Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att fylleristraffet avskaffas. Vidare föreslås en ny lag om omhändertagande av berusade personer. De nya reglerna avses ge stöd för den utveckling mot adekvata vårdformcr för de akut berusade som f. n. pågår. Enligt förslaget blir förutsättningarna för att polisen skall få ta hand om en berusad person att denne inte kan ta vård om sig själv el- ler annars utgör en fara för sig eller annan. Om den berusade inte kan få an- nan vård, får han förvaras hos polisen. regelmässigt högst i åtta timmar. I anslutning till införandet av den nya lagen föreslås en partiell upprustning av de arrestlokaler som används för förvaring av berusade. Vidare föror- das en försöksverksamhet enligt vilken tillsynen av de omhändertagna i viss utsträckning anförtros åt sjukvårdspersonal. Enligt förslaget skall dessutom en modell för akutvård av berusade prövas i samband med pågå- ende försöksverksamhet på nykterhetsvårdens område.

En konsekvens av förslaget är att fylleriförseelsemas nuvarande formel- la betydelse när det gäller nykterhetsvårdande tvångsåtgärder upphör. Ut- gångspunkten är vidare att också andra sådana automatiska rättsverkning- ar som nu knyts till ett fylleristraff skall falla bort i fortsättningen.

Förslaget förutsätter ändringar i brottsbalken. lagen (1954: 579) om nyk- terhetsvård och flera andra författningar. Ikraftträdandet skall enligt för- slaget samordnas med genomförandet av vissa reformförslag beträffande körkortsregleringen som avses bli förelagda riksdagen under år 1976.

l—Riksdagen l975/76. l saml. Nr li3

• Sida 2
•  Original

Prop. 1975/76: 113

1. Förslag till

Lag om ändring i brottsbalken

l-J

Härigenom föreskrives i fråga om brottsbalken dels att 16 kap. [5 :$ och 21 kap. 15 & skall upphöra att gälla. (Ir/Lr att 16 kap. 16 & skall ha nedan angivna lydelse.

16 kap. 16 &

Nuvarande lydelse

Den som. i annat fall än förut i detta kapitel är sagt. för oljud på allmän plats eller eljest offentligen beter sig på sätt som är ägnat att Väcka förargclse hos allmänheten. dömes för förargclseväckan-

Förslagen lydelse

Den som för oljud på allmän plats eller eljest offentligen beter sig på sätt som är ägnat att väcka förargel- se hos allmänheten. dömes för förargelscväckande bete- e n d e till böter. högst femhundra

d e b e t e e n d e till böter. högst kronor. femhundra kronor.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer.

2. Förslag till

Lag om omhändertagande av berusade personer m. m.

l 5 Den som på allmän plats. utom- eller inomhus. anträffas berusad av alkoholhaltiga drycker eller annat berusningsmedel får omhändertagas av polisman. om han till följd av berusningen är ur stånd att taga vård om sig eller annars utgör en fara för sig själv eller annan.

Vad som sägs i första stycket har motsvarande tillämpning. om den be- rusade anträffas i port, trappuppgång eller liknande utrymme eller annars inom område som gränsar till allmän plats och omständigheterna ger vid handen att han uppehåller sig där endast tillfälligtvis. 2 5 Vid omhändertagande skall tillses att åtgärden ej orsakar den omhän- dertagne större olägenhet än som är oundviklig eller väcker onödig upp- märksamhet. 3 5 Om det behövs med hänsyn till den omhändertagnes tillstånd, skall han så snart det kan ske underkastas läkarundersökning. 4 ? Omhändertagen, som ej efter läkarundersökning som avses i 3 5 skall föras till sjukhus eller kvarstanna där, får hållas kvar hos polisen, om an— nan vård ej kan beredas honom. 5 & Polisman som har omhändertagit någon enligt denna lag skall så skyndsamt som möjligt anmäla åtgärden till sin förman. Har omhänderta- gandet ej redan upphört. skall förmannen omedelbart pröva om åtgärden skall bestå. 6 & Omhändertagen som förvaras hos polisen skall fortlöpande under— kastas tillsyn. Skulle den omhändertagnes tillstånd ge anledning till det, skall han föras till sjukhus eller läkare tillkallas så snart det kan ske.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1975/76:113 3

7 & Den som har omhändertagits enligt denna lag skall friges så snart det finnes kunna ske utan men för honom själv och anledning till omhänderta- gande ej längre föreligger. Frigivande skall dock alltid äga rum senast inom åtta timmar efter omhändertagandet. om det ej uppenbarligen är förenligt med den omhändertagnes eget intresse att han får kvarstanna kortare tid därutöver.

Finnes den omhändertagne vara i behov av hjälp eller stöd från samhäl- lets sida. skall polisen innan omhändertagandet upphör tillhandagå honom med råd och upplysningar samt. i den mån det lämpligen kan ske. samråda med annat samhällsorgan som har till uppgift att tillgodose sådant behov. 8 & Alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel som påträffas hos den som har omhändertagits enligt denna lag skall fråntagas denne. om ej särskilda skäl talar däremot. Beslut härom meddelas av den förman som enligt 5 5 skall pröva omhändertagandet. Med egendomen skall förfaras på det Sätt som föreskrives i 3 5 lagen (1958: 205) om förverkande av alkohol- haltiga drycker m. m. Belopp som har erhållits vid försäljning av egendo- men tillfaller staten.

Första stycket får tillämpas även i fråga om injektionsspruta eller kanyl som kan användas för insprutning i människokroppen. 9 & Föreskrifterna i denna lag tillämpas även i fall då förutsättningar för omhändertagande skulle ha förelegat också enligt 3 & lagen (1973: 558) om tillfälligt omhändertagande. 10 5 Vad som sägs i denna lag om polisman gäller även den som utan att vara polisman förordnats att fullgöra polisverksamhet. om ej annat fram- går av förordnandet.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Genom lagen upphäves förordningen (1841: 58 s. 1) emot fylleri och dryckenskap.

3. Förslag till

Lag om ändring i militära rättegångslagen (1948: 472)

Härigenom föreskrives i fråga om militära rättegångslagen (1948: 372.)[ dels atti 1. 5. 7. 13. 19. 58, 60. 61. 65. 70. 71. 82. 84. 87. 90, 92. 94. 95. 105 och 107 55 samt rubriken närmast före 2 kap. ordet "krigsmakten" i olika böjningsformer skall bytas ut mot "försvarsmakten" i motsvarande form.

dels att 3. 9 och 36 55 skall ha nedan angivna lydelse. "ö

' Senaste lydelse av 1351975z671 71 & 1975:671 19% 1975:671 84 5 1964: 200 58 s" 1960: 25 87 5 1964: 200 60%1975:671 95 & 1975:671 61 s' 1952: 122 10751975:671. 705 1975: 671

• Sida 4
•  Original

Prop. 1975/76:113

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 3ä2

Såsom militära brottmål anses enligt denna lag:

1. mål om ansvar för sådant av krigsman förövat brott som omför- mäles i något av följande kapitel el- ler lagrum i brottsbalken. nämligen 16 kap. [5 och 16 55 därest den brottslige vid gämingens begående var iklädd militär tjänstedräkt. 8. 9. 10. 12 och 13 kap. därest brottet angått försvarsmakten tillhörig el- ler för dess behov avsedd egen- dom, 20 kap. 1—3 55 samt 21 och 22 _

kap.;

2. mål om ansvar för annat i brottsbalken omförmält brott som krigsman förövat med anledning av den förfördelades eller sin egen tjänst vid försvarsmakten eller ock mot myndighet eller annat organ tillhörande försvarsmakten: '

3. mål om ansvar i andra fall för brott varigenom krigsman åsidosatt sin tjänsteplikt, dock ej mål om för- seelse som avses i 36—39 55 väm- pliktslagen: samt

4. mål om ansvar för brott var- igenom någon som ej är krigsman men innehar tjänst vid försvars- makten åsidosatt sin tjänsteplikt.

Vad i denna lag stadgas om mili- tära brottmål skall äga motsvaran- de tillämpning i fråga om domstols befattning med förundersökning och användande av tvångsmedel med anledning av brott som är av beskaffenhet att fråga om ansvar därför skall handläggas som militärt mål.

För följande i brottsbalken om- förmälda brott må. där ej annat föl— jer av 10 &, straff åläggas i disciplin- mål:

1. brott som sägs i 16 kap. 15 el- ler 16 &. därest den brottslige vid

2 Senaste lydelse 1975: 671. 3 Senaste lydelse 1975: 671.

Såsom militära brottmål anses enligt denna lag:

1. mål om ansvar för sådant av krigsman förövat brott som omför- mäles i något av följande kapitel el- ler lagrum i brottsbalken . nämligen 16 kap. 16 & därest den brottslige vid gämingens begående var iklädd militär tjänstedräkt. 8. 9. 10. 12 och 13 kap. därest brottet angått försvarsmakten tillhörig eller för dess behov avsedd egendom. 20 kap. 1—3 55 samt 21 och 22 kap.:

2. mål om ansvar för annat i brottsbalken omförmält brott som krigsman förövat med anledning av den förfördelades eller sin egen tjänst vid försvarsmakten eller ock mot myndighet eller annat organ tillhörande försvarsmakten:

3. mål om ansvar i andra fall för brott varigenom krigsman åsidosatt sin tjänsteplikt. dock ej mål om för- seelse som avses i 36—39 åå väm- pliktslagen: samt

4. mål om ansvar för brott var- igenom någon som ej är krigsman men innehar tjänst vid försvars- makten åsidosatt sin tjänsteplikt.

Vad i denna lag stadgas om mili- tära brottmål skall äga motsvaran- de tillämpning i fråga om domstols befattning med förundersökning och användande av tvångsmedel med anledning av brott som är av beskaffenhet att fråga om ansvar därför skall handläggas som militärt mål.

953 ,

För följande i brottsbalken om- förmälda brott må. där ej annat föl- jer av 10 &. straff åläggas i disciplin- mål:

]. brott som sägs i 16 kap. 16 &. därest den brottslige vid gämingens

• Sida 5
•  Original

Prop. 1975/76:11.3

Nuvarande lydelse gämingens begående var iklädd mi- litär tjänstedräkt;

2. brott som avses i 10 kap. 2, 4 eller 7 5 eller 12 kap. 2 &. un- der förutsättning att fråga är om försvarsmakten tillhörig eller för dess behov avsedd egendom samt. såvitt angår brott mot någon av nämnda paragrafer i 10 kap.. att egendomen lämnats åt den brottsli- ge för begagnande;

3, brott som sägs i 21 kap. 18 s. dock ej då fråga är om sådan förse- else vid manövrering eller navige- ring av försvarsmaktens fartyg eller luftfartyg. som någon för dess så- kerhet ansvarig krigsman begått under utövande av befäl å detsam- ma eller. om fartyget var luftfartyg. såsom förare därå. samt genom för- seelsen skada uppkommit: samt

4. brott varom förmäles i 21 kap. 1. 4. 7—9 eller lI—Iö Sif eller 22 kap. 4 ä.

Föreslagen lydelse begående var iklädd militär tjänste- dräkt:

2. brott som avses i 10 kap. 2. 4 eller 7 &" eller 12 kap. 2 5. under för— utsättning att fråga är om försvars- makten tillhörig eller för dess be- hov avsedd egendom samt. såvitt angår brott mot någon av nämnda paragrafer i 10 kap., att egendomen lämnats åt den brottslige för begag- nande:

3. brott som sägs i 21 kap. 18 s". dock ej då fråga är om sådan förse- else vid manövrering eller navige- ring av försvarsmaktens fartyg eller luftfartyg. som någon för dess sä- kerhet ansvarig krigsman begått under utövande av befäl å detsam- ma eller. om fartyget var luftfartyg. såsom förare därå. samt genom för- seelsen skada uppkommit; samt

4. brott varom förmäles i 21 kap. 1. 4, 7—9, ll—I4 eller 16 55 eller 22 kap. 4 5.

365

Krigsman som inom område eller utrymme som nyttjas av krigsmak- ten eller. iklädd militär tjänste- dräkt. på allmän plats uppträder berusad. så att detframgår av hans åtbörder eller tal. eller eljest stör allmän ordning eller ordningen inom krigsmakten må enligt för- mans förordnande tagas i förvar. Den omhändertagne må ej hållas i förvar längre än som betingas av det ändamål som föranlett omhän- dertagandet.

Krigsman som inom område eller utrymme som nyttjas av försvars- makten eller. iklädd militär tjänste- dräkt. på allmän plats anträffas så berusad att han är ur stånd att taga vård om sig eller annars utgör en fara för sig själv eller annan eller uppträder så att han stör allmän ordning eller ordningen inom för- svarsmakten må enligt förmans för- ordnande tagas i förvar. Den om— händertagne må ej hållas i förvar längre än som betingas av det ända- mål som föranlett omhändertagan- det.

Krigsman, som enligt första stycket har omhändertagits på grund av berusning, skall så snart det kan ske underkastas läkarun- dersökning. om det behövs med hänsyn till hans tillstånd.

Alkoholhaltiga drycker eller and- ra berusningsmedel som påträffas hos den som på grund av berusning

• Sida 6
•  Original

Prop. 1975/76: 113

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse har omhändertagits enligt första stycket. skall fråntagas denne. om ej särskilda skäl talar därenwt. Be- slut härom meddelas av den för- man som harförordnat om omhän- dertagandet. Med egendomen skall förfaras på det sätt som föreskrives i3 $”" lagen (1958:.705) om förver- kande av alkoholhaltiga drycker m.m. Belopp som har erhållits vid )?)"rsäljning av egendomen tillfaller staten.

Tredje stycket får tillämpas även i fråga om injektionsspruta eller ka- nyl som kan användas för in.iprut- ning i människokroppen.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Har fråga om förverkande enligt 1 & första stycket lagen (1958: 205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. ej före ikraftträdandet av- gjorts beträlfande egendom som tagits i beslag med stöd av 37 & första stycket. får frågan prövas i den ordning Som gäller för disciplinmål utan hinder av att ansvar för brott mot 16 kap. 15 få eller 21 kap. 15 %& brottsbal- ken ej kan åläggas i målet.

4. Förslag till Lag om ändring i rusdrycksförsäljningslag'en (1954: 521)

Härigenom föreskrives att 18 & rusdrycksförsäljningslagcn (1954z521)1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18 &” Rusdrycker må ej utminuteras till den som kan antagas ej hava fyllt tjugo år.

Utminutering må vägras den som är upptagen på särskild förteckning

(spärrlista).

På spärrlista skall upptagas 1) den beträffande vilken nykter- hetsnämnd meddelat beslut som avses i 14 ä 2 mom. lagen om nyk— terhetsvård:

2) den som icke må försälja rus- drycker och som genom laga kraft- ägande dom befunnits skyldig till

På spärrlista skall upptagas 1) den beträffande vilken nykter- hetsnämnd meddelat beslut som avses i 14 ä 2 mom. lagen om nyk- terhetsvård:

2) den som icke må försälja rus- dryeker och som genom laga kraft- ägande dom befunnits skyldig till

1 Senaste lydelse av lagens rubrik 1975:702. 2 Senaste lydelse 1975: 702.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1975/76: 113

Nu varande lydelse brott som avses i 80 eller 81 5 eller till försök eller medverkan som av- ses i 895 1 och "2 mom. denna lag el- ler till sådant förfarande med alko— holhaltiga drycker som avses i 69 & lagen om nykterhetsvård eller 89 & barnavårdslagen: så ock

3) den som genom laga kraft- ägande dom befunnits hava vid mer än ett tillfälle inom en tidrymd av tolv månader gjort sig skyldig till rattfylleri. brott enligt 4 så 2 mom. lagen om straff för vissa trafikbrott eller fylleri .

Spärrlista skall av detaljhandcls- bolaget upprättas för län eller annat lämpligt område. Den som enligt vad under 2) i tredje stycket sägs må vägras Utminutering skall upp- tagas på mer än en sådan förteck- ning i den mån så finnes erforderligt för att hindra honom från inköp. Förteckningama skola förnyas för varje månad.

Om upptagande på spärrlista be- slutar n'ksskatteverket. Den som upptagits på spärrlista skall avföras därifrån. i fall som under 1) i tredje stycket avses vid utgången av den tid som nykterhetsnämnden be- stämt. i det under 2) i tredje stycket nämnda fallet efter tolv månader samt i det under 3) i samma stycke avsedda fallet efter sex månader.

Föreslagen lydelse

brott som avses i 80 eller 81 å eller till försök eller medverkan som av- ses i 89 s" 1 och 2 mom. denna lag el- ler till sådant förfarande med alko- holhaltiga drycker som avses i 69 5 lagen om nykterhetsvård eller 89 & bamavårdslagen; så ock

3) den som genom laga kraft- ägande dom befunnits hava vid mer än ett tillfälle inom en tidrymd av tolv månader gjort sig skyldig till rattfyllen' eller brott enligt 4 s 2 mom. lagen om straff för vissa tra- fikbrott.

Spärrlista skall av detaljhandels- bolaget upprättas för län eller annat lämpligt område. Den som enligt vad under 2) i tredje stycket sägs må vägras Utminutering skall upp— tagas på mer än en sådan förteck- ning i den mån så finnes erforderligt för att hindra honom från inköp. Förteckningama skola förnyas för varje månad.

Om upptagande på spärrlista be- slutar riksskatteverket. Den som upptagits på spärrlista skall avföras därifrån, i fall som under 1) i tredje stycket avses vid utgången av den tid som nykterhetsnämnden be- stämt, i det under 2) i tredje stycket nämnda fallet efter tolv månader samt i det under 3) i samma stycke avsedda fallet efter sex månader.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. Den som då är upptagen på spärrlista med stöd av 18 % tredje stycket 3") i dess tidigare ly- delse skall avföras därifrån, om han enligt bestämmelsen i dess nya lydelse ej skulle ha tagits upp på listan.

5. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1954: 579) om nykterhetsvård

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1954: 579) om nykterhetsvård1 dels att 11 5 skall upphöra att gälla. dels att 10. 15 och 57 5.5 skall ha nedan angivna lydelse.

' Lagen omtryckt 197lz307.

• Sida 8
•  Original

Prop. 1975/76: 113

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

10" %

Polis- och åklagarmyndig/1et. som erhåller kännedom om att nå- gon gjort sig skyldig tillfylleri eller eljest använt alkoholhaltiga drye- ker till uppenbar skada för sig eller annan. skall ofördröjligen göra an- mälan därom Itos nykterhetsru'imn- den.

Polisntyndigltet skall ofördröili- gen göra anmälan Itos nykter/tets— nämnden när någon på grund av alko/t(.)/berusning har omhänderta- gits enligt lagen (1976: 000) om om- händertagande av berusade perso- ner nt. rn. Samma skyldighet att gö- ra anmälan föreligger för polis- myndighet som i annat fall får kän- nedom om att någon har använt al- koholhaltiga drycker till uppenbar skada för sig eller annan.

Läkare. som i sin verksamhet erhåller kännedom om att någon missbru- kar alkoholhaltiga drycker. skall göra anmälan därom hos nykterhets- nämnden. Sådan skyldighet föreligger dock icke, då den. varom fråga är. genom läkarens försorg blir föremål för behandling. ägnad att undanröja skadeverkningarna av missbruket. eller då uttrycklig begäran. att anmälan ej skall göras. framställes av någon alkoholmissbrukaren närstående per- son och läkaren med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet fin— ner åtgärd av nykterhetsnämnd icke böra ifrågakomma.

Om skyldighet för åklagare att göra anmälan i anledning av upp- kommen fråga om förvandling av böter förfylleri är särskilt stadgat.

15.5

Den som är hemfallen åt alkoholmissbruk må av nykterhetsnämnden ställas under övervakning. därest han till följd av sitt missbruk befinnes a) vara farlig för annans personliga säkerhet eller kroppsliga eller själsli- ga hälsa eller för eget liv. eller

b) utsätta någon. som han är skyldig att försörja. för nöd eller uppenbar vanvård eller eljest grovt bristai sina plikter mot sådan person. eller

c) ligga det allmänna, sin familj eller annan till last, eller

d) vara ur stånd att taga vård om sig själv, eller

e) föra ett för närboende eller andra grovt störande levnadssätt.

Samma lag vare. där någon. som är hemfallen åt alkoholmissbruk.

genom lagakraftvunnen dom funnits skyldig till ntinst tre under de två senast förflutna åren be- gångna gärningar. innefattande fylleri. brott, som [21 kap. 13 eller 14 # brottsbalken sägs. därest han vid brottets begående varit berusad av starka drycker. så att det fram- gått av hans åtbörder eller tal. eller brott. som avses 14 5 lagen den 28

Detsamma skall gälla, när nå- gon. som är hemfallen åt alkohol- missbruk, utan att söka årligen för- sörja sig för ett kringflackande liv.

• Sida 9
•  Original

Prop. 1975/76:113

Nuvarande lydelse september [951 om strajfför vissa trafikbrott. därest brottet varit en” följd av förtäring av starka drycker. eller

utan att söka ärligen försörja sig för ett kringflackande liv.

Föreslagen lydelse

Beslut om övervakning enligt denna paragraf går i verkställighet utan hinder därav, att det ej äger laga kraft.

575

Misstänkes den. som tvångsinta- gits å allmän vårdanstalt eller, på sätt i 58 så sägs. frivilligt ingått å så- dan anstalt och därvid förbundit sig att kvarstanna å anstalten sex må- nader. att hava före utskrivning. från anstalten begått brott. för vil- ket ej är stadgat svårare straff än fängelse i sex månader. och hör brottet under allmänt åtal, skall åklagaren pröva, huruvida åtal lämpligen bör ske. Har brottet be- gåtts innan den intagne fyllt ader- ton år, skall sådan prövning ske än- då att svårare straff än nyss sagts är stadgat för brottet.

Är det eller de brott som begåtts före utskrivningen fylleri eller fylle- rijämte annat brott oclt har den in- tagne godkänt föreläggande av ordningsbot härför. skall åklaga- ren. om det finnes lämpligt, förord- na att böterna ej skola uttagas.

Innan fråga. som avses i första eller andra stycket, avgöres skall anstaltens styrelse höras, om det ej finnes obehövligt. ' '

Misstänkes den. som tvångsinta- gits å allmän vårdanstalt eller. på sätt i 58 ? sägs. frivilligt ingått å så- dan anstalt och därvid förbundit sig att kvarstanna å anstalten sex må- nader. att hava före utskrivning från anstalten begått brott. för vil- ket ej är stadgat svårare straff än fängelse i sex månader. och hör brottet under allmänt åtal. skall åklagaren pröva. huruvida åtal lämpligen bör ske. Innan åtalsf'rå- . gan avgöres. skall anstaltens. sty- ,relse höras, om det ej finnes obe—

hövligt. Har brottet begåtts innan den intagne fyllt aderton år. skall frågan om åtal prövas i nämnda ordning ändå att svårare strat? än nyss sagts är stadgat för brottet.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. 1 fråga om före- läggande av ordningsbot som har godkänts före ikraftträdandet gäller dock 57 å andra och tredje styckena i sin äldre lydelse.

6. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1958: 205) om förverkande av alkoholhaltiga

drycker m. m.

Härigenom föreskrives att l 5 lagen (1958: 205) om förverkande av alko- holhaltiga drycker m. m. skall ha nedan angivna lydelse.

• Sida 10
•  Original

Prop. 1975/76: 113

Nuvarande lydelse

Alkoholhaltiga drycker eller and- ra berusningsmedel. vilka påträffas hos den som uppträder berusad på plats och sätt (' I6 kap. [5 55 eller Zl kap. 15 & brottsbalken sägs eller ock gör sig skyldig till gärning som avses i 21 kap. 13 eller 14 å brotts-

lU

F öreslagen lydelse lå]

Alkoholhaltiga drycker eller and- ra berusningsmedel. vilka påträffas hos den som gör sig skyldig till gär- ning som avses i 21 kap. 13 eller 14 & brottsbalken och därvid är be- rusad. så att det framgår av hans åt- börder eller tal. skola vara förver-

balken och därvid är berusad. så att det framgår av hans åtbörder eller tal, skola vara förverkade, om ej särskilda skäl äro däremot.

kade. om ej särskilda skäl äro där- emot.

Samma lag vare. om sådana drycker eller berusningsmedel påträffas hos den som brutit mot 4 & lagen om straff för vissa trafikbrott. 13 kap. 6 & luft- fartslagen eller 32.5 & sjölagendler hos någon som medföljt vid tillfället. så- framt berusningsmedlen må antagas hava varit "avsedda även för den som begått gärningen. '

Medför någon i strid mot gällande bestämmelser rusdrycker vid offentlig tillställning. skola de ock vara förverkadc som i första stycket sägs.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. I fråga om egen; . dom som har påträffats före ikraftträdandet äger dock äldre bestämmelser om förverkande fortfarande tillämpning. Fråga om förverkande får därvid prövas i den ordning som anges i 2 5 3 även i fall då åtal. som före ikraftträ-' (landet har väckts för brott mot 16 kap. 15 5 eller 21 kap. 15 & brottsbalken, nedlägges. '

7. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1964: 168) om verkställighet av bötesstraff

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1964: 168) om verkställighet av bötesstraff2

dels att 4 och 12 55 Skall upphöra att gälla. dels att i 28 få ordet ”Konungen” skall bytas ut mot ”regeringen””. dels att 9 5 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

9 53 Böter må ej förvandlas med mindre de överstiga tio dagsböter eller ett- hundra kronor omedelbart i penningar. När flera bötesstraff sammanträffa, skall vad sålunda stadgas gälla de sammanlagda straffen. Ingå bland dem både dagsböter och böter omedelbart i penningar, tillämpas 15 & tredje stycket.

* Senaste lydelse 1968: 197. 2 Senaste lydelse av

4 5 1968: 196. 12 5 1969: 166. 3 Senaste lydelse 1968: 196.

• Sida 11
•  Original

Prop. 1975/76: 113

Nuvarande lydelse

Utan hinder av vad nu är sagt skall förvandling äga rum. såframt omständigheterna föranleda anta- gande att den bötfällde av tredska eller uppenbar vårdslöshet underlå- tit betala böterna eller att förvand- ling erfordras för hans tillrättafö- rande eller ock böterna ädömtsfi'ir fylleri samt den böt/älldt' under de före förvamllingen senast förflutna två åren tre eller flera gånger dömts för sådan förseelse.

11

Föreslagen lydelse

Utan hinder av vad nu är sagt skall förvandling äga rum. såframt omständigheterna föranleda anta- gande att den bötfällde av trcdska eller uppenbar vårdslöshet underlå- tit betala böterna eller att förvand- ling erfordras för hans tillrättafö- rande.

Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer. I fråga om böter som har ådömts före ikraftträdandet gäller dock 4 & i dess äldre lydelse. Böter som före ikraftträdandet ådömts för fylleri får ej förvandlas. Föres efter ikraftträdandet talan om förvandling av böter som utgör gemensamt straff för fylleri och annat brott. prövar den domstol som handlägger målet om förvandling vilken del av straffet som skall anses gälla sistnämnda brott.

8. Förslag till

Lag om ändring i lagen (1973: 18) om disciplinstraff för krigsmän

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1973: 18) om disciplinstraff för

krigsmän

dels att i 5 och 18 åå ordet "Konungen" skall bytas ut mot "regering-

en

Nuvarande lydelse

2

Disciplinstraff ålägges. utom för brott mot bestämmelse vari sådant straff är utsatt. i stället för böter. när fråga är om brott av krigsman enligt 20—22 kap. brottsbalken eller om annat av krigsman förövat brott av sådan beskaffenhet att straff för brottet kan åläggas i disciplinmål. Böter får dock ådömas i stället för disciplinstraff, om böter är en lämpligare påföljd än disciplinstraff med hänsyn till den brottsliges tjänstgöringsförhållanden och brot- tets art. I fråga om brott som avses i 21 kap. 15 eller 16 & brottsbalken ådömes böterna omedelbart i peng- ar. högst femhundra kronor.

dels att 2 5 skall ha nedan angivna lydelse.

Föreslagen lydelse &

Disciplinstraff ålägges. utom för brott mot bestämmelse vari sådant straff är utsatt. i stället för böter. när fråga är om brott av krigsman enligt 20—22 kap. brottsbalken eller om annat av krigsman förövat brott av sådan beskaffenhet att straff för brottet kan åläggas i disciplinmål. Böter får dock ådömas i stället för disciplinstraff, om böter är en lämpligare påföljd än disciplinstraff med hänsyn till den brottsliges tjänstgöringsförhållanden och brot- tets art. I fråga om brott som avses _ i 21 kap. 16 & brottsbalken ådömes böterna omedelbart i pengar, högst femhundra kronor.

Denna lag träderi kraft den dag regeringen bestämmer.

• Sida 12
•  Original

Prop. 1975/76:113 12

Utdrag JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL vid regerings- sammanträde 1976-02-12

Närvarande: statsministern Palme. ordförande, och statsråden Sträng. An- dersson. Johansson, Holmqvist. Aspling, Lundkvist, Geijer, Norling, Lid- bom. Feldt, Sigurdsen. Gustafsson. Zachrisson, Leijon. Hjelm-Wallén

Föredragande: statsrådet Geijer

Proposition om ändring i brottsbalken m. m.

RÅ har bifogat yttranden från överåklagarna i Stockholms, Göteborgs och Malmö åklagardistn'kt samt länsåklagarna i Hallands och Gävleborgs län. ÖB har bifogat yttranden från försvarsgrenschefema. militärpsykolo- giska institutet och försvarsstabens säkerhetsavdelning. Länsstyrelserna har i flera fall överlämnat yttranden från Iänsnykterhetsnämnd. länsläkare. länspolischef. kommuner. polismästare och kommunala nykterhetsnämn- der samt länsstyrelsen i Kristianstads län även yttrande från Iänsåklagaren i länet. Fullmäktige i de olika städerna hari allmänhet bifogat yttrande från nykterhetsnämnd och i några fall också från barnavårdsnämnd och social- förvaltning. Stadsfullmäktige i Stockholm. Göteborg och Malmö har dess- utom överlämnat yttranden från städernas sjukvårdsstyrelser.

Utredningen har föreslagit att fylleristraffet avskaffas. Det skall emeller— tid enligt utredningen liksom f.n. vara en uppgift för polisen att under vissa förutsättningar omhänderta akut berusade personer. När det gäller förva- ringen av de omhändertagna innefattar betänkandet förslag till en genom- gripande reform. En väsentlig del av utredningsförslaget går ut på att för- varingen av omhändertagna fyllerister i polisarrest ersätts med akutvård i särskilda för ändamålet inrättade medicinska kliniker. Till dessa skall kny- tas läkare och annan sjukvårdspersonal samt företrädare för nykterhets- nämnd. På klinikerna skall förutom rent medicinska insatser de omhänder-

• Sida 14
•  Original

Prop. 1975/76: 113 14

tagnas sociala förhållanden kunna utredas. Utredningen har föreslagit att sådana akutkliniker inrättas på ett flertal orteri landet och att polisens för- varingslokaler på övriga platser rustas upp. Vidare har utredningen förut- satt att också den öppna alkoholpolikliniska vården skall rustas upp och byggas ut. I övrigt innehåller betänkandet bl. a. förslag till lösningar på vis- sa problem som hänger samman med de följdverkningari körkortshänse- ende m.m. som f. n. knyts till en-dom på fylleri.

Fylleristraffutredningens betänkande. som under remissbehandlingen fått ett blandat mottagande. har av flera skäl ännu inte lett till några lag- stiftningsåtgärder. Detta betyder emellertid inte att utvecklingen på omr. - det har stått stilla. Under senare år har sålunda nykterhetsvården i allt hög— re grad kännetecknats av strävanden till en samlad lösning av sociala och andra problem som har samband med alkoholmissbruk. Samarbetet mellan å ena sidan nykterhetsvården och å andra sidan den övriga socialvården. sjukvården och andra vårdformer har väsentligt utökats och förbättrats. Som ett resultat härav har sjukhusvård kommit att bli ett alltmer väsentligt inslag i nyklerhetsvården. Samtidigt har under den sista tioårsperioden re- surserna för den öppna och halvöppna vården ökat mycket kraftigt. Vid si- dan av denna utveckling har alltsedan staten år 1965 övertog huvudmanna- skapet för polisväsendet en omfattande nybyggnads- och upprustnings- Verksamhet pågått i fråga om polisens lokaler för förvaring av berusade personer.

Fylleristral'fets bibehållande medför emellertid sådana olägenheter av skilda slag att det enligt min mening inte är möjligt att ytterligare skjuta upp själva frågan om en avkriminalisering. Vad däremot gäller frågan om inrättande av särskilda akutkliniker så står det visserligen klart att fylleri- straffutrcdningens förslag i denna del innefattar en lösning som svarar mot högt ställda anspråk i fråga om korttidsvården av de akut berusade. Det är emellertid samtidigt uppenbart att ett mera generellt förverkligande av tan- ken på akutkliniker i denna form skulle bli mycket resurskrävande. Härtill kommer att förslaget i denna del berör endast ett delproblem av ett över- gripande frågekomplex. nämligen principerna för en socialvård där steget tas fullt ut till en helhetssyn med en samordning av olika insatser för att ef- fektivt bearbeta de många skiftande sociala problem som uppkommeri det moderna samhället. De aktuella strävandena på detta område -— som bl. a. avspeglas genom det arbete som bedrivs av socialutredningen — inriktas i - allt högre grad på att nå fram till ändamålsenliga riktlinjer när det gäller for- merna för ett samarbete mellan socialvården. sjukvården och andra sam- hällsverksamheter. En sammankoppling av fylleriets avkriminalisering med en isolerad men samtidigt förhållandevis kostnadskrävande lösning av frågan om korttidsvården för de akut berusade riskerar mot denna bak- grund att alltför mycket binda utvecklingen och försvåra avvägningen mel- lan olika angelägna reformer och förbättringar inom hela vårdområdet.

Mot denna bakgrund är det enligt min mening mest ändamålsenligt att i

• Sida 15
•  Original

Prop. "1975/76: 113 tS

nuläget inrikta en reform i främsta rummet på en lösning "av frågan om fyl- leriets avkriminalisering och av de problem som har ett mera direkt sam- band härmed. Detta utesluter emellertid inte att man samtidigt tar upp frå— gor om formerna och principerna för samhällets åtgärder vid omhänderta- gande av' berusade personer och därvid söker nå fram till sådana förbätt- ringar som det går att skapa utrymme för i anslutning till reformen.

2.1. Fylleristraffet

Enligt 16 kap. l5 & första stycket BrB döms den som på allmän plats. utom- eller inomhus. uppträder berusad av starka drycker så att det fram— går av hans åtbörder eller tal för fylleri till böter. högst 500 kr. Enligt andra stycket döms till samma straff. om ruset har orsakats av annat än alkohol- ' haltiga drycker. '

Av allmänna principer följer att fylleri är ett uppsåtligt brott. Detta inne— bär visserligen inte att det för straffansvar fordras att vederbörande själv skall ha ansett sig berusad eller att han uppsåtligen'skall ha uppträtt på det sätt av vilket hans berusade tillstånd framgår. Däremot anses kravet på uppsåt medföra att den som har förtärt en' dryck utan att känna till dess rusgivande egenskap inte kan dömas för fylleri. om han beger sig till all— män plats utan att märka att han har blivit berusad. Detsamma gäller en be— rusad person som utan egen vilja har burits eller förts till allmän plats av andra.

Vid sidan av den allmänna straffbestämmelsen finns i 21 kap. IS 5 BrB en speciell bestämmelse som avser fylleri inom militärt område eller utrym— me. '

Normalstraffet för fylleri vid tillämpning av den allmänna bestämmelsen- är 50 kr. i böter. Enligt tidigare praxis utdömdes ofta högre bötesstraff vid återfall. men denna praxis torde sedan länge helt ha övergivits.

2.2. Processuella regler

Fylleri faller under allmänt åtal. och lagföring kan äga rum vid domstol enligt de vanliga brottmålsreglerna. Fylleriförseelser kan emellertid också beivras genom de enklare handläggningsformema strafföreläggande och föreläggande av ordningsbot enligt 48 kap. rättegångsbalken (RB).

Åtal för fylleri följer de allmänna reglerna i RB för brott som hör under allmänt åtal. Enligt huvudregeln i 20 kap. 6 & RB har åklagaren s.k. absolut åtalsplikt. .

Från principen om absolut åtalsplikt finns emellertid en del undantag. Enligt 20 kap. 7 5 första stycket RB kan åklagare sålunda i fyra olika fall besluta att inte åtala brott. Punkt l avser det fallet att det kan antas att i

• Sida 16
•  Original

Prop. 1975/76:113 16

händelse av lagföring annan påföljd än böter inte skulle komma att ådömas och lagföring inte är påkallad ur allmän synpunkt. Enligt punkt 2 kan åtal underlåtas. om brottet har förövats innan den misstänkte har dömts för an- nat brott eller till fullo undergått straff eller annan. påföljd för sådant brott och det är uppenbart, att brottet i jämförelse med det andra brottet är utan nämnvärd betydelse med hänsyn till påföljden. Enligt punkt 3 kan åtal-un- derlåtas även i annat fall. om det av särskilda skäl är uppenbart att påföljd inte erfordras för att avhålla den misstänkte från vidare brottslighet och att det med hänsyn till omständigheterna inte är påkallat att åtal väckes. Till- lämpningen av denna punkt tillkommer RÅ. Bestämmelsen i punkt 4 med- ger åklagare att underlåta åtal. om brottet uppenbarligen har begåtts under inflytande av sådan själslig abnormitet. som avses i 33 kap. 2.å BrB. samt sluten psykiatrisk vård eller vård i vårdhem eller specialsjukhus för psy- kiskt utvecklingsstörda kommer till stånd utan lagföring och åtal inte är på- kallat av särskilda skäl.

Har brott begåtts av person som inte har fyllt 18 år kan åtal underlåtas även med stöd av l & lagen (l964:167) med särskilda bestämmelser om unga lagöverträdare. För beslut om åtalsunderlåtelse krävsiså fall att den underårige ställs under övervakning enligt 26 & bamavårdslagen (1960; 97). tas om hand för samhällsvård enligt 29 & samma lag eller blir föremål för annan därmed jämförlig åtgärd eller utan dylik åtgärd blir föremål för an- nan hjälp- och stödåtgärd samt att det med skäl kan antas att härigenom vidtas vad som är lämpligast för hans tillrättaförande. Åtal får-vidare un- derlåtas i det fallet att brottet uppenbarligen har skett av okynne eller för- hastande.

Bestämmelser om särskild åtalsprövning finns också på olika håll i so- ciallagstiftningen. Enligt 57 5 första stycket lagen (1954: 579) om nykter- hetsvård (Nvl) skall åklagaren pröva huruvida åtal lämpligen bör ske. om någon som är tvångsintagen på allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare misstänks att ha begått brott före utskrivning från anstalten. Om den miss- tänkte var över 18 år vid brottet. förutsätts att detta inte är belagt med. svå- rare straff än fångelse sex månader. Med tvångsintagen jämställs den som är frivilligt intagen och har förbundit sig att stanna på anstalten sex måna- der. lnnan åtalsfrågan avgörs. skall anstaltens styrelse höras, om det inte anses obehövligt. Med stöd av denna bestämmelse underlåts åtal för fyl- leri i ca 5 000—-6000 fall om året. En liknande åtalsprövning skall ske enligt 69 & barnavårdslagen. när någon som är inskriven vid ungdomsvårdsskola misstänks ha begått brott före utskrivningen från skolan.

2.3. Omhändertagande av berusade personer m. m.

Straffbestämmelsen mot fylleri i BrB ger inte i och för sig polisen befo- genhet att omhänderta berusade personer som anträffas på allmän plats. Föreskrifter härom finns emellertid ijfirordningen (I84I: 58 s. ]) emotfyl—

• Sida 17
•  Original

Prop. 1975/76:113 17

leri och dryckenskap. Enligt 7 s i denna förordning får var och en som an- träffas överlastad av starka drycker på väg eller gata och som inte kan be- hörigen vårdas på annat sätt förvaras i häkte till dess han har återvunnit si- na sinnens bruk. Ont-någon på de angivna platserna eller på andra allmän- na ställen. såsom värdshus. näringsställen och krogar. i fylleri gör oljud el- ler förnärmar andras fred och säkerhet. skall han enligt samma lagrum "ovillkorligen i häkte inmanas". Han skall då sättas på fri fot sedan han åter har blivit nykter. såvida han inte har begått brott för vilket han enligt lag får hållas i fängelse.

Enligt ordalagen i 1841 års förordning tar föreskrifterna sikte endast på berusning framkallad av starka drycker. Förordningen anses emellertid en- ligt fast praxis kunna tillämpas analogt i fråga om den som har berusat sig genom annat berusningsmedel än alkohol. "Väg eller gata" eller "andra allmänna ställen" anses ha samma innebörd som uttrycket ”allmän plats" har i BrB. Vad som avses är alltså en plats som är upplåten för eller eljest frekventeras av allmänheten.

Polisens förvaring av de omhändertagna sker inte i häkte utan i polisar- rest. 1 övrigt anses förordningen kunna tolkas så att den enskilde polisman- nen har viss frihet att från fall till fall bedöma om en berusad person som inte direkt stör någon skall omhändertas eller inte.

Vid sidan av 1841 års förordning finns i flera olika författningar föreskrif- ter som berättigar polisen att under närmare angivna förutsättningar verk- ställa omhändertaganden. RB ger polisman befogenhet att i vissa fall ingri- pa med skilda tvångsmedel mot person som är misstänkt för brott och att i övrigt säkra bevis i brottmål. Enligt bestämmelser i en del speeialförfatt- ningar får vidare polisstyrelse i avbidan på annan myndighets beslut i vissa fall omhänderta en person för att underlätta insättande av lämplig vård el- ler annan åtgärd. Av dessa bestämmelser bör här särskilt nämnas 21 & Nvl. Om det föreligger sannolika skäl för att någon är hemfallen åt alkoholmiss- bruk och farlig för annans säkerhet eller eget liv samt att faran är så'över- hängande att ett beslut om tvångsintagning på vårdanstalt inte utan våda kan avvaktas. skall polisstyrelsen enligt detta lagrum på lämpligt sätt till- fälligt omhänderta vederbörande. Samma är förhållandet, om det förelig- ger sannolika skäl för att någon är hemfallen åt alkoholmissbruk och utan att söka ärligen försörja sig för ett kringflackande liv samt kommer att av- vika från orten innan en ansökan om tvångsintagning har hunnit prövas. Polisstyrelsen får slutligen enligt detta lagrum tillfälligt omhänderta den beträffande vilken sannolika skäl föreligger för att han är hemfallen åt al- koholmissbruk och på grund av oförmåga att ta vård om sig själv är i träng- ande behov av omedelbar vård. Har inte ansökan om tvångsintagning giorts redan före omhändertagandet, skall ansökan härom enligt huvudre- geln göras senast nästa dag. Om längre uppskov är nödvändigt med hänsyn till utredningen får dock ansökningen uppskjutas längst till femte dagen ef-

Z—Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 113

• Sida 18
•  Original

Prop. 1975/76: 113 18

ter omhändertagandet. Om inte ansökan om tvångsintagning sker. skall den omhändertagne omedelbart friges.

Andra bestämmelser som berättigar polisstyrelse att besluta om omhän- dertagande i avbidan på annan myndighets beslut finns i barnavårdslagen. lagen (1966: 293) om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall och utlänningslagen (1954: 193).

I de fall då polisstyrelse sålunda enligt särskild föreskrift har befogenhet att besluta om omhändertagande av någon får enligt | 5 lagen (1973: 558) om tillfälligt omhändertagande (LTO) den enskilde polismannen verkställa omhändertagandet i avvaktan på polisstyrelsens beslut. om förutsättningar för omhändertagande bedöms föreligga och ett dröjsmål med åtgärden skulle innebära fara för den omhändertagnes eller annans liv eller hälsa el- ler fara i annat hänseende.

Bestämmelser som ger den enskilde polismannen befogenhet att verk— ställa omhändertaganden i vissa fall finns vidare i 2 och 3 åå LTO. Före- skriften i 2 % gäller det fallet att någon som kan antas vara under femton år anträffas under förhållanden som uppenbarligen innebär överhängande och allvarlig risk för hans hälsa eller utveckling. 1 ett sådant fall får polis- man ta hand om honom för att skyndsamt överlämna honom till föräldrar. annan vårdnadshavare eller barnavårdsnämnden. Av speciellt intresse i detta sammanhang är föreskriften i 3 5. ] detta lagrum föreskrivs att polis- man skall omhänderta den som genom sitt uppträdande stör allmän ord- ning eller utgör omedelbar fara för denna. om ett omhändertagande är nöd- vändigt för att upprätthålla ordningen. Sådant omhändertagande skall ske också när det fordras för att avvärja straffbelagd gärning. Bestämmelsen i 3 5 LTO hade, liksom 1 5. direkt motsvarighet i tidigare gällande föreskrif- ter i polisinstruktionen (1972: 51 l . PI).

När 3 & LTO kommer till användning är det ofta fråga om fall då särskilt ungdomar uppträder under inflytande av alkohol eller annat berusningsme- del. Föreskrifterna i detta lagrum tar emellertid inte sikte på och är inte heller avsedda att användas vid fall av fylleri i egentlig mening. För förc- skrifternas tillämpning är deti princip utan betydelse om personen är beru— sad eller nykter. En annan skillnad mellan bestämmelserna i 1841 års för- ordning och föreskrifternai 3 & LTO är att 1841 års förordning medger in- gripande endast mot personer som uppehåller sig på allmän plats medan ett ingripande enligt 3 % LTO för upprätthållande av allmän ordning i och för sig kan ske även på enskilt område. t. ex. i en port- eller trappuppgång eller på en gård till en hyresfastighet. Ett ingripande för att avvärja straffbelagd gärning kan i princip äga rum oberoende av vilken plats det är fråga om.

Till skillnad från 1841 års förordning innehåller vidare LTO särskilda fö- reskrifter om förfarandet vid omhändertagande. rnaxirnitid för kvarhållan- de m.m. Sålunda gäller enligt 4 & LTO att polismannen skall tillse att om- händertagandet inte orsakar den omhändertagne större olägenhet än som är oundviklig med hänsyn till åtgärdens syfte eller väcker onödig uppmärk-

• Sida 19
•  Original

Prop. 1975/76: 113 19

samhet. Polisman som har verkställt omhändertagande enligt LTO skall så skyndsamt som möjligt anmäla mnhändertagandet till sin förman. som omedelbart skall pröva om åtgärd enligt 1 eller 3 & skall bestå. Innebär för- mannens beslut att den som har omhändertagits enligt 1 5 skall kvarhållas eller har ingripande företagits med stöd av ?. i. skall han skyndsamt under- rätta polisstyrelsen om omhändertagandet och skälen till detta (5 $). Den som är omhändertagen enligt 1 eller 3 9" skall förhöras så snart som möjligt och därvid underrättas om anledningen till omhändertagandet. 1 de fall då någon har omhändertagits enligt 3 % skall också vid behov en utredning om hans personliga levnadsförhållanden göras. om möjligt av företrädare för social myndighet. Avsikten med denna utredning skall vara att utröna om den omhändertagne äri trängande behov av hjälp eller stöd från samhällets sida (6 5). Beträffande den som har omhändertagits enligt 3 & gäller vidare att han skall friges så snart förhör och personutredning har slutförts och anledning föreligger att han inte längre kommer att utgöra omedelbar fara för allmän ordning och säkerhet. dock senast inom sex timmar efter om- händertagandet (8 li).

När det gäller befogenheten för polisen att ta hand om akut berusade personer bör slutligen nämnas att 2 & P1. som bl. a. ålägger polisen att läm- na allmänheten skydd och annan hjälp. anses ge stöd för ingripande i vissa speciella situationer. Om en berusad befinner sig i ett hjälplöst tillstånd och omedelbar vård inte kan beredas honom på annat sätt, anses sålunda polisen vara inte bara berättigad utan direkt förpliktad att ta hand om ho- nom. Detta anses i princip gälla även om den berusade anträffas på enskilt område. t. ex. i en trappuppgång eller i en taxibil.

2.4 Behandlingen av de omhändertagna

Som nyss har konstaterats innehåller 1841 års förordning inte några när- mare bestämmelser om förfarandet vid ett fylleriomhändertagande eller ' om behandlingen av de omhändertagna. Enligt förordningen skall de om— händertagna förvaras ”i häkte". ] fråga om förvaringstidens längd före- skrivs endast att den omhändertagne skall förvaras till dess att han åter- vunnit sina sinnens fulla bruk resp. att en person som har fört oljud eller förnärmat andras fred och säkerhet skall friges när ha.—i har blivit nykter.

Polisens förvaring av de omhändertagna äger numera inte rum i häkte utan i polisarrest och då regelmässigt i särskilda för ändamålet avsedda ar- restlokaler. s.k. fylleriarrester. Den normala förvaringstiden är fem—sex timmar.

När det gäller fyllerister som tas om hand i polisarrest följer vissa all- männa regler för de omhändertagnas behandling av föreskrifterna i lagen (1958: 213) om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. (häkteslagen). Dessa bestämmelser avser visserligen i främsta rummet personer som har

• Sida 20
•  Original

Prop. 1975/76: 113 20

häktats eller anhållits och som sålunda i allmänhet är berövade friheten för en inte helt kortvarig tidsperiod. Enligt 11 & häkteslagen skall emellertid föreskrifterna i tillämpliga) delar och med särskilt beaktande av anledning- en till intagningen lända till efterrättelse även i fall då någon som inte är häktad eller anhållen tas i förvar i polisarrest på grund av fylleri eller av an- nan orsak. Av häkteslagen följer bl.a. att den omhändertagne skall be— handlas med tillbörlig hänsyn. så att skadliga verkningar av frihetsförlus- ten såvitt möjligt förebyggs (] å). Han får inte underkastas annan inskränk- ning i sin frihet än som påkallas av ändamålet med intagningen samt ord- ning och säkerhet (2 Ö). Senast vid ankomsten till förvaringslokalen skall han visiteras. Pengar. värdesaker. legitimationshandlingar och sådana föremål som kan äventyra ordning och säkerhet skall tas ifrån honom (3 ä). I varje rum får normalt inte förvaras mer än en person (4 :$). Vid behand- lingen av den intagne skall erforderlig hänsyn tas till hans ålder. kön och hälsotillstånd. Läkares anvisning rörande vården av den som är sjuk skall beaktas (5 5).

Till häkteslagen ansluter sig en tillämpningskungörelse (1958: 214). En- ligt denna gäller bl. a. att intagen. som företer tecken till sjukdom eller be- går att läkare skall tillkallas. skall undersökas av läkare så snart det kan ske. om det inte framgår av omständigheterna att detta skulle vara utan gagn. Är intagen i behov av sjukhusvård skall sådan beredas honom så snart det kan ske.

I prop. 1975/76: 90 har regeringen nyligen lagt fram förslag till en ny lag om behandlingen av häktade och anhållna m.fl. Lagförslaget tar bl. a. sikte på att förbättra möjligheterna till kurativt och socialt stöd. att motverka isolering och att skapa förutsättningar för att häktade skall kunna erbjudas sysselsättning och förströelse. Även den nya lagen avses att i tillämpliga delar reglera Också fall då någon tas i förvar i polisarrest av annan orsak än misstanke om brott e.d. De reformåtgärder som föreslås får emellertid mindre betydelse för personer som förvaras under så kort tid som det är fråga om när det gäller fylleriomhändertaganden. Det bör dock i detta sam- manhang nämnas att lagförslaget innebär en uppmjukning av de principer som gäller för visiteringsförfarandet och rätten att inneha personliga tillhö- righeter.

l fråga om omhändertagande, förvaring och vård av berusade eller eljest omtöcknade personer har vidare RPS efter samråd med socialstyrelsen och fylleristraffutredningen fastställt särskilda anvisningar som har gällt sedan den 15 september 1966 (FAP 253—1). I anvisningarna understryks särskilt vikten av att polismannen i samband med ett omhändertagande bil- dar sig en uppfattning om den omhändertagnes tillstånd för att få underlag för ett avgörande om denne skall föras till sjukhus eller läkare. Om perso- nen visar tecken på sjukdom eller har ådragit sig synliga skrap- eller kross- sår eller andra skador av inte ringa omfattning eller om han inte reagerar på tilltal utan verkar mer eller mindre medvetslös med avtrubbad eller avse-

• Sida 21
•  Original

Prop. 1975/761113 21

värt nedsatt reaktionsförrnåga. skall enligt anvisningarna transport till sjukhus eller läkare ske omedelbart. De fall i vilka berusade eller omtöck- nade personer skall läkarundersökas sammanfattas i fyra punkter. nämli- gen

1. då personens tillstånd oavsett eventuell alkoholförtäring kan misstän- kas vara helt eller delvis förorsakad av sjukdom.

2. då personen företer kroppsskada av inte ringa omfattning eller kan befaras ha ådragit sig sådan. t. ex. Skallskada.

3. då berusningen eller omtöckningen. oavsett berusningsmedlct. är så höggradig att den närmar sig eller innebär medvetslöshet eller är förenad med omtöckningstillstånd. eventuellt med hallucinationer eller andra svåra psykiska sjukdomstillstånd. samt

4. då berusningen eller omtöckningen kan misstänkas vara förorsakad helt eller delvis av andra medel än alkoholhaltiga drycker.

] anvisningarna framhålls vidare att den polisman som har verkställt om- händertagandet är skyldig att noggrant rapportera alla iakttagelser till vakt- havande befäl eller annan ansvarig polisman. När det gäller förvaringen i polisarrest understryks bl.a. att noggrann och kontinuerlig kontroll och övervakning skall ske samt att bcvakningspersonalen med jämna mellan- rum måste förvissa sig om att personen inte har fallit i medvetslöst till- stånd. verkar deprimerad eller av andra skäl har blivit i behov av läkar- vård. Sedan den omhändertagne tillnyktrat bör enligt anvisningarna beslut om frigivning föregås av en bedömning om personen befinner sig i ett så- dant tillstånd att han har förmåga att själv ta vård om sig. Om han klagar över sjukdom. företer skador av inte ringa omfattning eller eljest befinner sig i ett sådant tillstånd att någon form av vård eller hjälp bedöms omedel- bart erforderlig. bör lämplig åtgärd vidtas till förebyggande av att allmän- tillståndet förvärras eller att allvarlig skada eller sjukdom drabbar den om- händertagne. Beslutet om frigivning bör enligt anvisningarna i sådana fall kunna skjutas upp tills lämplig åtgärd har vidtagits. Som exempel på såda- na åtgärder nämns kontakt med anhörig. transport till sjukhus eller läkare. rådfrågning hos nykterhetsnämnd eller barnavårdsnämnd etc.

2.5. Polisens förvaringslokaler

Bestämmelser om polisens förvaringslokaler finns i kungörelsen (1958: 215) med vissa föreskrifter om allmänna häkten och polisarrester. [ kungörelsen föreskrivs att förvaringsrum skall fylla skäliga anspråk på sundhet. Det skall vara försett med fönster så att det får god dager. Golv- ytan skall vara minst 6 kvadratmeter och rummets kubikinnehåll minst 15 kubikmeter. Våningshöjden skall vara densamma som i bostadsrum. Ljud— isoleringen skall vara tillfredsställande. Rummet skall vara försett med anordningar för uppvärmning. vädring. belysning och signalsystem. Viss möblering skall ingå. Rum som används till förvaring av berusade. våld-

• Sida 22
•  Original

Prop. 1975/76: 113 ”

samma och sjuka får dock ha annan lämplig inredning. Inredningen skall såvitt möjligt ha sådant utförande och vara försedd med sådana skyddsan- ordningar. att den inte kan av intagen användas till skada för honom själv eller annan. Till förvaringsrum skall höra klosett och tvättställ. Dessutom skall finnas särskilt utrymme med lämpliga anordningar för förvaring av vederbörandes kläder och övriga tillhörigheter. l kungörelsen finns vidare bl. a. särskilda föreskrifter om rengöring och uppvärmning av förva— ringsrum och om tillhandahållandc av kläder och toalettartiklar.

KriminaIVårdsstyrelsen. byggnadsstyrclsen och RPS upprättari samråd normalritningar och tekniska anvisningar för byggande och inredning av allmänna häkten och polisarrester. Tillsyn utövas av kriminalvårdsstyrel- sen över allmänna häkten och polisarrester som är anordnade i anslutning till sådana häkten samt av RPS över övriga polisan'ester. Tillsynsmyndig- heten meddelar närmare föreskrifter för tillämpningen och kan även medge undantag från vissa av bestämmelsernai kungörelsen. Länsläkawäsendet och länspolischefen har ålagts skyldighet att regelbundet inspektera polis- arresterna i länet.

När kungörelsen med vissa föreskrifter om allmänna häkten och polisar— rester trädde i kraft den I juli l958 fanns åtskilliga polisarrester som inte uppfyllde kungörelsens krav. Kommunerna. som innan polisväsendet för— statligades den I januari l965 var huvudmän för polisarresterna. beviljades i förhållandevis stor utsträckning dispens från föreskrifterna i avbidan på ny- eller ombyggnader av polishus. Vidare rådde även efter kungörelsens tillkomst osäkerhet angående särskilt fylleriarresternas utformning. Ett an- tal av de arrester som byggts efter år 1958 har försetts med sluttande golv intill liggplatsen. [ andra arrester har liggplatsen utförts i form av en s.k. Iave. i allmänhet bestående av en utfyllnad av hela främre delen av rum- met. Det förekommer också flera andra arresttyper. En del arrester har ut- formats utan inredning med helt kala väggar.

Efter polisens förstatligande har ett stort arbete lagts ned på att komma fram till enhetliga lösningar när det gäller utformning och inredning av fyl- leriarresterna. De nybyggda arresterna har numera en enhetlig standard. Den moderna arresttypen har utformats med det konventionella sjuk- eller vilorummet som förebild och kännetecknas bl. a. av att golvet är plant och försett med en plast— eller gummimatta. Arresterna förses med en bäddbar brits som är fastsatt i väggen på låg höjd över golvet. En riktpunkt har vidare varit att befria arresterna från utskjutande föremål som kan vålla skada.

En omfattande nybyggnad av polishus har pågått oavbrutet efter polis- väsendets förstatligande. Efter år l965 har uppförts ett 70-tal nya polishus med förvaringslokaler för fyllerister. l de polishus som inte var projektera- de redan före förstatligandet har i allmänhet arresterna därvid kunnat ut- formas efter de moderna principerna. som har ansetts fylla de krav som kan ställas från humanitär. sanitär och teknisk synpunkt. F.n. finns polis-

• Sida 23
•  Original

Prop. 1975/76: 113 23

hus med förvaringsrum för fyllerister i ca 120 centralorter med sammanlagt omkring 840 förvaringsrum. De flesta av centralorterna har numera arres- ter av modern typ.

2.6 Fylleri på militärt område m. m.

Bestämmelsen i 16 kap. 15 ; BrB om ansvar för fylleri gäller också militä- rer som uppträder berusade på allmän plats. Om gärningsmannen vid till- fället bar militär tjänstedräkt är mål om ansvar för fylleriet dock att anse som militärt brottmål. Frågan om ansvar för fylleri kan i detta fall för den som står under militärt befäl handläggas av befattningshavare inom för- svarsmakten i disciplinmål. Straffet bestäms då till disciplinstraff — dvs. fritidsstraff eller diseiplinbot — i stället för böter. Bestraffningsrätt i discip- linmal tillkommer vissa befattningshavare inom försvarsmakten av i regel lägst överstelöjtnants eller kommendörkaptens grad eller tjänsteklass. [ allmänhet utövas bestraffningsrätten av chef för regemente eller motsva- rande. Bestämmelser härom finns i 2 & lagen (1973: 18) om disciplinstraffför kn'gsmän och 3. 7—9. 12 och 13 åå militära rättegångslagen (19482472).

Vid sidan av bestämmelsen i 16 kap. 15 & BrB finns som förut har berörts i 21 kap. 15 ; BrB en särskild bestämmelse om fylleri. begånget av militär inom militärt område. I denna bestämmelse föreskrivs att krigsman. som inom område eller utrymme som nyttjas av försvarsmakten uppträder be- rusad av alkoholhaltiga drycker så att det framgår av hans åtbörder eller tal. skall dömas för fylleri till diseiplinstraff. Till samma straffdöms om ru- set har orsakats av annat än alkoholhaltiga drycker. Fråga om ansvar får handläggas i disciplinmål.

Om en militär uppträder berusad i tjänsten gäller särskilda bestämmel- ser. Har krigsman. som tjänstgör som chef för avdelning av försvarsmak- ten eller fullgör vakttjänst eller liknande uppgift, genom förtäring av alko- holhaltiga drycker eller annorledes satt sig ur stånd att fullgöra tjänsten, straffas han enligt 21 kap. 13 s BrB för övergivande av post. Är krigsman under tjänsteutövning så påverkad av alkoholhaltiga drycker eller annat berusningsmedel att hans förmåga att fullgöra tjänsten måste antas vara nedsatt. ådrar han sig ansvar enligt 21 kap. 14 & BrB för onykterhet i tjäns- ten. Påföljden är enligt båda bestämmelserna disciplinstraff eller fängelse.

När en militär påträffas berusad utanför militärt område kan polisen ta hand om honom enligt 1841 års förordning. Enligt 36 & militära rättegångs- lagen får dessutom militär förman förordna att krigsman skall tas i förvar. om han inom område eller utrymme som nyttjas av försvarsmakten eller — iklädd militär tjänstedräkt — på allmän plats uppträder berusad så att det framgår av hans åtbörder eller tal eller eljest stör allmän ordning eller ord- ningen inom försvarsmakten. Den omhändertagne får inte hållas i förvar längre än som betingas av det ändamål som har föranlett omhändertagan- det.

• Sida 24
•  Original

Prop. 1975/76: 113 34

Enligt 19: 26 tjänstereglementet för försvarsmakten (FFb 750288) får in- gripande av förman på allmän plats för upprätthållande av allmän ordning ske endast gentemot i uniform klädd krigsman. som uppträder berusad så att det framgår av hans åtbörder eller tal. för oljud. inlåter sig i slagsmål. beter sig på annat sätt som är ägnat att väcka allmän förargelse eller i öv- rigt stör allmän ordning. lngripande får tillika ske endast under förutsätt- ning att civil polis. vaktpersonal. ordningspatrull eller militär polispersonal inte finns omedelbart tillgänglig eller är i behov av hjälp.

Den som har omhändertagits enligt 36 s" militära rättegångslagen skall enligt 51 & kungörelsen (1948: 691) angående den militära rättsvården för- varas i militärhäkte eller. om sådant inte finns att tillgå. i annan lämplig lo- kal.

2.7 Förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m.

Det förekommer ofta att personer som omhändertas för fylleri bär på sig Spritflaskor o. d. Sådan egendom kan av polisen tas i beslag och sedan för- klaras förverkad av domstol eller åklagare med stöd av reglerna i lagen (1958: 205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. (förverkande- lagen). Enligt 1 s i denna lag skall alkoholhaltiga drycker eller andra berus- ningsmedel som påträffas bl.a. hos den som uppträder berusad på plats och sätt som avsesi 16 kap. 15 & eller 21 kap. 15 & brottsbalken vara förver- kade. såvida inte särskilda skäl talar däremot. Angående beslag av sådan egendom gäller enligt 2 5 de allmänna reglerna om beslag i brottmål med vissa avvikelser. En av dessa avvikelser består i att beslagtagen egendom får bevisligen förstöras. om dess värde är ringa eller förstörande eljest måste anses försvarligt. När så inte är fallet. får egendomen säljas.

Fråga om förverkande kan prövas av domstol men får också tas upp i strafföreläggande. När det gäller fylleri får förverkande tas upp även i före- läggande av ordningsbot. l sistnämnda fall förutsätts dock enligt 5 %& ord- ningsbotskungörelsen (1968: 199) att det är fråga om egendom vars värde kan uppskattas till högst 101) kr. Beslagtagen egendom kan slutligen förkla- ras förverkad av åklagare även i fall då lagföring för själva fylleriförseelsen underlåts. Den som i ett sådant fall är missnöjd med åklagarens beslut kan anmäla missnöje inom en månad. Anmäls missnöje skall åklagaren. om han inte vill häva beslaget. inom viss tid väcka talan om förverkande vid domstol (2 95 3 förverkandelagen).

Enligt 3 % förverkandelagen gäller slutligen att egendom som har förkla- rats förverkad enligt lagen skall bevisligen förstöras eller försäljas i den mån detta inte har skett redan förut.

När fråga om ansvar för fylleri handläggs i disciplinmål. ankommer en- ligt 11 & militära rättegångslagen beslutet om förverkande på den bestraff- ningsberättigade befattningshavaren. För beslagsförfarandet finns vissa

• Sida 25
•  Original

Prop. 1975/76: 113 25

särskilda föreskrifter i cirkuläret (1960: 166) angående tillämpning i discip- linmål av förverkandelagen.

Vid sidan av bestämmelserna i förverkandelagen finns i olika specialför- fattningar särskilda regler om omhändertagande av alkoholdrycker och andra berusningsmedel. Enligt 63 å Nvl får alkoholhaltiga drycker som på- träffas hos den som är underkastad föreskrift enligt Nvl om avhållsamhet från bruk av sådana drycker omhändertas av polisman. Vidare får enligt samma lagrum föreståndare för allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare omhänderta alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel som på- träffas hos eller ankommer till intagen eller som påträffas inom anstalten utan att känd ägare finns. Detsamma gäller injektionsspruta eller kanyl som kan användas för insprutning i människokroppen. Med omhänderta- gen egendom skall förfaras på samma sätt som enligt 3 & förverkandelagen.

Föreskrifter av samma innebörd som 63 Få Nvl finns vidare i 88 a & barna- vårdslagen och 63 S' lagen (1974: 203") om kriminalvård i anstalt.

2.8. Fylleriets rättsverkningar

Den som är hemfallen åt alkoholmissbruk kan enligt 15 s" Nvl ställas un- der övervakning av nykterhetsnämnden. om dessutom någon av de i lag- rummet angivna specialindikationema föreligger. En av dessa är den s. k. fylle ri i n d i k at io n e n. som för sin tillämpning förutsätter att vederbö- rande genom lagakraftvunnen dom har befunnits skyldig till minst tre un- der de två senast förflutna åren begångna gärningar. innefattande fylleri. eller annat i lagrummet angivet brott. Föreligger förutsättningar för över- vakning kan. om även vissa andra villkor är uppfyllda, länsrätten i sista hand besluta om tvångsintagning på allmän vårdanstalt för alkoholmiss- brukare enligt 18 &.

Nykterhetsnämnden får kännedom om fylleriförseelseri första hand ge- nom polisen och åklagarmyndigheterna. Enligt 10 å Nvl är nämligen polis- eller åklagarmyndighet som får reda på att någon har gjort sig skyldig till fylleri eller eljest har använt alkoholhaltiga drycker till uppenbar skada för sig själv eller annan skyldig att ofördröjligen göra anmälan om saken till nykterhetsnämnden. Enligt förarbetena till bestämmelsen behöver anmäl- ningsskyldigheten dock inte fullgöras i sådana situationer då anmälan rö- rande det aktuella fallet kan antas komma att göras till nykterhetsnämnden i annan ordning eller nämnden själv har skaffat sig kännedom om detta. Anmälningsskyldighet enligt samma lagrum föreligger också — med vissa begränsningar — för läkare som i sin verksamhet får kännedom om att-nå- gon missbrukar alkoholhaltiga drycker.

En av de praktiskt sett viktigaste rättsverkningar som en fylleridom har f.n. hänför sig till rätten att erhålla eller behålla körkort. En- ligt gällande bestämmelseri körkortskungörelsen (1972: 592) skall länssty- relsen vid sin prövning av en ansökan om körkortstillstånd särskilt beakta

• Sida 26
•  Original

Prop. 1975/76: 113 26

bl. a. om sökanden är känd för nyktert levnadssätt. Vidare gäller att kör- kortstillstånd i fråga om den som dömts för fylleri inte får meddelas innan två år har förllutit från det att förseelsen har begåtts. om det inte kan anses uppenbart att sökanden ändå är en skötsam person ( 17 å). Om det finns an- ledning anta att en körkortshavare inte längre uppfyller de förutsättningar som gäller för erhållande av körkort, skall den länsstyrelse som har med- delat körkortstillståndet skyndsamt utreda frågan om hans lämplighet (48 95). Fråga om återkallelse av körkort tas upp av länsrätten efter anmälan av länsstyrelsen. Körkort skall återkallas bl.a. om körkortshavaren har gjort sig skyldig till fylleri och det inte kan anses uppenbart att han ändå är en skötsam person eller om körkortshavaren med hänsyn till onyktert lev- nadssätt inte bör ha körkort (51 å). Återkallelse på grund av straffbelagd förseelse får dock ske först när frågan om straff för förseelsen har blivit av- gjord genom lagakraftägande dom. om inte omständigheterna är sådana att körkm'tshavaren oavsett utgången i ansvarsfrågan kan anses olämplig att föra körkortspliktigt fordon (53 ä'). Under vissa förutsättningar får också interimistiskt beslut om återkallelse meddelas (54 så). Om inte tillräckliga skäl till återkallelse föreligger. kan länsrätten meddela varning (65 :$).

Vad som har föreskrivits i fråga om körkortshavare i förevarande hänse- enden gäller i tillämpliga delar också beträffande innehavare av trafikkort eller traktorkort.

Domstol eller befattningshavare vid försvarsmakten är skyldig att ome- delbart sända avskrift av dom eller beslut till den länsstyrelse som har meddelat körkortstillstånd. om en körkortshavare har befunnits skyldig till fylleri (1 19 & första stycket 5). När det är fråga om godkänt strafföreläggan- de eller godkänt föreläggande av ordningsbot ankommer enligt särskilda föreskrifter underrättelseskyldigheten på RPS. Skyldighet att sända'av- skrift av domar och beslut till körkortsmyndigheten föreligger också vid ett flertal andra brottstyper. bl. a. brott mot lagen (1951:649) om straff för vis- sa trafikbrott och. med vissa begränsningar. andra brott vid förande av motordrivet fordon samt vissa allvarligare brott mot BrB under förutsätt— ning att annan påföljd än böter har ådömts (119 5). Vidare föreligger skyl- dighet för nykterhetsnämnd att lämna uppgift till länsstyrelsen. när nämn- den i fråga om körkortshavare har beslutat om övervakning eller ansökt om tvångsintagning enligt Nvl. Nykterhetsnämnd är skyldig att lämna upp- gift till länsstyrelsen också i annat fall när rätten att inneha körkort bör prövas om till följd av körkortshavarens alkoholmissbruk (122 5). Även polismyndighet är skyldig att anmäla till länsstyrelsen om anledning finns till återkallelse av körkort (123 €).

Uppgifter om domar. beslut och andra underrättelser av det slag som nu senast berörts förs in i körkortsregistret (126 5).

I fråga om avstängning från rätten att köpa rusdrycker gäller f. n. enligt 18 & rusdrycksförsäljningslagen (1954: 521) att utminute- ring av sådana drycker får vägras bl. a. den som är upptagen på särskild

• Sida 27
•  Original

Prop. 1975/76: 113 27

förteckning. den s.k. spärrlistan. Spärrlistan handhas av riksskatteverket. som också för ett särskilt straffregister över fylleri och andra alkoholbrott (se vidare avsnitt 2.9). På listan upptas dels alkoholmissbrukare efter be- slut av nykterhetsnämnd. dels också under närmare angivna förutsättning- ar personer som har gjort sig skyldiga till vissa alkoholbrott. De brott som det här är fråga om är olovlig försäljning eller olovligt innehav av rusdryc- ker. försök eller mcdverkan till sådant brott. olovligt tillhandagående med alkoholhaltiga drycker åt vissa för vård omhändertagna m. fl. samt trafik— nyktcrhetsbrott och fylleri. [ fråga om trafiknykterhetsbrott och fylleri gäl— ler att upptagande på spärrlista skall ske när någon enligt lagakraftägande dom har gjort sig skyldig till sådant brott vid mer än ett tillfälle under tolv månader. Den som i ett sådant fall har tagits upp på spärrlista avförs där— ifrån efter sex månader. Enligt 20 %& rusdrycksförsäljningslagen är det för— bjudet för annan att såsom ombud eller på därmed jämförligt sätt skaffa rusdrycker åt person som är uppförd på spärrlista.

2.9. Registrering av fylleriförseelser 2.9.l Riku/(attaverkets straffregister

Fylleriförseelser och vissa andra brott med anknytning till alkohol re— gistreras f.n. i ett centralt register. det s. k. särskilda straffregistret. vilket tidigare fördes av kontrollstyrelscn men numera handhas av riksskattever- ket. Föreskrifter om detta register finns i kungörelsen (1955: 512) om skyl- dighet att meddela uppgifter till riksskatteverket och kungörelsen (1955: 513) om särskilt straffregister rörande fylleri och vissa andra brott. Vidare finns en särskild kungörelse (l961:186) om skyldighet att inhämta utdrag ur registret.

Registreringen avser lagakraftvunna domar som gäller vissa angivna brott. Hit hör fylleri och militärt fylleri samt vidare de militära brotten övergivande av post och onyktcrhet i tjänsten under förutsättning att per- sonen i fråga varit berusad så att det framgått av hans åtbörder eller tal. Vidare registreras vissa brott mot rusdrycksförsäljningslagen. ölförsälj- ningslagen (1961:159). lagen (1961: 180) om tillverkning av sprit och vin samt lagen (1961: 181") om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga preparat. 1 registret antecknas också brott som avser olovligt tillhandagå- ende med alkoholhaltiga drycker åt vissa för vård intagna m. fl. Slutligen sker registrering beträffande trafiknykterhetsbrott. På samma sätt som do- mar registreras godkända strafförelägganden och förelägganden av ord- ningsbot samt lagakraftvunna beslut i disciplinmål.

Underrättelser till riksskatteverket för registreringi nu angivna hänseen- den lämnas av RPS. När det gäller domar av allmän domstol och beslut i disciplinmål grundar sig underrättelserna på uppgifter som RPS i sin tur har erhållit enligt föreskrifterna i kungörelsen (1970: 517) om rättsväsen- dets informationssystem (RI-kungörelsen). F.n. är underrättelsesystemet

• Sida 28
•  Original

Prop. 1975/76: 113 28

uppbyggt på det sättet att riksskatteverket från Rl erhåller maskinellt framställda blanketter med uppgift om domar och beslut samt godkända straff— och ordningsförelägganden av sådant slag som skall antecknas i re- gistret.

Förutom uppgifter om brott skall i straffregistret också antecknas vissa beslut av länsrätt i ärenden angående tvångsintagning på allmän vårdan- stalt för alkoholmissbrukare samt nykterhetsnämnds beslut varigenom nå- gon har ställts under övervakning enligt Nvl. Vidare åligger det direktör el- ler föreståndare för allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare att för re— gistrering lämna uppgift när någon tas in eller frivilligt ingår på anstalten. överflyttas från en anstalt till en annan eller skrivs ut från anstalten.

Utdrag av registret får lämnas när det begärs av vissa särskilt angivna myndigheter. bl.a. domstolar. åklagar- och polismyndigheter. länsstyrel- ser och 1änsnykterhetsnämnder. Om det beträffande en person som har ta- gits upp i registret inte under en sammanhängande tid av fem år har inträf- fat något som skall redovisas i registret. tas äldre uppgifter med i register- utdrag bara om det finns särskilda skäl. Under vissa förutsättningar får uppgifter från registret lämnas ut för vetenskaplig eller därmed jämförlig undersökning. Härom finns föreskrifter i kungörelsen (1971: 316) om ut- lämnande för forskningsändamål av uppgifter om brott m. m.

Skyldighet att införskaffa utdrag av straffregistret föreligger för domstol eller åklagarmyndighet innan någon fälls till ansvar för vissa angivna brott mot rusdrycks- och ölförsäljningslagama, lagen om tillverkning av sprit och vin samt lagen om försäljning av teknisk sprit och alkoholhaltiga pre- parat. Även i andra brottmål skall utdrag av registret inhämtas när det finns anledning därtill. I mål om förvandling av böter skall utdrag inför- skaffas. om erforderliga uppgifter inte kan erhållas på annat sätt.

Uppgifter och anteckningar som hör till det särskilda straffregistret är underkastade sekretess enligt 11 & lagen ( 1937: 249) om inskränkning i rät- ten att utbekomma allmänna handlingar (sekretesslagen).

2.9.2. Körkortsregisrrct

Beträffande innehavare av körkort. trafikkort eller traktorkort registre- ras sorn förut berörts fylleriförseelser enligt 126 & körkortskungörelsen också i körkortsregistret. Registreringen sker på grundval av domar. be- slut i disciplinmål och godkända straff— eller ordningsbotsförelägganden. 1 körkortsregistret sker anteckning även beträffande de militära brotten övergivande av post och onykterhet i tjänsten. under förutsättning att per- sonen i fråga vid brottet varit berusad så att det framgått av hans åtbörder och tal. 1 registret antecknas vidare brott mot lagen om straff för vissa tra- fikbrott och. med vissa begränsningar, andra brott vid förande av motor- drivet fordon. Dessutom antecknas brott mot narkotikastrafflagen(1968: 64) och mot lagen (1960: 418) om straff för varusmuggling i fråga om narkotika samt vissa allvarligare brott mot BrB under förutsättning att an-

• Sida 29
•  Original

Prop. 1975/76:113 29

nan påföljd än böter har ådömts. Dessa registeruppgiftcr ingår i körkorts- registrets s.k. belastningsdel.

] körkortsregistret skall också tas in vissa belastningsuppgifter som inte avser brott. Registrering skall sålunda ske av uppgifter från nykterhets- nämnd angående beslut om övervakning enligt Nvl eller ansökan om intag- ning på allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare. Vidare registreras un- derrättelser från nykterhetsnämnd om att rätten för viss person att inneha körkort. trafikkort eller traktorkort bör omprövas samt anmälan från polis- myndighet att anledning finns till återkallelse. Dessutom skall anteckning ske även beträffande andra omständigheter som behövs för kontrollen av körkortshavare. trafikkortshavare eller innehavare av traktorkort.

Enligt statsmakternas beslut (prop. I971:65. TU 1971:12. rskr l971:209) har ett centralt körkortsregister (CKR). baserat på automatisk databe- handling. inrättats och tagits i drift. Detta register ersätter de tidigare läns- vis förda körkortsregistren. Registret förs av statens trafiksäkerhetsverk (125 & körkortskungörelsen).

På grund av de övergångsbestämmelser som enligt 33—36 åå kungörel— ;en (1972: 605) om införande av ny vägtrafiklagstiftning gäller för körkorts— kungörelsen förs emellertid uppgifter om brott f. n. inte in i CK R. Sådana uppgifter förs i stället in i ett delsystem inom Rl. som har varit i drift sedan den 1 mars 1972. Uppgifter i fråga om samtliga därefter meddelade eller godkända domar. beslut eller straff- eller ordningsbotsförelägganden som skall föras in i körkortsregistret finns bevarade i ett särskilt register — re— gistret över brott av betydelse i körkortshänseende (KKBEL),

Enligt 21 & Rl—kungörelsen (ändrad 1973: 59) skall RPS underrätta läns- styrelsen om dom. beslut. strafföreläggande eller föreläggande av ord- ningsbot beträffande sådana brott som skall föras in i körkortsregistret. För detta ändamål sänder RPS underrättelse på maskinläsbart medium till statens trafiksäkerhetsverk. som framställer särskilt registerblad för varje körkortshavare. Registerbladet sänds i fråga om den som har gammalt kör- kort till den länsstyrelse som utfärdat körkortet och beträffande den som har körkortstillstånd eller nytt körkort till den länsstyrelse som utfärdat körkortstillståndet. Körkortsregistret förs beträffande de nu ifrågavarande belastningsuppgifterna genom att länsstyrelsen bevarar det senast över- sända registerbladet. När det gäller belastningsuppgifter som avser tiden före den 1 mars 1972 förs registret i stället genom att länsstyrelsen bevarar det registerkort som där har lagts upp för personen i fråga.

För körkortsregistrets belastningsdel gäller samma bestämmelser om sekretess som i fråga om riksskatteverkets straffregister.

2.9.3. Registrering hos nykterhetsnämnder/za

Som förut berörts åligger det enligt 10 å första stycket Nvl polis- och åklagarmyndighet som får kännedom om att någon har gjort sig skyldig till fylleri eller eljest använt alkoholhaltiga drycker till uppenbar skada för sig

• Sida 30
•  Original

Prop. 1975/76:113 30 själv eller annan att ofördröjligen anmäla förhållandet till nykterhetsnämn- den. Det har förutsatts att anmälan i princip skall göras hos den kommuna- la nykterhetsnämnden respektive social centralnämnd där sådan finns in- rättad. På vissa håll har emellertid träffats överenskommelse om att anmä- lan i stället skall göras hos Iänsnykterhetsnämnd. Avsikten härmed är att länsnykterhetsnämnden skall kunna vidarebefordra anmälan till den kom— munala nämnd som har att ta hand om fallet.

En fyllerianmälan till nykterhetsnämnd medför regelmässigt att perso- nen i fråga registreras hos nämnden. Några föreskrifter i författning som närmare reglerar denna registrering har inte utfärdats. Det praktiska förfa- randet beträffande registreringen varierar beroende bl. a. på kommunens storlek och på om ADB-behandling tillämpas. Enligt 5 & femte stycket Nvl gäller vissa allmänna föreskrifter i kommunallagen(1953: 753) beträffande bl.a. vård och förtecknande av handlingar som hör till nämndens arkiv. Vidare finns i 64 & tredje stycket Nvl en allmän bestämmelse om att hand- lingar i förekommande ärenden skall förvaras så att de inte är tillgängliga för obehöriga. Handlingar i ärenden rörande nykterhetsnämnds verksam- het är underkastade sekretess enligt 14 :$ sekretesslagen.

2.10. Statistiska uppgifter

De uppgifter om fylleridomar som kommer in till det särskilda straffre- gistret bearbetas statistiskt genom riksskatteverkets försorg. Med ledning av uppgifterna kan till en början antalet under ett år begångna förseelser som lett till dom eller godkänt straff- eller ordningsbotsföreläggande redo— visas. "Bearbetningen påverkas emellertid därvid av eftersläpningen i dom- stolsförfarandet. Vid bearbetningen av uppgifterna framräknas också för varje år antalet sakfällda personer. dvs. antalet personer som årligen gjort sig skyldiga till fylleri. För att kunna följa den aktuella utvecklingen av fyl- leriet inhämtar riksskatteverket dessutom månadsvis från RPS uppgifter över antalet omhändertaganden vid de lokala polismyndigheterna. Dessa uppgifter omfattar alla omhändertaganden på grund av berusning. obe- roende av om en förseelse har lett till åtal eller blivit avdömd. alltså även förseelser som har begåtts på enskilt område eller av ej straffmyndiga per- soner eller som har föranlett beslut om åtalsunderlåtelse.

En jämförande översikt avseende både omhändertaganden på grund av berusning och avdömda förseelser ges i tabell ]. Det framgår av denna ta- bell att antalet fylleriförseelser per person och år. som kan sägas vara ett uttryck för återfallsrisken. under senare år har uppgått till omkring 1.7.

• Sida 31
•  Original

Prop. 1975/76: 113

31

Tabell 1. Översikt överfylleristutixtiken 1968—[974 .

År Omhändertaganden för fylleri Hela På enskilt På allmän antalet område plats 1968 111772 18059 93713 1969 109531 17240 92 291 1970 104 043 17 940 86 103 1971 103 941 18 2.95 85 646 1972 1 10 642 18 593 92 049 1973 111673 18359 93314 1974 119615 19255

Avdömda fylleri- förseelser

Hela Antal antalet sakfallda personer

74 121 42 275 77 417 44 409 66 554 40 866 67 996 40 757 70 287] 40 180'

Per 1000 inv. 15 år och däröver

Förse— elser per sak- fälld person

Ilzgszz 'JIXILIJ-r-B'Jl

100 360 -

Antalet omhändertaganden per 1 000 invånare är i de större kommuner- na väsentligt högre än på landsbygden. Av tabvllZ framgår bl.a. skillnaden iomhändertagandefrekvensen mellan de tre största polisdistrikten och Ian- det i övrigt.

Polisdistrikt

1968. Stockholm 34.9 Göteborg 48.6 Malmö 18.0 Ovriga riket 9.1 Hela riket 14.2 Per 1000 inv. 15 år och däröver 17.9

1969 1970 1971 1972 37.0 28.0 28.5 35.6 42.0 39.5 38.5 40.8 16.9 18.9 15.9 13.3 9.0 9.2 9.2 9.4 13.8 13.0 12.9 13.6 17.4 16.4 16.2 17.2

Antalet under olika månader 1968—1974 gjorda omhändertaganden framgår av tabell 3.

Tabell 3. Omhändertaganden månadsvis I 968 —I 974

Månad 1968 1969 Januari 7022 6998 Februari 7 232 6 325 Mars 9479 7 938 April 10 283 9208 Maj 10 288 10448 Juni 12 222 1 I 904 Juli 11509 12672 Augusti 11 193 11 776 September 9 290 9 300 Oktober 7 863 8 743 November 7 290 7 159 December 8 101 7 060 Summa 111772 109531

' Preliminära uppgifter.

1970

6462 5 923 7 861 9 345 10 840 10 1 14 1 1 074 10678 8 828 8 260 6 772 7 886

104 043

1971 1972 6792 6354 6714 7013 7434 8312 8866 8833 9718 9992 11249 12527 11235 12213 9932 10772 8969 8894 8567 8711 6546 7746 7919 9275

103941 110642

Om- Förse- Sak- hän— elser fällda derta- per- ganden soner 17.9 11.9 6.8 17.4 12.3 7.1 16.4 10.5 6.5 16.2 10.6 6.4 17.2 10.9] 6.3' 17.3 — — 18.5 _ _ 1973 1974 39.7 42.3 37.3 37.0 14.8 17.2 9.5 10.3 13.7 14.7 17.3 18.5 |973 1974 7029 _ 7966 _ 7338 7735 9959 10071 8973 10803 10832 11631 12663 11716 12 186 11 756 11 180 13044 9175 9859 7918 8332 6637 8204 7783 8498 111673 119615

• Sida 32
•  Original

Prop. 1975/76: 113 32

Vid den statistiska bearbetningen har också uppgifterna om antalet om- händertaganden ställts samman med tillgängliga uppgifter om alkoholkon- sumtionen. Sistnämnda värden har beräknats på grundval av uppgifter från systembolaget om bolagets försäljning av rusdrycker dels till allmänheten. dels till innehavare av utskänkningstillstånd. Vidare har utnyttjats hos riksskatteverket tillgängliga uppgifter om den skattepliktiga utlämningen av öl och uppgifter från generaltullstyrelsen om importerade kvantiteter öl. Systembolagets försäljning och den skattepliktiga utlämningen m.m. har härvid antagits svara mot konsumtionen under samma tid (tabell 4).

Tabell 4. Konsumtion av spritdrycker. starkvin, lättvin och starköl per invånare samt omhändertaganden länsvis under år 1973

Län Sprit- Vin liter Starköl Om- drycker __ liter händer- liter Totalt Stark- Lätt- tagan-

vin vin den för fylleri

Stockholms 8.47 15.42 2.08 13.34 5.04 23.30 Uppsala 5.54 7.60 1.18 6.42 2.83 12.24 Södermanlands 6.09 6.20 1.20 5.00 2.00 9.82 Ostergötlands 6.27 5.85 1.37 4.48 2.16 14.51 Jönköpings 5.51 3.87 0.99 2.88 2.08 9.37 Kronobergs 6.16 3.88 0,94 2.94 1.94 6.12 Kalmar 6.88 4.39 1.17 3.22 1,67 9.18 Gotlands 7.21 7.60 1,21 6.39 4.69 7.90 Blekinge 7.23 4.36 0.91 3.45 1.59 8.60 Kristianstads 6.17 3.81 0.74 3.07 1.56 5.17 Malmöhus 6.49 7.15 1.05 6.10 2,12 9,61 Hallands 7.17 5.23 1.10 4.14 2,29 7.21 Göteborgs o Bohus 7.44 8.62 1.83 6.79 4.41 25.54 Alvsborgs 5 .24 3 .73 1 .09 2 .64 2 .02 7.28 Skaraborgs 5.31 3.15 0.82 2.32 1.69 8.56 Värmlands 6.26 4.77 1.28 3.50 2.82 10.36 Orebro 6.19 4.97 1.09 3.88 2.25 10.74 Västmanlands 5,73 6.02 1.21 4.82 2.50 13.06 Kopparbergs 6.07 4.50 1.00 3.50 1.97 8.36 Gävleborgs 6.98 4.76 1.03 3,73 2.74 1 1.78 Västemorrlands 6,83 4.59 1.02 3.57 1.58 11.74 Jämtlands 7.04 5.25 1.22 4.03 2.94 10.77 Västerbottens 5.13 4.23 0.88 3.34 3.05 7.15 Norrbottens 5,40 3,73 0,84 2.89 3.64 13,86

Hela riket 6.68 7.25 1,31 5,94 2.96 13.71

1 tabell 5 redovisas antalet avdömda fylleriförseelser efter kön och ålder absolut och per 1000 invånare. Det kan därav konstateras att kvinnornas andel ökat på senare år men alltjämt utgör mindre än 4 % av det totala fyl- leriet. Åldrama omkring 20 år visar alltjämt den högsta frekvensen. dock endast bland män: bland kvinnor är fylleri vanligast förekommande i de all- ra yngsta åldrarna. 15— 17 år.

• Sida 33
•  Original

Prop. 1975/76: 113 33

Tabell 5. Avdömdafylleriförseelser efter kön och ålder I 967—I 972' Ålder Män Kvinnor år 1967 1968 1969 1.970 1971 19722 1967 1968 1969

15—17 3045 2875 2714 2539 2736 2888 376 336 319 18—19 — — — 45.45 3982 4013 — — — 18— 20 7 877 7 580 7 689 — — — 300 252 299 20—24 — — — 1 I 309 1 1005 10731 — — — 21—24 9486 9913 10463 — — — 281 233 244 25—29 7131 7167 7920 6869 7205 8725 159 171 1.98 30—39 13926 13425 14520 12598 11278 12829 280 293 321 40—49 14853 15928 16102 12022 11643 12464 381 383 369 50—69 15048 14635 15 160 13803 16629 15504 235 218 243 70—o 741 703 850 848 1 064 760 3 9 6

Strmrna 72107 72226 75418 64533 65542 67914 2015 1895 1999

Per 1 000 invånare i resp. kön och ålder

15— 17 17.3 16.9 16.1 15.2 16.4 17.4 2.25 2.08 2.00 18— 19 — —— — 38 8 34.5 35.0 — — _ 18—20 39.8 39.5 41.4 — — — 1.57 1.36 1.67 20—24 — — _ 33 3 32.7 33.3 — — — 21—24 35.7 36.2 37.9 — — — 1.13 0.90 0.93 25—29 27.6 26.5 27.7 22.4 21.9 25.3 0.66 0.68 0.74 30—39 30.2 29.1 31.4 26.7 23.5 26.3 0.62 0.66 0.72 40—49 28.0 30.3 30.9 23.3 23.2 25.5 0.73 0.74 0.72 50—69 16.7 16.1 16.6 15.0 13.4 16.4 0.25 0.23 0.25 70—o 2.6 2.4 2.9 2.8 3.5 2.4 0.01 0.02 0.02 Summa 23.5 23.4 24.3 20.6 20.7 21.3 0.64 0.60 0.63

Antalet personer som enligt riksskatteverkets register sakfällts för fylleri har vidare delats upp efter den tidigare belastningen. Därvid har de som under femårsperioden närmast före den aktuella förseelsen inte gjort sig skyldiga till fylleri betecknats som debutanter och övriga som recidivister. Antalet recidivister är varje år större än antalet debutanter. vilket visar att återfallsrisken är mycket stor när det gäller fylleri. Antalet för fylleri sak- fällda personer och motsvarande antal debutanter i olika åldersgrupper framgår av tabell 6.

' Är för förseelsens begående. ? Preliminära uppgifter.

3—-Riksdagen 1975/76. 1 saml. Nr 113

324 249

375 141 317 480 135

2.04

1.15

0.50 0.70 0.94 0.17

0.63

477 253

396 172 507 517 132

2 454

3.01 2.28 155 0.56 1.1 1 1.04 0.14

0.76

345 203

294 608 375 193

2 373

2.20 1.85 1.14 0.92 1.32 0.77 0.20

0.73

• Sida 34
•  Original

Prop. 1975/76:113 34

Tabell 6. Förfylleri .vakfällda personer efter ålder och tidigare belasrningur ]967—[972'

Alder Sakt'allda personer Därav debutanter .? ar

1967 1968 1.969 1971) 1971 19722 1967 1968 1969 1970

15— 17 2842 2606 2 545 2670 3000 2898 2474 2326 2 371 2452

18—19 _ _ — 3827 3242 3324 — _ —— 2631 18—20 5 995 5 71 1 5882 _— — — 3 785 3671 4 080 — 20—24 — _ — 8 425 7 651 6 941 —— _— —- 4 444 21 —24 6 397 6689 7 l 1 1 — — -—- 2 803 2 986 3 457 — 25—29 4238 4316 4803 4370 4864 5523 1657 1635 2061 1468

30—39 7157 6916 7475 6695 6 779 6607 2 477 2 311 2 759 2 369 40—49 7383 7526 7891 6686 6282 6283 2318 2275 2473 1945 50—69 8359 8025 8129 7679 8361 8026 2778 2560 2561 2123 70—9 508 486 573 514 578 578 21 1 195 268 195

Summa 42879 42275 44409 40866 40757 40180 18503 17959 20030 17627

Per 1 000 invånare

15—17 8 3 7.8 7 8 8.2 9.2 9.0 7.2 7.0 7.2 7.5 18—19 —— _- — 16.7 14.3_ 14.8 — — — 11.5 18—20 154 1_.1 16.1 — — — 97 9.7 112 — 20—24 — —- — 12.7 11 6 11.0 — _- —- 6.7 21—24 12.4 12.5 1. .2 _ — _— 5.4 5.6 6.4 — 25—29 8.5 8.3 8.7 7.4 ..7 8.3 3.3 3.1 3.7 2.5 30—39 7.9 7.6 8.2 7.3 7.3 7.0 2.7 2.5 3.0 2.6 40—49 7.0 7.2 7.6 6.5 6.3 6.5 2.2 2.2 2.4 1.9 50—69 4.5 4.3. 4.4 4.3 4.4 4.2 1.5 1.4 1.4 1.1 70—9 0.8 0.7 0.8 0.7 0.8 0.8 0.3 0.3 0.4 (1.3 Summa 6.9 6.8 7 1 6.5 6.4 6.3 3 0 2.9 3.2 2.8

2798 2411

3 679

2178 2371 1763 2422

___—(Jr,;

;S. . . . oc '#'Nx'Jle

IJ

w72=

2 635 2 564

3 597 2 260 1 946 1 804 2 523

290 .::-v.»

J'l x]

...—|.Jg.)

l'oa'aJG—L'n

Ido x.

Antalet till riksskatteverket redovisade brott mot 16 kap. 15 &” eller 21 kap. 15 & BrB där ruset orsakats av annat än alkoholhaltiga drycker redovi- sas i tabell 7.

Tabell 7. Fyllerifall där berusningen orsakats av annat än alkoholhaltiga drycker

Kön Ålder

Är för ___—___—

domen 15—17 18—19 20 år 5:11 är år och äldre

Män 1970 15 9 66 90 1971 54 39 178 271 1972 44 18 161 223 1973 22 19 174 215

K vimmr 1970 2 1 5 8 1971 5 3 6 14 1972 8 2 17 27

1973 2 — 13 15

1 tabell 8 redovisas antalet fall då åklagare efter åtalsprövning beslutat att inte väcka åtal för fylleri.

' Är för förseelsens begående. '—' Preliminära uppgifter.

• Sida 35
•  Original

Prop. 1975/76: .113 35 Tabell 8. Personer vilka åklagare beslutat att ej åtala för fylleri

Åmlsprörning enligt

RBZO:7p.1'RBZO:7p.2 RB20:7p.2 RB20:7p.4

(förut till ung- (andra fall) domsfängelse dömda)

1969 966 12 742 79 1970 896 17 380 6 1971 95 1 12 31 1 8 1972 982 24 427 4 1973 1 879 16 653 9 1974 2 562 12 599 4

Äta/spröi'ning enlig!

Lagen (1964: 1671 69 5 57 5 med särskilda barnavårds- nykterhetsvårds- bestämmclser om lagen lagen unga lagöver- trädare 1969 302 92 6306 1970 187 56 5 144 1971 177 46 5 669 1972 272 . 58 5 679 1973 332 51 5 315 1974 384 51 6 120

3.2. Fylleristraffet

Genom inrättandet av ett system med akutkliniker uppnår man enligt ut- redningen att fylleristerna tas om hand under humana former och under- kastas socialmedicinsk behandling i ett stadium av akut alkoholförgiftning. Det kan enligt utredningen med fog göras gällande att den positiva inställ- ningen till klinikverksamheten och möjligheterna till fortsatt samarbete med de omhändertagna kommer att försvåras om behandlingen förbinds med en straffrättslig påföljd. Det ligger nämligen en motsättningi att å ena sidan betrakta fylleriet som ett sjukligt beteende som påkallar medicinsk behandling och att å andra sidan straffbelägga samma beteende.

Utredningen diskuterar ingående fylleristraffets betydelse från olika synpunkter. När det gäller den allmänt återhållande effekt som man har velat tillskriva straffet menar utredningen att man på många håll har lagt en mycket vid innebörd i begreppet straff. Vad som ofta har avsetts är hela den samlade reaktionen från samhällets sida mot fylleristen och fylleriets sociala och psykologiska verkningar. Utredningen tänker här på själva po-

• Sida 42
•  Original

Prop. 1975/76: 113 42

lisingripandet och vad detta för med sig samt på den registrering och de rättsverkningar av olika slag som följer på en fylleridom. Själva bötesstraf— fet torde enligt utredningen allmänt betraktas som en mindre ingripande ät- gärd. Ett bötesbelopp på 50'kr. torde inte kännas särskilt betungande för folk i allmänhet. Utredningen avvisar tanken på en skärpning av straffet i syfte att ge detta en mera allmänpreventiv effekt. Redan det förhållandet att straffet måste sättas i rimlig proportion till förseelsens art medför en be- gränsning av möjligheterna att höja hötesstraffet. Det måste enligt utred- ningen också bli fråga om en avsevärd höjning för att man skall ktrnna tala om ett kännbart straff. En sådan höjning skulle framför allt komma att drabba låginkomsttagare och bli särskilt kännbar för återfallsfyllerister som samlar på sig många bötesstraff. I flertalet fall skulle det visa sig ute- slutet att driva in böterna och straffet skulle närmast framstå som ett slag i luften.

Det förhåller sig vidare enligt utredningen sa att det främst är socialt av- sigkornna personer och personer i den lägsta socialgruppen som tas om hand för fylleri. Personer som kan visa upp en respektabel social ställning undgår däremot i stor utsträckning polisingripande pågrund av berusning. Skillnaden beror framför allt på var de uppehåller sig. Det är. framhåller utredningen. otillfredsstå'tllande att straffet på detta sätt drabbar endast den del av de akut berusade som uppfyller lagens förutsättningar för omhän- dertagande. beroende på skillnader i social och ekonomisk status. Lagstift- ningen kan med rätta komma att uppfattas som en klasslagstiftning av dem som blir omhändertagna.

Enligt vad utredningen sammanfaltningsvis anför finns det mycket som talar för att fylleristraffet som sådant inte har några egentligt allmänpre- ventiva effekter. Utredningen menar därför att det inte kan vara sakligt motiverat att åberopa straffets allmänverkan som skäl mot en avkriminali- sering. lnte heller kan stratfet antas ha någon nämnvärt avhållande effekt på fylleristklientelet. Den höga återft-rllsfrekvensen och den bild som man genom olika statistiska undersökningar får av klientelet ger vid handen att straffet i flertalet fall får anses ändamålslöst. ] de fall där fylleristen inte har återfallit efter en fylleriförseelse eller denna eljest kan betraktas som en enstaka företeelse -- fall som relativt sett torde vara sällsynt förekom- mande — finns det inget som motsäger att utvecklingen skulle ha gått i samma riktning oberoende av de utdömda fylleriböterna. Med den ändrade sociala grundsyn och den ökade förståelse för den medicinska aspekten på alkoholismen som kännetecknar nutidsmänniskan är enligt utredningen bestraffningen av fylleriet otidsenlig och ändamålslös samt oförenlig med samhällets strävanden att komma till rätta med alkoholproblemen. Utred- ningen föreslår därför att bestämmelsen i lö kap. IS & BrB helt upphävs.

När det gäller avkrintinaliseringens straffrättsliga konsekvenser tar ut- redningen särskilt upp frågan om gränsdragningen mellan fylleri och fö r- argelseväckande beteende samt den betydelse denna kan ha vid en avkriminalisering av fylleriet.

• Sida 43
•  Original

Prop. 1.975/76: 113 43

Enligt utredningen synes i praxis ha utbildat sig den ordningen att en fyl- lerist. som uppträder allmänt l'örargclseväckande [. ex. genom att skräna. antasta förbipasserande eller lägga sig på gångbanan. i allmänhet endast blir åtalad för fylleri. oaktat hans uppträdande även kan uppfylla rekvisiten för förargclseväckande beteende. I själva verket synes i många fall fylleris- tens uppträdande kvalificera honom till ansvar även för en rad andra straff— belagda gärningar. t. ex. missfir'mclse mot tjänsteman. våldsamt motstånd eller beljugande av myndighet. Den straffrättsliga bedömningen av fylleris- terna kännetecknas ernellertid av stor tolerans och överseende. vilket hänger samman med att fylleristens beteende i regel måste ses. som en di— rekt följd av hans akuta förgiftningstillstånd.

Den uppfattningen har framförts att en avkriminalisering av fylleriet skulle leda till att fylleristen i stället ställs till ansvar för förargelseväckan— de beteende. Enligt utredningen kan en sådan uppfattning inte godtas. Ef- ter upphävandet av fylleriparagrafen skall givetvis inte de beteenden som nu anses falla inom fylleriets råmärken bestraffas. Gör sig däremot fylleris- ten skyldig till sådana gärningar som man inte kan överse med på grund av hans berusning. dvs. gärningar vilka nu bestraffas särskilt utöver fylleriet. bör han inte heller i fortsättningen undgå ansvar härför. Det är således inte fråga om att ändra den rättstillämpning som har vunnit insteg.

Det torde inte vara möjligt att i detalj precisera vad som skall anses falla inom fylleriets straffria område. Så mycket är emellertid enligt utredningen klart att den som tas om hand för fylleri. därför att han vinglar omkring på gångbanan. provocerar till meningslösa samtal med obekanta eller kanske för ett högljutt och störande tal. inte bör åtalas för förargelseväckande be— teende. Enligt utredningens mening bör den ändrade grundsyn som präglar förslaget om omhändertagande av fyllerister också komma till uttryck på det sättet. att de typiska dragen i fylleristens uppträdande accepteras som utslag av hans sjukdomstillstånd. Sådana beteendeyttringar kan efter re- formens genomförande inte anses vara ägnade att väcka förargelse hos all- mänheten.

Med hänsyn till det r-mförda finner utredningen inte anledning att föreslå någon ändring av nuvarande bestämmelse om förargelseväckande beteen- de.

Utredningen anser att vad som sagts om förargelscväckande beteende i viss utsträckning också kan gälla andra straffbara inslag i fylleristens bete- ende. främst sådana som behandlas i l 7 kap. BrB (brott mot allmän verk- samhet). Utredningen tror inte heller att polisen efter en avkriminalisering kommer att bli mera benägen än tidigare att rapportera sådana inslag i fyl- leristens allmänna uppträdande.

• Sida 44
•  Original

Prop. 1975/76: 1l3 44

3.3 Fylleri på militärt område m. m.

Utredningen anser att de grundläggande synpunkter som den lägger på frågan om omhändertagande av berusade personer i allmänhet också gäl- ler militära fyllerister. Dessa bör" följaktligen i framtiden tas om hand och behandlas på samma sätt som andra fyllerister. Utredningen anser det inte realistiskt att föra omhändertagna berusade militärer till förbandens sjuk- vårdsavdelningar. Inte helleri övrigt torde det finnas förutsättningar för att med utnyttjande av de militära personalvårdande resurserna skapa en sär- skild form för omhändertz'tgande och behandling av detta klientel i enlighet med utredningens intentioner. Man bör i stället inrikta sig på att utnyttja de allmänna akutklinikerna på platser. där sådana inrättas. Någon skillnad i behandlingen av militära och civila fyllerister på sådana kliniker skall gi- vetvis inte finnas.

På orter där aktrtkliniker inte inrättas står valet mellan förvaring i polis- arrest och militärhäkte. Eftersom militärhäktena inte kan tillgodose de krav som bör ställas på förvaringslokaler för akut berusade. förordar ut- redningen att de inte annat än i rena undantagsfall används för sådant än- damål. Även under övergångstiden. innan polisarrestema har hunnit rus— tas upp och behandlingen kan ske enligt den föreslagna ordningen. bör de militära fylleristerna enligt utredningens mening förvaras hos polisen i stäl- let för i militärhäkte. Det avgörande skälet härtill är att polisen i högre grad än vaktpersonalen vid militärförband har erfarenhet av fylleristklientelet. har bättre förutsättningar att övervaka de omhändertagna samt bättre kan bedöma hur pass allvarligt en omhändertagens tillstånd är och om han be- höver läkarvård.

Även de som tas om hand inom militärt område bör enligt utredningen föras till akutklinik eller polisarrest och inte placeras i militärhäkte. Trans- porten till aktrtklinik eller polisarrest bör i sådana fall ombesörjas av mili- tär personal.

När det gäller själva kriminaliseringen av det militära fylleriet saknas en- ligt utredningens mening också bärande skäl för att lägga andra synpunkter på bestraffningen av fyllerister som är klädda i uniform.- när de tas om hand på allmän plats. än på reaktionen mot fylleristeri allmänhet. De allmänna synpunkter som utredningen lägger på frågan om avkriminaliseringen av fylleriet gäller även militärer som tas om hand på grtrnd av att de uppträder berusade. vare sig det sker på militärt område eller inte. Den omständighe- ten att vederbörande är klädd i uniform bör inte leda till annan bedömning. Enligt utredningens mening måste sålunda avskaffandet av det allmänna fylleristraffet få till följd att även den speciella straffbestämmelsen om fyl- leri i Zl kap. 15 s BrB upphävs.

• Sida 45
•  Original

Prop. 1975/76:113 45

3.4. Förfarandet med alkoholhaltiga drycker m. m.

Den omständigheten att fylleriet inte längre skall vara straffbart bör en- ligt utredningen inte medföra någon ändring i gällande ordning i vad denna innebär att alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel som påträf— fas hos en omhändertagen berusad person skall tas ifrån honom. Det skulle visserligen vara tänkbart att reglera denna fråga i den särskilda förverkan- delagen och låta prövningen av frågor om förverkande ankornma på åkla- gare. En sådan ordning sktrlle dock enligt utredningen vara föga ändamåls- enlig. Att den omhändertagne skall lämna ifrån sig rnedförda rusdrycker och andra berusningsmedel är enligt utredningen självklart. Lika självklart är det att denna egendom inte skall lämnas tillbaka till honom när omhän- dertagandet upphör. Enligt utredningens mening bör det också vara möj- ligt att genom ett smidigt och mindre formellt förfarande utan åklagares medverkan frånhända den omhändertagne dessa berusningsmedel. Utred- ningen förordar att frågan regleras på samma sätt som gäller för omhänder- tagande av rusdrycker enligt 63 ; Nvl. dvs. utan något formellt förverkan- deförfarande. ] den föreslagna lagen om omhändertagande och behandling av berusade personer har därför en bestämmelse med denna innebörd ta- gits in.

3.5. Avkriminaliseringens rättsverkningar

Utredningen framhåller inledningsvis att fylleridomen f. n. utgör det fak- tum på vilket myndigheterna kan grunda ingripanden av olika slag. t.ex. tvångsåtgärder enligt Nvl och beslut om återkallande av körkort. Ett ge- nomförande av förslaget om fylleristraffets avskaffande medför under så- dana förhållanden att den nuvarande grunden för dessa och andra liknande rättsverkningar rycks undan. Avkriminaliseringcn för med sig att beslutet om omhändertagande i fortsättningen kommer att bli det enda konstitutiva faktum. till vilket sådana rättsverkningar kan knytas.

När det gäller fylle ri i n d i k ation e n som underlag för tvångsåtgär- der enligt Nvl anser utredningen att det från principiell synpunkt i och för sig är oriktigt att i fortsättningen låta ett fylleriomhändertagande tjäna som ett självständigt tecken på alkoholmissbrukets art och omfattning. Uppre- pade omhändertaganden ger visserligen anledning till misstanke att det bakom fyllerierna ligger ett allvarligt alkoholmissbruk. Det är emellertid inte möjligt att ens av ett dokumenterat återfall i fylleri alltid dra den slut- satsen att klienten är hemfallen åt alkoholmissbruk. Ett sådant konstate- rande förutsätter att man skaffar sig en allsidig bild över klientens levnads- förhållanden. Även från behandlingssynpunkt måste man enligt utredning- en hysa betänkligheter mot att lägga ett beslut om omhändertagande av den akut berusade till grtrnd för nykterhetsvårdande tvångsåtgärder. Framför allt gäller detta då omhändertagandet sker på akutklinik.

• Sida 46
•  Original

Prop. 1975/76: IB 46

Det finns alltså enligt utredningens mening starka skäl som talar mot att införa en omhändertagandeindikation i stället för fylleriindikationen. Frå- gan har emellertid en praktisk nykterhetsvårdande aspekt som'inte bör un- danskymmas. Som systemet f.n. är utformat skulle det sannolikt möta stort motstånd från de på fältet verksamma nykterhetsvårdande organens sida. om fylleriindikationen avskaffades utan att någon annan specialindi- kation sattes i dess ställe. Frågan om ett slopande av ifragzwarande indika— tion bör enligt utredningen därför behandlas i ett större sammanhang.

Utredningens förslagi denna del innebär sålunda att en motsvz-rrighet till fylleriindikationen bibehålls t.v. Dess tillämpning avses bli beroende av att någon minst tre gånger under de två senast förflutna åren har uppträtt så berusad av alkoholhaltiga drycker att han har tagits om hand av polisen. Utredningen konstaterar att man därmed åstadkommer en utvidgning av tillämpningsområdet för nykterhetsnämndens tvångsingripanden. efter- som nänmden enligt nuvarande ordning endast kan grunda sina beslut på sådana omhändertaganden som har föranlett lagföring och straff. Denna utvidgning står dock i överensstämmelse med fylleriindikationens syfte. Det ärju inte lagföringen som sådan utan det konstaterade alkoholmissbru- ket som är relevant från nykterhetsnämndens synpunkt. En av de nuvaran- de bristerna i fylleriindikationen anses just ligga i begränsningen av dess tillämpningsområde.

Utredningen framhåller att en förutsättning för tillämpningen av fylleri- indikationen liksom nrr bör vara att klienten är hemfallen åt alkoholmiss- bruk. Att någon vid tre återkommande tillfällen har tagits om hand för f_vl- leri är inte tillräcklig grund för att han skall anses hemfallen. Härutöver måste krävas att de on'rständighetcr som lett till fyllcriomhändertagandena ingår som led i en allmän misskötsamhet i nykterhetshänseende. En under— sökning av de närmare levnadsförhållandenai det enskilda fallet är därför nödvändig för att nämnden skall få ingripa med stöd av fylleriindikationen.

Utredningen ärinte enhällig i denna fråga. Ledamöterna Larnstedt och Wiklund anser att fylleriindikationen. som inte grundar sig på något konsta- terat vårdbehov. bör tas bort i samband med att fylleristraffet försvinner. Man kan annars befara att positiva attityder till värden på akutklinik kom- mer att motverkas genom att de omhändertagna vet att vården kan komma att åberopas för vidtagande av tvångsåtgärder. Från ren vårdsynpunkt ter det sig för reservanterna också orimligt att vidtagna vårdåtgärder i ett se- nare skede skall ktrnna läggas till grund för tvångsåtgärder. t. ex. tvångsin- tagning på vårdanstalt.

lfrågaom anmälningsskyldigheten enligt IO & Nvl anserut- redningen — som i detta avseende är enhällig — att den nuvarande skyldig- heten för polis och åklagare att lämna underrättelse till nykerhetsnämnd inte i och för sig bör slopas enbart av den anledningen att fyllerister i fort- sättningen tas om hand på kliniker i stället för på polisstationer. Anmäl- ningsskyldigheten bör emellertid anses fullgjord i och med att den omhän-

• Sida 47
•  Original

Prop. l97S/76: 113 47

dertagne sammanträlft'rr med den på kliniken stationerade socialassisten- ren. Den för polisen stadgade anmälningsskyldigheren kommer sålunda i fortsi'tttningen endast att gälla fall då fylleristen inte tas om hand på klinik och inte heller i samband med omhändertagandet och vistelsen i polisar- rest sammanträlTar med socialvårdsfunktionär.

Beträffande frågan om ett fylleriomhändertagandes betydelse för rätten att erhålla eller behålla körkort framhåller utredningen till en början att körkortsmyndighetens ingripande i anledning av en fylleri- förseelse f. n. av de flesta människor säkerligen uppfattas som ett särskilt straff vid sidan om de böter som kan följa på förseelsen. Man kan enligt ut- redningen inte heller frånkänna körkortsmyndighetemas verksamhet viss preventiv betydelse i kampen mot alkoholmissbruket.

Enligt utredningen har uppfattningen att fylleriet bör leda till någon form av ingripande från körkortsmyndighets sida blivit allmänt vedertagen. och det torde inte nu finnas anledning att göra en annan bedömning än den som har kommit till uttryck i förarbetena till gällande regler. Utredningen fram- håller dock att det ligger en viss fara i att schematiskt inordna fylleristkli- entelet rrnder kategorien ”opålitliga ur trafiksäkerhetssy'npunkt". Från medicinskt håll har påpekats att en person med alkoholproblem likväl kan äga ansvar och omdöme nog att ställa stränga krav på nykterhet i trafiken. Man kan därför inte bortse ifrån att en och annan person med nykterhets- anmärkning kan komma att inrangeras under nämnda kategori utan att han i verklig mening är att anse som trafikfarlig. Eftersom körkortsmyndighe- terna skall grunda sina beslut på en allmän genomgång av vederbörandes personliga förhållanden. synes dock hänsyn i särskilda fall kunna tas till en sådan beaktansvärd inställning hos en förare. om den tillförlitligen kan do- kumenteras. Utredningen framhäller även betydelsen av att körkortsmyn- digheterna vid sin prövning kan beakta när en person visar vilja att söka komma till rätta med sina alkoholproblem och självmant underkastar sig behandling som innebär fortsatt avhållsamhet. Det är av vikt att en sådan person vinner förtroende. och körkortet kan i vissa fall utgöra ett stöd för honom. vilket kan ha stor betydelse från behandlingssynpunkt.

Utredningen anser sålunda att fylleristraffets avskaffande inte bör med- föra någon ändring för körkortsmyndighetemas prövning. De rättsverk- ningar i körkortshänseende som nu knyts till en ådömd fylleriförseelse bör i fortsättningen i stället hänföras till ett omhändertagande på grund av be- rusning. 'Av utredningens ställningstagande följer att länsstyrelsen bör un- derrättas om inträffade fylleriomhändertaganden. Skyldigheten att göra anmälan härom bör inte åvila personalen på en akutkliniklutan i stället läg- gas på polismyndigheten. Det ligger helt i linje med dess verksamhet att till annan myndighet anmäla uppdagade missförhållanden. Härtill kommer att det i första hand är polisen som arbetar föratt trafiksäkerhetens krav skall tillgodoses. vilket är grunden för anmälningsskyldigheten. Anmälan till länsstyrelsen bör göras av vederbörande polisbefäl så snart som möjligt ef-

• Sida 48
•  Original

Prop. 1975/76: 113 48

ter det att någon som veterligen innehar körkort rapporterats ha blivit om- händertagen pä akutklinik. Sker omhändertagandet hos polisen bör det åligga polisbefäl som har meddelat beslut om intagningen att också svara för körkortsanmälan.

Även i denna fråga föreligger en reservation inom utredningen. Ledamo- ten Myhrman har sålunda — med instämmande från en av utredningens ex- perter. förste sekreteraren Gunnar Danielsson — framhållit att den ledande tanken i utredningens hela arbete har varit att ersätta en äldre tids bestraff- ning av fylleristen med en ändamålsenlig vård. Under sådana förhållanden bör man även befria fylleristen från vissa andra sanktioner. Dit hör främst fylleriets återverkan på körkortsinnehav. ] det moderna samhället. där in- nehav av körkort mycket ofta utgör ett villkor för att en människa skall kunna fullgöra sitt yrke. innebär en körkortsindragning ett hot mot veder- börandes existens. Gentemot en körkortsindragning väger ett bötesstraff fjäderlätt. Enligt reservationen är det högst tvivelaktigt om indragning av körkort i samband med fylleri som inte har med förande av motorfordon att göra fyller någon trafiksäkerhetsfrämjande funktion som står i rimlig re- lation till det allvarliga ingreppet. En körkortsindragning kan också i hög grad försvåra rehabiliteringen av en person som behandlas för alkoholsjuk- dom.

När det gällerfrågan om den automatiska avstängningen från ru sd ry c k sin k öp anser sig utredningen inte böra pröva den mera vitt- omfattande frågan. nämligen om ett avstängningsförfarande som sådant är motiverat i kampen mot alkoholmissbruket. Utgångspunkten för utred- ningens överväganden blir därför att nykterhetsvårdsfall och personer som har gjort sig skyldiga till olovlig överlåtelse och innehav av rusdrycker även i fortsättningen skall kunna bli föremål för avstängning från rätten att inköpa sådana varor.

Utredningen framhåller att det vid den automatiska spärrningen inte sker någon prövning av lämpligheten av en avstängning i det enskilda fal- let. Denna form av spärTning ger sålunda stort utrymme åt tillfällighetemas spel. Det kan vara en tillfällighet om ett upprepat fylleri ligger inom eller utom tolvmånadersperioden. Det kan också vara en tillfällighet om en be- rusad person i det ena eller andra fallet omhändertas och sakfälls för fylle- ri. Härtill kornmer att man inte har någon säker garanti för att de spärrade personerna alltid har så allvarliga alkoholproblem att en avstängning är motiverad. Den aktuella situationen kan vara en helt annan när avstäng- ningen träder i kraft än vid tiden för förseelsen. Slutligen får man räkna med att personer som är alkoholmissbrukare men är mera socialt anpassa- de undgår att bli omhändertagna. av polisen och alltså inte blir avstängda.

Utredningen anser sig vidare kunna konstatera att den automatiska spärrningen av fyllerister och personer som har begått rattfylleri och ratt- onykterhet inte har haft någon egentlig effekt. Den har i varjefall inte satt några positiva spår i fylleristatistiken_. Mot bakgrund härav kan man en-

• Sida 49
•  Original

Prop. 1975/76: 113 49

ligt utredningen sätta i fråga om den automatiska spärrningen av fyllerister fyller någon verklig uppgift. Enligt utredningens mening kan det inte vara försvarligt att vidmakthålla denna ordning som kräver en särskild admini- stration och därmed förbundna kostnader. om den inte kan sägas vara ett verksamt medel i kampen mot alkoholmissbruket. Med den erfarenhet man har av det faktiska utfallet kan fyllerispärrningarna närmast betraktas som ett slag i luften.

Utredningen anser att avkriminaliseringen av fylleriet bör leda till att den automatiska spärrningen av fyllerister och personer som har begått trafiknykterhetsbrott upphör. Man böri stället räkna med att de personer som vid upprepade tillfällen tas om hand på grund av berusning och från nykterhetsvårdande synpunkt anses böra hindras från fortsatt åtkomst av rusdrycker efter prövning i varje särskilt fall kan bli föremål för avstäng- ning. Det bör sålunda ankomma på nykterhetsnämnd att. sedan underrät- telser har inkommit om verkställda omhändertaganden. pröva om en av- stängning är motiverad. Avstängningen får här ses som ett led i den be- handling som nykterhetsnämnden finnererforderlig.

3.6. Registrering av omhändertaganden

Utredningen ställer inledningsvis frågan om man efter fylleristraffets av- skaffande behöver föra ett centralt register över de personer som tas om hand på grund av akut berusning. Behovet av ett sådant register är. menar utredningen. framför allt avhängigt av vilka rättsverkningar som skall för- bindas med ett omhändertagande av en berusad. Utredningen hänvisar i detta avseende till att den har ansett vissa sådana rättsverkningar ofrån- komliga. Utredningen har sålunda inte funnit det möjligt att slopa fylleriin- dikationen enligt Nvl och inte heller velat föro'rda att fylleriet i fortsätt- ningen frånkänns betydelse i körkortsärcnden.

Utredningen konstaterar att dess ståndpunkt i fråga om fylleriets rätts- verkningar leder till att man även efter avkriminaliseringen måste ha till- gång till ett centralt register över inträffade fyllerifall. I stället för registre— ring av avdömda fylleriförseelser blir det fråga om registrering av besluta- de omhändertaganden av berusade personer. vare sig omhändertagandet sker på akutklinik eller i polisens förvaringslokaler. Detta medför en ut- vidgning av nuvarande registrering. F.n. blir nämligen endast de som ge- nom lagakraftvunna domar har fällts till ansvar för fylleri registrerade. När åklagaren meddelar åtalseftergift eller när ett omhändertagande för fylleri av annan grund inte leder till straff. sker däremot ingen anmälan till det särskilda straffregistret. Utredningens förslag innebär vidare att de som anträffas på enskild plats skall kunna tas om hand för vård och behandling. De som omhändertas på sådan plats undgår för närvarande straff och faller alltså utanför den centrala registreringen.

En central registrering av alla omhändenaganden för fylleri förutsätter

4—Riksdagen l975/76. l saml. Nr 1 I)

• Sida 50
•  Original

Prop. 1975/76: 113 50

en anmälningsskyldighet. Enligt vad utredningen framhåller i annat sam- manhang bör de befz'tttningshavare som skall svara för den socialmedicins- ka vårdcn av de omhändertagna på aktrtklinik i största möjliga utsträck- ning befrias från administrativa göromål. Det är vidare från behandlings— synpunkt angeläget att deras verksamhet inte kopplas samman med fylleri- ets ri'ittsverkningar. t.ex. körkortsirrdragning. nykterhetsvårdande tvångs- åtgärder o.d. Enligt utredningens mening talar därför alla skäl för att det bör vara polisens sak att svara för dessa anmälningar till registret. Anmä- lan bör ske så snart som möjligt efter det att beslut har fattats om kvarhål- lande av den omhändertagne på akutklinik eller i polisarrest. Utredningens ståndpunkt i fråga om ett omhändertagandes återverkan i körkortshänseende leder vidare till att anteckning i körkortsregistret skall ske i de fall då körkortshavare tas om hand på grund av akut berusning.

3.7. Domstolsprövning av omhändertagande

Utredningen framhåller att ett omhändertagande av en berusad person innebär ett frihetsberövande som kan få betydande konsekvenser för den enskilde. Beslutet om omhändertagande måste därför vara väl underbyggt. Den omhändertagne bör enligt utredningen ha möjlighet att få ett sådant beslut omprövat. Detta är ett rättssäkerhetskrzw som kan sägas gälla alla frihetsberövandcn. Eftersom omhändertagandet kan föra med sig rätts- verkningar som sträcker sig längre än själva frihetsberövandet. finns deti detta fall särskilt starka skäl att tillgodose kravet på en sådan rätt till över- prövning. Ulredningen förordar därför att ett särskilt överprövningsinsti- tut införs.

Med hänsyn bl.a. till att överprövningen i stor utsträckning kommer att innefatta bevisvärdering talar enligt utredningen övervägande skäl för att överprövningen förläggs till allmän domstol.

Överprövningsinstitutet avser att tillgodose den enskildes rätt att få för- utsättningarrra för omhändertagz-rndet och indirekt även därmed följande rättsverkningar lagligen prövade. Domstolen bör således enligt utredning— en ha att bedöma om det har förelegat ett sådant akut vårdbehov att ett sarnhällsingripande har varit motiverat.

Initiativet till domstolsprövning skall enligt utredningsförslaget komma från den omhändertagne. [ fråga om själva förfarandet bör lagen (I946: 807) om handläggning av domstolsärenden vara tillämplig. Den som påkallar prövning bör ansöka härom inom tre veckor från omhändertagan- dets upphörande. Enligt utredningen har man anledning förmoda att sådan prövning kommer att påkallas i mycket ringa utsträckning.

Domstolens prövning skall enligt utredningen utmynna i en förklaring huruvida omhändertagandet har varit lagligen grundat. Mot beslutet bör talan ktrnna föras i hovrätten. som enligt utredningens mening bör vara sis-

• Sida 51
•  Original

Prop. 1975/76: 113 Sl

ta instans. Om domstolen förklarar att förutsättningar har saknats för om- händertagande skall detta enligt utredningsförslaget medföra att alla rätts- verkningar sorrr är förbundna med omhändertagandet upphör.

Prop. 1975/76:113

Förslaget i denna del avstyrks av RÅ som framhåller att i de fall då om- händertagande på enskild plats enligt utredningens mening bör ske torde ingripande kunna äga rtrrn med stöd av Pl och Nvl. Också ett flertal andra remissinstanser anser- att förslaget i föreliggande-utformning inte kan god- tas. Sålunda anser Svea hovrätt att den föreslagna möjligheten till omhän- dertagande på enskilt område inger betänkligheter. Hovrätten kan medge att en sådan möjlighet skulle fylla ett behov i fråga-om portgångar och and— ratill allmänt eller fleras gemensamma begagnande upplåtna platser och lo- kaler. Men att omhändertagande av någon i hans eget hem — utan att han misstänks för brott eller uppträder ordningsstörande — blott för att han är berusad till övermått måste anses strida mot privatlivets helgd och kan en- ligt hovrättens mening inte godtas. Av samma skäl ställer sig RPS i princip avvisande till förslaget. RPS framhåller att förslaget innebär en väsentlig utvidgning av polisens åliggande och ett allvarligt ingrepp i den personliga integriteten. Även om behov kan föreligga att göra ingripanden i portgång- ar. rivningshus o.d. torde det inte vara riktigt att ge polisen befogenhet att ingripa i annans hemvist enbart för att tillgodose ett vårdbehov.

Även TCO anmäler allvarliga betänkligheter mot förslaget att det skall vara möjligt att på enskild plats omhänderta berusade personer. Förslaget är enligt TCO alltför allmänt utformat och kan leda till orimliga ingripan- den på enskilda områden. Otvetydiga och restriktiva anvisningar måste upprättas till förhindrande av orättmätiga ingrepp. TCO anser att omhän- dertaganden på enskilt område bör ske endast efter frivillig överenskom- melse eller i de fall det fordras till skydd för person eller egendom eller för- hindrande av brottslig gärning. _

Risken för ej önskvärda integritetskränkningar betonas också av över- åklagaren [ Stockholm som å andra sidan anser det vara välmotiverat att lagen ger möjlighet att omhänderta berusade som obehörigen rrppehåller sig i privata trädgårdar. portgångar och liknande till allmän plats gränsande . utrymmen. De bestämmelser som utformas i ämnet bör enligt överåklaga- ren göra det möjligt att företa onrhändertaganden på sådana platser men utesluta ingripanden mot personer som uppehåller sig i-privata hem. Att befogenheten till omhändertagande på enskilt område bör uttryckligen be- gränsas på liknande sätt förordas också av It'insstvrelsen i Örebro län. lätts- n_rkter/tetsnämnden i lllalmö/rus län. polismästaren i Västerås distrikt. stadsfullmäktige i Örebro. Svens/(u kommunjörbutalet.och Svenska nyk- ter/t etsvårdsförbundet .

Förslaget att personer som har berusat sig med annat medel än al k 0 h ol skall få tas om hand under samma förutsättningar som alkohol- berusade hari allmänhet inte föranlett några erinringar från remissinstan- sernas sida. Från flera håll ifrågasätts dock lämpligheten av att sammanfö- ra narkotikaberusade och alkoholberusade. Därvid understryks bl.a. att ' narkotikamissbrukare kräver en avgiftningsperiod av en helt annan omfatt— ning än vad som behövs för en person som berusat sig med alkohol. Bl.a.

• Sida 54
•  Original

Prop. 1975/76: 113 54

st)('ialstvrelsen framhåller vikten av att en integrering sker med annan vård av narkotika- och läkemedelsmissbrukare.

När det gäller fö r v a ri n g e n a v de 0 m hän d e rt a g na instämmer ett stort antal remissinstanser i utredningens kritik av rådande-förhållan- den. Förvaringen i polisarrester beskrivs därvid allmänt som otidsenlig och ineffektiv. Den nuvarande ordningen kritiseras från dessa synpunkter särskilt av RÅ. RPS. llinsslyrelserna i Älvsborgs och Jämtlands län. Ble- kinge lt'ins. Västernorrlands läns och Kalmar läns södra landsting. lätts- n_vkterhets'niimnden i Malmöhus lätt. SA CO. Svenska kuratorsföreningen och SS UH.

Utredningens förslag om inrättande av s ä r s k i 1 d a a k u t k | in i k e r för förvaringen av akut berusade personer tillstyrks i princip av ett stort antal remissinstanser. I flera yttranden lovordas det arbete som ligger till grund för utredningsförslaget i detta avseende.

RÅ framhåller sålunda att inrättandet av särskilda kliniker med ett ge- nomtänkt och välplanerat behandlingsprogram motsvarar högt ställda krav på vården av här ifrågavarande personer. Utredningen visar enligt RÅ på ett klargörande och övertygande sätt de fördelar som skulle vara förenade med den föreslagna ordningen. RÅ delar utredningens synpunkter men på- pekar att utbyggnaden av de föreslagna klinikerna av skilda orsaker måste bli en fråga som kan lösas först på förhållandevis lång sikt. Även Svea hov- rt'itt konstaterar att den föreslagna metoden för omhändertagande och vård av berusade personer förefaller väl ägnad att tjäna det därmed avsedda nykterhetspolitiska syftet. Sotitt/styrelsen hälsar med stor tillfredsställelse utredningens förslag om anordnande av särskilda kliniker för akut berusa- de omhändertagna och en inledande medicinsk och social undersökning av sådana personers hälsotillstånd och sociala förhållanden med omedelbar uppföljning genom de speciella organs försorg. som har anordnats och pla- nerats för vård av alkohol- och narkotikamissbrukare.

Förslaget om inrättande av akutkliniker tillstyrks vidare avjleru länssty- relser. landstingen iJönkt'ipings. Skaraborgs. Värmlands och Norrbottens län. sot-ia[utredningen. jlertalet hörda stadsjirllmäktige. åtskilligt: läns- nykterltets— och nykterhetsniimnder. Svenska kommunfå'irbundet. TCO. SA ("(). Föreningen Sveriges sot-ialelte er. Svenska nykter/tetst-v'irdsfiir- bundet. N_vkIerltetsorganisationen Verdandi. Säl/skapen länkarnas riks- jär/mud. Svensk kttratt)rsji'irening. Svensk siaksköterske ören.-"ng. Sveriges sot-iomunft'irbuml. SSUH. N_vkterltetsrörelsens landsförbuttd. I-"t'ireningen Sveriges liittspoliselzefer och Föreningen Sveriges polismt'istat'e. Dessa rc- missinstanscr ansluter sig i stort till de allmänna överväganden som utred- ningen har redovisat. I flera yttranden framhålls dock att åtskilliga frågor som hänger samman med akutklinikernas verksamhet kvarstår att lösa. Särskilt nämns i detta sammanhang formerna för en integration med annan sjukvård.

Flera andra remissinstanser är i och för sig positivt inställda till att akut

• Sida 55
•  Original

Prop. 1975/76: 113

'Jl 'Jl

berusade bereds vard huvudsakligen enligt utredningens intentioner men menar att denna vård i princip bör integreras i den reguljära sjukvår- den. Till denna grupp hör statskontoret. NSB. Spri, Svenska landstings- förbundet samt landstingen i Uppsala, Östergörlands. Göteborgs och Bo- hus och Gävleborgs län. Även socialstyrelsm understryker att de syn- punkter sorn har legat till grund för förslaget pekar på att den naturliga konstruktionen är att akutklinikerna införlivas med sjukhusen och sålunda inordnas under sjukvårdslagstiftningen. Kliniker-na skulle därmed komma att ingå som vårdavdelningar inom de befintliga sjukhusenheterna. Där- med skulle också vinnas att det utan vidare kommer att framstå som klart att vård meddelas även frivilligt intagna. En särskild lag i ämnet skulle följ- aktligen komma att gälla endast dem som omhändertagits av polismyndig- het. Härigenom skulle full parallellitet komma att vinnas med mentalvårds- lagstiftningen. där frivilligt intagna vårdas enligt sjukvårdslagen och tvångsvis intagna enligt lagen om beredande av sluten psykiatrisk vård i vissa fall.

Åtskilliga remissinstanser ställer sig emellertid tveksamma till förslaget om akutkliniker. L(insst_vrelsen [Älvsborgs län anser att kravet i såväl eko- nomiskt som personellt avseende ställs orimligt högt i förhållande till de re- surser som nu finns och som framdeles kan väntas vara disponibla för sam- hällets åtaganden inom den sociala sektorn i vidsträckt mening. En sadan satsning torde inte kunna komma till stånd utan stora återverkningar inom andra områden. exempelvis sjukvården eller åldringsvården. F.nligt läns— styrelsens mening kan inte ett enstaka vårdbehov prioriteras på sätt utred- ningen föreslår. utan avvägningen mellan olika angelägna reformer och förbättringar inom vårdområdet måste ske i ett större sammanhang. Läns- styrelsen konstaterar vidare att utredningen inte redovisar att vård på akutklinik medför lägre fyllerifrekvens. Antagarrdet att så skulle bli fallet motsägs enligt länsstyrelsen i viss mån av det förhållandet att man i Polen. där akutkliniker sedan lång tid tillbaka finns inrättade och varifrån utred- ningen hämtat förebilden till förslaget om sådana kliniker. har haft en kraf- tig ökning av alkoholkonsurntionen. Länsstyrelsen framhåller att alkoho- lismen är ett så stort samhällsproblem att resurserna inte får splittras i del- lösningar som var och en för sig visserligen kan vara bra men som varken ensamma eller sammantagna medför någon lösning av problemkomplexet i stort. Också Kronobergs liins landsting framhåller att. om samtliga fylle- rister skall tas om hand som vårdfall, detta måste förutsätta en ompriorite- ring av befintliga sjukvårdsresurser till förfång för övriga sjuka. Det ligger enligt landstinget en fara i att generellt betrakta fylleriet som ett vårdfall. i synnerhet om man tar med i beräkningen den sannolika förekomsten av fylleri runt om i landet och då man erfarenhetsmässigt vet att det stora fler- talet av dessa rus går över utan att tnedicinsk hjälp behöver anlitas. Enligt Örebro läns landsting kan den vårdorganisatoriska frågan inte lösas fristå- ende från övriga frågeställningar inom nykterhetsvården. Det är enligt

• Sida 56
•  Original

Prop. 1975/76: 113 56

landstinget angeläget att man ingående diskuterar de synnerligen kom- plexa vårdbehoven och den med hänsyn till beräknat utbyte lämpligaste resursfördelningen mellan olika delar av hela vårdkedjan. innan man be- stämmer sig för en så kraftig satsning på en ytterst liten del av det stora vårdområdet som utredningen föreslår.

Liknande synpunkter framförs också av Kopparbergs läns landsting. Landstinget anser att utredningens förslag bör betraktas som en framtida målsättning vars förverkligande blir beroende av ställningstaganden inom hela nykterhetsvårdsomradet. Landstinget framhåller att en satsning på fö- rebyggande åtgärder och öppen vård från såväl den enskildes som sam- hällets synpunkt torde vara mera angelägen än förbättrade resurser för för- varing under ett icke behandlingsbart skede av alkoholpåverkan. En mera medicinskt inriktad vård av akutberusade kan enligt landstinget redan i nu- läget åstadkommas genom individuellt anpassad behandling av den om- händertagne med möjlighet att. när detta är medicinskt motiverat. förord- na om intagning på sjukhus. F.tt genomförande av utredningens förslag måste under alla omständigheter föregås av en noggrann prioritering av åt- gärder för tillgodoseende av vårdbehov och av samhällsåtaganden över hu- vud taget. Landstinget finner det tveksamt om den akuta alkoholistvården bör ges företräde framför exempelvis en fortsatt upprustning av åldrings- vården och mentalvården. Landstinget framhåller betydelsen av tidigt in- satta förebyggande åtgärder och av en utbyggd öppen alkoholistvård som medel att på sikt ncdbringa antalet fall av akut berusade. En upprustning inom dessa områden synes böra sättas före en utbyggd vårdinsats inom den begränsade sektor som den sjukvårdsrnässiga alkoholistvårdcn utgör.

lnte hellerlänsstyrelsen i Uppsala län är övertygad om att det finns möj- ligheter från samhällsekonornisk synpunkt att kunna prioritera en så bety- dande kostnadsökning för det område som det här gäller. Länsstyrelsens tveksamhet är än större med tanke på den ökade belastning på samhällets vårdresurser — läkare och socialarbetare — som utredningens princippro- gram medför. Det kan enligt länsstyrelsen med fog ifrågasättas om tillräck- liga vårdresurser kan reserveras för det program som utredningen har lagt fram. Även här måste en prioritering komma till stånd mellan olika ange- lägna vårdbehov och det förefaller ingalunda självklart att vid en sådan prioritering just detta vårdområde kan tillförsäkras erforderliga resurser. Inom ramen för nuvarande system bör det dock finnas möjligheter att rela- tivt snabbt genomföra vissa förbättringar. Länsstyrelsen tänker härvid i första hand på vad som kan göras för att i ökad utsträckning ge polismyn- dighetema hjälp och stöd från läkarpersonal och socialtjänstemän. Vidare bör arrestlokalema relativt enkelt kunna göras mer lämpliga för omhänder- tagandet av berusade personer.

Länsstyrelsen i Hallands län understryker att det av utredningen före- slagna systemet inte under överskådlig tid skulle komma att fungera i prak- tiken. Tillgängliga resurser. särskilt personella. torde nämligen inte möjlig-

• Sida 57
•  Original

Prop. 1975/76:113

'Jl x]

göra någon mera omfattande vård och behandling på sådana kliniker som utredningen förordat. Detta innebär inte att länsstyrelsen inte skulle dela uppfattningen att fylleristen försatt sig i ett sjukdomstillstånd och att för- bättrade möjligheter bör skapas för att på ett medicinskt adekvat sätt avgif- ta honom. Därvid måste det anses angeläget att från medicinsk synpunkt lämpliga anordningar för omhändertagande av fyllerister undan för undan tillskapas.

Till de kritiska remissinstanserna hör också Blekinge läns landsting som anser att ett genomförande av förslaget skulle innebära en allvarlig risk för feldisponering av tillgängliga resurser. Landstinget understryker också att förslaget innebär att omfattande polisiära och socialvårdande uppgifter skulle komma att överföras till den redan nu kostnadskrävande slutna sjukvården. Landstinget vänder sig särskilt mot att i princip varje för fylle- ri omhändertagen person. utan någon objektiv prövning av det individuella vårdbehovet. enligt förslaget skall göras till föremål för en behandling till kostnader sotn ligger högre än genomsnittet för den övriga akutsjukvården vid våra lasarett. Denna syn på resursfördelningsfrågorna finner landsting— et svår att acceptera. Landstinget anser visserligen att det behövs en långt- gående reform men ifrågasätter om det finns resurser för så genomgripan- de förändringar som utredningen föreslår. En inriktning på mindre omväl- vande men snabbare genomförbara förbättringar bör därför diskuteras som ett realistiskt alternativ. Landstinget ifrågasätter om inte den lösning som utredningen skisserat för mindre orter erbjuder den bästa utgångspunkten för en reform. Genom en upprustning av polisens personella och lokalmäs- siga resurser. etablerandet av ett i jämförelse med nuvarande förhållanden fastare samarbete mellan polismyndigheter och medicinsk personal samt genom en utökad satsning på socialvården, såväl vad det gäller dess enga- gemang under det akuta berusningsskedet som hjälpåtgärder på längre sikt. borde enligt landstingets mening förutsättningar kunna skapas för en såväl ändamålsenlig som ekonomiskt försvarbar organisation för omhän- dertagandet och värden av fyllerister.

När det gäller frågan om fö rv a ri n gs t i (1 e n s lä n gd lämnar de flesta remissinstanser utredningsförslaget utan närmare kommentar eller erin- ran. Förslaget tillstyrks uttryckligen bl. a. av RÅ och socialstyrelsen.

Flera remissinstanser ifrågasätter emellertid om inte förslagets regler om maximi- och minimitider för omhändertagande blir alltför kategoriska. Ut- talanden av denna innebörd görs bl. a. av Svenska kommitnförbtmdet och Svenska nykterhetsvårdsförbundet. Malmöhus läns landsting framhåller att längre akutvårdtid än 48 timmar kan erfordras när det gäller vård av kvalificerade alkoholmissbrukare. t. ex. deliranter. Uppsala läns landsting understryker särskilt att en vårdtid av endast 24 eller högst 48 timmar är helt meningslös för avgiftning av narkomaner.

Åtskilliga remissinstanser ställer sig vidare över huvud taget avvisande till tanken på fixerade vårdtider av det slag som utredningen har förordat

• Sida 58
•  Original

Prop. 1975/76: 113 58

när det gäller behandlingen på klinik. Örebro läns landsting understryker sålunda att en på förhand begränsad vårdtid för sjuka personer är hittills okänd inom svensk sjukvård. Staclsfitllmäktige [ Malmö och Föreningen Sveriges polismästare anser att vårdtiden bör bestämmas endast av vård- behovct. l princip hyser stadsfullmäktige vidare den uppfattningen att sjukvård bör vara frivillig. Samma uppfattning redovisas av srmlsjitllmlik- lige i .S'nmlst'ull.

Göm Imi-rätt betonar att en tillämpning av sa långa tider för kvarhållan- de som utredningen har föreslagit av den enskilde kan uppfattas som en be- tydande skärpning av påföljden för fylleri. Enligt hovrätten bör kvarhållan- de under mer än ett dygn inte komma i fråga i annat fall än om det vid en kvalificerad medicinsk bedömning. efter den som har gjorts vid själva in- tagningen. visar sig att ytterligare kvarhållande är obetingat nödvändigt.

4.2 Fylleristraffet

Utredningens förslag om av k ri m i n al i s e ri n g av fylle ri tillstyrks av praktiskt taget alla remissinstanser. De instanser som närmare utveck- lat synpunkteri frågan ansluter sig därvid i stort sett till de allmänna över- väganden som kommittén har redovisat. Sålunda framhålls allmänt att fyl- leristraffet inte torde ha någon betydélse från preventiva synpunkter och att det i praktiken kan försvara den vård och behandling av alkoholmiss— brukare som bör äga rum. Flera remissinstanser. bl.a. Rl-"HL och RFA-IA samt TCO. tar också upp utredningens uttalanden om fylleristraffet från social rättvisesynpunkt. Därvid understryks att straffet främst drabbar personer i mindre goda sociala omständigheter och därför slår orättvist.

Vid diskussionen om avkrimimtliscring synes flertalet remissinstanser inte anse att genomförandet av förslaget om akutkliniker är en förutsätt— ning för att fylleristraffet skall tas bort. Bland de remissinstanser som ut- tryckligen förordar att avkriminaliseringen genomförs utan att en utbygg- . nad av akutkliniker avvaktas kan nämnas RÅ. ["t'ireningen Sveriges polis- mästare. länsstyrelsen i Malmöhus län och Örebro läns landsting. Andra instanser. bl. a. krintinalwirclsstyrelsen. överåklagarna i Göteborg och Malmö samt Svenska nyltter/tetsvårt/sji'irbnmlet. anser däremot i princip att fylleristraffets avskaffande i tidshänseende bör kopplas till införandet" av akutkliniker eller i vart fall till en upprustning av polisens förvaringslo- kaler.

Endast några enstaka remissinstanser redovisar tveksamhet inför för- slaget om en avkriminalisering. Liinsstyrelsen i Hallands län anläggeri sitt yttrande inledningsvis vissa trafiksäkerhetssynpunkter på frågan. Enligt länsstyrelsen utgör den gällande straffbestämmelsen för fylleri i viss mån en parallell till rattfyllcrilagstiftningen och en komplettering till den i vad avser fotgängare och cyklister. Att det från trafiksäkerhetssynpunkt är nödvändigt att behålla en kriminalisering av den uppenbara fara som såda-

• Sida 59
•  Original

Prop. l975/76: 113 59

na trafikanter skapar. när de är så berusade av alkoholhaltiga drycker att det framgår av deras åtbörder eller tal. är enligt länsstyrelsen tydligt. Läns- styrelsen anser att det nuvarande fylleristraffet inte kan avvecklas utan att samtidigt en motsvarande bestämmelse om straffsanktion för andra trafi- kanter än motorfordonsförare vid alkoholpåverkan införs. Emellertid åbe— ropar länsstyrelsen även andra skäl mot utredningens förslag att nu helt avkriminalisera fylleriet. Länsstyrelsen vänder sig särskilt mot utredning- ens uppfattning att redan ett enstaka fylleri kan utgöra tecken på vanemäs- sigt alkoholmissbruk. ()taliga ungdomar torde vid något enstaka tillfälle ha gjort sig skyldiga till fylleri utan att detta haft nagot samband med vane- mässigt alkoholmissbruk. Straff'sanktioncn och konsekvenserna i övrigt har väl ofta för dem inneburit att de framdeles tagit sig i akt i sitt förhållan— de till alkohol. En annan sak är att i alla de fall där fylleriet verkligen utgör ett indicium på alkoholsjukdom medicinskt omhändertagande bör ske. Systemet med åtalseftergift bör emellertid enligt länsstyrelsen kunna er— hålla ökat användningsområde.

Liknande synpunkter framförs av Ft'r'reningen Sveriges lönspolisehe "er sotn anser att utredningen inte har ägnat tillräcklig uppmärksamhet åt det förhållandet att ett inte ringa antal fylleriförseelser utgör engångsföreteel- ser. ofta begångna i ungdomligt oförstånd. Särskilt de fylleriförseelser som begås i samband med folkfester. nöjestillställningar och liknande kan i fler- talet fall inte antas vara beroende av hemfallenhet åt spritmissbruk utan är snarast att hänföra till vissa utbredda sedvanor och till en allmän hållnings— löshet. Uppträdandet i dylika fall kan närmast rubriceras som förargelse— väckande beteende. Det är uppenbart att berusningen därvid är eftersträ- vad och självförvållad. Föreningen hyser visserligen inte någon tvekan mot tanken att avkriminalisera fylleribrottet i det stora flertalet fall men vill något ifrågasätta borttagandet av straff härför vid förstagångsförseel- ser. eventuellt även i andra fall. Utredningens förslag till akutvård torde endast kunna genomföras på mycket lång sikt. Under en övergångstid skulle man i stället kunna ytterligare vidga möjligheterna att lämna åtalsef- tergift för fylleri så att straffet i första hand kvarstår för personer som mera tillfälligt gör sig skyldiga till fylleriförseelser och ännu inte kan anses vara missbrukare av alkoholhaltiga drycker.

Utredningens ståndpunkt att det inte i samband med fylleristraffets av- skaffande finns anledning att ändra den nuvarande straffbestämmelsen om förargelseväckande beteende godtas av de flesta remissinstan— serna. RÅ framhåller i detta sammanhang att han inte har något att erinra mot en utveckling av rapporterings- och åtalspraxis i enlighet med vad ut- redningen föreslår.

En i viss mån avvikande uppfattning redovisas emellertid av Svea hot-'— rlt'tt. Hovrätten är visserligen ense med utredningen om att det straffria området bör omfatta alla de fall då enligt nuvarande praxis fylleriparagra- fen i BrB anses ensam tillämplig. Hovrätten ifrågasätter emellertid om blot-

• Sida 60
•  Original

Prop. 1975/76: 113 60

ta upphävandet av detta lagrum är tillräckligt för att nå avsett resultat. Den av utredningen kritiserade uppfattningen att fylleristen i så fall måste kom- ma att anses skyldig till förargelseväckande beteende ligger nära till hands. Fyllcribrottet enligt gällande rätt kanju betraktas som ett specialfall av för- argelseväckande beteende. Utredningen menar att det typiska fylleribete- endet efter reformens genomförande skall accepteras som utslag av ett sjukdomstillstånd och inte längre anses ägnat att väcka förargelse hos all- mänheten. Men eftersom det är från tid till annan växlande värderingar som avgör vad som är förargelseväckande. får man alltså. framhåller hov- rätten. förlita sig pä att utredningens synsätt är eller snabbt blir allmänt ac- cepterat. Det måste enligt hovrättens mening anses tveksamt i vad mån en reform i enlighet med förslaget skulle medföra en sådan allmän attitydför- ändring. Hovrätten kan för sin del inte anta annat än att rekvisitet "ägnat att väcka förargelse hos allmänheten" även i fortsättningen skulle anses vara uppfyllt i många fyllerifall som avses bli straffria enligt förslaget och att endast lindriga former av sluddrande tal eller ostadig gång med säkerhet skulle falla utanför vad som anses förargelseväckande. Om detta antagan- de är riktigt. skulle den föreslagna lagändringen kunna medföra svårigheter vid rättstillämpningen när det gäller att dra gränsen för det straffria områ- det. Hovrätten är således inte övertygad om att en ändring av bestämmel— sen om förargelseväckande beteende blir överflödig vid fylleriets avkrimi- nalisering.

Även SACO befarar att bestämmelsen om förargelseväckande beteende efter fylleristraffets avskaffande kan komma att få en vidare tillämpning på fyllerifallen än lagrummet har f.n. Den som på grund av berusning för oljud på allmän plats eller eljest offentligen beter sig på sätt som är ägnat att väcka förargelse hos allmänheten kan, när fylleriparagrafen upphävts, straffas för förargelseväckande beteende i åtskilliga fall som nu straffas en- bart som fylleri. Relationema till bestämmelsen om förargelseväckande beteende bör enligt SACO bli föremål för vidare överväganden. SACO an- ser inte att det finns något att erinra mot att engångsfyllerister och andra som inte är i behov av vård i egentlig mening utan bara behöver sova ruset av sig. straffas för förargelseväckande beteende. om de uppför sig på så- dant sätt som förutsätts härför. När det gäller vanefyllerister och andra som är verkligt vårdbehövande. är det däremot enligt SACO inte lämpligt att ådöma dem stralT för förargelseväckande beteende i samband med be- rusning. Kriminalisen'ngen skulle härigenom återföras på en bakväg. SACO förutsätter att det t. ex. genom åtalsunderlåtelser sörjs för att avkri- minaliseringen av fyllen'et som sådant inte blir ett slag i luften genom att straff i stället utmäts för förargelseväckande beteende också för fyllerister som är föremål för vård.

Övertiklagaren i Stockholm påpekar att en berusad person som beter sig på ett sätt som är ägnat att väcka allmän förargelse genom att exempelvis skräna. verbalt antasta förbigående. urinera m. m.. också lagförs för förar-

• Sida 61
•  Original

Prop. 1975/76: 113 (>I

gelseväckande beteende enligt den praxis som tillämpas i Stockholm. Även om vissa fall av anstötligt beteende skulle kunna anses konsumerade av fylleriet. bör enligt överåklagaren rådande rättstillämpning ej väsentli- gen ändras. Det bör lika litet efter avkriminaliseringen sotn f.n. bli tal om att underlåta att beivra sådana brott som våldsamt motstånd och missftr- melsc mot tjänsteman endast med motivering att gämingarna är betingade av höggradig självförvållad berusning. En liknande uppfattning har läns- åklagaren i Gävleborgs lätt som visserligen inte tror att gränsdragningen mot förargelseväckande beteende kommer att vålla några probletn men tillägger att det från alltnänna synpunkter är angeläget att bevaka att fylle- rister som i förhållande särskilt till gamla personer. kvinnor och barn upp- träder på ett hänsynslöst sätt eller som i folksamlingar manar till angrepp på person eller egendom eller till ohörsamhet mot ordningsmakten inte på grund av en alltför liberal tolkning av vad som kan rymmas inom ramen för ej kriminaliserat berusat uppträdande undgår lagföring. Detta gäller även berusade som ofta i gäng och inte sällan efter viss planläggning stör eller omintetgör offentliga sammankomster.

Länsstyrelsen i Uppsala län anser att anledningen till den tolerans som utbildats i praxis torde vara vetskapen om att fylleriförseelsen bestraffas och uppfattningen att detta straff får anses konsumera lindrigare former av förargelseväckande beteende eller andra handlingar sotn uppfyller rekvisi- ten för ringa brott. En avkriminalisering av fylleriet får dock enligt länssty- relsen inte leda till en så långtgående tolerans av en fyllerists uppträdande som utredningens exemplifiering ger vid handen. 'l'värtom bör avkriminali- seringen av fylleriet i princip ge anledning till skärpt inställning när det gäl— ler andra brottsliga handlingar i samband tned fylleri. eftersom resone- manget om fylleristraffets konsumtion av andra brottsliga handlingar inte kan åberopas. Ofredande av människor. våldsamt motstånd och förolämp- ningar mot polisen bör inte regelmässigt undgå ansvar. Detta skulle strida mot de principer som fastslagitsi ] kap. 2 & BrB. Även om en viss tolerans- marginal inom ramen för polismans rätt till rapporteftergift måste finnas. får denna inte utsträckas för långt. Länsnykterlzetsnämnden i Kopparbergs län anser att förargelseväckande beteende i kombination med fylleri fort- farande skall beivras med hänsyn till den tilltagande nedbusningen. Att dra en gräns mellan ett renodlat fylleri och förargelseväckande beteende är en- ligt länsnykterhetsnämnden knappast praktiskt möjligt. Nämnden menar att en person som avsiktligt berttsar sig med påföljd att han genom sitt all- männa uppträdande stör andra människors trevnad inte bör undgå lagfö- ring.

Några remissinstanser diskuterar i detta sammanhang avkriminalisering- ens allmänna konsekvenser när det gäller brott begångna under rus. Läns- äklagaren i Hallands lätt erinrar om att rus principiellt inte kan åberopas som skäl för straffrihet. Enligt länsåklagaren kan mycket av vad utredning- en åberopar som motiv för avkriminalisering av fylleriet i princip gälla

• Sida 62
•  Original

Prop. 1975/76: 113 62

brott över huvud taget som begås i berusat tillstånd. I viss mån kan det framstå som ologiskt att när det gäller fylleri tala om att ett sådant beteen- de är en sjukdomsyttring medan t.ex. en allvarlig våldsgärning beg-ängen av en fyllerist —— som kanske själv inte vet annat än att han druckit en avse— värd mängd sprit — är ett allvarligt brott som samhället inte kan tolerera. Även Svea hovrätt erinrar om de straffrättsliga synpunkter som ligger bak- om regeln i 1 kap. ?. ä' BrB om att en gärning som begåtts under självförvål- lat rus inte på denna grund är straffri. Frågan tas upp också av SAF som anser att utredningen bort med avsevärt större skärpa uttalat sig om berus- ningstillståndets inverkan i fråga om eljest kriminella handlingar.

4.3 F ylleri på militärt område m. m.

Även i fråga om det militära fylleriet tillstyrker praktiskt taget alla re- missinstanser som särskilt yttrat sig i frågan förslaget om avkriminalise- ring. Bland de instanser som i denna del ansluter sig till utredningens stånd- punkt kan nämnas Svea hovrätt. sm'ial._vt_vrel.ren. t'lte/brnajå'ir marinen och flygvapnet. ntililt'irps'j'koltmis/ta institutet ochft'irsvarels sitt/(vårdartyrelxe. Även ÖB anser i likhet med utredningen att akut berusning som sådan inte skall bestraffas. ÖB erinrar dock om att vissa särförhållanden präglar verk- samheten inom försvarsmakten. Detta får till följd att regler som utformas för det civila samhället inte alltid och till alla delar kan tillämpas inom för- svarsmakten. ÖB framhåller att alkoholpåverkan inte bör få frita vederbö- rande från ansvar för gärningar som nu särskilt beläggs med straff. RÅ an- ser att frågan om särskilda undantagsregler för beredskapslägen och andra därmed jämförliga situationer bör övervägas.

Tveksamhet inför förslaget om avkriminalisering av det militära fylleriet redovisas av elle/elrfr'ir armén som framhåller att de värnpliktiga som gör sig skyldiga till fylleri inte torde kunna hänföras till annan kategori än främst tillfällighetsfyllerister. Det kan därför vara lämpligt med en straff- norm som kan verka återhållande på bl. a. ordningsstörande element. Ris- ken för straff inverkar återhållande på vissa personcri varje fall innan ett missbruk av t. ex. alkohol blivit en vana. Erfarenheten visar att om det inte uppställs några krav på nykterhet. så äventyras såväl ordning som discip- lin. Uniformsklädd krigsman representerar försvarsmakten. Allmänheten har alltjämt krav på att uniformerad krigsman uppträder så att allmän ord- ning inte störs. Uniformen förpliktar till ett gott uppförande. Brott mot all- män ordning av uniformsklädd krigsman åstadkommer en förtroendekris hos allmänheten och bör därför bestraffas hårdare än om civilklädd person stör ordningen. Av liknande skäl kan inte heller länsåklagaren i Kristian- stads län oreserverat ansluta sig till förslaget om en avkriminalisering av det militära fylleriet. Länsåklagaren framhåller särskilt de svårigheter som kan uppstå. då fara föreligger för flerfaldiga samtidiga fall av militärfylleri på samma plats. såsom exempelvis i samband med utryckning eller repeti-

• Sida 63
•  Original

Prop. 1975/76: 113 63

tionsövning. ] dessa lägen har enligt länsåklagarens mening risken för ett snabbt och effektivt ingripande säkerligen varit en starkt återhållande fak- tori fråga om spritmissbruk. Utan dessa sanktionsmöiligheter torde en inte obetydlig fara föreligga för en försvagning av den militära disciplinen.

När det gäller ('rmhändertagandc av berusade krigsmän anser ÖB och t'lre/enjör armén att en reform inte bör få inverka på militär myndighets befogenhet att ingripa för ordningens upprätthållande inom försvarsmak- ten. Militär chefs rätt att under vissa förutsättningar ta underlydande krigs— man i förvar bör således bibehållas.

[ fråga om förvaringen av omhändertagna militärer understryker ÖB och ji'irsvaretx ria/tr-v'trtlsstyrelse att de akut berusade bör tas om hand på sitt förband. om detta har tillfredsställande resurser för omhändertagande och vård. Försvarets sjukvårdsstyrelse framhåller bl.a. att krigsmakten vid si- na fret'lsförbant'l har särskilda sjukvår'dsavdelningar med tillgång till läkare och biträde av sjuksköterskor och annan vårdpersonal. Vid det övervägan- de flertalet av dessa förband frnns sängavdelningar' oftast med särskild iso- leringsavdelning. Vid de förband som saknar sängavdelning vid sjukvårds- avdelningen är patienterna för sluten vård hänvisade till närliggande för- band inom samma garnison där sängavdelning finns. Förbandssjukvårds- organisationens personella. materiella och lokala resurser är under stark utveckling för att nå samma standard som motsvarande civilsjukvård. Che en för marinen frnner i och för sig utredningens synpunkter värdefulla och riktiga men erinrar om att särskilda problem uppkommer-på örlogsfar- tyg i synnerhet under expedition i främmande farvatten. Några akutklini— ker kan sålunda inte inrättas ombord.

Beträffande frågan om omhändertagande av militärer säger sig ÖB vidare förutsätta att ett nytt system inte leder till att konsekvenserna av krigs- mans frånvaro från tjänsten ändras. ] denna fråga redovisas en annan upp- fattning av sot.'ta/utredainge/r. som menar att ett omhändertagande på grund av akut berusning i fortsättningen bör föranleda ett annat bedöman- de än f. n. när det gäller undanhållandc.

4.4 Förfarandet nrcd alkoholhaltiga drycker m.m.

Utredningens förslag i denna del lämnas utan erinran av flertalet remiss- instanser som uttalar sig i ämnet. däribland RÅ. RPS påpekar dock att för- slaget vållar problem i det fallet att någon omhändertas i sin bostad. Några remissinstanser anser vidare att beslut om omhändertagande av berus- ningsmedel bör ankomma på polisen och inte på personal vid akutklinik.

4.5 Avkriminaliseringens rättsverkningar

Utredningsmaioritetens förslag att fylle ri i n d i k a t i o n e n e n ligt N vl behålls och för sin tillämpning blir beroende av att någon tre gånger

• Sida 64
•  Original

Prop. 1975/76: 113 64

under de två senaste åren har tagits om hand för fylleri tillstyrks av RÅ. överåklagaren [ Stockholm. länsstyrelserna i Göteborg och Bohus. Mal- möhus och Uppsala lätt och länsnykterlzetsnt't'mmletr i Västmanlands lätt. .S'ot't'a[utredningen och en minoritetjnom socialstyrelsen anser att indika- tionen bör behållas i avvaktan på resultatet av socialutredningens arbete. Göta hovrätt och länsstyrelsen t' Kopparbergs lätt är visserligen tveksam- ma i frågan om fylleriindikationen bör behållas i den form som utrednings- majoritetcn har föreslagit men vill inte motsätta sig att indikationen t.v. skall finnas kvar.

Det helt övervägande antalet remissinstanser stöder emellertid den till utredningens betänkande fogade reservationen och anser att fylleriindika- tionen bör tas bort i samband med att fylleriet avkriminaliseras.

Svea hovrätt framhåller därvid att tvångsintagning på allmän vårdanstalt för alkoholmissbrukare innebär ett frihetsberövande som är ett av vår lag- stiftnings mest ingripande. Hovrätten anser att det från rättssäkerhetssyn- punkt uppenbarligen är angeläget att en sådan åtgärd kommer till använd- ning endast då fullt övertygande och i ärendet redovisad utredning om be- hov av den med åtgärden avsedda vården föreligger. Enligt majoriteten in- om socialstyrelsen finns det inom ramen för modern socialvårds mål och metoder ingenting som talar för ett bibehållande av denna specialindika- tion. Från rättssäkerhetssynpunkt framstår det dessutom som i hög grad betänkligt att enbart omhändertagande för fylleri skall kunna läggas till grund för en sådan åtgärd som en tvångsintagning på vårdanstalt innebär. Även länsstyrelsen i Östergt'irlantls län och Svenska kommatr/örbttnclel åberopar rättssäkerhetssynpunktcr mot ett bibehållande av fylleriindika- tionen. Sistnämnda remissinstans framhåller särskilt att förslaget innebär en inte oväsentlig breddning av indikationens giltighet. Sålunda blir där- med även omhändertagandcn på enskilt område. åtalseftergiftsfall m.m. giltiga som underlag för tillämpning av fylleriindikationen. Även om det enligt förslaget finns möjlighet för den enskilde att få omhändertagandet prövat av domstol torde ett flertal omhändertagna av olika skäl dra sig för att begära denna omprövning. Att motivera en tvångsåtgärd enligt Nvl en- bart på uppgifter om ett omhändertz-rgande. vars berättigande normalt ej undergår någon juridisk prövning eller godkänns av den omhändertagne. måste vara tveksamt. Förbundet avstyrker att denna redan nu högst tvivel- aktiga indikation för tvångsåtgärd får ökad räckvidd. Också för länsstyrel- sen i Norrbottens [ätt framstår det som en skärpning i förhållande till gäl- lande lagstiftning att låta tillämpningen av fylleriindikationen bli beroende av att någon har omhändertagits. Att denna indikation nu utmönstras ur la- gen anser länsstyrelscn vara en så angelägen reform att skäl saknas att låta frågan anstå till annat sammanhang.

[.ciinsstyreIsen i Västmanlands lätt. .S'tatlsfulltnäktige i Örebro och SS UH pekar på möjligheten att i fortsättningen i större utsträckning än hittills åberopa någon av de övriga specialindikationema enligt Nvl. Enligt läns-

• Sida 65
•  Original

Prop. 1975/76: 113 65

styrelsen tordejust lättheten att åberopa fylleriindikationen ha medft'n't att nykterhetsnämnderna i viss omfattning har underlåtit att åberopa andra in- dikationer. N_vkterhetsorgattisationen Verdandi anser att lättheten att åbe- ropa fylleriindikationen är skäl nog för ett avskaffande och framhåller där- vid att det i indikationens utformning inte finns något kriterium på socialt eller medicinskt vårdbehov. Samma uppfattning redovisar Sällskapet Lätt- karnas riksförbund. Svensk kuratorsförening och Sveriges .S'oeionontför- bund. Enligt Svenska läkaresällskapet torde fylleriindikationen som sådan knappast fylla något praktiskt ändamål utan endast underlätta ett mindre kunnigt men schablonmässigt förfarande i samband med tillgripande av tvångsåtgärder. .S'tadsfitllmäktige i Malmö anser att indikationen represen- terar en formalism och automation som inte hör hemma i dagens social- vård och att övriga indikationer mer än väl täcker behovet av eventuella tvångsåtgärder inom nykterhetsvården.

Flera remissinstanser framhåller vidare att fylleriindikationen kan få ne- gativa följder när det gäller de möjligheter till vård och behandling som akutklinikerna avses erbjuda. Denna synpunkt understryks särskilt av so- cialstyrelsen (majoriteten). länsstyrelsen i Jämtlands lätt. Västernttrrlands läns landsting. länsnykterhetsnämnden i Örebro lätt och staa'sjitllnräktige i Stockholnr och Helsingborg.

Utredningsmajoritetens förslag att behålla fylleriindikationen avstyrks. förutom av de nämnda remissinstanserna. också av It'insstyrelserna i Öre- bro. Västernorrlands och Norrbottens lätt. Gävleborgs läns landsting. länsnykterhetsnämnderna i Malmöhus. Örebro och Göteborgs oeh Bohus lätt. stad.s;/ltllmäktige och nykterhetsnämnder i åtskilliga kotttttrturer. SA- CO. Föreningen Sveriges socialehefer. Nykterhetsvärde/ts anstaltsjär- bund. N_vkterhetsrt'irelsens landsji'irbund och Föreningen för medicinska alkoholfrågor.

När det gäller anmälningsskyldigheten till nykter- hets n ä m n d e nl igt 10 5 N vl lämnas utret'lningsförslaget utan erinran av flertalet remissinstanser. Förslaget tillstyrks uttryckligen av bl. a. RÅ och RPS. Åtskilliga remissinstanser ifrågasätter dock det lämpliga i att en tjänsteman vid nykterhetsnämnd knyts till akutklinik. Enligt dessa instan- ser bör vården vid en sådan klinik över huvud taget inte kopplas samman med någon trnderrättelseskyldighet gentemot nykterhetsnämnd. Bland dem som har denna mening kan nämnas .mt'ialstyrelsen. Gävleborgs läns lands- ting. stadsfullmäktige i Malmö och SACO.

De flesta av de remissinstanser som har yttrat sig beträffande ett omhän- dertagandes betydelse när det gäller rätten att erhålla eller behålla körkort tillstyrker eller lämnar utan erinran förslaget att de rättsverk- ningar som f. n. knyts till en avdömd fylleriförseelse i fortsättningen hän- förs till ett omhändertagande på grund av berusning. Några av dessa in- stanser. bl. a. RÅ och Svea hovrätt. hardärvid särskilt framhållit att en än- dring av principerna inte borde ske förrän det vid tiden för remissbehand- S—Riksdagen l975/76. ! saml. Nr 113

• Sida 66
•  Original

Prop. 1975/76: 113 66

lingen pägaende utredningsarbetet inom trafikmålskommitte'n (Ju 196146) avslutats. Bland de remissinstanser som i princip tillstyrker utredningsför- slaget kan vidare nämnas Göta hovrätt. RPS. statens tra/iksäkerltetsverk ochflertalet länsstyrelser. Åtskilliga av de tillstyrkandc instanserna beto- nar dock att en underrättelse till körkortstnyndighet inte automatiskt bör leda till körkortsåterkallelse. Flera instämmer också i utredningens utta- lande att största möjliga hänsyn bör visas den som visar vilja och förmåga att söka komma till rätta med sina alkoholproblem.

Kritiskt inställda till utredningens förslag i denna del är bl. a. länsstyrel- sen i tN'orrhottens län. länsnykter/tetsnäntnden i Örebro län. stadsfullmäk- tige i Malmö. Helsingborg och Gävle. jlera nykterhetsnämnder. Svenska läkarsällskapet. Föreningen för ntedieinska alkohol/ragor och SSUH. Dessa remissinstanser stöderi princip den till utredningens betänkande fo- gade reservationen i denna del. Vidare har några remissinstanser den all- männa uppfattningen att inga som helst rättsliga sanktioner bör följa på ett omhändertagande på akutklinik. Till denna grupp hör kontrollstyrelsen, länsnykterhetsnämnden i Malmöhus län. SAC 0. Föreningen Sveriges so- cialehefer. RFHL och RFMA samt Sällskapet Länkarnas riksförbund.

Utredningens förslag att den automatiska avstängningen från rät te n att k ö pa ru s dry c k e r bör upphöra när det gäller fyllerister och personer som gjort sig skyldiga till trafiknykterhetsbrott tillstyrks av de llesta remissinstanser som yttrat sig i frågan. Därvid framhålls bl.a. att spärrningen i praktiken fyller en mycket begränsad funktion i nykterhets- vårdande syftc och att det skulle väcka principiella betänkligheter att låta själva omhändertagandet få rättsverkningar på förevarande område. Bland dem som tillstyrker utredningsförslaget i denna del märks RÅ. Gäta hov- riitt. kontro!/styrelsen och Svenska komntun/i'irbtotdet. Sotitt/styrelsens majoritet anser att avstängningsförfarandet bör slopas helt och hållet. medan en minoritet inom styrelsen ansluter sig till utredningens förslag.

Utredningsförslaget avstyrks bl.a. av S_vstentbolaget AB och Nykter- ltetsrin'elsens landsfi'irband. Systembolaget utvecklar därvid utförligt sin ståndpunkt och framhåller bl. a. att de synpunkter som utredningen anlagt på den automatiska spärrningen hade samma giltighet redan när denna in- fördes år 1963. Den automatiska spärrningen torde enligt bolaget ha med- verkat till att förhållandena i systembutikerna blivit bättre. Enligt bolaget kan de automatiska spärrningarna från alkoholpolitisk synpunkt också be- traktas som en tämligen adekvat förebyggande åtgärd. Bolaget-föreslär att den automatiska spärrningen behålls åtminstone tills ställning tas till alko- holpolitiska utredningens (Fi l966: 33) kommande förslag.

4.6 Registrering av omhändertaganden

Utredningens förslag att omhändertaganden på grund av berusning skall registreras centralt tillstyrks eller lämnas utan erinran bl.a. av RÅ. kon-

• Sida 67
•  Original

Prop. 1975/76: 113 67

troll..s't_vrelsen och statistiska eentralbyrr'in. Sistnämnda remissinstans an- ser det angeläget att en rapportering av omhändertaganden behålls för sta- tistiskt ändamål. eftersom byrån utgår från att det även i fortsättningen kommer att behövas information av detta slag för att belysa nykterhetstill- ståndet.

Förslaget om central registrering av omhändertaganden avstyrks emel- lertid av vissa av de instanser som motsatt sig att omhändertaganden för- binds med särskilda rättsverkningar. Till de avstyrkande remissinstanser- na hör länsnykterhetsnämnden i Malmöhus län. stadsfullmäktige iMalmö och Helsingborg samt SS UH.

"De remissinstanser som har tillstyrkt utredningsmajoritetens förslag i fråga om ett omhändertagandes återverkan i körkortshänseende utgår i all- tnänhet från att registrering av omhändertaganden när det gäller körkorts- havare skall ske även i körkortsregistret.

4.7 Domstolsprövning av omhändertaganden

Utredningens förslag att ett beslut om omhändertagande skall kunna överklagas tillstyrks av RÅ som anser att de konsekvenser i skilda avseen— den som ett omhändertagande kan få för den enskilde kräver införande av ett särskilt rättsmedel. Den omhändertagne skall kunna klaga över ett be- slut som lett till att han omhändertagits på klinik eller polisstation. Där- emot föreligger det enligt RÅ inte behov av en klagorätt beträffande ett omhändertagande från polismans sida som därefter blivit underkänt av lä— kare eller polisbefäl. RÅ anser emellertid att prövningen inte bör förläggas till allmän domstol. som utredningen föreslagit, utan att den bör ske i för- valtningsrättslig ordning. Samma åsikt i sistnämnda fråga har Svea hovrätt samt länsstyrelsernz't i Malmöhus och Hallands län. Hovrätten motiverar sin ståndpunkt med att det skulle innebära en principiell nybildning för svensk rätt att i fall som det förevarande låta prövningen ankomma på all- män domstol i stället för överordnad administrativ myndigheteller förvalt- ningsdomstol. Om överprövningen likväl anförtros åt allmän domstol. bör enligt hovrätten handläggningen anordnas enligt principerna för ett kontra- diktoriskt fötfarande.

Även Göta hovrätt anser att handläggningen bör utformas enligt kontra- diktoriska principer. dvs. att den som har varit omhändertagen för fylleri också i fortsättningen bör ha en motpart vid domstolen. [ den egenskapen är enligt hovrättens mening allmän åklagare bäst lämpad att uppträda. Det förhållandet att fylleri inte längre blir ett brott bör enligt hovrätten inte läg- ga hinder i vägen. Hovrätten anser också att frågan om eventuell rätt till offentlig försvarare bör tas upp under de fortsatta övervägandena.

Länsnykterhetsnämnden i Malmöhus län kan inte finna att förslaget om domstolsprövning innebär en ändamålsenlig ordning. Länsnykterhets- nämnden konstaterar att utredningen har sökt bevara något av den rättsli-

• Sida 68
•  Original

Prop. 1975/76: 113 68

ga prövning sotn ligger i handläggningen av åtal för fylleri mcn framhåller att mycket väsentliga skillnader framträder enligt förslaget. Förundersök- ning och åtalsprövning har inte gjorts. Åklagare saknas. initiativet till att införskaffa utredning läggs på domstolen. vilket strider mot vanliga princi- per för rättegång. Domstolen synes inte kttnna stödja sig på den eljest van- liga principen att åtal skall ogillas om det inte är tillförlitligen styrkt. Pröv- ningen innebären bedömning av de åtgärder som vidtagits av läkare. Dom- stolen torde inte kunna undgå att i så gott som varje sådant ärende begära yttrande av socialstyrelsen eller annan medicinsk auktoritet. Särskilt om länsnykterhetsnämndens uppfattning att särskilda rättsverkningar inte skall förbindas med ett t'imhändertagande godtas synes det vara mindre motiverat att anordna en Sådan extraordinär domstolsprövning.

Kritiskt inställd mot förslaget i denna del är också länsstyrelsen i Vilst- manlands län som likaledes vänder sig mot att enligt förslaget en rent medicinsk bedömning skall bli föremål för domstolsprövning. Principiella skäl liksom bevissvårigheter kan enligt länsstyrelsen anföras mot förslaget i denna del. Länsstyrelsen framhåller vidare att frågan om behovet av så— dan prövning hänger samman med vilka konsekvenser av ett omhänderta- gande som kommer att följa enligt olika bestämmelser. 1 den tnån inte om- händertagandet som sådant medför några konsekvenser. finns det inte hel— ler behov av en överprövning. Länsstyrelsen erinrar om att vissa förhål- landen. beträffande vilka domstolsprövning inte kan ske. redan nu kan medföra åtgärder i fråga om körkort. Anmärkningari nykterhetshänseende kan sålunda medföra åtgärd. även om körkortsinnehavaren inte har dömts för fylleri. Någon domstolsprövning av det berättigade i ett omhänderta- gande enligt Pl kan inte heller ske trots att ett sådant ingripande i vissa fall torde kttnna få negativa verkningar för den omhändertagne.

6.2. Finland

Fylleristraffet avskaffades i Finland den I januari l969. Av de tidigare bestämmelserna återstår bara en regel om fylleri i tjänsten.

Samtidigt som fylleristraffet togs bort utfärdades en ny lag om offentliga nöjestillställningar. Enligt 1957 i denna lag kan den som stör sådan tillställ- ning genom att på ett förargelseväckande sätt uppträda berusad eller på an- nat sätt väcka förargelse dömas till böter. Vissa former av störande uppträ- dande på allmän plats kan vidare bestraffas enligt 42 kap. 75 strafflagen oavsett om Uppträdandet beror på berusning eller inte.

Förutsättningarna för omhändertagande av akut berusade personer an- ges i 205 i den finska polislagen . Om någon uppträder berusad av alkohol eller annat benrsningsmedel på allmän plats. vid allmän sammankomst el- ler annan offentlig tillställning får polisman enligt denna bestämmelse av- lägsna honom och. om det är nödvändigt. gripa honom och ta honom i för- var för tillnyktring. Samma rätt har polisman gentemot den som uppträder berusad på ett störande sätt i privatbostad eller enskild lägenhet. om ingri- pandet begärs av lägenhetens innehavare. dennes husfolk eller annan när-

• Sida 72
•  Original

Prop. 1975/76: 113 72

varande företrädare för honom. lngripande får ske även mot lägenhetsin- nehavaren själv eller annan som i berusat tillstånd stör allmän eller enskild frid. Vad som sägs om privatbostad gäller också andra enskilda områden liksom ämbetsverk. skolor. sjukhus och andra liknande inrättningar. Om polishjälp inte kan erhållas har även enskild person rätt att avlägsna och gripa en berusad som stör allmän eller enskild frid eller äventyrar säkerhe- ten genom uppträdande som är eller hotar att bli våldsamt eller genom att föra oljud. Sådant gripande skall utan dröjsmål anmälas hos polisen.

Beträlfande behandlingen av personer som omhändertagits enligt polisla- gen på grund av berusning gäller numera en särskild lag om behandlingen av berusade. som trädde i kraft den I oktober 1973. Enligt denna lag skall den som grips på grund av berusning föras till tillnyktringsstation eller. om detta inte är möjligt. till annan förvaringsplats för berusade. Om den beru- sades hälsotillstånd ger anledning därtill. skall han i stället föras till sjuk- husvård eller underkastas annan åtgärd som påkallas av hans tillstånd. Den berusade kan tas i förvar. om det är påkallat med beaktande av graden av hans berusning och hans hälsotillstånd samt hänsyn till ordningens och säkerhetens upprätthållande. Beslut härom meddelas när det gäller tillnykt- ringsstation av den person som är ansvarig för dess verksamhet och i annat fall av polisman. Den berusade skall i princip hållas i förvar den tid till- nyktringen kräver. dock minst 8 och högst l2 timmar eller. om det finns särskilt skäl. högst 24 timmar. Under vissa förutsättningar. såsom att den berusade saknar bostad. kan tiden för omhändertagandet utsträckas ytter- ligare. Vidare får han friges redan tidigare än efter 8 timmar. om omhän- dertagandet vållar honom oskälig olägenhet eller skada eller om hans fri- givning av annat skäl är ändamålsenlig.

I lagen finns vidare föreskrifter bl. a. om att den berusade skall hållas un- der observation och om att han är skyldig att underkasta sig medicinsk un- dersökning och vård. 1 den mån det är ändamålsenligt och behövligt skall han få råd och handledning samt underrättas om de möjligheter till vård och skötsel som står till buds för alkoholmissbrukare.

Det har förutsatts att den som tas i förvar på en tillnyktringsstation skall betala avgift för vården. Avsikten är att särskilda bestämmelser skall med- delas angående inrättandet och driften av tillnyktringsstationer. Redan dessförinnan får sådana stationer inrättas i experimentsyfte. F.n. finns det inte några sådana tillnyktringsstationer som lagen förutsätter. men planer föreligger på inrättandet av en försöksstation i Lahtis.

En ökning av antalet fyllerifall har i Finland kunnat konstateras sedan början av år 1970. För år l974 har antalet fyllerifall beräknats till ca 252000. Ökningen synes i den allmänna debatten mindre ha satts i sam- band med själva avkriminaliseringen än med en rad samtidigt eller ungefär samtidigt genomförda reformer på skilda områden. bl.a. en liberalisering av alkoholpolitiken och införandet av fcmdagars arbetsvecka. Man har i diskussionen också pekat på att det helt övervägande antalet av de perso-

• Sida 73
•  Original

Prop. 1975/76: 113 73

ner som före avkriminaliseringen avtjänade förvandlingsstraff för böter ut- gjordes av återfallsfyllerister. F.n. övervägs vissa framlagda förslag bl. a. om skärpning av nykterhetsvårdslagstiftningen. Ett av dessa går ut på in- förandet av en möjlighet till akutvård tvångsvis under högst [4 dagar i vis- sa fall.

6.3. Norge

Den offentliga berusningen som sådan kunde tidigare bestraffas enligt I6å i den norska lagen om lösdriveri. bettleri och dryckenskap. "losgien- gerloven". [ denna bestämmelse stadgades straff för det fallet att någon uppsåtligen eller av oaktsamhet försatte sig i uppenbart berusat tillstånd och därvid blev iakttagen på allmän plats. Den berörda bestämmelsen är numera upphävd sedan den ! jtrli 1970. Losgjengerloven innehåller emel- lertid fortfarande en bestämmelse (I7 å). enligt vilken det är straffbart att uppsåtligen eller av oaktsamhet försätta sig i berusat tillstånd och därvid störa allmän frid och ordning eller laglig samfärdsel eller förolämpa eller vålla fara för andra. Åtal för brott mot denna paragraf får underlåtas under förutsättning att vederbörande avhåller sig från bruk av rusdrycker under ett år. I sådant fall bör han dock i förväg avge skriftligt nykterhetslöfte. gå in i nykterhetsförening eller lägga in sig på vårdanstalt.

Också de föreskrifter som ger polisen befogenhet att omhänderta akut berusade personer finns i losgjengerloven. Enligt 20.5 i lagen är förutsätt- ningarna för ett omhändertagande att någon på grund av berusning av alko- hol eller annat medel stör allmän frid och ordning eller laglig samfärdsel el- ler vållar fara för sig själv eller andra. Polisen får i sådant fall hålla den om- händertagne i fängsligt förvar — dvs. i "drukkenskapsarrest" — till dess att han har blivit nykter. Oavsett om så sker eller ej har polisen befogenhet att ta hand om och förstöra berusningsmedel som påträffas hos den om— händertagne vid gripandet.

I samband med att loå i losgjengerloven upphävdes år 1970 infördes också en ny bestämmelse i lagen. 21 5. Enligt första stycket i denna para- graf får den som omhändertas på grund av berusningi stället för att hållas i fängsligt förvar läggas in på "sykeavdelning". Med "'sykcavdelning" av- ses inte någon bestämd typ av klinik. utan termen inbegriperi princip alla institutioner som ger hjälp åt sjuka och som omfattas av sjukvårdslagstift- ningen.

I Norge finns f.n. sex särskilda avrusningsstationer med sammanlagt 120 platser. Dessa torde med avseende på utrustning och personal närmast kunnajämföras med vissa av de svenska alkoholpolikliniker som har säng- platser och nattjour. På avrusningsstationerna får både personer som fri- villigt söker sig dit och berusade som förs dit av polisen tas emot. Genom särskilt beslut har sjukvårdslagstiftningen gjorts tillämplig på dessa statio- ner.

• Sida 74
•  Original

Prop. 1975/76: 113 74

Enligt andra stycket i Iesgjengerlovens 21 ågäller vidare att den som har tagits om hand på grund av berusning får hållas kvar på "sykeavdelning" för observation under högst en vecka under förutsättning att det föreligger upplysningar om att han missbrukar berusningsmedel till uppenbar skada för sig själv eller sin omgivning. Beslut härom meddelas av domstol efter framställning av polisen och nykterhetsnämnden i samråd. Två särskilda ohscrvationskliniker som avses bli utnyttjade för detta ändamål har nyli— gen uppförts i Oslo resp. 'l't'msberg.

Antalet omhändertaganden pågrund av berusning uppgick under är 1974 till 43 676. varav 8 049 avsåg personer som gjort sig skyldiga till brott enligt |7å Iusgjcngcrloven. Enligt uppgift från det norska sosialdepartementet finns f. n. ingen statistik som visar i httr stor utsträckning de omhändertag- na har tagits om hand på zwrusningsstation eller sjukhus i stället för polis- arrest.

7.2. Nya regler om omhändertagande av berusade personer

Vid den debatt som har förts i frågan om fylleristraffets avskaffande har det aldrig på allvar gjorts gällande annat än att man oavsett lösningen av 6—Riksdagen 1975/76. [ saml. Nr 113

• Sida 82
•  Original

Prop. 1975/76: 113 82

den straffrättsliga frågan måste behålla ett systenr som innebär att offent- ligt berusade personer under vissa förutsättningar tas om hand genom det allmännas försorg. Föreskrifter om sådant omhändertagande har behållits i Danmark, Norge och Finland, trots att själva bestraffningen av fylleriet har upphört i dessa länder. Att ett ingripande i någon form måste ske om en person anträffas på allmän plats i ett sådant tillstånd att han inte kan ta vård om sig själv torde också följa redan av det allmänna ansvar för männi- skors välfärd som åvilar samhället.

Jag har förut nämnt att gällande regler ger polisen befogenhet att ta hand om en berusad person som anträffas på allmän plats och att förvara honom till dess att han har blivit nykter. Det lagstöd som f.n. finns för polisens omhändertaganden utgörs främst av 7 .5 i den alltjämt gällande förordningen (1841: 58 s. ]) emot fylleri och dryckenskap. Enligt denna be- stämmelse får var och en som. överlastad av starka drycker. anträffas på väg eller gata och som inte kan behörigen vårdas på annat sätt förvaras i häkte tills han har återvunnit sina sinnens bruk. Om någon på sådana plat- ser eller andra allmänna ställen. säsom värdshus. näringsställen och kro- gar. "i fylleri gör oljud eller förnärmar andras fred och säkerhet" skall han enligt samma författningsrrrm "ovillkorligen i häkte inmanas" tills han har blivit nykter.

Bestämmelser som ger polisen befogenhet att under närmare angivna förutsättningar verkställa omhändertaganden finns i flera andra författ- ningar. Dcn rent straffproeessuclla delen av polisens verksamhet regleras i RB. som ger polisman rätt att i vissa fall ingripa med tvångsmedel mot per- soner" som är misstänkta för brott och att i övrigt säkra bevis i brottmål. Enligt bestämmelser i vissa speeialförfattningar kan vidare polisstyrelse i avbidan på annan myndighets beslut omhänderta en person för att under- lätta insättande av lämplig vård eller vidtagande av annan åtgärd. Ett ex- empel härpå utgör 21 & Nvl. där det föreskrivs att polisstyrelsen under vis- sa förutsättningar skall omhänderta bl. a. farliga alkoholmissbrukare och alkoholmissbrrrkare som är i trängande behov av omedelbar vård i avvak- tan på att tvångsintagning på allmän vårdanstalt kommer till stånd.

I de fall då polisstyrelse enligt sådan särskild bestämmelse har befogen- het att besluta om omhändertagande av någon. gäller enligt l 5 lagen (l9731558) om tillfälligt omhändertagande (LTO) att den enskilde polis- mannen får ingripa i avbidan på polisstyrelsens beslut. om föreskrivna för- utsättningar för omhändertagande bedöms föreligga och dröjsmål med om- händertagande innebär fara för den omhändertagnes eller annans liv eller hälsa eller fara i annat hänseende. Den lagstiftning som åsyftas i l & LTO är. förutom Nvl. harnavårdslagen (1960: 97). lagen (l966: 293) om beredan- de av sluten psykiatrisk vård i vissa fall samt utlänningslagen (l954: 193).

Om någon som kan antas vara under l5 år anträffas under förhållanden som uppenbart innebär överhängande och allvarlig risk för hans hälsa eller utveckling får vidare polisman enligt 2 & LTO ta hand om den underårige

• Sida 83
•  Original

Prop. 1975/76: 113 83

för att lämna honom till vårdnadshavare eller barnavårdsnämnden.

Av intresse i förevarande sammanhang är också den föreskrift om om— händertagande som finns i 3 & LTO. Enligt detta lagrum skall polisen om- händerta den som genom sitt uppträdande stör allmän ordning eller utgör omedelbar fara för denna. om ett omhändertagande är nödvändigt för att upprätthålla ordningen. Sådant omhändertagande skall ske även när det behövs för att avvärja straffbelagd gärning. När någon har tagits om hand enligt dessa föreskrifter. skall han förhöras så snart som möjligt. Dessutom skall vid behov göras en utredning om hans personliga levnadsförhållan- den, om möjligt av företrädare för social myndighet. Den omhändertagne skall friges så snart förhör och utredning har slutförts och han inte längre kan anses utgöra en omedelbar fara för allmän ordning och säkerhet, dock senast inom sex timmar efter omhändertagandet. För tillämpningen av 3 & LTO är det i princip likgiltigt om personen är berusad eller nykter. Före- skrifterna tar sålunda inte sikte på omhändertagande och behandling av be- rusade personer. och de ärinte heller avsedda att användas vid fylleri.

Det bör slutligen nämnas att polisman i vissa speciella situationer anses ha befogenhet att göra omhändertagande med stöd av 2 &” Pl, som be- handlar polisens allmänna skyldighet att upprätthålla allmän ordning och säkerhet och därvid lämna allmänheten skydd och annan hjälp. Om en be- rusad person befinner sig i ett hjälplöst tillstånd och omedelbar vård inte kan beredas honom på annat sätt. anses sålunda polisen enligt sina allmän- na hjälpande uppgifter inte bara berättigad utan också skyldig att ingripa. Frågan hur långt polisens befogenheter sträcker sig vid ett ingripande på denna grund kan emellertid i vissa fall vara tveksam.

Som jag förut har sagt är det inte min avsikt att lägga fram ett förslag som innebär en allmän övergång till klinikvård för de akut berusade. I av- vaktan på en fortsatt utveckling som medför att man genom skilda insatser på sjuk- och nykterhetsvårdens område efter hand får ökade möjligheter att tillgodose de vård- och behandlingsbehov som det här är fråga om mås- te sålunda polisen även forsättningsvis ha en befogenhet att verkställa om- händertaganden och att ansvara för de omhändertagnas förvaring. Det kan mot denna bakgrund ifrågasättas om man över huvud taget nu bör ta upp frågan om införande av nya bestämmelser om omhändertagande och be- handling av berusade personer eller om man inte hellre bör avvakta här- med till dess utvecklingen har nått det stadiet att ansvaret för förvaringen av de berusade mera generellt kan avlyftas från polisväsendet. Å andra si- dan är föreskrifterna i 1841 års förordning uppenbart otidsenliga och dess- utom helt otillräckliga för de fall som det här är fråga om. Detta förhållande bidrar till att skapa tvekan bl. a. om var gränserna går för polisens befogen- het i de enskilda fallen. Det är vidare en fördel om man kan utforma regler som på ett bättre sätt än den ålderdomliga förordningen ger stöd för den ut- veckling mot en mera adekvat vård av de berusade som f.n. pågår. Jag har därför kommit till den slutsatsen att en avkriminalisering av fylleriet bör

• Sida 84
•  Original

Prop. 1975/76: 113 84

kombineras med nya bestämmelser om omhändertagande, trots att dessa inte kommer att kunna utgöra någon definitiv lösning på de frågor som här är aktuella.

När det gäller formen för de nya bestämmelserna är det till en början up- penbart att dessa måste komma att innebära ett sådant ingrepp i den en- skildes rörelsefrihet att de inte grundlagsenligt kan meddelas på annat sätt än genom lag. En tänkbar möjlighet skulle då vara att infoga bestämmel— serna i LTO. eftersom det häri vissa avseenden kan tyckas vara fråga om en rätt likartad reglering. Så är emellertid ingalunda fallet. Som följer av vad jag tidigare har anfört måste det primära syftet när det gäller omhän- dertagande av en berusad person alltid vara att tillgodose dennes egna in- tressen. dvs. att han får möjlighet till adekvat vård och hindras från att för- värra sitt tillstånd t. ex. genom ytterligare konsumtion av berusningsfram- kallande medel eller genom trafrkolyckor eller liknande. Med hänsyn re- dan till den avgörande principiella skillnad som sålunda föreligger när det gäller syftet för ingripandena bör de nya bestämmelserna om omhänderta— gande av berusade personer tas in i en särskild författning. Jag förordar därför att 1841 års förordning ersätts av en ny lag om omhändertagande av berusade personer m.m. Detta överensstämmer också med vad fylleri- straffutredningen har föreslagit.

Den lag Om omhändertagande som utredningen föreslog bygger på en mera generell övergång till klinikvård för akut berusade personer. Samti- digt har utredningen strävat efter att ge lagen en sådan utformning att den skulle kunna tillämpas utan hinder av att klinikverksamheten inte byggts ut. Utredningsförslaget behandlar sålunda en del principiella frågor som har betydelse även för en reform av den mera begränsade omfattning som det nu gäller. Då utredningens ställningstaganden på olika punkter har fått en ingående belysning vid remissförfarandet. synes det lämpligt att i vissa avseenden ta utredningsförslaget som en utgångspunkt för den följande diskussionen. trots att det har utformats under delvis andra förutsättningar än dem som nu är för handen. Jag avser att nu endast gå in på det grundläg- gande innehållet iden nya lagen. Till detaljfrågor återkommerjag i special- motiveringen.

Vid utformningen av de nya bestämmelserna blir frågan om förutsättningarna för ett omhändertagande av central bety- delse. Det är här inte minst viktigt att betämmclserna får ett sådant inne- håll att de ger så klara anvisningar som möjligt om när ett omhändertagan- de får äga rum.

Fylleristraffutredningen har ansett att i stort sett samma praxis som hit- tills bör tillämpas när det gäller förutsättningarna för omhändertagande. Den allmänna grunden för omhändertagande bör enligt utredningen vara att en person är så berusad att han bedöms vara i behov av omedelbar vård. Den sålunda föreSIagna lösningen har mötts av viss kritik vid remiss- behandlingen. De kritiska remissinstanserna har därvid i allmänhet menat

• Sida 85
•  Original

Prop. 1975/76: 113 85

att en avfattning i enlighet med utredningsförslaget inte tillräckligt tydligt beskriver den situation som skall föreligga för att ett omhändertagande avses få ske. Flera remissinstanser har också betonat vikten av att reglerna blir så utformade att de möjliggör omhändertagande som förestavas hu- vudsakligen av ordningsskäl. Det har vidare hävdats att polisingripanden av detta slag över huvud taget inte bör få grundas på andra omständigheter än sådana yttringar av berusning som innebär ett ordningsstörande uppträ- dande.

Vid en ordning som innebär att ansvaret för de omhändertagnas förva- ring åtminstone t. v. i rätt betydande utsträckning måste ligga kvar hos po- lisen kan det i och för sig framstå som mindre adekvat att knyta förutsätt— ningen för omhändertagande till ett direkt vårdbehov. Som nyss nämnts är det emellertid angeläget att de nya bestämmelserna ändå ger uttryck åt principen att ett omhändertagande av en person på grund av berusning är motiverat i första hand av omsorgen om individens personliga välfärd. Av det tidigare anförda framgår vidare attjag inte kan instämma i uppfattning- en att ett ordningsstörande uppträdande från den berusadcs sida bör vara en primär förutsättning för sådana polisåtgärder som det här gäller. En så- dan avgränsning kan inte motiveras av vare sig sakliga eller principiella skäl. Den hjälpande polisverksamheten, dvs. allmänt sociala och humani- tära åtgärder har sedan gammalt ansetts utgöra en viktig del av polisens uppgifter, något som också har kommit till uttryck i P1. En utformning av nya bestämmelser i ämnet som skjuter fram hänsynen till individen kan så- lunda inte anses innebära att något för polisverksamheten främmande mo- ment förs in under polisens uppgifter utan torde tvärtom stämma väl över- ens med den moderna synen på polisens roll i samhället.

Vid remissbehandlingen har från några håll föreslagits att man skulle knyta grunderna för omhändertagande till de förutsättningar som f.n. gäller för att någon skall kunna dömas för fylleri. nämligen att veder- börande är så berusad att det framgår av hans åtbörder och tal. En sådan lösning kan visserligen tyckas ligga nära till hands men innebär enligt min mening att omhändertagandet av akut berusade personer skulle komma att behålla den karaktär av ett i varje fall till en del repressivt ingripande som följer av dess nuvarande anknytning till fylleristraffet. Av ännu mera avgö- rande betydelse är emellertid att man i så fall inte heller skullege något po- sitivt uttryck för det nya synsätt som bör ligga till grund för de samhällsåt- gärder som det här är fråga om.

Om man vill hålla fast vid att det i främsta rummet bör vara hänsynen till individen som motiverar att det allmänna ingriper med omhändertagande i vissa fall av akut berusning bör man enligt min mening utforma den allmän- na förutsättningen på ett sådant sätt att den mera uttalat knyter an till de faror eller skadeverkningar som är förknippade med berusningstillståndet. En lämplig lösning skulle med denna utgångspunkt vara att i nära anslut- ning till förslag som också har förts fram vid remissbehandlingen föreskri-

• Sida 86
•  Original

Prop. 1975/76: 113 36

var att omhändertagandc får äga rum om en person anträffas så berusad att han är ur stånd att ta vård om sig eller annars utgör en fara för sig själv eller annan. Om man utformar indikationema på detta sätt, inbegrips inte bara berusade som är så omtöcknade att de saknar herravälde över sina hand- lingar utan också personer som uppvisar sådana berusningstecken att de i trafrksammanhang eller eljest kan vara farliga för egen eller andras säker- het. En sådan ordning torde ganska väl ansluta till den praxis som nu till- lämpas. Jag förordar på grund av det anförda att de allmänna indikationer- na för ett omhändertagande utformas i enlighet härmed.

Vid fall av omhändertaganden på grund av akut berusning är det inte ovanligt att ett ordningsstörande uppträdande från den berusades sida framstår som själva incitamentet till polisingripandet. Vid remissbehand- lingen har som förut berörts också från åtskilliga håll gjorts gällande att störande av allmän ordning bör utgöra en självständig grund för omhänder- tagande i dessa fall. När man överväger denna fråga måste man emellertid beakta att polisen — tidigare genom bestämmelser i Pl och numera enligt 3 & LTO — har en allmän befogenhet att ta hand om den som genom sitt uppträdande stör allmän ordning eller utgör en omedelbar fara för denna, om ett omhändertagande är nödvändigt för att upprätthålla ordningen. En- ligt samma lagrum får omhändertagande ske också när det fordras för att avvärja straffbelagd handling. Som jag har nämnt i det föregående är det för tillämpningen av 3 & LTO i princip likgiltigt om personens uppträdande hänger samman med alkoholpåverkan eller inte, men det är givet att be- stämmelsen i praktiken ofta måste tillämpas just i fall då t. ex. ungdomar uppträder under inflytande av alkohol. narkotika eller annat berusnings— medel. Bestämmelserna i LTO är emellertid inte avsedda att användas vid fall av fylleri i egentlig mening.

Mot bakgrund av det anförda är det angeläget att man når fram till en lämplig avgränsning mellan LT'O och den nya lagen om omhändertagande av berusade personer. Den mest ändamålsenliga lösningen blir därvid en- ligt min mening att man låter den nya lagen gälla så snart någon — vare sig han uppträder ordningsstörande eller ej — är så berusad att han till följd härav är ur stånd att ta vård om sig eller annars utgör en fara för sig själv eller annan. Endast om det är fråga om en person som'stör allmän ordning eller utgör en omedelbar fara för denna utan att vara så påverkad av berus- ningsmedel att han behöver vård av den anledningen. bör förutsättningar- na för omhändertagande i stället regleras genom LTO.

Det anförda har sålunda lett mig till den slutsatsen att den nya lagen inte bör låta ett ordningsstörande uppträdande från den berusades sida utgöra en självständig grund för omhändertagande. [ stället bör lagen utformas så att den blir tillämplig på sådana fall av akut berusning som faller under de allmänna indikatiöner som jag nyss har förordat även i situationer då i an- nat fall ett ingripande i och för sig skulle ha kunnat grundas på 3 % LTO.

Den föreskrift i 184l års förordning som nu ger polisen befogenhet att ta

• Sida 87
•  Original

Prop. 1975/76: 113 87

om hand fyllerister är enligt sin lydelse begränsad till fall då den akut beru— sade anträffas på väg eller gata eller uppträder störande på andra allmänna ställen såsom exempelvis "värdshus. näringsställen och krogar". Bestäm- melsen torde f.n. tolkas så att den ger stöd för ett omhändertagande på allmän plats i den mening detta uttryck används i BrB. Allmän plats i denna mening brukar definieras så att platsen skall vara upplåten för eller eljest frekventeras av allmänheten. En betydelsefull fråga vid utformning- en av de nya bestämmelserna blir om omhändertagande liksom hittills skall få ske bara på allmänna platser eller om man i detta hänseende bör söka en annan lösning.

Fylleristraffutredningen har mot bakgrund av intresset att en alkohol- missbrukare på ett så tidigt stadium som möjligt kommer under behandling ansett att begränsningen till allmänna platser inte längre bör upprätthållas. Föreligger i övrigt förutsättningama för ett omhändertagande. bör detta enligt utredningen få ske även om personen befinner sig på enskilt område. Utredningen betonar emellertid att dess mening inte är att polisen utan sär- skild anledning skall tränga in i enskilda hem för att där ta hand om berusa- de personer. En förutsättning för ett sådant ingripande bör enligt utred- ningen vara att någon närstående tillkallar polis för att klara av en akut nödsituation.

Utredningsförslaget i denna del har mötts av skarp kritik från ett flertal remissinstanser. som har ansett att det är alltför allmänt utformat och kan leda till orimliga ingripanden på enskilt område. Därvid har särskilt beto- nats att en befogenhet för polisen att ta hand om någon i hans eget hem en- dast på grund av bertrsning till övermått innebär ett ingrepp i den personli- ga integriteten som inte kan godtas. Däremot har remissinstanserna all- mänt vitsordat att det finns ett behov av bestämmelser som reglerar möjlig- heten att omhänderta berusade personer i portgångar och liknande till all- män plats gränsande områden eller utrymmen.

För egen del vill jag först erinra om att det för tillämpningen av de olika författningsbestämmelser som vid sidan av l84l års förordning reglerar po- lisens rätt att verkställa omhändertaganden inte har ställts upp något krav på att vederbörande skall uppehålla sig på allmän plats. Polismans befo- genhet enligt l & LTO och Zl & Nvl att under vissa förutsättningar tillfälligt omhänderta bl. a. farliga alkoholmissbrukare eller alkoholmissbrukare som är i trängande behov av omedelbar vård gäller sålunda utan hinder av att den som skall omhändertas uppehåller sig på enskilt område. För att polisen enligt 3 & LTO skall få ta hand om en ordningsstörande person krävs visserligen att den allmänna ordningen störs eller är i omedelbar fa- ra, men detta behöver inte nödvändigtvis förutsätta att personen uppehål- ler sig på allmän plats. När det fordras ingripande för att avvärja straffbe- lagd gärning får enligt samma lagrum polisen verkställa omhändertaganden oavsett om det är fråga om allmän eller enskild plats. Den generella skyl- digheten för polisen enligt 2 ä Pl att lämna allmänheten skydd och annan

• Sida 88
•  Original

Prop. 1975/76: 113 88

hjälp anses också kunna åberopas till stöd för ett ingripande även på en— skild plats. när åtgärden är nödvändig från humanitär synpunkt.

Som jag förut har nämnt uppgick under åren l973 och 1974 antalet om- händertaganden för fylleri på allmän plats till 93 314 resp. 100 360. På en- skilt område omhändertogs under samma år akut berusade personer i l8359 resp. 19 255 fall. Undersökningar som har gjorts ide största polisdi- strikten visar att den största gruppen av dessa fall gäller personer som har påträffats i portar eller trappuppgångar. De angivna siffrorna inkluderar emellertid också fall när våldsamma eller störande berusade personer har tagits om hand i bostäder, på sjukhus, i taxibilar m. rn. och vidare fall när berusade frivilligt har sökt sig till polisstationer. Grunden för de omhän- dertaganden som har gjorts på enskilt område har i allmänhet varit anting- en 2 & PI eller också 3 & LTO.

Min egen uppfattning i den nu diskuterade frågan är att det till en början måste anses uteslutet att genomföra en ordning som skulle ge polisen en allmän befogenhet att ta hand om personer på enskilda platser enbart på grund av berusning. I princip måste befogenheterna till omhändertaganden på sådana platser enligt min mening även i fortsättningen vara beroende av att det vid sidan av själva berusningen föreligger särskilda omständigheter som gör omhändertagandet påkallat t. ex. för att trygga allmän ordning el- ler avvärja brott. En generell befogenhet för polisen att ta om hand akut berusade personer bör således alltjämt i huvudsak vara begränsad till fall när den berusade uppträder på allmän plats. En sådan begränsning har vunnit hävd i det sammanhang det här gäller. och det är otvivelaktigt så att de akut berusade just på allmänna platser är särskilt utsatta för faror och skadeverkningar i de fall förmågan att ta vård om sig själv är nedsatt till följd av berusningstillståndet.

Det kan emellertid starkt sättas i fråga om inte en absolut avgränsning av omhändertaganderätten till allmänna platser i vissa situationer framstår som alltför schematisk för att vara ändamålsenlig. Jag tänker här inte minst på det ofta förekommande fallet att man frnner en berusad person som inte kan ta hand om sig själv i en port eller en trappuppgång. Det är i fall av denna typ i regel mera en tillfällighet att den berusade anträffas inom ett område eller ett utrymme som formellt sett utgör enskilt område i stället för på allmän plats. Som framgår av vad jag har sagt nyss har polisen vis- serligen ofta möjlighet att när detär nödvändigt ta hand om berusade per- soner också i sådana situationer med stöd av andra författningar än 1841 års förordning. Om man vill införa en generell reglering av polisens befo- genheter vid omhändertagandet av berusade personer. är det emellertid otillfredsställande att inte låta regleringen omfatta sådanai praktiken vanli- ga fall som nu avses, där vårdintresset ofta är särskilt framträdande. Det har också i olika sammanhang starkt understrukits att det i det praktiska polisarbetet behövs en mera entydigt avpassad regel för dessa fall än vad som nu är förhållandet. '

• Sida 89
•  Original

Prop. 1975/76: 113 89

Mot den nu angivna bakgrunden anserjag att det skulle innebära påtagli- ga fördelar med en lösning enligt de linjer som har förordats vid remissbe- handlingen och som innebär att man utvidgar befogenheten till omhänder- tagande till att avse också fall då den berusade anträffas i port. trappupp- gång eller liknande utrymme eller annars inom område som gränsar till allmän plats. Det är här regelmässigt fråga om platser som visserligen är öppna och tillgängliga för vem som helst men som är avsedda endast för en viss bestämd krets och därför inte räknas som allmänna. Som en ut- trycklig förutsättning för omhändertagande på annan än allmän plats bör dock föreskrivas att det skall vara fråga om fall då den berusade anträffas under förhållanden som ger vid handen att han'uppehåller sig där endast tillfälligtvis. Det blir härigenom uteslutet att åberopa den nya lagen till stöd för ett omhändertagande i fall då en berusad person anträffas t.ex. i sin egen trädgård eller på annat område som framstår som privat i mera egent- lig mening. I sådana situationer måste enligt min mening befogenheten för polisen att ingripa när så är nödvändigt regleras i andra former än genom en generell lag om omhändertagande av berusade personer.

Sammanfattningsvis innebär sålunda mitt ställningstagande i denna del attjag förordar en regel i den nya lagen av den innebörden att de föreskrif- ter som avses gälla angående omhändertagande av berusade personer på allmän plats skall ha motsvarande tillämpning. om den berusade anträffas i port, trappuppgång eller liknande utrymme eller annars inom område som gränsar till allmän plats och omständigheterna ger vid handen att han uppe- håller sig där endast tillfälligtvis.

Som jag har nämnt förut anses 1841 års förordning. trots att den enligt ordalagen talar bara om missbruk av starka drycker. enligt fast praxis vara tillämplig också på sådana fall då någon anträffas akut berusad av an n at berusningsmedel än alkohol. Som utredningen och remissinstan- serna har förordat bör denna praxis sanktioneras genom att den nya lagen uttryckligen görs tillämplig på all slags berusning. Bland de berusningsme- del som det här är fråga om märks i första hand tabletter och narkotika men även sniffning av thinner eller trikloretylen. Befogenheten för polisen att göra ingripanden är här särskilt viktig. eftersom den berusade i sådana fall i allmänhet måste underkastas omedelbar läkarvård.

En särskild fråga är om den nya lagen bör utformas så att den ålägger po- lisen ovillkorlig skyldighet att ta om hand akut berusade personer. 184l års förordning torde allmänt ges den tolkningen att den enskilde polis- mannen har en viss frihet att från fall till fall bedöma om en berusad person som inte direkt stör någon skall omhändertas eller inte. Enligt min mening bör polisen också fortsättningsvis ha befogenhet att avstå från omhänder- tagande i vissa fall. Att en berusad som-bedöms kunna ta sig hem själv utan risk för olyckshändelse e. d. bör få göra detta följer redan av de allmänna förutsättningarna för omhändertagande. om man utformar dessa så som" jag har förordat i det föregående. Men även om berusningsgraden är så

• Sida 90
•  Original

Prop. 1975/76: 113 90

kraftig att det skulle vara vanskligt att lita till att den berusade kan ta sig hem själv. bör det liksom f.n. vara möjligt för polismannen att ibland ändå underlåta ett omhändertagande. t. ex. därför att den berusade kan tas om hand av någon anhörig eller annan vederhäftig och nykter person. Detta förutsätter dock att förhållandena är sådana att den berusades säkerhet in- te äventyras. Möjligen att förfara på detta sätt är i praktiken begränsad i större samhällen. men på landsbygden kan det ställa sig annorlunda. Där känner polismannen ofta befolkningen och har lättare att se till att den be- rusade förs hem.

Man måste emellertid räkna med att ett tvångsmässigt ingripande från polisens sida — dvs. ett omhändertagande — ofta kan vara nödvändigt av hänsyn till den berusades personliga välfärd. l främsta rummet kommer naturligtvis i blickpunkten sådana fall då den berusade kan antas vara i be- hov av omedelbar läkarvård. [ den preliminära bedömning. som polisman- nen — och. när den berusade förs till polisstation, vakthavande befäl — har att göra. måste alltid i första hand ingå att ta ställning till frågan om den be- rusade skall underkastas läkarundersökning. Rikspolisstyrelsen (RPS) har i samråd med bl. a. socialstyrelsen utfärdat anvisningar om förfarandet vid olika berusningsgrader och om i vilka fall läkarundersökning skall ske m. rn. Enligt anvisningarna är läkarundersökning obligatorisk i vissa angiv- na fall. Det gäller här fall då personens tillstånd oavsett eventuell alkohol- förtäring kan misstänkas vara helt eller delvis förorsakat av sjukdom eller då vederbörande företer kroppsskada av inte ringa omfattning eller kan be- faras ha ådragit sig sådan. t.ex. Skallskada. Vidare skall läkarundersök- ning alltid ske om berusningen, oavsett berusningsmedlet. är så höggradig att den närmar sig eller innebär medvetslöshet eller är förenad med om- töckningstillstånd, eventuellt med hallucinationer eller andra svåra psykis- ka sjukdomstillstånd. eller om berusningen eller omtöckningen kan miss- tänkas vara förorsakad helt eller delvis av andra medel än alkoholhaltiga drycker.

Det är självfallet av mycket stor betydelse att läkarundersökning kom- mer till stånd i fall av det slag som nu avses. I den nya lagen bör med hän- syn härtill tas in en uttrycklig bestämmelse om att den omhändertagne så snart det kan ske skall underkastas läkarundersökning. om det behövs med hänsyn till hans tillstånd. De särskilda anvisningarna har därvid stor bety- delse som ledning för den praktiska tillämpningen. Även om vidare ut- vecklingen har medfört att polispersonalen efter hand har fått ökade kun- skaper om de symptom som mer eller mindre tydligt framträder vid bruk av olika berusningsmedel liksom om de symptom som hos omtöcknade . personer tyder på sjukdomstillstånd, är det givet att polisen här ställs inför en svår och grannlaga uppgift. Åtskilliga skäl talar därför för att man här om möjligt bör söka utnyttja sjukvårdsutbildad personal. Jag återkommer till denna fråga i det följande.

I de fall då en omhändertagen person underkastas läkarundersökning

• Sida 91
•  Original

Prop. 1975/76: 113 91

bör beslutet angående den fortsatta behandlingen ankomma på läkaren. ln- nebär dennes ställningstagande att personen behöver omedelbar sjukhus- vård. bör polisen givetvis ha skyldighet att föra honom till sjukhus. om lä- karundersökningen har ägt rum på annan plats. Polisens ansvar för den omhändertagne kommer därvid att upphöra i och med att han tas emot på sjukhuset och besked lämnas om att han skall stanna kvar där. Jag bortser då från fall när personen efter vården måste återföras till polisen för utred- ning om brott eller för annat särskilt ändamål.

När det gäller andra fall än sådana då den omhändertagne enligt det nyss anförda ovillkorligen måste komma under läkarvård. blir det fortsatta för- farandet beroende av vilka möjligheter till förvaring och behandling som i det aktuella fallet står till buds. Det är givetvis här av mycket stor vikt att ett nära samarbete upprätthålls mellan polisen. de nykterhetsvårdande or- ganen och sjukvårdsmyndighetema. Möjligheten att finna alternativ till förvaring i polisarrest måste t. v. bli beroende av lokala förhållanden. dvs. tillgången på särskilda eller eljest lämpliga vårdresurser inom sjuk- och nykterhetsvården. Det bör därvid kunna förutsättas att fylleristraffets av- skaffande kommer att ge anledning till åtgärder och initiativ som syftar till att skapa ökade möjligheter till vård för de akut berusade. Efter hand som man lyckas komma fram till sådana lösningar bör dessa naturligtvis tillgri- pas så långt det är möjligt. I enlighet härmed bör i den nya lagen föreskri- vas att den berusade får hållas kvar hos polisen, om annan vård inte kan beredas honom. Efter samråd med chefen för socialdepartementet kom- mer jag i det följande att ta upp frågan om särskild försöksverksamhet i syfte att med ledning av fylleristraffutredningens principförslag finna lämpliga lösningar för samverkan med landstingens sjukvård och den kom- munala socialvården.

I de situationer när ett omhändertagande visar sig nödvändigt bör poli- sen när det gäller det fortsatta förfarandet också ha en viss frihet att förfara på det sätt som med hänsyn till omständigheterna i den konkreta situatio- nen framstår som lämpligast. Jag tänker här särskilt på sådana fall då be- rusningen är mindre kraftig men ändå har nått den graden att man inte rim- ligen kan lämna den berusade på egen hand. Om polismannen i ett fall av denna typ anser sig kunna konstatera att den berusade utan fara för honom själv eller annans säkerhet kan föras till sin bostad och lämnas kvar där. kan ett realistiskt alternativ till förvaring i polisarrest i vissa fall vara att polisen undersöker möjligheten av att han förs hem till sin bostad genom anhörigs försorg. [ andra fall kan den lämpligaste lösningen vara att den omhändertagne transporteras till sin bostad av polisen. Denna möjlighet förtjänar enligt min mening ofta att övervägas. förutsatt att det inte är fråga om en våldsam eller oregerlig person eller berusningen har nått ett sådant stadium att han måste förvaras under särskild tillsyn. I klara fall bör polis- mannen på fältet kunna vidta en sådan åtgärd på eget ansvar utan föregå- ende beslut av vakthavande befäl.

• Sida 92
•  Original

Prop. 1.975/76: 113 92

Angående det sätt på vilket ett omhändertagandc skall genomföras: bör den nya lagen innehålla en bestämmelse som i enlighet med vedertagen po- lispraxis anger att den polisman som verkställer åtgärden skall se till att den inte orsakar den omhändertagne större olägenhet än som är oundviklig eller väcker onödig uppmärksamhet. Sättet för genomförandet av ett om- händertagande är alltid en känslig fråga som ställer stora krav på omdöme hos den polisman som verkställer åtgärden. Ibland kan ju t. ex. principen att ett omhändertagande inte bör vålla onödig olägenhet eller uppmärk- samhet tala mot en lösning som innebär att den omhändertagne förs'hem till sin bostad genom anhörigs eller genom polisens försorg.

När det gäller beslutsförfarandet ankommer givetvis det primära beslu- tet på den polisman som i tjänsten på allmän plats eller t. ex. i en port träf- far på en person som bedöms vara så berusad att han måste tas om hand. Bl.a. av rättssäkerhetsskäl bör emellertid en överprövning av polisman- nens beslut ske så snart som möjligt. Denna överprövning bör göras av po- lismannens förman i tjänsten. dvs. i allmänhet vakthavande befälet på sta- tionen. Denne bör alltid ha att göra en prövning av själva omhändertagan- det. dvs. avgöra om detta har varit befogat med hänsyn till de krav som la- gen ställer upp. Ett i praktiken viktigt moment i prövningen kan därvid ibland bli att ta ställning till om omhändertagandet skall grundas på den nya lagen eller annan författning. t. ex. LTO. _

I de allra flesta fall har givetvis den polisman som har gjort omhänderta- gandet med sig personen till polisstationen. Förmannen måste då också pröva om omhändertagandet skall bestå eller om den omhändertagne bör friges. Det blir i dessa fall också förmannen som får ta ställning till frågan om den berusades tillstånd är så allvarligt att han omedelbart bör föras till sjukhus för läkarundersökning och vård. I den mån det finns olika eller en- dast begränsade möjligheter att ombesörja förvaringen av de omhändertag- na på annat sätt än genom polisens försorg får stäUning i detta samman- hang också tas till frågan om den nyss omhändertagne skall transporteras vidare och i så fall varthän eller om han skall införas i polisens förva- ringslokaler. Enligt vad'som nyss har sagts kan förhållandena ibland också vara sådana att den lämpligaste lösningen blir att den berusade får trans- port hem till sin bostad genom anhörigs eller genom polisens egen försorg. I överensstämmelse med vad jag anförde i det sammanhanget bör emeller- tid polismannen på fältet ha viss frihet att träffa egna avgöranden i dessa frågor i klara fall. Det kan sålunda förekomma att omhändertagandet redan har upphört när polismannen avger rapport om fallet till sin förman. I en sådan situation kan det inte bli fråga om någon prövning från förmannens sida huruvida omhändertagandet skall bestå." Polismannen har då endast att rapportera de faktiska förhållandena i samband med omhändertagandet och de åtgärder som han har vidtagit för att förmannen skall få underlag för att avgöra frågan hur omhändertagandet skall redovisas.

I enlighet med det anförda bör den nya lagen innehålla en bestämmelse

• Sida 93
•  Original

Prop. 1975/76: 113 93

om att polisman. som har omhändertagit någon enligt lagen. så skynd- samt som möjligt skall anmäla åtgärden till sin förman. Vidare bör föreskri- vas att förmannen. om inte omhändertagandet redan har upphört. omedel- bart skall pröva om åtgärden skall bestå.

I de fall då den omhändertagne skall förvaras i polisarrest är det av vikt att han underkastas tillsyn och att avvikelser i det normala tillnyktringsför- loppet noggrant observeras. Bevakningspersonalen måste bl.a. se till att personen inte har fallit i medvetslöst tillstånd. verkar deprimerad eller av annat skäl har blivit i behov av läkarvård. Föreskrifter härom finns i de förut'berörda. av RPS fastställda anvisningarna. vilka också innehåller praktiska råd för att förebygga kvävningsolyckor m.m. I den nya lagen bör sålunda tas in en bestämmelse om att en omhändertagen som hålls kvar hos polisen fortlöpande skall underkastas tillsyn. Vidare bör föreskrivas att han skall föras till sjukhus eller läkare tillkallas så snart det kan ske. om hans tillstånd skulle ge anledning till det. Till frågan om tillsynen skall jag återkomma i det följande.

En särskilt viktig fråga som måste regleras i den nya lagen gäller den tid under vilken ett omIrt'inderluga/rde skal/få hes/å. l84l års förordning före- skriver i detta hänseende endast att den omhändertagne skall förvaras tills han har "återvunnit sina sinnens bruk” resp. att omhändertagen som stört ordningen c. d. skall försättas på fri fot när han har blivit nykter. Längden av frihetsberövandet måste alltså bestämmas från fall till fall. I praktiken uppgår förvaringstiden i polisarrestema i de fall det här gäller i genomsnitt till fem—sex timmar.

Fylleristraffutredningen har ansett att det med nuvarande system inte kan riktas några mera allvarliga invändningar mot polisens praxis att släp- pa ut de omhändertagna efter relativt kort tid. Ett helt annat betraktelse- sätt måste emellertid enligt utredningen läggas på frågan. om i enlighet med utredningens förslag omhändertagandena kommer att bli av nykter- hetsvårdande karaktär i stället för tämligen renodlade polisiära ingripan- den. Utredningen anser att det ligger i öppen dag att en förvaringstid på fem till sex timmar inte förslår. om detta nya betraktelsesätt'godtas. Enligt den reglering som utredningen föreslår skall den maximala förvaringstiden vara 24 timmar. såvida inte med hänsyn till den omhändertagnes hälsotill- stånd synnerliga skäl föreligger att kvarhålla honom längre. I sistnämnda fall skall han enligt förslaget få hållas kvar i ytterligare högst 24 timmar. Som minimitid för kvarhållandet föreslås åtta timmar, såvida omhänderta- gandet inte utan olägenhet kan upphöra tidigare.

Enligt utredningsförslaget skall den nu berörda regleringen visserligen i princip gälla även fall då en omhändertagen förvaras genom polisens för- sorg. men den är som framgår av det nyss anförda utformad under den för- utsättningen att man mera generellt övergår till ett system med särskilda akutkliniker. Också vid remissbehandlingen har förvaringstiderna diskute- rats huvudsakligen mot den bakgrunden.

• Sida 94
•  Original

Prop. 1975/76: 113 94

När man inte genomför ett sådant system som utredningen har tänkt sig måste givetvis frågan om förvaringstidens längd bedömas från andra förutsättningar. En utgångspunkt vid bestämrnelsernas utformning måste därvid enligt min mening vara att ett omhändertagande anses upphöra i och med att den omhändertagne bereds vård på annat sätt än genom poli- sens försorg. Det kan inte anses ändamålsenligt att i förevarande samman- hang meddela föreskrifter om vårdtid för det fallet att en omhändertagen person tas emot exempelvis på sjukhus. Den reglering som nu skall genom- föras bör sålunda begränsas till att avse förvaringstiden för sådana fall då omhändertagna personer hålls kvar hos polisen.

Det står mot denna bakgrund klart att man inte kan tänka sig en ordning som innebär att så långa förvaringstider som de av utredningen förordade skall få tillämpas. Trots den omfattande upprustning av polisens lokaler som har ägt rum under senare tid är dessa i de fall som det här gäller inte lämpliga som förvaringsutrymmen under så lång tid som ett dygn. Härtill kommer att principiella synpunkter starkt talar emot ett system med så långa förvaringstider hos polisen när det gäller personer som inte miss- tänkts för brott utan som har tagits om hand enbart på grund av akut berus— ning.

Å andra sidan synes den nuvarande föreskriften i l84l års förordning om att den omhändertagne skall friges så snart han har "återvunnit sina sin- nens bruk” i vissa fall kunna leda till en högre grad av restriktivitet i till- lämpningen än som är lämpligt. Efter ordalagen kan föreskriften leda till den tolkningen att en omhändertagen person ovillkorligen skall friges så snart han nödtorftigt kan ta hand om sig själv. även om han fortfarande är märkbart alkoholpåverkad. Enligt fylleristraffutredningen har avfattningen kunnat medföra att fyllerister har släppts ut när de ännu inte har varit helt nyktra. och utredningen har påvisat att det i sådana fall inte är ovanligt att personen inom kort måste tas om hand på nytt. Den omhändertagne är nämligen enligt vad utredningen framhåller särskilt mottaglig för nya på- spädningar av alkohol i denna situation. Utredningen har vidare påtalat det olämpliga i att polisens återhållsamhet när det gäller förvaringen av de om- händertagna har kunnat drivas så långt att dessa ibland har släppts ut mitt i natten utan att ha någonstans att ta vägen. I detta hänseende torde dock sedan utredningens betänkande lades fram en viss förskjutning av praxis ha inträtt såtillvida att det numera allmänt anses att den som har somnat i fylleriarrest åtminstone nattetid kan hållas kvar till dess han vaknar av sig själv. Om man i den nya lagen ställer upp ett absolut krav på att en omhän- dertagen skall friges när anledning till omhändertagande inte längre förelig- ger — dvs. så snart han kan ta vård om sig själv och inte längre utgör en fa- ra för sig Själv eller annan — skulle det emellertid kunna göras gällande att redan ett sådant förfarande stod i strid mot lagen. Vidare får man räkna med att det sedan en omhändertagen person har tillnyktrat ibland visar sig nödvändigt att han genom polisens försorg förs till sjukhus eller läkare. Det kan t. ex. förhålla sig så att den omhändertagne klagar över sjukdom.

• Sida 95
•  Original

Prop. 1975/76: 113 95

verkar djupt deprimerad eller eljest befinner sigi ett sådant tillstånd att nå- gon form av vård bedöms omedelbart erforderlig. Till det sagda kommer attjag — somjag strax skall återkomma till — har den uppfattningen att ett omhändertagande i görligaste mån bör utnyttjas för att hjälpa den omhän- dertagne att etablera sådana kontakter med sociala myndigheter eller vård- organ som kan vara till gagn för honom. Det nu anförda har lett mig till den slutsatsen att lagen bör ha en utformning som ger polisen en viss marginal att avvakta med ett frigivande när detta skulle leda till direkt olägenhet för den omhändertagne. En grundläggande regel om frigivande synes med be- aktande härav lämpligen böra ha den innebörden att den omhändertagne skall friges så snart det finnes kunna ske utan men för honom själv och an- ledning till omhändertagande inte längre föreligger.

När det sedan gäller frågan om vissa bestämda tidsgränser för omhän- dertagandets varaktighet bör fastställas i lagen. anserjag för min del till en början att man inte lämpligen bör föreskriva någon minimitid i detta hänse- ende. En bestämmelse härom torde knappast fylla någon positiv funktion. och det skulle av praktiska skäl ändå vara nödvändigt att förse den med så- dana undantag att den skulle komma att mer eller mindre stanna på pappe- ret. Jag är medveten om att också ändamålsenligheten av att fixera en i timmar bestämd maximitid för omhändertagande kan ifrågasättas med hänsyn till att förhållandena i de enskilda fallen ofta är mycket olikartade. Det är emellertid av väsentligt intresse för polisens verksamhet att den osäkerhet som nu kan råda angående omhändertagandenas varaktighet så- vitt möjligt undanröjs. Från rättssäkerhetssynpunkt måste vidare mycket starka skäl anses tala för att frågan om frihetsberövandets längd inte en- dast regleras i allmänna termer utan preciseras närmare i en författnings- bestämmelse.

Med hänsyn till den tid som själva tillnyktringsprocessen erfarenhets- mässigt kan ta i vissa fall. t. ex. när det gäller personer som har missbrukat annat medel än alkohol. och till det nyss berörda önskemålet att ge polisen en viss marginal att avvakta med ett frigivande när detta skulle leda till di- rekt men för den omhändertagne torde den maximala tidrymden för om- händertagande vid akut berusning knappast kunna bestämmas till kortare tid än åtta timmar. Denna tid kan naturligtvis synas lång mot bakgrund av att personer som har'omhändertagits för fylleri f. n. i flertalet fall friges re- dan efter fem—sex timmar och ofta efter ännu kortare tid. Man torde emel- lertid inte ha anledning räkna med att en föreskrift om en maximitid av åtta timmar i och för sig skall leda till en mera generell höjning av omhänderta- gandetidema.

Om man sålunda — vilket jag förordar — inför en bestämmelse om att maximitiden för omhändertagande skall vara åtta timmar. bör emellertid bestämmelsen självfallet inte få ges den innebörden att polisen skall vara skyldig att frige den omhändertagne även i ett fall då denne. när maximiti- den har gått ut. själv önskar hjälp från polisens sida med att bli förd t. ex.

• Sida 96
•  Original

Prop. 1975/76: 113 96

till sjukhus eller till vård i annan form. Bestämmelsen bör inte heller få upp- fattas så att polisen skulle ha skyldighet att efter åtta timmar väcka den som har somnat i polisarrest för att frige honom. Även om det nu anförda kan sägas ligga i sakens natur — det blirju i dessa fall knappast fråga om en fortsatt tvångsåtgärd i egentlig mening — torde med hänsyn till sådana och liknande situationer för tydlighetens sktrll böra föreskrivas att åttatim- marsfristen inte gäller för det fallet att det uppenbarligen är förenligt med den omhändertagnes eget intresse att han får kvarstanna kortare tid därut- över.

Det bör vidare framhållas att den nu diskuterade föreskriften om maxi- mitid för de omhändertaganden som det här är fråga om inte kommer att medföra någon inskränkning i den befogenhet för polisen att kvarhålla en person under längre tid som följer av andra författningar. [ detta samman- hang är främst 21 & Nvl av intresse. Enligt detta lagrum får som förut har . nämnts polisstyrelsen förordna om tillfälligt omhändertagande bl. a. av far- liga alkoholmissbrukare och alkoholmissbrukare som på grund av oförmå- ga att ta hand om sig själv är i trängande behov av omedelbar vård. i avbi- dan på att tvångsintagning på vårdanstalt kommer till stånd. Om dröjsmål med omhändertagande finnes innebära fara för personens eller annans liv eller hälsa eller fara i annat hänseende. följer av 1 s' LTO att enskild polis- man får ta honom om hand i avbidan på polisstyrelsens beslut. Om de nu angivna särskilda förutsättningarna för omhändertagande bedöms vara uppfyllda efter utgången av åtta timmar. bör givetvis den omhändertagne inte friges. men omhändertagandet kommer då i fortsättningen att grundas på Nvl resp. LTO och inte på den nya lagen.

Mot bakgrund av de överväganden som nu har redovisats anserjag att en föreskrift i den nya lagen om tiden för frihetsberövandet bör ha det in- nehället att den omhändertagne skall friges så snart det finnes kunna ske utan men för honom själv och anledning till omhändertagande inte längre föreligger samt att frigivande dock alltid skall äga rum inom åtta timmar ef- ter omhändertagandet såvida det inte uppenbarligen är förenligt med den omhändertagnes eget intresse att få kvarstanna kortare tid därutöver.

Fylleristraffutredningen har starkt betonat önskemålet att man i anslut- ning till ett omhändertagande i ökad utsträckning inriktar uppmärksamhe- ten på frågan om den omhändertagne är i behov av hjälp eller stöd från .s'anrlu'illels sida. Därvid bör man enligt utredningen i erforderlig omfatt- ning samråda med sådana sociala organ vilkas verksamhet berörs. Detta önskemål har också understrukits i åtskilliga remissyttranden.

Även enligt min mening är det utan tvekan värdefullt om man från poli- sens sidai den utsträckning det är praktiskt möjligt kan i anslutning till ett omhändertagande initiera eller förbereda sådana kontakter med myndighe- ter eller vårdorgan som kan vara till gagn för den omhändertagne eller hjälpa honom att själv ta sådana kontakter. De undersökningar som i olika sammanhang har gjorts angående fylleristemas sociala situation

• Sida 97
•  Original

Prop. 1975/76: 113 97

m.m. visar entydigt att denna kategori i stor utsträckning utgörs av människor som är i behov av sociala hjälpinsatser. Visserligen rör det sig ofta om personer som redan är föremål för nykterhetsvårdande åtgärder eller vilkas förhållanden eljest är kända för de sociala orga- nen. men detta är inte alltid fallet. Jag avser att i det följande särskilt be- handla frågan om anmälan av ett omhändertagande till nykterhetsnämn- den och att därvid föreslå att den underrättelseskyldighet gentemot denna nämnd som f. n. åvilar polisen vid fall av fylleri i princip skall behål- las. Det är emellertid i många fall angeläget att kontakten med de nykter- hetsvårdande organen kan etableras i ett så tidigt skede som möjligt. När det gäller personer vilkas förhållanden i och för sig redan har uppmärksam- mats av de sociala myndighetcma kan vidare situationen i samband med ett omhändertagande ibland vara sådan att det sociala hjälpbehovet har bli- vit helt akut och att den omhändertagne behöver hänvisas till ett organ som kan göra en omedelbar insats för honom. Det kan t. ex. röra sig om en person som tillfälligt saknar bostad eller medel till sitt omedelbara uppe- hälle. Särskild vikt ligger vidare vid att barnavårdsnämnden får underrät- telse om hjälpbehov i fall då den som har tagits om hand är underårig. Över huvud taget är betydelsen av ett samarbete med de sociala myndigheterna framträdande i de situationer som det här gäller. Ett sådant samarbete lig- ger också helt i linje med den allmänna skyldighet att samarbeta med soci- alvårdsmyndighetema som åvilar polisen enligt PI. Med hänsyn härtill för- ordar jag att det i den nya lagen införs en regel som innebär att i fall då den omhändertagne finnes vara i behov av hjälp eller stöd från samhällets sida, polisen innan omhändertagandet upphör ger honom råd och upplysningar samt. iden mån det lämpligen kan ske. samråder med annat samhällsorgan som har till uppgift att tillgodose sådant behov. Jag vill i detta sammanhang också erinra om önskvärdheten i att företrädare för sociala organ finns till- gänglig i anslutning till polisens lokaler eller genom särskild jourverksam- het.

Jag övergår ntr till att beröra en särskild fråga av praktisk vikt. nämligen förfarandet med alkoholhaltiga drycker och undra bvrusningsmerlel som påträffas hos personer vilka har tagits om hand på grund av akut berus- ning. F.n. regleras denna frågai lagen (1958: 205) om förverkande av alko- holhaltiga drycker m.m. Regleringen innebär att berusningsmedel som på- träffas hos den som uppträder berusad på plats och sätt som anges i I6 kap. l5 % eller 21 kap. 15 & BrB får tas i beslag av polisen. Motsvarande gäller med vissa begränsningar också vid en del andra brott. bl.a. trafiknykter- hetsbrott. Den beslagtagna egendomen kan sedan förklaras förverkad av domstol eller åklagare. om inte särskilda skäl talar däremot. För beslags- förfarandet gäller vissa avvikelser från de allmänna reglemai RB. Bl. a. finns möjlighet att förstöra egendomen omedelbart, om dess värde är ringa eller åtgärden eljest måste anses försvarlig. Sedan förverkandeförklaring har meddelats skall egendomen bevisligen förstöras eller säljas i den mån så in-

te redan har skett. . 7—Riksdagen l975/76. | saml. Nr 113

• Sida 98
•  Original

Prop. 1975/76: 113 98

1 en del speeialförfattningar finns vidare regler som innebär att berus- ningsmedel i vissa fall får tas om hand utan något formellt beslags- eller för- verkandeförfarande. Med stöd av 63 & Nvl fårsålunda polisman ta om hand alkoholhaltiga drycker som påträffas hos den som är underkastad fö- reskrift enligt Nvl om avhållsamhet från brtrk av sådana drycker. Enligt samma lagrum får också bl.a. berusningsmedel som påträffas hos eller an- kommer till den som har tagits in på allmän vårdanstalt för alkoholmissbru- kare tas om hand av föreståndaren för anstalten. Med egendom som har omhändertagits skall i dessa fall förfaras på samma sätt som med egendom som har förverkats enligt 1958 års lag. dvs. den skall förstöras eller säljas. När det gäller berusningsmedel som påträffas hos eller ankommer till nå- gon som är intagen på barnhem. ungdornsvårdsskola eller krirninalvards- anstalt finns föreskrifter av motsvarande innebörd i 88 a & barnavårdslagen och 63 & lagen (1974: 203) om kriminalvard i anstalt.

Fylleristraffutredningen har vid sin diskussion av den nu berörda frågan avvisat tanken på en ordning som innebär att berusningsmedel som anträf- fas hos omhändertagna berusade personer skulle förklaras förverkade i samma ordning som f.n. även efter fylleriets avkriminalisering. Enligt ut- redningen är det emellertid självklart. att den omhändertagne skall lämna ifrån sig berusningsmedel och att dessa inte skall återlämnas till honom ef- ter omhändertagandet. Utredningen har föreslagit att frågan i fortsättning- en regleras genom en bestämmelse som motsvarar 63 å Nvl och som såle- des innebär att berusningsmedel skall få tas ifrån den omhändertagne utan något beslags- eller förverkandeförfarande. Detta förslag har — bortsett från några detaljfrågor som inte är aktuella nu — godtagits av samtliga re- missinstanser. Förslaget överensstämmer i denna del sakligt sett med vad som gälleri Norge.

För egen del anserjag liksom utredningen och remissinstanserna att det är ställt utom all diskussion att en person som har tagits om hand på grund av akut berusning skall vara skyldig att lämna ifrån sig medförda rusdryc- ker och andra berusningsmedel. Det sktrlle vidare vara en högst otillfreds- ställande ordning om polisen måste återlämna sådan egendom i sam- band med att omhändertagandet upphör. Att efter fylleriets avkriminalise- ring införa ett system med stralfprocessuella regler om beslag och förver- kande för de fall det här gäller skulle å andra sidan varken vara ändamåls- enligt eller principiellt tillfredsställande. Jag godtar därför fylleristraffut- redningens förslag och förordar sålunda att en bestämmelse motsvarande 63 & Nvl förs in i den nya lagen. Denna bör. som utredningen också har fö- reslagit. göras tillämplig även på injektionsspruta och kanyl som kan an— vändas för insprutningi människokroppen. Beslut i de frågor som nu avses här ankomma på den förman som har att pröva själva omhändertagandet.

• Sida 99
•  Original

Prop. 1975/76: 113 99

7.3. Förvaringslokalerna

Efter polis- och åklagarväsendets förstatligande och omorganisation år l965 utövar kriminalvårdsstyrelsen tillsynen över allmänna häkten och po- lisarrester som är anordnade i anslutning till sådana häkten samt RPS till- synen över övriga polisarrester. Bestämmelser härom finns i kungörelsen (l958:215) med vissa föreskrifter om allmänna häkten och polisarrester som också innehåller föreskrifter om lokalernas beskaffenhet. Enligt dessa föreskrifter gäller bl.a. att förvaringsrum skall fylla skäliga anspråk på sundhet. Det skall vara försett med fönster som är inrättat så att rummet får god dager. Golvyta och kubikinnehåll får inte understiga bestämda mi- nimimått. Rummet skall vidare vara försett med anordningarför uppvärm- ning. vädring. belysning och signalsystem. Inredningen skall såvitt möjligt ha sådant utförande att den inte av intagen kan användas till skada för ho- nom själv eller annan. Närmare föreskrifter meddelas av tillsynsmyndighe- ten som också kan medge dispens från vissa av de allmänna bestämmelser- na. Normalritningar och tekniska anvisningar för byggande och inredning av allmänna häkten och polisarrester upprättas av kriminalvårdsstyrelsen. byggnadsstyrelsen och RPS i samråd.

När staten år l965 övertog huvudmannaskapet för polisarrestema var särskilt fylleriarresterna utformade och inredda på ett mycket olikartat sätt i de olika polisstationerna. Ett antal sådana arrester hade i överensstäm- melse med vissa tidigare anvisningar byggts med sluttande golv eller med. sängplats i form av en s.k. lave. utförd som en utfyllnad av hela främre de- len av rummet. Andra hade utformats utan inredning med helt kala väggar. De äldsta arresterna var i allmänhet försedda med träbritsar som liggplats. Oenhetligheten och osäkerheten i fråga om utformningen hade vållat bety- dande olägenheter. Anmärkningar mot arresterna hade också från skilda håll framställts med hänvisning till humanitära och sanitära synpunkter.

Sedan genom polisväsendets förstatligande förutsättningar skapats för en mera planmässig nybyggnad av polislokaler över hela landet, har önske- målen om lämpligare principer för utformning av fylleriarrestema kunnat tillgodoses i betydande utsträckning. Efter år 1965 har uppförts ett sjuttio- tal nya polishus med förvaringslokaler för akut berusade. Under tiden från och med budgetåret 1965/66 intill utgången av budgetåret l974/75 har ca 497 milj. kr. disponerats för inlösen av polishus som uppförts efter kommu- nala eller enskilda åtaganden eller nybyggnad av polishus i statlig regi samt inköp av tomtmark för polishus. De fylleriarrester som har färdigställts un- der senare år har i allmänhet kunna utformas efter moderna principer. De har det konventionella sjuk- eller vilorummet som förebild och kännetec- kans bl. a. av att arresterna har släta golv med plast- eller gummimatta och inreds med bäddbar brits. De moderna arresterna har visat sig erbjuda _be- tydande fördelar i förhållande till tidigare arresttyper framför allt genom att starkt minska riskerna för olycksfall. Vidare anses den moderna arrest-

• Sida 100
•  Original

Prop. l975/76: 113 100

typen erbjuda förutsättningar för ett humant omhändertagande av de beru— sade, samtidigt som den uppfyller de krav som kan ställas i sanitärt och tekniskt hänseende.

Polisarrester som används för förvaring av berusade finns f. n. i omkring 120 centralorter. Det sammanlagda antalet förvaringsrum är ca 840. De flesta centralortema är numera försedda med arrester av modern typ.

Även efter det att staten övertog huvudmannaskapet för polisväsendet har de nybyggda polishusen i stor utsträckning uppförts efter kommunala och enskilda åtaganden. Staten har löst in ett antal av dessa hus. Denna del av polishusbyggandet. som har skett i samarbete med byggnadsstyrclsen. har numera avvecklats. Den framtida nybyggnadsverksamheten kommer sålunda i princip att ske i statlig regi. Det går visserligen inte att i detta sammanhang dra upp några riktlinjer för takten och omfattningen när det gäller nybyggnaden av polishus. Jag vill emellertid framhålla vikten av att vid nybyggnadsverksamheten särskild uppmärksamhet inriktas på polisar- restema när det gäller de lokaler som skall användas för förvaringen av be- rusade personer. Riktpunkten måste självfallet i detta avseende vara att de nya arresterna utformas efter de principer som har visat sig erbjuda de bäs- ta vårdmöjlighetema för de omhändertagna.

Uppmärksamheten bör emellertid enligt min mening också inriktas på en del av det äldre arrestbeståndet på sådana orter där en nybyggnad inte kommer att bli aktuell. Det gäller här framför allt polishus som har uppförts under tiden strax före eller strax efter förstatligandet och som projekterats innan de moderna principerna för fylleriarresternas utförande och inred- ning hade hunnit utvecklas. I vissa av dessa polishus finns fortfarande ar- restcnheter med en utformning som måste bedömas som otidsenlig. För- varingsrummen är sålunda ofta försedda med sluttande golv eller sängplats iform av en s. k. lave och i andra fall helt utan inredning med kala väggar. En preliminär undersökning tyder på att det i de flesta fall skulle vara möj— ligt att modernisera dessa arrester genom viss ombyggnad av lokalerna.. Enligt kalkyler som har gjorts i samband med den nu berörda undersök- ningen kan sålunda en total renovering av denna del av arrestbeståndet ge- nomföras mot ganska måttliga kostnader.

Att en sådan renovering kommer till stånd är enligt min mening ett ange- läget önskemål. Jag förordar sålunda att en partiell upprustning av det äld- re arrestbeståndet genomförs i enlighet med de riktlinjer som jag nyss har angett. Kostnaderna för denna upprustning har beaktats vid arbetet med budgetpropositionen för budgetåret 1976/77.

7.4. Försöksverksamhet i anslutning till avkriminaliseringen

Förvaringen av omhändertagna personer i polisarrest förutsätter som ti- digare nämnts en fortlöpande bevakning och tillsyn vid arresterna. Vakt- hållningen vid dessa fullgörs numera inte bara av polismän. [ de största po-

• Sida 101
•  Original

Prop. 1975/76: 113 101

lisdistrikten finns särskilda vaktkonstapeltjänster för ändamålet. I bety- dande utsträckning anlitas också i de flesta polisdistrikt särskilt förordnade arrestvakter. dvs. personal utanför polisväsendet. Kostnaderna för vakt- hållning genom sådan personal uppgick för andra halvåret 1975 till ca 4 milj. kr.

Somjag har anfört i det föregående är en av de viktigaste uppgifterna vid omhändertagande av en person på grund av akut berusning att avgöra om den berusades tillstånd är sådant att han omedelbart bör underkastas lä- karundersökning. Det har vidare betonats att den fortlöpande tillsynen över de omhändertagna måste inriktas på en bedömning av eventuellt se- nare uppkommande indikationer på behov av särskild vård. Jag har också nämnt att RPS har utfärdat vissa anvisningar till ledning för bedömningen härav. Enligt anvisningarna skall läkarundersökning alltid ske bl.a. om personens tillstånd kan antas vara helt eller delvis förorsakat av sjukdom. om han företer eller kan befaras ha ådragit sig kroppsskada av inte ringa omfattning. om berusningen är så höggradig att den närmar sig medvets- löshet eller är förenad med omtöckningstillstånd eller om den kan antas va- ra förorsakad helt eller delvis av annat än alkohol. Med hänsyn till att en del sjukdomstillstånd lätt kan förväxlas med berusning har i anvisningarna också tagits med exempel på sådana sjukdomar samt föreskrifter om hur det skall förfaras i sådana fall.

Polispersonalen har efter hand fått ökade kunskaper om de symptom som framträder vid bruk av olika berusningsmedel liksom om symptom som hos omtöcknade personer tyder på sjukdomstillstånd. Både i den re- guljära polisutbildningen och i den "särskilda utbildning som anordnas för arrestantvakter ingår också undervisning som tar sikte på dessa frågor. Även om man vidtar åtgärder för att ytterligare förbättra utbildningen i detta avseende. står det klart att det i praktiken ofta måste innebära en svår uppgift för bcvakningspersonalen att ta ställning till frågan om en om- händertagen bör underkastas läkarundersökning. Detta beror inte minst på att det på senare tid har blivit vanligare att alkoholförtäring kombineras med tablett- och narkotikaanvändning. Vidare har antalet personer som otnhändertagits på grund av berusning absolut sett ökat. Man kan inte bortse från att dessa faktorer ökar risken för att det i vissa fall kan göras felbedömningar och misstag när det gäller frågan om en omhändertagen bör föras till läkare eller sjukhus för undersökning. något som också har understrukits både av fylleristraffutredningen och i flera andra samman- hang. bl.a. av RPS i en särskild skrivelse den 29 maj 1975 till chefen för so- cialdepartementet. Dessa problem gör sig i särskild grad gällande i de stör- re polisdistrikten med den förhållandevis höga omhändertagandefrekvcns som förekommer där.

Det är en angelägen uppgift att söka skapa förutsättningar för att de pro- blem det här gäller i största möjliga utsträckning skall kunna bemästras.- Enligt min mening är det mycket som talar för att man undersöker möjlig-

• Sida 102
•  Original

Prop. 1975/76: 113 l02

heterna av att — särskilt i de större distrikten — sjukvårdspersonal mera permanent knyts till polismyndighetema för tillsyn av omhändertagna akut berusade personer. Ett sådant system skulle inte bara vara ägnat att främja säkerheten vid omhändertagande och förvaring av berusade utan också vara till fördel från flera andra synpunkter. Det är inte minst av värde att den del av den polisutbildade personalen som nu tas i anspråk för arrestbe-

vakning i ökad utsträckning kan frigöras för egentliga polisuppgifter. Dess- utom skulle man skapa förutsättningar att bereda omedelbar och adekvat vård bl. a. åt omhändertagna som företer t. ex. lindrigare kroppsskador vil- ka inte i och för sig kräver läkarbehandling. Man torde slutligen inte kunna bortse från de fördelar av psykologisk art som kan ligga däri att den om- händertagne under vistelsen i polisens förvaringslokaler kommer i kontakt med personal som genom sin utbildning och inriktning starkt förknippas med tanken på vård och omsorg.

Det är sålunda enligt min mening betydande fördelar som står att vinna genom ett system av det slag som nu har diskuterats. Jag anser det ända- målsenligt om en sådan verksamhet kan initieras i anslutning till att den nya regleringen när det gäller omhändertagande av berusade personer ge- nomförs. En försöksverksamhet i detta syfte bör kunna utformas så att man i ett antal polisdistrikt knyter sjukvårdsutbildad personal och då helst personer med sjuksköterskeutbildning för tjänstgöring direkt i anslutning till de polisarrester som används för förvaring av omhändertagna berusade personer. Detta behöver givetvis inte förutsätta en tjänstgöring på heltid från den berörda personalens sida utan kan ske i andra former. såsom ge- nom att personalen finns till förfogande vid tider då arresternas beläggning erfarenhetsmässigt är särskilt hög eller genom ett system med beredskaps- tjänstgöring. Flera skäl talar vidare för att den personal det här gäller inte bör vara anställd inom polisväsendet utan bör lyda under vederbörande huvudman för sjukvården. Regeringen har därför för avsikt att genom överläggningar med dessa organ undersöka förutsättningarna för ett sådant arrangemang. Det bör sedan ankomma på regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer att välja ut distrikten och i övrigt leda försöksverk- samheten. som lämpligen bör omfatta en tvåårsperiod. Jag räknar med att en utvärdering av verksamheten därefter kommer att ge underlag för fort- satta ställningstaganden.

Det är enligt min mening samtidigt av värde om man på någon ort får till- falle att pröva om den av fylleristraffutredningen framlagda modellen med vård klinik för de omhändertagna kan realiseras i en modifierad och mindre resurskrävande utformning. Detta bör lämpligen kunna ske i samband med annan försöksverksamhet på nykterhetsvårdens område. Jag tänker härvid närmast på den försöksverksamhet som f. n. pågåri Kristianstads och Mal- möhus län och som bl. a. omfattar nykterhetsvården där. Medel för fortsatt försöksverksamhet under nästa budgetår har begärts under socialhuvud- titeln (prop l975/76: 100 bil. 7 s. 152— 158). Jag vill här erinra om att riksda-

• Sida 103
•  Original

Prop. 1975/76: [1.3 103

gen vid behandlingen av 1975 års budgetproposition på förslag av socialut- skottet (SoU l97515 p. 29) uttalade att det bör ankomma på den lednings- grupp som tillsatts för denna verksamhet att närmare pröva utformningen av försöken på nykterhetsvårdens område. Efter samråd med chefen för socialdepartementet vill jag föreslå att försöksverksamheten förläggs till en ort inom ett av dessa län. Ledningsgruppen har ansett Landskrona vara den lämpligaste orten för ett sådant försök. Verksamheten bör bedrivas i samverkan med landstingets sjukvård och den kommUnala socialvården. Ledningsgruppen har lagt fram ett förslag i frågan som innebär att försöken kan påbörjas fr. o. m. nästa budgetår och pågå under minst två år. Medel för detta ändamål avses komma att ställas till ledningsgruppens förfogan- de. Ledningsgruppen bör i samråd med landstinget och kommunen svara för den närmare utformningen av verksamheten.

7.5. Fylleri på militärt område m. m.

Den allmänna fylleribestämmelsen i lo kap. IS & BrB gäller även militärer som uppträder berusade på allmän plats. Som förut har berörts finns det emellertid i El kap. l5 så BrB en särskild straffbestämmelse som avser fylleri inom militärt område. I denna föreskrivs att krigsman som. inom område eller utrymme som nyttjas av försvarsmakten. uppträder berusad av alko- holhaltiga drycker så att det framgår av åtbörder eller tal döms till disciplin- straff. dvs. fritidsstraff eller disciplinbot. Även i detta fall gäller samma straff om ruset har orsakats av annat än alkoholhaltiga drycker. Skälet till denna specialbestämmelse är att man har velat göra det möjligt att bestraf- fa fylleri inom försvarsmakten även när det inte har förövats på allmän plats. Straff för förseelse mot Zl kap. IS 35 BrB — liksom också för förseelse mot 16 kap. l5 & BrB som begåtts av uniformsklädd krigsman — åläggs i re— gel i disciplinmål. Ansvarsfrågan prövas därvid av bestraffningsbcrättigad befattningshavare inom försvarsmakten. dvs. regelmässigt chef för rege- mente eller motsvarande eller högre militär chef.

Fylleristraffutredningen framhåller beträffande det militära fylleriet att de allmänna synpunkter som utredningen har lagt på avkriminaliserings- frågan gäller också militärer som uppträder berusade vare sig det sker inom eller utom militärt område. Enligt utredningens mening drar sålunda avskaffandet av den allmänna straffbestämmelsen med sig ett krav på att även den speciella bestämmelsen i Zl kap. IS & upphävs.

Även i denna del har utredningens förslag tillstyrkts av det helt övervä- gande antalet remissinstanser. däribland ÖB och cheferna för marinen och flygvapnet. En viss tveksamhet i frågan har dock redovisats bl. a. av che- fen för armén som anser det lämpligt med en straffnorm som kan verka återhållande på ordningsstörande element.

För egen del harjag i och för sig samma uppfattning som utredningen och flertalet remissinstanser. Jag vill dock understryka att de särskilda för-

• Sida 104
•  Original

Prop. l975/76: 113 104

hållanden som präglar verksamheten inom försvarsmakten motiverar att man inom den militära sektorn måste upprätthålla stränga föreskrifter när det gäller missbruk av alkoholdrycker. En avkriminalisering av det militä- ra fylleriet kan givetvis inte få påverka det absoluta kravet på att den som är krigsman iakttar nykterhet när han är i tjänst. Detta krav sanktioneras emellertid av en särskild straffbestämmelse i Zl kap. M 5 BrB där det före- skrivs att krigsman. som under tjänsteutövning är så påverkad av berus- ningsmedel att hans förmåga att fullgöra tjänsten måste antas vara ned- satt. skall dömas för onykterhet i tjänsten till disciplinstraff eller fängelse i högst ett år. En ännu strängare bestämmelse gäller för det fallet att krigs- man sorn tjänstgör som chef för avdelning av försvarsmakten eller fullgör vakttjänst eller liknande uppgift sätter sig ur stånd att fullgöra tjänsten ge— nom förtäring av alkoholhaltiga drycker. Detta betraktas nämligen som övergivande av post och medför ansvar enligt Zl kap. 13 ; BrB. Någon änd- ring i de nu nämnda bestämmelserna bör inte komma i fråga.

Som förut berörts medför en avkriminalisering av den akuta berusningen som sådan inte heller i och för sig någon ändring i fråga om bedömningen av andra straffbara handlingar som begås under inflytande av berusning. För den militära sektorn finns en rad särskilda straffbestämmelser som av- ser att säkerställa efterlevnaden av de regler om ordning och disciplin som gäller för verksamheten inom försvarsmakten och som kan tillämpas vare sig gärningsmannen är påverkad av alkoholdrycker eller ej. Som exempel kan nämnas bestämmelserna i Zl kap. 9 s BrB om oskickligt beteende och Zl kap. 16 så BrB om förargelseväckande beteende på militärt område. Det bör vidare anmärkas att överträdelser av föreskrifter i tjänstgöringsregle- menten och instruktioner självfallet kommer att krrnna medföra ansvar även när de har samband med en akut berusning. Om en värnpliktig exem- pelvis har berusat sig på sitt logement kan detta sålunda i vissa fall föra med sig disciplinstraff för förvaring och förtäring av rusdrycker på militärt område. Med hänsyn till de möjligheter som sålunda föreligger att komma till rätta med sådana beteendeyttringar i samband med berusning som av disciplinära eller andra skäl bör beivras anserjag inte några betänkligheter föreligga mot att man. tar bort bötesstraffet för själva berusningen också när då gäller fall inom militärt område eller utrymme. Enligt min mening finns det inte heller skäl att. som har ifrågasatts av RÅ. införa särskilda fö- reskrifter för beredskapslägen och därmedjämförliga situationer.

På grund av det anförda förordarjag att straffbestämmelsen i 21 kap. l5 & BrB angående militärt fylleri upphävs samtidigt som den allmänna fylleri- bestämmelsen i 16 kap. l5 & BrB.

När det gäller omhändertagande av akut berusade militärer på allmän plats. har den befogenhet som enligt 184l års förordning tillkommer poli- sen när det gäller att ta hand om berusade personer tillämpning även i fråga om militärer. Vid sidan härav finns det emellertid också särskilda regler i militära rättegångslagen ( l948: 272) som berättigar militär personal att

• Sida 105
•  Original

Prop. l975/76:113 105

verkställa omhändertaganden. Enligt 36 s' i nämnda lag gäller sålunda att krigsman som inom område eller utrymme som nyttjas av försvarsmakten eller — iklädd militär tjänstedräkt — på allmän plats uppträder berusad så att det framgår av hans åtbörder och tal eller eljest stör allmän ordning el- ler ordningen inom försvarsmakten får tas i förvar enligt förmans förord- nande. Den omhändertagne får inte hållas i förvar längre än som betingas av det ändamål som har föranlett omhändertagandet. Bestämmelser om förvaringslokalernas beskaffenhet finns i kungörelsen (1948: 691) angående den militära rättsvården (militära rättsvårdskungörelsen). Enligt Sl & i den- na kungörelse skall den omhändertagne förvaras i militärhäkte eller. om sådant inte finns att tillgå. i annan lämplig lokal.

Regeln om omhändertagande i militära rättegångslagen kompletteras vidare av vissa bestämmelseri tjänstereglementet för försvarsmakten. där det bl. a. föreskrivs att ingripande av förman för upprätthållandet av ord- ningen på allmän plats får ske bara under fönrtsättning att civil polis. vakt- personal. ordningspatrull eller militär polispersonal inte finns omedelbart tillgänglig eller äri behov av hjälp.

Fylleristraffutredningen har i denna del förordat en ordning enligt vilken akut berusade militärer i fortsättningen skall tas om hand och behandlas på samma sätt som andra fyllerister. Utredningen anser sålunda att även mili- tärer skall föras till akutklinik eller. där sådan inte finns, till polisarrest. Någon förvaringi militära lokaler skall enligt utredningen inte vidare före- komma.

Utredningsförslaget har på denna punkt mötts av viss kritik. ÖB och che- fen för armen har sålunda understrukit vikten av att en reform inte minskar militär chefs befogenhet att ingripa mot underlydande personal för ord- ningens upprätthållande. Såväl ÖB som försvarets sjukvårdsstyrelse har vidare framhållit att berusade militärer som behöver vård bör tas om hand på sitt förband. om detta har tillfredsställande vårdresurser. Chefen för marinen har erinrat om de speciella förhållanden som råder på örlogs- fartyg under expedition.

För egen del villjag först framhålla att den föreslagna allmänna lagen om omhändertagande av berusade personer givetvis avses gälla även i fråga om krigsman. såvida förutsättningarna för omhändertagande i övrigt är uppfyllda. Enligt min mening är det emellertid vidare nödvändigt inte minst av disciplinära skäl att militär förman liksom f.n. tillerkänns befo— genhet att ta hand om akut berusade eller ordningsstörande militärer som anträffas inom område eller utrymme som utnyttjas av försvarsmakten. Det synes inte heller tillrådligt att upphäva den nuvarande befogenheten för militär förman att verkställa sådana omhändertaganden även på allmän plats i fall då detta är nödvändigt, t. ex. på grund av att civil polis inte finns att tillgå. Någon anledning att i detta sammanhang genomföra en ordning som innebär att en omhändertagen krigsman inte skulle få förvaras i militä- ra lokaler anser jag inte föreligga. Däremot bör förutsättningarna för ett

• Sida 106
•  Original

Prop. 1975/76: 113 106

omhändertagande på grund av berusning när det gäller krigsmän utformas på samma sätt som enligt den föreslagna allmänna lagen om omhänderta- gande av berusade personer. För att ett omhändertagande enbart på grund av berusning skall få äga rum bör således krävas att vederbörande är så be- rusad att han är ur stånd att ta vård om sig eller annars utgör en fara för sig själv eller annan. Liksom när det gäller den allmänna lagen om omhänder- tagande av berusade personer bör vidare meddelas en särskild föreskrift som understryker vikten av att krigsman som har tagits om hand på grund av akut berusning blir föremål för läkarundersökning. om detta behövs med hänsyn till hans tillstånd.

Alkoholdrycker och andra berusningsmedel som påträffas hos en militär fyllerist och som skäligen kan antas vara förverkade enligt lagen om för- verkande av alkoholhaltiga drycker m.m. kan f.n. tas i beslag av sådan personal hos försvarsmakten som har att ingripa vid fall av militärt fylleri. Militär befattningshavare som äger bestraffningsrätt i disciplinmål skall omedelbart pröva om beslaget skall bestå. Den som har drabbats av be- slaget kan dock begära domstols prövning därav. i vilket fall målet omedel- bart skall hänskjutas till åklagare. Den bestraffningsberättigade kan i sam- band med utdömandet av disciplinstraff förklara egendomen förverkad.

Att det även i fortsättningen måste finnas bestämmelser som ger stöd för ett omhändertagande av berusningsmedel från krigsmän som av militär myndighet tas i förvar på grund av akut berusning torde vara ostridigt. Som jag har anfört förut kan det varken vara ändamålsenligt eller princi- piellt tillfredsställande att efter avkriminaliseringen behålla ett system med straffprocessuella bestämmelser om beslag och förverkande. Även i de fall det här gäller bör enligt min mening denna fråga regleras på samma sätt som har skett i t. ex. 63 & Nvl. Beslutet bör då lämpligen ankomma på den förman som har förordnat om själva omhändertagandet.

7.6. Vissa följdfrågor

Polis- eller åklagarmyndighet. som får kännedom om att någon har gjort sig skyldig till fylleri eller eljest har använt alkoholhaltiga drycker till skada för sig själv eller annan är f. n. enligt 10 % Nvl skyldig att göra a n m äl an till n y k t e rh e t 5 n ä m n d e n om förhållandet. Det har förutsatts att an- mälan i princip skall göras hos den kommunala nykterhetsnämnden. Av ] och 2 5.5 lagen (1970: 296) om social eentralnämnd m. m. följer att anmälan i stället skall göras till social eentralnämnd i de kommuner där sådan nämnd har övertagit de uppgifter som ankommer på kommunal nykter- hetsnämnd. På vissa håll har emellertid träffats överenskommelser som in- nebär att anmälningarna sänds till länsnykterhetsnämnd som sedan vidare- befordrar dem till den kommunala nämnd som har att ta hand om fallet.

Den anmälningsskyldighet som det här är fråga om skall fullgöras ome- delbart och är alltså inte knuten till en dom varigenom någon har fällts till

• Sida 107
•  Original

Prop. 1975/76: 113 107

ansvar för fylleri. Bakgrunden till anmälningsskyldigheten är önskemålet att de nykterhetsvårdande myndigheterna skall kunna ingripa med lämpli- ga åtgärder mot ett konstaterat missförhållande på ett så tidigt stadium som möjligt.

Fylleristraffutredningen har förordat att den nuvarande anmälningsskyl- digheten i princip behålls även efter avkriminaliseringen med de avvikelser som betingas av att fylleribegreppet faller bort och att enligt utredningens förslag en representant för nykterhetsnämnden skulle vara stationerad på - varje akutklinik. Remissinstanserna har i allmänhet godtagit förslaget i de delar som nu är aktuella.

För egen del vill jag först erinra om att jag i det föregående har förordat en allmän regel om att polisen, i den mån det lämpligen kan ske. skall samråda med annat samhällsorgan som har till uppgift att tillgodose socialt hjälp- eller stödbehov. Frågan om polisens nuvarande obligatoriska under- rättelseskyldighet gentemot nykterhetsnämnd dessutom skall behållas kan naturligtvis i och för sig diskuteras. Ansvaret för bedömningen av frågan om nykterhetsvårdande åtgärd behövs i de fall det här gäller kan dock ald- rig ävila polisen utan måste ligga hos nykterhetsnämnden. Frågan om poli- sens skyldighet att göra anmälan till nykterhetsnämnd liksom de spörsmål som rör nämndens behandling och registrering av sådana anmälningar har samband med de allmänna problem som möter när det gäller formerna för ärendes anhängiggörande och förfarandet vid utredningen hos social nämnd. Dessa frågor behandlas f.n. av socialutredningen. som avser att i samband med sitt kommande förslag till social vårdlagstiftning redovisa si- na överväganden beträffande det sociala utredningsförfarandet. Enligt min mening torde man i varje fall f. n. inte kunna undvara ett system som inne- bär obligatorisk anmälningsskyldighet för polisen gentemot nämnden i fall då någon har tagits om hand på grund av akut alkoholberusning. Jag föror- dar därför en lösning av den innebörden att polisen i fortsättningen skall vara skyldig att göra anmälan till nykterhetsnämnden när någon på grund av alkoholberusning tas om hand enligt den nya'lagen om omhändertagan- de av berusade personer m.m. Liksom f.n. bör gälla att anmälan skall gö- ras utan dröjsmål.

Ifråga om den skyldighet som f.n. föreligger för polismyndighet att göra anmälan till nykterhetsnämnd även när någon i annat fall har använt alko- holhaltiga drycker till uppenbar skada för sig eller annan torde någon änd— ring härav inte i och för sig påkallas av fylleriets avkriminalisering. Jag för- ordar därför att nu gällande regel i vad den avser denna anmälningsplikt behålls.

När det däremot gäller den anmälningsskyldighet i förevarande hänseen- de som har lagts på åklagarmyndighet. synes denna sakna praktiskt värde efter polis- och åklagarväsendets omorganisation år 1965. Åklagarmyndig- heterna torde numera inte ha någon information av intresse för nykterhets- vården som inte är känd redan för polisen. Jag förordar med hänsyn härtill

• Sida 108
•  Original

Prop. 1975/76:113 I08

att den gällande regleringen ändras på det sättet att vad som föreskrivs om åklagares anmälningsplikt gentemot nykterhetsnämnd utgår.

Jag nämnde nyss att den nuvarande skyldigheten att göra anmälan till nykterhetsnämnd i fall då någon har gjort sig skyldig till fylleri skall fullgö- ras omedelbart och alltså inte är beroende av att frågan om ansvar för fylle- riförseelsen prövas av domstol. F. n. är emellertid också. vid sidan av själva bötesstraffet, vissa bestämda följdverkningar knutna till en dom var- igenom någon har fällts till ansvar för fylleri. Det är här fråga om föreskrif- ter som är avfattade på det sättet att de mer eller mindre automatiskt kny- ter en viss verkan till en avdömd fylleriförseelse eller ett upprepat antal så- dana förseelser. Enligt Nvl kan sålunda den s.k. fylleriindikationen ligga till grund för tvångsingripande från nykterhetsvårdsmyndighetemas sida. Fylleriindikationen innebär att tvångsåtgärd enligt Nvl kan tillgripas. när någon som är hemfallen åt alkoholmissbruk har gjort sig skyldig till minst tre under de två senaste åren begångna gärningar innefattande fylleri eller vissa därmed jämställda brott. En fylleridom medför vidare att körkorts- tillstånd för den dömde inte får meddelas förrän två år har förflutit från det att förseelsen begåtts. om det inte kan anses uppenbart att han ändå är en skötsam person. Om den dömde redan har körkort, gäller under samma förutsättningar att detta skall återkallas. Den som mer än en gång under tolv månader har dömts för fylleri tas vidare upp på den s.k. spärrlistan, vilket innebär att han förlorar rätten till inköp av rusdrycker. Vad som nu har sagts om en dom varigenom någon har fällts till ansvar för fylleri har naturligtvis motsvarande tillämpning, när ansvarsfrågan har avgjorts ge- nom ett godkänt strafföreläggande eller föreläggande av ordningsbot.

Fylleriets avkriminalisering medför att grundvalen för dessa rättsverk- ningar, dvs. fylleridomen, rycks undan. Om man vill behålla en ordning som innebär att konsekvenser av denna art knyts till den offentliga berus- ningen. måste systemet få en principiellt annorlunda uppläggning. En tänk- bar möjlighet skulle då vara att i fortsättningen låta rättsverkningarna kny— tas till själva polisingripandet. dvs. ett omhändertagande som verkställts enligt den föreslagna nya lagen.

När man överväger denna fråga bör emellertid först konstateras att en lösning av sådan innebörd skulle medföra en rätt väsentlig utvidgning av de nuvarande reglernas tillämpningsområde. F. n. leder. nämligen långt ifrån alla omhändertaganden på allmän plats till ansvar för fylleri. och så- dana omhändertaganden som sker inom enskilt område kan över huvud ta- get inte leda till lagföring. Sålunda begicks under år l972 ca 70 200 fylleri- förseelser som ledde till straffansvar. medan antalet omhändertaganden på grund av akut berusning under samma år var l10 642, varav 18 593 på en- skilt område.

Det kan naturligtvis sägas att en lösning som innebär att man låter själva omhändertagandet bilda utgångspunkt för-de särskilda rättsverkningarna inte i och för sig behöver framstå som oberättigad enbart av det skälet att

• Sida 109
•  Original

Prop. 1975/76: 113 109

den skulle leda till en rent kvantitativ utvidgning i förhållande till de nuva- rande bestämmelsernas tillämpningsområde. Vad som emellertid framför allt talar emot att ett omhändertagande förbinds med följdverkningar av det slag som här avses är att det i fortsättningen blir fråga om endast ett po- lisingripande som grundar sig på den bedömning som görs primärt av den enskilde polismannen och i sista hand av hans förman. Man måste vidare räkna med att det i praktiken ibland kan uppstå svårigheter när det gäller avgränsningen mellan omhändertaganden enligt den nya lagen och ingri- panden med stöd av andra författningar. Härtill kommer att ett system som innebär att mer eller "mindre automatiskt bestämda rättsverkningar knyts till ett polisingripande saknar motsvarighet i annat sammanhang och fram— står som främmande för hela vår rättsordning. Detta gäller enligt min me- ning även om man som fylleristraffutredningen har föreslagit skulle införa en möjlighet att få ett omhändertagande överprövat vid domstol. Även bortsett från att ett sådant överprövningsinstitut enligt min uppfattning måste få en egenartad konstruktion och medföra tillämpningssvårighetcr skulle nämligen. som utredningen också har framhållit. en möjlighet till omprövning sannolikt komma att utnyttjas i mycket ringa omfattning. I det överväldigande flertalet fall skulle följdverkningarna ändå i praktiken kom- ma att knytas enbart till polisingripandet.

Jag övergår nu till att närmare behandla de olika följdverkningarna av en fylleridom som jag nyss har talat om.

F ylle ri i n d i k ati o n e n kan som förut nämnts ligga till grund för nyk- terhetsvårdsmyndigheternas tvångsingripande enligt Nvl. Den allmänna förutsättningen för att nykterhetsnämnden skall få besluta om övervakning enligt Nvl är att personen i fråga är hemfallen åt alkoholmissbruk. Vidare skall minst en av de s.k. specialindikationema vara tillämplig. Som spe- cialindikationer upptar Nvl att personen till följd av sitt alkoholmissbruk befinnes vara farlig för annans personliga säkerhet eller hälsa eller för eget liv eller utsätta någon som han är skyldig att försörja för nöd eller uppen- bar vanvård m.m. Ytterligare specialindikationer är att vederbörande lig- ger det allmänna. sin familj eller annan till last. är ur stånd att ta vård om sig själv eller för ett för närboende eller andra grovt störande levnadssätt. Vid sidan av dessa specialindikationer gäller fylleriindikationen. som för sin tillämpning förutsätter att någon genom lagakraftvunnen dom har för- klarats skyldig till minst tre under de två senast förflutna åren begångna gärningar som har innefattat fylleri. Med fyllerijämställs under vissa förut- sättningar de militära brotten övergivande av post och onykterhet i tjäns- ten samt trafiknykterhetsbrotten. Som specialindikation tas slutligen upp det fallet att någon utan att årligen försörja sig för ett kringflackande liv. Av det anförda framgår att fylleriindikationen skiljer sig från de öv riga spe- cialindikationema på det sättet att ett ingripande inte betingas av de faktis- ka skadeverkningarna eller samhällsolägenheterna av alkoholmissbruket. Avgörande är i stället antalet registrerade förseelser under viss tid.

• Sida 110
•  Original

Prop. l975/76: 113 ! m

Den som är hemfallen åt alkoholmissbruk kan vidare tvångsintas på all- män vårdanstalt för alkoholmissbrukare efter beslut av länsrätt. För att tvångsintagning skall få äga rum krävs dels att förutsättningarna för över- vakning är uppfyllda. dels att hjälpåtgärder eller övervakning har visat sig vara eller uppenbarligen skulle vara gagnlösa eller också att åtgärder av detta slag inte kan avvaktas med hänsyn till personens farlighet. Ansökan om tvångsintagning görs i allmänhet av nykterhetsnämnden men fåri vissa fall göras av polismyndighet.

Fylleriindikationen. som har haft motsvarigheter i nykterhetsvårdslag- stiftningen sedan år 1922. har varit mycket omdiskuterad. På senare tid har frågan om denna indikation tagits upp bl. a. av 1956 års nykterhetsvårdsut- redning. som i betänkandet (SOU 1961: 58) Översyn av nykterhetsvården föreslog att fylleriindikationen skulle utmönstras ur lagen. Därvid anfördes att indikationen gav anledning till principiella erinringar och var förenad med praktiska olägenheter. Utredningen framhöll också att tillkomsten av nya specialindikationer, nämligen oförmåga att ta vård om sig själv. stö- rande levnadssätt och kringflackande liv — vilka saknades i lagen när fylle- riindikationen infördes — liksom också nykterhetsvårdens utvidgning för- svagade de motiv som tidigare hade kunnat åberopas till förmån för fylleri- indikationen.

Utredningens förslag i denna del ledde inte till lagstiftning. Det behand- lades i den proposition (1963: 13) med förslag till ändringar i Nvl som på grundval av utredningens betänkande förelades 1963 års riksdag. Chefen för socialdepartementet hänvisade därvid till att förslaget om slopande av fylleribrott som specialindikation hade mötts av motstånd från de remiss- instanser som hade hand om tillämpningen av Nvl. Departementschefen framhöll vidare bl. a. att fylleriindikationen hade betydelse genom att vara klar och oomtvistlig och lätt att konstatera utan tidsutdräkt samt att det in- te hade framkommit några omständigheter som berättigade till slutsatsen att reglerna ledde till opåkallade ingripanden. Under alla omständigheter borde enligt departementschefen i avbidan på övervägandena i frågan om fylleristraffets fortbestånd inte någon ändring göras i Nvl på ifrågavarande punkt.

Fylleristraffutredningen har övervägt frågan om fylleriindikationen efter avkriminaliseringen bör ersättas med en indikation som knyter an till det av polisen verkställda omhändertagandet. Utredningen har ansett att det från principiell synpunkt inte kan vara riktigt att låta ett omhändertagande tjäna som indikator på alkoholmissbrukcts art och omfattning. Även från behandlingssynpunkt måste man enligt utredningen hysa betänkligheter mot att lägga ett beslut om omhändertagande till grund för nykterhetsvår- dande tvångsåtgärder. Som systemet f. n. är utformat skulle det emellertid. säger utredningen vidare. sannolikt möta stort motstånd från de på fältet verksamma nykterhetsvårdande organen. om fylleriindikationen avskaffas utan att någon annan specialindikation sätts i dess ställe. Utredningen har

• Sida 111
•  Original

Prop. 1975/76:113 lll

inte ansett det ligga inom sitt uppdrag att föreslå någon annan ändring av nu gällande system för tvångsingripande än som direkt motiveras av fylle- ristraffets avskaffande. Med hänsyn till det anförda har utredningen stan- nat för att föreslå att fylleriindikationen t. v. bibehålls.

Utredningen har på denna punkt inte varit enhällig. Två av dess ledamö- ter har ansett att fylleriindikationen. som inte grundar sig på något konsta- terat vårdbehov. bör tas bort i samband med att fylleristraffet försvinner.

Vid remissbehandlingen av betänkandet har några av de instanser som yttrat sig i frågan godtagit utredningsmajoritetens ståndpunkt i förevaran- de hänseende. Ytterligare ett par remissinstanser redovisar tveksamhet i frågan men vill inte motsätta sig att fylleriindikationen behålls t.v.

Det helt övervägande antalet remissinstanser stöder emellertid reserva- tionen och förordar alltså att fylleriindikationen tas bort ur Nvl i samband med att fylleriet avkriminaliseras. Bland de instanser som har denna me- ning märks socialstyrelsen (majoriteten). Svea hovrätt, åtskilliga länssty- relser och länsnykterhetsnämnder. Svenska kommunförbundet. Förening- en Sveriges socialchcfer och Nykterhetsvårdens anstaltsförbund. "Därvid har särskilt framhållits att det framstår som betänkligt att enbart ett om- händertagande skall kunna läggas till grund för en sådan allvarlig åtgärd som tvångsintagning på vårdanstalt. Att motivera en tvångsåtgärd enligt Nvl på uppgifter om omhändertagande vars berättigande normalt inte un- dergår någon juridisk prövning eller godkänns av den omhändertagne skul- le. har det sagts. medföra att denna redan nu tvivelaktiga indikation får ökad räckvidd. Vidare har anförts att det torde vara möjligt att i större ut- sträckning än hittills åberopa någon av de övriga specialindikationema.

För egen del vill jag först framhålla att frågan om förutsättningarna för tillgripande av sociala vårdinsatser utan den enskildes samtycke f. n. över- vägs i ett större sammanhang av socialutredningen. När det gäller missbru- kare av beroendeframkallande medel har utredningen i principbetänkandet SOU l974: 39 som sin grundsyn angett att samhällets rätt att med stöd av en socialvårdslagstiftning vidta tvångsåtgärd inte bör grundas på indikatio- ner som avser att en missbrukare vållar olägenhet för annan utan begrän— sas till situationer då utebliven vård skulle leda till allvarliga skadeverk— ningar för missbrukaren själv. Enligt tilläggsdirektiv som har utfärdats i februari l975 skall utredningen under sitt fonsatta arbete bl.a. undersöka möjligheterna att införa enhetliga bestämmelser om tvångsåtgärder utanför socialvårdslagstiftningen. Det ärinte min avsikt att i förevarande samman- hang gå in på principiella frågor av detta slag. Vad som nu bör övervägas är endast de omedelbara konsekvenser som en avkriminalisering av fylleriet drar med sig i fråga om fylleriindikationen.

För min del harjag i denna fråga samma uppfattning som den som kom- mit till uttryck i den till fylleristraffutredningens betänkande fogade reser- vationen och i flertalet av remissyttrandena. De nuvarande principerna inom nykterhetsvården kännetecknas av en strävan att i allt högre grad lå-

• Sida 112
•  Original

Prop. l975/76: 113 I I:

ta behandlingen av alkoholmissbrukare bygga på frivillighetens grund och att så långt det är möjligt undvika tvångsåtgärder. Redan mot denna bak— grund ter sig ett bibehållande av en regel av det slag som fylleriindikatio- nen innefattar svårt att motivera. l överensstämmelse med den allmänna uppfattning som jag har redovisat i det föregående anser jag vidare att det knappast skulle vara försvarligt att efter fylleriets avkriminalisering låta polisingripanden. låt vara upprepade. bilda utgångspunkt för en schema- tisk regel av detta slag. Jag förordar därför efter samråd med chefen för so- cialdepartementet att den nu berörda indikationen i Nvl slopas i samband med avkriminaliseringen. Indikationen bör då utgå i sin helhet. således även när det gäller de särskilda militära alkoholbrotten och trafiknykter- hetsbrotten.

Vid remissbehandlingen har från några håll förts fram tanken att ett av- skaffande av fylleriindikationen bör dra med sig en utvidgning i någon form av de kvarstående förutsättningarna för tvångsåtgärd enligt Nvl. Mot bak- grund av vadjag nyss nämnde om den aktuella utvecklingen på nykterhets- vårdens område anserjag emellertid att det inte finns skäl att i detta sam- manhang överväga en sådan utvidgning. något som vidare skulle innebära ett föregripande av socialutredningens ställningstaganden. Dessutom bör framhållas att den omständigheten att fylleriindikationen tas bort inte i och för sig hindrar att ett upprepat antal omhändertaganden kan vägas in i nyk- terhetsnämndens bedömning när det är fråga om att fatta beslut om över- vakning och inte heller att skedda omhändertaganden åberopas i ärende angående tvångsintagning. Ett upprepat antal omhändertaganden under kort tid kan givetvis ge stöd åt ett påstående att en person är hemfallen åt alkoholmissbruk och kan även i förening med annan utredning åberopas till styrkande av en specialindikation. t.ex. att vederbörande är ur stånd att ta vård om sig själv.

Fylleridomens nuvarande betydelse för rätten att erhålla eller behålla körkort följer av vissa bestämmelser i körkortskungörelsen (1972: 592). Enligt gällande föreskrifter skall länsstyrelsen vid sin prövning av en ansökan om körkortstillstånd särskilt beakta bl. a. om sökanden är känd för nyktert levnadssätt. Vidare gäller att körkortstillstånd i fråga om den som dömts för fylleri inte får meddelas innan två år har förflutit från det att förseelsen har begåtts. om det inte kan anses uppenbart att sökan- den ändå är en skötsam person. Återkallelse av körkort skall äga rum bl. a. om körkortshavaren har gjort sig skyldig till fylleri och det inte kan anses uppenbart att han ändå är en skötsam person eller om körkortshavaren med hänsyn till onyktert levnadssätt inte bör ha körkort. I ett sådant fall krävs synnerliga skäl för att nytt körkortstillstånd skall få meddelas tidiga- re än efter ett år. Återkallelse på grund av fylleriförseelse får dock ske först när frågan om straff för förseelsen har blivit avgjord genom lagakraft- ägande dom. om inte omständigheterna är sådana att körkortshavaren oav- sett utgången i ansvarsfrågan kan anses olämplig att föra körkortspliktigt fordon.

• Sida 113
•  Original

Prop. l975/76: 113 I B

Mot de nu angivna föreskrifterna svarar vissa bestämmelser om skyldig- het att lämna uppgifter till länsstyrelsen. En dom på fylleri beträffande kör- kortshavare skall sålunda alltid sändas in till länsstyrelsen. Vidare förelig- ger skyldighet för nykterhetsnämnd att lämna uppgift till länsstyrelsen när nämnden i fråga om körkortshavare har beslutat om övervakning eller an- sökt om tvångsintagning enligt Nvl. Nykterhetsnämnd är skyldig att läm- na uppgift också i annat fall när rätten att inneha körkort bör prövas om till följd av körkortshavarens alkoholmissbruk. Även polismyndighet är skyl- dig att anmäla till länsstyrelsen om anledning finns till återkallelse av kör- kort. Uppgifter om domar. beslut och godkända straff— eller ordningsbots- förelägganden som gäller fylleri registreras i körkortsregistret. Detsamma gäller avgöranden i fråga om ett stort antal andra brottstyper. bl. a. trafik- onykterhetsbrott och andra trafikbrott samt vissa allvarligare brott mot BrB. Även sådana uppgifter och anmälningar från nykterhetsnämnd eller polismyndighet som nyss berörts antecknas i detta register. liksom också andra omständigheter som länsstyrelsen anser behövas för kontroll av kör- kortshavare. Vad som har föreskrivits i fråga om körkortshavare i föreva- rande hänseenden gäller i tillämpliga delar också beträffande innehavare av trafikkort eller traktorkort.

De nu berörda föreskrifterna hade sin motsvarighet i likartade regler i den tidigare gällande vägtrafikförordningen (l951: 648). Fylleristraffutred- ningen har diskuterat hur dessa regler borde utformas efter fylleristraffets avskaffande. Enligt utredningen har uppfattningen att fylleriet bör leda till någon form av ingripande från körkortsmyndighetens sida blivit allmänt vedertagen. Utredningen anser inte att det finns anledning att göra en änd- rad bedömning i denna fråga. Utredningen erinrar dock om att det från medicinskt håll har påpekats att en person med alkoholproblem likväl kan ha ansvar och omdöme nog att ställa stränga krav på nykterhet i trafiken. Man kan därför inte bortse från att en och annan person med nykterhetsan- märkning kan komma att inrangeras under den kategori som betraktas som opålitlig från trafiksäkerhetssynpunkt utan att han i verklig mening är att anse som trafrkfarlig. Eftersom körkortsmyndigheterna skall grunda sina beslut på en allmän genomgång av vederbörandes personliga förhållanden. menar utredningen att man i särskilda fall bör kunna ta hänsyn till en sådan beaktansvärd inställning hos en förare. Sammanfattningsvis anser utred- ningen att de rättsverkningar i körkortshänseende som nu knyts till en ådömd fylleriförseelse i fortsättningen i stället bör hänföras till ett omhän- dertagande på grund av berusning. Skyldigheten att göra anmälan till läns- styrelsen bör enligt utredningen läggas på polismyndigheten.

lnte heller i denna fråga har utredningen varit enhällig. En av ledamöter- na har avgivit en reservation till vilken en av utredningens experter anslutit sig. Enligt reservationen är det högst tvivelaktigt om indragning av körkort i samband med fylleri som inte har med förande av motorfordon att göra fyller en funktion som ståri rimlig relation till det allvarliga ingreppet. BFRiksdagcn l975l76. [ saml. Nr 113

• Sida 114
•  Original

Prop. 1975/76:113 ”4

Av de remissinstanser som yttrat sig över fylleristraffutredningens be- tänkande har de fiesta tillstyrkt utredningsmajoritetens förslag eller lämnat det utan erinran. Åtskilliga av dessa instanser har dock betonat att en un- derrättelse till körkortsmyndigheten inte automatiskt får leda till körkorts- återkallelsc. Bland de tillstyrkande remissinstanserna finns också några som har ansett att den vid tiden för remissbehandlingen pågående utred- ningen inom trafikmålskommittén (Ju l962:46) borde avvaktas före en ändring av den gällande ordningen. Flera remissinstanser har emellertid avstyrkt eller ställt sig tveksamma till utredningsmajoritetens förslag.

Frågan om fylleriets återverkan i körkortshänseende har sedermera be- handlats av tratikmålskommittén. som år l972 har lagt fram ett förslag till allmän körkortsreform i betänkandet (SOU 1972: 70—72) Rätten till ratten. Vid sina överväganden har kommittén därvid haft den nuvarande krimina- liseringen som utgångspunkt. Kommittén anser sammanfattningsvis att frågan om en persons rätt att inneha körkort är alldeles för allvarlig och be- tydelsefull för att tillåtas bli bedömd utifrån enkla schablonmetoder. Pre- sumtionen att den som sakfällts för fylleri är misskötsam och därmed tra- fikfarlig har enligt kommittén inte tillräckligt saklig grund. Kommittén för- ordar en individualiserad bedömning av fallen med ett starkt understrykan- de av att formella kriterier. t. ex. ett straff för fylleri. i fortsättningen inte får vara avgörande utan att en helhetsbedömning från trafiksäkerhetssyn- punkt måste göras. Det av kommittén framlagda författningsförslaget inne- håller såvitt är av intresse från förevarande synpunkt en regel om att kör- kort får utfärdas för den som missbrukar alkoholhaltiga drycker bara om särskilda skäl ger anledning anta att han kommer att efterleva bestämmel- serna om nykterhet i trafiken. Häremot svarar en i förslaget upptagen all- män regel om att körkort skall dras in. om körkortsinnehavaren inte upp- fyller de krav som gäller för att erhålla körkort.

Vid remissbehandlingen av trafikmålskommitténs betänkande har åtskil- liga instanser ställt sig negativa eller tveksamma till förslaget i den del det innebär att alkoholmissbrukare under särskilda förhållanden skall kunna tilldelas eller få behålla körkort. Däremot har det helt övervägande antalet remissinstanser som berört frågan förordat att de nuvarande speciella pre- sumtionsreglerna om fylleri som körkortshinder tas bort. Det har därvid allmänt betonats att dessa regler är så utformade att de kan inbjuda till en stel och schablonmässig tillämpning. Bland de instanser som har yttrat sigi denna riktning märks bl.a. RÅ, Svea hovrätt. Göta hovrätt. hovrätten för Nedre Norrland. kammarrätterna i Stockholm och Göteborg samt åtskilli- ga länsstyrelser.

F. n. övervägs trafikmålskommitténs betänkande inom kommunikations- departemcntet med sikte på att förslag skall föreläggas riksdagen un- der 1976. Jag har vid samråd med chefen för kommunikationsdeparte- mentet i de frågor som aktualiseras av fylleriets avkriminalisering emel- lertid inhämtat att det förslag till nya regler som senare kommer att

• Sida 115
•  Original

Prop. l975/76:113 llS

anmälas i denna del avses få den innebörden att det nuvarande systemet med särskilda presumtionsregler för fyllerifallen slopas. Någon övergång till en ordning som innebär att schablonregler av denna typ i fortsättningen skulle knytas till ett omhändertagande på grund av berusning planeras så— lunda inte. Detta ställningstagande stämmer också överens med den all— männa uppfattning som jag har redovisat i det föregående.

En annan sak är att man måste räkna med att det även efter fylleriets av- kriminalisering behövs ett system som garanterar att körkortsmyndigheten får underrättelse om fall då innehavare av körkort tas om hand på grund av akut berusning. Ett sådant underrättelsesystem ingår som ett naturligt led i den allmänna kontroll och uppföljning av körkortshavarnas skötsamhet i nykterhetshänseende som kontinuerligt måste ske från körkortsmyndighe- tens sida. Att ett isolerat omhändertagande i fortsättningen inte kommer att utgöra någon självständig presumtion för att ett körkortsingripandc skall ske hindrar sålunda inte att en underrättelse om ett omhändertagande kan bilda underlag för ytterligare utredning från körkortsmyndighetens si- da. särskilt i fall då t.ex. upprepade omhändertaganden har skett under kort tid eller det på grund av tidigare lagföring eller eljest finns speciell an- ledning misstänka att en körkortshavare har alkoholproblem. Det bör för- utsättas att körkortsmyndigheten i sådana fall genom hänvändelse till bl. a. nykterhetsnämnd kan få ett mer fullständigt och allsidigt underlag för sin bedömning än vad ifrågavarande underrättelser i allmänhet utgör. Jag vill vidare anmärka att ett system som innebär att omhändertaganden på grund av berusning rapporteras till körkortsmyndigheten inte efter avkriminalise- ringen kommer att kunna ingå som ett led inom rättsväsendets informa- tionssystem (RI). eftersom RI avser endast registrering av straffbelagda gärningar. I stället torde systemet få utformas på det sättet att underrättel- ser från polisens sida om verkställda omhändertaganden görs direkt till den länsstyrelse som har utfärdat körkortstillståndet och som då också får sva- ra för att uppgiften tillförs körkortsregistret. Inte heller beträffande dessa frågor avser jag emellertid att nu anmäla något författningsförslag. Efter samråd med chefen för kommunikationsdepartementet förordar jag i stäl- let att frågorna tas upp till närmare behandling i anslutning till den allmän- na reform i fråga om körkortsreglerna som har förutskiekats i det föregåen- de.

I fråga om avstängning från inköp av rusdrycker gäller f.n. enligt rusdrycksförsäljningslagen (1954: 521) att Utminutering av sådana drycker vägras bl. a. personer som har förts upp på den s. k. spärr- listan. Spärrlistan handhas av riksskatteverket. På listan upptas dels per- soner beträffande vilka nykterhetsnämnd gjort framställning om avstäng- ning, dels också under närmare angivna förutsättningar personer som har gjort sig skyldiga till trafiknykterhetsbrott. fylleri och vissa andra alko- holbrott. I fråga om trafiknykterhetsbrott och fylleri gäller att upptagande på spärrlista skall ske när någon enligt lagakraftägande dom har gjort sig

• Sida 116
•  Original

Prop. 1975/76: 113 ll6

skyldig till sådant brott vid mer än ett tillfälle under tolv månader. Den som i ett sådant fall har tagits upp på spärrlista avförs därifrån efter sex månader.

Fylleristraffutredningen har framhållit att det vid den automatiska spärr- ningen på grund av upprepat fylleri eller trafiknykterhetsbrott inte sker nå- gon prövning av lämpligheten av en avstängning i det enskilda fallet. Ifrå- gavarande spärrning ger enligt utredningen därför stort utrymme åt tillfäl- ligheternas spel. Utredningen har också ansett sig kunna konstatera att den automatiska spärrningen i nu avsedda fall inte har haft någon egentlig effekt. Enligt utredningen kan det under sådana förhållanden inte vara för- svarligt att vidmakthålla denna ordning som kräver särskild administration och därmed förbundna kostnader. Utredningen anser därför att avkrimina- liseringen av fylleriet bör leda till att den automatiska spärrningen av fylle- rister och personer som har begått trafiknykterhetsbrott upphör.

Frågan om Spärrlistan har senare tagits upp av alkoholpolitiska utred- ningen (APU) i betänkandet (SOU l974: 90—93) Alkoholpolitik. APU har lagt fram förslag till en helt ny lagstiftning om handel med drycker. För- slaget innebär bl. a. att systemet med särskild spärrlista avskaffas. Det kan nämnas att vid remissbehandlingen av betänkandet samtliga instanser har tillstyrkt att den automatiska spänningen av återfallsfyllerister upphör.

Min principiella inställning äri detta liksom i andra sammanhang att man efter fylleriets avkriminalisering inte bör behålla sådana schematiska rätts- verkningar som f. n. knyts till att en person vid ett eller fiera tillfällen har gjort sig skyldig till fylleri. Det kan enligt min mening inte komma i fråga att i fortsättningen låta den nu ifrågavarande automatiska spärr—ningen kny- tas till att någon har omhändertagits av polisen på grund av berusning. I avvaktan på att hela frågan om Spärrlistan tas upp i samband med ställ- ningstagande till den framtida alkoholpolitiken förordar jag därför att rusdrycksförsäljningslagen ändras på det sättet att den schabllonmässiga spärrning som nu äger rum vid fall av upprepat fylleri upphör i samband med att avkriminaliseringen sätts i kraft. '

Ett annat spörsmål som aktualiseras vid en avkriminalisering av fylleriet är frågan om man i anslutning till reformen bör införa en allmän ce ntral regis t re ring av sådana omhändertaganden som grundas på akut berusning. Jag syftar här på registrering i den form som f.n. sker av fylleriförseelser i det s.k. särskilda straffregistret som förs av riksskatte- verket. Där antecknas f.n. bl.a. domar som gäller fylleri och vissa andra alkoholbrott samt beslut om tvångsåtgärd enligt Nvl.

Fylleristraffutredningen anser i denna del att behovet av ett sådant regis- ter framför allt är avhängigt av frågan vilka rättsverkningar som skall för- bindas med ett omhändertagande. I detta avseende hänvisar utredningen till att den inte har funnit det möjligt att slopa den s.k. fylleriindikationen

• Sida 117
•  Original

Prop. 1975/76: 113 117

enligt Nvl och inte heller har velat förorda att fylleriet i fortsättningen frånkänns betydelse vid prövning av körkortsärcnden. Enligt utredningen leder denna ståndpunkt till att man även i fortsättningen behöver ha till- gång till ett centralt register över inträffade fyllerifall. Utredningen föreslår därför att omhändertaganden av berusade personer skall registreras i det särskilda straffregistret.

Av de remissinstanser som har uttalat sig i denna fråga har några till-- styrkt utredningens förslag. Från flera håll har emellertid ifrågasatts om det sedan fylleriet har avkriminaliserats över huvud taget är nödvändigt att föra ett centralt register över dem som tas om hand på grund av berusning.

Av vad jag har anfört i det föregående framgår att en utgångspunkt vid avkriminaliseringen är att några schablonmässigt bestämda rättsverkning- ar inte i fortsättningen kommer att knytas till själva omhändertagandet. Frågan om den centrala registreringen får därför bedömas från andra syn- punkter än dem som har legat till grund för fylleristraffutredningens ställ- ningstagande. En personrelaterad registrering av omhändertaganden för andra än körkortshavare skulle enligt min mening i fortsättningen få ett mycket begränsat värde. När det gäller tillämpningen av Nvl innebär det av mig förordade förslaget att den s. k. fylleriindikationen tas bort. Det kan som tidigare nämnts ibland ändå tänkas föreligga ett behov för nykterhets- nämnd att i ett ärende angående tvångsåtgärd kunna åberopa att ett uppre- pat antal omhändertaganden har ägt rum. men detta torde i så fall kunna dokumenteras på annat sätt än genom utdrag från ett centralt register. När en fråga om körkortstillstånd skall prövas för en person som inte sedan ti- digare förekommer i körkortsregistret. tillämpas redan f. n. den ordningen att bedömningen av hans skötsamhet i nykterhetshänseende sker på grundval av yttrande från nykterhetsnämnden. Också om det i annat fall vid myndighets prövning av särskilda skäl anses erforderligt att införskaffa uppgifter till belysning av en persons allmänna skötsamhet i nykterhets- hänseende — såsom exempelvis när det gäller tillstånd enligt vapenlagen (1973: [176) eller godkännande av väktare enligt lagen (1974: 191) om be- vakningsföretag -— ligger det enligt min mening närmast till hands att in- hämta yttrande från nykterhetsnämnd i denna fråga. Härtill kommer att starka principiella betänkligheter måste anses tala mot ett system som in- nebär att man inför en central personrelaterad registrering av polisingri- panden.

Det bör naturligtvis inte förbises att den nuvarande registreringen av fyl- leriförseelser i det särskilda straffregistret fyller en viss uppgift för forsk- ningsändamål. Antalet omhändertaganden som verkställs på olika orter och uppgifter om de omhändertagna kommer visserligen liksom f.n. att kunna dokumenteras på annat sätt. Den centrala personregistreringen har emellertid erbjudit vissa möjligheter till en samlad analys av återfallsfrek- venser rn. ni. som försvåras när fylleristraffet tas bort. Å andra sidan har den ändrade inställningen till fylleriförseelser och därmed också till regist-

• Sida 118
•  Original

Prop. 1975/76: 113 | Itt

reringen som gjort sig gällande på senare tid medfört att man numera inte fäster samma vikt vid denna form av statistik som tidigare (jfr SOU l974: 39 s. 296). Enligt min mening har inte heller de skäl som kan åbero- pas från forskningssynpunkt den styrkan att de motiverar införandet av en central personalrelaterad registrering av sådana polisingripanden som det här gäller. Jag har därför efter samråd med chefen för finansdepartementet stannat för att man inte bör utvidga riksskatteverkets register till att omfat- ta även omhändertaganden på grund av berusning.

Ett visst samband med de nu senast behandlade frågorna har spörsmålet om den som har tagits om hand på grund av berusning skall kunna få till stånd en rättslig o m pröv ning av åtgärden. Av praktiska skäl är det givetvis uteslutet att en sådan prövning skulle kunna ske medan omhän— dertagandet fortfarande pågår. Vad som kan komma i fråga blir sålunda en- dast en prövning i efterhand. sedan själva omhändertagandet har upphört.

Fylleristraffutredningen har i denna del förordat ett system som skulle innebära att den som är missnöjd med ett omhändertagande får rätt att in- om tre veckor från dettas upphörande begära prövning av omhändertagan- det hos allmän domstol. Domstolens prövning skall enligt förslaget utmyn- nai en förklaring huruvida omhändertagandet har varit lagligen grundat el- ler ej. Om domstolen förklarar att förutsättningar har saknats för omhän- dertagande. skall detta medföra att alla rättsverkningar som är förbundna med omhändertagandet upphör.

De fiesta remissinstanser som yttrat sig i frågan har tillstyrkt att en möj- lighet till överprövning införs. Dessa instanser förordar dock allmänt att prövningen sker i förvaltningsrättslig ordning i stället för vid allmän dom— stol. Några remissinstanser anser det onödigt med ett system som går ut på att ett omhändertagande skall kunna överprövas. Därvid åberopas både principiella skäl och de bevissvårigheter som anses bli förenade med förfa- randet. Vidare anförs att behovet av ett sådant prövningsinstitut hänger samman med frågan vilka konsekvenser som enligt olika bestämmelser skall kunna följa på ett omhändertagande.

För egen del vill jag till en början framhålla att fylleristraffutredningens förslag även på denna punkt får ses mot bakgrund av att utredningen hade tänkt sig en ordning enligt vilken vissa sådana rättsverkningar som f. n. kan följa på en fylleridom i fortsättningen skulle knytas till själva polisin- gripandet. Utgångspunkten för mina överväganden är i stället att ett om- händertagande inte skall förbindas med följdverkningar av denna automa- tiska karaktär och över huvud taget inte skall kunna utgöra en självständig grund för ett ingripande i efterhand från myndighets sida. Något behov av ett omprövningsinstitut torde därför inte kunna anses föreligga från de syn- punkter som närmast synes ha legat till grund för utredningsförslaget.

Jag vill vidare erinra om att förevarande fråga numera också har kommit i ett annat läge genom införandet av lagen (1974: 515) om ersättning vid fri- hetsinskränkning. Denna lag som trädde i kraft den ljuli 1974 har ersatt ti-

• Sida 119
•  Original

Prop. 1975/76:113 ll9

digare gällande föreskrifter i lagen (1945: I 18) om ersättning i vissa fall åt oskyldigt häktade eller dömda m.fl. Bestämmelsernai l945 års lag var inte tillämpliga på omhändertagande på grund av fylleri. ] 1974 års lag finns emellertid en allmän föreskrift (3 &) om att den som på annat sätt än i vissa särskilt angivna fall varit berövad friheten till följd av beslut vid myndig- hetsutövning har rätt till ersättning av staten, om det finnes uppenbart att frihetsberövandet var utan grund. I förarbetena till denna paragraf (prop. 1974: 97 s. 88) framhölls att omhändertagande av berusad person enligt 1841 års förordning emot fylleri och dryckenskap var ett exempel på fri-. hetsberövande som avsågs falla under paragrafen. Denna blir givetvis till- Iämplig också på sådant omhändertagande som sker enligt den föreslagna nya lagen om omhändertagande av berusade personer m. m. Mot bakgrund härav och med hänsyn till de invändningar av både principiell och praktisk natur somjag berört redan i början av diskussionen angående omhänderta- gandets följdverkningar harjag kom mit till den uppfattningen att det inte är vare sig motiverat eller ändamålsenligt att införa ett särskilt system för domstolsprövning av omhändertagande på grund av berusning. Ett sådant system tillämpas inte heller i något av de övriga nordiska länderna.

När det gäller framställande av anspråk på gottgörelse enligt lagen om ersättning vid frihetsinskränkning har själva förfarandet byggts upp på samma sätt som i fråga om skadeståndsanspråk mot staten enligt skade- ståndslagen (1972: 207). Särskilda bestämmelser i syfte att främja en frivil- lig skadeståndsreglering har meddelats i kungörelsen (1972: 416) om stats— myndigheternas skadeståndsreglering i vissa fall. Det har förutsatts att an- språk med stöd av lagen om ersättning vid frihetsinskränkning —— liksom också anspråk som grundas på påstående om felaktigt beslut eller underlå- tenhet att meddela beslut — skall framställas hos justitiekanslern (J K), som också har befogenhet att på egen hand avgöra ersättningsfrågor upp till en viss beloppsgräns. Det står emellertid den enskilde fritt att direkt väcka ta- lan vid domstol i stället för att vända sig till JK. liksom att påkalla dom- stolsprövning i sådana fall då förhandlingarna med JK inte leder till uppgö- relse. Väcks talan vid domstol. företräds staten av JK. F. n. övervägs den framtida organisationen av denna skadereglering av utredningen (Ju 1974: 20) om JK:s upgifter m.m. Något behov av att ompröva systemet i förevarande sammanhang föreligger emellertid enligt min mening inte. Jag vill särskilt anmärka att den som framställer anspråk under åberopande av att ett omhändertagande på grund av berusning har varit utan grund givet- vis har möjlighet att i samband härmed göra gällande att ett i anslutning till . omhändertagandet meddelat beslut. som innebär att alkoholdrycker e. (1. tagits ifrån honom, har varit felaktigt. Anspråk på ersättning i sistnämnda hänseende kan därvid framställas med stöd av 3 kap. 2 5 skadeståndslagen.

• Sida 120
•  Original

Prop. 1975/76:113 130

7.7. Ikraftträdande

Fylleristraffets slopande. är enligt min mening en så angelägen åtgärd att det i och för sig är önskvärt att reformen kan träda i kraft snarast möjligt. Med hänsyn till den återverkan som reformen i olika avseenden får på gäl- lande föreskrifter och rutiner förutsätter den emellertid ett betydande ad- ministrativt följdarbete. Som framgår av vad jag har anfört i det föregående måste. vidare avkriminaliseringen samordnas med genomförandet av de re- formförslag beträffande körkortsregleringen som avses bli förelagda riks- dagen senare under l976. Det är inte f. n. möjligtatt med säkerhet bedöma vid vilken tid de författningsändringar som föranleds av sistnämnda re- formåtgärder kan träda i kraft. Det synes därför mest ändamålsenligt om det överlåts åt regeringen att bestämma tidpunkten för avkriminalisering- ens ikraftträdande. Jag föreslår sålunda att avkriminaliseringen och därav i övrigt föranledd lagstiftning får träda i kraft den dag regeringen bestäm- mer. Riktpunkten bör vara att ikraftträdandet såvitt möjligt äger rum den 1 januari 1977.

9. Specialmotivering 9.1 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken

16 kap. 16 s

Bestämmelsen är enligt sin nuvarande lydelse tillämplig endast i annat fall än som avses med de tidigare paragrafernai 16 kap. Denna begränsning i bestämmelsens räckvidd har motiverats i främsta rummet av önskemålet att den som har gjort sig skyldig till fylleri regelmässigt skall dömas endast enligt fylleriparagrafen och inte dessutom särskilt för förargelseväckande beteende (prop. 1948: 80 s. 207 och 213—215). Som anförts i den allmänna motiveringen föreslås att begränsningen utgår i samband med att fylleri- bestämmelsen i 15 & upphävs. När det gäller förhållandet mellan föreva- rande paragraf och straffbestämmelsema i 16 kap. l—l4 & åå torde änd- ringen. med hänsyn till de allmänna principer som gäller i fråga om lagkon— kurrens. knappast få någon praktisk betydelse. Vid brott mot någon av sistnämnda straffbestämmelser är visserligen ofta förhållandena sådana att gärningsmannens beteende kan sägas vara ägnat att väcka allmän förargel- se. Om gärningsmannen i ett sådant fall inte väcker förargelse på annat sätt än genom att utföra en gärning som är särskilt straffbelagd genom annan bestämmelse i 16 kap.. torde emellertid redan av det förhållandet att straff- skaloma för dessa brott är strängare än den som gäller för förargelseväc- kande betecnde framgå att endast den särskilda straffbestämmelsen skall åberopas. Utan uttrycklig föreskrift torde det sålunda stå klart att den som har gjort sig skyldig exempelvis till otillåtet förfarande med pornografisk bild genom att på eller vid allmän plats med skyltning eller liknande förfa- rande Visa pornografisk bild på ett sätt som har varit ägnat att väcka allmän anstöt. i allmänhet skall dömas endast enligt 1 l 5 och inte dessutom enligt 16 5.

Som anförts i den allmänna motiveringen har någon ändring i själva brottsbeskrivningen inte ansetts vara påkallad av fylleriets avkriminalise- ring. Det har förutsatts att bestämmelsen om förargelseväckande beteende med nutida synsätt inte kan ges den innebörden att den offentliga berus— ningen sorn sådan skulle anses falla under lagrummet. liksom inte heller så- ' dana inslag i en berusad persons beteende som typiskt sett har omedelbart samband med berusningen och som visserligen medför att hans tillstånd kan konstateras av utomstående men ändå inte tar sig några mera uppseen- - deväckande eller störande uttryck. En riktpunkt vid tillämpningen bör vara att bestämmelsen om förargelseväckande beteende anses tillämplig i sådana fall då hittills 16 kap. 15 och 16 55 har brukat åberopas i konkur- rens.

• Sida 122
•  Original

Prop. l975/76: 113 122

9.2 Förslaget till lag om omhändertagande av berusade personer m. m.

Den nya lagen avses reglera förutsättningarna för och förfarandet vid omhändertagande av akut berusade personer samt de omhänder- tagnas behandling. Den kommer sålunda att ersätta-de f.n. tillämpliga föreskrifter i detta hänseende som finns i 7 5 förordningen (1841:58 s. 1) emot fylleri och dryckenskap. Den berörda förordningen är för övrigt. i de delar den inte uttryckligen har upphävts. att anse som obsolet och föreslås helt upphävd vid den nya lagens ikraftträdande.

Vid sidan av den nya lagen kommer vissa allmänna bestämmelser i and- ra författningar att vara tillämpliga i de fall som här avses. Detta gäller ex- empelvis föreskrifterna i 16 & P1 om att polisman inte får använda strängare medel för att verkställa tjänsteåtgärd än förhållandena kräver och att han i första hand bör söka rättelse genom upplysningar och anmaningar. Av samma paragraf framgår vidare att polisman får tillgripa våld bara när upp- giften inte kan lösas på annat sätt och då endast den lindrigaste formen av våld som kan leda till avsett resultat.

Föreskrifter om polisarresternas beskaffenhet avses liksom f.n. att reg- leras i särskild ordning. Jag vill vidare erinra om att den allmänna princi— pen att den som tas i förvar i polisarrest inte får underkastas annan in- skränkning i sin frihet än som påkallas av ändamålet med intagningen samt ordning och säkerhet f.n. är fastslagen i lagen (1958: 213) om behandlingen av häktade och anhållna m. fl. som också innehåller föreskrifter bl. a. om avvisitering. Regeringen har i prop. l975/76: 90 lagt fram förslag till ny häkteslag. som liksom den nuvarande lagen avses att i tillämpliga delar reglera också fall då någon tas i förvar i polisarrest av annan orsak än miss- tanke om brott.

Att verkställighetsföreskrifter till den nya lagen får meddelas av rege- ringen eller myndighet som regeringen bestämmer följer av regeringsfor- men. Någon särskild bestämmelse härom behövs alltså inte.

1 &

Paragrafen reglerar förutsättningarna för omhändertagande på grund av berusning.

Enligt första stycket gäller som huvudregel att omhändertagande enligt lagen får ske bara då den berusade anträffas på allmän plats. Uttrycket "allmän plats" avses ha samma innebörd som enligt BrB och betecknar så- ledes en plats som är upplåten för eller eljest frekventeras av allmänheten. Som exempel på allmän plats i denna mening kan nämnas väg. gata. torg

' och annan plats som är upplåten för allmän samfärdsel. Hotell. restaurang- er. biografer o.d. är också allmänna platser i den män och under den tid allmänheten äger tillträde dit. liksom även tåg. bussar och spårvagnar osv. Den snävare betydelse som termen allmän plats har enligt vissa andra för— fattningar. t. ex. allmänna ordningsstadgan (1956: 617). åsyftas alltså inte.

• Sida 123
•  Original

Prop. 1975/76: 113 123

Detta har markerats genom att stycket — liksom den enligt förslaget tipp- hävda 16 kap. 15 s BrB — talar om "allmän plats. utom- eller inomhus".

Enligt förslaget ger vidare första stycket stöd för omhändertagande vare sig det är fråga om alkoholberusning eller berusning av annat medel än al- kohol. Detta innebär inte någon utvidgning av nuvarande praxis eftersom 1841 års förordning. fastän den enligt ordalagen talar bara om berusning av starka drycker. sedan länge har ansetts vara analogt tillämplig i fråga om person som har missbrukat annat berusningsmedel än alkohol.

Beträffande berusningsgraden anges som en förutsättning för omhänder- tagande att personen till följd av berusningen skall vara ur stånd att ta vård om sig eller annars utgöra en fara för sig själv eller annan. Med avfattning- en markeras att ett omhändertagande förutsätter en tämligen höggradig be- rusning. Om vederbörande inte är vad man brukar kalla redlöst berusad — dvs. ur stånd att ta vård om sig själv — krävs det att han kan antas utgöra en fara för sig själv eller annan. t. ex. i traftksammanhang. För att detta skall kunna konstateras måste berusningen framgå på ett påtagligt sätt så- som exempelvis genom att personen saknar förmåga att behärska sina kroppsrörelser. När det gäller de förutsättningar som ställs upp i fråga om berusningsgraden, torde den nya avfattningen inte medföra några större förändringar i förhållande till 1841 års förordning sådan denna har tilläm- pats i praktiken. I motsats till vad som förutsatts av fylleristraffutredning- en har avsikten sålunda inte varit att få till stånd någon förskjutning av praxis i den riktningen att antalet omhändertaganden skulle bli högre än hittills. Polisen avses liksom f. n. ha möjlighet att inskränka sig till att upp- mana en berusad person att bege sig hem. om detta i det enskilda fallet be- döms som tillräckligt och försvarligt. _

Enligt första stycket ankommer det primära beslutet om att omhänderta— gande skall äga rum på den enskilde polismannen. Som framgår av 5 5 har emellertid denne skyldighet att anmäla åtgärden för sin förman för över— prövning.

Stycket har' inte avfattats så att ett omhändertagande blir obligatoriskt i de fall då de särskilda förutsättningarna är uppfyllda. Liksom f.n. lämnas sålunda polismannen ett visst utrymme att exempelvis överlåta vården av den berusade på enskild person som bedöms kunna ta hand om honom och är beredd att göra det. ,

Andra stycket innebär att polisman — under de förutsättningar som gäl- ler i övrigt — har befogenhet att ta hand om en berusad person också om denne anträffas 1 port. trappuppgång eller liknande utrymme eller annars inom område som gränsar till allmän plats. Som en ytterligare förutsättning för att omhändertagande skall få ske i sådana fall har emellertid angetts att det skall vara fråga om en situation då omständigheterna ger vid handen att den berusade uppehåller sig på platsen endast tillfälligtvis. Omhänderta- gande inom sådana områden eller utrymmen som nu avses har hittills inte ansetts kunna ske med stöd av 184 1. års förordning men har ofta grundats

• Sida 124
•  Original

Prop. 1975/76: 113 124

på andra författningar. främst P1 och LTO. Som anförts i den allmänna mo- tiveringen har det emellertid ansetts otillfredsställande att inte låta en ge- nerell reglering av förfarandet vid omhändertagande av berusade personer inbegripa äVen sådana rätt vanliga och från vårdsynpunkt ofta särskilt angelägna fall som det här är fråga om.

De praktiskt sett typiska fallen att kraftigt berusade personer anträffas i portar eller trappuppgångar har enligt förslaget nämnts särskilt. Den före- slagna avfattningen av andra stycket avses vidare ge stöd för ett ingripande i sådana situationer då berusade personer uppehåller sig i rivningshus. kringbyggda gårdar e. d. liksom också i övrigt när det är fråga om tomt el- ler annan mark som är belägen omedelbart intill allmän plats. En sådan plats i det fria dit allmänheten visserligen äger tillträde men där ingen'all- mänhet brukar finnas torde inte kunna räknas som allmän plats. men också inom ett sådant område kan ett ingripande enligt andra stycket äga rum. om området angränsar allmän plats och förutsättningarna i övrigt är upp- fyllda. Med hänsyn till kravet på att det skall framgå att personen uppehål- ler sig på platsen endast tillfälligtvis kan däremot ett omhändertagande av en berusad person som anträffas i sin egen trädgård eller eljest på privat område. t.ex. som gäst hos annan. inte grundas på förevarande lag. Än mindre ger givetvis lagen stöd för omhändertagande i enskilda bostäder.

2 5

I paragrafen anges i överensstämmelse med allmänna grundsatser för polisens verksamhet att det vid omhändertagande skall ses till att åtgärden inte orsakar den omhändertagne större olägenhet än som är oundviklig eller att den väcker onödig uppmärksamhet. En föreskrift av samma inne- håll finns i 4 & LTO.

3 5

I paragrafen föreskrivs enligt förslaget att omhändertagen så snart det kan ske skall underkastas läkarundersökning. om det behövs med hänsyn till hans tillstånd. Som har betonats i den allmänna motiveringen är det av stor vikt att bcvakningspersonalen har tillgång till anvisningar som dels ger vägledning när det gäller fall då läkarundersökning regelmässigt bör ske. dels belyser sådana sjukdomstillstånd av skilda slag som kan förväxlas med berusning. Innehållet i de anvisningar av RPS som f.n. gälleri detta hänseende (FAP 253-1) har redovisats i den allmänna motiveringen.

4.5

Denna paragraf ger enligt förslaget polisen befogenhet att hålla kvar den omhändertagne i polisarrest eller annan lokal som står till polisens förfo- gande för förvaring av berusade personer. Förutsättningarna för att detta skall få ske är emellertid dels att det inte vid läkarundersökning har be- stämts att den omhändertagne skall föras till sjukhus eller. om undersök-

• Sida 125
•  Original

Prop. l975/76: 113 125

ningen har ägt rum på sjukhus. stanna kvar där, dels att annan vård inte heller eljest kan beredas honom. Det har sålunda förutsatts att. i den mån andra praktiska möjligheter än förvaring genom polisens försorg förelig- ger, dessa skall tillgripas i första hand. Möjligheten till 'altemativa lösning- ar måste t.v. i stor utsträckning bli beroende av de lokala förhållandena, dvs. tillgången på särskilda eller eljest lämpliga vårdresurser inom sjuk- och nykterhetsvården. liksom förutsättningarna för överenskommelser som innebär att omhändertagna kan överföras exempelvis till sådan alko- holpoliklinik som har sängplatser och jourtjänst eller till sjukhus med sär- skild toxikomaniavdelning. Jag vill i detta sammanhang vidare erinra om vad jag i den allmänna motiveringen har anfört om att den mest ändamåls- enliga lösningen ibland kan vara att den omhändertagne genom anhörigs eller polisens försorg förs hem till sin bostad. Därvid måste dock alltid en bedömning först ske huruvida berusningen har nått ett sådant stadium att den omhändertagne bör förvaras under tillsyn och om sådan tillsyn kan er- bjudas honom i hemmet. Denna lösning får sålunda inte tillgripas om den skulle medföra risker med hänsyn till den omhändertagnes hälsotillstånd. liksom inte heller om denne är våldsam eller oregerlig eller det annars kan vara riskabelt med tanke på hans egen eller andras säkerhet att lämna kvar honom i bostaden. Som också har anförts i den allmänna motiveringen kan förhållandena ibland vara sådana att en hemtransport av den omhändertag- ne rentav skulle kunna sägas stå i strid mot den i 2 & uttryckta principen att omhändertagandet inte bör vålla onödig olägenhet eller uppmärksamhet.

55

I denna paragraf anges i överensstämmelse med 5 & LTO att polisman. som har verkställt ett omhändertagande. så skyndsamt som möjligt skall anmäla åtgärden för sin förman. dvs. i allmänhet det vakthavande befälet på polisstationen. Denna anmälningsskyldighet kan liksom när det gäller ingripande med stöd av 2 & LTO i vissa situationer fullgöras i efterhand. t. ex. i fall då omhändertagandet har upphört genom att den berusade ge- nom den enskilde polismannens försorg omedelbart har avlämnats på sjuk- hus eller förts till sin bostad.

Förmannens uppgift är i första hand att ta ställning till frågan om omhän- dertagandet skall bestå eller om den omhändertagne bör friges eller över- föras till vård i annan form. detta förutsatt att omhändertagandet inte re- dan har upphört när den polisman som verkställt det gör sin anmälan. Vidare måste en prövning från förmannens sida ske av frågan om omhän- dertagandet grundas på den nya lagen eller på annan författning, t.ex. LTO. Detta har nämligen betydelse inte bara för tillämpningen av den nya lagens bestämmelser om maximitid för omhändertagande rn. m. utan också när det gäller föreskrifter i andra författningar såsom beträffande anmäl- ningsskyldighet gentemot nykterhetsnämnden enligt 10 &" Nvl i den utform- ning detta lagrum har fått enligt förslaget (jfr avsnitt 9.5 ).

It)—Riksdagen 1975176. 1 saml. Nr us

• Sida 126
•  Original

Prop. 1975/76: 113 126

65

I paragrafen har slagits fast den mycket viktiga regeln om att en omhän- dertagen som hålls kvar hos polisen skall underkastas fortlöpande tillsyn och att han skall föras till sjukhus eller läkare tillkallas. så snart hans hälso- tillstånd ger anledning därtill. Frågan om tillsynen behandlas f. n. närmare i de förut berörda anvisningar som har fastställts av RPS. Också i fortsätt- ningen förutsätts sådana anvisningar kunna meddelas i administrativ ord- nmg.

7.5

Paragrafen innehåller regler om maximitid för omhändertagande.

[ överensstämmelse med vad som har anförts i den allmänna motivering- en har enligtförstu stycket huvudregeln utformats på det sättet att den om— händertagne skall friges så snart det kan ske utan men för honom själv och anledning till omhändertagande inte längre föreligger. Frigivande skall dock alltid ske senast inom åtta timmar efter omhändertagandet utom i det fallet att det uppenbarligen är förenligt med hans eget intresse att han får stanna kvar kortare tid därutöver.

Avfattningen av första stycket innebäri någon mån en utvidgning av po- lisens befogenhet att hålla kvar den omhändertagne i förhållande till vad som ibland har ansetts följa av 1841 års förordning. Enligt styckets avfatt- ning är frigivande inte helt obligatoriskt så snart anledning till omhänderta- gande inte längre föreligger. Detta skulle ha kunnat uppfattas så att den omhändertagne ovillkorligen måste friges så snart han inte längre är så höggradigt alkoholpåverkad att han skulle ha kunnat tas om hand på all- män plats elleri port- eller trappuppgång c. d. 1 stycket har emellertid som en ytterligare förutsättning för frigivande föreskrivits att detta finnes kun- na ske utan men för den omhändertagne. Härigenom ges polisen en viss marginal att avvakta med ett frigivande när detta av särskilda skäl skulle leda till en direkt olägenhet för den omhändertagne. såsom då denne har somnat i arresten eller då det är uppenbart att han ännu inte är återställd efter berusningen. Ett annat sådant skäl kan vara att polisen anser det på- kallat att vidta särskild hjälpåtgärd före ett frigivande, t. ex. att ta kontakt med socialt organ eller med anhörig till den omhändertagne.

Med hänsyn främst till de rättssäkerhetssynpunkter som gör sig gällande när det är fråga om frihetsberövande har vidare en maximitid för kvarhål- lande enligt den nya lagen ansetts erforderlig. Denna tid har enligt förslaget bestämts till åtta timmar. Maximitiden får inte överskridas annat än för att tillgodose den omhändertagnes eget intresse. Det kan t. ex. förhålla sig så att denne tillfälligt saknar övemattningsställe eller begär hjälp från poli— sens sida i ett eller annat avseende. Någon gång kan det också efter själva tillnyktringsprocessen bedömas som nödvändigt. att läkare tillkallas eller att den omhändertagne kommer under omedelbar vård till förebyggande av att allmäntillståndet förvärras och att allvarlig skada eller sjukdom drabbar

• Sida 127
•  Original

Prop. l975/76:113 ' 137

honom i anslutning till ett frigivande. Med hänsyn till att uttryckligt önske- mål eller samtycke från den omhändertagnes sida till förlängt kvarhållande inte rimligen kan krävas t. ex. i det fallet att han soveri polisarrester. vid åttatimmarsfristens utgång har regeln i andra meningen avfattats så att fris- ten får överskridas såvida det uppenbarligen är förenligt med den omhän- dertagnes eget intresse att han får stanna kvar kortare tid därutöver. Över- skridandet av maximifristen böri regel aVse endast helt kort tid. högst en eller ett par timmar. En ytterligare förskjutning av tiden kan dock vara mo- tiverad ifall då frigivningen annars skulle behöva ske under nattetid eller vid annan från den omhändertagnes synpunkt sett olämplig tidpunkt.

Ett i praktiken inte helt ovanligt fall är att den berusade har avvikit från vårdanstalt för alkoholmissbrukare och skall återföras dit. Äterförandet bör givetvis då i princip ske snarast möjligt. men om den omhändertagne är kraftigt berusad och omhändertagandet har skett nattetid kan anstalten ibland sakna resurser att ta emot honom omedelbart. Även i ett sådant fall får polisen hålla kvar den omhändertagne för tillnyktring. om inte någon annan lösning är möjlig. Av vikt är självfallet att i en dylik situation frågan löses i samförstånd mellan polisen och anstalten.

I andra stycket anges i enlighet med vad som har anförts i den allmänna motiveringen att polisen. när den omhändertagne finnes vara i behov av hjälp eller stöd från samhällets sida. skall tillhandagå honom med råd och upplysningar samt, i den mån det lämpligen kan ske. samråda med annat samhällsorgan som har till uppgift att tillgodose sådant behov. Som särskilt angelägna har i den allmänna motiveringen pekats på fall då den omhän- dertagne tillfälligt saknar bostad eller medel till sitt omedelbara uppehälle. Det förhållandet att många omhändertaganden sker nattetid och under veckohelger medför att polisens möjligheter att medverka till att en ome- delbar insats görs för den omhändertagne kan vara beroende av om sär- skild socialjour eller annan sådan form av beredskapstjänstgöring finns anordnad på orten.

85

Paragrafen. som reglerar förfarandet med alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel som påträffas hos den omhändertagne. har förebild i 63 & Nvl. 88 a %& barnavårdslagen och 63 5 lagen om kriminalvård i anstalt och motsvarar 14 å i fylleristraffutredningens förslag. Enligt departements- förslaget skall sådana berusningsmedel fråntas den omhändertagne om inte särskilda skäl talar däremot. Beslutet ankommer på den förman som har att pröva själva omhändertagandet. Med egendomen skall förfaras på samma sätt som enligt 3 5 lagen om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m., dvs. den skall bevisligen förstöras eller säljas. Något förverkandeförfaran- de i formell mening äger inte rum. Den omhändertagne kan enligt förslaget inte heller överklaga ett beslut som innebär att berusningsmedel har tagits ifrån honom. Som anförts i den allmänna motiveringen har han emellertid

• Sida 128
•  Original

Prop. l975/76:113 128

möjlighet att begära ersättning av staten enligt 3 kap. 2 & skadeståndsla- gen. om han anser beslutet felaktigt, eventuellt i samband med ansökan om ersättning för själva den frihetsinskränkning som omhändertagandet har inneburit. Paragrafen är i princip tillämplig också på berusningsmedel som tillhör annan än den omhändertagne. men denna omständighet kan i vissa fall utgöra ett särskilt skäl mot att egendomen tas ifrån den omhändertag- ne. Ett annat sådant skäl kan vara att det rör sig om tabletter e. d. som har ordinerats honom av läkare.

1 andra stycket anges att de nu ifrågavarande bestämmelserna får tilläm- pas även ifråga om injektionsspruta eller kanyl som kan användas för in- sprutning i människokroppen.

9ä

Paragrafen tar sikte på det i praktiken inte ovanliga fallet att förutsätt- ningar för omhändertagande samtidigt föreligger såväl enligt den nya lagen som enligt 3 & LTO. Sistnämnda lagrum ger polisen befogenhet till omhän- dertagande. när någon genom sitt uppträdande stör allmän ordning eller ut- gör omedelbar fara för denna. såvida åtgärden är nödvändig för ordningens upprätthållande. liksom också när ett omhändertagande fordras för att av- värja straffbelagd gärning. Av förevarande paragraf framgår emellertid att föreskrifterna i den nya lagen alltid skall tillämpas när någon som uppehål- ler sig på allmän plats eller tillfälligtvis inom angränsande område eller ut- rymme anträffas så berusad att han inte kan ta'vård om sig eller annars ut- gör en fara för sig själv eller annan. även om förutsättningar för ett ingri- pande skulle ha förelegat också enligt 3 & LTO. Detta innebär bl. a. att den nya lagens bestämmelser om läkarundersökning (3 5), tillsyn av person som kvarhållits (6 5), maximitid för omhändertagande (7 ä) och förfaran- det med berusningsmedel (8 5) blir tillämpliga, liksom också föreskrifter i annan författning som förutsätter att omhändertagande enligt förevarande lag har ägt rum, t. ex. 10 & Nvl beträffande anmälan till nykterhetsnämnd. Föreskriften om företräde för den nya lagen i förhållande till LTO gäller ba- ra beträffande ingripande enligt 3 å sistnämnda lag och således inte i fråga om 1 eller 2 & LTO.

lOå

Enligt 10 & LTO har även den som utan att vara polisman förordnats att fullgöra polisverksamhet — dvs. ordningsvakt — befogenhet att göra ingri- pande enligt 3 5 samma lag. om annat ej framgår av förordnandet. En mot- svarande befogenhet synes nödvändig också när det gäller omhänderta- gande på grund av akut berusning särskilt med tanke på ordningsvakternas funktion vid offentliga tillställningar. Enligt förslaget har sålunda i föreva- rande paragraf upptagits en regel om att vad som sägs i lagen om polisman skall gälla även ordningsvakt. om annat inte framgår av förordnandet. Jag vill dock i detta sammanhang erinra om att bestämmelserna om ordnings- vakter f.n. ses över av ordningsvaktsutredningen (Ju l974: 15).

• Sida 129
•  Original

Prop. 1975/76: 113 129

9.3 Förslaget till lag om ändring i militära rättegångslagen (1948: 472).

3 och9 åå

Ändringsförslaget innebär att hänvisnigama till 16 kap. 15 å och 21 kap. 15 5 BrB utgår.

36.5

Paragrafen reglerar förutsättningarna för att krigsman skall få tas i förvar enligt förmans förordnande. F. n. förutsätts för tagande i förvar att krigs- man inom område eller utrymme som nyttjas av försvarsmakten eller. iklädd militär tjänstedräkt. på allmän plats uppträder berusad så att det framgår av hans åtbörder och tal eller eljest stör allmän ordning eller ord- ningen inom krigsmakten. Ändringsförslaget innebär att förutsättningarna för tagande i förvar vid akut berusning knyts till de villkor som avses gälla i fråga om omhändertagande enligt den allmänna lagen om omhändertagan- de av berusade personer m.m. För tagande i förvar skall sålunda i detta fall krävas att krigsman inom område eller utrymme som nyttjas av för- svarsmakten eller. iklädd militär tjänstedräkt. på allmän plats anträffas så berusad att han är ur stånd att ta vård om sig eller annars utgör en fara för sig själv eller annan. Liksom f. n. skall vidare krigsman kunna tas i förvar, om han uppträder så att han stör allmän ordning eller ordningen inom för- svarsmakten.

Andra stycket, som är nytt. motsvarar 3 5 i den allmänna lagen om om- händertagande av berusade personer m.m.

Tredje och fjärde styckena. som också är nya. avser förfarandet med al- koholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel m.m. som påträffas hos krigsman som tas i förvar på grund av berusning. Dessa stycken har utfor- mats på samma sätt som 8 & i förslaget till lag om omhändertagande av be- rusade personer m.m. och innebär sålunda att berusningsmedel, liksom också injektionsspruta eller kanyl som kan användas för insprutning i män- niskokroppen. skall kunna tas ifrån den berusade, om inte särskilda skäl talar däremot. Egendomen får sedan bevisligen förstöras eller säljas. Be- slut i fråga som nu avses skall enligt förslaget meddelas av den förman som har förordnat om själva omhändertagandet.

1 fall då fråga om förverkande enligt l & första stycket lagen om förver- kande av alkoholhaltiga drycker m.m. inte vid ikraftträdandet har hunnit avgöras beträffande egendom som dessförinnan har tagits i beslag på grund av misstanke om fylleri eller militärt fylleri avses äldre bestämmelser om förverkande fortfarande bli tillämpliga. En övergångsbestämmelse av den- na innebörd förordas vid förslaget till lag om ändring i lagen om förverkan- de av alkoholhaltiga drycker m.m. (se avsnitt 9.6). När i sådant fall besla- get har skett enligt 37 & militära rättegångslagen. bör sjäva handläggningen av förverkandefrågan få ske som disciplinmål, fastän straff inte kan åläg- gas i målet. På grund härav föreslås en övergångsbestämmelse till föreva-

• Sida 130
•  Original

Prop. 1975/76: 113 130

rande lag av det innehållet att om fråga angående förverkande enligt 1 5 första stycket lagen om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. inte före ikraftträdandet har avgjorts beträffande egendom som har tagits i be- slag enligt 37 s". frågan får prövas i den ordning som gäller för disciplinmål utan hinderav att ansvar för brott mot 16 kap. 15 åelleer kap. 15 sBrB in- te kan åläggas i målet.

9.4 Förslaget till lag om ändring i rusdrycksförsäljningslagen (1954: 521)

Ändringsförslaget som har behandlats i den allmänna motiveringen in- nebär att den automatiska spänningen på grund av upprepat fylleri upphör vid fylleriets avkriminalisering. Enligt en föreslagen övergångsbestämmel- se skall den som vid ikraftträdandet är upptagen på spärrlista till följd av sådan automatisk spärming avföras från listan.

9.5 Förslaget till lag om ändring i lagen ( 1954: 579). om nykterhetsvård 10 s'

Enligtji'irstu styr/tet i gällande lydelse har polis- och åklagarmyndighet. som får kännedom om att någon har gjort sig skyldig till fylleri eller eljest använt alkoholhaltiga drycker till uppenbar skada för sig eller annan. skyl- dighet att ofördröjligen göra anmälan om förhållandet till nykterhetsnämn— den. Stycket har enligt förslaget ändrats på det sättet att polismyndigheten får skyldighet'att ofördröjligen göra anmälan till nämnden när någon på grund av alkoholberusning har omhändertagits enligt den nya lagen om omhändertagande av berusade personer m.m.

Förslaget innebär däremot i sak ingen ändring när det gäller den under- rättelseskyldighet som redan f. n. föreligger för polismyndighet som i annat fall får kännedom om att någon har använt alkoholhaltiga drycker till up- penbar skada för sig eller annan. Av skäl som har angetts i den allmänna motiveringen har emellertid vad som f.n. föreskrivs om åklagares anmäl- ningsplikt föreslagits upphävt.

Nuvarande tredje stycket berör förfarandet vid förvandling av böter för fylleri och föreslås utgå.

115

Paragrafen avser liksom nuvarande tredje stycket i 10 & förfarandet vid förvandling av böter för fylleri och föreslås upphävd.

155

Ändringsförslaget. som har behandlats i den allmänna motiveringen. in- nebär att den s.k. fylleriindikationen som grund för tvångsåtgärd enligt Nvl tas bort.

• Sida 131
•  Original

Prop. l975/76: 113 131

57?

Enligt den gällande lydelsen av första stycket skall åklagaren pröva om åtal lämpligen bör ske när någon. som har tvångsintagits på allmän vård- anstalt för alkoholmissbrukare eller som frivilligt har ingått på sådan an- stalt och förbundit sig att stanna kvar där minst sex månader. misstänks för att före utskrivning från anstalten ha begått brott av visst slag. De åsyf: tade brotten är sådana som hör under allmänt åtal och inte är belagda med svarare straff än fängelse sex månader. Har brottet begåtts innan den miss- tänkte har fyllt 18 år. skall lämplighetsprövning ske även om svårare straff än fängelse sex månader är stadgat för brottet.

l samband med den utvidgning av ordningsbotssystemet som genomför— des år 1968 gjordes i andra stycket ett tillägg till paragrafen för att möjlig- göra särskild åklagarprövning också i fall då det ifrågavarande brottet har beivrats genom föreläggande av ordningsbot. Enligt andra stycket skall åklagare. om det är lämpligt. förordna att ordningsbot för fylleri eller för fylleri jämte annat brott inte skall tas ut. när omständigheterna är sådana som avses i första stycket. 1 den proposition varigenom förslaget till ut- vidgning av ordningsbotsinstilutet förelades riksdagen (prop. 1968z82 s. 67) uttalade dåvarande chefen förjustitiedepartementet i anslutning härtill att man teoretiskt skulle kunna hävda att den nu berörda regeln borde gälla även när andra brott än fylleri beivrats genom ordningsföreläggande men att det skulle vara helt opraktiskt att man i samtliga ordningsbotsfall skulle undersöka om den misstänkte var intagen för nykterhetsvård. Det var ock- så enligt departementschefen främst i fyllerifallen som det förelåg beak- tansvärd sannolikhet för att en sådan intagning kunde vara för handen.

En konsekvens av att fylleriet avkriminaliseras blir att den särskilda re- geln om efterhandsprövning av åklagare vid ordningsföreläggande för fyl- leri utgår. Det synes då knappast finnas anledning att behålla en regel om sådan efterhandsprövning när det gäller ordningsföreläggande för andra förseelser i samband med akut berusning. På grund härav föreslås att nu- varande andra stycket upphävs i anslutning till fylleriets avkriminalisering och att paragrafen återställs i sin före 1968 års lagändring gällande lydelse. vilket innebär att tredje stycket. som reglerar skyldigheten för åklagare att inhämta yttrande från anstaltsstyrelse. förs samman med första stycket. Genom övergångsbestämmelse bör dock föreskrivas att paragrafen gälleri sin äldre lydelse i fråga om föreläggande av ordningsbot som har godkänts före den nya lagstiftningens ikraftträdande.

9.6 Förslaget till lag om ändring i lagen (1958: 205) om förverkande av alko- holhaltiga drycker m. m.

1 det föregående har föreslagits att förfarandet med alkoholhaltiga dryc- ker och andra berusningsmedel som påträffas hos den som har tagits om hand enligt den nya lagen om omhändertagande av berusade personer

• Sida 132
•  Original

Prop. 1975/76: 113 132

m.m. skall regleras genom en särskild bestämmelse i samma lag (8 5). Vidare har föreslagits en motsvarande regel för det fallet att krigsman tas i förvar på grund av berusning enligt 36 å militära rättegångslagen. På grund härav föreslås att l % i den särskilda förverkandelagen ändras på det sättet att reglerna om förverkande vid fylleri enligt 16 kap. 15 5 och 21 kap. 15 & BrB utgår.

De nya reglerna om förfarandet med sådana berusningsmedel som här avses synes inte lämpligen böra gälla för fall då berusningsmedel har tagits i beslag på grund av misstanke om fylleri eller militärt fylleri men förver- kandefrågan inte har hunnit avgöras före ikraftträdandet. "För sådana fall föreslås en övergångsbestämmclse av det innehållet att äldre bestämmel- ser om förverkande fortfarande skall äga tillämpning i fråga om egendom som har påträffats före ikraftträdandet. En förutsättning för egendomens förverkande blir därigenom att vederbörande enligt äldre bestämmelser skulle ha kunnat fällas till ansvar för brott mot 16 kap. 15 & eller 21 kap. 15 & BrB. Övergångsbestämmelsen innebär vidare för normalfallen att för- verkandefrågan skall avgöras av åklagare genom skriftligt förordnande en- ligt bestämmelserna i 2 5 3. som avser det fallet att lagföring inte sker för själva fylleriförseelsen. Någon sådan lagföring kan ju efter fylleristraffets avskaffande inte komma till stånd. Det synes mest ändamålsenligt att för- verkandefrågan avgörs i samma ordning i det fallet att ett redan väckt men ej prövat åtal för fylleriförseelsen läggs ned på grund av avkriminalisering- en. I övergångsbestämmelsen bör därför anges att fråga om förverkande i den situation som nu avses får prövas i den ordning som anges i 2 5 3 även när åtal. som före ikraftträdandet har väckts för brott mot 16 kap. 15 5 eller 21 kap. 15 & BrB. läggs ned. 1 fall då beslaget har gjorts enligt militära rätte- gångslagen. framgår av den vid förslaget till lag om ändring i nämnda lag förordade övergångsbestämmelsen. att förverkandefrågan får handläggas i den ordning som gäller för disciplinmål.

9.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1964: 168) om verkställighet av bö- tesstraff 4 5

Enligt denna paragrafs första stycke får vissa slag av böter inte tas ut. om den bötfällde har tvångsintagits på allmän vårdanstalt för alkoholmiss- brukare eller frivilligt gått in på sådan anstalt och förbundit sig att stanna kvar där sex månader eller om han har tagits in för samhällsvård i ung- domsvårdsskola. De böter som-det här gäller är sådana som avser före in- tagningen begånget fylleri eller förargelseväckande beteende men inte dessutom annat brott. En konsekvens av att fylleristraffet upphävs blir att förbudet mot utta- gande av fylleriböter i de fall som nu avses utgår. En särskild fråga blir då om man ändå bör behålla en bestämmelse som hindrar uttagande av böter

• Sida 133
•  Original

Prop. 1975/76:113 133

.,. t"

avseende förargelseväckande beteende som har begåtts före intagning på allmän vårdanstalt eller ungdomsvårdsskola. Vid sin diskussion av denna fråga har fylleristraffutredningen — under erinran att ett beteende som hit— tills ansetts vara att bedöma enbart sotn fylleri inte efter avkriminalisering— en bör medföra ansvar för förargelseväckande beteende -— ansett anled- ning saknas att i fortsättningen särskilja förargelseväckande beteende från övriga brott och förseelser i det hänseende som det nu gäller. Mot denna ståndpunkt har någon erinran inte framställts vid remissbehandlingen.

Också enligt min mening är det mest följdriktigt att den nu ifrågavarande regeln om förbud mot uttagande av vissa böter utgår i sin helhet. Jag vill ' därvid erinra om att hela frågan om bötesverkställigheten f. n. övervägs i justitiedepartementet på grundval av förvandlingsstraffutredningens be.- tänkande SOU 1975: 55. i vilket bl. a. föreslås att förvandlingssysternet slo- pas.

Andra stycket innehåller endast en erinran om regeln i 57 å andra styc— ket Nvl. vilket har föreslagits upphävt i det föregående. '

På grund av det anförda föreslås att förevarande paragraf upphävs i sin helhet.

915

I andra stycket av denna paragraf finns en särskild regel av den innebör- den att fylleriböter, även när de underskrider eljest gällande minimum för förvandling, får förvandlas i det fallet att den bötfällde under de senast för- flutna två åren tre eller flera gånger dömts för fylleri. Regeln föreslås upp- hävd i samband med fylleriets avkriminalisering.

12 5

Denna paragraf avser det fallet att den bötfällde har blivit dömd för fylle- ri eller annat brott som avses i 15 å andra stycket Nvl eller sådan gärning jämte annat brott minst tre gånger under de två senast förflutna-åren. I ett sådant fall föreligger f. n., om personen anses hemfallen åt alkoholmiss- bruk. förutsättning för tillämpning av den s.k. fylleriindikationen. vilken kan medföra övervakning eller tvångsintagning enligt Nvl. Om fråga om förvandling av böterna uppkommer i denna situation. måste åklagaren. in- nan han för talan härom. anmäla förhållandet till nykterhetsnämnden. Ef- tersom omhändertagandet av underåriga alkoholmissbrukare i första hand ankommer på bamavårdsnämnden. har för- det fallet att den bötfällde är under tjugo år föreskrivits att anmälan i stället skall göras till denna nämnd. Har inte inom två månader efter åklagarens anmälan nykterhets- nämnden ansökt om den bötfälldes intagning på allmän vårdanstalt eller bamavårdsnämnden ansökt om intagning av honom för samhällsvård i ungdomsvårdsskola, skall åklagaren föra talan om böternas förvandling. Om däremot en sådan ansökan görs och denna leder till lagakraftvunnet beslut om intagning, förfaller frågan om förvandling.

• Sida 134
•  Original

Prop. l975/76:113 134

Fastän de nu berörda reglerna inte bara gäller fylleri utan också "andra sådana alkoholbrott som avses i 15 å andra stycket Nvl i dess gällande ly- delse. synes det med hänsyn till att fylleriindikationen enligt Nvl i det före- gående har föreslagits helt upphävd mest följdriktigt att också förevarande regler utgår. På grund härav föreslås att paragrafen upphävs i sin helhet.

Overgångsbcsliimmelser

Upphävandet av straffbestämmelserna mot fylleri får inte i och för sig den konsekvensen att fylleriböter som har ådömts före reformens ikraftträ- dande bortfaller. Med hänsyn till önskemålet att låta den allmänna uppfatt- ning som ligger till grund för reformen få genomslagskraft snarast möjligt skulle det emellertid kunna allvarligt övervägas att genom en särskild före- skrift i anslutning till ikraftträdandet införa förbud mot uttagande av redan ådömda fylleriböter i den mån dessa inte betalts. Det kan anmärkas att när fylleristraffet avskaffades i Finland en särskild lag utfärdades som. med vissa begränsningar. innebar generell benådning av personer som dömts till straff för fylleri. En föreskrift om att redan ådömda fylleriböter inte får tas ut skulle å andra sidan medföra en hel del komplikationer. bl. a. när det gäller fall då böter har ådömts som gemensamt straff för fylleri och annat brott. Jag har med hänsyn härtill inte funnit skäl att föreslå någon sådan fö- reskrift.

Det kan däremot med fog göras gällande att det skulle te sig stötande om förut ådömda fylleriböter skulle få förvandlas till fängelse efter det att av- kriminaliseringen har genomförts. Föreskriften i 5 .5 andra stycket andra meningen lagen (1964: 163) om införandet av BrB att ny lag som gäller när dom meddelas skall tillämpas om den leder till frihet från straff eller lind- rigare straff torde inte ha den innebörden att böter som ådömts i enlighet med vid tiden för domen gällande straffbestämmelser inte skulle få för- vandlas sedan bestämmelserna upphävts. På grund härav föreslås att till lagen om ändring i lagen om verkställighet av bötesstraff fogas en över- gångsbestämmelse av det innehållet att böter. som före ikraftträdandet har- ådömts för fylleri. inte får förvandlas. För det fallet att fråga om förvand- ling aktualiseras beträffande böter som utgör gemensamt straff för fylleri och annat brott synes det ligga närmast till hands med en lösning som inne- bär att frågan vilken del av straffet som skall anses belöpa på sistnämnda brott får avgöras av den domstol som handlägger förvandlingsmålet. Den- na prövning torde i allmänhet inte behöva medföra några svårigheter med hänsyn till att böter för en fylleriförseelse enligt rådande praxis nästan all- tid har bestämts till ett schablonbelopp om 50 kr. Med hänsyn härtill före-- slås att den nyss berörda övergångsbestämmelsen kompletteras med en re- gel av det innehållet att om efter-ikraftträdandet talan förs om förvandling av böter som utgör gemensamt straff för fylleri och annat brott. den dom- stol som handlägger målet om förvandling skall pröva vilken del av straffet som skall anses gälla sistnämnda brott.

• Sida 135
•  Original

Prop. 1975/76:113 135

Vad som föreskrivs i första stycket av den enligt förslaget upphävda 4 & om förbud mot att i vissa fall ta ut böter som har ådömts för fylleri eller för- argelseväckande beteende bör fortfarande ha giltighet i fråga om böter som har ådömts eller ålagts före ikraftträdandet. Detsamma bör gälla den hän- visning som i paragrafens andra stycke ges till 57 å andra stycket Nvl med ' hänsyn till att sistnämnda lagrum i det föregående har föreslagits få fortsatt giltighet beträffande föreläggande av ordningsbot som har godkänts före ikraftträdandet. Med hänsyn härtill föreslås en övergångsbestämmelse av den innebörden att 4 & fortfarande skall gälla i fråga om böter som har ådömts eller ålagts före ikraftträdandet.

9.8 Förslaget till lag om ändring i lagen ( 1973:18 ) om disciplinstraff för krigsmän

Ändringsförslaget innebär att i 2 & hänvisningen till Zl kap. 15 & BrB ut- går.

10. Hemställan

Jag hemställer att regeringen dels föreslår riksdagen att antaga förslagen till . lag om ändring i brottsbalken. ' . lag om omhändertagande av berusade personer m. m.. lag om ändring i militära rättegångslagen (1948: 472). lag om ändring i rusdrycksförsäljningslagen (1954: 521), . lag om ändring i lagen (1954: 579) om nykterhetsvård, 6. lag om ändring i lagen (1958: 205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m.. . 7. lag om ändring i lagen (1964: 168) om verkställighet av bötesstraff. 8. lag om ändring i lagen (1973: 18) om disciplinstraff för krigsmän. dels ger riksdagen till känna vad jag har anfört i fråga om utformning och upprustning av polisarrester. ' dels föreslår riksdagen att godkänna de riktlinjer för försöksverksamhet i anslutning till fylleriets avkriminalisering somjag har förordat.

'weww—

11. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att antaga de förslag som föredra- ganden har lagt fram.

• Sida 136
•  Original

Prop. 1975/76: 113 136

Bilaga

Fylleristraffutredningens förslag Förslag till

Lag om omhändertagande och behandling av berusade personer

Härigenom förordnas som följer.

l 5

Den som är så berusad av alkoholhaltiga drycker eller annat berusnings- medel, att han behöver vård. är att anse som sjuk och bör behandlas med hänsyn till sjukdomens art och särskilda förhållanden.

25

Anträffas någon på allmän eller enskild plats. utom— eller inomhus. så berusad att han bedömes vara i behov av omedelbar vård skall han omhän- dertagas.

3 & Omhändertagandet verkställes av polisman.

45

Den omhändertagne skall föras till särskild för ändamålet avsedd klinik eller. om så ej kan ske. till lokal som står till polismyndighetens förfogande för förvaring av berusade personer. Ger den omhändertagnes hälsotill- stånd anledning därtill skall han i stället föras till sjukhus eller läkare till- kallas.

Polismyndighetens förvaringslokaler för berusade personer skall vara godkända av länsläkaren. innan de tages i bruk. och skall fortlöpande in- spekteras av denne. Högsta tillsynen över dessa lokaler utövas av rikspo- lisstyrelsen.

55

Sedan den omhändertagne tagits emot på den särskilda kliniken eller i polismyndighetens förvaringslokaler. skall omedelbart prövas huruvida omhändertagandet skall bestå. På klinik bör ej den mottagas vilken miss- tänkes ha begått brott av svårare beskaffenhet eller vilken polismyndighe- ten av annan anledning önskar kvarhålla för särskild åtgärd.

Den omhändertagne är skyldig att underkasta sig blodundersökning eller annan undersökning som anses erforderlig för bestämmande av berus- ningsgraden.

65

Under tiden för omhändertagandet skall den omhändertagne fortlöpande underkastas tillsyn. Undergår den omhändertagnes tillstånd allvarlig för- sämring eller yppas misstanke om sådan försämring skall han beredas den särskilda vård som betingas av omständigheterna.

7 ä' Omhändertagen som vistas på särskild klinik skall undersökas rörande sitt hälsotillstånd och sådana personliga förhållanden i övrigt som är av be- tydelse för behandlingen ur nykterhetsvårdssynpunkt. Om möjligt skall så-

• Sida 137
•  Original

Prop. 1975/76: 113 137

dan undersökning ske även beträffande omhändertagen. som vistas på an- nan för ändamålet avsedd lokal.

825

Förutom att den omhändertagne undersökes rörande hälsotillstånd och personliga förhållanden skall han meddelas de råd och anvisningar. som med hänsyn till berusningens art och omständigheterna i övrigt finnes er- forderliga. 9 i?

Den omhändertagne skall kvarhållas minst åtta timmar. såvida omhän- dertagandet ej utan olägenhet kan upphöra tidigare.

Den som alltjämt är omhändertagen klockan 23 skall kvarhållas till kloc- kan 6 påföljande dag. såvida detta kan ske utan olägenhet för den omhän- dertagne.

10.5

Ej får någon vara omhändertagen enligt denna lag längre än 24 timmar. såvida ej med hänsyn till den omhändertagnes hälsotillstånd synnerliga skäl föreligger att kvarhålla honom längre. I sistnämnda fall får han kvar- hållas i ytterligare högst 24 timmar.

llä

Innan omhändertagandet upphör eller i anslutning därtill skall i erforder- lig omfattning samråd ske med de sociala organ. vilkas verksamhetsområ- de beröres. När den omhändertagne så begär skall samråd även ske med organisationer som utövar social hjälpverksamhet.

125

På begäran av vederbörande nykterhetsnämnd eller barnavårdsnämnd kan person som är omhändertagen föreläggas att inom viss angiven kortare tid inställa sig inför nämnden eller någon av nämndens tjänstemän.

Efter samråd med nykterhetsnämnden eller barnavårdsnämnden på or- ten kan den omhändertagne överlämnas till nämnden intill utgången av den . tid omhändertagandet längst får bestå.

m_s

Sedan det kommit till nykterhetsnämndens eller barnavårdsnämndens kännedom att någon blivit omhändertagen enligt denna lag eller har någon som varit omhändertagen förelagts enligt 12 5 att inställa sig inför nämnden eller enligt samma lagrum överlämnats till nämnden. gäller för nämndens befattning med den person varom fråga är vad i lagen om nykterhetsvård och barnavårdslagen är stadgat.

14%

Alkoholhaltiga drycker eller andra berusningsmedel som påträffas hos den som omhändertagits enligt denna lag skall fråntagas den omhändertag- ne. Beslut härom meddelas av befattningshavare som har att pröva huruvi- da omhändertagandet skall bestå. Med egendomen skall förfaras på sätt i 3 & lagen den 9 maj 1958 om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. m. fö- reskrives. Belopp. som erhållits vid försäljning av egendomen. tillfaller kronan. .

Vad i första stycket sägs må tillämpas även i fråga om injektionsspruta eller kanyl. som kan användas för insprutningi människokroppen.

• Sida 138
•  Original

Prop. 1975/76:113 138

155

Påstår någon att omhändertagandet enligt denna lag saknat laga grund. äger han inom tre veckor från omhändertagandets upphörande hos den all- männa domstolen på den ort. där omhändertagandet skett. påkalla pröv- ning av omhändertagandet.

Är av förhållandena påkallat att någon höres som vittne angående upp- givna omständigheter skall rätten utan dröjsmål föranstalta om sådant för- hör. I fråga om ersättning till den som kallats till förhör skall vad som frn- nes stadgat angående ersättning av allmänna medel till vittne äga motsva- rande tillämpning: dock skall ersättningen alltid stanna på statsverket.

165

Efter prövning varom i 15 & sägs skall domstol utfärda förklaring huruvi- da omhändertagandet varit lagligen grundat. "Innebär sådan förklaring att omhändertagandet saknat laga grund skall några rättsverkningar icke följa av omhändertagandet. Har i dylikt fall egendomen enligt 14 % fråntagits den omhändertagne och är egendomen förstörd eller såld, skall ersättning av allmänna medel utgå med belopp. som motsvarar egendomens pris vid försäljning till allmänheten eller eljest finnes skäligt. Beslut om ersättning meddelas av domstol. Ersättning utbetalas av länsstyrelsen efter framställ— ning av den ersättningsberättigade.

Talan mot underrätts beslut får av den omhändertagne föras hos hovrät- ten. Mot hovrättens beslut får klagan ej föras.

17%

Närmare bestämmelser om tillämpningen av denna lag meddelas av Konungen.

Denna lag träderi kraft den — — —. dock att. innan förvaringslokal som i 4 å andra stycket sägs godkänts av länsläkare. ingen får kvarhållas i sådan lokal längre än högst tolv timmar.

Genom denna lag upphäves förordningen den 16 november 1841 (nr 58) emot fylleri och dryckenskap.

Förekommer i lag eller författning hänvisning till eller avses eljest däri stadgande. som ersatts genom bestämmelse i denna lag. skall bestämmel— sen i stället tillämpas.

• Sida 139
•  Original

Prop. l975/76: 113 139

Innehåll Propositionen ............................................... 1 Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... Lagförslag 1. lag om ändring i brottsbalken ............................. 2 2. lag om omhändertagande av berusade peroner m.m. ........ 2 3. lag om ändring i militära rättegångslagen ( 1948: 472") ......... 3 4. lag om ändring i rusdrycksförsäljningslagen (19541521) ....... 6 5. lag om ändring i lagen (1954: 579) om nykterhetsvård ........ 7 6. lag om ändring i lagen (1958: 205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m. rn. ............................. 9. 7. lag om ändring i lagen (1964: 168) om verkställighet av bötesstraff ............................................. 10 8. lag om ändringi lagen (1973: 181) om disciplinstraff för krigsmän .................. . ......................... 1 1 Utdrag ur protokollet vid regeringssammanträde 1976-02-12 ....... 12 1 Inledning ................................................ 12 2 Gällande ordning m.m ..................................... 15 2.1 Fylleristraffet ........................................ 15 2.2 Processuella regler ................................... 15 2.3 Omhändertagande av berusade personer m.m ............ 16 2.4 Behandlingen av de omhändertagna .................... 19 2.5 Polisens förvaringslokaler ............................. 21 2.6 Fylleri på militärt område m.m ......................... 23 2.7 Förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m ............. 24 2.8 Fylleriets rättsverkningar ............................. 25 2.9 Registrering av fylleriförseelser ........................ 27 2.9.1 Riksskatteverkets straffregister .................. 27 2.9.2 Körkortsregistret . . . .. .. .. . . . . . . . . . . ." .......... 28 2.9.3 Registrering hos nykterhetsnämndema ........... 29 2.10 Statistiska uppgifter ................................. 30 3 Fylleristraffutredningens förslag ............................ 35 3.1 Omhändertagande av berusade personer ................ 35 3.2 Fylleristraffet ........................................ 41 3.3 Fylleri på militärt område m.m ......................... 44 3.4 Förfarandet med alkoholhaltiga drycker m. m. ........... 45 3.5 Avkriminaliseringens rättsverkningar ................... 45 3.6 Registrering av omhändertaganden ..................... 49 3.7 Domstolsprövning av omhändertaganden ............... 50 4 Remissyttrandena ......................................... 51 4.1 Omhändertagande av berusade personer ................ 51 4.2 Fylleristraffet ........................................ 58 4.3 Fylleri på militärt område m.m ......................... 62 4.4 Förfarandet med alkoholhaltiga drycker m. m. ........... 63 4.5 Avkriminalieringens rättsverkningar .................... 63 4.6 Registrering av omhändertaganden ..................... 66 4.7 Domstolsprövning av omhändertaganden ............... 67

5 Utvecklingslinjer i den nuvarande nykterhetsvårds- politiken m. m. ........................................... 68

• Sida 140
•  Original

Prop. 1975/76: 1 13

6 Nordisk rätt ............................................. 6.1 Danmark ............................................ 6.2 Finland ............................................. 6.3 Norge .............................................. 7 Föredraganden ........................................... 7.1 Fylleristraffet ........................................ 7.2 Nya regler om omhändertagande av berusade

personer ............................................ 7.3 Förvaringslokalema ...... ' ............................ 7.4 Försöksverksamhet i anslutning till avkriminaliseringen . . . 7.5 Fylleri på militärt område m. m ......................... 7.6 Vissa följdfrågor ..................................... 7.7 Ikraftträdande .......................................

8 Upprättadc lagförslag ..................................... 9 Specialmotivering ......................................... 9.1 Förslaget till lag om ändring i brottsbalken .............. 9.2 Förslaget till lag om omhändertagande av berusade

personer m. m ........................................ 9.3 Förslaget till lag om ändring i militära rättegångslagen (1948: 472) ............................ 9.4 Förslaget till lag om ändring i rusdrycksförsäljningslagen (1954: 521) .......................................... 9.5 Förslaget till lag om ändring i lagen (1954: 579) om nykterhetsvård ................................... 9.6 Förslaget till lag om ändringi lagen (19581205) om förverkande av alkoholhaltiga drycker m.m. ......... 9.7 Förslaget till lag om ändring i lagen (1964: 168) om verkställighet av bötesstraff ........................ 9.8 Förslaget till lag om ändring i lagen (1973: 181) om disciplinstraff för krigsmän ......................... 10 Hemställan .............................................. 1 1 Beslut ................................................... Bilaga Fylleristraffutredningens förslag till lag om omhänder- ..... tagande och behandling av berusade personer ...........

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1976

140

130 130 131 132 135 135 135

136