Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner en av Förenta nationer- nas generalförsamling antagen konvention den 17 december 1979 mot. tagande av gisslan. Genom denna konvention åtar sig de fördragsslutande staterna att antingen till annan stat utlämna en person som är misstänkt för att ha gjort sig skyldig till tagande av gisslan eller hänskjuta fallet till en åklagarmyndighet i det egna landet för eventuellt åtal.

• Sida 2
•  Original

Prop. l980/81:56 2

Utdrag UTRIKESDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1980—10-23

Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande. statsråden Ullsten, Boh- man, Friggebo, Mogård, Dahlgren, Åsling, Söder. Krönmark. Burenstam Linder, Johansson. Wirtén. Holm, Andersson, Boo, Winberg. Adelsohn, Danell. Petri

Föredragande: statsrådet Ullsten

Proposition med förslag till godkännande av internationell konvention . mot tagande av gisslan

1. Inledning

Sedan slutet av 1960-talet har användningen av sådana våldsmetoder som brukar betecknas som internationell terrorism ökat på ett oroväckande sätt. Det har allt oftare förekommit att människor genom terroristdåd hänsynslöst har dödats eller utsatts för våld eller hot om våld. ej sällan i förening med olika typer av utpressning. En kategori av dessa våldsbrott är de som riktas mot den civila luftfarten. bl. a. kapningar, en annan har i stor utsträckning drabbat diplon'tatcr och andra internationellt skyddade personer eller beskickningar och konsulat.

Många länder samarbetar på det polisiära området för att spåra terrorister och förebygga terroristdåd. Parallellt härmed har man under 1970—talet intensifierat arbetet i internationella organ på att skapa nya internationella regler i syfte att eliminera olika typer av internationell terrorism. Detta arbete har hittills lett till bl. a. tre betydelsefulla konventioner med dylika regler, nämligen 1970 års konvention angående olovligt besittningstagande av luftfartyg. även kallad Haag-konventionen ("prop. 1971192). 1971 års konvention för bekämpande av brott mot den civila luftfartens säkerhet. den s. k. Montreal-konventionen (prop. 1973192). samt 1973 års konvention om förebyggande och bestraffning av brott mot diplomater och andra interna— tionellt skyddade personer, härefter kallad diplomatskyddsktmventionen (prop. 1975171).

Ett genomgående mönster i dessa konventioner är att den eller de personer som utför sådana gärningar som beskrivs i konventionerna inte skall kunna undgå att ställas inför rätta i stater som anslutit sig till konventionerna. En konventionsstat skall således i princip vara skyldig att antingen ställa den misstänkte inför rätta eller på begäran utlämna honom till annan konven-

• Sida 3
•  Original

b.)

Prop. l980/81:56

tionsstat som också har domsrätt enligt konventionen. En gärningsman skall alltså inte kunna erhålla en fristad i något land som har tillträtt ifrågavarande kom-'ention. Grundtanken är att ju fler länder som ansluter sig till konventionen desto starkare blir avskräckningseffekten för den som planerar att utföra ifrågakommande brott eftersom han inte kan räkna med att undgå påföljd i någon konventionsstat.

Förbundsrepubliken Tyskland tog under Förenta nationernas generalför- samlings möte 1976 initiativ till utarbetandet av en internatitmell konvention mot tagande av gisslan. Gcneralförsamlingen antog den 15. december samma år enhälligt en resolution. varigenom den beslutade att tillsätta en ad hoc-kommitté med 35 medlemmar med uppgift att utarbeta en konvention angående förbud mot att ta gisslan. Sverige och Danmark ingick som nordiska länder i kommittén. Ad hoc-kommittén höll under perioden 1977—79 tre möten. Efter en trevande start 1977 enades kommitten under de två påföljande mötena om ett nästan fullständigt utkast till en konvention. Detta utkast blev föremål för informella överläggningar under generalför- samlingens möte 1979 varvid vissa utestående frågor löstes. Den 17 december 1979 antog generalförsamlingen utan omröstning resolution 347146. vari- genom konventionen mot tagande av gisslan godkändes.

Konventionen. som omedelbart öppnades för undertecknande, har hittills undertecknats av 30 stater, däribland Sverige.

Konventionen träder i kraft när 22 länder har ratificerat den eller anslutit sig till den.

Konventionen mot tagande av gisslan i fransk och engelsk originalversion jämte översättning till svenska bör fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bilaga.

2. Konventionsbestämmelserna

(.iisslz-"tnkonventionen är i huvudsak uppbyggd på samma sätt som de tidigare omnämnda Haag- och Montrealkonventionerna rörande åtgärder för att skydda den civila luftfarten samt diplomatskyddskonventionen. Flertalet artiklar i gisslankonventionen har mer eller mindre ordagrant hämtats ur någon av dessa tre konventirmer.

Gisslankonventionen inleds med vissa definitioner i ur!. I. F(')'r.s'rupmzkrwr innehåller en brottsbeskrivning. Tagande av gisslan föreligger då en person berövar en annan person hans frihet och under hot om våld eller fortsatt frihetsberövande söker förmå en tredje. part att utföra eller underlåta att utföra en handling. Enligt punkt 2 innebär även försök och medverkan till tagande av gisslan brott enligt kt.)m-'entionen.

lart. 2 föreskrivs att varje fördragsslutande stat skall straffbelägga de i arr. ] beskrivna gärningarna och därvid beakta deras allvarliga karaktär.

Enligt art. 3. punkt 1 skall en fördragsslutande stat. inom vars gränser gisslan kvarhålls av gärningsmannen. aktivt verka för att lindra gisslans

• Sida 4
•  Original

Prop. 1980/81:56 4

situation. [ första hand skall frigivning av gisslan eftersträvas. 1 punkt .? fastslås att egendom. som kommer i en fördragssltttande stats besittning till följd av tagande av gisslan. skall återlämnas till gisslan eller till den person. organisation eller stat som utpressningsaktionen var riktad mot.

[ art. 4 anges att de fördragsslutande staterna skall samarbeta för att förebygga tagande av gisslan. Varje fördragsslutande stat skall förhindra förberedelser till brott enligt konventionen. oavsett om dessa planeras fullföljas inom eller utanför statens gränser. Bl. a. skall sådana handlingar förbjudas som innebär att personer, grupper eller organisationer uppmunt- rar. anstiftar. organiserar eller deltar i utförandet av en handling som innebär tagande av gisslan.

Art. 5. punkt 1, som är av central betydelse i konventionen, innehåller bestämmelser om vilka stater som är skyldiga att säkerställa sin domsrätt med avseende på brott enligt konventionen. För det första skall en stat inom vars gränser eller på vars fartyg eller luftfartyg brottet har begåtts kunna utöva domsrätt. Detsamma gäller för det andra en stat vars medborgare har utfört brottet. För det tredje skall en stat kunna utöva domsrätt om den har utsatts för utpressning i samband med brottet. Slutligen skall en stat vars medborgare tas som gisslan kunna utöva sin domsrätt. om stafett finner det lämpligt.

Enligt punkt 2 skall även den stat ha domsrätt. inom vars territorium den misstänkte gärningsmannen befinner sig. om staten inte utlämnar denne till en annan stat som har domsrätt. Artikeln kompletteras i punkt.? med en regel om att konventionens bestämmelser inte skall utesluta andra fall av straffrättslig domsrätt, om sådan föreligger enligt någon fördragssltttande stats nationella lag.

Art. 6 innehåller bestämmelser om skyldigheterna för en fördragsslutande stat i samband med attcn misstänkt grips. Det åligger staten enligt punkt] att hålla den misstänkte i förvar eller att på annat sätt säkerställa att den misstänkte är tillgänglig under så lång tid som krävs för att ett straffrättsligt förfarande eller ett utlämningsförfarande skall kunna inledas. Det åligger också staten att omedelbart inleda en förberedande undersökning. lpimkt .? föreskrivs att den stat där den misstänkte grips skall underrätta alla av brottet berörda statcr om gripandet. Pturktuma 3 och 4 innehåller bestämmelser om de skyldigheter som en fördragsslutande stat har att iakttaga gentemot den som grips som misstänkt för att ha gjort sig skyldig till tagande av gisslan. Den misstänkte skall ha rätt att på begäran kontakta och sammanträffa med behörig företrädare för den stat i vilken han är medborgare. Enligt punkt 5 skall, oavsett om den misstänkte själv begär det, den fördragsslutande stat i vilken den misstänktl- är medborgare kunna anmoda en representant för Internationella Rödakorskommitten att besöka den misstänkte.

När den f('.'>rberedande undersökningen är avslutad skall resultatet av denna. enligtpunkt 6.1. omgående meddelas till berörda stater. Samtidigt skall

• Sida 5
•  Original

Prop. 1980/81z56

UI

(len stat. där undersökningen verkställts. meddela om den avser att utöva sitt domsrätt eller inte.

Art. 7—ll avser det skede som följerefterförundersökningsfascn och gäller den misstänktes lagföring eller utlämning.

l art. 7fastslås att den f("irdragsslutande stat i vilken gärningsmannen åtalas skall underrätta Förenta natitmernas generalsekrcterare om utgången av målet.

Art. 8 innehåller i punkt ] den för kcmventionen grundläggande bestämmelsen att om en fördragsslutande stat. där den misstänkte befinner sig. inte utlämnar honom till en annan stat. så åligger det staten att föranstalta om åtalsprövning i vanlig ordning. Vid denna åtz'tlsprt'ivning skall myndighe- terna förfara på samma sätt som i fråga om varje vanligt brott av allvarlig karaktär.

Enligt punkt .? tillförsäkras den misstänkte gärningsmannen rättvis behandling under det rättsliga förfarandet mot honom.

Enligt art. 9. punkt I får en utlämningsframställning i vissa fall inte beviljas. nämligen om den misstänkte därigenom skulle löpa risk att bli åtalad eller bestraffad eller på annat sätt lida skada på grund av sin ras, trosbekännelse eller nationalitet. sitt etniska ursprung eller sina politiska åsikter. Vidare skall en utlämning inte beviljas om den misstänkte skulle kunna lida skada av att den stat som är behörig att utöva skyddsrätt åt honom inte kan hålla kontakt med honom. om han utlämnas. Denna bestämmelse. som tillkom på begäran av arabstaterna. bör ses mot bakgrund av de speciella förhållandena i Mellersta Östern. 1 punkt 2 fastslås att bestämmelser i utlämnningsavtal mellan fördragsslutande stater ändras i förhållandet mellan dessa stater. i den mån de är oförenligz't med gisslankonventionen.

l arr. II) regleras vissa frågor om utlämning. Artikeln kan sägas 'ara kopierad efter Haag-. Montreal- och diplomatskyddsk("mventionernas mot— svarande bestämmelser. Enligt punkt ] skall tagande av gisslan anses vara ett utlämningsbart brott enligt redan ingångna utlämningsavtal mellan de fördragsslutande staterna. Dessa stater förbinder sig vidare att i eventuella framtida utlämningsavtal dem emellan upptaga dessa brott som utlämnings- bara. En fördragsslutande stat. som för beviljande av utlämning kräver att det finns ett utlämningstwtal, kan enligt punk! .? betrakta gisslankonventio- nen som laglig grund för utlämning. Enligt punkt 3 gäller. i fråga om konventionsstater som inte kräver förekomsten av utlärnningsavtal för att utlämning skall kunna ske. att sådana stater sinsemellan skall anse tagande av gisslan vara ett utlämningsbart brott. Vid tillämpningen av utlämningsbe— stämmelserna skall enligtpunkt 4 brotten anses begångna inte bara på den ort där de förövades utan också inom de stater som har ålagts att utöva domsrätt enligt art. 5. punkt 1.

Art. ]] innehåller bestämmelser om skyldighet för de fördragsslutande staterna att lämna varandra rättsligt bistånd i samband med att brott enligt

• Sida 6
•  Original

Prop. 1980/8lz56 6

konventionen beivras. Bl. a. skall tillgängligt bevismaterial ställas till förfogande.

Art. 12 är en av de få bestämmelser som saknar förebild i de tre tidigare omnämnda konventionerna. Den är resultatet av utdragna förhandlingar" avseende både juridiska och politiska spörsmål. Syftet med gisslankonven- tionen är att skapa ett undantagslöst system varigenom varje form av tagande av gisslan förbjuds. Under förhandlingarmts inledningsskedc föresvävade det emellertid vissa länder i u-lands- och arabgrupperna att man i konventionen på något sätt borde avstå från att kriminalisera enstaka. enligt dessa länders uppfattning mera "legitima" fall av tagande av gisslan. Därmed avsågs sådana handlingar som utfördes under väpnad kamp för att uppnå vissa "rättmätiga politiska syften". exempelvis i kampen mot kolonialt förtryck eller mot rasistiska regimer Linder utövande av folkens självbe- stämmanderätt. Man synes framför allt ha haft de nationella befrielserörel- sernas kamp för ögonen. Varje försök att på något sätt elleri något enstaka fall "legitimera" tagande av gisslan stötte på kompakt motstånd från en stor grupp av länder. Dessa förklarade att dylika undantag eller "kryphål" med stor säkerhet skulle leda till att konventionen inte skulle få det breda stöd som var önskvärt. Under fiftrhandlingarnas gång förändrades emellertid attityden hos de länder som först hade motsatt sig en undantagslös konvention. Eftersom tagande av gisslan också är förbjudet enligt 1949 års Geneve-konventioner om skydd för krigets offer (prop. 195357) och tilläggsprotokollen till dessa (prop. l978/"79:77). inriktades arbetet under f("irhamllingarna på att nå fram till en för samtliga länder acceptabel koppling mellan. å ena sidan. G"eneve-konventionerna och tilläggsprotokollen och. å den andra. gisslankonventitmen. Resultatet. som har kommit till uttryck i art. 12. innebär att Genet-'e-konventionerna och protokollen därtill skall gälla dä tagande av gisslan begås i samband med väpnad konflikt. i den mån staterna är skyldiga enligt dessa konventioner eller protokoll att åtala eller utlämna en gärningsman. Till väpnade konflikter skall därvid också hänföras sådana konflikter som innefattar kamp mot kolonialt förtryck. utländsk ockupation eller rasism. I övriga fall skall gisslankonventioncn vara tillämplig.

Art. 13 infördes på förslag av de östeuropeiska staterna. som ansåg det onödigt att tillämpa konventionen på fall där den misstänkte gärningsman- nen befinner sig i den stat där brottet begicks och dessutom saväl han som gisslan är medborgare i denna stat. En faktor sotn skulle kunna ge brottet en internationell aspekt vore i ett sådant fall att utpressningen hade riktats mot en främmande stat eller dess medborgare. Genom att konventionen nu inte är tillämplig i dessa fall bortfaller emellertid informationsskylt'ligheten enligt art. (i.

Art. 14 är ytterligare en av de bestämmelser som f("äranleddc utdragna diskussioner i ad btw-kommitten. Det var framför allt den afro-asiatiska gruppen som önskade införa en bestämmelse om att kränkningar av ett lands

• Sida 7
•  Original

Prop. l980/81:56 7

suveränitet och territoriella integritet inte fick förekomma exempelvis för att" fritaga gisslan. Från västmaktshåll framhölls att skyldigheten att respektera ett lands suveränitet och territoriella integritet redan fanns inskriven i Förenta nationernas stadga och att motsvarande bestämmelse i gisslankon— ventionen vore överflödig. Den text som man slutligen enades om fastslår att ingenting i gisslankonventionen rättfärdigar kränkningar av en stats integri- tet eller politiska oberoende i strid med Förenta nationernas stadga. Att vissa västmaktcr till slut var beredda att acceptera artikeln får ses mot bakgrund av dess hänvisning till Förenta nationernas stadga och därmed indirekt också till art. 51 rörande nt'idvz'irnsrätten.

[ diplomatskyddskom-'entionen infördes efter utdragna överläggningar en artikel som behandlar rätten att bevilja diplomatisk asyl. en bland länderna i Latinamerika utbredd praxis. Även under arbetet med gisslankonventionen aktualiserades asylfrågan av den latinamerikanska gruppen. ] slutskedet av förhandlingarna enades man om att till konventionen foga (II”/. 15 som överensstämmer med art. 12 i diplomatskyddskonventioncn. Artikeln innebär att gisslankonventionens bestämmelser inte skall påverka tillämp- ningen av de asylöverenskommelser som vari kraft när gisslanktmventionen antogs såvitt avser förhållandena mellan de stater som är parter i sådana överenskommelser. Emellertid får en av gisslankonventionen bunden stat inte åberopa en sådan asylöverenskommelse i förhållande till en annan till gisslankonventionen ansluten stat vilken inte är part i nämnda asylt'övercns- kommelse.

Art. [(>—20 innehåller slutbestämmelscr. Art. 16 behandlar förfarandet vid tvist om konventionens tolkning. Konventionen är öppen för undertecknan- de fram till utgången av 1980. Därefter skall z-mslutningsformen tillämpas enligt art. 17. Konventionen träderi kraft 30 dagar efter det att 22 länder har överlämnat ratifikations— eller anslutningsinstrutnent till Förenta nationer- nas generalsekreterarc. Konventionen kan uppsägas med ett års varsel.

3. Gällande svenska bestämmelser 3.1 Straffhestämmelser

Strafflwestämmelser som kan komma i fråga för bestraffningavde i art. 1 av konventionen beskrivna gärningarna finns fi'ircträdesvis i 4 kap. BrB .

.r'llänniskorov, varmed förstås bl. a. gärning som innebär att någon bemäktigar sig och inspärrar annan med uppsåt att utöva utpressning. är i 4 kap. 1 & belagt med fängelse på viss tid. lägst fyra och högst tio år. eller på livstid. Är brottet mindre grovt förskyller det enligt 4 kap. 1 åfångclse i högst sex år.

1 4 kap. BrB finns vidare bestämmelser om straff för andra integritets- kränkningar som riktar sig mot annans frihet och frid. Den som på annat sätt än genom människorov berövar någon friheten dömes enligt 4 kap. 2 :$ för

• Sida 8
•  Original

.Prop. 1980/81:56 8

olaga frihetsberövande till fängelse lägst ett och högst tio år.

Försök. förberedelse och stämpling till människorov och olaga frihetsbe- rövande är straffbara enligt 4 kap. H).—$. Samma straff som ådöms en gärningsman drabbar också den som gör sig skyldig till medhjälp till människorov eller olaga frihetsberövande enligt 23 kap. 4 å.

3.2 Svensk domstols kompetens

Reglerna om svensk strafflags tillämplighet i rummet finns intagna i 2 kap. BrB. Bestämmelserna ger en vidsträckt kompetens åt svensk domstol. ] överensstämmelse med territorialitetsprincipen omfattar kompetensen enligt 2 kap. 1 så alla i Sverige begångna brott. Svensk domstol är behörig också om det är ovisst var brottet förövades men det finns skäl att anta att det begicks här.

I fråga om brott begångna utomlands är svensk domstol enligt 2 kap. 2 & BrB behörig. om brottet förövats bl.a. av svensk medborgare eller av utlänning med hemvist i Sverige. Detsamma gäller brott som förövats av annan utlänning som finns i Sverige. om på brottet kan följa fängelse i mer än sex månader. En förutsättning för svensk domsrätt i dessa fall är dock att gärningen är straffbar även enligt lagen på gärningsorten.

Reglerna i 2 kap. 3 & BrB utsträcker den svenska domsrätten ytterligare i vissa specialfall. när utlänning har begått brott utomlands. Sålunda är svensk domstol behörig att döma bl. a. utlänning som utomlands har begått brott på svenskt fartyg eller luftfartyg. Svensk domstol har behörighet också när brottet har förövats mot Sverige. svensk medborgare eller svensk menighet. inrättning eller sammanslutning eller mot utlänning med hemvist i Sverige. oavsett var brottet har förövats. Svensk domstol har likaså alltid domsrätt om brottet är kapning av luftfartyg. luftfartygssalwtage eller folkrättsbrott eller om det lindrigastc straff som är föreskrivet för brottet är fängelse i fyra år eller däröver.

Kungl. Maj:t har i brev till riksåklagaren (RÅ) den 28 decetnbcr 1972. vilket trädde i kraft den 1 juli 1973. bemyndigat RÅ att meddela åtalsförordnandc bl. a. för brott som har fi:")rövats utomlands av svensk medborgare eller utlänning med hemvist i Sverige eller för gärning som har begåtts av svensk medborgare eller utlänning med hemvist i Sverige i fall då frågan om ansvar för samma gärning har prövats genom dom meddelad i främmande stat.

3.3 Utlämning för brott

Bestämmelser om utlämning för brott från Sverige till nordiskt land finns i lagen (1959:254) om utlämning för brott till Danmark. Finland. Island och Norge och om utlämning till utomnordiskt land i lagen (1957:668) om utlämning för brott. Lagarna bygger på principen att fråga om utlämning

• Sida 9
•  Original

Prop. 1980/81 :56 9

skall prövas fritt på grundval av samtliga föreliggande omständigheter i varje enskilt fall. För beviljande av utlämning krävs inte att det föreligger utlämningsavtal mellan Sverige och den stat som begär utlämning. Beslut om utlämning fattas av regeringen eller — i vissa ärenden enligt 1959 års lag — av åklagare. För att utlämning skall kunna medges måste vissa i lagarna uppställda villkor vara uppfyllda. Sålunda får enligt 1957 års lag svensk medborgare inte utlämnas. Enligt samma lag skall den gärning för vilken utlämning begärs motsvara brott för vilket enligt svensk lag stadgas fängelse i mer än ett år. Vidare får utlämning inte beviljas för politiskt brott. Lagarna anger också vissa andra hinder för utlämning.

Enligt utlämningslagarna är Sverige sålunda inte skyldigt att bevilja utlämning. även om de villkor som anges i den tillämpliga lagen är uppfyllda. Genom utlämningsm-"tal med annan stat kan Sverige dock ha åtagit sig att till den staten utlämna personer som uppehåller sig här. Som villkor för utlämning från Sverige skall sådana avtal innehålla åtminstone de minimi— villkor för utlämning som uppställs i utlämningslagarna, F. n. har Sverige bilaterala utlämningsavtal endast med Australien. Belgien. Canada. Förenta Staterna och Storbritannien. Därjämte har Sverige tillträtt den europeiska utlämningskonventionen (SÖ 1959:65).

4. Föredragandens överväganden

Tcrroristdåd med internationell anknytning fortsätter att vara ett svårartat problem världen över. Människoliv och grundläggande. friheter sätts därvid ofta på spel och inget land kan på förhand helt skydda sig mot denna typ av våldsbrott. hur rigorösa säkerhetsåtgärder som än vidtas. l takt med det stigande antalet internationella terroristaktioner har därför insikten ökat om behovet av mellanstatligt samarbete som ett av medlen för att bekämpa dessa brott. vilka ofta hotar själva grundvalarna för internationell samfärdsel och samverkan.

Samtidigt med den alltmer utbredda uppfattningen om önskvärdhcten av ökat samarbete över gränserna har man stött på svårigheter när det gäller att konkretisera samarbetets inriktning och former. Svårighetermt har bl. a. sin grund i att de bakomliggande orsakerna till terroristaktionerna ofta går att spåra i djupgående sociala. ekonomiska eller politiska motsättningar. En grupp av länder hävdar exempelvis i samband med debatterna i ämnet i Förenta nationerna. att man i första hand bör söka analysera och kartlägga bakgrunden till internationell terrorism för att sedan kunna angripa roten till det onda. En annan grupp av länder — däribland de västerländska.— anser dock att ett dylikt tillvägagängssätt i dagens läge inte synes leda till några konkreta och omedelbara resultat. Det har visat sig svårt att få en mer allmän uppslutning kring förslag till åtgärder som riktar sig mot våldet som sådant så länge de bakomliggande politiska och sociala problemen kvarstår olösta. Denna uppgift får emellertid anses vara av en mera långsiktig karaktär. lnte

• Sida 10
•  Original

Prop. 1980/81:56 lt.)

minst mot denna bakgrund blir varje steg mot ökat internationellt samarbete på detta område desto värdefullare.

Under 'l960- och 197(l-talen har samarbetet glädjande nog lett till konkreta resultat på det regionala såväl som på det globala planet. På det polisiära området byggs samarbetet successivt ut. För svensk del gäller det framför allt samarbetet inom ramen för Interpol. I detta sammanhang vill jag dock främst erinra om att tre konventioner antagits för att förstärka skyddet för den civila luftfarten. nämligen 1963 års 'l'okio-konvention om brott och vissa andra handlingar ombord på luftfartyg. 1971) års Haag-komention om olaga besittningstagande av luftfartyg och 1971 års Montreal-ktmvention om luftfartssabotage. Omkring 100 länder har anslutit sig till var och en av dess konventioner. Vidare har den år 1973 ingångna diplomatskvddskonventio- nen numera trätt i kraft. År 1977 antogs slutligen en inom Europarådet utarbetad konvention om bekämpande av terrorism m. in. Sverige har anslutit sig till samtliga dessa konventioner. l-lärutöver har Förenta nationernas generalförsamling liksom Europarådet antagit en rad resolutio- ner rörande internationell terrorism.

Sverige tillmäter internationell samverkan på detta område stor betydelse och har under förhandlingarna genomgående strävat efter konstruktiva lösningar som kan godtas av så många länder som möjligt. I linje härmed har vi medverkat vid tillkomsten av de tidigare nämnda komentionerna och tillhört de stater som först har ratificerat dem.

När Förenta nationernas generalförsamling på initiativ av Förbundsrepub- liken Tyskland 1976 tillsatte en särskild kommitté med uppdrag att utarbeta förslag till en konvention mot tagande av gisslan var det därför naturligt att Sverige anmälde intresse för att deltaga i kommittéarbctet. Sverige liksom bl. &. Danmark ingick i kommittén som hade 35 medlemmar.

Tagande av gisslan syntes redan från början ha en tillräcklig grad av konkretion för att lämpa sig för en konventionsreglering och man kttnde därmed fortsätta arbetet med att utvidga det internationella samarbetet till att omfatta ännu en av de mera ofta återkommande formerna av internatio— nell terrorism.

Kommittéarbetet pågick vid tre sessioner om vardera tre veckor åren 1977—79. Debatten i kommittén och dess arbetsgrupper kom efter vissa inledande svårigheter att kretsa kring den grundläggande principen att tagande av gisslan är ett brott av internationell karaktär och att ingen under några omständigheter kan anses ha rätt att ta gisslan. Kommitténs uppgift underlättades av att flera av konventionsbestämmelserna mer eller mindre ordagrant kunde överföras från de tidigare omnämnda konventitmerna med anknytning till internationell terrorism. Arbetet koncentrerades följaktligen på de fåtaliga bestämmelser som. huvudsakligen av politiska skäl. visade sig kontroversiella. Härom vill jag i korthet framhålla följande.

Utformningen av bestämmelsen om konventionens tiIlämpningsområde

• Sida 11
•  Original

Prop. 1980/81:56 11

knöts av vissa u-länder samman med frågan om rätten för folk att kämpa mot kolonialt förtryck och utländsk ockupation. apartheid och rasistiska regimer. l sak gäller det med andra ord hur de nationella befrielserörelserna skulle betraktas i förevarande sammanhang. Vissa av förslagen innehöll för flera västländer oantagbara formuleringar som gav intryck av att tagande av gisslan i vissa fall kunde vara en. om icke tillåten. så dock försvarbar handling. Enighet uppnz'iddes slutligen om att tagande av gisslan skall bedömas antingen enligt 1949 års Genéve-kom-'entioner angående skydd för krigets offer och protokollen till dessa eller enligt gisslankonventionen. Det förstnämndaalternativet skall tillämpas för handlingar som begåtts i krigstid eller i samband med väpnade konflikter. vari inbegrips sådana där folk kämpar mot kolonialt förtryck och utländsk ockupation samt mot rasistiska regimer under utövande av sin rätt till självbestämmande.

När det gäller bestämmelserna i art. 5 om domsrätten över de i konventitmen åsyftade brotten ger reglerna i 2 kap. 2 och 3 åå BrB om svensk strafflags tillämplighet på brott begångna utomlands så vidsträckt behörighet åt svensk domstol att samtliga gärningar som avses i art. 1 faller under svensk domsrätt i de fall som anges i art. 5.

Reglerna i art. 4 om skyldighet att vidtaga bmttsförelrvggande åtgärder liksom bestämmelserna i art. 6 om tagande [fört-w med därav följande twtij'ikationsplikt gentemot andra konventionsländer och vederbörande internationella organisationer kräver inga lagstiftningsåtgi'irder för Sveriges del. Detsamma gäller bestämmelserna om en gripen persons rätt att konnnunicera med företrädare för sitt hemland eller annan behörig stat.

Förpliktelsen enligt art. 8 för fördragsslutande stat. inom vars territorium den misstänkte befinner sig. att överlämna ärendet till behörig myndighet för beslut [ åra/sfrågan torde för svenskt vidkommande vara uppfylld genom bestämmelserna i rättegångsbalken om förundersökning vid misstanke om brott.

Enligt art. 9 i konventionen skall en stat inte bevilja en u."lr'imningsfram- ställning om staten har allvarliga skäl att förmoda, att den misstänktes ställning menligt skulle påverkas i den ansökande staten av sådana faktorer som den misstänktes härstamning. religion eller politiska uppfattning. Utlämning skall inte heller äga rum om den misstänkte i den ansökande staten skulle lida skada av att den stat som han tillhör inte har möjlighet att hälla kontakt med honom. t. ex. på grund av avsaknad av diplomatiska förbindelser. Även om denna bestämmelse inte har någon direkt motsvarig- het i den svenska utlämningslagen. torde 7—8 åå i denna lag medföra att utlämning från Sverige i de fall som avses i konventionsbestämmelsen inte får ske. Någon lagändring erfordras därför inte. Vad som har sagts nu innebär också att den aktuella bestämmelsen inte i praktiken kan påverka den skyldighet att bevilja utlämning som Sverige har åtagit sig enligt bilaterala eller multilaterala traktater.

Av reglerna om utlämning i art. 10 i konventionen berörs Sverige närmast

• Sida 12
•  Original

Prop. 1980/81z56 12

av bestämmelserna i punkt 1 och punkt 3. Enligt den förstnämnda bestämmelsen skall brott som avses i art. 1 vara utlämningsbart brott i utlämningsavtal mellan fördragsslutande stater. Enligt punkt 3 är fördrags- slutande stat. som för utlämning på "grund av brott inte kräver att utlämningsavtal skall finnas med den stat som begär utlämning. skyldig att betrakta de nämnda brotten som utlämningsbara brott. varvid dock det förfarande och de villkor skall iakttas som föreskrivs i den anmodade statens lag. Konventionsbestämmelserna är på denna punkt inte oförenliga med den svenska lagstiftningen om utlämning för brott och inte heller med av Sverige ingångna avtal rörande utlämning för brott.

1 art. 11 föreskrivs skyldighet för fördragsslutande stater att lämna varandra ömsesidigt rättsligt bistånd i mål om brott enligt gisslankonventio- nen. Några nya författningsbestämmelser behövs inte för att Sverige skall kunna uppfylla dessa förpliktelser.

Av ovanstående redogörelse framgår att det från rättslig utgångspunkt inte föreligger något hinder för Sverige att ratificera gisslankonventionen. Sverige har som tidigare framhållits anslutit sig till internationella konven- tioner ägnade att bekämpa olika former av internationell terrorism. lnte helleri det aktuella fallet rörande gisslankonventionen bör Sverige undandra sig ansvaret att medverka till att en allvarlig och tämligen vanlig form av internationell terrorism bekämpas i internationell samverkan. Jag förordar således att Sverige snarast ratificerat konventionen.

5. Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regerigen föreslår riksdagen

att godkänna den internationella konventionen den 17 december 1979 mot tagande av gisslan.

6. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga det förslag som föredragan- den har lagt fram.

• Sida 13
•  Original

• Sida 14
•  Original

Prop. 1980/8lz56

International Convention against the Taking of Hostages

The States Parties !() this Com-'ention,

Having in mind the purposes and principles of the Charter of the United Nations concer- ning the maintenance of international peace and security and the promotion of friendly relations and eo-operation among States.

Recognizing. in particular. that everyone has the right to life. liberty and security of person. as set out in the Universal Declaration of Human Rights and the International Cove- nant on Civil and Political Rights.

Reaffirming the principle of equal rights and - self-determination of peoples as enshrined in the Charter of the United Nations and the Declaration on Principles of International Law concerning Friendly Relations and Co-opera- tion among States in accordance with the Charter of the United Nations. as well as in other relevant resolutions of the General Assembly.

Considering that the taking of hostages is an offence of gravc concern to the international community and that. in accordance with the provisions of this Convention. any person committing an act of taking of hostages shall be either prosecuted or extradited.

Being convinced that it is urgently necessary to develop international co-operation between States in devising and adopting effective mea- sures for the prevention. proseeution and punishment of all acts of taking of hostages as manifestations of international terrorism.

Have agreed as follows:

Artic/e ]

]. Any person who scizes or detains and threatens to kill. to injure or to continue to detain another person (hcreinafter referred to as the "hostagc") in order to compel a third party. namely. a State. an international inter- governmental organization. a natural or juri- dieal person, or a group of persons. to do or abstain from doing any act as an explicit or

14

Convention internationale contre la prise d”ota- ges

Les Etats parties å Ia présenle Convention,

A_vantpresents () l'esprit les buts et principes de la Charte des Nations Unies concernant le maintien de la paix et de la se'eurite internatio- nales et le developpement des relations amica- les et de la cooperation entre les Etats.

Reanznaissant en particulier que chacun a droit a la vie. a la liberté ct a la se'curité de sa personne. ainsi qu'il est prévu dans la Decla- ration universelle des droits de l'homme et dans le Paetc international relatif aux droits civils et politiques.

Réajffirmant le principe de l'egalité des droits des peuples et de leur droit a disposer d'eux- mémes consacré dans la Charte des Nations Unies et dans Ia Declaration relative aux principes du droit international touchant les relations amicales et la cooperation entre lcs Etats eonformément a la Charte des Nations Unies. ainsi que dans les autres résolutions pertinentcs de l"Assemblée générale.

Considérantque la prise d'otages est un délit qui prc'oeeupe gravement la eommunauté internationale et que. conformément aux dis- positions de la présente Convention. quicon— que commet un aete de prise d'otagcs doit étre poursuivi ou extradé.

Com-'aincus de la néeessité urgente de deve- lopper une cooperation internationale entre les Etats en cc qui concerne l'élaboration et l'adoption de mesures efficaces destinées a pre'venir. réprimer et punir tous les actes de prise d'otages en tant que manifestations du terrorisme international.

Sant com-'enus de ce qui suit:

Article premier

1. Commet l'infraetion de prise d'otages au sens de la présente Convention quieonque s'empare d'une personne (ci-apres dénommée "otage"). ou la de'tient et menace de la tuer. de la blesser ou de continuer a la detenir afin de contraindre une tierce partie. a savoir un Etat. une organisation internationale intergouver-

. nementale. une personne physique ou morale

• Sida 15
•  Original

Prop. 1980/81:56

Översättning

Internationell konvention mot tagande av giss- lan

De till denna konvention anslutna staterna,

som beaktar syftena och principerna i Fören- ta nationernas stadga om upprätthållandet av internationell fred och säkerhet samt befor- drandet av vänskapliga förbindelser och sam- arbete mellan staterna.

som särskilt erkänner att alla har rätt till liv. frihet och personlig säkerhet såsom angivits i den allmänna deklarationen om mänskliga rättigheter och den internationella konventio- nen om medborgerliga och politiska rättighe- ter.

som på nytt bekräftar principen om folkens lika rättigheter och självbestämmanderätt såsom den inskrivits i Förenta nationernas stadga. i deklarationen om folkrättsliga princi- per rörande vänskapliga förbindelser och sam- arbete mellan stater i enlighet med Förenta nationernas stadga samt i andra tillämpliga resolutioner som antagits av generalförsam- lingen.

som anser att tagande av gisslan utgör ett brott som bereder den internationella gemen- skapen allvarliga bekymmer och att en person. som begår en handling innebärande tagande av gisslan. skall i enlighet med bestämmelserna i denna konvention antingen åtalas eller utläm- nas.

som är övertygade om att det är absolut nödvändigt att utveckla internationellt samar- bete mellan staterna i utformningen och vidta- gande av effektiva åtgärder för att förebygga. beivra och bestraffa alla handlingar som inne- bär tagande av gisslan som utslag av intermi- tionell terrorism,

har ("ii-'erenskornmit om följande:

Artikel I

l. En person. som griper eller inspärrar och hotar att döda. skada eller fortsätta att hålla inspärrad en annan person (härefter kallad ”'gisslan") i syfte att tvinga en tredje part. nämligen en stat. en internationell mellanstat— lig organisation. en fysisk eller juridisk person eller en grupp personer. att utföra eller avstå från att utföra en handling såsom ett uttryckligt

• Sida 16
•  Original

Prop. 1980/81 :56

implicit condition for the release of the hostagc commits the offence of taking of hostages ("hostagc-taking") within the meaning of this Convention.

2. Any person who: (a) Attempts to commit an act of hostage- taking. or (b) Participates as an accomplice of anyone who commits or attempts to commit an act of hostage-taking. or (c) Participates as an accomplice of anyone who commits or attempts to commit an act of hostagc-taking

likewise commits an offence for the purpo- scs of this Convention.

Article 2

Each State Party shall make the offences set forth in article 1 punishablc by appropriate penalties which take into account the gravc nature of those offences.

Article 3

1. The State Party in the territory of which the hostagc is held by the offender shall take all measures it considers appropriate to case the situation of the hostage. in particular. to secure his release and. after his release. to facilitate. when relevant. his departure.

2. If any object which the offender has obtained as a result of the taking of hostages comes into the custody of a State Party. that State Party shall return it as soon as possible to the hostagc or the third party referred to in article [. as the case may be. or to the appropriate authorities thereof.

Article 4

States Parties shall co-opcrate in the preven- tion of the offences set forth in article ]. particularly by:

(a) Taking all practicable measures to pre- vent preparations in their respective territories for the commission of those offences within or outside their territories. including measures to prohibit in their territories illegal activities of persons. groups and organizations that encou- rage, instigate. organize or engage in the perpetration of acts of taking of hostages;

16

ou un groupe de personnes. å accomplir un acte quelconque ou a s'en abstcnir en tant que condition explicite ou implicite de la libération de l'otage.

2. Commet egalement une infraction aux fins de la pre'sente Convention quiconque:

a) Tente de comtnettre un aete de prise d'otages. on

I).) Sc tend complicc d'une personne qui commet ou tente de commettre un aete de prise d'otages.

Article 2

"Tout Etat partie réprime les infractions pre'vues ä l'article premier de pcines appro- pric'cs qui prennent en considératon la nature grave de ces infractions.

Årlit'le 3

1. L'Etat partie sur le territoire duquel l'otage est détenu par l'auteur de l'infraction prend toutes mesures qu'il jugc appropriées pour améliorer lc sort de l'otage. uotamment pour assurer sa liberation et. au besoin. facilitet son départ apres sa libération.

2. Si un objet obtenu par l'auteur de l”in- fraction du fait de la prise d'otages vient ä étre détenu par un Etat partie. ce dernier le restituc des que possible :) l'otagc ou a la tierce partie visée a l'article premier. selon le cas. ou a leurs autorites appropriées.

Article 4

Les Etats parties eollaborent a la prevention des infractions pre'vues a liarticle premier. notamment:

(1) En prenant toutes les mesures possibles afin de prévenir la preparation. sur leurs territoires respectifs, de ces infractions desti- nées a étre commises å l'inte'rieur ou en dehors de leur territoire. y compris des mesures tendant a interdire sur leur territoire les activités illégales des individus. des groupes et des organisations qui encouragent. fomentcnt. organisent ou commettcnt des actes de prise d'otages;

• Sida 17
•  Original

Prop. l980/81:56

eller underförstått villkor för att gisslan skall släppas. begår brottet "tagande av gisslan” enligt denna konvention.

2. En person. som a') försöker utföra en handling som innebär tagande av gisslan eller

b) medverkar i egenskap av medbrottsling till någon som utför eller försöker utföra en handling som innebär tagande av gisslan.

begär också ett brott enligt denna konven- tion.

Artikel 2

Varje fördragsslutande stat skall föreskriva lämpliga straff för de i artikel ] angivna brotten och därvid beakta deras allvarliga karaktär.

Artikel 3

I. Den fördragsslutande stat. inom vars territorium gisslan kvarhålls av gärningsman- nen. skall vidtaga alla de åtgärder den anser lämpliga för att lindra gisslans situation. och i synnerhet söka fä gisslan fri och därefter. i förekommande fall. underlätta gisslans av- färd.

2. Kommer något föremål. som gärnings- mannen har erhållit till följd av tagande av gisslan. i en fördragsslutande stats besittning. skall staten snarast möjligt återlämna detta. beroende på omständigheterna. till gisslan eller den tredje part som anges i artikel I. eller till vederbörande myndigheter hos denna tred- je part.

Artikel 4

De fördragsslutant'le staterna skall samarbe- ta för att förebygga de i artikel ] nämnda brotten. särskilt genom att

a) vidtaga alla praktiskt möjliga åtgärder för att förhindra att förberedelser till dylika brott utförs inom deras territorier. vare sig brotten avses begås inom eller utanför dessa territori- er. häri inbegripet åtgärder för att förbjuda olaglig verksamhet inom deras territorier av personer. grupper och organisationer som uppmuntrar. anstiftar. organiserar eller deltar i utförandet av handlingar innebärande tagan- de av gisslan:

l7

• Sida 18
•  Original

Prop. 1980/81:56

("b) Exchanging information and co-ordina- ting the taking of administrative and other measures as appropriate to prevent the com- mission of those offences.

Artic/c 5

]. Each State Party shall take such measu- res as may be necessary to establish its jurisdiction over any of the offences set forth in article .l which are committed:

(a) ln its territory or on board a ship or aircraft registered in that State:

(b) By any of its nationals or. if that State considers it appropriate. by those stateless persons who have their habitual residence in its territory;

(c) ln order to compel that State to do or abstain from doing any act; or

(cl) With respect to a hostage who is a national of that State. if that State considers it appropriate.

2. Each State Party shall likewise take such measures as may be necessary to establish its jurisdiction over the offences set forth in article 1 in cases where the alleged offender is present in its territory and it does not extradite him to any of the States mentioned in para- graph ] of this article,

3. This Convention does not exclude any criminal jurisdiction exercised in accordance with internal law.

Ar(icle ()

1. Upon being satisfied that the circumstan- ces so warrant. any State Party in the territory of which the alleged offender is present shall. in accordance with its laws. take him into custody or take other measures to ensure his presence for such-time as is necessary to enable any criminal or extradition proceedings to be instituted. That State Party shall immediately make a preliminary inquiry into the facts.

2. The custody or other measures referred toin paragraph J ofthis article shall be notified without delay directly or through the Secreta- r.y-General of the United Nations to: (In) The State where the offence fas com— mitted'. (17) The State against which compulsion has been directed or attempted:

18

17) En e'ehangeant des renseignements et en eoordonnant les mesures administratives et autres a prendre. le cas eclietmt. afin de prévenir la perpetration de ces infractions.

Article 5

l. Tout Etat partie prend les mesures ne'ces- saires pour établir sa competence aux fins de connaitre des infractions prévues a l'article premier. qui sont commises:

a) Sur son territoire ou a bord d'un navire ou d'un aéronef immatricule dans ledit Etat;

b) Par l'un quelconque de ses ressortissants. ou. si cet Etat le juge approprié. par les apatrides qui ont leur residence habituelle sur son territoire:

c) Pour le contraindre a accomplir un aete quelconque ou ä s'en abstcnir: ou

(1) A l'encontre d'un otage qui est ressortis- sant de cet Etat lorsque ce dernier le jugc approprié.

2. De meme. tout Etat partie prend les mesures necessaires pour etablir sa competen- ce aux fins de connaitre des infractions prévues a l'article premier dans le cas oil l'auteur présumé de l'infraction se trouve sur son territoire et ou l'Etat ne l'extrade pas vers l'un quelconque des Etats visés au paragraphe ] du present article.

3. La presente Convention n'exclut pas une competence pénale exercee en vertu de la legislation interne.

Article ()

1. S'il estime que les circonstances le justi- fient. tout Etat partie sur le territoire duquel se trouve l'auteur presume de l'infraction assure. eonformement a sa legislation. la detention de cette personne ou prend toutes autres mesures nécessaires pour s'assurer de sa personne pendant le delai necessaire ä l'engagement de poursuites penales ou d'une procedure d'ex- tradition. Cet Etat partie (levra proce'der immédiatement a unc enquéte préliminaire en vue d'etablir les faits.

2. La detention ou les autres mesures visées au paragraphe [ du present article sont noti- fiées sans retard directement ou par l'entremi- se du Secre'taire général de l'Organisation des Nations Unies: (1) A l'Etat ou l'infraetion a éte commise;

b) A l'Etat qui a fait l'objet de la contrainte ou de la tentative de contrainte:

• Sida 19
•  Original

Prop. 1980/81:56

b) utbyta upplysningar och samordna admi- nistrativa och andra lämpliga åtgärder för att förhindra sådana brott.

Artikel 5

1. Varje fördragsslutande stat skall vidtaga de åtgärder som kan vara nödvändiga för att den skall kunna utöva sin domsrätt över de i artikel 1 angivna brotten. vilka begås a)inom dess territorium eller ombord på fartyg eller luftfartyg som är registrerat i staten:

b) av dess medborgare eller. om staten anser det lämpligt. av statslösa personer som har hemvist på dess territorium:

c)i syfte att tvinga staten att utföra eller avstå från att utföra en handling: eller

d) mot en gisslan som är medborgare i staten. om staten i fråga anser det lämpligt.

2. Varje fördragsslutande stat skall likale- des vidtaga de åtgärder som kan vara nödvän- diga för att den skall kunna utöva sin domsrätt över de i artikel ] angivna brotten i de fall då den misstänkte gärningsmannen befinner sig på dess territorium och staten inte utlämnar honom till någon av de i punkt 1 i denna artikel nämnda staterna.

3. Denna konvention utesluter inte någon straffrättslig domsrätt som utövas enligt inhemsk lag.

Artikel 6

1. En fördragsslutande stat. inom vars ter- ritoriutn den för brottet misstänkte befinner sig, skall. när den anser det berättigat och i enlighet med sin lagstiftning. gripa gärnings- mannen eller vidtaga andra åtgärder för att säkerställa att han är tillstädes under sa lång tid som är nödvändig för att inleda ett straffrätts- ligt förfarande eller ett utlämningsförfarande. Den fördragsslutande staten skall omedelbart företaga en förberedande. undersökning i ären- det.