Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att det allmänna statsbidraget till den psykiatriska vården samt de nuvarande ersättningarna från sjukförsäkringen för läkar- vård m. nr. inom öppen vård omvandlas till en samlad ersättning per invånare till de offentliga sjukvårdshuvudmännen. I anslutning härtill föreslås nya regler för anslutningen av privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster till den allmänna sjukförsäkringens ersättningssystem fr. o. m. den 1 januari 1985. Förslagen bygger på överenskommelser med sjukvårdshuvudmän- nen.

Utgångspunkten för förslagen är det samlade ansvar för hälso- och sjukvården som den nya hälso- och sjukvårdslagen lägger på landstingen som ' sjukvårdshuvudmän.

Det nya ersättningssystemet domineras av en allmän sjukvårdsersättning som är avsedd främst för primärvård och annan öppen vård. Den skall grundas på ett enhetligt belopp per invånare. För åren 1985 och 1986 gäller dock särskilda övergångsregler som innebär att totalbeloppet 8 242 milj. kr. per år fördelas i särskild ordning.

För att underlätta utvecklingen av hemsjukvården, öppna vårdformer inom psykiatrin samt förebyggande åtgärder inom hälso- och sjukvårdsom- rådet skall särskilda ersättningsbelopp utgå för dessa ändamål. Vidare skall liksom f. n. en särskild ersättning utgå för tillhandahållande av hjälpmedel för handikappade samt för sjuktransporter. För sjukhusvård skall liksom nu utgå en ersättning per vårddag.

De sammanlagda ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen enligt de nya reglerna beräknas till 11 259 milj. kr. för vardera åren 1985 och 1986. Härtill kommer ett särskilt statsbidrag med 148 milj. kr. per år till den psykiatriska vården.

• Sida 2
•  Original

Prop. 1983/84:190 2

De nya anslutningsreglerna för privatpraktiserande läkare och sjukgym- naster innebär att nya privatpraktiker skall föras upp på försäkringskassornas förteckning _endast efter tillstyrkan av resp. sjukvårdshuvudman. För heltidsverksamma privatpraktiker i stödområdena A—C, dvs praktiskt taget hela Norrland samt delar av Svealands inland, skall dock försöksvis under åren 1985 och 1986 gälla fri anslutningsrätt till försäkringen. Utgångspunkten är att den heltidsverksamma privatpraktikerkåren skall behållas på volym- mässigt samma nivå som f. n., men att en jämnare regional fördelning skall eftersträvas.

De privatpraktiker som f. n. är anslutna till försäkringssystemet och har haft en verksamhet av viss omfattning skall få stå kvar när de nya anslutningsreglerna träder i kraft. Privatpraktiker som är heltidsanställda hos offentlig sjukvårdshuvudman (fritidspraktiker) skall dock inte kunna tillhöra försäkringens ersättningssystem efter utgången av år 1984. Ersätt- ningsfrågorna för dessa skall i stället lösas genom överenskommelse med sjukvårdshuvudmannen/arbetsgivaren.

I propositionen lämnas också förslag om slopande av arbetsgivares uppgiftsskyldighet angående arbetsanställning.

• Sida 3
•  Original

Prop. 1983/84: 190

1. Förslag till Lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring

Härigenom föreskrivs att 2 kap. 1—6, 8 och 10 55 samt 3 kap. 4å lagen (1962:381) om allmän försäkring1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

2 kap.

Försäkrad äger i enlighet med vad nedan sägs rätt till ersättning för utgifter för läkarvård, tandvård och sjukhusvård ävensom isamband där- med företagna resor, så ock till ersätt- ning, varom föreskrift meddelats enligt 6 5 .

Vid fastställande av grunder för ersättning enligt 2, 3 och 6 55 kan regeringen dels bestämma högsta arvode och patientavgift som får uttagas av vårdgivare som är anslu- ten till försäkringen, dels meddela närmare föreskrifter för verksamhe- tens bedrivande hos sådan vårdgiva- re och om skyldighet för vårdgivaren att lämna uppgifter om verksamhe- ten.

25

Ersättning för utgifter för lä k a r - v å r d utgår vid sjukdom, som enligt läkares utsago kräver sådan vård, ävensom vid förlossning om vården ombesörjes av staten, landstings- kommun eller kommun, som ej till- hör landstingskommun, eller lämnas av läkare, som är uppförd på en av allmän försäkringskassa upprättad förteckning. Ersättning utgår enligt grunder som regeringen fastställer. I fråga om vård som lämnas av läkare som uppförts på den nämnda förteck- ningen fastställas grunderna för högst två år i sänder efter förslag av riksför- säkringsverket.

1 Lagen omtryckt 1982:120.

15

Om skyldighet för landstingskom- mun och kommun som inte tillhör landstingskommun att erbjuda hälso- och sjukvård föreskrivs i hälso- och sjukvårdslagen (l982.'763). För den- na vård och för den sjukvård som meddelas av annan vårdgivare samt för tandvård, liksom för resor i samband med vården, utges ersätt- ning enligt vad nedan sägs.

I grunderna för ersättning enligt 2, 3, 5 och 655 kan regeringen dels bestämma den högsta patientavgift och, såvitt avser 3 och 5.65, det högsta arvode som får tas ut av en vårdgivare som är ansluten till för- säkringen, dels meddela närmare föreskrifter för verksamhetens be- drivande hos vårdgivaren och om skyldighet för denne att lämna upp- gifter om verksamheten.

För öppen hälso- och sj u k v å rd som ombesörjs av sta- ten, landstingskommun eller kom- mun, som inte tillhör landstingskom- mun, liksom för tillhandahållande av hjälpmedel åt handikap- p a d e , utges ersättning enligt grun- der som regeringen fastställer.

• Sida 4
•  Original

Prop. 1983/84: 190

Nuvarande lydelse

Ersättning för utgifter för tan d - v å r d utgår om vården meddelas vid folktandvårdspoliklinik, odontolo- gisk fakultet eller tandsjukvårds- central eller eljest genom det all- männas försorg eller lämnas av tand- läkare, som är uppförd på en av allmän försäkringskassa upprättad förteckning. Ersättning utgår enligt grunder som regeringen efter förslag av riksförsäkringsverket fastställer för högst två år i sänder.

Vad som sägs i första stycket gäller ej utgifter för tandvård åt försäkrad, som icke fyller minst tjugu år under det år vården inledes. Om avgiftsfri tandvård åt sådan försäkrad stadgas i folktandvårdslagen (1973:457). Re- geringen meddelar bestämmelser om ersättning till den som ombesör- jer sådan vård.

För utgifter för oralkirurgisk be- handling eller annan åtgärd, som finns angiven i förteckning som fast- ställes av regeringen, utgår ersättning enligt de grunder för ersättning för läkarvårdsutgtfter som fastställas en- ligt 2 5, under förutsättning att vår- den meddelas vid odontologisk fakultet eller tandsjukvårdscentral el- ler, efter hänvisning av läkare eller tandläkare, vid sådan poliklinik för specialisttandvård som angives i för- teckning som fastställes av riksför- säkringsverket.

Ersättning för utgifter för 5 j u k- h u s v ä r d, som på grund av sjuk- dom eller förlossning varit erforder- lig, utgår enligt grunder som fast- ställs av regeringen.

Föreslagen lydelse

, Ersättning för ta n d v å r d utges om vården meddelas vid folktand- vårdspoliklinik, odontologisk fakul- tet eller tandsjukvårdscentral eller eljest genom det allmännas försorg eller lämnas av tandläkare, som är uppförd på en av den allmänna försäkringskassan upprättad för- teckning. Ersättning utgår enligt grunder som regeringen efter förslag av riksförsäkringsverket fastställer för högst två år i sänder.

Vad som sägs i första stycket gäller inte ersättning för tandvård åt försäk- rad, som inte fyller minst tjugo år under det år vården inleds. Om avgiftsfri tandvård åt sådan försäk- rad stadgas i folktandvårdslagen (1973z457). Regeringen meddelar bestämmelser om ersättning till den som ombesörjer sådan vård.

Ersättning för oralkirurgisk be- handling eller annan åtgärd, som finns angiven i förteckning som fast- ställs av regeringen, utges enligt 2 5.

45

Ersättning för sjukhusvård , som på grund av sjukdom eller förlossning varit erforderlig, utges enligt grunder som fastställs av rege- ringen.

Med sjukhusvård avses vård på sjukhus som lämnas där intagen försäkrad.

Regeringen meddelar föreskrifter om vad som skall räknas som sjukhus

enligt denna lag.

För utgifter för konvalescentvård utges ersättning enligt grunder som regeringen fastställer.

• Sida 5
•  Original

Prop. 1983/84zl90

Nu varande lydelse

Har försäkrad åtnjutit läkarvård, tandvård eller sjukhusvård som avses i2—4 55, utgår ersättning enligt grun- der som regeringen fastställer för utgifteri anledning av r e s 0 r till och från läkaren, tandläkaren eller vård-. inrättningen.

Ersättning för sjuktransporter ut- går enligt vad regeringen föreskri- ver.

Föreslagen lydelse

Förläkarvård eller annan sjukvårdande behandling med anledning av sjukdom som läm- nas av läkare eller sjukgymnast, som är uppförd på en av den allmänna försäkringskassan upprättad förteck- ning, utges ersättning enligt grunder som regeringen fastställer för högst två år i sänder efter förslag av riksför- säkringsverket.

Regeringen får meddela föreskrif- ter om i vilken omfattning privat- praktiserande läkare och sjukgym- naster skall vara uppförda på de allmänna försäkringskassornas för- teckningar.

652

Ersättning för utgifter för annan behandling med anledning av sjuk- dom än som sägs i 2—459' (sjuk- vårdande behandling)utgår om behandlingen ombesörjes av sta- ten, landstingskommun eller kom- mun som ej tillhör landstingskom- mun, eller lämnas av sjukgymnast eller läkare, som är uppförd på en av allmän försäkringskassa upprättad förteckning. Ersättning utgår enligt grunder som regeringen fastställer. I fråga om behandling som lämnas av sjukgymnast eller läkare som har uppförts på den nämnda förteckning- en fastställas grunderna för ersättning för högst två år i sänder efter förslag av riksförsäkringsverket.

För utgifter för konvalescentvård utgår ersättning enligt grunder som regeringen fastställer.

I fråga om ersättning för försäk- rads utgifter för resor i samband med sjukvårdande behandling eller kan- valescentvård eller för resor i sam- band med vård som vid sjukdom har meddelats av distriktssköterska eller distriktsbarnmorska äger 5 9' första stycket motsvarande tillämpning.

För hjälpmedel åt handikappade

2 Senaste lydelse 1983z871.

Har en försäkrad med anledning av sjukdom erhållit läkarvård eller annan sjukvårdande behandling, som avses i 2 eller 5 5, eller sjukhus- vård eller konvalescentvård enligt 4 5, utges ersättning för r e s e k 0 s t - n a d e r isamband med vården enligt grunder som regeringen fastställer. Detsamma gäller resekostnader i samband med tandvård som avses i 35.

Ersättning för sjuktransporter ut- ges enligt grunder som regeringen fastställer.

• Sida 6
•  Original

Prop. 1983/84zl90

Nuvarande lydelse

utgår ersättning enligt vad regeringen föreskriver.

Bidrag skall, enligt de grunder som regeringen fastställer, utgå dels till förebyggande hälsovård och primär- vård, inräknat långtidssjukvård, dels till öppen psykiatrisk vård. Bidragen utgår för vård som anordnas av landstingskommun eller kommun som inte tillhör landstingskommun.

Försäkrad, som icke är bosatt i riket, äger rätt till Sjukvårdsersätt- ning endast om vårdbehovet. upp- kommit under vistelse härstädes.

Äger försäkrad som avses i första stycket rätt till ersättning för vården jämlikt annan författning eller ut- ländsk lagstiftning eller på grund av överenskommelse med främmande makt, skall sådan ersättning avdra- gas från motsvarande ersättning enligt denna lag.

Föreslagen lydelse

8.5

Har en försäkrad som inte är bosatt i Sverige erhållit sådan vård som avses i 3—5 55, utges sjukvårds- ersättning endast om vårdbehovet har uppkommit under vistelse i riket. '

Har en försäkrad som avses i första stycket rätt till ersättning för vården enligt annan författning eller utländsk lagstiftning eller på grund av överenskommelse med främman- de makt. skall ersättningen dras av från motsvarande ersättning enligt denna lag.

10 å3 Frågor om sjukvårdsersättning prövas i andra fall än som avses i andra stycket av den allmänna försäkringskassa, hos vilken den försäkrade är inskriven eller skulle ha varit inskriven, om han uppfyllt åldersvillkoret i 1 kap. 4 5. Denna försäkringskassa får dock uppdra åt en annan försäkrings- kassa att pröva sådana frågor.

Frågor om sjukvårdsersättning enligt 2 och 3 55 samt 65 första stycket prövas av den försäkringskas- sa inom vars verksamhetsområde vården erhållits. Detsamma gäller sjukvårdsersättning i övrigt åt en försäkrad, som inte är och inte heller under den förutsättning som sagts i första stycket skulle ha varit inskri- ven hos allmän försäkringskassa.

Frågor om sjukvårdsersättning enligt 2, 3 och 5 55 prövas av den försäkringskassa inom vars verksam- hetsområde vårdgivaren bedriver sin verksamhet. Detsamma gäller sjuk- vårdsersättning i övrigt i de fall där den försäkrade inte är och inte heller under den förutsättning som sagts i första stycket skulle ha varit inskri- ven hos allmän försäkringskassa.

3 kap. 4 54 Hel sjukpenning utgör för dag nittio procent av den fastställda sjukpen- ninggrundande inkomsten, delad med trehundrasextiofem. Sjukpenningen avrundas till närmaste hela krontal. För försäkrad som avses i 1 5 andra

3 Senaste lydelse 1983:1064. 4 Senaste lydelse 1982z368.

• Sida 7
•  Original

Prop. 1983/84zl90

Nu varande lydelse

Föreslagen lydelse

stycket utgör hel sjukpenning åtta kronor för dag.

För varje dag då den försäkrade får sjukhusvård skall sjukpenningen minskas med fyrtio kronor, dock med högst en tredjedel av sjukpen- ningens belopp. Därvid skall det belopp varmed minskning sker avrundas till närmast lägre hela krontal. S jukpenningen vid sjukhus- vård skall dock alltid utgå med lägst åtta kronor.

För varje dag då den försäkrade får sjukhusvård skall sjukpenningen minskas med 45 kronor, dock med högst en tredjedel av sjukpenning- ens belopp. Därvid skall det belopp varmed minskning sker avrundas till närmast lägre hela krontal. Sjukpen- ningen vid sjukhusvård skall dock alltid utgå med lägst åtta kronor.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

• Sida 8
•  Original

Prop. 1983/84: 190

2. Förslag till Lag om ändring i lagen (1974:525) om ersättning för viss fö- delsekontrollerande verksamhet m. m.

Härigenom föreskrivs att 1—3 55 lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m.. rn. skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

lä'

Staten, landstingskommun eller

kommun får enligt vad nedan sägs ersättning för kostnader för rådgiv- ning i födelsekontrollerande syfte som meddelas den som omfattas av sjukförsäkring enligt lagen (196238! ) om allmän försäkring. Motsvarande ersättning utgår även till organisation, som med socialsty- relsens tillstånd bedriver sådan råd- givning.

Ersättning till privatpraktiserande läkare för rådgivning i födelsekon- trollerande syfte utgår enligt grunder som regeringen fastställer.

Ersättning enligt denna lag utgår även för rådgivning angående abort eller sterilisering.

Staten, landstingskommun och kommun erhåller ersättning från sjukförsäkringen enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring för rådgivning som lämnas i födelsekon- trollerande syfte eller om abort eller sterilisering.

Ersättning för sådan rådgivning som avses i första stycket utges även till organisationer som med socialsty- relsens tillstånd bedriver rådgivning- en samt till läkare som är uppförd på en av den allmänna försäkringskas- san upprättad förteckning.

2 52

Ersättning utgår för varje rådgiv- ningstillfälle med belopp som rege- ringen fastställer. Ersättningen om- fattar även kostnaderna för preven- tivmedel som i samband med rådgiv- ningen utlämnas till den försäk- rade.

Ersättningen utges enligt grunder som regeringen fastställer. Ersätt- ningen omfattar även kostnaderna för preventivmedel som utlämnas i samband med rådgivningen.

Ersättning enligt denna lag utges endast om rådgivning och i anslut- ning därtill utlämnade preventivme- del tillhandahålls kostnadsfritt.

353

Ersättning enligt denna lag utgår endast om rådgivning och i anslut-

_1 Senaste lydelse 1977_:369.

2 Senaste lydelse 19775369. 3 Senaste lydelse 1975z226.

• Sida 9
•  Original

Prop. 1983/84:190 9

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ning därtill utlämnade preventivme- del tillhandahålles den försäkrade kostnadsfritt.

För utgifter för resor som företages Ersättning för resekostnader i sam- i samband med rådgivning enligt band med rådgivning enligt denna denna lag utgår ersättning till den lag utges till den som är försäkrad försäkrade enligt grunder som rege- enligt lagen ( [962.381 ) om allmän ringen fastställer. försäkring med tillämpning av grun-

der som regeringen fastställer.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1985.

• Sida 10
•  Original

Prop. 1983/84:190 10

3. Förslag till Lag om upphävande av lagen (1954z269) om skyldighet för arbetsgivare att lämna uppgift rörande arbetsanställning

Härigenom föreskrivs att lagen (1954:269) om skyldighet för arbetsgivare att lämna uppgift rörande arbetsanställning skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1984.

• Sida 11
•  Original

Prop. 1983/84:190 11

Utdrag SOCIALDEPARTEMENTET PROTOKOLL

vid regeringssammanträde 1984-04-05

Närvarande: Statsrådet Lundkvist, ordförande, och statsråden Feldt. Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Hjelm-Wallén, Peterson, Andersson, Boström, Göransson, Gradin, R. Carlsson, Holmberg, Thunborg.

Föredragande: statsrådet Sigurdsen såvitt avser frågorlunder punkterna 1—3 och statsrådet Andersson såvitt avser frågor under punkterna 4—7.

Proposition om vissa ersättningar till sjukvårdshuvudmännen, m. m.

bidragens användning.

En arbetsgrupp under hälso- och sjukvårdsberedningen har i enlighet med överenskommelsen utrett förutsättningarna för att införa nya regler för de ekonomiska ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen. Detta har skett med utgångspunkt i de ålägganden som hälso- och sjukvårdslagen ger sjukvårds- huvudmännen att tillhandahålla en god hälso- och sjukvård för hela befolkningen. Syftet har varit att tillskapa regler som underlättar statsmak- ternas och sjukvårdshuvudmännens gemensamma strävan att säkerställa en vård och omsorg som svarar mot befolkningens behov och som även främjar ett effektivt utnyttjande av vårdresurserna.

Med utgångspunkt i detta arbete har en överenskommelse nu träffats mellan representanter för staten och sjukvårdshuvudmännen om ändrade regler för vissa statsbidrag och ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvudmännen fr. o. m. är 1985 och om ersättningsbelopp m. m. för åren 1985 och 1986. Överenskommelsen innebär att det nuvarande allmänna statsbidraget till den psykiatriska vården och de olika försäkringsersättningar som nu utgår för åtgärder inom den öppna sjukvården omvandlas till en schablonberäknad allmän sjukvårdsersättning. Denna ersättning, som främst är avsedd för primärvård och övrig öppen vård, grundas på en fördelning per invånare inom sjukvårdsområdet. Från detta ersättningsbe- lopp avräknas sjukförsäkringens utgifter för läkarvård och annan sjukvår- dande behandling hos privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster. Nya regler föreslås för anslutning av privatpraktiserande läkare och sjukgymnas- ter till sjukförsäkringens ersättningssystem. Det nya regelsystemet innebär ingen ändring av privatpraktiserande vårdgivares rätt att utöva yrket.

För att underlätta utvecklingen av hemsjukvården. öppnare vårdformer inom psykiatrin samt förebyggande åtgärder inom hälso- och sjukvårdsom- rådet utgår särskilda ersättningsbelopp för dessa ändamål. Vidare utgår liksom f. n. särskild ersättning för tillhandahållande av hjälpmedel för handikappade samt för sjuktransporter. För sjukhusvård utgår liksom nu ersättning per vårddag.

Jag vill för egen del uttala min anslutning till överenskommelsen och det nya ersättningssystemet samt de samverkansåtgärder och den inriktning på en omstrukturering av sjukvården som det nya ersättningssystemet tar sikte på. De nya ersättningsreglerna förutsätter vissa lagändringar, bl. a. i lagen om allmän försäkring, som skall beslutas av riksdagen. Det bör i övrigt ankomma på regeringen att närmare utforma ersättningsreglerna. Riksda- gen bör beredas tillfälle att ta del av överenskommelsen i sin helhet genom att den fogas till protokollet i detta ärende som bilaga 2.

Jag förordar att de i överenskommelsen angivna åtgärderna genomförs på det sätt som redogörs för i det följande. Regeringen kommer senare att få ta del av förslag till de ytterligare författningsbestämmelser som behövs för genomförandet sedan riksdagen har behandlat pr0positionen.

Idet följande kommer först att lämnas en redovisning av de mål för hälso-

• Sida 13
•  Original

Prop. 1983/84:190 13

och sjukvårdspolitiken och för planering och samverkan mellan offentlig sjukvårdshuvudman och privatpraktiserande vårdgivare som utgör bakgrund och motiv för de nya ersättningsreglerna. Därefter redovisas närmare de regler för ersättningar till sjukvårdshuvudmännen och anslutningsregler för privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster som bör gälla fr. 0. m. är 1985 samt förslag till de lagändringar som erfordras.

I det följande lämnas också förslag om slopande av arbetsgivares uppgiftsskyldighet angående arbetsanställning.

2.2. Vårdpolitiska prioriteringar Utbyggd primärvård

En väl utbyggd primärvård som kan erbjuda en geografiskt lättillgänglig vård av god kvalitet har sedan länge prioriterats såväl på nationell nivå som i sjukvårdshuvudmännens långsiktiga planer. En jämförelse mellan den planerade och den faktiska utvecklingen visar dock på skillnader mellan de politiska prioriteringarna och de faktiskt genomförda förändringarna. I den fortsatta planeringen av hälso- och sjukvårdens utveckling är det viktigt att skapa ökade förutsättningar för en utveckling av primärvården.

Mot denna bakgrund kommer socialministern att i det följande föreslå att huvuddelen av den nya ersättningen till sjukvårdshuvudmännen skall utgå i form av en allmän sjukvårdsersättning som främst är avsedd för primärvård och övrig öppen vård. Denna ersättning grundas på ett enhetligt belopp per invånare och år. I jämförelse med ett prestationsrelaterat ersättningssystem baserat på läkarbesök bidrar det nya ersättningssystemet till ett effektivare resursutnyttjande bl. a. genom ökade möjligheter att omfördela arbetsupp- gifter mellan olika personalkategorier. Utbyggnaden av primärvården bör ske med utgångspunkt i befolkningens behov av såväl förebyggande som - behandlande insatser. Primärvården måste också präglas av god kvalitet, tillgänglighet och kontinuitet.

Hemsjukvård

Till de verksamhetsområden som bör ges extra uppmärksamhet och utvecklingsmöjligheter hör hemsjukvården. En väl utbyggd hemsjukvård är

• Sida 16
•  Original

Prop. 1983/84:190 16

av stor betydelse för att öka möjligheterna att även vid långvarig sjukdom kunna bo kvar i hemmet. En särskild ersättning för hemsjukvården föreslås i det följande.

Öppen psykiatrisk vård

I den överenskommelse som träffades föregående år mellan staten och sjukvårdshuvudmännen infördes en ny ersättning för öppnare vårdformer inom den psykiatriska vården. Ersättningen var avsedd att användas för utveckling av vårdformer som underlättar utskrivning av patienter från den slutna psykiatriska vården till boende utanför institution. Sjukvårdshuvud- männen skulle tillsammans med primärkommunerna inom sitt område arbeta för en snabbare omstrukturering av den psykiatriska vården. I överenskommelsen betonades betydelsen av samplanering av landstingens och kommunernas insatser. Insatserna borde dessutom samordnas med övriga åtgärder på vårdområdet och arbetsfördelningen mellan sjukvårds- huvudmännen och primärkommunerna preciseras. De första resultaten av denna samplanering kan nu skönjas. I den nya överenskommelsen har en fortsatt satsning på öppnare vårdformer inom den psykiatriska vården bedömts angelägen. Den särskilda ersättningen för detta ändamål föreslås , således i det följande utgå även för åren 1985 och 1986.

Förebyggande insatser

I de flesta sjukvårdshuvudmäns planer finns en hälsopolitisk ansats, som dock endast i relativt begränsad utsträckning fått genomslag i den praktiska verksamheten. Samtidigt konstateras bl. 3. inom det pågående HS 90- projektet att förbättringar av folkhälsan i första hand kan uppnås genom olika typer av förebyggande insatser.

Ett tecken på de förebyggande insatsernas förväntade hälsopolitiska betydelse är de stora skillnader i hälsotillstånd som i dag finns mellan olika social- och yrkesgrupper. Samtliga stora folksjukdomar är t. ex. betydligt vanligare i socialgrupp III än i socialgrupp [.

Orsakerna till dessa skillnader är inte fullständigt kända. Generellt kan dock konstateras att de genetiska faktorerna och selektionen — dvs. att man på grund av sjukdom tillhör viss social- eller yrkesgrupp — inte förklarar de redovisade socio-ekonomiska skillnaderna. Huvudorsakerna ligger i skillna- derna i livsvillkor och därmed sammanhängande olika risker i t. ex. arbetsmiljön samt för vissa sjukdomar i olikheter vad avser livsstil.

En viktig uppgift för hälso- och sjukvården är därför att vidareutveckla såväl de individ- som de samhällsinriktade förebyggande insatserna. Detta är en mycket angelägen uppgift såväl inom primärvården som läns- och regionsjukvården.

• Sida 17
•  Original

Prop. 1983/84:190 17

Mot denna bakgrund föreslås i det följande en förstärkt ersättning för förebyggande insatser.

2.3. Uppföljning av verksamhet och resursanvändning

I 1983 års överenskommelse om ersättningarna till sjukvårdshuvudmän- nen anges att den aviserade utredningen avseende schabloniserade ersätt- ningar också skall klarlägga på vilket sätt underlag skulle tas fram för en mer kontinuerlig utvärdering av verksamheten och bidragens användning.

Vid en förenkling av ersättningssystemet av det slag som föreslås i denna proposition måste särskild vikt fästas vid uppföljning och analys av . utvecklingen inom hälso- och sjukvården samt användningen av ersättning- arna.

Mot denna bakgrund bör i enlighet med den träffade överenskommelsen följande inriktning gälla för det uppföljnings- och utvärderingsarbete som är direkt relaterat till de vårdpolitiska prioriteringarna.

Socialstyrelsen bör årligen i samråd med Landstingsförbundet som ett underlag för regeringens ställningstaganden till hälso- och sjukvårdsbered- ningen redovisa en sammanställning och analys av de förändringar som har skett. Denna årliga uppföljning bör i huvudsak baseras på redan existerande planer och statistik. Det är också angeläget att innehållet i landstingskom- munernas ekonomiska långtidsplan successivt anpassas så att den i ökad utsträckning ger en information om utvecklingen som direkt kan relateras till hälso- och sjukvårdspolitiska mål och prioriteringar.

Utöver denna årliga redovisning skall de tre huvudområden som anges nedan successivt bli föremål för en närmare analys. Det bör uppdras åt socialstyrelsen att i samarbete med Landstingsförbundet och Spri (Sjukvår- dens och socialvårdens planerings- och rationaliseringsinstitut) klarlägga planerad och faktisk utveckling inom resp. område.

Arbetet bör ske stegvis och koncentreras på ett område varje år. Uppföljningen och analysen bör omfatta en samlad redovisning till hälso- och sjukvårdsberedningen av följande tre huvudområden.

a) Primärvårdens utveckling uttryckt såväl i personella och ekonomiska termer som en beskrivning av verksamhetens organisation och huvudsakliga inriktning. Därvid bör omfördelning av resurser från länssjukvård till primärvård belysas liksom utvecklingen vad avser hemsjukvården. Vidare bör speciellt belysas samverkansformer mellan landsting och primärkommu- ner.

b) De individ— och samhällsinriktade förebyggande insatsernas omfatt- ning och inriktning. Åtgärder för att identifiera hälso- respektive vårdpoli- tiska riskgrupper inom befolkningen bör speciellt belysas. Vidare bör klarläggas utvecklingen och inriktningen av landstingens samhällsmedicin-- ska enheter (motsvarande).

c) Den psykiatriska vårdens utveckling mot öppnare vårdformer. Därvid"

• Sida 18
•  Original

Prop. 1983/84:190 ' 18

bör även belysas samverkansformer mellan sjukvårdshuvudmännen och primärkommunerna.

Det ingår som en naturlig del i riksförsäkringsverkets och försäkringskas- sornas uppgifter att följa erfarenheterna av de nya ersättningsreglerna ur socialförsäkringssystemets och de försäkrades synpunkt.

4. Nytt system för ekonomiska ersättningar till sjukvårdshuvud- männen

4.1. Nya förutsättningar för förenklade ersättningsregler från sj ukförsäkring- en

När det gäller den allmänna försäkringens sjukvårdsförmåner har utveck- lingen gått från ett återbäringssystem, där försäkringen i efterhand ger den försäkrade ersättning för dennes vårdkostnader, till ett system där försäk- ringsersättningarna betalas direkt till vårdgivarna. Det första steget togs år 1970 genom den s.k. 7-kronorsreformen. som innebar enhetliga patientav- gifter vid läkarbesök inom den offentliga öppna sjukvården. Syftet med

• Sida 20
•  Original

Prop. 1983/84:190 20

denna reform var dels att förstärka det ekonomiska skyddet främst för dem som behövde omfattande och dyrbar läkarvård. dels att underlätta utbygg- naden av samhällets öppna sjukvård.

Några år därefter genomfördes motsvarande system med enhetliga patientavgifter och särskilda vårdgivartaxor för privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster. Därmed återstår det gamla återbäringssystemet enbart för sjukresor och konvalescentvård. På båda dessa områden pågår översyn av ersättningssystemet.

Den offentliga hälso- och sjukvården har successivt byggts ut. Under senare år har utbyggnaden huvudsakligen gällt den öppna vården som därmed blivit väl tillgänglig i större delen av landet. Ett viktigt led i utvecklingen är den nya hälso- och sjukvårdslagen som trädde i kraft den 1 januari 1983. Denna ger sjukvårdshuvudmännen det fulla ansvaret för att hela befolkningen har tillgång till en god hälso- och sjukvård oavsett var de bor i landet.

De som är försäkrade enligt lagen om allmän försäkring är således genom hälso- och sjukvårdslagen tillförsäkrade erforderlig hälso- och sjukvård. Detta ger möjlighet att genomföra vissa förenklingar av de ekonomiska ersättningarna från sjukförsäkringen till de offentliga sjukvårdshuvudmän- nen utan att de försäkrades rätt till vård påverkas. En sådan förenkling är särskilt motiverad när det gäller ekonomiska ersättningar som lämnas från ett samhällsorgan till ett annat. Det finns därför inte. längre behov av detaljreglerade prestationsersättningar på det område det här är fråga om.

4.2. Omfattning och inriktning av det nya ersättningssystemet

Det är mot denna bakgrund en överenskommelse nu har träffats med sjukvårdshuvudmännen om ett nytt steg i anpassningen av försäkringsersätt- ningarna till den utveckling som skett. Genom att de försäkrade genom annan lagstiftning tillförsäkras den sjukvård som behövs är det möjligt att övergå från prestationsbundna till schablonberäknade ersättningar till de offentliga sjukvårdshuvudmännen. Därmed blir det också möjligt att förenkla ersättningsreglerna och samtidigt utforma fördelningsgrunderna så att de bättre ansluter till behovet av hälso- och sjukvårdsinsatser.

Det nya ersättningssystemet syftar bl.a. till att medverka till en bättre regional fördelning av landets sjukvårdsresurser och underlätta ett effektivt resursutnyttjande med hänsyn till de lokala förutsättningarna för varje sjukvårdshuvudman. I det samhällsekonomiska läge vi befinner oss är det nödvändigt att noga anpassa resursinsatserna till de behov som finns på olika områden. De offentliga sjukvårdshuvudmännen har av ekonomiska skäl tvingats till begränsningar av sina vårdinsatser under senare år. För de privatpraktiserande vårdgivarna finns det däremot f.n. inga begränsningar av möjligheterna att bygga ut den verksamhet som betalas av sjukförsäkringen.

• Sida 21
•  Original

Prop. 1983/84:190 ' , 21

Det är här nödvändigt att både offentlig och privat vårdverksamhet förs in under samma ekonomiska begränsningar. Detta bör ske genom att försäkringsersättningarna för såväl offentliga som privata vårdgivare förde- las på de olika sjukvårdshuvudmannaområdena enligt enhetliga regler. Ansvaret för hur sjukvårdsresurserna sedan skall utvecklas bör decentrali- seras till de organ som har ansvaret för planeringen av vården enligt hälso- oeh sjukvårdslagen.

En utgångspunkt för ett nytt system för sjukförsäkringens ekonomiska ersättningar till sjukvårdshuvudmännen bör vara att det skall underlätta de försäkrades möjligheter att få tillgång till den sjukvård som försäkringen är avsedd att tillförsäkra dem. Jag vill här framhålla att de ersättningsregler och belopp som jag i det följande kommer att föreslå för åren 1985 och 1986 syftar till att förbättra tillgången till en god hälso- och sjukvård för de försäkrade i hela landet. Det nya systemet innebär därmed en breddning och förstärkning av de sjukvårdsförmåner de försäkrade har tillgång till.

Mot bakgrund av vad jag har anfört bör i enlighet med överenskommelsen med sjukvårdshuvudmännen följande statsbidrag och ersättningar från den allmänna sjukförsäkringen som utgår under år 1984 föras samman till ett samlat ersättningssystem med schablonberäknade belopp fr.o.m. den 1 januari 1985.

1. Statsbidraget till den psykiatriska vården (det allmänna bidraget).

2. Försäkringsersättningar för offentlig läkarvård inkl. oralkirurgisk och käkprotetisk behandling, läkarundersökningar och utlåtanden i samband med försäkringsärenden, sjukvårdande behandling utförd av annan personal än läkare, preventivmedelsrådgivning m.m., röntgen- och laboratorieunder- sökning efter remiss, utveckling av öppna vårdformer inom psykiatrin, förebyggande hälsovårdande insatser och primärvård inkl. långtidsvård samt handikapphjälpmedel.

Som jag nämnt bör ett schablonberäknat ersättningssystem till sjukvårdshu- vudmännen infatta även sjukförsäkringens utgifter för läkarvård och annan sjukvårdande behandling hos privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster. Jag återkommer under avsnitt 5 till de frågor som gäller anslutningen av privatpraktiserande vårdgivare till den allmänna försäkringen.

Sjukförsäkringens ersättning till sjukvårdshuvudmännen för sjuktranspor- ter utgår redan med ett schablonmässigt beräknat belOpp. Ersättningen för- sjukhusvård har karaktären av ersättning för patientavgift och bör inte nu omfattas av övergången till schablonersättning.

Det nya samlade ersättningssystemet tar sikte på att underlätta statsmak- ternas och sjukvårdshuvudmännens gemensamma strävan att säkerställa en vård och omsorg som svarar mot befolkningens behov. Det förutsätter en fortsatt omstrukturering av vården mot en utbyggd öppen vårdsom ger närhet och kontinuitet för de vårdsökande. Huvuddelen av det samlade ersättningsbeloppet utgår därför som en allmän sjukvårdsersättning som sjukvårdshuvudmännen kan disponera på det sätt som med hänsyn till de

• Sida 22
•  Original

Prop. 1983/84:190 ' 22

lokala förhållandena bäst tillgodoser nyssnämnda syfte. Vidare utgår särskilda ersättningar för att markera angelägenheten av en utveckling av vissa vårdformer m.m.

De samordnade ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen grundas på en fördelning per invånare inom resp. sjukvårdsområde. I enlighet med överenskommelsen bör särskilda övergångsregler gälla för den allmänna sjukvårdsersättningen.

4.3. Ersättning för öppen hälso- och sjukvård

Som nämnts skall huvuddelen av den nya ersättningen utgå i form av en allmän sjukvårdsersättning. Denna ersättning är främst avsedd för primär- vård och övrig öppen vård. Ersättningen skall grundas på ett enhetligt belopp per invånare och år. För att mildra omfördelningseffekterna mellan sjukvårdshuvudmännen vid övergången från de nuvarande statsbidragen och försäkringsersättningarna behövs särskilda övergångsregler av den närmare innebörd som framgår av överenskommelsen. Den allmänna sjukvårdser- sättningen bör således uppgå till totalt 8 242 milj.kr. per år och med den fördelning mellan sjukvårdshuvudmännen under åren 1985 och 1986 som framgår av bilagan till överenskommelsen.

Den allmänna sjukvårdsersättningen innefattar alla nuvarande presta- ltionsersättningar inom både offentlig och privat öppen vård. För att inte kostnaderna för privatpraktikerverksamheten skall belasta försäkringen dubbelt skall därför vid utbetalning av ersättningen för resp. år avräknas ett belopp, som motsvarar den försäkringsersättning som utbetalats under närmast föregående år till privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster som var verksamma inom resp. sjukvårdshuvudmans geografiska område. I avdragsbeloppet för år 1985 skall inte räknas in de försäkringsersättningar som betalats ut under år 1984 till privatpraktiker (fritidspraktiker) som var heltidsanställda hos sjukvårdshuvudman, eftersom dessa praktiker i fortsätt- ningen inte skall tillhöra försäkringen.

Till de områden som även fortsättningsvis bör ges extra uppmärksamhet och utvecklingsmöjligheter hör hemsjukvården. Därför bör i enlighet med överenskommelsen utgå en särskild ersättning för denna verksamhet. Ersättningen är avsedd att stimulera en utveckling mot öppnare vårdformer och därmed ökade möjligheter för de äldre att bo kvar i sina hem. Vid fastställandet av ersättningsnivån har beaktats att ersättningen kan utgöra en sysselsättningsstimulans för sjukvårdshuvudmännen. På samma sätt som den allmänna sjukvårdsersättningen bör den särskilda ersättningen för hemsjuk- vård anknytas till antalet invånare. Ersättningsbeloppet bör utgöra 70 kr. per invånare och år.

Under år 1984 utgår en särskild försäkringsersättning för öppnare vårdformer inom psykiatrin. Ersättningen är avsedd att användas för utveckling av vårdformer som underlättar utskrivning av patienter från den slutna psykiatriska vården till boende utanför institution.

• Sida 23
•  Original

Prop. 1983/84:190 23

En fortsatt utveckling av öppnare vårdformer inom psykiatrin är angelägen. En särskild ersättning för detta område bör därför utgå även för åren 1985 och 1986 i enlighet med överenskommelsen. Ersättningen bör utgöra oförändrat 24 kr. per invånare och år.

Under år 1984 utgår en särskild försäkringsersättning till sjukvårdshuvud- männen med 24 kr. per invånare för bl.a. förebyggande hälsovårdande insatser. Jag anser det angeläget att betydelsen — inte minst ur socialförsäk- ringssynpunkt — av intensifierade förebyggande insatser markeras genom en förstärkt ersättning från sjukförsäkringen även i det nya ersättningssystemet. I enlighet med överenskommelsen bör det således utgå en särskild ersättning för förebyggande åtgärder med 48 kr. per invånare och år.

Avgifter m.m.

Det nya systemet för ersättningar från sjukförsäkringen till sjukvårdshu- vudmännen innebär att huvudmännen skall svara för att de som omfattas av den allmänna sjukförsäkringen eller är tillförsäkrade sjukvårdsförmåner enligt konvention får den vård de behöver. Ersättningarna innefattar all öppen vård och de övriga öppenvårdsinsatser som f.n. ersätts i särskild ordning från sjukförsäkringen och som avser den som enligt den allmänna försäkringen eller enligt gällande konvention är tillförsäkrad sjukvård här i landet. Denna rätt tillförsäkras således patienterna via den allmänna sjukvårdsersättningen till sjukvårdshuvudmännen.

Jag vill framhålla att sjukförsäkringen givetvis även i fortsättningen skall utgöra ett skydd mot höga sjukvårdskostnader för de försäkrade. Ersätt- ningarna till sjukvårdshuvudmännen bör därför liksom hittills vara förenade med bestämmelser om de högsta patientavgifter som får tas ut för öppen hälso- och sjukvård. Mot bakgrund av vad jag anförde vid min anmälan till prop. 1983/84:40 om vissa ekonomisk-politiska åtgärder, m.m. bör patient- avgift för offentlig läkarvård fr.o.m. den 1januari 1985 få tas ut med högst 50 kr. per besök. Det innebär en höjning med 10 kr. jämfört med bestämmel- serna för år 1984 och är en anpassning till de höjningar av patientavgifterna hos privatpraktiker som beslöts under hösten 1983. Meddelas läkarvården vid besök hos den sjuke bör en tilläggsavgift på 25 kr. få tas ut av patienten. För telefonrådgivning hos läkare bör patientavgiften få uppgå till högst 20 kr. För sjukvårdande behandling som utförs av annan än läkare bör få tas ut patientavgift med högst 25 kr. per behandling. Avgifternas storlek bör även fortsättningsvis fastställas av regeringen.

De nämnda patientavgifterna innefattar även remisser för röntgen- och laboratorieundersökningar eller -behandlingar samt för det första läkarbe- sök som sker med anledning av remiss. Ingen avgift får tas ut av patient som remitterats från privatpraktiserande läkare som är ansluten till försäkringen eller från läkare vid företagshälsovårdsmottagning som registrerats hos allmän försäkringskassa, förutsatt att patienten betalat avgift vid besöket hos

• Sida 24
•  Original

Prop. 1983/84:190 24

den remitterande läkaren eller genom högkostnadsskyddet varit befriad från avgift. I annat fall får avgift tas ut som vid annat läkarbesök.

Det är angeläget att försäkringskassornas hantering av försäkringsärenden inte försvåras av det nya ersättningssystemet. I enlighet med överenskom- melsen skall läkarundersökningar och läkarutlåtanden, som behövs för de allmänna försäkringskassornas handläggning av försäkringsärenden, ombe- sörjas av sjukvårdshuvudmännen utan särskild ersättning. För undersökning och utlåtande i samband med ansökan om pension eller h'andikappersättning får patientavgift tas ut med högst 50 kr. För undersökning och utlåtande som föreskrivits av allmän försäkringskassa får liksom f.n. ingen avgift tas ut.

Jag utgår från att riksförsäkringsverket och försäkringskassorna kommer att följa erfarenheterna av de nya ersättningsreglerna ur socialförsäkringens och de försäkrades synpunkt.

4.4. Ersättning för tillhandahållande av hjälpmedel till handikappade

Enligt nu gällande regler utgår en särskild ersättning till sjukvårdshuvud- männen för tillhandahållande av hjälpmedel åt handikappade m.m. Denna ersättning bör i enlighet med överenskommelsen utgå med 80 kr. per invånare och år. Enligt en särskild överenskommelse som träffats mellan staten och Landstingsförbundet om finansiering av handikappinstitutets verksamhet skall 3:55 kr. per invånare och år avräknas från hjälpmedelser- sättningen och tillföras en särskild fond.

Jag vill i detta sammanhang även anmäla, att viss utrustning som behövs i samband med överföring av radiotidningar till synskadade bör finansieras över statsbudgeten i särskild ordning. Jag ämnar återkomma till denna fråga vid anmälan till proposition med förslag om tilläggsbudget I till statsbudgeten för budgetåret 1984/85.

4.5. Ersättning för sjukhusvård

Ersättning för sjukhusvård bör liksom f.n. utgå till sjukvårdshuvudmännen med 45 kr. per vårddag.

Det särskilda sjukpenningavdrag som görs för sjukpenningförsäkrade vid sjukhusvård är närmast att betrakta som en patientavgift vid sådan vård. Bl. a. mot denna bakgrund anser jag det motiverat att sjukpenningavdraget nu höjs så att det motsvarar den ersättning som utgår från försäkringen till sjukvårdshuvudmännen för sådan vård. Sjukpenningavdraget bör således höjas från 40 kr. till 45 kr. per dag fr.o.m. den 1 januari 1985. Liksom f.n. bör avdraget begränsas till högst en tredjedel av sjukpenningbeloppet.

4.6. Ersättning för resekostnader

För transporter med ambulans eller annat fordon som är särskilt anpassat för sjuktransport får sjukvårdshuvudmännen f. n.'en särskild sjuktransporter- sättning med 29 kr. per invånare och år. Sjukvårdshuvudmannen får för

• Sida 25
•  Original

Prop. 1983/84:190 25

sådan transport ta ut en avgift motsvarande karensbeloppet enligt sjukrese- förordningen vid varje vårdtillfälle. Dessa regler föreslås gälla även fortsättningsvis. .

Sjukreseutredningen har i betänkandet (SOU 1982:35) Sjukresor — samordning och förenkling föreslagit att sjukvårdshuvudmännen skall överta det administrativa och ekonomiska ansvaret för sjukresorna från försäkrings- kassorna. För att praktiskt pröva hur ett sådant ansvarsöverförande skall organiseras planeras en försöksverksamhet med start våren 1984 inom delar av Norrbottens och Malmöhus läns landstingsområden. Försöksverksamhe- ten avses ge underlag för slutligt ställningstagande om ett överförande av ansvaret för sjukresorna fr.o.m. år 1986.

4.7. Bidrag till den psykiatriska vården

Övergången till ett samlat ersättningssystem enligt den träffande överens- kommelsen med sjukvårdshuvudmännen innebär som jag tidigare nämnt att det nuvarande allmänna statsbidraget till den psykiatriska vården slopas fr.o.m. den 1 januari 1985. Motsvarande totalbelopp har räknats in i underlaget för den allmänna sjukvårdsersättningen. En särskild överens- kommelse i denna fråga har träffats mellan statens förhandlingsnämnd och företrädare för sjukvårdshuvudmännen. Detta innebär att 1966 års avtal med sjukvårdshuvudmännen om övertagande av statens mentalsjukvård liksom i avtalen gjorda ändringar och tillägg i denna del inte skall tillämpas efter utgången av år 1984. Överenskommelsen innebär ingen ändring av landstingskommunernas/kommunernas huvudmannaskap för den psykiatris- ka vården (motsvarande).

Enligt överenskommelsen skall staten till sjukvårdshuvudmännen liksom för år 1984 utge ett särskilt bidrag till den psykiatriska vården fr.o.m. år 1985 och t.o.m. år 1991. Bidraget för åren 1985 och 1986 skall vara 148 milj.kr. per år. ,

Överenskommelsen reglerar vidare kostnaderna för vård vid rättspsykia- trisk klinik av den som genom lagakraftvunnen dom överlämnas till sluten psykiatrisk vård.

Överenskommelsen bör fogas till detta protokoll som bilaga 3.

4.8. Kostnader och finansiering

Den ekonomiska omfattningen av de här föreslagna ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen under åren 1985 och 1986 framgår av följande sammanställning.

• Sida 26
•  Original

Prop. 1983/84:190 - 26 -

1. Allmän sjukvårdsersättning 8 242 milj. kr.

6. Ersättning förlambulanstransporter 29 kr./inv. 242 —"—

7. Ersättning för sjukhusvård 45 kr./vårddag 922 —"— Summa för resp. år 11 259 milj. kr.

Ersättningarna skall liksom f.n. utgå från sjukförsäkringen. Den nya allmänna sjukvårdsersättningen innefattar emellertid även det allmänna statsbidraget på 4 300 milj. kr. för år 1984 som utgår för den psykiatriska vården. För att behålla en oförändrad kostnadsfördelning mellan statsbud- geten och sjukförsäkringen bör den allmänna sjukvårdsersättningen delvis finansieras genom ett särskilt bidrag från statsbudgeten motsvarande nyssnämnda belopp.

I årets budgetproposition (prop. 1983/84:100 bil. 7) har för budgetåret 1984/85 under punkt 1 2. Bidrag till driften av kliniker för psykiskt sjuka, m. m. tagits upp ett förslagsanslag av 4 516 milj. kr. I avvaktan på resultatet av de nu slutförda överläggningarna med sjukvårdshuvudmännen har anslagsberäkningen gjorts med utgångspunkt i att 1984 års belopp för såväl det allmänna som det särskilda statsbidraget till den psykiatriska vården skulle utgå med oförändrat belopp år 1985. Jag föreslår därför att det särskilda statsbidraget till den allmänna sjukvårdsersättningen får belasta nämnda förslagsanslag för budgetåret 1984/85, vilket innebär oförändrad anslagsbelastning i denna del.

Från nämnda förslagsanslag finansieras också det under punkt 4.7 ' redovisade särskilda statsbidraget till den psykiatriska vården. Överenskom- melsen i denna del innebär en merbelastning av anslaget för 1984/85 med 3 milj. kr.

För sjukförsäkringens del överensstämmer kostnaderna för de här redovisade ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen och effekterna av det höjda sjukpenningavdraget med den kostnadsberäkning som gjordes i årets budgetproposition för förslagsanslaget Bidrag till sjukförsäkringen (prop. 1983/84:100 bil. 7, punkt D 1).

4.9. Den författningsmässiga regleringen av de ekonomiska ersättningarna till sjukvårdshuvudmännen m.m

4.9.1. Inledning

I 2 kap. lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) finns bestämmel- serna om sjukvårdsersättning. Enligt dessa bestämmelser — som de ser ut i

• Sida 27
•  Original

Prop. 1983/84: 190 27

dag — har den försäkrade rätt till ersättning för utgifter för den värd som ges honom och för de resor som han företar i samband med vården. Konstruktionen av 2 kap. bygger på det tidigare förfarandet att den försäkrade betalar för vården och att han sedan vänder sig till försäkrings- kassan för att få ersättning för de utgifter som han har haft. Den utveckling som har skett sedan bestämmelserna tillkom har inneburit att ersättningarna från sjukförsäkringen numera i huvudsak utbetalas direkt till vårdgivaren i stället för till den försäkrade. I dag är det endast resor och vård på 'konvalescenthem som den försäkrade får betala själv, för att sedan begära hos kassan att få sina utgifter täckta av försäkringen. Ett nytt steg'tas nu genom de nya ersättningsreglerna fr. o. m. år 1985, som innebär att de flesta ersättningarna mister anknytningen till en viss vård- eller behandlingsåtgärd. Mot denna bakgrund har de ändringar gjorts i 2 kap. som framgår av upprättat lagförslag. Det nya ersättningssystemet föranleder också ändringar i lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet rn. ni.

Jag skall i det följande kommentera de förslag till lagändringar som har upprättats inom socialdepartementet.

4.9.2. Ändringarna i lagen (l962:381) om allmän försäkring

Försäkringen för sjukvårdsersättning är i första hand en försäkring för att täcka vårdkostnader. Denna försäkring kan dock även sägas vara en försäkring för vård, eftersom vårdgivaren på grund av den ersättning som erhålls för varje vårdtillfälle förutsätts vara beredd att ge vård. Enligt det nya systemet för ersättning till sjukvårdshuvudmännen finns ingen direkt anknytning mellan den vård som lämnas vid det enskilda vårdtillfället och de schabloniserade ersättningar som betalas ut från försäkringen.

Enligt 35 hälso- och sjukvårdslagen (HSL) skall sjukvårdshuvudman erbjuda en god hälso- och sjukvård åt dem som är bosatta inom landstingsområdet. Sjukvårdshuvudmannen skall enligt 4 & HSL även erbjuda sådan vård till den som vistas inom landstingsområdet men inte är bosatt där om denne behöver omedelbar hälso- och sjukvård. Mot bakgrund av den ändrade innebörd som försäkringen för sjukvårdsersättning får genom det nya ersättningssystemet finns det anledning att i AFL föra in en erinran om den vårdskyldighet som föreligger enligt HSL. Denna erinran inleder ] 5 i det förslag till ändringar av 2 kap. som har upprättats.

Den överenskommelse som har träffats med sjukvårdshuvudmännen innebär att den som är försäkrad enligt AFL eller tillförsäkrad vårdförmåner enligt konvention inte skall drabbas av andra vårdkostnader än föreskriven patientavgift. Avgörande i detta hänseende är således — bortsett från konventionsfallen — att den vårdsökande är sjukförsäkrad enligt AFL.

Såväl sjukförsäkringen enligt AFL som sjukvårdshuvudmännens vårdskyl- dighet enligt HSL bygger som huvudprincip på bosättningen. Bosättnings-

• Sida 28
•  Original

Prop. 1983/84:15") 28

begreppen i AFL och HSL grundas bägge på folkbokföringsförordningen (1967:198) och visar i realiteten stor överensstämmelse. I tillämpningen har dock uppstått små skillnader, som skulle kunna vålla missförstånd vid sjukvårdshuvudmännens bedömning av vissa undantagsfall. Det är mot den bakgrunden lämpligt att riksförsäkringsverket och Landstingsförbundet tar upp överläggningar för att se över utfärdade cirkulär och andra tillämpnings- anvisningar i syfte att genom föreskrifter eller allmänna råd uppnå en såvitt möjligt enhetlig tillämpning i bosättningsfrågorna. Det kan i detta samman- hang erinras om att folkbokföringsförordningen ses över av 1983 års folkbokföringskommitté (Fi 1983:04).

Bestämmelserna i 2 kap. innehåller ett flertal bemyndiganden för regeringen att fastställa grunder för den ersättning som skall lämnas. Det nya ersättningssystemet ger inte anledning att ändra bestämmelserna i detta avseende. l 1 % andra stycket anges f. n. de villkor regeringen kan ställa upp vid fastställandet av grunderna. Motsvarande bestämmelser finns i det lagförslag som nu har upprättats. Dock har en viss justering gjorts med anledning av att det inte längre är aktuellt att kunna fastställa något högsta arvode från försäkringen som får tas ut av de offentliga sjukvårdshuvudmän- nen för vård som lämnats.

I 2 5 behandlas f. n. ersättning för läkar- och förlossningsvård- som ombesörjs av sjukvårdshuvudman. I denna paragraf behandlas också ersättning för vård som lämnas av läkare som är uppförda på de allmänna försäkringskassornas förteckningar. I den nya lydelsen av denna paragraf behandlas endast den vård som ombesörjs av sjukvårdshuvudman. Bestäm- melserna om vård som lämnas av läkare som är uppförda på försäkringskas- sornas förteckningar har flyttats till 5 5.

Enligt 5 & HSL skall det för hälso- och sjukvård som kräver intagning i vårdinrättning finnas sjukhus. Vård som ges under sådan intagning benämns sluten vård eller, med AFL:s terminologi, sjukhusvård. Annan landstings- kommunal hälso- och sjukvård benämns öppen vård. I förslaget till ny 2 5' föreskrivs att ersättning för öppen hälso- och sjukvård som ombesörjs av sjukvårdshuvudman skall utges enligt grunder som regeringen fastställer. Utformningen av paragrafen har alltså anpassats till bestämmelserna i HSL. Genom denna utformning markeras att ersättningen inte innefattar ersätt- ning för sjukhusvård. Ersättningen för denna vård behandlas som nu i 4 5. I begreppet öppen hälso- och sjukvård inryms förutom läkarvård och sjukvårdande behandling även den förebyggande hälso— och sjukvården. I 2 & anges vidare att ersättning utges för tillhandahållande av hjälpmedel åt handikappade enligt grunder som regeringen fastställer. Dessa bestämmel- ser finns nu i 6 5.

Det nya ersättningssystemet innebär inga ändringar av ersättningsreglerna för tandvård utom såvitt avser den ersättning för oralkirurgisk behandling m. m. som hittills har lämnats enligt 3 & tredje stycket. Denna ersättning skall inräknas i den schabloniserade ersättningen enligt 2 5. Detta föranleder en ändring i 3 5.

• Sida 29
•  Original

Prop. 1983/84:190 . 29

Vad gäller 4 5 görs endast den sakliga ändringen att hittillsvarande regeln i 65 om konvalescentvård förs in som ett sista stycke.

I 5 .6 tas in de bestämmelser som gäller ersättning för vård som lämnas av läkare och sjukgymnaster som är uppförda på förteckning hos försäkrings- kassan. F. n. behandlas ersättningen för denna vård i 25 och 6å första stycket. Med anledning av vad jag i följande avsnitt kommer att föreslå beträffande anslutningen av privata vårdgivare till försäkringens ersättnings- _ system har i 5 5 andra stycket tagits in ett bemyndigande för regeringen att meddela föreskrifter om i vilken omfattning läkare och sjukgymnaster skall vara uppförda på de allmänna försäkringskassornas förteckningar.

De nuvarande bestämmelserna i 5 & om ersättning för resekostnader har flyttats till 6 &. De nya bestämmelserna om resekostnadsersättning innebär ingen saklig ändring i nuvarande regler. I6 Q' tredje stycket i den nuvarande lydelsen finns bestämmelser om ersättning för resekostnader i samband med vård som har meddelats av distriktssköterska eller distriktsbarnmorska. Denna vård får i den nya lydelsen anses ingå i begreppet sjukvårdande behandling.

Vad gäller de-övriga bestämmelserna i 2 kap. har vissa ändringar gjorts i 8 och 10 5.6. Dessa ändringar föranleds av att ersättning för öppen vård som ombesörjs av sjukvårdshuvudman inte längre utgår för varje vårdtillfälle. Enligt 105 är det varje försäkringskassa som kommer att pröva hur stor ersättning som skall utges till sjukvårdshuvudmännen enligt det nya ersättningssystemet.

4.9.3 Ändringarna i lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrol- lerande verksamhet m. rn.

Ändringarna i denna lag föranleds av att särskild ersättning till sjukvårds- huvudmännen inte längre skall utgå för rådgivning m. in. som avses i lagen. Denna ersättning ingår i den schabloniserade ersättningen från sjukförsäk- ringen. I I ä' första stycket behandlas liksom f. n. den ersättning som lämnas till staten. landstingskommun och kommun. I andra stycket samma paragraf behandlas den ersättning som lämnas till organisationer och privatpraktise- rande läkare. Eftersom det är fråga om ersättning från sjukförsäkringen gäller som nu att ersättning till organisationer och privatpraktiserande läkare lämnas endast för rådgivning till den som är försäkrad enligt lagen om allmän försäkring. 12 5 första stycket i den nya lydelsen anges att ersättning utgår enligt grunder som regeringen fastställer och att ersättningen även omfattar kostnaderna för preventivmedel som lämnas ut i samband med rådgivningen. Vidare anges som ett andra stycke att ersättning utges endast om rådgivning och i anslutning därtill utlämnade preventivmedel tillhandahålls kostnads- fritt. Motsvarande bestämmelser finns nu i 3 &. Den nya lydelsen av 3 ,6 behandlar endast ersättning för utgifter för resor i samband med rådgivning- en.

• Sida 30
•  Original

Prop. 1983/84:190 30

5. Anslutningen av privata vårdgivare till sjukförsäkringens ersättningssystem

5.1. Bakgrund

Riksdagen antog år 1974 nya ersättningsregler för läkarvård hos privat- praktiserande läkare fr. o. m. den 1 januari 1975. Reformen innebar att en - privatpraktiserande läkare som anmälde att han avsåg att följa en av regeringen fastställd läkarvårdstaxa fördes upp på en förteckning hos den allmänna försäkringskassa inom vars område han utövade sin" verksamhet. Patienten betalade en fast patientavgift för varje läkarbesök. Denna avgift kunde dock variera något beroende på den enskilde läkarens arvodesnivå. Resten av läkarens arvode betalades ut direkt till läkaren från försäkrings- kassan. Genom reformen förstärktes patienternas försäkringsskydd. I och med att de läkare som var anslutna till försäkringen blev skyldiga att i sin arvodessättning hålla sig till den fastställda läkarvårdstaxan förstärktes också samhällets inflytande över privatläkarvården.

Anslutningen till det nya försäkringssystemet var frivillig och avsåg i första hand läkare med en mera betydande vårdinsats. Till dessa räknades de privatpraktiker som hade minst 2 000 besök om året (inom specialiteten psykiska sjukdomar minst 1 000 besök om året). Läkare som på grund av ålder. arbete i hemmet. administrativ deltidstjänst e. d. bedrev praktik i mindre omfattning kunde också ansluta sig.

För offentligt anställda läkare som vid sidan av sin anställning utövade privat praktik (s.k. fritidspraktiker) gällde ursprungligen särskilda villkor för anslutning till försäkringen. Enligt övergångsbestämmelscrna till läkarvårds- taxan (1974:699) stadgades att läkare som den 1 januari 1975 innehade tjänst hos sjukvårdshuvudman fick föras upp på förteckning hos allmän försäk- ringskassa endast om han sedan minst ett år regelbundet bedrivit privat praktik vid sidan av sin tjänst, och om han erbjudit sig att utföra läkarvård hos Sjukvårdshuvudmannen på särskild arbetstid men erbjudandet avböjts. En sådan läkare fick föras upp på förteckningen för ett år i sänder.

Efter förslag från riksförsäkringsverket och dess läkarvårdsdelegation slopades år 1977 denna begränsning av möjligheterna för offentligt anställda - läkare som bedrev fritidspraktik vid sidan om heltidstjänstgöring i offentlig vård att få ansluta sig till försäkringen. De nya anslutningsreglerna avsågs i första hand gälla för en tvåårsperiod. Om fritidspraktikerverksamheten fick större omfattning än beräknat, skulle frågan omprövas. Verksamheten skulle fortlöpande följas av läkarvårdsdelegationen. Antalet besök hos anslutna fritidspraktiker år 1975 uppskattades till ca 200 000. Det beräknades att ett slopande av begränsningsreglerna skulle medföra en ökning av de ersättningsberättigade besöken med ca 100 000.

Vid riksdagsbehandlingen av propositionsförslaget i denna fråga uttalade socialförsäkringsutskottet — med instämmande av riksdagen — att utskottet utgick från att de nya anslutningsbestämmelserna skulle komma att

• Sida 31
•  Original

Prop. 1983/84:190 31

omprövas, om förslaget skulle få andra effekter än som förutsatts av läkarvårdsdelegationen, dvs. leda till mer än 300 000 besök per år (prop. 1976/77:116, SfU 28, rskr 297).

Antalet heltidsverksamma privatpraktiserande läkare har totalt sett minskat från drygt 800 år 1975 till f. n. ca 600. — Med-heltidsverksamma avser jag här och i det följande läkare med 2000 besök per år (för psykiatriker 1 000 besök). — En betydande ökning har emellertid skett då det gäller antalet offentligt anställda läkare som är anslutna till försäkringens ersättningssystem som fritidspraktiker. Denna ökning har varit särskilt kraftig under de två senaste åren. År 1981 uppgick antalet besök hos fritidspraktiscrande läkare till 233000. År 1982 hade antalet stigit till 346 800. Enligt riksförsäkringsverkets beräkningar översteg antalet besök hos fritidspraktiscrande läkare 600 000 under år 1983. Detta antal ligger således avsevärt över det av riksförsäkringsverkets läkarvårdsdelegation prognosticerade antalet i samband med riksdagsbeslutet år 1977. Antalet fritidspraktiker som finns uppförda på försäkringskassornas förteckningar är dessutom avsevärt större än det antal fritidspraktiker som faktiskt bedriver verksamhet i privat regi. Det finns alltså förutsättningar för en fortsatt kraftig ökning av antalet besök hos fritidspraktiscrande läkare.

På motsvarande sätt som gäller för privatpraktiserande läkare infördes den 1 april 1977 ett ersättningssystem för sjukvårdande behandlingar som utförs av privatpraktiserande sjukgymnaster som är uppförda på en av allmän försäkringskassa upprättad förteckning. Så gott som samtliga privatprakti- serande sjukgymnaster är anslutna till den allmänna försäkringen. För att få bli ansluten krävs emellertid viss erfarenhet. I princip bör sjukgymnasten ha haft två års anställning i offentlig vård för att få rätt att påbörja egen verksamhet inom försäkringens ram.

5.2. Nya regler för anslutning till den allmänna försäkringen

Statsrådet Sigurdsen har under punkterna 2 och 3 redogjort för de mål som bör gälla för hälso- och sjukvårdspolitiken och för samverkan mellan offentlig sjukvårdshuvudman och privatpraktiserande vårdgivare.

För att kunna tillgodose hälso- och sjukvårdslagens åläggande att hela befolkningen skall ha tillgång till en god hälso- och sjukvård måste sjukvårdshuvudmännen i sin planering kunna beräkna det totala vårdutbu- det inom sitt område. Det är därför naturligt att den verksamhet som bedrivs av privatpraktiserande vårdgivare anslutna till den allmänna sjukförsäkring- ens ersättningsregler i planeringshänseende samordnas med sjukvårdshu- vudmännens egen verksamhet. Behovet av sådan samordning förstärks ytterligare genom det föreslagna nya ersättningssystemet med invånarrela- terade ersättningar till sjukvårdshuvudmännen. Från dessa schablonberäk- nade ersättningar skall avräknas de försäkringsersättningar som betalats till privatpraktiserande vårdgivare verksamma inom huvudmannens område.

De privata vårdgivarnas verksamhet utgör i dag ett viktigt komplement till

• Sida 32
•  Original

Prop. 1983/84:190 32

den offentliga vården. De privata vårdgivarna är emellertid koncentrerade framför allt till storstadsregionerna. Inriktningen bör vara att den heltids- verksamma privatpraktikerkåren skall ha samma volymmässiga omfattning som i dag men med en jämnare fördelning över landet. Det finns dock inte anledning att i fortsättningen ha de offentliganställda läkarnas fritidspraktik anslutna till den allmänna försäkringens ersättningssystem. Ersättningen för denna verksamhet bör vara en fråga mellan fritidspraktikern och huvudman- nen/arbetsgivaren.

Mot denna bakgrund redovisar jag i det följande förslag till de regler som fr. 0. m. år 1985 bör gälla för anslutning av privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster till den allmänna försäkringens ersättningssystem.

a) Privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster, frånsett s. k. fritidsprakti- ker

Jag har under punkt 4 redogjort för det nya ersättningssystemet till sjukvårdshuvudmännen som avses träda i kraft den 1 januari 1985. Den allmänna sjukvårdsersättningen avser att vara en ersättning för all öppen hälso- och sjukvård utförd av såväl offentliga som privata vårdgivare. För varje sjukvårdshuvudman skall således göras en avräkning med ett belopp som motsvarar de försäkringsersättningar som betalas till privatpraktiseran- de vårdgivare verksamma inom huvudmannens geografiska område. Det är därför viktigt att det sker en gemensam planering av vårdutbudet mellan resp. sjukvårdshuvudman och de privata vårdgivarna.

Avsikten är att samverkan mellan de privatpraktiserande vårdgivarna och sjukvårdshuvudmännen skall regleras genom ett samverkansavtal som träffas mellan den enskilde vårdgivaren och Sjukvårdshuvudmannen. Det principiella innehållet i sådana samverkansavtal, bl. a. i frågor av betydelse för de villkor under vilka den privata vårdverksamheten kommer att bedrivas, förutsätts komma att behandlas vid överläggningar mellan de organisationer som företräder berörda parter. I överenskommelsen har förutsatts att överläggningar tas upp mellan Landstingsförbundet och Sveriges läkarförbund. Jag räknar med att motsvarande överläggningar kommer att tas upp med Legitimerade Sjukgymnasters Riksförbund.

En privatpraktiserande läkare eller sjukgymnast som önskar bli uppförd på försäkringskassans förteckning över ersättningsberättigade vårdgivare skall f. n. anmäla detta till den försäkringskassa inom vars område han avser att vara verksam. I enlighet med överenskommelsen bör fr.o.m. den 1 januari 1985 gälla att försäkringskassan inte får föra upp en ny privatprak- tiker på förteckningen om inte sjukvårdshuvudmännen tillstyrker detta. Denna tillstyrkan förutsätts i överenskommelsen normalt komma att ske genom att det träffas ett samverkansavtal som redovisas till försäkringskas- san.

En allmän utgångspunkt för mina förslag är som nämnts att en

• Sida 33
•  Original

Prop. 1983/84:190 33

_ privatpraktikerkår av nuvarande omfattning bibehålls. Som också nämnts är emellertid de privatpraktiserande vårdgivarna koncentrerade framför allt till storstäderna och det är angeläget att få en jämnare regional fördelning av dessa vårdresurser. I överenskommelsen ingår därför att fri anslutning till försäkringen av privatpraktiserande läkare med heltidsverksamhet försöks- vis skall få ske vid nyetablering av praktik i stödområdena A, B och C under åren 1985 och 1986. Till dessa stödområden hör delar av Svealands inland och praktiskt taget hela Norrland. Jag anser det viktigt att på detta sätt försöka uppnå en bättre regional fördelning av de privata vårdgivarresurserna. Utfallet av försöket skall utvärderas före utgången av år 1986.

De privatpraktiserande läkare och sjukgymnaster (exkl. heltidsanställda fritidspraktiker), som är anslutna till försäkringen när det nya regelsystemet införs, bör få stå kvar i försäkringssystemet utan att yttrande från Sjukvårdshuvudmannen behöver inhämtas. En förutsättning för att en sådan privatpraktiker skall få stå kvar utan tillstyrkan från sjukvårdshuvudmännen bör dock vara att praktikern under perioden juli 1983 — mars 1984 bedrivit sin verksamhet i sådan omfattning att han fått ersättning från försäkringen motsvarande två månaders heltidsverksamhet. Undantag från denna förut- sättning bör göras för den som på grund av sjukdom eller annat godtagbart skäl hindrats i sin yrkesutövning. Det förutsätts att praktikern fortsätter sin verksamhet på samma ort och med i huvudsak oförändrad omfattning om inte annat överenskommits i samverkansavtal mellan sjukvårdshuvudman- nen och privatpraktikern. _

För de privatpraktiker som börjat sin heltidsverksamhet så sent att de inte uppfyller nyssnämnda krav på en viss verksamhet, men ändå redan före april månad i år vidtagit långtgående åtgärder i form av investeringar m.m. i verksamheten, bör göras en individuell prövning. I de fall det med hänsyn till nämnda omständigheter kan anses skäligt bör därvid en sådan privatprakti- ker få stå kvar i försäkringssystemet utan att yttrande från sjukvårdshuvud- mannen inhämtas.

I de fall en ny privatpraktiker under år 1984 övertar en befintlig praktik som är ansluten till försäkringens ersättningssystem, bör kravet på viss verksamhet under juli 1983 — mars 1984 gälla den tidigare praktikinnehava- ren.

I övrigt bör gälla att de privatpraktiker, som inte uppfyller här nämnda villkor för att automatiskt stå kvar i försäkringssystemet, skall föras av från förteckningarna den 1 januari 1985. Dessa bör snarast möjligt efter den 1 juli 1984 få ett meddelande om detta och information om vad som krävs för att bli uppförd på försäkringskassans förteckning efter den 1 januari 1985. Beslut om att föra upp nya privatpraktiker på en försäkringskassas förteckning efter den 1 juli 1984 bör avse endast tiden till utgången av år 1984.

Rätten att vara uppförd på försäkringskassans förteckning bör gälla för verksamhet inom ifrågavarande kassas område och bör i princip inte kunna - överlåtas på annan person. Om en privatpraktiserande vårdgivare överlåter

• Sida 34
•  Original

Prop. 1983/84:190 34

sin praktik på en annan person bör denne senares anslutning till försäkrings- kassan prövas enligt de regler som föreslås gälla för nytillträdande privatpraktiker.

Under åren 1985 och 1986 bör dock försöksvis gälla att heltidsverksamma privatpraktiker som under dessa år övertar en befintlig praktik (ersättnings- etablering) skall kunna anslutas till försäkringen utan krav på tillstyrkan från sjukvårdshuvudmännen. Försäkringskassan bör dock inhämta yttrande från sjukvårdshuvudmännen före beslut. Vad sjukvårdshuvudmännen främst har att ta ställning till är om det är fråga om en ersättningsetablering.

Det ankommer på riksförsäkringsverket att efter samråd med Landstings- förbundet utfärda de föreskrifter som behövs för tillämpningen av de nya anslutningsreglerna. Jag förutsätter att verket och dess läkarvårdsdelegation följer utvecklingen och vidtar de åtgärder som behövs för att reglerna skall fungera på avsett sätt. Hälso- och sjukvårdsberedningen förutsätts också följa utvecklingen av försöksverksamheten sedd i relation till de utgångs- punkter som angetts för den träffade överenskommelsen.

För läkarvård och sjukvårdande behandlingi såväl offentlig som privat regi finns i dag särskilda taxor som fastställs av regeringen. I taxorna bestäms högsta arvodesnivå för olika åtgärder och även högsta patientavgift. Med de förändringar som jag har föreslagit under punkt 4.3 angående ersättningar till sjukvårdshuvudmännen blir behovet av särskilda taxebestämmelser för den vård som meddelas av huvudmännen begränsat till att gälla patientavgifter- na. Däremot kvarstår behovet av särskilda arvodestaxor för privatpraktise- rande läkare och sjukgymnaster. Dessa taxor bör som hittills fastställas av regeringen efter förslag från riksförsäkringsverket. Med hänsyn till den avräkning som skall göras på ersättningen till sjukvårdshuvudmännen bör riksförsäkringsverket samråda med representanter för sjukvårdshuvudmän- nen innan taxeförslaget läggs fram. Detta bör kunna ske i olika former. exempelvis genom verkets läkarvårdsdelegation där det finns representater för sjukvårdshuvudmännen.

b) Fritidspraktiserande läkare och sjukgymnaster

Antalet fritidspraktiscrande vårdgivare, dvs. vårdgivare som vid sidan av heltidsanställning hos offentlig sjukvårdshuvudman bedriver fritidspraktik. har ökat kraftigt under de senaste åren. Detta gäller framför allt läkarna. Läkare som är deltidsanställda hos offentlig sjukvårdshuvudman kan enligt nu gällande regler inte som privatpraktiker anslutas till försäkringens ersättningsregler. Denna begränsning bör fr. o. m. den 1 januari 1985 gälla även läkare och sjukgymnaster med heltidsanställning hos sjukvårdshuvud- man. Jag ser inga skäl till att den sjukvårdande verksamhet som dessa bedriver på sin fritid skall finansieras via sjukförsäkringen. Ersättningen för denna verksamhet bör i enlighet med överenskommelsen i stället vara en angelägenhet mellan fritidspraktikern och resp. sjukvårdshuvudman/arbets- givare. Dessa fritidspraktiker bör således föras av från försäkringskassornas

• Sida 35
•  Original

Prop. 1983/84:190 35

förteckningar vid utgången av år 1984. Jag vill dock framhålla att fritidspraktikernas verksamhet har fått en sådan omfattning att det skulle kunna medföra påtagliga olägenheter för de vårdsökande om denna verksamhet begränsades på ett oplanerat sätt. I överenskommelsen har det förutsatts att frågor angående fritidspraktikernas verksamhet m. m. behand- las i de förut nämnda överläggningarna mellan Landstingsförbundet och Sveriges läkarförbund. Jag utgår från att man vid överläggningar skall komma fram till praktiska lösningar vad gäller dessa vårdinsatser.

F. n. finns ett mindre antal läkare med deltidstjänst hos offentlig sjukvårdshuvudman som enligt en tidigare övergångsregel är anslutna till försäkringen. Enligt min uppfattning bör dessa läkare på grund av särskilda skäl också fortsättningsvis få vara anslutna till försäkringssystemet med ersättning enligt läkarvårdstaxans regler för privatpraktiserande läkare så länge de har deltidstjänst.

Regeringen bör även i fortsättningen fastställa den högsta patientavgift som får tas ut när vården lämnas av fritidspraktiker som har någon form av vårdavtal med sjukvårdshuvudman.

De fritidspraktiserande vårdgivarna har som jag nämnt ökat mycket kraftigti antal under de senaste åren. Med hänsyn-till de nya regler som avses gälla fr. o. m. den 1 januari 1985 bör inga nya fritidspraktiscrande läkare eller sjukgymnaster föras upp på försäkringskassornas förteckningar efter den 30 juni 1984.

7. Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört i det föregående hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen dels att antaga inom socialdepartementet upprättade förslag till 1. lag om ändring i lagen (1962:381) om allmän försäkring, 2. lag om ändring i lagen (1974:525) om ersättning för viss födelsekontrollerande verksamhet m. m., lag om upphävande av lagen (1954:269) om skyldighet för arbetsgivare att lämna uppgift rörande arbetsanställning, dels att 4. godkänna vad jag har förordat i fråga om anslutningen av

privatpraktiserande vårdgivare till den allmänna försäkringens ersättningssystem,

(»

5 bemyndiga regeringen att godkänna överenskommelsen mellan statens förhandlingsnämnd och företrädare för Landstingsför- bundet om ändring i 1966 års avtal om den psykiatriska vården, m. m. .

Vidare hemställer jag att regeringen bereder riksdagen tillfälle att ta del av vad jag anfört om ersättningarna från sjukförsäkringen till sjukvårdshuvud- männen.

8. Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandenas överväganden och beslutar att genom proposition förelägga riksdagen vad föredragandena har anfört för de åtgärder och de ändamål som föredraganden har hemställt om.

• Sida 37
•  Original

Prop. 1983/84:190 37

I

Bilaga ]

Gällande bestämmelser

A Sjukförsäkringens ersättningar till sjukvårdshuvudmännen ]. Allmänt

Sjukförsäkringsförmånerna enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring (omtryckt 1982:120, ändrad senast 1983:1093), AFL, består av sjukvårdser- sättning, sjukpenning och föräldrapenning. Sjukvårdsersättning utgår enligt 2 kap. AFLi form av ersättning för läkarvård, tandvård. sjukhusvård och för vissa sjukvårdande behandlingar som utförs av annan än läkare. Ersättning utgår även för resor i samband med vården samt för läkemedel. Vidare utgår viss ersättning för Sjukvårdshuvudmännens kostnader för ambulanstranspor- ter och handikapphjälpmedel samt för förebyggande hälsovård och primär- vård.

9. Ersättning för förebyggande hälsovård m. m.

Enligt 2 kap. 65 AFL utgår ersättning till sjukvårdshuvudmännen för förebyggande hälsovård och primärvård, inberäknat långtidssjukvård, enligt vad regeringen föreskriver. Enligt förordningen (1983:709) om bidrag till

• Sida 41
•  Original

Prop. 1983/84:190 41

sjukvårdshuvudman för viss sjukvård utgår bidraget med 24 kr. per invånare som var bosatt inom sjukvårdsområdet vid årets början.

10. Ersättning för öppna vårdformer inom psykiatrin

Enligt 2 kap. 65 AFL utgår ersättning till sjukvårdshuvudmännen för öppen psykiatrisk vård. Enligt förordningen (1983:709) om bidrag till sjukvårdshuvudman för viss sjukvård utgår bidraget med 24 kr. per invånare som var bosatt inom sjukvårdsområdet vid årets början.

B Statsbidrag för den psykiatriska vården

Efter förhandlingar mellan staten och landstingskommunerna träffades år 1981 en överenskommelse om att staten fr. o. m. år1982 skulle lämna bidrag till sjukvårdshuvudmännen för den psykiatriska vården i form av ett allmänt. och ett särskilt bidrag. Dessa bidrag ersätter samtliga bidrag enligt tidigare avtal utom ersättningen för de pensionsåtaganden staten har gjort. Det särskilda bidraget skall utgå t. o. m. är 1991 och innebär att staten på tio år avlöser de tidigare byggnads- och utrustningsbidragen.

Enligt nu gällande överenskommelse skall staten utge ett allmänt bidrag till sjukvårdshuvudmännen till den psykiatriska vården med 4 300 milj. kr. för år 1984.

Staten skall dessutom till sjukvårdshuvudmännen utge ett särskilt bidrag till den psykiatriska värden med "142 milj. kr. för år 1984.

Såväl det allmänna som det särskilda bidraget utbetalas från förslagsan- slaget Bidrag till driften av kliniker för psykiskt sjuka m. m. Detta bidrag anges i budgetpropositionen i bilaga 7. punkt 1 2. '

• Sida 42
•  Original

Prop. 1983/84:190 42 '