Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås en ny lag varigenom spridning över skogsmark av bekämpningsmedel, avsedda för bekämpning av lövsly, i princip för- bjuds. Den föreslagna lagen avses ersätta den nuvarande lagen från år 1980 med tillfälligt förbud mot spridning av lövbekämpningsmedel. Enligt för- slaget får länsstyrelsen medge undantag från förbudet, om skogsmarken har liten betydelse för friluftslivet. naturvården och den lokala befolkning- ens trivsel och återväxtcn av skog inte rimligen kan tryggas genom röjning med mekaniska metoder. Vid prövningen av frågor om undantag från förbudet skall stor hänsyn tas till kommunens uppfattning om skogsmar- kens betydelse för friluftslivet, naturvården och den lokala befolkningens trivsel.

Den nya lagen föreslås träda i kraft den I januari 1982.

] Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 44

• Sida 2
•  Original

Prop. 1981/82: 44

lx)

Förslag till

Lag om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark

Härigenom föreskrivs följande

l ä Spridning över skogsmark av bekämpningsmedel. avsedda för be- kämpning av lövsly. är förbjuden.

Med spridning av bekämpningsmedel avses enligt denna lag inte meto— der där enskilda trädstammar behandlas med bekämpningsmedel.

2 & Länsstyrelsen får medge undantag från l 5 om

I. skogsmarken har liten betydelse för friluftslivet, naturvården och den lokala befolkningens trivsel och '

2. kravet enligt 7 & skogsvårdslagen ( 1979: 429) i fråga om återväxt av skog inte rimligen kan tillgodoses genom röjning med mekaniska metoder med hänsyn till skogsmarkens läge och beskaffenhet, skogsbeståndets sammansättning och tillgången på arbetskraft.

3 5 Produktkontrollnämnden får medge undantag från l 5, om det be- hövs för vetenskaplig prövning.

4 _S ] ärenden enligt 25 skall yttrande inhämtas från kommunen och skogsvårdsstyrelsen.

Länsstyrelsen skall vid sin prövning ta stor hänsyn till kommunens bedömning av skogsmarkens betydelse för friluftslivet, naturvården och den lokala befolkningens trivsel.

5 5 Särskilda bestämmelser finns om registrering av bekämpningsmedel och om medlens användning.

6 & Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot ] 5 eller åsido- sätter villkor som har meddelats vid medgivande av undantag enligt 2 eller 3 & döms till böter eller fängelse i högst ett år.

7 & Länsstyrelsens och produktkontrollnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos regeringen genom besvär. Kommunen får överklaga beslut enligt denna lag.

Denna lag träderikraft den 1 januari l982 då lagen (1980: 368) om förbud under viss tid mot spridning av bekämpningsmedel över skogsmark skall upphöra att gälla.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1981/82: 44 3

Utdrag J ORDBRUKSDEPART EMENTET PROTOKOLL vid regeringssammanträde

1981-09-17

Närvarande: statsministern Fälldin, ordförande. och statsråden Ullsten. Wikström, Friggebo. Dahlgren, Åsling, Söder. Johansson, Wirtén, An- dersson, Gustafsson, Elmstedt, Tillander, Ahrland, Molin

Föredragande: statsrådet Dahlgren

Lagrådsremiss med förslag till lag om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark

[ Inledning

Med stöd av regeringens bemyndigande den 9 augusti 1979 tillkallade dåvarande chefen för jordbruksdepartementet en kommitté1 (Jo 1979:()9) för att utreda frågan om användningen av kemiska medel ijord- och skogsbruket m. m. Kommittén avlämnade i december 1980 delbetänkandet (Ds Jo 1980: 11) Bekämpning av lövsly. Betänkandet — som också innehål- ler en redogörelse för nuvarande förhållanden — bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga [.

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av hovrätten för Nedre Norrland, socialstyrelsen, Skogsstyrelsen, statens naturvårdsverk. produktkontrollnämnden, arbetsmarknadsstyrelsen, arbetarskyddsstyrel- sen, statens planverk, domänverkct, Sveriges lantbruksuniversitet, statens veterinärmedicinska anstalt. statens råd för skogs- och jordbruksforsk- ning, statens miljömedicinska laboratorium, länsstyrelserna i Östergöt- lands, Kronobergs, Gotlands, Skaraborgs. Värmlands, Örebro. Västman- lands. Västernorrlands, Jämtlands. Västerbottens och Norrbottens län, kommunerna Kalix, Luleå, Skellefteå, Robertsfors, Lycksele, Bräcke, Sollefteå, Ljusdal, Årjäng, Torsby, Mark, Ludvika, Borlänge, Strängnäs. Skinnskatteberg. Östhammar, Bengtsfors, Nässjö, Gislaved, Ljungby. Hultsfred, Åtvidaberg, Norrköping och Nyköping, Svenska kommunför- bundet, Svenska samernas riksförbund, Svenska naturskyddsföreningen. Svenska jägareförbundet, Svenska skogsarbetareförbundet, Sveriges indu-

' Generaldirektören Arne Engström. ordförande. och riksdagsledamöterna L. Arne Andersson. John C. Andersson. Karl Erik Eriksson, Einar A. Larsson, Grethe Lundblad och Åke Wictorsson.

• Sida 4
•  Original

Prop. 1981/82: 44 4

striför'bund, Sveriges skogsägareföreningars riksförbund. Sveriges ke- miska industrikontor, Lantbrukarnas riksförbund. Landsorganisationen i Sverige samt Skogsindustriernas samarbetsutskott. Dessutom har yttran- den kommit in från Miljöcentrum, Miljöförbundet, Eskilstuna fältbiologer. Ljusdals miljövårdsförening, Marks miljövårdsgrupp och Gislaveds natur- vårdsförening.

Remissinstanserna har i flera fall bifogat yttranden från underställda myndigheter eller organisationer.

En sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

2. Allmän motivering

Användningen av bekämpningsmedel i skogsbruket har varit en av de mest uppmärksammade och debatterade miljöfrågorna under hela 1970- talet. Debatten har framför allt inriktats på spridningen från luften av lövbekämpningsmedel. För användningen av alla slags bekämpningsmedel har sedan lång tid tillbaka funnits restriktioner i lagstiftningen. Sedan år 1975 regleras användningen av bekämpningsmedel i skogsbruket genom lagen (1973: 329) om hälso— och miljöfarliga varor och kungörelsen (1973: 348) i samma ämne. Denna lagstiftning innebär att spridningen har kringgärdats med långtgående säkerhetsföreskrifter. Kontrollen har under åren successivt skärpts bl.a. genom olika tillämpningsföreskrifter från produktkontrollnämnden. År 1977 förbjöd vidare regeringen fortsatt an- vändning av bekämpningsmedel innehållande ämnet 2.4.5—triklorfenoxiät- tiksyra (2,4,5-T).

[ slutet av 1960-talet behandlades ca 100000 ha skogsmark om året med lövbekämpningsmedel. Detta motsvarade ca 30 % av den varje år slutav- verkade arealen eller 0,4 % av hela den produktiva skogsmarksarealen. Under 1970-talet minskade besprutningarna till i genomsnitt ca 25000 ha om året. Anledningen till nedgången torde vara bl.a. allt strängare restrik- tioner som har införts under 1970-talet.

Frågan om ytterligare begränsningar i användningen av bekämpnings- medel behandlades även vid skogsvårdslagens tillkomst år 1979 (prop. 1978/79: 110, JoU 1978/79: 30. rskr 1978/79: 387). Riksdagen uttalade där- vid att användningen av bl. a. lövbekämpningsmedel borde begränsas så långt som möjligt. Samtidigt vände sig riksdagen mot ett motionsförslag att till hälsovårdsnämnden föra över de beslutsfunktioner, som åvilar pro- duktkontrollnämnden enligt lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor. Enligt riksdagens uppfattning skulle ett genomförande av förslaget kräva en helt annorlunda uppbyggd lagstiftning och kräva resurser av en helt annan storleksordning än kommunerna har till sitt förfogande. För- utom den kostnadsfördyring som kommunerna skulle komma att vidkän-

• Sida 5
•  Original

Prop. 1981/82: 44 5

nas vid en ändrad beslutsordning nämns även de olägenheter som olika regler inom skilda kommuner skulle komma att innebära för det praktiska skogsbruket. Riksdagen uttalade emellertid att hälsovårdsnämnderna torde ha vunnit åtskillig erfarenhet av hithörande frågor, något som skogs— brukets företrädare borde kunna utnyttja vid den närmare trtforrnningen av planerade bekämpningsåtgärder. Ett samrådsförfarande skulle därför en- ligt riksdagens mening var-a en lämplig form för att åstadkomma detta.

Den fortsatta debatten om bl.a. lövbekämpningsmedlens användning föranledde regeringen att i september 1979 tillsätta en särskild kommitté för att allsidigt utreda frågan om användningen av kemiska medel ijord- och skogsbruket m. m. 1 direktiven (1979: 119) till kommittén uttalades att de ökade kunskaper vi fortlöpande får om riskerna för människors hälsa och för miljön vid användningen av många kemiska preparat ijord- och skogsbruket och den oro som både de som arbetar med sådana preparat och allmänheten känner inför dessa problem gör det nödvändigt att vidta ytterligare åtgärder för att minska användningen av preparaten.

l avvaktan på resultatet av kommitténs arbete och på kommande mera långsiktiga beslut om vilka bestämmelser som skall gälla för användningen av lövbekämpningsmedel i skogsbruket förbjöds i april 1980 spridning av bekämpningsmedel. avsedda för bekämpning av lövsly. genom en särskild lag. Förbudet skulle gälla till utgången av juni 1981 eller den senare tidpunkt som regeringen föreskriver. Regeringen har därefter i maj 1981 beslutat om förlängning av förbudet. dock längst till utgången avjuni 1982.

Kommittén redovisar i sitt delbetänkande tre alternativa handlingsmöj- ligheter i fråga om kemisk lövslybekämpning. Det första alternativet inne- bär att skogsägarna själva inom vissa generella ramar, som gäller för hela landet. bestämmer var kemisk lövslybekämpning skall förekomma. Alter- nativet utgår från att prövningen av olika bekämpningsmedels hälso- och miljöfarlighet och därmed deras allmänna tillåtlighet liksom f. rr. skall ske centralt hos produktkontrollnämnden. Övriga restriktioner i fråga om spridningen skall utformas av berörda centrala myndigheter. —— Det andra alternativet innebär enligt kommittén betydande restriktioner. Kommuner- na ges möjlighet att inom ramen för den fysiska planeringen förbjuda spridning av bekämpningsmedel över skogsmark som är känslig från miljö- och friluftslivssynpunkt. Det förutsätts att varje kommun i en långsiktig plan fastställer vilka områden som är känsliga från nyssnämnda aspekter. För spridning över annan skogsmark än för vilken kommunen utfärdat förbud krävs enligt förslaget tillstånd av skogsvårdsstyrelsen. Tillstånd får lämnas endast om det finns skäl från skogsvårdssynpunkt och spridningen kan ske utan påtaglig risk eller olägenhet. ] likhet med det första alternati- vet gäller dessutom att bekämpningsmedlet skall vara godkänt av produkt- kontrollnämnden för spridning. Närmare föreskrifter för spridningen skall meddelas av produktkontrollnämnden, naturvårdsverket, arbetarskydds- styrelsen och skogsstyrelsen. — Som ett tredje alternativ pekar kommittén

• Sida 6
•  Original

Prop. 1981/82: 44 6

på möjligheten att införa totalförbud för all spridning av herbicider inom skogsbruket.

Utredningen erinrar om den stora betydelsen av skogsbruk och skogsin- dustri för landets ekonomi, dess sysselsättning och exportinkomster. Ut- redningen framhåller att skogsnäringen utgör en grundförutsättning för den regionala utvecklingen inte minst inom områden med begränsad industria— lisering och ensidigt näringsliv. Utredningen konstaterar samtidigt att den övervägande delen av föryngringsarealen kan röjas ändamålsenligt med mekaniska metoder. En viss del av plant- och ungskogarna erbjuder emel— lertid sådana problem ur ekonomisk och arbetarskyddsteknisk synpunkt att kemisk behandling är den enda rimliga metoden. Enligt utredningen bör under de närmaste fem åren ca 150000 ha skogsmark årligen bli föremål för kemisk lövbekämpning. Mot bakgrund av det anförda och efter en avväg- ning mellan olika intressen förordar kommittén att det andra alternativet genomförs. Utredningen lägger vidare fram förslag till en särskild lag om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark. Utredningen anser att det förordade förslaget bör göra det möjligt att bryta den allvarliga trenden med tilltagande förbuskning av barrträdsföryngringama samtidigt som de lokala och regionala myndigheterna får rätt att reglera herbicidanvändning- en. Alternativet innebär betydande restriktioner i den kemiska lövslybe- kämpningen med möjlighet för kommunerna att förbjuda sådan bekämp- ning inom känsliga områden. Dessutom kan skogsvårdsstyrelserna vägra tillstånd till besprutning när manuell lövslybekämpning lämpligen kan ske.

Ett stort antal remissinstanser tillstyrker huvuddragen i förslaget. En majoritet av de kommuner som yttrat sig och samtliga miljöorganisationer är emellertid kritiska och anser att det nuvarande förbudet mot använd- ningen av lövbekämpningsmedel bör göras permanent. lndustriförbundet m.fl. förordar däremot en lösning som ansluter sig till' kommitténs första alternativ.

Jag vill till en början erinra om den stora betydelse skogsnäringen har för vårt välstånd och för vår bytesbalans. Näringen är också av stor betydelse för sysselsättningen, inte minst i landets glesbygder. En gynnsam utveck- ling för skogsbruket och skogsindustrin är viktig för att vi skall kunna lösa de samhällsekonomiska problemen.

Mot denna bakgrund är det väsentligt att målet för skogspolitiken så som det lades fast av riksdagen år 1979 uppfylls. Det innebär bl. a. att skogarna skall skötas så att de ger en hög och värdefull virkesavkastning under hänsynstagande till naturvårdens och andra allmänna intressen. Riksda- gens ställningstagande i fråga om skogsproduktionens inriktning och inne- håll innebär bl. a. en betoning av ungskogsröjningens betydelse för produk- tionens kvalitet och sammansättning. Som jag nyss nämnde uttalades därvid att användning av kemiska lövbekämpningsmedel bör begränsas så långt som möjligt. Jag vill betona att de förslag till sådana begränsningar som jag lägger fram i det följande sålunda inte innebär några avsteg från

• Sida 7
•  Original

Prop. 1981/82: 44 7

den fastlagda skogspolitiken. Helt klart är dock att skogsbruket måste anpassa sina skogsvårdsprogram både vad gäller kortsiktiga och långsik- tiga åtgärder bl.a. till nya förutsättningar för lövslybekämpning. Dessa leder till ökat behov av arbetskraft. För att lättare tillgodose detta fordras ofta att heltidsanställning kan erbjudas. Jag är angelägen att betona bety- delsen av att skogsbruket försöker planera sin verksamhet med utgångs- punkt häri.

[ det skogspolitiska beslutet gjordes i fråga om trädslagssamman- sättningen uttalanden med innebörden att volymandelen lövträd bör behål- las ungefär oförändrad. Det har i den allmänna debatten gjorts gällande att detta inte skulle vara möjligt utan en förhållandevis omfattande använd- ning av kemiska lövbekämpningsmedel. Det bör i det här sammanhanget påpekas att problem och förutsättningar på detta område inte är generella. Förutsättningarna varierar bl. a. med hänsyn till skogsmarkens belägenhet, markförhållanden. typ av lövträd och tidigare behandling av skogsbestån- det. 1 många fall bör man t. ex. kunna vidta sådana förebyggande åtgärder att konkurrensen mellan bamräd och lövträd mildras eller helt undviks. 1 andra fall är det uppenbarligen positivt för barrskogsbeståndet med en viss inblandning av lövträd under en del av beståndets växttid. Självfallet är problemen av särskild art i de bestånd där man försummat att vidta åtgärder i tid. Det är viktigt att det skapas ytterligare klarhet i dessa frågor. Det önskemålet beaktades i det skogspolitiska beslutet år 1979 då särskilda medel anvisades för forskning på området.

Lagen om hälso- och miljöfarliga varor, som är tillämplig på bekämp- ningsmedel och andra kemiska produkter, bygger på tanken att en intres— seavvägning skall ske vid beslut om ingripanden mot sådana produkter. Produktens nytta skall vägas mot skaderisker. Vid avvägningen skall bl. a. beaktas om produkten i fråga tjänar ett ekonomiskt nyttigt ändamål och möjligheten att ersätta produkten med en annan mindre farlig produkt. Man skall också beakta icke utredda men misstänkta skaderisker. När det gäller de kemiska bekämpningsmedel som används i skogsbruket har det vid avvägningen av nämnda motstående intressen ansetts motiverat att iaktta särskild försiktighet och beakta mindre framträdande skaderisker än i fråga om annan användning av kemiska produkter. När regeringen är 1977 förbjöd användningen av bekämpningsmedel innehållande ämnet 2,4,5-T togs således stor hänsyn till människors oro för att bekämpnings— medlen i fråga skulle ha verkningar som forskarna och expertisen på området hade förbisett. Vidare gäller för spridning av tillåtna bekämp- ningsmedel mycket långtgående bestämmelser avsedda att minska even- tuella risker för skadeverkningar. Bestämmelserna har bl. a. inriktats på att ingen människa ofrivilligt skall behöva utsättas för besprutning eller kom- ma in i områden som nyligen har blivit besprutade.

Enligt min mening talar starka skäl för att vi även i fortsättningen är starkt restriktiva till kemisk lövslybekämpning. Stor hänsyn måste tas till

• Sida 8
•  Original

Prop. 1981/82: 44 8

det faktum att det i vida kretsar råder en betydande oro för att spridning över skogsmark av vissa fenoxisyrapreparat och andra preparat har effek— ter som inte f.n. kan påvisas vara hälso- och miljöfarliga. Även om man genom anslag och annonsering varnar för vistelse i område som skall besprutas eller nyss besprutats är det svårt att hindra allmänheten från att komma i beröring med preparaten. l skogsbruket bör därför enligt min mening i princip gälla förbud mot kemisk lövslybekämpning. Endast i speciella fall och under vissa bestämda förutsättningar bör dispens från förbudet kunna ges. Dispensgivningen skall alltså vara restriktiv. Mot bakgrund av det jag här har anfört bör från förbudet kunna undantas s.k. frckning och liknande metoder där enskilda trädstammar eller stubbar behandlas.

För att dispens skall kunna lämnas från förbudet mot kemisk lövslybe- kämpning bör som första villkor gälla att skogsmarken är av liten betydelse för friluftslivet, naturvården och den lokala befolkningen. För det andra bör gälla dels att lövslybekämpning är nödvändig för att skogsvårdslagens krav i fråga om tryggandet av skogens återväxt skall uppfyllas, dels att omständigheterna är sådana att mekanisk röjning inte rimligen kan komma i fråga. Samtliga dessa förutsättningar måste således vara uppfyllda för att spridning skall få ske. Vad som är rimligt från skogsvårdssynpunkt får bestämmas på grundval av en samlad bedömning av alla för det enskilda fallet betydelsefulla omständigheter. Vid bedömningen skall alltså sådana biologiska, tekniska och ekonomiska faktorer beaktas som bl.a. det geo- grafiska läget. skogsmarkens beskaffenhet, beståndssammansättningen och terrängförhållandena. Enligt min mening måste hänsyn också tas till tillgången på arbetskraft som kan utföra röjning med mekaniska metoder.

[ linje med utredningens förslag bör kommunen ges ett starkt inflytande på frågan om dispens skall meddelas eller inte. Stor hänsyn skall således tas till kommunens uppfattning om skogsmarken i fråga har sådan betydel- se för friluftslivet. naturvården eller den lokala befolkningen att dispens inte bör ges.

Som en grundläggande förutsättning för spridning gäller dessutom att produktkontrollnämnden har godkänt bekämpningsmedlen i fråga för be- kämpning av lövsly enligt lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor. Jag är ense med utredningen om att endast en central instans kan uppbåda nödvändig expertis och göra en kvalificerad bedömning av bekämpnings- medlens egenskaper.

Mina ställningstaganden innebär således att skogsbruket måste inrikta sig på att kemisk lövslybekämpning är en förbjuden teknik och att man därför får utnyttja mekaniska och andra röjningsmetoder samt så långt möjligt vidta förebyggande åtgärder föratt lösa lövslyproblemet.

Utredningen har även något berört de principiella förutsättningarna att förena användningen av kemiska lövbekämpningsmedel med en särskild avgift. Syftet med avgiften skulle vara att begränsa den ekonomiska fördel

• Sida 9
•  Original

Prop. 1981/82: 44 9

som det innebär för skogsägare att använda sig av kemisk lövbekämpning i stället för mekanisk röjning. Utredningen har emellertid inte utrett avgifts- frågan närmare och föreslår inte heller att ett sådant styrsystem införs. Jag vill peka på att avgifter av liknande slag förekommer i annan miljölagstift- ning. 1 och för sig kanjag tänka mig att på motsvarande sätt införa en avgift som tas ut då dispens från spridningsförbudet medges. Det förutsätter dock att de praktiska och formella förutsättningama för ett avgiftssystem först noggrant klarläggs. Till detta kommer att behovet av en dispensavgift inte kan anses särskilt stort med hänsyn till de begränsade möjligheter till dispens från spridningsförbudet som mitt förslag innebär. Jag anser därför att skäl saknas att f.n. föreslå att en särskild dispensavgift införs. Föreskrifter om spridningen av lövbekämpningsmedel bör tas in i en särskild lag. Eftersom aVSikten är som jag nyss har framhållit att dispens skall kunna ges endast i särskilda fall bör lagen utgå från ett generellt förbud mot spridning av lövbekämpningsmedel. Lagen bör gälla vid sidan av lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor, vilket bl.a. innebär att prövningen av ett bekämpningsmedels hälso- och miljöfarlighet som jag nyss har förordat skall ske på central nivå av produktkontrollnämnden. Utredningen har föreslagit att tillståndsprövningen skall ske i två steg. Först skall kommunen pröva skogsmarkens känslighet från miljövårds- och friluftslivssynpunkt. Därefter skall skogsvårdsstyrelsen i fråga om annan mark än för vilken kommunen utfärdat förbud mot spridning pröva om det finns tillräckligt starka skäl från skogsvårdssynpunkt att använda kemiska bekämpningsmedel på området i fråga. Utredningens förslag har kritiserats av vissa remissinstanser som anser att förslaget är för stelt och byråkratiskt. Enligt kommunförbundet innebär förslaget att kommunerna får axla ett utrednings-, planerings- och informationsansvar, vars omfatt- ning är svår att överblicka. Vidare uttrycker flera remissinstanser oro för att den föreslagna ordningen kan leda till att kommunerna kommer att bedöma skogsmarkernas känslighet från friluftslivs- och miljösynpunkt på olika sätt. Jag anser att denna kritik är befogad. Enligt min mening bör vid prövningen av undantag från spridningsförbudet i ett sammanhang tas hänsyn till samtliga de omständigheter i det enskilda fallet som är av betydelse för dispensfrågan. Denna prövning är enligt min mening länssty- relsen bäst skickad att göra. Jag anser alltså att länsstyrelsen bör vara den myndighet som prövar dispensfrågan. Detta betyder emellertid inte att kommunernas inflytande i dessa frågor bör begränsas i förhållande till vad utredningen föreslår. Som utredningen framhållit har kommunen det över- gripande ansvaret för markanvändningen och spridningen bör i princip inte ske i strid mot kommunens uppfattning om eller planer för markområdet i fråga. Kommunen har också de bästa förutsättningama att bedöma i vad mån spridningen av bekämpningsmedlen kan ha en psykiskt ogynnsam inverkan på den lokala befolkningen. 1 lagen bör därför skrivas in att vid prövningen av frågor om dispens från spridningsförbudet skall stor hänsyn

• Sida 10
•  Original

Prop. 1981/82: 44 10

tas till kommunens uppfattning om skogsmarkens betydelse för friluftsli— vet. naturvärden och den lokala befolkningen.

Vid bedömningen av frågan om behovet från skogsvårdssynpunkt att i det enskilda fallet använda bekämpningsmedel bör yttrande inhämtas från skogsvårdsstyrelsen. Jag avser att senare föreslå regeringen att bemyndiga Skogsstyrelsen att meddela anvisningar till ledning för denna bedömning.

Med hänsyn till den förordade lagstiftningens restriktiva utformning bör antalet dispensärenden bli begränsat. Jag utgår därför från att dessa ären- den kan prövas inom ramen för de resurser som myndigheterna nu har till sitt förfogande.

1 lagen bör även tas in besvärsbestämmelser. Länsstyrelsens beslut i ett dispensärende bör således kunna överklagas till regeringen. Enligt grund- läggande principer på förvaltningsrättens område anses fysiska eller juri- diska personer kunna i egenskap av sakägare överklaga ett beslut endast Linder förutsättning att beslutet angår personen i fråga och att det gått honom emot. Med denna ordning skulle en kommun kunna överklaga ett beslut om undantag från spridningsförbudet endast då kommunen är sak- ägare. En sådan ordning motverkar enligt min mening strävandena att nu stärka kommunernas och därmed konrrnunmedlemmarnas inflytande på frågor som rör användningen av lövbekämpningsmedel. Jag anser därför att kommunerna bör tilläggas besvärsrätt även i de fall där en kommun inte är sakägare.

Lagen bör också innehålla påföljdsbestämmelser. Några särskilda till- synsbcstämmelser utöver de som gäller enligt lagen om hälso- och miljöfar- liga varor torde inte vara erforderliga.

Det nuvarande tillfälliga förbudet mot spridning av lövbekämpningsme- del gäller. efter den förlängning som regeringen beslutat den 7 maj 1981. längst till utgången avjuni 1982. För planeringen inom skogsbruket är det angeläget att det tillfälliga förbudet snarast ersätts av en permanent lag- stiftning i enlighet med det av mig nu framlagda förslaget. Lagen bör träda i kraft den ljarruari 1982.

3. Upprättat lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom jordbruksdepartementet upprättats ett förslag till lag om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark.

Förslaget bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 3.

• Sida 11
•  Original

Prop. 1981/82: 44 11

4. Specialmotivering

[ ?:

Spridning över skogsmark av bekämpningsmedel. avsedda för bekämp- ning av lövsly. är förbjuden.

Med spridning av bekämpningsmedel avses enligt denna lag inte meto- der där enskilda trädstammar behandlas med bekämpningsmedel.

lövcrensstämmelse med vad jag har föreslagit i det föregående innehål- ler första stycket förbud mot kemisk lövslybekämpning. Spridning av bekämpningsmedel över skogsmark är således förbjuden, oavsett om den sker från luften eller från marken.

Enligt andra stycket omfattar förbudet inte sådan spridning av bekämp- ningsmedel som innebär att enskilda trädstammar behandlas med medlen i fråga (fickning, stubbehandling och liknande metoder). Frågan om i vilken utsträckning och under vilka förutsättningar sådana selektiva behandlings- metoder får användas ankommer det på produktkontrollnämnden att avgö- ra inom ramen för lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor.

Begreppet bekämpningsmedel används i lagen i samma betydelse som i kungörelsen (1973: 334) om hälso- och miljöfarliga varor. Med begreppet skogsmark avses skogsmark i skogsvårdslagens(1979: 429) mening.

2 &

Länsstyrelsen får medge undantag från l & om ]. skogsmarken har liten betydelse för friluftslivet. naturvården och den lokala befolkningen och

2. kravet enligt 7 få skogsvårdslagen(1979: 429) om återväxt av skog inte rimligen kan tryggas genom röjning med mekaniska metoder med hänsyn till skogsmarkens läge och beskaffenhet. skogsbeståndets sammansättning och tillgången på arbetskraft.

l paragrafen anges under vilka förutsättningar dispens kan medges från spridningsförbudet. Frågan har behandlats i den allmänna motiveringen. Som en första förutsättning för dispens gäller att skogsmarken i fråga har liten betydelse för friluftslivet. naturvården och den lokala befolkningen. Spridning kan därför aldrig komma i fråga över skogsmark som exempelvis utgör närströvområde för en tätort eller som är belägen i närheten av en fn'lufts- eller rekreationsanläggning. Detsamma gäller om det annars finns något naturvårdsintresse som särskilt bör skyddas.

Till den lokala befolkningen bör räknas exempelvis personer som är bosatta i närheten av den aktuella skogsmarken eller som mera regelbun- det färdas genom eller invid det med spridningen avsedda området.

För undantag krävs vidare att bekämpningen av lövvegetationen är nödvändig för att i enlighet med kravet i 7 & skogsvårdslagen(l979:429) trygga återväxten av skog av tillfredsställande täthet och beskaffenhet.

• Sida 12
•  Original

Prop. 1981/82: 44 12

Från skogsvårdssynpunkt fordras därutöver att mekanisk röjning inte n'm- ligen kan genomföras med hänsyn till skogsmarkens beskaffenhet. be- ståndssammansättningen. terrängförhållandena och det geografiska läget. Även tillgången på arbetskraft som kan utföra röjning med mekaniska metoder måste beaktas. Hänsyn skall alltså tas till både biologiska. tek- niska och ekonomiska kriterier.

Självfallet bör, i enlighet med vad som i övrigt gäller på produktkontrol- lens område, någon ersättning inte utgå i de fall tillstånd till spridning vägras.

3 & Produktkontrollnämnden får medge undantag från 1 5. om det behövs för vetenskaplig prövning.

Paragrafen motsvarar 2 5 lagen (1980: 368) om förbud under viss tid mot spridning av bekämpningsmedel.

4 ä

1 ärenden enligt 2 5 skall yttrande inhämtas från kommunen och skogs- vårdsstyrelsen.

Länsstyrelsen skall vid sin prövning ta stor hänsyn till kommunens bedömning av skogsmarkens betydelse för friluftslivet. naturvården och den lokala befolkningen.

Av paragrafens första stycke framgår att länsstyrelsen skall inhämta kommunens och skogsvårdsstyrelsens yttrande innan styrelsen tar ställ- ning i ett dispensärende. Som framhållits i den allmänna motiveringen skall skogsvårdsstyrelsen i sitt yttrande uttala sig om spridningens betydelse från skogsvårdssynpunkt enligt vad som närmare anförs under 2 &. Det innebär således att skogsvårdsstyrelsen även bör uttala sig om behovet av och tillgången på arbetskraft för röjning med mekaniska metoder.

Frågan om kommunens medverkan i dispensprövningen har behandlats i den allmänna motiveringen. I paragrafens andra stycke markeras att kom- munens uppfattning om den ifrågavarande skogsmarkens betydelse från bl.a. friluftsliVssynpunkt skall väga tungt. Jag förutsätter att kommunens yttrande över en dispensansökan utgår från den inriktning i fråga om markanvändningen som är politiskt förankrad inom kommunen. Kommun- styrelsen är kommunernas främsta förvaltande och verkställande organ och kan förväntas ha den bästa överblicken över förhållandena inom kommunen. Dessutom ansvarar styrelsen i de flesta fall för den översikt- liga markplaneringen. Kommunens uppfattning i ett dispensärende torde därför bäst kunna uttryckas av kommunstyrelsen. Jag anser emellertid att det inte är lämpligt att i lag slå fast en sådan ordning. Det får i stället ankomma på kommunen att inom kommunallagens(1977: 179) ram fritt bestämma vilket organ inom kommunen som skall handha dessa frågor.

• Sida 13
•  Original

Prop. 1981/82: 44 13

5 5

Det finns särskilda bestämmelser med föreskrifter om registrering av bekämpningsmedel och med föreskrifter och villkor i övrigt för medlens användning.

Den lagstiftning som här åsyftas är främst lagstiftningen om hälso- och miljöfarliga varor liksom även arbetsmiljölagstiftningen.

Kungörelsen om hälso- och miljöfarliga varor (l973: 334) innehåller ge- nerella föreskrifter om registrering av bekämpningsmedel. Av dessa före- skrifter framgår bl.a. vilka möjligheter som produktkontrollnämnden har att i samband med registreringen meddela föreskrifter och villkor för medlens användning. Dessutom har produktkontrollnämnden fått bemyn- digande att meddela ytterligare föreskrifter i fråga om spridning av be- kämpningsmedel. Länsstyrelsen är dock oförhindrad att i ett dispensbeslut enligt denna lag meddela de villkor för spridning som styrelsen anser erforderliga. I praktiken torde det dock endast vara nödvändigt att förena ett dispensbeslut med sådana kompletterande villkor som kan behövas med hänsyn till de särskilda förhållanden som kan föreligga i det enskilda ärendet.

Det bör anmärkas att produktkontrollnämnden har utfärdat särskilda föreskrifter som syftar till att skydda samernas intressen. Sålunda får som regel spridning av bekämpningsmedel från luften över områden där ren— skötsel får bedrivas under hela året enligt rennäringslagen(.19711437) inte ske utan tillstånd av produktkontrollnämnden. Skall sådan spridning ske över andra områden där renskötsel får bedrivas krävs dels att den planera- de spridningen anmäls till produktkontrollnämnden och dels att samråd om spridningen skett i förväg mellan vederbörande sameby och den för vars räkning spridningen skall ske.

6 &

Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 1 s' eller åsidosätter villkor som har meddelats vid medgivande av undantag enligt 2 eller 3 & döms till böter eller fängelse i högst ett år.

Påföljdsbestämmelsen har anpassats till motsvarande bestämmelser i produktkontrollagstiftningen.

7 5

Länsstyrelsens och produktkontrollnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos regeringen genom besvär.

Kommunen fär överklaga beslut enligt denna lag.

] paragrafens andra stycke anges kommunernas besvärsrätt. Frågan har närmare behandlats i den allmänna motiveringen.

• Sida 14
•  Original

Prop. 1981/82:44 14

Ikraftträdandebestämmelser

Denna lag träder i kraft den I januari 1982 då lagen (1980: 368) om förbud under viss tid mot spridning av bekämpningsmedel över skogsmark skall upphöra att gälla.

5. Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslaget till lag om spridning av bekämpningsmedel över skogsmark.

6. Beslut

Regeringen beslutari enlighet med föredragandens hemställan.

• Sida 15
•  Original

Prop. 1981/82: 44 15

Bilaga I

JORDBRUKS- DEPARTEMENTET

BEKÄMPNING AV LÖVSLY

Betänkande avgivet av utredningen om användningen av kemiska medel i jord- och skogsbruket m.m.

Ds Jo 1980:11

• Sida 16
•  Original

Prop. 1981/82: 44 16

UTREDNINGEN OM ANVÄNDNINGEN AV KEMISKA MEDEL I JORD— OCH SKOGSBRUKET

Till Statsrådet och Chefen för

Jordbruksdepartementet

Genom beslut den 9 augusti 1979 bemyndigade regeringen chefen ”ör jord— bruksdepartementet att tillkalla en kommitté med högst sju ledamöter med uppdrag att utreda frågan om användningen av kemiska medel i jord—

och skogsbruket m.m.

Med stöd av detta bemyndigande förordnade dåvarande chefen för jord— bruksdepartemetet, statsrådet Enlund, genom beslut den 15 september 1979 till ledamöter generaldirektör Arne Engström, tillika ordförande, samt riksdagsledamöterna Karl Erik Eriksson, Einar A Larsson, Grethe

. . o— . Lundclac och Åke Wictorsson.

ber förordnade chefen för jordbruksdepartementet, statsrådet Dahlgren, till ledamöter riksdagsledamöterna L Arne Andersson och John G Andersson samt till sakkunniga direktör Erik Brandt, avdel—

ningschef E_ic Falk, avdelningschef Henry Gustafsson, direktör tig

Hagner, överingenjör Lennart Holm. ombudsman Håkan Lundstedt, farm. dr.

o ' i U 3 r,. m (D F

rn Ru_e Lönngren. andre —

_krsterare lngemar Kilsson, avdelning chef Bengt Olsson, lantbrukare Sven Tågmark och hortonom Christer Wohlström. Vidare förordnades genom beslut den 6 november 1979 till sakkunnig professor Erik Arrhenius samt till biträdande sekreterare departementssekreterare Anders Boheman. Genom beslut den 8 november 1979 förordnades till biträdande sekreterare numera byrådirektör Georg Ekström och forskarassistent Björn Sundell. Den 10 april 1980 förordnades hovrättsassessor Per Olding som expert åt utredningen. Den 27 oktober 1980 entledigades hortonom Christer Wohlström. Samma dag förordnades

hortonom Per-Olof Olsson som sakkunnig.

Agronom Karl-Ivar Kumm, naturresurs— och miljökommittén, har biträtt utredningen med ett specialuppdrag rörande ekonomiska konsekvenser av restriktioner mot kemisk lövslybekämpning (kap. Sx.

Av direktiven framgår bl.a. att resultatet av utredningens arbete lämp-

ligen kan redovisas i form av delrapporter, varvid de frågor som rör

• Sida 17
•  Original

Prop. 1981/82: 44 17

skogsbrukets användning av bekämpningsmedel bör redovisas med förtur och under år 1980.

I föreliggande delbetänkande behandlas huvudsakligen frågor rörande använd—

ning av herbicider för kemisk lövslybekämpning inom skogsbruket.

Kommittén avser att i ett kommande betänkande om kemisk bekämpning inom jordbruk och trädgårdsnäring m.m. lämna förslag även rörande skogs—

brukets användning av övriga bekämpningsmedel.

Stockholm i december 1980

Arne Engström

L Arne Andersson John O Andersson Karl Erik Eriksson

Einar Larsson Grethe Lundblad . Ake Wictorsson

/Georg Ekström

Björn Sundell

Anders Boheman

?. Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 44

• Sida 18
•  Original

Prop. 1981/82: 44

INNEHÅLL

SUMEARY IN ENGLISH

FÖR?

1.1

1.2

_- UJ

DJ

2.1

2.2

m m . . 5 m

ku

kil _.x

4.1

4.2

ATTNIFGSFÖRSLAG

UTREDNINGSUPPDRAGET OCH ARBETETS UPPLA ”NING M.V. Utredningsuppdraget m.m.

.rbetets uppläggning

Överlämnade handlingar

SKOGSPOLITIKEN OCH SKOGSBRUKETS UTVECKLING. REGIONAL- POLITISKA OCH SAMHALLSEKOMISKA KONSEKVENSER AV DEN HITTILLSVARAHDE UTVECKLINGEN

Skogspolitiken

Skogsvårdslagen m.m.

Skogsbrukets utveckling och inriktning

"ska oc. samhällsekonomiska konsekvenser Regionalp i ? lsvarande utvecklingen

0 av den hit GÄLLANDE BESTÄMMELSER RÖRAN'E KEMISKA BEKÄMPNINGS— MEDEL H.M.

Lagstiftningen om hälso- och iljöfarliga varor

..1 Inledning ku

Ul

.1.2 Kemiska bekämpnin smedel

3.1.5 Särskilda regler för fenoxisyror

&» .1.4 Spridning av kemiska bekämpningsmedel från luften Naturvårdslagstiftningen

Arbetsmiljölagstiftningen m.m.

Allemansrätten

FÖREKOMST oca EKONOMISK EETYDLLSE AV LÖVSLY OCH LÖVTRÄD I SKOGSBESTÄNDEN

Förekomst av lövsly och lövträd

Lövets inverkan på barrskogen

.l8

• Sida 19
•  Original

Prop. 1981/82:44 19

WU"! _.x

kn

5-5 5.4

6.1

7.1 7.2

ANVÄNDNING A? KEMISKA BEFKMPNINGSMEDEL I SKOGSBRUKET Inledning

Lövslybekämpnin;

5.2.1 Fenoxiättiksyror

5.2.2 Glyfosat

Ogräsbekämpning

Insektsbekämpning

5.4.1 Feromoner

5.4.2 lnsekticider

DE KEMlSKA BEKÄMPNINGSMEDLENS VERKAN PÅ MÄNNISKOR ELLER I MILJON

.rbetshygieniska aspekter

o.1.1 Inledning

6.1.2 Risker med kemiska bekämpningsmedel

6.1.5 Indelning i faroklasser

6.1.4 Eanterin av kemiska bekämpningsmedel

X" '0 H m

't! 6.1.- aratformuleringar och aktuella substanser

Bekämpningsmedelsrester i skogsbär och svamp m.m.

6.2.5 Resttcleranser m.m.

Bekämpningsmedlens verkan i naturmiljön

ALTERNATIVA METODER FÖR LÖVKONTROLL OCH INSEKTSBEKÄMPNING. EFFEKTIVITET OCE KOSTNADER M.M.

Bekämpningsmedel och bekämpningsmetoder

Alternativa lövkontrollmetoder

7.2.1 Inledning

7.2.2 Mekanisk eller manuell lövkontroll

7.2.5 Skogsbetning

7.2.4 Uppskjuten röjning

• Sida 20
•  Original

Prop.l981/82:44 20

|-'/

7.4

-——1 Ul

___] ON

7.7

0) XJ!

(D (JN

(D 03 (D . . . NO CD N.]

(I)

7.2.5 Eyggesbränning

7.2.6 Plantering av contortatall Kostnadsjämförelse mellan olika behandlingsmetoder Röjnings— och arbetskraftsbehov samt kostnader 7.4.1 Alternativ 1: Kemisk och mekanisk röjning 7.4.2 Alternativ 2: Enbart mekanisk röjning

7.4.5 Jämförelse mellan alternativen

Arbetsskador vid röjning med mekaniska hjälpmedel

Skadeinsekternas ekonomiska betydelse för skogs— bruket

Icke-kemisk insektsbekämpning

7.7.1 Förebyggande åtgärder

7.7.2 Bekämpning. Alternativ till insekticider Forskning vid Sveriges lantbruksuniversitet

Anslag till forskning

EKOI-JOMISYL museerna-assa av BESEiÄl-ISNINGAR I mnsr: LöVSLI'BmmImc-ING

Inledning och avgränsningar

Ökat behov av lövslybekämpning

___: :;..-1_._..,,... no: ;; h_QLsA _O?LJTUEHhu "_n.

Metoder för att förebygga behovet av kemisk lövsly- bekämpning

Manuell röjning som alternativ till kemisk lövsly- bekämpning

5.5.1 De närmaste fem åren

langre sikt

("I") .5.2 P (u..

_isk för eftersatt röjning

Konsekvenser av eftersatt röjning Skogsindustri, bytesbalans och sysselsättning Principdiskussion om styråtgärder

Sammanfattning

• Sida 21
•  Original

Prop. 1981/82: 44 21

9. EESTRIKTICN'ER ELLER FÖRBUD MOT Ifa-4151; LÖVSLYBEHCÅPLPNING. OVERVÄGDA ALTERNATIV

9.1. Inledning 9.2 Alternativ 1: Tillstånd inom vissa generella ramar 9.5 Alternativ 2: Anpassad lövslybekämpning

9.4. Alternativ 5: Förbud 10 SAMMANFATTANDE SYNPUNKTER SAMT UTREDNINGENS FÖRSLAG

11. RESERVATION OCH SÄRSKILDA YTTRANDEN

Bilaga 1 Direktiven

Bilaga 2 Lag ( 1980:568 ) om förbud under viss tid mot spridning av bekämpningsmedel över skogsmark

Bil a Rekommendationer avsedda att minimera oönskade effek— ter av herbicidanvändning inom skogsbruket

bilaga 4 Skogsbruk med ekologisk grundsyn

Bilaga 5 Konferens om fenoxisyror

• Sida 22
•  Original

Prop. 1981/82: 44 22 SUMMARY IN ENGLISH

In 1979 the Swedish Government appointed & commission to investi-

gate the use of chemicals in agriculture and forestry. The main objec— tive of the study is to conduct on overall risk/benifit analysis of present usage of pesticides and fertilizers and to examine the possible

mmpact of restricted use.

The commission has now presented its first report which deals with the use of herbicides in forestry. The remaining reports will analyse the use of pesticides in agriculture and the use of fertilizers in agricul—

ture and forestry.

In the first report the commission dicusses the important position

that the forestry industry occupies in +he Swedish economy. The forestry industry creates a significant amount of employment at the same time as it generates valuable export revenues. The forestry industry is also of considerable importance in the less industrialized regions of the country especially from an employment point of view. At the same time the pro— duction techniques of modern, rational forestry have been criticized

from an environmental/eestethic point of view. This criticism has been focused on the use of herbicides tc clear young conifer stands from competing vegetation. Critics argue that the areas at present treated with herbicides should instead be cleared with manual or mechanical

methods.

The study concludes that the great majority of young conifer stands can be cleared efficientlyandeconomically with manual or mechanical methods. On a small part of the acreage, however, the problems of competing vegetation is of such magnitude that non-chemical brush

control is not justified from an economical or occupatational safety The commission defines three different policy alternatives for regula-

ting the future use of herbicides in Swedish forestry.

1) Restrictions limited to product control aspects and general rules

for spraying herbicides.

• Sida 23
•  Original

Prop. 1981/82: 44 23

2) Restrictions in the use of herbicides to be initiated also by

local authorities on the city level to protect areas that are of special interest from an environmental and conservational point of view. Restrictions could also be enforced for acreages that can efficiently be cleared with mechanical or manual methods. (Recommended

alternative) 5) A total ban on all use of herbicides in forestry.

Recommended alternative

The commission suggest that local authorities (community council level), with direction from central guide lines, be responsible for restricting the use of herbicides on areas which are of special interest from an environmental and/or conservational point of view.

The guide-lines should be worked out by the National Board of Environ- mental Protection and the National Board of Forestry and should contain instructions as to which areas could be classified as being especially

vulnerable. The special prerequisites for allowing herbicide use are:

1) Chemical brush control on the specific acreage can be managed without

hazards.

This requirement is fulfilled when

a) the acreage is located at such a distance from houses, recreational areas, public roads, lakes, rivers and ground water sources, that the spraying can take place without harm or hazard to the public, the environ-

ment or the inhabitants of the area. b) the spraying can take place without disturbing reindeer production.

15. Kommunfullmäktige får förbjuda spridning av bekämpningsmedel, avsedda för bekämpning av lövsly, över skogsmark som är känslig från miljövårds—

och friluftslivsynpunkt.

Regeringen, eller efter regeringens bemyndigande statens naturvårdsverk, meddelar närmare föreskrifter om när skogsmark kan anses vara av den art

som avses i första stycket.

2 5 För spridning av sådana bekämpningsmedel över annan skogsmark än för vilken kommunfullmäktige utfärdat förbud enligt 1 5 första stycket krävs tillstånd av skogsvårdsstyrelsen.

3 5 Tillstånd får lämnas om det finns starka skäl från skogsvårdssynpunkt.

3e_-ringen, eller efter regeringens bemyndigande Skogsstyrelsen, meddelar

närmare föreskrifter om förutsättningarna för tillstånd.

45. Produktkcntrollnämnden år medge undantag från skyldigheten enligt

'D:- 2 5 att söka tillst.nd till spridning om det behövs för vetenskaplig prövning. Därvid skall nämnden föreskriva de villkor som behövs till skydd

för allmänheten.

5 & Skogsmarkens ägare har inte rätt till ersättning om spridning förbjuds

enligt 1 5 eller spridning annars vägras enligt 2 eller 4 Ö.

6 5 Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot 1 5 eller villkor som föreskrivits enligt 4 & eller som i strid mot 2 5 sprider bekämpnings-

medel döms till böter eller fängelse i högst ett år.

7 & Skogsvårdsstyrelsens beslut enligt denna lag får överklagas hos skogs—

styrelsen genom besvär.

• Sida 26
•  Original

Prop. 1981/82: 44 - 26

Skogsstyrelsens och produktkontrollnämndens beslut överklagas hos rege—

ringen genom besvär.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1981 då lagen (1980:568) om förbud under viss tid mot spridning av bekämpningsmedel över skogsmark skall

upphöra att gälla.

Intill utgången av juni 1982, skall skogsvårdsstyrelsen i ärenden angående tillstånd enligt 2 5 inhämta yttrande från kommunstyrelsen. Om det därvid görs gällande att den med ansökan avsedda skogsmarken är av sådan art som

anges i 1 5 får tillstånd inte lämnas.

• Sida 27
•  Original

Prop. 1981/82: 44 27

.

1. UTREDNINGSUPPDRAGET CE ARBETETS UPPLÄGGNING M.L. 1.1 Utredningsuppdraget m.m.

Jordbruksministern har i direktiven (dir. 1979:119,.se bilaga 1) till ut— redningen bl.a. betonat att de ökade kunskaper vi fortlöpande får om riskerna för människors hälsa och för miljön vid användningen av många kemiska preparat i jord- och skogsbruket och den oro såväl de som arbetar med sådana preparat som allmänheten känner inför dessa problem gör det nödvändig att ytterligare åtgärder vidtas för att minska an- vändningen av kemiska bekämpnings- och gödselmedel.

Enligt direktiven är kommitténs uppgift i första hand att redovisa konsekvenserna i olika avseenden av en minskad användning av kemiska preparat i jordbruket. sko sbruket och trädgårdsnäringen samt att dessutom utvärdera det underlagsmaterial som kommittén tar fram och utifrån en avvägning mellan bl.a. näringspolitiska intressen och miljö— intressen föreslå lämpliga 'tgärder.

Resultatet av kommitténs arbete bör, enligt direktiven, kunna redovisas i form av delrapporter. varvid de frågor som rör skogsbrukets använd- ning av bekämpningsmedel bör redovisas under år 1980. Arbetet bör pla-

neras så att slutredovisning kan ske vid utgången av 1981.

Även naturresurs— och miljökommittén (Jc 197310 ) har genom regeri rs-

x_/

5 -tt usreda vissa hit—

p. ('|' H & 's få ”"| m

beslut 1975—61-12 (dir. :? a hörande frågor. Naturresurs- och miljökommitténs arbete bör emellertid. enligt direktiven, inriktas på mera långsiktiga OCh övergripande frågeställnrgar och in? påsådana specialfrågor som behandlas i andra

utredningar. 1.2 Arbetets uoeläg .ing

tredningen har, utöver ordinarie sammanträden, hafthearings med före— trädare för vissa miljöorganisationer (Jordens vänner, Miljöförbundet, Miljögruppernas Ri_sförbund och Svenska Naturskyddsföreningen), Sveriges

lantbruksuniversitet och statens veterinärmedicinska anstalt.

• Sida 28
•  Original

Prop. 1981/82: 44 28

Föredragningar har även gjorts av inbjuden expertis från arbetsmark- nadsstyrelsen, domänverket, Sveriges lantbruksuniversitet, yrkesmedi— cinska kliniken vid Akademiska sjukhuset i Uppsala och onkologiska kliniken vid Regionsjukhuset i Umeå. Frågor som härvid diskuterats har varit resp. 1) arbetsmarknadsekonomi— och sysselsättningsfrågor inom skogsbruket (Leif Tallskog), 2) domänverkets utredning om konsekvenser av ett herbicidförbud (Johan Rydin och Jan Rämröd), 5) viss forsknings— verksamhet vid skogsvetenskapliga fakulteten vid Sveriges lantbruks- universitet (Kjell Hollender och Hubertus Eidmann), 4) yrkesmässig exponering för fenoxisyrcr (Birgitta Kolmodin—Hedman), 5) rapporter

om samband mellan exposition för fencxisyror m.m. och uppkomst av

vissa tumörsjukdomar (Lennart Hardell och Michael Eriksson).

Promemorior för utredningens räkning har även iordningställts av Stig Eagner, Karl—Ivar Kumm och Jörgen Bäckström samt av Skogsstyrelsen,

arbetarskyddsstyrelsen och statens naturvårdsverks produktkontrollbyrå.

I en cirkulärskrivelse till berörda institutioner vid den skogsveten- skapliga fakulteten vid Sveriges lantbruksuniversitet har utredningen uttryckt önskemål om att få information om sådan forskning som är in- riktad på att förbättra tillgängliga alternativa bekämpnings— eller

produktionsmetoder eller på utveckling av ny sådan teknik.

Studiebesök har av sekretariatet gjorts vid Sveriges Skogsägareföre- ningars Riksförbund, lantbruksnämnden i Västernorrlands län, domän— verket. SSL. Svenska Skogsarbetareförbundet, Skogsstyrelsen och skogs—

vetenskapliga fakulteten vid Sveriges lantbruksuniveristet.

Vid en tvådagars skogsexkursion anordnad för utredningen av Sveriges Skogsvårdsförbund och domänverket behandlades bl.a. skogsgödsling och lövslyproblemet samt gavs en allmän demonstration av skogsbrukets

metoder och av domänverkets fältförsök med energiskog på torvmark. 1.3 Överlämnade handlingar

Regeringen har till utredningen överlämnat följande motioner från 1978/79 års riksmöte:

1. Motion 1448 yrkandet 2, ang. intensifiering av forskning om kväve- gödselns inverkan på hälsan och växternas näringsupptagning.

2.1. Skogspolitiken

Mot bakgrund av skogspolitiska utredningens betänkande (SOU 1975:14) Mål och medel i skogspolitiken tillsattes 1973 års skogsutredning för att ytterligare belysa vissa frågor. Skogsutredningen hade enligt sina direktiv två huvuduppgifter; dels att utarbeta ett system för en s.k. rullande virkesbalansutredning och att med hjälp av detta system redo- visa alternativa utvecklingslinjer för den svenska skogsnäringen, dels att lägga fram detaljerade förslag till styrmedel inom skogspolitiken. I direktiven till utredningen angavs också att målet för skogspolitiken borde utformas så att möjligheter skapades för en långsiktig hög produktion i skogsindustrin och därmed också en hög intensitet i skogsbruket. Ut— redningens överväganden och förslag presenterades i delbetänkandet (Ds Jo 1975:1) Virkesbehov och virkestillgång samt i betänkandet (son 1973: 6-7) Skog för framtid.

Skogsutredningen har i Skog för framtid utgått från att skogsnäringen måste arbeta i överensstämmelse med de övergripande samhällsekonomiska

målen och i samspel med andra samhälissektcrer. för att på så sätt bidra

till att uppfylla målen bl.a. om full sysse sättning, ekonomisk tillväxt,

regional balans, balans i utrikesbetalni ; .*J "I E'.) ! ':! m 0 ( ) .., T om en god natur- ock

miljövård. Utredningen föreslog mot bakgrund därav att det sanman;a.tande målet för skogspolitiken borde vara att "skogsmark med växande skog skall skötas så att den varaktigt ger en med hänsyn till markens virkesprodu-

oerande förmåga och övriga förutsättningar hög virkesavkastning."

Utredningen presenterade vidare 5 alternativa skogsproduktionsprogram. fet av utredningen förordade alternativet innebar ett skogsbruk med betyd-

ligt högre ambiticnsnivå än det dittillsvarande.

Efter sedvanlig remissbehandling presenterade regeringen förslag till rikt- linjer för skogspolitiken (prop. 1978/79:110) Riktlinjer för skogspolitiken, m.m. I likhet med utredningen ansåg föredragande departementschefen be— träffande skogspolitikens mål att skogsbruket måste verka i överensstäm- melse med de övergripande samhällsmålen och i samspel med andra samhälls-

sektorer. Iepartementschefen förordade vidare =tt som övergripande mål

• Sida 31
•  Original

Prop. 1981/82: 44 3]

för skogsbruket skulle gälla att skogsmark och skog på sådan mark genom lämpligt utnyttjande av markens virkesproducerande förmåga skall skötas så att den varkatigt ger en hög och värdefull virkesavkastning samt att hänsyn därvid skall tas även till naturvårdens och andra allmänna intres-

sen.

Beträffande utredningens förslag.till skogsproduktionsprogram anförde

departementschefen följande:

"För egen del anser jag i likhet med flera remissinstanser att det inte är meningsfullt att lägga fast ett närmare preciserat långsiktigt skogs— produktionsprogram för det svenska skogsbruket. I det långa perspektiv det här är fråga om får handlingslinjerna inte låsas. Valet av åtgärder och formerna för deras genomförande måste fortlöpande omprövas och an- passas till utvecklingen. Jag vill emellertid ange vissa riktlinjer för

utvecklingen.

Som jag tidigare har framhållit anser jag att skogsindustrins nuvarande råvarubehov inte kan få styra skogsproduktionens långsiktiga inriktning. I stället bör den direkt råvaruförbrukande skogsindustrins kapacitet efter hand anpassas till den råvarutillförsel som är möjlig inom ramen för den fastlagda skogspolitiken. På kort sikt är det emellertid av flera skäl omöjligt att bortse från skogsindustrins behov. huvudskälet härtill är att en drastisk nedskärning av industrikapaciteten skulle ge table konsekvenser för sysselsättningen. Utgångspunkten bör därför vara att söka åstadkomma en skogsproduktion som ger åtminstone den virkes- mängd som utredningen redovisar i sitt alternativ 1. Det skulle innebära dels att avverkningen skulle kunna ligga på en nivå som är tillräckli för ett normalt kapacitetsutnyttjande i skogsindustrin, dels att en avverkning av denna storleksordning skulle kunna bedrivas långsiktigt. Vad jag nu har sagt om skogsproduktionens inriktning skall således inte uppfattas som en definitiv låsning till en viss nivå. Givetvis måste

strävan vara en ökad produktion 1 den mån det är möjligt och lämpligt

med hänsyn till andra viktiga samhällsmål som jag tidigare har behandlat." Beträffande naturvårdshänsyn anförde departementschefen följande: "Som jag tidigare framhållit måste skogsbruket bedrivas med hänsyn tagen

till skogen som livsmiljö för växter och djur, till skogens inverkan på

vattenbalans och lokalklimat och till möjligheterna att utnyttja skogs-

• Sida 32
•  Original

Prop. 198l/82: 44 32

marken för friluftsliv och rekreation. Vidare måste hänsyn tas till intresset av att bevara vissa inslag i kulturlandskcret. Skogsbruket måste alltså bedrivas så att förutsättningarna för en mangsidig an—

vändning av våra skogar inte rubbas.

De angivna intressena bör enligt min mening i många fall kunna tillgodo- ses även inom ramen för ett rationellt skogsbruk. När det gäller kraven på friluftsmiljön är det i närheten av tätorter och inom vissa andra områden som är av betydelse för det rörliga friluftslivet som svårig— heter kan uppkomma att reservera goda rekreationsområden utan att ratio- nellt skogsbruk avsevärt försvåras. I övriga områden bör anspråken på god friluftsmiljö alltjämt kunna tillgodoses inom allemansrättens ram utan större hinder i skogsbruket. För att tillgodose friluftslivet och andra angivna intressen krävs emellertid en anpassning och ett hänsyns— tagande när det gäller olika åtgärder i skogsbruket. Liksom hittills bör de restriktioner som kan inordnas i ett rationellt bedrivet skogsbruk regleras genom hänsynsregler i skogsvårdslagstiftningen. Reglerna bör främst gälla sådana åtgärder som avverkning, beståndsvård och bestånds—

anläggning."

Jordbruksutskottet har genom betänkandet (JoU 1978/79:80) Riktlinjer för skogspolitiken m.m. godkänt de riktlinjer för skogspolitiken som för- ordats i propositionen. Utskottet anslöt sig även till de i propositionen framförda synpunkterna beträffande skogsproduktionsprogram samt till den

i propositionen valda formen för reglering av naturvårdsfrågcrna inom

skogslagstiftningens ram.

Riksdagen anslöt sig till propositionens förslag och fattade beslut i

enlighet därmed. 2.2 Skogsvårdslagen m.m.

Genom 1 & skogsvårdslagen(19795429) har som övergripande mål för skogs- bruket fas'tlagts att skogsmark med dess skog, genom lämpligt utnyttjande av markens virkesproducerande förmåga, skall skötas så att den varaktigt ger en hög och värdefull.virkesavkastning. Häsyn skall därvid tas till

naturvårdens och andra allmänna intressen.

Enligt 21 & skogsvårdslagen får regeringen eller myndighet som regeringen

bestämmer meddela föreskrifter om den hänsyn som skall tas till natu.-

• Sida 33
•  Original

Prop.]981/82z44 - 33

;

vårdens intressen vid skötsel av skog. Dessa för esk_ifver får () 0 (7 :=. |.) IJ (+ (n

_a

xx»

vara så ingiipande att pågående markanvändning avsevärt försv

r.».

ln *11 1.D rl— md ( I

(|-

ringen har v1'dare gener. skogCTårdstrPT_1_nC€L (1979: M? )uppdra

"*I ..

[nu r), m 23 D)

skogsstyrelsen att i samråd med bl.a. naturvärdsverket meddela s

föreskrifter.

I 21 5 skogsvårdsförordningen föreskrivs att skogsvårdsstyrelsen skall samråda med kommun i fråga av sär skild vikt med hänsjm till de lokal förhållandena. För områden som är av utpräglati ntresse för naturt -ården eller det rörliga friluftslivet och som angetts av länsstyrelsen i samråd med skogsvårdsstyrelsen kan naturvårdsinriktade skogsbruksplaner uppr Ht as. Sådana planer upprättas av skogsvårdsstyrelsen och bekostas av staten. Enligt 21 å förordningen (1979 792) om statligt stöd till skogsbruket

får statsbidrag lämnas till fysiska personer, dödsbon och familjestif—

telser för skogsbruksplaner som upprättas enligt föreskrifter som med—

delas av skogsstyrelsen. Skogsvårdsstyrelsen kan som villkor till en skog sbruksplan kräva att i planen anges Vi lken hänsyn som ör

tas till naturvårdens och det rörliga friluftslivets intressen.

de tillämpningsanvisningar till skog vårdslagen som Skogsstyrelsen ut— I färdat sägs att kemisk lövslvbe mpning skall und?

se

2.3. Skogsbrukets utveckling och inriktning

I

_! ! 1 ,4 m (i m '! i" 13 K.) ||)

Sveri ges pro oduktiva skogsmark omfattar 23,5 milj. ha landytan). varav 13,3 milj. ha i Norrland, 5,4 milj. ha i Svealand och 4,8 milj. ha i Götaland. Skogsmarken ägs till 25 % av det allmänna (var— av staten innehar 19 % och kyrkan 6 %), 25 % av aktiebolag och 50 % av enskilda personer. Virkesförrådet, dvs. skogens innehåll av virke, är

. . 5 .. Ä . ." ca 2 400 milj. m sk (1975). Darav finns 1 200 milj . m'5k ; Norrland,

500 milj. i Svealand och 602 milj. i Götala r' rådet, tall 58 w=och lövträd 14 %

Medeltillväxten per hektar och år (boniteten) är dubbelt så stor i Götaland som i Norrland. Den totala tillväxten per år uppgår f.n. till ca 75 milj. mäsk varav ca 52 milj. m) och 25 milj. i Götaland (fig. 2.1).

sk i Norrland, 20 milj. i Svealand

För närvarande är avverkningen ungefär lika stor som tillväxten, dvs.

JAKT 0 FISKE &

s_—_q_.__,.___,___q___.q—_mmp_—m4 AR TSÄG 13Q5 1950 1955 195U 1355 19?C 1975

I figur 2.3, som visar utvecklingen av antalet sysselsatta inom skogs— bruket under 1960- och 70-talen, framträder den ökning av antalet i skogs— bruket sysselsatta kvinnor, som inträffade under andra hälften av 197J- talet. Kvinnornas ökade arbetskraftsdeltagande i skogsbruket framträder emellertid än tydligare i arbetslöshetsstatistiken. Efter'att 1968 och 1969 ha utgjort i genomsnitt 5 procent av de arbetslösa i skogsarbetarnas arbetslöshetskassa, har kvinnornas andel ökat till i genomsnitt 50 procent

under 1979. En stor del av dessa kvinnor arbetar i skogliga plantskolor.

• Sida 38
•  Original

Prop. 1981/82: 44 38

Kvinnornas arbetslöshet är i större utsträckning än männens koncentrerad

till vinterhalvåret.

ANTAL SYSSELSÄTTA 1 OOO-TAL 100

JNX SBHTLIGA

' '"'"oo"*- & ( -_ ,, — ' LJ.

Källa: arbetsmarknadsstyrelsen

Av figur 2.A framgår sysselsättningsutvecklingen i skogsbruket kvartal

för kvartal under 1970—talet. Där kan noteras den intressanta förändring, som inträffade omkring år 1975. Före 1975 minskade sysselsättningen under sommarhalvåret, medan den därefter har ökat under motsvarande tid. Flera

orsaker till denna förändring är tänkbara:

Planteringgg

7000 . 6000 ,S.Svenge 5000 Nornand 4000 3000 2000 1000 1953/53 1964/72. 1973/77 8000 självföryngnngm / 3. Sverige / 7000 /ll /' 6000 / 5000 Nornand 4000 3000 2000 1000 Tax.penod

—1———_—_7——————— 195a/5g 1964/92 197q/77 '

Fiogr 4.1 Lövaantantalets utveckling enligt riksskogstaxerinqarn? KäLLa: .Skogen nr 9 - 10.197;

• Sida 55
•  Original

Prop. 1981/82: 44

Fi ggr A . 2 RIKSSKOGSTAJCERINGENS REGI ONIN'DELNING

55

• Sida 56
•  Original

Prop. 1981/82: 44 56

Vid taxeringen har röjningsbehov registrerats för objekt som bedömts

vara i behov av åtgärd inom tre år i hkl A och E 1.

Samtliga plantor räknas i detta fall (utom rönn och vide). För hkl B 2 och E 3 har klassificeringen avsett objekt som bedömts vara i behov av

röjning inom tio år i norra Sverige och inom fem år i södra Sverige.

I hkl B 2 och B 3 har endast stammar högre än 1,3 m medräknats vid taxe- ringen. tamantalet är således något underskattat beroende på att en del

mindre stammar inte medräknats.

I tabell 4.1 redovisas Skogsstyrelsens bedömning av arealen med röjnings— behov fördelad på huggningsklasser och ägarekategorier. För att få någor- lunda jämförbara värden för hela landet har för norra Sverige 80 % av tioårsperiodens areal bedömts böra behandlas under de första fem åren

och denna areal upptagits i sammanställningen.

"Lövröjning" avser bestånd där endast röjning i lövsly behöver utföras. "Röjning" avser bestånd med behov av röjning av såväl lövträd som barr— träd. Det totala röjningsbehovet utgör alltså summan av lövröjning och

röjning.

Vid studium av tabellen bör det beaktas att markernas belägenhet spelar

en betydande roll för röjningsbehovet.

Kronans skogar ligger i stor utsträckning i Norrlands inland och röjnings- behovet är där något mindre än på de privata skogarna, vilka i större ut— sträckning ligger på bättre marker närmare kusten. I södra Sverige är

det ingen större skillnad mellan de olika ägaregrupperna. Förvånande är att storskogsbruket har så stort röjningsbehov trots att man helt kan styra

sina insatser.

Tabell 4.2 visar trädslagsfördelningen i de olika huggningsklasserna. I lövröjningsbestånden utgör lövandelen drygt 80 % av totala stamantalet och i övriga röjningsbestånd 60-70 %. Som synes är barrplantornas stam— antal störst i B 1 och minst i B 2 och ökar sedan något i B 3. Skillnaderna beror på två saker. I B 1 inräknas alla stammar över 1 dm höjd. I B 2 och

E 3 ingår endast stammar över 1,3 m höjd. Den tilltagande höjdspridningen hos stammarna medför att många först i B 3 når upp över 1,3 m. Vidare sker

på grund av konkurrensen en avgång som minskar stamantalet.

• Sida 57
•  Original

Prop. 1981/82: 44 57

Även vid en omedelbart insatt åtgärd i B 2 och B 3 blir det sannolikt

ofta för få utvecklingsdugliga barrträd kvar efter en röjning. Åtskilliga barrträd torde redan vara så skadade att de inte kan följa med i bestån— dets utveckling. Man vågar nog dra den slutsatsen att andelen barrträd blir liten och dimensionsspridningen stor med sänkt produktion som följd. Om man vill undvika större produktionsförluster i framtiden måste lövbe- kämpningen i de täta bestånden sättas in redan i huggningsklasserna A och B 1. Vid en mekanisk behandling måste då röjningen på grund av snabbväxande

stubbskott i många fall upprepas en eller två gånger.

• Sida 88
•  Original

TABELL_Ql1tYL & OCH E 1

HKL B 2 OCH 8 3 AREALER som BEDÖMTS VARA ! BEHOV AV RÖJNIHG

AREALER

AREALER som BEböMTs VARA I BEHOV Av LÖVRÖJNING INOM 3

! [

in. RIKSSKGGSTAXERINGEN 1973-77

RIKSSKOGSTAXERIHGEN 1975-78

INOM 5 R.

REGION AGARE

KRONAN

UVA ALLM

BOLAG

PRIVATA SUMMA

1—3

KRONAN DVR ALLM BOLAG

PRIVATA SUMM

KRONÅN OVR ALLM BOLAG

PRIVATA SUMMA

11 (4) H (4) 15 (H) 52 (6) (5)

SUMMA

LUVRUJNING

RUJNIHG

B 1 B 2

(7) (15) (16) (22) (16)

88 136 271

Prop.]981/82

44

• Sida 89
•  Original

Tabellg.ZGenomsnittligt stamantal per hektar samt andel lövstammar i procent av totalantalet på de arealer som bedömts vara 1

behov av lövrogning eller röjning enligt tabell 1. (AREAL I 1 000 HA, STAi KH PER HA FÖR Sr

."I..Tr;A ""i'Wf (s) 003! sin llARHTRÄD (II))

[övröjning

Stam/ha ( Lövand 71.) Kronan

Övr allm

Bolag

..

= U)

Irivata

;

Summa

CDC; S B 5 B S v:

PWC—'C']

__-

Kronan Övr allm Bolag

YTivata

NLNNFN vu—mwvxwxsw

CDFDUJCWCQUJDLG

Summa

UNNUNNXCv—XDFKDF MFC—Qle—QF

T=

Prop. 198l/82

44

59

• Sida 90
•  Original

Prop. 1981/82: 44 60

För att minska antalet röjningar uppskjuter många markägare ingreppet tills beståndet är mer än tre meter högt. Betydande produktionsförluster

är då oundvikliga. Enligt skogsvårdslagens bestämmelser kommer detta ej

att godtas i fortsättningen.

Vid taxeringen har röjningsbehovet bedömts för en treårsperiod i hkl A och B 1. En tredjedel av den arealen borde årligen röjas för att efter— släpningen ska inhämtas. I resonemanget ligger dock en underskattning beroende bl.a. på att det årligen tillkommer arealer'i hkl A som inte finns redovisade. En viss del av dessa arealer behöver röjas under tre- årsperioden. I hkl E 2 och B 5 har röjningsbehovet bedömts för en 5— årsperiod i mellersta och södra delen av landet och för en 10-årsperiod i norra delen. I sammanställningen över årligt röjningsbehov för dessa klasser för att inhämta eftersläpningen inom en 5—årsperiod har här be— dömts att 80 % av röjningsbehovet i norra Sverige faller på den första

5-årsperioden.

t material riksskogstaxeringen redovisat hänför sig till åren 1975-77 för hkl A och B 1 och till åren 1975-78 för B 2 och B 5. Eftersom röj— ningsarealen under hela 1970-talet enligt allmän bedömning ökat, finns det skäl anta att denna ökning också fortsatt efter taxeringsperioden,

vilken alltså ligger några år tillbaka i tiden.

På goda grunder kan man också anta att man vid en bedömning av röjnings- , det gäller löv no-ualt underskattar de framtida arealerne behov nä beroende på svårigheten at förutse utvecklingen för en så lång period

som fem resp. tio år.

I tabell 4.3.redovisas det årliga röjningsbehovet på grundval av riks- skogstaxeringens material enl. tabell 4.1. På grund av vad som i före— gående stycke sagts har röjningsbehovet emellertid ökats med 30 % i samt- liga hkl.

• Sida 91
•  Original

PTop.l981/82:44 61

Tabell 4.1 redömt årligt röjningsbehov

1 000 tal hektar

f— . . ”___—"7 Region Ägare % Lövröjning hkl f Röjning hkl ! F—————1————"—r————-—r———————+—-——————T——————f—*4

' A : Bl BZ : 53 : 52 i 33 '

, , 1 _ kronan 4 g 7 6 3 1 25 1 övr allm' 1 1 3 2 1 ! 8 1-3 Bolag s 1 29 . 13 6 ; 43 Privata 13 . 29 1 12 _ 6 | 27 1 73 Summa 29 f 68 1 33 - 16 7 149 ' Kronan ! 1 1 5 ! 3 1 1 | 4 % 8 - övr allm ; 1 ! 5 ; 2 1 1 3 g 8 ; 4-5 Bolag : 1 ; s ; 3 2 ; 3' ; 9 Private ' 5 ' 30 1 12 . 5 3 15 ; 57 Summa 8 . 49 i 20 f 10 : 25 - 82 ' ""—__" '"" —'”_f—'" .—*__T—'——?— " __" Kronan 5 12 . 9 4 1 19 . .3 övr allm , 2 . 9 , 4 2 1 8 5 16 , äggma Bolag : 7 5 37 ' 16 | 8 1 27 1 52 ' Privata 23 59 : 24 _ 12 1 42 5 130 Summa 37 117 ; 53 ' 26 i 96 = 231

Det är ej enbart lövslyet som ökat. Även förrådet av grövre lövträd

har ökat betydligt. Enligt riksskogstaxeringens uppgifter för taxerings- perioden 1968—72 till 1975—77 har lövförrådet i Götaland ökat med 9 milj. mäsk. För hela landet har lövförrådet ökat med 25 milj. mösk (tabell 4.4). Arealen ren lövskog har dock minskat. Under samma tid har björkskogens tillväxt ök't 35 % (tabell 4.5).

Tabell 4.4 Virkesförrådet av löv enligt riksskogstaxeringen under tiden

1958-1977 Alla ägoslag. Milj. mösk Tax 1956 - =7 ___lax 1968 - 72_ Tax 1973 - 77 Norrland 155 (100) 162 ( 98) 171__(7553___ Svealand 70 (160) 73 (104) 71 (1 3) Götaland 191 (100) 114 (106) 123 (113) Hela landet 343 (106) 348 (101) 373 (199)

• Sida 92
•  Original

Prop. 1981/82: 44 62

Tabell A.? Taxeringsperiod 1973—77. Avsatt årlig tillväxt på alla ägo- z slag exklusive tillväxt på avverkat virke, milj. m”sk, för—

ändring i % från perioden 1968—72. Hela landet

Tall Gran Björk övr lövträd Totalt

24.6 36.1 9.6 4.7 75.0 +3 -7 +35 +16 +3

Regionala skillnader i behovet av lövkontrollerande åtgärder.

Skillnaderna beträffande det relativa behov av lövkontroll som före— ligger i olika landsdelar är stora och svåröverskådliga. Detta har sin

grund i bl.a.:

— Skillnader i skogshistoria, framför allt i vilken utsträckning lövträd "fortfarande finns kvar i barrskogens slutfas. Lövkontrollbehovet under ungdomsfasen ökar ju mer lövträd som funnits inblandade i den avverkade skogen eftersom t.ex. stubbar och rötter ger upphov till stubbskott och

rotuppslag.

- Aktuell vegetations— och klimatzon. Floran av buskar och lövträd är rikligare i.söder än i norr. Klimatet gör också att tillväxtförloppen är snabbare i söder. Detta medför att lövvegetationen är mer aggressiv

gentemot barrträd i södra Sverige änli norra.

— Skogsmarkens bördighete— och fu'tighetsförhållanden. De bästa markerna är mer utsatta för lövslyproblem än de svaga. Likaså är lövet mer aggres—

sivt där marken är ytfuktig.

Ovanstående förhållanden kan kombinera sig på olika sätt i olika landsdelar och för olika skogsägare. Exempelvis förvaltar Domänverket skogar i Norr— lands inland där markerna visserligen är svaga men där slutavverknings- skogen är glas och bemängd med mängder av lågvärdig björk. Man kämpar där- för med stora lövslyproblem i dessa områden. Mo och Domsjö hävdar att skälet till deras begränsade behov av lövkontroll är en systemaoisk och under lång tid bedriven uthuggning av lövträden under skogens gall- ringsfas. Vid slutavverkningen finns därför så gott som uteslutande barr—

träd kvar. I södra Sverige har den medelålders och äldre skogen till icke

• Sida 93
•  Original

Prop. 1981/82: 44 63

ringa del uppstått ur igenväxande hagmarker. Härigenom kan inslag av mycket omfattande lövvegetation.såsom hassel och ek finnas kvar även i beståndens slutfas. Detta leder till snabb nyetablering på bygges—

ytan med åtföljande behov av intensiv lövkontroll.

4.2 Lövets inverkan på barrskogen

Inverkan på marken

Björken har en positiv inverkan på marktillståndet. Huruvida detta kan medföra ökad virkesproduktion är oklart. Vissa forskare anser det fullt klarlagt att björkinblandning i granskog ger ett något högre pH-värde, vilket förbättrar omsättningen i humuslagret. Enligt andra forskare kan man inte konstatera någon större skillnad i de organiska ämnenas samman— sättning hos björk- och granförna på samma ståndort.

Inverkan på barrförvngrinear

Björken är vårt dominerande lövträd. Den är ett pionjärträd dvs. den in-

f'nner sig före andra trädslag på kala ytor. Liksom andra pionjärträd växer den mycket snabbt i ungdomen och är i detta stadium klart över- lägsen våra barrträd. Tillväxten är särski t stark hos de stubbskott som vanligen skjuter upp när man hugger ned en björk. Detta är en naturlig följd av att stubbskotten försörjes från ett stort etablerat rotsystem. Nämnda förhållanden är välkända inom skogsbruket och därför eftersträvar man att hålla återväxtytor för tall och gran rena från lövsly. Vid en undersökning i Östergötland av björkstubbskottens höjdutveckling efter röjning erhölls bl.a. de resultat som återges i fig. 4.3. Vid röjningen var barrplantornas medelhöjd ca 12 dm. Trots detta försprång har björkens

stubbskott vuxit upp och förbi barrplantorna.

Figur 4.4 och 4.5 åskådliggör lövets inverkan på barrkulturer. Undersök— ningen har utförts på Korsnäs—Marma och omfattar 15 byggen med planteringar utförda åren 1965—70. 1 525 provytor (storlek 10 m2) har utlagts. Under- sökningen är genomförd 1976. Vid undersökningstillfället var plantorna

helt övervuxna med lövsly. Stamantalet uppgick i en del fall till över

20 OOO/ha. Med ökad lövfrekvens minskar såväl tallens som granens dimen-

sions— och höjdutvehkling.

• Sida 94
•  Original

Prop. 1981/82: 44 64

flagga-5. En jämförelse mellan verklig och teoretisk höjdutveckling för stubbskott

Höjd. dm 30

(3) /

20

( 1 ) = Barrbestdndets aktuella höjdut- veckling

/ (2) = Höjduiveckling enligt vörtbjörk- / funktionen

/ (3) =Verklig höjdut- veckling för stubb-

10 skotten

• Sida 95
•  Original

Prop. 1981/82: 44 ' 65

Figur4.4 BARRPLANTORNAS RELATIVA DIAMETER VID OLIKA TÄTHET HOS LOVVEGETATIONEN (KäLLa: Skogen 15/76)

100. Re] diam

80

60

40 *

20

30 40

Grundyta mZ/ha

Figur 45 BARRPLANTDRNÅS RELATIVA HÖJD VID OLIKA TÄTHET HOS LOVVEGETÅTIONEN (Källa: Skogen 15/76)

100 *x Rei höjd

10 20 30 40 Grundyta mZ/ha 1)

1) Summa genomskärningsyta i stubbhöjd hos lövträden

4000. LUVRUJNING

/

3 000

2 000

LUVRUJD .EJ LUV- RUJ

1 000

1947 1950 1955 1960 1965 1970 1975 ÅR

b) STANANTAL. TALL. VID OLIKA TIDPUNKTER DELS FUR DEN 1954 LUVRUJDA DELEN DELS FUR DEN EJ LUVRUJDA DELEN

• Sida 98
•  Original

Prop.1981/82:44 68

2 5,0 mjsk per ha och år. Antalet undersökta björkar uppgick till 12 181 st. Enligt resultaten utgör vårtbjörkens andel av det totala antalet under- sörta björkar inte mer än ca 5 %& Vid en jämförelse mellan kusten och in-

landet var vårtbjörksandelen något lägre i inlandet..

Ovanstående resultat kan jämföras med undersökningar i 5—10 år gamla återväxter belägna inom en Skogsförvaltning i Västerbottens respektive Västernorrlands län. Enligt dessa undersökningar uppgick vårtbjörkens andel till 5 resp. 12 % av totala antalet undersökta björkar. Dessa under- sökningar visar att glasbjörken är den dominerande björkarten i de två

undersökta norrlandslänen.

För att komplettera de tidigare relaterade undersökningarna har riksskogs— taxeringens provträd använts för att beräkna volymandelen vårtbjörk i olika delar av landet. På grundval av totalt 15 400 provträd från riks-

skogstaxeringen 1973—1971 har vårtbjörkens volymandel beräknats enligt nedanstående sammanställning.

Vårtbjörk, volymandel på skogsmark. Riksskogstaxeringen 1973 —

Procent av volymen björk

Område Diam cm

5-10 10-15 15-20 20-25 25-30 30-35 35 + ii N Norrland I) 5 7 s 15 19 20 40 9 s Norrland ?) 7 9 14 18 26 30 50 14 Svealand 31 34 38 49 59 71 70 44 Götaland 39 37 47 54 66 78 85 53 Hela landet 1 6 18 26 37 49 60 72 29

1) AC + BD län 2) x, Y och 2 län

Det framgår av redovisningen att vårtbjörksandelen är betydligt större i Götaland och Svealand än i Norrland. Förekomsten av vårtbjörk ger dock ej ensamt en klar uppfattning om dess värde. I sydvästra Sverige finns det t.ex. områden där vårtbjörken är av så dålig kvalitet att ut—

bytet av industrived är mycket lågt.

Ho och Domsjö har gjort vissa undersökningar av björkens produktion. Vid en sådan undersökning har man bl.a. använt riksskogstaxeringens provyto— material och gjort parvisa jämförelser mellan tall och björk inom samma provyta. Resultatet visar att björken endast når upp till ungeför hälften

så stor volym som tallen. Liknande resultat har erhållits från Mo och Dom—

• Sida 99
•  Original

Prop.1981/82:4469

sjös egna avverkningar i gallringsbestånd. Undersökningen omfattar

1 129 huggarskiften om totalt 10 350 ha. Den avverkade tallens höjd, dia— meter och stamvolym befanns vara större än björkens på den övervägande delen av gallringsarealen. I medeltal var den utgallrade tallens stam- volym dubbelt så stor som björkens. Det förefaller följaktligen mindre sannolikt att tallen får så mycket bättre tillväxt i ett blandbestånd

att den kan kompensera björkens dåliga tillväxt i så hög grad att total— produktionen blir högre än i ett rent tallbestånd.

Produktionsvärde

En jämförelse mellan de olika trädslagen blir för det ekonomiska skogs- bruket av betydelse först när man jämför trädens värdeproduktion. I följande exempel (tabell 4.6) har beräknats täckningsbidraget för gran och vårtbjörk på bonitet G 24 med 1971/72 års priser och kostnader. Materialet utgörs av ett avkomme- och proveniensförsök i Eorinstorp (Y län) där gran och björk planteras på samma lokal i 1,5 m förband. Björken har röjts och gallrats vid 15 resp. 25 års ålder och granen röjts vid 25 års ålder. I alternativ 1 för björken förutsätts en maxi— mal utveckling för den aktuella boniteten och i alternativ 2 ett snabbare

avtagande med åldern beträffande höjd— och dimensioneringsutveckling.

Tabell 4.6 Täckningsbidrag för planterad gran och vårtbjörk på bonitet G 24. Jonsson III. 1971/72 års priser och kostnader (efter Erkén 1972).

Gran Björk

Alt 1 Alt 1 Alt 2 Omloppstid, år 80 50 50 Totalt täckningsbidrag för _ hela omloppstiden, kr/ha 11 570- 2 850 2 100 Täckningsbidrag, kr/ha o är 157 57 42

Som framgår av tabellen ger denna beräkning avsevärt högre värden för granen än för de båda björkalternativen beroende på granens uthålliga tillväxt, som ger en hög årlig medeltillväxt samt hög produktion av värdefullt sågtimmer. Olika skogsägarekategorier kan emellertid värdera virkesproduktion efter olika kriterier. Det torde därför vara vanskligt att hävda att ett visst trädslag är "lönsammare" än ett annat utan att

närmare precisera grunderna för värderingen, samt ange beräkningsteknik.

• Sida 100
•  Original

Prop. 1981/82: 44 70

Vid fastighetstaxering värderas lövvirkesförrådet betydligt lägre än barrvirkesförrådet. Vid 1981 års fastighetstaxering beräknas således lövskogens värde till 1/3 av barrskogens.

• Sida 101
•  Original

Prop. 1981/82: 44 71

Tabell 5.1 Användning av bekämpningsmedel i olika användatkategoriet 1919

___—___.

Typ av medel

Siffror inom arentes avser 1978

Antal

verksamma

beståndsdelar” Totalt

Verksam beståndsdel. ton Jordbruk

Källa: statens naturvårdsverk

Skogsbruk

Frukt- och

trädgård

Industri

Prop. 1981/82

lbshålls—

konsumtion

44

Detningsmedcl

Svomphukämpningsmedvl quösbekömpningsmedcl Insektsbekämpningsmcdel2)

quqmcdel

Slcmbc Empninqsmedel Snncrinqsmodcl

Avskräckninqsmedel

dc] mot gnnqarc Träskydds— och impregne—

ringsmedcl

Totalt

2) nvsnr oj myqqmednl

16 $& 63 61 12 18 10

45

266 (263)

x) nrsförbrukning mindre än 200 kg.

114 5h2 6307 210 22 110 07 5 0,5

3986

938A (8521) 100

114. X 603 1 3939 77 132 1b

18 10

4607 (3949) 106 49 1

. några verksamma beståndsdelar ingår i Flera typer av hckämpningsmedel

_(109)

129 28 32

190 (201)

2

3552

3755 (5197) 40

195 18 22

80

a06

726 (865)

73

• Sida 104
•  Original

Prop. 1981/82: 44 74

TabellE.2 Kemiska bekämpningsmedel iörsålda till skogsbruket år 1977

Källa: Statens naturvårdsverk

anluktslag Användningaområdc Mängd verksam substans Ton Procent av all försäljning Fungicider Plantskolor 2 0.4 Herbicider Plantskolor och plantering pil tidigare åker 5 Buskbekämpnmg , 3.0 laven i plantskolor) 78 Insekticider Obarkat virke ] Jurtlbchandlmg i ] 40 plantakolor' 7 Awkracknmgs- medel Vilt och sork () 3.4 Summa 101 1.0 ___—___— ' Innehåller både fungicider och insekticider och räknas ibland till de forra Tabell 5 . 5 Spridning av ht-kämpningsnwdui rån lul'lcn ätt-r slang.—mark 1979. Artaluppgitter i hrktar Källa: Statens naturvårdsverk Lim Anmäld areal Becprutad areal Domän- Stor- Bonde- 1 otalt verket ' skogs- skoga- bruket brukat Stockholm — — _ - - Uppsala - 555 59 (11.1 "53 Södermanland - - - - - Östergötland 66 41: 213 691 ut Jönköping 395 32 — 427 5. Kronoberg - - 42 42 0 Kalmar 409 - 101 511- (i Gotland — - — - — Blekinge - - 108 108 0 Kristianstad — - 374 374 335 Malmöhus -— - 11 11 11 Halland — 131 8 139 93 Gotebogs- och __ Bohus 133 118 66 317 262 Alvsborg och 1 145 729 7 546 2 106 Skaraborg 321 75 309 704 665 Värmland 230 2 109 25 2 364 1953 Örebro 375 2326 154 2 1155 2 513 Västmanland 50 — - 50 50 Kopparberg 33 1 534 110 1 677 1 505 Gävleborg 197 3 704 36 3 937 3 786 Västernorrland 643 4 05& 1 271 5- 973 4 905 Jämtland 777 11 422 - 5 199 3738 Västerbotten 1 963 - - 1 963 1 334 Norrbotten 7110 2128 310 9848 51515 Hela ri'.. 't 1979 1'_': (767 22 744 3 929 4113-10 34 661 1978 13 178 137-13 3390 33. 231 29752 1977 14 705 15 301 "I 667 35173 28 842 1976 6 830 15 234 Fl 280 30 344

Uppgifterna insamlas av SNV genom en enkät. Den besprutade arealen är oftast mindre än den till besprutning anmälda arealen. De viktigaste orsakerna till detta är: folkopmion. närhet till vatten. för 151: sly. annan röjningztnct'.-:l, olämpliga vindförhållanden. Den totala produktive skogsmarken uppgår till 23 '.'17 000 ha. Det innebär att (1.15 procent av denna areal l'lygb-"zsprulades med bel:'ampning;med:l under 1979.

• Sida 105
•  Original

Prop. 1981/82: 44 75

Tabell 5,4Areal behandlad med bekämpningsmedel genom flygspridning 1976—781

Är Skoasmarkx ha Äkerareall ha

Herbicider Insekticider Insekticider Fungicider Ovrigt 1976 22 828 - 8 420 26 487 725 1977 30 078 - 14 363 50 850 502 1978 31 702 50 10 810 54 400 500 uppskat— tad areal

1Uppgifterna insamlade genom en enkät till samtliga flygföretag som bedriver jord- bruksflyg i samband med utredningen om utvidgade tillståndskrav för flygförare vid flygspridning av bekämpningsmedel.

Källa: Statens naturvårdsverk

5.2 Lövslybekämpning

Inom skogsbruket används för närvarande följande herbicider för bekämp- ning av lövträd och lövsly på föryngringsytor: MCPA, 2,4—D, picloram och glyfosat.

4.

Det som gjort herbiciderna användbara är att de är selektiva dvs. endast vissa växtarter dödas medan andra är mer eller mindre—ikänsliga. Det går således att bekämpa lövvegetation utan att nämnvärt skada barrträden,

Man slipper ifrån det tidsödande arbetet att Välja ut vilka enskilda träd som ska behandlas. Det gör det möjligt att mekanisera behandlingen. Detta i förening med att behandlingen som regel inte behöver upprepas, medför

att kostnaderna blir låga.

Herbicidbehandling sker endast när bestånden skall förnyas, dvs. en gång på 60—120 år. Kemisk lövbekämpning betyder inte att bestånden blir helt utan lövträd. Dels blir effekten nästan aldrig total utan en del mindre lövträdsplantor överlever, dels uppkommer vanligen viss självsådd av björk i bestånden.3essa växer så småningom i kapp barrträden och kan då i viss utsträckning ingå i bestånden utan att skada barrträden. Det är då också möjligt att på manuell väg reglera trädslagsblandningen efter

ståndortsförhållandena.

• Sida 106
•  Original

Prop. 1981/82: 44 76

De behandlingsmetoder som förekommer inom skogsbruket är följande:

1. Fickning, vilket innebär att oblandat preparat tillföres trädet i skåror som man hugger i en ring runt trädet. Behandlingen kan utföras från savningsperiodens slut till_ett par veckor före lövfällningen.

2. Pensling på stubbar kan utföras under hela barmarkstiden. Preparatet användes outspätt eller blandat med vissa mineraloljefraktioner, som huvudsakligen innehåller alifatiska komponenter t.ex. kristallolja. Metoden är effektiv mot arter som skjuter stubbskott, men ej mot arter som skjuter rotskott. Den tidigare metoden att spruta stubbar och

stammar med preparat i oljebladning är numera förbjuden.

3. Bladbesnrutning. Bladen besprutas med preparat blandat i vatten. Blandning med mineraloljor är ej tillåten. Behandlingen kan utföras från det att bladen är fullt utvuxna till ett par veckor före blad- fällningen. Barrträden är känsliga under skottsträckningsperioden. l barrbestånd kan man därför inte spruta förrän skottsträckningen

är avslutad. Det betyder att sprutningen i sådana fall inte kan börja förrän tidigast vid månadsskiftet juli — augusti i norra Sverige och

ett par veckor senare i södra Sverige.

Bladbesprutning kan ske antingen från marken med ryggsprutor och

traktorsprutor eller från luften med fastvingeflyg eller helikopter.

Preparatåtgången per ha är vanligen något mindre vid flygspridning

än vid övriga metoder.

År 1970 behandlades ca 90 000 ha genom flygbesprutning och ca 10 000 ha med övriga metoder. Av olika anledningar flygbesprutas nu endast ca

50 000 ha/år. Övriga metoder används i obetydlig omfattning.

Kapaciteten för olika lövröjningsmetoder redovisas i tabell 3.5.

• Sida 107
•  Original

77

Prop. 1981/82: 44

90>89Nl1 H30 'lNVlcl I 9NINFOH ENINSNEIHSEDOAH mmm

i-THINWI 'HOlHHde/snd [|me 'UOlanSiMd

HOMVHJ. SNINGIHdSMHW

EElld0>lI"|3H 9Å'lzBON IAlSV:I

9NINGIHd89Å'H anamma—>!

Wth 'DVG/BLDVdVX

SNINFOHAO"! GIA 810134 V>IHO HD:! BIBK/cm! 3'5 ”55%

• Sida 108
•  Original

Prop. 1981/82: 44 78

5.2.1 Fenoxiättiksyror

Metoder och preparat

Bekämpningsmedel baserade på fenoxiättiksyror används i svenskt skogs— bruk för bekämpning av lövsly på ytor för eller med barrträdsföryngringar samt för bekämpning_av fullvuxna träd i bestånd där slutavverkning är planerad. De preparat som kommer till användning för slybekämpning är esterformuleringar av fenoxiättiksyrorna MCPA och 2,4—D. För punktbe- kämpning av lövträd genom fickning används aminsalter av 2,4—D i kombi- nation med pikloram. Esterformer av fenoxisyror används även för stan—

och stubbpensling.

Slybekämpningspreparaten sprids areelt med flyg, helikopter, traktor eller ryggspruta. för punktbekämpning (fickning) används i regel en

för ändamålet specialgjord yxa samt en Oljekanna för dosering av be— kämpningsmedlet. En ytterligare förbättring utgör den s.k. ficknings- pistolen som möjliggör att man går ifrån den från arbetsmiljösynpunkt olämpliga hanteringen av oljekannan. En specialkonstruerad röjnings- såg med möjlighet till samtidigt applicering av preparatlösning är

under utveckling. Omfattning

Produktkontrollnämnden för statistik över den skogsareal som flygbe- sprutas samt mängd försålda preparat. Arealen som besprutas med traktor

och ryggspruta kan uppskattas med utgångspunkt från dessa uppgifter.

År 1978 inkom anmälan om spridning över 54 800 ha barrträdsföryngringar. Detta utgör ca 0,15 % av totala skogsarealen. Vid en enkät till anmälarna har dessa uppgivit att 15 % av anmäld areal ej besprutades, det vill

säga 29 850 ha besprutades. Samma säsong såldes.76 ton fenoxisyror. Av denna mängd torde ca 1 ton ha använts för fickning, resten för areell besprutning. Vid en jämförelse av försåldkvantitet fenoxisyror och flyg- besprutad areal framgår att den försålda kvantiteten i det närmaste motsvarar den mängd som åtgår för den uppgivna besprutade arealen. Följ- aktligen förekommer traktorspridning och manuell spridning i mycket be—

gränsad omfattning.

• Sida 109
•  Original

Prop. 1981/82: 44 79

5.2.2 Glyfosat

Glyfosat registrerades i Sverige år 1975. Medlet blev godkänt för lövsly- bekämpning 1977 och för spridning från luften 1979. Användningsområdet

är fastställt till "icke önskvärd vegetation på åkermark, i fruktodlingar, i barrträdsföryngringar, på industriområden o.d. samt för stubbehand- ling". Det i Sverige förekommande preparatet är registrerat i faroklass

5. Medlet får även appliceras med specialkonstruerad röjningssåg.

Lämplig dosering vid luftspridning är 0,7 — 1 kg aktiv substans per ha

(2 - 5 1 preparat uppblandat med 40 — 60 1 vatten). 5 . ; Ogräsbekämpning

Av den totala mängden herbicider som användes inom skogsbruket år 1978 (79 ton) åtgick drygt 77 ton för lövslybekämpning och 1,4 ton för an—

nan bekämpning av ogräs i plantskolor och skogsplanteringar. För närva- rande är endast de aktiva substanserna atrazin och simazin registrerade

för detta senare ändamål. 5.4 Insektsbekämpning

Varje användning av kemikalier i bekämpningssyfte kan betraktas som ke— misk bekämpning och lyder i princip under registreringsbestämmelserna för kemiska bekämpningsmedel. De kemiska substanserna kan ha olika egen- skaper och användningsområden:

— attraherandeoch repellerande ämnen (feromoner)

, gnagavskräckande ämnen

— insekticider.

Till attraherande ämnen hör de granbarkborre—feromoner, som utprovas i stor skala i Sverige och andra länder. I övrigt har de båda första grup— perna ännu ingen större betydelse i praktiskt skogsskydd, eftersom effek— tiva medel saknas. Det pågår dock en intensiv forskning rörande feromoner och även gnagavskräckande ämnen studeras. Insekticider däremot är i en del fall viktiga medel i insektsbekämpningen. Insekticider har dock i

svenskt skogsbruk mycket begränsad användning.

• Sida 110
•  Original

Prop. 1981/82: 44 80

5.4.1 Feromoner

Med feromon avses varje av ett djur producerat och avgivet ämne med effekt på beteendet hos en annan individ av samma djurart. I bekämp- ningssammanhang brukar med feromon avses sådana doftämnen som vissa insektsarter producerar och använder för att locka till sig andra in- divider av samma art och som därför kan användas i bekämpningssyfte. Feromonerna utgörs av väl definierade kemiska föreningar och kan i bekämpningssammanhang klassificeras som biokemiska eller biotekniska bekämpningsmedel. För närvarande provas i stor skala i olika delar av landet möjligheten att locka granbarkborrar till fällor med hjälp av feromoner. Granbarkborrens feromoner innehåller åtminstone följande föreningar: ipsenol, ipsdienol, cis—verbenol, trans—verbenol och metylbutenol. I bekämpningssyfte används s.k. feromonenheter bestående av plastark innehållande en viss mängd av ipsdienol eller metylbutenol. Under 1979 användes 450 000 enheter och 1980 beräknas 500 000 enheter komma att användas. En feromonenhet kan fånga upp till 10 000 insekter per år.

5.4.2 Insekticider

Det viktigaste användningsområdet för insekticider i svenskt skogsbruk i dag är skyddet av barrträdsplantor. Tidigare användes DDT för detta ändamål och man har i praktisk användning kunnat konstatera, att DDT— behandling reducerade risken för plantdöd till följd av insektsangrepp med i genomsnitt 80 procent. Plantornas största fiende är snytbaggen, men även svarta bastborrar, ögonvivlar och andra arter skadar plantor—

na.

Efter förbudet mot DDT (fr.o.m. 1975) introducerades 1979 två syntetiska

pyretroider, permetrin och fenvalerat för behandling av barrträdsplantor. Fenvalerat—formuleringen gav utmärkt skyddseffekt, men hade i vissa fall

irriterande verken främst hos plantörerna och drogs därför tillbaka redan samma år. För närvarande är två permetrinpreparat registrerade för be—

handling av plantor.

Försök vid Sveriges lantbruksuniversitet har dokumenterat en god effekt av permetrin mot snytbagge under en period av minst 2 år. Rekommenderad koncentration av permetrin i behandlingsvätskan är 0,5 — 1 % och på

varje planta kan beräknas 15 — 50 mg. Användningsområdet är central be— handling i plantskolor o.d. genom doppning eller i specialkonstruerade

aggregat i form av s.k. spruttunnlar, i vilka plantorna utsätt för

• Sida 111
•  Original

Prop. 1981/82: 44 8l

sprutvätska genom en sluten process. Konventionell besprutning av plantor i plantsängar eller på hyggen är inte tillåten. Under 1979 användes ca 1 200 kg pyretroider inom skogsbruket.

Ett annat användningsområde för insekticider i skogsbruket är behand— ling av obarkat virke mot angrepp och förökning av barkborrar och andra virkesinsekter. Detta förekommer i mycket begränsad omfattning och är ingen rutinåtgärd, utan ett hjälpmedel i nödsituationer. Ett antal q registrerade preparat har som enda eller viktigaste aktiva substans lindan. Enligt talrika försök både i Sverige och andra länder är linda—

nets effekt klart överlägsen andra provade substansers skyddsverkan.

Sedan lång tid tillbaka har man sökt skydda obarkat, vältlagt virke

mot insektsangrepp genom besprutning med insekticider. Syftet är dels att minska insekternas möjligheter till förökning, dels att minska lagringsskadorna i form av blånad. För närvarande är endast lindan godkänt för denna behandling. Användningsvillkoren är: "För besprut— ning av obarkat timmer. Behandlat virke får ej flottas eller förvaras

i vattendrag. sjö eller annat vattenområde. Vid bevattning av behandlat

virke bör lakvattnet recirkulera och får ej släppas ut i vattenområde”.

Registrerade medel har faroklass 2 och förekommer som sprutpulver eller emulgerbara lösningar. Före användning späds medlet med vatten till en suspension eller emulsion som innehåller 0,6 % lindan. Sprutvätskan ap,—

3

liceras på timret i en dosering av ca 1 liter per m i stora klosslagda vältor. Mindre vältor kräver högre dosering. Som ett genomsnitt torde

man icke kunna räkna med högre effekt än en 70 - 80 procentig minskning av angreppen i jämförelse med en icke behandlad välta. I praktiken har

ofta inte ens denna effekt uppnåtts.

Enligt föreskrifterna till den nya skogsvårdslagen angående virkeslag- ring får insekticidbehandling i skogsskyddande syfte endast ske om öv- riga skogsskyddsåtgärder ej kunnat vidtas, t.ex. på grund av transport—

hinder.

Ännu mindre och endast sporadiskt förekommande är användningen av kemiska medel mot andra skogsinsekter såsom för skydd av barrträd mot barrätande insektslarver. Under det senaste decenniet har i enstaka fall och på begränsade arealer kemisk bekämpning förekommit för att hindra att barn— trädsbestånd dödades av t.ex. barrskogsnunnan eller lilla tallstekeln. För dylika nödsituationer kommer troligen även i framtiden behov av ke-

misk bekämpning att finnas. Andra områden med bekämpningsbehov kan vara

plantskolor och fröplantager. Som bekämpningsmedel kommer i fråga orga— 6 Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 44

• Sida 112
•  Original

Prop. 1981/82: 44 82

niska fOSforinSekticider, carbamater, ev. pyretroider och det på dis—

pens provade kitinbildningshämmande diflubenzuron.

Användningen av insekticider i skogsbruket inskränker sig således i princip till följande:

— lindan mot insektsangrepp på obarkat virke

— permetrin för skyddsbehandling av barrträdsplantor

— i obetydlig omfattning andra medel mot eventuell massförekomst av

barrätande insekter eller i plantskolor.

Det förefaller osannolikt att förbrukningen avinsekticider inom skogs— bruket skulle öka. Allt efter insekternas uppträdande torde dock för— brukningen variera något år från år, men knappast förändras nämnvärt i det fleråriga genomsnittet. Skyddsbehandling av barrträdsplantor med pyretroider är f.n. den enda rutinmetoden som förekommer.Tidigare an— vändes DDT för detta ändamål med en genomsnittlig förbrukning av ca

10 ton per år.

Flygbesprutning med insekticider förekommer mycket sällan. Totalt har i Sverige under alla år ca 15 000 ha besprutats med insekticider från luften, varav ca 14 800 ha besprutades på 1940- och 50—talen. Under senare-år har flygspridning förekommit endast på relativt små arealer samband med massförekomst av barrätande insekter (främst barrskogs-

nunnan) som hotat skogens existens.

År 1979 användes för virkesskydd 10 ton insekticider (lindan, benomyl, l-klornaftalin, 1,4—diklorbensen). Samma år användes inom skogsbruket 14 ton övriga insekticider (metylisocyanat, 1,5—diklorpropan, tetra- klorvinfos, dimetoat, fenitrotion).

• Sida 113
•  Original

Prop. 1981/82: 44 83

r6.1 SCHEMA ÖVER BLANDNINGS— OCH PÅFYLLNINGSANORDNING FÖR FLYGPLAN

KÄLLA: SKOGSSTYRELSEN

Preparat Pump

Prop. 1981/82 44

92

• Sida 123
•  Original

Prop. 1981/82: 44 93

6.1.5 Preparatformuleringar och aktuella substanser

För lövslybekämpning inom skogsbruket dominerar esterformer av fenoxi- syrorna till skillnad mot inom jordbruket där salterna av respektiva feno— xisyra är dominerande. Orsaken till detta är varierande känslighet hos

den bekämpade växtligheten. Estrarna utnyttjas i skogsbruket för att upp— nå en snabbare och kraftigare effekt. De används till sprut—

ning och pensling. Till fickning används preparat som innehåller amin— salter av fenoxisyror. Spädningsmedel för de olika typerna av preparat varierar, för flygbesprutning är dock endast vatten tillåtet. I samband med stambas— och stubbehandling späds fenoxisyran vanligen med mineral— olja. Oljans innehåll av aromatiska föreningar får härvid uppgå till

högst 20 %. Detta gör att kristallolja, vissa former av lacknafta med lägre halt av aromatiska kolväten samt lysfotogen kan användas, däremot ej dieselolja eller vanlig fotogen. Anledning till att man utnyttjar organiska lösningsmedel i dessa sammanhang är att en bättre absorption av fenoxi— syran erhålls. Tillsats av organiskt lösningsmedel i stället för vatten medfö. att ytterligare en faktor av väsentlig toxikologisk betydelse in—

fors.

Vid sidan av fenoxisyror har glyfosat under senare år fått ökad användning inom skogsbruket. Glyfosat är även godkänt för spridning från luften. Er-

farenheterna av glyfosat från arbetarskyddssynpunkt är begränsade. För insektsbekämpning används lindan och vissa syntetiska pyretroider. Fenoriättiksvror

Fenoxisyrorna utvecklades under andra världskriget, då man hade planer på att använda dem i kemisk krigföring mot växtodlingar. Efter krigsslutet introducerades de för fredligt bruk och sedan dess har deras användning snabbt och oavbrutet ökat. Den totala svenska förbrukningen, som ut ör någon procent av världsförbrukningen, var 1947 ca 1 ton, 1960 ca 600 ton, 1970 ca 1 600 ton och 1979 ca 2 600 ton, allt räknat som aktiv substans.

Fenoxisyrorna började debatteras i vidare kretsar i slutet av sextiotalet. Några av orsakerna till att debatten blev så inflammerad var den militära användningen av 2,4,5-T i Vietnam, förekomsten av 2,5,7,8—tetraklordibenso— p—dioxin (TCDD) i 2,4,5-T samt att fenoxisyrorna var den största bekämp— ningsmedelsgruppen och de enda medlen som användes i någon större ut-

sträckning i skogen, längs vägkanter och kraftledningsgator. Debatten

• Sida 124
•  Original

Prop. 1981/82: 44 94

ledde till ett temporärt förbud 1971'för fenoxisyraanvändning på plats där allmänheten fick fritt färdas. Detta innebar att användningen i skogsbruket. längs vägarl järnvägar och kraftledningsgator förbjöds. Förbudet modi- fierades till påföljande säsong så att den skogliga användningen åter tilläts. Riksdagen införde därefter ett allmänt förbud mot flygspridning

av bekämpningsmedel i skogsbruket. I praktiken var det endast fenoxisyror som spreds från luften. Flygförbudet hävdes 1975.-—:Som villkor för flygsprid- ning infördes omfattande informationsplikt till myndigheter och allmän— heten. 1977 förbjöd regeringen all användning av fenoxisyran 2,4,5—T

samt salter och estrar därav.

Produktkontrollnämnden och dess föregångare giftnämnden har genomfört ut— värderingar av fenoxisyrorna 2,4-Dzs och 2,4,5—T:s humantoxiska effekter vid två tillfällen efter de första registreringarna. Den första presen- terades 1971 och utmynnade i att det inte fanns skäl att återkalla fenoxi— syraregistreringarna, men att vissa frågor rörande genetiska och kroniska effekter skulle utredas ytterligare.

Produktkontrollnämnden gjorde därefter 1974 en ny genomgång av alla gamla och nytillkomna forskningsrapporter om de aktuella fenoxisyrornas toxiska effekter. Slutomdömet av rapporten var att det inte heller vid det till— fället fanns någon grund för att återkalla eller inskränka registreringarna

av fenoxisyrapreparaten.

Generella användningsvillkor för fenoxisyrapreparat har utfärdats 1975. 1976 och 1977. I dessa villkor anges i korthet att

— fenoxisyrorna ej får användas för vattenväxtbekämpning

' de ej får användas på område där allmänheten får fritt färdas med undan- tag för bl.a. barrträdsföryngringar

— annat spädningsmedel än vatten ej får användas utom efter särskilt till- stånd.

Förbudet mot användning av fenoxisyror på plats där allmänheten får fritt färdas har tillkommit som en följd av den starka opinion som krävt stopp för fenoxisyrorna. Förbudet mot användning i sjöar och vattendrag har till—

kommit på grund av fenoxisyrornas giftighet för vattenorganismer.

• Sida 125
•  Original

Prop. 1981/82: 44 95

Handelspreparaten av fenoxisyrorna (som mest ca 150) förekommer som salter (natrium- och kalium- samt mono—, di— eller trietanolsalt) eller estrar (butyl- och butoxietylester m.fl.). I den mån sekundära eller tertiära aminer förekommer som baser i preparaten är detta ett speciellt observandum med tanke på eventuell bildning av toxiska nitrosaminer genom reaktion med nitrit.då växter reagerar på besprutning med förhöjd nitratnivå. I handelspreparaten förekommande organiska lösningsmedel,

emulgatorer m.m. kan även bidra till preparatens riskprofil.

Fenoxisyrornas akuttoxicitet är relativt måttlig med ett LDSO—värde av ca 400 - 1 000 mg per kg kroppsvikt. Fenoxisyrapreparaten är ej frätande eller etsande, men en viss hud— och ögonirritation kan dock uppstå vid sprutning. Trots att ångtrycket för esterpreparaten är mycket lågt är lukten stark. Lukten härrör huvudsakligen från vissa föroreningar i pre— paraten. Fenoxisyrornas akuttoxiska egenskaper har hittills inte bedömts utgöra något problem vid hanteringen. De kroniska effekterna av framför allt 2,4,5—T är relativt ingående studerade vid långtidsstudier på hund,

råtta och mus.

De djurexperimentella försöken har inte gett anledning att misstänka att 2,4-D eller 2,4,5-T orsakar cancer. Vissa tester av screeningtyp är svagt positiva men det stora flertalet är negativa. Ames' test, som är ett cancertest baserat på mätning av mutationer i mikroorganismer, är

negativt för fenoxisyrorna.

Fenoxisyrornas teratogena effekter ”r omdiskuterade. Djurförsök med 2.4,5-T visar att vid höga doser i närheten av dödlig dos kan skador på fostret uppstå. Det anses inte föreligga någon praktisk risk för foster—

skador hos människor vid normal användning i skogsbruket.

Vid flygbesprutning av fenoxisyrapreparat används en ca 10 %—ig fenoxi— syralösning med vatten som lösningsmedel. Vid utförda mätningar av fenoxi- syror i inandningsluft, blod och urin hos arbetare som utförde lövsly- bekämpning med traktoraggregat har det visats att arbetarna tar upp fenoxi—

syra dels via inandningsluften, dels genom huden.

Fenoxisyrorna och då i första hand 2,4,5-T har varit föremål för ett stort antal utredningar och en omfattande forskningsverksamhet, såväl i Sverige som utomlands. Ett s.k. ADI—värde, dvs. Acceptabelt Dagligt Intag, som

rekommenderas av en för FAO och WHO gemensam expertgrupp finns för

• Sida 126
•  Original

Prop. 1981/82: 44 96

214TD och 2,4,5—T. Vid sidan av DDT och vissa organiska foeforföreningar torde 2,4,5—T idag höra till de mest undersökta bekämpningsmedlen. De

övriga fenoxisyrorna är undersökta i varierande omfattning.

Mot bakgrund av detta kan det konstateras att det hittills egentligen endast är fenoxisyran 2,4,5-T, förorenad med 2,5,7,ö—tetraklordibeneo-p—dioxin,

som ansetts kunna utgöra en eventuell riskfaktor under praktiska förhållan— den och i samband med avsedd hantering. Viss nytillkommen information om epidemiologiska undersökningar i Sverige av bl.a. fenoxisyraexponerade skog.» och lantbruksarbetare antyder dock en svag carcinogen verkan inte

bara av preparat innehållande 2,4,5-T utan även av andra fenoxisyrapreparat.

År 1977 beskreve ett antal patienter med malign mesenkymal mjukdelstumör, vilka tidigare exponerats för fenoxisyror. Denna kliniska observation för- anledde en fall-kontrollstudie för att undersöka relationen mellan denna tumörtyp och exposition för olika agens, däribland fenoxisyror. Exposi- tion för fenoxisyror eller klorfenoler (som är kemiskt närbesläktade) gav i denna undersökning en relativ risk på ca 6 gånger för malign mesenkymal mjukdelstumör för personer som utsatts för fenoxisyraexposition. Av de

för fenoxisyror exponerade fallen var flertalet exponerade för 2,4,5—T, som liksom klorfenoler kan vara förorenade med polyklorerade dibenso-

dioxiner och polyklorerade dibensofuraner.

Ytterligare en fall—kontrollstudie, omfattande personer bosatta inom landets fem sydligaste län. visade ungefär samma överrisk som i norrlands— studien för malign mesenkymal mjukdelstumör vid exposition för fenoxi- syror eller klorfenoler. Som en delstudie analyserades exposition för

2,4—D OCh MCP. samt motsvarande fenoxipropionsyror diklorprop respektive mecoprop, vilket gav en överrisk av samma storleksordning. I en tredje, ännu icke publicerad kontrollstudie från samma klinik, visades att en tredje cancerform, colontumör, ej var relaterad till expcsition för fenoxi— syror. Däremot var risken för oolontumörer ökad för asbestexponerade per—

soner .

De refererade fall—kontrollstudierna ger ej underlag för en beräkning av antalet troliga fall i Sverige förorsakade av fenoxisyrornas användning i skogsbruket, men utgör tillsammans goda skäl för att speciellt bevaka håg- teringen av fenoxisyrcr.med tanke på eventuell risk för uppkomst av cancer—

sjukdom.

• Sida 127
•  Original

Prop. 1981/82: 44 97

I sammanhanget kan också nämnas en epidemiologisk studie som gjordes 1975 i Finland på ca 2 000 fenoxisyraexponerade personer. Studien, som upp- följdes 1977, och som nyligen genomgått en ny granskning, har hittills

ej indikerat någon översjuklighet i cancer.

Likaså kan nämnas en mindre studie på 204 personer som framställt, och därvid varit exponerade för, fenoxisyran 2,4,5-T. Någon ökad.dödlighet har ej kunnat påvisas i denna studie. De båda senare studierna är emeller- tid av för liten omfattning för att man skall kunna förvänta sig att finna några effekter av de slag som de redovisade fall—kontrcllstudierna rappor—

terar. lefosat

Glyfosat används i första hand för totalbekämpning av vegetation, men har även en viss selektiv verkan. I barrträdsföryngring kan medlet användas

för bekämpning av slyvegetation och undervegetation.

I Sverige har glyfosat fått användas sedan 1975. Faroklassen är fastställd till klass 5. Vid den ursprungliga registreringen fastställdes användnings— området till bekämpning av kvickrot och andra fleråriga ogräs på åkermark. Sedermera har användningsområdet utvidgats och omfattar i dag användning mot icke önskvärd vegetation på åkermark. i fruktodlingar, barrträdsför—

föryngring på industriområden o.d. samt för stubbehandling.

Våren 1979 godkändes medlet även för spridning från luften för bekämpning 1 av lövs y på ytor för eller med barrträdsföryngringar.

Glyfosat är systemiskt verkande, har stark fytotoxisk effekt, nedbryts

snabb i jord samt har låg toxicitet hos däggdjur. ?Wretroider (oermetrinl

Permetrin, som f.n. är den enda använda pyretroiden inom skogsbruket, har

en låg till måttlig akutgiftighet på däggdjur. LD5O—värdet varierar mellan 500 och 4 000 mg/kg kroppsvikt, beroende på använt lösningsmedel och där- med varierande absorptionsgrad. Ämnet har en utpräglat selektiv effekt på insekter i förhållande till däggdjur, vilket är en fördel från säkerhets— synpunkt. Medlet är effektivt verkande och kan användas i låga doser. Set har låg flyktighet och absorberas endast i ringa grad genom huden, men lokalt

erhålls en svag ögon— och hudirritation. Elimineringen ur kroppen går

• Sida 128
•  Original

Prop. 1981/82: 44 98

tämligen snabbt och ingen upplagring sker i vävnader. Ämnet har inte visat sig ge cancerogena. mutagena eller fosterskadande effekter. I tvåårsförsök på rätta och mus har vid höga doser observerats tecken på

nervpåverkan, men inga skador har kunnat påvisas på nervvävnad.

Lindan

Lindan är ett klorerat kolväte. Trots låg vattenlöslighet hör lindan till de mest vattenlösliga av de globalt sett vanligen förekommande klorerade

kolväteinsekticiderna. Substansen är samtidigt en av de mest flyktiga.

LDSO vid oral tillförsel ligger mellan 50 och 200 mg/kg på vanligen under— sökta vamblodiga djur. Utsöndringstiden vid engångsdos varierar i all— mänhet från 1/2 — 4 dygn beroende på administreringssätt, dos m.m. Vid upprepad tillförsel kan upplagring framför allt i fettvävnad påvisas, men efter ett par veckor har ämnet utsöndrats. Bland långtidseffekter av lindan kan nämnas vissa blodbildsförändringar samt fettinlagring framför allt i levern. Frågan om lindans cancerogena effekt har debatterats in— ternationellt. I USA har Environmental Protection Agency klassificerat

lindan som cancerogent ämne och restriktioner förbereds.

Inom ramen för det nordiska samarbetet på bekämpningsmedelsområdet pågår

en utvärdering av den samlade dokumentationen för lindan. 6.2 Bekämpningsmedelsrester i skogsbär ooh:svamp m.m. 6.2.1 Inledning

Spridning av herbicider från luften sker omkring månadsskiftet juli/augu— sti. Anledningen till att denna tidpunkt väljs är att även barrträden under sin tillväxtperiod (skottskjutningen) är mycket känsliga för de som tillväxthormon utnyttjade.herbiciderna. Spridningen kan därför inte ske förrän barrträden avslutat sin tillväxtperiod och årsskotten förvedats. Besprutningen måste dessutom ske innan lövträden avslutat sin tillväxtfas och fällt bladen. Den period som därigenom är lämplig för behandling samman- faller med bärsäsongen. Ett återkommande argument i debatten om flyg— spridning har därför varit att lövslybekämpningen skulle förstöra möjlig- heterna att plocka bär. Bärförekomsten är emellertid starkt begränsad i

täta björksnår och det är endast de mest lövbesvärade byggena som besprutas.

• Sida 129
•  Original

Prop. 1981/82: 44 99

Skogsstyrelsen lät 1976 undersöka i vilken utsträckning det fanns plock— ningsvärd bärförekomst på flygbesprutningsobjekten (fig. 6.2). Man fann då att på högst 16 % av den flygbesprutade skogsarealen.fanns det bär värda att plocka. Med dåvarande omfattning av besprutningen utgjorde den attraktiva bärmarken endast 0,2 0/00 av den totala skogsarealen. Myrmarkerna sprutas ej alls varför hjortronplockningen över huvud taget

inte påverkas av flygsprutning.

Pigg; 6.2 Areal med plockningsvärd bärförekomst i procent av den totala flygsprutade skogsarealen.

Källa: Skogsstyrelsen 1976.

INGEN BÄRFÖREKOMST

'."

J PLOCKNINGSVÄRD FÖREKOMST

häl—_l

PLOCKNINGSVÄRD FÖREKOMST

• Sida 130
•  Original

Prop. 1981/82: 44 100

6.2.2 Resthalter

Undersökningar avseende såväl resthalter av herbicider i skogsbär, svamp,-vatten, fisk och vilt, som smak- och luktförändringar hos skogs— bär efter herbicidbesprutning har utförts vid framför allt statens veterinärmedicinska anstalt (SVA). Av publicerade rapporter framgår att i vatten, fisk och vilt har rester av fenoxisyror sällan påvisats. Funna halter har genomgående varit låga. Lingon, blåbär, hallon och svamp har insamlats från skogsmarker vid olika tidpunkter efter flyg— eller traktor— besprutning med fenoxisyraestrar. Analys av provmaterial insamlat 2—4 dagar efter besprutning visar i en undersökning följande totala fenoxi- syrahalter: för lingon i genomsnitt 4,4 (0,05-10,2) mg/kg, för blåbär 5,8 (1,9—5,8) mg/kg, för hallon 1,5 (1,0-2,1) mg/kg och för svamp 4,5 (0,3—8,o) mg/kg.

I prover tagna cirka en månad efter besprutningstillfället var motsvarande värden 2,9 (1,0-6,9), 2,0 (1,6—2,8), 1,0 (0,5-1,3) och 0,4 (0,5-0,4) mg/kg. Resultaten utvisar således en tämligen långsam sänkning av rest-

halterna i oskördade bär.

Vid en senare utförd undersökning omfattande såväl fenoxisyrorna 2,4—D, 2,4,5-T och MCPA som glyfosat erhölls fenoxisyrahalter i huvudsakligen samma storleksordning som vid tidigare undersökningar. Endast relativt

låga resthalter (upp till 0,8 mg/kg) av glyfosat kunde påvisas. De undersökningar som utförts visar att

- flyg— och traktorbesprutning av skogsföryngringsytor med fenoxisyra- preparat i konventionell dos (1.5—2 kg fenoxisyra per ha från flyg, upp till 5 kg per ha från traktor) kan leda till en icke obetydlig herbicid—

kontamination av skogsbär och svamp, med totala fenoxisyrahalter på upp till 10 mg/kg

- sköljning av lingon avlägsnar endast en ringa del av ev. fenoxisyra- rester. Inom ett dygn efter besprutning kan upp till 25 % urlakas,

senare endast några få procent.

— syltkokning av lingon medför ingen eller endast obetydlig sänkning av

fenoxisyrahalten

• Sida 131
•  Original

Prop. 1981/82: 44 [01

- förvällning, enbart eller i kombination med sköljning, kan eliminera

60 % av fenoxisyrainnehållet i svamp

- fenoxisyror ej kunnat=påvisas i marknadsprover av lingon eller fabriks-

beredd lingonsylt

- fenoxisyraresterna i oskördade bär kan ha en persistens av mer än en

månad. I frysförvarade bär kan rester påvisas i flera år.

Vid en undersökning av smak- och luktförändringar hos skogsbär (blåbär,

lingon och hallon) efter herbicidbesprutning konstaterades att

— smak- och luktförändringar av negativ karaktär uppstått hos merparten

av bärproverna

- den främmande kärva eller beska smaken ibland påminde om fotogen. motor—

olja, fenol eller dylikt

- smakförsämringen hos fenoxisyrabehandlade blåbär tilltog med tiden, sanno-

likt beroende på biokemiska förändringar

- bär behandlade med preparat innehållande butoxietylestern av 2,4,5-T visade sig hos flera av försökspersonerna kunna framkalla en övergående

bedövning av läppar och tunga.

Av föreliggande undersökningsresultat framgår att blåbär, lingon och hallon insamlade från herbicidbehandlade skogsföryngringsytor kan uppvisa en på- taglig försämring av smak och lukt. Kvalitetsförsämringen i dessa av- seenden kan vara så stor att besprutade skogsbär enbart från denna synpunkt kan vara undermåliga som råvara för livsmedelsindustrinl)loch'förrprivat konsumtion. Med tanke på den vanligen måttliga persistensen i miljön av fenoxisyror och glyfosat är det osannolikt att bärlframkomna under påföljande bärsäsonger skulle vara av dålig kvalitet vad avser smak, lukt och konsi- stens. I bär insamlade ett år efter fenoxisyrabesprutning har heller inga

rester av sådana herbicider kunnat påvisas.

1)

och lingon använda inom svensk livsmedelsindustri ej vara besprutade med

Enligt normer uppställda av Inköpsföreningen Svenska Skogsbär får blåbär

bekämpningsmedel eller liknande preparat.

• Sida 132
•  Original

Prop. 1981/82: 44 102

6.2.5 Resttoleranser m.m.

För att skydda livsmedelskonsumenten mot för höga resthalter av bekämp— ningsmedel har vissa länders centrala livsmedelsmyndigheter fastställt s.k. resttoleranser.

I Sverige har livsmedelsverket genom kungörelsen (SLV FS 1978:54) om främmande ämnen i livsmedel fastställt.sådana resttoleranser för vissa bekämpningsmedel (aktiva substanser) i eller på vissa livsmedel. Emeller— tid finns i Sverige ännu ej fastställda resttoleranser beträffande bär

och svamp för de i detta sammanhang aktuella medlen dvs. 2,4-D, glyfosat och MCPA. (Livsmedelsverket har fastställt resttoleranser för 2,4—D och MCPA i spannmål och vissa spannmålsprodukter samt för 2,4—D i citrusfrukter.) Nedan har en sammanställning gjorts av senaste tillgängliga information

om resttoleranssituationen för de nämnda substanserna i några industri— länder samt EG, vilka alla har omfattande listor med resttoleranser.

Land 2.4—D Elvfosat MCPA bär svamp bär svamp bär svamp Sverige _ - _ _ _ _ Canada blåbär — - -- — - 0,1 EG — — - - - - Frankrike — - _ — _ _ Västtyskland "all plant foods" - - "plant food" 0,1 0,1 Japan - — - - — - Nederländerna ("fruit, vege— "fruit, vege- ("fruit, vege— tables" 0,05) tables" 0,05) tables" 0,05) USA blåbär — - — — — 0,1 Sovjetunionen "all food products" — — — —

"not permitted"

• Sida 133
•  Original

Prop. 1981/82: 44 103

Ibn för Världshälsoorganisationen (WHO) och FN:s organ för livsmedels- och jordbruksfrågor (FAO) gemensamma expertkommittén för livsnedelstill- satser (JECFA) har föreslagit att ett acceptabelt dagligt intag (ADI)

av en livsmedelstillsats eller ett bekämpningsmedel beräknas på följande sätt: Med utgångspunkt från alla tillgängliga data över ett ämnes tori— citet fastställs den högsta dos som dagligen kan ges till försöksdjur under deras livstid utan att skadliga effekter kan påvisas. Denna s.k. noll-effektdos uttrycks i mg/kg kroppsvikt och dag. För att kompensera för bl.a. skillnader i känslighet mellan djur och människa samt för den osäkerhet som av olika skäl kan finnas i försöksdata tillämpas därefter en godtyckligt vald säkerhetsfaktor, vanligtvis 100. Detta innebär alltså att den funna noll—effektdosen divideras med 100, och slutvärdet definieras som acceptabelt dagligt intag för människa. ADI-värdet uttrycks i mg per kg kroppsvikt och dag. Föreligger tillfredsställande data från studier

på människa, kan en annan säkerhetsfaktor användas. Det bör understrykas att ADI-värdet avser daglig, livslång tillförsel. ADI-värdet kan därför, inom vissa gränser, överskridas i omvänd proportion till hur ofta ämnet

i fråga förtärs. Ett tillfälligt överskridande behöver därför inte inne— bära någon hälsorisk, men strävan bör givetvis vara att ADI-värden ej överskrids. Livsmedelsverket tar vid fastställande av resttoleranserna hänsyn till bl.a. rekommenderade ADI-värden. För 2, 4-3 har ADI—värden ej ställts till 0,3 mg/kg kroppsvikt och dag och för 2,4,5-T till 0,005 mg/kg

kroppsvikt och dag.

I lingon, som blivit kontaminerade med fenoxisyra i samband med besprut— ningar har, två dagar efter besprutningen, påvisats fenozisyrahalter på upp till 10 lng/kg, i blåbär upp till 6 mg/kg och i hallon upp till 2 mg/kg. I svamp har påvisats upp till ö mg/kg.

Med ett ADI-värde för 2,4-D av 0,5 mg/kg kroppsvikt och dag skall en människa som väger 60 kg utan risk (dvs. med en säkerhetsfaktcr av 100) dagliggn kunna förtära 60 i 0,5 = 18 mg av fenoxisyran 2,4—D vilket motsva- rar 1,8 kg bär med en halt av 10 mg/kg. Eftersom halten i allmänhet är betydligt lägre blir den "riskfria" bärmängden motsvarande större;

vid en halt av 1 mg/kg uppemot 18 kg;

I den s.k. hormoslyrdebatten har uppgifter förekommit om att gravida kvinnor, som av misstag utsatts för bekämpningsmedel av fenoxisyratyp p.g.a. vind— drift eller liknande eller genom förtäring av kontaminerade skogsbär,

skulle fått missfall eller att fostren skulle fått missbildningar. Även

• Sida 134
•  Original

Prop. 1981/82: 44 104

om stora svårigheter f.n. föreligger att på grundval av djurförsök dra slutsatser om risken för fosterskador hos människa finns det f.n. knappast stöd i djurexperiment för antagandet att fenoxisyror skulle utgöra en risk för fosterskador hos gravida kvinnor som tillfälligtvis via-besprutning

eller fö täring av besprutade bär kommit i kontakt med dessa medel.

Inte heller på epidemiologisk grund anses det f.n. finnas stöd för antagan- det att fosterskador skulle ha_orsakats hos människa efter låg exponering av modern för fenoxisyror via t.ex. förtäring av besprutade bär eller till— fällig vistelse i besprutat område. Ett flertal förmodade kausalsamband, såväl i Sverige som utomlands, har i olika sammanhang utretts utan att

ha befunnits trovärdiga. Fortsatt uppmärksamhet på problemet är dock önsk-

värt, inte minst för att samla övertygande dokumentation. 6.5 Eekämpningsmedlens verkan i naturmiljön

Naturvårdsverket har i två rapporter (SNV PM 1082 och 1208) om bekämpnings- medlens inverkan på markens organismer redovisat omfattande genomgångar

av den vetenskapliga litteraturen inom ämnesområdet.

I den första rapporten, vilken behandlar bekämpningsmedlens inverkan på

markfaunan, konstaterar författarna bl.a. att

— bekämpningsmedlen mot skadegörare i åkermark och skogsmark ej sällan har skadliga återverkningar på djurlivet i marken och således även drabbar andra organismer än skadegörarna. Ietta förhållande är mest framträdande för insektsmedlen. Därnäst i fråga om negativa sidoeffekter

kommer medlen mot svampsjukdomar och i tredje hand ogräsmedlen

_ de negativa effekterna sällan varar längre än ett år, såvida inte till- förseln av bekämpningsmedlet fortsätter att ske varje år. Skulle emeller- tid ett och samma preparat tillföras varje år på samma yta kan risk för

permanent negativ påverkan på markfaunan föreligga

- det kan finnas samspelseffekter av negativ karaktär mellan bekämpnings—

medel, jordbearbetning och kvävegödselmedel

— balansen mellan nyttiga djur och skadegörare liksom mellan markdjur och tmikroorganismer kan förskjutas och att stabiliteten i systemet kan minska

när mångformigheten avtar

• Sida 135
•  Original

Prop. 1981/82: 44 105

- LDSo—värden bestämda på däggdjur är otillförlitliga som mått på giftig- heten när det gäller ryggradslösa djur. Tillförlitliga mått på giftig-

het för ryggradslösa djur bör därför tas fram.

I den andra rapporten, vilken behandlar bekämpningsmedlens inverkan på

markens mikroorganismer, konstaterar författaren bl.a. att

- bekämpningsmedlen inverkar, inhiberande eller stimulerande, på markmikro— organismernas tillväxt och andra aktiviteter både i renkulturer och i jord. Denna inverkan resulterar i förändringar i mikroflorans artsamman—

sättning och i samspelet mellan olika arter

— i övervägande antalet fall där testningar genomförts har man med nuvarande metodik inte kunnat konstatera någon effekt av nämnvärd betydelse för

markekosystemets funktion - fenoxisyrorna har negativ inverkan på symbiotisk kvävefixering — ett flertal herbicider påverkar växtpatogena mikroorganismer. I det följande redovisas vissa ämnesrelaterade effekter i naturmiljön. Fenoxiättiksvror

Fenoxisyrapreparaten anses inte vara extremt toxiska för något djurslag.

Vid utfodringsstudier har man visat att vilt kan äta besprutade växt—

delar utan att uppvisa förgiftningssymptom. tatens veterinärmedicinska an- stalt har utfört ett stort antal analyser av fallvilt och nedlagt vilt från besprutade områden_och har då endast undantagsvis funnit fenorisyrarester

i kropparna. De högsta halterna som hittats är i storleksordningen 5—4 mg/kg i lever och njurar. En förklaring till de låga halterna är att fenoxi-

syrorna utsöndras snabbt.

Fenoxisyrorna är däremot relativt giftiga för vattenorganismer. Akut LDSO för fisk är i storleksordningen 1—10 mg/l. Fenoxisyrornas akutgiftighet för vattenorganismer innebär att de inte är lämpliga för vattenväxtbekämp- ning. Vid lövelybekämpning i skogsmark är risken.dock mycket liten för vattenorganismer i angränsande sjöar och vattendrag. Detta gäller även vid direkt besprutning över vattnet. Fenoxisyrorna är klassade som icke bi-

farliga. Akuta LD -värdet för bin är tio gånger högre än gränsvärdet för

50

• Sida 136
•  Original

Prop. 1981/82: 44 106

s.k. bifarliga medel. Det kan dock finnas anledning att misstänka att vissa esterpreparat under speciella omständigheter kan orsaka förgift- ningar. Användningen av fenoxisyror i skogsbruket bedöms av naturvårds— verket innebära försumbara akuttoxiska risker för viltet. Några kroniska långtidseffekter på vilt har ej påvisats.

En framgångsrik lövslybekämpning innebär att ca 90 % av byggets lövsly dör. Ett behandlat område blir med andra ord inte helt fritt från sly. Fältskiktet med bärris och örter påverkas i regel inte lika mycket som slyet vid besprutning därför att sprutvätskan ej når ned i några större mängder. Såväl blåbärs— som lingonris är relativt känsliga för höga doser av fenoxisyror varför skadorna på helt öppna fläckar kan bli all- varliga. Det tar på sådana fläckar åtskilliga år innan riset återhämtat sig. Att mängden ris minskar efter besprutning gör att det genomsnittligt blir färre bär året efter besprutningen och ett varierande antal år framåt. Emellertid anses kemisk och mekanisk röjning sammantagna och på lång sikt ge en liten men positiv effekt på mängden bär och ris av lingon och blå— bär. Däremot berörs inte hallontillgången nämnvärt eftersom röjningen utförs när hallonriset är på tillbakagång. Även förhållandena för örter och gräs förbättras i regel i och med att konkurrensförhållandena blivit

gynnsammare .

Den hittillsvarande slybekämpningen anses inte ha haft någon negativ effekt

på slybetande vilt i Sverige. Älg och rådsjursstammar har t.ex. ökat_mycket kraftigt sedan lövslybekämpningen infördes i Sverige, beroende på att det moderna skogsbruket ger totalt sett mycket mer bete för älg och rådjur. Man har ej heller kunnat koppla fenoxisyraanvändningen i skogsbruket till tillbaka— gång för någon speciell viltart. På grund av att fenoxisyrorna används

endast en gång på 70 - 100 år på samma yta och dessutom på myc:et begränsade områden anses det inte heller finnas anledning att befara att vissa växter skulle kunna utrotas. Det moderna skogsbruket i sig självt innebär dock

att villkoren för både flora och fauna förändras och.i vissa fall försämras. lefosat

Den omfattande toxikologiska dokumentation som ligger till grund för regi— strering av produkten visar, att glyfosat har låg toxicitet på försöksdjur. LDSO—värdet vid oral tillförsel är för råtta 4 320 mg/kg kroppsvikt. Lång— tidstoxikologiska och speciella toxikologiska undersökningar visar att

medlet har en måttlig effekt på försöksdjuren.

• Sida 137
•  Original

Prop. 1981/82:44 107

Glyfosat ger en effektiv kontroll av undervegetationen på föryngrings— ytor. Vid skogsbesprutning påverkar glyfosat även bärvegetationen. Före— komsten av bärväxter är starkt beroende på skogens ålder. Hallon och lingon är de vanligaste arterna i ungskog vilken oftast blir föremål för behandling. Lingonriset är relativt resistent mot glyfosat, medan blåbär och hallon är mera känsliga. Efter en besprutning kan det ta några år innan blåbärsriset återhämtat sig. Hallon skadas i regel i större ut—

sträckning än blåbär.

Eftersom glyfosat dödar undervegetationen kan en bekämpningsåtgärd med- föra ekologiska påverkningar. Växtnäringsnivån i marken kan öka under den tid marken inte är täckt av undervegetation. Detta kan bidra till ökad tillväxt av barrträdsplantor, men även medföra risk för urlakning av vissa växtnäringsämnen. Behandlingen förändrar även florans samman— sättning. De ettåriga arterna får i början dominans och det kan ta några

år tills de ursprungliga arterna har återetablerat sig.

I vattendrag, sjöar och kanaler tycks glyfosat ha långvarig persistens. Fiskar absorberar relativt höga mängder och den upptagna glyfosat-

mängden tycks vara persistent i fiskkött.

PVretroider Spermetrinl

Permetrin, som f.n. är det enda utnyttjade ämnet inom pyretroidgruppen,

är i allmänhet låggiftigt för däggdjur och fåglar. Det har en bred effekt på insekter och är starkt bigiftigt. Det är dessutom ytterst fiskgiftigt och all förorening av sjöar och vattendrag skall undvikas. Det är därför av största vikt att behandling av barrträdsplantor sker under kontrollerade betingelser för att förhindra ovarsam hantering av bekämpningsmedelse rester, slam från doppning, sköljvatten från rengöring av utrustning

m.m. I samband med utplantering av behandlade plantor får dessa ej vatten— slås i eller i omedelbar närhet av sjö eller vattendrag, ej heller jord-

slås i omedelbar närhet därav.

I jorden adsorberas permetrin i hög grad vid jordpartiklar och har således låg rörlighet. Väl planterade i jorden bör behandlade plantor knappast ge

upphov till störningar genom den ringa mängd som tillförs miljön. Nedbryt— ning i jord sker relativt snabbt med hjälp av mikroorganismer, i gynnsamma

fall på några månader.

• Sida 138
•  Original

Prop. 1981/82: 44 108

Lindan

Lindan är giftigt för humlor och bin. Det har en hög fiskgiftighet (vid jämförelse med permetrin dock ca 50 - 100 gånger lägre). Vid vissa under- sökningar utomlands av halten lindan i naturliga populationer av fåglar och deras ägg, fiskar och sälar har lindan kunnat påvisas, men endast i

låga halter jämfört med t.ex. DDT.

Lindan är stabilt i luft samt mot påverkan av ljus och värme. Det är relativt stabilt i vatten, något stabilare i saltvatten än i sötvatten. Halten lindan i naturliga vatten avtar snabbare än vid motsvarande labo- ratorieförsök. Härtill bidrar processer såsom avdunstning, s.k. kodestil- lation med vattenånga, adsorption, sedimentation och mikrobiell nedbryt— ning. I jorden förekommer motsvarande eliminationsprocesser. Lindan applicerat på jordytan försvinner därför snabbare än lindan som applicerats i jorden. I fuktig jord försvinner lindan snabbare än i torr. Generellt sett elimineras lindan ur jorden snabbare än andra klorerade kolväten men betydligt långsammare än bekämpningsmedel i allmänhet. I skogsmark är halveringstiden ett år eller längre. Det binds starkt till organiska jord- partiklar i de översta skikten. Vid låg dosering har inga eller obetydliga mängder kunnat påvisas i djupare liggande skikt i jorden. Risk för urlak- ning till grundvattnet kan dock föreligga i sandrika jordar som behandlats med större mängder lindan. Föroreningar av ytvattnet kan in—

träffa om ett timmerupplag som skall besprutas är beläget i närheten av en bäck, ett dike eller dylikt eller om extrema höjdförhållanden råder.

• Sida 139
•  Original

Prop. 1981/82: 44 109

7 ALTERNATIVA METODER FÖR LÖVKONTROLL OCH INSEKTSBEKÄMPNING. EFFEKTIVITET OCH KOSTNADER M.M.

7.1 Bekämpningsmedeloch bekämpningsmetoder

Med (kemiskt) bekämpningsmedel förstås enligt 22 & kungörelsen ( 1975:344 ) om hälso— och miljöfarliga varor sådant ämne eller beredning som kan an- vändas till skydd mot egendomsskada, sanitär olägenhet eller annan jäm- förbar olägenhet, förorsakad av växter, djur, bakterier eller virus. Dessa

organismer kallas vanligen i skogs- och växtskyddssammanhang "skadegörare".

Även icke—kemiska eller s.k. alternativa bekämpningsmetoder utnyttjas för

att åstadkomma ett motsvarande skydd mot skade örare. €

Existerande och tänkbara bekämpnings— eller produktionsmetoder kan indelas

på det sätt som framgår av figur 7.1.

FYSlXALlSKA

!!!U'vmu ' "Mimar

Lu Iiuull

Hama-u c

SKADEGÖRA.7

Figgg'FJ Bekämpningsmedel och bekämpningsmetoder

Källa: Biologisk bekämpning av skadedjur

• Sida 140
•  Original

Prop. 1981/82: 44 110

Framförallt i samband med insektsbekämpning används alltmer s.k.

integrerad bekämpning varmed avses en samordnad och balanserad

användning av olika metoder inklusive förebyggande sådana mot skade—

insekter.

f

nw- Foudhrw - '

mum-u byen—U' une:

Kvnu'llk- l'lukl Im -- |__..."

...! '

r/v?

" N N,- YI _ nu I.: 15. N/ hnxrmp-wiv-q' (::-.ru _

(NTEGPERAD BEKÄMPNIM'.=

w Prognos och varningsliänst ©

Pigg; 1.2. Integrerad bekämpning

Källa: Biologisk bekämpning av skadedjur

• Sida 141
•  Original

Prop. 1981/82: 44 111

7.2 Alternativa lövkontrollmetoder

7.2.1 Inledning

Lövinslaget i bestånden har ökat kraftigt under de senaste decennierna. En tungt vägande orsakhärtill utgör skogsbeteteupphörande. Under första delen av detta sekel förekom ännu boskapbete över stora delar av skogsmarken. Genom skogsbetet hölls föryngringsytorna tämligen fria

från lövsly så att barrträdsplantorna fick möjlighet att växa upp.

I anslutning till odlingsmarken förekom stora hagmarker där betesavkast- ningen hade ungefär lika stor betydelse som virkesavkastningen. När betes- gången successivt upphörde tilläts barrskogen komma in, men inblandingen, av lövträd var stor. Den var större än i den tidigare egentliga skogsmar- ken. Många av dessa hagmarksskogar med hög lövinblandning har nu börjat slutavverkas. De ger då upphov till större lövuppslag än som förekommit någon gång tidigare. Den efterhållande verkan på lövskogen som vedhugg- ningarna inneburit har också minskat successivt fram till år 1975. De ökade oljepriserna gör nu vedeldningen åter lönsam, vilket kommer att

leda till ökade avverkningar i lövskog främst av grövre träd. Jämfört

med förhållandena före år 1950 finns det också större arealer slutav- verkningsmogen skog och man måste följaktligen slutavverka betydligt större arealer än som skedde tidigare. Detta ökar givetvis det totala röjnings-

behovet.

Före år 1950 hade massaindustrin ännu inte börjat utnyttja lövvirket som råvara. De lövträd som växte upp och ingick i gallringsbestånden höggs

i södra och mellersta Sverige i stor omfattning till kolved. Över hela landet höggs betydande mängder lövvirke till brännved. Inom områden där det inte fanns avsättning för ved tillämpades i en del fall den metoden att man dödade lövträden i gallringsbestånden genom ringbarkning. Där nämnda skötselmetoder tillämpades var slutavverkningsbestånden praktiskt taget utan lövinblandning. Insåningen av löv på föryngringsytorna blev därför i sådana fall obetydlig. Undantag därifrån var de bestånd som glesats ut genom blädningsartade huggningar, så att lövslyt fått möjligw het att skjuta upp. Emellertid förblev dock en stor del av skogsarealen

opåverkad av trädslagsreglerande åtgärder.

Efter andra världskriget ändrades förutsättningarna radikalt. Tillgången

till äldre skog var större än förut och slutavverkningarna började öka i

omfattning. Skogsbetet avvecklades successivt. Massafabrikerna började

utnyttja lövvirket.

• Sida 142
•  Original

Prop. 1981/82:44 112

De ändrade brukningsformerna medförde att lövslyt började öka kraftigt

på föryngringsytorna. Eftersom blädningen visat sig ge otillfredsställan- de återväxtresultat måste man öka intensiteten i skogsodlingsarbetet. Därvid beredde konkurrensen från lövet stora bekymmer varför man pröva- de en rad olika metoder i försöken att minska lövslyförekomsten. Man försökte t.ex. bränna ihjäl stubbskotten. En annan metod var att med traktor rycka upp björkstubbarna så att de inte skulle skjuta skott. Metoderna hade ringa framgång. Först när fenoxisyrapreparaten infördes

i början på 50—talet fick man ett effektivt hjälpmedel för att reglera

lövslyförekomsten.

Behovet att hålla tillbaka lövet i barrträdsföryngringarna kommer att bestå. Riksskogstaxeringens uppmätningar ger klara belägg för detta. Lövförekomsten i slutavverkningsskog är nämligen fortfarande påtaglig. Detta medför att även framgent rikliga rotskotts— och stubbskottsuppslag efter avverkning kan förväntas. Lövträd kommer också alltid att vara tillstädes i skogens randzoner med åtföljande insåning av frö på ny-

tillkomna kalytor.

I det följande behandlas några alternativ till skogsbrukets hittillsvarande metoder för att komma till rätta med de lövproblem som uppstår på vissa

arealer.

7.2.2 Mekanisk eller manuell lövkontroll

Lövröjning har av ålder utförts med enkla handverktyg såsom yxa och såg samt röjknivar av olika modeller. Sedan femtiotalet har röjningsmotor- sågar börjat användas i allt större omfattning. De är nu helt det domine—

rande hjälpmedlet vid röjning.

Mekanisk röjning är lämplig främst på objekt med måttlig lövinblanding, samt på mindre objekt som är svåra att behandla med kemiska preparat. Vidare kommer röjningssågen till användning på objekt där man av olika anledningar vill behålla ett inslag av lövträd t.ex. i luckor i barr— trädsbestånden. Mekanisk röjning är även nödvändig i de fall man vill behålla lövträd i form av en skärm t.ex. på starkt frostlänta lokaler över hela landet, i synnerhet där man planterar gran, eller strax under barrskogsgränsen, där plantorna måste skyddas mot klimatskador i form av frost och uttorkning. Eftersom det endast är skuggtåliga trädslag som tål överskärmning är det av våra vanliga barrträd endast granen som kan skyddas på detta sätt. Skyddet får dock köpas till priset av betydligt

• Sida 143
•  Original

Prop. 1981/82: 44 113

nedsatt tillväxt hos granen samt kostnader för att genom lämpliga röjningar forma och underhålla en skärm av lagom täthet samt att av—

lägsna densamma när den fyllt sin uppgift.

Allmänt sett finns inget hinder för att det uppväxande lövslyt avlägsnas för hand. Manuell lövkontroll är dock en dyrbar åtgärd. Att avlägsna tusentals lövstammar per hektar tar tid. Dessutom måste åtgärden ofta

upprepas en eller två gånger. 7.2.3 Skogsbetning

Försök har under 1970-talet bedrivits för att utröna om man genom ut- ökad fårbetning skulle kunna komma till rätta med en del av lövsly— problemet. Emellertid visar det sig att fårens betesval inte är idea— liskt från denna synpunkt. Fåren ratar nämligen björk om de inte ställs på svältkost. Varje hygge behöver dessutom betas under flera år med 3—5 får eller fler per ha. Det krävs därför mycket stora mängder får för att annat än marginella effekter skall uppstå i fråga

om lövslydecimering. 7.2.4 Uppskjuten röjning

På marker med utpräglade lövproblem medför utebliven lövkontroll, att en mycket stamrik ungskog av huvudsakligen lövträd utvecklas. Barr— trädsinslaget blir ojämnt och ej det eftersträvade. Sämst klarar tallen konkurrensen. I stadiet för ungskogsröjning (2—4 m höjd) kan bestånden ofta beskrivas som en tät vass av lövstammar. Ungskogsröjningen är kostsam och resurskrävande att genomföra. Slutresultatet blir ofta en ungskog med stort lövinslag pga. brist på utvecklingsbara barrträd.

Den framtida avkastningen blir låg. Den i våra skogar helt dominerande glasbjörken producerar endast hälften så mycket som tall och gran. Eken producerar ännu mindre. Genom gallringsingrepp — som blir osed— vanligt dyra — måste skogsskötaren successivt avlägsna lövträd och söka föra över produktionen på existrerande och invandrande barrträd. Resultatet blir en beståndsbild som är långt ifrån idealisk, beståndet blir ojämnt och luckigt. Volyms— och värdetillväxten blir låg i dylika bestånd. Tillväxten fördelas på ett stort antal genomsnittligt klena träd. Efter några årtionden blir gallringsbehovet utpräglat. Gallrings— åtgärden blir mycket dyr och går inte att mekanisera. Virkesskörden

består av träd med ringa värde. Beståndet blir känsligt för snöbrott.

• Sida 144
•  Original

Prop. 1981/82: 44 114

Utvecklingen hos den reducerade mängd barrträd som överlevt blir till— bakasatt. Tidpunkten för deras mognad förskjuts kraftigt framåt i tiden. Totalresultatet blir därför lågt markutnyttjande och dålig

värdeavkastning.

Underlåtna eller uppskjutna lövkontrollåtgärder leder ej heller till något tillskott av bränsleved. Jämfört med ett röjt bestånd är skillnaden mot ett oröjt. stamrikt bestånd i huvudsak att tillväxten fördelas på ett mycket större antal trädstammar, till stor del löv.

Vid avverkningen måste ett stort antal småträd avlägsnas vilka endast

är användbara som bränsle. Avverkningskostnaderna för detta klena

virke kan bli så höga att den ekonomiska drivkraften för tillvaratagande kommer att saknas. Den virkesvolym de klena träden representerar kunde, om beståndet skötts tidigare, nu funnits i form av större, värdefullare och mer lättskördade träd. Även i ett tidigare röjt bestånd kan givet— vis en del av virket tillvaratas för exempelvis bränsleändamål och detta

då till lägre kostnader.

Barrvirket är oftast det bäst producerande, det billigaste, och därför gynnsammaste alternativet även om man vill framställa bränsle. Förut- sättningar att skörda röjningsvirke som bränsle föreligger i stort sett endast på begränsade arealer inom bondeskogsbruket, då för eget upp—

Värmningsbehov. 7.2.5 Hyggesbränning

Under 1940— och 50—talen var hyggesbränningen i Nord— och Mellansverige en vanligt förekommande åtgärd. Efter bränningen skedde sådd eller plan- tering av framför allt tall. Bränningen leder till att kvarvarande löv- vegetation inkl. levande stubbar och ytliga rötter till stor del dör. Gjorda undersökningar visar att lövsly- och lövträdsinslaget är_väsent— ligt mindre i barrträdskulturer som anlagts efter bränning jämfört med

om sådan ej skett.

Hyggesbränningen upphörde i praktiken under 1960—talet. Orsaken var bl.a. problem med en skadesvamp (rotmurkla) som angrep och dödade nysatta plan— tor. Ett annat skäl var svårigheten att anpassa denna mycket speciella ooh arbetsintensiva verksamhet till förändrade krav. Idag har dock nya tekniska lösningar gjort det möjligt att på nytt aktuelisera hygges—

bränning.

• Sida 145
•  Original

Prop. 1981/82: 44 | 15

7.2.6 Plantering av contortatall

Contortatallen växer i ungdomen ca 50 % snabbare på höjden än svensk tall. Den är dessutom motståndskraftig mot några svampsjukdomar som medför att den vanliga tallen lätt dukar under för lövslykonkurrens. Konsekvensen är att contortan — på lämpliga odlingslokaler i norra Sverige — nästan alltid förmår kämpa om herraväldet med lövet betydligt

mer framgångsrikt-än vanlig tall.

Med hänvisning till vissa befarade risker vid contortaodling, samt därtill förmenta miljöskäl, har riksdagen genom föreskrifter i skogs- vårdslagen ålagt skogsbruket restriktivitet beträffande contortaodling. Således får fr.o.m. år 1984 under maximalt utnyttjande endast ca 25 000 hektar contortabestånd anläggas per år i landets nordliga och mellersta delar. Restriktionernas utformning gör det sannolikt svårt att ens nå upp till denna areal. Inom samma område uppstår varje år ett lövkontroll-

behov som arealmässigt sett är av en betydligt större storleksordning.

contortatallen skulle emellertid kunna få en viktig roll som framtida

biologiskt hjälpmedel för att bemästra en del av lövslyproblemet. 7.3 Kostnadsjämförelse mellan olika behandlingsmetoder

Enligt Skogsstatistisk årsbok 1977 anges röjningskostnaden till i medel- tal 514 kr/ha för hela landet. Skogsstyrelsens statistik för beräknad normalkostnad vid röjningsarbete utfört av beredskapslag budgetåret 1978/79 återfinns i tabell 7.1. Den verkliga kostnaden är högre, men

av mindre intresse då många arbetstagare i denna kategori icke har full

arbetsförmåga.

Tabell 7.1 Skogsvård. Sedvanliga beredskapsarbeten. Budgetåret 1978/79 Röjning Källa: Skogsstyrelsen

L'a'n Area'l ha Av SVS godkänd Kr/ha Normal dags— norma1kostnad, kr verksåtgång Dagsv/ha 5, W, X, Y, Z, AC, BD 17 028 11 168 489 656 1,4 Övriga 9 652 8 181 209 848 1,8

Summa 26 680 19 349 698 725 1,5

• Sida 146
•  Original

Prop. 1981/82: 44 1 16

Dagsverkskostnaden är i tabellen beräknad til 475 kr/dag. Ett dags— verke utgörs av ca 7 effekti'a timmar plus 1 timme för privilige— rad frånvaro, spilltid vid flyttning. dåligt väder och mörker samt

tid för återkommande utbildning.

Dessa siffror är medeltal för röjningen. För de mera lövbemängda röj— ningsbes -tån de en ökar dagsverksåtgången avsevärt. För sådana bestånd som bör kemiskt'behandlas torde lågt räknat. i medeltal ytterligare 0,5

dagsverken per ha behövas.

jämförelse av kostnaderna för mekanisk och kemisk röjning bör man ta hänsyn till att man som regel besprutar endast de mest lövbemängda objekten. Efters MO konkurrensen från lövet i sådana fall är hård, är

det nödvändigt Mt sätta in behandlingen i ett tidigt stadium dvs. re—

"r ytterst svårt m:

den i huggningsklass io hB1(jfr. avsnitt 4.1). Det

och arbetskrävande att utföra en mekanisk röjning i sådana bestånd. Vid fällningen lägger sig stammarna som ett tjock täcke over barrplan— terna om man inte lägger det fällda riset till rätta. Det är ett tids- ödande arbete och man kan inte undvika att en del plantor skadas genom toppbrott eller aldrig blir återfunna under riset. Det tätaste löv—

beståndet kan inte så länge bladen sitter kvar, därför att man

inte ser barrplan

Kostnaderna för flypbesprutning är beroende av objektets storlek, avstånd till flygfältet samt nreparattyp. Om man använder fenoxisyrapreparat

kan man räkna med att flybeg sprutningen kostar ca 205: kr/ha. Om man an— vänder prepa.rat baserad e på glyfosat får man räkna med ungefär en fördubbling av kostnaderna. Till detta ska läggas en del kostnader som markägaren har för föroered elser. En flygsprutning dödar sällan allt löv på objektet. Därför :an det efter något år bli nödvändigt att göra

ustering med mekanisk röjning. Under nämnd a förutsättningar

en efter

(är

rlen följande för lövrika bestånd vid användning av fenoxi—

Mekanisk röjning 2—3 gång er 2 200 kr/ha Flygbesprutning + efterjustering 500 krfha Besparing vid besprutning: 1 700 kr/ha

Förutom de direkta kostnaderna bör man värdera den inverkan respektive

metod har på virkesproduktionen. Det är inte möjligt att med någon större

• Sida 147
•  Original

Prop. 1981/82: 44 l|7

o m ,. (|» 9. »

kort sammanfatta risk en för skador på plant orna och hur produktionen påverka Vid mekaniskr jning finns viss möjlighet att lämna lövträds pl antor i

luckor i barrträdsföryngringen. Detta kan ske endast vid sent insatta röjningar då barrplantorna hunnit bli ett par meter höga och de löv—

plantor som ska lämnas är rät t små. I annat fall blir barrp la nto na

r

snabbt övervuxna. En tidig . insatt lövbesprutning, före ca 2 m bestånds— höjd, ger dock samma möjlighet, eftersom man vanligen får insådd i

luckorna av lövplantor, som kan växa in i beståndet.

Mekanisk röjning är den enda anvä dbara metoden då man behöver lämna

en lövskärm till skydd mot klimatskador.

|_. %. ,... '.. (D

Det är, som nämnts, angeläget att i ett tidigt stadium röja de

bestånden. På grund av arbetssvårigheterna och för att undvika H 0

"j— ningar flera gånger i samma bestånd, upp skjuts i praktiken den mekaniska röjningen till stamantalet minskat till följd av konkurrensen. Av skogs—

ägarna uppfatt e det nämligen knappast som meningsfullt att röja i detta

skede, eftersom resultatet då inom kort tid blir mångdubbelt fler Stam— mar. Barrföryngringarna skadas följaktligen genom plantavgång och ned satt tillväxt. Detta innebär att den produktionsförlust som redan är grund— lagd i nuvarande huggningsklass B? och 53 kommer att uppstå även i de nya best and som växer in i nämnda klasser vid ett mekaniskt röjnings—

program. 7.4 Röjnings— och arbetskraftsbehov samt kostnader

I det följande har vid beräkning av erforderliga resurser för röjning hänsyn tagits till nödvändigheten av att ta igen eftersläpande röjnings— areal under de närmaste åren. När denna eftersläpning inhämtats sjunker det årliga röjningsbehovet till ungefär hälften. Den 1 januari 1980 trädde den nya skogsvårdslagen i kraft. Skogsvårdslagen (55 7 och 9) föreskriver att plant- och ungskog ska skötas med röjningar. Enligt anvisningarna till lagen ska e tersläpningen inhämtas inom fem år.

I det följande görs beräkningar över röjningsbehov, kostnader och dags— verksåtgång för två alternativ för röjning, nämligen alternativ 1 med

en kombination av kemisk och mekanisk röjning och alternativ 2 för

enbart mekanisk röjning.

• Sida 148
•  Original

Prop. 1981/82: 44 [18 7.4.1 Alternativ 1: Kemisk och mekanisk röjning Förutsättningar:

1. För kemisk behandling med herbicider medräknas följande arealer

— hela arealen i huggningsklass (hkl) A som enligt tabell 4.1. hänförts till lövröjning dvs. de mest lövbemängda byggena,

.,

- hela arealen i hkl Bl som enligt tabell 4.1 hänförts till lövröjning,

— hälften av de arealer i hkl B2 och Bö vilka enligt tabell 7.2 har 6 000 stammar eller fler per ha. Egentligen borde huvudparten av dessa bestånd behandlas kemiskt men en stor del av dem har som framgår av tabell 7.5, så lågt stamantal av barrträd att lövträden måste ingå i de framtida

bestånden. Sådana bestånd måste därför röjas mekaniskt.

Procent av arealen i 32 och E (se tabell 7.2 med.Z 6 000 stammar ha

_ . Lövröinina hkl Röjning hkl hegion

32. EB BZ 33 1—5 18 24 14 17 4-5 27 52 20 21

- från summan av ovannämnda arealer dras 10 %. Denna areal beräknas ligga inom sådana känsliga områden. som av naturvårdsskäl inte bör besprutas.

Denna areal överförs till mekanisk röjning.

2. För mekanisk behandling medräknas följande arealer:

— de arealer i 32 och 35 enligt tabell 7.2 vilka har mindre än 6 000 stammar per ha och hälften av arealen med 6 000 stammar eller flera (se under punkt 1)

- 10 % av arealen för kemisk behandling enligt punkt 1.

(Anm. A och 31 skogarna, som inte hänförs till lövröjning röjs enligt vedertagna regler inte förrän de vuxit in i BZ såvida det inte rör sig

om enkelställningar i sådder och naturliga föryngringar.)

5. Kemisk behandling förutsätts ske med flyg utom för små objekt, som

behandlas från marken.

• Sida 149
•  Original

Prop. 1981/82: 44 ' I 19

4. Kostnaden för den kemiska behandlingen beräknas till 500 kr. per hektar som ett medelvärde för landet. Stora skillnader i kostnader föreligger beroende främst på objektsstorlek och ägarstruktur. I kost- naden är inkluderad administration och viss efterbehandling på meka- nisk väg (0,3 dagsverken per ha).

5. Dagsverksåtgången vid mekanisk röjning i 32 och BB bestånden är beräk— nad till 1.4 dagsverken i region 1-5 och 1,8 dagsverken i region 4—5.

6. Arbetskostnad per dagsverke vid mekanisk röjning inklusive röjsåg 475 kr-

Ärligt röjningsbehov för de närmaste åren samt dagsverksbehov och kostnad

enligt alternativ 1 framgår av tabell 7.4.

• Sida 150
•  Original

Prop. 1981/82: 44 120

TABELL Z,2FURDELNING I STAMANTALSKLASSFR AV TOTALT STAMANTAL OCH LUV-

B 3

STAMMAR 1 T—li'jäGitIiiiSIQJlSS & OCH 33 KNLA:SQESHWE1&W

TOTALT STAM- -- _ x . ROJNINGS ANTAL C>0'5 ”' AREALER 1 000 HA OCH ANTAL LÖVSTAHMAR/HA HKL TYP PER HEKTAR ' _ REGION 1 -— 3 REGION 4 _ 5 YTA R — 20 M _ Löv sT _ Löv ST.

0- 4000 2500 4 - 6000 7 200 6 - 10000 8 300 10000 + 13 700 SUMMA 5 790 0 — 4000 2 651: ' 4 — 6000 28 236 4 000 4 200 Römme 6 - 10000 23 5 900 7 300 10000 + 15 38 11 700 11 19 11 30.0 SUMMA QL; 0 313"? 0 - 3000 14 4 300 | 3 - 4000 6 4 400 | 4 — 6000 6 26 7 153 ; 6000 + 12 12 11 00: * SUMMA 32 6 950 | 1 400 134 1 200 2 600 59 2 890 , RÖJNING 3 800 54 247 4 800 ' 8 7CO 66 55 9 500 | 3 200 313 4 100

TOTALT STAMANTAL,=>0,5 M H. ÄR BEDÖMT PÅ EN YTA R = 20 M. MEDAN ANTALET LÖVSTAMMAR ÄR UPPRÄKNAT PÅ EN YTA R = 5 M.

• Sida 151
•  Original

Eabell 7 . 5

Genomsnittligt stamantal per hektar samt andel lövstammar i procent av totalantalet på de arealer som bedömts vara 1

behov av löerJning eller rOJning enligt tabell 1. __ _ AREAL I 1 000 HA, STAHHAR PET HA FÖR SAMTLIGA TRÄDSLAC (S) OCH FÖR BAHRTHAD (F)

Kronan Övr al lm Bolag Privata

Simuna

Kronan

Övr al lm

Bolag

Privata

Summa

Källa:

"(DEL 2 :un-

FJNNNMCC-NN :F! .-

CX: ,. INN? _

NC ..

N.N. LIN NK ,_.

Sko rest relsen

Ujvröjning

Stam/hn (lövand %)

FJFQFv—crvv— LINNUNN wu—xc- F&Dw— MNT—?Ptrw—u'xv—c—

Prop. 1981/82 44

Stam/lm Areal (Lövaml 4,1.)

121

Mu—LFXNLPNNCLNLINN (NMXCNXLNKNNINN CFWNWNXCNXDOJ

• Sida 152
•  Original

Prop. 1981/82: 44 122

T_ABE_LL_Z,'—1ARLIGT RÖJNINGSBEHOV FÖR DE NÄRMASTE AREN SAMT DAGSVERKSBEHOV OCH KOSTNAD BLIGT ALT 1

KALLA: | KEMISK RÖJNING MEKANXSK RÖJNING ! i 1 000 K- 1-3 A1 i 29 ' 68 B2 LÖVRÖJN | 3 30 B2 RÖJNING 5 66 B3 LÖVRÖJN 2 14 B3 RÖJNING 13 136 SUMMA 120 60 000 246 344 000 163 590 4-5 i A , Bl ' 132 LÖVRÖJN 17 BZ RÖJNING 22 B3 LÖVRÖJN 8 B3 RÖJNING 73 SUMMA 120 216 000 102 600

F”_ 1 : :FTEP. REL": 10 % ENL A 175 87 300 EFTER TILLÄGG ENL 5 385 589 800 280 155

• Sida 153
•  Original

Prop. 1981/82:44 123

7.4.2 Alternativ 2: Enbart mekanisk röjning

För att ersätta den i alt. 1 föreslagna kemiska röjningen med mekanisk gäller vid nedanstående kalkyl följande förutsättning: - I hkl A åtgår 2 dagsverken per ha i region 1—5 och 5 i region 4—5

— I hkl Bi beräknas röjningen behöva upprepas enligt följande:

Region Antal röiningar Dagsverksåtgång 1—5 2 2.5 + 1 = 55 4—5 5 5 + 2+ 1 = 6

Dessa siffror är dock mycket osäkra eftersom dataunderlaget är begränsat.

- I hkl 132 och 135 beräknas åtgå 1,8 dagsv. i region 1-5 och 2,2 dagsv. i region 4-5,

- i övrigt-förutsättningar enligt alt 1.

Det beräknade årliga mekaniska röjningsbehovet för att ersätta kemisk röjning enligt alternativ 1 framgår av tabell 7.5. Det beräknade totala

mekaniska röjningsbehovet samt dagsverksåtgång och kostnader framgår av tabell 7.6.

Tabell 7.5 Ärligt mekaniskt röjningsbehov för att ersätta kemisk röjning enligt alternativ 1 Källa: Skogsstyrelsen

Region 1 000 ha Antal da-sverken , per ha Totalt

Kostnad 1 000 kr

A 29 2 58 000 .Bi 3,5 238 000 82 Lövröjn 1,8 5 400 BZ Röjning 1,8 9 000 B3 Lövröjn 1,8 3 600 83 Röjning 1,8 23 400 Suma 337 400 160 265

A 3 24 000 Bi 6 294 000 BZ Lövröjn 2,2 6 600 BZ Röjning 2,2 6 600 83 Lövröjn 2,2 4 400 83 Röjning 2,2 19 800 Summa 74 355 400 168 815

329 080 296 163

Summa riket 194 692 800 Efter red. 10 % enl A 175 623 500

• Sida 154
•  Original

Prop.]981/82:44 124

Tabell 7.6 Totalt mekaniskt röjningsbehov, dagsverksåtgång och kostnader Källa: Skogsstyrelsen

Kostnad 1 000 kr

1 000 ha. Antal dagsverken

280 155 296 163

589 800 623 500

%Enligt alt 1 :Tillägg enl alt 2 ovan

576 318

7.4.5 Jämförelse mellan alternativen

I båda alternativen har det årliga.röjningsbehovet satts till 560 000 ha netto för att eftersläpningen skall kunna tas igen inom en femårsperiod. I alt. 2 har emellertid räknats med att hkl B1 behöver upprepade röjningar varför i detta alternativ den årliga behandlade arealen kommer att öka i

inte obetydlig omfattning.

I alt. 1 uppgår kostnaden för såväl kemisk som mekanisk röjning till totalt dryft 567 milj. kr. och i alt. 2 med enbart mekanisk röjning till drygt 576 milj. kr. Kostnadsökningen vid övergång till enbart mekanisk röjning utgör således under angivna förutsättningar 209 milj.

kr. per år.

Vid en jämförelse mellan dagsverksåtgång och arbetskraftsbehov för röja ningsprogrammen räknas inte dagsverksbehovet för planläggning och admini- stration av röjningarna. I beskrivningen ovan har angetts att i den kemiska röjningens kostnader har medräknats viss insats av mekaniska ar- beten för efterjustering. Om denna insats beräknas till 0,5 dagsverken per ha skulle dagsverksåtgången för kemisk röjning bli 175 000 x 0,5 = 52 500 dagsverken.

Dagsverksåtgången för kombination av kemisk och mekanisk röjning uppgår under angivna förutsättningar till 589 800 + 52 500 = 642 500 dagsverken och för enbart mekanisk röjning till 1 215 500 dagsverken. Sdllnad i dags— verksåtgång mellan alternativen utgör således 571 000 dagsverken per år.

Under antagande dels att röjningsbehov är fördelat så att ca hälften ligger inom storskogsbruket och hälften inom privatskogsbruket (tabell 4.5), dels att privatskogsbruket till hälften utför röjningarna i egen regi,

skulle tre fjärdedelar av röjningsbehovet behöva utföras av anställd

• Sida 155
•  Original

Prop. 1981/82: 44 125

personal. Det innebär enligt alt. 1 ett arbetskraftsbehov av 481 700 dagsverken och för alt. 2 910 000. Antal personer som behöver syssel—

sättas för de två alternativen framgår av figur 7.5.

Om man utgår från att man kan röja högst halva året eller 100 dagar

per år åtgår det i alt. 1 ca 4 800 personer och i alt. 2 ca 9 100

personer dVS. 4 500 personer fler. Om röjningen utförs som ett del— tidsarbete under två månader per år åtgår i alt. 1 dryft 12 000 personer och i alt. 2 ytterligare minst 11 000 personer således sammanlagt 25 000

personer.

Antal 1000-tal syssel— satta

20 40 60 80 100 120 140 Antal röjningsdagar per person och år

Pigg; 7.5 Antal personer som behöver sysselsättas för de två diskuterade alternativen -

Källa: Skogsstyrelsen

• Sida 156
•  Original

Prop. 1981/82:44 126

Det som här redovisats kan sägas utgöra två ytterlighetersalterna— tiv. Sålunda kan man å ena sidan utgå från att det inte kommer att kemiskt röjas 175 000 hektar årligen därför att många objekt som föreslagits till besprutning, utgörs av små och spridda bestånd inom privatskogsbruket. Av organisatoriska och andra skäl är det svårt att få till stånd flygbesprutning av alla dessa. Även andra sprid—

ningsmetoderkan vara svåra att arrangera.

Alternativet med mekanisk röjning är å andra sidan en nästan ogenom— förbar uppgift främst av kostnadsskäl. Därtill torde det bli svårt att skaffa arbetskraft för uppgiften. Att i stor utsträckning hänvisa ovan arbetskraft till röjningsarbete kommer, enligt de erfarenheter som hittills vunnits, att bli ytterst besvärligt inte minst från ar— betsledningssynpunkt.

1979 års skogsvårdslag föreskriver att röjning ska utföras i erforder- lig omfattning. Det förutsätts att eftersläpande röjningsbehov tas igen inom en femårsperiod. För att verkställa de skogspolitiska besluten krävs därför att ett röjningsprogram ungefär enligt här beräknad omfattning genomförs.

7.5 Arbetsskador vid röjning med mekaniska hjälpmedel

Statistiska uppgifter om arbetsskador

Nedan redovisas en bearbetning av de arbetsskadeanmälningar till för- säkringskassorna som vidarebefordrats till arbetarskyddsstyrelsen via yrkesinspektionen. Bearbetningen är gjord med avseende på arbetsskador som inträffat vid röjningsarbeten omfattande ungskogsröjning, hygges—

rensning, linjeröjning och naturvårdsröjning.

Tabell 7.7 avser skador som drabbat anställda under 1978, medan tabell 7.8 avser skador som drabbat siälvverksamma företagare under tiden juni 1977 - december 1978. (Den senare kategorin omfattades av arbetsskade- försäkringslagen först fr.o.m. den 1 juli 1977, varför material saknas före denna tidpunkt). Tabell 7.8 bygger på en bearbetning som utförts

av skogsstyrelsen.

• Sida 175
•  Original

Tabell Z:7 Antal arbetsskador fördelade efter sjukskrivningstidens löngd enligt arbetsskadeanmölningarna till Försök—

ringskassorna För kategorin anställda 1978 vid röjningsarbete med mekaniska hjälpmedel.

Källa: Arbetarskyddsstyrelsen

N

Skadeorsaker Ingen sjuk— Troligen 1—7 Troligen Dödsfall Ej noterat Summa skrivning dagars sjuk— längre sjuk— skrivning skrivningstid

Prop. 1981/82

44

Motorkedjesög — 18 10 1 Motorröjsög 1 14 23 - thndredskap — 24 10 -

Tröd, kvistar, 7 62 20 - spön, splitter Halkning, snav— 3 43 54 - 3 103 31,0 ning, sträckning

Överanströngning 1 7 7 - 7 22 6,6 Insektsstick — 7 - - - ' 7 2,1

31 9,3 41 12,3 35 10,5 94 28,2

NNFIH

Summa 12 175 124 1 21 333 100,0

127

• Sida 176
•  Original

Prop. l981/82: 44 128

Tabell 7.8 Antal arbetsskador för kategoring självverksamma företagare

juni 1977 - december 1975 vid röjning med mekaniska hjälpmedel

Antal %

Motorkedjesåg 16 18,0 Motorröjsåg 5 5.6 Handredskap 16 18,0 Halkning 25 25,8 Kvist. träflis m.m. i ögonen 19 21,3 ÖVTiEt 7 7,9 Ofullständigt beskrivet & 2,4

Summa 89 100,0

Källa: Skogsstyrelsen Anm. Skogsstyrelsen anger att ett fåtal arbetsskador vid planterings- arbete ingår i materialet. En reducering av antalet skador med 3 enhe—

ter till 86 kan därför synas skälig.

För att göra antalet skador enligt tabell 7.8 jämförbart med totala an— talet skador enligt tabell 7.7 reduceras det förstnämnda antalet med en redjedel vilket ger 57 skador per år. Det totala antalet skador vid röjningsarbeten i skogen under 1978 enligt arbetsskadeanmälningar till försäkringskassorna blir utgående ifrån ovanstående beräkningar således

555 + 5? = 390-

Av tabellerna framgår att a) mekaniska hjälpmedel, b)träd, kvistar och spån samt c) halkning, snavning m.m. vardera förorsakar ca 1/5 av skadorna. .rbetsskadornas svårighetsgrad

För att belysa arbetsskadornas svårighetsgrad vid röjning med mekaniska hjälpmedel har arbetsskadeanmälningarna till försäkringskassorna under- sökts vad avser sjukskrivningens längd. Bearbetningen har begränsats till kategorin anställda, eftersom motsvarande material för kategoring själv- verksamma företagare ej varit tillgängligt.

I tabell 7.7 redovisas sjukskrivningens förväntade längd för olika skadeorsaker. Sjukskrivningstidens längd är en uppskattning utförd av arbetsgivaren vid ifyllandet av anmälan.) Av tabellen framgår att skador— na av motorkedjesåg har sin tyngdpunkt i gruppen med kortare sjukskriv—

ningstid medan det motsatta förhållandet gäller för skador av motorröj-

• Sida 177
•  Original

Prop. 1981/82: 44 129

såg. Redovisningen ger emellertid en onyanserad bild genom den grova indelningen i stora grupper. Ungefär hälften av skadorna, som huvud— sakligen utgörs av sårskador, har vid arbetsskadeanmälan bedömts för- orsaka en längre sjukskrivningstid. Hur lång denna sjukskrivningstid är i medeltal eller hur den fördelar sig kan inte anges med ledningav det använda materialet. Samtidigt visar det redovisade dödsfallet att

verkligt allvarliga olyckor kan förekomma.

Handvertygen visar en tydlig övervikt för den kortare sjukskrivnings-

tiden.

Skador orsakade av träd, kvistar, spån och splitter dominerar inom gruppen med den kortare sjukskrivningstiden. Dessa skador är ofta ögon— skador, som i stor utsträckning skulle kunna förebyggas genom en ökad användning av ögonskydd.

Skador till följd av halkning, snavning, sträckning etc. är ofta åter- fall i tidigare erhållna led- och muskelskador, vilket ibland anges i

arbetsskadeanmälningarna.

Arealer som röits med mekaniska hiälpmedel

Medeltalet av arealen för 1976 och 1977 som övergåtts med skogsvårds— åtgärder är 456 000 ha (skogsstatistisk årsbok 1977). Om denna areal

används för att göra en uppskattning av bearbetad areal 1978 och sätts i relation till ovan angivna antal arbetsskador erhålls 0,8 arbetsska-

dor per 1 000 ha.

Det bör observeras att arbetsskadorna hänför sig till ungskogsröjning, hyggesröjning, linjeröjning och naturvårdsröjning medan den angivna arealen hänför sig till enbart de två först nämnda kategorierna. An- talet arbetsskador bör således vara något överskattat i förhållande

till den redovisade arealen.

Även den ovan redovisade arealen för röjning kan emellertid vara något överskattad i förhållande till den verkliga arealen. Detta framgår av en jämförelse mellan data ur skogsstatistisk årsbok och resultat av

riksskogstaxeringen.

Underlaget för beräkningen av antalet arbetsskador per 1 000 ha bear—

betad areal torde således vara behäftat med ett visst överskattningsfel

både vad gäller antal arbetsskador och redovisad areal. Storleken av 9 Riksdagen 1981/82. ] saml. Nr 44

• Sida 178
•  Original

Prop. 1981/82: 44 130

överskattningen är svår att fastställa, men tendensen är att över-

skattningarna motverkar varandra.

Det ovan framräknade relationstalet 0,8 arbetsskador per 1 000 ha torde således med Vissa reservationer kunna användas som ett ungefärligt mått

på arbetsskadefrekvensen.

Arbetsskadeökninr vid övergång från kemisk till mekanisk röjnipg och på grund av ackumulerat röjningsbehov

Enligt statens naturvårdsverk var den flygbesprutade skogsarealen år 1978 29 576 ha.

Om det förutsätts att den flygbesprutade skogsarealen har en arbets- dryghet i dagsverken per ha vid mekanisk röjning som motsvarar medel— talet av de tidigare redovisade arealerna kan den förväntade ökningen av arbetsskadorna vid övergång till enbart mekanisk röjning uppskattas till ca 25 skador/år vid 1978 års flygbesprutade areal.

Enligt Skogsstyrelsen finns ett accumulerat lövröjningsbehov i efter— satta skogsföryngringar. Detta behov uppskattas till 650 000 ha. Ut- gående ifrån relationstalet 0,8 skador per 1 000 ha kan de arbets— skador, som skulle inträffa om den accumulerade arealen skulle röjas

mekaniskt uppskattas till ca 500.

Då dagsverksåtgången varierar beroende på den areal som skall röjas äga. mängden sly, markens beskaffenhet o.d.) är det rimligt att justera den förväntade ökningen av antalet arbetsskador med hänsyn till detta. Det är sannolikt att såväl den f.n. flygbesprutade arealen som arealen med ackumulerat röjningsbehov kräver större arbetsinsats dvs. fler dags—

verken per ha än den areal som nu röjs manuellt.

Den förväntade ökningen av antalet arbetsskador kan under angivna förut— sättningar uppskattas bli ca 50 per år vid övergång från flygbesprutning till mekanisk röjning medan det eftersatta röjningsbehovet motsvarar totalt närmare 700 skador. På motsvarande sätt justerad arbetsskade- frekvens kan uppskattas till ca 1,1 skador per 1 000 ha ackumulerat

röjningsbehov.

• Sida 179
•  Original

Prop. 1981/82: 44 131

Jämförelse med tidigare utredningar

Arbetarskyddsstyrelsen utförde 1975 en utredning om arbetsskadeutveck— lingen vid mekanisk röjning. Man fann därvid att antalet arbetsskador per 1 000 ha 1968 uppgick till 1,5 medan samma relationstal 1971 uppgick till 1,1. Dessa relationstal kan jämföras med relationstalet 0,8, som beräknas ovan för 1978. Detta tyder på en minskad arbetsskadefrekvens

i röjningsarbete uttryckt i antal arbetsskador per 1 000 ha. Här måste dock reservation göras dels för tidigare nämnd osäkerhet i arealupp— skattningarna. dels för den sannolikt större arbetsinsatsen för röjning av nu flygbesprutad areal och ackumulerad areal.

Kemiska hälsorisker vid mekanisk röjnin

Även vid mekanisk röjning kan vissa kemiska hälsorisker föreligga. Dessa risker betingas av inandning av avgaser från motorsågar och av oljedimma från framför allt kedjesmörjningen på motorkedjesågar samt hudkontakt—

problem vid hantering av drivbränslen och oljor. Utbildning och information

Vid nyanställning i röjningsarbete med mekaniska hjälpmedel i skogen måste utbildning och information av personal från arbetsmiljösynpunkt tillmätas en central betydelse. Manuell röjning av nu flygbesprutad areal och av ackumulerad areal förutsätter nyanställning i avsevärd utsträck— ning. Man kan här urskilja olika kategorier, som kan vara tillgängliga

för ifrågavarande insatser.

1. Ungdomar och andra som för närvarande saknar sysselsättning och sak- nar tidigare erfarenhet av röjningsarbete. Dessa bör genomgå en grund- läggande utbildning omfattande 1 - 2 veckor med huvudsaklig inriktning på användning av motorröjsåg. Arbetet bör därefter bedrivas under hand— ledning av yrkeserfaren person. Service och reparation av sågar kan med

fördel utföras av serviceverkstad, som tillhandahåller tjänster.

2. Självverksamma företagare, lantbrukare m.fl. som kan disponera större eller mindre tid för ifrågavarande röjningsarbete. Dessa bör ges till- fälle att under 1 - 2 dagar få information, instruktion och handledning i handhavande av motorröjsåg, motorkedjesåg och handredskap. Detta kan ske under s.k. skogsdagar och bygger på att deltagarna har tidigare er—

farenhet av ifrågavarande arbeten.

• Sida 180
•  Original

Prop. 1981/82:44 132

3. De redan yrkesverksamma skogsarbetarna ges idag i viss utsträckning fortbildning inom sitt verksamhetsområde. En utökning och systematise— ring av fortbildningen är också önskvärd. Särskild vikt bör läggas vid arbetsmiljö— och arbetarskyddsfrågor vid hantering av olika mekaniska

hjälpmedel vid röjningsarbete.

Genom en förbättrad och utökad utbildning erhålls utöver ett ökat risk— och skyddsmedvetande en från arbetsmiljösynpunkt säkrare arbets— metodik inkluderande övergång till användning av nyare och säkrare

redskap och ökad användning av personlig skyddsutrustning.

• Sida 181
•  Original

Prop. 1981/82: 44 133

7.6 Skadeinsekternas ekonomiska betydelse för skogsbruket

De allvarligaste skadeinsekterna i svenskt skogsbruk är större och mindre märgborren, granbarkborren, sextandade barkborren och snytbaggen. Totalt

orsakar dessa årligen värdeförluster på upp till en miljard kronor.

Märgborren

Större och mindre märgborren svarar värdemässigt för den största skade- görelsen av de nämnda insekterna. Genom sitt näringsgnag orsakar de till—_ växtförluster som under 1970—talet beräknats till 4 milj. mösk per år

motsvarande en värdeförlust på ca 600 milj. kr. per år.

Märgborren finns i hela-landet och är därför svår att bekämpa aktivt. Forskning pågår att få fram bekämpningsmetoder mot märgborren med hjälp av doftsignaler (feromoner).

Märgborren lägger ägg framför allt i avverkat virke, kullblåsta, snöbrutna och andra försvagade träd samt i avverkningsavfall. Endast i undantagsfall sker äggläggning i friska träd. Den förebyggande åtgärden att, som före— skrivs i skogsvårdslagen , hålla mängden yngelmaterial på en låg nivå ger omedelbart utslag i försämrade yngelmöjligheter för märgborren och dä.-

igenom minskad skadegörelse.

Den egentliga skadegörelsen gör märgborrarna när de efter kläckning närings— gnager i tallens toppskott. Toppskotten faller efter angrepp till marken

och träden drabbas därigenom av en flerårig tillväxtförlust.

Kraven på skogsägaren att bättre planera avverkningar och röjningar, att tillvarata mera klent virke, att ta hand om stormfälld skog m.m. innebär vissa kostnader. Å andra sidan minskar insektsskadorna och värdet av det

tillvaratagna virket uppbär till stor del kostnadsökningen. Granbarkborren

Granbarkborren har under 70-ta1et orsakat svåra angrepp inom vissa områden av vilka Värmland drabbats svårast. Årligen har granbarkborren dödat 200 000-300 000 måsk motsvarande en värdeförlust på ca 100 milj. kr. Lik- som märgborren lägger granbarkborren ägg under barken på avverkat virke,

avverkningsavfall och försvagade träd. Vid tillräckligt stor population

• Sida 182
•  Original

Prop.l981]82:44 134 angriper den även friska, stora granar. Skadegörelsen sker genom att

granbarkborrarna dödar frisk skog när de blir tillräckligt många.

De förebyggande åtgärderna enligt skogsvårdslagen fungerar även för gran. Genom att tillhandahålla så lite yngelmaterial som möjligt minskar gran— barkborrens försökningsmöjligheter. När en granbarkborrehärjning in- träffar hjälper emellertid inte förebyggande åtgärder utan aktiv bekämp— ning krävs.

3

m sk blåste ner i södra och

d'

Efter stormfällningen 1969 då ca 30 milj mellersta Sverige kunde inte allt virke upparbetas i tid utan barkborren fick möjlighet till massförökning. Under hela 1970—talet har granbarkborren härjat i flera län (huvudsakligen ?, P, R, S, T, W, X och Y län) utan att man trots bekämpning lyckats få ner angreppen på acceptabel nivå. Fram

till 1978 tillämpades i huvudsak den s.k. fångstvirkesmetoden dvs. in— sekterna fångades efter äggläggning i speciellt utlagt virke. Genom bark- ning, bevattning eller vattenläggning oskadliggjordes sedan ägg, larver

och färdiga insekter. Denna metod var emellertid tung och arbetskrävande. Man hade dessutom kort tid på sig att behandla virket. De nya metoderna

med feromoner och insektsfällor togs i bruk 1979. Med hjälp av feromoner kan granbarkborrarna lockas till särskilda långstträd eller insektefällor. Metoden har infriat förväntningarna. Det är betydligt billigare att an— Vlnda denna metod än den tidigare använda med fångstvirke. Fångstvirkes- metoden är så dyr och arbetskrävande att man endast vid små angrepp kan uppnå godtagbar effekt. Enligt Skogsstyrelsens flyginventering har skadorna minskat kraftigt sedan 19.78 (fig. 7.4).

lnom områden med bekämpning mot granbarkborren är enligt skogsvårdslagen samtliga markägare skyldiga att delta i bekämpningen. Därvid utgår stats— bidrag som i allmänhet skall ersätta 75 % av merkostnaden för bekämp- ningen. Fördelade statsbidrag de senaste åren framgår av nedanstående

sammanställning.

• Sida 183
•  Original

Prop. 1981/82:44 - 135

Är ' Fördelat anslag Verklig kostnad _ (1 OOO—tal kr.) (1 OOO-tal kr.) 1974 3 741 4 980

1975 1 006 1 340

1976 1 114 1 480

1977 975 1 300

1975 5 482 7 310

1979 "22609 50 150

1280 (27 000)” (56 000)

1X

'Beviljade medel ännu ej slutredovisade.

1979 åtgick ca 13 milj. kr. för inköp av insektsfällor och feromoner, 1980 ca 11 milj. kr. De nya bekämpningsmetoderna har inneburit en kraftig fördyring av bekämpningen, men som framgår av figuren har bekämpningen

givit god effekt.

• Sida 184
•  Original

Prop. 1981/82: 44 136

Figur 7.4 Granskog dödad av barkborren inom S-län och hela riket.

Ovriga län har betydligt mindre skador.

Källa: Skogsstyrelsen.

Hcla lar-del ! Hela la nda . %

ekampning _ Ånvnnd b:- Ta (Jil på falk & handlade p"-=-- : och Skadat tallvir- lor. l:a-.. Avtransmr: av Byggen-lla. ;virk: från skogen i Markhcre-i- ! lid.

Qing. Vala-'.bcgjum cl- Vnncnbzgjuta cl- Vnucnhrxium cl-

alura plan'CT. . le.- vattenllgga ler vnucnlngga lar van-magra Stubbryimng. än: :!:or av vi.-l:awnhor av virlzawsllor av ;:all. 1:11]. gr.-m. lag;-_a m "Barka. Ev insek- . licidbchandla.

Barka. Ev 'msclz— liciilllchandla.

mngslvirlzc. l.o:l:.1 med feromon. [luta. Ev insrlz- licidbchundla.

• Sida 188
•  Original

Prop. 1981/82: 44 . 140

Övriga insekter

Barrskogsnunnan har under senare år lokalt angripit tallbestånd i Skåne. För att hindra spridning har besprutning skett med insekticid till en kostnad (1979) av ca 50 000 kr.

Röda tallstekeln har periodvis angripit tall i södra och mellersta Sverige. Denna insekt kan under några år förorsaka betydande tillväxtförluster men dör sedan ut av sig själv. Någon_praktiskt användbar bekämpningsmetod

finns f.n. ej.

Sammanfattning

Om skogsplantor inte kan skyddas effektivt mot insekter, blir konsekven- serna inte enbart de i avsnittet redovisade förlusterna. Erfarenheterna under 1975—78 har visat, att skogsvården väsentligt försämras och att ett motstånd mot avverkningar kan förekomma. Skulle ett effektivt och ekonomiskt skydd för barrträdsplantor kunna ersätta insekticiderna så skulle insekticidanvändningen i skogsbruket kunna minskas till en avse—

värt lägre nivå än den nuvarande.

Minskad användning av virkesskyddsmedel torde i vissa fall vara möjlig utan allvarliga konsekvenser. om andra skyddsåtgärder som vattenläggning,

vattenbesprutning eller barkning kan vidtagas.

Kan skogsbestånd, som hotas av att bli dödade av insekter, inte skyddas mot insektsangrepp, är konsekvenserna uppenbara. Särskilt svåra kan

följderna bli när det rör sig om skyddsskog, fröbestånd eller på annat sätt värdefulla bestånd. Även för plantskolorna och fröplantagerna kan det innebära mycket allvarliga konsekvenser, om lämpliga och effektiva

insektskontrollerande metoder inte kan användas. 7.7 Icke-kemisk insektsbekämpning

Skogsinsekter kan förorsaka skador på levande träd och på virke och andra skogsprodukter. Skadorna kan medföra ekonomiska förluster eller ha andra negatiVa följder, t.ex. i naturvårdshänseende. Åtgärder för att hindra eller motverka insektsskador kan vara av olika slag. Den största betydelsen har förebyggande och skogskulturella åtgärder. Bekämpning är en riktad åtgärd mot en insekt vid ett akut tillstånd. Ekempel på bekämp;

• Sida 189
•  Original

Prop. 1981/82: 44 141

ning är användning av kemiska medel eller utläggning av fångstträd. Vilken typ av åtgärd som är lämpligast beror på insekten och på skadans art: In- sektens levnadssätt och populationsdynamik är utgångspunkter för bedöm-

ningen likaväl som det sätt på vilket skadan uppträder resp. kan förhindras. 7.7.1 Förebyggande åtgärder

Förebyggande åtgärder är ofta det bästa och billigaste sättet att und- vika insektsskador och åtföljande ekonomiska förluster. Många insekts- skador kan förebyggas eller minskas genom åtgärder som syftar till att

ge träden hög livskraft. Beståndsanläggning med rätt kulturmetod, val av lämpligaste trädsort och planttyp har denna effekt likaväl som rätt ut- förda röjningar och gallringar. Hit hör också skötsel av beståndet efter naturkatastrofer och insektsangrepp samt ståndortsförbättrande åtgärder

som gödsling och dikning. Vidare kan nämnas speciella förebyggande åtgärder t.ex. i plantskolor och plantager såsom användning av andra trädslag än

gran för vindskyddshäckar och borttagande av gräsvegetation.

1)

skogsprodukter förebyggs genom rätt utförda avverkningar, uttagande av Angreppen av rekvisit—styrda insektsarter och insekter som angriper virke med klena dimensioner, minskning av lump och hyggesavfall, ev. stubbrytning, rätt lagring av virke och transport vid rätt tidpunkt. Vik— tigt är också att hyggesrensning och röjning utförs vid rätt tidpunkt samt vid behov även saneringshuggningar. Vidare är det viktigt med snabb

upparbetning och transport efter storm och snöbrott.

7.7.2 Bekämpning. Alternativ till insekticider

För bekämpning av skogsinsekter kan man som alternativ till kemisk be— kämpning använda fysikaliska metoder och fångstmetoder, biologisk bekämpé ning eller biotekniska metoder. I många fall kombineras metoder. t.ex.

kemiska medel och fångstmetoder.

1)

Insektsarter som för sin utveckling behöver en viss livsförnödenhet (rekvisit), vilken förekommer i begränsad omfattning och därför påverkar

populationstätheten hos arten.

• Sida 190
•  Original

Prop. 1981/82: 44 142

Fångstmetoder har under senare år använts i rätt stor omfattning. Dels gäller detta utläggning av fångstträd och fångstvirke, särskilt mot granbarkborrar men även märgborrar. Det medvetna utnyttjandet av fångst- virke i form av rullande avverkning för att decimera barkborrar är också

en sådan fångstmetod.

De tidigare nämnda skogliga och förebyggande åtgärderna är viktiga för skogsskyddet mot insekter, men mot en del insekter, t.ex. barrskogsnunnan, finns antingen inte sådana möjligheter eller också är de otillräckliga. Under senare tid har ibland feromoner och mikrobiologiska metoder fram—

hållits som lämpliga alternativ till insekticider.

På många håll i världen arbetar man med insekternas signalsubstanser, feromoner. För ett antal insektsarter är feromoner kända, t.ex. sexual— feromoner hos fjärilsarter och aggregationsferomoner hos några bark— borrar. Bos många insekter söker man efter de aktiva substanserna. Endast

relativt få feromoner har kunnat framställas på syntetisk väg.

Användningen av feromoner i fällor i prognossy'fte studeras hos några skogs- insekter, t.ex. tallfly. Däremot har man fortfarande ingen klarhet över lämpliga strategier för praktiskt skogsskydd med feromoner. Den pågående norsk-svenska satsningen på feromoner och rörfällor i granbarkborrebekämp- ningen måste betraktas som ett försök, som har gett en del goda resultat, men vars slutliga bedömning är något oviss. Andra arbeten i Sverige rörande röda tallstekeln, barkborrar och kottinsekter är vetenskapliga studier

som inte är mogna för praktiskt skogsskydd inom den närmaste framtiden.

Även pågående undersökningar över värdväxt—substanser är fortfarande i stadiet av vetenskapliga studier och har en lång väg kvar till ett even— tuellt praktiskt utnyttjande.

I bedömningen av dylika kemiska substansers lämplighet för bekämpning av skogsinsekter måste också det tilltänkta användningssättet ingå. Så länge feromoner används punktvis och i mycket små mängder, kan de från hälso— och miljösynpunkt bedömas mildare än om man vill sprida större mängder syntetiska substanser brett i skogen för beteendeblockering eller för—

virrning ("confusion technique").

Hälso- och miljösynpunkter spelar också en viktig roll när det gäller mikrobiologiska medel. Endast ett fåtal insektspatogena organismer i

• Sida 191
•  Original

Prop. 1981/82: 44 143

världen har passerat sådana.tester att man ansett sig kunna registrera dem, bland dessa den insektspatogena bakterien Bacillus thuringiensis (mot fjärilsarter), och senast röda tallstekelns kärnpolyedervirus. I

Swdgärhgtåmmpwmmtmgnmmt

Hos skogsinsekter i Sverige har hittills endast några sjukdomsalstrande organismer konstaterats, som eventuellt kunde komma i fråga för biologisk bekämpning. De intressantaste hittills har varit kärnpolyedervirus hos röda tallstekeln (har provats många gånger i försök och är mycket effektivt) och hos barrskogsnunnan (har effekt men lämpar sig'inte särskilt för prak- tiskt skogsskydd). Utsikterna för framgångsrik användning av bakterie— preparat som Bacillus thuringiensis i skogsskydd i Sverige bedöms som

små och en användning av patogena svampar avvaktas med försiktig åter-

hållsamhet.

När det gäller alternativ till insektsicidbehandling av barrträdsplantor kan fysikaliskt skydd mot snytbagge eventuellt bli aktuellt, om de ekonomi- ska och appliceringstekniska problemen kan lösas. Beträffande obarkat virke arbetar man på att få bättre organisatoriska lösningar för lagring och

transport, vilket skulle innebära minskade insektsangrepp.

En mera detaljerad redovisning av olika skogliga åtgärder för att motverka insektsskador återfinns i skogsstyrelsens utredning om skydd mot insekts— skador på skogsplantor (snygbaggeutredningen). Förutom användning av kemiska medel (avskräckande medel och insekticider) återfinns däri skogs— bruksåtgärder (markbearbetning, hyggesvila, hyggenas placering, plant— sortiment, stubbupptagning m.m.), biologisk bekämpning (naturliga fiender och sjukdomar samt naturliga doftämnen), fångstmetoder och fysikaliskt

skydd för plantorna. 7.8 Forskning vid Sveriges lantbruksuniversitet

Sveriges lantbruksuniversitet bildades 1977 genom sammanslagning av flera högskolor och inrättningar på jord- och skogsbrukets område. Förutvarande skogshögskolan kom därvid att ingå i universitetet som en skogsvetenskaplig fakultet, vid vilken bedrivs forskning och undervisning. Av budgeten be-

räknas ca 90 % falla på forskning och ca 10 %-på utbildning.

Fakultetens forskning är uppdelad på följande fem programområden: 1. Markanvändning

10. Riksdagen [981/82. I saml. Nr 44

• Sida 194
•  Original

Prop. 1981/82: 44 146

tyvärr blivit eftersatt. Forskningsuppgifterna är ofta tvärvetenskapliga

och kan bäst lösas genom att bilda för projekten lämpliga forskningsgrupper.

Förutsättningarna för att kunna bilda flera sådana projektgrupper är att rådet kan ställa erforderliga medel till förfogande under minst en tre- årsperiod. Tyvärr saknar rådet i dag denna möjlighet, då sådana projekt skulle ta i anspråk alltför stor del av rådets årliga anslag, även om

projekten kunde samfinansieras med andra medelsbeviljande organ.

Projektgrupper borde bildas för exempelvis följande mycket angelägna forsk- ningsuppgifter:

- Skogsindustrins konkurrensläge och framtidsmöjligheter

— Miljömässigt acceptabla metoder för reglering av trädslagsblandning i plant— och ungskog

- Skogsmarkens förmodade försurning och hur den kan påverka mikrofloran och trädens tillväxt

- Miljömässigt acceptabla metoder för kontroll av skadeinsekter

— Möjligheten att öka utnyttjandegraden av tillförd växtnäring

— Tillämpningsmöjlighet inom skogsbruket av biologisk kvävefixering och

mobilisering av organiskt bundet markkväve.

Rådet finner också angeläget att projektet "Arbetsmiljön i morgondagens skogsbruk" kan genomföras i planerad omfattning. Projektet kommer att samfinansieras med Arbetarskyddsfonden men kräver ett betydande anslag

från rådet, om det skall kunna slutföras inom planerad tidsrymd."

• Sida 195
•  Original

Prop. 1981/82: 44 i 147 8 EKONOMISKA KONSEKVENSER AV DESRÄRSNINGAR I KEMISK LÖVSL'BEKÄMPNIEG

8.1. Inledning och avgränsningar 3;

För att förstå konsekvenserna av restriktioner i den kemiska lövsly— bekämpningen måste man känna till varför det behövs sådan bekämpning. Behovet är både biologiskt och ekonomiskt (skogspolitiskt) betingat.

Man måste också känna till tänkbara förebyggande och alternativa metoder för att bemästra lövslykonkurrensen i barrträdsföryngringar. I detta kapitels första del ges denna bakgrundsinformation. Därefter beskrivs konsekvenser som uppkommer inom skogsnäringen om den kemiska lövsly-

.bekämpningen begränsas.

Konsekvensbeskrivningen är behäftad med stor osäkerhet. Det är därför angeläget att resultatet av eventuella restriktioner fortlöpande mäts och utvärderas. Detta gäller bl.a. besprutningens areella omfattning, kost— nader för manuell röjning, kvaliteten hos utförd röjning, förebyggande åtgärders omfattning och effektivitet samt administrativa svårigheter. Genom att mäta och utvärdera uppkomna konsekvenser ökas kunskapen. Fram—

tida beslut kan då fattas utifrån ett säkrare beslutsunderlag.

Samhället kan endast ställa begränsade resurser till miljövärdens för— fogande. Det är därför angeläget att dessa resurser används så att den totala miljövårdsnyttan blir så stor som möjligt. Restriktioner i den kemiska lövslybekämpningen kan i princip vägas mot andra angelägna miljö-. vårdsåtgärder. Denna typ av totaloptimering är emellertid inte möjlig

att genomföra inom ramen för denna utredning.

Endast restriktioner som innebär minskad kemisk lövslybekämpning behand— las i detta kapitel. Däremot analyseras inte möjligheterna att ta fram nya preparattyper och applikationsmetoder som är mera miljövänliga än dagens. Sådant forsknings— och utvecklingsarbete kan ses som ett lång— siktigt alternativ till övergång från kemisk till manuell röjning och

behandlas i kapitel 7.

Analysen sker med utgångspunkt från de skogspolitiska riktlinjer som beslutades av statsmakterna år 1979 (prop. 1978/79:110, JoU 1978/79:3G, rskr 1978/79:587. sxsrs 19795). I detta beslut fastslogs att skogsmark med dess skog skall skötas så att den varaktigt ger en hög och värdefull

virkesavkastning. Nuvarande trädslagssammansättning med dess relativt

• Sida 196
•  Original

Prop. 1981/82: 44 148

låga lövtr sandel (15 %) bör bibehållas. Svenskt skogsbruk skall alltså även i rr antiden främst inrik as på produktion av barrträdsvirke. 1973

års skogsutredning åSHU 197S:5-7) som låg till grund för beslutet, ansåg

uvudsak på barrträdsvirke är nödvändig för att vid— :3'

att en inriktning i makthålla och förbättra skogsindustrins internationella konkurrenskraft. Efter slu avver.kning szall därfö .r ny skog normalt anläggas med inriktning på produktion av barrvirke. Produktionen av värdefullt barrträdsvirke hämmas om plant— och ungskog arna. är för tät a eller om lövträdsinslaget

är för stort. Em röjningsskyldighet har därför införts i den nya skogs—

vårdslagen.

Inom naturvårdsrörelsen diskuteras alternativ till ovan skildrade skogsbruksinriktning (se bilaga 4). Fikt.iga mål för det alternativa Skogsbruket är att bevara det skogliga ekosystemets långsiktiga produk— tionsförmåga samt att tillgodose vårt behov av skog för rekretation, produktion av bär och vilt, faunaskydd etc. Det ger däremot väsentligt mindre industriråvara än dagens skogsbruk. Vidare skulle barrvirkes- andelen bli läg—e och lövvirkesandelen högre i det alternativa skogs- bruket. Barrvirke är väsentligt bättre betalt än lövvirke som industri— råvara. Denna fördel för barrvirket förväntas bestå även i framtiden. Däremot är lövvirke minst lika bra som barrvirke till brännved. Lövskog har vidare positiv inverkan på marktillståndet. Huruvida detta kan med-

föra ökad virkesproduktion är dock oklart.

Utredningen om kemiska medel i jord- och skogsbruket har inte haft i uppdrag att ompröva skogspolitiken utan utgår _ rån att nya, väl slutna barrträdsbestånd skall anläggas och att dessa skall skyddas från skad— lig konkurrens från lövsly. )”ed en sådan skogspolin kställs med nöd- vändighet stora kra.v på lövslybekämpning. Det blir därför dyrt att begränsa den billi a och effektiva kemiska lövslvbekämpningen. Om skog-— bruket däremot skulle inriktas mera på lövvirkesproduktion bleve rest- riktioner i herbicidanvändningen billigare. Samma sak gäller om man sänkte ambitionerna på ”varaktig, hög och 'ärdefull vi.rkes vkas_ning". Sådana förändringar av skogsbrukets inriktning skulle dock leda till mycket stora intäktsbortfall för skogsbruket och skogsindustrin. Vidare skulle landets byte balans försämras (jfr. avsnitt 8.8 ). Företrädare för skogsbruket anser det vara ytterst osannolikt att ökade realpriser på brännved samt hänsyn till marktillståndet skulle kunna rubba barr—

skogens överlägsenhet relativt lövsk (og.

• Sida 197
•  Original

Prop. 1981/82: 44 149

l'-) Ökat behov av lövslybekämpning

( |")

I det moderna skogsoruket utnytt "as skogsmarkens virkesproducerande

fcrmåga intensivare än tidiga re. rr var den totala avverkningen i landet betvdl ig ft lägre än nu. Skogsmarken utnyttjades då även för bete varvid inte minst lövslyt hölls tillbaka. Betesbruket ledde dock till att skogsbestånden ofta blev glesa med låg virkesproduktion'som följd. När betesbruket upphörde ökade behovet av andra åtgärder för att hålla tillbaka lövslyt.

Under 1920— och 30—talen tillämpades s.k. blädning (plocklrdggning) i stor utsträckning, vilket gjorde den årliga kalhyggesarealen liten. Därvid begränsades röjningsbehovet. Vid blädning glesas den äldre

skogen successivt ut genom avverkning av enstaka träd eller grupper av

träd. Meningen är att nya träd efter hand skall växa upp underif_ luckorna. Metoden visade si, emellertid ge otillfredsställande åter- växtsresultat. På 1940-talet återgick man därför i stor skala till trakthvggesbruk (kalavverkning) med påföljande plar teri.ng, sådd eller sj äl fö orvngring. '-

Vid sådan skogsförnyelse kan konkurrensen från lövsly utgöra ett all— varligt problem, Dettap roblem är störs t om de tidigare bestånden innehållit lövträd ända fre till sluttavverkningen, ty då uppkommer stora mängder stubb- och rotskott. Material från riksskogstaxeringen visar att dagens slutavverkningsbestånd ofta innehåller betydande an-

tal lövträd. Förr bidro5 " upprepade bränn— och kolvedsgallringar till

att göra många slutavverkningsbestånd praktiskt taget lövträds”

Detta begränsade lövslvnroblenen på de hv -en som to 5 un'. _ t- . .SE -P

Efter andra världskrig et ökade slutavverkningarna i omfattning bl.a. beroende på att tillgången på äldre skog var stor. Detta led-de till

större föryngringsytor och därmed ökat röjningsbehov.

Under 1940— och SG—talen tillämpades hyggesbränning i stor utsträckning i norra och mellersta Sverige. Bränningen minskade lövs _yförekomsten

i många fall medan effekten blev den motsatta i andra fall. Tillsamman— taget torde dock bränningen ha begränsat lövslyproblemen. Under 1960— talet övergavs bränningen. En orsak var att denna arbetskrävande metod blev allt dyrarevid stigande löner. En annan orsak var förekomst av

en murkla som angrep nysatta plantor på brända.marker.

• Sida 198
•  Original

Prop. 1981/82: 44 150

Markberedningen har ökat under senare år. Metoden minskar planterings— kostnaden och ökar plantornas överlevnad och tillväxt. Markberedningen gynnar emellertid också insådden av lövträdsplantor vilket ökar löv—

röjningsbehovet.

Skogsbruket har således genomgått en rad förändringar som successivt

har ökat behovet av lövröjning. Förändringarna kan till stor del för- klaras av ekonomiska faktorer. Upprepade gallringar som gör slutavverk- ningsbestånden lövfria samt hyggesbränning har blivit allt dyrare när lönenivån stigit. Sjunkande reala energipriser fram till mitten av 1970—talet gjorde den lövsanerande brännvedshuggningen olönsam. Genom att överge skogsbete samt ersätta blädning med trakthyggesbruk och efterföljande skogsodling har virkesproduktionen och därmed skogsbrukets intäkter kunnat öka. De kostnadsbesparingar och intäktsökningar som förändringarnagivit upphov till har varit nödvändiga för att upprätt-

hålla en acceptabel lönsamhet i skogsnäringen.

Lövröjningen kan ske manuellt. Men trots att röjningsmctorsågar införts är manuell röjning mycket arbetskrävande och därmed dyr. Ju flera löv— buskar som skall röjas bort. desto högre blir kostnaden. När fenoxi- syrapreparaten introducerades på 1950—talet fick skogsbruket ett billigt och effektivt hjälpmedel för att reglera lövförekomsten. Lövproblemet var inte längre ett hinder för de nya skogsbruksmetoderna. På 1966—talet blev i storleksordningen 90 000 ha per är föremål för kemiska löv— kontrollåtgärder. Detta motsvarar 0,4 % av landets produktiva skogs— areal. Under 1970-talet kom medelvärdet att ligga på ca 25 000 ha. Nedgången orsakades av opinionstryck, förbud och andra restriktioner. Utan dessa begränsningar torde besprutningarna även under 1970—talet

ha blivit cirka 90 000 ha per år.

Den minskade berbicidanvändningen under 1970-talet har inte motsvarats av någon nämndvärd ökning av manuell röjning. Samtidigt har DDT-förbudet med åtföljande insektsproblem ytterligare ökat lövröjningsbehovet under de senasteåren. DDT-förbudet har nämligen medfört att man i Syd- och Mellansverige uppskjutit planteringen flera år för att undvika snyt- baggeskador. Under dessa år får lövvegetationen ett försprång med åtföl—

jande konkurrensproblem.

Sammanfattningsvis kan konstateras att införandet av nya skogsbruksmetoder ökat behovet av lövröjning. Under 1970-talet har denna röjning försummats

på stora arealer med ett stark ökat lövplantantal i plantskogarna som

• Sida 199
•  Original

Prop. 1981/82: 44 ISI

PIonIon/ho

6000 5000 4000 3000 2000 1000

7000

6000 5000 4000 3000 2000 1000

följd (figur 8.1). Figuren visar också att antalet barrträdsplantor blivit lägre. En stor del av dagens plantskogar har färre än 1 500 huvudplantor per ha. En viktig orsak till lägre plantförekomst

i skogsodlingarna har varit en kostnadsbetingad strävan att sätta allt färre plantor. Även den tilltagande konkurrensen från lövslyt torde vara en viktig orsak. För fåhuvudplantor leder till minskad väwuwånmidewamuänmDaomadRWrMäamMa huvudplantor av barrträd gör det angeläget att ställa kvar huvud- plantor av lövträd för att nå upp till tillräckligt många huvudplan— tor per ha. Kemisk besprutning är av denna anledning olämplig på vissa

arealer.

Pigg; 8.1 Totalt antal barr- och lövträdsplantor i plantskog under tre taxeringsperioder

Skogsodlad plantskog Självföryngrad plantskog

__ ________ Norrland—__. 8000 _29199?d___.____ ? . _ . . 7000 _ _. _ m_ 6000 —--------—— - --————--- 5000 ___. 4000 ”. .__"__ 3000 4—---------_—__—_—_-=.»- 2000 |_1'_________ _. 1000

8000 4_-.._...._ 7oool_w_____u _” __a;Lmn_ _

Plantor/ ha

Bau

i1953;l ' 1964/72 '1973,” 4000 7-——'—- —— ——- ----————--—— 58 77 3000 LL _ ___. ....___-.. 2000 ' ____________ . _________ IOOO |__—__ __ __.._______

I | | | | _L__J__ | ' ___—r—w— -

'1953/ ' ' 1964/ 72 ”19735” 58 77

Källa: Kempe 1980

• Sida 200
•  Original

Prop. 1981/82: 44 152

8.5. Behov av kemisk lövslybekämpning

På större delen av föryngringsytorna och ungskogarna är lövslyföre- kometen så måttlig att manuell röjning är helt tillräcklig. Det är på objekt med riklig lövförekomst som man inom skogsbruket finner

behov av kemisk bekämpning.

På objekt med rikligt lövinslag är kemisk lövröjning väsentligt billigare för skogsägarna än manuell röjning. Orsaken är att det

är mycket arbetskrävande att med manuella metoder ta bort kanske

flera tiotusentals lövetammar per hektar. Dessutom måste den manuella röjningen upprepas på grund av att nya rot— och stubbskott skjuter upp. Efter några år konkurrerar dessa åter med barrplantorna varför en ny röjning behövs. Vid kemisk bekämpning dödas lövbuskarnas rotsystem varför det som regel räcker med en kemisk behandling på varje föryng— ringsyta. Viss efterjustering med manuell röjning fordras dock på

många besprutade obj8k1.

Företrädare för skogsbruket uppger att kemisk lövröjning behövs på ca 30 % av de hyggesytor (ungskogar) som tillskapades på 1960- och 70—talen. Det är dessa arealer som nu är aktuella för lövröjning. Slutavverkningarna var under den aktuella perioden ca 300 000 ha om året. Det normala års— behovet av kemisk lövröjning skulle därmed uppgå till ca 90 000 ha,

dvs. ungefär lika mycket som besprutades per år under 1960—talet. Rest— riktioner i herbicidanvändningen under 1970—talet har gjort att det nu dessutom finns ett behov att behandla eftersatta obiekt. Utifrån beräk— ningar som utförts av Skogsstyrelsen och skogshögskolan har utredningen bedömt att det för närvarande finns en eftersläpning i fråga om löv— röjning på avsevärt över 500 000 ha. Med tanke på det sätt lövslyet utvecklas och den takt med vilken barrträden försvinner på sådana oröjda arealer bör inte hela denna försummade lövslyskog behandlas med kemiska medel. Luckor som uppstått efter utgångna barrplantor bör fyllas med kvarlämnade lövplantor. Företrädare för skogsbruket anser att ca

500 000 ha av eftersläpningarna bör behandlas med herbicider. Denna be— handling bör genomföras under en femårsperiod. Då skulle 60 000 ha eftersatta arealer besprutas per år. De närmaste fem åren skulle det alltså finnas ett totalt besprutningsbehov på 150 000 ha per är. Där— efter sjunker behovet till 90 000 ha per år. På lång sikt kan behovet

bli ännu mindre. Drygt halva besprutningsbehovet finns i norra Sverige (Norrland samt w- och S—län).

• Sida 201
•  Original

Prop. 1981/82: 44 153

8.4 Metoder för att förebygga behovet av kemisk lövslybekämpning

På lång sikt kan det normala årsbehovet av kemisk lövröjning minska. En orsak är att slutavverkningarsarealerna kommer att bli mindre än vad de varit de senaste årtiondena. En annan orsak är att behovet av kemisk lövröjning sannolikt kan minskas till under 50 % av slut— avverkningsarealen genom olika förebyggande åtgärder. Det bör dock betonas att kunskapen om de förebyggande åtgärdernas effekt ännu är ofullständig. Genom forskning och praktisk verksamhet kan kunskapen

öka. De viktigaste förebyggande metoderna är:

1. Avlägsnande av lövträd i gallripgar så att slutavverkningsbestånden blir så lövfria som möjligt. Härigenom minskas stubb- och rotskotts-

bildningen efter slutavverkningen. Den framtida lövröjningen skulle då lättare kunna klaras utan kemiska medel. Mo och Domsjös erfarenhet

visar detta. Metoden har dock sina begränsningar.

I det moderna skogsbruket arbetar man med få men hårda gallringar. Dålig lönsamhet hos gallringar med lågt virkesuttag är orsaken. Virket transpor— teras ut på stickvägar i gallringsbestånden. Det finns därför risk att lövsly växer upp inne i de relativt glesa bestånden och i stickvägarna efter gallringen. Utgallring av lövträd leder därför inte med säkerhet till lövfria slutavverkningsbestånd vilket begränsar metodens möjlig— heter att förebygga behovet av kemisk lövslybekämpning. En analys av riksskogstaxeringens material från åren 1974-1978 visar att det finns ett stort antal klena stammar av lövträd även i slutavverkningsskogar. Om lövträden tas bort redan i tidiga förstagallringar reduceras dock de påtalade problemen förutsatt att barrbestånden är väl slutna. Detta förebygger dock behov av kemisk lövslybekämpning först på mycket lång sikt. I många äldre skogar finns luckor i barrbestånden. I dessa luckor finns ofta lövträd. Bortgallring av dem skulle sänka virkesproduktionen fram till slutavverkningen. Bland annat detta gör att metoden ofta är

förknippad med betydande företagsekonomiska kostnader.

8.8. Skogsindustri, bytesbalans och sysselsättning

Hittills har endast skogsbruksaspekter behandlats. Enweventuell minsk— ning av virkesproduktionen till följd av eftersatt röjning får dock återverkningar i bl.a. skogsindustrin. Detta antyds av fig 8.3, som 'isar produktionsvärdets uppbyggnad i skogsindustrin år 1978. I skogs— bruket uppkom ett rånetto på 5 710 milj. kr. detta år. t virke som tillfördes skogsindustrin gav i slutändan ett produktionsvärde på

45 245 milj. kr. För att åstadkomma detta produktionsvärde förbrukades virke, kemikalier, bränslen och dyl. för 28 669 milj. kr. Förädlings— värdet i skogsindustrin blev därför 14 574 milj. kr. Förädlingsvärdet

utgör ersättning till arbetskraft och kapital.

• Sida 217
•  Original

Kill-: SOS Industri 1978. 505 Utrikeshandel 1978. 505 SM N 1979:7.4, Skogsstyrelsen! beräkningar

Förbrukning 28 669

43 743

14 574 Förädlingsvärde

11599»

55:33:33:- 0'0'0'0'0'0'0' ⁰ o'0'0'0'0'0'0' 0 0 0 0 0 0 0 0 | ⁰ 0 0'0'0'0'0'0'0. ' 0000 0000000'0' . ,0.0. 0.0.0.0,0.0.0.0 4 0.0 0'0'0'0 . 0'0'0'0'0'0'0'0'3 o'0 'o'0'0'0'0'0'0'0'0'0'0'0'0'0' ».0.0.0.0.0,0 0.0.0 0 0 0 0 0 0 0 c ,'0 0 0 0 0 0 0.0 0 0.0.0. ”0.0. ' ' # 0.0.000'0' '0'0'09. . A.. . ...... o'0'0'0'0'0'0'0'0 0'0'0' 0 0 0 0 0 o 0 0 0 0 0 000000000001 0 0 0 0 0.0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0.0 0 0 o' o 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0 0

o 0 0 0 0 0 | 0 0 0 0 0 00.04.3309. 0000000000000 >00000000000,0c 00000000000 ' v00000000000o 000000000000 >0000000000o -o0000000000r .. .000000000' ⁰ '0'0'0'0'0'0'0'f/ & 20.55.9971, 71- ut;/rill] N

". 'IIIWIIIIIl/IIIIIIIII ""

-lllllllllllllllllllllllllllllll.

0.» n n

mm Snickerifabr

11467

»

IO "War

"nu..".unp.uruunuuunn. "nnan".

V'?

Rån-no

Värda vid industri (import 444) Pappersbruk 1 2 1 62 Viru. vid levonnsplatz

Anm: Värdena inom parentes avser levererade varor till annan del av skogsindustrin.

uppby

ggnad

år 1978 (mi

Den" skogliga råvarans förädling i S lj. kr.).

Fi

8.

verige och produkti onsvärdets

Prop. 1981/82

44

169

• Sida 218
•  Original

Prop. 1981/82: 44 170

Skogsnäringens erportvärde åren 1974—78 var 15—20 miljarder kr. per år. Detta motsvarade drygt 20 % av landets totala export. Skogsprodukterna har stor betydelse för bytesbalansen. eftersom deras importandel är

mycket låg.

Som redan betonats vet vi inte i vilken utsträckning restriktioner

i kemisk lövslybekämpning resulterar i noggrant utförd eller i eftersatt manuell röjning. Om resultatet blir eftersatt röjning minskar produktionen särskilt av sådant virke som är begärligt för skogsindustrin. Om resul- tatet i stället blir noggrant utförd manuell röjning blir virkesproduk- tionen minst lika stor som om besprutning har utförts. Kostnadsläget i skogsnäringen höjs dock, vilket kan göra:att den svenska skogsindustrin förlorar andelar på världsmarknaden. Restriktioner kan alltså påverka skogsindustrin både genom minskad råvarutillgång och genom högre råvaru- kostnader. Här nedan analyseras först konsekvenserna av minskad råvaru-

tillgång.

Eeräkningar som utförts av företrädare för skogsbruket antyder att ett totalförbud mot kemisk lövslybekämpning kan leda till att avverkningarna ganska snart minskar med 4-5 milj. måsk. Detta motsvarar ca 6 %-av 1970- talets avverkningsvolym. "_t anses att ett eventuellt produktionsbortfall inom landet endast i mycket begränsad utsträckning kan ersättas med im- porterat virke. Det är därför troligt att en sexprocentig minskning av avverkningarna leder till att produktions— och förädlingsvärdena inom skogsindustrin minskar nästan lika mycket. Snickerifabriker m.m. som

har låg Virk 'rukning men högt produktionsvärde torde dock inte be—

röras i lika hög grad. En sexprocentig minskning av produktionsvärdet

inom skogsindustrin (exkl. delar av snickeriindustrin m.m.) motsvarar

drygt två miljarder kr. per år. Förbrukningen av skogsindustriprod ter inom landet torde inte påverkas av produktionsvolymen. Minskningen faller

i stället på exporten. Det är därför troligt att skogsnäringens export— värde också minskar med drygt två miljarder kr. per år. En sexprocentig minskning av förädlingsvärdet inom skogsindustrin (exkl. delar av snickeri— industrin m.m.) motsvarar en halv till en miljard kr. per år (1978 års pri-

ser).

Om restriktioner i kemisk lövslybekämpning omedelbart leder till minskad avverkning uppkommer alltså stora samhällsekonomiska intäktsbortfall under perioder då virkesbrist begränsar skogsindustrins produktion. Dessa

intäktsbortfall är väsentligt större än kostnaden för noggrant utförd

• Sida 219
•  Original

Prop. 1981/82: 44 171

manuell röjning. De svenska sågverken är för sin konkurrenskraft helt

beroende av tillgång till högklassigt barrsågtimmer.

På lång sikt torde en del av kapitalet och arbetskraften inom skogs- näringen kunna överföras till andra sektorer där de skapar förädlings- värde och eventuellt även exportinkomster. Därför kan det vara mindre allvarligt om eftersatt röjning leder till minskad avverkning först

på lång sikt. Hög avverkning på kort sikt i kombination med eftersatt skogsvård är dock inte acceptabelt i ett långsiktigt naturresursperspektiv.

Minskad avverkning skulle leda till minskad sysselsättning i skogsbruket, transportväsendet och skogsindustrin. De direkta kostnaderna härför ingår i det ovan beräknade beloppet för förlorat förädlingsvärde efter— som en del av förädlingsvärdet utgör ersättning till arbetskraften. En del av det förlorade förädlingsvärdet kan ersättas genom att arbetslösa skogsarbetare, chaufförer och skogsindustriarbetare överförs till andra näringar. Detta kan dock få negativa regionalekonomiska konsekvenser. Många av de hotade arbetstillfällena finns nämligen i regioner med

betydande arbetslöshet.

"ammanfattningsvis kan konstateras att det med hänsyn till skogsindustrin,

*ytesbalansen och sysselsättningen är angeläget att eventuella restrik-

ioner i kemisk lövslybekämpning kompletteras med andra åtgärder som

.ör att noggrann manuell röinins blir utförd.

Ersätts kemisk lövslybekämpning med upprepad och noggrant utförd manuell röjning skapas arbetstillfällen. Det skulle fordras inte bara säsongan-

ställda utan också flera'helårsanställda skogsarbetare.

Den ökade sysselsättningen vore positiv från regionalekonomisk synpunkt. Samtidigt skall dock betonas att flygbesprutning är så billig och manuell lövröjning så arbetskrävande att arbetsersättningen per dagsverke blir ytterst liten. En stor del av det belopp som sparas genom utebliven be- sprutning, skulle gå till kostnad för röjningssåg samt resor till och från arbetet. Det finns en rad andra skogsvårdsarbeten som ger väsentligt större ersättning per dagsverke. Hjälpplantering och gallring kan nämnas som exempel. Från rent regionalekonomisk synpunkt finns det därför inte

någon anledning att övergå från kemisk till manuell röjning.

Internationellt sett är kostnadsläget högt i det svenska skogsbruket.

• Sida 220
•  Original

Prop. 1981/82: 44 172

Den svenska skogsindustrin har därför väsentligt högre råvarukostnad än viktiga konkurrentländer såsom USA och Kanada. Utan fortsatta rationaliseringar i skogsbruket kommer råvarukostnaderna att stiga i sådan grad att skogsindustrin förlorar andelar på världsmarknaden. Då kommer avverkningarna. förädlingsvärdena, sysselsättningen och export— inkomsterna att sjunka. Omfattande besprutningsrestriktioner skulle således försvåra den nödvändiga kostnadsbegränsningen i skogsbruket.

Inom naturvårdskretsar har man föreslagit ett skogsbruk som uppfyller olika ekologiska och miljömässiga mål bättre än dagens skogsbruk. I detta alternativa skogsbruk finns inget behov av kemisk lövslybekämp— ning (jfr bilaga 4). En övergång till ett sådant skogsbruk skulle ge ett väsentligt större bortfall av industriråvara än de 4-5 milj. mösk som diskuterats ovan. Samtidigt torde arbetsbehovet öka i skogsbruket. Det alternativa skogsbruket skulle ge så höga produktionskostnader för virkesråvaran att den svenska skogsindustrins konkurrensförmåga på världsmarknaden kraftigt skulle försämras. De minskade exportmöjligheterna torde leda till ytterligare minskning av avverkningarna, förädlings— värdena och sysselsättningen. Svåra regional—ekonomiska problem skulle

uppkomma och bytesbalansen skulle försämras drastiskt.

Det alternativa skogsbruket skulle också ge en mindre andel barrvirke. I en utredning (Is I 1979:5) om skogsindustrins nuläge och utvecklings— möjligheter konstateras att den svenska massaindustrins konkurrenskraft kommer att vara störst för barrvedsmassa. Under 1970—talet sjönk också björkmassavedspriserna i förhållande till priset på barrmassaved (fi— gur 8.4). Man kan dock inte utesluta att ökande energipriser kommer att

väsentligt förbättra björkvedspriset i framtiden.

Pigg; 8.4 Prisutveckling för olika slags massaved i Sverige

Kr/m3 fub 1x

100

1965 69 70 71 72 73 71. 75 76 77 78 79 60

Källa: Skogsstyrelsen 1980

• Sida 221
•  Original

Prop. 1981/82: 44 173 8.9 Principdiskussion om styråtgärder

Svenska miljövårdsbeslut bygger i allmänhet på en avvägning mellan olika intressen. Detta framgår bl.a. av åå 4—6 i miljöskyddslagen. Av— vägningstanken kommer också till uttryck i förarbetena till lagen om hälso— och miljöfarliga varor. Denna lag reglerar bl.a. jord- och skogsbrukets användning av bekämpningsmedel och handelsgödsel. Såväl

i den proposition där lagen föreslås som i jordbruksutskottets be— tänkande i anledning av propositionen framhålls att "intensiteten i ingripandet (mot en kemisk vara) måste bli beroende på en avvägning mellan å ena sidan risken med varan och å andra sidan behovet av varan". Det är rimligt att även kommande beslut angående eventuella restrik— tioner i den kemiska lövslybekämpningen bygger på en avvägning mellan

nytta och risk.

Kemisk lövslybekämpning bör företas på de arealer där dess nytta anses väga tyngre än dess risk. På arealer där risken väger tyngre än nyttan

bör besprutning däremot förhindras.

I figur 8.5 visas på ett schematiskt sätt sambandet mellan lövslyföre— komst och kostnad för kemisk respektive manuell röjning. Sambandet gäller för en viss marktyp i en viss del av landet. Kostnaden för kemisk bekämpning är tämligen oberoende av lövslyförekomsten medan kostnaden för manuell röjning stiger snabbt med antalet lövträdsplantor. Om det

finns färre än N lövträdsplantor är emellertid manuell röjning billi- 1 gare. Om det finns flera än N1 plantor är besprutning billigast. Utan styr-åtgärder är det därför troligt att besprutning genomförs när löv— plantsantalet överstiger N1. Om kemisk lövslybekämpning inte är för- knippad med några risker eller andra olägenheter är det samhällsekono— miskt önskvärt att besprutning sker när antalet trädstammar per ha överstiger N1. Om besprutning är förknippad med risker fordras däremot styråtgärder. tag att man efter en avvägning mellan risker och merkostnad för manuell röjning kommit fram till att besprutning endast skall ske, då

lövplantsantalet överstiger N . Olika styråtgärder är då möjliga. 2 Figur 8.5 b illustrerar administrativ styrning. I detta fall ges till- stånd för besprutning endast om antalet lövträdsplantor överstiger N2' I princip måste en myndighet räkna antalet lövträdsplantor per ha på

• Sida 222
•  Original

Prop. 1981/82: 44 174

Varje föryngringsyta där skogsägaren önskar spruta. Den heldragna linjen Visar den kostnadskurva skogsägaren möter vid administrativ styrning. När antalet lövträdsplantor överstiger N2 sjunker kostnaden drastiskt.

Styrningen kan alternativt åstadkommas med en avgift. Skogsägarna möter då den heldragna kostnadskurvan i figur 8.5 G. Avgiften gör att besprutning inte blir företagsekonomiskt lönsam då antalet lövträdsplantor under—

stiger N Om antalet lövträdsplantor per ha överstiger N2 är dock be— 2. sprutning plus avgift billigare än manuell röjning. Vid en riklig löv— slyförekomst besprutar man alltså trots avgiften. Någon administrativ

prövning behövs inte om avgiftsmetoden tillämpas.

• Sida 223
•  Original

Avgift

Prop. 1981/82: 44 175

Pigg; 8.% a visar sambandet mellan antalet lövträdsplantor per ha och kostnad för kemisk lövslybekämpning resp. manuell röjning. De heldragna linjerna i figur 8.5 b visar den kostnadskurva skogsägaren möter om man med administrativ styrning förhindrar besprutning vid färre än N löv-

2 plantor per ha. Figur 5.5 0 visar motsvarande förhållande om styrningen

sker med en avgift.

8.?_a Inga stvråtgärder

Kostnad kr lha

K _____ manuell 2 röjning

kemisk lövsly- bekämpning

N antal lövtröds- 1 NZ plantor/'na

• Sida 224
•  Original

Prop. 1981/82: 44 176

De två styrmetoderna leder i princip till lika stor reducering av be- sprutningen och därmed till lika stor ökning av arbetsåtgången för röj— ning. Den samhällsekonomiska kostnadsökningen blir därmed lika stor.

Besprutningen stoppas på arealer som har färre än N lövplantor per ha

2 med båda metoderna. Den samhällsekonomiska kostnaden har som grund att manuell röjning förbrukar mera resurser (främst arbetskraft) än besprut-

ning. På en areal med N lövplantor per ha är den samhällsekonomiska

3

kostnaden för att besprutning inte sker Kö-Kl kr. oberoende av om admini— strativ styrning eller avgifter utnyttjas.

Vid avgiftsstyrning uppkommer en finansiell överföring från skogsbruket till statskassan i form av avgiftsmedel. Detta är inte någon samhälls- ekonomisk kostnad ty den motsvarar inte någon real resursförbrukning. Den leder dock till sämre lönsamhet inom skogsnäringen. Mycket talar därför för att insamlade avgiftsmedel bör återföras till skogsbruket, t.ex. i form av ökade bidrag till angelägen skogsvård.

De två styrmetoderna har alltså stora likheter. De skiljer sig dock åt på några viktiga punkter.

Kunskapen om kostnadskurvornas förlopp är ofullständig. Man kan därför inte veta exakt hur mycket en viss avgift reducerar besprutningen. Om kostnaden för manuell röjning är högre än vad man antar när avgifts- beloppet fastställs blir besprutningsreduktionen mindre än beräknat. I vissa speciellt känsliga områden kanske man dessutom vill hindra be— sprutning oberoende av kostnad. Detta gör att administrativ styrning är lämpligast i områden som är speciellt känsliga från t.ex. naturvårds— och friluftslivssynpunkt.

Om man vill minska besprutningen även på övrigg föryngringsytor torde dock avgiftsstyrning ha många fördelar. Den administrativa prövningen blir mycket resurskrävande om den skall genomföras i ett stort antal fall. Dess utfall får stor ekonomisk betydelse för de enskilda skogs— ägarna. Om antalet lövplantor bedöms understiga N2 får skogsägaren en stor merkostnad (jfr den diskontinuerliga kostnadskurvan i figur 8.5 b). Med hänsyn till rättssäkerheten måste därför prövningen utföras mycket

noggrant med höga administrativa kostnader som följd.

Om administrativ prövning av diskuterat slag tillämpas blir röjningen billigare för skogsägaren om lövslyförekomsten är mycket riklig än om

den är något sparsammare. Genom förebyggande åtgärder "riskerar" skogs-

• Sida 225
•  Original

Prop. 1981/82: 44 177

ägaren att få mindre än N2 lövplantor per ha med ökade röjningskostnader som följd. Administrativ prövning av diskuterat slag är därför olämplig

x om man vill stimulera skogsägarna att vidta förebyggande åtgärder.11

Avgiftsmetoden stimulerar däremot till förebyggande åtgärder. Antag att antalet lövträdsplantor skulle bli större än N2 utan förebyggande åtgär— der. Med förebyggande åtgärder blir det endast t.ex. N . Förebyggande

5 åtgärder leder då till att röjningskostnaden minskar från K till t.ex. KÖ' Om den administrativa prövningsmetoden tillämpats hade kåstnaden i stället stigit från K1 till K3' Edt system med avgifter för besprutning av skogsmark kan även vara förenat med vissa nackdelar. Om avgifterna inte återförs till skogs- näringen innebär de en form av produktionsfaktorskatt på skogsråvaran och leder till kostnadsökningar inom industrin med åtföljande försämrat konkurrensläge på den internationella marknaden. Om avgiftsmedlen å andra sidan återförs till skogsnäringen skulle inte den totala kostnadsnivån

öka mera än om administrativ styrning tillämpades.

Även i övrigt finns vissa problem förknippade med utnyttjandet av av— gifter som miljö—politiskt styrmedel. T.ex. skulle ett avgiftssystem kunna ge upphov till en argumentation om att skogsägaren "köper sig rätten" att

sprida bekämpningsmedel över skogsmark.

De två nämnda styrmetoderna kan kombineras. Ett tänkbart fall är att av— gifter tas ut på all besprutning och att dessutom administrativ prövning tillgrips i speciellt känsliga områden. I sådana områden kan besprutning

eventuellt stoppas oberoende av kostnad. En del av de insamlade avgifts— medlen kunde användas som ersättning till skogsägare som inte får spruta

inom ett känsligt område. 8.10 Sammanfattning Under senare årtionden har skogsbruket förändrats väsentligt. Förändringar

har dels lett till ökad produktion av industriråvara, dels begränsat kost-

naderna. Förändringar har varit nödvändiga för att upprätthålla en accep-

1) En plan som anger var besprutning inte får ske i framtiden är exempel

på en administrativ styrningsom stimulerar till förebyggande åtgärder.

• Sida 226
•  Original

Prop. 1981/82: 44 178

tabel lönsamhet i skogsbruket. En del av de nya skogsbruksmetoderna har ökat behovet av lövröjning; Denna röjning har bl.a. beroende på restrik- tioner i den kemiska lövslybekämpningen försummats på stora arealer under 1970—talet. De närmaste fem åren föreligger det därför ett besprutnings— behov på 150 000 ha per år. Under andra halvan av 1980—talet kommer beho» vet att sjunka till 90 000 ha per år förutsett att nu eftersatta arealer åtgärdas de närmaste åren. På lång sikt kommer behovet att sjunka ytterli- gare särskilt om förebyggande åtgärder vidtas. I dag är det svårt att avgöra om en omfattande satsning på förebyggande åtgärder är samhälls—

ekonomiskt lönsam. Det fordras mera forskning om sådana åtgärder. Den företagsekonomiska kostnaden för att ersätta besprutning med noggrant utförd manuell röjning de närmaste fem åren har beräknats uppgå till föl- jande belopp (1978/79 år priser):

50 000 ha med relativt litet besprutningsbehov: 50—40 milj. kr. per år

.50 000 ha med stort besprutningsbehov: 60—70 "- 50 000 ha med mycket stort besprutningsbehov: 80-110"— 15O 000 ha 170—220milj. kr. per år

Om åtminstone en del av röjningen kan utföras av eljest arbetslösa blir den samhällsekonomiska kostnaden lägre än den företagsekonomiska. Från rent regionalekonomisk synpunkt finns det dock ingen anledning att gå över från besprutning till manuell röjning. Flygbesprutning är nämligen så billig och manuell lövröjning så arbetskrävande att arbetsersättningen per dagsverke blir'yttErst liten. Det finns en rad andra skogsvårdsarbeten

som ger väsentligt större arbetsersättning per dagsverke.

Det är stor risk att erforderlig manuell röjning inte blir utförd vid totalförbud eller andra omfattande restriktioner i den kemiska lövslybe- kämpningen. Erfarenheten från de senaste tio åren visar det. Eftersatt röjning leder till minskad produktion av industriråvara vilket i sin tur får allvarliga konsekvenser för skogsindustrin, sysselsättningen och bytes—

balansen.

Ovanstående sammanställning antyder att besprutning kan stoppas på bety— dande arealer till en relativt begränsad kostnad. Om besprutningen där- emot stoppas på arealer med mycket stort besprutningsbehov eller i regio— ner med mycket svag lönsamhet i skogsbruket uppkommer stora samhälls-

och regionalekonomiska problem. Det finns områden i Norrland och nordvästra

• Sida 227
•  Original

Prop. 1981/82: 44 l79

Svealand där besprutning är ekonomiskt eller biologiskt nödvändig för

fortsatt skogsbruk.

Lämplig begränsning av besprutningen kan åstadkommas med administrativ styrning eller med avgifter. Även en kombination av de två styrformerna

är möjlig.

• Sida 228
•  Original

Prop.]981/82:44 180

mTRIKTIONER ELLH FÖRBUD MOT KEMIQK LÖVSLYBEKÄMPNING. ÖVERVÄGDA ALTERNATIV

xo

9.5. Alternativ 2: Anpassad lövslybekämpning

I detta alternativ ges kommunerna möjlighet att utifrån sin lokalkännedom påverka beSprutningsrestriktionernas omfattning. Det kommunala inflytandet bör ske redan vid urvalet av besprutningsobjekt och med hänsyn till miljö- vårds— och friluftslivsintressena. Kommunens inflytande motiveras främst av kommunernas övergripande ansvar för en markanvändning som tillgodoser olika intressen i kommunen samtidigt som hälso— och miljöaspekterna kan beaktas. Generella föreskrifter bör utfärdas av naturvårdsverket, arbetar- skyddsstyrelsen respektive skogsstyrelsen. I dessa bör anges bl.a. vilka typer av områden som är känsliga från friluftslivs—, miljö- och natur-_ vårdssynpunkt. Vidare bör anges vilka olika förebyggande åtgärder som minskar behovet av kemiska medel. Även försiktighetsmått vid besprutning bör anges. De centrala råden och riktlinjerna syftar till att handlägg; ningen av besprutningsärendena blir samstämmig i olika kommuner. Natu_- ligtvis kan skillnader i skogsmarkens lokalisering göra att besprutnings- förbud kommer att råda på olika stor del av skogsmarken i olika kommuner. I en kommun där en stor del av skogsmarken ligger nära bebyggelse, fritids- områden och vägar m.m. kan besprutning på en större del av föryngringa— arealen komma att begränsas. I andra kommuner kan förbudsandelen bli avsevärt mindre. De markägare som vägras tillstånd till kemisk lövsly— bekämpning skulle i princip kunna kompenseras ekonomiskt med statliga eller kommunala medel. Då merkostnaden för manuell röjning på de arealer där kemisk bekämpning ej tillåts till övervägande del förväntas bli be- gränsade, torde emellertid sådan kompensation ej vara erforderlig. Ett system med ekonomisk kompensation skulle också kräva betydande administre—

tiva kostnader.

För att kemisk lövslybekämpning skall få utföras fordras i detta alterna— tiv att följande två krav är uppfyllda: