med förslag till godkännande av internationell konvention mot tagande av gisslan
Regeringens proposition
1980/81:56
med förslag till godkännande av internationell konvention mot
tagande av gisslan; beslutad den 23 oktober 1980.
Regeringen förestår riksdagen att antaga det förslag som har upptagits i bifogade utdrag av regeringsprotokoll. På regeringens vägnar
THORBJÖRN FÄLLDIN ; OLA ULLSTEN
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en av Förenta nationernas generalförsamling antagen konvention den 17 december 1979 mot tagande av gisslan. Genom denna konvention åtar sig de fördragsslutande staterna att antingen till annan stat utlämna en person som är misstänkt för att ha gjort sig skyldig till tagande av gisslan eller hänskjuta fallet till en åklagarmyndighet i det cgna landet för eventuellt åtal.
1 Riksdagen 198081. I saml. Nr 56
Utdrag UTRIKESDEPARTEMENTET PROTOKOLL
vid regeringssammanträde
1980-10-23
Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande, statsråden Ullsten, Bohman, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder, Krönmark, Burenstam Linder, Johansson, Wirtén, Holm, Andersson, Boo, Winberg, Adelsohn, Danell, Petri
Föredragande: statsrådet Ullsten
Proposition med förslag till godkännande av internationell konvention .
mot tagande av gisslan
1. Inledning
Sedan slutet av 1960-talet har användningen av sådana våldsmetoder som brukar betecknas som internationell terrorism ökat på ett oroväckande sätt. Det har allt oftare förekommit att människor genom terroristdåd hänsynslöst har dödats eller utsatts för våld eller hot om våld, ej sällan i förening med olika typer av utpressning. En kategori av dessa våldsbrott är de som riktas mot den civila luftfarten. bl. a. kapningar, en annan har i stor utsträckning drabbat diplomater och andra internationellt skyddade personer eller beskickningar och konsulat.
Många länder samarbetar på det polisiära området för att spåra terrorister och förebygga terroristdåd. Parallellt härmed har man under 1970-talet intensifierat arbetet i internationella organ på att skapa nya internationella regler i syfte att eliminera olika typer av internationell terrorism. Detta arbete har hittills lett till bl. a. tre betydelsefulla konventioner med dylika regler, nämligen 1970 års konvention angående olovligt besittningstagande av luftfartyg, även kallad Haag-konventionen (prop. 1971:92). 1971 ärs konvention för bekämpande av brott mot den civila luftfartens säkerhet, den s. k. Montreal-konventionen (prop. 1973:92), samt 1973 års konvention om förebyggande och bestraffning av brott mot diplomater och andra internationellt skyddade personer, härefter kallad diplomatskyddskonventionen (prop. 1975:71).
Ett genomgående mönster i dessa konventioner är att den eller de personer som utför sådana gärningar som beskrivs i konventionerna inte skall kunna undgå att ställas inför rätta i stater som anslutit sig till konventionerna. En konventionsstat skall således i princip vara skyldig att antingen ställa den misstänkte inför rätta eller på begäran utlämna honom till annan konven-
tionsstat som också har domsrätt enbgt konventionen. En gärningsman skall alltså inte kunna erhålla en fristad i något lund som har tillträtt ifrågavarande konvention. Grundtanken är att ju fler länder som ansluter sig till konventionen desto starkare blir avskräckningseffekten för den som planerar att utföra ifrågakommande brott eftersom han inte kan räkna med att undgå påföljd i någon konventionsstat.
Förbundsrepubliken Tyskland tog under Förenta nationernas generalförsamlings möte 1976 initiativ till utarbetandet av en internationell konvention mot tagande av gisslan. Generalförsamlingen antog den 15 december samma år enhälligt en resolution, varigenom den beslutade att tillsätta en ad hoc-kommitté med 35 medlemmar med uppgift att utarbeta en konvention angående förbud mot att ta gisslan. Sverige och Danmark ingick som nordiska länder i kommittén. Ad hoc-kommittén höll under perioden 1977-79 tre möten. Efter en trevande start 1977 enades kommittén under de två påföljande mötena om ett nästan fullständigt utkast till en konvention. Detta utkast blev föremål för informella överläggningar under gencralförsamlingens möte 1979 varvid vissa utestående frågor löstes. Den 17 december 1979 antog generalförsamlingen utan omröstning resolution 34/146, varigenom konventionen mot tagande av gisslan godkändes.
Konventionen, som omedelbart öppnades för undertecknande, har hittills undertecknats av 30 stater, däribland Sverige.
Konventionen träder i kraft när 22 länder har ratificerat den eller anslutit sig till den.
Konventionen mot tagande av gisslan i fransk och engelsk originalversion jämte översättning till svenska bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga.
2. Konventionsbestämmelserna
Gisslankonventionen är i huvudsak uppbyggd på samma sätt som de tidigare omnämnda Haag- och Montrealkonventionerna rörande åtgärder för att skydda den civila luftfarten samt diplomatskyddskonventionen. Flertalet artiklar i gisslankonventionen har mer eller mindre ordagrant hämtats ur någon av dessa tre konventioner.
Gisslankonventionen inleds med vissa definitioner t art. 1. Första punkten innehåller en brottsbeskrivning. Tagande av gisslan föreligger då en person berövar en annan person hans frihet och under hot om våld eller fortsatt frihetsberövande söker förmå en tredje part att utföra eller underlåta att utföra en handling. Enligt punkt 2 innebär även försök och medverkan till tagande av gisslan brott enligt konventionen.
I art. 2 föreskrivs att varje fördragsslutande stat skall straffbelägga de i arr. I beskrivna gärningarna och därvid beakta deras allvarliga karaktär.
Enligt art. 3, punkt I skall en fördragsslutande stat, inom vars gränser gisslan kvarhålls av gärningsmannen, aktivt verka för att lindra gisslans
situation. I första hand skall frigivning av gisslan eftersträvas. I punkt 2 fastslås att egendom, som kommer i en fördragsslutande stats besittning till följd av tagande av gisslan, skall återlämnas till gisslan eller till den person, organisation eller stat som utpressningsaktionen var riktad mot.
I art. 4 anges att de fördragsslutande staterna skall samarbeta för att förebygga tagande av gisslan. Varje fördragsslutande stat skall förhindra förberedelser till brott enligt konventionen, oavsett om dessa planeras fullföljas inom eller utanför statens gränser. BI. a. skall sådana handlingar förbjudas som innebär att personer, grupper eller organisationer uppmuntrar, anstiftar. organiserar eller deltar i utförandet av en handling som innebär tagande av gisslan.
Art. 5, punkt I, som är av central betydelse i konventionen, innehåller bestämmelser om vilka stater som är skyldiga att säkerställa sin domsrätt med avseende på brott enligt konventionen, För det första skall en stat inom vars gränser eller på vars fartyg eller luftfartyg brottet har begåtts kunna utöva domsrätt. Detsamma gäller för det andra en stat vars medborgare har utfört brottet. För det tredje skall en stat kunna utöva domsrätt om den har utsatts för utpressning i samband med brottet. Slutligen skall en stat vars medborgare tas som gisslan kunna utöva sin domsrätt, om staten finner det lämpligt.
Enligt punkt 2 skall även den stat ha domsrätt. inom vars territorium den misstänkte gärningsmannen befinner sig, om staten inte utlämnar denne till en annan stat som har domsrätt. Artikeln kompletteras i punkt 3 med en regel om att konventionens bestämmelser inte skall utesluta andra fall av straffrättslig domsrätt, om sådan föreligger enligt någon fördragsslutande stats nationella lag.
Art. 6 innehåller bestämmelser om skyldigheterna för en fördragsslutande stat i samband med att en misstänkt grips. Det åligger staten enligt punkt I att hälla den misstänkte i förvar eller att på annat sätt säkerställa att den misstänkte är tillgänglig under så lång tid som krävs för att ett straffrättsligt förfarande eller ett utlämningsförfarande skall kunna inledas. Det äligger också staten att omedelbart inleda en förberedande undersökning. I punkt 2 föreskrivs att den stat där den misstänkte grips skall underrätta alla av brottet berörda stater om gripandet. Punkterna 3 och 4 innehåller bestämmelser om de skyldigheter som en fördragsslutande stat har att rakttaga gentemot den som grips som misstänkt för att ha gjort sig skyldig till tagande av gisslan. Den misstänkte skall ha rätt att på begäran kontakta och sammanträffa med behörig företrädare för den stat i vilken han är medborgare. Enligt punkt 5 skall, oavsett om den misstänkte själv begär det, den fördragsslutande stat i vilken den misstänkte är medborgare kunna anmoda en representant för Internationella Rödakorskommittén att besöka den misstänkte.
När den förberedande undersökningen är avslutad skall resultatet av denna, enligt punkr 6; omgående meddelas till berörda stater. Samtidigt skall
den stat, där undersökningen verkställts, meddela om den avser att utöva sin domsrätt eller inte.
Art. 7-I 1 avser det skede som följer efter förundersökningstasen och gäller den misstänktes lagföring eller utlämning.
I art. 7 fastslås att den fördragsslutande stat i vilken gärningsmannen åtalas skall underrätta Förenta nationernas generalsekreterare om utgången av mälet.
Art. 8 innehäller i punkt I den för konventionen grundläggande bestämmelsen att om en fördragsslutande stat. där den misstänkte befinner sig, inte utlämnar honom till en annan stat, så åligger det staten att föranstalta om åtalsprövning i vanlig ordning. Vid denna åtalsprövning skall myndigheterna förfara på samma sätt som i fråga om varje vanligt brott av allvarlig karaktär.
Enligt punkt 2 tillförsäkras den misstänkte gärningsmannen rättvis behandling under det rättsliga förfarandet mot honom.
Enligt urt. 9. punkt I får en utlämningsframställning i vissa fall inte beviljas, nämligen om den misstänkte därigenom skulle löpa risk att bli åtalad eller bestraffad eller på annat sätt lida skada på grund av sin ras, trosbekännelse eller nationalitet, sitt etniska ursprung eller sina politiska åsikter. Vidare skall en utlämning inte beviljas om den misstänkte skulle kunna lida skada av att den stat som är behörig att utöva skyddsrätt åt honom inte kan hålla kontakt med honom. om han utlämnas. Denna bestämmelse. som tillkom på begäran av arabstaterna, bör ses mot bakgrund av de speciella förhållandena i Mellersta Östern. I punkt 2 fastslås att bestämmelser i utlämnningsavtal mellan fördragsslutande stater ändras i förhållandet mellan dessa stater, i den mån de är oförenliga med gisslankonventionen.
I art. 10 regleras vissa frågor om utlämning. Artikeln kan sägas vara kopierad efter Haag-. Montreal- och diplomatskyddskonventionernas motsvarande bestämmelser. Enligt punkt I skall tagande av gisslan anses vara ett utlämningsbart brott enligt redan ingångna utlämningsavtal mellan de fördragsslutande staterna. Dessa stater förbinder sig vidare att i eventuella framtida utlämningsavtal dem emellan upptaga dessa brott som utlämningsbara. En fördragsslutande stat, som för beviljande av utlämning kräver att det finns ett utlämningsavtal, kan enligt punkt 2 betrakta gisslankonventionen som laglig grund för utlämning. Enligt punkt 3 gäller, i fråga om konventionsstater som inte kräver förekomsten av utlämningsavtal för att utlämning skall kunna ske, att sådana stater sinsemellan skall anse tagande av gisslan vara ett utlämningsbart brott. Vid tillämpningen av utlämningsbestämmelserna skall enligt punkt 4 brotten anses begångna inte bara på den ort där de förövades utan också inom de stater som har ålagts att utöva domsrätt enligt art. 5, punkt 1.
Art. II innehåller bestämmelser om skyldighet för de fördragsslutande staterna att lämna varandra rättsligt bistånd i samband med att brott enligt
konventionen beivras. BLI a. skall tillgängligt bevismaterial ställas till förfogande.
Art. 12 är en av de få bestämmelser som saknar förebild i de tre tidigare omnämnda konventionerna. Den är resultatet av utdragna förhandlingar avseende både juridiska och politiska spörsmål. Syftet med gisslankonventionen är att skapa ett undantagslöst system varigenom varje form av tagande av gisslan förbjuds. Under förhandlingarnas inledningsskede föresvävade det emellertid vissa länder i u-lands- och arabgrupperna att man i konventionen på något sätt borde avstå från att kriminalisera enstaka. enligt dessa länders uppfattning mera ”legitima” fall av tagande av gisslan. Därmed avsågs sådana handlingar som utfördes under väpnad kamp för att uppnå vissa ”rättmätiga politiska syften”. exempelvis i kampen mot kolonialt förtryck eller mot rasistiska regimer under utövande av folkens självbestämmanderätt. Man synes framför allt ha haft de nationella befrielserörelsernas kamp för ögonen. Varje försök att på något sätt eller i något enstaka fall ”legitimera” tagande av gisslan stötte på kompakt motstånd från en stor grupp av länder. Dessa förklarade att dylika undantag eller ”kryphål” med stor säkerhet skulle leda till att konventionen inte skulle få det breda stöd som var önskvärt. Under förhandlingarnas gång förändrades emellertid attityden hos de länder som först hade motsatt sig en undantagslös konvention. Eftersom tagande av gisslan också är förbjudet enligt 1949 års Genéve-konventioner om skydd för krigets offer (prop. 1953:57) och tilläggsprotokollen till dessa (prop. 1978/79:77). inriktades arbetet under förhandlingarna på att nå fram till en för samtliga länder acceptabel koppling mellan. å ena sidan. Gentve-konventionerna och tilläggsprotokollen och. å den andra. gisslankonventionen. Resultatet, som har kommit till uttryck i art. 12, innebär att Geneve-konventionerna och protokollen därtill skall gälla då tagande av gisslan begås i samband med väpnad konflikt. i den mån staterna är skyldiga enligt dessa konventioner eller protokoll att åtala eller utlämna en gärningsman. Till väpnade konflikter skall därvid också hänföras sådana konflikter som innefattar kamp mot kolonialt förtryck. utländsk ockupation eller rasism. I övriga fall skall gisslankonventionen vara tillämplig.
Art. 13 infördes på förslag av de östeuropeiska staterna. som ansåg det onödigt att tillämpa konventionen på fall där den misstänkte gärningsmannen befinner sig i den stat där brottet begicks och dessutom såväl han som gisslan är medborgare i denna stat. En faktor som skulle kunna ge brottet en internationell aspekt vore i ett sådant fall att utpressningen hade riktats mot en främmande stat eller dess medborgare. Cenom att konventionen nu inte är tillämplig i dessa fall bortfaller emellertid informationsskyldigheten enligt art. 6.
Art. 14 är ytterligare en av de bestämmelser som föranledde utdragna diskussioner i ad hoc-kommittén. Det var framför allt den afro-asiatiska gruppen som önskade införa en bestämmelse om att kränkningar av ett lands
suveränitet och territoriella integritet inte fick förekomma exempelvis för att fritaga gisslan. Från västmaktshåll framhölls att skyldigheten att respektera ett lands suveränitet och territoriella integritet redan fanns inskriven i Förenta nationernas stadga och att motsvarande bestämmelse i gisslankonventionen vore överflödig. Den text som man slutligen enades om fastslår att ingenting i gisslankonyentionen rättfärdigar kränkningar av en stats integritet eller politiska oberoende I strid med Förenta nationernas stadga. Att vissa västmakter till slut var beredda att acceptera artikeln får ses mot bakgrund av dess hänvisning till Förenta nationernas stadga och därmed indirekt också till art. 51 rörande nödvärnsrätten.
I diplomatskyddskonventionen infördes efter utdragna överläggningar en artikel som behandlar rätten att bevilja diplomatisk asyl. en bland länderna i Latinamerika utbredd praxis. Även under arbetet med gisslankonventionen aktualiserades asvlfrågan av den latinamerikanska gruppen. I slutskedet av förhandlingarna enades man om att till konventionen foga art. 15 som överensstämmer med art. 12 i diplomatskyddskonventionen. Artikeln innebär att gisslankonventionens bestämmelser inte skall påverka tillämpningen av de asvlöverenskommelser som var i kraft när gisslankonventionen antogs såvitt avser förhållandena mellan de stater som är parter i sådana överenskommelser. Emellertid får en av gisslankonventionen bunden stat inte åberopa en sådan asvlöverenskommelse i förhållande till en annan till gisslankonventionen ansluten stat vilken inte är part i nämnda asylöverenskommelse.
Art. 16-20 innehåller slutbestämmelser. Art. 16 behandlar förfarandet vid tvist om konventionens tolkning. Konventionen är öppen för undertecknande fram till utgången av 1980. Därefter skall anslutningsformen tillämpas enligt art. 17. Konventionen träder i kraft 30 dagar efter det att 22 länder har överlämnat ratifikations- eller anslutningsinstrument till Förenta nationernas generalsekreterare. Konventionen kan uppsägas med ett års varsel.
3. Gällande svenska bestämmelser 3.1 Straffbestämmelser
Straffbestämmelser som kan komma i fråga för bestraffning av de i art. I av konventionen beskrivna gärningarna finns företrädesvis i 4 kap. BrB.
Människorov, varmed förstås bl.a. gärning som innebär att nägon bemäktigar sig och inspärrar annan med uppsåt att utöva utpressning. är i 4 kap. I $ belagt med fängelse på viss tid. lägst fyra och högst tio år, eller på livstid. Är brottet mindre grovt förskyvller det enligt 4 kap. I 8 fängelse i högst sex år.
14 kap. BrB finns vidare bestämmelser om straff för andra integritetskränkningar som riktar sig mot annans frihet och frid. Den som på annat sätt än genom människorov berövar någon friheten dömes enligt 4 kap. 2 § för
olaga frihetsberövande ull fängelse lägst ett och högst tio är.
Försök, förberedelse och stämpling till människorov och olaga frihetsberövande är straffbara enligt 4 kap. 10§. Samma straff som ådöms en gärningsman drabbar också den som gör sig skyldig till medhjälp till människorov eller olaga frihetsberövande enligt 23 kap. 48.
3.2 Svensk domstols kompetens Reglerna om svensk strafflags tillämplighet i rummet finns intagna i 2 kap. BrB. Bestämmelserna ger en vidsträckt kompetens åt svensk domstol. I överensstämmelse med territorialitetsprineipen omfattar kompetensen enligt 2 kap. 1§ alla i Sverige begångna brott. Svensk domstol är behörig också om det är ovisst var brottet förövades men det finns skäl att anta att det begicks här.
I fråga om brott begångna utomlands är svensk domstol enligt 2 kap. 2 § BrB behörig, om brottet förövats bl. a. av svensk medborgare eller av utlänning med hemvist i Sverige. Detsamma gäller brott som förövats av annan utlänning som finns i Sverige, om på brottet kan följa fängelse i mer än sex månader. En förutsättning för svensk domsrätt i dessa fall är dock att gärningen är straffbar även enligt lagen på gärningsorten.
Reglerna i 2 kap. 3 & BrB utsträcker den svenska domsrätten ytterligare i vissa specialfall, när utlänning har begått brott utomlands. Sålunda är svensk domstol behörig att döma bl. a. utlänning som utomlands har begått brott på svenskt fartyg eller luftfartyg. Svensk domstol har behörighet också när brottet har förövats mot Sverige, svensk medborgare eller svensk menighet, inrättning eller sammanslutning eller mot utlänning med hemvist i Sverige. oavsett var brottet har förövats. Svensk domstol har likaså alltid domsrätt om brottet är kapning av luftfartyp, luftfartygssabotapge eller folkrättsbrott eller om det lindrigaste straff som är föreskrivet för brottet är fängelse i fyra år eher däröver.
Kungl. Maj:t har i brev till riksäklagaren (RÅ) den 28 december 1972, vilket trädde i kraft den 1 juli 1973, bemyndigat RÅ att meddela åtalsförordnande bl. a. för brott som har förövats utomlands av svensk medborgare eller utlänning med hemvist i Sverige eller för gärning som har begåtts av svensk medborgare eller utlänning med hemvist i Sverige i fall då frågan om ansvar för samma gärning har prövats genom dom meddelad i främmande stat.
3.3 Utlämning för brott
Bestämmelser om utlämning för brott från Sverige till nordiskt land finns i lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge och om utlämning till utomnordiskt land i lagen (1957:668) om utlämning för brott. Lagarna bygger på principen att fråga om utlämning
skall prövas fritt på grundval av samtliga föreliggande omständigheter i varje enskilt fall. För beviljande av utlämning krävs inte att det föreligger utlämningsavtal mellan Sverige och den stat som begär utlämning. Beslut om utlämning fattas av regeringen eller — i vissa ärenden enligt 1959 års lag — av åklagare. För att utlämning skall kunna medges måste vissa i lagarna uppställda villkor vara uppfyllda. Sålunda får enligt 1957 års lag svensk medborgare inte utlämnas. Enligt samma lag skall den gärning för vilken utlämning begärs motsvara brott för vilket enligt svensk lag stadgas fängelse i mer än ett år. Vidare får utlämning inte beviljas för politiskt brott. Lagarna anger också vissa andra hinder för utlämning.
Enligt utlämningslagarna är Sverige sålunda inte skyldigt att bevilja utlämning, även om de villkor som anges i den tillämpliga lagen är uppfyllda. Genom utlämningsavtal med annan stat kan Sverige dock ha åtagit sig att till den staten utlämna personer som uppehåller sig här. Som villkor för utlämning från Sverige skall sådana avtal innehålla åtminstone de minimivillkor för utlämning som uppställs i utlämningslagarna. F.n. har Sverige bilaterala utlämningsavtal endast med Australien. Belgien. Canada, Förenta Staterna och Storbritannien. Därjämte har Sverige tillträtt den europeiska utlämningskonventionen (SÖ 1959:65).
4. Föredragandens överväganden
Terroristdäd med internationell anknytning fortsätter att vara ett svårartat problem världen över. Människoliv och grundläggande friheter sätts därvid ofta på spel och inget land kan på förhand helt skydda sig mot denna typ av väldsbrott. hur rigorösa säkerhetsåtgärder som än vidtas. I takt med det stigande antalet internationeHa terroristaktioner har därför insikten ökat om behovet av mellanstatligt samarbete som ett av medlen för att bekämpa dessa brott. vilka ofta hotar själva grundvalarna för internationeH samfärdsel och samverkan.
Samtidigt med den alltmer utbredda uppfattningen om önskvärdheten av ökat samarbete över gränserna har man stött på svårigheter när det gäller att konkretisera samarbetets inriktning och former. Svårigheterna har bl. a. sin grund i att de bakomliggande orsakerna till terroristaktionerna ofta går att spåra i djupgående sociala, ekonomiska eller politiska motsättningar. En grupp av länder hävdar exempelvis i samband med debatterna i ämnet i Förenta nationerna, att man i första hand bör söka analysera och kartlägga bakgrunden till internationell terrorism för att sedan kunna angripa roten till det onda. En annan grupp av länder — däribland de västerländska.— anser dock att ett dylikt tillvägagångssätt i dagens läge inte synes leda till nägra konkreta och omedelbara resultat. Det har visat sig svårt att få en mer allmän uppslutning kring förslag till åtgärder som riktar sig mot våldet som sådant så länge de bakomliggande politiska och sociala problemen kvarstår olösta. Denna uppgift får emellertid anses vara av en mera långsiktig karaktär. Inte 1" Riksdagen 198081. I saml. Nr 56
minst mot denna bakgrund blir varje steg mot ökat internationellt sanrarbete på detta område desto värdefullare.
Under 1960- och 1970-talen har samarbetet glädjande nog lett till konkreta resultat på det regionala såväl som på det globala planet. På det polisiära området byggs samarbetet successivt ut. För svensk del gäller det framför allt samarbetet inom ramen för Interpol. I detta sammanhang vill jag dock främst erinra om att tre konventioner antagits för att förstärka skyddet för den civila luftfarten, nämligen 1963 års Tokio-konvention om brott och vissa andra handlingar ombord på luftfartyg. 1970 års Haag-konvention om olaga besittningstagande av luftfartyg och 1971 års Montreal-konvention om luftfartssabotage. Omkring 100 länder har anslutit sig till var och en av dess konventioner. Vidare har den år 1973 ingångna diplomatskyddskonventionen numera trätt i kraft. År 1977 antogs slutligen en inom Europarädet utarbetad konvention om bekämpande av terrorism m. m. Sverige har anslutit sig till samtliga dessa konventioner. Härutöver har Förenta nationernas generalförsamling liksom Europarådet antagit en rad resolutioner rörande internationell terrorism.
Sverige tillmäter internationell samverkan på detta område stör betydelse och har under förhandlingarna genomgående strävat efter konstruktiva lösningar som kan godtas av så många länder som möjligt. I linje härmed har vi medverkat vid tillkomsten av de tidigare nämnda konventionerna och tillhört de stater som först har ratificerat dem.
När Förenta nationernas generalförsamling på initiativ av Förbundsrepubliken Tyskland 1976 tillsatte en särskild kommitté med uppdrag att utarbeta förslag till en konvention mot tagande av gisslan var det därför naturligt att Sverige anmälde intresse för att deltaga i kommittéarbetet. Sverige liksom bl. a. Danmark ingick i kommittén som hade 35 medlemmar.
Tagande av gisslan syntes redan från början ha en tillräcklig grad av konkretion för att lämpa sig för en konventionsreglering och man kunde därmed fortsätta arbetet med att utvidga det internationella samarbetet till att omfatta ännu en av de mera ofta återkommande formerna av internationell terrorism.
Kommittéarbetet pågick vid tre sessioner om vardera tre veckor åren 1977-79. Debatten i kommittén och dess arbetsgrupper kom efter vissa inledande svårigheter att kretsa kring den grundläggande principen att tagande av gisslan är ett brott av internationell karaktär och att ingen under några omständigheter kan anses ha rätt att ta gisslan. Kommitténs uppgift underlättades av att flera av konventionsbestämmelserna mer eller mindre ordagrant kunde överföras från de tidigare omnämnda konventionerna med anknytning till internationell terrorism. Arbetet koncentrerades följaktligen på de fåtaliga bestämmelser som, huvudsakligen av politiska skäl, visade sig kontroversiella. Härom vill jag i korthet framhålla följande.
Utformningen av bestämmelsen om konventionens tillämpningsområde
knöts av vissa u-länder samman med frågan om rätten för folk att kämpa mot kolonialt förtryck och utländsk ockupation. apartheid och rasistiska regimer. I sak gäller det med andra ord hur de nationella befrielserörelserna skulle betraktas i förevarande sammanhang. Vissa av förslagen innehöll för flera västländer oantagbara formuleringar som gav intryck av att tagande av gisslån i vissa fall kunde vara en. om icke tillåten, så dock försvarbar handling. Enighet uppnåddes slutligen om att tagande av gisslan skall bedömas antingen enligt 1949 års Geneve-konventioner angående skydd för krigets offer och protokollen till dessa eller enligt gisslankonventionen. Det förstnämnda alternativet skall tillämpas för handlingar som begätts i krigstid elter i samband med väpnade konflikter, vart inbegrips sädana där folk kämpar mot kolonialt förtryck och utländsk ockupation samt mot rasistiska regimer under utövande av sin rätt till självbestämmande.
När det gäller bestämmelserna i art. 5 om domsrätten över de i konventionen åsyftade brotten ger reglerna i2 kap. 2 och 3 §§ BrB om svensk strafflags tillämplighet på brott begångna utomlands så vidsträckt behörighet åt svensk domstol att samtliga gärningar som avses i art. I faller under svensk domsrätt i de fall som anges i art. 5.
Reglerna i art. 4 om skyldighet att vidtaga brottsförebyggande åtgärder liksom bestämmelserna i art. 6 om tagande i förvar med därav följande notifikationsplikt gentemot andra konventionsländer och vederbörande internationella organisationer kräver inga lagstiftningsåtgärder för Sveriges del. Detsamma gäller bestämmelserna om en gripen persons rätt att kommunicera med företrädare för sitt hemland eller annan behörig stat.
Förpliktelsen enligt art. 8 för fördragsslutande stat, inom vars territorium den misstänkte befinner sig, att överlämna ärendet till behörig myndighet för beslut i åtalsfrågan torde för svenskt vidkommande vara uppfylld genom bestämmelserna 1 rättegångsbalken om förundersökning vid misstanke om brott.
Enligt art. 9 i konventionen skall en stat inte bevilja en udänmningsframställning om staten har allvarliga skäl att förmoda, att den misstänktes ställning menligt skulle påverkas i den ansökande staten av sådana faktorer som den misstänktes härstamning. religion eller politiska uppfattning. Utlämning skall inte heller äga rum om den misstänkte i den ansökande staten skulle lida skada av att den stat som han tillhör inte har möjlighet att hålla kontakt med honom, t. ex. på grund av avsaknad av diplomatiska förbindelser. Även om denna bestämmelse inte har någon direkt motsvarighet i den svenska utlämningslagen, torde 7-8 §§ i denna lag medföra att utlämning från Sverige i de fall som avses i konventionsbestämmelsen inte får ske. Någon lagändring erfordras därför inte. Vad som har sagts nu innebär också att den aktucHa bestämmelsen inte i praktiken kan påverka den skyldighet att bevilja utlämning som Sverige har åtagit sig enligt bilaterala eller multilaterala traktater.
Av reglerna om utlämning i art. 10i konventionen berörs Sverige närmast
av bestämmelserna i punkt 1 och punkt 3. Enligt den förstnämnda bestämmelsen skall brott som avses i art. I vara utlämningsbart brott i utlämningsavtal mellan fördragsslutande stater. Enligt punkt 3 är fördragsslutande stat, som för utlämning på 'grund av brott inte kräver att utlämningsavtal skall finnas med den stat som begär utlämning, skyldig att betrakta de nämnda brotten som utlämningsbara brott, varvid dock det förfarande och de villkor skall iakttas som föreskrivs i den anmodade statens lag. Konventionsbestämmelserna är på denna punkt inte oförenliga med den svenska lagstiftningen om utlämning för brott och inte heller med av Sverige ingångna avtal rörande utlämning för brott.
I art. 11 föreskrivs skyldighet för fördragsslutande stater att lämna varandra ömsesidigt rättsligt bistånd i mål om brott enligt gisslankonventionen. Några nya författningsbestämmelser behövs inte för att Sverige skall kunna uppfylla dessa förpliktelser.
Av ovanstående redogörelse framgår att det från rättslig utgångspunkt inte föreligger något hinder för Sverige att ratificera gisslankonventionen. Sverige har som tidigare framhållits anslutit sig till internationella konventioner ägnade att bekämpa olika former av internationell terrorism. Inte helleri det aktuella fallet rörande gisslankonventionen bör Sverige undandra sig ansvaret att medverka till att en allvarlig och tämligen vanlig form av internationell terrorism bekämpas i internationell samverkan. Jag förordar således att Sverige snarast ratificerar konventionen.
5. Hemställan Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regerigen föreslår riksdagen
att godkänna den internationella konventionen den 17 december 1979 mot tagande av gisslan.
6. Beslut Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredraganden har lagt fram.
International Convention against the Taking of Convention internationale contre la prise d"ota- Hostages ges
The States Parttes to this Convention, Les Etats parties å la présente Convention,
Having in mind the purposes and principles Avant présents å l'esprit les buts et principes of the Charter of the United Nations concer- de la Charte des Nations Unies concernant le ning the maintenance of international peace maintien de la paix et de la sécurité internatioand security and the promotion of friendly nales et le développement des relations amicarelations and co-operation among States, les et de la coopération entre les Etats.
Recognizing, in particular, that everyone Reconnaissant en particulier que chacun a has the right to life, liberty and security of droit ä la vie, å la liberté et å la sécurité de sa person, as set out in the Universal Declaration personne, ainsi qu'il est prévu dans la Déclaof Human Rights and the International Cove- ration universelle des droits de Thomme et nant on Civil and Political Rights, dans le Pacte international relatif aux droits
civils et politiques.
Reaffirming the principle of equal rights and Réuffirmant1e principe de I'cgalité des droits - sel-determination of peoples as enshrined in des peuples et de Icur droit å disposer d'euxthe Charter of the United Nations and the mémes consacré dans la Charte des Nations Declaration on Principles of International Law Unies et dans la Deéclaration relative aux concerning Friendly Relations and Co-opera- principes du droit international touchant les tion among States in accordance with the relations amicales et la coopération entre Iles Charter of the United Nations. as well as in Etats conformément å la Charte des Nations other relevant resolutions of the General Unies, ainsi que dans les autres résolutions Assembly, pertinentes de I Assemblée générale,
Considering that the taking of hostages is an Considérant que la prise d'otages est un délit offencee of grave concern to the international qui préoccupe gravement la communauté community and that, in accordance with the internationale et que, conformément aux disprovisions of this Convention, anv person positions de la présente Convention, quiconcommitting an act of taking of hostages shall be que commet un acte de prise d'otages doit étre either prosecuted or extradited, poursuivi ou extradé,
Being convinced that it is urgently necessary Convaincus de la nécessité urgente de déveto develop international co-operation between lopper une coopétration internationale entre States in devising and adopting effective mea- les Etats en ce qui concerne F'élaboration et sures for the prevention. prosecution and ladoption de mesures efficaces destinées å punishment of all acts of taking of hostages as prévenir, réprimer et punir tous les actes de manifestations of international terrorism, prise d'otages en tant que manifestations du
Have agreed as follows: terrorisme international.
Sont convenus de ce qui suit:
Article I Article premier
1. Any person who scizes or detains and 1. Commet Iinfraction de prise d'otages au threatens to kill. to injure or to continue to sens de la présente Convention quiconque detain another person (hercinafter referred to s'empare d'une personne (ci-apreés dénommée as the ”hostage”) in order to compel a third ”otage”), ou la détient et menace de la tuer. de party, namely, a State, an international inter- la blesser ou de continuer å la détenir afin de governmental organization, a natural or juri- contraindre une tierce partie, å savoir un Etat, dical person, or a group of persons, to do or une organisation internationale intergouverabstain from doing any act as an explicit or - nementale, une personne physique ou morale
Översättning
Internationell konvention mot tagande av gisslan
De till denna konvention anslutna staterna,
som beaktar syftena och principerna i Förenta nationernas stadga om upprätthållandet av internationell fred och säkerhet samt befordrandet av vänskapliga förbindelser och samarbete mellan staterna,
som särskilt erkänner att alla har rätt till liv, frihet och personlig säkerhet såsom angivits i den allmänna deklarationen om mänskliga rättigheter och den internationelia konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,
som på nytt bekräftar principen om tolkens lika rättigheter och självbestämmanderätt såsom den inskrivits i Förenta nationernas stadga, i deklarationen om folkrättsliga principer rörande vänskapliga förbindelser och samarbete mellan stater i enlighet med Förenta nationernas stadga samt i andra tillämpliga resolutioner som antagits av generalförsamlingen,
som anser att tagande av gisslan utgör ett brott som bereder den internationella gemenskapen allvarliga bekymmer och att en person, som begår en handling innebärande tagande av gisslan, skall i enlighet med bestämmelserna i denna konvention antingen åtalas eller utlämnas,
som är övertygade om att det är absolut nödvändigt att utveckla internationellt samarbete mellan staterna i utformningen och vidtagande av effektiva åtgärder för att förebypga, beivra och bestraffa alla handlingar som innebär tagande av gisslan som utslag av internationell terrorism,
har överenskommit om följande:
Artikel I
I. En person, som griper eller inspärrar och hotar att döda, skada eller fortsätta att hålla inspärrad en annan person (härefter kallad ”gisslan”) i syfte att tvinga en tredje part, nämligen en stat, en internationell mellanstatlig organisation, en fysisk eller juridisk person eller en grupp personer, att utföra eller avstå från att utföra en handling såsom ett uttryckligt
implicit condition for the release of the hostage ou un groupe de personnes, å accomplir un commits the offence of taking of hostages acte quelconque ou å s'en abstenir en tant que C'hostage-taking”) within the meaning of ihis condition explicite ou implicite de Ia libération Convention. de F'otage.
2. Any person who: 2. Commet également une infraction aux
(a) Attempts to commit an act of hostage- fins de la présente Convention quiconque: taking, or a) Tente de commettre un acte de prise
(b) Participates as an accomplice of anyone d'otages, ou who commits or attempts to commit an act of b) Se rend complice d'une personne qui hostage-taking, or commet ou tente de commettre un acte de
(c) Participates as an accomplice of anyone prise d'otages. who commits or attempts to commit an act of hostage-taking
likewise commits an offence for the purposes of this Convention.
Article 2 Article 2
Each State Party shall make the offences set Tout Etat partie réprime les infractions forth in article 1 punishable by appropriate prévues å Particle premier de peines appropenalties which take into account the grave prices qui prennent en considératon la nature nature of those offences. grave de ces infractions.
Article 3 Article 3
1. The State Party in the territory of which 1. C'Etat partie sur le territoire duquel the hostage is held by the offender shall take all F'otage est détenu par Fauteur de Finfraction measures it considers appropriate to case the prend toutes mesures qu'il juge appropriées situation of the hostage.in particular, to secure pour améliorer Ie sort de Fotage, notamment his release and, after his release, to facilitate. pour assurer sa libération et, au besoin, when relevant, his departure. faciliter son départ aprés sa libération.
2. If anv object which the offender has 2. Si un objet obtenu par P'autcur de P'inobtained as a result of the taking of hostages fraction du fait de la prise d'otages vient a étre comes into the custody of a State Party, that détenu par un Etat partie, ce dernier le restitue State Party shall return it as soon as possible to des que possible å Fotage ou å la tierce partie the hostage or the third party referred to in visée å article premier, selon le cas, ou å leurs article I, as the case may be, or to the autorités appropriées. appropriate authorities thereof.
Article 4 Article +
States Parties shall co-operate in the preven- Les Etats parties collaborent å la prévention tion of the offences set forth in article 1. des infractions prévues å PFarticle premier, particularly by: notamment:
(a) Taking all practicable measures to pre- a) En prenant toutes les mesures possibles vent preparations in their respective territories afin de prévenir la préparation, sur leurs for the commission of those offences within or territoires respectifs, de ces infractions destioutside their territories, including measures to nées å étre commises ä Mintérieur ou en dehors prohibit in their territories illegal activities of de leur territoire, y compris des mesures persons, groups and organizations that encou- tendant å interdire sur lIcur territoire 1es rage, instigate, organize or engage in the activités illégales des individus. des groupes et perpetration of acts of taking of hostages; des organisations qui encouragent, fomentent,
Organisent ou commettent des actes de prise
d'otages;
eller underförstått villkor för att gisslan skall släppas, begår brottet ”tagande av gisslan” enligt denna konvention.
2. En person, som
a) försöker utföra en handling som innebär tagande av gisslan eller
b) medverkar i egenskap av medbrottsling till någon som utför eller försöker utföra en handling som innebär tagande av gisslan,
begår också ett brott enligt denna konvention.
Artikel 2
Varje fördragsslutande stat skall föreskriva lämpliga straff för de i artikel I angivna brotten och därvid beakta deras allvarliga karaktär.
Artikel 3
I. Den fördragsslutande stat, inom vars territorium gisslan kvarhålls av gärningsmannen. skall vidtaga alla de åtgärder den anser lämpliga för att lindra gisslans situation, och i synnerhet söka få gisslan fri och därefter. i förekommande fall. underlätta gisslans avfärd.
2. Kommer något föremål, som gärningsmannen har erhällit till följd av tagande av gisslan. i en fördragsslutande stats besittning, skall staten snarast möjligt äterlämna detta, beroende på omständigheterna, till gisstan eller den tredje part som anges i artikel 1. eller till vederbörande myndigheter hos denna tredje part.
Artikel 4
De fördragsslutande staterna skall samarbeta för att förebygga de i artikel I nämnda brotten, särskilt genom att
a) vidtaga alla praktiskt möjliga åtgärder för att förhindra att förberedelser till dylika brott utförs inom deras territorier. vare sig brotten avses begås inom eller utanför dessa territorier, häri inbegripet åtgärder för att förbjuda olaglig verksamhet inom deras territorier av personer, grupper och organisationer som uppmuntrar. anstiftar, organiserar eller deltar i utförandet av handlingar innebärande tagande av gisslan:
(b) Exchanging information and co-ordina- b) En échangeant des renscignements et en ting the taking of administrative and other coordonnant les mesures administratives et measures as appropriate to prevent the com- autres å prendre, Ice cas échéant. afin de mission of those offences. prévenir la perpétration de ces infractions.
Article 5 Article 5
1. Each State Party shall take such measu- 1. Tout Etat partie prend les mesurces nécesres as may be necessary to establish its saires pour établir sa compétence aux fins de jurisdiction over any of the offences set forthin connaitre des infractions prévues å PFarticle artiele I which are committed: premier, qui sont commises:
(a) In its territory or on board a ship or a) Sur son territoire ou å bord d'un navire aircraft registered in that State: ou d'un aéronef immatriculé dans ledit Etat:
(b) By any of its nationals or, if that State b) Parl'un quelconque de ses ressortissants, considers it appropriate, by those stateless ou, si cet Etat Je juge approprié, par les persons who have their habitual residence in its apatrides qui ont leur résidence habituelle sur territory; son territoire:
(c) In order to compel that State to do or c) Pour le contraindre å accomplir un acte abstain from doing any act; or quelconque ou ä s'en abstenir; ou
(d) With respect to a hostage who is a dy A Pencontre d'un otage qui est ressortisnational of that State. if that State considers it sant de cet Etat lorsque ce dernier Ie juge appropriate. approprié.
2. Each State Party shall likewise take such 2. De meme, tout Etat partie prend les measures as may be necessary to establish its mesures nécessaires pour établir så compétenjurisdiction over the offences set forth in ce aux fins de connaitre des infractions prévues article I in cases where the alleged offender is å Particle premier dans le cas ou FPauteur present in its territory and it does not extradite présumé de lFinfraction se trouve sur son him to any of the States mentioned in para- territoire et ol TEtat ne Pextrade pas vers Pun graph 1 of this article. quelconque des Etats visés au paragraphe 1 du
3. This Convention does not exclude any présent article. criminal jurisdiction exercised in accordance 3. La présente Convention n'exclut pas une with internal law. compétence pénale exercée en vertu de la
législation interne.
Article 6 Article 6
1. Upon being satisfied that the circumstan- 1. S'ilestime que les circonstances le justices so warrant, any State Party in the territory fient, tout Etat partie sur le territoire duquel se of which the alleged offender is present shall, trouve l'autceur présumé de Vinfraction assure, in accordance with its laws, take him into conformément å sa législation, fa détention de custody or take other measures to ensure his cette personne ou prend toutes autres mesures presence for such time as is necessary to enable nécessaires pour s'assurer de sa personne any criminal or extradition proceedings to be pendant le délai nécessaire å Fengagement de instituted. That State Party shall immediately poursuites pånales ou d'une procédure d'exmake a preliminary inquiry into the facts. tradition. Cet Etat partie devra procéder
2. The custody or other measures referred immédiatement å une enquéte préliminaire en to in paragraph I of this article shall be notified vue d'établir les faits. without delay directly or through the Secreta- 2, La détention ou les autres mesures visées ry-General of the United Nations to: au paragraphe I du présent article sont noti-
(a) The State where the offence was com- tfiges sans retard directement ou par I'entremimitted; se du Secrétaire général de Organisation des
(6) The State against which compulsion has Nations Unies: been directed or attempted: a) A TEtat ou Pinfraction a été commise;
b) AVEtat qui a fait Pobjet de la contrainte
ou de la tentative de contrainte:
b) utbyta upplysningar och samordna administrativa och andra lämpliga åtgärder för att förhindra sådana brott.
Artikel 5
1. Varje fördragsslutande stat skall vidtaga de åtgärder som kan vara nödvändiga för att den skall kunna utöva sin domsrätt över de i artikel I angivna brotten, vilka begås
a) inom dess territorium eller ombord på fartyg eller luftfartyg som är registrerat i staten;
b) av dess medborgare eller, om staten anser det lämpligt, av statslösa personer som har hemvist på dess territorium:
c)i syfte att tvinga staten att utföra eller avstå från att utföra en handling: eller
d) mot en gisslan som är medborgare i staten, om staten i fråga anser det lämpligt.
2. Varje fördragsslutande stat skall likaledes vidtaga de åtgärder som kan vara nödvändiga för att den skall kunna utöva sin domsrätt
över de i artikel I angivna brotten i de fall då
den misstänkte gärningsmannen befinner sig på dess territorium och staten inte utlämnar honom till någon av de i punkt 1 i denna artikel nämnda staterna.
3. Denna konvention utesluter inte någon straffrättslig domsrätt som utövas enligt inhemsk lag.
Artikel 6
1. En fördragsslutande stat. inom vars territorium den för brottet misstänkte befinner sig, skall, när den anser det berättigat och i enlighet med sin lagstiftning, gripa gärningsmannen eller vidtaga andra åtgärder för att säkerställa att han är tillstädes under så lång tid som är nödvändig för att inleda ett straffrättsligt förfarande eller ett utlämningsförfarande. Den fördragsslutande staten skall omedelbart företaga en förberedande undersökning i ärendet.
2. Gripandet eller de andra åtgärder som avses i punkt 1 i denna artikel skall utan dröjsmål direkt eller genom Förenta nationernas generalsekreterare meddelas till
a) den stat där brottet har begåtts:
b) den stat som har utsatts för tvång celler försök till tvång:
(c) The State of which the natural or juridi- ec) A F'Etat dont la personne physique ou cal person against whom compulsion has been morale qui a fait Fobjet de la contrainte ou de directed or attempted is a national; la tentative de contrainte a la nationalité:
(d) The State of which the hostage is a d) A VEtat dont Fotage a la nationalité ou national or in the territory of which he has his sur le territoire duquel il a sa résidenee habitual residence: habituclle:
(e) The State of which the alleged offender e) A I'Etat dont Fauteur présumé de Pinis a national or, if he is a stateless person, in the fraction a la nationalité ou, si celui-ci est territory of which he has his habitual residen- apatride, å I'Etat sur le territoire duquel il a sa ce: résidence habituelle:
(f) The international intergovernmental or- f) A lorganisation internationale intergouganization against which compulsion has been vernementale qui a fait Fobjet de la contrainte directed or attempted: ou de la tentative de contrainte;
(2) All other States concerned. 2) A tous les autres Etats intéressés.
3. Any person regarding whom the measu- 3. Toute personne å P'égard de laquelle sont res referred to in paragraph 1 of this article are prises les mesures visées au paragraphe I du being taken shall be entitled: présent article est en droit:
(a) To communicate without delay with the a) De communiquer sans retard avec le nearest appropriate representative of the State représentant compétent le plus proche de of which he is a national or which is otherwise FEtat dont elle a la nationalité ou qui est entitled to establish such communication or, if autrement habilité å établir cette communicahe is a stateless person, the State in the tion ou, s'il s'agit d'une personne apatride, de territory of which he has his habitual residen- I'Etat surle territoire duquel elle a sa résidence ce: habituelle;
(b) To be visited by a representative of that b) De recevoirla visite d'un représentant de State. cet Etat.
4. The rights referred to in paragraph 3 of 4. Les droits visés au paragraphe 3 du this article shall be exercised in conformity présent article doivent s'exercer dans le cadre with the laws and regulations of the State in the des lois et reglements de V'Etat sur Ie territoire territory of which the alleged offender is duquel se trouve Fauteur présumé de Pinfracpresent, subject to the proviso, however. that tion. étant entendu toutefois que ces lois et the said laws and regulations must enable full reglements doivent permettre la pleine réalisaeffect to be given to the purposes for which the tion des fins pour lesquelles les droits sont rights accorded under paragraph 3 of this accordés en vertu du paragraphe 3 du présent article are intended. article.
5. The provisions of paragraphs 3 and 4 of 5. Les dispositions des paragraphes 3 et 4 du this article shall be without prejudice to the présent article sont sans préjudice du droit de right of any State Party having a claim to tout Etat partie, avar.: éetabli sa compétence jurisdietion in accordance with paragraph 1 (b) conformément au paragraphe 1 b) de Varticle of article 5 to invite the International Commit- 5, d'inviter le Comité international de la tee of the Red Cross to communicate with and Croix-Rouge å communiquer avec F'auteur visit the alleged offender. présumé de PFinfraction et å lui rendre visite.
6. The State which makes the preliminary 6. L'Etat qui procéde å I'enquéte prélimiinquiry contemplated in paragraph I of this naire visée au paragraphe 1 du présent article article shall promptly report its findings to the en communique rapidement les conclusions States or organization referred to in paragraph aux Etats ou å N'organisation mentionnée au 2 of this article and indicate whether it intends paragraphe 2 du présent article et leur indique to cxercise jurisdiction. sil entend exercer sa compétence.
Article 7 Article 7
The State Party where the alleged offender L'Ftat partie dans lequel une action pénale a is prosecuted shall. in accordance with its laws. été engagé contre F'auteur présumé de Pinfrac-
c) den stat i vilken den fysiska eller juridiska person, som har utsatts för tvång eHer försök till tvång, är medborgare;
d) den stat i vilken gisslan är medborgare eller inom vars territorium gisslan har sitt hemvist;
e) den stat i vilken den misstänkte gärningsmannen är medborgare eller. om han är statslös, inom vars territorium han har sitt hemvist;
f) den internationella mellanstatliga organisation som har utsatts för tvång eller försök till tvång:
g) alla andra berörda stater.
3. En person som blir föremål för de i punkt 1 i denna artikel angivna åtgärderna skall ha rätt att
a) utan dröjsmål sätta sig i förbindelse med närmaste behöriga företrädare för den stat i vilken han är medborgare eller som av annan anledning är behörig att upprätta sådan förbindelse eller, om han är statslös, den stat inom vars territorium han har sitt hemvist;
b) mottaga besök av cen företrädare för denna stat.
4. Rättigheterna i punkt 3 i denna artikel skall utövas i enlighet med lagar och förordningar i den stat inom vars territorium den misstänkte gärningsmannen befinner sig. Dessa lagar och förordningar skall dock fullständigt tillgodose de syften, som de i punkt 3 i denna artikel angivna rättigheterna är avsedda att tillgodose.
5. Bestämmelserna 1 punkterna 3 och 4 i denna artikel skall inte påverka den rätt som tillkommer en fördragsslutande stat med anspråk på domsrätt enligt punkt I b) i artikel 5 att anmoda Internationella Rödakorskommittén att sätta sig i förbindelse med och att besöka den misstänkte gärningsmannen.
6. En stat som företar en förberedande undersökning i enlighet med punkt 1 i denna artikel skall omgående rapportera slutsatserna till de stater eller den organisation som avses i punkt 2 i denna artikel och ange huruvida den avser att utöva sin domsrätt.
Artikel 7
Den fördragsslutande stat i vilken den misstänkte gärningsmannen åtalas skall i enlighet
communicate the final outcome of the procee- tion en communique conformément å ses lois dings to the Secretary-General of the United le résultat définitif au Secrétaire général de Nations, who shall transmit the information to Organisation des Nations Unies, qui en the other States concerned and the internatio- informe les autres Etats intéressés ct Ies nal intergovernmental organizations concer- organisations internationales intergouvernened. mentales intéressées.
Article 8 Article 8
1. The State Party in the territory of which 1. CU'Etat partie sur le territoire duquel the alleged offender is found shall, if it does not Pauteur présumé de I'infraction est découvert, extradite him, be obliged, without exception sil n'extrade pas ce dernier, soumet Vaffaire, whatsoever and whether or not the offence was sans aucune exception, et que F'infraction ait committed in its territory, to submit the case to été ou non commise sur son territoire, å ses its competent authorities for the purpose of autorités compétentes pour 'exercice de Facprosecution, through proceedings in accordan- tion pénale selon une procédure conforme å la ce with the laws of that State. Those authorities législation de cet Etat. Ces autorités prennent shall take their decision in the same manner as leur décision dans les mémes conditions que in the case of any ordinary offence of a grave pour toute infraction de droit commun de nature under the law of that State. nature grave conformément aux lois de cet
2. Any person regarding whom proceedings Etat. are being carried out in connexion with any of 2. Toute personne contre laquelle une prothe offences set forth in article 1 shall be cédurce est engagée en raison d'une des infracguaranteed fair treatment at all stages of the tions prévues å l'article premier jouit de la proceedings, including enjoyment of all the garantie d'un traitement équitable å tous les rights and guarantees provided by the law of stades de la procédure, v compris la jouissance the State in the territory of which he is de tous les droits et garanties prévus par la loi present. de I'Etat sur le territoire duquel elle se
trouve.
Article 9 Article 9
1. A request for the extradition of an 1. Il ne sera pas fait droit ä une demande alleged offender, pursuant to this Convention, d'extradition soumise en vertu de la présente shall not be granted if the requested State Convention au sujet d'un autcur présumé de Party has substantial grounds for believing: Finfraction si T'Etat partie requis a des raisons
(a) That the request for extradition for an substantielles de croire: offence set forth in article I has been made for a) Que la demande d'extradition relative å the purpose of prosecuting or punishing a une infraction prévue å Particle premier a été person on account of his race, religion. natio- présentée aux fins de poursuivre ou de punir nality, ethnic origin or political opinion: or une personne en considération de sa race, de sa
(b) That the person's position may be prce- religion, de sa nationalité, de son origine judiced: ethnique ou de ses opinions politiques; ou
(i) For any of the reasons mentioned in b) Que la position de cette personne risque subparagraph (a) of this paragraph, or de subir un préjudice:
(ii) For the reason that communication with i) Pour I'une quelconque des raisons visées
him by the appropriate authorities of the å Palinéa a) du présent paragraphe, ou
State entitled to exercise rights of protec- ti) Pourla raison que les autorités compéten-
tion cannot be effected. tes de TEtat ayant qualité pour exercer les
2. With respect to the offences as defined in droits de protection ne peuvent communiquer this Convention, the provisions of all extradi- avec elle. tion treaties and arrangements applicable 2. Relativement aux infractions définies between States Parties are modified as betwe- dans la présente Convention, Ies dispositions en States Parties to the extent that they are de tous les traités et arrangements d'extradiincompatible with this Convention. tion applicables entre Etats parties sont modi-
med sin lag underrätta Förenta nationernas gencralsekreterare om den slutliga utgången av målet. Denne skall vidarebefordra dessa uppgifter till övriga berörda stater och till berörda internationella mellanstatliga organisationer.
Artikel 8
1. Den fördragsslutande stat, inom vars territorium den misstänkte gärningsmannen påträffas, skall, om staten inte utlämnar honom, utan undantag och oavsett om brottet begåtts inom dess territorium eller inte, vara skyldig att överlämna fallet till sina behöriga myndigheter för åtalsprövning i enlighet med statens lagar. Myndigheterna skall fatta beslut på samma sätt som I fråga om varje vanligt brott av allvarlig karaktär enligt statens lag.
2, En person som blir föremål för rättsligt förfarande på grund av något av de brott som anges i artikel 1 skall tillförsäkras rättvis behandling under alla skeden av förfarandet, häri inbegripet åtnjutandet av alla de rättigheter och garantier som tillkommer honom enligt lagen i den stat inom vars territorium han befinner sig.
Artikel 9
1. En begäran om utlämning av en misstänkt gärningsman i enlighet med denna konvention skall inte beviljas om den anmodade fördragsslutande staten har grundad anledning antaga att
a) en begäran om utlämning för brott som anges i artikel I har framställts i syfte att åtala eller bestraffa en person på grund av hans ras, trosbekännelse. nationalitet, etniska ursprung eller politiska åsikter: eller
b) personens ställning kan menligt påverkas
1) av någon av de under a) i denna punkt
nämnda orsakerna, eller
2) av att vederbörande myndigheter i den
stat som är behörig att utöva skydds-
rätt inte kan hålla kontakt med perso-
nen i fråga.
2. Bestämmelserna i alla konventioner och avtal om utlämning, som gäller mellan fördragsslutande stater. ändras mellan dessa stater, i den utsträckning de avser de i denna konvention angivna brotten och är oförenliga
fices entre ces Etats parties dans la mesure ov
elles sont ineompatibles avec la présente Con-
vention.
Article 10 Article 10
1. The offences set forth in article I shall be 1. Lesinfractions prévues å I'article premicr deemed to be included as extraditable offences sont de plein droit comprises comme cas in any extradition treaty existing between d'extradition dans tout traité d'extradition States Parties. States Parties undertake to conclu entre Etats parties. Les Etats parties include such offences as extraditable offences s'engagent å comprendre ces infractions comin every extradition treaty to be concluded me cas d'extradition dans tout traité d"extradibetween them. tion å conclure entre eux.
2. If a State Party which makes extradition 2. Si un Etat partie qui subordonne F'extraconditional on the existence of a treaty recei- dition å Pexistencee d'un traité est saisi d'une ves a request for extradition from another demande d'extradition par un autre Etat partie State Party with which it has no extradition avec lequel il n'est pas lié par un traité treaty, the requested State may at its option d'extradition. F'Etat requis a la latitude de consider this Convention as the legal basis for considérer la prösente Convention comme extradition in respect of the offences set forth constituant la base juridique de Fextradition in artiele 1. Extradition shall be subject to the en ce qui concerne les infractions prévues å other conditions provided bv the law of the Particle premier. L'extradition est subordonrequested State. née aux autres conditions prévues par le droit
3. States Parties which do not make extra- de I'Etat requis. dition conditional on the existence of a treaty 3. Les Etats parties qui ne subordonnent shall recognize the offences set forth in article I pas I'extradition ä 'existence d'un traité reconas extraditable offences between themselves, naissent les infractions prévues å Particle subject to the conditions provided by the law of premier comme cas d'extradition entre eux the requested State. dans les conditions prévues par le droit de
4. The offences set forth in article I shall be F'Etat requis. treated, för the purpose of extradition between 4. Cntre Etats parties, les infractions prévu- States Parties. as if they had been committed es å I article premier sont considérées aux fins not only in the place in which they occurred but d'extradition comme ayant été commises tant also in the territories of the States required to au heu de leur perpétration que sur Ie territoire establish their jurisdiction in accordance with des Etats tenus d"établir leur compétence en paragraph 1 of article 5. vertu du paragraphe 1 de Varticle 5.
Article I1 Article I1
1. States Parties shall afford one another 1. Les Etats parties s'accordent P'entraide the greatest measure Of assistance in conn- judiciaire la plus large possible dans toute exion with criminal proceedings brought in procédure pånale relative aux infractions prérespect of the offences set forth in article I, vues å Partiele premier, y compris en ce qui including the supply of all evidence at their concerne la communication de tous Ics élédisposal necessary for the proceedings. ments de preuve dont ils disposent et qui sont
2. The provisions of paragraph 1 of this nécessaires aux fins de la procédure. article shall not affect obligations concerning 2. Les dispositions du paragraphe 1 du mutual judicial assistance embodied in any présent article n'affectent pas les obligations other treaty. relatives å P'entraide judiciaire stipulées dans
tout autre traité.
Article 12 Article 12
In so far as the Geneva Conventions of 1949 Dans la mesure ou les Conventions de for the protection of war victims or the Genéve de 1949 pour la protection des victumes
med denna konvention.
Artikel 10
1. De brott som anges i artikel 1 skall anses vara utlämningsbara enligt redan gällande utlämningsavtal mellan fördragsslutande stater. De fördragsslutande staterna åtager sig att i varje framtida utlämningsavtal dem emellan upplaga dessa brott såsom utlämningsbara.
2. Om en fördragsslutande stat, som gör utlämning beroende av förekomsten av ett avtal, mottager en begäran om utlämning från en annan fördragsslutande stat med vilken den inte har något utlämningsavtal. kan den anmodade staten, om den så önskar, betrakta denna konvention som laglig grund för utlämning i fråga om de brott som anges i artikel 1. För utlämning skall gälla de övriga villkor som uppställts i den anmodade statens lag.
3. Fördragsslutande stater, som inte gör utlämning beroende av förekomsten av ett avtal, skall sig emellan betrakta de i artikel 1 angivna brotten som utlämningsbara, varvid dock de villkor som uppställts i den anmodade statens lag skall gälla.
4. När det gäller utlämning mellan fördragsslutande stater skall de brott som anges i artikel I behandlas som om de hade begåtts inte endast på den plats där de utfördes utan även inom de staters territorier som är skyldiga att utöva domsrätt enligt punkt I i artikel 5.
Artikel II
1. De fördragsslutande staterna skall lämna varandra största möjliga bistånd vid straffrättsliga förfaranden med anledning av de brott som anges i artikel 1, häri inbegripet tillhandahållande av sådant bevismaterial som de har tillgång till och som är nödvändigt för det rättsliga förfarandet.
2. Bestämmelserna i punkt 1 i denna artikel skall inte påverka förpliktelser beträffande ömsesidigt rättsligt bistånd enligt andra avtal.
Artikel 12
I den utsträckning 1949 års Geneéve-konventioner angående skydd för krigets offer eller
Protocols Additional to those Conventions are de la guerre ou les Protocoles additionnels å applicable to a particular act of hostage-taking, ces conventions sont applicables å un acte de and in so far as States Parties to this Conven- prise d'otage particulier. et dans la mesure ou tion are bound under those Conventions to les Etats parties å la présente Convention sont prosecute or hand over the hostage-taker, the tenus, en vertu desdites conventions, de pourpresent Convention shall not apply to an act of suivre ou de livrer P'auteur de la prise d"otages, hostage-taking committed in the course of la présente Convention ne s'applique pas å un armed conflicts as defined in the Geneva acte de prise d'otages commis au cours de Conventions of 1949 and the Protocols there- conflits armés au sens des Conventions de to. including armed conflicts mentioned in Geneve de 1949 et des Protocoles y relatifs, y article I, paragraph 4, of Additional Protocol I compris les conflits armés visés au paragraphe of 1977, in which peoples are fighting against 4 de Particle premier du Protocole I de 1977, colonial domination and alien occupation and dans lesquels les peuples luttent contre la against racist régimes in the exercise of their domination coloniale et Foccupation étrangére right of self-determination, as enshrined in the et contre les régimes racistes, dans I'exercice Charter of the United Nations and the Decla- du droit des peuples å disposer d'eux-mémes, ration on Principles of International Law consacré dans la Charte des Nations Unies et concerning Friendly Relations and Co-opera- dans la Déclaration relative aux principes du tion among States in accordance with the droit international touchant Iles relations ami- Charter of the United Nations. cales et la coopération entre les Etats confor-
mément å la Charte des Nations Unies.
Article 13 Article 13
This Convention shall not apply where the La présente Convention n'est pas applicable offencc is committed within a single State, the lorsque linfraction est commise sur le territoihostage and the alleged offender are nationals re d'un scul Etat, que V'otage et Pauteur présuof that State and the alleged offender is found mé de I'infraction ont la nationalité de cet Etat in the territory of that State. et que I'auteur présumé de I'infraction est dé-
couvert sur le territoire de cet Etat.
Article 14 Article 14
Nothing in this Convention shall be constru- Rien dans la présente Convention ne peut ed as justifying the violation of the territorial étre interprété comme justifiant la violation de integrity or political independence of a State in Fintégrité territoriale ou de Tindépendance contravention of the Charter of the United politique d'un Etat en contravention de Ja Nations. Charte des Nations Unies.
Article 15 Article 15
The provisions of this Convention shall not Les dispositions de la présente Convention affect the application of the Treaties on n"affecteront pas F'application des traités sur Asylum, in force at the date of the adoption of Pasile, en vigueur å la date d"adoption de ladite this Convention, as between the States which Convention, en ce qui concerne les Etats qui are parties to those Treaties; but a State Party sönt parties å ces traités; mais un Etat partie å to this Convention may not invoke those la présente Convention ne pourra invoquer ces Treaties with respect 10 another State Party to traités å F'égard d'un autre Etat partie å la this Convention which is not a party to those présente Convention qui n'est pas partie å ces Treaties. traités.
Article 16 Article 16
I. Any dispute between two or more States 1. Tout différend entre deux ou plusieurs Parties concerning the interpretation or appli- Etats parties concernant Finterprétation ou cation of this Convention which is not settled Fapplication de la présente Convention qui
tilläggsprotokollen till dessa konventioner är tillämpliga på en viss handling. som innebär tagande av gisslan. och i den utsträckning de stater som tillträtt denna konvention är skyldiga enligt dessa konventioner att åtala eller överlämna den person som tagit gisslan, skall denna konvention inte tillämpas på en handling som innebär tagande av gisslan och som utförts under väpnad konflikt i enlighet med definitionen i 1949 års Gentve-konventioner och protokollen till dessa, häri inbegripet de i artikel I, punkt 4, i 1977 års första tilläggsprotokoll nämnda väpnade konflikterna, i vilka folk kämpar mot kolonialt förtryck och utländsk ockupation samt mot rasistiska regimer under utövande av sin rätt till självbestämmande enligt Förenta nationernas stadga och deklaration om folkrättsliga principer om vänskapliga förbindelser och samarbete mellan stater i enlighet med Förenta nationernas stadga.
Artikel 13
Denna konvention skall inte tillämpas när brottet har begåtts inom en enskild stat, samt gisslan och den misstänkte gärningsmannen är medborgare i denna stat och den misstänkte gärningsmannen påträffas inom denna stats territorium.
Artikel 14
Ingenting i denna konvention skall tolkas så att det rättfärdigar en kränkning av en stats territoriella integritet eller politiska oberoende i strid med Förenta nationernas stadga.
Artikel 15
Bestämmelserna i denna konvention skall inte påverka tillämpningen av de överenskommelser om asyl som är i kraft när denna konvention antages, såvitt gäller stater som är parter i sådana överenskommelser. Däremot får en fördragsslutande stat inte åberopa sådana överenskommelser i förhållande till en annan fördragsslutande stat, som inte är part i dessa överenskommelser.
Artikel 16
1. Om en tvist mellan två eller flera fördragsslutande stater rörande tolkningen eller tillämpningen av denna konvention inte kan
by negotiation shall, at the request of one of n'est pas réglé par voie de négociation est them, be submitted to arbitration. If within six soumis å arbitrage, å Ja demande de F'un months from the date of the request for d'entre eux. Si, dans les six mois qui suivent la arbitration the parties are unable to agree on date de la demande d"arbitrage, les parties ne the organization of the arbitration, any one of parviennent pas åa se mettre d'accord sur those parties may refer the dispute to the Forganisation de arbitrage, F'une quelconque International Court of Justice by request in d'entre elles peut soumettre le différend å la conformity with the Statute of the Court. Cour internationale de Justice, en déposant
2. Each State may at the time of signature or une requéte conformément au Statut de la ratification of this Convention or accession Cour. thereto declare that it does not consider itself 2. Tout Etat pourra, au moment oö il bound by paragraph 1 of this article. The other signera la présente Convention, la ratifiera ou States Parties shall not be bound by paragraph y adhérera, déclarer qu'il ne se considére pas I of this article with respect to any State Party lié par les dispositions du paragraphe 1 du which has made such a reservation. présent article. Les autres Etats parties ne
3. Any State Party which has made a seront pas liés par lesdites dispositions envers reservation in accordance with paragraph 2 of un Etat partie qui aura formulé une telle this article may at any time withdraw that réserve. reservation by notification to the Secretary- 3. Tout Etat partie qui aura formulé une General of the United Nations. réserve conformément aux dispositions du
paragraphe 2 du présent article pourra å tout
moment lever cette réserve par une notifica-
tion adressée au Secrétaire général de I'Orga-
nisation des Nations Unies.
Article 17 Article 17
1. This Convention is open for signature by 1. La présente Convention est ouverte å la all States until 31 December 1980 at United signature de tous les Etats, jusqu'au 31 Nations Headquarters in New York. décembre 1980, au Siege de Organisation des
2. This Convention is subject to ratification. Nations Unies, äå New York. The instruments of ratification shall be depo- 2. La présente Convention sera ratifiée. Les sited with the Secretary-General of the United instruments de ratification seront déposés Nations. aupréås du Secrétaire général de rOrganisation
3. This Convention is open for accession by des Nations Unies. any State. The instruments of accession shail 3. La présente Convention est ouverte å be deposited with the Secretary-General of the I'adhésion de tout Etat. Les instruments d'ad- United Nations. hésion seront déposés auprés du Secrétaire
général de l'Organisation des Nations Unies.
Article 18 Article 18
1. This Convention shall enter into force on 1. La présente Convention entrera en viguthe thirtieth day following the date of deposit eur le trentieme jour qui suivra la date de of the twenty-second instrument of ratification dépöt auprés du Secrétaire général de T'Orgaor accession with the Secretary-General of the nisation des Nations Unies du vingt-deuxieme United Nations. instrument de ratification ou d'adhésion.
2. For each State ratifying or aceeding to the 2. Pour chacun des Etats qui ratifieront la Convention after the deposit of the twenty- Convention ou y adhéreront aprés le dépöt du second instrument of ratification or accession, vingt-deuxieme instrument de ratification ou the Convention shall enter into force on the d”adhésion, la Convention entrera en vigueur thirtieth day after deposit by such State of its le trentitme jour aprés le depöt par cet Etat de instrument of ratification or accession. son instrument de ratification ou d"adhésion.
biläggas genom förhandlingar, skall den hänskjutas till skiljedom på endera statens begäran. Om parterna inte kan cnas om ett skiljedomsförfarande inom en tid av sex månader från det att begäran om skiljedom framställts, kan endera av parterna hänskjuta tvisten till Internationella domstolen genom att inlämna ansökan enligt domstolens stadga.
2. Varje stat kan, när den undertecknar, ratificerar eller ansluter sig till denna konvention, förklara att den inte anser sig bunden av
punkt 1 i denna artikel. Övriga fördragsslutan-
de stater skall inte vara bundna av punkt 1 i denna artikel i förhållande till en fördragsslutande stat, som har gjort ett sådant förbehåll.
3. En fördragsslutande stat som har gjort ett förbehåll enligt punkt 2 i denna artikel kan när som helst återtaga detta förbehåll genom underrättelse till Förenta nationernas generalsekreterare.
Artikel 17
1. Denna konvention är öppen för undertecknande av alla stater till den 31 december 1980 i Förenta nationernas högkvarter i New York.
2. Denna konvention skall ratificeras. Ratifikationsinstrumenten skall deponeras hos Förenta nationernas generalsekreterare.
3. Denna konvention är öppen för anslutning av alla stater. Anslutningsinstrumenten skall deponeras hos Förenta nationernas generalsekreterare.
Artikel I8
1. Denna konvention träder i kraft på trettionde dagen efter den dag då det tjugoandra ratifikations- eller anslutningsinstrumentet deponerats hos Förenta nationernas generalscekreterare.
2. I förhållande till en stat, som ratificerar eller ansluter sig till konventionen efter det att det tjugoandra ratifikations- eller anslutningsinstrumentet deponerats, skall konventionen träda i kraft på trettionde dagen efter det att denna stat deponerat sitt ratifikations- celler anslutningsinstrument.
Article 19 Article 19
1. Any State Party may denounce this 1. Tout Etat partie peut dénoncer la présen- Convention by written notification to the te Convention par voie de notification écrite Secretary-General of the United Nations. adressée au Secrétaire général de F'Organisa-
2. Denunciation shall take effect once ycar tion des Nations Unies. following the date on which notification is 2. La dénonciation prendra effet un an received by the Secretary-General of the aprés la date å laquelle la notification aura été United Nations. recue par le Secrétaire général de r'Organisa-
tion des Nations Unies.
Article 20 Article 20
The original of this Convention, of which the L'original de la présente Convention, dont Arabic, Chinese, English, French, Russian les textes anglais, arabe, chinois, espagnol, and Spanish texts are equally authentic, shall frangais et russe font également foi, sera be deposited with the Secretary-General of the déposé auprås du Secrétaire général de VOr- United Nations, who shall send certified copies ganisation des Nations Unies, qui en fera tenir thereof to all States. copic certifiée conforme å tous les Etats.
IN WITNESS WHEREOF, the undersig- EN FÖL DE QUOLT les soussignés, dåment ned, being duly authorized thereto by their autorisés å cet effet par leurs gouvernements respective Covernments, have signed this respectifs, ont signé la présente Convention, Convention, opened for signature at New qui a été ouverte å la signature äå New York le York on 18 December 1979. 18 décembre 1979.
Artikel 19
1. En fördragsslutande stat kan uppsäga denna konvention genom skriftlig underrättelse till Förenta nationernas generalsekreterare.
2. Uppsägningen skall träda i kraft ett år efter den dag då underrättelsen mottogs av Förenta nationernas generalsekreterare.
Artikel 20
Originalet till denna konvention, vars arabiska, engelska, franska, kinesiska, ryska och spanska texter äger lika vitsord, skall deponeras hos Förenta nationernas generalsekretcrare, som skall överlämna bestyrkta avskrifter därav till alla stater.
Till bekräftelse härav har undertecknade, därtill vederbörligen bemyndigade av sina respektive regeringar, undertecknat denna konvention, som öppnats för undertecknande i New York den 18 december 1979.
GOTAB 67267 Stockholm 1980