordon från singelanläggningar i anslutning till sina butiker. I stället för att fundera över Zonindelningen är det för oss mera angeläget att söka förbättra marginalstrukturen för våra medlemmar och att säkerställa att dessa även långsiktigt får tillgång till drivmedel för vidareft'irst'iljning. De problem vi primärt har för ögonen — den långsiktiga varuförsöijningen i glesbygd och därmed ocksä arbets- och lönsamhetssi- tuationen för främst landhandeln —— kräver andra insatser av mer samhälls- övergripande natur.

5. H Oljekonsumenternas förbund

Enligt värt bedömande har efter den utveckling som skett inom bensin- stationsetablering och indragning av försi'tljningsställen i glesbygd skapat andra konktlrrensft'irhällanden än de som rådde när Zontilläggen 3. 4 och 5 slopades 1967.

Nyetablering speciellt i fråga om nya lägprisstationer sker i första band inom importhamnarnas närområden och mer sällan i glesbygd. Företag som driver denna etableringspolitik slipper utjämna de dyrare längre trans- porterna i sitt bensin./dieselpris.

"fill lägre transportkostnader kommer också att etablerings- och drift- kostnader för bensin/dieselanläggning med som regel låg omsättning ej heller behöver finansieras av totalkostnaderna.

Vårt förslag för rättvisare bensin/dieselhandel är att områden med orts- tilläggsutjämning erhåller översyn och att ytterligare differentiering av zontilläggen sker som motsvarar utjämningen i likhet med ortstillägg.

5.15 Lantbrukarnas riksförbund

LRF förordar — — — ett borttagande av de speciella orts- och zontilläg- gen eller effekterna av dessa — -— —

Riksförbundet vill samtidigt uppmärksamma behovet av ytterligare åt- gärder beträffande bränsle och drivmedelsdistribution i glesbygderna. Mel- Ian ljanuari 1977 och ljanuari l978 hade antalet försäljningsställen för drivmedel reducerats från 5 I 18 till 4906 enheter. Den största nedgången har skett inom gruppen singelanläggningar som under 1977 minskade med ett hundratal anläggningar. Det behöver även uppmärksammas att problem uppstått för de ca 600 livsmedelsaffärer i glesbygderna som tidigare köpt sina bcnsinpumpar från Oljebolagen då dessa för 5—6 år sedan genomförde en omfattande strukturrationalisering. Av de 600 torde i dag finnas 400— 500 märkeslösa singelpumpar kvar. Många av dessa har fått problem genom att oljebolagen börjat slopa de rabatter på ll— 12 öre som normalt ges till återförsäljaren. Genom detta har drivmedelsft'örsörjningen i glesbyg- den försvårats ytterligare samtidigt som ett bortfall ofta medför att kun- derna för att skaffa drivmedel måste åka till närmaste tätort varvid även övriga förnödenheter inköps där. Genom detta har lanthandelns kundun- derlag ytterligare urholkats.

l'rop. 1979/80: 109 238

LRF förordar att statsmakterna i sina överläggningar med petroleum— handeln försöker ästadkomma någon form av samhällskontrakt varvid glesbygdens drivmedels- och oljefi'u'sörjning garanteras. — — —

Grundprincipen bör enligt LRFzs uppfattning vara att tillgången till sysselsättning och service samt kollektiva kommunikationer på orten skall läggas till grund för ett utjämningssystem. De subventioner som storstads- befolkningen och andra större tätorter får via satsningen på kollektiva kommunikationer bör kompenseras genom motsvarande stöd till enskilda transporter i glesbygdsomräden där inte kollektivtrafiken på ett tillfreds- ställande sätt kan sköta transporterna.

5.l6 Norrlandsförbundet

[in utjämning av zontilläggen pä bensin och dieselolja har inte ansetts pakallad med hänsyn till de små prisskillnader som de nuvarande zontilläg- gen medför. Utredningen beräknar merkostnaden per år i zon I till l5 kronor och i zon 2 till 30 kronor. Den faktiska skillnaden för konsumenten blir dock avsevärt större mellan kust och inland och mot bakgrund av att bensin- och dieselfordon i mänga fall är det enda kommunikationsmedel som finns att tillgå i inlandet. Frän rättvisesynpunkt borde även denna skillnad utiämnas.

S. l7 Svenska taxiförbundet

'r—"örbundct delar saledes utredningens mening. att en utjämning av zontill- läggen pä bensin och dieselbrännolja inte är påkallad med hänsyn till de smä prisskillnader som de nuvarande zontilläggen medför.

5. [8 Motormännens riksförbund

l yttrande '975-09-22 över SPK:s förslag till upphävande av regionala och lokala prisskillnader på oljeprodukter i konsumentledet förklarade M att förbundet i princip inte hade att erinra mot förslaget såsom det presen- terades i SPK:s utredning.

Detta tidigare ställningstagande till trots vill M i dag biträda vad utred- ningen säger om utjämning av zontilläggen för bensin och dieselbrännolja. nämligen att med hänsyn till de små prisskillnader som de nuvarande tilläggen medför — en årlig kostnad på ca 30 kr. i nuvarande 2-zon jämfört med 0-7.on för genomsnittsbilisten -— anses en utjämning inte påkallad.

5.19 Kungliga automobil klubben

RAK anser i princip att priserna på motorbrännolja bör vara enhetliga över hela landet. vilket också framgår av KAK:s yttrande över SPK:s förslag till teknisk lösning av prisutjämningsfrågan 1975. Det kan därför synas orättvist att bilägarna i glesbygd, vilka förvisso har det största behovet av bilen. som fortskaffningsmedel. skall belastas med ett högre drivmedelspris. Å andra sidan drabbas bilisterna i l-zonen av så många andra kostnader att totalkostnaden för fordonets utnyttjande inom detta område i många fall blir högre än inom glesbygdsområdena. Utredningen har också framhållit att de regionala prisskillnaderna på drivmedel har mycket liten betydelse för bilisterna.

Prop. 1979/80: 109 239

Mot bakgrund av detta och de övriga motiv som utredningen framlagt anser sig KAR därför ieke böra motsätta sig utredningens förslag att bibehålla nuvarande regler.

5.20 Motorförarnas helnykterhetsförbund

Det kan förefalla rimligt att kostnader för bilinnehav inte skall vara beroende av konsumentens hemvist. Å andra sidan förekommer i samhäl- let en mängd prisskillnader pä förnödenheter av olika slag. som är beroen- de av transportkostnader. konkurrensförhällanden inom orten m.m. Ef- fekten och nödvändigheten av prisutjämnamle åtgärder kan i vissa fall ifrågasättas. När det t.ex. gäller en bilist kan pristilläggen i I- och Z-zon medföra en mindre ökning av milkostnaden men kompenseras av lägre kostnader" för annan förbrukning. Behovet av direkta ingrepp frän myndig- heterna i den lokala prisbildningen katt ifrågasättas också från den syn- punkten att de områden. där prissänkning på petroleumprodukter skulle vinnas. i stor utsträckning sammanfaller med s. k. stödomräden. där lokali- seringspolitiska ätgärder skall verka allmänt gynnande. När det speciellt gäller drivmedel kan dock priserna pä dessa ha en sa väsentlig betydelse för förbrukarna. att MHF anser att åtgärder i prisutjämnande syfte kan vara motiverade. Men härvid måste man förutsätta att de administrativa kostnaderna för regleringen kan hållas inom sädana gränser att förhöining— ar av grundpriserna inte framtvingas.

5.2l Hyresgästernas riksförbund

Förbundet anser att konsumenter av olika oljeprodukter solidariskt skall bära kostnaderna för transporter inom landet av respektive oljeprodukt och förordar därför en fullständig utjämning av orts— och zontilläggen.

5.22 Sveriges villaägareförbund

Vi har heller inget att invända mot att zontilläggen även i fortsättningen medför Vissa regionala prisskillnader. ehuru av mindre natur.

Prop. 1979/80: 109

340 Innehåll |. Allmänna synpunkter" på utjämning av ortstillägg .............. 213 2. Utjämningsmetod .......................................... 22] 3. Utjämningens omfattning och finansiering .................... 228 4. Utjämningcns administration ............................... 233 5

. Zontillägg ................................................. 234

Prop. 1979/80: 109 24]

Bilaga 2.3

Förslag till

Lag med bemyndigande om sänkning av ortstillägg för vissa oljepro- dukter. m. m.

Härigenom föreskrivs följande. l 5 Med olja avses i denna lag dieselbrännolja och eldningsolja.

2 & Regeringen fär. om det behövs för att minska sädana prisskillnader på olja som förorsakas av att säljare tillämpar särskilda tillägg för sina transportkostnader torts/illägg). föreskriva det högsta ortstillägg som fär tas ut vid försäljning av olja till förbrukare inom de kommuner som anges i bilaga till denna lag.

3 & Kompensation för sådana transportkostnader som en säljare inte kan täeka till följd av föreskrifter om högsta ortstillägg skall lämnas till säljaren i den utsträckning som regeringen föreskriver det. Kompensationen läm- nas i form av ett särskilt bidrag ([Punx/)(”Tbh/HI):). l den man regeringen sä föreskriver lämnas transportbidrag också till förbrukare inom de kom- muner som avses i 2 &. Regeringen fär överläta ät myndighet att meddela föreskrifter om transportbidrag.

Ansökningar om transportbidrag prövas av regeringen eller den myndig— het som regeringen bestämmer.

4 & Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får med— dela föreskrifter rörande uppgiftsskyldighet i ärende om transportbidrag.

5 & 'l'ill böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtli- gen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrifter om högsta ortstillägg.

l ringa fall döms inte till straff.

Denna lag träder i kraft den i januari l98l.

Prop. 1979/80: 109

Värmlands län lida

'l'orsby Hagfors

Öre/m: län Hällefors Ljusnarsberg Nora Lindesberg

Väst/nunlumls [än Norberg Fagersta

Kopparbergs [(in Vansbro Malung Gagnef Leksand Rättvik Orsa Älvdalen Smedjebacken Mora Borlänge Ludvika

(i'iivlehorgs [än ()vanäker Ljusdal

l'iislcrnm'rlumlx län Ange Sollefteå

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980

Jämtlands Ifin Ragunda Bräcke Krokom St röm sun d Are

Berg Härjedalen Östersund

l-"iister/n)m'ns [(in Vindeln

Norsjö

Storuman Sorsele

Vännäs Vilhelmina

Åsele

Dorotea

Lycksele

.N'urr/mm'ns [än Arvidsjaur Arjeplog Jokkmokk Överkalix Övertorneå Pajala Gällivare Haparanda Kiruna

242

Bilaga