med förslag till tilläggsbudge I till statsbudgeten för budgetåret 1980/81
Regeringens proposition
1980/81: 25
med förslag till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1980/81;
beslutad den 30 oktober 1980.
Regeringen förelägger riksdagen vad som har upptagits i bifogade utdrag
av regeringsprotokoll för den åtgärd och de ändamål som framgår av föredragandenas hemställan. På regeringens vägnar
THORBJÖRN FÄLLDIN
ROLF WIRTÉN
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås utgifter m. m. på tilläggsbudget I till statsbudge-
ten för innevarande budgetår.
De anslag som begärs uppgår till ca 1,6 miljarder kr. De största anslagen
avser ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer, byggande av
statliga vägar, vuxenstudiestöd m. m., statens vattenfallsverk, FN-styr-
kors verksamhet utomlands samt bidrag till byggande av kommunala vägar och gator.
Vv Riksdugen I98W81. I saml. Nr 25
Utdrag
PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1980-10-30
Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, och statsråden Ullsten. Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Burenstam Linder. Johansson. Wirtén, Holm, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri, Eliasson
Föredragande: statsråden Ullsten, Mogård, Dahlgren, Åsling, Burenstam Linder, Johansson, Boo, Danell, Petri
Proposition med förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1980/81
Statsråden föredrar förslag till riksdagen i frågor angående anslag m. m. på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1980/81. Anförandena
redovisas i underprotokollen för resp. departement.
Statsrådet Wirtén anför: I prop. 1979/80: 138 har regeringen föreslagit att 53 850000 kr. anvisas till industrie!la åtgärder och 5 milj. kr. för särskilt
sysselsättningsbidrag till Svenska Rayon AB. Vidare har regeringen i prop.
1980 U: 1 föreslagit att 260 milj. kr. anvisas till det allmänna barnbidraget.
Regeringen har i samma proposition föreslagit alt 32 milj. kr. anvisas till studiehjälp m. m. I prop. 1980/81: 26 har regeringen föreslagit att 69,7 milj. kr. anvisas som ersättning till Trångfors AB m.m. vid en begränsad utbyggnad av Sölvbackaströmmarna. De ytterligare medelsbehov som nu kan överblickas bör sammanfattas i en gemensam proposition angående
utgifter på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1980/81. Skullc
anslagsframställningar därutöver på tilläggsbudget för innevarande budgetår visa sig ofrånkomliga bör dessa föreläggas riksdagen vid en senare
tidpunkt. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att besluta om anslag m.m. på tilläggsbudget I till statsbudgeten för
budgetåret 1980/81 i enlighet med de förslag som föredragandena
har lagt fram.
Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för den åtgärd eller det ändamål som föredragandena har hemställt om.
Regeringen förordnar att de anföranden som redovisas i underprotokollen och en sammanställning över de anslag som regeringen begär skall
bifogas propositionen som bilagor 1—11.
Bilaga I
Utdrag
UTRIKESDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1980-10-30
Föredragande: statsrådet Ullsten
Anmälan till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1980/81 såvitt
avser utrikesdepartementets verksamhetsområde
TREDJE HUVUDTITELN
A. Utrikesdepartementet m. m.
A 3. Inköp, uppförande och iståndsättande av fastigheter för utrikesrepresentationen. Under denna rubrik har i statsbudgeten för innevarande budgetär anvisats ett investeringsanslag av 14.5 milj. kr. Vid budgetärets
ingång fanns en behållning av 1.7 milj. kr. under anslaget. Med hänsyn ull
tidplanen för byggnadsarbetena bör vissa objekt m.m. nu ånyo redovisas för riksdagen.
I gällande investeringsplan är för uppförande av en svensk ambassadanläggning i Lagos en preliminär kostnadsram av 15 milj. kr. uppförd i avvaktan på slutligt bvyggnadsprogram för de med hänsyn tll tomträtten förenade speciella nigerianska villkoren (prop. 1979/80:100 bil. 6, UU
1979/80: 19. rskr 1979/80: 203).
Regeringen har med beslut den 27 mars 1980 uppdragit ät byggnadsstyrelsen att projektera en första etapp omfattande chefsbostad och två familjebostäder för ambassadpersonal jämte serviceutrymmen. En andra etapp innefattande främst kanslibyggnad bedömdes av kostnadsskäl böra skjutas på framtiden. Kostnaderna för utförande av den första etappen har beräk-
nats till 23 milj. kr. i prisläget den I april 1980 med en medelsförbrukning under budgetäret 1980/81 av [3 milj. kr. Det är mot bakgrund av bl.a. de
extremt höga kostnaderna på hyresmarknaden i Lagos angeläget att den första etappen genomförs. För att kunna uppfylla de av nigerianska myndigheterna fastställda tidskraven har anläggningsarbetena redan påbörjats.
I prop. 1979/80: 100 (bil. 6, UU 1979780: 19. rskr 1979/80: 203) anförde jug att det är angeläget att en om- och tillbyggnad av ambassadanläggningen i Peking påbörjas under innevarande budgetår. Kostnaderna för detta projekt uppskattades preliminärt till 10.2 milj. kr.. prisläget den I april 1979. I
avvaktan på en säkrare kostnadsberäkning fördes någon kostnadsram inte
upp i förslaget till investeringsplan. I beslut den 4 september 1980 har
regeringen uppdragit åt byggnadsstyrelsen att slutföra projekteringen av ambassadanläggningen till färdiga bygghandlingar. Projekteringsarbetet utförs på grundval av ett byggnadsprogram innefattande dels en tillbyggnad
av kanslibyggnaden genom att nuvarande två bostäder i fastighetens bot-
tenvåning tanspråktas, dels uppförande av två nya personalbaostäder i kanslibyggnadens förlängning samt uppförande av en handläggarbostad jämte viss upprustning av övriga befintliga bostäder på beskickningstomten. Av kostnadsskäl har iordningsställande av ytterligare en handläggarbostad utgått ur byggnadsprogrammet. Kostnaderna för de nu aktuella arbetena har beräknats till 12.3 milj. kr. i prisläget den I april 1980 med en medelsförbrukning under budgetäret 1980/81 av 7 milj. kr. Med hänsyn till den mycket besvärande lokalsituationen vid ambassaden bör arbetena påbörjas snarast. Enligt avtal med de kinesiska myndigheterna mäste byggnadsmaterialet ha levererats senast den I januari 1981.
Det är ytterst angeläget att projekten i Lagos och Peking kan genomföras i den utsträckning och inom de program som jag nu har redovisat. Följande
konstnadsramar, i 1000-tal kr.. bör säledes föras upp i gällande investe-
ringsplan.
| Byggnadsobjekt | Kostnadsram 80-04-01 | Medelsförbrukning beräk- nad för [Y80/81 |
| Lagos | 23.000 | 13.000 |
| Peking | 12 300 | 7000 |
Medelsförbrukningen under budgetåret 1980/81 för byggnadsarbeten i Lagos och Peking beräknas till ca 20 milj. kr. Utöver tillgängliga medel på anslaget erfordras ytterligare ca 15.5 milj. kr. innevarande budgetår.
Med hänvisning till vad jag anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att :
1. bemyndiga regeringen att besluta om byggnadsarbeten inom de
kostnadsramar som jag förordat I det föregående,
2. till Inköp, uppförande och iståndsättande av fastigheter för utri-
kesrepresentationen på Willäggsbudget I till statsbudgeten för
budgetåret 1980/81 anvisa ett reservationsanslag av 15 500000 kr.
Bilaga 2
Utdrag
FÖRSVARSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1980-10-30
Föredragande: statsrådet Burenstam Linder
Anmälan till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1980/81 såvitt
avser försvarsdepartementets verksamhetsområde
FJÄRDE HUVUDTITELN
H. Övrig verksamhet
[1] H 9. FN-styrkors verksamhet utomlands. Medel för en svensk militär styrka i FN-tjänst anvisades första gängen på tilläggsstat till riksstaten för
budgetåret 1956/57 (prop. 1956: 198, SU 1956: 179. rskr 1956: 539). Därefter har årligen ytterligare medel anvisats för svenska FN-styrkors verksum-
het.
Medel för de årliga utgifterna inom Sverige för att rekrytera, utbilda och organisera den svenska beredskapsstyrkan m. m. anvisas sedan budgetäret 1965/66 under förslagsanslaget Beredskapsstyrka för FN-tjänst. Medel för FN-styrkornas verksamhet utom Sverige och för viss personal vid Sveriges ständiga representation i FN samt — fr.o.m. den I juli 1967 — för observatörer i FN-tjänst anvisades budgetåren 1965/66—-1971/72 under reservationsanslaget Kostnader för svenska FN-styrkor m. m. Fr. o. m. bud-
getåret 1972/73 har medel för FN-styrkornas verksamhet utom Sverige
anvisats under anslaget FN-styrkors verksamhet utomlands.
Sammanlagt har för svenska FN-styrkors verksamhet hittills anvisats 1241 465 000 kr. på tilläggsstat och tilläggsbudget. Därav har 40,7 milj. kr. anvisats för att täcka utgifterna för FN-styrkan på Cypern, FN-styrkan i Mellersta Östern och FN-observatörer under tiden januari-juni 1980 samt för vissa oförutsedda utgifter (prop. 1979/80: 125 bil. 1. FöU 1979/80: 16.
rskr 1979/80: 319).' Del av ifrågavarande kostnader avses bli ersatta av FN. Intill den I juli
1980 har från FN influtit 554069612 kr. Sveriges fordran hos FN enligt hittills framlagda krav uppgår f.n. till 150281690 kr. Ersättningar som flyter in från FN tillgodoförs statsbudgetens inkomsttitel Övriga inkomster av statens verksamhet.
Genom beslut i april 1980 förordnade regeringen att ett sjukhuskompani
omfattande högst I50 man jämte viss staäbspersonal skulle ställas till FN:s
förfogande för tjänstgöring i Mellersta Östern under högst ett ar. Utgif-
terna beräknas till 2 milj. kr. för månad eller för tiden juli-december 1980 sammanlagt 12 milj. kr.
Genom beslut i juni 1980 förlängdes tiden för den svenska FN-insatsen på Cypern t.o.m. den 15 december 1980. Utgifterna beräknas till ca 5,4 milj. kr. för månad eller för tiden juli-december 1980 sammanlagt 32.5 milj. kr.
Genom beslut i juni 1980 medgav regeringen att observatörer i FN-tjänst fär avlösas under budgetåret 1980/81. Antalet observatörer uppgick den I
juli 1980 till 44. Medelsbehovet för dessa kan beräknas till ca 767 000 kr. för månad eller för tiden juli-december 1980 sammanlagt 4.6 milj. kr.
En allmän medelsreserv av 3 milj. kr. bör beräknas med hänsyn till eftersläpande sjukvårdskostnader för tidigare kontingenter samt vissa utgifter som kan bli nödvändiga vid en avveckling av kontingenterna.
Vid utgången av juni 1980 fanns ett underskott på 2377 000 kr. under
anslaget FN-styrkors verksamhet utomlands.
Behovet av ytterligare medel för FN-styrkar i Mellersta Östern och på
Cypern och för observatörer uppgår alltså till (12000000+32500000+ 4600000+3000.000-+2 377000) avrundat 54,5 milj. kr. Medlen bör liksom tidigare anvisas utantör utgiftsramen för det militära försvaret.
Med hänsyn till att många osäkra faktorer ligger i anslagsberäkningen
kan det bli nödvändigt att även i fortsättningen förskottsvis täcka utgifter
för ifrågavarande ändamål från anslaget till oförutsedda utgifter. Dessa utgilter bör slutligt belasta anslaget FN-styrkors verksamhet utomlands. Frågan om deras täckning bör få tas upp senare.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till FN-styrkors verksamhet utomlands på tlläggsbudget I till
statsbudgeten för budgetäret 1980/81 anvisa ett reservationsan-
slag av 54 500000 kr.
[21 H 10. Övervakningskontingenten i Korea. Efter förslag i prop.
1953: 234 anvisade riksdagen (SU 1953: 196, rskr 1953:431) på tilläggsstat I
till riksstaten för budgetåret 1953/54 under fjärde huvudtiteln ett reservationsanslag av 5 milj. kr. till svenska övervaknings- och repatrieringskontingenten i Korea.
Den svenska repatrieringskontingenten upplöstes efter slutfört uppdrag den I mars 1954. Övervakningskontingentens uppdrag står alltjämt kvar men personalen har reducerats avsevärt och uppgår nu till sju personer mot omkring 90 personer år 1955.
För övervakningskontingentens fortsatta verksamhet har riksdagen un-
der anslaget Svenska övervakningskontingenten i Korea, fr. 0. m. budgetåret 1972/73 benämnt Övervakningskontingenten i Korea, efter förslag av
Kungl. Maj:t anvisat sammanlagt 29 020000 kr. (jfr senast prop. 1979/80: 25
bil. 2, FöU 1979/80:9, rskr 1979/80:69). Hittills har alltså anvisats
34 020000 kr. för ifrågavarande ändamäl. De medel som anvisades senast
beräknades täcka utgifterna för kontingentens verksamhet t.o.m. juni 1980.
Det kan inte bedömas hur länge övervakningskontingenten i Korea behöver fortsätta sin verksamhet. Medel för verksamheten bör emellertid beräknas för tiden t.o.m. utgången av budgetåret 1980/81. Jag anser att kontingentens personalstyrka även i fortsättningen bör hållas så låg som
möjligt.
För den fortsatta verksamheten räknar jag med ett medelsbehov av ca
154 200 kr. för månad eller för budgetåret 1980/81 1850000 kr. Vid utgång-
en av budgetåret 1979/80 fanns ett underskott på 184900 kr. under anslaget Övervakningskontingenten i Korea. Medelsbehovet för budgetåret 1980/81
uppgår därför till (1850 000+ 184900) avrundat 2 milj. kr. Beräkningen av medelsbehovet för budgetåret 1980/81 måste betraktas som ungefärlig med hänsyn till svårigheterna att beräkna vissa utgiftspos-
ter samt möjligheten av en avveckling av kontingentens verksamhet. Ett eventuellt behov av ytterligare medel får tillgodoses genom anlitande av
anslaget till oförutsedda utgifter. Frågan om att täcka utgifter som bestrids på detta sätt bör få tas upp senare. Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen .
att vill Övervuakningskontingenten i Korea på tilläggsbudget I till
statsbudgeten för budgetäret 1980/81 anvisa ett reservationsan-
slag av 2 000 000 kr.
Biluvau 3
Utdrag
KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1980-10-30
Föredragande: statsrådet Adelsohn
Anmälan till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1980/81 såvitt
avser kommunikationsdepartementets verksamhetsområde
SJÄTTE HUVUDTITELN
B. Vägväsendet
[1] B2. Drift av statliga vägar. Under rubriken Drift av statliga vägar har på statsbudgeten för innevarande år förts upp ett reservationsanslag av
2528,3 milj. kr.
Under anslaget Drift av statliga vägar ingår fr.o.m. budgetäret 1980/81 medel för vägverkets investeringar i anläggningstillgångar. För innevaran-
de budgetår har 94.3 milj. kr. beräknats för anskaffning av driftanläggning-
ar. fordon och maskiner m.m. I budgetpropositionen (1979/80: 100 bil. 9, TU 1979/80:9, rskr 1979/80: 222) anmälde jag att anskaffningarna av anläggningstillgångar borde omfatta samma planeringsperiod som anslaget i Övrigt. dvs. framförliggande kalenderår. För att uppnå detta bör nu medel anvisas för de anskaffningar som är aktuella under andra halvåret 1981. I budgetpropositionen anmälde jag att medel motsvarande hälften av vad som anvisats för budgetåret 1980/81 borde anvisas på tilläggsbudget till statsbudgeten för ifrågavarande ändamäl.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen
att till Drift av statliga vägar på tilläggsbudget I till statsbudgeten
för budgetåret 1980/81 anvisa ett reservationsanslag av 45 000000
kr.
121] B 3. Byggande av statliga vägar. Under denna rubrik har på statsbudgeten för innevarande budgetår förts upp ett reservationsanslag av 900 milj.
kr.
Den 18 januari 1980 påseglades bron över Askeröfjorden. Bron rase-
rades fullständigt. Olika åtgärder har vidtagits av statens vägverk dels för
att så snabbt som möjligt kunna uppföra en ny bro över fjorden. dels för att lösa trafikproblem.
Omedelbart efter olyckan inrättades bättrafik mellan Almön och Stenungsund. Ett nytt färjeläge med tillfartsvägar har byggts för en ny färjeled som togs i bruk den 10 mars 1980.
I beslut den 31 januari 1980 angav regeringen vissa farledsmässiga förutsättningar för uppförandet av en ny bro. Efter framställning av vägverket bemyndigade regeringen den 19 juni 1980 statens vägverk att upphandla en ny bro mellan Almön och Källön. Upphandlingen av en ny bro inkl. vissa
anslutningsviägar fick ske inom en kostnadsram av 112 milj. kr. i 1980 ärs prisnivå.
I prop. 1980/81:20 bil. 5 om besparingar 1 statsverksamheten har jag anmält frågan om finansieringen av en ny bro till Tjörn. Vägverket har nu beräknat att de totala kostnaderna för återuppförande av en ny bro över Askeröfjorden jämte tillfartsvägar samt den tillfälliga färjeförbindelsen kommer att uppgå till ca 210 milj. kr.
Den kostnadsram om 112 milj. kr. för den nya bron m. m. som angavs i regeringens beslut den 19 juni 1980 kan med nuvarande prisutveckling beräknas medföra en slutlig kostnad av ca 135 milj. kr. fråm till färdigställandet i december 1981.
Enligt förslagen i besparingspropositionen får vissa ordinarie vägbyggnadsmedel tas i anspråk för brobyggnationen. Kostnaderna för den tillfäl-
liga färjeförbindelsen m. m. har jag räknat med att vägverket kan inrymma inom anslaget till Drift av statliga vägar.
Av de totala kostnaderna för en ny bro till Tjörn samt tillfälliga bät- och färjeförbindelser om ca 210 milj. kr. bör enligt min mening 135 milj. kr. täckas genom tilläggsanslag på statsbudgeten. Resterande 75 milj. kr. får vägverket inrymma inom ordinarie anslag till drift och byggande av statliga vägar.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Byggande av statliga vägar på tlläggsbudget I till stats-
budgeten för budgetåret 1980/81 anvisa ett reservationsanslag av
135 000.000 kr.
[3 B 5. Bidrag till byggande av kommunala vägar och gator. Under denna
rubrik har på statsbudgeten för innevarande budgetår förts upp ett
reservationsanslag av 370 milt. kr.
Riksdagen har för budgetäret 1980/81 under anslaget G I. Posthus m. m. anslagit medel för bl.a. byggandet av postterminalen i Tomteboda. Terminalen beräknas vara färdig tör inflyttning under är 1983.
Statens vägverk har i samråd med postverket samt Stockholms och
Solna kommuner utrett olika alternativa anslutningsvägar till terminalen. Överenskommelse har härvid nåtts om att ansluta terminalen till det överordnade väg- och gatunätet genom en utbyggnad av Klarastrandsledens
anslutning till Ekelundsvägen i Solna. Denna utbyggnad ingår som en del i ett vägobjekt som finns upptaget i nu gällande fördelningsplan. Detta objekt beräknas enligt planen inte komma till utförande förrän under
senare hälften av 1980-talet. För att skapa snabba och rationella transport-
vägar till och från den nya terminalen anser jag att en tidigareläggning av
Klarastrandsledens anslutning till Ekelundsvägen bör ske. Bidragsmedel
bör därför redan nu anvisas till anslutningsvägens utbyggnad. Härmed kan vägen vara färdig vid den beräknade inflyttningstidpunkten för postterminalen.
Totalkostnaden för anslutningsvägen har av vägverket beräknats till 64 milj. kr. Det 95-procentiga statsbidraget skulle därvid uppgå till ca 61 milj. kr. Enligt min mening bör med hänsyn till postverkets nytta av vägen postverket betala 7 milj. kr. av kostnaderna. Totalkostnaden för Tomtebo-
daterminalen bör räknas upp med detta belopp. Jag föreslår att postverket under budgetåret 1980/81 får förskottera beloppet med rörelsemedel. Jag
räknar vidare med att vägverket kan inrymma projekteringskostnader på 2
milj. kr. inom redan anvisade anslag. Detta innebär att 52 milj. kr. bör
anvisas på tilläggsanslag till statsbudgeten.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen
att till Bidrag till byggande av kommunala vägar och gator på
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1980/81 anvisa
ett reservationsanslag av 52 000000 kr.
[4] B 10. Byggande av mellanriksvägen Kiruna— Narvik. För byggande av mellanriksvägen Kiruna— Narvik har riksdagen tidigare anvisat 312.1 milj. kr.
I början av år 1980 stod det klart att de medel som anvisats för byggandet av mellanriksvägen på grund av prisstegringarna inte skulle räcka till ev fullföljande av vägbyggnationen. Regeringen fann att vägutbyggnaden skulle fullföljas av arbetsmarknads- och regionalpolitiska skäl och medgav därför i beslut den 26 juni 1980 att statens vägverk fick upphandla återstående byggnadsetapp av mellanriksvägen.
Vägverket har i framställning den 19 september 1980 begärt att 45,9 milj. kr. anvisas på tilläggsanslag för det fortsatta vägbyggandet. De totala kostnaderna för mellanriksvägen kommer därmed att uppgå till 358 milj. kr.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen 1
att till Byggande av mellanriksvägen Kiruna— Narvik på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1980/81 anvisa ett reser-
vationsanslag av 45 900 000 kr.
Bilaga 4
Utdrag
BUDGETDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1980-10-30
Föredragande: statsrådet Johansson
Anmälan till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1980/81 såvitt
avser budgetdepartementets verksamhetsområde
ÅTTONDE HUVUDTITELN
F. Statlig personalpolitik m. m.
F 15. Täckande av underskott hos statens institut för personaladministration och personalutbildning. Statens institut för personaladministration och personalutbildning (SIPU) inrättades den I juli 1979 genom en samman-
slagning av dåvarande statens personalutbildningsnämnd (PUN) och delar
av dåvarande statens personalnämnd (SPN). Verksamheten finansieras
dels genom ett förvaltningskostnadsanslag, över vilket bl. a. vissa administrations-, utrednings- och utvecklingskostnader bestrids, dels genom ett
anslag till uppdragsverksamhet som har förts upp i statsbudgeten med endast ett formellt anslagsbelopp av 1000 kr. För budgetåret 1980/81 har 17 330000 kr. anvisats över förvaltningskostnadsanslaget, varav 3 milj. kr. utgör ett driftbidrag till den uppdragsfinansierade verksamheten.
Under det första verksamhetsäret har bl.a. till följd av omorganisationen verksamheten inte hunnit anpassas till myndigheternas behov och efterfrågan. SIPU:s uppdragsverksamhet redovisar därför för budgetåret 1979/80 ett underskott på sammanlagt 3,5 milj. kr. Av underskottet utgör 563 000 kr. ett balanserat underskott från PUN:s uppdragsverksamhet. Vidare kan 1 milj. kr. av underskottet hänföras till kostnader som är direkt föranledda av omorganisationen. Bl.a. har SIPU för statens arbetsmarknadsnämnds räkning under en övergångsperiod kostnadsfritt handlagt vissa individärenden som tidigare åvilat SPN:s regionkontor.
Enligt min mening bör varken underskottet från PUN:s verksamhet eller
underskottet till följd av omorganisationen belasta SIPU:s uppdragsverk-
samhet. Jag anser därför att dessa delar av SIPU:s underskott samt de ränteutgifter de föran!eder under andra halväret 1980 bör täckas genom ett
förlusttäckningsbidrag på sammanlagt 1642 000 kr. Jag har därvid beräknat
SIPU:s ränteutgifter till 79 000 kr.
I prop. 1980/81: 20 om besparingar i statsverksamheten, m. m. angav jag
att förluster av den storleksordning som SIPU redovisat för budgetåret
1979/80 inte kan accepteras. SIPU:s verksamhet skall i huvudsak finansieras genom avgifter. Avgiftsfinansieringen innebär att SIPU måste anpassa verksamheten till den efterfrågan som riktas mot SIPU:s produkter. Jag
framhöll också att jag till budgetpropositionen för budgetåret 1981/82 kom-
mer att föreslå att driftbidraget reduceras med 1 milj. kr. och att det i sin helhet bör kunna avvecklas till budgetåret 1982/83. Om den äldre förlust som jag redovisat avskrivs bör det innebära att SIPU i fortsättningen kan bedriva sin uppdragsverksamhet utan underskott.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
all till Täckande av underskott hos statens institut för personalad-
ministration och personalutbildning på tiläggsbudget I till stats-
budgeten för budgetåret 1980/81 anvisa ett anslag av 1642 000 kr.
Bilaga 5
Utdrag
UTBILDNINGSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1980-10-30
Föredragande: statsrådet Mogård
Anmälan till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1980/81 såvitt avser utbildningsdepartementets verksamhetsområde
NIONDE HUVUDTITELN
B. Kulturändamål
[1] B 10. Bidrag till Svenska riksteatern. I statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsrubrik anvisats ett reservationsanslag av 79905 000 kr. I tilläggsbudget IUI för budgetåret 1979/80 har till bidrag till Svenska riksteatern anvisats ett reservationsanslag av 2072 000 kr. (prop. 1979/80: 125, KrU 1979/80: 32, rskr 1979/80: 313) med hänsyn till kostnadsökningar beträffande 1979 års avtal, höjda traktamenten samt beslutade höjda sociala avgifter. Riksteatern här gett in en framställning om ytterligare medel för budgetåret 1980/81 för täckande av kostnadsökningar till följd av nyss nämnda avtal m. m.
Föredraganden
Vid min anmälan av medelsbehovet under detta anslag i prop. 1979/ 80: 100 (bil. 12 s. 38) anförde jag att jag avsåg att återkomma senare angående medelsbehov under budgetåret 1980/81 till följd av ökade lönekostnader, ändrade sociala avgifter och höjda traktamenten. Med hänvisning till de kostnadsökningar som redovisats i teaterns framställning förordar jag att anslaget till Svenska riksteatern höjs med 3 158 000 kr., varav för
löner högst I 516000 kr. Jag har för avsikt att återkomma i annat sammanhang beträffande ytterligare medelsbehov med anledning av 1980 års löneavtal m. m.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till Svenska riksteatern på tilläggsbudget I till stats-
budgeten för budgetåret 1980/81 anvisa ett reservationsanslag av
3158 000 kr.
[2] B 11. Bidrag till Operan och Dramatiska teatern. I statsbudgeten för
innevarande budgetår har under denna anslagsrubrik anvisats ett reserva-
tionsanslag av 153 780000 kr. I tilläggsbudget [IH för budgetåret 1979/80 har
till bidrag till Operan och Dramatiska teatern anvisats ett reservationsanslag av 5858 000 kr. (prop. 1979/80: 125, KrU 1979/80: 32, rskr 1979/80: 313)
med hänsyn till kostnadsökningar beträffande 1979 års avtal. höjda traktamenten samt beslutade sociala avgifter. Operan och Dramatiska teatern har gett in framställningar om ytterligare medel för budgetåret 1980/81 för täckande av kostnadsökningar till följd av nyss nämnda avtal m. m.
Föredraganden
Då medelsbehovet under detta anslag anmäldes i prop. 1979/80: 100 (bil.
12 s. 41) anförde jag att jag avsåg att äterkomma senare angående medels-
behov under budgetåret 1980/81 till följd av ökade lönekostnader och ändrade sociala avgifter. Med hänvisning till det ökade medelsbehovet för löner m. m. för budgetäret 1980/81 med anledning av 1979 års avtal m. m.
förordar jag att anslaget till Operan och Dramatiska teatern höjs med
4393 000 kr. resp. 2380000 kr., varav för löner högst 2096 000 kr. resp.
1068 000 kr. Jag har för avsikt att återkomma i annat sammanhang beträf-
fande ytterligare medelsbehov med anledning av 1980 års avtal m. m.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till Operan och Dramatiska teatern på tilläggsbudget I
till statsbudgeten för budgetåret 1980/81 anvisa ett reservations-
anslag av 6773 000 kr.
[3] B 12. Rikskonsertverksamhet. I statsbudgeten för innevarande bud-
getår har under denna anslagsrubrik anvisats ett reservationsanslag av
32318 000 kr. I tilläggsbudget IH för budgetäret [979/80 har till rikskonsertverksamhet anvisats ett reservationsanslag av 487000 kr. (prop. 1979/ 80: 125, KrU 1979/80: 32, rskr 1979/80: 313). Institutet för rikskonserter har
nu begärt ytterligare medel för budgetåret 1980/81 bl.a. med hänsyn till
1979 och 1980 års löneavtal.
Föredraganden
Med hänvisning till kostnadsökningar till följd av 1979 och 1980 års
löneavtal samt ändrade sociala avgifter förordar jag att anslaget till Institutet för rikskonserter för innevarande budgetär höjs med 3078 000 kr. Dessa kostnader har ej kunnat beaktas i prop. 1979/80: 100.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Rikskonsertverksumhet på tilläggsbudget 1 till statsbudgeten
för budgetåret 1980/81 anvisa ett reservationsanslag av 3078 000
kr.
[4] B 48. Bidrag till vissa arkiv. Under denna rubrik har på statsbudgeten för innevarande budgetår förts upp ett anslag av 1685 000 kr. Ur anslaget utgår bidrag till Emigrantregistret i Karlstad, Stiftelsen Emigrantinstitutet, Stiftelsen Arbetarrörelsens arkiv, Genealogiska föreningen, Föreningen Värmlandsarkiv, Folkrörelsernas arkivförbund och Ruotsinsuomalaisten
Arkisto (Arkiv för Sverigefinnar och Finlandssvenskar i Sverige). Genom beslut den 5 oktober 1978 uppdrog regeringen åt statens förhand-
lingsnämnd att ta upp de förhandlingar med Stockholms kommun, vilka
erfordras för en ändamålsenlig lösning av frågor inom kulturområdet, som
kan ha ett gemensamt intresse för staten och kommunen. Frågorna, som enligt beslutet skulle överlämnas av chefen för utbildningsdepartementet i varje särskilt fall till nämnden, omfattade bl. a. frågan om statligt bidrag till Stockholms stadsarkiv för dess funktion som arkivmyndighet för regionala och lokala statliga myndigheter.
I den av Kungl. Maj:t år 1962 fastställda arkivstadgan (1962:40) för Stockholm fastslås att Stockholms stadsarkiv är arkivmyndighet och arkivdepå för statsmyndigheter, vilkas verksamhet huvudsakligen avser Stockholm. F.n. är det ca 30 statliga myndigheter som har sina arkivhandlingar 1 stadsarkivet. Vissa av dessa är små, medan andra som t.ex. polisen, lokala skattemyndigheten och tingsrätten är mycket stora. Av
stadsarkivets totala arkivbestånd, som uppgår till ca 35 000 hyllmeter, har :
man uppskattat att arkiven från de statliga myndigheterna utgör ca halvparten.
Med skrivelse den 25 april 1980 har statens förhandlingsnämnd överläm-
nat avtal med företrädare för Stockholms kommun om bl. a. ersättning till Stockholms kommun för nyttjande av stadsarkivet. Avtalet har slutits
under förbehåll att det godkänns av regeringen och av Stockholms kommunfullmäktige genom beslut som vinner laga kraft.
Avtalet innebär att staten skall ersätta Stockholms kommun med 1750 000 kr. per år för dess funktion som arkivmyndighet för regionala och lokala statliga myndigheter (landsarkivfunktion). Beloppet är beräknat i kostnadsläget maj månad 1980. Parterna har vidare kommit överens om att ersättningen skall betalas ut den 1 juli varje år med början 1980 och att beloppet anpassas till kostnadsutvecklingen enligt konsumentprisindex
(totalindex) för maj månad det år utbetalningen avser. I avtalet regleras vidare frågan om dess uppsägning m. m.
Föredraganden
Stadsarkivet i Stockholm har alltsedan år 1929 haft statens uppdrag att
fungera som landsarkiv för de regionala och lokala statliga myndigheter, vilkas verksamhet huvudsakligen avser Stockholm. När det nu gäller att
finna en ändamålsenligt lösning av arkivfrågorna för denna del av statsför-
valtningen har jag övervägt flera olika alternativ. Man kan bl.a. tänka sig 2 Riksdagen 198081, 1 saml. Nr 25
att ett nytt statligt landsarkiv byggs i Stockholm eller att landsarkivet i
Uppsala får utvidga sitt verksamhetsområde till att omfatta även Stockholm. Det finns även möjlighet att låta riksarkivet fungera som landsarkiv
för Stockholm.
En rad faktorer — lokalresurser m. m. — talar dock för att stadsarkivet i Stockholm även fortsättningsvis bör fungera som landsarkiv för berörda myndigheter. Inte minst har den omständigheten stor betydelse att stadsar-
kivet genom sin verksamhet har etablerat en samverkan med berörda
statsmyndigheter som bör bibehållas. Jag finner därför att avtalet bör kunna godtas och förordar att regeringen inhämtar bemyndigande av riksdagen att godkänna det. vad det avser ersättning till kommunen.
Enligt sin instruktion (1977:553) får riksarkivet inspektera bl. a. Stock-
holms stadsarkiv. Jag förutsätter att riksarkivet i framtiden kommer att utnyttja denna inspektionsrätt på sätt som motsvarar vad som gäller för
inspektionerna av landsarkiven.
Jag förordar att bidraget till Stockholms stadsarkiv beräknas under förevarande anslag.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
1. bemyndiga regeringen att godkänna det av mig i det föregående
nämnda avtalet i vad det avser ersättning till Stockholms kom-
mun för utnyttjande av stadsarkivet,
2. till Bidrag till vissa arkiv på tilläggsbudget I till statsbudgeten för
budgetåret 1980/81 anvisa ett anslag av 1750000 kr.
[5] Radio och television. I skrivelse den 13 mars 1980 har riksdagen beslutat att radionämnden för verksamheten budgetåret 1980/81 skall erhålla 1,3 milj. kr. av televisionsavgiftsmedel (prop. 1979/80: 100. KrU 1979/80: 24, rskr (979/80: 178).
Radionämnden har i skrivelser den 26 mars och den 11 juli 1980 hemställt om 133000 kr. för en undersökning av programutbudet i kärn-
kraftsfrågan.
Föredraganden
Det är angeläget att radionämnden ges möjlighet att granska radions och
televisionens programutbud i kärnkraftsfrågan inför folkomröstningen. Då
en sådan granskning kräver extraordinära resurser, bör nämnden ges en medelsförstärkning om 110000 kr. för innevarande budgetår. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna mitt förslag till medelsförstärkning för radionämndens
verksamhet. |
D. Högskola och forskning
[6] D 53. Förvärv av aktier i Centrala Filmarkivet AB (CEFAB). (Nytt anslag.) Med anledning av regeringens proposition om ett centralt organ för informationsförsörjning, m.m. (prop. 1977/78:114) beslöt riksdagen
(UbU 1978/79: 12, rskr 1978/79: 39) att mikrofilmning av den svenska dagspressen skulle komma till stånd. Som underlag för besluten låg tidningsfilmningskommitténs två rappor-
ter Dagspress på mikrofilm (Ds U 1975:4 och Ds U 1976: 14).
Tidningsfilmningskommittén konstaterar härvid att filmning har gjorts under 1960- och 1970-talen av det privatägda företaget CEFAB i kommis-
sion för moderbolaget AB Rekolid. Jag uppdrog den 8 mars 1979 åt statens förhandlingsnämnd (SFN) att
klargöra förutsättningarna för förhandlingar om ett övertagande av filmnegativen samt att — såvida förutsättningar fanns — förhandla med Rekolid- Cefab härom. SFN har fört förhandlingar med dels företrädare för CEFAB
och AB Rekolid. dels företrädare för Svenska Tidningsutgivareföreningen
som har upphovsrättsliga intressen I det mikrofilmade materialet.
Avtal har träffats den 16 juni 1980 dels mellan staten och AB Rekolid om
övertagande av CEFAB, dels mellan staten och tidningsutgivareförening-
en om deposition av och kopieringsrätt till negativ mikrofilm av tidningar. Avtalen gäller under förbehåll att de godkänns av regeringen resp. regeringen och tidningsutgivareföreningens styrelse.
Genom avtalet med AB Rekolid övertar staten bl.a. ca 25 miljoner
negativ av mikrofilmade tidningar. Staten har härvid bl. a. förbundit sig att
sedermera träffa avtal med AB Rekolid om att bolaget under i första hand tre år får möjlighet att kopiera negativ i CEFAB:s lager.
I avtalet med tidningsutgivareföreningen ger föreningen staten rätt att kopiera negativen i CEFAB:s lager i samma utsträckning som gäller vid nyfilmning av tidningar, dock att beställaren av kopior inte behöver ha något pappersexemplar äv tidningen. I det fall staten likviderar CEFAB överlåter föreningen även deposition och kopieringsrätt på staten. Avtalet har godkänts av föreningen genom beslut den 17 september 1980.
Genom avtalet med Rekolid överlåter bolaget den t januari 1981 till staten samtliga 500 aktier i CEFAB för en överenskommen köpeskilling av 3 milj. kr. Med aktieöverlåtelsen följer CEFAB:s lager av negativ mikrofilm av tidningar, rättigheter att framställa och sälja kopior av filmen samt
två kameror med tillbehör. Köpeskillingen erläggs kontant på övertagandedagen. Aktieöverlåtelsen innebär inte att staten övertar något personalansvar.
Jag förordar att regeringen av riksdagen utverkar de medel som erfordras för regeringens godkännande av de båda avtalen.
Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att
I. bemyndiga regeringen att förvärva aktierna i Centrala Filmarkivet
AB, 2. till Förvärv av aktier i Centrala Filmarkivet AB (CEFAB) på tilläggs-
budget I till statsbudgeten för budgetåret 1980/81 anvisa ett anslag av
3000 000 kr.
[7] Överförande av en professur från tekniska högskolan i Stockholm till universitetet i Stockholm. Vid tekniska högskolan i Stockholm inrättades den I juli 1965 en professur i informationsbehandling, särskilt den administrativa databehandlingens metodik (fr prop. 1965:40, SU 1965: 107. rskr 1965: 297). Tjänsten skulle vara gemensam med samhällsvetenskapliga fakulteten vid universitetet i Stockholm.
Regeringen har genom beslut den 6 september 1979 föreskrivit att tjäns-
ten får ledigförklaras med benämningen informationsbehandling, särskilt administrativ databehandling. Riksdagen har godkänt ändringen (prop. 1979/80: 100 bil. 12, UbU 1979/80: 20. rskr 1979/80: 232).
Universitetet i Stockholm och tekniska högskolan i Stockholm har ge-
mensamt föreslagit att institutionen för administrativ databehandling fortfarande skall vara gemensam för universitetet och högskolan, att institutio-
nen skall administreras av styrelsen för universitetet i Stockholm samt att
befintliga tjänster vid institutionen skall föras över till universitetet i Stock-
holm.
I anledning härav förordar jag att den vid tekniska högskolan i Stockholm inrättade tjänsten som professor (L 22) i informationsbehandling, särskilt administrativ databehandling, förs över till universitetet i Stockholm.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att bemyndiga regeringen att föra den vid tekniska högskolan i
Stockholm inrättade tjänsten som professor (CL 22) i informations-
behandling, särskilt administrativ databehandling, till universite-
tet i Stockholm.
E. Vuxenutbildning
[8] E 7. Undervisning för invandrare i svenska språket m. m, På statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsrubrik anvisats ett
förslagsanslag av 110241 000 kr. Från anslaget bestrids bl. a. kostnader för
grundläggande undervisning i svenska språket med samhällsorientering för vuxna invandrare, vilka är stadigvarande bosatta i Sverige. Undervisning-
en som bedrivs som försöksverksamhet, får omfatta högst 850 000 studie-
timmar under budgetåret 1980/81. Av dessa får 400000 studietimmar an-
vändas till undervisning som ges enligt lagen (1972: 650. ändrad 1976: 590)
om rätt tll ledighet och lön vid dehagande i svenskundervisning för invandrare och 450 000 studietimmar får användas för övrig invandrarundervisning. Undervisningen. som skall vara kostnadsfri för deltagarna, be-
drivs av skolöverstyrelsen (SÖ) i samråd med arbetsmarknadsstyrelsen
och statens invandrarverk och anordnas av studieförbunden.
Folkbildningsförbundet har inkommit med en skrivelse.
I prop. 1979/80: 100 bil. 12 beräknades inte nägra särskilda medel för
central registrering av utländska arbetstagares deltagande i svenskunder-
visning (SFl-registret) för budgetåret 1980/81 i avvaktan på att en översyn
av registret skulle ske. Utredningen om översyn av SFl-registret (U 1980: 04) har den I augusti 1980 överlämnat en promemoria (Ds U 1980: 10)
Översyn av SFl-registret till utbildningsdepartementet. I promemorian
konstateras att antalet förfrågningar till SFI-registret är litet i förhållande till antalet utländska medborgare på den svenska arbetsmarknaden. Det är också ett mycket litet antal arbetsgivare, som utnyttjar registret. Det är vidare endast en liten del av de utländska medborgarna som numera kan vara aktuella för undervisning enligt lagen (1972: 650) om rätt till ledighet och lön vid svenskundervisning för invandrare. De flesta vuxna invandrare
får svenskundervisning på annat sätt, främst inom arbetsmarknadsutbild-
ningens ram. Enligt förslaget talar övervägande skäl för att SFl-registret bör avskaffas och att detta av kostnadsskäl bör ske snarast möjligt.
I promemorian redovisas emellertid ett par omständigheter som talar emot en nedläggning. Den första svårigheten gäller de personer, som har avbrutit sin undervisning och således har viss rätt kvar. Ett annat problem
är om de uppgifter som SFl-registrer innehåller kan behövas om man inför
ett nytt system för svenskundervisning för invandrare, Denna fråga utreds f.n. av svenskundervisningskommittén (A 1978:07).
En förutsättning för att avveckla det nuvarande SFl-registret redan nu synes vara att man antingen kan utgå ifrån att uppgifterna inte kommer att behövas i ett framtida system eller att dessa uppgifter kan bevaras på ett annat sätt. Om det bedöms som sannolikt att uppgifterna kommer att behövas i en framtid framstår det som rimligt att skyldigheten att skicka in anmälningar till SÖ kvarstår men att dessa anmälningar inte bearbetas utan samlas till dess att ett nytt system kan tas i bruk. Vissa arbetsuppgifter
skulle således kvarstå på SÖ även vid en avveckling av det nuvarande SFIregistret.
En avveckling av SFI-registret kan ske antingen från den I juli 198] eller
från den 1 januari 1981. I promemorian förordas att nedläggningen sker från den I juli 1981.
Promemorian har remissbehandlats.
Förslaget att SFl-registret skall avvecklas avstyrks därvid av Svenska
Arbetsgivarcföreningen (SAF), Landsorganisationen i Sverige (LO) Tjänstemännens Centralorganisation (TCO) samt arbetsmarknadsstyrelsen (AMS). SAF anser att man bör iaktta stor försiktighet när det gäller
besparingar. som innebär en avveckling av existerande kontroller av att förmåner inte missbrukas. LO och TCO anser det vara naturligt att SFI-
registret behålls till dess SFI-kommittén avger sitt förslag. Även AMS anser att registret bör behållas till dess nuvarande lag om villkor för svenskundervisning ersätts med nya regler.
Förslaget att registret skall avvecklas får stöd av SÖ, statskontoret och
statens invandrarverk. Arbetarnas bildningsförbund bedömer att en ned-
läggning av registret inte skulle innebära nägra allvarliga nackdelar för
organisationen. SFIT-kommittén finner att skäl talar för att registret behålls fram till den 1 juli 1982. Samtidigt finns dock skäl som talar för utredarens förslag.
SÖ har i skrivelse den 30 juni 1980 redovisat att även om SÖ:s skyldighet
utt föra register upphör redan den I juli 1980 kommer vissa kostnader ändå
att uppstå under budgetåret 1980/81. Det gäller dels lön till personal till dess omplacering kan ske till andra arbetsuppgifter inom SÖ. dels kostna-
der i samband med uppsägning av avtal mellan SÖ och Datema AB, som
sköter den datatekniska hanteringen av registret. Avtalet med Datema AB gäller till den 30 juni 1981. Uppsägning skall ske sex månader före utgången av avtalsperioden. SÖ beräknar att de totala avvecklingskostnaderna
uppgär till ca 270000 kr. för budgetåret 1980/81 vid en avveckling av SFI-
registret fr.o.m. den I juli 1980.
Föredraganden
Statsbidrag per studietimme i studieförbundens undervisning för invand-
rare i svenska språket m. m. har fr. o. m. den 1 juli 1979 utgått med 106 kr. 20) öre. Den allmänna kostnadsutvecklingen har ställt studieförbunden i en svar situation vad gäller svenskundervisning för invandrare, eftersom denna undervisning skall vara kostnadsfri för deltagarna. Med hänsyn härtill förordar jag att statsbidraget per studietimme fr. o. m. den I juli 1979 höjs från 106 kr. 20 öre till 107 kr. 60 öre, varav högst 69 kr. 10 öre beräknas
ringen kan beräknas medföra ett ytterligare medelsbehov under detta anslag om ca 3,1 milj. kr. för budgetåret 1980/81.
Såvitt gäller SFI-registret anser jag. att det bör behällas t. v. Frågan om
registret skall avskaffas eller ej bör tas upp till förnyad prövning i samband
med att ställning tas till SFI-kommitténs kommande förslag. En sädan
prövning bör innefatta möjligheterna till finansiering av en registrering genom avgifter från intressenterna.
Som jag tidigare har redovisat har inte några särskilda medel för registre-
ringen beräknats för innevarande budgetår. Fortsatt verksamhet med registret under budgetäret 1980/81 beräknas medföra ett ytterligare medelsbehov under detta anslag om ca 500000 kr.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att .
I. godkänna vad jag har förordat i fråga om höjning av statsbidrags-
beloppet till undervisning för invandrare i svenska språket
m.m.,
2. godkänna vad jag har förordat i fråga om fortsatt verksamhet
med det s.k. SFlI-registret.
F. Studiestöd m. m.
[9] FS. Vuxenstudiestöd m. m, I regleringsbrev den 7 juni 1979 meddelade regeringen bestämmelser angående dispositionen av dävarande förslagsanslaget Studiebidrag m.m. samt dåvarande anslaget Bidrag till uppsökande verksamhet på arbetsplatser m.m. för budgetåret 1979/80. Enligt bestämmelserna fick ur anslagsposterna Vuxenstudiebidrag enligt 7 kap.. "Timstudiestöd enligt 5 kap. och Dagstudiestöd enligt 6 kap. studiestödslagen under anslaget Studiebidrag m.m. disponeras 456,2 milj. kr. Vidare fick ur anslagsposten Medel för uppsökande verksamhet på arbetsplatser
m.m. disponeras 22 milj. kr.
Centrala studiestödsnämnden har i skrivelse den t1 december- 1979 hemställt om medgivande att under budgetåret 1980/81 få utnyttja medel
för vuxenstudiestöd och uppsökande verksamhet på arbetsplatser som ej
utnyttjats för avsett ändamäl budgetäret 1978/79.
Föredraganden
Vuxenstudiestöden finansteras av en särskild vuxenutbildningsavgift.
Dennas beräknade storlek ligger till grund för de medel som i budgetpropo-
sitionen anvisas till vuxenstudiestöd m.m. Ända sedan vuxenstudiestö-
dens tillkomst våren 1976 har det av praktiska skäl visat sig svärt för
centrala studiestödsnämnden (CSN) och vuxenutbildningsnämnderna att under ett bestämt budgetår i förhand exakt beräkna hur mycket som kommer att inflyta. Efter framställningar från CSN har i stället årliga slutregleringar mellan beviljade och utnyttiade medel skett. Den mellanskillnad som regelmässigt visat sig finnas har i efterhand antingen anvisats CSN i form av beviljade anslagsöverskridanden eller räknats av vid budgeteringen av anslaget. I 1980 års budgetproposition (prop. 1979/80: 100 bil. 12) föreslog jag att vuxenstudiestödet i fortsättningen skulle inrymmas
under ett eget anslag med beteckningen F 5. Vuxenstudiestöd m. m. Detta
anslag föreslog jag vidare skulle bli reservationsvis betecknat just för att tillgängliga medel skulle kunna utnyttjas mer effektivt och med större hänsyn till ansökningstillfällena för vuxenstudiestöd än till budgetårsgränserna. Riksdagen hade inga invändningar mot mina förslag i detta avseende
(SU 1979/80:12, rskr 1979/80: 199). I och med den nya anslagkonstruk-
tionen elimineras inte helt behovet av en slutreglering av vuxenutbildningsavgiftsmedel. men jag räknar med att den i fortsättningen skall kunna ske i samband med det årliga budgetarbetet och tas in i budgetproposi-
tionen.
Den nyss redovisade framtida handläggningen av vuxenutbildningsavgitten löser emellertid inte det nu aktuella problemet som gäller ej utnyttjade medel för budgetåret 1978/79. Skillnaden mellan influtna vuxenutbildningsavgiftsmedel och utnyttjade medel uppgår för detta budgetår enligt mina
beräkningar till 59 229000 kr. Dessa medel bör återgå till CSN och under
budgetåret 1980/81 utnyttjas för vuxenstudiestöd och uppsökande verk-
samhet på arbetsplatser.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Vuxenstudiestöd m.m. på tilläggsbudget I till statsbudgeten
för budgetåret 1980/81 anvisa ett reservationsanslag av 59229 000
kr.
H. Vissa inom utbildningsdepartementets verksamhetsområde ge-
mensamma ändamål
[10] H2. Inredning och utrustning av lokaler vid högskoleenheterna m. m. I statsbudgeten för innevarande budgetår är under denna anslagsrubrik uppfört ett reservationsanslag av 90 milj. kr. Av beloppet disponerar enligt regleringsbrev byggnadsstyrelsen 20 milj. kr. enligt en särskild inrednings-
plan och utrustningsnämnden för universitet och högskolor (UUH) 70 milj.
kr. enligt en särskild utrustningsplan (prop. 1979/80: 100 bil. 12. UbU 1979/ 80: 17, rskr 1979/80: 204). Medelsreservationen vid budgetårets början var ca 700000 kr.
Byggnadsstyrelsen och UUH har föreslagit att anslaget för budgetåret 1980/81 höjs på tilläggsbudget med 15 milj. kr. resp. 45 milj. kr., dvs. med sammanlagt 60 milj. kr.
Den reella prövningen av förslag om inrednings- och utrustningsresurser sker i samband med att kostnadsramar för de enskilda objekten fastställs. Medelsbehovet blir sålunda automatiskt en följd av statsmakternas beslut om kostnadsramar. Det är därför förenat med betydande svårigheter att beräkna medelsförbrukningen under förevarande anslag. Under senare år har kostnadsramarna för ersättningsanskaffning m.m. kommit att ta i
anspråk allt större del av det totala rambeloppet. Upphandlingstakten har i samband därmed ökat och betalningsutfallet tidigarelagts i en omfattning som myndigheterna inte har förutsett. En annan orsak kan enligt UUH vara att den ogynnsamma prisutvecklingen lett till att institutionerna så snabbt som möjligt vill beställa den utrustning som ryms inom ctt utrust-
ningsprogram.
Föredraganden
Med hänsyn till svårigheterna att beräkna medelsbehovet under anslaget och de negativa följderna av att under pågående budgetår begränsa den
planerade upphandlingen utifrån tilldelade medel vid budgetårets början
föreslår jag att begärda 60 milj. kr. anvisas på tilläggsbudget. Jag förutsät-
ter att myndigheterna anpassar den fortsatta upphandlingen under återstående delen av budgetåret till nu beräknade medel.
Mot bakgrund av det ekonomiska läget är det enligt min mening angeläget att pröva metoder som innebär att upphandlingstakten begränsas ut-
ifrån medelstilldelningen. Jag avser i samband med beredningen av budget-
propositionen för budgetåret 1981/82 återkomma till regeringen i denna
fråga.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Inredning och utrustning av lokaler vid högskoleenheterna
m.m. på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1980/81
anvisa ett reservationsanslag av 60000 000 kr.
Bilaga 6
Utdrag
JORDBRUKSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1980-10-30
Föredragande: statsrådet Dahlgren
Anmälan till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1980/81 såvitt avser jordbruksdepartementets verksamhetsområde
TIONDE HUVUDTITELN
G. Utbildning och forskning
[1] G 6. Inredning och utrustning av lokaler vid Sveriges lantbruksuniver-
sitet m.m. På statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsrubrik anvisals ett reservationsanslag av 25 milj. kr. Av beloppet disponerar byggnadsstyrelsen 3 milj. kr. enligt en särskild inredningsplan och utrustningsnämnden för universitet och högskolor 22 milj. kr. enligt en särskild utrustningsplan.
Statens veterinärmedicinska anstalt Inredning
Byggnadsstyrelsen hat redovisat förslag till ny kostnadsram för statens veterinärmedicinska anstalt avseende inredning av fokaler för produktion av normalblod och normalserum. Styrelsen för Sveriges lantbruksuniversitet har enligt uppdrag tecknat avtal rörande djurhållning för produktionen. Enligt avtalet hyr byggnadsstyrelsen lokaler för djurhållning. blodtappning m. m. av djurhällaren. Lokalerna iordningsställs av denne. Byggnaudsstyrelsen skall dock svara för inredning av täppningsbyggnaden. Inflyttning i lokalerna beräknas kunna ske med början i juli 1981. Kostnaderna för erforderlig inredning uppgår till 550000 kr.
Utrustning
Utrustningsnämnden för universitet och högskolor WWCH) har redovisat
förslag till ny kostnadsram för statens veterinärmedicinska anstalt ävseende utrustning av lokaler för produktion av normalblod och normalserum. Enligt tidigare nämnt avtal skall veterinärmedicinska anstalten svara för
utrustningen av tappningsbyggnaden. Nämnden föreslär att i utrustnings-
planen för budgetåret 1980/81 under rubriken Statens veterinärmedicinska
anstalt uppförs en definitiv kostnadsram Blodproduktion av 1,8 milj. kr.
Stutens naturvårdsverk Utrustning
UUH har även redovisat förslag ull ändrad konstnadsram för anskaffning av utrustning till statens naturvårdsverk. Kostnaderna avser erforderlig utrustning m. m. till bilavgaslaboratoriets nya lokaler i Studsvik. Nämn-
den föreslår att den i utrustningsplanen för budgetäret 1980/81 uppförda
kostnadsramen Statens naturvårdsverk: Ersättningsanskaffningar m.m.
budegetäret 1980/81 höjs med 2.2 milj. kr.
Föredraganden
Regeringen bör för riksdagens kännedom anmäla att djurhållning för
produktion av normalblod och normalserum vid statens veterinärmedi-
cinska anstalt, genom ett av regeringen godkänt avtal. har lagts ut på entreprenad. Enligt avtalet äger veterinärmedicinska anstalten djuren och svarar för inköp av dessa. Vidare svarar anstalten för blodtappningen och den fortsatta hanteringen av blodet. m.m. Produktionen av normalblod och normalserum för extern försäljning vid statens bakteriologiska laboratorium och veterinärmedicinska anstalten sammanförs. Produktionen beräknas ge full kostnadstäckning.
Vid min bedömning av byggnadsstyrelsens förslag har jag med hänsyn till tidsplanen funnit det motiverat att uppföra ny kostnadsram i inredningsplanen för statens veterinärmedicinska anstalt. Jag förordar därför att under rubriken Statens veterinärmedicinska anstalt en ny kostnadsram Blodproduktion av 550000 kr. uppförs i inredningsplanen för budgetåret 1980/81.
Vid min prövning av de förslag till ändringar i utrustningsplanen för innevarande budgetår som har redovisats av utrustningsnämnden har jag med hänsyn till tidsplanen funnit det motiverat att uppföra ny kostnadsram för statens veterinärmedicinska anstalt. Vidare har jag funnit det motiverat all justera utrustningsplanen med hänsyn till de utrustningsbehov för sta-
tens naturvårdsverk som uppstår som en direkt följd av anskaffningen av
nya lokaler för bilavgaslaboratoriet. Jag förordar därför att under rubriken Statens veterinärmedicinska anstalt en ny kostnadsram Blodproduktion av
1.8 milj. kr. uppförs för budgetåret 1980/81 samt att kostnadsramen Statens
naturvårdsverk: Ersättningsanskaffningar m.m. budgetåret 1980/81 höjs med 1,3 milj. kr.
Jag förordar att de ökade utgilter som hänger samman med här behandlade inrednings- och utrustningsobjekt får bestridas av tillgängliga medel.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
I. bemyndiga regeringen att besluta om anskaffning av viss inred-
ning och utrustning inom de kostnadsramar jag har förordat i det
föregående.
2. godkänna vad jag har förordat i det föregående angående bestri-
dande av utgifterna för viss inredning och utrustning.
H. Miljövård
[2] H 18. Sanering av BT Kemis område i Teckomatorp. Under föreva-
rande anslagsrubrik har på tilläggsbudget II till statsbudgeten för budgetåret 1978/79 och på tuilläggsbudget HI till statsbudgeten för budgetåret 1979/
80 förls upp reservationsanslag på 5.5 milj. kr. resp. 4.5 milj. kr. Anslaget är avsett att täcka kostnaderna för saneringsarbetet inom BT Kemis områ-
de it Teckomatorp I enlighet med ett saåneringsprogram som lagts fram av länsstyrelsen I Malmöhus län. Hittills anvisade medel avser tiden fram till
1980 års utgång.
Länsstyrelsen i Malmöhus län
F skrivelse den 5 september 1980 har länsstyrelsen redovisat merkost-
nader på dels ca 1,2 milj. kr. på grund av de komplicerade momsregler som visat sig gälla för saneringen, dels ca 0,5 milj. kr. för bl.a. tilläggsarbeten som bedömts nödvändiga av miljövårds- och säkerhetsskäl. Sammanlagt behöver enligt länsstyrelsen ytterligare 1.7 milj. kr. ställas till förfogande
för det fortsatta saneringsarbetet under tiden fram till 1980 års utgång. För
tiden den I januari 1981 —den 30 juni 1982 beräknar länsstyrelsen medels-
behovet för ett fullföljande av saneringsprogrammet till 5,3 milj. kr. Läns-
styrelsen hemställer därför att sammanlagt 7 milj. kr. ställs till förfogande för sancringsätgärder under resterande del av innevarande budgetår och budgetåret 1981/82.
Föredraganden
Det är angeläget att saneringsarbetet kan fullföljas i enlighet med föreliggande program och på ett från hälso- och miljöskyddssynpunkt tilllredsställande sätt. På tilläggsbudget I för innevarande budgetår bör för detta
ändamål anvisas ett belopp av 7 milj. kr.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Sanering av BT Kemis område it Teckomatorp på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1980/81 anvisa ett reservationsanslag av 7000 000 kr.
1. Idrott
[3] I 2. Stöd till idrotten: Anläggningsstöd m.m. På statsbudgeten för innevarande budgetår har under denna anslagsrubrik anvisats ett reservationsanslag av 44 milj. kr. Från anslaget lämnas bl.a. bidrag till mindre föreningsanläggningar för idrott och friluftsliv. Statsmakterna har genom
riksdagsbeslut våren 1980 (prop. 1979/80: 100 bil. 13 s. 164 och 166-167, KrU 1979/80: 30, rskr 1979/80:377) fastställt riktlinjer för disposition av
medel från anslaget. För innevarande budgetår disponerar statens natur-
värdsverk 3 milj. kr. för bidrag till föreningsanläggningar. De fr.o.m. den I juli 1980 gällande normerna för stöd till mindre idrottsanläggningar innebär
bl. a. att endast föreningar kan åtnjuta bidrag till investering i idrotts- och friluftsanläggning. Tidigare kunde även kommun medges bidrag. Denna
fråga anmäldes av regeringen till riksdagen i samband med riksdagens
behandling av den kommunala ekonomin (prop. 1978/79:95 bil. 5, KrU
1978/79:4 y, FiU 1978/79:35, rskr 1978/79: 335). Mot bakgrund av komplet-
terande utredningar, gjorda inom jordbruksdepartementet, beträffande villkoren för stödet till mindre anläggningar fattade riksdagen beslut i frågan i samband med behandlingen av budgetpropositionen för budgetåret
1980/81 (prop. 1979/80:100 bil. 13, KrU 1979/80:30, rskr 1979/80:377).
Kommunerna kompenserades därvid genom skatteutjämningssystemet.
Enligt de riktlinjer som fastställdes av 1970 års riksdag (prop. 1970:79, JoU 1970: 33, rskr 1970: 239) samt vissa på dessa riktlinjer grundade och av regeringen angivna normer har fram t.o.m. budgetåret 1979/80 således
bidrag lämnats till såväl föreningar som kommuner. Dessa normer innebar
bl. a. att statsbidrag för anläggningsverksamhet utgick i mån av tillgång på
medel under anslaget och efter ansökan hos statens naturvårdsverk. Normerna innebar vidare att beslut om bidrag skall fattas före byggnadsarbetenas påbörjande. Närmare föreskrifter 1 övrigt för bidragsgivningen har
meddelats av naturvårdsverket.
Fram till det bidragsgivningen enligt 1970 ärs normer upphörde den 30
juni 1980 har de samlade ansökningarna varje år överstigit de av riksdagen
anvisade medlen. Den praxis naturvårdsverket tillämpat har inneburit att de bidragsansökningar som fyllt kraven för statsbidrag lämnats vilande i
avvaktan på tillgång på medel. Verket har för sådana ansökningar lämnat
medgivande att påbörja byggnadsverksamheten utan att rätten till statsbidrag därvid gått förlorad för den bidragssökande och utan att medel för investeringen funnits tillgängliga vid tidpunkten för tillståndsgivningen. Vid meddelande till dem som ansökt om sådant tillstånd har verket dock endast ställt i utsikt att ansökan skall prövas för statsbidrag. På detta sätt har säledes en betydande kö uppstått. Bidragskön har tidvis lett till nära fem års väntetid för statsbidragsbeslut, under förutsättning av i stort oförändrade statsanslag.
De som ansökt om bidrag har mot bakgrund av denna praxis upplevt att löfte givits om statsbidrag vid senare tillfälle, nämligen då anvisade statsmedel skulle komma att finnas tillgängliga. Den I januari 1980 fanns hos naturvårdsverket ca 860 ansökningar omfattande totalt drygt 22 milj. kr. Den genomsnittliga andelen statsbidrag i de berörda investeringsobjekten har enligt normer och föreskrifter varit mellan 15 och 25 5, varför beloppet motsvarar en investeringsvolym av ca 130 milj. kr. i idrotts- och friluftsanläggningar.
Prövningen av statsbidrag till anläggningar sker inom naturvårdsverkets anläggningsdelegation. Delegationen fattade den 26 och den 27 juni beslut
om fördelning av statsbidrag avseende samtliga vid verket före den I
januari 1980 inkomna ansökningar. Verket fördelade därvid tillgängliga medel. Härvid kom flertalet bidragssökande att erhålla mindre bidrag än enligt de normer och den praxis som tidigare gällt. Vissa bidragssökande
meddelades avslag på ansökan. Över naturvårdsverkets beslut har 180
bidragssökande, huvudsakligen föreningar, inkommit till regeringen med besvär. Det sammanlagda beloppet statsbidrag för dessa ansökningar. om 1970 års normer samt vid verket utvecklad praxis för bidragsgivningen
skulle tillämpas. är ca 4 milj. kr.
Föredraganden
Statsbidragen till mindre idrotts- och friluftsanläggningar tillmäts stor vikt av idrottsrörelsen. 1979 års riksidrotismöte uttalade särskilt att bidragen utgör en värdefull! stimulans för ideellt arbetande ledare samt krävde att stödet bibehålls och utökas. Jag delar uppfattningen att stödet ofta haft betydelse för anläggningars tillkomst, ett förhållande som särskilt gällt de mindre och i speciellt hög grad ideellt arbetande föreningar.
Mot bakgrund av de ekonomiska konsekvenser som uteblivna eller
starkt reducerade statsbidrag till anläggningsobjekt kan medföra främst för de aktuella idrottsföreningarna, föreslår jag efter samråd med chefen för
budgetdepartementet att ytterligare 4 milj. kr. anvisas för detta ändamål. Detta tillskott till anslaget gör de möjligt för naturvårdsverket att i stor utsträckning beakta de besvär som anförts av föreningar över verkets beslut om reducerade eller uteblivna bidrag. De aktuella bidragsärendena
bör återförvisas till naturvårdsverket som i samband med en förnyad prövning bör fördela den här föreslagna förstärkningen av anslaget. Jag har vid min medelsberäkning inte tagit upp medel för att tillgodose de besvär över bidragsbeslut som anförts av vissa kommuner. Motivet för
detta är att kommunerna som jag tidigare anfört numera kompenscras genom skatteutjämningssystemet. Inte heller har jag förutsatt att de besvär
som anförts beträffande bidrag enligt hamnbidragskungörelsen skall be-
handlas It detta sammanhang.
Med hänvisning till var jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslär riksdagen
alt till Stöd till idrotten: Anläggningsstöd m.m. på tilläggsbudget I
till statsbudgeten för budgetåret 1980/81 anvisa ett reservations-
anslag av 4 000000 kr.
J. Diverse
[4] J 2. Bidrag vid förlust på grund av naturkatastrof m. m. På statsbudge-
ten för innevarande budgetår har under denna anslagsrubrik anvisats ett reservationsanslag av I milj. kr. Vid utgången av budgetåret 1979/80 fanns en reservation under anslaget på ca 3 milj. kr. Från anslaget utbetalas bidrag säsom ersättning för förluster på grund av naturkatastrof m.m. i enlighet med föreskrifter som regeringen meddelar för varje särskilt fall.
Länsstyrelserna i Kristianstads och Malmöhus län har anmält att skör-
deskador orsakade av onormal nederbörd sommaren 1980 inträffat i nordvästra Skåne och angränsande område i Hallands län. Skadorna av de
grödor som inte omfattas av jordbrukets skördeskadeskydd uppskattades
till 18 milj. kr., varav 13,7 milj. kr. hänför sig till trädgårdsgrödor, 2,2 milj. kr. till åkerbönor och 2.1 milj. kr. till konservärtor. Den skadade arealen har uppskattats till 2300 ha fördelade på 305 brukare.
På grund av skadornas omfattning och med hänsyn till att det framstår som angeläget att trädgårdsodlingen kan bibehållas i nuvarande omfattning har länsstyrelserna anhållit att staten lämnar ekonomiskt stöd i form av
bidrag till de drabbade odlarna inom ett närmare angivet område av nord-
västra Skåne och södra Halland. Bidragen föreslås utgå utan behovsprövning. Skördeskadan bör enligt länsstyrelserna beräknas som skillnaden
mellan normskördevärdet för företagets hela areal av trädgårdsgrödor, åkerbönor och konservärtor och det aktuella skördevärdet för dessa grö-
dor i det enskilda företaget. I fråga om trädgårdsgrödorna föreslås att den
sålunda beräknade skadan minskas med de uteblivna rörliga skördebundna
kostnaderna. De odlare som drabbats av skördeskada föreslås stå en självrisk om 20 && av företagets totala normskördevärde för ifrägavarande
grödor minskat med de rörliga skördebundna kostnaderna.
Remissyttranden
Efter remiss har yttranden över förslaget avgetts av statistiska central-
byrån (SCB), efter hörande av skördestatistiska nämnden, riksrevisions-
verket (RRWV), lantbruksstyrelsen, lantbrukarnas riksförbund (LRF) och
trädgårdsnäringens riksförbund (TRF).
Samtliga remissinstanser tillstyrker att ersättning för skadorna utgår av
statsmedel. LRF och TRF föreslår att ersättning utgår i enlighet med
Prop. 1980/81: 25 [ ÖJ
länsstyrelsernas förslag. LRF anser dock att bidrag bör komma i fråga även för odlare utanför det av länsstyrelserna angivna området. RRV erinrar om att behovsprövning har frångåtts i vissa fall där det samtidigt rört sig om ett större antal skadelidande inom ett begränsat område. I detta fall anser verket dock att en behovsprövning bör tillämpas. Även luntbruksstyrelsen anser att behovsprövning bör ske mot bakgrund av de principer som tillämpas vid bidragsgivning med anlitande av anslaget Bidrag vid förlust på grund av naturkatastrof m.m. SCB föreslår, att avdraget skall beräknas på företagets totala normala skördevärde för avsedda
grödor. RRV och lantbruksstyrelsen förordar att självrisken sätts till 25 90.
Föredraganden
Som framgår av vad länsstyrelserna anfört har nederbörden under sommaren 1980 förorsakat omfattande skador inom jordbruket och trädgårds-
näringen i nordvästra Skåne. Enligt min mening bör från förevarande
anslag bidrag utgå endast för skador på trädgårdsgrödor inom det skadeområde som länsstyrelserna har redovisat. Bidragen bör täcka delar av förlusterna så att vederbörande företagare skall kunna fortsätta med sin
yrkesutövning utan att hamna i allvarliga ekonomiska svårigheter till följd
av skadan. Kravet på behovsprövning gäller enligt riksdagens beslut generellt vid all bidragsgivning från anslaget. Systemet med behovsprövning skulle i detta fall göra att handläggningen av ersättningsärendena tar lång tid och blir administrativt betungande. Vidare medför en behovsprövning, som länsstyrelserna också har anfört, att näringsutövarna i många fall tvingas att realisera delar av sin produktionsapparat för att klara likvidite-
ten. Härigenom försämras deras möjligheter att återhämta sig ekonomiskt.
Jag förordar därför att bidrag med anledning av 1980 års trädgårdsskador i nordvästra Skåne får utgå utan behovsprövning. I stället bör en självrisk
om 25 <& av hela normskördevärdet tillämpas. Vid bidragsberäkningen bör
naturligtvis också eventuella försäkringsersättningar frånräknas. Det bör ankomma på regeringen att meddela närmare föreskrifter rörande bidragsgivningen.
Jag beräknar medelsbehovet till ca 8 milj. kr. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
I. godkänna vad jag har förordat om statsbidrag till följd av trädgårdsskador i nordvästra Skåne år 1980,
2. till Bidrag vid förlust på grund av naturkatastrof m.m. på till-
läggsbudget 1 till statsbudgeten för budgetåret 1980/81 anvisa ett
reservationsanslag av 8000 000 kr.
IS] J 5. Reglering av sjön Åsnen. Något anslag för detta ändamål har inte
tagits upp på statsbudgeten för budgetåret 1980/81. Sjön Åsnen som ligger
inom Alvesta, Tingsryds och Växjö kommuner i Kronobergs län genom- 3 Riksdagen 1980/81.1 saml. Nr 25
flyts av Mörrumsån. : Sjön är reglerad. Nuvarande reglering utövas av
Södra Skogsägarna AB sedan årsskiftet 1971/72 i enlighet med en tappningsplan, kallad F 66. Under den första femårsperioden av regleringen av
Åsnen enligt F 66 understeg tillrinningen till sjön emellertid avsevärt normala värden, vilket i kombination med de låsta tappningsbestämmelserna medförde periodvis mycket lägre vattenstånd i sjön än som tidigare förekommit. Med hänsyn till risken för allvarliga skador från bl. a. naturvårdssynpunkt av långvariga låga vattenstånd tillsatte regeringen i mars 1974 en arbetsgrupp med uppgift att utreda och undersöka vissa ekologiska förhållanden i Åsnen och Mörrumsån. Arbetsgruppen lade år 1975 fram ett förslag till temporär jämkning av F 66 som syftade till att i viss omfattning höja de lägre vattenstånden i sjön. Därigenom skulle långvariga effekter
bl.a. av erosion och skador på bottenfaunan som en följd av återkom-
mande extrema avsänkningar kunna förhindras. Kammarkollegiet ansökte
i januari 1976 hos Växjö tingsrätt, vattendomstolen, om temporär ändring
av gällande vattenhushållningsbestämmelser för Åsnens reglering i huvudsaklig överensstämmelse med jämkningsförslaget. Genom deldomar den 14 juni 1976 och den 13 juni 1978 har Södra Skogsägarna AB förpliktats
sköta vattenhushållningen i huvudsak enligt jämkningsförsltaget. Tiden för
tillämpningen av jämkningsförslaget utgår den 15 juni 1981.
Sedan arbetsgruppen lagt fram jämkningsförslaget fick gruppen rege-
ringens uppdrag att utarbeta ett förslag till en genomgripande ändring av den ständiga regleringen av F 66 för att bättre tillgodose naturvårdsintresset.
Av de undersökningar som arbetsgruppen lät utföra framgick att låga vattenstånd skulle komma att medföra ökad förbuskning i strandzonen och
ökad erosion och utspolning av sediment till djupare delar av sjön, något
som kunde skada bottenfaunan och på lång sikt medföra igenväxning med vassar I sjön.
Den 19 augusti 1976 uppdrog regeringen åt kammarkollegiet att hos vattendomstolen ansöka om omprövning av vattenhushållningsbestämmelserna för Åsnen. Sedan arbetsgruppen den 8 juli 1977 hade överlämnat förslag till permanent ändring av vattenhushällningsbestämmelserna uppdrog regeringen den 29 september 1977 åt kammarkollegiet att utforma sin
regleringsansökan i huvudsaklig överensstämmelse med arbetsgruppens
förslag.
Riksdagen framhöll år 1977 att åtgärder snarast möjligt borde vidtas för att motverka bestående skador på sjöns ekosystem. Riksdagen uttalade att
regeringen borde förbehålla sig den slutliga prövningen av ärendet om
ändring av gällande vattendom för Åsnen (JoU 1976/77:26, rskr 1976/
177:-255).
Kammarkollegiet ansökte den 11 januari 1979 hos Växjö tingsrätt, vat-
tendomstolen, om tillstånd till reglering av Åsnen i enlighet med ett närmare redovisat förslag till vattenhushållning, benämnt F 77-2. Kollegiet hem-
ställde därvid om rätt bl. a. att ta i anspråk befintliga regleringsanordningar i huvudutloppet från sjön, att bygga om befintligt skibord i den s.k. Ekeforsgrenen i huvudutloppet samt att anlägga en grunddamm tvärs över det mindre utloppet från sjön, kallat Ålshults kanal.
Regeringen förordnade i beslut den I februari 1979 enligt 4 kap. 17 8 andra stycket vattenlagen att frågan om tillåtligheten av ändrad reglering
av Åsnen skulle prövas av regeringen.
Växjö tingsrätt, vattendomstolen, har den 5 augusti 1980 avgett yttrande till regeringen i tillåtlighetsfrågan. Regleringsförslaget innehåller bl. a. be-
stämmelser om en dämningsgräns på nivån +139,25 m och en sänknings-
gräns på +138,00 m. En jämförelse mellan F 66 och F 77-2 visar bl. a. att lägsta vattenstånd höjs 55 cm, att medelvattenstånd under vegetationsperioden maj—- september höjs 14 cm. att högsta högvattenstånd sänks 16 cm.
att lägsta lågvattenföring från sjön till Mörrumsån ökas från 5,5 till 7.0 m'/s och att högsta högvattenföring minskas från 116 till 110 m'/s. Den totala
regleringsamplituden dvs. skillnaden mellan lägsta och högsta vattenstånd reduceras från ca 2.0 m till ca 1.3 m. Vattendomstolen uttalar att om man godtar den målsättning som uppställts på grund av ekologiska och i övrigt
miljömässiga skäl, måste slutsatsen bli att regleringsplanen F 77-2 utgör en förtjänstfull kompromiss mellan förhållandena i Åsnen och intressena i
Mörrumsån, Planen uppfyller inte helt de ekologiska önskemålen för Äsnen men avvikelserna är måttliga och betingade av hänsyn till andra beaktansvärda intressen.
Enligt vattendomstolen kvarstår efter huvudförhandlingen i målet inga
egentliga erinringar mot företaget. Vattendomstolen gör förutom en be-
dömning av skador och olägenheter av företaget även en bedömning av
byggnadskostnader, kostnader för förvärv av regleringsanordningar och
mark, kostnader för skötsel och underhåll samt processkostnader. Dessa kostnader för staten uppskattar domstolen till sammanlagt 2.8 milj. kr. Skador och olägenheter består i försämrad torrläggning av skogs- och jordbruksmark, kraftförluster för kraftverken i Mörrumsån samt befarade negativa verkningar på allmänt och enskilt fiske i Mörrumsån. Slutsumman för dessa skador och olägenheter av företaget i jämförelse med F 66
uppskattas av vattendomstolen till ca 9 milj. kr. Vattendomstolen har stannat för åsikten att dessa skador och olägenheter visserligen överväger nyttan så som domstolen bedömt denna, men dock inte i så hög grad att
desamma kan anses stå i missförhållande till nyttan. Vattendomstolen finner sammanfattningsvis att hinder enligt vattenlagen mot genomförande av F 77-2 inte föreligger.
Vattendomstolens yttrande har remissbehandlats. Samtliga remissinstanser inkl. berörda kommuner har tillstyrkt eller inte haft något att
erinra mot det sökta företaget. Länsstyrelsen i Kronobergs län anser att vattendomstolen i flera avseenden undervärderat nyttan av den sökta regleringen. Länsstyrelsen anser sålunda att den sammanlagda nyttan av
företaget utan varje tvekan väsentligt överstiger den av domstolen upp-
skattade summan av kostnader och skador. Kammarkollegiet har i påmin-
nelser förklarar att kollegiet delar denna uppfattning. De negativa ckologiska effekterna som följer av låga vattenstånd begränsas inte till det aktuella året. Låga vattenstånd har i stället en kvardröjande negativ effekt som accentueras om fler vattenfattiga år efter varandra inträffar. Kollegiet framför dessutom vissa synpunkter på de skadebedömningar som gjorts. Även Åsnenföreningen tillstyrker regleringen och framhåller att det är nödvändigt att den genomförs.
Kammarkollegiet har den 20 maj 1980 anmält att kollegiet träffat avtal med nuvarande regleringshavare Södra Skogsägarna AB om övertagande samt skötsel och underhåll av regleringsanordningarna vid Ekefors-Hackekvarn. Enligt detta avtal skall staten till Skogsägarna erlägga ett belopp
motsvarande 405 000 kr. räknat i prisnivån mars 1980. Ersättningen skall
erläggas snarast efter det att vattendomstolen meddelat tillstånd till byggnadsätgärderna. Byggnadsarbetena kan komma att påbörjas redan under hösten 1980. För dessa arbeten som i början av 1978 beräknades till 560 000 kr. bör med hänsyn till fördyringar och ytterligare eventuella tidsförskjutningar reserveras ett belopp av I milj. kr. Ersättningen till Skogsägarna bör räknas upp till avrundat 450000 kr. Kammarkollegiet hemställer att sammanlagt 1450 000 kr. ställs till kollegiets förfogande för nämnda ändamål. Medlen bör vara tillgängliga senast den dag då dom med tillstånd till byggnadsarbetena meddelas.
Föredraganden
Regeringen har i beslut den 9 oktober 1980 funnit att hinder enligt vattenlagen inte möter mot att tillstånd lämnas till den ändrade regleringen och även medgett att tillstånd lämnas. Regeringen har därvid bedömt att
det frän naturvårds- och fiskesynpunkt är nödvändigt att få tappningsregler
som dels förhindrar så låga vattenstånd som förekommit i Åsnen och dels tillgodoser fisket bättre än gällande regler. Det förhållandet att staten
genom kammarkollegiet står som sökande innebär i förevarande fall att
staten övertar regleringsrätten från Skogsägarna. Staten får därmed också
stå för kostnaderna för regleringen i framtiden.
Det är angeläget att erforderliga byggnadsarbeten kan påbörjas utan
dröjsmål så att de nya vattenhushållningsbestämmelserna kan börja tillämpas så snart som möjligt. Jag biträder kammarkollegiets framställning om
medel för byggnadskostnaderna och för inlösen av regleringsanordningar och erforderliga markområden. Jag avser att senare, sedan vattendomsto- Ien slutfört förhandlingarna om ersättningar för skador m. m.. återkomma om medel för dessa skadecersättningar.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Reglering av sjön Åsnen på tilläggsbudeget I till statsbudgeten
för budgetåret 1980/81 anvisa ett reservationsanslag av 1450 000
kr.
Bilaga 7
Utdrag
HANDELSDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde 1980-10-30
Föredragande: statsrådet Burenstam Linder
Anmälan till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1980/81 såvitt avser handelsdepartementets verksamhetsområde
ELFTE HUVUDTITELN
F. Ekonomiskt försvar
[1] F 4. Industriella åtgärder. Under denna rubrik har på statsbudgeten för innevarande budgetår anvisats ett reservationsanslag av 100021 000 kr. Medel har därvid för programmet Kemiska produkter m.m. beräknats till 9,5 milj. kr. På reservationsanslaget F 3. Beredskapslagring har därutöver för programmen Kemiska produkter m. m. och Metaller m. m. beräknats
en investeringsram på totalt 44,3 milj. kr. Inom denna ram har i reglerings-
brev för budgetåret 1980/81 medel reserverats för eventuella avtal om industristöd till Ceaverken AB och Boliden Metall AB. Vidare har under femte huvudtitelns anslag H 4. Beredskapslagring för hälso- och sjukvården m. m. ställs 4,2 milj. kr. ull regeringens disposition.
Med skrivelse den 25 april 1980 har överstyrelsen för ekonomiskt för-
svar (ÖEF) på regeringens uppdrag lämnat förslag om alternativa metoder för att tillgodose beredskapsbehovet av medicinsk röntgenfilm m.m. Av
de olika undersökta alternativen (krisimport, lagring, fredstida produktion)
bör enligt ÖEF alternativet med stöd till produktion vid Ceaverken väljas
eftersom det bäst tillgodoser beredskapsbehoven och blir billigare än lagring av färdigvaror. En förusättning för att genomföra det förordade alternativet är dock enligt ÖEF att Statsföretag AB medverkar till en finansiell
rekonstruktion av Ceaverken samt att en inhemsk produktion av silvernitrat kan igångsättas och upprätthållas till rimlig kostnad. Regeringen uppdrog den 5 juni 1980 åt ÖEF att teckna avtal med Ceaverken om upprätthållande av produktion och produktionskapacitet som er-
fordras för att trygga försörjningsberedskapen i fråga om medicinsk röntgenfilm, fotosättningspapper, fotopapper och grafisk film. Regeringen upp-
drog vidare åt ÖEF att teckna avtal med Boliden Metall AB om en
anläggning för tillverkning av silvernitrat. ÖEF har med skrivelse den 20 oktober 1980 till regeringen överlämnat
avtal som tecknats med Ceaverken resp. Boliden och hemställt om att
erforderliga medel skall ställas till förfogande. Vidare har till regeringen
överlämnats en skrivelse till ÖEF från Statsföretag rörande dess medverkan i en finansiell rekonstruktion av Ceaverken. Avtalen med Ceaverken och Boliden fordrar statsmakternas godkännande.
Avtalet med Ceaverken gäller ett försörjningsberedskapslån på 24,9
milj. kr. för perioden den t juli 1980 till den 31 december 1982. Medelsbe-
hovet fördelar sig på budgetåren 1980/81. 1981/82 och 1982/83. Enligt avtalet förbinder sig företaget att hålla viss kapacitet och produktion beträffande röntgenfilm, fotosättningspapper och fotopapper. Enligt ÖEF:s skrivelse avses produktionsåtaganden och kostnader beträffande
grafisk film senare att regleras i ett särskilt avtal för kalenderåren 1981 och 1982. Medelsbehovet härför beräknas till högst 3 milj. kr.
Avtalet med Boliden gäller ett avskrivningslån på 1.6 milj. kr. för en
anläggning för produktion av silvernitrat. Avtalet omfattar en tioårsperiod fr.o.m. den 1 januari 1981. Medelsbehovet fördelar sig på budgetåren 1980/81 och 1981/82. Det totala medelsbehovet för budgetåret 1980/81 för föreliggande avtal uppgår till 9,3 milj. kr.
Efter samråd med statsrådet Holm förordar jag att det medelsbehov på
9,3 milj. kr. som ÖEF:s avtal med Ceaverken och Boliden omfattar tillgo-
doses genom omprioriteringar inom ramen för redan anvisade investeringsmedel över statsbudgeten. Därvid beräknar jag att 5.1 milj. kr. som anvisats under reservationsanslaget F 3. Beredskapslagring och 4,2 milj. kr. som anvisats under reservationsanslaget H 4. Beredskapslagring för hälso- och sjukvården m.m. (femte huvudtiteln) skall föras över till reservationsanslaget F 4. Industriella åtgärder. Av budgettekniska skäl måste nya anslag tas upp på tilläggsbudget för industriella åtgärder. Motsvarande belopp kommer inte att utnyttjas under anslagen F 3. Bered-
skapslagring och H 4. Beredskapslagring för hälso- och sjukvården m. m. Medelsbehoven för budgetåren 1981/82 och 1982/83 får tillgodoses inom de
medelsramar som för resp. budgetår kommer att anvisas för det cekonomis-
ka försvaret resp. för programmet Hälso- och sjukvården i krig inom övrigt
totalförsvar.
Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen
att till Industriella ätgärder på tilläggsbudget I till statsbudgeten för
budgetåret 1980/81 anvisa ett reservationsanslag av 9300 000 kr.
Bilaga 8
Utdrag BOSTADSDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1980-10-30
Föredragande: statsrådet Danell
Anmälan till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1980/81 såvitt
avser bostadsdepartementets verksamhetsområde
TRETTONDE HUVUDTITELN
D. Lantmäteri- och kartväsendet
[1] D 7. Lantmäteriet: Statskapital. Nägot anslag för detta ändamål finns inte upptaget i statsbudgeten för innevarande budgetår.
Statens lantmäteriverk
Statens lantmäteriverk har hemställt om ett tillskott av statskapital om 23 milj. kr. under budgetåret 1980/81. Tillskottet motiveras av ett behov
mot bakgrund av utvecklingen t. o. m. budgetåret 1979/80 och med hänvisning till att lantmäteriverket i anslagsframställningen för budgetåret 1981/
82 föreslår att formerna för finansiering av investeringar och principerna
för beräkning av kapitalkostnader m. m. skall ändras.
Riksrevisionsverket
Lantmäteriverkets hemställan har överlämnats till riksrevisionsverket för yttrande. Riksrevisionsverket bedömer att den analys som lantmäteriverket har genomfört bör föras ett steg vidare innan slutlig ställning tas till lantmäteriverkets hemställan. Riksrevisionsverket anser dock att lantmäteriverkets genomsnittliga behov av rörelsekapital bör finansieras med statskapital. Svängningarna i detta behov bör enligt verket regleras, dels genom en rätt att använda en rörlig kredit. dels genom att överskott av
likvida medel kan sättas in på en räntebärande räkning hos riksgäldskon-
toret. Med hänvisning till dessa principer och mot bakgrund av utveckling-
en t.o.m. budgetåret 1979/80 bedömer riksrevisionsverket att lantmäteri-
verket under budgetåret 1979/80 borde ha disponerat ett ytterligare statskapital om ca 15 milj. kr.
Föredraganden
Jag anser. mot bakgrund av den bedömning som riksrevisionsverket har gjort. all det finns ett tillräckligt underlag för att nu tillskjuta ytterligare
statskapital. Kapital bör skjutas till i syfte att bättre anpassa det tillgängliga statskapitalet till den nivå som erhålls om man tillämpar de av riksrevi-
sionsverket angivna principerna för att finansiera kapitalbehov hos uppdragsmyndigheter. Sedan år 1970 har lantmäteriverkets statskapital ökats med 20 milj. kr. Kapitalet uppgår nu till 62 milj. kr. Lantmäteriverket har i sitt förslag till anslagsframställning för budgetåret 1981/82 beräknat att ett väsentligt större behov av kapitaltillskott kan motiveras med hänvisning till pris- och lönestegringarna samt expansionen av verksamheten sedan
år 1970. Jag anser emellertid. mot bakgrund av lantmäteriverkets beräk-
ningar och riksrevisionsverkets förslag. att det är rimligt att nu tillskjuta ett
statskapital om 10 milj. kr.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
alt till Lanimäteriet: Statskapital på ulläggsbudget 1 till statsbudge-
ten för budgetåret 1980/81 anvisa ett anslag av 10000 000 kr.
Bilaga 9
Utdrag INDUSTRIDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1980-10-30
Föredragande: statsrådet Petri såvitt avser punkterna 1—3: statsrådet Ås-
ling sävitt avser punkten 4
Anmälan till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1980/81 såvitt avser industridepartementets verksamhetsområde
STATSBUDGETEN
FJORTONDE HUVUDTFTELN
E. Energi
[I E 1. Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m.m. I statsbudgeten för budgetåret 1980/81 har under denna anslagsrubrik anvisats ett reservationsanslag av 1750 milj. kr. (prop. 1979/80: 100 bil. 17 s. 175, NU 1979/ 80: 70, rskr 1979/80: 410). |
Statens vattenfallsverks investeringsram för innevarande budgetår uppgår till 2 104,1 milj. kr. inkl. 150 milj. kr. som verket har medgetts föra över
från investeringsramen för budgetåret 1979/80 och 7.2 milj. kr. som utgör outnyttjad andel av ur konjunkturreserven anvisade medel.
I anslagsframställningen för budgetåret 198482 har vattenfallsverket hemställt dels om 56.2 milj. kr. på tilläggsbudget till statsbudgeten för innevarande budgetår och motsvarande höjning av investeringsramen, dels om att medel för en ny likströmsförbindelse till Gotland tillförs som icke förräntningspliktigt statskapital vilket innebär att en engångsnedskrivning
av statskapitalet med 51,2 milj. kr. får göras för budgetäret 1980/81. I skrivelse den 31 mars 1980 har vattenfallsverket hemställt om att till Sydkraft AB få avyttra en transformatorstation för en köpeskilling av 25 milj. kr.
I skrivelse den 30 september 1980 har vattenfallsverket hemställt om
regeringens godkännande av konsortialavtal och bolagsordning för Svenskt Kolkonsortium AB samt om medgivande att från anslaget dispo-
nera 125000 kr. för att teckna och förvärva aktier i bolaget.
Statens vattenfallsverk
Gotland är inte anslutet till det samkörande stamnätet. Särskilda överväganden krävs därför i fråga om öns kraftförsörjning. De utredningar som har gjorts härom visar enligt vattenfallsverket att kraftsystemet på ön behöver förstärkas vid mitten av 1980-talet. Behovet accentueras av alt den befintliga likströmsförbindelsens tekniska livslängd har uppnåtts vid denna tidpunkt. En ekonomisk jämförelse mellan en ny likströmslänk från fastlandet och en kolkondensanläggning på Gotland visar att det förstnämnda alternativet bör väljas. Det är lönsamt att ta en ny överföringslänk i drift snarast möjligt genom att den gör det möjligt att begränsa oljeåtgången för körning av på Gotland befintliga kondenskraftverk. Vattenfallsverket hemställer därför om att redan under innevarande budgetår få inleda arbetet med att anskaffa en likströmslänk med inriktningen att länken skall kunna tas i drift under budgetåret 1984/85 eller tidigare om så visar sig möjligt.
För detta ändamål krävs enligt vattenfallsverket 51,2 milj. kr. i investeringsmedel under innevarande budgetår. Totalt beräknas investeringsutgiften för den föreslagna nya likströmslänken komma att uppgå till 240 milj. kr.
I samband med omorganisering av elförsörjningen på Gotland år 1977 garanterades Gotland råkraft till normala fastlandstariffer för Mellansverige.
Vattenfallsverket erhöll därvid viss kompensation för beräknade förluster på Gotlandsverksamheten genom särskilt avskrivningsanslag på 55 milj. kr. (prop. 1977/78:25 bil. Il s. 112-115, NU 1977/78:32, rskr 1977/ 78: 108). Förlusterna har enligt verket blivit väsentligt högre än vad som då förutsågs till följd av de kraftigt ökade bränslekostnaderna för de oljeeldade kraftstationerna på Gotland. För år 1979 uppgick förlusten enligt verket till ca 30 milj. kr. och än större förlust befaras under de närmaste åren.
Mot bakgrund härav har verket på nytt aktualiserat frågan om kompensation för underskottet för Gotlandsverksamheten. De angivna förlusterna avser underskott efter det att hänsyn har tagits till nämnd kompensation. Motivet för kompensation är att förlusten på Gotland enligt vattenfallsverket inte bör betalas av verkets övriga abonnenter utan av statsmedel, eftersom prisgarantin har tillkommit som ett allmänt regionalt stöd till Gotland. Vid tillämpning av samma beräkningsmetod som vid föregående tillfälle blir kompensationsbehovet ca 400 milj. kr.
Vattenfallsverket påpekar vidare att nedsättning av det förräntningspliktiga kapitalet beviljades när den nu befintliga länken byggdes på 1950-talet med ett belopp som motsvarade investeringen för förbindelsen. För att bibehålla det stöd som härigenom hittills har utgått till Gotlands kraftförsörjning anser verket att medel även av detta skäl bör ställas till förfogande räntefritt för ersättning av den gamla länken.
Om planerad ny förbindelse kommer till stånd kan förlusterna på råkraftförsörjningen till Gotland minskas till ca 20 milj. kr. per år under förutsättning av att några ränte- eller avskrivningskrav inte ställs på den nya investeringen. Väsentliga underskott kvarstår följaktligen även efter tillkomsten av en ny länk.
Mot denna bakgrund anser vattenfallsverket det riktigt och motiverat att ett belopp motsvarande i vart fall kostnaden för en ny länk till Gotland ställs till verkets förfogande utan förräntningsplikt som kompensation för förluster på råkraftförsörjningen av Gotland till följd av till Gotland given prisgaranti för råkraft.
Vattenfallsverket har i skrivelse den 31] mars 1980 hemställt om att regeringen godkänner överlåtelse av Söderåsens transformatorstation till Sydkraft AB. I skrivelsen anförs i huvudsak följande.
Sydkraft sköter via ett eget nät den regionala eldistributionen i södra Sverige söder om en linje från Halmstad till Västervik. Nätet är anslutet till sex transformatorstationer för att ta emot elkraft från 400 kV-systemet.
Vattenfallsverket äger samtliga 400 kV-ledningar och 400 kV-ställverk inom området. Av de sex transformatorstationerna äger Sydkraft fem och vattenfallsverket en, nämligen Söderåsenstationen. Från Söderåsen matas Sydkrafts regionala 130 kV-nät inom Helsingborgs- och Halmstadsområdena. Söderåsen har förbindelse också med 400 kV-nätet på Själland.
Behovet av att I början av 1980-talet förstärka 400/130 kV-transformeringen inom Helsingborgs- och Halmstadsområdena har utretts gemensamt av Sydkraft och vattenfallsverket. Dessa utredningar har enligt vattenfallsverket visat att det är tekniskt-ekonomiskt motiverat att en ny 400/130 kV-transformatorstation byggs i Breared i närheten av Halmstad till år 1982. Stationen avses bli uppförd utanför Sydkrafts distributionsområde. Från stationen kommer kraftmatning att ske till 130 kV-nätet som tillhör Sydkraft och Yngeredsfors Kraft AB.
Vattenfallsverket och Sydkraft har fört förhandlingar om äganderättsförhållandena för transformatorstationerna i Söderåsen och Breared. Med hänsyn till drift och underhåll är det enligt gjorda utredningar mest rationellt att vattenfallsverket äger Brearedsstationen medan Sydkraft tar över Söderåsenstationen. 400 k V-ledningsställverket i Söderåsen, som utnyttjas bl. a. för kraftutbytet med Själland, skall dock även i fortsättningen ägas av vattenfallsverket.
Förhandlingarna har avslutats med en principöverenskommelse som innebär dels att vattenfallsverket överlåter Söderåsens transformatorstation till Sydkraft för en köpeskilling av 25 milj. kr., dels att Sydkraft överlåter mark i Breared till vattenfallsverket för ca I,1 milj. kr. Överenskommelsen mellan vattenfallsverket och Sydkraft har slutits under förutsättning av att statsmakterna godkänner överlåtelsen av Söderåsens transformatorstation till Sydkraft.
Enligt överenskommelsen skall vattenfallsverket till Sydkraft överlåta
fastigheten Åvarp 20:1, Norra Vram, Bjuv, Malmöhus län samt därä be-
fintliga byggnader och elektriska anläggningar med undantag för 400 KkVställverket med tillhörande kontrollanläggning.
Försäljningen av Söderåsens transformatorstation kommer att beröra fem anställda inom vattenfallsverket som f.n. är stationerade i Söderåsen.
Enligt överenskommelse mellan Sydkraft, vattenfallsverket och den berörda personalen kommer tre anställda att övergä i Sydkrafts tjänst och två
Söderäåsen.
Statens industriverk har yttrat sig i ärendet och tillstyrkt överlåtelsen.
Vattenfallsverket har vidare anmält att det mellan det av ett antal mellansvenska kommuner ägda EFO Oil AB. Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB). statens vattenfallsverk och Sydkraft AB har träffats ett konsortialavtal om bildandet av ett aktiebolag. Svenskt Kolkonsortium AB, i syfte
att på fördelaktiga villkor och självkostnadsbasis långsiktigt trygga aktic-
ägarnas kolförsörjning. Den allmänna bakgrunden till intressenternas beslut att samverka I bolagsform är deras uppfattning att det är nödvändigt
att nu vidta åtgärder för att förbereda en rimligt säker kolförsörjning
framöver.
Avtalet innebär I huvudsak följande.
Bolagets verksamhet skall gälla tre områden. Bolaget skall genom utredningar och förhandlingar bidra till klarläggande av lämpliga sätt och system för intressenternas kolförsörjning. Som bas för denna verksamhet skall ligga intressenternas kolbehov och övrig sannolik marknad som kan omfattas av samarbetet. Huvudsyftet med verksamheten i denna del skall vara att framlägga förslag om särskilda projekt och kommersiella åtgärder att ingå som delar i för intressenterna lämpliga kolförsörjningssystem, som successivt skall utvecklas.
Bolaget skall vidare fungera som organ för sådan gemensam anskaffning av kol, varom två eller flera intressenter enas. Bolaget skall därutöver åtaga sig inköpsuppdrag för enskild intressent.
Bolaget skall också vara samordnande, utredande, rådgivande och servicelämnande organ i övriga frågor som bedöms vara av gemensamt intresse
för intressenterna vid kolanvändning. Beträffande organisation och arbetsuppgifter framhålls att återhållsamhet skall råda vid skapande och utveckling av bolagets egen organisation
samt att intressenternas kompetens och resurser förutsätts kunna utnyttjas. Vid sidan om konsortialavtalet har en principöverenskommelse träf-
fats om att LKAB:s resurser inom kolområdet skall stå till förfogande på konsultbasis.
Aktiekapitalet skall vid bolagets bildande vara 500000 kr., varav varje intressent skall svara för en fjärdedel.
Fördelningen innebär att bolaget blir till 50 fe ägt av statliga företag och
till 50 fa av kommunala, varvid Sydkraft i avtalet anses vara ett kommunalt företag.
Avtalstiden sträcker sig t.o.m. utgången av år 1990 med femåriga för-
längningsperioder förutsatt att avtalet inte har sagts upp ett år före utgång-
en av löpande avtalsperiod. En förutsättning för avtalets giltighet är för vattenfallsverkets del att det
godkänns av regeringen samt att verket erhåller medgivande att teckna och förvärva aktier i bolaget för 125 000 kr.
Föredraganden
I sin anslagsframställning för budgetåret 1981/82 har statens vattenfallsverk anmält behov av medel på tilläggsbudget till statsbudgeten för innevarande budgetår. Det ökade medelsbehovet är hänförligt till de av vatten-
fallsverket framförda förslagen att utöka investeringsprogrammet genom
att dels bygga en ny likströmsförbindelse till Gotland, dels anskaffa ett
antal elpannor för att under 1980-talet minska oljeanvändningen i fjärrvär-
mesystem och industriella processer. Gotlands elförsörjning behöver enligt vattenfallsverket förstärkas vid
mitten av 1980-talet. De utredningar som har gjorts visar att detta lämpligen sker genom att en ny likströmslänk från fastlandet med en överförings-
kapacitet på omkring 130 MW byggs. Den nya länken erfordras dels för att ersätta den befintliga likströmslänken till Gotland, vars tekniska livslängd
beräknas vara slut vid mitten av 1980-talet, och för att åstadkomma erfor-
derligt effekttillskott. dels för att minska oljeätgången för kraftproduktion
på Gotland. Det nuvarande beroendet av oljebaserad kondens- och kraftvärmeproduktion från på Gotland befintliga anläggningar medför dessutom att det är lönsamt att ta en ny länk i drift snarast möjligt oavsett den befintliga länkens livslängd.
Investeringskostnaden för en ny likströmslänk har beräknats till 240
milj. kr.. varav 51,2 milj. kr. föreslås få disponeras redan under innevaran-
de budgetår.
Vad vattenfallsverket har anfört talar enligt min mening för att beslut om
utbyggnad av en ny likströmsförbindelse till Gottand bör fattas utan dröjsmål. En sådan förbindelse kan utnyttjas för att överföra elenergi även från Gotland till fastlandet. Jag förordar därför att regeringen föreslår riksdagen
att godkänna att vattenfallsverket redan under innevarande budgetår får komplettera sitt investeringsprogram med den föreslagna likströmsförbin-
delsen för att snarast möjligt kunna minska oljeåtgången för Gotlands kraftförsörjning. i
Vattenfallsverket har begärt att de medel som erfordras för likströmslän-
ken skall ställas till verkets förfogande utan krav på förräntning. Härige-
nom skulle vattenfallsverkets förluster till följd av det under år 1977 gjorda åtagandet att i framtiden tillhandahålla råkraft på Gotland till samma priser som på fastlandet begränsas. Den kompensation om 55 milj. kr. som
valtenfallsverket vid detta tillfälle erhöll har genom de kraftigt ökade oljepriserna visat sig vara otillräcklig och förlusten väntas under de när-
maste åren enligt vattenfallsverket komma att uppgå till 40—45 milj. kr. per
år. Även om den föreslagna likströmslänken får komma till stånd utan krav på förräntning förutses årliga förluster på omkring 20 milj. kr. för kraftle-
veranserna till Gotland.
Utbyggnad av en ny likströmsförbindelse till Gotland innebär en betydande minskning av de förluster som nu uppkommer genom kraftleveran-
serna till ön. Detta kommer att bli fallet även om förräntningskrav ställs på det statskapital som erfordras för investeringen eftersom en fortsatt ökning av oljepriserna kan förväntas. Även om förlust kvarstår också efter till-
komsten av en ny likströmsförbindelse anser jag inte att förhållandena är sådana att nedsättning av förräntningskravet erfordras. Utöver det vattenfallsverket har anfört i frågan har jag att i min bedömning beakta även att
det ansträngda statsfinansiella läget gör det nödvändigt med en mycket restriktiv prövning av alla anspråk på statsbudgeten. Jag kan med hänsyn till vad jag nu har anfört inte biträda vattenfallsverkets förslag om att ställa medlen till en ny likströmslänk till förfogande utan krav på förräntning.
Vattenfallsverket har vidare föreslagit att ett antal elpannor skall anskaffas och installeras i fjärrvärmesystem och processindustrier i syfte att minska oljeförbrukningen under de perioder under 1980-talet då kraftba-
lansen så medger.
Utredningen (1 1980:05) om vissa frågor om elanvändning, den s.k.
elanvändningskommittén, har haft i uppdrag att utreda hur den tillgängliga
elenergin bäst kan användas för att ersätta olja. Elanvändningskommittén, som nyligen har redovisat sitt uppdrag, har förslagit bl.a. att elpannor snarast möjligt skall installeras för att begränsa oljeanvändningen på det sätt som vattenfallsverket har föreslagit i sin anslagsframställning. Kommitténs förslag remissbehandlas f.n.
Frågor om hur den tillgängliga elenergin skall användas kommer, med utgångspunkt i elanvändningskommitténs försiag och de synpunkter som framkommer under remissbehandlingen av kommitténs betänkande, att behandlas i samband med att regeringen t början av år 1981 redovisar förslag till riktlinjer för den framtida energipolitiken. Även vattenfallsver-
kets förslag om anskaffning och installation av elpannor i fjärrvärmesystem och processindustrier bör behandlas i detta sammanhang.
Vattenfallsverket disponerar under innevarande budgetår en investeringsram om 2 104,1 milj. kr. För att påbörja arbeten med en ny likströmsförbindelse till Gotland i enlighet med vad jag har förordat i det föregående krävs 51,2 milj. kr.
Jag förordar därför att vattenfallsverkets investeringsram för budgetåret
1980/81 räknas upp med 51,2 milj. kr. till 2155,3 milj. kr. och att ett tilläggsanslag om 51,2 milj. kr. anvisas från reservationsanslaget Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m. m.
Vattenfallsverket har vidare hemställt om att regeringen skall godkänna
överlåtelse av Söderåsens transformatorstation till Sydkraft AB på villkor
som jag har redogjort för i det föregående. Jag har inget att erinra mot
överlåtelsen. Regeringens godkännande av överlåtelsen kräver riksdagens bemyndigande. Jag förordar att regeringen inhämtar detta bemyndigande.
Vattenfallsverket har också hemställt om att regeringen skall godkänna ett avtal om bildande av ett konsortium i syfte att trygga en långsiktig kolförsörjning för konsortieparterna.
Vid min anmälan till prop. 1979/80: 170 om vissa energifrågor anförde jag (s. 15) att det bör finnas goda möjligheter för Sverige att genom långsiktiga
avtal och engagemang i kolgruvor skapa en tryggad kolförsörjning. Jag framhöll dock att en förutsättning härför är att en aktiv kolpolitik bedrivs från svensk sida, bl.a. genom att svenska köpare samarbetar på den internationella marknaden. Det bolag som avses bildas enligt konsortialavtalet mellan EFO Oil AB,
LKAB, statens vattenfallsverk och Sydkraft AB skall bl.a. lägga fram förslag om särskilda projekt och kommersiella åtgärder för att trygga
intressenternas kolförsörjning. Bolaget avses också bl.a. fungera som
organ för sådan gemensam anskaffning av kol. varom två eller flera intressenter enas. Det nya bolaget kan därmed skapa en grund för samarbete av det slag jag avsåg vid min nyss nämnda anmälan. Det är enligt min mening
angeläget att detta samarbete kommer till stånd och vidareutvecklas så att ett handlingskraftigt organ för försörjning av kol till Sverige skapas. Där-
med ökar möjligheterna för en långsiktigt tryggad försörjning av de kolkvantiteter som kommer att erfordras för vår energiförsörjning. Ett sådant
samarbete, byggt på långsiktiga kontrakt och engagemang i utländska
gruvprojekt, torde också underlätta ansträngningarna att försörja Sverige med kolkvaliteter med låga halter av svavel och tungmetaller.
För teckning av aktier i bolaget krävs att vattenfallsverket från detta anslag får disponera 125 000 kr.
Jag förordar mot bakgrund av vad jag nu har anfört att regeringen godkänner det nu föreliggande konsortialavtalet för Svenskt Kolkonsortium AB. Medgivandet till vattenfallsverket att teckna och förvärva aktier i
bolaget kräver riksdagens bemyndigande. Jag förordar att sådant bemyndi-
gande inhämtas.
Med hänvisning till vad jag har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen att
I. bemyndiga regeringen att medge att Söderåsens transformator-
station överlåts till Sydkraft AB,
to. bemyndiga regeringen att godkänna konsortialavtalet mellan
EFO Oil AB, Luossavaara-Kiirunavaara AB, statens vattenfalls-
verk och Sydkraft AB om deltagande i Svenskt Kolkonsortium
AB i vad staten genom vattenfallsverkets medverkan åtager sig
att teckna och förvärva aktier i bolaget och i övrigt ikläder sig
ekonomiska förpliktelser, .
tu . till Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m.m. på uilläggsbud-
get I till statsbudgeten för budgetåret 1980/81 anvisa ett reserva-
tionsanslag av 51 200000 kr.
[2] E 4. Statens kärnkraftsinspektion: Kärnsäkerhetsforskning. Under
denna rubrik har i statsbudgeten för budgetåret 1980/81 tagits upp ett reservationsanslag med formellt 1000 kr. Anslaget tillförs medel som beta-
las in av kärnkraftproducenterna. För detta budgetår beräknas dessa me-
del uppgå till 27 milj. kr.
I samband med folkomröstningen i kärnkraftsfrågan under våren 1980
föreslogs att särskilda s.k. säkerhetskommitltéer med lokal förankring
skulle inrättas vid varje kärnkraftverk för att öka medborgarnas insyn i kärnsäkerhetsarbetet.
Frågan togs upp i prop. 1979/80: 170 om vissa energifrågor. Jag anförde
där bl.a. (ts. 4D att det är angeläget att den insyn i kärnenergiverksamheten som redan finns kompletteras med att företrädare för lokala intressen ges
en garanterad möjlighet till insyn i kärnsäkerhetsarbetci vid varje kärn-
kraftverk. Lokala säkerhetskommittéer borde därför tillsättas för de svenska kärnkraftverken. Kommittéerna borde ha en nära anknytning till berörda kommuner och i första hand följa säkerhetsarbetet vid resp. kärn-
kraftverk. Kommittéerna borde inte ges mandat att föreskriva vilka åtgär-
der av säkerhetshöjande eller annan natur som skall vidtas i kärnkraftverken. Kommittéernas verksamhet borde finansieras över reservationsanslaget E 4 Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning. Riksdagen godkände vad som föreslagits i propositionen i denna del (NU 1979/80: 70. rskr 1979/80: 410).
Jag återkommer nu till frågan om att inrätta lokala säkerhetsnämnder, som jag förordar att de skall benämnas, med uppgift att inhämta information om det kärnsäkerhetsarbete som har utförts eller avses bli utfört vid
resp. kärnkraftverk och att lämna sådan information till allmänheten. De föreskrifter som behövs för nämndernas verksamhet är i huvudsak sådana som det ankommer på regeringen att utfärda. Till viss del krävs
dock riksdagens medverkan. För att göra det möjligt för nämnderna att få information om kärnsäkerhetsarbetet vid kärnkraftverken bör innehavarna av kärnkraftverken äläggas skyldighet att lämna sådan information. Med
innehavarna avser jag dem som innehar tillstånd enligt atomenergilagen
(1956: 306) att driva kärnreaktorer ingående i ett kärnkraftverk. För att
ålägga denna informationsplikt krävs föreskrifter i lag.
Skyldigheten bör bestå i att på nämndens begäran ge de upplysningar och låta nämnden få ta del av de handlingar som nämnden behöver för att
inhämta information om det kärntekniska säkerhetsarbete som utförts eller planeras vid kärnkraftverket.
I nämndens rätt till information bör ingå också att på begäran bli förevisad hur säkerhetsarbetet utförts eller avses bli utfört. Kärnkraftverkets innehavare bör således vara skyldig att lämna nämnden tillträde till och
förevisa anläggningar och platser i den utsträckning som behövs för att
nämnden skall kunna inhämta information om säkerhetsarbetet. Frågor om
tillträde till ett kärnkraftverk regleras av föreskrifter som statens kärn-
kraftinspektion meddelat med stöd av lämnat tillstånd enligt atomenergilagen. Tillträde av annan än verkets personal kräver i princip särskilt till-
stånd av kärnkraftinspektionen och något undantag härifrån avses inte
gälla för nämnderna. Härvid gäller att tillträde inte får stå i konflikt med de
säkerhetsintressen som det åvilar inspektionen att beakta. Den nu aktuella
skyldigheten att lämna säkerhetsnämnderna tillträde till kärnkraftverken bör således gälla endast om tillträdet är förenligt med gällande säkerhetsföreskrifter vid verket och i den omfattning så är fallet.
De upplysningar som skall lämnas bör omfatta för innehavaren av kärn-
kraftverket tillgängliga fakta. Upplysningarna bör få lämnas i enkla former utan krav på skriftlighet. Hur en viss uppgift skall lämnas får bli beroende
av omständigheterna i det särskilda fallet. Vad gäller handlingar som nämnden begär att få ta del av, bör skyldigheten begränsas till sådana handlingar som är tillgängliga. I likhet med vad som gäller upplysningar
blir sättet för en handlings företeende beroende av omständigheterna i det särskilda fallet. Motsvarande gäller skyldigheten att förevisa säkerhetsarbetet på plats. Informationsskyldigheten bör säledes omfatta sådan information som är
tillgänglig för innehavaren av kärnkraftverket. Däri ligger bl.a. att den skall kunna tillhandahållas utan väsentliga olägenheter eller kostnader för
innehavaren av kärnkraftverket. Någon skyldighet för denne att för nämn-
dens räkning göra utredningar i olika frågor är det alltså inte fråga om.
Av vad jag nu har anfört framgär att syftet med informationsskyldigheten är att göra det möjligt för nämnden att inhämta information om och till allmänheten redovisa det kärnsäkerhetsarbete som utförts eller planeras vid verket. Med kärntekniskt säkerhetsarbete avses såväl åtgärder inriktade på att förebygga olyckor som åtgärder för att lindra konsekvenserna om en olycka ändå skulle inträffa, s.k. utsläppsbegränsande åtgärder. Nämnderna skall således inte kunna föreskriva säkerhetshöjande eler andra åtgärder för kärnkraftverken. Alla kontrolluppgifter skall liksom nu ankomma på tillsynsmyndigheterna. I tillsynsuppgifterna ingår också frågor om det s.k. yttre skyddet. dvs. skyddet av en anläggning mot störningar
utifrån. Utanför informationsplikten ligger vidare frågor om beredskapen
mot kärnkraftsolyckor. Dessa frågor handhas av särskilda myndigheter.
De ansvarsförhållanden som föreligger mellan innehavarna av kärnkraft-
verk och de särskilda myndigheterna avses sålunda inte bli rubbade.
Informationsplikten bör som nämnts åvila innehavaren av ett kärnkraft-
verk. Ett sådant består av anläggningar på en viss plats med en eller flera
4 Riksdagen I980/81.1 saml. Nr 25
kärnreaktorer för kraftproduktion. De som innehar forskningsreaktorer och andra kärntekniska anläggningar berörs således inte. Informations-
skyldigheten avser vidare endast den som har tillstånd att driva en reaktor.
Innehavaren av den s.k. Ågestareaktorn omfattas därför inte av informationsskyldigheten. I praktiken kommer informationsskyldigheten att om-
fatta innehavarna av kärnkraftverken i Barsebäck, Ringhals, Forsmark
och Oskarshamn.
Begärd information kan innehålla uppgifter som inte bör spridas till allmänheten. Det kan gälla uppgifter om affärs- eller driftförhållanden. som rör inte bara kärnkraftverket utan också utomstående, t.ex. en leverantör
av utrustning till verket.
Frägor om tystnadsplikt i det allmännas verksamhet och om förbud att
lämna ut allmänna handlingar regleras i sekretesslagen (1980: 100) och
sekretessförordningen (1980:657). som träder i kraft den I januari 1981. För säkerhetsnåmndernas verksamhet saknas tillämpliga bestämmelser i fråga om sekretess med hänsyn främst till skyddet för enskilds ekonomiska
förhållanden. Enligt min mening bör ett sådant sekretesskydd införas. En
bestämmelse härom kan lämpligen införas i en ny 188 till 8 kap. sekretesslagen. Eftersom meddelarfrihet bör råda, bör någon ändring i 16 kap. 18 samma lag inte göras. Jag anser att ett sekretesskydd inte kommer att inkräkta på nämndernas möjligheter att fullgöra sin informationsplikt.
Den rätt till insyn i kärnsäkerhetsarbetet vid kärnkraftverken som jag förordar medför enligt min mening fördelar för såväl allmänheten som innehavarna av kärnkraftverken. Allmänheten bereds genom nämnderna möjlighet att inhämta saklig information. Innehavarna av kärnkraftverken får möjlighet att föra ut information om och få belyst det säkerhetsarbete som har utförts eller planeras vid kärnkraftverken. Bättre förutsättningar skapas härigenom för en saklig debatt om de i många delar komplicerade säkerhetsfrågorna. Goda möjligheter bör enligt rmin mening föreligga för ett öppet och förtroendefullt samarbete mellan nämnderna och innehavarna av kärnkraftverken.
Det kan emellertid inte uteslutas att en nämnd och en innehavare av ett kärnkraftverk har olika meningar om den skyldighet som i ett visst fall åvilar innehavaren av verket. Det kan gälla frågor om arten eller behovet av en viss upplysning, t.ex. om upplysningen är att hänföra till det kärn-
tekniska säkerhetsarbetet eller inte. I sådana fall kan innehavaren få frågan
prövad genom att överklaga nämndens beslut.
Besvärsrätten bör inte medföra en formalisering av nämndens arbete utöver vad som följer av alt nämnden är en myndighet som bl. a. har att tillämpa bestämmelserna i förvaltningslagen (1971:290). Men i de fall där
nämnden och innehavaren av kärnkraftverket har skilda meningar om
skyldigheten för innehavaren att lämna information eller tillträde måste krävas att nämndens beslut är dokumenterat. Besvärsrätten anknyter till
tidpunkten när innehavaren av verket fick del av beslutet att begära infor-
mationen eller tillträdet. Besvär över nämndens beslut bör föras hos länsrätten. Detta medför att lagen (1971: 289) om allmänna förvaltningsdomstolar bör kompletteras med en bestämmelse om att länsrätterna skall pröva
sådana besvärsmäl.
Om en innehavare av ett kärnkraftverk uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter sina skyldigheter att lämna begärd information eller
tillträde, bör straff kunna ädömas honom. Straffansvar bör föreligga också
om innehavaren uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktiga
uppgifter. Påföljden bör vara böter.
För att ålägga innehavarna av kärnkraftverken informationsplikt i enlighet med vad jag har anfört krävs som nämnts föreskrifter i lag. I lagen bör därutöver tas upp bestämmelser om besvärsordning och straff.
I enlighet med vad jag nu har anfört har inom industridepartementet upprättats förslag till
I. lag om offentlig insyn i säkerhetsarbetet vid kärnkraftverken,
bb . lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100),
'» . lag om ändring i lagen (1971: 289) om allmänna förvaltningsdomstolar.
Förslagen bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som hilaga 9.1.
De skyldigheter som i lagen föreslås bli ålagda innehavarna av kärnkraftverken har lagtekniskt motsvarigheter i bl.a. atomenergilagen, lagen (1974: 890) om vissa minerallfyndigheter och lagen (1978: 160) om vissa rörledningar. Dessa lagar har granskats av lagrådet. Med hänsyn härtill anser jag Jlagrådets granskning av det aktuella förslaget obehövlig.
För riksdagens information vill jag ta upp några frågor som rör nämnderna.
Säkerhetsnämnderna bör som jag tidigare nämnt ha nära anknytning till berörda kommuner. Detta tillgodoses genom att de kommuner där kärnkraftverken är belägna ges ett avgörande inflytande på nämndernas sammansättning. De kommuner som således kommer + fråga är Kävlinge, Varberg, Östhammar och Oskarshamn.
Jag anser vidare att nämnderna bör ha möjlighet att inom en fastställd ekonomisk ram låta utföra sådana utredningar som är nödvändiga för att
förstå betydelsen av vidtagna eller planerade kärntekniska säkerhetsåt-
gärder vid kärnkraftverken. Utredningsprojekt av större omfattning bör dock underställas regeringen för godkännande. Vidare vill jag nämna att nämnderna avses bestå av tio ledamöter och att ett sekretariat skall knytas
till varje nämnd. Det ankommer på regeringen att besluta om nämndernas sammansättning, uppgifter, arbetsformer samt om utseende av ledamöter. För innevarande budgetår beräknar jag medelsbehovet till sammanlagt
400000 kr. för de fyra nämnderna. Anslaget Statens kärnkraftinspektion: Kärnsäkerhetsforskning bör i enlighet med riksdagens tidigare ställningsta-
gande disponeras för att betala utgifterna för nämnderna. Verksamheten
blir därmed finansierad genom avgifter som tas ut av kärnkraftverkens innehavare. Vid bifall till mina förslag avser jag att föreslå regeringen att medlen till nämnderna tas upp under en särskild anslagspost under ansla-
get. Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
föreslår riksdagen att antaga förslagen till
1. lag om offentlig insyn i säkerhetsarbetet vid kärnkraftverken,
2. lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100).
3. lag om ändring i lagen (1971: 289) om allmänna förvaltningsdom-
stolar.
[3] E 13. Ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer.
Under denna rubrik finns inte något anslag uppfört i statsbudgeten för budgetåret 1980/81. De politiska partierna enades under våren 1979 om att en rådgivande
folkomröstning om kärnkraftens framtida användning borde hållas senast under första halvåret 1980. Med anledning därav lade regeringen den 3 maj 1979 i prop. 1978/79:218 fram förslag om lagen (1979: 335) om förbud mot att under viss tid tillföra kärnreaktorer kärnbränsle, den s.k. rådgumsla-
gen. I propositionen anförde föredraganden att det borde slås fast att inga nya
reaktorer skulle få laddas förrän kärnkraftens framtida användning hade klarlagts. Oberoende av utgången av den prövning som skulle företas enligt lagen (1977: 140) om särskilt tillstånd att tillföra kärnreaktor kärn-
inga reaktorer, som dittills inte hade tillförts kärnbränsle, t.v. få tillföras sådant bränsle. Det rådrum som behövdes i fråga om laddning av reaktorer
som dittills inte hade tillförts kärnbränsle borde enligt föredraganden skapas med stöd av en särskild lag, rådrumslagen.
Förbudet föreslogs bli tidsbegränsat och gälla till utgången av juni månad 1980. Det borde dock, enligt föredraganden, finnas en möjlighet för
regeringen att föreskriva en tidigare tidpunkt om kärnkraftens framtida
användning dessförinnan blev klarlagd. Fyra kärnkraftblock skulle därigenom — under förutsättning av att tillstånd enligt villkorslagen beviljades — komma att bli berörda av den föreslagna lagen: Ringhals 3 och Forsmark 1. som vid detta tillfälle var färdigställda. och Ringhals 4 och Forsmark 2, som enligt kraftföretagens
planer skulle bli färdigställda under hösten 1979.
Föredraganden anförde vidare att ett förbud med det innehåll som föreslogs innebar en väsentlig inskränkning i rättigheterna för dem som innehade tillstånd enligt atomenergilagen (1956: 306) att uppföra. inneha och driva
kärnreaktor (2 §). Detta kunde också få omfattande ekonomiska konse-
kvenser för de berörda företagen. Härigenom uppkom frågan om ckono-
Prop. 1980/81: 25 'n a
misk ersättning från staten. F den föreslagna lagen borde enligt föredraganden slås fast en rätt till ersättning av staten för innehavarna av de reaktorer som omfattades av förbudet att tillföra reaktorer kärnbränsle. Ersättningen borde avse de förluster som uppstår genom att reaktorernas idrifttagande
fördröjdes. Föredraganden tillade vidare att för det fall att beslut med anledning av
den förutsatta folkomröstningen skulle komma att fattas om en avveckling av kärnkraften ersättning givetvis fick utgå såväl för de kärnkraftblock
som var i kommersiell drift som för övriga block för vilka tillstånd enligt
atomenergilagen hade meddelats. Denna ersättningsfråga fick då behand-
las i ett sammanhang.
Föredraganden uppehöll sig därefter ytterligare vid frågan om ersättning till reaktorinnehavarna. Han konstaterade därvid att uttrycket förlust hade använts även i villkorslagen. Ersättningsreglerna i den lagen avsåg emellertid avveckling av pågående projekt medan den föreslagna rådrumslagen enbart syftade till att skapa rådrum i fråga om laddning av sådana reaktorer som ännu inte hade tillförts kärnbränsle. Det var därför naturligt att i den
aktuella situationen som förlust räkna de kostnader som skulle uppstå genom fördröjning av en reaktors idrifttagande.
Ersättningsfrågorna enligt den föreslagna rådrumslagen bedömdes av föredraganden komma att bli svårlösta. De borde därför i första hand lösas genom förhandlingar mellan staten och reaktorinnehavarna. Som riktlinjer
för sådana förhandlingar anförde han bl. a. följande.
I princip borde sådana kostnader som uppstår genom fördröjningen av en reaktors idrifttagande vara ersättningsgilla. Hit räknade han i första hand kostnader som måste läggas ned på anläggningarnas konservering och eventuell återställning. Ersättning borde dessutom kunna utgå för ökade kostnader för anläggningarnas finansiering. Vidare skulle som ersättningsgill kostnad räknas ökade kostnader för att producera elektricitet på annat sätt eller för att anskaffa ersättningskraft om ersättningsskyldigheten därigenom kunde begränsas, Däremot borde reaktorinnehavaren inte ersättas för utebliven vinst.
Om en reaktorinnehavare till följd av försenad idrifttagning fick stå för kostnader som annars hade omfattats av garanti från leverantören ansäg föredraganden det rimligt att som ersättningsgill kostnad räkna vad anlägg-
ningens innehavare i ett sådant fall hade kunnat få ut av garantigivaren om
garantin alltjämt gällt.
Föredraganden påpekade vidare att vid tillämpning av de föreslagna reglerna ledning fick sökas också i allmänna ersättningsrättsliga principer, särskilt på skadeståndsrättens område. Han underströk att det endast var de merkostnader eller nytillkommande kostnader som uppstod till följd av
fördröjning av en reaktors idrifttagande på grund av lagen som kunde komma i fråga för ersättning.
Riksdagen antog det i propositionen framlagda förslaget till lag om
förbud mot att under viss tid tillföra kärnreaktorer kärnbränsle (NU 1978/
79:62, rskr 1978/79:432). Ingen erinran gjordes därvid mot vad föredragan-
den hade anfört i fråga om ersättning till reaktorinnehavare.
Den rädgivande folkomröstningen i kärnkraftsfrågen hölls den 23 mars 1980. Resultatet av folkomröstningen var sådant att regeringen i beslut den 27 mars och den 10 april 1980 kunde föreskriva att Ringhals 3 och Fors-
mark I resp. Ringhals 4 och Forsmark 2 fick tillföras kärnbränsle utan
hinder av vad som hade förskrivits i rådrumslagen.
Tillstånd att tillföra kärnbränsle enligt villkorslagen hade tidigare meddelats för Ringhals 3 och Forsmark 1 och meddelades den 10 april 1980 för
Ringhals 4 och Forsmark 2.
Forsmark 1 och Ringhals 3 tillfördes kärnbränsle under våren och sommaren 1980 och befinner sig f.n. under provdrift. Forsmark 2 beräknas
komma att tillföras kärnbränsle i november 1980 och Ringhals 4 i april 1982. Förhandlingar om ersättning från staten till reaktorinnehavarna för för-
senad idrifttagning av de aktuella reaktorerna inleddes i december 1979 sedan en särskild statlig förhandlare hade utsetts.'!
Innochavare av de reaktorer som har försenats är dels statens vattenfalls-
verk (Ringhals 3 och Ringhals 4), dels Forsmarks Kraftgrupp AB (Forsmark I och Forsmark 2). Förhandlingar om ersättning i formell mening har
härigenom givetvis kunnat föras enbart med Forsmarks Kraftgrupp AB.
Motsvarande kompensation till statens vattenfallsverk får regleras i annan
ordning.
En överenskommelse om ersättning för förseningen av Forsmark I och Forsmark 2 har nu, med förbehåll för att riksdagen fattar de beslut som behövs. träffats med Forsmarks Kraftgrupp AB (FKA). Jag vill här redo-
göra för innebörden av denna överenskommelse och för regleringen av
motsvarande ersättning till vattenfallsverket för förseningen av Ringhals 3 och Ringhals 4.
Enligt överenskommelsen, som bör fogas till protokollet i detta ärende
(hilaga 9.2), skall FKA erhålla ersättning för två olika slag av merkost-
nader till följd av att kärnkraftblocken Forsmark I och Forsmark 2 har försenats, nämligen för ökade anläggningskostnader och för merkostnader
i kraftproduktionen.
Den av förseningen föranledda ökningen av anläggningskostnaderna
beror till största delen på de ersättningar, utöver vad som följer av tidigare
ingångna leveransavtal, som FKA enligt tilläggsavtal har fått betala till huvudleverantörerna av reaktor och turbin. Asca-Atom AB resp. Stal- Laval Turbin AB. Ersättningarna avser kostnader för att konservera och avkonservera anläggningar samt vidmakthålla erforderlig arbetsorganisation för insatser i samband med anläggningarnas idrifttagande. Tilläggsav-
! Generaldirektören Åke Englund
Prop. 1980/81: 25 An 'n
talen omfattar också ersättning för förlängning av tiden för vissa garantiåtaganden från leverantörernas sida.
I den avtalade ersättningen för anläggningsmerkostnader ingår också poster för ökad ersättning till vattenfallsverket (i egenskap av huvudentre-
prenör) för merkostnader för förlängd projekttid och konservering, för
förnyad varmprovdrift. för ökade uppvärmningskostnader m. m.
Totalt uppgår den avtalade ersättningen för ökade anläggningskostnader av det slag jag här har redogjort för till 48 milj. kr. för Forsmark 1 och till 21 milj. kr. för Forsmark 2.
Enligt överenskommelsen förbinder sig staten vidare att efter utredning i
det enskilda fallet svara för eventuella kostnader som kan åsamkas FKA
genom ökat risktagande till följd av minskad omfattning av leverantörsgarantin, ansvar för konserveringsdrift m. m.
Enligt överenskommelsen skall ersättning vidare utgå för utebliven kraftproduktion under förseningstiden. Den förlorade produktionen skall därvid ersättas med belopp som motsvarar ökade kostnader för att produ-
cera elektricitet på annat sätt och/eller för att anskaffa ersättningskraft, om
ersättningsskyldigheten härigenom begränsas.
Den metod som tillämpas i överenskommelsen för att beräkna ersätt-
ningen i denna del innebär att den faktiska elproduktionen månadsvis i
efterhand jämförs med den hypotetiska elproduktionen som skulle ha skett om de berörda kärnkraftblocken inte hade försenats. Den skillnad i rörlig elproduktionskostnad som därvid erhålls räknas som ersättningsgill merkostnad. I såväl det hypotetiska som det verkliga kraftbalansfallet förutsätts tillgängliga anläggningar ha körts optimalt. Med detta avses att de anläggningar som har lägst rörlig kostnad, som vattenkraftverk och kärnkraftverk, beräknats bli använda i första hand och därnäst successivt de anläggningar som har högre rörlig kostnad, som moturyckskraftverk, kondenskraftverk och gasturbiner, upp till den nivå som svarar mot den
aktuella elefterfrågan. Merkostnaden uppstår således genom att den uteblivna kärnkraftpro-
duktionen från de försenade blocken har måst ersättas med, som regel, oljebaserad mottryckskraft och/eller kondenskraft. Beräkningsmetoden medför att ersättningsbeloppet inte kan fastställas förrän i efterhand. Hur högt det blir påverkas bl.a. av sådana faktorer som om man under förse-
ningstiden har riklig eller knapp tillgång till vattenkraft, oljeprisernas utveckling, elefterfrågans utveckling etc. En korrekt kalkyl erhålls månads-
vis i efterhand över hur de rörliga produktionskostnaderna har påverkats,
och därigenom en riktig grund för utbetalning av ersättning. För att ersätt-
ning skall utgå krävs således att under den aktuclla månaden elenergi har mäst produceras i anläggningar med högre rörlig produktionskostnad än de
försenade kärnkraftblocken för att tillfredsställa efterfrågan. Jag vill i
sammanhanget stryka under att FKA enligt överenskommelsen är skyldig att utöva sitt inflytande så att dyrare former för elproduktion inte onödigtvis kommer att användas.
Av stor betydelse för den ersättning som enligt överenskommelsen skall
utgå till FKA är den förseningstid som för resp. block är ersättningsgill. Denna har för Forsmark 1 räknats fr.o.m. oktober 19791. 0. m. september
1980 och omfattar således tolv månader. Motsvarande förskjutning för
Forsmark 2 omfattar perioden fr. om. februari 1981 t.o.m. juli 1981, dvs. sex månader. Detta framgår närmare av de s.k. mognadstabläer som redovisas i bilaga till överenskommelsen. Som starttid anges i dessa tablåer tidpunkten för kommersiell idrifttagning.
Förseningstiden för block 2 bestäms bl.a. av det förhållandet att den indirekt påverkas av förseningen av block 1. Tillgängliga resurser medger nämligen inte att de båda blocken tas i drift alltför nära varandra i tiden. En
förskjutning dem emellan om sex till sju månader har ansetts erforderlig.
Bedömningen av den till rådrumslagen hänförliga förseningen för block 2 försvåras vidare av att arbetstakten vid färdigställandet, enligt FKA, i kostnadsbesparande syfte medvetet har dragits ned jämfört med den tidplan som gällde före lagens tillkomst. Neddragningen har skett sedan det blivit uppenbart att idrifttagning ändå inte skulle kunna komma att ske
förrän tidigast sex till sju månader efter det att block I hade tagits i drift
sedan rådrumslagen upphört att lägga hinder i vägen härför. Den totala
vissa förseningar av turbinleveransen ha uppstått som, enligt vad jag har erfarit, har inneburit att blocket inte skulle ha kunnat tas i kommersiell drift enligt den ursprungliga tidplanen även om rädrumslagen inte direkt hade förhindrat detta. Den till rådrumslagen hänförliga förseningstiden låter sig under dessa förutsättningar givetvis inte fastställas med exakthet. Jag bedömer dock det i denna situation uppnådda förhandlingsresultatet. som innebär att sex månader av den totala förseningen anses ersättningsgill enligt rådrumslagen, vara rimligt och godtagbart från statens synpunkt. Förseningstiden infaller så att den omfattar två månader under vilka blocket även utan försening skulle ha varit avställt för revision. Ersättning för utebliven kraftproduktion kommer därför att utgå endast för fyra av de sex
månaderna.
De närmare principerna och reglerna för hur ersättningen ull FKA skall beräknas och utbetalas framgår av överenskommelsen.
Som jag redan har redovisat har även idrifttagningen av statens vattenfallsverks reaktorer Ringhals 3 och Ringhals 4 försenats till följd av rådrumslagen. Om ersättningen för dessa reaktorers försening kan givetvis
ingen överenskommelse i formell mening träffas. Rådrumslagens ersättningsregler får för vattenfallsverkets vidkommande tillämpas i annan ord-
ning. Ersättning bör även för Ringhalsreaktorerna utgå dels för anlägg-
ningsmerkostnader med ett fast belopp för resp. block. dels för produk-
tionsmerkostnader enligt de beräkningsprinciper som anges i bilagan till överenskommelsen mellan staten och FKA. Genom ett sådant förfarande blir vattenfallsverket och FKA lika behandlade.
Som underlag för ett beslut av regeringen om ersättning till vattenfallsverket för förseningen av Ringhals 3 och Ringhals 4 har jag låtit granska vilka anläggningsmerkostnader som för resp. block är hänförliga till den av rådrumslagen betingade förseningen. De poster som kommer i fråga för ersättning är av samma slag som för Forsmarksblocken, dvs. ersättning för ökade kostnader för reaktorleverantör och turbinleverantör, i detta fall Westinghouse Corporation resp. Stal-Laval Turbin AB, enligt särskilda
tilläggsavtal samt för ökade egna utgifter för vattenfallsverket. De ersättningsberättigade merkostnaderna har beräknats till 62 milj. kr. för Ringhals
3 och till 21 milj. kr. för Ringhals 4.
Vattenfallsverket bör vidare efter utredning i det enskilda fallet kompenseras för eventuella kostnader genom ökat risktagande till följd av minskad omfattning av leverantörsgarantin m. m. på samma sätt som gäller för FKA enligt den med bolaget träffade överenskommelsen.
Som jag tidigare har nämnt blir ersättningen direkt beroende av den förseningstid som är hänförlig till rådrumslagen. Denna tid kan för Ringhals 3 fastställas till att omfatta tolv månader räknat fr.o.m. november 19791. 0. m, oktober 1980.
Förseningstiden för Ringhals 4 påverkas i sin tur av förseningen av
Ringhals 3. Eftersom tillgängliga resurser inte medger att två block vid
samma kraftstation tas I drift samtidigt har det som en direkt konsekvens av rådrumslagen inte varit möjligt att ta Ringhals 4 i drift tidigare än sju månader efter idrifttagningen av Ringhals 3. Dessa sju månader, som löper fr.o.m. november 1980 t.o.m. maj 1981, utgör enligt min mening en försening som bör ligga till grund för beräkning av ersättning för utebliven
kraftproduktion.
Ringhals 4 beräknas emellertid i verkligheten tas i drift först i november 1982, dvs. 17 månader senare än vad som hade varit möjligt om enbart restriktionen om sju månaders förskjutning mellan de båda Ringhalsblocken hade varit bestämmande. Detta beror på att vattenfallsverket först vid denna senare tidpunkt räknar med att ha tillräcklig personal med erforderlig utbildning för att kunna driva blocket.
Det har enligt vattenfallsverkets mening inte varit möjligt att bibehålla och/eller nyrekrytera personal på framför allt vissa nyckelbefattningar för
driften av kärnkraftverk under den tid som oklarhet har rått om kärnkraftens framtida användning och om ytterligare block skulle få tas i drift. Den tillgängliga personalen har i denna situation fått disponeras så att ett av de
båda blocken i Ringhals kunnat tas i drift utan ytterligare fördröjning. Den
tidpunkt vid vilken Ringhals 4 kan tas i drift bestäms därför av den tid som krävs för att utbilda viss nyrekryterad personal.
Svårigheterna alt rekrytera. utbilda och bibehälla kvalificerad personal i
den omfattning som krävs för att driva kärnkraftverken får enligt min
mening snarare ses som en effekt av den oklarhet som under de senaste åren har rått i fråga om kärnkraftens framtida användning i sig snarare än
som en följd av det hinder som rådrumslagen inneburit mot att tillföra kärnbränsle till nya reaktorer. Den osäkerhet detta har inneburit för berörd personal har givetvis gällt samtliga kärnkraftverk i landet och bl.a. medfört svärigheter att behålla viss personal. För de problem och merkost-
nader detta har inneburit för kärnkraftföretagen finns ingen grund för
särskild ersättning eller kompensation. Jag anser att den ytterligare försening av idrifttagandet av Ringhals 4, som är hänförlig till bristen på driftpersonal, bör ses I detta vidare sammanhang. Det förhållandet att delar av den personal som från början har rekryterats till driftorganisationen för Ringhals 4 har fätt tas i anspråk för att fylla vakanser i driftorganisationen vid andra kärnkraftblock i Ringhals, och därmed upprätthälla driften av dem, talar för detta synsätt. Jag anser därför att merkostnader till följd av den försening av Ringhals 4- som uppstår av sådana skäl som jag här har redogjort för inte skall anses ersättningsberättigade enligt rådrumslagen. Den ersättningsberättigade förseningstiden bör således enligt min mening omfatta de sju månader som idrifttagningen måste senarcläggas med hänsyn till idrifttagningen av Ringhals 3.
Jag förordar att regeringen dels inhämtar riksdagens bemyndigande att godkänna överenskommelsen med FKA i vad staten därigenom ikläder sig ekonomiska förpliktelser, dels föreslär riksdagen att godkänna vad jag har anfört om ersättning till vattenfallsverket.
Som framgått av det jag har anfört är det endast ersättningen för anlägg-
ningsmerkostnader som nu kan preciseras. Vad gäller ersättning för mer-
kostnader i kraftproduktionen är det endast beräkningsprinciperna som nu föreslås bli fastställda medan beloppen blir kända först i efterhand. Mcerkostnaderna 1 kraftproduktionen till följd av förseningarna beror framför allt på om kraftbalansen under ifrågavarande period har varit eller blir sådan att den under förseningstiden uteblivna kärnkraftproduktionen ersätts med mottryckskraft eller med kondenskraft. Detta beror i sin tur bl. a. på om det under den aktuella perioden blir riklig eler knapp tillgång till vattenkraft samt på elefterfrågans utveckling.
Det är därför nu endast möjligt att redovisa en preliminär beräkning av
hur stor den ersättning kan bli som kommer att få utbetalas till följd av uppgörelsen med FKA och vid tillämpning av motsvarande kompensationsregler för vattenfallsverket.
Av följande sammanställning framgår hur de ersättningsberättigade mer-
kostnaderna ungefär kan beräknas bli fördelade på de fyra kärnkraft-
blocken och mellan olika budgetår ti milj. kr.). De intervall som anges för
ersättningsbeloppen uttrycker i princip skillnaden i merkostnad mellan att
ersätta den uteblivna kärnkraftproduktionen med mottryckskraft och kondenskraft. Enligt den bedömning som nu kan göras kommer kondenskraftproduktion under den aktuella perioden endast att behöva användas i ringa utsträckning. Ersättningsbeloppen kommer därför sannolikt att ligga i den
nedre delen av de här angivna intervallen.
Budgetår Forsmark I Forsmark 2 Ringhals 3 Ringhals 4 Totalt 197980 ca 320! 0 ca 3107 0 ca 630" 1980/81 75-150 75-150? 100-175 300-375? 550-850 1981/82 10—50 10—50 10—50 10—50 40-200 1982/83—- 1984/85 15—50 15—50 15—50 15—50 60-200 Totalt 420—570 100—250 435—585 325—475 1 280—1 880 ! Varav för anläggningsmerkostnader 48 milj. kr. ” Varav för anläggningsmerkostnader 21 milj. kr. "Varav för anläggningsmerkostnader 62 milj. kr. + Varav för anläggningsmerkostnader 21 milj. kr. "Varav 200 milj. kr. redan har utgätt till vattenfallsverket i form av nedsatt förräntningskrav för budgetåret 1979/80.
Ersättningarna för anläggningsmerkostnader avses bli reglerade så snart som medel står till förfogande härför. Ersättningarna för merkostnader i
kraftproduktionen skall enligt överenskommelsen med FKA betalas ut
månadsvis I efterhand. För att möjliggöra detta bör medel anvisas över ett för ändamålet avsett förslagsanslag. Anslaget bör för innevarande budgetär beräknas så att det motsvarar ersättning för anläggningsmerkostnader och beräknad ersättning för den del av merkostnaderna i kraftproduktionen som avser tiden t.o.m. utgången av innevarande budgetår enligt vad som framgär av sammanställningen. Jag räknar med att dessa ersättningar inkl. ränteutgifter kommer att uppgå till ca I 000 milj. kr.
Frsättningarna innebär att de berörda kraftföretagens kostnader för levererad elenergi blir densamma som skulle blivit fallet om den aktuella förseningen inte inträffat. Detta innebär också att företagens kunder inte drabbas av höjda kostnader till följd av förseningarna. Några ökade överskott hos de berörda företagen skall inte uppstå till följd av ersättningarna.
Jag förordar med hänvisning till vad jag nu har anfört att regeringen föreslår riksdagen att på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetäret 1980/81 anvisa ett förslagsanslag av 1000 milj. kr. benämnt Ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer.
Jag vill i detta sammanhang erinra om att staten via vattenfallsverket tidigare har åtagit sig att ersätta FKA för merkostnader som föranleds av den neddragning av utbyggnadstakten för det tredje blocket i Forsmarks kraftstation som har skett genom särskilda beslut av regeringen (prop. 1979/80:33., s. 13—15, NU 1979/80:25. rskr 1979/80:134). Jag räknar inte
med att dessa ersättningar skall betalas ut ännu på nägra år. Jag vill slutligen erinra om de anspråk på ersättning för förseningskostnader för det tredje blocket i Oskarshamns kraftverk (O II som har rests
av Oskarshamnsverkets Kraftgrupp AB (OKG).
Chefen för industridepartementet har tidigare redogjort för dessa ersätt-
ningsanspråk (prop. 1979/80:33 s. 15-16). Han anmälde därvid bl.a. att
någon rättslig grund för ekonomiska åtaganden gentemot OKG inte förelåg och att han avsåg att föreslå regeringen att lämna bolagets framställning utan åtgärd.
Vid behandlingen av prop. 1979/80:33 konstaterade även näringsutskottet (NU 1979/80:25 s. 8) att någon rättslig grund för OKG:s anspråk inte förelåg och att den i bolagets framställning gjorda jämförelsen med FKA inte var relevant. Med hänsyn till att folkomröstningen om kärnkraftens roll i den framtida energiförsörjningen skulle äga rum inom några månader fann utskottet det dock inte rimligt att då behandla OKG:s framställning. Utskottet ansåg att beslut i frågan huruvida ersättning bör utgå till OKG
för förseningskostnader borde anstå i avvaktan på resultatet av folkom-
röstningen. Riksdagen föreslogs göra ett uttalande ull regeringen av denna innebörd. Riksdagen beslutade enligt näringsutskottets förslag (rskr 1979/
80: 134).
I skrivelser den 12 maj och den 18 september 1980 har OKG på nytt aktualiserat sina anspråk på ersättning för förseningskostnader. I den första skrivelsen åberopar bolaget, utöver vad som anförts i den tidigare framställningen, att dåvarande statsrådet Tham, i samband med en uppvaktning från OKG:s sida i maj 1979, rådde bolaget att bedriva O IH-
projektet på s.k. sparlåga med hänsyn till att den ersättning som skulle kunna komma att utgå till kärnkraftföretagen vid ett nej i folkomröstningen
skulle komma att bestämmas av skälighetshänsyn, varvid det ålåg reaktorinnehavaren att söka begränsa investeringarna så långt det var praktiskt möjligt.
I den andra skrivelsen åberopas att statministern i ett interpellationssvar
den 27 maj 1977 (1976/77: 147) sagt att de privata minoritetsägarna i Forsmark 3 i fråga om ekonomiska garantier från staten skulle komma att
likabehandlas med ägarna till Oskarshamnsverket.
Vad OKG har anfört i de båda skrivelserna ger enligt min mening inte anledning till annan bedömning av ersättningsanspråken från regeringens sida än den som har redovisats I prop. 1979/80: 33.
Att OKG, i den osäkra situation som rådde inför folkomröstningen om kärnkraften. fått rådet att begränsa investeringarna med hänvisning till hur ersättningsfrågan skulle kunna komma att bedömas om folkomröstningen innebar att utbyggnaden fick avbrytas utgör inget skäl för staten att svara för de merkostnader som en långsammare utbyggnad kan medföra.
Vad statsministern i det av OKG åberopade interpellationssvaret anförde i fråga om kreditgarantier och andra ekonomiska garantier avsåg en helt annan fråga och kan därför inte åberopas i detta sammanhang.
Med hänvisning till den i prop. 1979/80:33 lämnade redogörelsen och vad jag nu har anfört avser jag föreslå regeringen att lämna OKG:s fram-
ställning utan åtgärd.
Jag föreslår att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört med anledning av OKG:s ersättningsanspråk.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen
dels föreslår riksdagen att
1. bemyndiga regeringen att godkänna överenskommelse mellan
staten och Forsmarks Kraftgrupp AB om ersättning till bolaget
för försening av kärnkraftblocken I och 2 i Forsmarks kraftsta-
tion i vad staten därigenom ikläder sig ekonomiska förpliktelser,
[Ne godkänna vad jug har anfört om ersättning till statens vattenfalls-
verk för försening av kärnkraftblocken 3 och 4 i Ringhals kraft-
station, 3. till Ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer på
tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1980/81 anvisa
ett förslagsanslag av 1000000 000 kr., dels 4. bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag har anfört med
anledning av Oskarshamnsverkets Kraftgrupp Aktiebolags fram-
ställningar om ersättning för förseningskostnader för block 3 i
Oskarshamns kärnkraftverk.
Bilaga 9.1
I Förslag till
Lag om offentlig insyn i säkerhetsarbetet vid kärnkraftverken
Härigenom föreskrivs följande.
18 Den som innehar tillstånd enligt atomenergilagen (1956: 306) att driva en kärnreaktor ingående i ett kärnkraftverk är skyldig att möjliggöra insyn i
det kärntekniska säkerhetsarbetet vid verket enligt vad som föreskrivs i
denna lag.
28 Insynen utövas för varje kärnkraftverk av en lokal säkerhetsnämnd som regeringen bestämmer. Insynen skall göra det möjligt att inhämta
information om det kärntekniska säkerhetsarbete som utförts eller planc-
ras vid kärnkraftverket och att ställa samman material för att informera allmänheten om detta arbete.
3 & Den som innehar tillstånd som avses i I $ skall på anfordran
I. lämna nämnden upplysningar om tillgängliga fakta och låta nämnden ta del av tillgängliga handlingar, allt i den mån det behövs för att nämnden skall kunna fullgöra de uppgifter som anges i 2 8,
2. ge nämnden tillträde till och förevisa anläggningar eller platser, om nämnden behöver det för att för sig få belyst innebörden av upplysning eller handling som avses i I och tillträdet är förenligt med gällande säker-
hetsföreskrifter.
4 & Beslut av nämnden om anfordran enligt 3 § överklagas hos länsrätten genom besvär.
5 & Den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet lämnar oriktig uppgift
eller på annat sätt åsidosätter sina skyldigheter enligt 3 § döms till böter, om ej gärningen är belagd med straff i brottsbalken.
Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
2 Förslag till
Lag om ändring i sekretesslagen (1980: 100)
Härigenom föreskrivs att i sekretesslagen (1980:100) skall införas en ny
paragraf, 8 kap. 1885. av nedan angivna lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen Iydelse
8 kap.
18 & Sekretess gäller för sådan
uppgift om enskilds affärs- eller
driftförhållanden som har lämnats
på grund av föreskrift i särskild lag-
stiftning om offentlig insyn It säker-
hetsarbetet vid kärnkraftverken,
om det kan antas att den enskilde
lider skada om uppgiften röjs. Re-
geringen kan för särskilt fall för-
ordna om undantag från sekretes-
sen, om den finner det vara av vikt
att uppgiften lämnas.
I fråga om uppgift t allmän hand-
ling gäller sekretessen i högst 20 år.
Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift
på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
3 Förslag till
Lag om ändring i lagen (1971: 289) om allmänna förvaltningsdomstolar
Härigenom föreskrivs att 14 § lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar! skall ha nedan angivna lydelse.
Nuvarande Iydelse Föreslagen [ydelse
14 §
Länsrätt prövar
1. mål enligt skatte-, taxerings-, uppbörds- och folkbokföringsförfattningarna i den utsträckning som är föreskrivet i dessa författningar,
2. mål enligt barnavårdslagen (1960:97), lagen (1954:579) om nykterhetsvård, utlänningslagen (1954: 193), smittskyddslagen (1968: 231) och lIa-
gen (1970: 375) om utlämning till Danmark, Finland, Island eller Norge för
verkställighet av beslut om vård eller behandling i den utsträckning som är
föreskrivet i dessa lagar samt mål enligt 21 kap. föräldrabalken,
3. såvitt gäller svenskt körkort, trafikkort eller traktorkort, mål om varning eller återkallelse och, såvitt gäller utländskt körkort, mål om varning eller vägran att godkänna körkortet. allt enligt vad därom är särskilt föreskrivet.
4. mål enligt lagen (1980:000)
om offentlig insyn Ii säkerhetsarbe-
tet vid kärnkraftverken.
Denna lag träder i kraft två veckor efter den dag, då lagen enligt uppgift på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
I Lagen omtryckt 1979: 165.
Bilaga 9.2
Mellan staten. företrädd av generaldirektör Åke Englund, och Forsmarks Kraftgrupp AB (FKA) har förhandlingar förts om ersättning till
FKA för merkostnader till följd av försenad idrifttagning av kärnkraftblocken I (Forsmark 1) och 2 (Forsmark 2) i Forsmarks kraftstation.
Mellan parterna har träffats följande
Överenskommelse
& I
Ersättning för ökade anläggningskostnader m.m.
Staten åtager sig att ersätta FKA för ökade anläggningskostnader m. m. med 48 Mkr för Forsmark I och med 21 Mkr för Forsmark 2. Beloppet är för Forsmark 1 beräknat per 1980-04-01 och för Forsmark 2 per 1980-10-01.
Vid betalning efter dessa tidpunkter tillkommer ränteersättning beräknad
enligt en årsränta av 10 procent.
Staten förbinder sig att efter särskild utredning i det enskilda fallet svara för eventuella kostnader som kan åsamkas FKA genom ökat risktagande i senast träffade tilläggsavtal med huvudleverantörerna ASEA-ATOM 1979-
10-t1 och STAL-LAVAL 1979-10-11.
82¶Ersättning för utebliven produktion
Staten åtager sig att ersätta FKA för förluster genom minskad produk-
tion till följd av att tillförseln av kärnbränsle till Forsmark I och Forsmark
2 blivit försenad. Minskad elproduktion beräknas. enligt principer och förutsättningar som redovisas i bilaga, såsom skillnaden mellan energi som
varit möjlig att producera utan försening och den energi som blir möjlig att producera sedan bränsle tillförts anläggningarna. Ersättning för den minskade elproduktionen beräknas enligt principer och förutsättningar som anges i bilagan.
33¶Utbetalning av ersättning
Utbetalning av ersättning ull FKA enligt $$ I och 2 ombesörjes av myndighet som regeringen bestämmer.
Betalning skall verkställas månadsvis inom 30 dagar från det att faktura inkommit från FKA. Vid betalning efter förfallodagen tillämpas dröjsmåls-
ränta motsvarande Sveriges Riksbanks officiella diskonto+5 procentenheter. Vid betalning av ersättning för utebliven produktion vid Forsmark 1
under fjärde kvartalet 1979 och under 1980 tillämpas ränta motsvarande
Sveriges Riksbanks officiella diskonto+4 procentenheter räknat på re-
spektive månadsersättning med början från den 15 oktober 1979.
$ 4 Överenskommelsens giltighet
Regeringen kommer — under förutsättning att riksdagen fattar de beslut
Stockholm den 9 oktober 1980
För STATEN FÖRSMARKS KRAFTGRUPP AKTIEBOLAG
Åke Englund Erik Borgman
Bilaga
Principer och förutsättningar för beräkning av minskad elproduktion och
Forsmark 2 vid Forsmarks kraftstation.
a) Tillgängligheten för Forsmark 1 förutsättes utan försening ha blivit 1979 oktober-december 65 e
1980 januari—-maj, augusti- september 65 Zz juni och juli utgör revisionstid
oktober—-december NR
1981 januari-maj, augusti-september NN Zz
juni och juli utgör revisionstid oktober—-december TR
1982 januari-maj, augusti-september TI juni och juli utgör revisionstid fr.o.m. oktober 83 24
Tillgängligheten för Forsmark I förutsättes med försening och oavsett det
verkliga förloppet bli
1979 oktober-december 0
1980 januari-—-september 04
oktober—-december | 65
1981 januari— maj, augusti- september - 65 Zz juni och juli utgör revisionstid oktober-december 71 9
1982 januari—maj, augusti-september TV Ze juni och juli utgör revisionstid
oktober—-december VA 1983 januari—maj, augusti-september 71
juni och juli utgör revisionstid
fr. o. m. oktober 83 4
b) Tillgängligheten för Forsmark 2 förutsättes utan försening ha blivit 1981 februari — maj, augusti-december 65 Zz juni och juli utgör revisionstid 1982 januari 65 februari —- maj, augusti-december 7 c
juni och juli utgör revisionstid
1983 januari 71 februari — maj, augusti-december 71 AX
juni och juli utgör revisionstid 1984 januari 71 ie februari — maj, fr. o. m. augusti 83 juni och juli utgör revisionstid
Tillgängligheten för Forsmark 2 förutsättes med försening och oavsett det
verkliga förloppet bli 1981 februari— maj [UA juni och juli utgör revisionstid augusti-december 65 Fe
S Riksdagen 1980/81.1 saml. Nr 25
1982 januari- maj 65 IC
juni och juli utgör revisionstid
augusti-december 71 Zz 1983 januari maj 71
juni och juli utgör revisionstid
augusti-december 77 & 1984 januari— maj 71
juni och juli utgör revisionstid
fr.o.m. augusti 83
c) Förlorad produktion ersättes med belopp motsvarande ökade kostnader för att producera el på annat sätt och/eller för att anskaffa ersättningskraft om ersättningsskyldigheten härigenom begränsas.
d) FKA betraktas som en juridisk enhet innebärande att man vid ersätt-
ningsberäkningen bortser från de enskilda delägarnas olika möjligheter att
ersätta produktionsbortfallet.
ec) Ringhals block 3 och Forsmark 1 respektive Ringhals block 4 och Forsmark 2 förutsätts placerade i samma ”skikt” it kraftbalansen, innebä-
rande att inget av dessa driftmässigt köres före eller efter det andra.
f) Ersättningen bestämmes månadsvis i efterhand på basis av statistiska centralbyråns (SCB) månadsvisa statistik med preliminära uppgifter över
elförsörjningen och underlaget därför samt rörliga produktionskostnader
och priser för tillfällig import enligt nedan.
2) Om vid beräkning av ersättningen statistiken visar att det förekommit produktion av elkraft och/eller import. som är dyrare än kärnkraft. förutsättes att kärnkraften i första hand skulle ha ersatt den dyraste kraften, därefter den näst dyraste osv.
h) FKA förbinder sig att utöva sitt inflytande så att dyrare former för produktion av elektricitet ej onödigtvis kommer att användas.
1) De produktionsskikt som kan ligga till grund för ersättning är gasturbinproduktion, konventionell kondensproduktion och mottrycksproduktion.
Produktionskostnaderna beräknas med följande förutsättningar.
Bränsle- Rörlig drifts- och
förbruk- underhållskostnad ut-
ning GJ/ över bränslekostnad
MWh öre/kWh
netto netto
Gasturbinproduktion 13,0 4.0 Kondens I Aros, Bråvalla, Hässelby Karlshamn, Stenungsund. Värtan, Öresund B16 9,2 1.0 Kondens II Karskär B4, Marviken, Öresund Bl1—-BI13, B IS 12,5 2 Kondens III Övriga 15.0 1.5 Mottryck, fjärrvärme 4,8 0.6 Mottryck, industriellt SN || [AN
Produktionen på Gotland skall ej ingå i någon grupp.
Bränsleförbrukningen samt den rörliga drift- och underhållskostnaden för olika produktionsskikt skall justeras årligen i januari månad med hänsyn till eventuella förändringar i de avräkningspriser som används på kraftbörsen. Eventuella tillkommande stationer skall inplaceras i aktuellt produktionsskikt.
Bränslesort:
För gasturbiner olja Eol, för kondens och mottryck olja Eo5. I nägra fall kan andra bränslen förekomma.
Briänslepris:
Priset för Eo5 utgörs av medelpriset för respektive månad (stat nr 27.10.707 och 27.10.708, kr/ton) enligt beräkningar utförda av SCB i anslutning till avtalet mellan SCB och Centrala driftledningen (CDI) 1973-06- 19. Till det av SCB beräknade medelpriset skall läggas vid varje tidpunkt
av riksdagen beslutad beredskapsavgift samt genomsnittlig kostnad för
lokal frakt från svensk hamn till verk, allt uttryckt i kr/ton. Den genomsnittliga kostnaden för lokal frakt fastställs av FKA i samråd med statens pris- och kartellnämnd (SPK) på grundval av det material på vilket nämnden beräknar förändringar i de s. k. ortstilläggen.
Som pris för Eol gäller av regeringen vid respektive tidpunkt fastställda högstpriser exklusive energiskatt eller, om högstprisreglering inte gäller, det av Statens vattenfallsverk (SV) faktiskt erlagda medelpriset för respek-
tive aktuell månad.
Bränslets värmeinnehåll:
För olja Eol räknas med 42,9 GJ/ton och för Eo5 41,1 GJ/ton.
I de fall andra bränslen än olja kommer till användning skall så långt möjligt verklig rörlig produktionskostnad ligga till grund för beräkningar-
na.
j)) Som rörlig produktionskostnad för den uteblivna kärnkraftproduktionen räknas med 4,3 öre/kwh. Den rörliga produktionskostnaden skall justeras i enlighet med SVs årliga revisioner.
k) De importskikt som kan ligga till grund för ersättning är import av tillfällig kraft från Danmark, Finland och Norge.
Ersättningen skall baseras på verkligt utbytespris enligt avräkning mellan exporterande och importerande svenskt företag.
I) I den utsträckning som utrymme hade funnits för export skall omfattning och pris för sannolikt utebliven tillfällig exportkraft samt förlust som
FKA därigenom åsamkats utredas av parterna och ersättas budgetårsvis i
efterhand.
F. Teknisk utveckling m. m.
[4] F 23. Byggnadsarbeten för teknisk utveckling m.m. Något anslag för
detta ändamål har inte tagits upp i statsbudgeten för budgetåret 1980/81.
Från anslaget har tidigare bestridits utgifter för vissa byggnadsarbeten inom industridepartementets verksamhetsområde.
Om- och tillbyggnad av lokaler för Svenska träforskningsinstitutet m.m. etapp I. Byggnadsstyrelsen hemställde i skrivelse den 20 december 1976 om uppdrag för att projektera ny- och ombyggnad av lokaler för Svenska träforskningsinstitutet och för Korrosionsinstitutet. Träforsk-
ningsinstitutet är ett branschforskningsinstitut, vars verksamhet finansi-
cras med medel från styrelsen för teknisk utveckling och Stiftelsen Svensk träforskning. Byggnadsstyrelsen svarar för lokaler för verksamheten.
I skrivelser den 19 december 1978 samt den 27 april och den 8 oktober 1979 redovisade byggnadsstyrelsen förslag till utförande och lokalisering av en om- och tillbyggnad av lokal för pappersmaskin m.m. för Svenska träforskningsinstitutet (FEX-projektet). Regeringen medgav i beslut den 14 februari 1980 styrelsen för teknisk utveckling att ta i anspråk 10 milj. kr.
från anslaget F 13. Energiforskning för FEX-projektet. Styrelsen hade
tidigare beslutat att sammanlagt 10780000 kr. av anslaget F 3. Styrelsen för teknisk utveckling: Utrustning skall disponeras för projektet. Totalt
skall således staten finansiera FEX-projektet med sammanlagt 20780 000
kr. Samma belopp skall skjutas till av Svenska Ceullullosa- och Pappersbruksföreningen.
Regeringen uppdrog den 6 mars 1980 åt byggnadsstyrelsen att projektera om- och tillbyggnaden av lokal för pappersmaskin m. m. t.o.m. bygghand-
lingar. Kostnaderna för projekteringen har förskottsvis belastat budgetde-
partementets anslag Byggnadsarbeten för statlig förvaltning. Projektet omfattar dels en tillbyggnad av ca 1700 m” rumsyta till de nuvarande lokalerna vid Drottning Kristinas Väg invid tekniska högskolans område i Stockholm, dels vissa ombyggnader. Byggnadsstyrelsen har i sin anslagsframställning för budgetåret 1981/82 redovisat att byggstart planeras i december 1980. Kostnaden beräknas till 15,5 milj. kr. i prisläget den I april 1980 och byggnadsstyrelsen föreslår att en ram av denna storlek uppförs i investeringsplanen.
Föredraganden
För att möjliggöra byggstart t enlighet med byggnadsstyrelsens tidplan bör medel anvisas redan innevarande budgetår för den del av om- och
tillbyggnaden av lokalerna för Svenska träforskningsinstitutet m.m. som
erfordras för FEX-projektet.
Jag förordar att medlen anvisas enligt följande investeringsplan.
Investeringsplan (i I 000-tal kr.)
Byggnadsobjekt Kostnadsram Medelsförbrukning Byggstart — Färdig-
ställande
1980-04-01 Beräknad för år, mån år. mån
1980/81 [981/82 Om- och tillbyggnad av lokaler för Svenska träforskningsinstitutet m. m.. etapp I 15500 5000 2000 80-12 82-05
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att
I. bemyndiga regeringen att besluta om byggnadsarbeten för tcknisk utveckling m.m. inom i investeringsplanen uppförd kostnadsram, LS till Byggnadsarbeten för teknisk utveckling m.m. på tilläggsbud-
get I till statsbudgeten för budgetåret 1980/81 anvisa ett reserva-
tionsanslag av 5 000000 kr.
Bilaga 10
Utdrag
KOMMUNDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1980-10-30
Föredragande: statsrådet Boo
Anmälan till tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1980/81 såvitt
avser kommundepartementets verksamhetsområde
FEMTONDE HUVUDTITELN
C. Kyrkliga ändamål
[1] C 9. Bidrag till reparationsarbeten på de svenska utlandsförsamlingarnas kyrkobyggnader. På statsbudgeten för budgetåret 1980/81 har under denna rubrik anvisats ett reservationsanslag av 100000 kr. Det anvisade
anslaget avser reparationsarbeten på svenska kyrkan i Köpenhamn.
Kyrkorådet i svenska församlingen i Buenos Aires har anhållit om
statsbidrag för reparationsarbeten på svenska kyrkan i Buenos Aires. Vid
en storm i mars 1980 förstördes skiffertaket på kyrkan. Skadorna är så
omfattande att det enligt teknisk expertis inte går att reparera taket. Ett
koppartak, vilket är mer hällbart än ett skiffertak och mest ekonomiskt på
längre sikt. Arbetena måste utföras snarast möjligt då risken för vattenska-
dor m. m. är överhängande.
Enligt lägsta anbud skulle kostnaderna för ett koppartak uppgå ull ca 600 000 kr. Till detta kommer argentinsk mervärdeskatt på 20: och vissa
andra kostnader på ca 1096. Totalt beräknas alltså kostnaderna till ca
780000 kr. Ett skiffertak skulle bli ca 2076 billigare men i stället medföra högre underhållskostnader.
Församlingen räknar med att kunna samla in ca 120000 kr. från försam-
lingsmedlemmar och svenska företag i Buenos Aires. Eftersom kyrkan
fungerar som sjömanskyrka räknar församlingen vidare med att kunna få visst bidrag från styrelsen för svenska kyrkan i utlandet. Av statsmedel skulle behövas ett tillskott om ca 540000 kr. om man accepterar det lägsta anbudet. Församlingen framhåller emellertid att den argentinska inflatio-
nen — under senare tid mer än 10096 årligen — kommer att påverka
kalkylerna även om man tar hänsyn till den kontinuerliga devalveringen av den argentinska peson.
Föredraganden
Enligt beslut av riksdagen (prop. 1966:34, SU 1966: 51, rskr 1966: 158)
utgår bidrag av statsmedel till de svenska utlandsförsamlingar, för vilka
Kungl. Maj:t har fastställt kyrkoordning. Sådana församlingar finns i Paris,
London. Berlin, Köpenhamn, Oslo, Helsingfors och Buenos Aires. Stats-
bidrag för reparationsarbeten på dessa församlingars kyrkobyggnader har utgått efter framställning i varje särskilt fall.
Församlingen i Buenos Aires är den minsta av de svenska utlandsförsamlingarna. Den fyller emellertid en viktig uppgift inte minst ur social synpunkt. Kyrkan har blivit en naturlig samlingspunkt för de svenskar som är bosatta i Buenos Aires. Den fungerar även som sjömanskyrka. Sedan den norska kyrkan i Buenos Aires måst rivas på grund av ett motorvägsbygge har den fått ökad betydelse ur nordisk synpunkt. I fråga om den sociala verksamheten har församlingen ett nära samarbete med Svenska hjälpföreningen, som bl.a. driver ett svenskt ålderdomshem. Med hänsyn till den stora betydelse församlingen har på olika områden anser jag det mycket angeläget att stödja dess verksamhet.
De skador som uppstått på svenska kyrkan i Buenos Aires är så allvarliga att kyrkan omgående måste få ett nytt tak.
En anledning till att skadorna på taket blivit så omfattande är att skiffern inte varit tillräckligt hållbar utan börjat falla sönder. Jag har därför inte något att erinra mot att församlingen använder annan takbeläggning. Den beräknade kostnaden för ett nytt tak är emellertid enligt min mening alltför hög. Enligt vad jag under hand har inhämtat skulle kostnaderna kunna
nedbringas väsentligt om man använder takplåt som levereras från Sverige. Totalt bör kostnaderna inte överstiga 500000 kr.
Det är inte möjligt för församlingen att med egna resurser klara av de oförutsedda kostnaderna för ett nytt tak på kyrkan. I enlighet med tidigare tillämpade principer bör statsbidrag utgå till kostnaderna för dessa arbe-
ten. Jag tillstyrker att för ifrågavarande ändamål anvisas 200000 kr. Jag
förutsätter därvid att resten av kostnaderna täcks av församlingen och styrelsen för svenska kyrkan i uttandet.
Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen
att till Bidrag till reparationsarbeten på de svenska utlandsförsam-
lingarnas kyrkobyggnader på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1980/81 anvisa ett reservationsanslag av 200000 kr.
D. Räddningstjänst m. m.
[2] D 5. Ersättningar med anledning av Almöbrons ras. Almöbron påseglades och rasade fredagen den 18 januari 1980. Broraset ledde till att åtta
personer omkom. Vidare bröts Tjörns och Orusts viktigaste förbindelser
med fastlandet. Härigenom uppkom betydande problem för enskilda samt
för de berörda kommunerna och näringslivet i området. Almöbron trafike-
rades före olyckstillfällét av mer än 12.000 fordon om dygnet.
De alternativa förbindelser som fanns vid tillfället för broraset var dels färjeleden Svanesund—Kolhättan, dels vägförbindelsen över Uddevalla.
Färjeleden hade emellertid låg kapacitet. Vägen över Uddevalla innebar i många fall en omväg på 8— 10 mil. Från statens sida vidtogs omedelbart olika åtgärder för att förbättra
kommunikationerna mellan Orust öch Tjörn å ena sidan och fastlandet å den andra. Tjörns. Orusts och Stenungsunds kommuner vidtog dessutom
olika åtgärder för att minska konsekvenserna av olyckan. Vidare påbör-
jades genast arbetet med att ersätta den raserade bron med en ny bro. Denna bro skall vara klar senast den 20 december 1981.
Kommunerna begärde hos regeringen statcis stöd för att minska skadeverkningarna till följd av Almöbrons ras. Regeringen konstaterade vid prövningen av kommunernas framställning att tillräckligt underlag för bedömningen av de ekonomiska konsekvenserna av katastrofen för näringsli-
vet på Orust och Tjörn och för de berörda kommunerna inte förelåg. Innan
man kunde ta ställning till omfattningen av och formerna för ett stöd måste det material som förelåg kompletteras. Det var vidare enligt regeringens mening angeläget att finna enkla och smidiga stödformer. I beslut den 8 maj 1980 uppdrog därför regeringen åt länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län att skyndsamt göra en utredning om bl.a. arten av de ökade kostnader som har uppkommit och kan väntas uppkomma samt om kostnadernas storlek. Länsstyrelsens uppdrag skulle utföras i samarbete med
statens vägverk, transportrådet, de berörda kommunerna och företrädare
för näringslivet i området.
Länsstyrelsen har den 30 juni 1980 kommit in med en missivskrivelse och en rapport över uppdraget. Dessa bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende (bilagorna 10.1 och 10.2).
Statens vägverk och transportrådet har avgett yttranden över länsstyrelsens rapport i vad den gäller förslag om ett generellt transportstöd. Vägverket anser alt transportstöd bör utgå i detta speciella fall. Vidare bör ersättning enligt vägverkets mening utgå till kommunerna för merkostnader för väghållning och kollektivtrafik samt investeringar i parkerings-
platser, hållplatser, färjelägen m.m. Även transportrådet tillstyrker ett
generellt transportstöd. Medelsbehovet för transportstödet bör enligt rådet
beräknas till 20 milj. kr. Transportrådet anser att stödet i huvudsak kan
vara uppbyggt på det sätt som länsstyrelsen har föreslagit. Rådet har dock annan mening än länsstyrelsen vad gäller vissa delar av det föreslagna transportstödet och föreslår som ett alternativ en enklare utformning av
stödet. Rådets yttrande bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende
(bilaga 10.3).
Föredraganden
Almöbroolyckan medförde förlust av människoliv och materiella skador. Härutöver ledde den, trots de insatser som har gjorts för att underlätta
kommunikationerna, till betydande problem och kostnader för de berörda
kommunerna och för näringslivet på Orust och Tjörn. Stor olägenhet uppkom också för de enskilda personer som inte längre kunde utnyttja broförbindelsen. Olyckshändelser som medför så stora indirekta skadeverkningar utan att de skadelidande kan lita till ett försäkringsskydd eller
regler om ersättning är dessbättre sällsynta i Sverige.
Jag anser det vara angeläget att samhället träder in för att minska
konsekvenserna av broolyckan. I första hand har det naturligtvis gällt att
så snabbt som möjligt bygga en ny bro. Brobygget har satts i gång och den nya bron, som beräknas kosta omkring 155 milj. kr., skall vara klar senast den 20 december 1981. Vägverket har i sin upphandling tillmätt största betydelse åt en snabb anläggningstid. Från statens sida har genomförts
omfattande åtgärder för att underlätta kommunikationerna fram till dess att den nya bron kan tas i bruk. Vägverket har sedan olyckstillfället utökat kapaciteten på färjeleden Svanesund— Kolhättan till 2500 fordon om dygnet. En helt ny färjeled mellan Almön och Stenungsund har inrättats. Fyra färjor trafikerar denna led och kapaciteten är 4500 fordon om dygnet. Vidare sattes passagerarbåtar in mellan Tjörn och Stenungsund. Båtarna
drivs numera genom kommunernas försorg med statligt bidrag. Detta
bidrag är för innevarande år 2,7 milj. kr. Dessa olika insatser skall naturligtvis fullföljas till dess den nya bron är färdig. Någon ytterligare ökning
av färjekapaciteten har däremot inte ansetts möjlig. För vägverkets del medför åtgärderna kostnader om sammanlagt ca 55 milj. kr. fram till dess den nya bron har färdigställts. Totalt uppgår således kostnaden för statens
insatser till omkring 213 milj. kr. Även kommunerna har gjort betydande
insatser för att mildra olyckans konsekvenser för näringsliv och enskilda. Bl. a. har kollektivtrafiken utökats betydligt för framför allt arbetspendlare från Tjörn och Orust med arbete i Stenungsund och Göteborg. Även parkeringsplatser i anslutning till färje- och personbåtslägena har ställts i ordning.
Även om kraftfulla insatser sålunda har genomförts uppkommer konse-
kvenser av olyckan under den tid som kvarstår tills den nya bron har
färdigställts. De ckonomiska konsekvenser som katastrofen kan beräknas få för de berörda kommunerna och för näringstivet på Orust och Tjörn har
blivit belysta genom den utredning som länsstyrelsen har gjort.
De kommunala merkostnaderna under tiden från olyckan till dess den nya bron är färdig avser enligt länsstyrelsen huvudsakligen kostnader för
trafik, social omsorg, turism, fördyrad exploatering och räntor. För att
lösa trafikproblemen har det uppkommit ökade kostnader för väghållning och kollektivtrafik samt för parkeringsplatser, hållplatser, färjelägen osv. Som länsstyrelsen har framhållit i sin rapport kan kommunerna väntas få
nytta i framtiden av de investeringar som har gjorts. De längre restiderna
mellan bostad och arbetsplats har medfört ökade kostnader för barnomsorgen. Även annan social omsorg har fått kostnadsfördyringar. För att klara turisttrafiken har det beräknats att det krävs extra insatser från kommunernas sida. De ökade exploateringskostnaderna har för Tjörns kommun
uppskattats till 3—5 26 och för Orusts kommun till 2 76. Kommunerna har
beräknats få även andra merkostnader t. ex. kostnader för administration, annonsering, informationsmöten, telefonupplysningstjänst. Sammantaget beräknas enligt länsstyrelsens rapport Tjörns kommun få merkostnader
om 8 538 000 kr., varav 4323 000 kr. -för trafik, Orusts kommun få merkostnader om 2162 000 kr., varav 783000 kr. för trafik, samt Stenungsunds kommun få merkostnader om 2241 000 kr., varav 1991 000 kr. för irafik.
Länsstyrelsen föreslår att kommunerna får ersättning för de nu angivna merkostnaderna och att Tjörns och Orusts kommuner därutöver får sär-
skild ersättning för ökade transportkostnader som inte hänför sig till exploateringsverksamhet. Det extra skatteutjämningsbidraget bör enligt länsstyrelsens mening användas för att kompensera kommunerna för ef-
fekter som inte nu har kunnat beräknas. Länsstyrelsen anser att ett reservationsanslag bör ställas till länsstyrelsens förfogande och att utbetalning-
ar från detta anslag bör göras kvartalsvis för att täcka kommunernas
merkostnader.
Enligt min mening är kommunernas kostnader till följd av Tjörnbroolyckan inte obetydliga. Kostnaderna avser till betydande del åtgärder för att klara trafikproblemen. I samhällets strävan att minska olyckans effekter spelar, som jag tidigare har framhållit. kommunernas insatser för att
underlätta kommunikationerna en väsentlig roll. Kommunerna drabbas också indirekt bl.a. genom de problem som uppstår för näringslivet. Jag äterkommer till frågan om stöd till näringslivet.
När kommuner drabbas av särskilt betungande kostnader har de möjlighet att få extra skatteutjämningsbidrag. Jag anser att möjligheten att i efterhand söka sådant bidrag inte ger en tillfredsställande lösning i detta fall. Kommunerna. och då framför allt Tjörns kommun, har drabbats av exceptionellt stora kostnader för vilka de inte har haft möjlighet att på förhand avpassa sin ekonomiska planering. Det är enligt min mening uppenbart att kommunerna nu behöver medel för de uppkomna kostnaderna. Staten bör därför lämna särskilt bidrag till kommunerna. De bidrag
som skall utgå bör utgöra en engångskompensation. Ersättningen bör avse
samtliga kommunernas merkostnader. bl.a. för busstrafiken och kommunernas Övriga transporter. Vidare anser jag att bidragen bör betalas ut till
kommunerna så snart som möjligt. Härigenom minskas räntekostnaderna och underlättas kommunernas ekonomiska planering.
Enligt min mening bör bidragen uppgå till 6 milj. kr. för Tjörns kommun,
1.5 milj. kr. till Orusts kommun och 1,5 milj. kr. till Stenungsunds kom-
mun. Om det uppkommer ytterligare särskilt betungande kostnader, som
inte nu har kunnat förutses. bör kommunerna i sedvanlig ordning kunna ansöka om extra skatteutjämningsbidrag.
Näringslivet på Orust och Tjörn har som en följd av olyckan fått ökade kostnader och inkomstbortfall. Även näringslivet i Stenungsunds kommun har påverkats. Konsekvenserna för näringslivet har beräknats i länsstyrelsens rapport. Sammantaget uppgår merkostnaderna enligt länsstyrelsens bedömning för näringslivet på Orust och Tjörn till omkring 35 milj. kr. och för näringslivet i Stenungsund till omkring 3,5 milj. kr. Med hänsyn till att vissa transportkostnader även kan förutsättas utgöra fördyrade investeringskostnader, anses merkostnaderna böra minskas med 10 <c. Minskningen av omsättningen uppskattas för Orust och Tjörn till omkring 25 milj. kr. och för Stenungsund till omkring 28 milj. kr.
Länsstyrelsen föreslår att ett generellt transportstöd och ett selektivt stöd där sysselsättningen är i fara införs för företagen i de tre kommunerna. Vidare föreslås att ett generellt investeringsstöd införs på Orust och Tjörn. Detta stöd avses täcka merkostnader och stimulera näringslivet på öarna så att sysselsättningen kan upprätthållas.
När det gäller frågan om stöd till näringslivet, bör man enligt min mening notera att merkostnaderna till stor del utgörs av ökade transportkostnader och att de till övervägande det belastar näringslivet på Orust och Tjörn. Det är också vissa branscher som drabbas särskilt hårt. Jag vill dock peka på att de mycket omfattande kommunikationsåtgärder som har vidtagits från i första hand statens sida har bidragit väsentligt till att minska näringslivets problem och kostnader. Enligt min mening bör merkostnaderna kunna motverkas ytterligare genom en förbättrad planering av transporterna, 1.ecx. genom att transporterna anpassas till tider då färjekapaciteten inte är fullt utnyttjad.
Syftet med ett stöd till näringslivet bör. som jag ser det, främst vara att försöka motverka de negativa konsekvenser för sysselsättningen som kan uppkomma på grund av de försvårade transporterna. Det gäller således att överbrygga perioden fram till dess den nya bron är färdig om drygt ett år. Mot denna bakgrund anser jag att stödinsatserna t huvudsak bör sättas in endast där särskilt stort behov föreligger och för att lindra konsekvenserna där dessa kan beräknas bli störst. Detta skulle kunna tala för ett selektivt stöd. Ett sådant stöd skulle emellertid med all sannolikhet i detta fall leda till särskilda svårigheter. Ansökningar om stöd skulle komma in frän ett stort antal företag och en ingående och tidsödande prövning av ansökning-
stöd.
Om det generella stödet inriktas på de merkostnader som uppkommer för näringslivet på Orust och Tjörn på grund av de dyrare transporterna. kommer stödinsatserna att koncentreras till det område där de omedelbara konsekvenserna har blivit störst och i vissa fall har slagit mycket hårt. Enligt min mening bör således ett särskilt transportstöd utgå till näringslivet på Orust och Tjörn.
Länsstyrelsen har lämnat ett förslag till utformning av ett transportstöd. Transportrådet tillstyrker i huvudsak att transportstödet byggs upp på det sätt som länsstyrelsen har föreslagit. Rådet har dock en annan mening på vissa punkter och anser att en precisering och utredning fordras i vissa avseenden. Vidare redovisas som ett alternativ en enklare utformning av stödet.
Enligt min mening är det inte lämpligt att ta slutlig ställning till den närmare utformningen av det särskilda transportstödet. Detta bör bli föremål för fortsatta överväganden och överläggningar mellan i första hand
länsstyrelsen och expertorganet på området, transportrådet. En utgångspunkt för arbetet med utformningen av stödet bör vara att förfarandet skall
vara smidigt och snabbt.
Vad gäller storleken av stödet delar jag i princip transportrådets uppfattning. Det särskilda transportstödet bör dock i likhet med vad som gäller för det regionalpolitiska transportstödet inte utgå till företagens transporter med egna fordon, s.k. firmabiltrafik. Det framtagna materialet ger enligt min mening vid handen att det särskilda transportstödet bör utgå inom en
ram på högst 16 milj. kr. Stödet till kommunerna bör, som jag tidigare har anfört. utgå så snart
som möjligt. I fråga om det särskilda transportstödet förutsätts att länsstyrelsen i samråd med transportrådet utarbetar formerna för detta stöd. Det bör ankomma på länsstyrelsen att utbetala stödet inom den ram som jag har angivit. Länsstyrelsens kostnader för handläggning m.m. bör betalas
med styrelsens ordinarie medel.
Samhället har redan gjort betydande insatser genom åtgärderna för att underlätta kommunikationerna. De olika stödåtgärder som jag nu föreslår
bör därtill väsentligt minska konsekvenserna av olyckan och lindra svärig-
heterna under perioden fram till dess den nya bron är färdig. Skulle det
ändå uppkomma allvarliga problem ur sysselsättningssynpunkt bör beho-
vet av åtgärder övervägas inom ramen för ordinarie arbetsmarknads- och industripolitiska bedömningar.
Något anslag för detta ändamål finns inte upptaget i statsbudgeten för budgetåret 1980/81.
Med hänvisning till vad jag har anfört i det föregående hemställer jag att
regeringen föreslår riksdagen
att till Ersättningar med anledning av Almöbrons ras på tilläggsbud-
get I till statsbudgeten för budgetåret 1980/81 anvisa ett reserva-
tionsanslag av 25 000000 kr.
Bilaga 10.1
Länsstyrelsen MISSIV Göteborgs och 1980-06-27 Bohus län Statsrådet och chefen för
kommundepartementet
Åtgärder med anledning av Almöbrons ras
Regeringen har genom beslut den 8 maj uppdragit åt länsstyrelsen i Göteborg och Bohus län att i samarbete med statens vägverk, transporträdet, de berörda kommunerna och företrädare för näringslivet i området
skyndsamt utreda konsekvenserna av Almöbrons ras.
Utredningen skall bl. a. belysa arten och storleken av merkostnaderna för näringslivet på Orust och Tjörn och för de berörda kommunerna. I
uppdraget ingår också att finna enkla och smidiga stödformer.
Länsstyrelsen har nu i huvudsak slutfört utredningsuppdraget och får härmed överlämna en rapport med förslag till åtgärder.
Länsstyrelsen hemställer att regeringen hos riksdagen utverkar största
möjliga ekonomiska stöd.
I utredningen dokumenteras behovet av snabba och kraftfulla åtgärder för att mildra följderna av brokatastrofen. Ett skyndsamt ställningstagande
från statsmakternas sida är således angeläget.
Denna skrivelse har under landshövdingens ledighet beslutats av länsrådet John Hägglund på föredragning av byråchefen Lennart Grönberg.
JOHN HÄGGLUND
LENNART GRÖNBERG
Bilaga 10.2
Länsstyrelsen Göteborgs och Bohus län
Åtgärder i samband med Almöbrons ras
Förord
Länsstyrelsen har på regeringens uppdrag utrett de ckonomiska konsekvenserna av Almöbrokatastrofen för näringsliv och kommuner i Stenungsundsregionen.
De beräkningar av konsekvenserna för näringslivet som redovisas i utredningen bygger på ett betydande antal intervjuer med enskilda företag. Kommunernas merkostnader har beräknats med hjälp av expertis från svenska kommunförbundet.
Under tiden fram till årsskiftet 1981—82 väntas broraset förorsaka merkostnader för näringsliv och kommuner på 40 resp. 14 Mkr. Näringslivet beräknas också drabbas av ett bortfall av nettoinkomster på 58 Mkr. På grund av den osäkra marknaden och ökade kostnader för företagen på Tjörn och Orust kan investeringarna komma att uppskjutas eller utebli helt.
I utredningen föreslås följande stödformer: — generellt transportstöd till näringsliv och kommuner inom en ram av 35
Mkr — generellt investeringsstöd till näringsidkare på Tjörn och Orust — selektivt sysselsättningsstöd till särskilt drabbade företag inom en ram
av 32 Mkr — ersättning till kommunerna för redovisade merkostnader inom en ram
av 14 Mkr
LENNART GRÖNBERG
ROLF THOR
S.9.1 Inledning sossosesreererrreesrerrrrr ser ers ere res 107 5.9.2 Transporter sossososerersesrserresr er er ss eek sr rskr ra 107 5.9.3 Personal sossosssssesererrererrerer sr re rese sets 108 5.9.4 Sammanfattning ..s.sssosssesrerrerseerers re ess rss 108 5.10 Konsekvenser för åkeriernå ...ssososssrsorrsrssrersserrrs osa 109 5.10.1 Inledning = osossorsererreersrererrerer ere s rr reses 109 5.10.2 Transporter sosossseeserererserser errors reser er rens 109 5.10.3 Personal ooososseereserereerer esse ere rs rr ss es sa 110 5.10.4 Service, besiktning -.sossossssererarsssrs ser ses era 110
5.10.5¶Övriga kostnader = ...sssosserrrrsssrsserr rss rss ra 111
5.10.6 Effekter av inkomstbortfall =issoosososessss rs ers sa Hl 5.10.7 Sammanfattning -..sssosssorsererererserssses ere 111 S.11 Konsekvenser för tjänstesektorn = .s.ssssosssssssssrsrs res :-112 S.11.1 Inledning osossorseseerrererrerererre rr rr ror s se rss 112 S.11.2 Transporter sssossoseerrseser ere ere rrr se rer erste es 112 5.11.3 PErsOnal mooososeerrrrasserererrrrerr ess rer rer es 113
5.11.4¶Övriga kostnader osossssssssrserrersererrs ses s erna 113
5.11.6 Sammanfattning —..sosssssserserersersssssrse rs ser st 114 5.12 Sammanfattning av de ekonomiska konsekvenserna för NÄriNgSlivet osossosrresrersererrerer reser rst er ess sees sa 115 6 StödprinCipef ssossseesseserrersereerererrrrter rss ers res ss sas 116 6.1 KOMMUNEINA oosoosrererrrereserr rr trr rer rs ers rer sera 116 6.2 Näringslivet s.ssooeossssrrseerreser er rr rr er sr esse eten ses 116
6.2.2 InvesteringsstÖd s.sssosseeressssessessrssrr ss rr rna 122 6.2.3 Selektivt stöd = .osoossoseroeerrrrrer ser er sees sr rt 123 6.3 ErsättningsprinCiper oossssssossssersesrressrs er er ers sea 124 7 OrganisatiONM oososoeseressaseersseseest sr rr ers rss reser ses saa 125
6 Riksdagen 198081. I saml. Nr 25
1¶Bakgrund
Broraset
Fredagen den 18 januari påseglades Almöbron. Broraset ledde till att flera människor omkom. Katastrofen innebar samtidigt att den viktigaste fastlandsförbindelsen för befolkningen på Tjörn och Orust bröts. Vardagsbetingelserna för befolkning och näringsliv i regionen förändrades radikalt i ett slag.
80-talets transportbehov konfronterades helt plötsligt med en transportapparat som i vissa avseenden var sämre rustad än på 50-talet. Broförbin-
delsen som hade en belastning på mer än 12000 fordon per dygn var bruten.
De enda transportalternativ som fanns tillgängliga under tiden närmast efter brokatastrofen var de nyinsatta passagerarbåtarna mellan Tjörn och Stenungsund, en färjeförbindelse mellan Orust och Stenungsund som trots omedelbara insatser av vägförvaltningen hade låg kapacitet samt en broförbindelse mellan norra Orust och Uddevalla.
Mycket stora problem uppstod för människor som skulle till sina arbeten, för företag som behövde transportera varor och maskiner osv. Förbindelsen via Uddevalla utgjorde i praktiken det enda alternativet för flera varutransporter som normalt skulle gått över Almöbron. Det förändrade vägvalet innebar för många en omväg på 10 mil.
Den 8 mars öppnades en ny färjeförbindelse mellan Almön och
Stenungsön. Denna gav möjligheter till en fordonstrafik i begränsad om-
fattning. De två färjor som sattes i trafik hade en kapacitet på ca 4000 fordon per dygn, men förbindelsen var mycket känslig för driftstörningar. Ffter hand har trafikkapaciteten förbättrats genom att en tredje och senare en fjärde färja tagits i bruk. Den fjärde färjan är en reservfärja och skall dessutom vara i trafik under fredagar och söndagar under sommartid. Trafikvolymen under början av juni uppgår på färjeleden Almön— Stenungsön till 4500 fordon per dygn På leden Svanesund—Kolhättan är
trafikvolymen 2500 fordon per dygn. Det är svårt att tillgodogöra sig den
fulla kapaciteten av fyra färjor i dagsläget bla på grund av brist på perso-
nal. Den fjärde färjan behövs ändå som reserv eftersom driftstörningar är
ganska vanliga. Vid färjeförbindelsen mellan Svanesund —-Kolhättan finns sedan broolyckan tre färjor.
Trots hittillsvarande åtgärder — passagerarbåtar, utökad färjekapacitet, utökad kollektivtrafik och förändrat trafikmönster — är kapaciteten klart otillräcklig i förhållande till behovet. Samtidigt har sommarsäsongen med
en i normala fall dubbelt så stor trafikvolym som i januari börjat. Under denna tid flerdubblas befolkningen på öarna. Belastningen på trafikapparaten ökar ytterligare och väntetiderna förlängs. Problemen för den bofasta befolkningen och näringslivet i regionen riskerar att förvärras ytterligare.
Uppdraget
Regeringen har genom beslut den 8 maj uppdragit åt länsstyrelsen att skyndsamt utreda de ekonomiska konsekvenser för näringsliv och kom-
muner i Stenungsundsregionen som broraset förorsakar. Uppdraget innefattar både vilken typ av merkostnader som uppkommit eller väntas uppkomma samt kostnadernas storlek. Vidare skall länsstyrelsen lämna förslag om enkla och smidiga stödformer. Utredningen skall göras i samarbete med statens vägverk, transportrådet, de berörda kommunerna och företrädare för näringslivet i området.
Organisation
Arbetets inriktning och innehåll har diskuterats i två samrådsgrupper. I
gruppen för näringslivsfrågor har ingått representanter för länsarbetsnämnden, landstinget, utvecklingsfonden, handelskammaren och LO-distriktet. I referensgruppen har representanter för kommunerna, vägförvalt-
ningen och transportrådet deltagit.
Inom länsstyrelsen har en särskild arbetsgrupp tillsatts med byråchef Lennart Grönberg, ordförande, förste länsassessor Carl-Otto Lindberg, länsassessor Magnus Sandström, planeringsdirektör Richard Sigfridson, byrådirektör Åke Lindén och tf. förste byråsekreterare Rolf Thor, sekrete-
rare.
Konsekvenserna för näringslivet har under byrådirektör Åke Lindéns ledning utretts inom länsstyrelsens regionalekonomiska enhet. I detta arbete har deltagit tf. byrådirektör Simone Lindsten, tf. förste byråsekreterare Rolf Pettersson, tf. förste byråsekreterare Rolf Thor och Jörgen Beck.
I utredningsarbetet har dessutom svenska kommunförbundet och handelskammaren i Göteborg, Stenungsunds, Tjörns och Orust kommuner samt enskilda företag och branschrepresentanter medverkat.
2¶Stenungsundsregionen
På den tiden sillfisket blomstrade och jordbruket var landets viktigaste näringsgren var utvecklingen i det område som nu bildar Stenungsundsre-
glonen positiv. Industrialiseringen och ”flykten från landsbygden” drabbade först Stenungsund. som efter sekelskiftet alltmer blev en badort, där förmögna
göteborgsfamiljer tillbringade somrarna.
På Tjörn och Orust kom konservindustrin och båtbyggeriet att tillsam-
mans med sjöfarten bli de dominerande näringarna. Tillbakagången inom
jordbruket och fisket kom efter hand också till öarna med utflyttning och
befolkningsminskning som resultat. Under perioden 1940—60 tappade
Orust mer än en tredjedel av sin folkmängd.
På 1960-talet inträffade det som på ett mycket drastiskt sätt skulle vända utvecklingen i Stenungsundsregionen.
— Tjörnbroarna öppnades för trafik år 1960.
— Den petrokemiska industrin började byggas ut i Stenungsund.
— Nötesundsbron öppnades för trafik år 1966.
Mellan åren 1960 och 1970 nästan fördubblades Stenungsunds folkmängd. Under 1970-talet började också Tjörn och Orust att växa snabbt. Tack vare broarna gick det att ta sig till arbetsplatser i land, antingen dessa nu låg i Stenungsund, Göteborg eller Uddevalla. Av de 8900 förvärvsarbe-
tande år 1975 pendlade mer än 3400 till arbetsplatser utanför öarna. Av
dessa arbetade 1300 i Stenungsund. Många människor med arbeten i Göteborg har också valt att bosätta sig på öarna trots pendlingsavstånd på
50-80 km. Över 904 kör i egen bil till arbetet.
Den fasta landförbindelsen blev alltså ett livsvillkor för många av de nya
öborna liksom naturligtvis för flera företag, särskilt de på Tjörn. Med broarna och utbyggnaden av E6 till motorväg gjordes övärlden också lättare att nå för turister från när och fjärran, vilket gör att regionens befolkning flerdubblas sommartid.
Befolkning, sysselsättning och nettopendling i Stenungsundsregionen
1950—79
| Befolkning | 1950 1960 1970 1975 1979 | |
| Stenungsund | 5839 6636 12531 14617 15819 | |
| Tjörn | 8671 8337 9334 10618 11 552 | |
| Orust | 11048 9451 8903 10 586 12 180 | |
| Sysselsättning | 1950 1960 1970 1975 1978 | |
| Stenungsund | 2280 2559 4893 6582 7208 | |
| Tjörn | 3 626 3129 2286 2637 2556 | |
| Orust | 4384 3381 2796 2879 3129 | |
| Nettopendling | 1960 1970 1975 | |
| Stenungsund | — 78 59 473 | |
| Tjörn | - 71 —-1101 —1459 | |
| Orust | -277 — 693 -1 149 |
Tjörn
vars yta är ca 166 km? kännetecknas av små men bördiga jordbruksområden i öster och kargare områden i väster, där de flesta tätorterna ligger.
Förutom fiske och konservindustri har sjöfarten alltid varit viktig för kommunen. Det dominerande företaget är Johansson-gruppen med hamnoch rederirörelse. Nästan 2074 av alla yrkesverksamma på Tjörn arbetar inom samfärdseln. Jordbruk, fiske och konservindustri sysselsätter till-
sammans också ca 2077. Skärhamn på västra delen av Tjörn räknas som kommunens centralort.
men servicen ligger ganska utspridd på ön. Den kommunala förvaltningen ligger i Sibräcka.
Orust
är med sina 390 km”? regionens till ytan största kommun. Även här finns
jordbruksområden på öns centrala och östra delar. Också på Orust har, vid sidan av jordbruket, fiske och konservindustri
varit viktiga näringar liksom skeppsbyggeri. Småvarven, varav de flesta nu gått över till att tillverka segelbåtar i plast. sysselsätter knappt 207 av de yrkesverksamma. Lika många arbetar inom jordbruk och fiske tillsam-
mans. Liksom på Tjörn är tätortsstrukturen splittrad. På senare år har tyngd-
punkten skjutits allt längre norrut mot den nuvarande centralorten Henån, den där kommunala förvaltningen ligger.
Stenungsund
Kommunen omfattar ca 250 km”, som mest består av öppen jordbruks-
mark med skogklädda höjder mot öster.
E6 och Bohusbanan går genom kommunen i nordsydlig riktning. Väg 160 över Tjörnbroarna och väg 770 via Kolhättan ger förbindelser till Tjörn och Orust. Avståndet från Stenungsunds centralort till Göteborg är ca 50
km, till Uddevalla ca 40 km, till Skärhamn ca 20 km och till Henån ca 25 km.
Den petrokemiska industrin är den dominerande näringsgrenen. Den sysselsätter nära 30 Zz av de yrkesverksamma i kommunen.
Stenungsund är regionalt centrum för hela Stenungsundsregionen och har vissa servicefunktioner (t.ex. gymnasieskola, svensk bilprovning,
sjukvård och kommersiell service). som är dimensionerade för att täcka
även Tjörns och Orusts behov.
3¶Problembeskrivning — behov av åtgärder
Brokatastrofen har försatt befolkning, företag och kommuner i Stenungsundsregionen i en mycket svår situation.
Länsstyrelsens uppdrag är begränsat till konsekvenserna för näringsliv och kommuner och omfattar inte direkt de enskilda människor som dagligen drabbas av de försämrade kommunikationerna. Frågan om ändrade avdrag i deklarationen för de enskilda människorna på grund av ökade
kostnader, t.ex. dubbel bosättning. kräver regeringens ställningstagande. De sociala och ekonomiska följderna av förlängda arbetsresetider, på-
tvingad dubbel bosättning m. m. är svära att överblicka. I denna situation blir det desto angelägnare att begränsa skadeverkningarna inom det lokala
näringslivet och den kommunala sektorn. Atgärderna måste inriktas på att
försöka hålla uppe sysselsättningen, förbättra trafiksituationen och hindra
kommunalskattehöjningar.
De ökade kostnaderna liksom intäktsbortfallen inom näringslivet är ett
hot mot sysselsättningen genom att flera företag kan tvingas dra ned på
verksamheten. En minskad investeringsvilja ger även långsiktiga konse-
kvenser för sysselsättningen genom att företagen kommer på efterkälken gentemot konkurrenter på fastlandet. Till problembilden hör också att det även före broraset fanns ett stort behov att öka den lokala sysselsättning-
en.
Kommunerna har liksom näringslivet drabbats av ökade kostnader.
Hittills kan merparten av de ökade kostnaderna hänföras till investeringar
inom trafiksektorn och utökad kollektivtrafik. Även för kommunerna kan det bli fråga om intäktsbortfall och mer långsiktiga skadeverkningar. Som
tidigare nämnts är det angeläget att förhindra kommunalskattehöjningar som ytterligare skulle drabba människorna i regionen.
Parallellt med de stödåtgärder för näringsliv och kommuner som länssty-
relsen föreslår i denna utredning är det också nödvändigt att genom andra åtgärder försöka förebygga konsekvenser av brokatastrofen. I första hand gäller det självfallet att så snabbt som möjligt bygga en ny
bro. Kontraktet med entreprenören innebär att den nya bron skall stå klar senast den 20 december 1981. Enligt vägverket kan man inte räkna med någon dubblering av färjelägena vid Almön respektive Stenungsön. Bristen på personal är en av anledningarna till att det inte gått att utöka antalet
färjelägen. Dessutom finns inte fler färjor tillgängliga inom landet. En
dubblering av färjelägena skulle vidare kräva utbyggnad av terminalanlägg-
ningar som medför ytterligare ingrepp i naturvårdsområdet på Stenungsön.
En viss kapacitetsökning under högtrafik kan dock ästadkommas när hela personalbehovet för färjorna har tillgodosetts. Bland viktiga åtgärder som kan vidtas för att påverka belastningen på färjorna kan i första hand nämnas fortsatt satsning på kollektivtrafiken, en kvalitativt bra personbåtstrafik mellan Almön och Stenungs torg samt utökade parkeringsmöjligheter m. m. i anslutning till färje- och personbåtslägena.
När det gäller sysselsättningen är det länsstyrelsens målsättning att
samhället genom stödätgärder till det lokala näringslivet så långt möjligt
skall kunna undvika sysselsättningsminskningar. På investeringssidan är det angeläget att man skaffar sig en handlingsberedskap som gör det möjligt att vid behov även kunna tidigarelägga planerade kommunala och statliga investeringar. Bland tänkbara projekt på den statliga sidan kan nämnas förbättringar av vägnätet på Orust. Även om man lyckas förhindra
uppsägningar av personal inom befintliga verksamheter mäste man räkna
med konsekvenser för nyrekryteringen. Detta drabbar i första hand ungdomar, vilket motiverar förberedelser för att snabbt kunna starta lämpliga beredskapsarbeten. Brobygget väntas sysselsätta ca 100 man, varav 60 kan rekryteras lokalt. Sysselsättningen för den lokala byggarbetskraften eller lokala entreprenadföretag påverkas därför i begränsad omfattning.
Turismen ger normalt ett viktigt bidrag till sysselsättningen inom vissa
branscher. Åtgärder behövs för att den inte skall minska drastiskt. Samtidigt är det angeläget att försöka styra turisttrafiken så att den i minsta möjliga utsträckning påverkar den redan besvärliga trafiksituationen. För detta behövs satsningar på information och ett samarbete mellan kommunerna och olika turistorganisationer.
Utöver de olika åtgärder som här nämnts kan företagen genom 1. ex. extra marknadsföringssatsningar begränsa effekterna av broraset. Det är angeläget att sådana åtgärder kan uppmuntras genom samhällets stöd.
4 Ekonomiska konsekvenser för kommunerna
4.1 Inledning
Länsstyrelsen har anlitat expertis från svenska kommunförbundet för att utreda de ekonomiska konsekvenserna av broraset för kommunerna I Stenungsundsregionen. Kommunförbundets rapport finns tillgänglig som
bilaga. Den har gjorts utifrån förutsättningen att den nya bron skall stå klar vid halvårsskiftet 1982.
[ detta avsnitt sammanfattas resultatet av utredningen. Merkostnaderna under [982 har exkluderats med hänsyn till att bron nu beräknas kunna tas i bruk i slutet av 981.
De sektorer som behandlas är:
— trafik, väghållning — social omsorg
—- turism — exploateringskostnader — övrigt
Merkostnaderna för 1981 har i sammanställningen i slutet av detta avsnitt justerats för en beräknad inflation på 82.
4.2 Trafik
Hit förs kostnader för väghållning och kollektivtrafik samt investeringar
I parkeringsplatser, hållplatser. färjelägen etc. |
Hittills har Stenungsund investerat mest i parkeringsplatser. bryggor, vänthallar m.m. — drygt I Mkr. Tjörn har en total investeringskostnad på
ca 255000 kr. och Orust en på nära 80000 kr. för liknande investeringar.
Dessa belopp har i sammanställningen reducerats med hänsyn till den
nytta som kommunerna väntas få av investeringarna i framtiden. Av det totala investeringsbeloppet på 1.4 Mkr. yrkas således ersättning endast för
900.000 kr.
Yuerligare trafikinvesteringar för ca 650000 kr. behövs. varav tillfälliga parkeringsplatser i Stenungsund är den tyngsta posten.
Driftkostnaderna för den utökade kolletivtrafiken beräknas på Tjörn
uppgå till ca 3,5 Mkr. På Orust är motsvarande merkostnad 450 000 kr. och i Stenungsund ca 800000 kr. Kommunerna i regionen kommer att få extra utgifter för information om kollektivtrafik samt resvane- och trafikunder-
sökningar. Vidare har de kostnader för trafikvakter samt hyra och underhåll av vänthallarna vid färjelägena.
Observeras bör att kostnaderna för passagerartrafiken Almön—Stenungsund inte tagits med i beräkningarna. Hittills har vägverket bekostat denna trafik. Kommunerna kommer att få ett särskilt statsbidrag för att driva den
i fortsättningen.
4.3 Social omsorg
mellan bostad och arbetsplats. Det betyder att daghem, förskolor och
familjedaghem måste hålla öppet längre. Kommunerna har fått anställa fler förskollärare och köpa fler timmar av de kommunala dagmammorna. Tjörn uppskattar de ökade kostnaderna till ca 325 000 kr. Orust räknar med en fördyring på ca 125 000 kr. och Stenungsund med ca 20 000 kr.
Transporterna till vårdinrättningar i Stenungsund blir dyrare liksom
hemhjälpskostnaderna. Anhöriga får svårare att besöka sjuka och gamla om resan innebär att man måste ta sig över Hakefjorden. Även kostna-
derna för färdtjänsten ökar och för personal som måste resa i tjänsten
mellan öarna och fastlandet.
4.4 Turism
Kostnader för extra insatser för att klara turisttrafiken beräknas till ca 250000 kr. för de tre kommunerna tillsammans. Landstinget har beslutat att förskottera en del av beloppet, men räknar med att staten tar över kostnaderna.
Tjörns kommun kommer att få betala ut 70000 kr. för ersättning i samband med att parkeringsplatser anlagts på en campingplats på Almön.
När det gäller principer för ersättning för förlorade intäkter för turist-
beroende verksamheter hänvisas till avsnitt 6.
4.5 Exploateringskostnader
Att bygga på Tjörn och Orust innebär betydande transporter av både material och människor till och från fastlandet. Dessa kommer nu att bli betydligt dyrare och ta mycket längre tid i anspråk. På Tjörn räknar kommunen med att investeringarna skail bli 3—5 9 dyrare. För den planerade exploateringsverksamheten betyder det att kostnaderna ökar med 2,2 Mkr. På Orust har man beräknat fördyringarna
till 276 eller nästan I Mkr.
4.6 Räntekostnader
,
Kommunernas räntekostnader har schablonmässigt beräknats till 12 Sc på halva summan av de totala merkostnaderna. Denna post motiveras av att kommunerna redan haft stora ränteutgifter för merkostnader och att den statliga ersättningen även i fortsättningen föreslås utgå i efterskott.
4.7¶Övriga konsekvenser
Den kommunala administrationen har också på olika sätt drabbats av brokatastrofen. Under den första tiden efter raset fanns en katastrofcentral på Tjörn. Kostnaderna för annonsering, informationsmöten, telefonupplysningstjänst m. m. där uppskattas till 24000 kr.
Avlopps- och avfallshanteringen innebär också transporter till och från fastlandet. Kostnaderna för denna beräknas öka med 100000 kr. på Tjörn.
4.8 Merkostnader som inte beaktats
Att det blivit svårare att resa till Tjörn och Orust innebär givetvis att
kommunerna blir mindre attraktiva som bostadsregion för människör som
arbetar i land, i synnerhet för dem som har sin arbetsplats söder om
Stenungsund. De senaste årens kraftiga inflyttning kommer därför sannolikt att mattas av.
Kommunförbundet har beräknat hur en sådan lägre befolkningstillväxt skulle kunna påverka kommunernas skatteintäkter. En utebliven befolkningsökning på 100 personer per kommun under ett år skulle innebära uteblivna skatteintäkter på sammanlagt 290000 kr. för Tjörn, Orust och Stenungsund.
Framöver kan det uppstå ytterligare merkostnader, som nu är svåra att
kvantifiera: — ytterligare förstärkningar av kollektivtrafiken kan behövas för att för-
bättra trafiksituationen — extrainsatser på näringslivssidan kan bli nödvändiga — kommunerna kan behöva tidigarclägga investeringar för att skapa sys-
selsättning lokalt
— ökade administrationskostnader — fler förrättningar och sammanträden för förtroendemän — dyrare att köpa varor och tjänster. eftersom transportkostnaderna ökar — Tjörnbrons turistanläggning, den stora campingplatsen vid Almöbron,
måste flyttas, eftersom det området behövs när den nya bron byggs. Att finna en ny, lika bra plats blir antagligen både svårt och dyrt för såväl
kommunen som campingvärden och markägaren.
Kommunernas beräknade merkostnader sammanfattas i följande tablå.
Kommunala merkostnader till följd av Almöbrons ras (Kkr) Kommun Åndamål Hittills Resten 1981 Totalt
1980 av 1980 Tjörn
| Trafik | 151,7 | 1 189,9 | 1981.8 | 4323.4 |
| Social omsorg | 180,4 | 341,3 | 631.7 | 1153.4 |
| Turism | - | 77.5 | 70.2 | 147,7 |
| Exploatering | 336,5 | 600.0 | I 366,2 | 2302.7 |
| Övrigt | 44.9 | 29,0 | 54.0 | 127.9 |
| Räntekostnad! | 483,0 | |||
| Summa | 1713,5 | 2237,7 | $103,9 | 8538,0 |
Orust
| Trafik | 171,7 | 2601.4 | 350,6 | 783,7 |
| Social omsorg | 17.8 | 42,3 | 89.0 | 149,1 |
| Turism | - | 42,5 | 32.4 | 74.9 |
| Exploatering | - | 4282 | AN3,9 | 1032.1 |
| Räntekostnad! | 122.0 | |||
| Summa | 189,5 | 774,4 | 1075,9 | 2162,0 |
Stenungsund
| Trafik | 688,9 | 782,8 | 519,9 | I 991.6 |
| Social omsorg | 4,2 | 6.5 | 12,0 | 22,7 |
| Turism | - | 56,6 | 432 | 99.8 |
| Räntekostnad! | 127,0 | |||
| Summa | 693,1 | 845,9 | 575,1 | 2241.0 |
| Totalt | 2596,1 | 3858,0 | 5754,9 12 941,0 |
Totalt beräknas här redovisade merkostnader för samtliga tre kommuner uppgå till ungefär 13 Mkr. ! Räntekostnaden har schablonmässigt beräknats till 12 procent på halva summan av merkostnaderna. Räntekostnaden ingår endast i kolumnen för totala merkostnader.
5¶Ekonomiska konsekvenser för näringslivet
5.1 Inledning
Länsstyrelsen har haft en särskild samrådsgrupp för näringslivsfrågorna.
Gruppen bestod av representanter för länsstyrelsen, länsarbetsnämnden,
landstinget, utvecklingsfonden, handelskammaren samt LO-distriktet.
Handelskammaren har också anlitats för särskilda konsultinsatser. Upp-
gifter från företagen insamlades via intervjuformulär. som varierade något beroende på typ av företag. Fältarbetet skedde i huvudsak under veckorna
22-23, då ett antal utvalda företag inom i stort sett samtliga branscher
besöktes.
Brorasets konsekvenser för jordbruket och fisket har utretts genom
kontakter med lantbruksnämnd, lokala LRF-representanter på Tjörn och
Orust, fiskenämnden, SVC och några ordföranden för lokalavdelningar
inom SVC på Tjörn och Orust.
5.2 Avgränsningar 521 Geografisk avgränsning
Länsstyrelsen har enligt regeringens uppdrag utrett de ekonomiska konsekvenserna av broraset för näringslivet på Tjörn och Orust. Dessutom har länsstyrelsen inkluderat sådana verksamheter i Stenungsunds kommun
som direkt drabbats av raset.
5.2.2 Branschmässig avgränsning
När man skall undersöka hur olika företag har drabbats kan det vara rimligt att utgå från en indelning av företagen i branscher. Branschtillhörigheten bestämmer i stort transportbehov och kostnadssituation. vilket i sin tur är avgörande för effekterna. Vi har funnit följande indelning ända-
målsenlig:
Jordbruk och fiske! Industri!
Byggnadsverksamhet Partihandel Detaljhandel Hotell- och restaurangverksamhet
Hamnverksamhet' Åkerier!
Tjänster
5.3 Konsekvenser för jordbruk och fiske Jordbruk
Jordbrukarna har hittills inte påverkats ekonomiskt av broraset i någon större omfattning. De flesta av jordbrukets transporter från Tjörn/Orust
går till eller från Uddevalla. Ett fåtal lantbrukare levererar dock grönsaker till Kungälv och Göteborg. Dessa transporter utförs av de enskilda odlarna
själva och går nästan varje dag under skördesäsongen. Väntetiderna vid färjeförbindelserna medför på så vis att arbetsdagen förlängs för dessa lantbrukare. En annan effekt som kommer att drabba jordbruket är fördv-
rade grustransporter. Gruset används för uppfyllnad av utfartsvägar och
hämtas normalt från fastlandet. Merkostnaden p.g.a. broraset uppskattas
till ca 10 kr. per ton grus.
Enligt länsstyrelsens bedömning är kostnadsfördyringarna relativt obe-
tydliga.
! Stenungsundsföretag ingår ej.
Fiske
Representanter för fiskarna på Orust har uppgett att fiskerinäringen inte nämnvärt påverkats av broraset. Detsamma gäller för flertalet fiskelag på
Tjörn eftersom dessa levererar sin fångst vid kaj till en firma i Skärhamn.
Denna firma ombesörjer både beredning, transporter till Göteborg och
försäljning. Företaget i fråga ingår i urvalet av industriföretag. Räkfiskla-
gen på Tjörn bekostar däremot transporterna till och från Göteborg och har
på så vis drabbats av fördyringar. Härtill kommer att servicekostnaderna för instrument o. dyl. på båtarna ökat. Arbetskraften som utför servicen
hämtas från Göteborg och fiskarna debiteras för väntetiderna vid färjorna.
Liksom för jordbrukets del är kostnadsfördyringarna av liten omfattning.
5.4 Konsekvenser för industrin 5.4.1 Inledning
Tillverkningsindustrin på Tjörn domineras av fiskkonservindustrin på
Klädesholmen, där ett femtontal företag tillsammans har ca 250 anställda och en omsättning av ca 45 Mkr. Av övriga företag kan nämnas Djupviks varv samt AB Helinos. I undersökningen har tagits kontakt med i stort sett
hela konservindustrin, Djupviks varv samt ytterligare några företag. Un-
dersökningsföretagen svarar för närmare 9596 av sysselsättningen inom tillverkningsindustrin.
Tillverkningsindustrin på Orust domineras av båtbyggerier. Av övriga företag kan nämnas Foodia AB (konservindustri) samt Animon-hus (trävaruindustri). Undersökningsföretagen svarar för ca 607 av industrisysselsättningen.
Konsekvenserna för industrin har i redovisningen delats upp i ökade
kostnader för transporter, ökade personalkostnader, dyrare investeringar samt övriga fördyringar.
5.4.2 Transporter
Den grupp av företag som främst drabbats är konservindustrin på Klädesholmen. Deras transportsituation innebär att råvaran levereras från Svensk Exportfisk, Varbergsfisk samt Buafisk. Omedelbart efter broraset höjdes råvarupriset med 10 öre/kg. Enligt talesmän för Svensk Exportfisk
har prishöjningen dock inte föranletts av broraset, utan har drabbat samtliga kunder. Uttransporter av färdiga produkter sker via ASG eller i vissa
fall Sigurds Åkeri. ASG ändrade efter broraset taxesättningen så att taxe-
stationen flyttades från Stenungsund till Uddevalla. Ljungbergs Snickeri, som levererar träemballage till Volvo i Göteborg, uppskattar sin transportkostnadsfördyring till ca 300 kr. per dag. Av övriga företag har Animonhus och Foodia redovisat fördyringar i större omfattning.
Som ovan nämnts kunde den råvaruprishöjning som konservindustrin
utsatts för inte relateras direkt till broraset. Normalt är dock råvaruinköpen mycket begränsade under våren. Enligt länsstyrelsens uppfattning kan det dock inte uteslutas att leverantörerna kan komma att debitera industrin på Klädesholmen för ökade transportkostnader när nästa inköpsperiod infaller hösten 1980. Länsstyrelsen finner det därför motiverat att räkna med en möjlig merkostnad av 3 öre/kg sill hänförlig till ökade transportkostnader.
På Orust har i första hand småhustillverkaren Animonhus drabbats.
Företaget har omfattande leveranser till Göteborgsregionen och har därmed fått kraftigt ökade transportkostnader. För hela 1980 uppskattas detta till ca 250000 kr. Likaså redovisar Foodia kraftiga fördyringar, 150000 kr. under 1980. Småbåtsvarven har däremot drabbats i avsevärt mindre utsträckning. Det största företaget, Hallberg- Rassy, redovisar fördyringar
på endast 5000 kr. för första halvåret 1980.
De sammanlagda transportkostnadsfördyringarna under 1980 för till-
verkningsindustrin på Tjörn och Orust kan sålunda uppskattas till nedanstående, fördelat på olika perioder (Kkr.). De redovisade fördyringarna för
industrin på Orust har räknats upp med sammanlagt 100000 kr. för att kompensera den lägre täckningsgraden där.
| 18/1—31/5 | 1/6—-31/12 | Summa | |
| Tjörn | 127 | 119 | 246 |
| Orust | 220 | SO0 | 720 |
| Summa | 347 | 619 | 966 |
De totala fördyringarna av transporterna i regionen under 1980 uppgår
således till ca I Mkr. För huvuddelen av denna fördyring svarar industrin på Orust. Om de sammanlagda kostnaderna fördelas per dag synes kostna-
derna komma att öka under andra halvåret 1980. Detta kan bero på tillfäl-
ligheter, variationer i leveransmönstret m. m. Länsstyrelsen har dock valt att utgå från den genomsnittliga dagliga merkostnaden under andra halvåret 1980 för att skatta de totala merkostnaderna under 1981. Dessa fram-
går av nedanstående uppställning.
Merkostnader för transporter inom industrin åren 1980-81
| 1980 | [981 | Summa | |
| Tjörn | 246 | 201 | 447 |
| Orust | 720 | 836 | 1556 |
| Summa | 966 | 1037 | 2003 |
Sammanlagt skulle alltså merkostnaderna för transporter uppgå till 2
Mkr. Industrin på Orust svarar för knappt 1,6 Mkr. av denna summa.
5.4.3 Personalkostnader
De extra personalkostnader som har uppstått till följd av broraset är dels
övertid till följd av att leveranser ibland inte hunnit fram inom ordinarie
arbetstid. dels extra reseersättningar och traktamenten genom att resor i
tjänsten nu tar extra tid. Dessutom förekommer att företagen betalar sina
anställda ersättning för förlängda restider till arbetet.
Jämfört med transportfördyringarna förefaller de ökade personalkostnaderna vara en ganska ringa storlek. Under år 1980 väntas industrin drabbas av fördyringar enligt nedanstående uppställning. För Orusts del gäller att Animonhus svarar för en mycket stor del av de redovisade merkostnaderna. Totalsumman har räknats upp med 20000 kr. per halvår för att kompensera för de företag som cj ingår i urvalet på Orust.
| 18/1—31/5 | 1/6—31/12 | Summa | |
| Tjörn | 42 | 41 | 83 |
| Orust | 80 | 108 | 188 |
| Summa | 122 | 149 | 271 |
De sammanlagda merkostnaderna under 1980 uppgår således till ca 270000 kr. För år 1981 uppskattas fördyringarna enligt nedanstående. Skattningarna baseras på den genomsnittliga dagkostnaden andra halvåret
1980.
Merkostnader för personal inom industrin åren 1980-81
| 1980 | 1981 | Summa | |
| Tjörn | 83 | 69 | 152 |
| Orust | 188 | 183 | 371 |
| Summa | 271 | 252 | 523 |
5.44 Investeringar
Investeringarna blir dyrare genom framförallt dyrare materialtransporter och ökade kostnader för servicepersonal, installationer etc. Flera företag
har uppgivit svårigheter att fastställa hur stora fördyringarna är eller kan bli. I de festa fall specificeras inte merkostnaderna på de fakturor företa-
gen får. Det är således svårt att skilja ut brokostnaderna från allmänna
kostnadsfördyringar. De uppskattningar som industrin gjort visar dock på extra kostnader på ca I Mkr. under 1980. Huvuddelen av denna kostnad svarar Djupviks varv för. Under åren 1981—82 redovisar företagen inves-
teringsplaner på sammanlagt 5,7 Mkr. Länsstyrelsen har funnit det rimligt att räkna med fördyringar på 1092 på den samlade investeringssumman.
Företagen skulle således drabbas av merkostnader på totalt 570000 kr.
under perioden. Av denna summa antas schablonmässigt hälften falla på år 1981, dvs. 285000 kr.
54,5 Övriga kostnader
Till övriga kostnader hänförs fördyringar av marknadsföring, inköp av
tjänster. anskatfande av extra lokaler och fordon m. m. Flertalet företag
har här inte redovisat några kostnader. Ett företag har dock tvingats skaffa extra kontorslokaler i Stenungsund till en kostnad av drygt 3000 kr./ månad. Sammanlagt kan merkostnaderna för 1980 uppskattas till ca
100.000 kr. För år 1981 antas samma kostnadsnivå. dvs. totalt 200000 kr. för åren 1980—81.
5.4.6 Effekter av inkomstbortfall
Endast ett företag har redovisat omsättningsbortfall. Företaget i fråga utför
servicearbeten för industrin samt liknande arbeten på fartyg. Man har här
tappat en stor del av marknaden på fastlandet. Under år 1979 utfördes totalt ca 60 uppdrag utanför öarna. Hittills under 1980 har man haft 8 arbeten, dvs. 15—20 på årsbasis. Man tycks således ha tappat ungefär 2/3
av fastlandsmarknaden. Genomsnittsinkomsten per utfört arbete under
1979 uppgick till ca 8400 kr. Om vi antar att företaget kommer att tappa ca
40 uppdrag genom broraset innebär detta ett inkomstbortfall av 336000 kr.
Emellertid bortfaller en del kostnader också. Med hänsyn till att personalkostnaderna i detta sammanhang bör betraktas som en fast kostnad, upp-
skattar länsstyrelsen att effekten av inkomstbortfallet bör sättas till 70 av det av företaget redovisade bortfallet. Det bortfall som i realiteten
uppkommit kan således uppskattas till 0,70Xx336 000=235 200 kr. för hela 1980. Hur stort bortfallet kan bli för år 1981 är omöjligt att säga. Här antas ett bortfall av 200000 kr. dvs. totalt 435 000 kr. för hela perioden.
5.4.7 Sammanfattning
De totala uppskattade merkostnaderna för tillverkningsindustrin på Tjörn och Orust framgår av nedanstående uppställning.
| 1980 | 1981 | Summa | |
| Transporter | 966 | 1037 | 2003 |
| Personal | 271 | 252 | 523 |
| Investeringar | 1000 | 285 | 1285 |
| Övrigt | 100 | 100 | 200 |
| Effekter av inkomstbortfall 235 | 200 | 435 | |
| Summa | 2572 | 1874 | 4446 |
Den totala merkostnaden genom broraset för tillverkningsindustrin på Tjörn och Orust kan således uppskattas till ca 4,5 Mkr. för hela perioden.
5.5 Konsekvenser för byggnadsverksamheten 5.5.1 Inledning
Undersökningen omfattar i denna bransch byggnads- och entreprenadföretag på Tjörn och Örust samt i Stenungsund. Sammanlagt har 14 företag intervjuats. Dessa hade vi undersökningstillfället tillsammans ca 130 anställda. Den totala täckningsgraden är därmed ganska liten, endast 1076. I den totala sysselsättningssiffran ingår emellertid några stora företag i Stenungsund, Ali-installation samt Teknisk Isolering med tillsammans nära 400 anställda. Enligt länsstyrelsens uppfattning bör dessa ej tas med, då de
till stor del arbetar på en internationell marknad. Om dessa företag exklu-
deras blir täckningsgraden ca 159, Den är högre på Tjörn och Orust. 22
resp. 2856 mot 97 i Stenungsund. Om kostnadsuppskattningarna för de
valda företagen skulle anses representativa borde således summorna multi-
pliceras med faktorerna 4,5, 3,6 och I1.1 för att samtliga företag skulle
täckas in. Enligt länsstyrelsens uppfattning ger dock en sådan direkt uppräkning en överskattning av kostnaderna. De företag som ingår i urvalet är sådana som tidigare redovisat att de haft problem till följd av broraset. Det kan därmed antas att ”problemföretagen” är överrepresenterade i urvalet. De kostnader som företagen redovisat har därför räknats upp med endast
2,0 för Tjörn och Orust och 3,0 för Stenungsund, dvs. väsentligt mindre än de ovan angivna uppräkningsfaktorerna.
5.5.2 Transporter
De totala merkostnaderna för transporter under år 1980 framgår av nedanstående uppställning (Kkr.).
18/1—9/3 10/3— 31/5 1/6—31/12 Summa
| Tjörn | 74 | 81 | 171 | 326 |
| Orust | 160 | 50 | 60 | 270 |
| Stenungsund | 134 | 155 | 384 | 673 |
| Summa | 368 | 286 | 615 | 1269 |
Totalt kan således broraset beräknas ha kostat bygg- och entreprenad-
branschen 1,3 Mkr. i extra transportkostnader. Huvuddelen, 670000 kr. har drabbat Stenungsundssidan, medan Orust kommit mest lindrigt” undan. Dagskostnaden har sjunkit med tiden. Under tiden fram till dess
färjan startade uppgick de dagliga merkostnaderna för transporter till 9000
kr., medan de för resten av året beräknas sjunka till ca 5000 kr. Om
dagskostnaden under det kommande halvåret i respektive kommun tas som utgångspunkt för en skattning av merkostnaderna för år 1981 kommer
vi till följande resultat:
Merkostnader för transporter inom byggnadsverksamhet åren 1980-81
| [980 | 1981 | Summa | |
| Tjörn | 326 | 289 | 615 |
| Orust | 270 | 101 | 371 |
| Stenungsund | 673 | 649 | 1322 |
| Summa | 1269 | 1039 | 2308 |
Den sammanlagda merkostnaden i regionen under hela perioden uppgår således till drygt 2,3 Mkr., varav Stenungsundsföretagen svarar för ca
6072, eller 1,3 Mkr. Merkostnaderna på Tjörn är ca 600000 kr. medan de på Orust stannar vid något över 370000 kr.
5.5.3¶Personal
De sammanlagda merkostnaderna för personal (traktamenten, övertid,
m. m.) under år 1980 beräknas till följande (Kkr.).
| 18/1—31/5. 16—-31/12 | Summa | ||
| Tjörn | 42 | 48 | 90) |
| Orust | 26 | 54 | 90 |
| Stenungsund | 78 | 120 | J98 |
| Summa | 156 | 222 | 378 |
Totalt beräknas således personalen kosta ca 380000 kr. mer under år
1980 till följd av broraset. Även här väntas Stenungsundsföretagen få den högsta merkostnaden, eller ca 200000 kr., dvs. 5026 av de totala merkost-
naderna. Som förut väljs dagskostnaden för andra halvåret 1980 till ut-
gångspunkt för en skattning av merkostnaderna under 1981.
Merkostnader för personal inom byggnadsverksamhet åren 1980-81
| 1980 | 1981 | Summa | |
| Tjörn | 90 | 81 | 171 |
| Orust | 90 | 92 | i8l |
| Stenungsund | 198 | 202 | 400 |
| Summa | 378 | 374 | 782 |
Slutsumman för personalkostnaderna uppgår till ca 750000 kr.. där
Tjörn svarar för ca 170 tkr., Orust för 180 tkr.. medan Stenungsund står för merparten, 400 tkr.
5.5.4¶Investeringar
Företagen har i allmänhet inte redovisat några extra kostnader under 7 Riksdagen 198081. 1 saml. Nr 25
punkten investeringar. Detta beror till stor del på att man ej planerat några sådana, eller att man är osäkra på om man kommer alt kunna genomföra dessa. Merkostnaderna uppgår till följande (uppräknade enligt tidigare antagande):
| 18/1--31/5 | 1/6—-31/12 | Summa | |
| Tjörn | 3 | 8 | H |
| Orust | - | 120 | 120 |
| Stenungsund | - | = | = |
| Summa | 3 | 128 | 131 |
Uppgiften för Orust får betraktas som mycket osäker. Den är helt beroende på att planerade investeringar verkligen blir av.
Kostnaderna under 1981 är svåra att uppskatta, då dessa är helt beroende av den kommande investeringsnivån. Företagen redovisar i stort sett inga investeringar för år 1981—82. Länsstyrelsen räknar därför schablonartat med merkostnader på 1096 av 1979 års investeringsnivå. Detta ger följande uppskattningar för 1981.
| 1980 | 1981 | Summa | |
| Tjörn | 11 | 65 | 76 |
| Orust | 120 | 5 | 125 |
| Stenungsund | - | - | - |
| Summa | 131 | 70 | 201 |
De totala merkostnaderna för investeringar skulle därmed sluta på ca
200 tkr. för hela perioden. Länsstyrelsen vill dock kraftigt understryka osäkerheten i beräkningarna.
5.5.5 Övriga kostnader
Häri ingår extra kostnader för inköp av tjänster, marknadsföring, räntor m.m. För 1980 redovisas följande kostnader (uppräknade enligt ovan):
| 18/1—31/5 | 1/6—31/12 | Summa | |
| Tjörn | 87 | 75 | 162 |
| Orust | 65 | 65 | 130 |
| Stenungsund | 60 | 75 | 135 |
| Summa | 212 | 215 | 427 |
Totalt beräknas företagen i branschen således lägga ut drygt 400000 kr. i extra kostnader för tjänster. räntor etc. under 1980. Med dagskostnaden för andra halvåret 1980 i respektive kommun som utgångspunkt för en skattning av merkostnaderna år 1981 får vi följande värden:
Övriga merkostnader inom byggnadsverksamhet åren 1980-81
| 1980 | 1981 | Summa | |
| Tjörn | 162 | 127 | 289 |
| Orust | 130 | 110 | 240 |
| Stenungsund | 135 | 127 | 262 |
| Summa | 427 | 364 | 791 |
De övriga kostnaderna belöper sig totalt ca 800000 kr. under perioden, varav drygt hälften hänför sig till år 1980.
5.5.6¶Effekter av inkomstbortfall
Företagen inom bygg- och entreprenadbranschen tycks i första hand ha
drabbats av inkomstbortfall. De totala uppskattade inkomstförlusterna för
1980 uppgår till nedanstående värden. Effekten för företagen har av läns-
styrelsen uppskattas till 5072 i genomsnitt.
| 18/1—31/5 | 1/6—-31/12 | Summa | |
| Tjörn | 355 | 910 | L265 |
| Orust | 1025 | 1540 | 2565 |
| Stenungsund | 82 | 1500 | 2312 |
| Summa | 2192 | 3950 | 6142 |
Effekten av inkomstförlusterna under år 1980 skulle således uppgå till ca 6 Mkr. Även här måste dock påpekas att uppgifterna är mycket osäkra. För år 1981 uppskattar länsstyrelsen förlusterna till samma storleksordning som år 1980. Detta ger följande värden.
| 1980 | 1981 | Summa | |
| Tjörn | 1265 | 1200 | 2465 |
| Orust | 2565 | 2500 | 5065 |
| Stenungsund | 2312 | 2300 | 4612 |
| Summa | 6 142 | 6000 | 12142 |
Den totala effekten av inkomstbortfallet i bygg- och entreprenadbran-
schen i regionen skulle alltså komma att uppgå till ca 12 Mkr. Därav svarar
Stenungsund och Orust för vardera ca 40 £.
5.5.7 Sammanfattning
De totala merkostnaderna till följd av broraset kan summeras på följande sätt.
| 1980 | 1981 | Summa | |
| Transporter | 1269 | 1039 | 2308 |
| Personal | 378 | 374 | 752 |
| Investeringar | 131 | 70 | 201 |
| Övrigt | 427 | 364 | 791 |
| Effekter av inkomstbortfall 6 142 | 6000 | 12142 | |
| Summa | 8347 | 7847 | 16 194 |
Branschens totala merkostnader för hela perioden slutar på ca 16 Mkr. Därav utgör dock bortfall av inkomster merparten. De egentliga merkostnaderna uppgår därmed till drygt 4 Mkr. Huvuddelen av dessa, drygt 2,3 Mkr., utgörs av merkostnader för transporter.
5.6 Konsekvenser för partihandeln
5.6.1 Inledning
Partihandeln drabbas genom att leveranserna av varor till företaget försvåras. Effekterna blir mindre om leveranserna i huvudsak skett över Uddevalla. Å andra sidan håller sig partihandelsföretagen alltid med ett visst lager, varför man inte är beroende av dagliga leveranser. Man torde därför ha vissa möjligheter att planera dessa så att de sker under lågtrafik-
tid med motsvarande mindre förseningar. Icke desto mindre bör partihan-
delsföretagen ha drabbats av vissa prishöjningar till följd av ökade tran-
sportkostnader. En annan möjlig effekt är kundbortfall genom att kun-
derna drar sig för att lägga sina inköp på Tjörn under rådande förhållanden.
De intervjuade partihandelsföretagen på Tjörn täcker in så gott som hela sysselsättningen i branschen. Den totala omsättningen uppgår till ca 110 Mkr. På Orust är täckningsgraden väsentligt lägre. ca 40 6. Intervjuföretagens uppgifter har därför räknats upp till totaler för hela företagspopula-
tionen. Det totala antalet sysselsatta inom partihandel på Orust uppgår till
68 och den uppskattade omsättningen till ca 40 Mkr.
I Stenungsund har endast ett partihandelsföretag intervjuats. Det svarar
[öcÅ för mindre än 1092 av den totala sysselsättningen i branschen. Någon
stället har kostnadsredovisningarna för Stenungsunds del schablonmässigt
räknats upp med en faktor 3,0. dvs. samma uppräkningsfaktor som för
byggnadsbranschen.
5.6.2¶Transporter
Transportkostnadsfördyringarna enligt företagens uppgifter framgår av följande uppställning. I vissa fall har skattningar fått göras. Värdet för Örust är ett skattat totalvärde. Skattningen bygger på antagandet att kostnaderna för de icke-intervjuade företagen genomsnittligt är lika stora som för dem som intervjuats.
| Prop. 1980/81: 25 | 18/1—9/3 10/3—-31/5 — 1/6-34/12 = Summa | 101 | ||
| Tjörn | 109 | 99 | 153 | 361 |
| Orust | 10 | 15 | 40 | 65 |
| Stenungsund | 30 | 45 | 60 | 135 |
| Summa | 149 | 159 | 253 | 561 |
Omräknat till dagskostnader visar tabellen att dessa genomsnittligt sjunker allteftersom tiden gått. Detta kan tolkas som att transportorganisa-
tionen kommit att fungera bättre med tiden. För att uppskatta transportkostnadsfördyringarna under den period som återstår fram tills dess bron
är klar, anser länsstyrelsen att dagskostnaden för perioden 1/6—-31/12 är
mest representativ. Med ett sådant antagande blir kostnaderna för resp. år och kommun följande.
Merkostnader för transporter inom partihandeln åren 1980-81
| [980 | 1981 | Summa | |
| Tjörn | 361 | 259 | 620 |
| Orust | 65 | 68 | 133 |
| Stenungsund | 135 | 101 | 236 |
| Summa | 561 | 428 | 989 |
De totala transportkostnadsfördyringarna under perioden uppgår därmed till ca 1,0 Mkr. Huvuddelen, eller drygt 600000 kr., drabbar Tjörn.
5.6.3 Personal
Företagen redovisar i allmänhet ringa ökningar av personalkostnader p.g.a. broraset. Endast ett företag redovisar högre siffror genom att man
tvingats låta personal arbeta hemma. På Orust redovisas inga extra perso-
nalkostnader alls av intervjuföretagen. För att gardera oss mot urvalsfel
har vi därför fört upp 10000 kr. per halvår under 1980. Kostnaderna framgår nedan:
| 18/1—31/5 | 1/6—31/12 | Summa | |
| Tjörn | 74 | 65 | 139 |
| Orust | 10 | 10 | 20 |
| Stenungsund | 12 | 18 | 30 |
| Summa | 96 | 93 | 189 |
Den totala merkostnaden för personalen uppgår således till knappt 190.000 kr. under 1980. Även här framgår att kostnaden per dag kan antas sjunka med tiden. För Orust antas en dagskostnad av 75 kr. för resten av perioden och för Tjörn och Stenungsund uppgår motsvarande kostnad till 500 kr. resp. 140 kr. Detta ger för år 1981 följande kostnader.
Merkostnader för personal inom partihandel åren 1980-81
| 1980 | 1981 | Summa | |
| Tjörn | 139 | 110 | 249 |
| Orust | 20 | 17 | 37 |
| Stenungsund | 30 | 31 | 61 |
| Summa | 189 | 158 | 347 |
De totala merkostnaderna för personal inom detaljhandeln belöper sig alltså till ca 350000 kr. åren 1980-81. Tjörn svarar för merparten, eller ca
250000 kr.
5.6.4¶Övriga kostnader
Under övriga fördyringar tas upp t.ex. inköp av tjänster, kostnader för extra marknadsföring m. m. Företagens uppgifter är här i många fall osäkra och knapphändiga, varför nedanstående sammanställning utgör ett mycket
grovt mått. Uppgifterna för Orust är uppräknade till totaler. Företaget i
Stenungsund har ej uppgivit nägra fördyringar i detta avseende. Schablonmässigt antages därför merkostnader om 10000 kr. per halvår 1980.
| 18/1—31/5 | 1/6—31/12 | Summa | |
| Tjörn | 37 | 6 | 43 |
| Orust | 10 | 10 | 20 |
| Stenungsund | 10 | 10 | 20 |
| Summa | 57 | 26 | 83 |
Enligt dessa mycket osäkra beräkningar skulle de övriga fördyringarna
under 1980 uppgå till drygt 80 tkr. För 1981 antas samma kostnad. Totalt för perioden 1980—81 blir då merkostnaden 83+80 = 163 tkr.
5.6.5 Effekter av inkomstbortfall
Det är svårt att bedöma uppgifterna om omsättningsbortfall. Man kan inte utan vidare hänföra allt till broraset. eftersom konjunkturer. mark-
ningar skulle dock kräva djupgående studier, vilket av tidsskäl inte varit
möjligt i denna utredning. Nedanstående tabell visar därför företagens egna uppgifter. Länsstyrelsen har antagit att effekten för företagen uppgår till 3072. Förlusterna i tabellen är alltså nettoförluster. För Stenungsund
har uppräkning skett enligt det tidigare antagandet.
| 18/1—31/5 | 1/6—-31/12 Summa | ||
| "Tjörn | 1 500 | 1600 | 3100 |
| Orust | 8 | I S60 | I 568 |
| Stenungsund | 156 | 240 | 396 |
| Summa | 1664 | 3400 | 5064 |
Förlusterna är i stort sett hänförbara till tre företag. Den kraftiga skillnaden mellan första och andra halvåret 1980 för Orusts del beror på antaget bortfall av sommarförsäljning. De totala nettoförlusterna uppgår till ca 5
Mkr. Skattningarna är dock mycket osäkra. För resten av perioden antas
förlusterna bli i stort sett lika stora, eller totalt 10 Mkr. för hela perioden.
5.6.6 Sammanfattning
De totala merkostnaderna för partihandeln uppgår till följande:
| 1980 | 1981 | Summa | |
| Transporter | S61 | 428 | 989 |
| Personal | 189 | 158 | 347 |
| Övrigt | 83 | 80 | 163 |
Effekter av inkomstbortfall 5064 5000 10 064 Summa 5897 5666 11563
De totala kostnaderna för partihandeln stannar vid ca 11,5 Mkr. Dock
utgörs ca 8576 av dessa kostnader av intäktsbortfall. De rena kostnadsök-
ningarna uppgår till 1,5 Mkr., varav merparten utgörs av ökade transport-
kostnader.
5.7 Konsekvenser för detaljhandeln
5.7.1 Inledning
Broraset har medfört skilda konsekvenser för detaljhandeln inom regionen. Köpvanorna för den bofasta befolkningen och sommarstugcägare m.fl. har ändrats på ett markant sätt. Väntetider och köbildningar vid färjorna har gjort att en stor del av de inköp som tidigare gjordes i Stenung-
sunds centrum nu görs på annat håll. För en del livsmedelsbutiker på
främst Tjörn har detta inneburit betydande omsättningsökningar.
Tyngdpunkten i länsstyrelsens utredning av brorasets konsekvenser för detaljhandeln har med hänsyn till dessa omständigheter lagts vid detaljhandeln i Stenungsunds centrum. Uppgifter för drygt trettiotalet detaljhandelsföretag vid Stenungs torg har samlats in genom intervjuer med företrädare för den lokala företagareföreningen. För övrig detaljhandel inom regionen har det bedömts vara tillräckligt med kontakter med Bohusläns köpmannaförbund, företrädare för lokala köpmannaföreningar på Tjörn och Orust samt berörda grossistföretag inom dagligvarubranschen.
5.7.2 Detaljhandeln på Tjörn och Orust
Som tidigare nämnts har en del livsmedelsbutiker kunnat tillgodogöra sig betydande omsättningsökningar som en direkt följd av broraset. Några merkostnader för transporter av livsmedel har inte drabbat butikerna på
öarna eftersom dessa transporter betalas av kedjeföretagen. Däremot medför förseningar av livsmedelstransporterna problem och även merkostnader i samband med varumottagningen. Det finns också en viss oro för att den viktiga sommarförsäljningen på öarna skall minska om turisterna blir färre.
För övriga detaljhandelsföretag på Tjörn och Orust beräknas brorasets konsekvenser bli av marginell betydelse.
Sammanfattningsvis har detta inneburit att några merkostnader för detaljhandeln på öarna inte tagits med i utredningen. Snarast kan man konstatera att omsättningen och därmed samhällets skatteintäkter i flera fall bör öka.
5.7.3 Detaljhandeln i Stenungsunds centrum Effekter av inkomstbortfall
Försäljningsökningarna på Tjörn/Orust har möjliggjorts genom det avsevärda omsättningsbortfallet i Stenungsunds centrum. Här finns regioncentrum med ett brett varusortiment vid i första hand Stenungs torg. En stor del av kunderna utgörs under normala omständigheter av personer bosatta på Tjörn eller Orust samt turister.
Tillsammans omsatte detaljhandelsföretagen vid Stenungs torg under 1979 ca 90 Mkr. och sysselsatte ca 250 personer. Fram till månadsskiftet maj/juni hade omsättningen minskat med 237 jämfört med motsvarande period under föregående år. För sommarsäsongen som svarar för en jämförelsevis stor del av omsättningen beräknas bortfallet bli 2876. För hela 1980 kan omsättningsminskningen uppskattas till 2592 eller 23 Mkr. I beräkningarna ingår en pris- och inflationspost på 9 22 och en 2 96-ig volymökning. Tidigare faktiska volymökning har legat på 372 för detaljhandeln vid Stenungs torg. Omsättningen har angetts exklusive moms.
Ökade marknadsföringskostnader
För att i möjligaste män begränsa omsättningsminskningarna har detaljhandlarna genom företagareföreningen gjort extra marknadsföringsinsatser. Hittills har dessa åtgärder bestätt i en informationsbroschyr till en kostnad 100000 kr. samt att man chartrat en passagerarbåt som trafikerar Orust och Tjörn. Bruttokostnaden för båttrafiken uppgår till 45 000 kr. per
månad. Man hoppas att biljettintäkter och fraktavgifter skall reducera
företagareföreningens nettokostnader till halva bruttokostnaden. Enskilda
detaljhandelsföretag har härutöver drabbats av ökade transportkostnader.
Dessa merkostnader har dock inte tagits med i detta sammanhang.
Konsekvenser för köpcentret som helhet
Den stora omsättningsminskningen har redan och kommer framgent under alla omständigheter att ge sysselsättningsmässiga effekter. Normalt extrarekryteras inför sommarsäsongen ett 80-tal personer. En stor del av
dessa är ungdomar. Omsättningsbortfallet gör att detaljhandeln vid Stenungs torg tvingas dra ned på antalet extraanställda samtidigt som man förskjuter semestrarna för den fasta personalen.
I genomsnitt beräknas täckningsbidraget för detaljhandeln vid Stenungs torg till 302. Den beräknade omsättningsminskningen för 1980 innebär på så vis ca 7 Mkr. mindre I täckningsbidrag. De kostnader som skall klaras med täckningsbidraget är personal- och hyreskostnader. Möjligheterna att pressa hyreskostnaderna är så gott som obefintliga vilket innebär att omsättningsbortfallet måste mötas genom en minskning av antalet anställda. För de små enheterna vid torget kan detta vara praktiskt omöjligt utan en
nedläggning av det enskilda företaget. Eftersom varje butik inom torgbild-
ningen drar nytta av andra butikers utbud kan en sådan utveckling få konsekvenser för övriga butiker.
Enligt länsstyrelsens mening är det ur flera synpunkter angeläget att söka motverka en sådan utveckling. Stenungsund är regioncentrum i den
regionalpolitiska planeringen och där bör följaktligen finnas ett brett varu-
utbud. Samtidigt gäller det att rädda sysselsättningen för de anställda inom detaljhandeln i Stenungsunds centrum.
5.7.4 Sammanfattning
Totalt för detaljhandeln i Stenungsunds centrum beräknas merkostnader och bortfall av täckningsbidrag uppgå tll följande belopp (Kkr).
| 1980 | 1981 | Summa | |
| Merkostnader | 440 | 460 | 900 |
| Effekter av inkomstbortfall 8625 | 8625 | 17 250 | |
| Summa | 9065 | 9085 | 18150 |
5.8 Hotell och restauranger 5.8.1 Inledning
Totalt har åtta företag intervjuats inom hotell- och restaurangnäringen i kommunerna Tjörn, Orust och Stenungsund. Täckningsgraden är i stort sett 10072. Det totala antalet anställda vid undersökningstillfället uppgick till ca 150 personer. Omsättningen var drygt 30 Mkr., varav hotell Stenungsbaden svarade för ca 25 Mkr.
De direkta kostnadsökningarna för de intervjuade företagen har varit ganska ringa. Endast i några fall har man nämnt att transporterna kan bli något dyrare. Annars är det dominerande intrycket att de berörda företa-
gen kostnadsmässigt drabbats i liten utsträckning. Endast hotell Stenungsbaden redovisar ökade kostnader för marknadsföring (annonsering m. m.)
Dessa skattas till ca 100 kkr. för första halvåret 1980 och 150 kkr för resten av året. Man gör inga uppskattningar för år 1981 men länsstyrelsen finner
100 kkr. vara en rimlig uppskattning av ökade kostnader för marknadsföring. För hela näringen skulle därmed de ökade kostnaderna till följd av broraset inskränka sig till nedanstående:
1980 1981 Summa
250 100 350
5.8.2 Effekter av inkomstbortfall
Hotell- och restaurangnäringen har främst drabbats genom bortfall av inkomster genom färre antal kunder. Företagens uppgifter präglas av betydande osäkerhet, utom för Stenungsbaden där man ganska säkert kan ange intäktsbortfallet. En grov uppskattning av omsättningsbortfallet ger följande siffror. Effekten av inkomstbortfallet beräknas till 75 26.
| 18/1—31/5 | 1/6—-31/12 | Summa | |
| Tjörn | 280 | 220 | 500 |
| Orust | 340 | 340) | 680 |
| Stenungsund | 1500 | 1480 | 2980 |
| Summa | 2120 | 2040 | 4160 |
Den totala nettoförlusten för näringen i regionen under år 1980 kan
skattas till ca 4 Mkr. Räknar man ut förlusterna per dag blir de högre för det första halvåret. Det kan emellertid antas att huvuddelen av intäktsbort-
fallet för mänga av företagen kommer att infalla under sommarmånaderna.
Det är dock omöjligt att fördela förlusterna mer noggrant. Vad som sker år 1981 är också vanskligt att förutsäga. Här antas för
enkelhetens skull att bortfallet kvarstår under det följande året. De totala förlusterna blir då 4 Mkr. för 1981. dvs. totalt ca 8 Mkr.
5.8.3 Sammanfattning
De sammanlagda kostnaderna för hotell- och restaurangnäringen under
perioden 1980—81 framgår av följande sammanställning.
| 1980 | 1981 | Summa | |
| Ökade kostnader | 250 | 100 | 350 |
| Effekter av inkomstbortfall 4160 | 4000 | 8 160 | |
| Summa | 4410 | 4100 | 8510 |
Totalt skulle alltså kostnaderna för branschen komma att uppgå till 8,5
Mkr.. varav 95 Z utgörs av inkomstförluster.
5.9 Konsekvenser för hamnverksamheten 5.9.1 Inledning
Hamnverksamheten i undersökningsregionen representeras av Wall-
hamn AB. Uppgifterna i avsnittet gäller således endast detta företag.
Wallhamn AB är i hög utsträckning beroende av en fast förbindelse
mellan Almön—Stenungsön—fastlandet för södergående trafik. Direkt eftter broraset tvingades trafiken att gå via Uddevalla, vilket innebar en högre transportkostnad för gods till/från orter under 58:e breddgraden, samt Stenungsund och Kungälvsregionen. Inrikestransportörer, t.ex. Bilsped och ASG, införde direkt ett tillägg på 1600 kr. per container till/från
Wallhamn, samt ändrade taxeringspunkt på styckegods ifrån Stenungsund
till Uddevalla. Ändringen har drabbat de kunder som står som fraktbeta-
lare och därmed också Wallhamn AB som erhållit mindre omlastning och lagringsverksamhet. Tunga godstransporter har vidare ej kunnat accepteras av de linjer som trafikerar Wallhamn. då begränsning av totalvikt finns
både på Skåpesundsbron och färjeförbindelsen vid Almön. De extra kostnader som drabbat Wallhamn AB, har delat upp i två perioder. Den första perioden avser tiden från broraset 18 januari fram till dess färjeförbindelserna kunde utnyttjas för godstransporter till och från Wallhamn. Denna period omfattar tiden 18 januari— 15 mars 1980. Under denna tid tvingades trafiken gå via Uddevalla. Period 2 gäller tiden 16 mars— 24 maj 1980. Under denna period har all trafik med destination orter
norr om 58:e breddgraden dirigerats via Uddevalla. Trafik med målpunkt
söder om denna linje har använt färjeförbindelsen Almön—Stenungsön.
5.9.2 Transporter
Huvuddelen av de ökade kostnaderna är att hänföra till ökade transportkostnader. Dessa är helt beroende av hur många färjor som är i trafik och trafikmängd. Med hjälp av ett stort underlag har uppskattats att genom-
snittstiden för en transport land/land är I timma och 15 minuter.
För att man på ett enkelt sätt skall kunna ta fram extra transportkostnader har Wallhamn AB tagit fram antalet resor till/från orter söder om 58:e breddgraden. Antalet resor har multiplicerats med kostnaden för den
genomsnittliga överfarttiden.
De extra transportkostnaderna för första halvåret 1980 uppskattas till följande (Kkr):
18/1—15/3 16/3—24/5 Summa
| Trailer via Uddevalla och Kolhättan | 560 322 | 882 |
| Trp till/från SJ-terminalen i Stenungsund | 160 267 | 427 |
| Övrig containertrafik | [5 | - [S |
Anspråk från entreprenörer ang. extra
| trpkostnader m. m. | 305 200 | 505 |
| Extra trpkostnader för distr. av personbilar | 280 175 | 455 |
| Extra kostnader för fartygstrafiken | 150 | - 150 |
| Summa | 1470 964 2434 |
För resten av perioden har inga preciserade kostnadsuppskattningar redovisats. Länsstyrelsen väljer liksom tidigare att basera de framtida kostnadsuppskattningarna på hittills redovisad genomsnittlig dagskostnad. Denna sjönk mellan period 1 och 2 från ca 36000 kr. till ca 21000 kr. Den senare siffran får anses vara mer representativ (den förra baseras på en situation när ingen färja fanns) och tas här som utgångspunkt för en skattning av kostnaderna under år 1981. Dessa framgår av följande uppställning. I skattningarna har också lagts in aviserade kostnadsökningar från entreprenörer, sysselsatta med kajbyggnation i Wallhamn. Anspråk från dessa har gjorts med totalt ca 2 Mkr. för perioden. Denna kostnad (som beror på fördyrade transporter) har fördelats med I Mkr. på åren 1980 och 1981 vardera.
Merkostnader för transporter inom hamnverksamhet åren 1980-81
| 1980 | 1981 | Summa | |
| Trailer- och containertrafik m. m. 5164 | 5300 | 10464 | |
| Anspråk från entreprenörer | 1000 | 1000 | 2000 |
| Summa | 6164 | 6300 | 12464 |
Med hänsyn till en trolig volymökning av trafiken innefattar de beräknade merkostnaderna för 1981 en uppräkning med 15 Zz.
5.9.3¶Personal
Wallhamn har haft vissa ökade personalkostnader genom förskjuten
arbetstid p.g.a. sent inkommande gods. Man uppskattar merkostnaden
under första halvåret 1980 till 15 000 kr. Länsstyrelsen antar schablonmässigt att denna kostnadsnivå bibehålls i fortsättningen. Detta ger en mer-
kostnad av totalt 60000 kr.
5.94 Sammanfattning
De sammanlagda merkostnaderna för hamnverksamheten under perioden 1980—81 framgår av nedanstående uppställning:
| 1980 | 1981 | Summa | |
| Transporter | 6 164 | 6300 | 12464 |
| Personal | 30 | 30 | 60 |
| Summa | 6194 | : 6330 | 12524 |
Merkostnaderna under hela perioden 1980-81 uppgår således till ca 12.5 Mkr. Dessa är så gott som uteslutande att hänföra till ökade kostnader för
transporter.
5.10 Konsekvenser för åkerierna 5.10.1 Inledning
Detta är den bransch som mest direkt berörts av raset. Vad som för andra företag är en kostnad utgör levebrödet för transportföretagen. Dessa
drabbas genom att transporttiderna förlängs, vilket leder till högre kostna-
der för åkerierna. Dessa kostnader kan möjligtvis tas igen genom högre priser, men det är inte givet att detta är möjligt. De längre transporttiderna ger ett sämre utnyttjande av bilarna räknat i tonkm/dag. För att utföra samma transportarbete kan en åkare tvingas skaffa fler bilar. Givet samma antal bilar kan han inte åta sig lika många uppdrag. Genom att levcrans-
snabbhet och -säkerhet är konkurrensmedel i branschen hamnar åkarna i
en sämre marknadsposition.
Enligt CFR uppgår antalet anställda inom samfärdsel (exkl. sjötrans-
porter) till ca 250 personer på Tjörn och knappt 60 på Orust. Vardera kommunen har ett fyrtiotal företag i branschen. I dessa siffror upptar åkerierna den allt dominerande deten.
Undersökningen omfattar fem åkerier på Tjörn samt två på Orust. In-
tervjuföretagen har sammanlagt ca 200 anställda, varav 180 på Tjörn. Därutöver har ytterligare två företag inom samfärdselsektorn intervjuats.
Totalt täcks härmed över 9096 av åkerisysselsättningen på Tjörn in samt
232 på Orust. För Orust bör således intervjuföretagens uppgifter räknas
upp. Med hänsyn till att de valda företagen kan vara speciellt drabbade
väljs här uppräkningsfaktorn 3,0, i stället för 4,4 som skulle valts om
sysselsättningsandelen fått vara styrande.
5.10.2 Transporter
De totala transportkostnadsfördyringarna under 1980 framgår av nedan-
stående uppställning.
18/1--9/3 10/3—31/5 1/6—31/12 Summa
| Tjörn | 511 | 681 | 1891 | 3083 |
| Orust | 135 | 75 | 180 | 390 |
| Summa | 646 | 756 | 2071 | 3473 |
Fördyringarna för 1980 kan således uppskattas till knappt 3,5 Mkr. De
genomsnittliga dagskostnaderna är relativt konstanta kring 15—16 tkr. På Orust visar dessa en fallande tendens, medan den motsatta trenden kan observeras på Tjörn. För att skatta kostnaderna för 1981 tas dagskostna-
den för andra halvåret 1980 till utgångspunkt. Detta ger följande uppskattningar:
Merkostnader för transporter inom åkerier åren 1980-81
| 1980 | [981 | Summa | |
| Tjörn | 3083 | 3190 | 6273 |
| Orust | 390 | 305 | 695 |
| Summa | 3473 | 3495 | 6968 |
De totala merkostnaderna för transporter under perioden 1980-81 kan således uppskattas till ca .7 Mkr. Ca 90296 av dessa drabbar åkerierna på
Tjörn.
5.10.3 Personal
Åkerierna har i stor utsträckning drabbats av kraftigt ökade personalkostnader, vilket framgår nedan.
| 18/1—-31/5 | 1/6—31/12 | Summa | |
| Tjörn | 719 | 1359 | 2078 |
| Orust | 135 | 228 | 363 |
| Summa | 854 | 1587 | 2441 |
Totalt uppgår alltså merkostnaderna under år 1980 till 2,4 Mkr., varav
åkerierna på Tjörn haft kostnader på något över 2 Mkr. Personalkostna-
derna tenderar att öka både på Tjörn och Orust, då dagskostnaderna för
andra halvåret uppskattas bli högre än första halvåret. Här tas ändå de
förstnämnda som utgångspunkt för en skattning av kostnaderna för resten av perioden.
Merkostnader för personal inom åkerierna åren 1980-81
| 1980 | 1981 | Summa | |
| Tjörn | 2078 | 2299 | 4377 |
| Orust | 363 | 385 | 748 |
| Summa | 2441 | 2684 | 5125 |
De totala merkostnaderna för personalen uppgår således till 5,1 Mkr. åren 1980-81.
5.10.4 Service, besiktning
Kostnaderna för service och besiktning av fordonen har ökat enligt nedanstående.
| 18/1—-31/5 | 1/6—31/12 | Summa | |
| Tjörn | 174 | 343 | 517 |
| Orust | 126 | 132 | 258 |
| Summa | 300 | 475 | 775 |
1980 års merkostnader stannar således vid 775000 kr. Med samma antaganden som förut kan kostnaderna för år 1981 skattas till följande:
| 1980 | 1981 | Summa | |
| Tjörn | S17 | ST2 | 1089 |
| Orust | 258 | 223 | 481 |
| Summa | 775 | 795 | 1570 |
Slutsumman uppgår till knappt 1,6 Mkr., varav ca 7096 faller på Tjörnföretagen. 5.10.5 Övriga kostnader Till övriga kostnader räknas ökade administrationskostnader, räntor, skatter m.m. Kostnaderna under 1980 kan mycket grovt skattas på följande sätt.
| 18/1 —1/5 | 1/6—-31/12 | Summa | |
| Tjörn | 290 | 400 | 690 |
| Orust | IS | IS | 30 |
| Summa | 305 | 415 | 720 |
Dessa kostnadsuppskattningar är mycket grova och troligen för låga, då
sifferunderlag inte förelegat från alla intervjuade företag. Totalt för perioden uppskattar länsstyrelsen de extra kostnaderna till 720000 + 700 000 = ca 1,4 Mkr.
5.10.6 Effekter av inkomstbortfall
Åkerierna har också redovisat inkomstbortfall. antingen i form av direkta minskningar eller som utebliven expansion. Även här får uppskattningarna bedömas som mycket grova. Effekten av bortfallet beräknas av länsstyrelsen till 50 Z-. För första halvåret 1980 har länsstyrelsen uppskattat nettoförlusten på Orust till 300000 kr.
| 18/1—-31/5 | 1/6—31/12 | Summa | |
| Tjörn | 610 | 1450 | 2 060 |
| Orust | 300 | 750 | 1050 |
| Summa | 910 | 2200 | 3110 |
Totalt skulle åkerierna ha förlorat nettoinkomster till ett värde av 3 Mkr. under 1980. Hur stora förlusterna blir under 1981 är naturligtvis svårt att
säga. För enkelhetens skull antas dessa bli lika stora i fortsättningen.
5.10.7¶Sammanfattning
De totala merkostnaderna för perioden 1980-81 kan alltså uppskattas till följande.
| Prop. 1980/81: 25 | 1980 | 1981 | 112 Summa |
| Transporter | 3473 | 3495 | 6968 |
| Personal | 2441 | 2684 | Sj25 |
| Service, besiktning | 775 | 795 | I 570 |
| Övrigt | 720 | 700 | 1420 |
Effekter av
inkomstbortfall 3110 3 000 6110 Summa 10519 10 674 21193
De totala merkostnaderna för åkerierna kan således uppskattas till ca 21
Mkr. Därav utgör effekterna av inkomstbortfall drygt 6 Mkr. De egentliga fördyringarna uppgår till ca 15 Mkr. Därav utgör ökade transportkostnader nästan hälften.
5.11 Konsekvenser för tjänstesektorn SIA Inledning
Servicesektorn är främst beroende av att persontransporterna fungerar,
antingen för att nå kunden eller för att kunden bekvämt skall nå servicele-
verantörer. I fråga om hantverksservice, t. ex. bilverkstäder, skomakare,
cykelreparatörer, urmakarna m.fl. är det typiska att kunden söker upp
servicestället. I fråga om personlig service gäller motsvarande resonemang. När det gäller radio- eller TV-reparationer, reparationer av elektriska eller andra hushållsmaskiner torde lika ofta förekomma att reparatören söker upp kunden.
Uppdragsverksamheten drabbas genom att kundkontakterna försvåras.
I många fall torde dessa dock kunna ske per telefon. Huruvida de ökade
transportkostnaderna kan debiteras kunden eller drabbar uppdragsleve-
rantörer torde variera 1 det enskilda fallet.
Urvalet inom servicesektorn omfattar några företag inom branscherna
fastighetsförmedling, tvätteriverksamhet samt bilverkstäder. Det totala
antalet anställda i branschen uppgår till ca 350 personer. De intervjuade företagen har totalt 65 anställda. dvs. täckningsgraden uppgår till knappt 202. Den är högst på Tjörn, ca 28 2, och lägst i Stenungsund, 152. Med
hänsyn till den låga täckningsgraden bör således de redovisade kostna-
derna räknas upp för att kompensera för detta. Liksom tidigare (avsnittet byggnadsverksamhet) används faktorn 2,0 för Tjörn och Orust samt 3,0 för
Stenungsund.
5.11.2 Transporter
Företagen redovisar i regel endast mindre transportkostnadsfördyringar, vilket framgår av nedanstående uppställning.
18/1—9/3 10/3—31/5 1/6—-31/12 Summa
| Tjörn | 6 | 12 | 30 | 48 |
| Orust | 2 | 6 | 30 | 38 |
| Stenungsund | = | - | - | = |
| Summa | 8 | 18 | 60 | 86 |
De totala merkostnaderna för transporter inom tjänstesektorn uppskattas till ca 86000 kr. för år 1980. Kostnaderna visar dessutom en stigande tendens enligt företagens uppskattningar. För att skatta kostnaderna under 1981 har här tagits dagskostnaden i respektive kommun för andra halvåret 1980 till utgångspunkt. För Stenungsunds del, som ej redovisat några merkostnader under 1980 sätts kostnaderna till 50 000 för 1981.
| 1980 | 1981 | Summa | |
| Tjörn | 48 | s1 | 99 |
| Orust | 38 | S| | 89 |
| Stenungsund | - | SD | 50 |
| Summa | 86 | 152 | 238 |
Med dessa uppskattningar slutar de totala merkostnaderna för transporter vid ca 240 tkr. för hela perioden. Huvuddelen av kostnaderna antas uppkomma under år 1981. S.11.3 Personal
Företagen synes inte ha drabbats av extra personalkostnader i någon högre utsträckning. Endast i Stenungsund har några kostnader över huvud taget redovisats. Detta kan till en del bero på olika beräkningSnormer inom företagen samt olika principer för fördelningen av personalens ökade resekostnader mellan den anställde och företaget. Länsstyrelsen antar därför schablonmässigt följande extrakostnader för personal under perioden:
| 1980 | 1981 | Summa | |
| Tjörn | = | 100 | 100 |
| Orust | = | 100 | 100 |
| Stenungsund | 165 | 150 | 315 |
| Summa | 165 | 350 | 515 |
De sammanlagda kostnaderna skulle därmed uppgå till ca 500000 kr. för
hela perioden.
5.114 Övriga kostnader
Även under posten övriga kostnader har de intervjuade företagen redovisat ringa kostnadsökningar. Även i detta fall gör därför länsstyrelsen
schablonartade kostnadsuppskattningar för år 1981 enligt nedanstående.
| 1980 | 1981 | Summa | |
| Tjörn | = | 200 | 200 |
| Orust | 208 | 200 | 408 |
| Stenungsund | - | 300 | 300 |
| Summa | 208 | 700 | 908 |
De uppskattade kostnaderna stannar således vid drygt 900000 kr. för perioden 1980-381. 8 Riksdagen 1980/81.- I saml. Nr 25
5.11.5 Effekter av inkomstbortfall
Den mest markanta effekten inom tjänstesektorn utgörs av inkomstbortfall genom förluster av kundunderlag. I många fall är kostnaderna svåra att uppskatta och det är också svårt att veta om kundbortfallet alltid kan relateras till broraset. Nedanstående uppställning visar det uppskattade intäktsbortfallet under år 1980. Länsstyrelsen har uppskattat effekten av bortfallet till 80 Zz.
| 18/1—-31/5 | 1/6—-31/12 | Summa | |
| "Tjörn | 805 | 864 | 1669 |
| Orust | 24 | 64 | 88 |
| Stenungsund | - | - | = |
| Summa | 829 | 928 | 1757 |
Det totala vinstbortfallet uppgår således till knappt 1,8 Mkr. för 1980.
Det genomsnittliga dagliga bortfallet för andra halvåret 1980 tas som ut-
gångspunkt för en skattning av bortfallet för resten av perioden. En sådan
skattning ger följande resultat. För Stenungsunds del antas ett bortfall av 2000 kr./dag.
| 1980 | 1981 | Summa | |
| Tjörn | 1669 | 1463 | 3132 |
| Orust | 88 | 108 | 196 |
| Stenungsund | - | 440 | 440 |
| Summa | 1757 | 2011 | 3768 |
Beräkningarna visar på en total effekt av knappt 3.8 Mkr. för hela perioden. Huvuddelen av detta uppkommer på Tjörn, drygt 3 Mkr. Förlusterna i Stenungsundsföretagen antas bli drygt 400 Kkr.
5.11.6¶Sammanfattning
Merkostnaderna inom tjänstesektorn i Stenungsundsregionen kan summeras enligt följande.
| 1980 | 1981 | Summa | |
| Transporter | 36 | 152 | 28 |
| Personal | 165 | 350 | 515 |
| Övrigt | 208 | 700 | 908 |
| Effekter av inkomstbortfall 1757 | 2011 | 3768 | |
| Summa | 2216 | 3213 | 5429 |
Branschens merkostnader till följd av broraset slutar således vid 5.4 Mkr. för hela perioden 1980-81. Av detta utgörs dock ca 3,8 Mkr. av effekter av inkomstbortfall. Den största egentliga kostnadsposten utgörs av posten ”övrigt”, i vilken ingår kostnader för marknadsföring, räntor. tjänsteinköp etc. Även ökade personalkostnader utgör en tung post med
drygt 500 Kkr.
5.12 Sammanfattning av de ekonomiska konsekvenserna för näringslivet
Broraset har medfört två typer av konsekvenser för näringslivet. För det första har företagen drabbats av ökade kostnader för gods- och persontransporter. Detta gäller både dem som köper transporttjänster och dem som säljer dessa. För det andra har ett antal företag drabbats av marknadsbortfall. I vissa fall har företag dock tjänat på brokatastrofen. De flesta sådana företag torde höra hemma inom detaljhandeln, men också vissa typer av personliga tjänster kan höra hit. |
Uppställningen nedan anger de samlade ekonomiska konsekvenserna av
broraset för näringslivet i Stenungsundsregionen under åren 1980—81.
| 1980 | 1981 | Summa | |
| Transporter | 12519 | 12451 | 24970 |
| Investeringar | (131 | 355 | 1486 |
| Personal | 3474 | 3848 | 7322 |
| Övrigt | 3003 | 3299 | 6302 |
| Summa | 20127 | 19953 | 40 080 |
| Effekter av inkomstbortfall 29093 | 28836 | 57 929 |
Om även räntekostnader samt inflation inräknas i den ovanstående totalsumman ökar kostnaderna för hela perioden [980-81 med 5,4 Mkr. Därav utgör inflation ca 3.2 Mkr. och räntekostnader 2,2 Mkr.
De totala merkostnaderna för näringslivet i regionen kan således uppskattas till drygt 40 Mkr. under åren 1980-81. Huvuddelen av de extra kostnaderna utgörs av posten transporter, där extrautgifterna uppskattas till ca 25 Mkr. Här utgörs fördyringarna av ökade kostnader för godstransporter. Den näst största kostnadsposten utgörs av personalkostnader. drygt 7 Mkr. I denna post utgör den största delen ökade kostnader för persontransporter, till följd av väntetider vid färjelägena. Under posten övrigt summerar merkostnaderna till ca 6 Mkr. Även här ingår ökade persontransportkostnader. t.ex. när servicepersonal sitter fast it färjeköerna. Investeringsfördyringarna upptar en i sammanhanget relativt blygsam summa. knappt 1,5 Mkr. Det kan emellertid förutsättas att också en
del av de fördyrade investeringarna återfinns bland transportkostnaderna.
Det kan således sägas att huvuddelen av merkostnaderna på ett eller
annat sätt är att hänföra till ökade kostnader för person- eller godstransporter. Med ett antagande att 90956 av totalsumman direkt kan hänföras till
sådana kostnader uppgår dessa alltså till ca 35 Mkr. De samlade effekterna av inkomstbortfall har förts upp i en särskild
kolumn. eftersom det här inte är fråga om merutgifter. Slutsumman upgår här till knappt 58 Mkr. Den samlade kostnadseffekten av broraset skulle
därmed uppgå till knappt 100 Mkr.
6¶Stödprinciper
Länsstyrelsen ger i detta avsnitt några allmänna synpunkter på vilka stödprinciper som bör tillämpas för kommunerna resp. näringslivet. Detaljfrågor om utbetalningssätt och krav på verifikationer m.m. kommer att behandlas när regeringen tagit ställning till länsstyrelsens principförslag.
6.1 Kommunerna
Länsstyrelsen anser att Stenungsund, Tjörn och Orust bör ersättas för de merkostnader som redovisas i avsnitt 4. Dessutom bör Tjörns och Orust
kommuner få särskild ersättning för ökade transportkostnader enligt samma modell som föreslås för näringslivet, dock med undantag för exploate-
ringsverksamheten eftersom fördyringarna av denna ersätts direkt.
Kommunerna har varit mycket återhållsamma i sina beräkningar av kommande merkostnader. Det betyder att den angivna ramen på 14 Mkr kan visa sig otillräcklig. Frågan om vad en utebliven befolkningsökning kan innebära för inkomsterna på längre sikt är heller inte helt klarlagd.
Länsstyrelsen föreslår därför dels att t4 Mkr. ställs till länsstyrelsens förfogande för att täcka kommunernas merkostnader. Vidare föreslår länsstyrelsen att det extra skatteutjämningsbidraget får användas för att kom-
pensera kommunerna för effekter som nu inte kunnat beräknas.
6.2 Näringslivet
Länsstyrelsens kartläggning av brorasets konsekvenser för näringslivet visar att företagen har, förutom de ökade transportkostnaderna, drabbats
av väsentliga fördyringar när det gäller marknadsföring, inköp av tjänster
och personalkostnader. I stället för att täcka en viss andel av de totala
merkostnaderna bör staten dock enligt länsstyrelsens uppfattning koncentrera stödinsatserna till några områden och helt och hållet kompensera
fördyringarna inom dessa. Det är enda möjligheten att utforma ett enkelt
och smidigt stödsystem. Näringslivet får på så vis bära en del av merkostnaderna, vilket kan vara rimligt så länge som företagens förmåga att
upprätthälla sysselsättningen ej kommer i fara. Räntekostnader som upp-
står genom att stödet utbetalas i efterskott bör också kunna bäras av företagen. Ramen är heller inte uppskriven med hänsyn till inflationen. vilket innebär en vis avtrappning av stödet under 1981. För de särskilt hårt drabbade företagen behövs ett extra skyddsnät. Företag med stora inkomstbortfall och/eller kostnadsökningar bör kunna få ett selektivt stöd vars storlek bestäms från fall till fall inom vissa givna ramar.
Länsstyrelsens kartläggning rör i stort sett enbart de direkta effekterna
av broraset. På lite längre sikt finns det dock risk för att indirekta effekter uppstår genom att den allmänna ckonomiska aktiviteten i regionen mins-
kar.
Länsstyrelsen anser att en sådan situation bör förebyggas såväl genom de ätgärder som behandlas i avsnitt 3, som genom ett generellt investe-
ringsstöd. Ett sådant stöd motiveras också av de direkta kostnadsökning-
arna för investeringar.
Länsstyrelsens överväganden kan sammanfattas i följande tre punkter — ett generellt transportstöd införs
— ett generellt investeringsstöd införs på Tjörn/Orust dels för att täcka
merkostnader, dels för att stimulera näringslivet på öarna så att syssel-
sättningen kan upprätthållas
— ett selektivt stöd inrättas för de företag som drabbas så härt att syssel-
sättningen är i fara
Länsstyrelsen anser att alla röretseidkare samt jordbrukare och yrkesfis-
kare på Tjörn och Orust bör kunna komma i fråga för stöd.
För Stenungsunds kommun bör ej investeringsstöd införas. Transportstödet samt selektivt stöd bör begränsas till rörelseidkare inom byggnadsverksamhet, varuhandel, restaurang- och hotellverksamhet, uppdragsverksamhet samt reparations-, tvätteri- och annan serviceverksamhet (dvs. följande branscher enligt SNI: 5, 6. 83 och 95).
I de följande avsnitten beskrivs de olika stödformerna. När det gäller transportstödet och det selektiva stödet redovisas också behövliga medels-
ramar.
6.2.1¶Tränsportstöd
Brorasets konsekvenser för näringslivet inverkar i första hand på godstransporterna, men även personresorna i arbetet har blivit ett problem för
många företag.
Köpta transporttjänster
Länsstyrelsen föreslår ett direkt transportstöd som skall täcka merkostnaderna för köpta transporttjänster.
Vid utformningen av stödet har länsstyrelsen strävat efter att finna en så enkel stödform som möjligt för både företagen och handläggande myndighet. Det betyder att det kan uppstå vissa differenser mellan faktisk merkostnad och utbetalt stöd. Representanter för näringslivet har ställt sig 9 Riksdagen 1980/81. I saml. Nr 25
bakom de principer som länsstyrelsen förordar. Samstämmighet räder alltså om att det är viktigare att skapa ett enkelt system än att försöka
åstadkomma millimeterrättvisa.
Stödet har i övrigt utformats med hänsyn till följande faktorer — ersättningen skall utgå till beställaren av transporten. så att transpor-
tören kan debitera kunderna sina kostnader
— stödbeloppet skall vara oberoende av transportsträckans längd
— minsta möjliga påverkan på val av transport väg — konkurrensförhållanden mellan olika transportföretag skall ej förändras — företagens val mellan att köpa transporttjänster eller att utföra egna
transporter skall ej påverkas
— minsta möjliga påverkan på leverans-, försäljnings- eller köpeavtal mel-
lan berörda företag
Stödberättigade transporter
Transporter för byggandet av den nya bron omfattas ej av transportstödet eftersom de bekostas med särskilda medel.
Stödberättigade transporter skall i övrigt uppfylla följande villkor
— transport utförd med bil
— betald av det ersättningsberättigade företaget — ej lokal transport inom Tjörn—-Orust
— start eller mål på Tjörn eller Orust
— start eller mål söder om 58 grader 15 minuter nordlig bredd (ungefär i
höjd med Ljungskile)
Stödet delas i princip upp på hela laster respektive delfrakter som går till fiera beställare.
Stödbelopp (S) bestäms av föjande faktorer
Tk = kostnad för väntetid V =väntetid A =antal hellaster R =en konstant som anger hur vanligt det är med returfrakter H = den sammanlagda vikten på delfrakter som motsvarar en hellast Di = delfrakt i:s vikt
Stödbeloppet beräknas genom att väntekostnaden multipliceras med väntetiden samt en faktor som tar hänsyn till andelen returfrakter. Till väntetiden läggs 10 minuter. som motsvarar den ökade tiden för överfarten.
Beräkningarna för en stödperiod görs på följande sätt:
1. S=ETkX(V+10)XRXA (för hellaster) 2. S=Tkx(V+I0)XRXZ di (för delfrakter)
H
Det är vanligt att frakter bakas in i priset på en vara. En återkommande
kommentar från företagarna vid intervjuerna har varit att det är mycket svårt att ange de exakta merkostnaderna för transporter eftersom de inte direkt går att skilja från andra prishöjningar. Med det system som länssty-
relsen föreslår spelar detta ingen roll. Kravet för att få stödet är att den
sökande kan verifiera att han haft en kostnad för en transport. Däremot behövs det inga uppgifter om hur stor ev. merkostnader har varit.
Stöd skall ej utgå till sådana transporter som leverantörer eller köpare på fastlandet normalt bekostar. Detta gäller t.ex. ICA:s varutransporter till detaljisterna och lantmännens transporter för jordbruket.
Kostnaden för väntetid (Tk) varierar med storlek på lastbilen och eventuell extrautrustning. Åkeriernas kostnad måste inkludera kapitalkostnaden för fordonet, eller ersättning för det arbete som ej kan utföras under
väntetiden. Kunderna debiteras väntetiden efter fasta tariffer. För en lätt
lastbil uppgår den t. ex. till 78 kr./tim och för en viss typ av tung lastbil till 116 kr./tim. Enligt den föreslagna stödmodellen skall samma ersättning för
väntetid utgå oavsett vilket fordon som använts. Det skulle vara en alltför
besvärlig procedur att ange fordonstyp för varje frakt. Faktorn Tk kommer
att bestämmas efter samråd med transportföretag och beställare.
Väntetiden kommer att mätas som genomsnitt Över en längre period,
t.ex. kvartal. Även här kan det alltså bli vissa skillnader mellan faktisk fördyring och ersättningsbelopp. För den period som gått är det helt enkelt
nödvändigt att använda ett genomsnittsvärde eftersom vägförvaltningen
endast gjort sporadiska mätningar. Både med tanke på kontrollmöjligheter
och handläggningen av stödet i framtiden är det angeläget att man kan nöja sig med genomsnitt för så långa perioder som möjligt. Vägförvaltningen
håller på att ta fram en modell för hur mätningarna bör göras och vad de kommer att kosta. Länsstyrelsen och vägförvaltningen kommer att sam-
råda med representanter för det lokala näringslivet, fackföreningarna och kommunerna innan sättet att mäta och de genomsnittliga väntetiderna fastställs. .
Om en bil går utan last i ena riktningen fördyras frakten med väntetid vid två tillfällen. Faktorn R skulle alltså få värdet 2 om detta förhållande gällde
alla transporter. I praktiken förekommer det förstås att man har last i båda riktningarna.
För Wallhamns del har t.ex. 6596 av trailertransporterna returlast, vilket motsvarar ett värde på 1.2 för R. Containerfrakterna går däremot i allmänhet tomma i ena riktningen. Andra transporter av hellaster har
också en låg frekvens returfrakter, men länsstyrelsen måste göra ytterliga-
re undersökningar innan ett definitivt värde fastställs.
Mycket gods transporteras till och från öarna som delfrakter på bilar i
linjetrafik. Kostnaden för delfrakter kan vara högre per kilo än vid hellas-
ter. Faktorn H skall ges ett värde så att delfrakterna får ett stöd som motsvarar stödet till hela laster.
Stöd till företagens egna transporter
En betydande del av det totala transportarbetet utförs med företagens egna fordon. Länsstyrelsen anser att fördyringarna även för dessa transporter måste kompenseras genom ctt särskilt stöd. Detta är viktigt för att
öföretagen skall kunna konkurrera med företag på fastlandet på något så när oförändrade villkor. Stödet har därför utformats så att också åkerier-
nas ökade framkörningskostnader för uppdrag på fastlandet samt entreprenadföretagens ökade kostnader för transporter av arbetsfordon kan kom-
penseras.
För att egentransport skall vara stödberättigad gäller samma villkor i
fråga om start- och målpunkt som för köpta transporttjänster. Principen att
stödet utgår med ett belopp oberoende av transportsträckans längd är
också densamma.
Länsstyrelsen är medveten om att egentransporter kan vara svåra att
kontrollera. Här gäller det dock endast att bedöma om en transport enligt
de geografiska villkoren över huvud taget har utförts. Kontrollen kan göras indirekt genom granskning av fakturor, arbetsorder och reskontraupp-
gifter. För dieseldrivna fordon kan en viss kontroll också göras via kilome-
terskatteregistret.
Stöder får inte uppmuntra till extra trafik över färjorna. Länsstyrelsen
vill därför föreslå följande begränsningar:
— stöd utgår i princip endast för två enkelturer per vecka och fordon
— om företaget drabbas särskilt hårt kan stöd utgå till högst två enkelturer per dag och fordon
När antalet stödberättigade transporter fastställs beräknas stödbeloppet genom formeln S = TkxX(V+10)XT. Symbolen T står för antalet enkelturer
och i övrigt är beteckningarna desamma som när det gäller köpta trans-
porttjänster.
Eftersom stödet egentligen är avsett att enbart täcka de ökade personalkostnaderna för förseningar vid färjan kan det i princip utgå med samma belopp oavsett vilket fordon som använts. Kapitalkostnaderna för att
fordonen inte kan utnyttjas så rationellt som tidigare bör emellertid kom-
penseras när det gäller åkeriernas framkörning till uppdrag som i sin helhet utförs på fastlandet. Samma princip bör även tillämpas för entreprenadföretagens transporter av arbetsfordon. Det innebär att timkostnaden t dessa fall bör vara densamma som vid köpta transporttjänster.
Väntetiden kommer troligen inte att mätas separat för personbilar. Egna transporter med personbil får därigenom i praktiken ett betydligt lägre stöd beroende på skillnaderna i väntetid.
Stödbelopp
Av de totala merkostnaderna på 40 Mkr. som näringslivet drabbas av
kan ung. 9096 hänföras till antingen gods- eller persontransporter. Enligt
de stödprinciper som länsstyrelsen förordar skulle det därför behövas en
ram för transportstöd på 35 Mkr. Övriga merkostnader bör enligt länsstyrelsens uppfattning normalt bäras av företagen själva.
En översiktlig kontroll av ramen på 35 Mkr. har gjorts med hjälp av
följande antaganden — Rundkörningen via Uddevalla ger en kostnadsfördyring som motsvarar
6 timmars väntetid inkl. ökade driftkostnader — Under resten av stödperioden är den genomsnittliga väntetiden vid
färjorna 40 minuter
— Andelen returfrakter ger ett värde på R = 1,5
— Kostnaden för väntetid är i genomsnitt 100 kr./tim för köpta transport-
tjänster och 50 kr./tim för egentransporter
— Antalet stödberättigade transporter under perioden [8/1—-8/3 var 210 per dag. vilket motsvarar ett lastbilsflöde på ungefär 315 bilar då R är lika
med 1,5
Vid trafikräkningen den 6—7 februari var antalet lastbilar 417. Här har
alltså antagits att ca 25 4Z antingen är egentransporter med lastbil eher ej
stödberättigade transporter — Antalet stödberättigade transporter efter den 8 mars antas vara 325 per
dag, vilket motsvarar 490 lastbilar per dag.
Trafiken vid Kolhättan-Svanesund och Almön-Stenungsön räknades
en vecka i april. Antalet lastbilar samt bussar var ung. 180 resp. 510. En
del transporter går av olika skäl fortfarande över Uddevalla och totalt antas lastbilsflödet vara 650 per dag. På samma sätt som i föregående
beräkning antas andelen ej stödberättigade transporter vara omkring
— Slutligen antas antalet stödberättigade egentransporter vara 150 per dag
under perioden 18 januari-—-8 mars samt 250 per dag däretter
Av dessa beräknas 25 resp 40 få en ersättning med 100 kr./tim vilket
ger en genomsnittlig timkostnad på 58 kr.
Ovanstående antaganden ger följande värden:
Period 1 (18/1—8/3 1980)
Köpta transporttjänster: A (210 transporter per dag i 35 dagar) = 7350 RXVxXTk (ersättning per transport 1,8Xx6Xx 100) = 1080 kr. S (total ersättning) = 7938 000 kr.
Egentransporter
A (150 transporter per dag i 35 dagar) = 5250 VXTK tersättning per transport 6X58) = 348 kr. S (total ersättning) 1827 000 kr.
Period 2 (9/3 1980—20/12 1981)
Köpta transporttjänster A (325 transporter per dag 1 400 dagar) 130 000 RXVXTk (ersättning per transport LEX 100) 150 kr. S (total ersättning) 19500 000 kr. Egentransporter A (250 transporter per dag i 400 dagar) II 100 000
. 50
VXTK (ersättning per transport Pen 48,3 kr. S (total ersättning) 4830 000 kr.
Totalt för hela stödperioden blir behovet 34095 000 kr. enligt dessa antaganden. Det stämmer alltså väl med ramen på 35 Mkr. som beräknats med hjälp av företagens uppgifter om merkostnader. Marginalerna är dock små. Med cen väntetid på 50 minuter i stället för 40 minuter skulle stödbe-
6.2.2 Investeringsstöd
Investeringarna på Tjörn/Orust påverkas av broraset såväl genom direkta fördyringar som genom cn allmän nedgång i den ekonomiska aktiviteten. Båda kommunerna har mycket få arbetstillfällen i förhållande till antalet invånare. Behovet av att höja egensysselsättningen har skärpts ytterligare
efter broraset eftersom resorna till arbetet nu blivit alltför betungande för
många.
att upprätthålla sysselsättningen på öarna och att bibehålla förutsättningar
för att på längre sikt åstadkomma en bättre lokal arbetsmarknad.
Dessutom behövs ett komplement till transportstödet för att kompensera de ökade investeringskostnaderna. Förutom de högre kostnaderna för transporter av material och maskiner har investeringarna fördyrats genom ökade reskostnader för personal från konsult- och entreprenadföretag samt förseningar och andra störningar i genomförandet av investeringarna.
Länsstyrelsen har tidigare gjort en framställan till regeringen om alt Tjörn/Orust bör inplaceras i regionalpolitiskt stödområde 1. Efter den grundligare genomgång av problemen som länsstyrelsen nu haft möjlighet att genomföra vill länsstyrelsen istället förorda en annan form av investeringsstöd. Anledningen är framförallt att även andra företag än de tillverkande har behov av stödet. Vidare har länsstyrelsen försökt att föreslå
stödformer som är enkla och smidiga för både företagen och den myndig-
het som handhar stödet. Det regionalpolitiska stödet motsvarar knappast
dessa krav.
Länsstyrelsen anser att den bästa lösningen i stället vore att använda sig av det byggnadsinvesteringsavdrag resp. -bidrag (SFS 1978: 950) som gällt i hela landet fram till den 31 mars i år. Det bör enligt länsstyrelsens uppfattning förlängas för kommunerna Tjörn och Orust från den 31 mars
1980 till och med december 1981 eller till dess att den nya bron är klar. Eftersom avdraget enbart gäller vid den statliga taxeringen kommer det inte att påverka kommunernas inkomster.
En viktig fördel med denna stödform är också att det redan finns både resurser och rutiner för handläggningen. Det är visserligen en nackdel att det inte ger företagen någon direkt hjälp vid finansieringen av en investering. Här förutsätter länsstyrelsen dock att de ordinarie kreditinstituten och utvecklingsfonden genom extra ansträngningar hjälper till att lösa de
svåra problem broraset medfört. Vetskapen om att en del av investeringar-
na är avdragsgilla eller bidragsberättigade kommer naturligtvis också att förbättra de kredit mässiga bedömningarna av företagen.
Investeringarna har enligt företagens uppskattningar fördyrats med över tio procent sedan broraset. En del av dessa täcks med transportstödet och länsstyrelsen anser att de procentsatser, tio procents avdrag eller fyra procents bidrag, som gällde fram till den 31 mars skulle vara tillräckliga för att täcka de direkta fördyringarna. Som nämnts ovan behövs därutöver en direkt stimulans för att sysselsättningen skall tryggas. Länsstyrelsen föreslår därför ett investeringsavdrag med 154 resp. ett investeringbidrag med
67.
6.2.3 Selektivt stöd
Transportstödet och investeringsstödet skall enligt länsstyrelsens förslag vara generella. För en det företag är dessa stödformer dock inte tillräckliga för att verksamheten skall kunna fortsätta fram till årsskiftet 1981/82 utan drastiska minskningar i sysselsättningen eller i vissa fall total nedläggning. Problemen varierar mellan ofika branscher och företag som framgått av den tidigare redovisningen. |
Exempel på särskilt utsatta branscher är turist- och servicenäringarna som fått en betydande minskning av omsättningen. Detaljhandeln i Stenungsund har också fått vidkännas stora inkomstbortfall. Åkerierna har fått ökade kostnader för trafikdirigering och service på bilarna. Deras
framkörningskostnader för uppdrag på fastlandet har också blivit en be-
tungande post, vilket naturligtvis gällde i särskilt hög grad fram till den 8 mars. Entreprenadföretagen bör också nämnas i detta sammanhang. De
har förlorat uppdrag på fastlandet och har också fått höjda kostnader. som
inte alltid kan debiteras kunderna, för arbeten på öarna.
Länsstyrelsen anser mot denna bakgrund att det måste skapas utrymme
för ett selektivt stöd till de hårdast drabbade företagen. Stödet skall prövas individuellt. men utgå inom vissa givna ramar. Det bör också knytas till särskilda villkor för företagen att hålla en viss sysselsättningsnivå.
Avsikten med stödet är alltså i första hand att värna om sysselsättningen
i regionen. De ordinarie arbetsmarknadspolitiska medlen bör kunna utnyttjas i vissa fall. Utöver dessa krävs dock särskilda insatser för att rädda de mest utsatta företagen. Dessa måste kunna använda stödpengarna både för
åtgärder så att försäljningen kan upprätthållas och för att täcka extraordinära kostnader som uppstått genom brorasct.
Behovet av stöd på grund av minskning i omsättningen är beroende av täckningsbidragets storlek. Ewu större företag i turistbranschen har uppgett alt täckningsbidraget för den del av omsättningen som företaget förlorat
sedan broraset är 7592. Detaljhandeln vid Stenungs torg räknar med ca
3076 täckningsbidrag. Det går alltså inte att fastställa ett schablonbelopp
utan stödets storlek måste avgöras från fall till fall. Däremot anser länssty-
relsen att en högsta beloppsgräns bör kunna fastställas. Enligt det underlagsmaterial som samlats in skulle stödet kunna maximeras till 30000 kr.
per heltidssysselsatt och år.
Stödet bör användas restriktivt. Företagens möjligheter att möta svärigheterna med egna resurser bör utnyttjas så långt det går i första hand. Det
betyder att varje ärende måste utredas ingående och att företagets finan-
siella situation måste klarläggas. För att kunna koncentrera handläggningen till de företag som är i akut behov av extra stöd bör någon form av
kvalifikationskrav införas. Normalt sett bör företagen själva kunna bära vissa inkomstbortfall och kostnadsökningar. Företag som gjort stora investeringar för att expandera verksamheten kan dock ha drabbats särskilt hårt
av broraset eftersom likviditeten redan varit ansträngd. I sådana fall kan det selektiva stödet vara nödvändigt för att rädda företagets fortlevnad. Även företag som haft en direkt minskning av omsättningen med 5 <& eller kostnadsökningar utöver transportkostnader på 596 bör vara stödberättigade. I en del fall beror naturligtvis nedgången i verksamheten resp. kostnadsökningarna på andra orsaker än broraset, men bedömningen måste göras från fall till fall.
Med en så stark begränsning skulle antalet stödberättigade företag bli högst 60 enligt länsstyrelsens underlagsmaterial. Medelsbehovet har uppskattats till 16 Mkr. per år eller totalt 32 Mkr. om bron byggs som planerat. Stödet skulle då motsvara drygt 502 av de minskade nettointäkterna för näringslivet.
6.3 Ersättningsprinciper
Länsstyrelsen anser att ett reservationsanslag som svarar mot kommu-
nernas och näringslivets merkostnader för hela perioden bör ställas till
länsstyrelsens förfogande.
Utbetalningarna bör därefter göras kvartalsvis för att täcka de faktiska merkostnader som kommunerna haft.
Principen för transportstödet bygger på att företagen skall kunna visa att transporter utförts som berättigar till ekonomiskt stöd. Företagen behöver
alltså inte styrka faktiska merkostnader. I stället redovisas ett underlag i
form av fakturor m.m. som berättigar till bidrag enligt en schablonmodell.
Länsstyrelsen räknar med att transportstödet till företagen skall kunna betalas ut för hela 1980 strax efter årsskiftet 1980/81. Därefter bör utbetalningarna göras halvårsvis. Länsstyrelsen bör ges befogenhet att som villkor för utbetalning av transportstödet kräva att den bidragssökande tillhandahåller underlagsmaterial i form av bokföring, fakturor, körjournaler
etc. En sådan befogenhet skulle givetvis utnyttjas endast för stick-
provsvisa kontroller.
Storleken av det selektiva stödet fastställs i samband med den speciella
utredning som görs i varje enskilt fall. Företagen får därigenom en ram att planera inom. Utbetalningarna bör sedan göras med relativt korta intervall, t.ex. i samband med företagens inbetalningar av arbetsgivaravgifter.
Detta möjliggör också en smidig kontroll av ett eventuellt sysselsättnings-
villkor.
7. Organisation
Stödet till kommunerna, transportstödet samt det selektiva stödet bör handhas av länsstyrelsen. Det är nämligen viktigt att en samlad bedömning
kan göras i varje ärende eftersom de olika stödformerna kompletterar
varandra.
Länsstyrelsen kommer att i erforderlig mån samräda med de myndighe-
ter och organisationer som berörs särskilt. För det selektiva stödet förutsätts således samråd med länsarbetsnämn-
den och utvecklingsfonden.
Samråd kommer också att ske med vägförvaltningen, företrädare för arbetsmarknadens parter och kommunerna rörande principerna för mätning av väntetider och fastställelse av aktuell väntetid för respektive period.
Länsstyrelsen förutsätter att kostnaderna för handläggningen av stödärenden och eventuella behov av konsultinsatser får bestridas inom ramen
för de medel för ekonomiskt stöd som ställs till länsstyrelsens förfogande.
Investeringsstödet bör enligt länsstyrelsens uppfattning kunna handläggas av skattemyndigheterna med ordinarie resurser.
Bilaga 10.3
Transportrådet Regeringen
Kommundepartementet
10333 STOCKHOLM
Yttrande över förslag om inrättande av generellt transportstöd med anledning av Almöbrons ras (åtgärder i samband med Almöbrons ras, Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län juni 1980)
Behov av ett generellt trunsportstöd
Enligt länsstyrelsens utredning kommer näringslivet, på grund av broraset, att drabbas av ökade transportkostnader främst orsakade av tidsförluster på grund av att färjor måste utnyttjas i stället för bron. Transportrådet (TPR) anser att dessa kostnader till en inte oväsentlig del bör kunna motverkas med hjälp av en förbättrad transportplanering i kombination med de åtgärder som redan vidtagits i syfte att förbättra framkomligheten för lastbilstrafiken (separata filer, företrädesrätt vid färjeköerna). Trots detta står det dock klart att vissa merkostnader uppstår.
Att full kompensation för dessa merkostnader skalt utgå är dock inte självklart, utan måste bedömas bl. a. mot bakgrund av hur allvarliga konsekvenser som merkostnaderna kan medföra, i form av företagsnedläggningar och därmed sammanhängande sysselsättningsproblem m. m. Detta har inte belysts särskilt utförligt i länsstyrelsens utredning. TPR finner det dock inte omotiverat att ett generellt transportstöd inrättas i syfte att medverka till att minska olägenheterna för de ökade kostnader som blivit en följd av broraset, 1 det följande lämnas synpunkter på länsstyrelsens förslag till utformning av ett sådant stöd.
Köpta transporttjänster
Om ett generellt transportstöd skall inrättas anser TPR, liksom länsstyrelsen, att det är viktigt att en enkel och smidig stödform skapas. även om det innebär att det kommer att finnas vissa skillnader mellan faktisk merkostnad och den beräknade merkostnad som läggs till grund för utbetalning av stödet. Det generella transportstödet bör därför, så som länsstyrelsen föreslagit, kompletteras med ett selektivt stöd.
TPR finner, i likhet med länsstyrelsen, att kravet på enkelhet gör det ändamälsenligt att stödbeloppen för huvuddelen av aktuell period beräknas oberoende av transportsträckans längd och faktiskt vägval och i stället baseras på kostnaden för den tidsförlust som orsakas av att färjetrafik ersätter trafiken över den rasade bron. En sådan konstruktion har fördelen att i ringa grad påverka företagens val av transportväg och bör inte heller på något avgörande sätt påverka konkurrensförhållanden mellan olika transportföretag eller leverans-, försäljnings- eller köpeavtal mellan berörda företag. Beträffande stödets utformning för perioden 80-01-08-03-08, se nedan.
TPR anser vidare att stödet, när det gäller köpta transporttjänster, skall utgå till fraktbetalaren, vilket är den princip som funnits lämpligast när det gäller det regionalpolitiska transportstödet. (Länsstyrelsen har föreslagit
att stödet skall utgå till beställaren, vilken i allmänhet, men inte alltid, torde vara densamma).
TPR anser att stöder skall avse transporter utförda med lastbil samt att
transporter för byggandet av den nya bron ej skall omfattas av transport-
stödet.
En viktig utgångspunkt vid konstruktion av stödet bör naturligtvis vara
att det skall utgå för transporter som normalt skulle utnyttjat Almöbron. Kravet på enkelhet och smidighet gör det dock omöjligt att för varje transport fastställa om detta villkor är uppfyllt. Vissa transporter som uppenbarligen inte normalt skulle utnyttjat Almöbron bör dock kunna uteslutas med hjälp av sådana enkla regler som länsstyrelsen föreslagit.
Enligt TPRs mening bör dock kravet vara att såväl start- som målpunkt
skall ligga söder om 58 grader 15 minuter nordlig bredd. Härigenom undan-
tas från stöd transporter till och från nordligaste delen av Orust. dvs.
transporter som normalt torde gå via Nötesund. Stödberättigade transporter bör alltså uppfylla följande geografiska villkor: — ej lokal transport inom Orust-Tjörn — start eller mål söder om 58 grader 15 minuter nordlig bredd på Tjörn
eller Orust — start eller mål söder om 58 grader 15 minuter nordlig bredd på fastlan-
det.
Länsstyrelsen har vidare föreslagit som villkor att stödberättigade köpta transporttjänster skall vara betalda av det ersättningsberättigade företaget. TPR föreslår att detta villkor ersätts av följande:
Stödbeloppcet för köpta transporttjänster uppgår till högst det belopp som fraktbetalaren erlagt för transporten.
TPR tillstyrker förslaget att stödbeloppet för hel last för tiden från och
med 80-03-09 beräknas genom att väntekostnaden (per minut) multipliceras med en beräknad tidsförlust (1 minuter) samt en faktor som tar hänsyn till andelen returfrakter. Tidsförlusten bör därvid innefatta dels väntetid, dels ökad tid för överfarten. TPR delar också uppfattningen att samma väntekostnad per minut bör tillämpas oavsett vilket fordon som använts, eftersom en annan ordning skulle medföra oförsvarligt stora administrativa besvär.
När det gäller mätningen av tidsförluster delar TPR länsstyrelsens uppfattning att denna skall mätas som genomsnitt över längre tid, t.ex. kvartal. En annan viktig aspekt är dock vilken del av dygnet som mätningarna
skall avse och vilken typ av genomsnittsvärde som skall användas (aritme-
tiskt medelvärde, median, typvärde etc.), TPRs uppfattning är preliminärt att mätningarna bör avse tidsförlusten under normalt arbetstid för itrågavarande transporter och att ett medianvärde bör användas. Vägförvaltningen
bör dock ges i uppdrag att på grundval av trafikmätningar närmare föreslå
hur tidsförlusten skall fastställas vid beräkning av stödbeloppen. Hänsyn bör tas till bedömda möjligheter att förlägga här aktuella transporter till
annan tid än högtrafiktid. >
I fråga om stödbelopp för vad länsstyrelsen kallar delfrakter anser TPR att länsstyrelsens förslag att ge faktorn H ”ett värde så att delfrakterna får ett stöd som motsvarar stödet till hela laster” är alltför oklart för att kunna tolkas.
För tiden 80-01-18—-03-08 måste stödet beräknas på annat sätt än vad som ovan angivits, eftersom färjetrafiken då ännu inte kommit i gäng. Att
döma av beräkningarna i kapitel 6 är detta även länsstyrelsens uppfattning. Länsstyrelsen har dock inte i detta avseende preciserat förslaget tillräck-
ligt för att TPR skall kunna ta ställning till det. Enligt TPRs mening bör dock för denna period övervägas en konstruktion som innebär att stödet baseras på den förlängning av transportsträckan som blivit följden av broraset.
Transporter i egen regi
I fråga om stöd till företagens egna transporter vill TPR erinra om att
regering och riksdag i samband med det regionalpolitiska transportstödet
avvisat en sådan konstruktion med hänvisning till kontrollproblemen. TPR
vill dock ändå inte ställa sig helt avvisande till att ett sådant stöd införs
med den begränsning till högst två enkelturer per vecka och fordon och
lägre väntekostnad per timme som länsstyrelsen föreslagit. För företag som kan styrka att de drabbats särskilt hårt bör stöd också kunna utgå till
högst två enkelturer per dag och fordon. För framkörning från åkerier på Tjörn—-Örust till uppdrag som i sin helhet utförs på fastlandet bör dock stöd utgå enligt de regler som föreslagits för köpta transporttjänster. Be-
gränsningen till högst det belopp som fraktbetalaren erlagt skall dock ej
tillämpas. Samma princip bör tillämpas för entreprenadföretagens transporter av arbetsfordon.
Liksom länsstyrelsen anser TPR att transportstöd inte skall utgå för
sådana transporter som leverantörer eller köpare på fastlandet normalt betalar.
Medelsram för stödet
För beräkning av medelsram för stödet måste värden på väntekostnad, tidsförlust, andel returfrakter. faktorn H för beräkning av stöd för delfrakter samt antalet stödberättigade transporter mätas och beräknas. TPR anser inte att länsstyrelsen i detta avseende presenterat ett underlag som
gör det möjligt att slutligt ta ställning till totala medelsbehovet för trans-
portstödet. De beräkningar som gjorts utifrån företagens uppgifter om merkostnader syns vara behäftade med allt för stora osäkerheter för att kunna ligga till grund för en uppskattning av medelsbehovet. En sådan
uppskattning måste i stället baseras på sådana beräkningar som länsstyrel-
sen redovisar i kapitel 6 (avsnitt 6.2.1). Även dessa beräkningar bygger dock på många osäkra antaganden. Dessutom syns beräkningarna vara behäftade med vissa direkta fel. Returlastfaktorn R har t. ex. enligt förutsättningarna värdet 1,5 men i beräkningarna värdet 1,8. Det material, från vägförvaltningen. som TPR tagit del av. tyder vidare på att väntetiden kan vara betydligt kortare än vad länsstyrelsen förutsatt i sina beräkningar.
Innan slutlig ställning kan tas till det totala medelsbehovet för transport-
stödet krävs således att väntekostnad, returlastfaktor. detlastfaktor (H), antal stödberättigade transporter samt tidsförlusten bestäms med större säkerhet.
Av dessa kan väntekostnad, returlastfaktor och dellastfaktor (H) defini-
tivt fixeras redan innan stödet börjar tillämpas. Tidsförlusten och antal stödberättigade trunsporter kommer däremot att variera över tiden och en betydande osäkerhet i uppskattningen av totala medelsbehovet kommer alltså att kvarstå. Bättre uppskattningar än de i utredningen presenterade bör dock kunna tas fram bl. a. med hjälp av vägförvaltningens trafik mätningar framförallt beträffande tidsförluster.
'TPR har inte haft möjlighet att genomföra några mer omfattande och noggranna omräkningar av medelsramens storlek, men bedömer överslagsmässigt att 20 Mkr. bör vara tillfyllest (enligt länsstyrelsen 35 Mkr.).
Vid denna bedömning har förutsatts att tidsförlusten tinklusive tid för överfart) inte överstiger 30 minuter (enligt länsstyrelsen 50 minuter), att returlastfaktorn kan antas vara 1.5 samt att länsstyrelsens antaganden i Övrigt är rimliga. |
Så som framgår av det ovanstående tillstyrker TPR i huvudsak den
utformning av stödet som länsstyrelsen föreslagit. En ännu enklare utformning kan dock övervägas, nämligen följande: Stöd utgår enligt de regler som föreslagits ovan men stödbeloppen fastställs på förhand till 75 kr. per transport för köpta transporttjänster och 25 kr. per enkeltur för egentransporter. Därutöver anslås högst 7 Mkr. till stöd för perioden 80-01-18—-03- 08. Med länsstyrelsens antagande om antal stödberättigade transporter blir totala medelsbehovet då ca 20 Mkr. för hela perioden 1980-1981. Fördelen med en sådan konstruktion är att mätningar av väntetider inte behöver ske successivt. samt att medelsbehovet lättare kan uppskattas i förväg.
Nackdelen är naturligtvis att stödet inte automatiskt anpassas till de förändringar av trafikförhållandena som kan uppstå.
Sammanfattning
Sammanfattningsvis tillstyrker TPR att ett selektivt stöd och ett generellt transportstöd införs. uppbyggt i huvudsak på det sätt som länsstyrel-
sen föreslagit. TPR föreslår dock
att stödet endast skall avse transporter utförda med lastbil att endast transporter med såväl start som mål söder om 58 grader 15 minuter nordlig bredd skall vara stödberättigade
att transportstöd för köpta transporttjänster skall utgå till fraktbetalaren
med högst det belopp som han erlagt för transporten att länsstyrelsen ger ett mer preciserat förslag till beräkning av stödbelopp
för delfrakter att länsstyrelsen preciserar hur transportstödet för perioden 80-01-18—-03-
08 skall utformas att stöd för framkörning från åkerier på Tjörn—Orust skall utgå enligt de
regler som föreslagits för köpta transporttjänster och att samma princip
skall tillämpas för entreprenadföretagens transporter av arbetsfordon.
Begränsningen till högst det belopp som fraktbetalaren erlagt skall dock
ej tillämpas.
att medelsbehovet för stödet beräknas till 20 Mkr.
Såvida inte den ovan. som alternativ redovisade, enklare utformningen av stödet föredras föreslår TPR vidare
att frågan om vilka värden som skall tillämpas beträffande väntekostnad. returlastfaktor och dellastfaktor (H) utreds närmare
att vägförvaltningen utreder och föreslår hur tidsförlusten skall mätas vid
beräkning av stödbeloppen och att. genom vägförvaltningens försorg.
mätningar genomförs i syfte att uppskatta tidsförluster.
Beslut i detta ärende har fattats av styrelseordföranden och generaldirektören C-E Norrbom och styrelseledamöterna A Pellijeff, K Sandberg, R Svensson och O Östrand, Vid ärendets slutliga handläggning har vidare närvarit Gösta Sander, kanslichef och Bengt Finnveden, byråchef. Föredragande har varit Bengt Finnveden.
CLAES-ERIC NORRBOM
Bilaga 11
Förteckning
över av regeringen hos riksdagen i prop. 1980/81:25 begärda anslag
på tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1980/81
Statsutgifter
Il. Utrikesdepartementet Inköp, uppförande och iståndsättande av fastigheter för utrikesrepresentationen, reservationsanslag 15 500 000
IV. Försvarsdepartementet H9 FN-styrkors verksamhet utomlands, reservationsanslag 54 500 000 H 10 Övervakningskontingenten 1 Korea, reservations-
anslag 2000 000
VI. Kommunikationsdepartmentet
ts Drift av statliga vägar. reservationsanslag 45000 000 <=) Byggande av statliga vägar, reservationsanslag 135 000 000
= iv [> "AR Bidrag till byggande av kommunala vägar och gator. reservationsanslag 52.000 000 Byggande av mellanriksvägen Kiruna— Narvik. reservationsanslag 45 900 000
VIII. Budgetdepartementet Täckande av underskott hos statens institut för personaladministration och personalutbildning, 1642 000
IX. Utbildningsdepartementet 10 Bidrag till Svenska riksteatern, reservationsanslag 3158 000
| [ve] | Bidrag till Operan och Dramatiska teatern, reserva- tionsanslag | 6773 000 |
| TJ Rikskonsertverksamhet, reservationsanslag | 3078 000 | |
| OC Bidrag till vissa arkiv | 1750 000 |
[wi--Hv. ABA ta Förvärv av aktier i Centrala Filmarkivet AB
(CEFAB) 3000 000
TT An Vuxenstudiestöd m. m., reservationsanslag 59229 000 I ry Inredning och utrustning av lokaler vid högskoleen-
heterna m. m., reservationsanslag 60000 000
X. Jordbruksdepartementet
Sanering av BT Kemis område i Teckomatorp.
reservationsanslag 7.000 000
Stöd till idrotten: Anläggningsstöd m. m., reservu-
tionsanslag 4000 000
Bidrag vid förlust på grund av naturkatastrof m. m.,
reservationsan slag. 8000-000
Reglering av sjön Åsnen. reservationsanslag 1450 000
XI. Handelsdepartementet
F 4 Industriella åtgärder, reservationsanslag 2300 000
XI. Bostadsdepartementet D 7 Lantmäteriet: Statskapital 10 000 000
XIV. Industridepartementet Statens vattenfallsverk: Kraftstationer m.m., reservationsanslag 51 200000 Ersättning för försenad idrifttagning av kärnreaktorer, förslagsanslag 1000 000 000
Byggnadsarbeten för teknisk utveckling m.m.
reservationsanslag 5000 000
XV. Kommundepartementet C 9 Bidrag till reparationsarbeten på de svenska ut-
landsförsamlingarnas kyrkobyggnader. reservu-
tionsanslag 200 000 Ersättningar med anledning av Almöbrons ras, reservationsanslag 25 000 000
Summa statsutgifter 1609 680 000
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1980