Prop. 1981/82:9

om hälso- och nykterhetsprövningen i körkortsärenden

Regeringens proposition 1981/82: 9

om hälso- och nykterhetsprövningen i körkortsärenden;

beslutad den 111 september 1981.

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag av regeringsprotokoll.

På regeringens vägnar THORBJÖRN FÄL1_.D1N

CLA ES ELMS'1"E1)T

VISSA REGISTRERINGSFRÅGOR 1 ANSLUTNING TILL SOCIAL- TJÄNSTREFORMEN

— JUSTITIEDEPARTEMENTET gg! SOCIALDEPARTEMENTET % KOMMUNIKATIONSDEPARTEMENTET

Ds K 198025

Zl

• Sida 22
•  Original

Prop. 1981/82: 9 22

1 INLEDNING

Enligt riksdagens beslut med anledning av propositionen om socialtjänsten (prop. 1979/80:1, SoU 1979/80:44, rskr 1979/80:385) skall de socialvårdande myndigheter- nas hittillsvarande medverkan begränsas i fråga om körkortsärenden och andra ärenden där en prövning av en persons pålitlighet från nykterhetssynpunkt skall ske. I propositionen har förutskiekats (s. 431—432) att en särskild arbetsgrupp skulle tillkallas för att pröva vissa frågor om registrering och därmed samman— hängande spörsmål som den valda principlösningen har aktualiserat.

I enlighet härmed har en arbetsgrupp inom regerings— kansliet tillkallats för ändamålet. Gruppen har be— stått av departementsrådet Johan Munck, justitiedepar— tementet (sammankallande), hovrättsassessorn Hans Bengtsson, kommunikationsdepartementet, hovrätts— assessorn Leif Lindgren, socialdepartementet (till— lika sekreterare), samt tf. avdelningsdirektören Kenneth öhlin, polisintendenten Roland Asplund och

polisintendenten Sven Nordenström, rikspolisstyrel— sen, avdelningsdirektören Alf Oskarsson, traftk säerhäsvenet, byrådirektören Viveka Kjellander, socialstyrelsen, och sekreteraren Marianne Lannerberth,

Svenska kommunförbundet.

Arbetsgruppen har samrått med LTO/LOB—utredningen (Ju 1978:03), vars sekreterare, hovrättsfiskalen Frank Orton, har varit närvarande vid gruppens överr

läggningar.

2 NUVARANDE ORDNING

2.1 Lagen ( 1973:558 ) om tillfälligt omhänder— tagande och lagen ( 1976:511 ) om omhänder-

tagande av berusade personer m.m.

Arbetsgruppen har funnit det motiverat att först kort redogöra för de båda ovannämnda lagarna, efter-

• Sida 23
•  Original

Prop.l981/82:9 23

som dessa har viss betydelse för den fortsatta

framställningen.

Lagen (1973:558) om tillfälligt omhändertagande (LTO) kom till i samband med att 1973 års riksdag beslöt om vissa åtgärder för att bekämpa brottsligheten och förbättra den allmänna ordningen. LTO trädde i kraft den 1 oktober 1973.

I 1—3 55 LTO finns bestämmelser som ger en polis— man befogenhet att i vissa fall verkställa ett till— fälligt omhändertagande. Av dessa föreskrifter ut- gör 1 och 3 55 en direkt transformering till lag av tidigare gällande regler i polisinstruktionen (1972:511).

Bestämmelsen i 1 5 LTO tar sikte på fall då polis— styrelse enligt särskild bestämmelse har befogenhet att besluta om omhändertagande. En enskild polisman får i ett sådant fall verkställa omhändertagandet i avvaktan på polisstyrelsens beslut, om förutsätt— ningar för ett omhändertagande bedöms föreligga och ett dröjsmål med åtgärder skulle innebära fara för den omhändertagnes eller annans liv eller hälsa eller fara i annat hänseende. De bestämmelser om befogen- het för polisstyrelse att besluta om omhändertagande som här avses finns f.n. i utlänningslagen (1954zl93), lagen (1954:579) om nykterhetsvård (NvL), barnavårds— lagen (1960:97, BvL) och lagen (l966:293) om bered— ande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall (LSPV).

Föreskriften i 2 5 LTO gäller det fallet att någon som kan antas vara under femton år anträffas under förhållanden som uppenbarligen innebär överhängande och allvarlig risk för hans hälsa eller utveckling. I ett sådant fall får polisman ta hand om honom för att skyndsamt överlämna honom till föräldrar, annan

vårdnadshavare eller barnavårdsnämnden. I 3 5 före-

• Sida 24
•  Original

Prop. 1981/82: 9 24

skrivs att polisman skall omhänderta den som genom

sitt uppträdande stör den allmänna ordningen eller utgör omedelbar fara för denna, om ett omhändertag— ande är nödvändigt för att upprätthålla ordningen.

Ett sådant omhändertagande skall ske också när det

fordras för att avvärja en straffbelagd gärning.

LTO innehåller vidare bestämmelser om förfarandet vid omhändertagande, maximitid för kvarhållande m.m. Bl.a. föreSKrivs att i de fall då någon har omhän— dertagits enligt 3 5 en utredning om hans personliga levnadsförhållanden vid behov skall göras, om möj- ligt av en företrädare för social myndighet. Av- sikten med denna utredning skall vara att utröna

om den omhändertagne är i trängande behov av hjälp eller stöd från samhällets sida (6 5). Beträffande den som har omhändertagits enligt 3 5 gäller vidare att han skall friges så snart förhör och personut— redning har slutförts och anledning föreligger att han inte längre kommer att utgöra omedelbar fara

för allmän ordning och säkerhet, dock senast inom sex timmar efter omhändertagandet (8 5).

Lagen ( 1976:511 ) om omhändertagande av berusade personer m.m. (LOB) antogs i samband med att fylle— ristraffet avskaffades och trädde i kraft den 1 januari 1977. LOB ersatte tidigare gällande bestäm- melser i förordningen ( 1841:58 s. 1 ) emot fylleri och dryckenskap.

Enligt 1 5 LOB får den som på allmän plats, utom eller inomhus, anträffas berusad av alkoholhaltiga drycker eller annat berusningsmedel omhändertas av en polisman, om han till följd av berusningen är ur stånd att ta vård om sig eller annars utgör en fara för sig själv eller annan. Omhändertagande får också ske om den berusade tillfälligtvis uppehåller

sig 1 port, trappuppgång eller liknande utrymme

• Sida 25
•  Original

Prop. [981/82: 9 25

eller annars inom område som gränsar till allmän plats. Liksom enligt 4 5 LTO gäller enligt 2 5 LOB att det vid ett omhändertagande skall tillses att åtgärden inte orsakar den som tas om hand större olägenhet än som är oundviklig med hänsyn till åt- gärdens syfte. Vidare skall tillses att åtgärden

inte väcker onödig uppmärksamhet.

I LOB föreskrivs vidare (3 5) att den omhändertagne skall underkastas läkarundersökning, om det behövs med hänsyn till hans tillstånd. Om han efter en sådan undersökning inte tas in på sjukhus, får han hållas kvar hos polisen, när annan vård ej kan be- redas honom (4 Sl. Den polisman som omhändertagit

en berusad skall skyndsamt anmäla åtgärden till sin förman. Denne skall omedelbart pröva om åtgärden skall bestå (5 5). Den som har tagits om hand skall friges så snart det finnes kunna ske utan men för honom själv och anledning till omhändertagande ej längre föreligger, dock regelmässigt senast inom åtta timmar efter omhändertagandet. Om den omhänder- tagne är i behov av hjälp eller stöd från samhällets sida skall polisen lämna råd och upplysningar. Poli— sen skall därvid, i den mån det lämpligen kan ske, samråda med annat samhällsorgan som har till uppgift att tillgodose sådant behov (7 5).

Enligt 9 5 LOB skall LOB tillämpas även i fall då förutsättningar för ett omhändertagande skulle ha förelegat också enligt 3 5 LTO.

Enligt rikspolisstyrelsens föreskrifter får registre- ring hos polisen av omhändertaganden enligt LTO

eller LOB inte förekomma.

• Sida 26
•  Original

Prop.]981/82:9 26

Enligt 10 5 första stycket första meningen NvL skall polis— myndigheten omedelbart göra anmälan till nykterhetsnämnden när någon på grund av alkoholberusning har omhändertagits enligt LOB. Samma skyldighet att göra anmälan föreligger enligt andra meningen i stycket för en polismyndighet som

i annat fall får kännedom om att någon har använt alkohol— haltiga drycker till skada för sig eller annan. Enligt 87 5 körkortsförordningen (1977:722) skall polismyndig- heten vidare, om den omhändertagne innehar körkort eller traktorkort, göra anmälan om omhändertagandet till den länsstyrelse som har meddelat körkortstillståndet eller ut— färdat traktorkortet.

Några motsvarande föreskrifter om obligatorisk underrät- telseskyldighet för polisen när det gäller omhändertagan- de enligt LTO finns inte. Det förekommer emellertid att anmälan till nykterhetsnämnd görs på grund av den nyssnämnda föreskriften i 10 5 första stycket andra meningen NVL, om den omhändertagne har varit alko- holpåverkad. Eftersom polisen enligt 3 5 polisinstruk— tionen (1972:511) är skyldig att omedelbart underrätta socialvårdsmyndighet när polisen får kännedom om ett förhållande som bör föranleda en åtgärd av myndigheten, förekommer det att man från polisens sida underrättar den sociala nämnden om LTD-ingripanden även i andra fall, t.ex. om den omhändertagne har varit narkotika- påverkad. Ingripanden enligt 3 5 LTO kommer också till den sociala nämndens kännedom i den mån denna enligt

6 5 LTO har utfört eller beretts tillfälle att utföra

en utredning om den omhändertagnes levnadsförhållanden.

Den anmälnings— och underrättelseskyldighet för polisen som har redovisats nu förutsätter att den omhändertagne har kunnat identifieras. Så är emellertid inte alltid förhållandet. Av de 60 392 personer som togs om hand enligt LOB under första halvåret 1979 förblev sålunda

2 741 oidentifierade.

• Sida 27
•  Original

Prop. 1981/82: 9 27

Den inledningsvis nämnda LTO/LOB—utredningen har till uppgift att utvärdera de båda aktuella lagarnas till— lämpning. I den mån utvärderingen ger vid handen att det vid den praktiska tillämpningen har uppkommit svå- righeter som kan avhjälpas lagstiftningsvägen, bör ut- redningen också enligt sina direktiv ange de olika möj- ligheter som finns att ändra den aktuella lagstiftningen i angivet syfte. Bland de frågor som utredningen bör ta upp har särskilt angetts den nyss berörda identifierings- problematiken.

2.2 Nykterhetsprövningen i körkortsärenden

Före den 1 januari 1977 hade ett straff för fylleri sär— skild inverkan på rätten att få eller behålla körkort. I fråga om den som hade dömts för fylleri fick körkortstill— stånd inte meddelas innan två år hade förflutit från det förseelsen begicks, om det inte kunde anses uppenbart att sökanden ändå var en skötsam person. Körkort skulle åter- kallas bl.a. om körkortshavaren hade gjort sig skyldig till fylleri och det inte kunde anses uppenbart att han ändå var en skötsam person eller om körkortshavaren med hänsyn till onyktert levnadssätt inte borde ha körkort.

En konsekvens av att fylleristraffet slopades den 1 janua— ri 1977 var att sådana rättsverkningar som tidigare knöts till en dom för fylleri föll bort.

Numera gäller enligt 7 S körkortslagen (l977:477) att kör- kortstillstånd får meddelas endast den som med hänsyn

till sina personliga och medicinska förhållanden kan anses lämplig som förare av körkortspliktigt fordon. Vid pröv— ningen av de personliga förhållandena skall särskilt be- aktas om sökanden är känd för nyktert levnadssätt och

om det kan antas att han som förare av körkortspliktigt fordon kommer att respektera trafikreglerna och visa hänsyn, omdöme och ansvar i trafiken. .

• Sida 28
•  Original

Prop. 1981/82: 9 28

Ett körkort eller ett körkortstillstånd skall enligt

16 S körkortslagen återkallas bl.a. om körkortshavaren på grund av opålitlighet i nykterhetshänseende inte bör ha körkort.

Frågor om att meddela körkortstillstånd prövas av läns— styrelsen och frågor om återkallelse av körkortstillstånd eller körkort av länsrätten efter anmälan av länsstyrel— sen. Besluten kan överklagas till kammarrätten. Regerings- rätten är sista instans.

Enligt 86 S körkortsförordningen (l977:722) åligger det nykterhetsnämnd att omedelbart underrätta vederbörande länsstyrelse, om nämnden har beslutat att ställa en kör- kortshavare under övervakning enligt NvL eller har gett in ansökan till länsrätt om att en sådan person skall tas in på allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare.

Även i annat fall skall nämnden underrätta länsstyrelsen, om den finner att rätten att ha körkort m.m. bör omprö— vas. Nämnden skall i nu nämnda fall yttra.sig om den

som underrättelsen gäller bör ha körkort.

Utöver den nu nämnda skyldigheten att lämna uppgifter till körkortsmyndigheten om körkortshavare gäller en— ligt 96 5 första stycket körkortsförordningen att upp- gifter får inhämtas från bl.a. sociala organ som kan lämna upplysningar av betydelse för lämplighetsbedöm— ningen. Det är här bl.a. fråga om uppgifter till den personutredning som polismyndigheten enligt 11 5 tredje stycket samma förordning skall göra när någon söker ett körkortstillstånd. Föreskrifter om personutredningen meddelas enligt 96 5 andra stycket av rikspolisstyrelsen efter samråd med trafiksäkerhetsverket och socialstyrel-

sen .

• Sida 29
•  Original

Prop.]981/82:9 29

Med stöd av detta bemyndigande har rikspolisstyrelsen

den 9 december 1977 utfärdat provisoriska föreskrifter och anvisningar om personutredning enligt körkortsförordning— en m.m. Av föreskrifterna framgår bl.a. att uppgifter all— tid skall inhämtas från social centralnämnd (nykterhets- nämnd) rörande förhållanden som kan påverka bedömningen

av sökandens lämplighet som körkortshavare. Socialstyrel— sen har meddelat anvisningar rörande social centralnämnds/ nykterhetsnämnds skyldighet att lämna uppgifter i körkorts— ärenden m.m.,SOSFS (S) l977z98, ändrade genom SOSFS (S) l979:l3.

Vid körkortsmyndighetens bedömning av en körkortshavares eller en körkortssökandes nykterhetspålitlighet kan en uppgift huruvida han har varit omhändertagen enligt LOB tjäna till ledning. Polisen får inte föra register över sådana omhändertaganden. Som förut nämnts underrättar den emellertid länsstyrelsen enligt 87 5 körkortsförordningen i det fallet att den omhändertagne är körkortshavare. An— mälningen förs in i körkortsregistret och kan leda till att länsstyrelsen hos länsrätten väcker frågan om åter— kallelse av körkortet eller körkortstillståndet.

I det fallet att den omhändertagne inte var körkortshava- re sker f.n. ingen anteckning i körkortsregistret. På

grund av föreskriften i 10 5 NvL underrättar emellertid polisen alltid den sociala nämnden om LOB-omhändertagan— den. Enligt de nyssnämnda anvisningarna från socialstyrel- sen skall en social centralnämnd/nykterhetsnämnd, som av

en polismyndighet anmodas att lämna uppgifter till per— sonutredningen i ett körkortsärende, ange om sökanden under den senaste tvåårsperioden har varit föremål för någon åtgärd på grund av nykterhets- eller narkotikaproblem. Om nämnden har kännedom om att omhändertagande enligt LOB

har förekommit, skall detta enligt vad som numera anges i anvisningarna därför redovisas. Anmälningar i övrigt skall däremot redovisas endast om de har föranlett någon

nämndens åtgärd.

• Sida 30
•  Original

Prop. l98l/82: 9 30

Det nuvarande systemet innebär sålunda att det är central— nämnden (nykterhetsnämnden) som i ett ärende angående prövning av fråga om körkortstillstånd tillhandagår med upplysning huruvida sökanden har varit omhändertagen enligt LOB. Denna ordning torde också ha varit förut— satt i förarbetena till LOB och körkortslagstiftningen (se prop. 1975/76:113 s. 115 och 117 samt prop. 1975/76: 155 s. 76 — 77 ). Det finns emellertid inte några i för- fattning meddelade föreskrifter om skyldighet för de sociala nämnderna att registrera uppgifter om LOB-om— händertaganden som nämnderna erhåller från polisen.

Registreringsfrågan har uppmärksammats av JO, som i ett beslut den 14 februari 1979 uttalade bl.a. följande.

I den allmänna debatt som under senare år förts kring olika slag av register har uppmärksamheten alltmer kommit att riktas mot den enskildes behov av skydd för sitt privatliv och sin personliga sfär. Antecknandet av personupplysningar har kommit att uppfattas som ett intrång i den personliga integriteten. Sådant intrång har man menat bör godtagas endast då det är motiverat av särskilda skäl och då garantier kan ges för att upp- giften är saklig, dvs. både riktig till sitt innehåll och relevant för registreringsändamålet. Det är bl.a. mot bakgrund härav och med hänsyn till att omhändertag- anden enligt LOB och LTO inte utgör något brottsom polismyndigheten inte längre får föra något sökbart personregister över personer som omhändertagits enligt dessa lagar.

Det ter sig i detta läge naturligtvis något egendomligt att de sociala organen, som inte har någon författnings- enlig skyldighet att föra register över omhändertaganden, skall träda in i polisens ställe som registreringsorgan och i sin tur förse polisen med uppgifter som polisen inte själv får anteckna i personregister. Det är därför onekligen en brist i den beslutade körkortsreformen att man inte uttryckligt behandlat frågan hur registrering skall ske av nykterhetsanmärkningar.

Antalet fall där polismyndigheterna gör personutredning .med anledning av ansökningar om körkortstillstånd kan be- räknas uppgå till ca 200 000 om året. Polismyndighet är emellertid dessutom skyldig att göra förnyad personutred—_ ning, om körkortsmyndigheten har förordnat därom (jfr 12, 34, 39 och 40 55 körkortsförordningen ). Även vid

• Sida 31
•  Original

Prop.]98l/82z9 31

förnyad personutredning tillfrågas regelmässigt de sociala nämnderna.

De nu redovisade bestämmelserna om körkort gäller också i fråga om traktorkort (jfr 27 5 körkortslagen samt

55 och 59 55 körkortsförordningen ). Enligt 31 och 33 55 luftfartskungörelsen (1961z558) har de motsvarande tillämpning även beträffande certifikat för flygförare,

navigatör, flygmaskinist och flygtelegrafist.

I de allra flesta fall är de personer beträffande vilka polisen begär upplysningar okända för den sociala nämn— den. Som förut har angetts förutsätts det i socialstyrel— sens anvisningar att nämnden skall ange om vederbörande under den senaste tvåårsperioden har varit föremål för någon åtgärd på grund av nykterhets— eller narkotikapro- blem. Exempel på sådana åtgärder är övervakning eller annan öppen vård enligt NvL och tvångsintagning på allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare. Det är emellertid i praktiken sällsynt att någon sådan omständighet föreligger beträffande den som söker körkortstillstånd. Som regel har nämnden inte heller kännedom om huruvida vårdåtgärder mot alkoholmissbruk har satts in. Detta hänger bl.a. samman med att behandlingen i sådana fall vanligtvis sker vid alkoholpoliklinik eller sjukhus utan registrering hos nämnden.

I praktiken är det därför mycket ovanligt att den sociala nämnden som svar på polisens förfrågningar i de ärenden som har angetts nu kan bidra med andra uppgifter än sådana som avser omhändertaganden enligt LOB och de åtgärder som nämnderna kan ha vidtagit med anledning av en anmälan om ett sådant omhändertagande. Det kan sålunda utan överdrift konstateras att det rutinmässiga remissförfarandet huvud— sakligen fyller den funktionen att polisen och körkortsf myndigheten förses med uppgift huruvida den person som ases nedremissen har varit omhändertagen enligt LOB eller inte.

• Sida 32
•  Original

Prop. 1981/82: 9 32

2.3 Nykterhetsprövningen i vissa andra ärenden

En prövning av enskilda personers pålitlighet i nyk— terhetshänseende görs i åtskilliga andra ärenden hos polismyndigheterna. Det gäller här ärenden där polis— myndigheterna författningsmässigt har ålagts att för ett visst ändamål pröva en persons lämplighet, ordent— lighet e.d.

I vissa av de ärenden som avses nu är polismyndigheten tillståndsgivande myndighet. I andra ärenden åligger det myndigheten att yttra sig till en annan myndighet, exempelvis länsstyrelse. Ärendena handläggs inom ramen för den s.k. polismyndighetsverksamheten, som syftar till att tillgodose samhällets krav på säkerhet och tillsyn inom områden där särskilda omständigheter på— kallar sådan prövning. Detta är fallet exempelvis i

ärenden rörande vapen och sprängämnen. Motsvarande

gäller ärenden där särskilt förtroende krävs av en till- ståndshavare, exempelvis när det gäller skrothandel eller hotell— och pensionatrörelse. Andra exempel är ärenden rörande anställning inom bevakningsföretag, an- tagande till hemvärnsmän och förordnande av ordnings— vakter.

Sammanlagt finns det ett drygt 10—tal ärendegrupper - ut- över dem som har nämnts under 2.2 - där polismyndigheterna rutinmässigt infordrar uppgifter från social- eller nyk—

terhetsnämnderna. Även i fråga om dessa ärendegrupper gäl— ler att det endast är i undantagsfall som de sociala nämn—

derna kan bidra med andra uppgifter om en enskild än sådana som avser omhändertaganden enligt LOB.

Den kvantitativt sett mest betydande ärendegruppen av dem som avses nu är vapenärenden. Antalet ansökningar

om tillstånd enligt vapenlagen(1973:1176) att inneha vapen och att förvärva ammunition kan med ledning av mätningar som har gjorts i vissa polisdistrikt beräknas uppgå till ca 110 000 per år. Enligt rikspolisstyrelsens föreskrifter angående vapenlagstiftningens tillämpning

skall, om sökanden inte är känd, yttrande från den socia-

• Sida 33
•  Original

Prop.]98l/82z9 33

la nämnden inhämtas. Detsamma gäller om misstanke före- ligger om spritmissbruk eller bruk av annat beroende— framkallande medel. Den sociala nämnden hörs också i

en del av de fall då fråga uppkommer om återkallelse

av ett tillstånd (ca 50 000 ärenden om året).

Enligt 55 5 vapenkungörelsen (1974z123) åligger det nykterhetsnämnd att omedelbart underrätta polismyndig- het, om nämnden har beslutat ställa innehavare av vapen under övervakning enligt NvL eller har gett in ansökan till länsrätt om att sådan person skall tas in på an— stalt för alkoholmissbrukare. Detsamma gäller om nykter— hetsnämnd i annat fall finner att rätten för viss person att inneha vapen bör omprövas till följd av hans alko— holmissbruk. Underrättelser med stöd av sistnämnda bestämmelse förekommer dock förhållandevis sällan i

praktiken. 3 SOCIALTJÄNSTREFORMEN

I prop. 1979/80:1 om socialtjänsten har äkeslagits en ny social vårdlagstiftning på grundval av socialutredning- ens betänkande (SOU 1977z40) Socialtjänst och social— försäkringstillägg. Nuvarande barnavårdslag, nykterhets- vårdslag och socialhjälpslag samt barnomsorgslag kommer att bli ersatta av en ny socialtjänstlag, som skall vara gemensam för hela vårdområdet. Benämningen social— vård utgår ur lagtexten och verksamheten kallas i stället socialtjänst. För att fullgöra kommunernas upp— gifter inom socialtjänsten skall i varje kommun finnas en socialnämnd, som ersätter den nuvarande lagstift— ningens barnavårds-, nykterhets— och socialnämnder.

Socialutredningen föreslog i sitt betänkande att registreringen av personuppgifter inom socialtjänsten skulle begränsas kraftigt och att socialtjänsten inte skall åläggas någon uppgiftskyldighet i körkortsärenden eller i liknande sammanhang. Dessa förslag behandlas i propositionen på s. 421—450. Dåvarande chefen för socialdepartementet, statsrådet Gabriel Romanus, anförde bl.a. följande.

3 Rikxdayun [%!/82. ! mm!. Nr 9

• Sida 34
•  Original

Prop. [%!/82: 9 . 34

Socialutredningens förslag att socialtjänsten inte skall ha någon uppgiftsplikti körkortsärenden förtjänar nog- grant övervägande. Trafikolyckorna liksom alkoholmiss- bruket hör till våra allvarligaste samhällsproblem.

Jag vill till en början slå fast att man med hänsyn till de brister som vidlåder det nuvarande systemet allvar- ligt måste ifrågasätta den faktiska betydelse som so— cialvårdens rutinmässiga rapport- och uppgiftslämnande har från trafiksäkerhetssynpunkt. Att rapporterings— plikten drabbar de enskilda människorna ojämnt är dess— utom klart.

Det är utan tvekan så att den nuvarande rapporterings— skyldigheten inverkar menligt på de sociala myndigheter— nas möjligheter att hjälpa alkohol— och narkotikamiss— brukare. Om denna skyldighet kunde slopas i samband med socialtjänstreformen, skulle det ge ökade möjlighe- ter i det förebyggande nykterhetsvårdsarbetet. Social- tjänsten skulle kanske därmed också komma att tjäna trafiksäkerhetsintressena bättre än vad socialvården gör i dag.

Departementschefen framhöll härefter att det som ett skäl mot att slopa rapporteringsskyldigheten inom so— cialtjänsten hade anförts att det f.n. inte finns något annat sätt att bevaka och återrapportera de anmälningar om omhändertaganden på grund av berusning som nu kommer in till nykterhetsnämnderna. Möjligheterna av att lägga över en registreringsskyldighet på någon annan myndig— het hade emellertid diskuterats under remissbehand- lingen av socialutredningens betänkande. Departements— chefen uttalade att en arbetsgrupp skulle tillkallas under regeringskansliet för att pröva registrerings—

frågan. Departementschefen fortsatte.

Det bör således vara möjligt att ersätta socialnämnder- nas rapporteringsskyldighet med ett annat system för att göra de nödvändiga registreringarna av framför allt LOB—omhändertaganden av personer som inte finns upptag- na i körkortsregistret. Även rapporteringsskyldigheten enligt 86 5 körkortsförordningen bör upphöra. Det bör i så fall också vara möjligt att avstå från det rutin- mässiga uppgiftsinhämtande från nykterhetsnämnden/so- ciala centralnämnden som i dag äger rum i samband med personutredningen.

I propositionen diskuterades härefter frågan om myndig— heterna inom socialtjänsten över huvud taget borde med- verka i körkortsärendena. Departementschefen framhöll

i detta sammanhang att körkortslagstiftningen i aktuellt

• Sida 35
•  Original

Prop. 1981/82: 9 35

hänseende bygger på principen att nykterhetsförhållan— dena måste särskilt uppmärksammas när det gäller pröv— ningen av förare och att prövningen skall göras mera individualiserad och nyanserad än tidigare. Det måste således vara möjligt för körkortsmyndigheterna att få en tillförlitlig utredning om en körkortssökandes eller

körkortshavares nykterhetsförhållanden. Denna utred—

ning kan man i vissa fall få bara från nykterhetsnämnden.

Om möjligheten att höra nämnden helt slopas, kommer prövningen i körkortsärendet att bestå i endast ett konstaterande av om det finns några LOB—anmälningar, trafiknykterhetsbrott m.m. eller inte. Den helhetsbe- dömning som skall göras enligt körkortslagstiftningen blir således inte möjlig i de fall då det föreligger nykterhetsanmälningar. Departementschefen anförde här—

efter:

Jag anser därför att körkortsmyndigheterna — länssty— relserna och de allmänna förvaltningsdomstolarna - även i fortsättningen bör ha kvar en möjlighet att begära utredning och yttranden från socialtjänsten. Jag tänker då på de körkortsärenden i vilka det finns särskild anledning att komplettera underlaget för prövningen. En begången förseelse eller någon annan anmärkning kan ha aktualiserat frågan att inte meddela ett sökt kör— kortstillstånd eller att återkalla ett körkort. Dessa fall kan många gånger anses jämförliga med de yttranden i påföljdsfrågan i brottmål som myndigheterna inom socialtjänsten är skyldiga att avge.

Jag föreslår att det i körkortslagen skall tas in en bestämmelse som innebär ett undantag från sekretessen i förhållande till körkortsmyndigheterna i de nu nämnda fallen.

Jag vill anmärka att det i dessa fall ofta kan antas att sökanden/körkortshavaren inte har något emot att de sociala myndigheterna yttrar sig. Det får överlämnas åt den tidigare nämnda arbetsgruppen att undersöka vilka närmare föreskrifter som behövs för det nya för— farandet med socialtjänstens medverkan i körkortsären- den. F.n. verkställs kvalificerade sociala utredningar i körkortsärenden av nykterhetsvårdskonsulenterna. Efter socialtjänstreformens genomförande kommer konsulenterna att ingå i den nya sociala enheten vid länsstyrelsen. ——- Arbetsgruppen bör bl.a. pröva förutsättningarna att ta till vara de erfarenheter som finns inom den sociala enheten när det gäller att avge de kvalificerade yttran— den som det här är frågan om.

Socialutredningen har föreslagit att socialnämnden inte heller skall lämna uppgifter i ärenden rörande vapen— licenser eller besvara förfrågningar om enskildas lämp—

• Sida 36
•  Original

Prop.l981/82:9 36

lighet för anställning inom bevakningsföretag, för an— tagande som hemvärnsman e.d. Remissinstansernas install- ning är här densamma som i fråga om socialnämndens meo— verkan i körkortsärenden. Jag anser att behövliga upp- gifter i dessa fall bör kunna inhämtas från social? tjänsten med den enskildes samtycke och ansluter mig följaktligen till socialutredningens förslag. Arbets— gruppen inom regeringskansliet bör även prova konsekven- serna av en slopad uppgiftsskyldighet i dessa ärenden.

I överensstämmelse med de överväganden som har åter- getts nu har i prop. 1979/80:1 föreslagits att 39 5 körkortslagen kompletteras med ett nytt tredje stycke av följande innehåll.

Finns det anledning att anta att någon inte bör ha körkort eller traktorkort på grund av sina nykterhets— förhållanden, får länsstyrelsen eller domstolen höra socialnämnden, om nämndens yttrande har betydelse för ärendets avgörande.

I socialutskottets betänkande har förslaget i denna del lämnats utan erinran. Utskottet har uttalat (SOU 1979/80: hk s. 97) att socialtjänstreformens inriktning på frivil- lighet och ökat skydd för den personliga integriteten måste bygga på ett väl utvecklat förtroende mellan klient och Vårdorgan samt att en sådan behandlingslinje är svår att förena med en obligatorisk rapporteringsskyldighet för 50- cialnämnden. Utskottet har emellertid samtidigt understru- kit vikten av att arbetsgruppens förslag tillgodoser även de krav som måste ställas från trafiksäkerhetssynpunkt.

Riksdagen har godtagit socialutskottets betänkande (rskr 1979/80:385). Enligt riksdagens beslut skall socialtjänst- reformen träda i kraft den 1 januari 1982.

Det bör här anmärkas att en av närmast redaktionella skäl betingad ändring i 39 5 körkortslagen föreslås i prop. 1979/80:178 om fortsatt körkortsreform. Förslaget innebär att länsstyrelses befogenhet att i nu aktuella fall höra socialnämnden behandlas i 39 S tredje stycket medan mot- svarande befogenhet för förvaltningsdomstol tas upp i andra meningen av en ny 42 5. Någon ändring i sak i för— hållande till förslaget i socialtjänstpropositionen inne— bär inte förslaget. Det bör emellertid ytterligare an— märkas att det i prop. 1979/80:178 föreslås att ett tvåpartssystem i körkortsprocessen inrättas genom att

ett till länsstyrelsen knutet allmänt ombud skall förord—

• Sida 37
•  Original

Prop.]981/82z9 37

nas i varje län för att föra det allmännas talan i vissa körkortsmål.Det allmänna ombudet får samma utrednings— befogenheter som förvaltningsdomstol (47 5 första stycket enligt förslaget). I propositionen uttalas att de här senast berörda ändringarna inte bör träda i kraft förrän de frågor som ankommer på arbetsgruppen är lösta. Enligt

propositionen skall bestämmelserna därför träda i kraft

den dag regeringen bestämmer.

h UPPDRAGET

I enlighet med de uttalanden av chefen för socialde-

partementet som har redovisats i föregående avsnitt har arbetsgruppen fått till uppdrag

0 att föreslå ett system som kan ersätta de

sociala nämndernas nuvarande rapporteringsskyldighet i

körkortsärenden och det rutinmässiga inhämtandet av

uppgifter från nämnderna i sådana ärenden,

o att undersöka vilka föreskrifter som behövs för den nya formen för socialtjänstens medverkan i

körkortsärenden,

o att pröva konsekvenserna av att skyldigheten för socialtjänsten att lämna uppgifter slopas i fråga om de övriga ärenden där en prövning av en persons pålitlighet i nykterhetshänseende skall ske (vapen- ärenden, ärenden om anställning i bevakningsföretag

etc.),

0 att pröva förutsättningarna för medverkan

i körkortsärenden av den nya sociala enheten inom

länsstyrelsen.

5 ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG

5.1 hegistreringsfrågan

5.1.1 Behovet av ytterligare registrering

Arbetsgruppen anser sig först ha att ta ställning till frågan i vad mån det nya systemet för socialnämndernas medverkan i ärenden om körkortstillstånd m.m. leder till ett behov av ytterligare registrering. I prop. 1979/80:l har i detta hänseende främst omhändertaganden enligt LOB varit föremål för uppmärksamhet.

• Sida 38
•  Original

Prop. l98l/82: 9 33

Av vad som förut har redovisats framgår att nykterhets— förhållandena tillmäts stor vikt vid prövningen i körkorts— ärenden. Nuvarande ordning bygger på den uppfattningen

att ett omhändertagande på grund av berusning kan inge misstanke om opålitlighet i nykterhetshänseende. Det har därför ansetts betydelsefullt att förekomsten av ett sådant omhändertagande kommer till körkortsmyndighetens kännedom. I fall när den omhändertagne redan har körkort sker detta genom anmälan från polisen till körkortsmyndig— heten. När däremot den som har omhändertagits enligt LOB senare söker körkort, kommer omhändertagandet enligt nuva— rande ordning till körkortsmyndighetens kännedom genom

att socialnämnd/nykterhetsnämnd lämnar uppgift om för— hållandet i samband med polisens personutredning. Skall

i enlighet med vad som har förutsatts i prop. 1979/80:l nämnderna befrias från att lämna dessa uppgifter, måste ett annat system för registrering införas, om man även i fortsättningen vill ha garantier för att körkortsmyndig— heten i förekommande fall får kännedom om att sökanden

har varit omhändertagen enligt LOB.

Arbetsgruppen är medveten om att det är en omdiskuterad fråga huruvida omhändertaganden på grund av berusning bör anses ha så stor betydelse för körkortsprövningen att en

registrering för detta ändamål är motiverad. Enligt vad gruppen har inhämtat övervägs denna fråga f.n. av LTO/

LOB—utredningen. I prop. 1979/80:1 har emellertid en sådan registrering uttryckligen förutsatts. Arbetsgruppen har därför ansett sig ha att utgå från det betraktelsesätt

som ligger till grund för gällande ordning och som innebär att omhändertaganden på grund av berusning även i fort— sättningen skall komma till körkortsmyndigheternas känne— dom. Detta förutsätter då att sådana omhändertaganden re— gistreras även i fall då den omhändertagne inte har kör— kort (traktorkort).

Till skillnad från vad som gäller om omhändertaganden en— ligt.LOB förutsätter ett LTO—omhändertagande inte att den som tas om hand är berusad. Det är emellertid ingalunda ovanligt att de som omhändertas enligt 3 S LTO är alkohol- eller narkotikapåverkade. I dessa fall rapporterar polisen ofta omhändertagandet till nykterhetsnämnd eller social

centralnämnd. Socialstyrelsens nuvarande anvisningar inne—

• Sida 39
•  Original

Prop. 1981/82: 9 39

bär att återrapportering av sådana omhändertaganden i sam— band med personutredning för körkortsprövning skall ske bara om omhändertagandet har föranlett någon nämndens åtu gärd, ett fall som torde vara mycket ovanligt. Riksdagen har också uttalat att den omständigheten att en person

har varit omhändertagen enligt LTO inte skall tillmätas betydelse vid körkortsprövningen (se TU 1975/76:28 s. 7). Med beaktande av det anförda finner arbetsgruppen att

det inte finns tillräckliga skäl att för det ändamål som är aktuellt nu föranstalta om en allmän registrering av

LTD-omhändertaganden.

Gruppen är medveten om att det kan förekomma även höggra— dig berusning bland dem som omhändertas enligt LTO när omhändertagandet sker under förhållanden som medför att LOB inte är tillämplig, t.ex. när ett omhändertagande för

att avvärja en straffbelagd gärning äger rum på ett privat

område som inte gränsar till en allmän plats. Undantagsvis kan förhållandena vara sådana att polisen finner skäl att med anledning av omhändertagandet göra anmälan till kör— kortsmyndigheten. Polismyndighet har nämligen enligt 87 5 körkortsförordningen en allmän skyldighet att göra an— mälan så snart den beträffande en körkortshavare eller

en innehavare av traktorkort finner anledning till åter— kallelse föreligga.

En sådan anmälan kan dock f.n. inte göras i annat fall

än när den omhändertagne var körkortshavare eller inne— havare av traktorkort vid tidpunkten för omhändertagandet. Inom arbetsgruppen har den uppfattningen förts fram att polisen borde genom en särskild regel åläggas att vid LTD—omhändertaganden av den typ som nu avses sörja för

en registrering av den omhändertagne även i fall då denne inte har körkort eller traktorkort. Därmed skulle en upp— gift om händertagandet finnas tillgänglig för det fall att den omhändertagne ansöker om körkortstillstånd eller

traktorkort under den närmaste tiden efter omhändertagandet.

Det praktiska värdet av en sådan regel skulle dock bli ytterst begränsat samtidigt som den skulle riskera att

skapa oklarhet i regelsystemet. Från principiella synpunk—

• Sida 40
•  Original

Prop.l981/82:9 40

ter är det en fördel om ingripanden enligt LTO kan generellt tas undan från registrering. Med hänsyn härtill och till intresset av att det i förevarande sammanhang finns så

klara och entydiga regler som möjligt har arbetsgruppen stannat för att inte förorda någon ny registrering av vissa slags LTO—omhändertaganden.

Arbetsgruppen har också övervägt i vad mån ett behov av registrering av andra uppgifter än sådana som avser om— händertaganden kan tänkas uppkomma i och med att den so- ciala nämnden inte längre.skall yttra sig under personut—

redningen i ett ärende om körkortstillstånd. Det skulle

i så fall närmast gälla polisingripanden vid lägenhets— bråk och liknande, där den sociala nämnden ibland under— rättas. Emellertid vill det synas som om det f.n. i utomordentligt liten utsträckning förekommer att nämnderna har underlag för att lämna uppgifter om händelser av den— na typ som svar på polisens förfrågningar. Arbetsgruppen anser sig därför inte ha någon anledning att ifrågasätta någon ny registrering av polisingripanden av sådan art. Det bör erinras om att det genom brottsregistreringen

är sörjt för att uppgifter om brott kommer till körkorts— myndighetens kännedom i de fall då brottet med hänsyn till sin art kan ha betydelse för prövningen.

Arbetsgruppens slutsats blir sålunda att den nya formen för socialnämndernas medverkan i körkortsärenden inte för- utsätter någon utvidgad registrering i annat hänseende

än när det gäller LOB—omhändertaganden. Framställningen

i det följande begränsas därför till att avse denna frå—

ga.

Det finns f.n. inte några säkra uppgifter om hur stor genomsnittlig andel av de LOB—omhändertagna som saknar körkort och som sålunda skulle omfattas av en utvidgad registrering. Vissa mätningar tyder emellertid på att det rör sig om närmare 90 % av de omhändertagna. Då det samman- lagda antalet omhändertagna årligen utgör ca 120 000,

skulle sålunda den utvidgade registrering som här förut—

• Sida 41
•  Original

Prop. 1981/82: 9 4l

sätts omfatta drygt 100 000 anmälningar årligen.

5.1.2 Formen för registreringen

Den utvidgade registrering av LOB—omhändertaganden som nyss har förutsatts skall syfta till att tillgodose främst länsstyrelsernas behov av att vid prövningen av ansök— ningar om körkortstillstånd få kännedom om eventuella nyk- terhetsanmärkningar. Det är därför naturligt att dessa uppgifter förs in i det centrala körkortsregistret. Man behöver då inte lägga upp ett nytt register för ändamå-

let. Som har framgått förut antecknas redan f.n. i kör- kortsregistret alla de LOB-uuåunäxar som avser omhänder— tagande av körkortshavare eller innehavare av traktor— kort. Detsamma gäller personer för vilka spärrtid löper, dvs. som har fått sitt körkort återkallat eller en an-

sökan om körkort avslagen på bestämd tid.

Uppgifterna i körkortsregistret består av identitets—. körkorts— och belastningsuppgifter. Identitetsuppgifterna omfattar namn, adress och personnummer beträffande den registrerade. Körkortsuppgifterna består av olika beslut som rör körkortstillståndet eller körkortet. Belastnings— uppgifterna består av dels domar, förelägganden och andra beslut som rör brott som är av betydelse för rätten att ha körkort, dels vissa anmälningar från nykterhetsnämnd, läkare och polis, bl.a. de nu aktuella LOB—anmälningarna.

Identitets- och körkortsuppgifterna är offentliga, medan belastningsuppgifterna är sekretessbelagda.

Körkortsregistret förs av trafiksäkerhetsverket genom automatisk databehandling utom i fråga om sådana belast- ningsuppgifter som avser brott.Såvitt gäller dessa be— lastningsuppgifter förs registret regionalt hos länsstyrel— se genom att länsstyrelsen bevarar ett registerblad som upptar den brottslighet som den registrerade har dömts

för. Registerbladet framställs av trafiksäkerhetsverket sedan verket från rikspolisstyrelsen har fått en under— rättelse om domen eller beslutet. Rikspolisstyrelsen häm— tar uppgifterna ur rättsväsendets informationssystem

(RI—systemet).

• Sida 42
•  Original

Prop.l981/82:9 42

I prop. 1979/80:178 om fortsatt körkortsreform förutsätts att länsstyrelsernas manuella register efter hand skall kunna slopas. I propositionen föreslås också att körkorts— registret skall utvidgas så att det kan omfatta även andra än dem som är innehavare av körkort eller traktorkort. Vidare föreslås att rehabiliteringsregler införs, dvs. regler om att vissa äldre uppgifter i registret inte skall lämnas ut. Som allmän tid för rehabilitering föreslås fem år. Enligt propositionen skall det vidare för körkorts— registret fastställas enhetliga gallringsregler, dvs. regler om när en uppgift skall föras ut ur registret och

om hur den sedan skall arkiveras.

Om alla LOB—omhändertaganden skall antecknas i körkorts— registret uppkommer frågan om registreringen skall ske

via RI-systemet som förs av rikspolisstyrelsen eller

om anteckningen skall tas in i den del av körkortsregist— rets belastningsdel som förs av trafiksäkerhetsverket. Eftersom det är fråga om ingripanden som har gjorts av polisen kan det synas ligga nära till hands att låta riks- polisstyrelsen svara för registreringen. Som framgår av redovisningen i avsnitt 2.3 har också polisen inte sällan behov av att i sin verksamhet få ta del av nykterhets—

anmärkningar även för andra ändamål än personutredning i körkortsärenden.

Mot en sådan lösning kan emellertid invändas att RI—sys— temet i enlighet med vad statsmakterna har förutsatt lik— som hittills bör begränsas till att innehålla uppgifter om brott. Dessutom sker den registrering av LOB—anmäl— ningar som förekommer f.n. i den del av körkortsregistret som förs av trafiksäkerhetsverket. De rutiner som har utarbetats för detta ändamål bör med fördel kunna använ— das även för LOB—anmälningar avseende personer som inte är körkortshavare. Från såväl principiella som praktiska synpunkter torde det därför vara att förorda att registre— ringen sker i den del av körkortsregistrets belastnings— del som förs av trafiksäkerhetsverket. Arbetsgruppen före— slår denna lösning.

• Sida 43
•  Original

Prop.]981/82:9 43

5.1.3 Rehabiliteringstid

Som har redovisats under 2.2 innebär socialstyrelsens nu— varande anvisningar rörande de sociala nämndernas uppgifts— skyldighet i körkortsärenden att uppgift om ett omhänder— tagande enligt LOB skall lämnas, om omhändertagandet har ägt rum "under den senaste tvåårsperioden". Något förbud mot att lämna uppgift om ett omhändertagande som ligger längre tillbaka i tiden finns visserligen inte. Det torde emellertid kunna antas att anvisningarna i praktiken har samma effekt som en regel om tvåårig rehabiliteringstid.

Som nyss har nämnts föreslås i prop. 1979/80:178 att re— habiliteringsregler skall införas beträffande körkorts— registret. Sådana regler bör då självfallet gälla även i fråga om uppgifter angående LOB—omhändertaganden. Från saklig synpunkt anser arbetsgruppen att en rehabiliterings- frist på två år är godtagbar. Ett omhändertagande som ligger längre tillbaka i tiden torde nämligen som regel sakna intresse för körkortsprövningen eller annat ändamål. I prop. 1979/80:178 förutsätts emellertid ett enhetligt system med en femårig rehabiliteringstid, vilket överens— stämmer med ett tidigare riksdagsbeslut (jämför prop. 1975/76:155 s. 127). Med hänsyn till det intresse som inte minst från praktisk synpunkt föreligger av en generell

och enhetlig reglering anser arbetsgruppen att en femårs— frist bör kunna godtas även för de nu aktuella uppgifterna. Detta bör gälla även om senare uppgifter av samma art skulle finnas i registret. Om den person för vilken en uppgift om omhändertagande har tillförts registret inte

har fått körkortstillstånd eller traktorkort efter fem år, bör uppgiften om möjligt tas bort ur registret. Principen bör vara att uppgifterna angående LOB—omhändertaganden omfattas av samma gallrings- och rehabiliteringsregler

som kommer att införas för andra uppgifter i körkorts—

registret.

• Sida 44
•  Original

Prop. l98l/82: 9 44

5.1.4 Rapportsystemet

Förfarandet vid anmälan och registrering av LOB—anmäl— ningar i ett utvidgat system kan utformas enligt något av följande tre alternativ.

Det första innebär att man så nära som möjligt anknyter till de rutiner för LOB—anmälningar till körkortsregistret som finns i dag. Med denna utgångspunkt bör den polismyn— dighet som har gjort ingripandet anmäla det till en läns— styrelse som sedan svarar för att uppgiften förs in i kör— kortsregistret. Anmälan bör kunna ske på samma blankett som den som används i dag.för fall då den omhändertagne

är körkortshavare. I fråga om anmälningar beträffande kör— kortshavare gäller f.n. att dessa skall sändas till den länsstyrelse som har meddelat körkortstillståndet. Denna regel är givetvis inte möjlig att tillämpa i fall när den omhändertagne inte har körkort. I dessa fall bör uppgif— terna därför sändas till länstyrelsen i det län där in— gripandet har ägt rum. Eftersom införing i registret kan göras av varje länsstyrelse bör det vara möjligt att även när det gäller körkortshavare tillämpa denna ordning.

Från praktisk synpunkt skulle ett sådant system vara till

fördel för polismyndigheterna.

Det andra alternativet är att polisen sänder alla under— rättelser om LOB—omhändertaganden till trafiksäkerhets— verket, som sedan svarar för att uppgiften förs in i kör-

kortsregistret.

Det tredje alternativet innebär att polisen svarar för

att LOB—anmälningen förs in i körkortsregistret. Inom var— je polisdistrikt finns minst en arbetsenhet med en text— skärmsterminal som är kopplad till rikspolisstyrelsens ADB—system. Detta system är genom en dator—till—dator— förbindelse kopplat till trafiksäkerhetsverkets ADB—system. En transaktion som utförs vid polisens textskärmsterminäl

skulle därför kunna tas emot av trafiksäkerhetsverkets

• Sida 45
•  Original

Prop. 1981/82: 9 45

ADB—system på i princip samma sätt som en transaktion från en länsstyrelse eller trafiksäkerhetsverket.

Samtliga alternativ förutsätter att trafiksäkerhetsverket

sänder ett registerblad till länsstyrelsen varje gång som en LOB—anteckning har förts in beträffande en körkortshavare.

Fördelarna med de två förstnämnda alternativen är dels att varje polismyndighet kan sända alla underrättelser om LOB—omhändertaganden till samma myndighet,.dels att både länsstyrelsen och trafiksäkerhetsverket har färdiga tekniska och organisatoriska system för hanteringen av de

aktuella uppgifterna.

Det tredje alternativet har denfördelen, att polisen över huvud taget inte behöver sända några underrättelser till en utomstående myndighet. Därmed minskas kostnaderna för tjänstebrev och för en del polismyndigheter möjligen även expeditionstiden. Riskerna för felexpedieringar och andra misstag minskar också. Å andra sidan torde detta alternativ kräva ett något större programmeringsarbete än de två förstnämnda alternativen. Vidare krävs utbildning för den personal hos polisen som i så fall skulle svara för in— föringen av uppgifterna. Slutligen förutsätter alterna— tivet en väsentlig utökning av antalet terminaler hos po-

lisen.

Fastän det tredje alternativet på längre sikt kan öppna möjlighet för rationaliseringsvinster torde det med hänsyn till framför allt kostnaderna för en förstärkning av terminalförsörjningen inte kunna förordas i nuvarande läge. Arbetsgruppen vill emellertid erinra om att 1975 års polisutredning i betänkandet (SOU 1979:9) Polisen (s

235 — 237) har förordat en decentralisering av vissa upp— gifter på ADB—området från rikspolisstyrelsen till de 10— kala polismyndigheterna. Genomförs det förslaget, vilket dock endast är möjligt på längre sikt, ökar förutsätt— ningarna för ett genomförande av det sist diskuterade alternativet.

• Sida 46
•  Original

Prop.]981/82z9 46

F.n. står sålunda valet mellan de båda förstnämnda alter— nativen. För polisens del torde dessa vara likvärdiga. Med hänsyn till att det här blir fråga om en betydande mängd registreringar måste man emellertid i det andra al— ternativet räkna med att ökade resurser hos trafiksäker— hetsverket behövs för stansning och annan behandling av de inkomna uppgifterna. Från arbets- och kostnadssynpunkt är det en fördel om detta arbete i stället sprids ut på de 24 länsstyrelserna på det sätt som förutsätts iadet

första alternativet.

Arbetsgruppen anser sig därför böra förorda det första alternativet som alltså innebär att alla underrättelser från polisen om LOB—omhändertaganden sänds till läns—

styrelsen i det län där ingripandet har ägt rum.

5.1.5 Utlämnande av uppgifter ur registret.

Frågan i vilka fall uppgifter ur körkortsregistrets be— lastningsdel får lämnas ut regleras f.n. i förordningen (1976:807) om utlämnande av belastningsuppgifter ur kör— kortsregistret. Enligt 1 S förordningen gäller att belast— ningsuppgifter på begäran skall lämnas ut till bl.a. all— män förvaltningsdomstol, polismyndighet, länsstyrelse och länsrätt. Vidare föreskrivs bl.a. att en myndighet som handlägger ett körkortsärende och i ärendet inhämtar yttrande från en annan myndighet skall lämna denna besked

om belastningsuppgift som behövs för avgivande av yttran— det.

Från de synpunkter som arbetsgruppen har att beakta ford- ras ingen annan ändring i bestämmelserna om utlämnande av belastningsuppgifter än att det uttryckligen anges att polismyndigheten för att få reda på innehållet i en LOB- anteckning beträffande en person som inte har eller har haft körkort eller traktorkort skall vända sig till läns- styrelsen i det län där omhändertagandet har ägt rum (jfr 3 & nyssnämnda förordning). Kan polismyndigheten få dessa uppgifter via terminal - en fråga till vilken arbetsgrup- pen strax återkommer - behövs inte någon sådan före- skrift.

• Sida 47
•  Original

Prop.l981/82:9 47

I enlighet med vad som f.n. föreskrivs i l 5 förordningen

om utlämnande av belastningsuppgifter ur körkortsregistret kommer det i ett ärende om körkortstillstånd att åvila

den länsstyrelse som remitterar ärendet till vederbörande polismyndighet att underrätta denna i fall då anteckning om LOB—omhändertagande föreligger beträffande sökanden.

Arbetsgruppen vill påpeka att polismyndigheterna kommer att ha behov av uppgifter från registret i ett förhållandevis stort antal ärenden av den typ som har angetts i avsnitt 2.3 . Beträffande en del av de ärendegrupper som det här gäller,t.ex. frågor om tillstånd till skrothandel eller hotell— och pensionatrörelse,kan det visserligen ifråga— sättas om uppgifter från registret behöver inhämtas rutin— mässigt. Enligt arbetsgruppens mening bör rikspolisstyrel— sen överväga denna fråga i samband med den översyn av styrelsens anvisningar som blir nödvändig inför övergången till det nya systemet. Man måste emellertid räkna med att uppgifter måste inhämtas bl.a. i ett förhållandevis stort

antal vapenärenden.

Det skulle mot denna bakgrund vara ägnat att leda till rationaliseringsvinster, om polismyndigheterna fick möj— lighet att genom terminal få besked huruvida belastnings- uppgift för en viss person finns eller inte. Framför allt inbesparas tjänstebrevskostnader, eftersom den handläg— gande tjänstemannen vid en polismyndighet under angivna förutsättning skulle kunna via internpost eller på annat sätt få ett sådant besked från en arbetsenhet inom myndig- heten med tillgång till terminal. Tekniska möjligheter för att åstadkomma denna ordning föreligger genom att polisväsendets och trafiksäkerhetsverkets ADB-system har förbindelse med varandra genom dator—till—datorkoppling. För övrigt kan nämnas att polismyndigheterna tidigare hade möjlighet att få de aktuella beskeden via terminal. Eftersom inget praktiskt behov av att kunna få beskeden

förelåg, slopades emellertid systemet.

Arbetsgruppen förordar att detta system åter införs, dock endast såvitt avser de nu aktuella uppgifterna om LOB—

• Sida 48
•  Original

Prop. 1981/82: 9 48

omhändertaganden. Det bör påpekas att det i 3 5 tredje stycket förordningen om utlämnande av belastningsuppgif- ter ur körkortsregistret redan nu är förutsatt att myndig- het som genom terminal är ansluten till trafiksäkerhets- verkets datamaskinanläggning skall kunna få besked av

den art som det här gäller. Såvitt gäller personer som inte är eller har varit innehavare av körkort eller trak- torkort kan det aktuella beskedet utformas på två sätt. En lösning är att polismyndigheten via terminalen får reda på att ett LOB—omhändertagande har ägt rum och inom vilket län det har skett, vilket innebär att polismyndig- heten hos länsstyrelsen får inhämta uppgift om tidpunkten för omhändertagandet liksom i mån av behov uppgift om polisdistriktet. En annan utväg är att polismyndigheten direkt på terminalen kan avläsa tid och plats för omhän-

dertagandet, dvs. samma uppgifter som beträffande kör- kortshavare anges i registerutdrag. Den sistnämnda lös- ningen är naturligtvis mest praktisk.

5.2 Formen för socialtjänstens medverkan i kör- kortsärenden och andra ärenden med nykterhets— prövning

5.2.1 Körkortsärenden

Som har redovisats i avsnitt 3 innebär förslagen i prop. 1979/80:1 och 1979/80:178 att körkortslagen kompletteras

bestämmelser av den innebörden att länsstyrelsen eller domstol får höra socialnämnden, om det finns

anledning att anta att någon inte bör ha körkort el— ler traktorkort på grund av sina nykterhetsförhållanden och nämndens yttrande har betydelse för ärendets

avgörande.

Behov av yttrande från socialnämnden torde i praktiken uppkomma företrädesvis i sådana fall då det beträffande

en sökande eller en körkortshavare föreligger en eller

• Sida 49
•  Original

Prop. 1981/82: 9 49

flera nyk terhetsanmärkningarochutredningen bedöms böra kompletteras med en upplysning om i vad mån han även

är känd för socialnämnden,

I de allra flesta situationer av denna typ torde social— nämndens utredning huvudsakligen komma att bestå iregister- _lagning och ett konstaterande av att vederbörande är okänd för nämnden bortsett från de händelser som föranlett den aktuella remissen. Nämnden synes i normala fall inte be- höva exempelvis kalla vederbörande till samtal eller göra hembesök när det är fråga om en person som nämnden inte tidigare har haft någon kontakt med. Sådana åtgärder fran nämndens ida kan emellertid vara naturliga i fall sökandene lle kö rkortshavaren redan är känd för nämnden i nykterhe ts— eller narkotikahänseende och ytterligare uppgifter behövs för att belysa hans aktuella situation. Principen bör annars vara att nämndens yttrande skall av- ges på grundval av den kännedom som nämnden kan ha om den person som sake n gäl le er.

Ibland kan emellertid körkortsärendet vara så komplicerat att det inte är tillräckligt för körkortsmyndigheten att få reda på att vederbörande är okänd för nämnden. Enligt arbetsgruppens mening bör den sociala enheten vid läns- styrelsen ofta kunna användas för de särskilda utredningar som kan behöva göras i sådana fall. Till denna fråga

,.

återkommer gruppen under 9.3

4 Rikxdum'n ION/583. I .x'uml. Nr 9

• Sida 50
•  Original

Prop.l981/82:9 50

5.2.2 Andra ärenden med nykterhetsprövning

Någon motsvarighet till den nya bestämmelsen i 39 5 körkortslagen har inte föreslagits i fråga om de andra författningar som f.n. ålägger polisen eller annat organ att pröva en persons ordentlighet eller pålitlighet e.d. Beträffande sådanaärenden kommer socialtjänstreformen i förening med den nya sekretesslagen (1980:100) att innebära att socialnämnden i princip inte till en enskild eller till en myndighet får lämna någon uppgift, om inte den

som uppgiften rör har samtyckt. Om en uppgift inte skyddas av sekretess får den naturligtvis lämnas ut utan samtycke. Det torde emellertid sällan bli fallet, eftersom 7 kap.

4 5 i den nya sekretesslagen (1980:100) innebär att sekretess inom socialtjänsten gäller för uppgift om en enskilds personliga förhållanden om det inte står klart att den kan röjas utan att han lider men. rbets-

gruppen har ålagts att pröva konsekvenserna av denna ordning.

De ärendetyper som det här gäller har redovisats i av- snitt 2.3. Det gäller alltså bl.a. vapenärenden. Redan

i dag är det uppgifter om omhändertaganden enligt LOB som polisen i första hand har behov av. Med den före— slagna registreringen av sådana omhändertaganden får polisen tillgång till uppgifternauranatt vända sig till socialnämnd. I de allra flesta fall torde dessa upp— gifter vara tillfyllest. Endast i få fall blir det aktuellt med ytterligare utredning.

När det gäller att bedöma konsekvenserna av den nya ord— ning som förutsätts, bör erinras om att socialnämndens faktiska möjligheter att medverka i dessa ärenden är

små. De uppgifter som socialnämnden kan erhålla om en- skildas nykterhetsförhållanden är ofullständiga. Som

har framhållits i prop. 1979/80:1 (s. 427—429) torde en— dast en mindre del av de personer som har missbruksproblem vara kända av nämnden. Detta hänger som förut har berörts bl.a. samman med att de personer som tas emot vid landets ca 140 alkoholpolikliniker vanligen inte registreras

och därför har möjlighet att vara anonyma för förvalt—

• Sida 51
•  Original

Prop. 1981/82: 9

ningen i övrigt samt att allt fler personer med alkohol- problem bereds vård inom sjukvården.

Mot denna bakgrund måste en slopad uppgiftsskyldighet för socialnämnden antas få mycket begränsade verkningar för nykterhetsprövningen i vapenärenden och de andra ärenden som här kommer i fråga. Om det vid polisens undersökning kommer fram att det finns en nykterhetsanmärkning mot sökanden, måste denne som regel underrättas härom och beredas tillfälle att yttra sig i ärendet i enlighet

med bestämmelserna i 15 5 förvaltningslagen (1971:290). Han har då själv möjlighet att åberopa eller ta initiativ till att yttrande inhämtas från socialmänden på samma sätt som han kan åberopa exempelvis ett läkarintyg. I vissa fall kan detta tänkas förbättra hans sak, såsom då nämnden kan upplysa om att han framgångsrikt har genomfört en re—

habiliterande behandling efter tiden för den aktuella nykterhetsanmärkningen.

Enligt arbetsgruppen behövs inga föreskrifter härom i författning. Det bör emellertid åvila polismyndigheterna att på förfrågan eller annars när anledning förekommer upplysa sökande och tillståndshavare om innebörden av de nya reglerna, däribland möjligheten för honom att ta initiativ till att socialnämnden hörs. Enligt arbets— gruppens mening bör rikspolisstyrelsen överväga lämplig—

heten av att erinra härom genom anvisningar.

5.3 Medverkan i körkortsärenden av den nya

sociala enheten vid länsstyrelsen.

I socialstyrelsens nuvarande regionala organisation ingår bl.a. de s.k. socialkonsulenterna.Socialkonsulenter finns i varje län. En av dessa är nykterhetsvårdskonsulent och med— verkar i denna egenskap ofta i länsrätten och vid läns- styrelsen genom att yttra sig i körkortsärenden. Nykter— hetsvårdskonsulenterna är tjänstemän hos läns— nykterhetsnämnderna, vilka enligt NvL bl.a. har till upp— gift att se till att de kommunala nykterhetsnämnderna full—

gör sina uppgifter.

• Sida 52
•  Original

'Jl IJ

Prop.]981/82z9

Genom socialtjänstreformen upphör NvL att gälla. Läns— nykterhetsnämnderna försvinner och konsulentorganisationen i nuvarande form avskaffas. Tillsynen över socialtjänsten

inom länet skall utövas av länsstyrelsen.

Riksdagen har nyligen beslutat att en social enhet skall inrättas i varje länsstyrelse ( prop. 1979/80:6 , SOU 45,

rskr 386). I enheten skall den personal som nu är konsulenter beredas anställning. Den sociala en- heten skall, förutom att medverka i länsstyrelsens till— synsarbete, bistå länsrätten med sociala bedömningar. Enheten kommer därmed även att kunna biträda länstyrelsens allmänna enhet som prövar frågor om. körkortstillstånd. Detaljutformningen av den sociala enhetens organisation och uppgifter m.m. utreds f.n. av organisationskommittén (S 1979:12) för socialstyrelsen. Den författningsreglering som behövs för den sociala enhetens arbete torde komma att övervägas på grundval av resultatet av kommitténs

arbete.

Arbetsgruppen finner det naturligt att förvaltningsdom— stolen och länsstyrelser även fortsättningsvis utnyttjar sakkunskapen hos den nu aktuella personalen i körkorts- ärenden. Att medverka i sådana ärenden ligger inom ramen för den sociala enhetens avsedda uppgifter. En riktlinje bör vara att den sociala enheten såvitt möjligt anlitas i sådana fall där en mera kvalificerad utredning som för— utsätter personlig kontakt med den person som utred- ningen gäller behöver äga rum och denne inte är känd för socialnämnden. Socialnämnden bör som förut har berörts anlitas främst för sådana utredningar i de fall då veder- börande redan har en etablerad kontakt med nämnden. För att man hos länsrätten och länsstyrelsen skall få under- lag för att bestämma hur ärendet skall hanteras kan det ibland vara praktiskt om man innan remiss beslutas tar kontakt med socialnämnden för att utröna om den som saken gäller är känd för nämnden.

• Sida 53
•  Original

Prop.]981/82z9 53

6 IKRAFTTRÄDANDE OCH ÖVERGÅNGS FRÅGOR

Som förut har nämnts har riksdagen beslutat att social- tjänstreformen skall genomföras med verkan fr.o.m. den

1 januari 1982. Det i denna promemoria föreslagna nya rapport— och registreringssystemet kan enligt arbetsgrup— pens bedömning av bl.a. tekniska skäl träda i kraft tidigast sex månader sedan beslut därom har meddelats, vilket innebär att ikraftträdande före den 1 juli 1981 inte torde vara möjligt. Därmed uppstår vissa komplika— tioner i övergångshänseende, eftersom körkortsregistret inte kommer att kunna innehålla uppgifter om LOB-omhänder— taganden från tiden före sistnämnda datum. Sådana upp— gifter kommer inte heller att kunna inhämtas rutinmässigt från socialnämnderna efter den 1 januari 1982 med mindre än att en särskild övergångsreglering tillskapas. Vid prövning av exempelvis ett körkorts- eller vapenärende efter årsskiftet 1981/82 skulle prövningsmyndigheten

i så fall inte kunna få reda på huruvida den som pröv- ningen gäller har varit omhändertagen enligt LOB före

den 1 juli 1981.

Som berörts under 5.1.1 har arbetsgruppen till följd av vad som har anförts i prop. 1979/80:1 ansett sig böra utgå från det betraktelsesätt som ligger till grund för gällande ordning och som innebär att omhändertaganden på grund av berusning även i fortsättningen skall komma till körkortsmyndigheternas kännedom. Motsvarande gäller i fråga om prövningen av bl.a. vapenärenden. Det är givet att dessa uppgifter i så fall måste avse viss förfluten tid, och arbetsgruppen har i avsnitt 5.1.3 funnit att en tid av två år är godtagbar i detta hänseende. Med dessa utgångspunkter kan det knappast anses följdriktigt om prövningsmyndigheterna skulle få sin information begränsad till kortare tid när det gäller ärenden som kommer upp till prövning under tiden närmast efter ikraftträdandet av den nya socialtjänstlagen. Detta gäller så mycket

mera som arbetsgruppen inte anser sig kunna utgå från

att det nya rapport- och registreringssystemet hinner

• Sida 54
•  Original

Prop.]981/82:9 54

genomföras redan med verkan fr.o.m. den 1 juli 1981. Genomförs det först ett halvår senare, skulle prövnings— myndigheterna under perioden omedelbart efter den nya socialtjänstlagens ikraftträdande över huvud taget inte få tillgång till någon information av aktuellt slag av— seende förfluten tid.

Om man vill erhålla en konsekvent ordning synes det där- för nödvändigt att tillskapa en övergångsreglering, som i stort bibehåller nuvarande rättsläge för tiden till dess det nya systemet har kunnat byggas upp. Det är här att observera att det kan hävdas att de aktuella upp— gifterna hos socialnämnderna är underkastade sekretess enligt 7 kap. 4 5 sekretesslagen (1980:100), där det bl.a. föreskrivs att sekretess gäller inom socialtjänsten för uppgift om enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den en- skilde lider men. Enligt 14 kap. 1 5 sekretesslagen hindrar emellertid sekretessen inte att uppgift lämnas till en annan myndighet, om uppgiftsskyldighet följer av lag eller förordning.En uppgiftsskyldighet för social- nämnderna i aktuellt hänseende fordrar lagstöd med hän- syn till bestämmelsen i 8 kap. 5 5 regeringsformen om

att föreskrifter om kommunernas befogenheter och åliggan-

den skall meddelas genom lag.

Arbetsgruppen förordar att en övergångsreglering tas in

i övergångsbestämmelserna till socialtjänstlagen . Där

bör föreskrivas att socialnämnd till utgången av juni 1983 fortfarande skall avge yttrande om en persons nykterhetsförhållanden, om det begärs av en myndighet, som enligt lag eller annan författning har att pröva dennes pålitlighet i nykterhetshänseende,Skötsamhet eller personliga lämplighet i övrigt i ett ärende om tillstånd till eller godkännande för viss verksamhet eller ett annat sådant ärende. Därmed kommer sålunda polismyndig- heterna i exempelvis körkorts— eller vapenärenden fort— farande kunna rutinmässigt inhämta yttranden från social- nämnderna för tiden t.o.m. första halvåret 1983 och uppgift

• Sida 55
•  Original

Prop. 1981/82: 9 - 55

kan på så sätt erhållas om huruvida något LOB-omhänderta- gande har ägt rum före den 1 juli 1981. LOB—omhänderta- ganden som har ägt rum därefter kommer att finnas anteck- nade 1 körkortsregistret under förutsättning att det nya systemet genomförs med verkan fr.o.m. angivna tidpunkt.

Efter den 1 juli 1983 kommer det nya registreringssyste— met att omfatta uppgifter för två års förfluten tid, och socialnämndernas medverkan kan då avvecklas.

Av det anförda framgår att arbetsgruppen föreslår att det fortsatta arbetet på det nya rapport— och registre- ringssystemet inriktas på ett genomförande den 1 juli 1981.

7 KOSTNADER

Antalet LOB-omhändertaganden kan beräknas till 110 000 — 120 000 per år. Av dessa registreras redan f.n. ca 10 %

i körkortsregistret. För att alla anmälningar om omhänder- taganden skall kunna föras in i registret fordras ökade lagringsutrymmen i detta. För en sådan utbyggnad upp- kommer en engångskostnad, som i grova drag kan uppskat- tas till ca 75 000 kr. Kostnaden för varje transaktion

i registret kan uppskattas till 20 öre, eller sammanlagt 20 000 — 22 000 kr. per år.

För underrättelserna från polisen till länsstyrelsen uppkommer tjänstebrevskostnader med ca 50 öre för varje försändelse. Eftersom oftast mer än en underrättelse

kan skickas med i varje försändelse kan den sammanlagda kostnaden beräknas till 30 000 kr. per år. Samtidigt inbesparas tjänstebrevskostnader med ca 100 000 kr genom att polisen inte rutinmässigt kommer att höra social— nämnderna i körkorts— och vapenärenden samt de övriga

ärenden som det här gäller.

Från trafiksäkerhetsverkets tjänstebrevskostnader för registerbladen torde man kunna bortse i detta sammanhang. Verket måste ändå varje vecka sända registerblad av- seende brott till länsstyrelserna.

• Sida 56
•  Original

Prop. 1981/82: 9 56

Arbetsgruppen räknar med att länsstyrelsernas ökade upp— gifter när det gäller införningar i registret kommer att kunna fullgöras inom ramen för nuvarande resurser, i förekommande fall genom omdisponering av personal. Påfrestningen på den redan ansträngda terminalförsörjningen

kommer emellertid att öka. Detta gäller i synnerhet för länsstyrelserna i Stockholms och Göteborgs och Bohus län, där antalet nya införningar under de förut angivna

förutsättningarna blir ca 27 000 resp. 18 000.

Slutligen medför den utökade registreringen ett visst programmeringsarbete. Detta lär dock inte bli mer om— fattande än att det bör klaras av inom ramen för den

fortlöpande tillsynen av systemen.

Under förutsättning att den av arbetsgruppen skisserade arbetsfördelningen mellan socialnämnderna och länsstyrel— sernas sociala enheter tillämpas torde en viss arbets— besparing uppkomma hos socialnämnderna. Arbetsgruppen har inte funnit skäl att söka.göra några kvantitativa beräkningar i detta hänseende.

Som framgår av det anförda torde det nya systemet kunna genomföras utan ökade kostnader för staten. När expedi— tionsavgifterna i körkorts— och vapenärenden samt övriga här aktuella ärenden ses över bör emellertid det ökade arbetet med registrering m.m. beaktas.

8 FÖRFATTNINGSÄNDRINGA'R

Den föreslagna registreringen av omhändertaganden enligt LOB kräver ändringar i körkortsförordningen (1977:722). I bilaga till denna rapport har angetts de ändringar i 87 och 88 55 som blir erforderliga. Här bortses från de ytterligare ändringar i förordningen som blir erfor— derliga vid ett genomförande av förslagen i prop. 1979/80:178.

• Sida 57
•  Original

Prop. l98l/82: 9 57

Beträffande rätten att få uppgifter från registret krävs ingen ändring i sak. Enligt 1 5 förordningen (1976:80?)

om utlämnande av belastningsuppgifter ur körkortsregistret äger bl.a. polismyndighet få belastningsuppgift som avses i 91 ? körkortsförordningen . Som framgår av vad arbets— gruppen har antecknat under 5.1.5 behöver emellertid even- tuellt en mindre justering göras i förordningens bestäm- melser. Arbetsgruppen har inhämtat att dessa vid bifall till prop. 1979/80:178 avses bli inarbetade i körkorts- förordningen och avstår därför från att lägga fram något författningsförslag i denna del.

I enlighet med vad som har anförts i avsnitt 6 har ar— betsgruppen utarbetat förslag till övergångsreglering. Denna föreslås intagen bland övergångsbestämmelserna till socialtjänstlagen. Ett förslag till lagtext återges i bilagan.

De föreskrifter och anvisningar från rikspolisstyrelsen som förutsätter att uppgifter skall inhämtas rutin- mässigt från nykterhetsnämnd/social centralnämnd måste givetvis ändras. Detsamma gäller socialstyrelsens anvis- ningar rörande social centralnämnds/nykterhetsnämnds skyldighet att lämna uppgifter i samband med personut— redning i körkortsärenden m.m.

5 Riku/(mm I981/82. I mm!. Nr 9

• Sida 58
•  Original

Prop. 1981/82: 9

58

Bilaga

FÖRFATTNINGSFÖRSLAG

Förslag till

Förordning om ändring i körkortsförordningen (l977:722)

Härigenom föreskrivs att 87 och 88 55 körkortsförordningen ( 1977:722 )

skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

87

Finner polismyndighet i fråga

om körkortshavare eller inneha- vare aV traktorkort anledning till återkallelse, anmäler myn- digheten detta till den länssty— relse som har meddelat körkorts— tillståndet eller har utfärdat traktorkortet. Anmälan skall

vidare alltid göras, när omhän— dertagande har skett enligt lagen ( 1976:511 ) om omhänderta— gande av berusade personer m.m.

Anmälan som avses i första stycket skall innehålla uppgift om person-

nummer .

88

Bestämmelserna i 82-51 55 om kör- kortshavare och innehavare av trak— torkort skall tillämpas på mot— svarande sätt i fråga om dem för vilken spärrtid löper. Uppgift lämnas i sådant fall till den

Föreslagen lydelse

Finner polismyndighet i fråga

om körkortshavare eller inneha- vare av traktorkort anledning till återkallelse, anmäler myn— digheten detta till den länssty— relse som har meddelat körkorts- tillståndet eller har utfärdat traktorkortet.

När någon har omhändertagits en- ligt lagen ( 1976:511 ) om omhänder— tagande av berusade personer m.m. skall polismyndigheten anmäla _etta till länsstyrelsen i det län där omhändertagandet har skett.

Anmälan som avses i första eller

andra stycket skall innehålla upp—

gift om personnummer.

Bestämmelserna i 82—22 55 om För— kortshavare och innehavare av trak— torkort skall tillämpas på mot- svarande sätt i fråga om dem för vilken spärrtid löper. Uppgift lämnas i sådant fall till den

• Sida 59
•  Original

Prop. l98l/82: 9 59

Nuvarande lvdelse Föreslagen lydelse länsstyrelse som har meddelat länsstyrelse som har meddelat beslutet om spärrtid eller, *= beslutet om spärrtid eller, om beslutet har meddelats av om beslutet har meddelats av länsrätt, till länsstyrelsen länsrätt, till länsstyrelsen i länet. i länet.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1981.

• Sida 60
•  Original

Prop.]981/82z9 60

Förslag till

Läs om ändring i socialtjänstlagen (1980:OOC)

_a_____..___.u___..________ ___—___...—

Härigenom föreskrivs att i övergångsbestämmelserna till socialtjänstlagen (1980:OOO) skall införas en ny punkt, 12, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lvdelse

12. Fram till den 1 iuli

___—__|____

1981 skall socialnämnden av-

ge yttrande om en persons nvkterhetsförhållanden, om det begärs av en mvndighet som enligt lag eller annan författning har att pröva dennes ålitlisnet i nvkter—

hetshänseende skötsamhet eller personliga lämplighet i övrigt i ett ärende om tillstånd till eller god- kännande för viss verksam- het eller ett annat sådant

ärende.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1982.

• Sida 61
•  Original

Prop. 198l/82z9 61

Bilaga 3

Sammanställning av remissyttrandena över betänkandet (DsK 1980: 12) Körkortsmedicin — enklare rutiner, avdelning [

Yttranden över betänkandet har avgetts av rikspolisstyrelscn (RPS). sociz-ilstyrclscn. statens väg- och trafikinstitut (VTI). trafiksäkerhetsverket (TSV). riksrevisionsverkcl. länsstyrelserna i Uppsala. Malmöhus och Norrbottens län. Folkrörelsernas trafikskolcförbund. Kungl. Automobil Klubbcn (KAK). Molorförurnus helnyklerhelsförbund (MHF). Motor- männens riksförbund (M). Nationalförcningen för lrufiksäkerhctcns främ- jundc (N'l'F). Svenska liikurcsiillskapcl. Sveriges läkarförbund. Sveriges lrufikskolors riksförbund (STR) och Trunsportfackens yrkes- och arbets- miljöniimnd ('liYAfl'runsporthälsan).

Socialstyrelsen har bifogat yttranden från rättsläkarrådet. ledamöter av socialstyrelsens vetenskapliga råd. länsläkarna i Uppsala. Värmlands. Stockholms. Gävleborgs. Västmanlands och Örebro län. professorn Ald- mun vid Chulmcrs tekniska högskola samt försvarets sjukvårdsstyrclsc.

Länsstyrelsen i Uppsala län har bifogat yttranden från polisstyrelsen i Uppsala polisdistrikt och från länspolischcfcn och länsläkaren i länet.

Länsstyrelsen i Malmöhus län har bifogat yttranden från länsläkaren i länet och från förste stadsläkaren i Malmö. '

Yttrandet från TYA/"l"ranspor1hälsan är utformat i samråd med Biltrafi- kens arbctsgivarelörbund och Svenska transportarbetareförbundel.

Allmänt framhålls det värdefulla i att utredningen ställt samman den kunskap som under de senaste decennierna vuxit fram om sjukdomars roll i uppkomsten av (ralikolyckor. Samtidigt pekas på att utredningen också mycket väl belyser de svårigheter som i dag finns när det gäller att värdera de medicinska lralikriskcrna. Behovet av utbildning och forskning på området understryks av flera instanser. Några anser att de fukta som läggs fram i betänkandet bör användas i utbildningen av grupper som är engage- rade i trafikmedicinska frågor. främst läkare och trafikskolepcrsonul.

A. Läkarundersökningen

Förslaget all slopa läkarundersökningen och ersätta den med en hälso- deklaration och cll synprov har mottagits positivt av nästan alla remissin- stanserna. Rikspolisstyrelsen är den enda instans som direkt avstyrker förslaget. i

Att den nuvarande läkarundersökningen sällan leder till att en sjukdom som patienten inte tidigare känner lill upptäcks bekräftas av flera instan- scr.

Enligt .vm'iulstyrclsm visar utredningen att läkarundersökningen i sin nuvarande utformning — med undantag för vissa fall av synnedsättning — saknar ett reellt värde när det gäller att upptäcka för individen okända (rulikriskabla hälsobrisler. Råttxläkurrådmx u[Imämncdicinxka .vc/(lion fin- ner att utredningen framlagt övertygande stöd för uppfattningen att läkar- undersökningen endast undantagsvis lett till upptäckt av sjukdom som inte uppgivils i hillsodckluralioncn. Ulredningen visar cmcllcrtid också enligt lcdumotcn i socialstyrelsens vetenskapliga råd i socialmedicin pro/iwsvn'n Bt'r/bnxmm att läkarundersökningen inte alltid genomförs med den full- ständighet man skulle förvänta. Som de viktigaste argumenten föratt slopa

• Sida 62
•  Original

Prop. 1981/82: 9 62

undersökningen anför Berfenstam dels att en mycket stor del av intygen utfärdas till personer som är i sin friskaste ålder. dels att läkaren har små möjligheter att själv avslöja särskilt epilepsi och andra sjukdomar med anfall av medvetslöshet samt alkoholberoende.

Ledamoten av socialstyrelsens vetenskapliga råd i allmänmedicin dis- triktso'ver-läkaren Dahlin hälsar förslaget med tillfredsställelse med tanke på det ringa samband mellan den obligatoriska läkarundersökningen för körkort och påvisande av sjukdom. som kan ha betydelse för olycksfall i trafiken och på ett effektivare nyttjande av hälso- och sjukvårdens re- surser. Förste stadsläkaren Bergdahl instämmeri utredningens slutsatser. som stämmer med hans erfarenhet av mångårig granskning av körkorts- ärenden ur medicinsk synpunkt, att det endast i undantagsfall i samband med läkarundersökning för körkort upptäcks s.k. trafikriskabla sjukdo- mar. och då oftast nedsatt syn.

Flera instanser har emellertid erinringar mot det statistiska material som utredningen har lagt fram till stöd för sitt förslag.

VTI pekar påatt läkarundersökningen kan medföra att de som känner till sina defekter inte söker körkort (skevt urval). Ledamoten av socialstyrel- sens vetenskapliga råd i oftalmiatrik dot-enten Linder anser det sannolikt att vissa körkortssökande inte kommit med i utredningens material därför att de av läkare fått veta att det är meningslöst att söka körkort. Lans/ii- karna i Stockholms. Gävleborgs och Västmanlands län. Folkrörelser):as trafikskolq/örlmncl och MHF framför liknande synpunkter. Enligt läns/('i- lt'ul't'II i (hiv/choru- län framgår det inte heller av materialet om det äri en följd inkomna ansökningar eller i en följd beviljade ansökningar som har granskats.

S(Pt'ltllA'lyl'L'le'll beklagar att utredningen inte funnit någon praktiskt möj- lig metod som tillräckligt snabbt skulle kunna belysa i vilken mån nuvaran- de regler om läkarundersökning avhåller personer som inte uppfyller upp- ställda medicinska krav från att söka körkort. Polisstyrelscn i Uppsala polisdistrikt utesluter inte att personer som tidigare avhållit sig från att söka körkort nu kan komma att "ta chansen".

En annan invändning som görs av VTI är att läkarundersökningen kan göra att sökandena inför undersökningen mer sanningsenligt besvarar häl- sofrågor än om läkarundersökningen inte är obligatorisk (skeva svar). Flera instanser anför liknande synpunkter.

Läns/åkaren i lf'iirinlands län efterlyser överväganden huruvida san- ningshalten i hälsodeklarationen påverkas av att den avges i samband med en läkarundersökning. Enligt liinslt'ikaren i Stockholms län är ifyllandet av hälsodeklarationen ett samspel mellan patient och läkare som bidrar till att dels göra läkarundersökningen meningsfull. dels få fram fler relevanta uppgifter i hälsodeklarationen. Länsstyrelsen i Uppsala län befarar att benägenheten att utelämna uppgifter i hälsodeklarationen ökar om den obligatoriska läkarundersökningen slopas. Samma farhågor hyser KAK. som därför anser att det klart bör framgå av formuläret till deklarationen att körkortet kan återkallas om man medvetet undanhållit en uppgift om hälsodefekt. MHF anser att man bör sörja för att hälsodeklarationen kan avges i en lika ansvarsfull atmosfär som f. n.

Utredningens uppgifter om kostnaderna för läkarundersökningen kriti- seras av liinsläkarwz ( Stockholms län. som anser det sannolikt att många av de privatpraktiscrande läkarna är s.k. fritidspraktiker som inte kommer att ersätta arbetet med körkortsundersökningarna med en utökning av tiden på sin ordinarie arbetsplats. KAK anför liknande synpunkter.

• Sida 63
•  Original

Prop. [981/82: 9 63

Flera instanser anser således att utredningen inte har lyckats visa att läkarundersökningen kan slopas utan några negativa effekter på trafiksä- kerheten. Trots reservationerna är det ingen av dessa instanser som av- styrker förslaget att slopa läkarundersökningen.

Socia(styrelsen anför att det är svårt att närmare mäta och bedöma de egenskaper och karaktäristika hos förare som kan ha varit avgörande i en viss olycksfallssituation och att det också är svårt att i enskilda fall förut- spå framtida överrisker på grund av sjukdomstillstånd. Styrelsen tillstyr- ker därför att läkarundersökningen slopas men framhåller samtidigt att hälsodeklarationen måste omarbetas i syfte att uppfånga verkligt trafik- riskabla sjukdomar och kompletteras med information från körkortsansva- riga myndigheters sida. t. ex. att deklarationen ifylls under straffansvar.

Läns/åkaren i Värmlands län anser att den resursinsats som ägnas åt läkarundersökningar i samband med körkort troligen inte står i rimlig proportion till det utbyte man får. Även länsläkare): (Stockholm tillstyrker förslaget. om körkortsmyndigheten på annat sätt kan få kännedom om körkortshavarc med sjukdom sotn kan medföra trafikrisk. t. ex. genom större medverkan från läkarnas sida. Liknande synpunkter framför länslä- karen [ Västmanlands län. som dock inte tror på utredningens förslag om en större medverkan från läkarnas sida. Länsstyrelsen i Uppsala län kan också tillstyrka förslaget om utredningens förslag om anmälningsplikt för läkare samtidigt genomförs.

Professorn Ahlman anser inte heller att utredningen har lyckats visa att hälsodeklarationen fortsättningsvis bör vara tillräcklig för kontroll av kör- kortssökandens hälsotillstånd. Som en ren besparingsåtgärd skulle man dock enligt Aldman kunna tänka sig att slopa läkarundersökningen efter- som en sådan åtgärd sannolikt inte kommer att öka trafikolyckor med bil i någon alltför hög grad.

Även VTI är positivt till förslaget men anser att det medför vissa risker för att defekter inte upptäcks vid körkortsgivningen och framför allt för att senare uppkommande relevanta defekter inte påverkar körkortsinnehavct. VTl föreslår därför en obligatorisk skyldighet för läkare och optiker att anmäla trafikriskabel sjukdom efter samråd med patienten. V'fl förordar dessutom ökade dispensmöjligheter från de körkortsmedicinska kraven. Både VTl: s egen forskning och flera andra forskargruppers resultat visar nämligen att många efter en viss tid kompenserar en förvärvad eller med- född defekt. så att de kan köra på ett icke tralikfarligt sätt.

"få" V delar utredningens uppfattning att den obligatoriska läkarundersök- ningens värde från trafiksäkerhetssynpunkt inte motiverar en så stor läkar- insats som redovisats. Folkrörelsernas trafikskola/inl)"nd. M. Svenska It'ikarcsiillskapet och Sveriges liikar/i'irband anför liknande synpunkter. Läns/mlist'heji'n [ Uppsala Iiin tror inte att det är möjligt att inom en godtagbar kostnadsram ändra läkarundersökningarna så att de blir effekti- vare.

I fråga om ikraftträdandet anför socialstyrelswt att följande frågor först måste lösas: l) Utformningen av hälsodeklarationen. 2) utformningen av synprövningen och eventuell ändring av socialstyrelsens föreskrifter för legitimerade optiker. 3) klarläggande av socialstyrelsens och trafiksäker- hetsverkets ansvarsområden när det gäller hälsokrav på fordonsförare. Dot-enten Linder tillråder att förslaget genomförs först sedan apparatur och lämpliga personalgrupper kunnat knytas till synprövningen. Svenska läkarcsäIlskapet vill också att man avvaktar tills det finns en preciserad metodik för synfältsundersökningar och tillgänglig apparatur. Liknande

• Sida 64
•  Original

Prop. 1.981/82: 9 64

synpunkter framförs av Sveriges läkar/örlmntl. Läns/äknren [ l-'ästman- lam/s län framhåller att uppenbara svårigheter uppstår när länsläkarorgani- sationen upphör den I juli l98| och att man därför bör avvakta med att slopa läkarundersökningen tills en något så när stabil situation har uppstått efter socialstyrelsens organisationsförändring. KAK befarar också att det kommer att medföra stora omställningsproblem om läkarintyget slopas samtidigt som man också slopar länsläkarorganisationen. KAK anser där- för att man bör avvakta med utredningens förslag tills det finns konkreta förslag till lösningar på detta problem. MHF anser att det bör undersökas hur representativt urvalet av de läkarundersökningar är som utredningen granskat innan man vidtar andra åtgärder. '

RPS. som alltså avstyrker förslaget. anser det från trafiksäkerhetssyn- punkt lika angeläget att motorcyklister Och privatbilister blir föremål för läkarundersökning i samma omfattning som avses gälla för yrkesförare.

B. Yrkesförarna

De llesta remissinstanserna instämmer med utredningen i att läkarunder- sökningen för yrkesförarna bör behållas. Läns/åkaren i Uppsala län anför med instämmande av socialstyrelsen:

Angående yrkesförare och medicinsk kontroll så är det logiskt sett svårt att se skillnaden mellan behovet av ingående medicinsk kontroll av lokfö- rare. piloter m. ll. och exempelvis busschaufförer. Kravet på tredje mans säkerhet är ju väsentligt högre ur medicinsk synpukt även inom andra sektorer exempelvis som livsmedelsbranschen med årlig kontroll av viss personals medicinska status. En periodiskt återkommande hälsokontroll av yrkeschaufförer är inte en _iämlikhetsfråga för olika yrkesgrupper utan mera en fråga om på vilken nivå vi vill lägga tredje mans säkerhet. Med den inriktning vi i dag har för att utnyttja allmänna kommunikationsmedel förefaller det orimligt att särskilt när det gäller bussförare vi inte har infört en medicinsk kontroll av dessa. En periodisk hälsokontroll bör därför införas och knytas praktiskt till yrkesutövningen och inte till innehavet av ett visst körkort. [ första hand bör denna kontroll införas för busschauf- förer och tz'txift'irare somju direkt ansvarar för ett större antal passagerares säkerhet. Införandet av en sådan bestämmelse skulle på intet sätt vara unik. vilket bl. a. framgår av utredningstesten på sidan 33 angående buss- förare i London. Man får vidare förutsätta att den medicinska kontrollen av högre körkortsvalörer skall innebära att en första utsortering av olämp- liga förare skcr redan innan vederbörande blivit yrkesverksam. Därigenom kommer således den periodiska undersökningen att enbart gälla nya sjuk- domsfall. Ett system som borde ge en tillräckligt hög säkerhetsnivå för denna yrkesgrupp. -

Länsläkaren anser därför att utredningen borde ha tagit steget fullt ut och föreslagit inte bara den obligatoriska läkarundersökningen vid kör- kortsgivningen utan också en periodisk hälsokontroll.

TYAlTransporr/n'ilsan delar utredningens åsikt att hälsokontrollen av yrkesförarna bör behållas. Den bör dessutom förbättras och följas upp med periodiska hälsokontroller. Man bör också överväga att koppla undersök- ningen till den typ av arbete som förarna utför oberoende av körkortsklass. TYAlfransporthälsan anser vidare att utbildningen till yrkesförare inte bör påbörjas förrän kt'arkortstillståndet och läkarintyget har utfärdats.

Om den nuvarande läkarundersökningen avskaffas för lägre körkorts- klasser på grund av att den visat sig sakna realvärde när det gäller att

• Sida 65
•  Original

Prop. 1981/82: 9 65

upptäcka hälsobrister. kan undersökningen enligt sm'ialslyrelsens mening inte heller behållas för yrkesförare. l stället bör ett system med periodiska hälsokontroller för yrkesförarna övervägas. Kontrollerna bör enligt styrel- sen i första hand ske inom branschorganisationernas företagshälsm'ård. Dessa frågor kräver emellertid enligt styrelsens uppfattning ytterligare utredning.

Läns/r'ikaren [ Slarklmlm anser att läkarintyget kan slopas i alla kör- kortsklasser om körkortsmyndigheten på annat sätt kan få kännedom om körkortshavarc med sjukdom. som kan medföra trafikrisk. Samma upp- fattning har läns/åkaren [ Väsvmanlamls län.

TSV anser att den nuvarande läkarundersökningen bör bestå bara för buss- och taxibehörighet. Gällande regler tillåter nämligen att man kör tung lastbil på ett B-k(.')rkort om det inte är yrkesmässig trafik och för bl.a. yrkeschaufförerna finns företagshälsovården. STR anser också att läkarin— tyget bör behållas bara för buss- och tasiförare. Enligt STR: s erfarenhet behöver förstagångssökande av körkort för klasserna A. B. C och E aldrig avbryta sin utbildning på grund av medicinska skäl. medan detta däremot ibland händer sökande av körkort för D eller tasibehöt'ighet. STR-skolorna rekommenderar därför sina elever att genomgå läkarundersökningen innan utbildningen för D- och taxibehörighet påbörjas.

KAK ifrågasätter logiken i att slopa läkarintyget bara för vissa kör- kortsklasser. M har en liknande uppfattning och tillägger att en betryggan- de medicinsk kontroll redan fmns genom att yrkesförarutbildningen till . mycket stor del sker inom AMU. försvaret och efter anställning hos ett trafikföretag.

C. Synprövningen

Utredningens förslag om synprövningen har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av de flesta instanserna.

Sm'ialsryrelsen anser att en hälsodeklaration och ett intyg från läkare eller legitimerad optiker beträffande synskärpa och synfält bör kunna ersätta det nuvarande förfarandet. Något krav på mörkerseende skulle således inte uppställas. En legitimerad optiker är kompetent att utföra synskärpeprövningen. men inte synfältsprövningen. Under förutsättning att optikern utbildas i den s. k. Donders metod för prövning av synfältet anser emellertid styrelsen att optikern kan ges särskild behörighet att pröva synförmågan hos kökortssökanden.

Doc-enten Linder. som inte kan tillstyrka förslaget att t. v. låta sökanden genomgå bara ett synskärpeprov. anser att synprövningen med stor säker- het kan utföras i särskild apparatur. eftersom tekniken för denna redan är välkänd. Enligt Linder ligger svårigheten f.n. i att hitta en lämplig perso- nalgrupp som kan utföra undersökningarna. Linder anser att undersök- ningarna bör utföras av en oftalmologassistent på ögonläkares ansvar. Dessa personer skulle kunna vara knutna till länsstyrelsens körkortsav- delning. Socialstyrelsen anser dock att resurser saknas för att genomföra Linders förslag inom överskådlig tid.

V'I'I framhåller att studier som utförts vid VTl avseende hur synfälts- bortfall inverkar på lämpligheten som fordonsförare visar att även relativt stora synfältsinskränkningar kan kompenseras. men att de individuella variationerna är stora. Enligt VTl är det av synnerlig vikt att resurser ställs till förfogande för att t. ex. ta fram gränsvärden för minsta generellt tillåtna

• Sida 66
•  Original

Prop. 1981/82: 9 66

synfält. Över huvud taget råder enligt VTl stor osäkerhet om de körkorts- medicinska gränsvärdcna på ett flertal områden. Forskningsbehovet är alltså mycket stort.

Svenska läkaresällskapet har ingen invändning mot att undersökningen görs av annan än läkare förutsatt att behörighets- och utbildningsftågorna diskuteras vidare. Däremot anser sällskapet att undersökningen av synfäl- tet och mörkersecndet måste finnas kvar. Även Sveriges läkarförbund avråder från att prövningen av synfältet och mörkerseendet slopas.

STR anför att det föreslagna synskärpeprovet med fördel kan ske vid trafikskolan. som vid tveksamhet kan hänvisa till optiker eller ögonläkare. STR-skolorna är beredda att lämna sina elever denna service kostnadsfritt.

D. Hälsodeklarationen

Även i denna del har remissinstanserna i huvudsak godtagit utredning- ens förslag. Flera instanser befarar emellertid att tillförlitligheten av dekla- rationerna kommer att minska när de inte längre avlämnas inför läkare.

Rättslz'ikarrådets rättspsykiafriska sektion anser att sökanden bör åläg- gas att ta kontakt med läkare om han är oviss om hur en viss fråga i formuläret skall besvaras. Formuläret bör gås igenom under körkortsut- bildningen på ett tidigt stadium. Rådets allmänmedieinska sektion poäng- terar vikten av att formuläret utformas så att det blir ett effektivt instru- ment för att upptäcka trafikriskabla sjukdomar. Rådets stora erfarenhet i körkortsmedicinska frågor bör utnyttjas vid utarbetandet av hälsodeklara- tionen. Distriktsöverläkaren Daltlin anser det viktigt att hälsodeklara— tionen och syntestet görs innan utbildningen påbörjas.

Professorn Berfenstam ochjörste stadsläkaren Bergdahl anser också att hälsodeklarationen måste arbetas om så att den blir ett effektivare instru- ment. De tar också upp frågan om när deklarationen bör avlämnas. Berg- dahl ansluter sig till uppfattningen att den bör avlämnas innan körkortsut- bildningen påbörjas.

TSV anser att informationsmaterial om tralikriskabla sjukdomar bör tillställas såväl körkortssökande som trafikskolor. Enligt TSV bör hälso- deklarationen avges inför en tjänsteman vid körkortsmyndigheten. En sådan rutin skulle enligt verket bli relativt enkel om de lokala polismyndig- heterna lick besluta om körkortstillstånd. Verket aktualiserar därför på nytt ett tidigare förslag att överföra denna beslutsfunktion från länsstyrel- serna till polisen.

STR föreslår att hälsodeklarationen görs i trafikskolor med möjlighet till biträde av skolans personal. Detta kan lämpligen ske vid inskrivningen i skolan. eftersom STR instämmer i utredningens mening att körkortstill- stånd bör utfärdas innan förarutbildningen påbörjas.

TYA/Transport/tälsan befarar att utredningen varit alltför optimistisk i sina förhoppningar på hälsodeklarationen. men anser det möjligt att dekla- rationen kan göras effektivare.

E. Periodisk hälsokontroll -— anmälan till körkortsmyndighet

I denna del har utredningens förslag fått ett blandat mottagande. Några anser att läkarnas anmälningsplikt bör skärpas ytterligare. andra att försla- get är väl avvägt och andra åter att läkarna inte bör ha någon ovillkorlig anmälningsplikt.

• Sida 67
•  Original

Prop. 1981/82: 9 6.7

RPS finner det inte förenligt med trafiksäkerhetens intresse att en läkare skall kunna underlåta att göra någon anmälan när körkortshavaren är olämplig att inneha körkort. Länslt'ikaren i Uppsala län anser att den praktiska erfarenheten talar för att man fåren skärpning så att läkarna blir skyldiga att anmäla. Enligt länsläkaren bör anmälningsskyldigheten gälla de från trafiksåkcrhetssynpunkt mest allvarliga fallen. dvs. alkoholism. gravare psykisk sjukdom och eventuellt epilepsi. Läkaren bör samråda med patienten innan anmälningen görs. men inte vara skyldig att göra det. eftersom en del läkare i praktiken har haft svårigheter att klara det psy- kiska tryck detta innebär. Länsläkaren i tl-lalmöhas län ifrågasätter om inte anmälningsplikten bör linnas även vid svår epilepsi. psykisk sjukdom och diabetes med betydande ögonbottenförändringar.

TSl' anser att den obligatoriska anmälningsplikten vid alkohol- eller drogberoende bör gälla även innan beroendet utvecklats till ett sjukdoms- cller defekttillstånd. Vidare bör enligt verket även optiker ha en rapporte- ringsskyldighet i de fall körkortshavaren saknar tillfredsställande trafik- syn.

l.änsptilisehel'en i Uppsala län framhåller att det är väsentligt att så långt som möjligt klarlägga vilka sjukdoms- eller defekttillstånd som bör beteck- nas som speciellt tralikfarliga så att läkarnas anmälningsplikt till körkorts— myndigheten sedan kan författningsenligt omfatta dessa sjukdomar. Sjuk- domar eller defekter som är av mindre betydelse vid bilkörning bör enligt länspolischefen anmälas enligt nuvarande regler.

De som i huvudsak tillstyrker förslaget anför bl. a. Professorn Ber/enstam framhåller de stora risker som alkoholförtäring och alkoholberoende orsakar i trafiken. Han tillstyrker därför utredning- ens förslag till anmälan av läkare. Även förste stadsläkaren Bergdahl ansluter sig till utredningens förslag men uttrycker samtidigt tvivel om möjligheterna att få läkarna att anmäla alla de fall av alkoholberoendc där trafiksäkerheten kan bli lidande. Länsläkaren iGz'iv/eborgs län tillstyrker förslaget med de tilläggen dels att socialstyrelsen eller annan lämplig myndighet bör utfärda anvisningar om periodiska kontroller av trafikfar- liga sjukdomar och om vilka sjukdomar som är hinder för körkort. dels att körkortshavarna bör vara skyldiga att själva anmäla sådana förändringar i hälsan som år hinder för körkort. Läns/äkaren i Örebro lätt anser inte att utredningen på ett fullt klargörande vis har tagit ställning till den svåra frågan om läkarens anmälningsskyldighet. Enligt länsläkaren bör nykter- hetsproblematiken inte gälla bara alkoholmissbruk utan också annat drog- missbruk. Länsstyrelsen i ll-Ialmt'jhas län anser att med alkoholmissbruk börjätnställas narkotikamissbruk och att anmälan skall kunna göras även beträffande den som har traktorkort.

VTI är i princip positivt till förslaget under förutsättning att begreppet alkoholmissbruk kan definieras på ett betryggande sätt.

MIIF finner att mycket talar för att man skärper läkarnas anmälnings- skyldighet och tillstyrker vad utredningen har anfört om obligatorisk an- mälan vid alkoholmissbruk. NTF har en liknande inställning.

Många anser emellertid att man inte bör utöka läkarnas anmälningsplikt så som utredningen föreslagit.

Sot'ialstyrelsen avstyrker förslaget om obligatorisk anmälningsskyl- digth för läkare vid sjukdom eller defekttillstånd som har sin grund i alkoholmissbruk. I detta instämmer distriktsäverläkaren Dahlin som dess- utom föreslår att en ny hälsodeklaration avlämnas efter 70 års ålder.

Rättsläkarrädets rättspsykiatriska sektion anser att patienten skall ha

• Sida 68
•  Original

Prop. 1981/82: 9 68

ansvaret för anmälan och att läkaren skall vara en medhjälpare och rådgi- vare.

Professorn Ottosson avstyrker också anmälningsplikt vid alkoholbe- roende. Det skulle kunna avhålla någon från att söka vård. Ottosson anser vidare att det är något otympligt att låta läkaren och patienten tillsammans skriva anmälan — det borde räcka med att läkaren informerar patienten om att anmälningen har gjorts och på begäran företer en kopia av den.

Länsläkaren i lf'ärtnlands län invänder att utredningen avspeglar den oklarhet beträffande begrepp som finns i debatten om alkoholproblem. Uttrycken alkoholproblematiker. alkoholberoende och alkoholist används utan närmare definitioner och utan något försök till skattning av gruppens storlek. En anmälningsskyldighet beträffande sjukdoms- och defekttill- stånd som har sin grund i alkoholmissbruk skulle enligt länsläkaren sanno- likt tyvärr endast få en mycket marginell betydelse när det gäller att finna den stora grupp av människor som använder alkohol på ett omdömeslöst sätt och som kör bil trots att de är alkoholpåverkade. Länsläkaren in- vänder också att utredningen genomgående behandlar alkoholbruket i samband med bilkörning som en sjukdom.

Länsläkaren i Stockholms län anser utredningens förslag om läkarnas medverkan mycket tilltalande. men är ytterst tveksam om det är en fram- komlig väg att föreskriva obligatorisk anmälningsplikt vid alkoholbe- roende.

M finner den ovillkorliga skyldigheten att göra anmälan till körkorts- myndigheten vara ett utslag av förmynderi som kan få allvarliga konse- kvenser.

Svenska läkaresällskapet kan inte heller acceptera en ovillkorlig anmäl- ningsplikt. Dels ställs läkaren inför svåra avgöranden om tillståndets ka- raktär och art. dels kan anmälningsplikten verka återhållande på patienter- nas motivation att söka hjälp. Sveriges läkar/Örhttml har samma inställ- ning. Båda remissinstanserna kan dock i och för sig acceptera utredning- ens förslag om anmälningsskyldighet som förutsätter en nyanserad bedöm- ning av när information till körkortsmyndigheten bör lämnas.

Även TYA/Transport/tälsan avstyrker den obligatoriska anmälnings- skyldigheten. ] stället bör samhället skärpa trafikövervakningen och öka den från trafiksäkerhetssynpunkt nödvändiga tillsynen. men inte genom att pålägga vårdsektorn polisiära uppgifter.

Flera instanser tar i denna del upp frågorna kring LOB-omhändertagan- dena.

Distriktsöverläkaren Dahlin framhåller att det finns självklarare former för att fånga in missbrukare än att beordra anmälningsplikt för läkare. Han tänker då på förslaget att låta polisen rapportera samtliga LOB-omhänder- taganden till körkortsmyndigheten. Professorn Ottosson anser att det är principiellt felaktigt att utöka läkarnas anmälningsplikt på grund av att andra källor till kunskap om missbruk inte utnyttjas. Den förnämsta källan bör enligt Ottossonjust vara rapportering av LOB-fallen.

Även RPS och sot'ialstyrelsen pekar på att problemen med identifiering och rapportering av LOB-fallen bör lösas.

Länsläkaren i Värmlands län framhåller att omhändertaganden enligt LOB troligen i minst lika stor utsträckning beror på sociala och ekonomis- ka faktorer som av alkoholmissbruk. De omhändertagna utgör därför en mycket selekterad grupp av alkoholproblematiker.

• Sida 69
•  Original

Prop. 1981/82: 9 69

Sammanställning av remissyttrandena över departementspromemo- rian (Ds K 1980: 5) Vissa registreringsfrågor i anslutning till social- tjänstreformen

Yttranden över promemorian har avgetts av riksåklagaren (RÅ). kam- marrätten i Göteborg. rikspolisstyrelscn (RPS). datainspektionen. social- styrelsen. trafiksäkerhetsverket (TSV). luftfartsverket. statskontoret. riks- revisionsvcrket (RRV). länsstyrelsernas organisationsnämnd (LON). läns- styrelserna i Stockholms län. Kronobergs län. Kristianstads län. Väster- norrlands län och Jämtlands län. länsnykterhetsnämnden i Västerbottens län. samarbetsorganet (Ju l968: 59) för rättsväsendets informationssystcm (SARI). LT(')/LOB-utredningen (Ju l978:()3). organisationskommitten (S 1979: lZ) för socialstyrelsen. brottsförebyggande rådet (BRÅ). Kungl. Au- tomobil Klubben (KAK). Motorförarnas helnykterhetsförbund (MHF), Motormännens riksförbund (M). Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande (NTF) och Svenska kommunförbundet.

Länsstyrelserna i Kristianstads län och Jämtlands län har bifogat yttran- den från socialkonsulenterna i länen och länsstyrelsen i Västernorrlands län har bifogat yttranden från polisstyrelserna i Kramfors och Sundsvalls polisdistrikt och från sociala centralnämnden i Örnsköldsviks kommun.

Förslagen har tillstyrkts utan några reservationer eller andra anmärk- ningar av RÅ. RPS och RRV. l.tt/ifartsverket har inte haft några syn- punkter på förslagen.

A. Registreringsfrågan

Promemorian innefattar inte något ställningstagande till frågan om beho- vet av en registrering av nykterhetsanmärkningar. Flera instanser har ändå tagit upp den frågan. De som uttryckligen förordar någon form av registre- ring är kammarrätten i Göteborg. länsstyrelsen i.]ämtlands län. MHF och NTF. Som skäl anförs att kravet på skötsamhet i nykterhetshänseende för att få körkort förutsätter att körkortsmyndigheterna får reda på eventuella nykterhetsanmärkningar. När de sociala nämndernas uppgiftsplikt upphör. måste därför uppgifterna fås från något annat håll.

Sot'ia/konsttlenterna i Jämtlands län anser också att kännedom om LOB-omhändertaganden är av stor betydelse för körkortsprt'wningen. ef- tersom erfarenheten visar att sådana omhändertaganden ofta är ett uttryck för begynnande eller ibland långtgående alkoholmissbruk. Konsulcnterna är emellertid tveksamma inför motivet att slopa de sociala nämndernas rapporteringsskyldighet. De anser att man har överbetonat de negativa följderna av denna. En registrering väcker frågan om individens integritet i datasamhället. Denna bör enligt konsulenterna vägas mot motiven till att slopa de sociala nämndernas rapporteringsskyldighet.

Sotitt/styrelsen kan godta att körkortshavarna registreras men anser det inte lika självklart att registreringen bör omfatta även dem som inte har körkort. Styrelsen anser det sannolikt att en del av de ärenden som skulle omfattas av den utvidgade registreringen återfinns bland ärenden som redan är kända av socialnämnden och där nämnden yttrar sig på länsstyrel— ses eller domstols begäran. Styrelsen utgår från att socialtjänstens medver—

• Sida 70
•  Original

Prop. 1981/82: 9 70

kan i bl.a. körkortsärenden i stort sett blir densamma som de sociala nämndernas är i dag.

Statskontoret är mycket tveksamt till en registrering. Eftersom LTO/ LOB-utredningen överväger frågan huruvida omhändertaganden på grund av berusning bör anses ha så stor betydelse för körkortsprövningen att en registrering för detta ändamål är motiverad. anser statskontoret att man bör avvakta resultatet av utredningens arbete. Även länsstyr.'lsen i Kris- tianstads lätt. LTO/LOB-tttredningen. BRÅ och KAK har liknande syn- punkter. BRÅ kan dock tillstyrka en registrering nu. men bara som ett provisorium.

TSV och MHF anser att även alkohol- eller narkotikabetingade omhän- dertaganden enligt LTO måste registreras. Orsaken till omhändertagandet ärju i dessa fall densamma som vid omhändertagande enligt LOB. Enligt MIIF dras annars en opåkallad gräns mellan offentlig och annan berusning. Även BRÅ anser att det '.ir sakligt omotiverat att bl.a. i registreringshän- seende gör.-| nagon skillnad mellan sadana omhändertaganden. Å(lllll)ltll- rätten i Gätelmrg och l.T(_)/l.(_)B-utredningen anser att omhändertaganden enligt LTO inte behöver t'egistreras._

Kammarrätten i Göteborg. BRÅ och MHF efterlyser en lösning av identilicringsfrågan om en registrering av alla LOB-omhändertag'.|nden skall ske.

De flesta instanserna instämmer i förslaget att. om en registrering skall ske. denna bör göras i den del av k('||'ko|'tsregistrcts belastningsdel som förs av TSV. SAR! påpekar att i BROTTSRI. dvs. den grupp av system av rättsväsendets informationssystem som rör polis- och åklagarväsendet. de allmänna domstolarna och kriminalvården. ingår enbart uppgifter om brott. Den principen har upprätthållits allt sedan starten av det s.k. Rl- projektet. SAR! anser det viktigt att denna princip upprätthålls i ADB- system av den storleksordning som det här är fråga om och att man av integritets— och säkerhetsskäl inte bör göra något avsteg från principen.

[ii/isuj'ustuelsen i Jämtlands län och M anser emelle|tid att registreringen bör ske mom RI- systemet. Även datainspektionen anser ir|tt registreringen bör skötas av polisen. Enligt datainspektionen bör det inte fö|ekomma att i körkortsregistret ta in uppgifter för att de skall finnas till hands om och när någon söker körkort. lfrågavarande uppgifter är av allmän karaktär och används även i andra sammanhang än körkortsprövning. Registreringen bör därför enligt inspektionen handhas av den myndighet som gör omhän- dettagandena och som sedan också använder uppgifterna i sin verksamhet.

Arbetsgruppen har redovisat tre olika alternativ för en rapportering till körkortsregistret. De flesta instanserna ansluter sig till det alternativ som arbetsgruppen har förordat. Det innebär att polisen underrättar länsstyrel- sen om omhändertagandet. varefter länsstyrelsen för in uppgiften i regist- ret.

TSV. [.ON. länsstyrelsen i Stockholms län och LTO/LOB- utredningen förordar dock alternativet som innebär att polisen för in uppgiften i regist- ret. TSV påpekar att polisen redan i dag har registreringsrutiner som innebär att uppgifter direkt förs in i TSV: s ADB-system. För detta alterna- tiv talar enligt TSV effektivitetshänsyn och en mindre risk för felaktiga registreringar. TSV anser int' att länsstyrelserna är bättre rustade än polisen när det gäller att klara det utökade registreringsarbctct. I andra hand förordar TSV alternativet som innebär att TSV för in uppgifter i registret.

Länsstyrelsen i Stockholms län anser att polisen bör klara registreringen med hjälp av de terminaler som man f.n. disponerar.

• Sida 71
•  Original

Prop. 1981/82: 9 . 7l

!.ON saknar en analys av exempelvis vilken förstärkning som de största länsstyrelserna skulle behöva vad gäller ytterligare terminaler m.m. om det alternativ som arbetgruppen förordar skulle genomföras.

!.TO/L(.)B-ntredningen är kritisk till arbetsgruppens kostnadsberäkning- är och tror att kostnaderna måste bli större än vad arbetsgruppen har angett.

SAR! anser att det skulle leda till väsentligt högre kostnader om polisen skulle svara för registreringen i stället för länsstyrelsen. SAR! har också principella invändningar mot att låta polisen och länsstyrelsen få ett delat ansvar för denna del av körkortsregistret.

Förslaget om en femårig rehabiliteringstid godtas av de flesta remissin- stanserna. Datttinspektionen. I.TO/LOB-ntretlningen och Svenska kont- nmnfi'irbtmdet anser dock att två år är en tillräcklig tid. eftersom arbets- gruppen själv anser att äldre uppgifter inte behövs och socialstyrelsens nuvarande anvisningar till socialnämnderna innebär att nämnderna inte skall lämna ut uppgifter om LOB-omhändertaganden som är äldre än tvä är.

Nägra remissinstanser anser det vara en brist att — när socialtjänstlagen trätt i kraft — polisen inte längre skall lämna några uppgifter om LOB- omhändertaganden till socialnämnderna.

B. Socialtjänstens och sociala enhetens medverkan

Kammarrätten i Göteborg delar arbetsgruppens uppfattning att social- nämnden skall höras. om den som saken gäller är känd hos nämnden. Nänmdcn böt' dock beredas möjlighet att medverka även i de utredningar som länsstyrelsens sociala enhet kommer att företa beträffande personer som inte tidigare är kända hos nämnden.

Sot'ialstt'relsen anser det i och för sig motiverat att personal inom länsstyrelsernas sociala enheter gör kvalificerade utredningar. Styrelsen anser dock att ärenden som förutsätter personlig kontakt bör handläggas av socialnämnden enligt socialtjänstlagens närhetsprincip.

Statskontoret och organisationsktmtmitten jär St)('llllSl)'!'('lS('!l fram- håller att det måste vara en strävan att undvika att den sociala enhetens arbete splittras på samma sätt som fallet varit med den nuvarande social- konsulentorganisationen.

De sociala enheterna bör därför i högre grad ägna sig åt övergripande. generella och förebyggande insatser och mindre ät individinriktade frågor och handläggning av enskilda ärenden. Statskontoret anser att om möjlig- het skall linnas för körkortsmyndigheterna att anlita de sociala enheterna för utredningar i körkortsärenden. denna måste utnyttjas mycket restrik- tivt. Organisationskommitte'n anser att möjligheten bör finnas i speciella fall. men att den bör utnyttjas mycket restriktivt. Även länsst_w'elsen i Kronobergs län. lättsstyrelsen i Jämtlands län och soeialkonsttlenterna i Kristianstads län framhåller att de sociala enheternas medverkan bör begränsas till de mer komplicerade utredningarna. som kräver medverkan av sådan sakkunskap som socialkonsulenterna besitter.

S.|eialkonsalenterna i Jämtlands län befarar att arbetsgruppens förslag kan medföra en kraftig ökning av körkortsärendena hos den sociala enhe- ten. Det mäste i första hand ankomma på de sociala nämnderna att utreda och yttra sig i körkortsfrägorna. säger konsulenterna.

!.t'ins||_|'kterbetsnämnden i Västerbottens län anser att utredningar och yttranden i körkortsärenden inte bör ske utan att den enskilde först sam- tyckt till åtgärden.

• Sida 72
•  Original

Prop. 198l/82: 9 ' . 73

Länsstyrelsen i Västern.|rrlands län och polisstyrelsen i Sundsvall anser att polismyndigheten bör få rätt att på eget initiativ höra socialnämnden i t. ex. vapenärenden. '

C. Ikraftträdande och övergångsfrågor

Kammarrt'itten i Göteborg anser. i likhet med arbetsgruppen. att det är nödvändigt att tillskapa en övergångsreglering som i stort" bibehåller det nuvarande rättsläget till dess det nya rapporteringssystemet fungerar fullt ut. Kammarrätten tillstyrker också en övergångstid på två år. Beträffande körkortsärendena föreslär dock kammarrätten att denna reglering sker i övergångsbestämmelser till körkortslagen och att det därvid övervägs att sätta i kraft de nya bestämmelserna i 395 tredje stycket och 42% andra meningen körkortslagen den i juli 1983. Beträffande andra ärenden än körkortsärenden anser kammarrätten att uppgiftsskyldigheten under över- gångstiden kan regleras i övergångsbestämmelserna till socialtjänstlagen. Kammarrätten pekar också på att man under övergångsperioden fr.o.m. den l januari 1982 måste anlita såväl socialnämnden som körkortsregistret för att få LOB-omhändertaganden under de senaste två åren. Enligt kam- marrätten kan detta undvikas om man utsträcker polisens nuvarande rap- porteringsskyldighet enligt [05 nykterhetsvårdslagen till den I juli 1983.

Enligt länsstyrelsen i.]t'iintlands län kan den föreslagna övergångsbe- stämmelsen till socialtjänstlagen leda till tolkningssvärighetcr. Bestämmel— sen bör därför formuleras om så att det framgår att den enbart avser det rutinmässiga uppgiftshämtandet från sociala nämnderna i samband med personutredningar i körkortsärenden.

Svenska kommanförbtmdet finner det förvånande att arbetsgruppen fö- reslagit en övergångsbestämmelse. som ålägger socialnämnden en längre gående uppgiftsskyldighet än vad som i dag föreskrivs i 96.5 körkortsför- ordningen. Det naturliga enligt förbundets mening vore att låta de nuvaran- de bestämmelserna gälla under övergångstiden.

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1981