1. Förslag till Lag om ansvarighet för närradio

Härigenom föreskrivs följande.

l 5 Denna lag gäller yttrandefriheten i ljudradioprogram som sänds med stöd av närradiolagen (1982:000).

Föreskrifterna i 2 &. 5 & andra stycket. 7 & första, tredje och fjärde styckena samt 8-9 & åå radioansvarighetslagen (1966:756) är tillämpliga på radiopro- gram som anges i första stycket. Därvid skall vad som sägs om radioprogram. programföretag och radioansvarighetslagen i stället avse program som anges i första stycket, sammanslutningar som har tillstånd att sända närradio samt denna lag. 1 frågor som inte behandlas i de angivna föreskrifterna i radioansvarighetslagen eller i denna lag gäller vad som föreskrivs i andra författningar.

2 5 Varje sammanslutning. som avser att sända närradio. skall för program- verksamheten utse en programutgivare med uppgift att förebygga yttrande- frihetsbrott. Ingenting får sändas mot programutgivarens vilja.

Programutgivarcn skall vara myndig och ha hemvist i Sverige. Han får inte vara i konkurstillstånd. Sammanslutningen skall anmäla vem som är programutgivare till den myndighet som prövar frågor om tillstånd att sända närradio.

Om den som är utsedd till programutgivare inte längre är behörig eller om hans uppdrag upphör, skall sammanslutningen omedelbart utse en ny programutgivare. '

3 & Sammanslutningen får utse en eller flera personer att vara ersättare för programutgivaren. Föreskrifternai 2 5 första och andra styckena gäller också i fråga om ersättare. - - -

4 5 Varje sändning av ett radioprogram skall avslutas med uppgift om vilken sammanslutning som sänder programmet. Om en ersättare för programut- givaren tjänstgör i dennes ställe, skall uppgift samtidigt lämnas om vem som tjänstgör.

5 5 Den som är anmäld som programutgivare är ansvarig för yttrandefrihets- brott i radioprogram som sänds av sammanslutningen. Den som är anmäld som ersättare är dock ansvarig för ett program för vilket han i sändningen av programmet anges vara programutgivare.

Om den som är anmäld som programutgivare eller ersättare inte är behörig eller om uppdraget som programutgivare eller ersättare har upphört. vilar det ansvar för yttrandefrihetsbrott som programutgivaren eller ersättaren skulle ha burit i stället på den som är ställföreträdare för sammanslutning- en.

Ansvar för yttrandefrihetsbrott i radioprogram eller för medverkan till ett sådant brott får inte ådömas någon annan än den som är ansvarig enligt första eller andra stycket.

6 5 För skada på grund av yttrandefrihetsbrott i ett radioprogram svarar den som enligt 5 & är ansvarig för brottet.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1981/82:92

'.'-)

Sammanslutningen är skyldig att ersätta skadan tillsammans med den som är ansvarig för brottet.

Skadeståndsskyldighet får inte åläggas någon annan än den som är ansvarig för skadan enligt första eller andra stycket.

7 5 Den som enligt 5 & är ansvarig för innehållet i ett radioprogram skall anses ha haft kännedom om innehållet och ha medgett att programmet sändes.

8 & Sammanslutningen skall se till att varje program som sänds spelas in och att inspelningen bevaras minst sex månader från sändningen. Rätt att kostnadsfritt ta del av en sådan inspelning och få en utskrift av vad som har yttrats i programmet har

1. justitiekanslern.

2. en enskild som anser att ett yttrandefrihetsbrott mot honom har begåtts i programmet eller att han har lidit skada på grund av ett yttrandefrihetsbrott i programmet. om det inte är uppenbart att han inte berörs av programmet på ett sådant sätt att han kan vara målsägande. '

9 5 Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet underlåter att fullgöra någon av sina skyldigheter enligt 8 & döms till böter eller fängelse i högst ett år.

Justitiekanslern är åklagare i mål om ansvar för brott som avses i första stycket. '

Denna lag träderi kraft den 1 juli 1982. då lagen (1978:480) om ansvarighet i försöksverksamhet med närradio skall upphöra att gälla. Äldre bestämmel- ser gäller dock fortfarande i fråga om radioprogram som avses i lagen (1978:479) om försöksverksamhet med närradio.

l* Riksdagen 1981/82. I saml. Nr 92

• Sida 4
•  Original

Prop. 1981/82:92 4

2 Förslag till _ Lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 36 kap. 5 ålrättegångsbalken skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse . . Föreslagen lydelse

36 kap 5 ål

Den som till följd av 2 kap. 1 eller 2å eller 3 kap. ] & sekretesslagen (1980:100) eller bestämmelse. till vilken hänvisas i något av dessa lagrum, ej äger lämna uppgift må ej höras som vittne därom utan tillstånd från den myndighet i vars verksamhet uppgiften har inhämtats.

Ej heller må advokat, läkare, tandläkare, barnmorska. sjuksköterska, kurator vid familjerådgivningsbyrå. som drives av kommun. landstingskom- mun, församling eller kyrklig" samfällighet, eller deras biträden höras angående något, som på grund av denna deras ställning förtrotts dem eller de i samband därmed erfarit. med mindre det är i lag medgivet eller den, till vilkens förmån tystnadsplikten gäller. samtycker därtill.

Rättegångsombud. biträde eller försvarare må ej höras som vittne om vad för uppdragets fullgörande 'förtrotts honom. med mindre parten medgiver, att det må yppas.

Utan hinder av vad i andra eller tredje stycket sägs vare annan än försvarare skyldig att avgiva utsaga i mål angående brott. för vilket icke är stadgat lindrigare straff än fängelse i två år.

Om tystnadsplikt för präst inom svenska kyrkan är särskilt stadgat. Präst inom annat trossamfund än svenska kyrkan eller den som i sådant samfund intager motsvarande ställning må icke höras som vittne om något som han vid enskilt skriftermål eller under själavårdande samtal i övrigt har erfarit.

Den som har tystnadsplikt en- Den som har tystnadsplikt en- ligt 3 kap. 3 % tryckfrihetsförord- ' ligt 3 kap. 3 & tryckfrihetsförord- ningen, 9 5 radioansvarighetslagen ningen. 9 & radioansvarighetslagen (1966:756), ] 5 lagen (I978:480) om (1966z756), 11 & lagen (1981:509) ansvarig/tet i försöksi'erksarnher med om ansvarighet för radiotaltidningar närradio eller 11 & lagen (19812509) eller 1 55 lagen ( I 982.000) om ansva- om ansvarighet för radiotaltidningar righet för närradio får höras som får höras som vittne om förhållanden vittne om förhållanden som tyst- som tystnadsplikten avser endast i nadsplikten avser endast i den mån den mån det föreskrivs i nämnda det föreskrivs i nämnda paragrafer. paragrafer.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om vittnesförhör med den som har tystnadsplikt enligt 1 & lagen (1978:480) om ansvarighet i försöksverksamhet med närradio.

1 Senaste lydelse l981:510.

• Sida 5
•  Original

Prop. 1981/82:92 5

3. Förslag till Lag om ändring i sekretesslagen (1980:100)

Härigenom föreskrivs att 16 kap. 1 & sekretesslagen (1980:100)1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse _ Föreslagen lydelse

16 kap. 1 53

Att friheten enligt 1 kap. 1 & tryckfrihetsförordningen att meddela och offentliggöra uppgifter i vissa fall är begränsad framgår av 7 kap. 3 5 första stycket 1 och 2 samt 5 5 1 och 2 samma förordning. De fall av uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt. i vilka nämnda frihet enligt 7 kap. 3 5 första stycket 3 och 5 5 3 tryckfrihetsförordningen i övrigt är begränsad. är de där tystnadsplikten följer av

2. 3 kap. 35 tryckfrihetsförord- 2. 3 kap. 3? tryckfrihetsförord- ningen. 9 5 radioansvarighetslagen ningen. 9 & radioansvarighetslagen (1966:756). I .6 lagen (1978:480) om "('1966z756). 11 5 lagen (1981:509) ansvarighet i försöksverksamhet med om ansvarighet för radiotaltidningar närradio eller 11 & lagen ( 1981z509) eller ] .$ lagen (1982:000) om ansva- om ansvarighet för radiotaltidning— righet för närradio ar

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1982. Äldre bestämmelser gäller fortfarande i fråga om ansvar för åsidosättande av tystnadsplikt enligt 1 5 lagen (19782480) om ansvarighet i försöksverksamhet med närradio.-

1 Lagen omtryckt 1980:880. 3 Senaste lydelse 198151].

• Sida 6
•  Original

Prop. 1981/82:92 6

Utdrag JUSTITIEDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1982-01-14

Närvarande: statsministern Fälldin. ordförande. och statsråden Ullsten. Wikström, Friggebo, Dahlgren. Åsling. Söder. Johansson. Wirtén. Anders— son. Boo. Petri. Eliasson. Gustafsson, Elmstedt, Tillander. Ahrland. Molin '

Föredragande: statsrådet Petri

Lagrådsremiss om ansvarighet för närradio

] Inledning

År 1978 inleddes en försöksverksamhet med lokalt begränsade rundradio- sändningar. s.k. närradio och när-TV (prop. 1977/78:91, KrU 1977/78z24, rskr 1977/78:337). Rätten att sända närradio och när-TV regleras i lagen (1978:479) om försöksverksamhet med närradio. Ifråga om yttrandefriheten iförsöksverksamheten finns bestämmelseri lagen (1978:480) om ansvarighet i försöksverksamhet med närradio (prop. 1977/781144'). Denna lag hänvisari stor utsträckning till radioansvarighetslagen (1.966z756. RAL) som i sin tur bygger på tryckfrihetsförordningen (TF .- omtryckt 1979z936). Lagtexten till lagen om ansvarighet i försöksverksamhet med närradio bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 1.

Uppgiften att anordna försöksverksamheten med närradio och när-TV gavs till en kommitté som regeringen tillsatte kort efter riksdagens beslut om verksamheten. Med ledning av försöksverksamheten skulle kommittén allsidigt utreda villkor och förutsättningar för en ev. permanent verksamhet med närradio och när-TV. Kommittén. som antog namnet närradiokommit- ténl. överlämnade våren 1981 betänkandet (SOU 1981:13) Närradio. Betänkandet innehåller förslag till dels en ny närradiolag som innebär att närradioverksamheten permanentas, dels en ny ansvarighetslag för sänd- ningarna. Förslaget till en ny ansvarighetslag bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

1 Ledamöter: riksdagsledamöterna Karl-Eric Norrby, ordförande, och Georg Anders- son._ pressckreteraren Britt-Marie Forslund, riksdagsledamoten Göthe Knutson samt redaktören Bo Swedberg.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1981/82:92 _ 7

Betänkandet har remissbehandlats. Av de sammanlagt 98 myndigheter, organisationer och andra instanser som har yttrat sig över betänkandet har endast justitiekanslern. hovrätten för Västra Sverige. upphovsrättsutred- ningen (Ju 1976z02). Svenska journalistförbundet. Sveriges frikyrkoråd. Betania missionsförening i Malmö, Medborgarskolan. Motormännens riksförbund, Stockholms socialdemokratiska ungdomsdistrikt. Stockholms och Järva närradioföreningar, Radio Klara. Piteå närradioförening, Före- ningen Radio Sandviken, Sveriges DX-förbund, de närradiosändande organisationerna i Kumla samt Scientologikyrkans närradioverksamhet i Stockholm och Malmö särskilt berört förslaget till ansvarighetslag. Chefen för utbildningsdepartementet kommer senare denna dag att föreslå att regeringen inhämtar lagrådets yttrande över förslag som innebär att närradioverksamheten får fastare former och successivt vidgas till att omfatta hela landet. Iden lagrådsremissen finns en förteckning över samtliga remissinstanser. För min del vill jag nu ta upp frågan om en ny lag om ansvarigheten för närradion.

2. Tryckfrihetsförordningen och radioansvarighetslagen

Bestämmelserna i RAL, som är tillämpliga på sändningar från Sveriges Radio-koncernen, bygger på TF:s regler om periodiska skrifter och hänvisar i viss utsträckning till dessa regler (prop. 1966:156 5. 40 och 44). ITF och RAL regleras exklusivt i vilka fall straffrättsligt eller skadeståndsrättsligt ansvar får utkrävas för missbruk av yttrandefriheten i tryckt skrift resp. radioprogram. En förutsättning _för ansvar är att det föreligger ett sådant brott som anges i 7 kap. 4 eller 5 & TF (1 kap. 3 & TF och 25 RAL).

Såväl TF som RAL innebär att i princip bara en person anses straffrättsligt ansvarig för missbruk av yttrandefriheten. I första hand ansvarar enligt TF:s regler om periodisk skrift utgivaren av skriften (8 kap. 1 & första stycket) och enligt RAL en programutgivare (4 5 första stycket). Det finns dock vissa skillnader mellan de två ansvarssystemen. I fråga om periodiska skrifter ansvarar i princip utgivaren för allt som publiceras. men när det gäller radioprogram förordnas en programutgivare för varje särskilt program (3 5 första stycket RAL). En annan olikhet består i att det är möjligt att utse en ställföreträdare, som kan överta ansvaret. för utgivaren av en periodisk skrift men inte för en programutgivare (5 kap. 9 och 10 55 TF). Vidare gäller att utgivaren av en periodiSk skrift och ställföreträdaren för honom skall anmälas till en myndighet och anges på varje nummer eller häfte av skriften (5 kap. 4 och 9—11 åå TF), medan programutgivare skall antecknas i ett register.. som förs hos programföretaget och som är tillgängligt för allmänheten (35 tredje stycket RAL).

I andra hand ligger det straffrättsliga ansvaret på ägaren av en periodisk ' skrift resp. den som utser programutgivare (8 kap. 25 TF och 45 tredje stycket RAL).

1” Riksdagen 1981/82. 1 saml. Nr 92

• Sida 8
•  Original

Prop. 1981/82:92 8

Den som är straffrättsligt ansvarig har enligt båda författningarna också det skadeståndsrättsliga ansvaret men delar detta med ägaren till den periodiska skriften resp. med programföretaget (11 kap. 1 och 2 5.5 TF samt 6ä första och andra. styckena RAL).

Med ensamansvaret sammanhänger den frihet från straffrättsligt ansvar och skadeståndsskyldighet som i allmänhet tillkommer den som lämnar ett meddelande för offentliggörande i en tryckt skrift eller ett radioprogram eller som anskaffar uppgifter i sådant syfte ( 1 kap. 1 & tredje och fjärde styckena TF samt 5 5 andra stycket RAL). I princip gäller inte heller i övrigt något ansvar för medverkan till missbruk av yttrandefriheten (1 kap. 3 & TF och 5 5 första stycket RAL). Det finns dock vissa undantag från dessa principer (1 kap. 95 3 och 7 kap. 3 & TF samt 5 5 andra stycket RAL).

Både TF och RAL innehåller bestämmelser som är avsedda att skydda anonymiteten för den som har deltagit vid tillkomsten av en tryckt skrift resp. ett radioprogram (3 kap. TF samt 7 & tredje och fjärde styckena. 9 % och 9 a & RAL). Bestämmelserna avser bl.a. tystnadsplikt (3 kap. 3.5 TF och 9 &_ RAL). I den delen kompletteras de av föreskrifter dels i 36 kap. 5 och 8 55 samt 37 kap. 5 5 rättegångsbalken (36 kap. 5 och 8 åå ändrade senast 1981:510. 37 kap. 5 & ändrad senast 1977:1020). dels i 16 kap. 1 % sekretesslagen(1980:100; omtryckt 1980:880. 16 kap. 1 & ändrad senast 1981:511). . '

Reglerna om rättegången i mål som rör missbruk av yttrandefriheten är i stort sett ' desamma vare sig det gäller yttranden i tryckt skrift eller i radioprogram (12 kap. TF och 8å RAL). Dessa regler innebär bl. a. att endast vissa tingsrätter är behöriga att ta upp sådana mål. att jury i princip skall medverka vid avgörandet och att justitiekanslern är åklagare.

Den skyldighet att bevara ett exemplar av tryckt skrift som gäller enligt 4 5 lagen (1977:1016) med vissa bestämmelser på tryckfrihetsförordningens område har sin motsvarighet i 6 5 förordningen (1967:226) om tillämpningen av radioansvarighetslagen (1966:756). där det föreskrivs att programföreta- gen inom Sveriges Radio skall ombesörja upptagning av varje program som sänds. I båda fallen har skyldigheten samband med justitiekanslerns tillsyn över att yttrandefriheten inte missbrukas.

Det kan tilläggas att ansvarigheten för radiosändningar av s.k. taltidningar för synskadade regleras på ett sätt som ansluter mycket nära till TF:s bestämmelser om ansvaret för periodiska skrifter. Regleringen finns ilagen (1981:509) om ansvarighet för radiotaltidningar.

Slutligen kan här nämnas att bl. a. frågor om ansvar för innehållet i tryckt skrift eller radioprogram f.n. utreds av yttrandefrihetsutredningen (.lu 1977:10).

• Sida 9
•  Original

Prop. 1981/82:92 9

upplysningar.

• Sida 10
•  Original

Prop. 1981/82:92 10

I lagen om försöksverksamhet med närradio finns en bestämmelse som innebär att tillstånd att sända närradio eller när-TV inte får meddelas innan en behörig programutgivare har utsetts. En annan bestämmelse tillåter att myndigheten återkallar tillstånd att sända närradio eller när-TV. om radioprogram sänds trots att varken behörig programutgivare eller ersättare för programutgivare finns eller trots att anmälan inte har gjorts om vem som är utsedd till programutgivare eller ersättare. Med hänsyn härtill finns det i ansvarighetslagen inte några särskilda ansvarsregler för den som underlåter att vid behov se till att ny programutgivare utses eller att göra föreskriven anmälan eller som lämnar oriktiga uppgifteri anmälan (jfr 5 kap. 12 och 13 åå TF).

Också i ett annat avseende gäller en avvikelse från bestämmelsernai RAL, nämligen i fråga om direktsändningar (I å andra stycket. 4 å andra stycket och 6 å första stycket RAL). Flertalet föreskrifter i RAL är över huvud taget inte tillämpliga på vissa direktsändningar. I fråga om andra sådana sändningar kan programutgivarens ansvar flyttas över på de medverkande i ett program. Beträffande närradio och när-TV har det inte ansetts påkallat att ha olika regler om ansvaret för olika typer av program. Bestämmelserna i RAL angående direktsändningar är därför inte tillämpliga såvitt gäller närradio och när-TV.

I 6 och 7 åå förordningen om tillämpningen av radioansvarighetslagen finns föreskrifter om skyldighet att ombesörja upptagning av radioprogram och att låta justitiekanslern och allmänheten ta del av sådana upptagningar. Bestämmelser av i huvudsak samma innebörd gäller också för radioprogram i närradio och när-TV (7å ansvarighetslagen).

Underlåtenhet att iaktta de nämnda skyldigheterna är straffsanktionerad. I likhet med vad som gäller enligt 8—9 a åå RAL är justitiekanslern åklagare (8 å ansvarighetslagen).

4. Förslaget om den fortsatta närradioverksamheten

I det förslag som chefen för utbildningsdepartementet lägger fram för regeringen senare denna dag (i fortsättningen kallat utbildningsdepartemen- tets förslag) förordas att rätten att sända närradio regleras i en ny närradiolag, som skall ersätta den nuvarande lagen om försöksverksamhet med närradio och som skall träda i kraft den 1 juli 1982. Också försöksverksamheten med när-TV avses upphöra vid samma tidpunkt, men frågan om när-TV behandlas inte i förslaget utan chefen för utbildningsde- partementet avser att återkomma till den frågan. Iden mån avvikelseri övrigt förekommer från den nuvarande lagen torde de inte ha någon betydelse för utformningen av reglerna om ansvarighet för närradion.

I fråga om det närmare innehållet i utbildningsdepartementets förslag kan följande nämnas.

Tillstånd att sända närradio skall kunna ges vissa sammanslutningar,

• Sida 11
•  Original

Prop. 1981/82:92 11

nämligen lokala ideella föreningar, församlingar inom svenska kyrkan och obligatoriska studerandesammanslutningar vid universitet och högskolor. En ny myndighet, närradionämnden. inrättas senast den 1 januari 1983 med uppgift att besluta om sändningstillstånd och villkor för sändningarna samt att utöva tillsyn över närradioverksamheten; (Närradiokommittén skall svara för myndighetsfunktionen till dess nämnden börjar sin verksamhet.) En förutsättning för tillstånd är att programutgivare har anmälts. Tillstånd skall kunna återkallas av nämnden, om en sammanslutning bryter mot de regler som gäller för dess sändningsverksamhet.

Sändningarna i närradio utgör rundradiosändningar, och i princip är radiolagen (19661755) tillämplig på dem. Det förbud mot förhandsgransk- ning av radioprogram rn. 111. som finns i radiolagen gäller därmed också närradio. I princip har en sammanslutning som har sändningstillstånd frihet att utforma sina program inom de gränser ansvarighetsregleringen anger. Kommersiell reklam och s.k. sponsring skall dock inte få förekomma. och rätten att sända samma program över flera sändare begränsas.

5. Kommitténs förslag till en ny ansvarighetslag

Kommittén anser att bestämmelserna om ansvarigheten i en permanent närradioverksamhet bör kunna utformas på i huvudsak samma sätt som motsvarande regler för försöksverksamheten. I ett avseende föreslår kommittén dock en annan lösning. nämligen såvitt gäller ersättare för den ansvarige programutgivaren.

F. n. har sammanslutningarna möjlighet att utse en tillfällig ersättare för programutgivaren för en begränsad tidsperiod. Det åligger sammanslutning- arna att till närradiokommittén anmäla vem som är ersättare och för vilken tid denne har utsetts. Enligt kommittén har så gott som alla sammanslut- ningarna utnyttjat möjligheten att redan från början anmäla en ersättare och har samtidigt genom person- och konkursbevis styrkt dennes behörighet. Kommittén har i sina kontakter med sammanslutningarna också erfarit att det har varit vanligt att ersättare har tjänstgjort som programutgivare. Emellertid har endast ett fåtal sammanslutningar anmält under vilka tider som den tillfällige ersättaren har tjänstgjort i den ordinarie programutgiva- rens ställe. De flesta sammanslutningarna tycks ha haft den uppfattningen att det, sedan anmälan har gjörtS. har varit tillåtet att låta ansvaret växla utan att varje gång anmäla detta till kommittén. Det har samtidigt framgått att det finns ett allmänt behov av att ibland kunna sätta in en ersättare i programutgivarens ställe.

Enligt kommitténs uppfattning kan man tillgodose behovet av ersättare genom att införa en ännu mer konsekvent likformighet med utgivaransvaret för periodiska Skrifter. Kommittén föreslår att en sammanslutning skall kunna anmäla en ersättare för programutgivaren till närradionämnden. som kontrollerar att behörighetskraven är uppfyllda. Uppgiften att vara utgivare

• Sida 12
•  Original

Prop. 1981/82:92 12

skall sedan kunna fördelas mellan de båda utgivarna utan någon ytterligare anmälan till nämnden. För att man utifrån enkelt skall kunna få reda på vem som faktiskt ansvarar för en viss sändning skall krävas att den ansvariges namn annonseras i varje sändning. I ett eventuellt ansvarsärende finns därmed uppgiften om den ansvarige utgivaren på referensbandet.

6. Remissyttrandena

Remissinstanserna har inte haft någon invändning mot kommitténs förslag att nuvarande ansvarighetsregleringi huvudsak skall behållas i en permanent lagstiftning. Förslaget att det i varje program skall anges vem som är programutgivare föranleder uttryckligen ingen erinran eller tillstyrks särskilt av justitiekanslern, Sveriges frikyrkoråd, Medborgarskolan, Stockholms närradioförening, Motormännens riksförbund och Stockholms socialdemo- kratiska ungdomsdistrikt. Närradioföreningarna Radio Klara. Piteå närra- dioförening och Föreningen Radio Sandviken är däremot kritiska till ' förslaget.

Radio Klara anser att det är tillräckligt att programutgivare annonseras i program när ordinarie programutgivare ersätts med någon annan. Piteå närradioförening har uppfattningen att det bör räcka med att det i varje program anges vilken sammanslutning och programproducent som har svarat för programmet, eftersom den ansvarige programutgivaren eller ersättaren då lätt kan spåras. Föreningen Radio Sandviken förklarar att det i första hand rör sig om ett internt problem som bör lösas på annat sätt än det föreslagna, främst genom information.

Hovrätten för Västra Sverige gör vissa anmärkningar av redaktionell natur i fråga om lagförslagets utformning. Dessutom påpekar hovrätten att kom- mittén inte har redovisat nägra egentliga skäl för sitt förslag att Stockholms tingsrätt, som är exklusivt forum för mål om radio- och TV—utsändningar i strid mot upphovsrättslagen eller lagen om rätt till fotografisk bild. skall vara exklusivt forum även i mål av motsvarande'slag i fråga om närradiosänd- ningar. Hovrätten finner det naturligt att sådana mål. som inte kan antas ha någon närmare anknytning till Stockholm, handläggs vid tvistemålsforum ' enligt de allmänna reglerna i rättegångsbalken.

En annan fråga som remissinstanserna har uppmärksammat är skyldighe- ten för närradiosammanslutningarna att ombesörja upptagningar av närra- dioprogram och att bevara upptagningarna i sex månader. Kommitténs förslag att överföra reglerna härom till en ny ansvarighetslag tillstyrks av flertalet av de instanser som yttrar sig i frågan. Två organisationer. Sveriges DX-förbund och Järva närradioförening, för dock fram tanken att tre månader skulle vara en tillräcklig bevarandetid. Betania missionsförening i Malmö. Radio Klara och Stockholms socialdemokratiska ungdomsdistrikt förordar att upptagningarna ombesörjs av televerket. Upphovsrättsutred- ningen anmärker att möjligheten att utan avtal med upphovsmännen göra

• Sida 13
•  Original

Prop. 1981/82:92 ' ' 13

sådana s.k. efemära upptagningar endast finns för radioföretag enligt 22 å upphovsrättslagen(1960:729) och i princip får göras bara med dessas egen utrustning. '

7. F öredragandens överväganden

I likhet med kommittén och remissinstanserna anser jag att den nuvarande . - ansvarighetslagen bör ersättas med en ny lag med i huvudsak samma innehåll som den nuvarande lagen.

Kommittén har föreslagit att den nuvarande regleringen av ansvarighets- frågorna ändras på en punkt Med anledning av de erfarenheter som föreligger från försöksverksamheten förordar kommittén i fråga om ersättare - för programutgivare en ordning som i princip överensstämmer med vad som enligt TF gäller i fråga om periodisk skrift. '

Enligt den nuvarande ansvarighetslagen kan en sammanslutning som bedriver närradioverksamhet utse ersättare bara för en begränsad tidspe- riod. Varje gång ersättaren skall tjänstgöra skall detta anmälas till den myndighet som prövar frågor om tillstånd att sända närradio. dvs. f.n. närradiokommittén. Kommittén föreslår att sammanslutningen skall kunna anmäla en ersättare en gång för alla och sedan inte behöva göra någon anmälan vid varje byte. Uppgift om vem som är ansvarig programutgivare för en viss sändning skall i stället lämnas i själva sändningen (jfr 5 kap. 9 och 11 åå TF). Bland de remissinstanser som har yttrat sig i denna del ansluter sig flertalet till kommitténs förslag. '

För egen del har jag förståelse för att det för en sammanslutning som sänder närradio är praktiskt att ha en ständig ersättare som kan träda i stället för den ordinarie programutgivaren. Dessutom underlättar det givetvis för den som bedriver verksamheten om inte anmälan behöver göras varje gång ersättaren skall tjänstgöra. "

Å andra sidan är det emellertid viktigt att det utåt framstår som klart och otvetydigt vem som har ansvaret för en sändning. Inte minst betydelsefullt är ' det att säkerställa att man i efterhand har bevis om vem som bär ansvaret för vad som har yttrats i en sändning. Detta är en förutsättning för att ensamansvaret och anonymitetsskyddet skall kunna upprätthållas. När det gäller periodiska skrifter kan man räkna med att det i efterhand går att få tag i ett exemplar med uppgift om vem som är ansvarig utgivare. En motsvarande möjlighet i fråga om sändningar i närradion skulle som kommittén har föreslagit bestå i att det i sändningarna anges vem som är ansvarig. Denna lösning har i huvudsak vunnit remissinstansernas anslutning. Även jag kan godta att sammanslutningarna själva får svara för de upplysningar i saken" som behövs om vem som är ansvarig för en sändning-. Emellertid vill jag föreslå en viss förenkling av kommitténs förslag.

Enligt min mening bör en sammanslutning i förväg kunna anmäla en eller flera ersättare för obestämd tid. Det bör vara tillräckligt att uppgift om vem

• Sida 14
•  Original

Prop. 1981/82:92 ' "14

som tjänstgör som programutgivare lämnas bara i sändningar av program för vilka en ersättare ansvarar i den ordinarie programutgivarens ställe. Någon upplysning om att den ordinarie programutgivaren tjänstgör behövs inte. Saknas uppgift om programutgivare i en sändning, bör ansvaret alltså vila på den ordinarie programutgivaren. Genom en sådan ordning underlättas förfarandet för den som bedriver närradioverksamhet samtidigt som det skapas tillräckliga garantier för att man i efterhand kan fastställa vem som har varit ansvarig för en viss sändning. Som ett komplement bör det — som kommittén också har föreslagit —i sändningen anges vilken sammanslutning som sänder programmet. Till skillnad mot kommittén anser jag att de uppgifter som nu har nämnts inte bör lämnasi inledningen till program utan i slutet. Den som anser. att något otillåtet har förekommit i programmet har därigenom bättre möjligheter att påtala detta än om uppgifterna lämnas inledningsvis. Det bör ankomma på tillståndsmyndigheten att informera närradiosammanslutningarna om hur systemet skall fungera.

Ifråga om den närmare utformningen i övrigt av den nya lagen anser jag att bestämmelserna i den nuvarande ansvarighetslagen med vissa redaktionella justeringar i allt väsentligt kan flyttas över oförändrade.

Med anledning av vad hovrätten för Västra Sverige har anfört om forum i mål om yttrandefrihetsbrott o.d. i närradiosändningar vill jag framhålla att det kan förutsättas att antalet sådana mål blir litet. Några större praktiska olägenheter kan därför knappast uppstå, om Stockholms tingsrätt, som enligt huvudregeln i 8 %& RAL är forum i motsvarande mål som rör Sveriges Radios sändningar, normalt är forum också i mål som gäller närradio. Jag anser därför att det saknas tillräckliga skäl att gå ifrån den ordning som har gällt under försöksverksamheten och som har godtagits av övriga remissinstanser. Jag tillstyrker alltså kommitténs förslag på denna punkt.

Slutligen anser jag i likhet med kommittén och flertalet remissinstanser att de nuvarande reglerna om skyldighet för närradiosammanslutningarna att spela in radioprogram i sak är lämpliga. På grund av upphovsrättsutredning- ens uttalande rörande de s.k. efemära upptagningarna vill jag erinra om att regleringen i den nuvarande ansvarighetslagen bygger på att närradiosam- manslutningarna betraktas som radioföretag i upphovsrättslagens mening. Ett liknande synsätt ligger till grund för motsvarande regler i lagen om ansvarighet för radiotaltidningar. Jag utgår från att kommittén, som den antyderi sitt remissyttrande, kommer att behandla denna fråga i sin fortsatta översyn av upphovsrättslagstiftningen.

8. Upprättade lagförslag

I enlighet med vad jag nu har anfört har inom justitiedepartementet upprättats förslag till

.1- 'lag om ansvarighet för närradio,

• Sida 15
•  Original

Prop. 1981/82:92 15

2. lag om ändring i rättegångsbalken . 3. lag om ändring i sekretesslagen (1980:1_00).

Förslagen bör'fogas till regeringsprotokollet i detta ärende som bila- ga 3'.

9. Specialmotivering

9.1. Förslaget till lag om ansvarighet för närradio

1 5

Första stycket är utformat efter förebild av 1 5 första stycket RAL. Eftersom närradiolagen skall avse endast ljudradioprogram. gäller den nya ansvarig- hetslagen yttrandefriheten i sådana program. Det har emellertid ansetts onödigt att i lagens övriga bestämmelser uttryckligen ange att de avser enbart ljudradioprogram. Där används i stället begreppet radioprogram. Om närradiolagens tillämpningsområde skulle utvidgas till att omfatta också när-TV, får första stycket justeras så att också när-TV-program faller under ansvarighetsregleringen.

Andra stycket överensstämmer — frånsett några redaktionella justeringar — med 1 5 andra stycket i den nuvarande ansvarighetslagen. Bestämmelserna innebär att RAL:s föreskrifter om vad som är missbruk av yttrandefriheten (2 å). meddelarskydd m.m. (5 &. andra stycket. 7 5 första, tredje och fjärde styckena), forum i mål om yttrandefrihetsbrott m.m. (8 5). tystnadsplikt (9 5) och efterforskningsförbud (9 a 5) är tillämpliga också på närradiopro- gram. Eftersom dessa bestämmelser i RAL innehåller uttryck som inte utan vidare kan tillämpas på närradion. anges att RAL:s begrepp radioprogram. programföretag och RAL i stället skall avse närradioprogram. närradiosam- manslutning och den nya ansvarighetslagen.

Lika litet som TF och RAL reglerar den nya ansvarighetslagen alla frågor som rör yttrandefriheten i mediet. Därför görs sist i andra stycket en allmän hänvisning till bestämmelser i andra författningar. Som exempel kan nämnas skadeståndslagens föreskrifter om bestämmande av "skadestånd.

2 & Bortsett från redaktionella ändringar överensstämmer denna paragraf med 2 & i'den nuvarande ansvarighetslagen.

3 5 I denna paragraf återfinns de nya bestämmelserna om ersättare. De har kommenterats i avsnitt 7. ' Bilagan har uteslutits här. Frånsett en redaktionell ändring är förslagen likalydande med dem som är fogade till propositionen.

• Sida 16
•  Original

Prop. 1981/82:92 ' 16

4 & Paragrafen. som saknar motsvarighet i den nuvarande ansvarighetslagen. innehåller föreskrifter om vissa uppgifter som skall lämnas i slutet av en sändning av ett närradioprogram. Uppgift om vilken sammanslutning som sänder programmet skall alltid lämnas. Detta har betydelse bl. a för att en enskild som anser sig kränkt skall få veta m'ot vem han skall vända sig och hos vem han kan få tillgång till en inspelning av programmet (se 8 .fi). Om en ersättare tjänstgör iden ordinarie programutgivarens ställe. skall uppgift om vem som tjänstgör lämnas samtidigt. Sägs inget. vilar ansvaret på den ordinarie programutgivaren som skall finnas anmäld hos tillståndsmyndig- heten (5 5). Allmänheten kan alltså där få upplysning om vem som är programutgivare och också närmare uppgifter om sammanslutningen och om en ersättare som tjänstgör som programutgivare.

Till skillnad från kommitténs förslag saknar 45 krav på att sändarens placering och frekvens skall anges i en sändning. Något behov av sådana uppgifter finns inte. eftersom närradio skall få sändas bara från sändare som televerket ställer till förfogande.

5—9 %%

Paragraferna motsvarar, med vissa redaktionella justeringar. 4—8 5.5 i nuvarande ansvarighetslag. I 5 & anges dock som en följd av det nya systemet med ersättare att den som är anmäld som ersättare är ansvarig i den ordinarie programutgivarens ställe för ett program för vilket han i sändningen av programmet anges vara programutgivare. Enligt andra stycket i 5 & vilar det straffrättsliga ansvaret i andra hand på den som är företrädare för närradiosammanslutningen. Vilken eller vilka personer som skall anses ansvariga får avgöras efter allmänna straffrättsliga principer om straffansvar för juridiska personers företrädare (se Vissa speeialstraffrättsliga problem. Ds Ju 197523. 5. 128 ff).

Ikraftträdande m.m Den nya ansvarighetslagen föreslås träda i kraft samtidigt med den nya närradiolagen . dvs. den 1 juli 1982. Eftersom också försöksverksamheten med när-TV skall avslutas då. föreslås att den nuvarande ansvarighetslagen upphör att gälla vid samma tidpunkt. Att den nuvarande lagen upphör att gälla bör dock inte medföra att det därefter i fråga om radioprogram i sändningari försöksverksamheten tillämpas andra regler än de som gällde då denna pågick. Därför föreskrivs att den nuvarande ansvarighetslagen fortfarande skall gälla i fråga om radioprogram som avses i lagen om försöksverksamhet med närradio.

• Sida 17
•  Original

Prop. 1981/82:92 ' 17'

9.2. Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

I den uppräkning av tystnadsplikter på massmedieområdet som finns i sista stycketi 36 kap. 5 & rättegångsbalken ersätter den nya ansvarighetslagen den nuvarande. Den nu gällande lydelsen-bör emellertid även efter den 1 juli 1982 tillämpas när det är fråga om vittnesförhör med någon som har tystnadsplikt enligt den nuvarande ansvarighetslagen. En övergångsbestämmelse av denna innebörd föreslås därför.

9.3. Förslaget till lag om ändring i sekretesslagen (1980:IOO)

De nya bestämmelserna bör inte leda till att straff för den som bryter mot tystnadsplikten enligt den nuvarande ansvarighetslagen inte kan ådömas efter den 1 juli 1982 på grund av att denna tystnadsplikt då inte längre finns med i uppräkningen i 16 kap. l & sekretesslagen av vilka tystnadsplikter som bryter igenom meddelarfriheten enligt TF. Det föreslås därför i en övergångsbestämmelse att de äldre bestämmelserna alltjämt skall tillämpas i" fråga om brott mot tystnadsplikt enligt l & lagen (19781480) om ansvarighet i försöksverksamhet med närradio.

10. Hemställan Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till

1. lag om ansvarighet för närradio,

2. lag om ändring i rättegångsbalken ,

3. lag om ändring i sekretesslagen(19801100). 11 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

• Sida 18
•  Original

Prop. 1981/82:92 ' 18