SOU 1982:51
Hästavel och hästanvändning : statens stöd åt hästaveln m. m. : slutbetänkande
Hä stavel
DCh & '_1äst— ”” ”
anvandnmg
,. . l,: .: .. ! x _ ' ”
!. ' STÖD ÅT HASTAVELNmm _ SEE? stutredmngen C_f1
.TATENS STÖD ÅT HASTAVELN mm . . &IMÄ * »lutbetankande av hastutredmngen ' » '
& Statens offentliga utredningar && 1982:51 & Jordbruksdepartementet
Hästavel och hästanvändning
Statens stöd åt hästaveln m. m.
Slutbetänkande av hlästutredningen
Stockholm 1982
Omslag Johan Ogden Jernström Offsettryck AB ISBN 91-38-07277-7 ISSN 0375-250X Gotab, Stockholm 1982
SOU 1982:51
Till Statsrådet och chefen för jordbruksdepartementet
Genom beslut den 7 juni 1979 bemyndigade regeringen chefen för jordbruksdepartementet att tillkalla en kommitté med uppdrag att utreda frågan om statens stöd
till hästaveln, m.m.
Med stöd av regeringens bemyndigande tillkallades
den 5 juli 1979 som ledamöter landshövdingen Harald Pettersson, tillika ordförande, riksdagsledamöterna Bertil Dahlén, Ingemar Hallenius, Kurt Hugosson,
Gunnar Johansson och Kerstin Nilsson. Som sakkunniga
i kommittén förordnades den 3 september 1979 agronomen Måns Berg, länsveterinären Bengt Ehn, generalsekretera— ren Hans Ernmark, verkställande direktören Gert Lindberg och byråchefen Sten Löfvenberg.
Till sekreterare i kommittén förordnades lantbrukskon— sulenten Inger Bjäresten och till biträdande sekrete—
rare departementssekreteraren Björn Lundin. Kommittén antog namnet Hästutredningen.
Den 1 oktober 1980 överlämnade kommittén promemorian
Utveckling av redskap för skogskörning med häst, m.m.
Den 22 juli 1981 överlämnade kommittén delbetänkandet
Statens hingstdepå och stuteri (Ds Jo 1981z6).
Kommittén får härmed överlämna sitt slutbetänkande
"Hästavel och hästanvändning, statens stöd åt häst— aveln, m.m."
SOU 1982:51
Kommitténs arbete är härmed slutfört. Kommittén är inte enig i sina förslag. Reservation har avgivits av
ledamoten Johansson.
Stockholm den 8 oktober 1982
Harald Pettersson
Bertil Dahlén Ingemar Hallenius Kurt Hugosson
Gunnar Johansson Kerstin Nilsson
/Inger Bjäresten
Björn Lundin
SOU 1982:51
INNEHÅLL FÖRKORTNINGAR FÖRFATTNINGSFÖRSLAG SAMMANFATTNING I INLEDNING 1 UTREDNINGSUPPDRAGET OCH ARBETETS UPP— LÄGGNING 35 1.1 Direktiven 35 1.2 Till kommittén överlämnade handlingar, m.m. 36 1.2.1 Överlämnade riksdagsmotioner 36 1.2.2 övriga handlingar som överlämnats 37 1.2.3 Vissa riksdagsmotioner 40 1.3 Utredningsarbetets uppläggning 42 2 HISTORIK 45 2.1 Hästen inom försvaret 45 2.2 Hästen inom samfärdsel och jordbruk 48 2.3 Hästen inom sporten 51 2.3.1 Trav- och galoppsporten 51 2.3.2 Varmblodshästen inom rid— och körsporten 54 2.3.3 Ponnyhästen inom rid— och körsporten 61 2.4 In— och utförsel av hästar 64 . Avelsarbetet 65 2.5.1 Den svenska hästen under 1700— och 1800—talet 66 2.5.2 De första avelsföreningarnas till— komst 68 2.5.3 Importen av avelshingstar under 1900—talet 69 2.5.4 Avelsurvalet 71 2.6 Statens stöd till hästaveln 72
II
U.) w w . . N _-
NUVARANDE FURHÅLLANDEN
VISSA UPPGIFTER OM HÄSTANTALET skattningar av totala antalet hästar
Antal hästar av olika slag på jord— bruksföretag Antal betäckta ston och slaktade hästar
Antal premierade hästar
FÖRFATTNINGAR SOM BERÖR HÄSTAVEL, M.M. Lagen (1914:451) om hingstbesiktningstvång 1966 års riksdagsbeslut
Kungörelsen (1966:560) om stöd åt
hästaveln,m.m. Lantbruksstyrelsens tillämpningsföre— skrifter till kungörelsen (1966:560)
4.4.1 LBS:s kungörelse (LS 1966z16) med närmare föreskrifter angående häst— premiering och prövning av hingst som beskällare
4.4.2 LBS:s anvisningar om bruksprov
4.4.3 LBS:s bestämmelser om penningpris och hingsthållningsbidrag
Hästavelsnämnden
Föreskrifter om seminverksamhet med
hästar
1965 års riksdagsbeslut om stöd till
amatörridsporten
Ackordhästorganisationen
Djurskyddsbestämmelser
VISSA RIKSDAGSBESLUT OCH UTREDNINGAR MED ANKNYTNING TILL HÄSTAR Trav— och galoppsport inom Sverige Hovslagarutbildning Djurhälsoutredningen
SOU 1982:51
79
79 79
82 84 88
91 91 92
94
97
98 99
101 102
103
104 105 106
109 109 110 112
SOU 1982:51
7.6
VISSA BESTÄMMELSER OM AVEL OCH HÄLSO- KONTROLL AV ANDRA DJURSLAG ÄN HÄST Kontrollverksamhet beträffande nötkreatur,
svin och får
6.1.1 6.1.2 6.1.3
Nötkreatur Svin
Får
Bestämmelser om seminverksamhet
Bestämmelser om djurhälsokontroll
Finansiering av kontroll— och seminverk—
samheten samt djurhälsovården
ORGANISATION OCH VERKSAMHET PÅ AVELS— OMRÅDET INOM DEN OFFENTLIGA SEKTORN Lantbruksstyrelsen
7.1.1 Stamböcker
7.1.2 Publicering av premieringsresultat m.m.
7.1.3 Hästavelsnämnden
7.1. Lånegarantier till förvärv av häst
7.1.5 Införseltillstånd för avelshästar
7.1.6 övrig verksamhet
Lantbruksnämnderna
statens hingstdepå och stuteri Statens jordbruksnämnd
Kostnader
7.5.1 Administrationskostnader för häst- premiering, m.m.
7.5.2 Kostnader för premier och stöd till den privata hingsthållningen, m.m.
7.5.3 Kostnader för statens hingstdepå och stuteri
7.5.4 övriga kostnader Finansiering
115
115 115 117 118 120 121
122
125 125 125
126 127 127 128 129 129 132 132 133
133
135
136
136 136
SOU 1982:51
8. ORGANISATION OCH VERKSAMHET PÄ AVELS—
OMRÅDET INOM DEN PRIVATA SEKTORN 139 8.1 Hingstuppfödningsanstalten Wången 139 8.2 Den privata hingsthållningen 141 8.3 Avelsföreningarna 142
8.3.1 Avelsföreningen för kallblods" travaren (Sleipner) 143 8.3.2 Avelsföreningen för svenska ardennerhästen 147
8.3.3 Avelsföreningen för svenska
varmblodiga hästen 147 8.3.4 Avelsföreningen för svenska
varmblodiga travhästen 148 8.3.5 Föreningen Nordsvenska hästen 150 8.3.6 Svenska arabhästföreningen 152 8.3.7 Svenska fjordhästföreningen 153 8.3.8 Svenska fullblodsavelsföreningen 154 8.3.9 Svenska islandshästföreningen 155 8.3.10 Svenska lipizzanerföreningen 155 8.3.11 Svenska ponnyavelsförbundet 156 8.3.12 Svenska russavelsföreningen 157 8.3.13 De lokala hästavelsföreningarna 158
8.3.14 Riksavelsföreningarnas samlade
kostnader och intäkter ' 158
.8.4 Samarbetskommittén för kvalitetsbedömning
av ridhästar 159 8.5 Stiftelsen för ackordhästorganisationens
bevarande 162 8.6 Sammandrag av finansiering 165 9 ORGANISATION OCH VERKSAMHET INOM
HÄSTSPORTEN 167 9.1 Trav— och galoppsporten samt Aktiebolaget
Trav och Galopp 167 9.2 Ridfrämjandet och ridskolorna 171
9.2.1 Ridfrämjandets verksamhet centralt 173 9.2.2 Ridfrämjandedistrikten 174
SOU 1982:51
9.3
10
10.1
10.2
11 11.1
11.2 11.3
12
12.1 12.2
13
13.1 13.2
9.2.3 Lokalavdelningarna
9.2.4 Ridskolorna
9.2.5 Ridlägerverksamheten
Tävlingsorganisationerna inom rid— och
körsporten
9.3.1 Svenska ridsportens centralförbund 9.3.2 Svenska ponnyföreningen
9.3.3 De svenska lantliga ryttar— föreningarnas centralförbund
9.3.4 Svenska ponnytravföreningen
9.3.5 Tävlingsorganisationernas kostnader
Finansiering av rid— och körsporten
Ridsportens företagarorganisationer
9.5.1 Ridskolornas riksorganisation
9.5.2 Sveriges ridlägerarrangörers
riksförbund
UPPFÖDNING OCH HANDEL Hästuppfödningens ekonomiska villkor
10.1.1 Uppfödare 10.1.2 Uppfödningskostnader 10.1.3 Försäljning och ekonomi
Import och export
HÄSTHÄLSA OCH VETERINÄR SERVICE Veterinärvårdens omfattning
Sjukdomsorsaker Hästhälsokontroll
FÖRSÖK OCH FORSKNING Forskningsprojekt
Kostnader och finansiering
UTBILDNING OCH INFORMATION
Bakgrund Utbildning inom gymnasieskolan
178 179 179
180 181 181 182 182 182
183
185 185 185 185 187 188
191 191 192 193
195
195
197
199
199 199
SOU 1982:51
13.2.1 Grundutbildning i jordbruk och
husdjursskötsel samt vidare—
utbildning 199
13.2.2 Specialkurser med inriktning mot hästskötsel m.m. 200 13.3 Utbildning vid lantbruksuniversitetet 201 13.3.1 Agronom— och veterinärutbildning 201 13.3.2 Lantmästarutbildning 202 13.3.3 Hovslagarutbildning 203 13.4 Lantbruksnämndernas kursverksamhet 203 13.5 Studiecirkelverksamhet 204
13.6 Ridsportorganisationernas kursverksamhet 204 13.6.1 Samverkanskurser mellan Ridfräm— jandet och Valla folkhögskola 204 13.6.2 Tävlingsorganisationernas kurs— verksamhet centralt 205 13.7 Övrig kurs— och informationsverksamhet 206 13.8 Till kommittén framförda synpunkter om utbildning 206 13.9 Kommitténs tidigare presenterade förslag 209
13.10 Sammanfattning av antal kursdeltagare 210 14 HÄSTENS ROLL I SAMHÄLLET 213 14.1 Hästens roll inom jord— och skogsbruk 213
14.1.1 Hästen i lantbruket 213
14.1.2 Hästen i skogsbruket 214 14.2 Hästen inom trav- och galoppsporten 216 14.3 Hästen inom ridsporten 220 14.4 Hästen som köttproducent 221 14.5 Hästen inom utrikeshandeln 222 14.6 Sysselsättningseffekter, sammanfattning 223 15 HÄSTAVELN I VISSA ANDRA LÄNDER 225 15.1 Huvudmannaskap 225 15.2 Avelsmetoder och avelsvärdering 226
15.2.1 Trav- och galopphästaveln 227
___—_l
SOU 1982:51
15.3
III
16
16.1
16.2 16.3
16.4
17
17.1
17.2 17.3 17.4
18 18.1
15.2.2 Ridhästaveln 15.2.3 Arbetshästar
Finansiering
KONNITTENS UVERVAGANDEN OCH FURSLAG
UTGÄNGSPUNKTER FÖR KOMMITTENS OVER- VÄGANDEN OCH FÖRSLAG Hästen inom lantbruket
16.1.1 Hästen i skogsbruket 16.1.2 Hästhållningen och jordbruket Ridsporten ur social synvinkel
Hästen ur samhällsekonomisk synvinkel 16.3.1 Ungdomsvård
16.3.2 Inhemsk hästuppfödning
Övriga synpunkter
öVERVÄGANDEN Avelsarbetets organisation och finansiering 17.1.1 Hingstbesiktningstvång
17.1.2 Det svenska premieringssystemet
17.1.3 Huvudmannaskapet för hästavels- arbetet
17.1.4 Hingstuppfödningsanstalten Wången
17.1.5 Finansieringsvägar
Forskning och utvecklingsarbete
Utbildning och information
Hästens hälso— och sjukvård
FÖRSLAG Hästavelsarbetets organisation
18.1.1 Avelsarbetets syfte och in— riktning 18.1.2 Huvudmannaskap för avels—
värdering av hästar
235
235 236 236 237 239 241 241 242 242
245
245 245 246
250 252 256 260 261 265
267 267
268
268
SOU 1982:51
18.1.3 Lånegaranti till förvärv av
avelshästar m.m. 270 18.1.4 Författningsmässiga styrmedel 270 18.1.5 Avelsarbetets praktiska genom—
förande 271 18.1.6 Hingstuppfödningsanstalten Wången 272
18.2 Forskning och utvecklingsarbete 273 18.3 Vissa utbildningsfrågor 274 18.4 Hästens hälso— och sjukvård 276 18.5 Finansiering 276
18.5.1 Stöd till hästaveln 276
18.5.2 Vissa utbildningsfrågor 279 BILAGOR 281 Bilaga 1 Direktiv 281 Bilaga 2 Premieringens omfattning 1967—1981 289
Bilaga 3 Sammandrag av vissa avsnitt av LBS:s
protokoll nr 11/81 angående bruksprov för hingst 291 Bilaga 4 Regler för riksstambok för ... 293 Bilaga 5 Hingstuppfödningsanstalten Wången,
resultaträkning 295 Bilaga 6 ' Avelsföreningarnas verksamhet m.m.
år 1978 297 Bilaga 7 Bedömning av islandshästar 303 Bilaga 8 Aktiviteter inom rid— och körsport 305 Bilaga 9 Översikt över hästaveln m.m. i vissa länder 307 Bilaga 10 Utdrag ur LBS:s rapport 1982—07—29 Avelsvärdering av hästar 317 Bilaga 11 Förslag till formulering av stiftel— sen Wångens ändamål 325 Bilaga 12 Hingstuppfödningsanstalten Wången, förslag till kurser 327 Bilaga 13 Exempel på Specialkurser 329
RESERVATION 331
SOU 1982:51
FÖRKORTNINGAR
ADB automatisk databehandling
AI artificiell insemination
AHC American Horse Council
ATG AB Trav och Galopp CfSR Centralföreningen för svensk ridsport
Ds departementsserien
EAAP European Association for Animal Production
FEI Fédération Equestre Internationale FEIF Föderation Europäischen Islandspferd-Freunde FiU finansutskottet
FNH Föreningen Nordsvenska hästen
ILRC Internationella lantliga ryttarföreningarnas centralförbund
JNFS jordbruksnämndens författningssamling Jo jordbruksdepartementet
JoU jordbruksutskottet
KrU kulturutskottet
LBS lantbruksstyrelsen
LOK—stöd lokalt aktivitetsstöd
LRF Lantbrukarnas riksförbund
LSFS lantbruksstyrelsens författningssamling (tidigare LS)
NAT nämnden för avelsvärdering av tjurar
NU näringsutskottet
OKV organisationskommittén för omlokalisering av veterinärhögskolan och statens veterinär— medicinska anstalt
prop. proposition
Förkortningar
RidF RRO rskr RST SCB SFS SGC SHS SLRC
SLU SOK SOU SPAF SPF SPTF SRC SRR STC SU WAHO
SOU 1982:51
Ridfrämjandet
Ridskolornas riksorganisation riksdagsskrivelse
Riksförbundet för Sveriges travhästägare statistiska centralbyrån
svensk författningssamling
Svenska galoppsportens centralförbund Svensk Husdjursskötsel,ek. för.
De Svenska lantliga ryttarföreningarnas centralförbund
Sveriges lantbruksuniversitet Sveriges olympiska kommitté
statens offentliga utredningar
Svenska ponnyavelsförbundet
Svenska ponnyföreningen
Svenska ponnytravföreningen
Svenska ridsportens centralförbund Sveriges ridlägerarrangörers riksförbund Svenska travsportens centralförbund särskilda utskottet
World arabian horse organization
SOU 1982:51
FÖRFATTNINGSFÖRSLAG
Förslag till
Lag
om avelsvärdering av hingstar
Enligt riksdagens beslut föreskrivs följande.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får föreskriva att endast sådana hingstar som vid avelsvär— dering har prövats lämpliga för avelsändamål får användas för befruktning av ston.
Regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får
dels ge organisation på jordbrukets område eller annan sammanslutning rätt att svara för avelsvärdering av hingstar,
1 dels föreskriva de villkor som skall gälla för avels— värderingen.
Denna lag träder i kraft den .............. då lagen (1914:451) om hingstbesiktningstvång skall upphöra att gälla.
SOU 1982:51 Författningsförslag 17
Förslag till
Förordning om avelsvärdering av hästar.
Regeringen föreskriver följande.
1 5 Lantbruksstyrelsen får föreskriva att endast sådana hingstar som vid avelsvärdering har prövats lämpliga för avelsändamål får användas för befruktning av ston. Vad som nu sagts skall dock inte gälla befruktning av ston
som tillhör hingstens ägare.
2 S Lantbruksstyrelsen får ge organisation på jordbrukets område eller annan sammanslutning rätt att anordna avels—
värdering av hästar.
S 3 Innan avelsvärderingen anordnas skall lantbrukssty— relsen godkänna plan och riktlinjer för verksamheten.
5 4 Lantbruksstyrelsen får föreskriva de villkor som skall gälla för att en hingst skall få användas för
avelsändamål.
5 5 Föreskrifter i övrigt för avelsvärderingen och för
stambokföring och stamböcker eller annat register medde— las av lantbruksstyrelsen. Styrelsen fastställer avgift för stambokföring eller för förande av annat register.
5 6 Beslut i fråga om avelsvärdering överklagas hos lant— bruksstyrelsen genom besvär. Mot styrelsens beslut får talan ej föras.
S 7 Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot föreskrift som meddelats med stöd av 4 S döms till böter.
Denna förordning träder i kraft den ..........
SOU 1982:51 Författningsförslag
Förslag till Förordning om statligt stöd till förvärv av häst. Regeringen föreskriver följande.
1 S Statlig garanti för lån (lånegaranti) lämnas en— ligt denna förordning för lån till förvärv av häst som
skall användas för avel eller i ridhus.
2 S Lånegaranti för förvärv av häst som skall användas för avel lämnas endast för hingst som är avelsvärderad och bedöms lämplig för avel eller sto som är högst åtta
år och som är avelsvärderad och bedöms lämplig för avel.
Lånegaranti för förvärv av häst som skall användas i rid— hus lämnas endast för svenskfödd häst som är minst tre
och högst sex år och som är godkänd av lantbruksnämnden.
3 5 I fråga om de närmare villkoren för lånegarantin gäller i tillämpliga delar 23 — 32 55 (1978:250) om stat— ligt stöd till jordbrukets rationalisering.
Amorteringsplan får ej uppta längre amorteringstid än åtta år för lån till förvärv av häst eller längre an— stånd med den första amorteringen än till utgången av året närmast efter det lånet lyfts. 4 5 Frågor om lånegaranti prövas av lantbruksnämnden. 5 S Talan mot lantbruksnämndens beslut förs hos lant—
bruksstyrelsen genom besvär. Mot styrelsens beslut får
talan ej föras.
20 Författningsförslag SOU 1982:51
6 5 Ytterligare föreskrifter för verkställigheten av denna förordning meddelas av lantbruksstyrelsen.
Denna förordning träder i kraft den
u...-...n-
SOU 1982:51
Sammanfattning
I INLEDNING
Historik
Under 1900—talet minskade hästens betydelse för för— svaret. 1925 års försvarsbeslut innebar att kavalleriet skars ned från åtta till fyra regementen. Ytterligare minskningar av ryttarskvadroner beslutades några år— tionden senare under 1900—talet. De sista hästanspända förbanden utgick ur armén i och med utgången av budget— året 1975/76.
Mekaniseringen inom jordbruket började på 1920—talet. Först efter andra världskriget kom emellertid hästen alltmer att ersättas av traktorn. Jordbruksföretagens hästuppfödning har under senare år i ökad utsträckning kommit att inriktas mot produktion av sporthästar. Un— der 1960—talet började maskiner ersätta hästen även inom skogsbruket.
Hästsport i form av trav och galopptävlingar har före— kommit i Sverige sedan första hälften av 1800—talet. Ursprungligen körde man med brukshästar på travtäv— lingarna men redan på 1920—talet förekom import av
varmblodshästar som var avlade speciellt för travsport.
Ridsporten fick ett starkt uppsving i och med de olym— piska spelen i Stockholm år 1912.
22 Sammanfattning SOU 1982:51
Under senare delen av 1800—talet var importen och exporten av hästar ungefär i samma storleksordning. En omfattande export av hästar från Sverige förekom i samband med första och andra världskriget. Det var huvudsakligen kallblodshästar som exporterades. Åren 1971—1979 var exporten totalt 3 433 hästar medan im— porten var 10 005 hästar.
Avelsurvalet har skett med ledning av den erfarenhet man samlat och som gått i arv generation efter gene— ration. Husdjursaveln påverkades föga av ärftlighets— forskningens resultat. Nu har man emellertid inom
andra husdjursslag än hästen kommit långt i förädlings—
arbetet med hjälp av moderna avelsmetoder.
Under flera århundraden och fram till början av 1960— talet var statens stöd till hästaveln i första hand
avsett för produktion av arméhästar.
SOU 1982:51 Sammanfattning
II NUVARANDE FÖRHÅLLANDEN
Det finns ingen säker uppgift om det totala antalet hästar i landet. Statistiska centralbyråns redovisning i Statistisk årsbok avser hästar på jordbruksföretag med mer än två ha åker. Enligt lantbruksstyrelsens (LBS) beräkningar var totala antalet hästar i landet 115 500 år 1980. Ridfrämjandet har till kommittén fram— fört som sin åsikt att hästantalet år 1979 låg mellan 120 000 och 140 000, varav 70 000 beräknades vara halv— blod och ponnyer.
Lagen (1914:451) om hingstbesiktningstvång har till syfte att förhindra att undermåliga hingstar används i avel. Innebörden av lagen är att en hingst måste ha betäckningstillstånd för att man skall få använda den till avel.
Enligt 1966 års riksdagsbeslut om stödet till häst- aveln skall staten lämna stöd till hästaveln. Som all— män princip för stödet gäller att bidrag inte skall utgå till direkta uppfödningskostnader och inte heller till kostnader för hästens utbildning. Dessa kostnader skall i stället få slå igenom i hästens salupris. Syf- tet med stödet till hästaveln är enligt beslutet att skapa förutsättningar för en kvalitativt sett högtstå— ende hästavel. Avelsarbetet grundas på stambokföring. Det statliga stödet till hästaveln är koncentrerat till hästpremiering, hingsthållningsbidrag och bidrag till vissa kvalitetsbefrämjande åtgärder. Premieringsregle— mentet som återfinns i kungörelsen (1966:560) om sta— tens stöd till hästaveln innehåller principiella be—
stämmelser.
Det centrala ansvaret för verksamheten på avelsområdet inom den offentliga sektorn åvilar LBS. För fältarbetet
dvs. hingstpremieringarna anlitar LBS arvodesanställd
Sammanfattning SOU 1982:51
personal. Lantbruksstyrelsen utser hingstpremierings— nämndernas ledamöter och suppleanter. Tre ledamöter ingår i var och en av fyra nämnder. LBS fastställer de regler som skall gälla för att en häst skall få införas i en svensk riksstambok och utformar de när—
mare föreskrifterna för hästpremieringen.
För frågor rörande hästavel har lantbruksstyrelsen en särskild nämnd, hästavelsnämnden. Nämnden som har nio ledamöter skall representera såväl det praktiska som
det teoretiska kunnandet på hästavelns område.
LBS får ställa statliga garantilån för förvärv av häst som skall användas för avel eller i ridhus. De senaste budgetåren har riksdagen medgivit att lånegarantier får beviljas intill ett belopp av 500 000 kronor. Möjlig— heterna till kreditgaranti har endast delvis utnyttjats.
Bland LBS:s övriga uppgifter inom hästområdet ingår bl.a. att utfärda anvisningar för hingstpremierings— nämnderna, premieringsförrättarna och lantbruksnämnder— na samt att handlägga besvärsärenden och besluta om dis— penser, m.m. Vidare bedrivs ett visst utvecklingsarbete i samråd med lantbruksuniversitetet i den mån de ekono—
miska resurserna tillåter.
Förutom att svara för den lokala administrationen av hästpremieringarna bedriver lantbruksnämnderna rådgiv— ning och kursverksamhet bl.a. rörande hästavelsfrågor. Till lantbruksnämndernas administrativa uppgifter hör bl.a. att
0 planera stopremieringar och ansvara för de praktiska
arrangemangen kring sto— och hingstpremieringarna,
o sammanställa data över visade ston och unghästar
samt bedömningsresultat för redovisning till LBS,
SOU 1982:51 Sammanfattning
0 föra länsregister över premierade hingstar och ston,
o rekvirera och utbetala penningpris och hingsthåll—
ningsbidrag,
o utreda ärenden rörande lånegaranti för inköp av avels— och ridhushästar samt verkställa LBS:s beslut i
frågan.
Statens stöd till hästaveln utgår genom direkta anslag och över lantbruksverkets myndighetsanslag. Härtill kommer vissa regleringsmedel.
De årliga administrationskostnaderna för hästpremie— ring, m.m. beräknas för lantbruksstyrelsen, de fyra hingstpremieringsnämnderna och lantbruksnämnderna till ca 1,9 miljoner kronor i 1980/81 års penningvärde. Från anslaget Främjande av husdjursaveln m.m. utgår statligt stöd åt hästaveln. Anslaget har sedan budgetåret 1979/80 varit 810 000 kronor per år. Införselavgiftsmedel utgår årligen med 475 000 kronor till ackordhästorganisatio-
nen.
Bidraget till statens hingstdepå och stuteri var budget— året 1980/81 200 000 kronor som utgick från ett särskilt
anslag.
Hingstuppfödningsanstalten Wången som ägs av Hushåll— ningssällskapet i Jämtlands län, har som ändamål att genom gruppuppfödning av nordsvenska hingstar selektera
fram avelshingstar av hög kvalitet.
Wången får statligt stöd som f.n. är 225 000 kronor per budgetår, från anslaget Främjande av husdjursaveln.
Det finns 17 rikstäckande avelsföreningar i landet. Dessutom finns ett antal regionala och lokala avelsför- eningar. Ett tiotal föreningar utger riksstamböcker.
26 Sammanfattning SOU 1982:51
Stiftelsen för ackordhästorganisationens bevarande övertog formellt huvuddelen av arméns hästar den 1 juli 1976. Stiftelsen har årligen inköpt ca 100 hästar. Det totala antalet hästar den 30 juni 1981 var 996,
varav 534 hästar var varmblod.
Nya riktlinjer för totalisatorverksamheten beslöts vid 1973 års riksdag. Staten träffade avtal med Svenska travsportens centralförbund (STC) och Svenska galopp- sportens centralförbund (SGC). Enligt avtalet har för- bunden bildat AB Trav och Galopp (ATG). ATG har bl.a. till uppgift att verka för att trav— och galoppsporten inom landet skall kunna bedrivas på ett sådant sätt att de långsiktiga förutsättningarna för sportens utveckling
tryggas.
Totalisatoromsättningen har ökat kraftigt sedan ATG tillkom.
Ridfrämjandet är en riksorganisation som erhåller stat— ligt organisationsstöd över anslaget Stöd åt idrotten.
Ungefär hälften av veterinärbehandlade hästar behandlas av distriktsveterinärer,en femtedel av privatprakti— serande veterinärer och övriga vid djursjukhus, enligt vad som framgår av veterinärernas årsberättelse 1974 och 1979.
Någon organiserad landsomfattande hästhälsokontroll finns inte. Vissa former av hälsokontroll förekommer vid landets trav— och galoppbanor och bl.a. vid stute—
rier.
Försök och forskning inom hästområdet har under 1970— talet huvudsakligen bedrivits vid den veterinärmedi— cinska fakulteten vid Sveriges lantbruksuniversitet
(tidigare Veterinärhögskolan). Hästavelsfrågor har
SOU 1982:51 Sammanfattning
också blivit aktuella inom den lantbruksvetenskapliga fakultetens institution för husdjursförädling och sjuk—
domsgenetik.
I gymnasieskolan finns Specialkurser som avser utbild—
ning inom hästskötselområdet.
Inom lantbruksuniversitetet finns flera utbildnings— vägar med inriktning mot bl.a. husdjursskötsel, t.ex. veterinärutbildning, utbildning av agronomer inom hus— djursområdet, lantmästarutbildning och hovslagarut—
bildning.
Lantbruksnämndernas kursverksamhet riktar sig mot yrkes—
verksamma inom jordbruket.
Kursverksamhet bedrivs också inom hästsportorganisatio—
nerna .
Hästhållningen ger ett flertal inkomstkällor för lant— bruksnäringen. Enligt beräkningar erhåller lantbruket årligen i producentledet ett inkomsttillskott från häst— sektorn i storleksordningen 500—600 miljoner kronor.
Inkomsterna härrör från bl.a. följande källor.
Försäljning av fodermedel
Uppfödning och försäljning av föl och hästar Inackordering av hästar
Ridläger m.m.
Köttproduktion
OOOOOO
Körning i jord- och skogsbruk Skötseln av de hästar som finns på jordbruksfastigheter beräknas ta i anspråk en arbetstid motsvarande totalt
3 500 heltidsanställda.
Trav— och galoppsporten ger i Sverige en sysselsättning
28 Sammanfattning SOU 1982:51
som motsvarar omkring 2060 heltidsanställningar. Statens direkta inkomst av trav— och galoppsporten i form av totalisatorskatt uppgick år 1980 till 221 miljoner kro—
nor .
Antalet ryttare har mer än fyrdubblats under de 15 se— naste åren. År 1979 uppskattades antalet till omkring 220 000. Enligt Ridfrämjandets skattningar är ca 600 heltidsarbetande och ca 1 000 deltidsarbetande syssel— satta inom ridsporten.
SOU 1982:51 Sammanfattning
III ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG
Kommittén konstaterar att hästen fortfarande har en viss betydelse inom skogsbruket. Det finns därför an— ledning att bedriva hästavel med inriktning på jord— och skogsbrukets behov. Hästens användning bör stimu— leras genom förbättring av redskap och genom utbild- ning i skogskörning och hästskötsel. På ca 7 300 jord— bruksföretag förekommer hästuppfödning. Enligt kommit— tén behövs insatser för att förbättra hästuppfödningens
ekonomi.
Kommittén finner att hästarna, ridsporten och de akti— viteter som anordnas av ridklubbar och ridskolor vid sidan av ridningen engagerar en stor del av landets tonåringar. Hästarna och ridanläggningarna har därför en mycket stor social betydelse. Det är enligt kommit— téns mening ett samhällsintresse att ett lämpligt häst— material finns att tillgå. Med hänsyn till den stora uppslutningen kring ridsporten som föreligger synes
det kommittén som om samhällets stöd för denna del av ungdomsvårdsverksamheten är relativt begränsad och inte står i proportion till vad som utgår inom likartad
verksamhet.
Hästen var en viktig del i det svenska näringslivet
och försvaret ända fram till början av 1940—talet. Stora insatser har under åtskilliga århundraden gjorts för att få fram svenska häststammar av hög kvalitet. Kommittén finner att det fortfarande finns anledning att väl förvalta det kulturarv som hästen och kunskapen
om hästen utgör.
Kommittén föreslår att viss statlig reglering av häst— aveln i landet tills vidare bör finnas kvar. Syftet med en statlig reglerad hästavel skall alltjämt_vara att skapa förutsättningar för en kvalitativt sett högt—
30 Sammanfattning SOU 1982:51
stående hästavel inom landet. Avelsarbetet bör därvid grundas på avelsvärdering av de hingstar som skall
användas för befruktning av ston.
Kommittén föreslår att landets hästavelsföreningar bil— dar en huvudmannaorganisation med uppgift att överta huvudparten av de kontrollfrågor inom hästavelns om— råde som idag handhas av lantbruksstyrelsen och lant— bruksnämnderna. Det bör sedan ankomma på lantbrukssty— relsen att utöva tillsynen över hästaveln samt meddela
rambestämmelser för hästavelsarbetet.
Lantbruksstyrelsen och avelsföreningarna föreslås gemensamt planera den föreslagna organisationen. Verk— samheten bör enligt kommitténs mening föras över succes— sivt och vara helt överförd till den nya huvudmannen senast den 1 januari 1986. Kommittén förutsätter att anslutningen till den nya organisationen skall vara frivillig. Utanförstående avelsföreningar skall ha
rätt att köpa tjänster av huvudmannaorganisationen.
Kommittén föreslår ett bibehållande av statlig garanti för lån till förvärv av häst som skall användas för avel eller för ridhusändamål. Garantiramen som f.n. är 500 000 kronor bör vara oförändrad.
Kommittén föreslår att lagen (1914:451) om hingstbe— siktningstvång ersätts med en lag om avelsvärdering av hingstar. Den nya lagen föreslås innehålla bemyndigande för regeringen eller förvaltningsmyndighet som rege— ringen bestämmer att
0 dels ge organisation på jordbrukets område eller annan sammanslutning rätt att svara för avelsvärde—
ring av hingstar,
o dels föreskriva de villkor som skall gälla för
avelsvärderingen.
SOU 1982:51 Sammanfattning
Som en följd av den nya lagen föreslås att kungörelsen (1966:560) om stöd åt hästaveln, m.m. ersätts
o dels med en ny förordning om avelsvärdering av häs— tar i vilken lantbruksstyrelsens åligganden och be—
fogenheter regleras,
o dels med en särskild förordning om stöd till förvärv
av häst.
Kommittén föreslår att den som önskar överklaga beslut i fråga om avelsvärdering skall göra detta hos lant—
bruksstyrelsen, som är sista beslutsinstans.
Kommittén understryker nödvändigheten av att hästkon— trollen i likhet med annan officiell husdjurskontroll
bygger på
o en säker identifiering av alla avelsdjur och deras
avkomma,
o data som kan fastställas med tillfredsställande
säkerhet och som belyser dokumenterat ärftliga egen— skaper av väsentlig betydelse,
o elektronisk databehandling av kontrollresultaten.
För avelsarbetets praktiska genomförande behöver den
nya organisationen enligt kommitténs bedömning ha
en styrelse avelskommittéer en rådgivande nämnd
kvalificerade hästbedömare
OOOOO
ett kansli med dataterminal
Sammanfattning SOU 1982:51
Kommittén pekar på vikten av att man parallellt med uppbyggandet av en ny huvudmannaorganisation för avelsvärdering av hästar arbetar med utveckling av avelsvärderingssystem. Värderingen av de egenskaper som är av betydelse för bl.a. hästarnas lämplighet som
ridskolehästar och skogshästar bör särskilt beaktas.
Administrationen av hästavelsarbetet beräknas kosta lantbruksverket omkring 2 miljoner kronor per år ut— över det direkta statsbidraget till hästaveln på
810 000 kronor. För att den nya huvudmannaorganisatio— nen skall kunna överta administrationen av avelsarbetet från staten föreslår kommittén ett årligt bidrag på 1 miljon kronor över anslaget Främjande av husdjurs— aveln m.m. Av detta belopp bör förslagsvis 100 000 kronor fördelas av lantbruksstyrelsen till hästavels— föreningarna efter ansökan för finansiering av särskil— da insatser på hästavelns område. Resterande 900 000 kronor föreslås utbetalas till den huvudmannaorganisa— tion som övertar ansvaret för avelsvärderingen av häs—
tar.
För att möjliggöra överförandet av huvudmannaskapet till hästavelsföreningarna föreslås att ett extra en— gångsbidrag om 3 miljoner kronor utbetalas till den
nya huvudmannaorganisationen under en period av fem år.
Kommittén föreslår att verksamheten vid Hingstuppföd— ningsanstalten Wången överlåtes till en stiftelse med ändamålet att främst i norra Sverige främja hästaveln och en positiv utveckling av hästens användning inom olika områden.
Utöver statsbidraget på 1 miljon kronor till hästavelns administration är det kommitténs mening att 300 000 kronor årligen bör utgå till den stiftelse som före—
slagits överta ansvaret för Wången. Stödet bör enligt
SOU 1982:51 Sammanfattning 33
kommittén utgå som bidrag till driftskostnaderna vid anstalten. Driftsbidraget till Wången bör utgå tills vidare dock minst fem år.
Kommittén föreslår vidare att staten medverkar till bildandet av stiftelsen genom att bl.a. tillskjuta visst kapital.
Kommittén tar slutligen upp vissa utbildningsfrågor. Bl.a. ställer sig kommittén bakom ett förslag om att förlägga en tvåårig gymnasielinje i djurvård med in— riktning mot häst i Skara.
SOU 1982:51
I INLEDNING 1 UTREDNINGSUPPDRAGET OCH ARBETETS UPPLÄGGNING 1.1 Direktiven
Regeringen beslöt den 7 juni 1979 att tillkalla en kom— mitté med uppdrag att utreda frågan om statens stöd till hästaveln, m.m. I direktiven till utredningen anförde föredraganden, dåvarande chefen för jordbruksdeparte— mentet, statsrådet Enlund bl.a. följande.
Enligt min mening står det klart att de förändringar som ägt rum under senare år i fråga om inriktningen av häst— hållningen och intresset för hästar i landet har ändrat förutsättningarna för statens stöd till hästaveln och därmed sammanhängande frågor. Främjandet av en god häst— avel bör därför ske i nya former och det kan ifrågasät— tas om staten alltjämt skall vara huvudman för verksam— heten. — — —
Bilden är splittrad när det gäller de avels— och intres- seorganisationer som företräder hästintressen i olika hänseenden. Enligt min mening skulle det vara en fördel om dessa frågor kunde samlas under en huvudman. Större enhetlighet i verksamheten och en effektivare bevakning av frågor som exempelvis berör avel, utbildning, hälso— kontroll och utvecklingsarbete kan därmed uppnås.
Mot bakgrund av det anförda finner jag flera skäl tala för att formerna för främjandet av hästaveln och andra frågor som rör hästhållningen och hästens roll i samhäl— let nu bör bli föremål för en allsidig översyn. Ansvaret för hästavelsarbetet skall därvid ses över med hänsyn till den ändrade karaktär som hästbeståndet fått under senare år. Likaså skall det ekonomiska ansvaret för avels- arbetet utredas. En kommitté bör tillkallas för detta ändamål.
Mot bakgrund av de ställningstaganden kommittén kommer fram till i dessa centrala frågor bör kommittén sedan ta
36 Utredningsuppdraget och arbetets uppläggning SOU 1982:51
upp frågan om de framtida uppgifterna vid statens hingstdepå och stuteri. Alltjämt skall gälla att de direkta kostnaderna och inkomsterna vid anstalten skall balansera. Vidare bör kommittén överväga frågan om statens medverkan i utbildnings— och informations— verksamheten.
Kommittén bör kunna ta upp även andra frågor som rör statens medverkan i hästfrågor, t.ex. i fråga om forsk— ning och försök. Utredningens förslag bör totalt sett inte innebära krav på ökade kostnader för statsverket.
Direktiven (Dir 1979z91) återges i sin helhet i bilaga 1. De innehåller även en kort sammanfattning av de se—
naste årens utveckling och nu gällande ordning.
Regeringen utfärdade den 13 mars 1980 direktiv (Dir 1980:20) till samtliga kommittéer och särskilda utre— dare angående finansieringen av reformer. I direktiven anförs bl.a. följande.
Utgångspunkten skall vara att alla förslag som kommit— téerna lägger fram skall kunna genomföras inom ramen för oförändrade resurser inom det område som förslagen avser. — — — Kostnadsberäkningarna skall vara väl genom— arbetade och ta hänsyn till alla kostnader som kan upp— stå oavsett om de drabbar staten, kommuner eller en— skilda. — — —
I budgetförslaget för budgetåret 1980/81 framhålls att regeringen för sin del är inriktad på att i större ut— sträckning än tidigare vara restriktiv med krav på kom— munala insatser. Riksdagen har i samband därmed uttalat (FiU 1979/80:15) att en självklar utgångspunkt för riks— dagens ställningstagande bör vara att kommuner och lands— tingskommuner inte annat än undantagsvis åsamkas nya ut— gifter till följd av statliga beslut. — — -
1.2 Till kommittén överlämnade handlingar, m.m.
1.2.1 Överlämnade riksdagsmotioner
Vid 1978 års riksmöte väcktes två motioner som handlade om hästens användning i skogsbruket. I motionen 1978/79:
1965 framhölls att särskilda åtgärder behöver vidtas för att utvecklingsarbetet med hästredskap för skogskörning
SOU 1982:51 Utredningsuppdraget och arbetets uppläggning
skall få önskad omfattning. Målet är, menade motio— närerna, att få fram nya och mer ändamålsenliga hjälp— medel för skogskörning. Kostnaderna för utvecklings— arbete och nykonstruktion av redskap beräknades till lägst 200 000 kronor. I den andra motionen, 1978/79: 2261, begärdes medel till anordnande av 8—veckors— kurser i körning med arbetshästar i skogsbruket. Rege— ringen beslöt den 27 september 1979 (JoU 1978/79:30, rskr 1978/79:387) att överlämna dessa motioner till kommittén.
1.2.2 övriga handlingar som överlämnats
Angående premieringssystemet
Regeringen överlämnade den 8 november 1979 ett förslag från lantbruksstyrelsen (LBS), daterat den 25 oktober 1977, angående premieringssystemet för hästar jämte
remissyttranden över förslaget.
LBS:s förslag avser ändrad lydelse i kungörelsen (1966:560) om stöd åt hästaveln, m.m. Förslaget utar— betades med anledning av regeringens skrivelse den 7 maj 1975 i vilken regeringen uppdrog åt LBS att utvär— dera effekterna av det nuvarande premieringssystemet för hästar. LBS hänvisar i sitt förslag även till rege— ringens skrivelse den 3 juli 1975 i vilken regeringen meddelade LBS att riksdagen funnit det angeläget att
draghästens betydelse inom skogsbruket uppmärksammas.
De ändringar och tillägg i kungörelsen (1966:560) som föreslås av LBS innebär, om de godkänns, följande:
0 Hästar av kallblodig travarras kan tilldelas penning— pris.
0 Urval av ston till avel kan ske innan stoet fått föl
dvs. redan när stoet är 2-3 år.
Utredningsuppdraget och arbetets uppläggning SOU 1982:51
0 Ett centralt premieringsregister upprättas.
o LBS kan bestämma att en redan premierad hingst
kan få fortsatt tillstånd som beskällare.
o Veterinärundersökning bör göras när en hingst pre—
mieras för första gången.
Före förslagets utarbetande hade LBS hört samtliga lantbruksnämnder, ordförandena i de fyra hingstpre— mieringsnämnderna, samtliga premieringsförrättare och de stambokförande instanserna (avelsföreningarna).
Yttranden över LBS:s förslag avgavs till jordbruksde— partementet av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), Lantbrukarnas riksförbund (LRF), Avelsföreningen för svenska varmblodiga hästen, Svenska ponnyavelsförbun— det, Svenska fjordhästföreningen, Avelsföreningen för svenska ardennerhästen, Föreningen Nordsvenska hästen, Svenska travsportens centralförbund (STC), Svenska arabhästföreningen, Gotlands läns hushållningssällskap, Avelsföreningen för svenska varmblodiga travhästen, Avelsföreningen för kallblodstravaren samt Östergöt— lands varmblodsklubb. Härutöver inkom Föreningen Nord— svenska hästens Värmlandsdistrikt med ett yttrande.
Av yttrandena framgår att samtliga rasföreningar anser att hingstpremieringsnämnden bör utökas med rasrepre— sentanter. STC, Avelsföreningen för varmblodiga trav— hästen och Avelsföreningen för kallblodstravaren för— ordar en enda hingstpremieringsnämnd för varmblods—, respektive kallblodstravare. Gotlands läns hushåll— ningssällskap förordar en nämnd för en ras eller för
en rasgrupp.
LBS:s förslag om att hästar som tillhör kallblodig
travras kan bli penningprisberättigade delas eller
SOU 1982:51 Utredningsuppdraget och arbetets uppläggning
lämnas utan erinran av flertalet remissorgan. Avels— föreningen för svenska varmblodiga hästen, Avelsför— eningen för svenska ardennerhästen och Föreningen Nord— svenska hästen motsätter sig att kallblodig travare skall kunna bli penningprisberättigad med motiveringen
att denna ras övervärderats som draghäst i skogen.
SLU föreslår att penningpriserna slopas helt och att dessa medel i stället används till en väl genomförd
bearbetning av det centrala registret.
STC och Avelsföreningen för svenska varmblodiga trav— hästen vill ha tre premieringsklasser i stället för två, i likhet med vad som gällde före år 1966.
I övrigt tillstyrks LBS:s förslag eller lämnas utan
erinran av remissorganen.
Angående tillämpningen av de föreslagna bestämmelserna lämnas vissa synpunkter av några remissorgan.
LRF framhåller att dragproven för kallblodshingstar bör skärpas och föreslår att draglagsprov införs för treåriga kallblodshästar. Man anser vidare att valacker även bör visas. Därigenom breddas underlaget för av—
kommebedömningen.
SLU påpekar att organiserade avkommebedömningar, med tillämpning av de på andra djurslag använda metoderna, inte utnyttjats inom hästavelsarbetet. Det är viktigt, framhåller man, att avelsvärderingen grundas på ett för varje ras fastställt avelsmål. Härvidlag bör i princip större vikt än hittills läggas vid bruks— och hållbar— hetsegenskaperna hos respektive ras. Det är därvid an— geläget att man överväger hur t.ex. sjukdata vid djur— sjukhusen ska kunna utnyttjas. Nuvarande sekretesskydd lägger hinder i vägen för en sund hästavel, menar man vid SLU.
Utredningsuppdraget och arbetets uppläggning SOU 1982:51
Angående garantilån till förvärv av häst
Den 8 november 1979 överlämnade regeringen förutom förslaget angående premieringssystemet även en skri- velse från LBS daterad den 3 januari 1979. I denna skrivelse hemställer LBS om viss delegering av beslu— tanderätt i fråga om stöd till hästaveln. Enligt 15 5 kungörelsen (1966:560) om stöd åt hästaveln, m.m. kan statlig garanti ställas för lån till förvärv av häst som skall användas för avel eller i ridhus. Beslutande myndighet är lantbruksstyrelsen. I skrivelsen föreslår styrelsen att lantbruksnämnden ges rätt att besluta om stöd enligt 15 5 i nämnda förordning. Angående hästen inom skogsbruket
Regeringen överlämnade den 21 februari 1980 en skrivel— se från Östergötlands brukshästklubb med synpunkter på användningen av hästen i skogen och behovet av lämp—
liga redskap. 1.2.3 Vissa riksdagsmotioner
I anslutning till propositionen 1975:30 om energihus— hållningen m.m. väcktes flera motioner, bl.a. 1975z1905 och 1975:2000, som båda berörde draghästens roll inom skogsbruket. I riksdagens beslut (prop. 1975z30, NU 1975z30, rskr 1975:202) sägs bl.a. att parallellt med att stöd ges åt besparingssträvanden, som syftar till att minska energiåtgången i mekaniserat skogsarbete, bör vissa insatser kunna komma i fråga för att utveckla utnyttjandet av draghästen inom skogsbruket. Beslutet innebär bl.a. att riksdagen funnit det angeläget att draghästens betydelse inom skogsbruket uppmärksammas
av berörda myndigheter och organ. I skrivelse den 3 juli 1975 meddelade regeringen både lantbruksstyrelsen och Skogsstyrelsen vad riksdagen beslutat med anledning av propositionen 1975:30.
SOU 1982:51 Utredningsuppdraget och arbetets uppläggning
I motionen 1978179:650 framhölls att det mot bakgrund
av det starkt ökade intresset för hästar och hästsport är angeläget att upprätthålla en tillräcklig volym av inhemska hästar av god kvalitet, speciellt inom varm— blods— och kallblodsaveln. Det påpekades också att det sker en import av ridhästar utan någon kvalitetskon- troll. Vidare är det viktigt för aveln att det finns möjlighet till utbildning av instruktörer och häst— skötare. Motionärerna menade även att det ur statsmak— ternas synpunkt skulle vara lämpligt att behandla häs— tar och därtill hörande aktiviteter som en "närings- gren". Man hemställde att en parlamentarisk utredning skulle tillsättas med uppdrag att beräkna den direkta och indirekta samhällsnyttan i hästhållningen och med ledning därav föreslå riktlinjer för framtida statliga
insatser.
Med anledning av att jordbruksministern, i budgetpropo— sitionen (prop. 1978/79:100 bil. 13) anmält att en kom— mitté med uppdrag att utreda frågan om statens stöd
till hästaveln skulle tillsättas, ansåg riksdagen (JoU 1978/79:20, rskr 1978/79:253) att motionen var besvarad.
I motionen 1978179:1855 anförde motionärerna att den snabba utvecklingen inom ridsporten medfört att många privata ridanläggningar etablerats. Vissa av dessa fyl— ler inte de krav som uppställts av Ridfrämjandet och Ridsportens centralförbund. Ägarna saknar i många fall kunskaper om hästskötsel. Motionärerna påpekade också att det sker en import av hästar som är mindre lämpade för ridsport. De betonade även vikten av att de hästar som ridskolorna erbjuder ungdomarna har fått rätt trä— ning. Det är också av vikt att ridlärarna har ansvars— känsla och goda kunskaper, menade motionärerna. De fram— förde också önskemål om en lagstadgad skyldighet att bära ridhjälm, för att förebygga skallskador i samband med ridning, framför allt för barn och ungdom. Med hän—
Utredningsuppdraget och arbetets uppläggning SOU 1982:51
visning till det anförda hemställde motionärerna att riksdagen skulle begära en allsidig utredning av rid—
sporten.
Riksdagen avslog motionen den 5 december 1979 (KrU 1979/80:15) med hänvisning bl.a. till djurskyddslagen (prop. 1978/79:13, JoU 1978/79:5, rskr 1978/79:41)
och djurskyddskungörelsen (SFS 1979:287). I den senare föreskrivs att den som i större omfattning upplåter hästar eller använder hästar i ridskoleverksamhet skall anmäla detta till hälsovårdsnämnden. Vidare hän— visades till att vissa av de upptagna frågorna kommer att belysas genom den utredning av statens stöd till
hästaveln som nyligen tillsatts. 1.3 Utredningsarbetets uppläggning
I Utredningsarbetets inledningsskede besökte kommittén bl.a. statens hingstdepå och stuteri i Flyinge, Malmö— hus län, Ridskolan på Strömsholm i Västmanlands län och Hingstuppfödningsanstalten Wången i Jämtlands län.
En enkät utsändes till samtliga avelsföreningar i lan-
det i januari 1980. Svar inkom från samtliga föreningar.
Kommittén har vid flera tillfällen haft överläggningar med företrädare för hästavels— och hästsportorganisa— tioner samt med forskare vid Sveriges lantbruksuniver—
sitet och med berörda myndigheter.
Studiebesök har avlagts hos enskilda uppfödare, samt vid Veterinärinrättningen i Skara. Kommittén har dess— utom haft tillfälle att närvara vid hästpremieringar dels i Bohuslän, dels i Vetlanda.
Information om hästavelns organisation m.m. i vissa
andra länder inhämtades år 1980 med hjälp av ett fråge—
SOU 1982:51 Utredningsuppdraget och arbetets uppläggning
formulär under medverkan av utrikesdepartementet och svenska ambassader. Viss information har även inhäm— tats genom personliga kontakter med utländska häst— avels— och hästsportorganisationer.
Frågor rörande hästens roll i skogsbruket, utveckling av redskap för skogskörning med häst och utbildning i skogskörning behandlades av kommittén i en promemoria Utveckling av redskap för skogskörning med häst. Pro— memorian överlämnades till statsrådet och chefen för
jordbruksdepartementet den 1 oktober 1980.
I ett delbetänkande Statens hingstdepå och stuteri
(Ds Jo 1981:6) gav kommittén förslag om depåns fram— tida organisation och verksamhet. Delbetänkandet över— lämnades den 22 juli 1981. I detta delbetänkande redo— visades även verksamheten vid Ridskolan på Strömsholm och vid Hingstuppfödningsanstalten Wången.
Som påpekas i direktiven har förändringar ägt rum un— der senare tid i fråga om inriktningen av hästhåll— ningen i landet. Kommittén har därför ansett det lämp- ligt att i sitt slutbetänkande ge en kort beskrivning dels av tidigare hästhållning, dels av den utveckling som skett i landet sedan 1963 års hästutredning avgav sitt betänkande Stöd åt hästaveln (SOU 1965:44). Dagens situation inom hästavelns område har jämförts med si— tuationen inom övrig husdjursavel och med hästavelsar—
betet i andra länder.
Till kommittén överlämnade skrivelser och framställ— ningar har beaktats i utredningsarbetet och får anses besvarade med föreliggande betänkande.
SOU 1982:51
2. HISTORIK
2.1. Hästen inom försvaret1
Det nordiska krigsväsendet ombildades under 1100— och 1200—talet. I samband därmed skapades bl.a. en ryttar— här. Enligt Alsnö stadga från 1280—talet skulle de som tjänade till häst beviljas skattefrihet (frälse).
Vid 1525 års riksdag beslöts att rusttjänstens omfatt— ning skulle stå i proportion till frälsemannens mark— innehav. Vid mitten av 1500—talet uppgick antalet rust— ningshästar till omkring 300 i Sverige och 200 i Fin— land. Fram till början av 1600-talet utgjordes ryttar— hären huvudsakligen av tungt rytteri, dvs. ryttare och ibland även hästar bar stålutrustning.
Med det yngre indelningsverket (reglemente daterat den 2 maj 1682) infördes rusthållet. Ett rusthållshemman bestod av en eller flera skatte- eller kronohemman.
Rusthållaren var skyldig att anskaffa och underhålla
1Källor:
Sörensson, P. Adelns rusttjänst och adelsfanans organisation. Historisk tidskrift. Stockholm 1922.
Waxberg, H. Hästen i det karolinska rytteriet. Stockholm 1975. Leche, H. Det svenska kavalleriet. Stockholm 1979.
Nordisk familjebok, 2:a upplagan, band 27 och 38 (Sverige: försvarsväsen).
46 Historik SOU 1982:51
ryttare, häst och behövlig utrustning. Antalet hästar i indelningsverkets rytteri (nummerhästar) uppgick till omkring 7 900. Under åren 1791—1812 överfördes en del av kavalleriet till infanteri. Kvar vid kaval— leriet fanns omkring 3 500 hästar fram till år 1892.
Vid 1901 års riksdag beslöts att en ny härordning, byggd på allmän värnplikt, skulle införas. År 1902 började man avveckla rusthållen och nummerhästarna ersattes successivt med s.k. stamhästar. Regementena fick permanenta förläggningar. Enligt plan skulle kavalleriet förses med 6 000 stamhästar. År 1914 höj— des siffran till 6 500. Totalt ingick ca 11 500 hästar i försvaret, varav 356 hästar var egna tjänstehästar. (Befälet inom kavalleriet var i viss utsträckning skyldigt att hålla egna tjänstehästar. Skyldigheten upphörde år 1936).
Unghästar köptes upp av en remonteringsstyrelse. Häs— tarna var då i allmänhet tre år gamla och placerades på remontdepåer där de fick tillbringa två somrar och en vinter. Därefter utbildades hästarna vid förbanden under ett år. Emellertid kom man underfund med att ett års remontutbildning inte räckte för att bibringa häs— tarna erforderlig dressyr och att göra dem hållbara. I 1909 års upplaga av ridinstruktionen fastställdes därför att utbildningen skulle vara två—årig.
1925 års försvarsbeslut innebar att kavalleriet skars ned från åtta till fyra regementen. Antalet stamhästar minskade därmed till 2 210 och antalet egna tjänste— hästar till 103. Därtill räknade man med 800 hästlej— ningsdagar, varav hälften kunde fullgöras av ackord— hästarl Totalt ingick 4 460 hästar i armén. En del av
1Grunderna för ackordhästsystemet fastställdes i kungl. brev i december 1919.
SOU 1982:51 Historik
de övertaliga hästarna utackorderades som reservstam— hästar. Remonteringsstyrelsen ersattes med en remon- teringsnämnd. Av remontdepåerna kvarstod Herrevads— kloster, Gudhem och Utnäslöt.
En ett—årig remontutbildning bedrevs sedan år 1925 vid Herrevadskloster och efter år 1936 vid Utnäslöt. Ut— bildningen fortsatte därefter vid förbanden. I och med 1936 års försvarsbeslut infördes viss utbildning av hästarna under ett tredje år. Man ansåg nämligen att en tvåårsutbildning inte var tillräcklig för att häst—
materialet skulle tillvaratas på bästa sätt.
Från och med utbildningsåret 1950/51 började man till— lämpa en förkortad remontutbildning. Den innebar att alla remonter skulle utbildas ett år på remontdepå och därefter ett år vid regementet. Civila remontryttare
anställdes. I regel var det sådana som tidigare varit underbefäl.
Vid 1942, 1949 och 1955 års riksdagar beslöts om minsk— ningar av antalet ryttarskvadroner. Därmed "avhästades" tre kavalleriregementen och kvar stod Norrlands dragon— regemente. År 1962 reducerades dragonregementet till
en bataljon och fick namnet Norrlands dragoner.
År 1966 fattade dåvarande chefen för armén ett princip— beslut som innebar att de beridna jägarskvadronerna skulle omorganiseras och utrustas med bandvagnar. Denna omorganisation var helt genomförd till budgetåret 1969/ 70.
En livgardesskvadron skulle finnas kvar i Stockholm enligt beslut vid 1949 års riksdag. Den skulle delvis vara beriden för att bl.a. användas för ceremoniella ändamål. Livgardesskvadronen blev år 1975 regemente
och fick därmed namnet Livgardets dragoner. Militär-
48 Historik SOU 1982:51
polisutbildningen fördes över till regementet och den kavalleristiska utbildningen blev helt inriktad på militärpolistjänst samt utbildning av en idrottsplu— ton. Den 30 juni 1981 hörde 163 hästar till regemen— tet, varav ca 70 var uppstallade vid regementet. Ett 30—tal disponerades av Ridskolan på Strömsholm och
resten var utackorderade.
De sista hästanspända förbanden utgick ur armén i och med utgången av budgetåret 1975/76. Den 1 juli 1976 övertog en stiftelse (Stiftelsen för ackordhästorga— nisationens bevarande) arméns hästar, med undantag av de som hörde till Livgardets dragoner.
Den på Strömsholm år 1868 inrättade ridskolan för kavalleriofficerare blev genom 1936 års försvarsbeslut en för samtliga truppslag gemensam rid—, kör— och dressyranstalt. År 1968 lades all personalutbildning ned. Sedan dess har Riksföreningen för ridningens främ— jande (Ridfrämjandet) övertagit driften av anläggningen. 2.2 Hästen inom samfärdsel och jordbruk I den tidigare nämnda Alsnö-stadgan, förordnades bl.a. att en rättare skulle utses i varje by. Rättaren var skyldig att mot betalning förse de resande med vad de behövde. Han kunde även hänvisa de resande till någon annan i byn som då i sin tur var skyldig att ta hand om den resande och hans hästar mot betalning. Endast de som var försedda med "kungens brev" hade rätt till fri skjuts.
Av handlingar från åren 1523—17181framgår att bönder— 1Stiernman, A. A. Samling utaf kongl. bref, stadgar och förord- ningar angående Sveriges rikes commerce, politie och oeconomie. Band I—VI. Stockholm 1747—1775.
SOU 1982:51 Historik
nas skyldighet att förse resande med bl.a. hästskjuts blev alltmer betungande. Visserligen utgav regent ef— ter regent (t.ex. åren 1541, 1561, 1615, 1636 och
1648) förordningar om att allt fler gästgiverier skulle inrättas längs landsvägarna men det förslog ändå inte. Enligt en förordning av den 29 januari 1636 skulle gästgiverier upprättas "vid allmänna stråkvägar på varje två mil när". Bönder som bodde i närheten av ett gästgiveri var tvungna att ställa upp med mat, husrum, stall, foder och hästskjuts när gästgiveriet var full— belagt. Enligt en förordning av den 18 december 1633 måste även avsides boende bönder i viss turordning stå till tjänst med s.k. hållskjuts hos närmaste gästgivare. Därvid var bönderna tvungna att vara borta från sina gårdar flera dagar i sträck.
Den 31 maj 1878 upphörde böndernas skjutsskyldighet. Den sista skjutsstadgan upphävdes 1933. Samtidigt upp— hörde gästgiveriet som kameral institution.
Den första postordningen infördes 1636 varvid s.k. postbönder utsågs att svara för postbefordran. "Post— hemmansskjutsen" blev helt indragen 1870. Redan tidi— gare hade entreprenörer börjat överta både post— och personbefordran.
Det var inte bara vid transport av personer och post som hästen var oumbärlig. Formän och forbönder trans— porterade med sina hästar dels handelsvaror, dels rå— varor. Så förekom t.ex. transporter av malm, träkål och järn, timmer till husbygge och till sågar. Från Norrland fraktades hudar, skinn och vilt.
Åkerbruket sköttes i de södra och mellersta delarna av landet i stor utsträckning med hjälp av oxar. År 1805 fanns det t.ex. 21 hästar och 16 oxar per 100 invånare i Götaland, 11 hästar och 5 oxar i Svealand och i Norr—
50 Historik SOU 1982:51
land 15 hästar och 2 oxar per 100 invånare. Antalet
hästar och oxar vid vissa tidpunkter anges i tabellen.
Tabell 2.1 Antal hästar och oxar inom jordbruket
vissa år År Antal hästar Antal oxar Totalt Per 100 (inkl. tjurar) invånare per 100 invånare
1805 396 787 16,4 8,8 1820 416 555 16,1 9,5 1861 435 000 11,1 8,6 1900 533 050 10,4 5,3 1919 715 681 12,2 1,4 1945 553 891 8,3 1950 419 442 6,0 1955 286 055 3,9 1960 189 089 2,5 1965 108 699 1,4 1971 54 609 0,7 1976 58 601 0,7
Källa: Historisk statistik för Sverige. Stockholm 1959. Jordbruksstatistisk årsbok 1945 och följande år.
Hästen fick allt större betydelse inom jordbruket un— der den senare delen av 1800—talet. Bidragande till detta var bl.a.
o Förordning om laga skifte infördes (1827). År 1870 var t.ex. mer än hälften av jordbruksarealen skif— tad. Det innebar att jordbruksföretagens åkerareal kom att bestå av sammanhängande och därmed mer lätt— brukade skiften.
o Böndernas skjutsplikt upphörde och de kunde därmed
använda mer av sin tid och sina hästar till jord— och skogsbruk.
0. Nya effektiva jordbruksredskap kom till användning. Dessa krävde större dragkraft. Efterfrågan på tunga arbetshästar ledde till import av avelshästar av
tung ras och korsningsavel.
SOU 1982:51 Historik 51
Den ökade effektiviteten inom jordbruket innebar att större arealer kunde brukas. År 1805 skördades t.ex. 501 000 ton spannmål medan skörden 1911/1915 uppgick till i medeltal 2,7 miljoner ton per år. Från år 1800 till år 1910 ökade landets befolkning från 2,3 till 5,5 miljoner.
Motoriseringen inom jordbruket började så smått på 1920—talet. Först efter andra världskriget kom emeller— tid hästen att i allt högre grad ersättas av traktorn.
År 1944 fanns 0,6 traktorer per 100 ha åkermark
" 1951 " 1,9 "— " 1961 " 4,5 "— " 1971 " 5,4 "— " 1976 " 6,3 "—
Siffrorna avser företag med mer än två ha åker. Som jämförelse kan nämnas att år 1937 fanns det 13,4 vuxna hästar per 100 ha åker. Jordbruksföretagens hästuppföd— ning har under senare år i ökad utsträckning kommit att inriktas mot produktion av sporthästar. Antalet vuxna kallblodshästar var år 1976 ca 0,6 per 100 ha brukad åkermark. Antal yrkesarbetande inom jordbruket var år 1945 ca 570 000 och år 1975 ca 68 000.
Under 1960—talet började maskiner ersätta hästen även inom skogsbruket. År 1972/73 kördes endast ca tre pro— cent av den avverkade skogen ut med hjälp av häst.
2.3 Hästen inom sporten
2.3.1 Trav— och galoppsporten
Hästsport i form av trav— och galopptävlingar förekom i Sverige i ordnade former åren 1831—1837. Kapplöp— ningar reds i Stockholm, Helsingborg och på Frösön,
Historik SOU 1982:51
travtävlingar kördes i Stockholm, Göteborg och Öster— sund. Även vadhållning förekom. År 1867 återupptogs kapplöpningarna och på 1880—talet travtävlingarna. De första travsällskapen bildades på 1880—talet, t.ex.
Wermlands trafvaresällskap år 1882 och Jemtlands traf- körningssällskap år 1884.
År 1898 kom en förordning om förbud att ordna vadhåll— ning medelst totalisator. Däremot kunde man få till— stånd att anordna s.k. hästlotterier. Totalisatorför— budet upphävdes år 1923.
År 1923 fanns endast en s.k. permanent landbana för travtävlingar, nämligen Jägersro. (Det vanliga var att man körde på frusna sjöar.) Den andra permanenta trav— banan var Solvalla, som tillkom år 1927. År 1939 fanns åtta fasta banor. F.n., dvs. år 1982, finns 26 trav— banor och två galoppbanor med mer än 10 tävlingsdagar per år. Alla trav— och galoppbanor är inritade på en karta i avsnitt 14.2.
Under 1960— och 1970—talet ökade tävlingsverksamheten på följande sätt inom trav— och galoppsporten.
År 1960 var det 602 tävlingar med totalt 5 259 lopp " 1970 "— 942 "— 8 376 " " 1979 "— 952 "— 8 911 "
Av 952 tävlingstillfällen år 1979 avser ca sju pro— cent galopptävlingar.
Ursprungligen körde man med brukshästar på travtäv— lingarna men redan på 1920—talet förekom import av varmblodshästar som var avlade speciellt för travsport. Blga. importerades hästar från USA.
Omkring år 1960 var nära hälften av de startande trav—
hästarna av nordsvensk travarras (s.k. kallblodstrava—
SOU 1982:51 Historik
re). Därefter har antalet kallblod sjunkit medan anta—
let startande varmblodstravare tredubblats.
År 1960 startade 2 274 varmblodstravare
" 1979 " 7 723 "
" 1960 " 2 142 kallblodstravare " 1979 " 1 125 "
" 1960 " 512 galopphästar
" 1979 " 705 "
Varmblodstravare och galopphästar kan börja tävla redan som två—åringar, medan kallblodstravarna skall vara minst tre år. Högsta tillåtna ålder för start är 15 år för kallblodstravare och 12 år för varmblodstravare. Varmblodsston får dock inte starta efter 10 års ålder. För galopphästar finns ingen övre gräns.
Den första nationella sammanslutningen inom galoppspor— ten var Allmänna svenska kapplöpningssällskapet som bil— dades år 1867 (upplöst 1886). År 1889 bildades Jockey— klubben, som än i dag finns kvar. Kapplöpningarna utgjordes under många år främst av hin— derlopp och ryttarna var till stor del officerare. Efter år 1923 ökade antalet kapplöpningar raskt och tyngd— punkten kom så småningom att ligga på slätlöpningar ridna av yrkesryttare. Fr.o.m. år 1959 leds kapplöp— ningssporten av Svenska galoppsportens centralförbund.
Den första nationella sammanslutningen på travsidan var det år 1901 bildade Svenska travsällskapet. År 1925 bil— dades ett centralförbund som sedan år 1929 kallas Svenska travsportens centralförbund.
År 1973 startade de båda centralförbunden för trav— respektive galoppsporten, enligt avtal med staten, ett aktiebolag, AB Trav och Galopp. Avtalet redovisas när— mare i avsnitt 5.1.
54 Historik SOU 1982:51
2.3.2 Varmblodshästen inom rid— och körsporten
Hästens användning inom rid— och körsporten beskrivs enklast genom att ge en bild av de olika hästsport— organisationernas utveckling. Svenska ridsportens centralförbund
Om man bortser från kapplöpningarna, började den orga— niserade ridsporten i och med tillkomsten av de s.k. fältrittklubbarna. Den första klubben bildades år 1886 i Stockholm. Därnäst kom Skånska fältrittklubben år 1888. Både militära och civila ryttare ingick som med— lemmar. För att ge ridsporten en gemensam organisation och skapa enhetliga regler och bestämmelser, bildades år 1912 Svenska ridsportens centralförbund (SRC). Vid bildandet anslöt sig elva fältrittklubbar och före— ningar. För närvarande ingår mer än hundra organisa— tioner i SRC. Den antalsmässiga utvecklingen av med—
lemmar framgår av figur 2.1.
Ridsporten fick ett starkt uppsving i och med de olym— piska spelen i Stockholm år 1912. (Detta år ingick ryttartävlingar av nuvarande typ för första gången i de moderna olympiska spelen.) Svenskarna vann alla tre medaljerna i dressyr santguldmedalj i både hoppning och fälttävlan? I lagtävlingen vann de guldmedalj i både hoppning och fälttävlan. Av de 18 hästar som reds
av svenska ryttare var 16 svenskfödda.
Fram till 1950—talet var de flesta tävlingsryttarna
militärer. Till och med 1964 års olympiad representera—
1Fälttävlan är en kombinerad tävling i vilken ingår såväl dressyr
som hoppning, terrängridning, ridning på hinderloppbana och ut— hållighetsprov.
SOU 1982:51 Historik
des Sverige så gott som enbart av militära ryttare. Åren 1912—1964 vann svenskarna sammanlagt 35 olympiska medaljer, varav 17 var i guld. De flesta medaljerna vanns i dressyr (17 stycken) och fälttävlan (12 styck—
en).
Under 1970—talet utgjordes tävlingsryttarna inom SRC till ca 99 procent av civilpersoner. Andelen kvinnliga tävlingsryttare var 67 procent år 1979]
SRC är sedan år 1920 anslutet till Sveriges olympiska kommitté och sedan år 1966 till Riksidrottsförbundet. SRC är även anslutet till ridsportens internationella topporgan Fédération Equestre Internationale (FEI).
Tävlingsaktiviteten inom SRC sedan 1920—talet framgår av följande sammanställningar.
År 1922 startade 347 ryttare och 422 hästar
" 1962 " 402 "— 502 " " 1972 " 767 "— 915 " " 1976 " 1 014 "— 1 275 " " 1980 " 1 551 "— 1 923 "
Man skiljer i statistiken på nationella tävlingar och regionala tävlingar som räknas för uppklassning och poängberäkning. Vid de nationella tävlingarna förekom följande antal tävlingar och starter.
År 1962 var det 19 tävlingar med totalt 3 562 starter
" 1972 "— 23 "— 5 618 " " 1976 "— 32 "— 7 569 " " 1980 "— 48 "— 11 243 "
1Källa: SRC:s kalender nr 10 år 1980. SRC:s redovisningar avser startande ryttare i nationella tävlingar och sådana som placerat sig i regionala tävlingar.
56 Historik
Antal medlemmar i 1000-tal
Figur 2.1 Den anta/s- mässiga utvecklingen av medlemmar i SRC.
1 948
SOU 1982:51
Vid de regionala tävlingarna var antalet följande.
År 1976 var det 66 tävlingar med totalt 7 073 starter " 1980 "— 146 "- 15 398 "
Enligt SRC deltar omkring 20 procent av tävlingsryttar— na i dressyrtävlingar, 20 procent i fälttävlan och res— ten, 60 procent, i hoppning. Totalt räknar man med att omkring 20 000 ryttare tävlar i någon typ av ridtäv—
ling men endast ca 120 ryttare tävlar internationellt.
En ny tävlingsgren inom SRC är körtävlingar.
De första större tävlingarna anordnades av Skaraborgs fältrittklubb år 1976. Först år 1980 förekom nationella körtävlingar. Då anordnades tre tävlingar med totalt
70 starter. Vid övriga körtävlingar förekom samma år
12 tävlingar och 171 starter. En del av dessa tävlingar anordnades av De svenska lantliga ryttarföreningarnas centralförbund. Tävlingarna körs i enbet, par och fyr— spann. Redan 1974 deltog ett svenskt ekipage i en in— ternationell tävling. vid körtävlingar förekommer alla
typer av hästar, dvs. varmblod, ponnyer och kallblod.
60
SOU 1982:51 Historik
De svenska lantliga ryttarföreningarnas centralförbund
De sex första lantliga ryttarföreningarna bildades i Skåne år 1928. Ett centralförbund inrättades år 1936, vilket sedan år 1942 bär namnet De svenska lantliga ryttarföreningarnas centralförbund (SLRC). År 1980 var 54 föreningar anslutna till centralförbundet. Den nord—
ligaste föreningen ligger i Boden.
Den direkta anledningen till att lantliga ryttarför— eningar bildades i slutet av 1920—talet var att för— svarets hästbestånd, enligt 1925 års försvarsbeslut skulle skäras ned kraftigt. Man ansåg därvid att int— resset för uppfödningen av halvblodshästar måste vid— makthållas, åtminstone i en så pass stor utsträckning att armén skulle kunna rekrytera remonter inom landet.
Genom att utbilda föreningarnas medlemmar i ridning och hästhållning samt anordna tävlingar skulle intres— set för halvblodsaveln stimuleras. Vidare skulle man genom att utbilda uppfödarna i inridning av unghästar öka uppfödarnas möjligheter att sälja hästar till ci— vila ryttare. Vidare var ändamålet att "bibringa upp— födare och svenska lantungdomar insikter om betydelsen
av ett friskt och idrottsligt liv på hästryggen".
Inom SLRC bedriver man tävlingsridning med både varm— blodshästar och ponnyer. Körtävlingar har anordnats sedan många år. Körning ingår t.ex. i den s.k. kombi— nerade fälttävlan i de lantliga ryttarföreningarnas europamästerskap.
Kvalitetstävling är en form av tävling som förekommit i minst ett 50—tal år. Den är öppen för tre— och fyra- åriga hästar med en särskild klass för ston uttagna till avel. Vid kvalitetstävling bedöms hästens exteriör
samt hästens rörelser med och utan ryttare. Dessutom
58 Historik _sou 1982:51
ingår ridning över hinder. (Kvalitetstävlingen har på senare år utvecklats till en metod för avkommebedöm— ning av varmblodshästar på initiativ av Samarbetskom— mittén för kvalitetsbedömning av ridhästar.)
Inom SLRC har tävlingsverksamheten ökat kraftigt un- der senare år som framgår av följande sammanställning. Siffrorna avser tävlingar till vilka tävlingslicens
erfordras.
År 1970 startade 754 ryttare och 933 hästar
" 1975 " 840 "— 1 008 " " 1978 " 1 245 "— 1 534 " " 1980 " 1 839 "— 2 006 "
Särskilt markant är ökningen i antalet starter.
År 1970 var det 25 tävlingar med totalt 5 860 starter
" 1975 "- 27 "- 6 683 " " 1978 "— 29 "— 11 055 " " 1980 "— 37 "— 46 500 "
I genomsnitt startade 50 hästar i varje tävlingsklass år 1980.
SLRC blev medlem i Internationella lantliga ryttarför— eningarnas centralförbund (ILRC) när förbundet bilda— des år 1953.
Ridfrämjandet
Riksföreningen för ridningens främjande (Ridfrämjandet, RidF) bildades 1948 på förslag av 1945 års utredning rörande åtgärder för hästavelns befrämjande (SOU 1946: 45). Utredningen tillkom mot bakgrund av att försvarets fredsbestånd av hästar skulle komma att skäras ned kraftigt medan behovet av hästar vid mobilisering kvar— stod.
SOU 1982:51 Historik
I motiveringen till bildandet av en ridfrämjandeorga— nisation underströks att det var otillräckligt med en— bart direkta avelsbefrämjande åtgärder för att behålla en varmblodsavel som kunde tillgodose krigsbehovet av varmblodshästar. Alla åtgärder som kunde stabilisera avsättningen av varmblodshästar i fredstid var därför av stor betydelse. Utredningen konstaterade att det redan fanns ett stegrat intresse för ridsport inom det civila, inte minst bland ungdomen. En popularisering av ridningen som en folksport skulle bl.a. vara posi—
tivt från folkhälsosynpunkt.
Om Ridfrämjandets ändamål och arbetsuppgifter sägs i betänkandet (SOU 1946:45) bl.a. följande.
Ridfrämjandet är avsett att vara en hela landet om— fattande sammanslutning till främjande av ridningen såsom folksport. För att nå detta syfte bör ungdom och vuxna personer beredas möjlighet till billig rid— undervisning och tillfälle till ridning samt undervis— ning i hästkännedom. ——— Samarbete bör ständigt ske med andra sammanslutningar, som hava sport, frilufts— liv och fysisk fostran på sitt program, särskilt med riksorganisationer för ridtävlingar och jämväl med krigsmakten. Dessutom skall kontakt och samråd städse äga rum med lantbruksstyrelsen och organisationer för den varmblodiga ridhästaveln. I övrigt skall ridfräm— jandet vidtaga alla de åtgärder, som kunna tjäna dessa syften. ———
Ridfrämjandet skall däremot inte ägna sig åt tävlings— sport annat än som ett led i utbildningen, t.ex. i
form av tävlingsprov.
Vid Ridfrämjandets bildande anslöt sig ett 40—tal lo— kala ryttarorganisationer. År 1979 hade Ridfrämjandet
354 lokalavdelningar och 20 distriktsorganisationer.
I början av Ridfrämjandets verksamhet kom ridhusfrå— gorna att stå i förgrunden. Senare har utbildningen av ridinstruktörer blivit en väsentlig uppgift. Rid—
främjandet har vidare till ändamål att bedriva ung—
60 Historik SOU 1982:51
domsvårdande verksamhet. Redan på 1950—talet började man ägna sig åt ridning för handikappade.
Utbildningsverksamheten har under senare år fått ökad omfattning och inriktas på fyra verksamhetsområden,
nämligen ledarutbildning för verksamhet vid sidan om "den uppsuttna ridningen", produktion av studiemate— rial, engagemang i studiecirkelverksamheten och frå—
gor rörande ridning för handikappade.
Ridfrämjandet administrerar utbildningsverksamheten vid Strömsholm. Huvudman är en stiftelse som bildades på initiativ av Ridfrämjandet år 1968, nämligen Stif— telsen Ridskolan på Strömsholm. (Stiftelsen har pre— senterats i kommitténs delbetänkande Statens hingst— depå och stuteri Ds Jo 1981:6). Vidare är Ridfrämjan— det en av huvudmännen för Valla Folkhögskola sedan år 1972 och ingår i Stiftelsen för ackordhästorganisatio—
nens bevarande.
Den antalsmässiga utvecklingen av medlemmar i Ridfräm—
jandet framgår av figur 2.2.
Antal medlemmar i 1000—tal
130
120
110
100
90
80
70
60
50
40
30
20
Figur 2.2 Den antals-
mässiga utvecklingen10
av medlemmar i Rid- hänjandet 1 948
SOU 1982:51 Historik
2.3.3 Ponnyhästen inom rid- och körsporten
Som ponnyer betraktar man hästar som är under 148 cm i mankhöjd. Islandshäst och fjordhäst benämns dock hästar oavsett mankhöjd. Russet (gotländska skogsrus— set) är den enda bevarade svenska ponnyrasen.
Intresset för hästar bland barn och ungdom har ökat kraftigt under de senaste 20 åren. Framför allt är det ponnyhästarna som kommit att bli barnens och tonåringar— nas sporthästar. Varje ponnyras har sina standardmått.
I tävlingssammanhang delar man in ponnyerna i fyra grupper. A—ponnyer (( 107 cm), B—ponnyer (107 om upp till 130 cm), C—ponnyer (130 cm upp till 140 cm) och D—ponnyer (140 om upp till 148 cm). Vid internationella tävlingar delar man in ponnyer i två kategorier varvid
137 cm i mankhöjd utgör gränsen.
Svenska ponnyföreningen
Svenska ponnyföreningen bildades år 1954. Den var då
en kombinerad avels— och sportförening. År 1975 delades föreningen upp i följande tre riksorganisationer: Svenska ponnyföreningen som handhar tävlingssidan inom ponnyridsporten, Svenska ponnytravföreningen som anord— nar travtävlingar och i viss mån ponnygalopptävlingar och Svenska ponnyavelsförbundet som är en sammanslut—
ning av de olika ponnyavelsföreningarna.
Ryttare som deltar i ridtävlingar med ponnyhästar får vara högst 18 år gamla. Det innebär att ponnyföreningen är en utpräglad ungdomsförening. De medlemmar som fyllt 19 år och vill tävla måste rida på stora hästar. Detta medför att ponnyföreningarna i de flesta fall även är anslutna till någon av de andra tävlingsorganisationer— na och/eller Ridfrämjandet.
62 Historik SOU 1982:51
De flesta ridskolorna har under senare år bytt ut en del av sina hästar mot ponnyer eller kompletterat hästbeståndet med ponnyer. För att tävla med dessa i större tävlingar måste den ridklubb som är knuten
till ridskolan vara medlem i Svenska ponnyföreningen. Det förekommer därför en ganska omfattande dubbelan— slutning inom de olika föreningarna. Av figur 2.3 framgår hur medlemsantalet ändrats inom Svenska ponny— föreningen. Enligt föreningen består de flesta nyan—
slutna föreningarna av små nybildade klubbar.
Antal medlemmar i 1000-tal 1 10 1 00 90 80 70 60 50 40 30 20 Figur 2.3 Den anta/s- mässiga utvecklingen 10 av medlemmar i Svenska ponnyföre- ningen. 1965 70 75 80 År
Svenska ponnyföreningen har en omfattande tävlings— verksamhet. Vid nationella och regionala ponnytäv— lingar måste deltagarna lösa särskild tävlingslicens. Utvecklingen inom tävlingsverksamheten framgår av
följande sammanställning.
SOU 1982:51 Historik
År 1976 startade 1 506 ryttare och 1 568 ponnyer " 1978 " 2 050 "— 2 133 " " 1980 " 2 618 "- 2 819 "
Betydligt fler tävlingar anordnas av Svenska ponnyför— eningen än av var och en av de andra tävlingsorganisa—
tionerna.
År 1976 var det 103 tävlingar med totalt 12 000 starter " 1978 "— 136 "— 17 000 " ” 1980 "— 274 "— 29 000 "
År 1980 startade i genomsnitt 22 ekipage per tävlings— klass. Ponnyryttarna tävlar i dressyr, hoppning och fälttävlan.
Svenska ponnyryttare har även deltagit i internatio— nella tävlingar. Det svenska laget vann t.ex. europa- mästerskapet i dressyr åren 1978, 1979, 1980 och 1981 samt i fälttävlan år 1980. I hoppning blev det svenska
laget 2:a vid europamästerskapet år 1981. Svenska ponnytravföreningen
Redan på 1940—talet anordnades travtävlingar för russ (gotländska skogsrusset) på Gotland. Sedan början av 1950-talet har travtävlingar anordnats regelbundet för ponnyhästar även i andra delar av Sverige. På fastlan- det introducerades russtravet av Östergötlands ponny— förening. Under mitten av 1970—talet förekom ponnytrav— tävlingar bl.a. i Bergslagen, Dalarna, Skåne och i Stockholm. Pojkar får köra i tävlingar t.o.m. det år de fyller 18 år och flickor t.o.m. det år de fyller 25 år. Sedan Svenska ponnytravföreningen övertog an— svaret för ponnytravsporten år 1975 har antalet star— tande hästar fördubblats som framgår av följande sam—
manställning.
64 Historik SOU 1982:51
År 1975 startade 174 ponnyer " 1976 startade 157 kuskar och 205 " " 1978 " 330 "— 307 " " 1980 " 413 "— 347 "
Svenska ponnytravföreningen anordnar även ponnygalopp— tävlingar. År 1978 anordnades 56 travtävlingar och 12 galopptävlingar. År 1980 var antalet ponnytravtäv— lingar 91 och galopptävlingarna 37. Antalet starter
framgår av följande sammanställning.
År 1975 var det 1 270 travstarter och 18 galoppstarter " 1978 "— 2 588 "— 118 " " 1980 "— 3 362 "— 407 "
År 1975 fanns sju lokala travklubbar anslutna till Svenska ponnytravföreningen. År 1980 hade antalet sti— git till elva och antalet medlemmar var detta år om— kring 2 000.
2.4 In— och utförsel av hästar
Under senare delen av 1800—talet var införseln (impor— ten) och utförseln (exporten) av hästar ungefär i sam— ma storleksordning. Åren 1866—1895 importerades ca
49 000 hästar och exporterades 63 000 (Nordisk famil- jebok, andra upplagan, band 12, sid. 167).
I tabell 2.2 lämnas en redogörelse över utrikeshandeln med hästar under perioden 1912—1979.
SOU 1982:51 Historik
Tabell 2.2 In— och utförsel av hästar 1912—1979
Tidsperiod Införsel, Utförsel, stycken stycken 1912-1920 15 636 92 513 1921—1930 6 499 32 666 1931—1940 _ 14 232 5 429 1941—1950 846 46 909 1951—1960 6 573 1 815 1961—1970 8 915 1 340 1971—1979 10 005 3 433
Källa: Statistisk årsbok, SCB åren 1912—1939 samt 1944—1947. Övriga uppgifter hämtade ur Handel, SCB och Utrikeshandel, SCB.
Som framgår av tabellen förekom en omfattande export av hästar från Sverige i samband med första och andra världskriget. Det var huvudsakligen kallblodshästar som exporterades. Till Schweiz såldes under åren 1948— 1972 ca 2 000 halvblodshästar (H. Leche. 1979),
En av hästexportavgifter år 1918 bildad fond (Häst— avelsfonden) uppgick år 1922 till 1,3 miljoner kronor (Nordisk familjebok, andra upplagan, band 36, sid. 557). Vinstmedel fonderade i samband med hästexporten under andra världskriget uppgick till 5,4 miljoner kronor (prop. 1969:1 bil. 11 C 2). Den senare fonden
har inte använts för hästavelsbefrämjande åtgärder.
2.5 Avelsarbetet
På många håll, bl.a. i Europa, fanns tidigt häststam— mar som utvecklats i olika riktningar. Antingen
kunde detta ha skett genom medvetet urval eller genom isolering av små häststammar och därmed följande in— avel. Ett visst utbyte av hästar skedde i samband med krig och en viss handel förekom också. Hästar var en vanlig gåva kungahusen emellan.'Hovstuterierna blev viktiga avelscentra och därifrån rekryterades bl.a.
avelshingstar för produktion av arméhästar.
Historik SOU 1982:51
Under 1800—talet vaknade ett allmänt intresse för ut— ländska häststammar. Förutom korsningsavel experimen— terade man i en del länder med inavel för att försöka fixera vissa egenskaper inom de lokala häststammarna. Därmed började den rasbildning, som kom att fortgå med stor iver under hela 1800—talet. 2.5.1 Den svenska hästen på 1700— och 1800—talet
Om den dåvarande monarken skrev R. Broocman1på 1730- talet att kungen hade stora stuterier på åtskilliga av sina slott. Hästarna var av "utvaldaste slag och ädlaste färger". In— och utländska köpare kom årligen för att köpa avelshästar. Även vagnshästar och "kost— ligt övade ridhästar" såldes från dessa stuterier. I övrigt var det främst de skånska herrgårdarna som vid den tiden födde upp "stora hästar" för försäljning. Bönderna på Gotland sålde årligen hästar av "tämligen stort slag" och från öland skeppades "ganska små häs— tar" till fastlandet. De såldes som barnhästar. På prästgårdar och bondgårdar hade man hästar av "medel— måttig växt till nödtorftig avel".
Omkring 100 år senare skrev M. Björnstjernazföljande
om den svenska hästen.
För att erhålla ett praktiskt bevis på svenska hästens nerf, behöfver man blott se den gå i skjuts. Tre eller fyra små hästar för en tung vagn i fyrsprång uppför och utför berg, utan att hvarken förlora andan eller någonsin stupa. På mindre än 2:ne timmar tillryggalägga de ett par svenska mil, rulla sig i snön och återvända i trav till hemmet; de få aldrig kärna, något hö, mera halm och bibehålla dock hull, kraft och munterhet.
1Broocman, R. En fullständig svensk hushållsbok om svenska land- hushållningen i gemen. Norrköping 1736. 2Björnstjerna, M. System för Sveriges hästcultur. Stockholm 1828.
SOU 1982:51 , Historik
Björnstjerna framhöll emellertid att hästarna i all— mänhet var dåligt uppfödda och illa skötta. Om hästen i olika delar av'landet skrev han följande.
Det vore dock orättvist, att icke medgifva det några Rikets provincer göra undantag från denna allmänna vanvård om hästafvelns upprätthållande. Helsingland till exempel och en del av Jemtland (Hammerdals sock— en), äfvensom Ångermanland och Norrbotten uppföda ett gott och stort hästslag; några härader i Halland hafva brukbara, och i Finspångs bergslag (i synnerhet Vånga) förträffliga hästar. I Skåne utmärka sig Färsinge härad samt trakterna kring Söfveborg och Åhrup, för ett gott slag. (Vermland, Dalarne och Bohus—Län hafva nog goda hästar, men de är mest Norrska.)
Björnstjerna hävdade att den inhemska hästrasen skulle kunna få tillräcklig storlek och styrka för att duga bl.a. inom armén om man bedrev avelsurval samt förbätt— rade hästarnas uppfödning. Han uppställde som avelsmål att hästarna skulle vara medelstora, dvs. ha en höjd bakom sadeln av 9 kvarter och 3—4 tum. (Det senare mot—
svarade 10 kvarter i mankhöjd, dvs. 149 cm.)
Hälften av det antal remonter armén behövde köptes i Danmark. Med anledning av detta påpekade Björnstjerna följande.
Emellertid skyr man att af Statens medel sätta några tusender Riksdaler i omlopp i landet om äfven dermed skulle förebyggas den av Svenskar till utlänningar nu gående utgiften av 1/2 million om året. Sådan är i allmänhet principen af en illa förstådd Statshushåll— ning.
Björnstjernas rekommendationer ledde bl.a. till att ett statsstuteri anlades på öland, en hingstdepå upp—
rättades på Flyinge och att man började anordna häst— kapplöpningar, t.ex. slädtrav.
Under 1800—talet resulterade intresset för utländska
raser i en omfattande import av avelshästar och i
68 Historik SOU 1982:51
många fall en urskiljningslös korsningsavel. I kata— logen för 1886 års allmänna lantbruksmöte fanns t.ex. 19 olika hästraser upptagna och 29 olika korsnings— typer. Det var först med 1900 års premieringsregle— mente som man fick någon egentlig möjlighet att bringa
reda i aveln.
2.5.2 De första avelsföreningarnas tillkomst
År 1894 utkom den första lokala stamboken i Sverige, nämligen Stuteribok för Skåne. I början av 1900—talet kom en del regionala rasstamböcker. Senare har ras—
stamböCkerna ersatts med riksstamböcker.
För att stödja aveln av lantbrukshästar bildades redan
* på 1800—talet hästavelsföreningar i olika delar av
landet, t.ex.
o Föreningen för hästkulturens främjande i Värmland, år 1846,
o Föreningen för hästavelns förbättrande i örebro län, år 1848,
0 Södra Dalarnas hästvänner, år 1891,
o Föreningen för främjande av ardennerhästaveln i Skåne, är 1895.
År 1903 startade hushållningssällskapen i Gävleborgs, Kopparbergs, Jämtlands och Västernorrlands län en hingstuppfödningsanstalt för nordsvenska hästar, vid Wången i Jämtland.
För att kunna hålla goda avelshingstar började man redan under slutet av 1800—talet att bilda hingsthåll— ningsföreningar, ofta med stöd av hushållningssäll— skapen i respektive län. År 1921 fanns t.ex. 362 för— eningar med tillsammans 894 hingstar. Av dessa var
811 av ardennerras, 80 nordsvenska, två varmblod och
SOU 1982:51 HistOrik 69
en Clydesdale] 2.5.3 Importen av avelshingstar under 1900—talet
Av landets hästraser är det bara gotlandsrusset som hittills under 1900—talet varit helt oberoende av im— porterat avelsmaterial. övriga ponnyraser kom in i landet under 1950— och 1960—talet (islandshästen år 1970). Av de 388 ponnyhingstar, som år 1980 var verk—
samma inom de nya ponnyraserna, var 30 procent födda i utlandet.
Tabell 2.3 visar antalet importerade avelshingstar in— om raserna svenskt halvblod, nordsvensk, ardenner och varmblodig travare. Importerade nordsvenska hingstar
avser norska hästar.
Tabell 2.3 Hingstbeståndets sammansättning. Totala antalet hingstar och antalet importerade hingstar 1910—1980 ___—___—
Halvblod Nordsvensk Ardenner Varmbl. travare därav därav därav därav År Totalt import Totalt import Totalt import Totalt import ________________________________________________________________ 1910 248 114 474 204 447 168 — — 1920 168 94 442 152 1 315 481 4 3 1930 105 57 361 82 983 211 26 17 1940 116 15 415 31 1 201 68 48 40 1950 115 9 268 6 684 8 69 41 1960 52 3 187 — 362 1 61 24 1970 61 4 98 — 141. — 201 114 1980 146 24 93 2 87 1 '214 132
___—___—
Sedan 1964 betraktas den nordsvenska travaren som en särskild ras. Det sker ett fortlöpande utbyte av avels— hingstar med Norge. År 1980 var 21 av de 50 verksamma
avelshingstarna födda i Norge.
1Källa: Bl.a. Axelsson, J. Den svenska husdjursavelns utveckling,
Lund 1955.
Historik SOU 1982:51
Antalet avelshingstar av engelsk fullblodsras var år 1910 omkring 50 stycken och antalet har sedan varierat mellan 20 och 50. Huvudparten av dessa hingstar är im— porterade. Här, liksom i andra länder, används det engelska fullblodet både som kapplöpningshäst och som förädlare av halvblodsraser. Som framgår av tabell 2.4 var, under första delen av 1900—talet, en stor del av de hästar som inköptes till armén fallna efter full—
blodshingstar. 1
Det svenska halvblodet avlades förr med tanke på pro— duktion av arméhästar. Dessa användes både som drag- hästar, packdjur och ridhästar. För att få fram billiga hästar måste avelsston och kasserade remonter1kunna an— vändas som jordbrukshästar. Genom att använda engelskt fullblod till halvblodsstona kunde man enkelt få fram lätta, rörliga hästar till kavalleriet och lämpliga tävlingshästar till officerarna.
Tabell 2.4 Antalet inköpta remonter och procentuell förd ning med hänsyn till typ av fäder samt antale inköpta i Skåne
______________________________________________________
Procent fallna efter hingstar av Inkö
Totalt fullblods— halvblodras i Sk År antal ras Svenskfodda Importerade %
_____________________________________________________________ 1910 1 053 30 21 49 61 1920 741 31 30 39 57 1930 435 13 31 56 66 1940 553 17 62 21 56 1950 599 7 91 1 58
___—___?
Förutom engelskt fullblod finns sedan ett antal år ara— biskt och angloarabiskt fullblod i Sverige. År 1980
fanns sammanlagt 54 avelshingstar av vilka 22 var im— porterade.
1 . " . , Kasserade remonter : remonter som inte godkänts Vid armens
remontuppköp.
SOU 1982:51 Historik
En helt ny ras för Sverige är Lipizzanaren. Den är än— nu inte premieringsbar i Sverige. Samtliga åtta avels— hingstar som år 1980 var verksamma i landet var födda
utomlands. 2.5.4 Avelsurvalet
I stamböckerna infördes regler för hur de hästar skulle se ut som fick höra till respektive ras. Genom att man ofta tog hänsyn till många oväsentliga detaljer, för— bisåg man lätt de ur ekonomisk synpunkt viktiga bruks— egenskaperna. Även om man var medveten om bruksegen— skapernas betydelse, blev urvalsmöjligheterna starkt begränsade på grund av att de formalistiska kraven ofta
ansågs som viktigast.
Det hästmaterial man hade vid början av 1900—talet var mycket heterogent på grund av den omfattande korsnings— avel som förekommit. Tabell 2.5 ger en bild av hur ur— valsintensiteten minskat vid stopremieringar och ung— stobedömningar i takt med att hästraserna blivit allt
homogenare till utseendet.
Tabell 2.5 Antalet avelsston och ungston som godkänts vid hästpremieringarna och antalet icke godkända, vart tionde år med början 1910
Avelsston Ungston Godkända Icke godkända Godkända .Icke godkända År antal antal % antal antal % 1910 4 202 1 747 42 3 690 2 136 58 1920 4 258 662 16 3 569 1 395 39 1930 5 941 572 10 4 980 1 326 27 1940 9 376 369 4 8 114 2 206 27 1950 5 171 211 4 4 581 569 12 1960 4 901 435 9 4 148 ' 301 7 1970 1 114 ej redovisat ej redovisat 1980 1 555 "— "—
Källa: Ärsredogörelser över den statliga hästpremieringen.
Historik
SOU 1982:51
Avelsurvalet har skett med ledning av den erfarenhet man samlat och som gått i arv generation efter genera— tion. Tyvärr förekom under tidigare skeden en del fel— aktiga föreställningar och ibland vidskepelse] Det var först i början av 1900—talet som man påvisade att dju— rens egenskaper nedärvdes på samma sätt som man tidiga—
re funnit hos växterna.
Husdjursaveln påverkades emellertid föga av ärftlig— hetsforskningens resultat. Husdjursgenetikerna kunde helt enkelt inte tala om hur man i praktiskt avelsar— bete skulle tillämpa ärftlighetslagarna för att för— bättra de s.k. kvantitativa egenskaperna (de egenskaper som kan mätas efter en steglös skala, t.ex. mankhöjd, snabbhet, hoppförmåga, hållbarhet). Först när man bör— jade använda statistiska analysmetoder i ärftlighets—
»forskningen fick man användbara metoder. I slutet av
—1950—talet kom en allmängiltig metod, som gjorde det
möjligt att analysera de kvantitativa egenskapernas ärftlighet. Därmed kunde man också skatta djurens
avelsvärde och effektiviteten vid olika avelsmetoder.
Inom andra husdjursslag än hästen har man nu kommit långt i förädlingsarbetet med hjälp av moderna avels— metoder.
2.6. Statens stöd till hästaveln
Under flera århundraden och fram till början av 1960- talet var statens stöd till hästaveln i första hand avsett för produktionen av arméhästar. Före motori— seringens tid hade även hovet stort behov av vissa typer av hästar.
1Johansson, I. & Rendel, J. Ärftlighet och husdjursförädling,
Stockholm 1963.
SOU 1982:51 Historik
Statliga stuterier anlades bl.a. på Dalby kungsgård (1658—1834), Flyinge (1661—1724; 1747—1837; 1851—1887), Kungsör (1540—talet—1811), Strömsholm (1621—1872) och Ottenby (1831—1892).
Hingstdepåer inrättades vid Flyinge (kungl. brev den 11 oktober 1836), Strömsholm (1868-1956) och Ottenby (1872—1892).
Särskilda förordningar angående hingsthållning, avel och statligt stöd har utfärdats allt efter tidens krav. Några data återges i det följande för att ge en över-
blick över utvecklingen.
o Sto—ordningen i Skåne (1680-1786) innebar att en eller två socknar eller ett visst antal gårdar, tillsammans skulle hålla en god avelshingst. Alla andra hingstar skulle kastreras. De ston som skulle betäckas måste ha ett visst angivet marknadsvärde.
Förordningen omfattade Skåne, Halland och Blekinge?
0 Kompani— (skvadron-) hingsthållningen inrättades först i Skåne (1686). Avsikten var att säkra nyan- skaffningen av hästar till försvaret genom att be— täcka regementets nummerston. Hingsthållningen om— organiserades år 1735 men fick sin största betydel— se efter år 1818 då en ny förordning trädde i kraft (kungl. brev den 2 december 1818). Enligt 1818 års reglemente skulle vissa rusthållare utses till hingst— hållare mot befrielse från huvuddelen av andra rust— hållsskyldigheter. Åren 1847—1874 föddes mellan 800 och 1 100 föl per år efter dessa hingstar. Totalt
fanns under samma tid omkring 65 hingstar fördelade
på landets åtta kavalleriregementen. I kungl. brev
1 Waxberg, H. Hästen i det karolinska rytteriet. Borås 1973.
Historik SOU 1982:51
den 1 mars 1901 förordnades att kompani—skvadron— hingshållningen helt skulle upphöra med utgången av år 1904.
Kungl. stuteriöverstyrelsen inrättades (1818—1933) och fick ansvaret bl.a. för statsstuterierna och
försvarsmaktens hingsthållning.
Lantbeskälleriinrättningen innebar att stats— hingstar utstationerades för att gagna den allmänna hästaveln (Strömsholm fr.o.m. 1826, Flyinge fr.o.m. 1829). Utstationeringen ändrades år 1872 till att
endast omfatta själva betäckningssäsongen.
Beslut om hästpremiering fattades år 1872 på för— slag av 1868 års hästutredning. Det första premie— ringsreglementet utgavs 20 februari 1874. I detta reglemente fanns härstamningskrav endast på föl och unghästar. Prispengar skulle tilldelas hings— tar och ston, medan unghästar fick skådepenningar.
I 1890 års-premieringsreglemente tillkom avelsdip— lom till vissa treåriga ston och klassindelning av premierade hästar efter kvalitet. Det skulle fäs— tas Vikt vid att man kunde ange härstamningen i så många led som möjligt.
I reglementet år 1900 infördes begreppet varmblod, halvblod och kallblod samt för första gången rasbe— nämningar. Värdebokstäver infördes även liksom fri- sedlar för treåriga ston samt vissa regler för stam— bokföring. Premieringens ändamål skulle vara att åstadkomma goda häststammar som var lämpliga för olika delar av landet. Härstamningskraven precise— rades.
År 1909 (eller 1910) infördes bevaringspremier till därav förtjänta ston.
SOU 1982:51
År 1913 inrättades lånefonden för inköp av ädla
avelsston.
I 1913 års premieringsreglemente infördes bl.a. kra— vet på att en hingst skulle ha likartad beskaffen- het i tre generationer, ett sto i två generationer bakåt. För högsta prisgrad skulle en hingst ha ett visst antal premierade avkomlingar. Även vid premie— ring av ett sto skulle man ta hänsyn till nedärv-
ningsförmågan.
Lagen om hingstbesiktningstvång infördes den 23 de— cember 1914.
Statens hästavelsfond, som var en lånefond, inrätta— des 1916. Till fonden avsattes behållningen från hästexporten under första världskriget. Den var av- sedd som stöd vid inköp av avelshingstar av nord— svensk ras och döle—ras] (Fonden sammanslogs 1947
med andra lånefonder och en ny fond bildades.)
I 1920 års premieringsreglemente infördes begreppen "ren ras, rastypisk och kvalificerad hingst". Med kvalificerad hingst menades en hingst som var pre—
mierad inom sin ras efter år 1900.
Enligt kungörelsen den 4 maj 1923 (nr 87) angående anordnande av vadhållning skulle behållningen från spelet gå till understöd av landets hästavel. År 1930 överfördes medlen till en fond, stuteriväsen— dets fond. Kungl. Maj:t hade befogenhet att dispo— nera fondmedlen till främjande av hästaveln. Enligt riksdagsbeslut (prop. 1947:14, JoU 10, rskr 72) upp— löstes stuteriväsendets fond fr.o.m. budgetåret
Döle—ras = norsk ras.
Historik 75
76 Historik SOU 1982:51
1947/48. Därefter har statens stöd till hästaveln utgått dels som förslagsanslag, senare reservations— anslag till statens hingstdepå(er) och stuteri, dels som reservationsanslag till hästavelns befrämjande. (Kungörelsen nr 87 år 1923 har ändrats flera gånger. Senaste lydelse finns i förordningen 1973:717 om
uppbörd m.m. av totalisatoravgift.)
Stuteribyrån inrättades på lantbruksstyrelsen år 1933 och verkade till omorganisationen år 1957, då
verksamheten överfördes till husdjursbyrån.
I 1935/36 års budget finns, under anslaget hästavelns befrämjande, upptaget delposterna; hästpremieringen, understöd åt hästavelsföreningar för stambokföring m.m., demonstration i hovvård och hovbeslag samt till Kungl. Maj:ts förfogande för div. ändamål (in— köp av hästar till statens hingstdepå och stuteri, uppfödningspremier, tävlings— och avelspriser m.m.).
I propositionen 1947:14 framhöll dåvarande chefen
för jordbruksdepartementet att det ur försvarssyn— punkt var angeläget att stimulera aveln av varmblo— diga hästar och hästar av nordsvensk ras genom att underlätta uppfödningen och avsättningen av hästar. Riksdagens beslut (prop. 1947:14, JoU 1947:10, rskr 72) innebar dels att beloppen till tidigare stöd— former ökades, dels att nya typer av stöd infördes. Bl.a. skulle räntefria lån kunna utgå till ridanlägg— ningar och förvärv.av ridskolehästar samt bidrag till ridklubbar för driften av ridhus, m.m. Två nya fon— der bildades, nämligen statens hästavelsfond och statens lånefond för hästavelns befrämjande (båda avvecklades 1959).
Riksdagen beslöt 1952 att uppfödnings— och beva— ringspremier tills vidare skulle utgå till osålda
remonter.
SOU 1982:51 Historik
0 Enligt beslut 1953 (prop. 1953z121, JoU 1953z27, rskr 334) skulle särskilt stöd utgå till kallblods- aveln i form av hingsthållningsbidrag och utvidgat
frisedelssystem.
0 1957 års hästavelsutredning ledde bl.a. till beslut (prop. 1959:45, JoU 1959:13, rskr 1959:156) om in— förande av statlig lånegaranti till inköp av avels— hästar och ridhästar samt statsbidrag för anordnan— de av ridanläggningar.
0 Enligt Kungl. Maj:ts beslut den 22 maj 1959 överläts åt lantbruksstyrelsen att utfärda bestämmelser om lånegaranti och ridhusbidrag samt att besluta om för— delningen av det statliga stödet åt hästaveln efter samråd med avelsorganisationerna (inom de av riksda— gen och Kungl. Maj:t angivna ramarna).
0 Enligt beslut av 1960 års riksdag (rskr 141) skall något särskilt stöd inte utgå över riksstaten till den professionella trav— och galoppsporten. Enligt regleringsbrev den 21 april 1961 får kostnader för avelspremier bekostas av de tävlingsanordnande orga— nisationernas andel av vinsten vid totalisatorspe— let.
Det var således många typer av bidrag och annat stöd som infördes, men få som avvecklades. I direktiven till 1963 års hästutredning anförde föredragande departe— mentschef bl.a. följande.
Av det föregående framgår att stödet till hästaveln är splittrat på ett flertal olika former och att det till betydande del utgår med belopp som torde sakna större ekonomisk betydelse för vederbörande hästägare. Detta står i mindre god överensstämmelse med de principer för statlig bidragsgivning av jämförbart slag som riksdagen uttalat sig för. — — — »
Utredningen bör ha till uppgift att mot bakgrunden av
78 Historik SOU 1982:51
jordbrukets, skogsbrukets, försvarets, amatörridspor— tens och andra intressenters aktuella och framtida
behov av hästar av olika typer klarlägga målsättningen för fortsatta statliga stödåtgärder för hästaveln. — —
Utredningens förslag redovisades dels i ett stencile— rat betänkande med förslag angående det statliga stö— det till amatörridsporten samt fortsatt civil verksam— het vid arméns rid— och körskola i Strömsholm (Jo 1964: 2), dels i betänkandet Stöd åt hästaveln (SOU 1965:44). Riksdagens beslut i nämnda frågor behandlas under punk— terna 4.2 och 4.7.
Som exempel på kostnaderna för statens stöd till häst— aveln kan nämnas att under budgetåret 1961/62 upptogs under anslagsposten Stöd åt hästaveln (reservationsan— slaget Befrämjande av husdjursavel, m.m.) 290 000 kro— nor för varmblodsaveln och 1 250 000 kronor för kall— blodsaveln. För budgetåret 1966/67 anslogs totalt
1 020 000 till stöd åt hästaveln. Sedan budgetåret 1977/78 har anslaget varit oförändrat 810 000 kronor per år. Särskilt anslag har beviljats till statens hingstdepå och stuteri. Närmare redogörelse för dessa anslag lämnas i avsnitt 4.2 och 7.5.
SOU 1982:51
I I NUVARANDE FURHALLANDEN
3. VISSA UPPGIFTER OM HÄSTANTALET
Det finns ingen säker uppgift om det totala antalet hästar i landet. Den officiella statistiken över häst— antalet i Sverige, som redovisas av statistiska cent— ralbyrån (SCB) bl.a. i Statistisk årsbok, avser hästar på jordbruksföretag med mer än två ha åker.
3.1 Skattningar av totala antalet hästar
Sedan år 1974 har lantbruksstyrelsen (LBS) för internt bruk gjort skattningar av totala antalet hästar i lan— det. Därvid har man utgått från antalet betäckningar och antalet slaktade hästar. Antal föl i procent av an— talet betäckningar har antagits vara 60 och hästarnas
medelålder 10 år.
Enligt LBS:s beräkningar var totala antalet hästar i landet 115 500 år 1980 och 113 600 år 1979. I figur 3.1 Visas antalet hästar av olika raser enligt LBS:s skattningar.
I Jordbruksstatistisk årsbok 1981 redovisas bl.a. att antalet försäkrade hästar år 1979 var 97 373. Om LBS:s skattning av antalet hästar är riktig skulle 86 procent av hästarna ha varit försäkrade år 1979.
Ridfrämjandet har till kommittén framfört som sin å— sikt att hästantalet år 1979 låg mellan 120 000 och
80 Vissa uppgifter om hästantalet SOU 1982:51
140 000, varav 70 000 beräknades vara halvblod och
ponnyer.
Antal hästar A. VARMBLOD 30000
/ Halvblod
10000
Ospeciflkt varmblod
Engelskt fullblod _______
ArabiSkt fullblod . en...-...couunuoo-oooooc-oou- ..UCOOOCIII....D......I..I. ..... '.
0 . 1974 76 78 80 År
Antal hästar B. KALLBLOD 1 5000
Ardenner
10000
Nordsvensk brukshäst . o_-—.-._o—o—o_o-o— . _o—o—O-'—0_0_
5000
1 974 76 78 80 År
Antal hästar C. PON NYER 10 000 Figur 3.1 Antal hästar 1974—1980 A. Antal varmblods- hästar 5000 ' land ___. B. Antal kal/blodshästar . Shit-'"" C. Antal ponnyer Källa: personligt med- ________________ delande från K. Graaf, 0 . LBS. 1974 76 78 80 År
_o—o-o--— _ _ ooou- ocmccool00:=:=:=:o7o:ooC..-==: .
SOU 1982:51 Vissa uppgifter om hästantalet 81
I betänkandet Finansiering av djursjukhus (Ds Jo 1978:8) har antalet hästar år 1976 beräknats till 115 400, vil— ket är ca 6 000 fler än LBS uppgift för samma år. Siff— ran i betänkandet bygger på SCB:s statistik över hästar på jordbruksföretag samt uppgifter från Ridfrämjandet och STC. I betänkandet har man redovisat hästarna läns— vis uppdelade i grupperna ridhästar (inkl. ponnyer), travhästar och övriga hästar. I fig. 3.2 har siffrorna omvandlats till ett diagram. Sammanlagt uppgick rid— hästantalet till 60 000 inkl. ponnyer, antalet trav— hästar till 25 400 och övriga hästar till 30 000. En— ligt SCB:s statistik för år 1976 fanns 50 601 hästar
på jordbruksföretag, vilket blir 51 procent av det an—
tal som anges i nyss nämnda betänkande.
Antal i 1000-tal 12 [:| Ridhästar (varmblod och
_ ponnyer)
11 [111] Travhästar 10 ' övriga hästar (kallblod m.m.) 9
8
7
6
5
4. I |
3 "”Il illll ||||
! |||| |||| ' "II
2 l.!m " lm MI MI M"= mllm 1 IIIII |I||| "" |||| l|||| *
LänBCDEFGHIKLMNOPRSTUWXYZACBD
Figur 3.2 Beräknat rota/antal hästar i Sve- rige år 1976, länsvis. Källa: uppgifter läm- nade i Finansiering av djursjukhus (Ds Jo 1978:8l.
82 Vissa uppgifter om hästantalet SOU 1982:51
År
3.2 Antal hästar av olika slag på jordbruksföretag
Antalet hästar på jordbruksföretag har bestämts genom räkning i stort sett vart femte år sedan år 1927. I redovisningen delas hästarna upp i två huvudgrupper, dels hästar som är tre år gamla och däröver, dels ung— hästar (inkl. föl). Sedan år 1966 delas den äldre gruppen in i två grupper, nämligen kallblodiga hästar och övriga hästar.
Enligt en sammanställning i SCB:s publikation Lant— bruksräkningen 1976 och meddelande J 1982:7.1 var an— talet hästar i de två åldersgrupperna på företag med mer än två ha följande.
1961 143 859 > tre år 22 211 ( tre år, S:a 166 070
1966 78 172 "— 13 559 "— 91 731 1971 43 224 "— 11 380 "— 54 604 1976 41 002 "— 17 599 "- 58 601 1981 36 722 "— 13 938 "— 50 660
Siffrorna innebär att t.ex. år 1961 var andelen ung— hästar 13 procent medan 21 procent av hästarna utgjor—
des av unghästar år 1971 och 28 procent år 1981.
Andelen kallblodshästar har minskat kraftigt under de senaste 20 åren. Enligt siffror publicerade av SCB i Jordbruksräkningen 1966, Lantbruksräkningen 1971 och 1976 samt SCB:s meddelande J 1982:7.1 var antalet föl— jande.
År 1966 var 83 procent av hästarna kallblodshästar " 1971 " 68 "— " 1976 " 41 "— " 1981 " 35 "—
Kallblodshästarna utgörs av bl.a. hästar för skogskör—
SOU 1982:51 Vissa uppgifter om hästantalet 83
ning, travhästar, fritidshästar och gårdshästar för lättare arbeten. I enstaka fall används hästar även i
tyngre jordbruksarbete.
Enligt Lantbruksräkningen 1976 var antalet hästar på företag med 0,3—2 ha åker 1 627 vilket motsvarar ca
tre procent av jordbruksföretagens hästar.
Fördelningen av de olika hästkategorierna på företag
med olika stor åkerareal år 1976 visas i figur 3.3.
Antal hästar
15000 B Unghästar ( 3 är % Hästar 23 år, ej kallblod _ Hästar 23 år, kallblod
10000
5000
Figur 3.3 Antal hästar fördelade på storleks- grupper åkerareal. Källa: data i Lantbruks- 3,1,— ggg; 5813" 1005 100'1— räkningen 1976. sca.
(J
0,3— 2,1 — 1 2.0 5,0 10,0 2
Även om de flesta hästarna år 1976 fanns på jordbruk med 5—20 ha åker var antalet hästar per företag i
genomsnitt störst på de största gårdarna.
Företag med 2,1— 5,0 ha åker hade 0,28 hästar/företag
"— 5,1— 10,0 "_ 0,39 "— "— 10,1— 20,0 "— 0,40 "— "— 20,1— 30,0 "— 0,42 "— "— 30,1— 50,0 "— 0,54 "— "- 50,1—100,0 "_ 0,76 "—
"— > 100 "— 1,59 "—
84 Vissa uppgifter om hästantalet SOU 1982:51
3.3 Antal betäckta ston och slaktade hästar
Lantbruksstyrelsen (LBS) redovisar årligen antalet betäckta ston i sitt meddelande Hästpremieringen. Be— täckningssiffrorna ger i viss mån en uppfattning om hur många avelsston som finns.
Visserligen begär LBS in uppgift om betäckningsresul— tatet men någon redovisning av antalet födda föl sker
Antal hästar
25000
exkl.fö| Slaktade hästar 20000 "t
Betäc kta ston
1 1 1 1
15000 10000
5 000
Figur 3.4 Förändring
av antalet betäckta stan och antalet slak- tade hästar åren 1965—1980. Källa: LBS
samt statens livsme- O delsverk. 1965 70 75 80 År
SOU 1982:51 Vissa uppgifter om hästantalet
inte. Däremot vet man genom slakteristatistiken hur många hästar som slaktas. Om man kände relationen mellan antalet födda föl och antalet slaktade hästar skulle man kunna bedöma om hästantalet ökar, minskar eller är oförändrat. Fig. 3.4 visar hur antalet be— täckta ston och antalet slaktade hästar ändrats under senare år. Antalet slaktade hästar avser slakt vid kontrollslakterier, offentliga slakthus, köttbesikt- ningsbyråer och sanitetsavdelningar enligt uppgifter från statens livsmedelsverk.
Av tabell 3.1 framgår bl.a. antalet betäckningar inom olika raser år 1975 och 1980. Den enda ras som haft en markant ökning i antalet betäckningar är varmblodig travare. Rasen svenskt halvblod och ponnyraserna har
däremot haft en betydande minskning i antalet betäck—
ningar.
Antalet hästar i landet påverkas även av import och export av hästar. Emellertid är omfattningen av såväl importen som exporten mycket liten i förhållande till det totala antalet hästar. I kapitel 10 behandlas ex— porten av hästar närmare.
Vid en skattning av antalet hästar är det viktigt att känna till hästarnas medellivslängd. Någon registre— ring av åldern sker inte vid slakten. Det finns få
uppgifter om hästarnas slaktålder tillgängliga.
Genom försvarets materielverk har kommittén erhållit uppgifter om slaktåldern på de ackordhästar som slak—
tades åren 1977—1979 (148 hästar) samt antalet inköpta ackordhästar under åren 1955—1979. Den genomsnittliga
slaktåldern för varmblodiga ackordhästar var 9,9 år. Ackordhästarna inköps vid tre års ålder. Även bland föl, ett— och tvååriga hästar sker en utslaktning, varför den genomsnittliga slaktåldern blir lägre än
Vissa uppgifter om hästantalet "SOU 1982:51
9,9 år. De varmblodiga ackordhästarna används i regel som ridskolehästar.
Tabell 3.1 Det svenska hingstbeståndets sammansättning och hingstarnas betäckningssiffror år 1975 och 1980 samt antal betäckta ston per hingst år 1980 (rasmedeltal)
______________________________________________________________
1975 1980 Hing— Betäckta Hing— Betäckta ååggsger star ston star ston medeltal
_______________________________________________________________________ Fullblod
Engelskt fullblod 43 841 45 711 16 Arabiskt fullblod 40 842 54 472 Angloarabiskt fullbl. 4 52 5 42 8 Halvblod
Svenskt halvblod 99 5 239 146 4 506 31 Varmblodig travare 191 4 319 214 5 580 26 Lippizzanarea 4 72 8 31 4 Ponnyer
Russ 114 1 819 139 795 6 Shetland 98 1 383 119 855 7 Connemara 24 339 30 194 6 New Forest 52 1 417 75 710 9 Welsh 56 1 043 66 428 6 Islandshästa 5 60 14 75 5 Kallblod
Fjordhäst 58 1 443 84 1 230 15 Nordsvensk travare 41 1 005 50 1 034 20 Nordsvensk brukshäst 88 1 338 93 1 446 16 Ardenner 94 1 673 87 1 559 18 Totalt 1 011 22 885 1 229 19 668
aHingstarna är tillåtna som beskällare men kan ännu inte stambokföras i Sverige.
Källa: Hästpremieringen. LBS:s meddelande 1976:1 och 1981z1.
SOU 1982:51 Vissa uppgifter om hästantalet 87
En stor del av halvblodshästarna används till avel och promenadridning. slaktåldern på denna grupp av halv— blodshästar är inte känd. I äldre litteratur anges ofta för jordbrukets hästar ett rekryteringsbehov av
sju procent vilket ger en medellivslängd av ca 14 år.
Jordbrukets försäkringsbolag har på kommitténs begäran överlämnat statistik över antalet hästar för vilka er— sättning för livskador utbetalts. Fig. 3.5 visar anta— let hästar med livskador i procent av antalet försäk—
rade hästar vid olika ålder, fördelade på tre rasgrup- per. Totalt var ca 21 000 halvblod, 14 000 varmblodiga travare och 21 000 ponnyer försäkrade och statistiken
avser år 1980. I genomsnitt för samtliga försäkrade
hästar var frekvensen livskador 3,1 procent.
Procent livskador
Halvblod
Figur 3.5 Procent liv-
?:rffff ----- .......... skador bland försäk-
' rade hästar i åldern ..... 0—10 år. Rasgrupper: """ ”__-"" . ' halvblod (exkl. varm-
blodiga travare), varm- blodiga travare och ponnyer KäHa:pen j_,_ 1—r—r ' __ son/igt meddelande
10 12 14 16 18 Ålder, år från JBF.
Varmblodig travare
Av figuren framgår att halvblodshästarna (exkl. varm— bl. travare) har en betydligt högre frekvens livskador
än ponnyer och varmblodiga travare. För fullblodshäs—
Vissa uppgifter om hästantalet SOU 1982:51
tar låg den genomsnittliga frekvensen på 4,6 procent. I rasgruppen övriga raser, i vilken kallblodshästarna ingår var frekvensen livskador 2,3 procent i genom— snitt. Lägre frekvens livskador innebär högre medel— livslängd, såvida hästarna inte slaktas vid låg ålder
av andra orsaker än skador.
3.4 Antal premierade hästar
Sedan början av 1970—talet har antalet hästar som pre— mierats varit i stort sett oförändrat som framgår av tabell 3.2. Någon statistik över antalet ston, som visats men inte godkänts vid premieringstillfället, finns inte. Inte heller finns det några uppgifter pub— licerade om hur många unghästar som visats i samband med premieringarna.
Tabell 3.2 Antal premierade hästar är 1967, 1971 och
1976—1980 totalt a A B AB A B 1967 2 482 114 514 87 568 1 199 1971 1 577 25 322 13 232 985 1976 2 321 21 364 234 1 702 1977 2 106 14 291 269 1 532 1978 1 968 13 266 254 1 435 1979 1 891 36 342 238 1 275 1980 1 949 28 365 250 1 305 ______________________________________________________________
aKvarstående från äldre prem.reglemente.
Källa: Hästpremieringen. LBS:s meddelanden nr 1 resp. år.
I bilaga 2 finns en sammanställning över antalet god— kända hästar fördelat på olika raser.
Det antal hingstar som redovisas under rubriken B—pre— merade avser inte antalet nypremierade hingstar. Samma
SOU 1982:51 Vissa uppgifter om hästantalet 89
hingst kan nämligen tas upp som B—premierad både när den godkänns som beskällare första gången och när den
blir stambokförd t.ex. ett år senare.
SOU 1982:51
4 FÖRFATTNINGAR SOM BERÖR HÄSTAVEL, M.M.
4.1 Lagen (1914:451) om hingstbesiktningstvång
Lagen (1914:451) om hingstbesiktningstvång (ändrad senast 1977:715) tillkom för att förhindra att under— måliga hingstar användes i aveln. Regeringen kan för— ordna att hingstbesiktningstvång skall införas i ett område om lantbruksnämnden och landstinget i det ak- tuella länet så begär. F.n. är hingstbesiktningstvång infört i så gott som hela landet. (Undantagna är Malå, Stensele, Sorsele och Tärna socknar i Västerbottens län samt de delar av Norrbottens län, som ligger ovan—
för odlingsgränsen.)
Lagen innebär att en hingst måste ha betäckningstill— stånd för att man skall få använda den till avel i ett område där hingstbesiktningstvång är infört. Vidare sägs i lagen att hingsten skall vara minst tre år gam— mal innan den används till betäckning av ston. Betäck— ningstillstånd utfärdas av en statlig hingstpremierings— nämnd eller dess ordförande. Undantag görs för hingstar som ägs av staten. Ytterligare ett undantag finns, näm— ligen om hingstens ägare uteslutande använder hingsten till sina egna ston. Om det är fler ägare till hingsten gäller undantaget endast om hingstägarna gemensamt äger det sto som skall betäckas.
De som bryter mot lagen döms till böter. År 1967 höj— des bötessumman till högst 500 kronor.
Författningar som berör hästavel, m.m. SOU 1982:51
4.2 1966 års riksdagsbeslut
1963 års hästutredning tillsattes mot bakgrund av att antalet hästar minskat drastiskt under 50—talet.År1948 fanns t.ex. omkring en halv miljon hästar i landet. 15 år senare, dvs. 1963 var antalet nere i 161 000. Den främsta anledningen till minskningen var den om— fattande mekaniseringen inom jord— och skogsbruket. Samtidigt hade arméns behov av hästar minskat kraftigt.
Med anledning av hästutredningens betänkande (SOU 1965: 44) fattade riksdagen år 1966 beslut om stödet åt häst— aveln (prop. 1966:1 bil. 11, JoU 1966:1, rskr 1966:9). Beslutet innebar att en hel del premier och bidrag av— vecklades, t.ex. kör—, förärvnings— och bevaringspre— mier, skådepenningar till unghästar och bidrag till betäckningar (s.k. frisedlar), bidrag till hovvård och gemensamhetsbeten. Man slog emellertid fast att staten även i fortsättningen skall lämna stöd till hästaveln. Som allmän princip för stödet skall gälla att bidrag inte skall utgå till direkta uppfödningskostnader och inte heller till kostnader för hästens utbildning. Dessa kostnader skall i stället få slå igenom i häs— tens salupris. Av beslutet framgår även att lantbruks— styrelsen inte längre skall ansvara för tillgången på hästar från totalförsvarssynpunkt. Denna fråga skall lösas på annat sätt.
Syftet med statens stöd till hästaveln skall enligt beslutet vara att skapa förutsättningar för en kvali— tativt sett högtstående hästavel. Liksom tidigare skall avelsarbetet grundas på stambokföring. För att få ett urval av hästar till stambokföringen skall även i fort—
sättningen hästpremieringar ordnas.
Stödet till hästaveln skall koncentreras till hästpre— miering, hingsthållningsbidrag och bidrag till vissa
SOU 1982:51 Författningar som berör hästavel, m.m 93
kvalitetsbefrämjande åtgärder. I beslutet sägs att det nya premieringsreglementet endast skall innehålla prin— cipiella bestämmelser. Det ankommer på lantbruks— styrelsen att utforma de närmare föreskrifterna för premieringen. Till sin hjälp bör styrelsen ha en råd— givande nämnd.
Den väsentligaste ändringen vad gäller premieringen är att en häst nu kan premieras högst två gånger i stället för tidigare högst tre gånger. I och med de nya bestäm— melserna delas inga belöningar ut till unghästar som visas upp i samband med hästpremieringen. För hästar av fullblods— och travarras skall varken penningpris eller hingsthållningsbidrag få utgå. Penningprisets högstbelopp anges i riksdagsbeslutet.
Inom ramen för hingsthållningsbidraget skall även i fortsättningen stöd ges till uppfödning av nordsvenska hingstar. Detta stöd bör utgå till endast en uppföd— ningsanstalt.
Angående statliga garantilån för inköp av avelshästar och hästar för ridskolebruk, finns inte längre några formella begränsningar till vissa raser.
strävan att öka det internationella handelsutbytet var motivet till att de kvalitetskrav på importerade avels— och brukshästar som tidigare fanns upphörde att gälla i och med 1966 års riksdagsbeslut.
Vad beträffar statens hingstdepå och stuteri så beslu- tade man att verksamheten där även i fortsättningen skall bedrivas i statlig regi. Det ekonomiska målet
bör enligt beslutet vara att de direkta kostnaderna och inkomsterna skall balansera.
I kungörelsen (1966:560) om stöd åt hästaveln, m.m.
Författningar som berör hästavel, m.m. SOU 1982:51
finns de grundläggande reglerna preciserade.
Medelsbehovet för budgetåret 1966/67 beräknades enligt följande.
Penningpris 260 000 Fraktbidrag 15 000 Hästavelsnämnden 10 000
Hingsthållning 535 000 varav 85 000 till Wången ' Avelsbefrämjande åtgärder: a) till landsomfattande hästavels— föreningar för administrations— kostnader och upplysningsverk— samhet 55 000 b) stambokföring 30 000 c) försök med dragprov och märkning 15 000 d) ospecificerade avelsbefrämjande åtgärder 25 000 125 000 Summa kronor 935 000
Förutom 935 000 kronor beviljades 85 000 kronor för avelsbefrämjande åtgärder av den reservation som åter- stod vid ingången av budgetåret 1966/67 under anslags— posten Stöd åt hästaveln. Återstoden av medlen (ca 800 000 kronor) skulle tillföras idrottens fond för
att användas som bidrag till ridhusanläggningar.
Statlig kreditgaranti för lån till inköp av avels— och ridhästar beviljades med högst 500 000 kronor.
4.3 Kungörelsen (1966:560) om stöd åt hästaveln,
m.m.
I kungörelsen (1966:560) om stöd åt hästaveln, m.m (ändrad 1967z391) har regeringen meddelat vissa bestäm— melser rörande stambokföring, penningpriser, premiering,
SOU 1982:51 Författningar som berör hästavel, m.m.
hingstbesiktning och statlig garanti för lån vid inköp av hästar. Dessutom anges i kungörelsen vilka uppgif— ter som åligger lantbruksstyrelsen i dessa frågor. In- nebörden av kungörelsen sammanfattas i det följande. Stambokföring och penningpris
Enligt kungörelsen får hingstar och ston, som kan an— tas ha betydelse för aveln inom den ras de tillhör, föras in i stambok för rasen (riksstambok). Lantbruks— styrelsen beslutar om vem som skall föra riksstambok, vilka raser som kan stambokföras, vilka krav som skall ställas och styrelsen fastställer även stambokförings— avgiften.
När en häst stambokförs kan den erhålla ett penning— pris, som för ett sto får uppgå till högst 125 kronor och för en hingst det dubbla. Efter det att stambokför— da hästar fått ett antal avkomlingar av god kvalitet, kan de belönas med ytterligare eU1penningpris. För ett sto är då summan högst 300 kronor och för en hingst högst 600. En förutsättning är att hästen är född i Sverige. Emellertid får, som tidigare nämnts, inga penningpris betalas av allmänna medel för hästar av fullblodsras eller för travare av varmblodig eller nordsvensk ras. För övrigt avgör lantbruksstyrelsen beloppets storlek och inom vilka raser man skall ge penningpris.
Premiering
Att Välja ut hästar till stambokföring och penning— pris, kallas premiering och det sker årligen vid s.k. premieringsförrättningar. Ansvariga för urvalet är dels hingstpremieringsnämnder, dels särskilda premie— ringsförrättare. De senare premierar ston och bedömer unghästar. Enligt kungörelsen skall det finnas en sär—
Författningar som berör hästavel, m.m. SOU 1982:51
skild förrättare i varje län. Antalet hingstpremie— ringsnämnder beslutar lantbruksstyrelsen om. Varje lantbruksnämnd är ålagd att föra ett register över premierade hästar och deras avkomma, ett s.k. premie— ringsregister. En häst är inte premieringsbar om den
tillhör en ras för vilken svensk riksstambok saknas.
Prövning av hingst som beskällare
Enligt lagen (1914:451) om hingstbesiktningstvång, som beskrivits tidigare, måste en statlig hingstpremie— ringsnämnd pröva huruvida en hingst är lämplig att an— vändas till avel eller inte. Prövningen tillgår så att hingsten först besiktigas av hingstpremieringsnämnden. Därefter beslutar nämnden huruvida betäckningstill— stånd skall ges och i så fall för hur lång tid detta skall gälla. En hingst kan få betäckningstillstånd även om den inte är premieringsbar, t.ex. om den till— hör en ras för vilken det inte finns någon riksstambok i Sverige.
Hingstpremieringsnämnd och premieringsförrättare
En hingstpremieringsnämnd består av tre ledamöter, varav en är ordförande. Vidare skall en av ledamöterna vara veterinär. En ledamot utses på förslag av de lant— bruksnämnder vilkas områden, helt eller delvis, ingår i premieringsnämndens verksamhetsområde. Lantbrukssty— relsen utser ledamöterna och planerar verksamheten. Lantbruksnämnden utser själv den som skall vara sär— skild premieringsförrättare inom nämndens område och
ansvarar även för planeringen av dessa premieringar.
Lånegaranti
Den som köper en häst som skall användas för avel eller
i ridhus, kan under vissa förutsättningar få statlig
SOU 1982:51 Författningar som berör hästavel, m.m.
lånegaranti. Om hästen är avsedd för avel måste den vara stambokförd och ha en ålder av minst tre och högst åtta år. Är det fråga om ett varmblodigt sto be— höver det inte vara stambokfört utan det räcker med att lantbruksstyrelsen godkänt stoet. Om lånegarantin gäller en häst som skall användas i ridhus, skall häs- ten likaledes vara minst tre år, men den övre ålders— gränsen är sex år. Vidare skall hästen godkännas av lantbruksstyrelsen. Lånegaranti för inköp av häst be—
viljas av lantbruksstyrelsen. Särskilda bestämmelser
Den som inte är nöjd med premieringsnämndens eller premieringsförrättarens beslut kan besvära sig hos lantbruksstyrelsen. Ordförandens beslut kan också överklagas. Endast premieringsnämndens beslut kan
överklagas till regeringen.
Lantbruksstyrelsen meddelar närmare föreskrifter om
kungörelsens tillämpning.
4.4. Lantbruksstyrelsens tillämpningsföreskrifter till kungörelsen (1966:560)
Lantbruksstyrelsens (LBS:s) tillämpningsföreskrifter till kungörelsen 1966z560 finns i form av en kungörel— se (LS 1966:16) och ett antal promemorior, protokoll, anvisningar och skrivelser. I detta avsnitt redovisas innehållet i kungörelsen (LS 1966:16), de senaste be— stämmelserna för bruksprov och för erhållande av bi- drag. Övriga tillämpningsföreskrifter berörs delvis i kapitel 7.
Författningar som berör hästavel, m.m. SOU 1982:51
4.4.1. LBS:s kungörelse (LS 1966:16) med närmare före— skrifter angående hästpremiering och prövning
av hingst som beskällare Premiering
Av LBS:s kungörelse (1966:16) framgår att landet är indelat i fyra premieringsområden som skulle kunna
beskrivas som södra, västra, östra och norra området.
Av kungörelsen framgår att förutsättningarna för att en häst skall kunna bli premierad är bl.a. att hästen fyller vissa krav beträffande rastillhörighet och här— stamning. Ett sto skall redan ha fölat innan det pre— mieras och stambokförs. Hästen skall vidare vara lämp— lig för sitt ändamål, ha en god exteriör och ett gott lynne. Om man känner till att hästen är bärare av ärft— liga sjukdomar eller sjukliga defekter får hästen inte
premieras.
Vid premiering av hästar av varmblodsslag och kall— blodig travarras skall resultaten från offentliga täv— lingar tillmätas väsentlig betydelse. LBS utfärdar sär— skilda anvisningar vad gäller bruksprov. Det anges även i kungörelsen att LBS kan medge att en häst premieras, även om den inte fyller ställda krav, nämligen om den kan anses ha särskild betydelse för aveln.
När ett sto eller en hingst premieras för första gången tilldelas hästen värdebokstaven B och eventuellt ett penningpris, beroende på vilken ras det är fråga om. Ett sto skall ha fyllt minst tre år och en hingst två år för att kunna bli premierad och stambokförd. Om stoet eller hingsten därefter lämnat ett antal avkom— lingar av god beskaffenhet, kan de premieras vid ytter— ligare ett tillfälle och därvid tilldelas värdeboksta— ven A och ytterligare ett penningpris.
SOU 1982:51 Författningar som berör hästavel, m.m.
Resultatet av hästbedömningen skall presenteras munt— ligt i form av en kortare kritik över hästen. Om en visad häst inte blir premierad, har hästägaren eller dennes ombud rätt att kräva ett skriftligt besked om
orsaken till att hästen inte blivit premierad. Prövning av hingst som beskällare
En hingst som premierats är godkänd som beskällare (betäckare) fr.o.m. den dag hingsten fyller tre år och till följande års premieringsförrättning. Därefter be— stämmer hingstpremieringsnämnden för hur lång tid hingsten skall få förlängt betäckningstillstånd och när den åter skall visas för ny prövning. En av förut— sättningarna för att en hingst skall få förlängt be— täckningstillstånd är att det förts en språngrulla för hingsten. Språngrullan skall lämnas till lantbruksnämn— den varje år i september månad. Samtidigt skall föl— ningsresultatet från föregående års betäckningar redo—
visas.
Om en hingst inte blir godkänd som beskällare skall hingstpremieringsnämndens ordförande utfärda ett kassa— tionsbevis och överlämna detta till hingstens ägare eller dennes ombud.
4.4.2. LBS:s anvisningar om bruksprov
Hingstar
I LBS:s protokoll nr 11/81 finns anvisningar om bruks—
prov för hingstar av olika raser.
En treårig hingst skall för att bli godkänd enligt in— tyg ha
0 uppvisats körd eller riden inför auktoriserad per—
100 Författningar som berör hästavel, m.m. SOU 1982:51
son. Hingsten skall därvid inte ha visat dåligt lynne eller Olater.
Alternativet "riden" gäller inte kallblodshingstar. På hösten det år en hingst av ridhästras1fyller tre år kan den få avlägga vissa delar av bruksprov för äldre hingst. I så fall måste hingsten året därpå eller senare genomgå prov i hoppning samt genomgå förnyat gångartsprov. För treåringar är minimitempot lägre än för de äldre hingstarna.
För de äldre hingstarna finns olika bestämmelser för
olika raser.
o Hingstar av ridhästras skall genomgå bruksprov i form av landsvägsmarsch, terrängritt, slätlopp, gångartsprov och hoppning med och utan ryttare.
o Hingstar av lipizzanerras skall även genomgå ett körprov vid landsvägskörning.
o Hingstar av ponnyras behöver endast visas körda
eller ridna utan att några särskilda prov behöver utföras.
o Hingstar av kallblodsras skall visas körda i en
lättare terrängbana.
o Hingstar av engelsk fullblodsras eller travarras skall ha visat hållbarhet och goda prestationer i offentliga galopp- eller travtävlingar. Nordsvenska travhingstar skall dessutom genomgå bruksprovet för kallblodshingstar.
1Med ridhästras avses i detta avsnitt svenskt halvblod, anglo—
arabiskt fullblod, arabiskt fullblod och lipizzanerras.
SOU 1982:51 Författningar som berör hästavel,
För hingstar av ridhästras och ponnyras kan bruks— provet ersättas av tävlingsmeriter. I bilaga 3 finns ett utdrag ur LBS:s bruksprovsbestämmelser för äldre
hingstar.
Fölston
Fölston skall enligt LBS:s skrivelse den 27 februari 1974 avlägga godkända bruksprov för att bli införda i riksstambok. Provet kan antingen avläggas som körprov
(alla raser) eller ridprov (varmblod och ponnyer).
Körprovet omfattar dels anspänning, dels körning på en sträcka av minst 100 m. Under körningen skall häs-
ten göra minst en halt och ett igångsättande.
Ridprovet skall ske på en sträcka av minst 300 m. Ryttaren skall sitta upp på hästen inför besiktnings— mannen och rida i skritt, trav och galopp efter den—
nes anvisningar.
Ett sto får inte visa tecken på dåligt lynne eller olater, om provet skall godkännas. (Alla körprov av— läggs i enbetsanspänning, dvs. en enda häst skall vara spänd framför fordonet i fråga.)
4.4.3. LBS:s bestämmelser om penningpris och hingst—
hållningsbidrag
Penningpris
Enligt LBS:s protokoll den 7 februari 1967 skall pen— ningpris utgå både när hästen stambokförs (prem. B) och när den tilldelas värdebokstaven A, om den till—
hör någon av följande raser:
o ardenner
m.m.
102 Författningar som berör hästavel, m.m. SOU 1982:51
0 nordsvensk (ej travare) o fjordhäst o svenskt halvblod
När hästen blivit stambokförd utgår 250 kronor, om det är en hingst och 125 kronor om det är ett sto. När hästen lämnat god avkomma, dvs. premierats med värde— bokstaven A, utgår 600 kronor för en hingst och 300 kronor för ett sto.
En häst av russras kan få penningpris endast en gång. När en hingst eller ett sto lämnat god avkomma (prem. A) utgår 200 kronor.
Hingsthållningsbidrag
Enligt LBS:s PM den 3 juni 1981 kan bidrag utgå till en förening eller en enskild person som under före— gående kalenderår hållit en premierad hingst som till— hör någon av följande raser:
o ardenner
o nordsvensk (ej travare)
o fjordhäst
Bidragets storlek varierar med antalet betäckningar, hingstens premieringsgrad, m.m. Högsta möjliga belopp per hingst var 1 600 kronor år 1981. Stödet till den varmblodiga hingsthållningen utgår genom utstationering av hingstar från statens hingstdepå och stuteri.
4.5 Hästavelsnämnden
I regleringsbrev den 6 maj 1966 förordnade Kungl. Maj:t att lantbruksstyrelsen skall tillkalla en särskild nämnd, hästavelsnämnden, för samråd i frågor rörande hästaveln. Nämnden skall representera såväl det prak—
SOU 1982:51 Författningar som berör hästavel, m.m.
tiska som det teoretiska kunnandet på hästavelns om— råde. Kungl. Maj:t förordnade den 18 oktober 1974 att hästavelsnämnden skall bestå av högst nio ledamöter.
4.6 Föreskrifter om seminverksamhet med hästar
I lagen (1976:300) föreskrivs att regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer får meddela före— skrifter om seminverksamhet för avel av nötkreatur,
får, svin och hästar.
I förordningen (1976:301) meddelar regeringen vissa föreskrifter om seminverksamhet för avel av bl.a. hästar. I förordningen föreskrivs bl.a. att de djur som används som spermagivare måste uppfylla de krav lantbruksstyrelsen (LBS) ställer.
I LBS:s kungörelse (LSFS 1981z47) föreskrivs bl.a. att innan seminverksamhet påbörjas skall anordnaren skrift— ligen underrätta LBS härom. Anmälan skall bl.a. inne— hålla uppgift på den veterinär som skall kontrollera
verksamheten.
Den som anordnar seminverksamhet är skyldig att föra anteckningar om bl.a. inseminationer och resultatet
av dessa samt anteckna förekomst av svåra förlossning— ar,dödfödslar och antalet avkomlingar med ärftliga
sjukdomar och missbildningar.
En hingst som används i seminverksamhet skall bl.a. uppfylla följande krav.
0 En hingsts identitet, födelsetid, härstamning och avelsvärde skall kunna styrkas genom hästpremiering eller motsvarande uppgifter om staten tillhöriga hingstar eller genom av LBS erkänd eller fastställd
stambok.
104 Författningar som berör hästavel, m.m. SOU 1982:51
0 Handjuret1skall ha normalt utvecklade könsorgan, godtagbar kroppsbyggnad i övrigt och godtagbara kropps— och fortplantningsfunktioner.
o Handjur som skäligen kan misstänkas nedärva sjuk— dom, missbildning eller annat fel, som väsentligt nedsätter avkommans bruksvärde, får ej användas i seminverksamhet.
o Hingstens härstamning skall vara verifierad genom
blodtypsundersökning, om LBS efter särskild fram— ställning ej medgett annat.
Beträffande importerad sperma gäller särskilda bestäm— melser, som utfärdas av LBS.
Anordnaren skall utan dröjsmål låta publicera uppgif— ter om handjurets identitet, födelsetid, härstamning och avelsvärde i särskild förteckning. Denna förteck— ning (katalog) över de handjur efter vilka sperma finns tillgänglig för seminering skall tillhandahållas av anordnaren eller den som utför semineringen.
4.7 1965 års riksdagsbeslut om stöd till amatörrid- sporten
Till och med budgetåret 1964/65 utgick statsbidrag till ridsporten från anslaget Befrämjande av husdjurs— aveln m.m. I och med 1965 års riksdagsbeslut (prop. 1965:1 bil. 12, s. 174, SU 1965:10, rskr 1965:10) an— visas bidrag till amatörridsporten över anslaget till idrotten. Ändringen skedde med anledning av 1963 års hästutrednings betänkande (Jo 1964z2; stencil) med för—
1Med handjur avses förutom hingst även tjur, bagge och galt.
SOU 1982:51 Författningar som berör hästavel, m.m. 105
slag angående det statliga stödet till amatörridspor- ten samt fortsatt civil verksamhet vid arméns rid— och körskola i Strömsholm. I betänkandet sägs bl.a. att ridsporten fått ett sådant egenvärde att stödet inte behöver motiveras med det angelägna i att hålla
en mobiliseringsreserv av hästar. 4.8 Ackordhästorganisationen
Arméns ackordhästorganisation finansierades helt via , försvarsbudgeten t.o.m. budgetåret 1969/70. Därefter utgick ett reservationsanslag på 1 000 kronor de två
följande budgetåren. I avvaktan på att en annan huvud-
i man skulle ta över ansvaret för ackordhästorganisatio—
_ nen beslöt riksdagen (prop. 1971z116, JoU 1971:43, : rskr 1971z225) att ett belopp av 200 000 kronor skulle
; få disponeras av regleringsmedel utanför fördelnings—
I planen såsom ett bidrag till kostnaderna för arméns ; ackordhästorganisation. Beslutet motiverades med att [ man härigenom gav ett stöd till den inhemska hästaveln och bibehöll en viss dragkraftreserv. För budgetåret
1973/74 höjdes bidraget till 300 000 kronor. I en skrivelse den 25 september 1975 bemyndigade rege—
' ringen chefen för armén att överlåta arméns ackordhäs— tar och utackorderade stamhästar till en stiftelse med ( ändamålet att främja hästaveln. Övertalig utrustning och redskap i erforderlig omfattning skulle även över— låtas. Ett av villkoren för överlåtelsen var att stif— telsen, senast den 30 september 1981, skulle lösa in de hästar som fanns kvar den 1 juli 1981 av de som
1
överlåtits med 2 000 kronor per häst. Vidare var stif—
telsen skyldig att årligen anskaffa minst 100 hästar.
1Betalning skall ske med 1/5 per år 1982—1986 enligt beslut 1981.
106 Författningar som berör hästavel, m.m. SOU 1982:51
Ett avtal om överlåtelse av arméns ackordhästar träffa— des den 5 augusti 1976 mellan Chefen för armén, för— svarets materielverk, lantbruksstyrelsen och Stiftel— sen för ackordhästens bevarande. Enligt avtalet skulle försvarets materielverk tills vidare svara för den centrala administrationen och lantbruksstyrelsen skul— le låta lantbruksnämnderna svara för den lokala admi— nistrationen fram till 1 oktober 1981. Lantbruksstyrel—
sen har för sin del sagt upp avtalet.
Enligt stiftelsens stadgar, som fastställdes den 20 september 1976, är stiftarna Avelsföreningen för svenska varmblodiga hästen, Riksföreningen för rid— ningens främjande och Avelsföreningen för ardennerhäs—
ten. Stiftelsen skall enligt stadgarna stå under till— syn av lantbruksstyrelsen.
I och med att arméns ackordhästorganisation överför— des till Stiftelsen för ackordhästens bevarande den 1 juli 1976 beslöt riksdagen (prop. 1975/76:154, JoU 1975/76:40, rskr 1975/76:332) på begäran av stiftel— sens interimstyrelse att bidraget till kostnaderna för denna verksamhet skulle höjas från 300 000 till
475 000 kronor. För innevarande budgetår, dvs. 1981/82 utgår oförändrat 475 000 kronor.
4.9. Djurskyddsbestämmelser
Lagen (1944:219) om djurskydd (senaste lydelse 1978: 979) avser husdjur och andra djur som hålls i fången— skap. I lagen finns föreskrifter om djurens behand— ling, inhysning, utfordring och skötsel samt om djur— transporter, kastrering, m.m.
I en särskild paragraf i djurskyddslagen föreskrivs att den som i större omfattning upplåter hästar eller
använder hästar i ridskoleverksamhet skall göra anmä—
SOU 1982:51 Författningar som berör hästavel, m.m.
lan om detta. Hälsovårdsnämnden skall vara ansvarig för tillsynen över djurens vård och behandling. Till— synen skall utövas av tillsyningsmän under medverkan av distrikts— och statsveterinären. Erforderliga råd och anvisningar skall utfärdas av lantbruksstyrelsen (LBS) .
I djurskyddsförordningen (1979z287) sägs om användning av hästar i ridskoleverksamhet att anmälan om verksam— heten skall göras till hälsovårdsnämnden enligt de när—
mare föreskrifter som meddelas av LBS.
I LBS:s råd och anvisningar för djurskyddstillsynen (LS 1974:30) finns allmänna anvisningar, gemensamma anvisningar för flera djurslag och särskilda anvis— ningar för olika djurslag. För häst ges t.ex. måttre— kommendationer för box och spilta, anvisningar om in— redning av stall och föreskrifter om hästens skötsel. Bl.a. skall hästens hovar vårdas genom regelbunden
verkning.
Det finns en kungörelse (1959:486) om offentlig före— visning av djur. Det innebär bl.a. att det skall fin— nas en banveterinär vid offentlig tävling med djur på en tävlingsbana. Om djur utsätts eller befaras kunna
bli utsatt för djurplågeri, har veterinären rätt att ingripa. Han kan antingen stoppa tävlingen helt eller delvis eller besluta om att ett eller flera djur inte får delta i tävlingen.
SOU 1982:51
5. VISSA RIKSDAGSBESLUT OCH UTREDNINGAR MED ANKNYTNING TILL HÄSTAR
5.1 Trav— och galoppsport inom Sverige
1973 års riksdag beslöt (prop. 1973:113, JoU 1973:28,
rskr 1973:235) om nya riktlinjer för totalisatorverk—
samheten vid trav— och galopptävlingar, m.m. Riksdagen bemyndigade Kungl. Maj:t att träffa avtal med Svenska
travsportens centralförbund och Svenska galoppsportens centralförbund i överensstämmelse med vad som anförts
i prop. 1973:113.
I enlighet med det avtal, som trädde i kraft den 1 januari 1974, har förbunden bildat AB Trav och Galopp (ATG). Bolagsordningen har godkänts av regeringen, som även fastställer ändringar i densamma. I bolagsstyrel— sen ingår åtta ledamöter. Av dessa utser regeringen fyra, däribland ordföranden som har utslagsröst. Ett nytt avtal trädde i kraft den 1 juli 1976. Avtalet som gällde till och med den 30 juni 1981 förlängdes år 1980 till att gälla t.o.m. den 30 juni 1984.
ATG har bl.a. till uppgift att verka för att trav— och galoppsporten inom landet skall kunna bedrivas på ett sådant sätt att de långsiktiga förutsättningarna för sportens utveckling tryggas. Detta skall ske inom de ramar som statsmakterna givit. För att nå dessa syften har ATG att samverka med centralförbunden och de täv— lingsarrangerande sällskapen. Bolaget skall vidare verka för att de som yrkesmässigt arbetar inom trav-
och galoppsporten ges tillfredsställande förhållanden
110 Vissa riksdagsbeslut och utredningar ... SOU 1982:51
i fråga om arbetsmiljö, trygghet i anställningen och utbildning.
ATG beslutar bl.a. om antal tävlingsdagar med totali— satorspel, tävlingsdagarnas förläggning, vilka spel— former som får förekomma och om anordning av förtids—
spel. ATG kan även självt anordna vadhållning.
Av de insatser som görs i vadhållningen skall bolaget och annan anordnare av totalisatorvadhållning hålla inne en viss del (vinstavdrag). Av vinstavdraget skall ett belopp motsvarande 10 procent av totalisatorom— sättningen inbetalas till staten. Återstoden av vinst— avdraget eller del därav skall inbetalas till bolaget. Dessa medel (avgifter) samt bolagets överskott från anordnad vadhållning skall bolaget fördela bl.a. mel— lan organisationerna eller fondera. Av influtna avgif- ter skall bolaget även täcka sina kostnader för admi— nistration samt kostnader för övervakning av tävlings— verksamheten och för ändamål som är gemensamma för hästsporten.
De fonderade medlen (hästsportens fond) skall användas för att stödja de tävlingsanordnande organisationerna. Bolaget beslutar om sådant stöd. Det skall främst avse investeringar, rationalisering eller tillfälligt driftsstöd.
Enligt Kungl. Maj:ts kungörelse (1973:717) om uppbörd m.m. av totalisatoravgift är riksskatteverket tillsyns— myndighet över totalisatorvadhållningen fr.o.m. år 1974.
5.2. Hovslagarutbildning
Riksdagens beslut (prop. 1973:107, JoU 1973:26, rskr 1973:233) om inrättande av en fältstation i Skara inne—
har bl.a. att hovslagarskolan och den högre undervis—
SOU 1982:51 Vissa riksdagsbeslut och utredningar ... 111
ningen och forskningen inom hovvårds— och klövvårds— läran flyttades från veterinärhögskolan i Stockholm till Skara år 1976. Riksdagsbeslutet innebar även att den elfte, dvs. sista terminen av veterinärutbildning— en förlades till Skara. Vidare tillskapades ett fjärde husdjursförsöksdistrikt, vars distriktsförsöksstation
placerades i Skara.
I Skara fanns tidigare ett flertal verksamheter med nära anknytning till veterinärhögskolan. De nytillkom— na aktiviteterna sammanfördes med dessa till en fält— station. Denna benämns Veterinärinrättningen i Skara — fältstation för Sveriges lantbruksuniversitet. Fält— stationen består av en förvaltningsavdelning, ett ve— terinärbibliotek, distriktsförsöksstationen i Västra husdjursförsöksdistriktet, institutionen för husdjurs— hygien med hovslagarskolan, en försöksgård och ett djursjukhus. Hovslagarskolan i Skara är den enda sko— lan i landet som utbildar hovslagare.
Till grund för den planerade verksamheten vid hovsla— garskolan i Skara låg ett förslag, Hovslagarutbild- ningens framtida utformning och lokalisering m.m. (Jordbruksdepartementet 1972:5) avgivet av organisa— tionskommittén för omlokalisering av veterinärhögsko— lan och statens veterinärmedicinska anstalt (OKV).
Vid bedömningen av behovet av hovslagare utgick OKV från följande förutsättningar.
0 Var tredje utbildad elev blir hovslagare på heltid, dvs. skor ca 100 hästar med en skoperiod på sex veckor.
0 Två utbildade elever av tre blir hovslagare på del— tid/fritid, dvs. skor ca 10 hästar med skoperiod på sex veckor.
112 Vissa riksdagsbeslut och utredningar ... SOU 1982:51
0 Av totalt 81 000 hästar i landet antas 37 000 vara skodda.
Med ledning av dessa siffror beräknades behovet av hovslagare för hela landet till ca 900. En utbildning av 30 elever per år bedömdes därvid täcka det över—
blickbara behovet av hovslagare.
OKV fann inga skäl att föreslå ändringar i kursupp— läggning och kurstid. OKV föreslog därför att under— visningen även i fortsättningen skulle omfatta före— läsningar (20 procent av kurstiden) och praktiska öv— ningar (80 procent av kurstiden) under en kurstid av
fyra månader.
5.3. Djurhälsoutredningen
År 1979 tillkallade regeringen en kommitté med uppgift att se över organisationen och finansieringen av dju— rens hälso— och sjukvård. Kommittén som antog namnet djurhälsoutredningen fick år 1980 även i uppdrag att pröva frågor avseende allmäntjänstgöring för veteri— närer m.m. År 1981 utvidgades kommitténs arbetsområde ytterligare. Det fick då i uppdrag att pröva vissa frågor avseende den regionala samordningen av olika aktiviteter inom djurhälsoområdet och inom husdjurs- sektorn i övrigt.
I direktiven (Dir 1979:47) anförde departementschefen bl.a. följande angående hästområdet.
— - — Från ägarhåll riktas kritik mot den nuvarande veterinära servicen på hästområdet. — — — Den kritik och de problem som framförs är i mycket desamma inom alla grenar av hästhållningen. Behovet av ambulerande vård anses sålunda dåligt tillgodosett på flera håll. Man efterlyser därför hästkunniga distriktsveterinärer med uttalad skyldighet att behandla hästar. — — -
, ) | 1 r
SOU 1982:51 Vissa riksdagsbeslut och utredningar
I sitt betänkande Djurens hälso— och sjukvård (SOU
1981:57) framhåller djurhälsoutredningen att viss vård av sällskapsdjur och sporthästar även i fortsättningen bör kunna utföras av distriktsveterinärer, särskilt
som sådan vård i vissa delar av landet bidrar till att upprätthålla vården av animalieproduktionens djur. Att ha en särskild organisation för den i huvudsak rörliga
hästsjukvården anser man inte vara rationellt.
Största möjliga del av djursjukvården bör ombesörjas i öppen vård enligt djurhälsoutredningen. Detta gäller inte minst för sporthästar. För mera kvalificerad sjuk— vård behövs specialpolikliniker och djursjukhus. Man påpekar att ATG beslutat bygga upp ett nät med poli— kliniker specialutrustade för hästsjukvård. Djursjuk— husens service kommer därigenom att kunna koncentre—
ras till en mera avancerad vård av bl.a. hästar.
I en särskild promemoria, Finansiering av djursjukhus m.m. (12 dec. 1979) framhåller djurhälsoutredningen bl.a. att avgifterna för djursjukhusens hästsjukvård bör anpassas så att full kostnadstäckning erhålls. Man ställer sig tveksam till att subventionera taxan för denna djurägarkategori genom en särskild avgift på sporthästar.
Djurhälsoutredningen föreslår bl.a. att 0 Djurens hälso— och sjukvård i ökad utsträckning in— riktas på åtgärder som syftar till att på besätt—
ningsnivå förebygga hälsostörningar.
o Lantbruksstyrelsen ges möjlighet att vid behov öka
antalet distriktsveterinärtjänster från 310 till högst 390.
0 Ett datasystem för registrering och uppföljning av
hälsotillståndet inom animalieproduktionen införs i hela landet.
0 Länsveterinärorganisationens nuvarande uppgifter överförs till respektive lantbruksnämnd och dist— riktsveterinärerna inordnas organisatoriskt i lant— bruksnämnderna.
o Vidareutbildning av nyexaminerade veterinärer in— förs i form av allmäntjänstgöring (AT).
De föreslagna åtgärderna för förstärkning och anpass— ning av verksamheten inom djurens hälso— och sjukvård bör enligt djurhälsoutredningen finansieras genom att djurägarna i ökad utsträckning svarar för kostnaderna
114 Vissa riksdagsbeslut och utredningar ... SOU 1982:51 i | (
för djursjukvården. %
SOU 1982:51
6. VISSA BESTÄMMELSER OM AVEL OCH HÄLSOKONTROLL AV ANDRA DJURSLAG ÄN HÄST 6.1 Kontrollverksamhet beträffande nötkreatur, svin
och får
Som grund för avelsarbetet med nöt, svin och får finns en omfattande kontrollverksamhet. Denna regleras genom statliga föreskrifter. I Kungl.Maj:ts kungörelse (1967:396) om kontrollverksamhet beträffande nötkrea— tur, svin, får och getter sägs bl.a. att lantbrukssty— relsen på framställan av en sammanslutning på husdjurs— skötselns område får bestämma att lantbruksnämnd skall övervaka kontrollverksamheten. I fråga om får kan lant— bruksnämnd själv bedriva kontrollverksamhet. Lantbruks— styrelsen får bl.a. fastställa stamboksregler. Närmare bestämmelser om tillämpningen av kungörelsen skall ut—
färdas av lantbruksstyrelsen. 6.1.1 Nötkreatur
I lantbruksstyrelsens kungörelse (LSFS 1980:37) om kontroll av nötkreatur och getter finns föreskrifter om lantbruksnämndens uppgifter, övervakningens villkor och grunder för kontrollens utförande. Inom dessa ra— mar har Svensk Husdjursskötsel, ek.för. (SHS) som hu—
vudman för verksamheten utfärdat mera detaljerade
föreskrifter.
Kontrollen av mjölkkornas avkastning benämns kokont— roll. Arbetet med kokontrollen sköts i första hand av
djurägaren, t.ex. anteckningar av kalvningar, regist—
116 Vissa bestämmelser om avel och ... SOU 1982:51
rering av mjölkmängd och uttagning av mjölkprov för laboratorieanalys en gång per månad. Vissa uppgifter sköts av s.k. kontrollassistenter som bl.a. identi— tetsmärker kalvarna och utför extra provmjölkningar
som kontroll.
Djurägaren sänder in kontrolluppgifterna till en lokal husdjursförening som granskar uppgifterna och sänder dem vidare för central bearbetning. Djurägaren får både månads— och årsredovisningar. Årsredovisningen inne— håller bl.a. uppgift om kornas avelsvärde för mjölkav— kastning samt uppgifter om mjölkmängd, fett— och pro— teinhalt i mjölken, kalvningar, avkomma, fruktsamhets— uppgifter samt uppgifter om inrapporterade sjukdoms— fall. För varje ungdjur får man uppgift om avelsvärdet
i form av ett härstamningsindex, m.m.
Kvigornas avkastning under första laktationen ligger till grund för avkommebedömningen av tjurar. Tjurarna avkommebedöms även med hänsyn till döttrarnas fruktsam— het, deras juveregenskaper, mjölkbarhet, benställning och lynne. De mest värdefulla korna tas ut till tjur— mödrar. Av tjurkalvarna efter dessa kor väljs en del ut för uppfödning på särskilda prövningsstationer. De testas där bl.a. för tillväxtegenskaper. De tjurar som godkänts (ca 50 %) testas sedan i seminaveln. Med led— ning av avkommebedömningen väljer man ut ca 10 procent för fortsatt avel. Tjurarna är då i regel slaktade se— dan lång tid tillbaka. Kvar finns ett lager sperma, ca 30 000 doser per tjur.
Nämnden för avelsvärdering av tjurar (NAT) är ett halv— statligt organ. I nämnden ingår sex ledamöter varav två är representanter för avelsföreningar, två är utsedda av Hushållningssällskapens förbund och två av SHS. Dessutom finns ett antal adjungerade ledamöter, bl.a. från lantbruksstyrelsen och lantbruksuniversitetet.
SOU 1982:51 Vissa bestämmelser om avel och
Nämnden har det officiella ansvaret för avelsvärde— ringen av tjurar och ger ut meddelanden vari avels— värdena för alla tjurar publiceras.
Utvecklingen av avelsvärderingsmetoderna sker vid
lantbruksuniversitetet som uppdragsforskning.
Avelsarbetet med köttboskap sker med hjälp av kött— boskapskontrollen som i princip är organiserad på samma sätt som mjölkboskapskontrollen. I stället för mjölk väger man kalvarna vid födelsen och vid omkring 200 och 365 dagars ålder.
6.1.2 Svin
Det finns en lag (1928:196) om galtbesiktningstvång.
I lantbruksstyrelsens kungörelse (LBS 1974:101) om prövning av galt för betäckningsändamål och förande av galtregister föreskrivs om krav på galtar som skall användas inom område där galtbesiktningstvång förelig— ger. För att en galt skall godkännas måste bl.a. gal— tens far och mor vara avkommeprövade och ha uppnått
ett visst avelsindex. Galten skall dessutom ha erhål— lit ett lägsta bruksindex1och vara besiktigad av tjäns— teman hos lantbruksnämnden.
För produktion av avelsgaltar finns särskilda besätt— ningar. De skall ha godkänts av lantbruksstyrelsen för deltagande i s.k. svinstamkontroll. Lantbruksstyrel— sens rambestämmelser (LBS 1975:38) om svinstamkontrol— lens utförande ligger till grund för kontrollen. Kon— trollgrupper (avkommegrupper) bestående av smågrisar från olika kullar föds upp på prövningsstationer till en bestämd vikt. Foderförbrukning per kg tillväxt fast—
1Bruksindex bygger på föräldrarnas avelsindex och galtens index
för späcktjocklek. Späcktjockleken mäts med ekolod.
L___
118 Vissa bestämmelser om avel och ... SOU 1982:51
ställs och mätningar och bedömningar sker efter slak— ten. Med ledning av resultatet beräknas galtarnas och suggornas avelsindex. Av de prövade galtarna blir 15- 20 procent godkända för produktion av unggaltar. Ca 70 procent av dessa godkänns som s.k. bruksgaltar,
vilka används inom slaktsvinsproduktionen.
För samråd i frågor rörande svinstamkontroll skall finnas en särskild nämnd tillsatt av SHS efter förslag av bl.a. Svenska svinavelsföreningen, Sveriges slakte— riförbund och Kooperativa förbundet. Som adjungerade ledamöter ingår bl.a. representanter från lantbruks— styrelsen och lantbruksuniversitetet. Övervakningen av svinstamkontrollen sker med hjälp av tjänstemän ut—
sedda av lantbruksstyrelsen.
Lantbruksstyrelsens cirkulär 1972:2 med närmare före— skrifter om övervakning av kontrollverksamheten beträf— fande svin innehåller bestämmelser om suggkontroll. Suggkontrollen omfattar märkning av avelsdjuren med identitetsnummer, härstamningskontroll och produktions— kontroll. Svensk Husdjursskötsel (SHS) är huvudman för suggkontrollen. Fältarbetet sköts i de flesta fall av slakteriföreningar och i vissa områden av husdjursför— eningar. Suggkontrollen övervakas av lantbruksnämndens
överkontrollassistent.
Inom seminverksamheten använder man galtar som individ— prövats på station- Med ledning av ett s.k. stations— index väljs 15—20 procent av galtarna ut till avel. SHS är huvudman även för denna typ av prövning. Prövnings— stationerna ägs av slakteriföreningar och/eller hus—
hållningssällskap.
I lantbruksstyrelsens föreskrift (LS 1974:35) om får—
SOU 1982:51 Vissa bestämmelser om avel och ... 119
kontroll anges bestämmelser om identitetsmärkning genom öronnummer, härstamningskontroll, registrering av even— tuella ärftliga fel, produktionskontroll, riksbedömning av baggar och särskild avkommeprövning. Produktionskon— trollen omfattar lammens vikt, beskrivning av kroppsbygg— naden och bedömning av fällens pälsskinnskvalitet hos pälsfår och ullens kvalitet och kvantitet hos köttfår.
Fårhälsovård ingår som en del i fårkontrollen.
Bra bagglamm kan få en förnyad bedömning vid s.k. riks— bedömningar, distriktsvis. Bedömningen utförs av en eller två riksdomare utsedda av lantbruksstyrelsen på förslag av fårnämndens avelsutskott. (Vid fårkontrollen sker jämförelse mellan lamm inom besättningen, vid riks— bedömningen jämförs de bästa bagglammen i ett område med
varandra.)
Särskild avkommeprövning innebär att baggar avkommebe— döms med ledning av fårkontrollens resultat i besätt— ningar som har lamm efter flera olika baggar. Baggarna kan därigenom jämföras med varandra eftersom avkomman har likartad miljö.
Fårkontrollen handhas av särskilda fårmönstrare som ut— ses av lantbruksnämnden. Sedan år 1977 finns även en s.k. B—kontroll som innebär att djurägaren själv eller dennes ombud utför mönstringen under tillsyn av lant— bruksnämnden.
Årligen anordnar lantbruksstyrelsen sambedömningskurser. Många egenskaper bedöms subjektivt och det anses nöd— vändigt att mönstrare får tillfälle att träna under sakkunnig ledning inför varje ny mönstringssäsong.
Liksom vid utvärderingen av nöt— och svinkontrollen be— arbetas uppgifterna från fårkontrollen med hjälp av datamaskin. All bearbetning av fårdata sker vid lant—
bruksuniversitetet, som parallellt med den rutinmässiga
120 Vissa bestämmelser om avel och ... SOU 1982:51
bearbetningen bedriver utvecklingsarbete. Bl.a. avser man att få fram selektionsindex för lamm, tackor och baggar. Bearbetningarna sker på uppdrag av Svenska får— avelsförbundet.
Lantbruksstyrelsen är huvudman för fårkontrollen medan Svenska fåravelsförbundet är den finansiella huvudman— nen för fårhälsovården. Huvudmannaskapet för fåraveln är under omprövning. Ett förslag finns om att Fåravels— förbundet skall överta huvudmannaskapet för fåravels— arbetet.
Fårnämnden är ett rådgivande organ i vilket ingår re— presentanter från Fåravelsförbundet, Slakteriförbundet, lantbruksstyrelsen och lantbruksuniversitetet. 6.2 Bestämmelser om seminverksamhet
Under avsnittet 4.6 redovisades föreskrifter om semin- verksamhet för avel av bl.a. hästar. I nämnda före— skrifter ingår även regler för seminverksamhet rörande nötkreatur, får och svin. I lantbruksstyrelsens kun- görelse (LSFS 1981:47) finns särskilda fordringar an— givna även för nöt, får och svin, som skall användas i seminverksamhet. Bl.a. sägs följande.
0 Tjur av mjölkboskap skall ha en far som är avkomme—
undersökt för mjölkproduktionsanlag.
o Sperma från tjur som uppnått fyra års ålder får
inte användas om tjuren inte blivit avkommeunder— sökt.
o Tjur av köttboskap skall ha individprövats för till—
växtförmåga enligt av lantbruksstyrelsen godkänd metod.
SOU 1982:51 Vissa bestämmelser om avel och
o Galt skall vara godkänd enligt lantbruksstyrelsens föreskrifter om prövning av galt för betäcknings—
ändamål.
o Bagge skall vara avelsvärderad.
6.3 Bestämmelser om djurhälsokontroll
Enligt lagen (1980:370) om organiserad hälsokontroll av husdjur bemyndigas regeringen att ge organisationer på jordbruksnäringens område eller andra sammanslut- ningar rätt att anordna hälsokontroll enligt de före— skrifter som regeringen meddelar. Ändamålet skall vara att motverka eller förebygga sjukdomar hos husdjur. Djur som omfattas av den organiserade hälsokontrollen får säljas under en särskild beteckning. Regeringen får meddela föreskrifter om vilka villkor som skall gälla för en sådan försäljning. Enligt förordningen (1980:372) om organiserad hälsokontroll av husdjur, får lantbruksstyrelsen ge nämnda organisationer rätt att ordna en sådan hälsokontroll. Lantbruksstyrelsen skall godkänna plan och riktlinjer för verksamheten
och i övrigt meddela föreskrifter.
Lantbruksstyrelsen har i kungörelse (LSFS 1980:33, ändrad senast genom LSFS 1980:36) om organiserad häl— sokontroll av husdjur bl.a. föreskrivit att den orga— niserade hälsokontrollen av husdjur skall ha till ändamål att
motverka eller förebygga sjukdomar hos husdjur, främja en hälsomässigt högtstående och ändamåls— mässig produktion,
o bidra till att utreda orsakerna till vissa sjukdoms—
tillstånd av större ekonomisk betydelse.
Verksamheten skall bedrivas bland annat genom besätt—
122 Vissa bestämmelser om avel och ... SOU 1982:51
ningsutredningar, undersökning av djurens miljö samt genomgång av djurmaterial, utfodring och skötsel. Bl.a. bör sjukdomsregistreringar på normal— och sani— tetsslakt bearbetas. Med utgångspunkt från gjorda ob— servationer lämnas råd och förslag till lämpliga åt—
gärdsprogram.
Lantbruksstyrelsen kan föreskriva att det hos en huvud— man för organiserad hälsokontroll skall finnas en sam— arbetsnämnd (central djurhälsonämnd) vilken skall re— presentera samtliga inom branschen förekommande orga— nisationer och sammanslutningar. Om den centrala djur— hälsonämnden anser att det behövs regionala samråds— grupper skall den medverka till att sådana bildas.
Sveriges Slakteriförbund bedriver hälsokontroll av svin, får och av leukos hos nötkreatur. Regionalt leds kontrollverksamheten av djurhälsoveterinärer utom i Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, där verksamheten leds av länsve—
terinären i respektive län.
Huvudman för hälsokontrollen av mjölkkor är Svensk Hus— djursskötsel. Den regionala verksamheten handhas av de till Svensk Husdjursskötsel anslutna husdjursförening— arna. Landet är indelat i 13 regioner och verksamheten inom varje region leds av en djurhälsoveterinär, utom i Västerbottens och Norrbottens län där verksamheten
leds av länsveterinären i respektive län.
6.4 Finansiering av kontroll— och seminverksamheten
samt djurhälsovården
Kostnaderna för kontroll och seminverksamhet bestrids till stor del av djurägaravgifter. Statsbidrag utgår
endast till en del av kostnaden för avelsvärdering av tjurar medan resten betalas med anslag ur införselav—
giftsmedel, s.k. regleringsmedel.
SOU 1982:51 Vissa bestämmelser om avel och .
Budgetåret 1978/79 finansierades kostnaderna för kont— roll, semin och djurhälsovård på sätt som framgår av tabell 6.1.
Tabell 6.1 Finansieringen av kostnaderna för kontroll— och seminverksamheten samt djurhälsovården under budgetåret 1978/79
Verksamhetsgren Total Djurägar— Reglerings— kostnad, avgifter, medel, milj. kr. milj. kr. milj. kr.
Kokontroll 42,7 31,3 11,40 Köttboskapskontroll 0,9 0,5 0,35 Individtest av
köttboskapstjurar 0,7 0,4 0,32
Seminverksamhet, nöt inkl. individtest av mjölkrastjurar 85,7 85,4 0,32 Allmänna avelsfrågor
nöt, svin 1,73 Svinstamkontroll 2,6 1,1 1,50 Suggkontroll
inkl. ekolodning 7,1 5,5 1,55 Svinsemin & stations—
prövning av galtar 2,9 2,0 0,85 Fårkontroll 0,7 0,3 0,35 Djurhälsovård a
Nöt 5,9 0,6 1,30
Svin 9,0b 1,30
Får 0,2 0,1 0,10
&4 milj. kr. finansieras av mejerierna för lokalt arbete med djur— hälsovård.
bUppgift om djurägaravgifter har inte gått att få fram. Totalkost—
naden avser år 1980 (SOU 1981:57).
Källor: SCB (regleringsmedel), SHS:s årsredogörelse samt LBS (to— talkostnad och djurägaravgifter för fårkontroll och fårhälsovård).
För fårkontrollens del skedde en kraftig höjning av djurägaravgifterna år 1980. Totalt utgick av reglerings— medel under budgetåret 1978/79 till mjölk— och köttpro— duktionen 15 milj. kr., till svinproduktionen 6,1 milj.
124 Vissa bestämmelser om avel och ... SOU 1982:51
kr., till fårproduktionen 450 000 kr. och till fjäder— fäproduktionen 200 000 kr. Av detta avsåg 2,7 milj. kr. djurhälsovård. Djurhälsorådet beviljades 1,3 milj. kr.
(inkl. reservmedel) och 1 milj. kr. av regleringsmedlen gick till tidskriften Vår näring för informationsverk—
samhet.
Den totala kostnaden för hälsokontrollen uppgick år 1980 till 46 miljoner kronor enligt djurhälsoutred— ningens betänkande (SOU 1981:57). I denna summa ingår kostnaderna för sexuell hälsovård inom seminverksam— heten med 30 miljoner kronor.
Statsbidrag utgick för budgetåret 1978/79 med 70 000 kronor för avelsvärdering av tjurar och med 140 000 kronor till avelsföreningarna, dvs. sammanlagt 210 000 kronor. Bidraget utbetalades över anslaget Befrämjande av husdjursaveln (prop. 1978/79:100 bil. 13, JoU 1978/ 79:20, rskr 1978/79:253).
i 5 1
SOU 1982:51
7. ORGANISATION OCH VERKSAMHET PÄ AVELSOMRÅDET INOM DEN OFFENTLIGA SEKTORN
7.1. Lantbruksstyrelsen
Frågor rörande hästavel handläggs inom lantbrukssty— relsen (LBS) av veterinär— och husdjursavdelningen. För verksamheten finns en byrådirektör och en assis— tent anställda.
För fältarbetet, dvs. hingstpremieringarna, anlitar LBS huvudsakligen arvodesanställd personal. LBS utser hingstpremieringsnämndens ledmöter och suppleanter. Tre ledamöter ingår i var och en av de fyra nämnderna. Av sammanlagt 19 ledamöter och suppleanter i 1982 års hingstpremieringsnämnder är två anställda inom lant— bruksverket. I samband med vissa bruksprov anlitas även personal vid statens hingstdepå och stuteri samt vissa experter. Hingstpremieringarna pågår i ett 20— tal dagar per år. År 1982 anordnas hingstpremiering på 19 platser i landet.
LBS:s kungörelse (LS 1966:16) med närmare föreskrifter angående hästpremiering och prövning av hingst som be— skällare samt särskilda bestämmelser om penningpris
och hingsthållningsbidrag berördes i avsnittet 4.4. I det följande belyses LBS:s övriga verksamhet inom häst— området.
7.1.1. Stamböcker
Det finns 17 stycken svenska stamböcker som erkänts av
126 Organisation och verksamhet på ... SOU 1982:51
LBS. Tre av stamböckerna avser äldre generationer av hästar. De stambokförande instansernas antal uppgår till nio. För närvarande finns det ett 90—tal ut—
ländska stamböcker som är erkända av LBS.
LBS fastställer de regler som skall gälla för att en häst skall få införas i en svensk riksstambok. Avels— föreningarna föreslår själva hur stamboken skall stäl— las upp, vilka uppgifter som skall föras in och kraven för stambokföring. Efter granskning och eventuella justeringar fastställer LBS de stadgar som skall gälla för en viss riksstambok. I bilaga 4 visas de delar av stadgarna som är standardiserade, dvs. lika för alla riksstamböcker. Avelsföreningarnas speciella krav för respektive ras återges i avsnitt 8.3.
7.1.2 Publicering av premieringsresultat m.m.
LBS utger varje år en publikation med titeln Hästpre— mieringen och det aktuella årtalet. Skriften ingår i LBS:s meddelande—serie. Den innehåller bl.a. en för— teckning över samtliga verksamma premierade hingstar, hingstar som enbart fått betäckningstillstånd ett år och statens hingstar. För varje hingst anges ras, namn och eventuellt stamboksnummer, färg och tecken, födel— seår, mankhöjd, fader och moder, antal betäckta ston under året och föregående år, ev. premieringsgrad, be— täckningstillståndets varaktighet, hingstens ägare och det län som hingsten under året tjänstgjort i.
Om hingsten har stambokförda avkomlingar anges antalet sådana i förteckningen. Vidare framgår det hur många avkomlingar som fått diplom (diplom utdelas av de flesta avelsföreningarna). För halvblodshingstar anges även antalet avkomlingar som deltagit i tävlingar. För varmblodig travare anges antalet avkomlingar som har uppnått vissa kilometertider. Dessutom innehåller LBS:s
_____J
SOU 1982:51 Organisation och verksamhet på ...
meddelande Hästpremieringen en del sammanställningar, t.ex. över antal betäckta ston per ras. Det framgår däremot inte av redogörelsen hur många avkomlingar en hingst har fått. Inte heller sägs det något om hings— tens fruktsamhet. Avelsvärden finns inte angivna.
7.1.3. Hästavelsnämnden
Enligt regeringens förordnande den 18 oktober 1974 skall, som nämnts i avsnitt 4.5, hästavelsnämnden be— stå av nio ledamöter. Samtliga utses av LBS. Nämnden
har en rådgivande funktion.
I hästavelsnämnden ingår LBS:s generaldirektör och en företrädare för var och en av följande organisationer m.m.: Avelsföreningen för svenska ardennerhästen, Avelsföreningen för svenska varmblodiga hästen, Avels— föreningen för svenska varmblodiga travhästen, För— eningen Nordsvenska hästen, Svenska ponnyavelsförbun— det, lantbruksnämnderna, veterinärmedicinska fakulteten och lantbruksvetenskapliga fakulteten vid Sveriges lant— bruksuniversitet. Hästavelsnämnden sammanträder i regel endast en gång per år. Den lämnar bl.a. förslag om hur tillgängliga medel under anslagsposten Stöd åt häst— aveln skall fördelas.
7.1.4. Lånegarantier till förvärv av häst
Enligt kungörelsen (1966:560) får LBS ställa statlig garanti för lån till förvärv av häst som skall använ— das för avel eller i ridhus. Om handläggningen av ären— den rörande statlig garanti för lån till förvärv av häst finns föreskrifter utfärdade av LBS den 28 april 1970. För ansökan om lån finns en särskild blankett.
På denna skall bl.a. anges vilken säkerhet som lämnas för lånet. LBS kräver f.n. att hästen skall vara hel—
försäkrad.
128 Organisation och verksamhet på ... SOU 1982:51
För en avelshäst av varmblodig travarras får enligt regeringens beslut den 17 juni 1976 beviljas högst
75 000 kronor, under förutsättning att minst hälften av garantiramen reserverats för kallblods— och halv— blodshästar.
För budgetåret 1966/67 medgav riksdagen att kredit— garanti kunde beviljas för lån intill ett belopp av 500 000 kronor. Samma belopp har beviljats under de följande budgetåren. Som framgår av följande samman— ställning har möjligheterna att erhålla kreditgaranti (lånegaranti) endast delvis utnyttjats.
Lånegarantier har beviljats under budgetåret
1976/77 till 7 ridhästar och 15 avelshästar 259 500 kr.
1977/78 " 4 "— 5 " 83 200 " 1978/79 " 20 "— 10 " 304 400 " 1979/80 " 17 "— 9 " 270 000 " 1980/81 " 24 "— 6 " 289 500 "
Enligt Ridfrämjandet är behovet av lån stort men kost— naden för den helförsäkring av hästarna som krävs är så hög att många ridskolor inte anser sig ha råd att
utnyttja lånegarantin.
7.1.5. Införseltillstånd för avelshästar
I den veterinära införselkungörelsen (1958:551, änd— rad senast 1980:367) finns vissa bestämmelser som har till syfte att förebygga att smittsamma och ärftliga djursjukdomar kommer in i landet genom införsel av djur och vissa andra varor (1 5, senaste lydelse 1978:640). Om införseln avser levande djur får inför— seltillstånd lämnas endast om det är angeläget ur
avelssynpunkt eller annars från allmän eller enskild
SOU 1982:51 Organisation och verksamhet på ...
synpunkt (5 5, senaste lydelse 1980:367). Detta gäller emellertid inte hästar, enligt det allmänna tull— och handelsavtalet (GATT).
I LBS kungörelse (LSFS 1979:14) om undantag från till— ståndstvång enligt den veterinära införselkungörelsen sägs bl.a. att det vid införsel och återinförsel av hästar från Danmark, Finland och Norge för tävling, avel och träning inte krävs något införseltillstånd utan endast friskintyg och vissa intyg utfärdade av SGC, STC, SRC eller statens hingstdepå och stuteri beroende på vilken typ av häst det är fråga om. 7.1.6 Övrig verksamhet
Bland LBS:s övriga uppgifter inom hästområdet ingår bl.a. att utfärda anvisningar för hingstpremierings— nämnderna, premieringsförrättarna och lantbruksnämn— derna samt att handlägga besvärsärenden och besluta om dispenser m.m. Vidare pågår ett visst utvecklings— arbete i samråd med lantbruksuniversitet - i den mån
de ekonomiska resurserna tillåter.
Som exempel på utvecklingsarbete kan nämnas den suc— cessiva utbyggnaden av bruksproven för hingstar av svensk halvblodsras och andra ridhästraser. Sedan år 1974 har LBS försöksmässigt prövat att införa poäng— bedömning vid besiktning av treåriga ston. Från och med år 1981 skall alla premieringsförrättare tillämpa detta system. Vid poängbedömningen av de 3—åriga stona poängsätts: typ, huvud—hals—bål, benställning, rörel— ser och helhetsintryck med vardera 0—10 poäng.
7.2 Lantbruksnämnderna
Förutom att svara för den lokala administrationen av
Organisation och verksamhet på ... SOU 1982:51
hästpremieringarna bedriver lantbruksnämnden rådgiv— ning och kursverksamhet bl.a. rörande hästavelsfrågor. Kursverksamheten behandlas närmare i kapitel 13.
Varje lantbruksnämnd utser en premieringsförrättare
och en ersättare för denne. Av sammanlagt 52 utsedda premieringsförrättare och ersättare år 1982 var 19 anställda vid lantbruksnämnd. Antalet utsedda personer år 1982 var 45 stycken, vilket innebär att samma per— son i vissa fall var utsedd till premieringsförrättare i mer än ett län. Premieringsförrättaren behöver i re— gel en medhjälpare vid premieringen, t.ex. vid mät— ningar och anteckningar samt för försäljning av pro— gram och framropning av hästar m.m. Vanligen deltar därför personal från lantbruksnämnden vid premieringar— na även om hästbedömningen utförs av en arvodesanställd
premieringsförrättare.
I LBS:s årsredogörelser publicerades t.o.m. år 1976 antalet gårdspremieringar, gemensamma premieringsplat— ser samt antalet besiktigade hästar. I medeltal för åren 1973—1976 hölls stopremiering på 491 enskilda gårdar och på 164 premieringsplatser. 4 272 hästar be— siktigades i genomsnitt per år.
Resultatet från stopremieringarna publiceras endast i sammandrag länsvis och rasvis i LBS:s meddelande Häst—
premieringen.
Lantbruksnämndernas administrativa uppgifter på häst— avelsområdet kan sammanfattas i följande punkter:
o tillhandahålla språngrulleblanketter och infordra språngrullor och resultatet av föregående års be— täckningar,
o tillhandahålla och insamla anmälningssedlar till hästpremieringar,
SOU 1982:51 Organisation och verksamhet på ...
o planera stopremieringar och ansvara för de prak- tiska arrangemangen kring sto— och hingstpremie—
ringarna,
o sammanställa och distribuera kataloger över hings— tar, ston och unghästar som anmälts till premiering
respektive unghästbedömning,
o sammanställa data över visade ston och unghästar
samt bedömningsresultat för redovisning till LBS, o föra länsregister över premierade hingstar och ston,
o rekvirera och utbetala penningpris och hingsthåll—
ningsbidrag,
o utreda ärenden rörande lånegaranti för inköp av
avels— och ridhushästar samt verkställa LBS:s be— slut i frågan.
Länsregistret för hingstar skall bl.a. innehålla upp— gifter om antal betäckningar under de år hingsten tjänstgjort inom länet samt antal födda föl, besikti— gade och premierade avkomlingar och uppgift om hings— tens ägare och byte av ägare.
Länsregistret för ston skall bl.a. innehålla uppgifter om fölens födelseår, kön, färg och tecken, fölets far samt uppgift om vad fölet skall användas till. Uppgift om stoets ägare och eventuella byten av ägare skall
även anges i registret.
Det har enligt LBS visat sig att arbetet med länsre— gistren är mycket tidskrävande och en del lantbruksnämn— der har inte haft möjlighet att hålla sina register helt aktuella.
L—
132 Organisation och verksamhet på ... SOU 1982:51
7.3 Statens hingstdepå och stuteri
Kommittén har lämnat en redogörelse över statens hingst— depå och stuteri i ett delbetänkande (Ds Jo 1981:6). I det följande ges därför endast en kort beskrivning.
Statens hingstdepå och stuteri, i det följande benämnt depån, lyder under lantbruksstyrelsen. Enligt förord— ningen (1967z570) med instruktion för statens hingst— depå och stuteri (ändrad senast 1977:893) har depån till uppgift att "främja den inhemska aveln av varm— blodiga hästar, företrädesvis sådana av halvblodsras, genom att tillhandahålla goda beskällare".
År 1981 fanns 50 halvblodshingstar och tre hingstar av engelskt fullblodsras på depån. Rekryteringen av hingstar sker till en viss del genom uppfödning av föl från det egna stuteriet. De flesta hingstfölen köps emellertid ute i landet. Sammanlagt ca 15 föl köps varje år. Efter en uppfödningsperiod på tre är god— känns tre, fyra hingstar för avelsändamål.
Hingstarna utstationeras under betäckningsperioden på olika platser i landet.
Depån står som värd för de årliga bruksproven för varm- blodshingstar av ridhästras. Viss kursverksamhet be— drivs vid depån.
7.4. Statens jordbruksnämnd
Av jordbruksnämndens kungörelse (JNFS 1979:61) om när— mare bestämmelser om införselavgiften m.m. för levande hästar framgår bl.a. att vid införsel av hästar till Sverige skall en införselavgift i princip erläggas. Den beräknas per 100 kg levande vikt. Avgiften framgår av jordbruksnämndens avgiftskungörelser. Vid återutför—
SOU 1982:51 Organisation och verksamhet på ...
sel inom två år kan införselavgiften återbetalas efter
ansökan.
Avgifterna för hästar som införs för avelsändamål är maximerade som en följd av Sveriges åtagande enligt det allmänna tull— och handelsavtalet (GATT). Jordbruks- nämnden medger befrielse från införselavgift, alterna— tivt återbetalar erlagd avgift helt eller delvis, under vissa förutsättningar. En hingst skall dels inom ett år från införseldagen ha godkänts som beskällare, dels ha använts för avelsändamål. Ett sto skall ha betäckts före införseln eller inom ett år från införseldagen. Stoet skall dessutom ha blivit premierat i Sverige. An— sökan skall sändas till statens jordbruksnämnd. För en hingst återbetalas hela avgiftsbeloppet. För ett varm— blodssto minskas det återbetalda avgiftsbeloppet med 150 kronor och för ett kallblodssto med 50 kronor.
Temporär tullfrihet för en häst kan medges bl.a. för deltagande i vissa tävlingar, veterinärmedicinsk be—
handling och för hästar som införs för avelsändamål.
Enligt statsmakternas beslut (prop. 1975z55, JoU 1975: 11, rskr 1975:166) skall Sverige årligen, tills vidare medge en avgiftsfri import av 100 ponnyhästar från
BETA—länderna. Statens jordbruksnämnd meddelar närmare
föreskrifter om införseln.
Det är statens jordbruksnämnd som utbetalar bidraget till Stiftelsen för ackordhästorganisationens bevaran— de.
7.5 Kostnader
7.5.1. Administrationskostnader för hästpremiering, m.m.
Någon särredovisning av administrationskostnaderna för
134 Organisation och verksamhet på ... SOU 1982:51
arbetet med hästavelsfrågor förekommer f.n. inte vid LBS. För att få en uppfattning om arbetets omfattning måste man gå tillbaka till förra delen av 1970—talet. I genomsnitt för budgetåren 1973/74—1975/76 var admi— nistrationskostnaden per budgetår ca 1 060 000 kronor
inom lantbruksverket.1
I samband med utvärderingen av effekterna av gällande premieringsreglemente för hästar infordrade LBS en detaljerad redovisning av de delposter som ingick i lantbruksnämndernas utgiftspost "hästpremiering och övervakning av stambokföring" för budgetåret 1974/75. Undersökningen visade, tillsammans med den då aktuella arbetstidsredovisningen, att lantbruksnämndernas kost— nad för administration av hästpremiering och övervak— ning uppgick till ca 393 000 kronor. Konsumentprisin— dex (totalindex) uppgick under budgetåret 1974/75 till 330,0. Om de olika delposterna räknas upp till budget— året 1979/80 års värde (index 534,7) skulle lantbruks- nämndernas administrationskostnader uppskattningsvis bli följande:
lönekostnader för nämndernas personal 441 000 kr. arvoden till premieringsförrättare 41 000 " resekostnader 78 000 " annonser 56 000 " övrigt 21 000 "
Summa 637 000 kr.
Räknar man upp den totala kostnaden för administration, 1,06 miljoner kronor till 1979/80 års penningvärde blir kostnaden ca 1,7 miljoner, varav 1,1 miljon hänför sig till lantbruksstyrelsen och de fyra hingstpremierings— nämnderna. Fördelas de 1,7 miljoner kronorna på 4 300 visade hästar blir kostnaden per häst 395 kronor.
1Med lantbruksverket avses lantbruksstyrelsen och lantbruksnämn—
derna.
I
I 3 i, i ! i i
___J
SOU 1982:51 Organisation och verksamhet på ...
Enligt LBS har man gjort vissa rationaliseringar sedan år 1974/75. Bl.a. har antalet gårdspremieringar mins— kat väsentligt och centraliserade premieringar har in— förts för varmblodiga travare och varmblodshästar. Å andra sidan har arbetet blivit mer omfattande för bruks- prov och ungstobedömningar. Vidare har premieringsför— rättarnas arvoden höjts från 100 kronor till 200 per
förrättningsdag.
Av LBS:s och lantbruksnämndernas lönekostnader hänför sig huvuddelen till arbete med kontroll av data, ut— skrift av premieringskataloger och hästregister samt
sammanställningar för publicering.
7.5.2. Kostnader för premier och stöd till den privata
hingsthållningen, m.m.
De kostnader som täckts med statsbidrag över anslags—
posten Stöd åt hästaveln redovisas i tabell 7.1.
Tabell 7.1 Kostnader för penningpris, hingsthållning, m.m., kr.
___________.___—————-——-——-———
År Penning— Hingst— Wången Frakt— Avels— Övrigt pris hållnings- bidrag före— bidrag ningar 1974 158 650 204 500 100 000 13 000 159 500 1976 176 825 186 100 125 000 14 920 209 000 1978 172 225 186 600 225 000 15 000 209 000 2 175 1979 161 775 176 000 225 000 5 000 209 000 33 225 1980 180 675 154 500 225 000 9 800 227 000 13 025 1981 171 425 140 500 225 000 14 850 225 000 33 225
_________——.—————————-————
Källa: LBS:s beslutsprotokoll.
Kommentar: Under de senaste åren har en viss del av hingsthållningsbidraget använts för att täcka kostna— derna för bruksprovet för halvblodshingstar. Kostna— derna för bruksprovet är upptagna under rubriken Övrigt i tabellen 7.1.
Organisation och verksamhet på ... SOU 1982:51
7.5.3. Kostnader för statens hingstdepå och stuteri
Kostnaderna för statens hingstdepå och stuteri redo— visas ingående i kommitténs delbetänkande Ds Jo 1981:6. Depån har under en följd av år haft ett underskott, vilket ökat kraftigt under de senaste åren.
Driftsresultatet för budgetåret 1979/80 var —837 231 kronor och för budgetåret 1980/81 var det —2 139 908 kronor när statens driftsbidrag inte medräknats. I driftsunderskottet för 1980/81 ingår en räntekostnad på ca en halv miljon kronor. 7.5.4 Övriga kostnader
Det genom statens jordbruksnämnd utbetalade bidraget till Stiftelsen för ackordhäststiftelsens bevarande uppgår till 475 000 kronor. Av dessa medel betalas bl.a. till försvarets materielverk 35 000 kronor1för verkets administration av ackordhästverksamheten. Hur stor lantbruksnämndernas kostnad varit för den lokala administrationen av utackorderingen och för övervak— ningen finns inga uppgifter på. Eftersom lantbruks— nämnden fr.o.m. år 1982 inte längre skall handlägga ärenden för stiftelsens räkning faller denna kostnads- post bort för lantbruksorganisationens del.
7.6. Finansiering
Statens kostnader för stödet till hästaveln finansie— ras genom direkta anslag, införselavgiftsmedel och över lantbruksorganisationens driftsbudget. I tabell 7.2 visas vilka anslag som berörs och beloppens stor— lek under en följd av år.
1Fr.o.m. 1 oktober 1981 betalas 50 000 kronor till materiel—
verket.
SOU 1982:51 Organisation och verksamhet på ...
Tabell 7.2 Statliga medel till hästaveln m.m. i 1 OOO—tal kronor ___________________________________________________________________________
Anslag/anslagspost 1966/67 1971/72 1976/77 1979/80 1980/81 ____________________________________________________________________________ Befrämjande av husdjursavelna
1. Penningpriser 260 130 130 130 130
2. Fraktbidrag 15 15 15 15 15
3. Bidrag till hingsthållning 535 220 440 540 540
4. Vissa övriga åtgärder 125 125 125 125 135 Summa 935 490 710 810 810
Bidrag till statens hingst— b c d depå och stuteri 1 052 1 528 350 200 200
Lantbruksstyrelsen
(administrationskostnad) .. .. ca 800 ca 1 100 ca 1 200
Lantbruksnämnderna
(administrationskostnad) .. .. " 500 " 600 " 700
Prisreglerande åtgärder Införselavgiftsmedel utanför fördelningsplanen (till
ackordhästorganisationen) — 200 475 475 475 Sunma ca 2 800 3 200 3 400
___________________._______________________________________________________ aAnslagsfördelningen är enligt regleringsbrev förslagsvis.
bDessutom en rörlig kredit på 200
C"
_ 1 200 d"— 5 000 7.7 Organisationsschema
Som översikt över organisationen på hästavelsområdet inom den offentliga sektorn lämnas följande schema.
Jordbruksdepartementet
---- Hästavelsnämnden '
Statens hingstdepå— ' och stuteri
————— Hingstpremieringsnämnder_ Premieringsförrättare
Lantbruksstyrelsen
Lantbruksnämnderna
SOU 1982:51
8 ORGANISATION OCH VERKSAMHET PÅ AVELSOMRÄDET INOM DEN PRIVATA SEKTORN
8.1. Hingstuppfödningsanstalten Wången
Hingstuppfödningsanstalten Wången började sin verksam— het år 1903. Från början var fyra hushållningssällskap ansvariga för verksamheten vid anstalten men år 1967 övertog Jämtlands läns hushållningssällskap hela an— svaret. Sedan år 1968 har hushållningssällskapet och Jämtlands travsällskap vardera två ledamöter i styrel—
sen för anstalten. Lantbruksstyrelsen utser en ledamot.
Fastigheten på vilken hingstuppfödningsanstalten ligger ägs av hushållningssällskapet. Den omfattar 244 ha, varav 135 ha är skogsmark. Till fastigheten hör fyra stallar (totalt ca 1 360 m2), en loge och en maskin— hall samt bostäder och ett pensionat. För ytterligare detaljer angående anläggningen hänvisas till kommitténs delbetänkande Ds Jo 1981:6.
Verksamheten omfattar
uppfödning av nordsvenska hingstar inackordering av travhingstar inackordering av ston för betäckning inackordering av beteshästar
OOOOO
kurser i skogskörning med häst, m.m.
Varje år inköps omkring 15 hingstföl av nordsvensk ras. Uppfödningen sker i grupp till tre års ålder. Tre—fyra hingstar i varje årgång blir godkända till avel f.n. och
Organisation och verksamhet på ... SOU 1982:51
säljs som fyraåringar. Övriga hingstar kastreras och
säljs som arbetshästar sedan de körts in.
I samband med vårpremieringen anordnas bruksprov för de fyraåriga hingstarna. Under åren 1928—1945 genom— fördes proven enbart som draglagsprov! Åren 1946—1960 bestämdes hingstarnas dragkraft i ett gångspel med 8 meters radie och en stationär dragkraftmätare. Vid statistisk utvärdering visade det sig att dragkraften stod i proportion till hästens kroppsvikt. Bruksproven har därefter genomförts som draglagsprov.
Sedan år 1959 röntgas alla årsklasser av Wången—hing— starna två gånger per år för kontroll av framben och hovar. Led— och hovdefekter är emellertid ovanliga hos de nordsvenska hästarna. Vägning och mätning av hing— starna sker varje kvartal. Därvid registreras förutom kroppsvikten även kroppslängd, bröstdjup, bredd över bringan, korsbredd, mankhöjd, korshöjd, bröstomfång, skenbenens bredd, framknäets och framskenans omfång. Hingstar med dåligt lynne och allvarliga defekter gall— ras ut. Vid premieringen är det främst hingstarnas ex— teriör och konstitution som bedöms. Någon gallring med ledning av bruksprovet förekommer så gott som aldrig.
Av de nordsvenska hingstar som år 1980 var verksamma i aveln var ca 45 procent uppfödda på Wången. T.o.m. år 1978 hade ca 650 hingstar utgått från Wången.
Hingstuppfödningsanstalten Wången är den enda institu— tionen i landet som ger undervisning i skogskörning med häst. Elever rekryteras därför från hela Sverige. Eleverna bidrar till att hingstarna blir väl inkörda.
1Med draglagsprov menas ett prov vid vilket hästen har att visa sin förmåga att bl.a. dra fram ett lass i varierande terräng.
SOU 1982:51 Organisation och verksamhet på ... 141
Driftskostnaderna vid anstalten var år 1979 ca 0,6 miljoner kronor, år 1980 ca 0,7 och år 1981 ca 0,9 miljoner kronor. Resultaträkningen för vissa år under tiden 1975—1981 visas i bilaga 5. Av brist på medel är underhållet av byggnader, stängsel och markanlägg—
ningar eftersatt. 8.2 Den privata hingsthållningen
År 1978 fanns ca 1 100 tillåtna beskällare i landet enligt Hästpremieringen 1978, LBS:s meddelande 1979:1. Av dessa hingstar hörde 57 stycken till statens hingst— depå och stuteri och 5 till hingstuppfödningsanstalten Wången.
Enligt vad som framgår av LBS:s meddelande 1979:1, äg— des ett 100—tal hingstar av ett 60—tal företag som kallade sig stuteri1eller som var handelsbolag, aktie— bolag el.dyl. Särskilt vanliga var de nämnda företags— formerna när det gäller varmblodiga travare, fullblods— araber och ponnyer. Ett aktiebolag ägde t.ex. 15 varm- blodiga travhingstar.
Det är vanligt att föreningar äger en eller flera hingstar. En riksavelsförening har egna hingstar, men i regel är det lokala avelsföreningar, t.ex. hingst— hållarföreningar som äger föreningshingstarna. Särskilt vanligt är föreningsägandet när det gäller kallblods— raserna. Det fanns år 1978 ett 40—tal föreningsägda kallblodshingstar. Av dessa var 20 stycken av nord— svensk ras. Ägare var 12 lokala föreningar. Bland de hingstägande sammanslutningarna fanns även hushåll— ningssällskap, ridskolor, fritidsgårdar m.m. De ägde åtta ponnyhingstar sammantaget.
1Med stuteri avses vanligen företag som bedriver hästavel i
större omfattning.
%
142 Organisation och verksamhet på ... SOU 1982:51
Flertalet hingstar, dvs. omkring 80 procent, ägdes år 1978 av enskilda personer enligt vad som går att ut— läsa av LBS:s meddelande 1979:1.
Som framgår av tabell 7.1 utgick år 1978 ett stats— bidrag på 186 600 kronor till den privata hingsthåll—
ningen.
8.3. Avelsföreningarna
Det finns 17 rikstäckande avelsföreningar i landet. En av dem,Svenska ponnyavelsförbundet, är huvudorga— nisation för sex riksföreningar för olika slags pon— nyer. Dessutom finns ett antal regionala och lokala avelsföreningar. De senare kan antingen avse en enda ras eller alla raser i ett område. Antalet regionala föreningar (distrikt) och lokala föreningar som är direkt knutna till en viss riksförening anges i bilaga 6. I bilagan redovisas svaren på den enkät kommittén tillställt alla riksavelsföreningar i landet. Svaren redovisas under huvudrubrikerna: A Medlemsantal och ekonomiska aspekter, B Föreningens stöd till aveln, C Angelägna uppgifter som är svåra att genomföra och D Avelsmål.
Standardformuleringen i de av LBS fastställda regler— na redovisas i bilaga 4. Om det finns speciella till— lägg för någon ras redovisas tilläggen under respek-
tive avelsförenings namn.
I avsnitt 1.2.2 redovisades vissa synpunkter som avels— föreningarna framfört till jordbruksdepartementet med anledning av LBS:s utvärdering av premieringssystemet. I det följande tas vissa synpunkter upp som framförts direkt till kommittén och som innebär förslag till för—
ändringar av nuvarande premieringssystem.
SOU 1982:51 Organisation och verksamhet på ...
I det följande behandlas avelsföreningarna i bokstavs—
ordning. 8.3.1 Avelsföreningen för kallblodstravaren (Sleipner)
Regler för riksstambok för nordsvenska travaren stadfästes år 1967. Tidigare gällde riksstambok för nordsvenska hästen. stambokförande instans är STCI Ingen avgift tas ut vid stambokföring. Rekord och startprissumma skall anges i stamboken. Extra mått som tas vid stambokföringen är: bröstomfång, framknäets omfång och framskenans bredd.
För stambokföring krävs att hästens far, mor och morfar genomgått blodtypningskontroll. Vidare skall en hingst
ha uppnått en viss kilometertid. Ett sto, alternativt stoets far, morfar och mormorsfar, skall ha uppnått
samma kilometertid som krävs för hingstar. I stamboken införs även avkomman efter stambokförda hingstar och
döttrarnas avkomma.
Avelsföreningen för kallblodstravaren upplöstes den 4 oktober 1980 och föreningen gick då samman med trav— klubben Sleipner. Den nya föreningen heter Sleipner och
är en kombinerad avels— och sportförening.
Under sommaren 1980 genomförde Sleipner en inventering av antalet nordsvenska travhästar och hästägare. Resul— tatet redovisades under namnet Kallblod 80. Redogörel— sen innehåller även travstatistik. Föreningen överläm— 2till kommittén. Av Kallblod 80 fram—
går att det år 1980 fanns 4 610 hästar inom den nord- nade redogörelsen
svenska travarrasen (exkl. de hästar som sålts som ar— betshästar). Av de 4 610 hästarna var 24 procent föl— ston och 23 procent unghästar, dvs. hästar under tre års ålder.
1Egentligen STC och avelsföreningen. 2Kallblod 80 finns publicerad i Sleipners medlemstidning Kall— blodstravaren nr 1 1981.
Organisation och verksamhet på ... SOU 1982:51
De nordsvenska travhästarna inregistreras redan som
föl och frysmärkes med ett nummer på halsen. Omkring 60 procent av de inregistrerade hästarna kommer till start i travtävlingar. Av hästarna startar 20—25 pro— cent som treåringar och ungefär lika många debuterar som fyraåringar.
I Kallblod 80 redovisas hästavelns utveckling i skogs— länen] År 1970 betäcktes 282 ston med nordsvenska brukshingstar, 714 ston med nordsvenska travhingstar och 550 ston med varmblodiga travhingstar. Samma siff- ror för år 1979 var 276, 959 och 1 147 i nämnd ord—
ning.
Ägare till de nordsvenska travhästarna var till 42 procent arbetare, 30 procent lantbrukare, 17 procent tjänstemän och 11 procent ägdes av egna företagare. Medelåldern hos hästägarna låg på 43,5 år och i medel— tal hade varje hästägare 1,85 hästar.
Enligt Sleipner är målsättningen på lång sikt att be— hålla nordsvenskens goda arbetsegenskaper. Man hoppas inom föreningen på att utvecklingen för den nordsvenska travaren skall stabiliseras och säkerställas via trav— sporten. För övrigt efterlyser man åtgärder som stimu— lerar till att unghästarna körs in på ett sådant sätt att de blir bra arbetshästar. För detta behövs utbild—
ning i inkörning.
Ett problem som man har inom rasen är den relativt låga fruktsamheten. Till skillnad från de övriga avelsför— eningarna publicerar Sleipner betäckningsresultatet för de enskilda hingstarna. Åren 1978 och 1979 redovisa— des en genomsnittlig fölningsprocent för den nordsven—
ska travarrasen som båda åren låg på 54 procent.
1Län BD, AC, Y, 2, x, w och s.
SOU 1982:51 Organisation och verksamhet på ... 145
I figur 8.1 visas hur vinnartiderna för nordsvenska travare ändrats i ett par tävlingar sedan dessa arran— gerades för första gången. Det finns många tillfälliga miljöfaktorer som påverkar kilometertiden, t.ex. väder- leken, banans kondition, loppets genomförande m.m. För att få en klar bild över utvecklingen har vinnartiderna därför beräknats som medeltal av tio-årsperioder. Som framgår av figuren har vinnartiden förbättrats starkt. Detta beror delvis på att miljön ändrats. Travbanorna
har t.ex. förbättrats och startmetoderna har ändrats.
Kallblodsuppfödarna erhåller uppfödarpremier via ATG. Premierna uppgick t.ex. år 1978 till 231 668 kronor och år 1980 till 315 000. Avelsföreningen erhöll år 1980 ett föreningsanslag från ATG på 81 000 kronor. Även avelspremier utgår.
Km.tid i minu- A. Vinnanider i svenskt "" oc" ”kunder * registrerad tid travkriterium (fi-åriga 1,30 E] kilometertiden ökad med 0,55 sekunder haStar)' TEV/lthd/S-
# i lopp med autostart tang 2 600 m, I den
sista 10-årsperioden . var distansen i medel- ; tal 2 615 m.
1,28
1 ,26
1,24
1,22
1,20 1940 1950 1960 1970 _ 1980 Är Kin-tid i minu- B. Vinnartider i svenskt "" ”Ch ”kund" , travderby (4-årlga hästar). * registrerad kilometertid 1 30 E] kilometertiden ökad med en sekund ' i lopp med autostart * Tävlingsdistans 1-28 3 000 m
igur 8.2 Vinnartider 'ir varmblodiga tra- are uttryckta i kilome- irtider och beräknade 1,24 om medeltal inom 10- rsperioder åren 932— 1981. Källa: siff- Jr publicerade iÄrs- patistik för svensk 1.20 avsport 1981, del II.
1,26
1,22
146 Organisation och verksamhet på ' SOU 1982:51
Km.tid i minu-. Figur 8.1 Vinnanider ter OCh SEkunde' för nordsvenska tra- .y. vare, uttryckta i kilome- 1,50 Tävlingsdistans tertid och beräknade 2035 m som medeltal inom 10- årsperioder. Källa: siff- 1,48 ror publicerade i Års-
statistik för svensk travsport 1981, del II,
1,46 ;. STC. _. 2204 m A. Vinnartider i Oster- sunds stora 4—årings-
1,44 lopp, 1944—1931. 1,42 1,40 1,38
1 ,36
1950 1960 ' 1970 1980 År
B. Vinnartider i nord- svenskt travmäster-
Km.tid i minu- skap, 1934—1981. ter och sekunder
1 ,44
* registrerad kilometertid
år E] kilometertiden ökad med 0,55 sekunder Tävlingsdistans i lopp med autosmrt 3167 m +:
1 ,42
1 ,40
1,38
1,36
1 ,34
1 ,32
SOU 1982:51 Organisation och verksamhet på ...
8.3.2. Avelsföreningen för svenska ardennerhästen
Regler för riksstambok för ardenner stadfästes år 1918. Avelsföreningen för svenska ardennerhästen är stambok— förande instans. Stambokföringsavgiften är 100 kronor för en hingst och 50 kronor för ett sto. Vid stambok— föringen tas som extra mått bröstomfång och skenbens—
omfång på vänstra frambenet.
Från föreningen framhåller man att hästägarna är be— redda att betala viss del av kostnaden för premieringen.
8.3.3. Avelsföreningen för svenska varmblodiga hästen
Riksstambok för varmblod stadfästes år 1967. Tidigare stambok var Rasstambok för ädla hästar i Sverige. Avelsföreningen för svenska varmblodiga hästen är stam— bokförande instans. Stambokföringsavgiften för svenska hästar är 200 kronor för en hingst och 50 kronor för ett sto. För importerade hingstar är avgiften 400 kro— nor och 100 kronor för ett sto. I stamboken tar man in varmblodshästar av alla i landet premieringsbara raser med undantag av fullblod som enbart används i full-
blodsaveln, varmblodiga travare och ponnyer.
stambokföringen administreras av ett stamboksutskott med kontor på Flyinge. Föreningen arbetar bl.a. med marknadsföring och förmedling av hästar. År 1979 expor— terades 142 hästar av svensk halvblodsras, varav bl.a. 16 till USA och 54 till Västtyskland. Årligen anordnar föreningen ett seminarium i samverkan med en länshäst—
avelsförening.
Föreningen stödjer tävlingssporten ekonomiskt. År 1979 utbetalades 23 000 kronor. Samma år utbetalades 10 000 kronor i uppfödarpremier.
148 Organisation och verksamhet på ... SOU 1982:51
I sin stambok redovisar avelsföreningen tävlingsresul— tatet för hingstarnas avkomlingar. Därvid tar man med de hästar som deltagit i nationella tävlingar och som
blivit placerade bland de 25—30 procent bästa hästarna.
Från och med år 1982 består föreningen dels av lokal—
avdelningar, dels av direktanslutna medlemmar.
På privat initiativ har sedan ett antal år hingstkata— loger utgivits, dels en katalog med statens hingstar, dels en med privata hingstar, den s.k. Jojazs kalender. Den innehåller uppgifter om dräktighetsresultatet för varje hingst samt avelsföreningens omdöme om hingsten
samt tävlingsresultat, m.m.
Internationellt sett har den svenska halvblodshästen
framförallt haft goda framgångar i dressyrtävlingar.
8.3.4. Avelsföreningen för svenska varmblodiga trav—
hästen
Regler för riksstambok för varmblodstravare stadfästes år 1977. stambokförande instans är STCI Ingen avgift tas ut vid stambokföring. Rekord, startprissumma, antal starter och placeringar skall anges i stamboken. Hings— tar skall ha uppnått en viss kilometertid. För ston krävs antingen att de själva uppnått en viss bestämd kilometertid eller att stoets far, morfar och mormors— far uppnått de för hingstar fastställda kilometertider—
na, vilka varierar med åldern.
Stambokförda hästar införs i Svensk travstambok för varmblodiga hästar. I denna stambok införs alla regist— rerade hästar, dvs. avkomman efter stambokförda hings— tar och döttrarnas avkomma. För varje år anges totala antalet födda föl samt antalet importerade och expor—
terade hästar.
1Egentligen STC och avelsföreningen.
SOU 1982:51 Organisation och verksamhet på ...
Inom den varmblodiga travhästaveln förekommer en omfat— tande import av avelshingstar. År 1980 var t.ex. endast 68 av de 190 avelshingstarna svenskfödda medan 95 var
födda i USA. Åren 1970—1979 importerades 826 hästar och
exporterades 2 029 hästar av varmblodig travarras.
Omkring 90 procent av hästarna föds upp av lantbrukare. Vanligen har de 1—3 ston. Resten av hästarna föds hu— vudsakligen upp på stuterier. Det finns ett trettiotal sådana. Varje stuteri har mellan 5—30 ston. Alla regist—
rerade föl frysmärks och blodgrupperas fr.o.m. år
1980.
Av de registrerade hästarna hade år 1980 ca 32 procent av 3—åringarna startat och ca 56 procent av 4—åringar—
na, enligt avelsföreningens statistik för år 1980.
En viktig del av föreningens verksamhet består i hingst— hållning. År 1980 disponerade föreningen över 12 hings— tar. Åtta av hingstarna ägdes av föreningen. Hingstarna fördelas över hela landet så att varje medlem skall ha tillgång till en hingst för en rimlig kostnad. År 1980 var fölprocenten 67 för föreningens hingstar.
Avelsföreningens övriga verksamhet koncentreras framför allt på information, rådgivning och upplysning. År 1980 gav föreningen ut en lärobok med titeln Travhästuppföd— ning, del I. Föreningen är även representerad i ett forskningsråd tillsatt av ATG. Föreningen erhöll år
1980 ett föreningsanslag på 162 000 kronor via ATG. Uppfödarna erhöll samma år 3 005 000 kronor, i uppfödar— premier från ATG och dessutom avelspremier.
Avelsföreningen har framfört till kommittén att man önskar få hingstpremieringsnämnden utökad med två per— soner. Av nämndens ledamöter bör två vara rasrepresen—
tanter. Dessutom bör ordföranden vara kunnig i trav—
150 Organisation och verksamhet på ... SOU 1982:51
hästavel och travsport. Protokoll från veterinärbe— siktning, exteriörbedömning samt ett protokoll över tävlingsprestationer och härstamning skall vara offent— liga handlingar menar föreningen, som även föreslår
att veterinärbesiktningen skall utföras av två veteri— närer. Nämndens beslut skall ges i form av en skriftlig sammanfattning med formulerade rekommendationer och in— formation om eventuella svagheter. Beslutet skall pub— liceras. Föreningen anser det viktigt att premieringen resulterar i en varudeklaration av hingstarna, gärna i form av ett avelsindex byggt på indextal för de bedömda
egenskaperna.
Ett problem man har inom rasen är att alltför många dåliga ston sätts in i aveln. De ston som inte kan kon— kurrera på tävlingsbanan används i många fall till avel i stället. De bästa stona får däremot fortsätta att tävla. Genom särskilda avelspremier för framstående
ston har man försökt ändra utvecklingen.
I figur 8.2 visas hur vinnartiderna för tre— och fyra— åriga varmblodiga travare ändrats sedan 1930—talet i
två större tävlingar. 8.3.5 Föreningen Nordsvenska hästen
Regler för riksstambok för nordsvenska hästar stadfäs— tes år 1915. stambokförande instans är Föreningen Nord— svenska hästen (FNH). Stambokföringsavgiften är 100 kronor för hingstar och 50 kronor för ston. Extra mått som tas vid stambokföringen är: bröstomfång, framknäets omfång och framskenans bredd. Hingstar stambokförs ti— digast vid fyra års ålder. I stamboken återges det om—
döme om hästen som givits i samband med premieringen.
FNH har sedan 1950—talet årligen anordnat draglagsprov
i samband med s.k. hästdagar. PNH anordnar sådana på en
SOU 1982:51 Organisation och verksamhet på ... 151
plats varje år. Draglagsprovet körs på en 400—600 m lång terrängbana med ett standardlass på en gummihjuls— försedd lunnkärra. Lassets vikt, inkl. kärrans vikt an— passas så att dragmotståndet i banans största motlut blir ca 250—275 kg. På två platser utefter banan'har inlagts en minutlång obligatorisk vila — tillika lyd—
nadsprov.
Draglagsprovet avser att visa hästens naturliga, inne-
boende dragvilja, draglag och lynne, när den är körd
med sin ordinarie körare. Bedömningen görs av tre
domare varav två är placerade utefter banan och en
vid målet. Vid målet kontrolleras hjärtverksamhet och
andning och eventuell svettning noteras. Varje domare
sätter poäng enligt en 5—gradig skala och medelpoängen
beräknas. Med ledning av medelpoängen delas hästarna
in i tre prisklasser. Siffran 5 avser utomordentligt *
gott draglag.
Föreningen ser gärna att man vid den framtida premie— ringen skärper bruksprovet något för de nordsvenska stona. Det är viktigt att utröna stonas dragvilja an— ser man. Föreningen har beslutat att ett treårigt ung— sto skall visas inkörd genom ett körprov för att er— hålla föreningens diplom.
Inom Föreningen Nordsvenska hästen har man under åt— skilliga år arbetat med att få fram bättre redskap för skogskörning med häst. Arbetet har huvudsakligen skett på privat initiativ.
Föreningen Nordsvenska hästen har utgivit ett antal rådgivningsbroschyrer bl.a. rörande hästavel, hästens utfodring, hovvård och skogskörning.
152 Organisation och verksamhet på ... SOU 1982:51
8.3.6. Svenska arabhästföreningen
Regler för riksstambok för arabiskt och angloarabiskt fullblod stadfästes år 1968 och för riksstambok för arabiskt halvblod år 1969. Stambokförande instans
är Svenska arabhästföreningeni Stambokföringsavgiften är för en hingst 100 kronor och för ett sto 40 kronor. Alla avelshingstar, föl födda år 1979 eller senare och
fölens mödrar skall ha genomgått blodtypningskontroll.
För att en halvblodshäst skall intas i riksstamboken för arabiskt halvblod krävs ett av Svenska arabhäst— föreningen utfärdat registreringsbevis som garanterar att hästen härstamningsmässigt kan anses vara till
minst 80 procent arabiskt eller angloarabiskt fullblod.
Föreningen anordnar_egna hästbedömningar varvid inter— nationella domare deltar i bedömningen. Det finns en världsorganisation, World arabian horse organization (WAHO), som bildades år 1967. Avelsföreningar från 35 länder är anslutna till organisationen, däribland Svenska arabhästföreningen. WAHO har fastställt de minimikrav som skall gälla för stambokföring av full— blodsaraber. Organisationen övervakar verksamheten och bistår med råd och hjälp. År 1978 exporterades 49 full—
blodsaraber från Sverige.
Svenska arabhästföreningen är en kombinerad avels— och sportförening. Ca 15 hästkapplöpningar anordnas varje år i samarbete med Svenska galoppsportens centralför— bund. En för arabhästarna typisk tävlingsgren är dis— tansritten, dvs. ett uthållighetsprov på 5—10 mil långa distanser.
Föreningen har framfört önskemål om att lagen om hingst— besiktningstvång skall upphävas. Man föreslår att det statliga ekonomiska stödet skall utgå till en huvud—
1Stambokförande instans för arabiskt halvblod år 1982 är LBS.
SOU 1982:51 Organisation och verksamhet på ...
organisation med representanter för samtliga riks— täckande hästavelsföreningar. Man föreslår vidare att veterinärundersökningen vid hingstpremieringarna skall utföras på djursjukhus före bedömningen. Majoriteten
av ledamöterna i en hingstpremieringsnämnd skall vara rasrepresentanter, anser man inom Svenska arabhästför— eningen. Vidare önskar man att en av föreningen regist— rerad hingst skall få användas i renrasig avel och att
avkomman skall vara premieringsberättigad.
Inom föreningen anser man att det inte är tillräckligt att bedöma hingstarnas exteriör. Man bör även ta hän- syn till hästens inre egenskaper, bl.a. vävnadskvali— teten i hästens extremiteter. Man efterlyser metodut—
veckling i det avseendet.
Under år 1980 bildade Svenska arabhästföreningens sek— tion för angloarabiska fullblodshästar en egen förening Svenska angloarabföreningen. Angloaraber utgörs av kors— ningar mellan engelskt och arabiskt fullblod. Korsning— arna kan i sin tur korsas med varandra eller återkorsas till en av ursprungsraserna. Angloaraberna används som ridhästar. Man är beroende av tillgång till fullblods— hästar med goda ridhästegenskaper för att hålla anglo—
arabaveln på en hög nivå.
8.3.7. Svenska fjordhästföreningen
Regler för riksstambok för fjordhäst stadfästes år 1962. Stambokförande instans är Svenska fjordhästför— eningen. Stambokföringsavgiften är 200 kronor för en hingst och 100 kronor för ett sto. Som extra mått tas bröstomfång och frambenets skenbensomfång. I stamboken redovisas det omdöme hästen fått vid premieringen. Fjordhästföreningen samarbetar med motsvarande organi— sationer i Danmark och Norge bl.a. vid bedömning av
hästar.
Organisat
8.3.8
Regler för riksstambok för engelskt fullblod stadfästes år 1967. Tidigare stambok var Rasstambok för ädla häs—
ion och verksamhet på ...
Svenska fullblodsavelsföreningen
SOU 1982:51
tar i Sverige. SGC1är stambokförande instans.
Ingen ribok
rasen intagna.
Svenska fullblodsavelsföreningen är den enda avelsför—
eningen i landet som publicerar en fullständig redogö—
avgift tas ut vid stambokföring. I svensk stute— för fullblod finns alla registrerade hästar av
relse över betäckningsresultatet. Med ledning av de siffror som publicerats i stuteriboken för åren 1976-
1980 har följande procenttal framräknats med utgångs— punkt från sammanlagt 1 529 betäckta ston.
Levande födda föl Döda, dödfödda eller kastade föl Ston som gått gall
Ston som dött före fölningen
Ston som exporterats
Ston för vilka uppgift ej lämnats
Engelskt två—åringar.
58 procent
12 23 4 1 2
||
fullblod startar i kapplöpningar tidigast som
Antalet startande hästar ökade år 1980 med 134 hästar till 839. Hästar som inte lyckats på kapplöpningsbanan används ofta som ridhästar. Omkring 100 fullblodshästar hade år 1980 tävlingslicens inom SRC. Den engelska full— blodsrasen används även för förädling av andra hästraser.
År 1978 erhöll fullblodsuppfödarna totalt 300 000 kro— nor och år 1980 225 000 kronor i uppfödarpremier från ATG. I föreningsanslag erhöll fullblodsavelsföreningen år 1980 av ATG 35 000 kronor. Även avelspremier utgår.
Egentligen SGC och fullblodsavelsföreningen.
SOU 1982:51 ' Organisation och verksamhet på ...
8.3.9. Svenska islandshästföreningen
Någon svensk av LBS erkänd riksstambok för islands— hästar finns inte. Svenska islandshästföreningen har en stambokskommitté som bl.a. registrerar islandshäs— tar. Dessutom har föreningen en bedömningskommitté. Föreningen ger årligen ut en förteckning över bedömda hingstar med angivande av bedömningsresultaten.
Svenska islandshästföreningen är ansluten till en eu— ropeisk förening, Föderation Europäischer Islandspferde— Freunde (FEIF). Ett tio—tal länder är anslutna till FEIF, som bildades år 1969. Sedan år 1978 har man samma regler för avel och bedömning i de anslutna länderna. Kurser anordnas av FEIF för utbildning av domare som godkänns efter examen.
Islandshästarna indelas i en registerklass och en stam— boksklass. Till stamboksklassen hänförs i Sverige häs— tar som är bedömda enligt det internationella bedöm— ningsreglementet samt hästar bedömda enligt gällande, allmänna bestämmelser för stambokföring i Sverige. För att en hingst skall få tillstånd som beskällare skall föreningens stambokskommitté ha godkänt hingsten innan den godkänns av statens hingstpremieringsnämnd. För— eningens egen bedömning utförs av tre domare, varav
två skall vara ryttare. Förutom skritt, trav och galopp ingår tölt och passgång i bruksprovet. Bedömningen av islandshästar beskrivs närmare i bilaga 7. Islandshästens idealiska mankhöjd anges vara 132—136
om hos hingstar. Hästen rids såväl av vuxna som av ungdomar.
8.3.10. Svenska lipizzanerföreningen
Någon svensk av LBS erkänd riksstambok för lipizzaner— hästar finns inte. Föreningen registrerar renrasiga
Organisation och verksamhet på ... SOU 1982:51
lipizzanerhästar. För att godkännas vid den statliga hästpremieringen håste hästen vara registrerad av Svenska lipizzanerföreningen. Hästar som godkänts vid den statliga premieringen införs i lipizzanerstamboken.
Vid föreningens besiktning av hästarna poängbedöms hästens typ, rörelser och exteriör. De olika delpoängen multipliceras med vissa faktorer. Poängen för typ väger tyngre än exteriören. Föreningen anlitar delvis ut— ländska domare vid föreningens egen bedömning av häs— tarna. Hästen måste ha uppnått en viss poäng för att få visas vid den statliga premieringen. Avelshingstar skall genomföra ett rid— och körprogram. Stor vikt läggs vid karaktär och lynne. Föreningen har önskemål om att även ston skall genomgå ett bruksprov för att godkännas som avelsston.
Föreningen föreslår att rasrepresentanter skall ingå i premieringsnämnden. Veterinärbesiktningen bör utföras av två eller tre veterinärer. Ingen ledamot i premie— ringsnämnden bör få stanna i nämnden mer än sju år. Vidare föreslås att man i Sverige inför det internatio— nella system som innebär att domarna bedömer hästarna individuellt genom att visa upp en siffra. Allmänt an— ser man inom föreningen att största vikt skall läggas vid hästens lynne och hästens prestationer. Man anser inte att det är nödvändigt med centraliserade hästpre— mieringar om bedömningen av hästarna sker objektivt.
8.3.11. Svenska ponnyavelsförbundet
Regler för riksstambok för ponnyer stadfästes år 1967. Reglerna ändrades år 1972. Stamboken omfattar connemara—, new forest—, shetlands— och welshponnyraserna. Svenska ponnyavelsförbundet (SPAF) är stambokförande instans. Stambokföringsavgiften är 200 kronor för en hingst och
75 kronor för ett sto. Ston och hingstar skall vara
SOU 1982:51 Organisation och verksamhet på ...
minst fyra år gamla när de stambokförs. För att bli stambokförd skall en häst bl.a. ha uppnått följande
mankhöjd i centimeter räknat.
New forest sto 130—147,3; hingst 135—147,3 Connemara — 135—147,3
Shetland max 107
Welsh sektion A " 122,5 (welsh mountain)
"— B — 122,5—137,4
"— R — 137,4—147,3
Hästar av welsh mountain och welsh ponnyras skall så- väl på mödernet som fädernet kunnat härledas till häs— tar som finns intagna i stamböcker eller avelsregister som godkänts av LBS.
I SPAF ingår riksföreningarna för de stamboksberätti— gade ponnyraserna samt islandshästföreningen. Förening— en har även direktanslutna, stödjande medlemmar. Av medlemsföreningarna har två egna stamböcker, dvs. Svenska islandshästföreningen och Svenska russavels— föreningen. Svenska connemarasällskapet publicerar år—
ligen uppgifter om de hästar som registrerats.
8.3.12. Svenska russavelsföreningen
Regler för riksstambok för russ stadfästes år 1942. Stambokförande instans är Gotlands läns hushållnings— sällskap. Stambokföringsavgiften är 200 kronor för en hingst och 50 kronor för ett sto. Hingstar och ston stambokförs tidigast vid fyra års ålder. Hästarna skall ha en mankhöjd av minst 115 cm och högst 130 cm. Faderns och moderns härstamning skall kunna härledas till indi— vider som finns införda i stamboken för russ.
Organisation och verksamhet på ... SOU 1982:51
8.3.13. De lokala hästavelsföreningarna
De lokala hästavelsföreningarna bistår på olika sätt premieringsförrättaren vid sto— och unghästbedömningen i föreningens område. Det är t.ex. vanligt att man upp— låter mark för både hästar, fordon och publik. Många
av de lokala föreningarna söker på olika sätt stimu— lera stoägarna att visa sina hästar vid premieringen. Det sker bl.a. genom att man tar personlig kontakt med hästägare. Det förekommer även att man samlar in pengar till priser som sedan delas ut till de som ställer upp med en häst vid premieringen. Genom dessa initiativ från de lokala föreningarna har man bl.a. kunnat ökat
antalet visade unghästar.
8.3.14 Riksavelsföreningarnas samlade kostnader och
intäkter
Kommittén har erhållit årsberättelse och räkenskapsre— dovisning för verksamhetsåret 1978 från avelsförening— arna för ardennerhästen, varmblodiga hästen, varmblo—
diga travhästen, nordsvenska hästen, arabhästen och
russet.
Av de sex föreningarnas bokslut framgår att kostnader- na år 1978 för administration, inklusive kostnader för resor och traktamenten men exklusive kostnader för lö— ner och arvoden, uppgick till ca 216 000 kronor. För— delat på ca 6 900 medlemmar blir det 31 kronor per med— lem. Det totala medlemsantalet enligt bilaga 6 uppgår till 11 967 om man för Svenska ponnyavelsförbundet en— dast medräknar 180 direktanslutna medlemmar. (Övriga medlemmar finns redovisade under respektive ponnyavels— förening.) Multiplicerar man det totala medlemsantalet, dvs. ca 12 000 med 31 får man en skattning av den to— tala administrationskostnaden, som blir 372 000 kronor. Enligt bilaga 6 uppgick föreningarnas eget stöd till
SOU 1982:51 Organisation och verksamhet på ... 159
hästaveln inklusive frivilligt arbete, till 872 000 kronor. Kostnaderna för administration och stöd åt
hästaveln blir sammanlagt ca 1,2 miljoner kronor.
Enligt bokslut och uppgifter i bilaga 6 uppgår medlems— avgifterna totalt till ca 437 000 kronor. Summan av de i bilaga 6 angivna bidragen från organisationer blir 178 500 kronor och summan av det statliga stödet
209 000 kronor. Tillsammans uppgår de tre intäktspos—
terna till ca 1 miljon kronor.
8.4 Samarbetskommittén för kvalitetsbedömning av
ridhästar
År 1973 påbörjades ett arbete i Mälardalens varmblods— klubbs regi för att utveckla ett system för avkommebe— dömning av halvblodshingstar. I samverkan med forskare vid dåvarande lantbruks— och veterinärhögskolorna ar— betades en bedömningsmetod fram. Metoden har fått nam— net Kvalitetsbedömning av 4—åriga ridhästar. Flertalet av landets lokala halvblodsklubbar deltar nu i verksam— heten. Ar 1980 bedömdes ca 20 procent av de 4—åriga halvblodshästarna i landet. Totalt hade ca 1 200 häs— tar bedömts till och med år 1980. Bedömningarna anord— nas regionalt och avslutas varje år med en riksfinal. Från och med år 1981 deltar även hästar från Finland,
Norge och Danmark i den svenska riksfinalen.
Kvalitetsbedömningarna arrangeras av lokala och regio— nala avels— och sportorganisationer. Det är tack vare ett entusiastiskt arbete bland medlemmarna i dessa för— eningar som man kunnat genomföra bedömningarna, enligt ledningen för verksamheten. År 1979 bildades ett cent— ralt organ med namnet Samarbetskommittén för kvalitets— bedömning av ridhästar. I kommittén ingår representan— ter för Avelsföreningen för svenska varmblodiga hästen, Ridfrämjandet, SRC, SLRC, Jordbrukets försäkringsbolag
160 Organisation och verksamhet på ... SOU 1982:51
samt en forskargrupp vid lantbruksuniversitetet. Den bildade kommittén är en tillfällig lösning i avvaktan på att någon riksorganisation skall åta sig huvudmanna—
skapet för verksamheten.
Kvalitetsbedömningen omfattar bedömning av hästen i
följande punkter.
hälsotillstånd (13 detaljer) ortopedisk undersökning genom böjprov och palpering1 hästens uppträdande vid hälsoundersökningen exteriörbedömning gångarter under ryttare: skritt, trav och galopp
temperament och ridbarhet
.
löshoppning
hoppning under ryttare
komxlONU'I-bUJN—l
temperament och framåtbjudning vid hoppning
Exteriörbedömningen utförs i fem olika moment: bedöm— ning av brukstyp, huvud—hals—bål—kors, extremiteter, rörelser i skritt och trav, harmoni och helhetsintryck. Varje moment i exteriörbedömningen poängsätts med 1—10 poäng, övriga moment med 0—10 poäng.
Vid redovisningen beräknas ett vägt medeltal av de poäng som hästen fått vid veterinärundersökningen, en medelpoäng beräknas för gångartsprovet, en för de tre bedömningarna av temperamentet samt en medelpoäng för hoppningen. De beräknade medeltalen vägs sedan samman till ett betyg som belyser hästens egenskaper som all round—häst. Genom att ändra poängkombinationerna kan man belysa hästens egenskaper som hopphäst eller som dressyrhäst. Resultaten från riksfinalen publiceras i någon av hästsporttidningarna.
1Efter att ha böjt hästens ben kraftigt under någon minut kontrol— lerar man om hästen haltar när den travar. Med palpering menas att man undersöker hästen genom att känna på den med händerna.
SOU 1982:51 Organisation och verksamhet på
Vid lantbruksuniversitetet redovisades år 1980 en ut— värdering av resultaten från 24 olika bedömningstill— fälleni Analysen omfattade 780 hästar bedömda under åren 1973—1979. Vid analysen hade effekterna av bl.a. bedömningstillfället och hästens kön eliminerats. Re— sultatet av analysen visade på ärftliga skillnader mellan avkommegrupper beträffande de egenskaper som listats under punkterna 4—9. Vid en analys av delpo— ängen i punkterna 1 och 2 fann man ärftliga skillnader mellan avkommegrupperna i två egenskaper. Den ena var underutveckling av en viss lårmuskel (knästräckaren)
och den andra egenskapen var hästarnas benägenhet att reagera för böjprovet.
Kostnaderna för kvalitetsbedömningarna har t.o.m. år
1979 varit 263 000 kronor. De har täckts på följande sätt.
Ägare till deltagande hästar 150 000 kronor Jordbrukets försäkringsbolag 68 000 " Forskningsanslag2 30 000 " Arrangörsföreningar 10 000 " Avelsföreningen för svenska varmblodiga hästen 3 000 " Svenska ridsportens centralförbund 2 000 "
Slår man ut den totala kostnaden på 780 hästar blir kostnaden per häst 337 kronor. 57 procent av kostnaden täcks av hästägaravgifter. För budgetåret 1980 beräk— nade man en kostnad av 65 000 kronor. Delposterna i denna summa hänförde sig till följande verksamhetsgre—
nar .
1Genetic studies on riding horse traits under field conditions.
Rapport vid EAAP konferensen i Mönchen år 1980 samt en artikel i tidningen Ridsport nr 14, 1980.
2Anslag från Erik Philip—Sörensens stiftelse.
162 (Organisation och verksamhet på ... SOU 1982: LH
Domarutbildning 20 000 kronor Avkommebedömning av hingstar 15 000 " Riksfinal 10 000 " Administration 9 000 "
Forsknings— och utvecklingsarbete 11 000 "
Lantbruksstyrelsen beviljade 15 000 kronor i bidrag både år 1980 och 1981 till utvecklingsarbetet.
Samarbetskommittén framhåller att kvalitetsbedömningen är en användbar metod för avkommebedömning av hingstar. Dessutom kan urval av avelsston ske med ledning av de individuella resultaten. Metoden medverkar till att förbättra hästarnas hållbarhet och bruksegenskaper. Information och utbildning är ett viktigt led i syste— met. I princip kan systemet användas för alla raser och hästtyper, hävdar samarbetskommittén. Intresset för kvalitetsbedömningen fortsätter att öka. Man räk— nar med att inom en överskådlig tid kommer ca 50 pro— cent av en årgång ridhästar att genomgå kvalitetsbe— dömning. Det är dessutom tänkbart att ca 30 procent av en årgång ponnyer kommer att genomgå bedömning, menar man inom samarbetskommittén.
8.5 Stiftelsen för ackordhästorganisationens beva—
rande
Stiftelsen för ackordhästorganisationens bevarande övertog formellt huvuddelen av arméns hästar den 1
juli 1976. Överlåtelsen var helt genomförd den 31 ja— nuari 1977. Antalet hästar uppgick då till 1 158. Bland dessa fanns 169 ackordhästar som enligt tidigare avtal skulle tillfalla fodervärden efter 10 års innehav. Av hästarna utgjordes 458 stycken av varmblodiga stamhäs— tar och resten, dvs. 464 stycken av kallblodiga stam— hästar.
___—4
SOU 1982:51 Organisation och verksamhet på ...
Stiftelsen har årligen inköpt ca 100 hästar. Antalet fördelat på varm— och kallblod samt medelpriserna
framgår av det följande.
1976/77 60 varmblod å 10 000 kr. 38 kallblod ä 7 200 kr. 1977/78 67 " a 10 200 " 45 " ä 6 850 " 1978/79 73 " å 10 030 " 36 " a 6 676 " 1979/80 60 " å 10 000 " 37 " ä 7 296 " 1980/81 52 " å 10 500 " 27 " ä 7 500 "
Den 30 juni 1981 fanns 563 av arméns stamhästar kvar. Det totala antalet hästar var vid den tidpunkten 996, varav 534 hästar var varmblod.
Uppköpen av de varmblodiga hästarna sköts av Avels— föreningen för svenska varmblodiga hästen. De kall— blodiga hästarna köps under hand och levereras direkt till fodervärden.
De varmblodiga hästarna uppsamlas på f.d. Utnäslöt remontdepå där de vistas en betessommar och sadel— tämjs, enligt avtal med Stiftelsen Ridskolan på Ströms— holm. Vissa hästar får 12 månaders vidareutbildning. Denna hästutbildning ingår som ett led i instruktöre- utbildningen på Strömsholm. Uppstallningskostnaden under vidareutbildningen betalas av de ridskolor som
senare övertar hästarna .
Av varmblodshästarna går ca 90 procent till ridskolor som lektionshästar, ca 5 procent går till avel och de resterande 5 procenten till tävlingsryttare och till körhästar. Kallblodshästarna går huvudsakligen till
skogskörare och lantbrukare.
stiftelsens omsättning är omkring 1,5 miljoner kronor per år. Av tabell 8.1 framgår kostnaderna för verksam—
heten.
Organisation och verksamhet på ... SOU 1982:51
Tabell 8.1 Kostnader för ackordhästorganisationen under budgetåret 1976/77 och 1978/79 i 1 OOO—tal kronor
Kostnadspost 1976/77 1978/79
Inköp av hästar 864 954 Inköpskostnader 7 5 Transporter 18 31 Försäkringar 136 135 Förvaltningskostnader 9 6 Administrationskostnad, FMV 18 35 Utbildning av hästar 50 35
Omkostnader för foder, uppstall— ning, byggnadsunderhåll m.m. 164 300 Räntor 3 2 Summa 1 269 1 503
Anm. FMV: Försvarets materielverk
Verksamheten finansieras dels med ett statsbidrag på 475 000 kronor, dels med avgifter och intäkter från försäljning. Budgetåret 1978/79 uppgick t.ex. ackord— avgifterna till ett belopp av ca 474 000 kronor. Häs— tar såldes till fodervärdar för 26 500 kronor och slakt av hästar gav 334 000 kronor. Dessutom betala— des 100 000 kronor i inträdesavgifter. Inträdesavgif- ter erläggs för varmblodiga hästar när de utackorderas första gången. Avgiften uppgår till 1 700 kronor per häst. Den avses täcka kostnaden för inköp, omhänder— tagande och sadeltämjning. Den årliga ackordavgiften höjdes år 1979 från 650 kronor till 750 kronor för varmblodig häst och från 300 till 400 kronor för kall— blodig häst. I avgiften ingår mervärdeskatt. Den som innehaft en varmblodig ackordhäst i minst åtta år kan få lösa in hästen. Det är Ridfrämjandet som sköter
stiftelsens ekonomi.
De varmblodiga hästarna är försäkrade till ett belopp av 10 000 kronor under första året efter inköpet och därefter för 4 000 kronor. De kallblodiga hästarna är försäkrade för 3 000 kronor. Försäkringen är en s.k. fullständig hästförsäkring.
___J
SOU 1982:51 Organisation och verksamhet på ... 165
8.6 Sammandrag av finansiering
I tabell 8.2 ges ett sammandrag av finansieringen av i verksamheten på avelsområdet inom den privata sektorn. Förutom de i tabellen upptagna finansieringsvägarna förekommer andra former för finansiering, t.ex. utnytt—
jande av egna fonder, vinster från försäljningar och lån av kapital.
Tabell 8.2 Finansieringen av verksamheten på avelsområdet inom den privata sektorn genom avgifter och bidrag år 1978, kronor
Verksamhetsområde Medlems— Bidrag från avgifter/ öfgähiää:_—EFEE€E____ hästägar— tioner avgifter
Wången - 10 000 225 000
Privat hingsthållning uppgift saknas — 186 600
Riksavelsföreningar 437 000 178 500 209 000
Uppfödarpremier för
travhästar 2 500 0008 galopphästar 300 000& Kvalitetsbedömning av 4—åriga hästar 37 ood) 28 000b — Ackordhästorganisationen 417 000 475 000 Summa 891 000 3 016 500 1 095 600
aÄr 1979 tillkom avelspremier. År 1980 utgick sammanlagt 2,8 milj. kronor i avelspremier för trav— och galopphästar.
bEnligt budget för år 1980.
SOU 1982:51
9. ORGANISATION OCH VERKSAMHET INOM HÄSTSPORTEN
Hästsportens utveckling och hästsportorganisationernas tillkomst och huvuduppgifter samt tävlingssportens omfattning behandlades i avsnitt 2.3. För ATG:s bildande och syften redogjordes i av— snitt 5.1. I det följande kommer främst organisationernas upp— byggnad, ekonomi och samordning att belysas.
9.1 Trav— och galoppsporten samt Aktiebolaget Trav och Galopp
Trav— och Galoppsällskapen är ideella föreningar med
i regel 50—100 medlemmar. Inom travsällskapen skall minst hälften av medlemmarna vara hästägare. Inom trav— sällskapens styrelser måste emellertid hästägarna vara i minoritet.
Travsällskapen utser årligen delegater till Svenska Travsportens Centralförbunds årsmöte i relation till antalet tävlingsdagar för varje sällskap. Inom galopp— sporten utses fullmäktigeledamöterna av galoppsäll— skapen och av de olika intressentgruppernas samman— slutningar, dvs. hästägare, tränare, amatörer etc. Inom såväl trav som galopp finns riksförbund för häst—
ägare, tränare, amatörer, uppfödare m.m.
ATG:s aktier ägs till 90 procent av Svenska Travsportens centralförbund (STC) och till 10 procent av Svenska Galoppsportens Centralförbund (SGC).
Inom trav— och galoppsporten finns 33 tävlingsbanor varav 26 är permanenta travbanor och två är permanenta galoppbanor. Antalet tävlingsdagar har minskat något under 1970—talet. År 1980 var det t.ex. 960 tävlings- dagar totalt jämfört med 985 år 1971. Åren 1971—1980 ökade emellertid antalet lopp med sex procent och an- talet startande hästar med 21 procent.
168 Organisation och verksamhet inom ... SOU 1982:51
Mindre än 70 procent av varje årgång hästar får möj— lighet att starta. Orsaken till detta är, enligt ATG, att det i åtskilliga år har uppfötts fler hästar än man kan bereda plats för i tävlingarna. Kraven för att en häst skall få starta har därför skärpts.
De hästar som startar i travtävlingar gör i genom— snitt 12—13 starter per år. Ca 15 procent av de star—
tande travhästarna är kallblod.
Totalisatoromsättningen har ökat kraftigt sedan ATG tillkom. Åren 1974—1980 nästan tredubblades omsätt— ningen och uppgick år 1980 till 2,2 miljarder kronor. Av omsättningen år 1980 härrörde 31 procent från de s.k. riksspelen, V65 inom travet och TRIO inom galoppen. Vid riksspel gäller vadhållningen flera lopp som ibland kan gå på olika platser i landet under samma dag. Spe— let är en typ av förtidsvadhållning. Flerloppsspel förekommer även vid de enskilda travbanorna, s.k. V5— spel. V5—spelet svarade år 1980 för 10 procent av om—
sättningen.
Allmänhetens vinster uppgick år 1980 till 74 procent av totalisatoromsättningen. Statens andel uppgår enligt avtal till 10 procent av omsättningen. Till hästägarna utbetalades 128 miljoner kronor år 1980 i prispengar. Detta motsvarade 5,8 procent av totalisatoromsättningen. År 1980 täckte priserna i genomsnitt 39 procent av häst— ägarnas kostnader för professionellt tränade hästar, enligt en utredning verkställd på initiativ av Riksför— bundet för Sveriges travhästägare (RST). Samma år var 56 procent av hästarna tränade av professionella trä—
nare.
ATG anordnar sedan år 1979 det s.k. Olympiatravet. Det sker i samarbete med Sveriges olympiska kommitté (SOK). SOK tillfördes t.ex. år 1980 4,6 miljoner kronor från ATG genom Olympiatravet.
SOU 1982:51 Organisation och verksamhet inom ...
ATG lämnar anslag till många olika aktiviteter. I ta— bell 9.1 finns de utbetalade bidragen för åren 1978
och 1980 sammanställda.
Tabell 9.1 ATG:s anslag till hästägare, uppfödare och tränare samt till utvecklingsarbete, m.m. 1 OOO—tal kronor
Kategorisk
aktivitet 1978 1980 Hästägare Unghästpremiera a 5 576 10 373 Vuxenhästpremier - 5 696 B-tränarpremiera — 447 Frysmärkning och blodgruppering 30 411 Föreningsanslag 150 330 Uppfödare
Avelspremier — 2 779 Uppfödarpremier 2 800 3 545 Föreningsanslag 157 278 Tränare
Tränarprocent 466 837 Föreningsanslag 50 90
Forskning & utbildning Forskning ) 933 800 Hästskötarutbildning 220 Veterinärkliniker — 71 Utbildningstjänster för veterinärer — 701 Anslag till djursjukvård — 206
a 'I'räningspremier
Unghästpremier utgår för professionell träning av häs— tar. Hästarna skall tillhöra 1:a och 2:a årskullen på tävlingsbanan. Unghästpremien uppgick år 1980 till 500 kronor per häst och månad under högst 12 månader sam— manlagt. Vuxenhästpremierna är en påbyggnad av unghäst— premierna och utgår under högst två år per häst. År
1980 var vuxenhästpremien 250 kronor per månad.
B—tränarpremier kan inom travsporten utgå till amatör-
Organisation och verksamhet inom ... SOU 1982:51
tränare som har s.k. hästägarlicensi Förutsättningen är att B—tränaren uppnår en viss tid med en 3-årig
häst i ett godkänt kvalificeringslopp.
ATG:s uppfödarstöd uppgick år 1980 till ett belopp motsvarande 5,5 procent av de prispengar ATG betalat ut. Uppfödarpremier utgår till uppfödare av hästar som i vissa åldrar når goda placeringar. Avelspremier ut— går till ägare av s.k. premieston, dvs. goda ston som sätts i avel tidigt. stona skall tillhöra den bästa hälften av de startande i sin kategori. År 1980 var avelspremien 6 000 kronor för ett varmblodigt och
3 600 för ett kallblodigt travarsto och 6 000 för ett galoppsto. Utöver uppfödarstöd lämnar ATG även lån
till avelsföreningarna för inköp av avelshingstar.
År 1979 fattade ATG ett principbeslut om att inrätta veterinärkliniker för alla slags hästar vid flertalet av landets trav— och galoppbanor. Under år 1980 genom— fördes planerings- och investeringsarbeten vid fem banor. För att öka antalet hästkunniga veterinärer in— rättade ATG under år 1979 fem utbildningstjänster för veterinärer. Innehavarna av dessa tjänster anställs
som regel för en treårsperiod.
ATG har bl.a. en forskningskommitté som utarbetar för— slag till forskningsprojekt. I kommittén ingår före— trädare för STC och SGC, hästägare, tränare, uppfödare samt fem veterinärer.
År 1979 fastställde ATG en femårsplan som omfattar in— vesteringar för 200 miljoner kronor. Investeringarna avser bl.a. ombyggnad av banor och publika lokaler,
nybyggnad av stallar och veterinärkliniker, moderni—
1Hästägarlicens utfärdas till en person som tränar och startar egna och/eller av nära anhörig person ägda hästar.
SOU 1982:51 Organisation och verksamhet inom ...
sering och komplettering av utrustning vid trav— och galoppbanor samt investeringar för ATG:s räkning.
9.2. Ridfrämjandet och ridskolorna
År 1980 hade Ridfrämjandet 121 788 medlemmar fördelade på 372 lokalavdelningar. Lokalavdelningarna är samlade i Ridfrämjandedistrikt. I regel finns det ett Ridfräm— jandedistrikt i varje län. Fyra distrikt omfattar mer än ett län. År 1980 fanns det sammanlagt 20 distrikt i landet.
Lokalavdelningarna kallar sig vanligen ridklubb, ryttar— förening e. dyl. Det finns i regel endast en ridfräm- jandeansluten ridklubb (lokalavdelning) på en ort. Rid— klubbarna är ideella föreningar. Föreningarnas stadgar skall godkännas av Ridfrämjandet för att föreningen skall godkännas som en lokalavdelning inom Ridfrämjan— det. Den årsavgift som medlemmarna betalade till Rid— främjandet år 1980 uppgick till fem kronor per medlem. Den höjdes år 1981 till sex kronor.
En ridskola är en ekonomiskt driven verksamhet. En rid— klubb ansluten till Ridfrämjandet har bl.a. till upp— gift att bidra till att medlemmarna får tillfälle till en god och billig ridning och en god ridundervisning. En del ridskolor drivs i ridklubbens egen regi. Vissa anläggningar ägs av en ekonomisk förening eller av en kommun. Anläggningen kan i så fall hyras av en klubb eller t.ex. av en ridskolearrendator. I enstaka fall förekommer det att en kommun äger såväl anläggning som hästar och driver verksamheten med kommunalt anställd
personal.
Både Ridfrämjandet och ridklubbarna samarbetar med en rad olika organisationer vilket framgår av organisa— tionsschemat i figur 9.1.
Figur 9.1 Organisa- * tionsschema över Rid-
Organisation och verksamhet inom ... SOU 1982:51
Jordbru ksdepartementet
Sveriges riksidrottsförbund
Ackordhäststiftelsen
Stiftelsen Ridskolan på Strömsholm Valla folkhögskola
Studiefrämjandet Tidningen Ridsport
Centralföreningen för svensk ridsport (CfSR)
Ridfrämjandet
Distriktsorgani- sationer, 20 st.
Lokalavdelningar 372 stycken
Föreni ngs— ridskolor, Sveriges ridläger-
arrangörers riksför- bund. 104 arrangörer anslutna, varav 25 ridskolor
Ridskolornas riks- organisation, 75 ridskolor anslutna
Samarbete grundat på medlemsskap eller långsiktigt avtal
främjandet och rid- ___ — Vissa enheter anslutna sportorganisationerna, ----------- Samråd för beslut i principiella frågor år 1980. och angående anslag och bidrag
SOU 1982:51 Organisation och verksamhet inom ... 173
9.2.1. Ridfrämjandets verksamhet centralt
Ridfrämjandet har tre beslutande organ, nämligen års— mötet, centralstyrelsen och arbetsutskottet. För den centrala administrationen finns ett sekretariat i Stockholm.
Ridfrämjandets centralt bedrivna verksamhet utgörs
huvudsakligen av följande aktiviteter.
o Ger råd och anvisningar bl.a. i föreningsfrågor, ekonomiska frågor och frågor som rör driften av ridskolor.
0 Gör studier och analyser av fältverksamheten.
o Producerar studiematerial bl.a. i form av faktablad,
diaserier och informationshäften.
o Administrerar studiecirkelverksamhet i samverkan med Studiefrämjandet.
o Bedriver viss konsulentverksamhet.
o Informerar medlemmarna genom tidningen Ridsport och
utger Ridfrämjandets kalender med 10 nummer per år. 0 Arbetar med utveckling av handikappridning.
o Administrerar verksamheten vid Ridskolan på Ströms— holm.
o Utbildar ridinstruktörer, ungdoms— och handikapp—
ledarkurser i samverkan med Valla folkhögskola.
o Anordnar kurser för ryttare, tävlingsdomare och —funktionärer, ridlägerarrangörer och ponnyinstruk—
törer, kuskar och hästskötare.
174 Organisation och verksamhet inom ... SOU 1982:51
0 Sköter Svenska ponnyföreningens bokföring och
distribution av försäljningsmaterial.
Kursverksamheten redovisas närmare i kapitel 13. I sin redovisning delar Ridfrämjandet upp verksamheten i tre delar, Ridfrämjandet, Ridfrämjandets utbildningsavdel— ning och Stiftelsen Ridskolan på Strömsholmi Kostna—
derna i kronor framgår av följande sammanställning.
Admini— Instruktions— Övriga strations— och kursverk— kostnader kostnader samhet Ridfrämjandet 556 000 988 000 145 000 Utbildningsavd. 210 000 437 000 50 000 Strömsholm 102 000 1 841 000 546 000
Summan av de olika delposterna uppgår till 4,9 miljo— ner kronor. Av denna summa utgör kostnaden för löner,
resor och traktamenten 37 procent.
9.2.2. Ridfrämjandedistrikten
Ridfrämjandedistriktens uppgift är att stödja lokalav— delningarna (ridklubbarna) inom distriktets område och att vara en förmedlande länk mellan den centrala en— heten och ridklubbarna. De olika distriktorganisatio— nernas verksamhet varierar, enligt Ridfrämjandet, i hög grad med bl.a. distriktens storlek, tillgång till personal och landstingsbidragens storlek.
Som ett led i Ridfrämjandets ridlärarutbildning, anord— nar så gott som alla distrikt årligen 2—veckorskurser för ridledare. År 1979 anordnades t.ex. 17 sådana kur— ser med sammanlagt 240 elever. Under år 1980 hölls 75 kurser för utbildning av ungdomsledare med totalt 1 150
1Stiftelsen Ridskolan på Strömsholm finns beskriven i kommitténs
delbetänkande Ds Jo 1981:6.
SOU 1982:51 Organisation och verksamhet inom ... 175
elever. Övriga kurser år 1980 var t.ex. kurs för SIA— handledare, handikappledare, utbildningsansvariga, sty— relsefunktionärer m.fl. Ämneskurser i t.ex. hästsjuk— vård, hästbedömning, hästskötsel o. dyl. förekommer även regelbundet. Distrikten anordnar bl.a. distrikts—
tävlingar i ridning. 9.2.3 Lokalavdelningarna
Enligt en undersökning genomförd av Ridfrämjandets ut— bildningsavdelning fann man att hälften av de ungdomar som besöker ridskolorna inte rider. De som rider ägnar
endast 14 procent av den tid de vistas vid ridskolan
l 1 ! i till ridning. Ridskolorna är således en typ av fritids— i gårdar och ridklubbarna har en viktig uppgift i att ta , hand om och sysselsätta de barn och ungdomar som vis—
|
tas vid ridanläggningarna.
Ridfrämjandet är en riksorganisation som erhåller statligt organisationsstöd. Därmed är lokalavdelningar— na berättigade att, under vissa förutsättningar, er— hålla s.k. lokalt aktivitetsstöd (LOK—stöd) för samman— komster som de anordnar. Bl.a. krävs att deltagarna skall vara minst fem per sammankomst och i åldern 7-25 år, aktiviteten skall vara planerad och omfatta minst en timme. Budgetåret 1979/80 redovisade 701 lokalav— delningar 354 111 sammankomster. I statligt LOK—bidrag gav detta 3,9 miljoner kronor. Kommunerna betalar också ett bidrag för de redovisade sammankomsterna. Det kom— munala LOK—bidraget varierar från kommun till kommun. Enligt Statens ungdomsråd1 var det kommunala LOK—bi— draget i genomsnitt för landet 18:30 per sammankomst budgetåret 1979/80. Räknat efter detta genomsnitt skul— le Ridfrämjandets lokalavdelningar ha erhållit ett
stöd om ytterligare 6,5 miljoner för de aktiviteter man
1Fritidspolitik & samhällsstöd, Stockholm 1981.
176 Organisation och verksamhet inom ... SOU 1982:51
ordnat för barn och ungdom vid ridskolorna. Totalt
blir det ca 10 miljoner kronor.
9.2.4. Ridskolorna
Lantbruksstyrelsens veterinärenhet genomförde år 1975 en enkätundersökning rörande ridanläggningarna i lan— det. Uppgiftslämnare var distriktsveterinärer och ve— terinärer med hästpraktik. Resultatet redovisades den
9 oktober 1975 i en stencil, Ridanläggningar i Sverige.
Sammanlagt redovisades 466 ridanläggningar. Storleks- ordningen på anläggningarna framgår av följande sam—
manställning.
17 % hade 1—9 hästar 64 "— 10—29 " 19 "— 30 hästar eller fler
Det totala antalet hästar vid ridanläggningarna var enligt undersökningen 9 400 varav 55 procent var stora hästar. Stallarna var till 60 procent ombyggda ladu— gårdar. Veterinärernas slutomdöme om anläggningarna var enligt redogörelsen "tämligen positivt" bortsett
från kritik mot enstaka missförhållanden.
Tidningen Hästen publicerade år 1979 (nr 9, 11 och 12) under rubriken "Ridskolor i storstan", svaren på en enkät som tidningen tillställt ridskolorna i Stock- holms—, Göteborgs— och Malmöområdet. Efter en samman— ställning av de 30 svar som var fullständiga har kom— mittén kommit fram till följande medeltal för en rid—
skola.(Högsta och lägsta värde anges inom parentes.)
SOU 1982:51 Organisation och verksamhet inom ...
Antal lektionshästar 23 (13-41) därav ponnyer 10 (0—21) Hästanvändning tim./dag 3,2 (1,5—5) Antal lektionsryttare 462 (120—1096) därav juniorer 331 (100—728) Elever per lektion 12 (8—16) Antal instruktörer 3,5 (1—11) Högsta lektionspris 28:— (18—40) Lägsta lektionspris 24:— (15—30) Klubbsubvention 2:63 (0—10)
I medeltal hade 2,2 av de 3,5 ridlärarna ridledar—
eller ridinstruktörsutbildning. Det fanns i genomsnitt 1,9 hästskötare per ridskola. 15 av 25 ridskolor upp—
gav att de hade s.k. skötarsystem bland eleverna, dvs. att eleverna mot viss ersättning hjälper till att sköta hästarna. I medeltal fanns det 13 privata hästar uppstal— lade i ridskolans stall.
Enligt Ridfrämjandets uppskattning finns det totalt ca 7 000 ridskolehästar. Var och en av dessa rids av i ge- nomsnitt 20 ryttare. Privathästarnas antal är enligt
Ridfrämjandets bedömning av storleksordningen 40 000. 9.2.5 Ridlägerverksamheten
Ridläger anordnas huvudsakligen under sommarmånaderna. Enligt Svenska ridlägerarrangörernas riksförbund (SRR) finns omkring 115 seriösa företagare. De flesta rid— lägren, ca 75 procent, är förlagda till jordbruksfas— tigheter och drivs oftast i kombination med jordbruk. I regel anställs en ridlärare under lägertiden. Det är vanligt att en ridlägerarrangör anordnar 4—6 ridläger under en sommar. Årligen vistas omkring 20 000 ungdomar på svenska ridläger, enligt SRR. Totalt används omkring
3 500-4 000 hästar inom verksamheten.
178 Organisation och verksamhet inom ... SOU 1982:51
Dagridläger anordnas under somrarna av ett antal rid—
skolor. Det innebär att eleverna vistas vid ridskolan under dagarna men bor hemma.
9.3 Tävlingsorganisationerna inom rid— och kör— sporten
Av de tre tävlingsorganisationerna SRC, SPF och SLRC är SRC (Svenska ridsportens centralförbund) direkt knutet till Riksidrottsförbundet. SPF (Svenska ponny— föreningen) och SLRC (De svenska lantliga ryttarför— eningarnas centralförbund) i likhet med Ridfrämjandet betraktas som utanför Riksidrottsförbundet stående organisationer. Svenska ponnytravföreningen (SPTF) är helt fristående och får inget statligt stöd.
Tävlingssportens riksorganisationer bygger på lokala klubbar vars medlemmar ansluts kollektivt. En klubb
kan vara medlem i flera riksföreningar. De nämnda riks— föreningarna utger var och en sin kalender som i regel utkommer med 10 nummer per år. En sammanfattning av tävlingsorganisationernas verksamhet ges i det följande och i bilaga 8. Siffrorna avser år 1980.
Antal Antal Antal klubbar startande starter SRC 115 1 551 26 641 SPF 348 2 618 29 000 SLRC 54 1 839 46 500 SPTF 11 413 3 769
SRC registrerar endast de ryttare som deltagit i natio— nella tävlingar och som placerat sig i regionala täv— lingar.
Samarbete sker mellan ridsportorganisationerna Ridfräm— jandet, SRC, SPF och SLRC genom en samrådsgrupp kallad
SOU 1982:51 Organisation och verksamhet inom ...
Centralföreningen för svensk ridsport (CfSR). Inom CfSR beslutar man bl.a. om fördelningen av tävlings—
terminer.
9.3.1. Svenska ridsportens centralförbund
SRC:s verksamhet syftar både till att bredda tävlings— sporten och att få fram en elit av internationell klass. Ett exempel på breddad tävlingsverksamhet är den lands— omfattande tävlingsserien Ridsportallsvenskan. Stödet till elitryttarna utgår t.ex. i form av träningsläger och ekonomiskt stöd. Enbart elittränarna kostade år
1980 ca 95 000 kronor. Stödet till elitryttarna finan— sieras bl.a. genom bidrag från Riksidrottsförbundet, Sveriges olympiska kommitté, sponsorer och genom en
särskild förening, Hoppryttarnas stödförening.
Medlemsavgiften var 5 kronor år 1980. Ryttare som del— tar i tävlingar betalar 35—70 kronor i anmälnings— och startavgift per klass och dessutom 25—35 kronor per dag för uppställning av hästen. Anmälnings— och startavgif— ter används bl.a. till premier. År 1980 utbetalades
72 500 kronor i premier till dressyrryttare, 909 200 i
premier till hoppryttare och 37 000 till fälttävlans—
ryttare, dvs. sammanlagt ca en miljon kronor.
9.3.2. Svenska ponnyföreningen
Svenska ponnyföreningen (SPF) har sitt huvudkontor i Vetlanda. Föreningens verksamhet omfattar rådgivning och hjälp till nybildade klubbar, utbildning av ponny— instruktörer och administration av ponnytävlingar.
Den kamerala delen av verksamheten handhas av Ridfräm— jandet. Medlemsavgiften var 2 kronor per medlem år 1980, dock minst 200 kronor och högst 800 per klubb.
180 Organisation och verksamhet inom ... SOU 1982:51
Tävlingsridningen inom SPF har stor omfattning. Täv— lingar förekommer både regionalt, nationellt och in— ternationellt. Liksom SRC har ponnyföreningen en lands— omfattande tävlingsserie, Ponnyallsvenskan.
SPF har inte samma ekonomiska möjligheter som SRC att
stödja tävlingsryttarna och att anordna träningsläger.
9.3.3. De svenska lantliga ryttarföreningarnas central— förbund
Nära hälften av de föreningar som är anslutna till SLRC finns på den skånska landsbygden. Förbundets sek— retariat ligger i Malmö. Av SLRC:s drygt 8 000 medlem— mar uppges ca 90 procent vara aktiva ryttare och 80
procent under 25 år. Drygt en femtedel av medlemmarna har tävlingslicens.
Jämfört med SRC anordnar SLRC ett större antal lätta tävlingar. Syftet är att ge unga ryttare tillfälle att tävla och att ge startmöjligheter för hästar under ut— bildning. Av de tävlande rider ca 30 procent på hästar som man själv fött upp. Utbildning av ryttare och häs— tar har en framskjuten plats i de lokala föreningar— nas verksamhet. SLRC bedriver enligt överenskommelse med Ridfrämjandet ingen ridskoleverksamhet med rid— skolehästar.
Ett av förbundets huvudändamål är att värna om den in— hemska varmblodsaveln. Som regel tävlar man därför på svenskfödda hästar. Även ponnyridning förekommer inom SLRC. De SLRC—föreningar som önskar tävla med ponny— hästar måste vara anslutna till SPF.
SOU 1982:51 Organisation och verksamhet inom
9.3.4. Svenska ponnytravföreningen
Svenska ponnytravföreningen (SPTF) har sitt sekretariat i Stockholm. Förutom central administration av tävlings- verksamheten arbetar föreningen, i likhet med SPF, med utbildnings— och informationsverksamhet. SPTF utger bl.a. Ponnyronden som utkommer med 10 nummer per år. Ponnyronden innehåller uppgift om tävlingar, allmän information, råd och artiklar som syftar till att ut— bilda medlemmarna i hästens skötsel, träning m.m. Även informationsbroschyrer utges. Dessutom erhåller de an— slutna klubbarna månadsmeddelanden med bl.a. tävlings— resultat. Kursverksamheten bedrivs huvudsakligen lokalt.
9.3.5. Tävlingsorganisationernas kostnader
Kostnaderna för tävlingsorganisationernas verksamhet enligt riksföreningarnas bokslut för år 1979 framgår av tabell 9.2. Vid sammanställningen har eventuella överföringar från föregående år och till nästkommande
år inte tagits med.
Tabell 9.2 Tävlingsorganisationernas kostnader år 1979,
kronor Administra— Kursverk- Tävlingar Övrigt tion samhet SRC 409 000 812 000 634 000 261 000 SPF 267 000 76 000 56 000 125 000 SLRC 140 000 65 000 122 000 53 000
Källa: Respektive riksorganisations bokslut.
Kommittén har inte begärt något bokslut från SPTF efter- som denna förening inte erhåller något statsbidrag.
(Ang. Ridfrämjandets kostnader se avsnitt 9.2.1.)
182 Organisation och verksamhet inom ... SOU 1982:51
9.4 Finansiering av rid— och körsporten
Av tabell 9.3 framgår i stort hur de olika riksorgani— sationerna inom rid— och körsporten finansierat sin verksamhet år 1979. Statsbidraget avser budgetåret
1979/80 och utgår över anslaget Stöd åt idrotten.
Tabell 9.3 Finansiering av ridsportorganisationernas verksam— het, kronor
Medlems— Kurser, Bidrag Övrigt avgifter tävlingar Organisa— Staten
tioner, m.m.
RidF 517 000 1 025 000 29 000 971 000 97 000 Strömsholm — 762 000 177 000 1 539 000 75 000 SRC 117 000 40 000 294 000 853 000 374 000 SPF 68 000 71 000 — 145 000 260 000 SLRC — 245 000 (18 000)a 127 ooob 16 000
a'Bidrag till fond. b13 000 av anslaget utbetalt till distrikten.
Källa: Respektive riksorganisations bokslut.
SPTF erhöll år 1980 från ATG ett föreningsstöd på 10 000 kronor. Stödet höjdes till 25 000 kronor år
1982. Till detta kan 15 000 kronor erhållas för speci— ella aktiviteter.
9.5. Ridsportens företagarorganisationer 9.5.1 Ridskolornas riksorganisation
Ridskolornas riksorganisation (RRO) bildades år 1971. Den har till ändamål att tillvarata medlemmarnas gemen— samma intressen och att vara ett kontaktorgan utåt. Organisationen arbetar bl.a. för att höja ridskolornas standard. RRO lämnar råd och information till sina med- lemmar bl.a. genom ett medlemsblad samt utarbetar en
riktprislista som vägledning för prissättning av rid—
SOU 1982:51 Organisation och verksamhet inom ...
skolans tjänster. Inom utbildningssidan samarbetar RRO med Ridfrämjandet och söker bl.a. verka för att ridin-
struktörerna får en ändamålsenlig vidareutbildning.
Enligt RRO drivs nära hälften av landets ridskolor i privat regi. År 1981 var 75 ridskolor anslutna till RRO. Sammanlagt hade dessa omkring 1 800 ridskolehästar.
9.5.2. Sveriges ridlägerarrangörers riksförbund
Sveriges ridlägerarrangörers riksförbund (SRR) bildades år 1970. År 1981 hade förbundet 104 medlemmar. Bland
dessa var 25 ridskolor. Omkring 25 medlemmar utgjordes av lantbrukare som specialiserat sig på hästuppfödning. Riksförbundet arbetar bl.a. för att förbättra kunskapen om ridutbildning och lägerverksamhet bland lägerarran— görer, ridledare och ridlärare. Detta sker bl.a. genom
kurser som anordnas i samarbete med Ridfrämjandet.
SOU 1982:51
10. UPPFÖDNING OCH HANDEL
10.1 Hästuppfödningens ekonomiska villkor 10.1.1 Uppfödare
Hur många hästuppfödare det finns i landet vet man inte. Däremot har SCB statistik över hur många jord— bruksföretag som har föl och unghästar. Det fanns år 1976 omkring 7 300 jordbruksföretag med mer än två ha åker som hade unghästar, inkl. föl, dvs. ungefär lika många företag som år 1966.
Det har spekulerats i att en ökande andel av uppföd— ningen under senare år skett i form av s.k. hobbyupp— födning. Antalet unghästar på företag med 0,3—2 ha åker ökade exempelvis från ca 180 åren 1966 och 1971 till
ca 400 unghästar år 1976. Uppgift för år 1981 saknas f.n. Uppfödning av hästar förekommer även i form av inackordering på jordbruksföretag och i stallar som inte hör till någon jordbruksfastighet. 10.1.2 Uppfödningskostnader
Kostnader för uppfödningen av hästar har ingående be— handlats av Ann Gustafsson i ett examensarbete, Hästsek— torn och lantbruketi Resultaten av utförda beräkningar
1Gustafsson, A. 1981. Hästsektorn och lantbruket. Stencil. Institutionen för ekonomi och statistik, institutionen för husdjursförädling. Sveriges lantbruksuniversitet.
186 Uppfödning och handel SOU 1982:51
redovisas dels som en standardkalkyl, gjord enligt de principer som används inom animalieproduktionen, dels som det ekonomiska resultatet vid tio jordbruksföretag med hästuppfödning. Både uppfödning av arbetshästar och sporthästar av olika slag finns med i studien. I det följande presenteras främst den del som avser upp—
födning av ridhästar.
I tabell 10.1 visas kostnaderna för uppfödning av en 3 1/2 årig ridhäst. Vid beräkningarna har bl.a. anta— gits att fölningsprocenten är 77 procent, vilket är ett extremt bra resultat. Vidare har priset på havre satts till 0,85 kronor per kg, hö 0,60 och halm till 0,30 kronor per kg.
Tabell 10.1 Sammanställning över uppfödningskostna— derna för en 3 1/2 årig ridhäst
______—.———————-——————————
Kostnadsslag Kr. % ____________________________________________________ Foder 7 405 16 Strö 1 440 3 25 % Skötsel och vet.vård 2 875 6 Språngavg. + övr. bikostn. 1 625 4 Rekrytering 1 100 2 14 % Gallsto 3 390 8 Försäkring 1 595 4 ) 4 % Ränta 7 415 16 )16 % Arbete 14 400 31 )31 % Byggnadskostnad 3 960 9 310 9 " underhåll 600 1 . Summa 45 805 100
______________________—-——————_—————-
Som ett alternativ till kalkylen i tabell 10.1 ges ett exempel där enbart de kontanta utläggen medräknats. De redovisade kostnaderna blir då ca 14 000 kronor. I detta alternativ får uppfödaren ingen ersättning för arbetet, ingen ränta på investerat kapital eller på
L—
SOU 1982:51 Uppfödning och handel
det rörelsekapital som bundits under uppfödningen,
inte heller någon ersättning för betet eller för stall— byggnaden utöver underhållskostnaden. Avelsstoet be— traktas som hobbyhäst och belastar inte uppfödnings— kalkylen. En kostnad av 1 360 kronor för gallsto har
dock medräknats.
10.1.3 Försäljning och ekonomi
Vid de två företag med halvblodsuppfödning som Gustafsson följt upp har försäljningspriset för en 3 1/2 årig halvblodshäst varierat mellan 15 000 kronor och 30 000. Som tidigare nämnts betalar ackordhäststiftelsen ca
10 000 kronor för halvblodshästar som är omkring tre
år gamla.
vid de företag som studerats av Gustafsson är hästhåll— ningen en väsentlig del i företaget. Resultaten av stu— dien visar att försäljningspriserna för hästarna oftast enbart täcker direkta driftsutgifter och låga produk— tionskostnader för fodret. I de flesta fall finns inte utrymme för ränta på lånat kapital och investeringar. Arbetsinsatsen är hög inom uppfödningen och det är svårt att ens få betalt för en bråkdel av arbetsinsatsen, en— ligt Gustafsson. Genom att kombinera uppfödningen med t.ex. hingsthållning, inackordering av ston, inridning och inkörning av hästar, träning och tävling av t.ex. trav- och galopphästar, har man lyckats förbättra eko—
nomin inom hästhållningen på de studerade företagen.
Väsentligt för de företag som bedriver hästuppfödning är enligt de synpunkter som framkommit vid Gustafssons studier bl.a.
o en gedigen kunskap 0 ett avelsmaterial av hög kvalitet
o hög dräktighetsprocent
188 Uppfödning och handel SOU 19?2:51
0 goda kontakter med den inhemska och internationella marknaden 0 goda betesmarker och stallar
en kombination av olika grenar inom hästhållningen
Som tänkbart komplement till hästhållningen föreslås bl.a. ridläger— och ridskoleverksamhet samt skogskör— ning.
I uppsatsen nämns även konkurrensen mellan yrkes— och hobbyuppfödare. Vid t.ex. försäljning av hästar måste yrkesuppfödaren i motsats till hobbyuppfödaren, lägga på moms på försäljningspriset. Om köparen i sin tur inte kan dra av momsen blir prisskillnaden avsevärd. För hobbyuppfödaren är arbetsinsatsen en meningsfull fritidssysselsättning och han har därför inget krav på att få betalt för arbetet. Å andra sidan har hobbyupp— födaren i regel mindre erfarenhet av hästuppfödning och valet av avelsston påverkas många gånger mer av känslomässiga bevekelsegrunder än kvalitetsmedvetande. Enligt Gustafsson har hobbyuppfödaren därför svårt att konkurrera kvalitetsmässigt med yrkesuppfödaren.
Som kommentar till prisutvecklingen framhåller Gustafs— son att det under 1970—talets första hälft uppstod en stor efterfrågan på sport— och fritidshästar med goda priser som följd. Det blev en brist på svenska hästar och hästimporten blev omfattande. Under 1970—talets andra hälft ökade den svenska uppfödningen samtidigt som efterfrågan minskade, vilket medförde sjunkande
priser och slakt av unghästar.
10.2 Import och export
Under 1970—talet importerades fler hästar till Sverige än det exporterades. Importpriset ökade enligt tull— statistiken kraftigare än exportpriset som framgår av tabell 10.2.
SOU 1982:51 Uppfödning och handel
Tabell 10.2 Import och export av hästar, antal och medelpris i jämna hundratal kronor
År Import Export
Antal Värde per Antal Värde per hästar häst, kr. hästar häst, kr. 1973 1 561 5 300 544 7 900 1974 1 815 5 500 605 6 600 1975 1 336 8 600 324 8 700 1976 1 124 10 500 418 6 600 1977 477 18 800 294 14 100 1978 401 31 800 281 15 500 1979 506 36 700 335 17 100 1980 682 34 200 372 21 800
___—___— 1Källa: Utrikeshandel, del 1. SCB.
De importerade hästarna kom framför allt från Danmark och England. Åren 1973—1975 importerades även ett
stort antal hästar från Polen. Under 1970—talet var Finland det land som köpte flest hästar från Sverige. För övrigt såldes hästar till 18 olika länder under åren 1973—1979. Sedan år 1977 har exporten till USA ökat till 30—40 hästar per år. Det är främst fullblods— araber och svenskt halvblod som sålts till USA medan importen därifrån huvudsakligen utgjorts av varmblods-
travare.
SOU 1982:51
11. HÄSTHÄLSA OCH VETERINÄR SERVICE
Djurskyddsbestämmelser berördes i avsnitt 4.9. I avsnitt 5.3 Djurhälsoutredningen ingår vissa synpunkter på den veterinära servicen. I det följande lämnas uppgifter om veterinärvårdens omfattning, sjukdomsorsaker och hälsokontroll inom hästområdet.
11.1 Veterinärvårdens omfattning
Omfattningen av djursjukvården i landet framgår av lantbruksstyrelsens sammanställning av veterinärernas årsberättelser. I berättelserna anges bl.a. antalet veterinärbehandlade hästar. Statistiken avser antalet behandlingsserier. Förändringen av antalet behandlings— serier avseende hästar framgår av följande sammanställ— ning.
År 1971 registrerades 118 000 behandlingsserier
" 1976 " 189 000 " " 1979 " 167 000 " " 1980 " 158 000 "
Ungefär hälften av hästarna behandlades av distrikts— veterinärer, en femtedel av privatpraktiserande vete— rinärer och övriga behandlades vid djursjukhus, enligt vad som framgår av veterinärernas årsberättelser 1974 och 1979. De av ATG inrättade hästklinikerna är avsedda att ge poliklinisk specialistservice. Alla typer av hästar kan få behandling på dessa kliniker.
Av de hästar som behandlades vid djursjukhus år 1976 erhöll 24 procent sluten vård, enligt betänkandet Finansiering av djursjukhus (Ds Jo 1978z8). Förutom
vid lantbruksuniversitetet i Uppsala ges stationär vård av hästar vid djursjukhusen i Helsingborg, Varekil på Orust, Skara, Karlstad, Strömsholm, Sollefteå, Lång— sele och Umeå.
192 Hästhälsa och veterinär service SOU 1982:51
11.2. Sjukdomsorsaker
Någon statistik över de skador och sjukdomar hästarna behandlas för finns inte publicerad. Däremot har Jord— brukets försäkringsbolag (JBF) publicerat statistik över ersättningsorsaker. År 1980 var 74 000 hästar för— säkrade i bolaget. Av hästarna var 28 procent halvblods— hästar. I tabell 11.1 visas ett sammandrag för åren
1970—1979 av olika typer av livskador.
Tabell 11.1 Frekvensen livskador under åren 1970—1979
___—__M—
Orsak Kategoria A1 A2
________________________________________________________ Rörelseorganens sjukdomar 34,2 27,2 Digestionsorganens sjukdomar 14,3 20,3 Hovens sjukdomar 11,7 4,4 Andningsorganens sjukdomar 7,5 7,3 Nervsystemets & sinnesorganens
sjukdomar 3,8 4,6 Infektionssjukdomar 3,5 6,9 Cirkulationsorganens sjukdomar 3,1 5,5 Könsorganens sjukdomar 2,9 4,2 Förgiftningar 1,1 1,6 Tumörer 0,7 1,2 Sjukdomar med en frekvens (1 % 2,3 2,3 Sårskador, olycksfall, m.m. 9,1 11,9 Obestämd diagnos 5,8 2,6
Summa 100,0 100,0
___—___—
aSe texten. Källa: JBF 1975—79. Jordbrukets försäkringsbolag.
A1—försäkringen är en livförsäkring som även täcker hästens brukbarhet. A2—försäkringen är enbart en liv— försäkring. Trav— och galopphästar som tränas för eller deltager i tävling kan försäkras endast enligt AZ.
A1—försäkringen täcker sedan år 1973 även de veterinär— vårdsskador som överstiger ett visst angivet belopp. Veterinärvårdsersättning utgår årligen till omkring
fem procent av de A1—försäkrade hästarna. Bland vete—
_____|
SOU 1982:51 Hästhälsa och veterinär service
rinärvårdsskadorna var den vanligaste ersättningsor— saken sjukdomar i rörelseorganen, därefter i nämnd ordning Sårskador, sjukdomar i digestionsorganen, and— ningsorganen och gruppen hovsjukdomar och fistlar. I JBF:s material uppvisar halvblodshästarna betydligt högre frekvens sjukdomar i rörelseorganen jämfört med medeltalet för övriga raser. (Livskador vid olika åld—
rar visades i figur 3.5.) 11.3 Hästhälsokontroll
Som nämndes i avsnitt 6.3 finns en lag (1980:370) om organiserad hälsokontroll av husdjur. Organisation på jordbrukets område eller annan sammanslutning kan få rätt att anordna hälsokontroll med ändamål att motverka eller förebygga sjukdomar hos husdjur. Någon organise— rad hälsokontroll av hästar har dock inte kommit till
stånd.
Ett fältförsök genomfördes åren 1971—1976, som innebar en detaljinventering av förhållandena vid ett urval ridskolor. Sammanlagt 60 ridanläggningar ingick i un— dersökningen som närmast kan betecknas som hästhälso— kontroll. Undersökningen som omfattade ca 1 300 hästar redfvisas i en uppsats Hästhälsokontroll inom ridspor— ten.
Dels undersöktes samband mellan miljö och skador, dels skador på olika typer av hästar. Av resultaten framgår bl.a. följande.
0 20 procent av de stora hästarna var halta vid första
besiktningen.
1Magnusson, L.E. 1976 Allmänt veterinärmöte. Kompendium. Sveriges
veterinärförbund. Stockholm 1976.
194 Hästhälsa och veterinär service SOU 1982:51
0 8 procent av ponnyhästarna var halta vid första
besiktningen.
o Hälften så många hästar i gruppen 150—159 cm i mankhöjd hade anmärkningar jämfört med de i gruppen 160—170 cm.
0 Tryckskador av sadeln var vanligare hos hästar med
hög, muskefattig manke och hästar med dåligt sadel—
läge.
Någon organiserad, landsomfattande hästhälsokontroll
finns inte.
Vissa former av hälsokontroll förekommer emellertid
vid landets trav— och galoppbanor och bl.a. vid stute—
rier.
SOU 1982:51
12. FÖRSÖK OCH FORSKNING
Försök och forskning inom hästområdet har under 1970— talet huvudsakligen bedrivits vid den veterinärmedi— cinska fakulteten vid Sveriges lantbruksuniversitet (tidigare Veterinärhögskolan). Under de senaste åren
har hästavelsfrågor även blivit aktuella inom den lant— bruksvetenskapliga fakultetens institution för husdjurs— förädling och sjukdomsgenetik.
En samarbetskommitté för hästforskning tillsattes av rektorsämbetet vid Sveriges lantbruksuniversitet den
15 februari 1979. Kommittén är underställd en för vete— rinärmedicinska fakulteten och Statens veterinärmedi— cinska anstalt gemensam forskningsnämnd. Förutom vete— rinärer ingår i kommittén en genetiker från den lant— bruksvetenskapliga fakulteten samt en representant
från vardera ATG, Centralföreningen för svensk rid—
sport och Lantbrukarnas riksförbund.
12.1. Forskningsprojekt
Samarbetskommittén för hästforskning utgav år 1981 en broschyr Svensk hästforskning, volym 1. Den är närmast en projektkatalog över pågående arbete. Av broschyren framgår att 81 forskare är mer eller mindre inkopplade i de 81 redovisade projekten eller delprojekten. Det poängteras att endast ett fåtal forskare arbetar på heltid med hästforskning. Vanligen bedrivs arbetet över djurslagsgränserna som jämförande studier. De
redovisade projekten varierar därför påtagligt till
196 Försök och forskning SOU 1982:51
sin omfattning, intensitet, finansieringstyp m.m. I tabell 12.1 har kommittén i görligaste mån ordnat in de olika projekten i ämnesgrupper motsvarande JBF:s uppställning av skadeersättningar. I vissa fall har gränsdragningarna varit svåra att göra. En del projekt handlar enbart om diagnostik, andra kan be— traktas som ren grundforskning. Ett projekt, Unghäst— träning,har redovisats som sju delprojekt under rub— riken Rörelseorganen eftersom projekten ingår i en serie hållbarhetsstudier på travhästar. Bl.a. dessa studier är ett led i den forskning som finansieras
av ATG. ATG:s resurser används till vissa samlade
forskningsinsatser inom prioriterade områden.
Tabell 12.1 Forskningsprojekt inom hästsektorn budgetåret 1980/81
Ämnesområde Antal projekt
Rörelseorganen inkl. tillväxt & träning Könsorganens sjukdomar & reproduktion Genetiska analyser Invasionssjukdomar Cirkulationsorganen Infektionssjukdomar Biokemi
Hälsoundersökningar Digestionsorganen Övrigt
_a_. N ©
O'NNbeaxlmO—i
m I
Summa
Källa: Svensk hästforskning. Samarbetskommittén för hästforsk— ning, SLU. 1981.
De projekt som handlar om avel har följande benämning.
o Utveckling av metoder för avelsvärdering av hästar med samtidigt utnyttjande av individ-, avkomme— och härstamningsinformation
o Orsaker till låg startfrekvens hos 2, 3 och 4 åriga varm— och kallblodiga travare
SOU 1982:51 Försök och forskning
Avelsvärdering av travare (hingstar och ston) Utveckling av metoder för exteriörbedömning och studier av samband mellan hållbarhet, prestationer och exteriör som grund för utveckling av system för praktisk avelsvärdering
0 Analys av genetiska samband mellan olika egenskaper hos ridhästar
o Genetisk analys av konstitutionella, exteriöra och prestationsbetingade egenskaper hos ridhästar
o Genetisk analys av data från blodgruppering av trav— hästar
o Vidareutveckling och praktisk anpassning av nuvaran— de avelssystem avseende häst
o Exteriörbedömning som instrument vid avelsvärdering av fullblodsaraber med speciell tonvikt på praktiskt tillämpbara metoder
Kommittén föreslog i promemorian Utveckling av redskap för skogskörning med häst, m.m. att SLU skulle tillde— las ett särskilt anslag för redskapsutveckling. Riks— dagen beslöt (prop. 1980/81:100 bil. 13, JoU 1980/81:18, rskr 1980/81:207) med anledning härav att anslå vissa medel till redskapsutveckling för skogskörning med häst.
12.2 Kostnader och finansiering
Av de i tabell 12.1 redovisade projekten finansieras
26 av ATG medan 33 är helt finansierade av lantbruks— universitetet. De senare forskningsuppdragen är av typen grundforskning, s.k. pilotundersökningar och metodstudier för diagnostik. Fyra projekt finansierades genom statens råd för skogs— och jordbruksforskning samt två genom statens medicinska forskningsråd. Övriga projekt finansierades av 21 andra bidragsgivare. Den s.k. lantbrukets fond för upplysningsverksamhet och utvecklingsarbete har hittills inte finansierat projekt
inom hästområdet.
198 Försök och forskning SOU 1982:51
En referensgrupp för hästfrågor inom den veterinär— medicinska fakulteten publicerade år 1979 en PM med titeln Angående hästsektorn och dess forskning (sten— cil). Enligt uppgifter i denna promemoria beräknades veterinärvården år 1978 uppgå till omkring 22 miljoner kronor. Den totala kostnaden för hästforskning inom SLU var för budgetåret 1978/79 ca 1,6 miljoner kronor, exkl. basresurser. Staten betalade 58 procent av detta. Av lantbruksuniversitets totala kostnad för forskning utgjorde hästforskningen 1,2 procent. Enbart SLU:s löner till de statsanställda forskarna uppgick till 665 000 kronor, vilket motsvarade 82 procent av den
totala lönekostnaden för hästforskarna.
Kostnaden för utveckling av redskap för skogskörning med häst budgetåret 1981/82 finansieras genom stats— anslaget till den skogsvetenskapliga fakulteten. En— ligt uppgift från institutionen för skogsteknik i Garpenberg avsattes en summa av 143 000 kronor för ut— vecklingsarbetet under 1981/82.
SOU 1982:51
13. UTBILDNING OCH INFORMATION
13.1. Bakgrund
Under den tid hästen användes i relativt stor omfatt— ning inom jord— och skogsbruket samt inom försvaret lades stor vikt vid grundutbildning i hästkännedom. I och med mekaniseringen av jord— och skogsbruket och motoriseringen av försvaret under 1960—talet upphörde i stort sett utbildningen i hästskötsel vid landets lantbruks— och skogsskolor och inom försvaret. Endast en kurs i hästskötsel bibehölls, nämligen den 8— veckorskurs som inrättades år 1934 vid statens hingst— depå och stuteri. Inom lantbrukets högskolor minskade undervisningen i hästkunskap och hästsjukvård markant. Hovslagarskolans utbildning av hovslagare bibehölls emellertid. I och med hästsportens snabba utveckling under 1970—talet ökade omfattningen av hästuppföd— ningen åter. Därmed ökade även efterfrågan på utbild— ning i hästskötsel både bland uppfödare och hästan-
vändare. 13.2. Utbildning inom gymnasieskolan
13.2.1. Grundutbildning i jordbruk och husdjursskötsel
samt vidareutbildning
Grundutbildning inom jordbruk ges dels på en tvåårig jordbrukslinje, dels i 40— och 10—veckors special— kurser. De två sist nämnda är avsedda för elever med
yrkeserfarenhet. Kursplanerna är inriktade bl.a. mot
200 Utbildning och information SOU 1982:51
animalieproduktion. Därvid berörs hästskötseln endast i förbigående. Till den tvååriga linjen antas årligen omkring 1 000 elever, ungefär lika många till 40— veckorskursen och ca 660 elever till 10—veckorskursen (1980/81).
Vidareutbildning anordnas i form av s.k. högre spe— cialkurser. De olika kursernas längd varierar från 8 till 40 veckor. Sammanlagt finns plats för vidareut—
bildning av omkring 1 000 elever per år.
Förutom de nämnda kurserna finns inom gymnasieskolan ett antal specialkurser. Vissa av dessa kurser avser
utbildning inom hästskötselområdet.
13.2.2. Specialkurser med inriktning mot hästskötsel
m.m.
Det fanns tidigare en tvåårig linje för utbildning av djurskötare till djurparker. Denna ersattes fr.o.m. läsåret 1981/82 med en tvåårig gymnasielinje för ut— bildning av djurvårdare utanför animalieproduktionen (läroplan nr S 4 81:1). Kursplanen omfattar i genom— snitt 27 veckotimmar djurvård. Undervisningen i djur- vård bedrivs som inbyggd utbildning i den omfattning de lokala förhållandena medger. I huvudmomenten ingår bl.a. allmän djurkunskap, specialiserad djurkunskap samt skötsel och vård av bl.a. hästar. Förutom hästar avser kursplanen hundar, katter, laboratoriedjur samt djurparksdjur. Några anvisningar om undervisnings— tidens fördelning mellan djurslagen finns inte. Kursen kan således anpassas efter arbetsmarknadens behov. Kurser med inriktning mot djurparksdjur anordnas f.n.
i Norrköping och Enskede.
En annan specialkurs med anknytning till hästar är
8—veckorskursen i hästskötsel (nr S 4 73:1). Tre kur—
SOU 1982:51 Utbildning och information
ser anordnas årligen på Flyinge och två på Wången. Kurserna på Wången är anpassade till skogskörning med häst. Ett 50—tal elever utbildas årligen på Flyinge och ungefär hälften så många på Wången.
Vid fyra gymnasier i landet, i Kramfors, Malmö, Möln— dal och Stockholm anordnas sedan några år 9—veckors— kurser för yrkesverksamma inom trav— och galoppsport (läroplan S 4 78:5). Under läsåret 1980/81 genomgicks dessa kurser av sammanlagt 64 elever.
En läroplan för en 40—veckorskurs för stallpersonal vid travbana (nr S 4 72:2) finns godkänd av skolöver— styrelsen. Enligt timplanen upptas ca 90 procent av undervisningen av hästkunskap och hästens träning. Någon kurs har emellertid ännu inte anordnats. 13.3 Utbildning vid lantbruksuniversitetet
Inom lantbruksuniversitetet finns flera utbildnings— vägar med inriktning mot bl.a. husdjursskötsel, t.ex. veterinärutbildning, utbildning av agronomer inom hus— djursområdet, lantmästarutbildning och hovslagarut— bildning.
13.3.1. Agronom— och veterinärutbildning
Veterinärer och husdjursagronomer får ungefär samma grundutbildning i husdjurens (inkl. hästens) anatomi, histologi och fysiologi samt i kemi och biokemi. Agronomernas utbildning inriktas därefter mot repro— duktions— och näringsfysiologi, utfodring och vård, statistik, genetik och husdjursförädling. Några krav på specialkunskap om hästskötsel finns inte för er— hållande av examen. Däremot kan de studerande specia— lisera sig på häst i samband med det obligatoriska
examensarbetet.1
202 Utbildning och information SOU 1982:51
Veterinärutbildningen inriktas bl.a. mot djursjuk— domar, förlossningskunskap och reproduktionsstör— ningar, kirurgi, medicin samt husdjurshygien. År 1965 ändrades studieplanen så att hästutbildningen blev starkt begränsad. Kandidaterna tjänstgör nu 15 dagar vid den kirurgiska och 15 dagar vid den medicinska hästkliniken. Dessutom tjänstgör kandidaterna 50
dagar i ambulant praktik. Omkring 25 procent av djuren är hästar. Enligt A. Darenius (1976)2 har de veteri— närer som utexaminerats efter 1970/71 uppskattningsvis endast en fjärdedel av den kliniska hästerfarenhet som de dessförinnan examinerade veterinärerna. Speciali— seringen på hästsjukdomar har därför måst ske efter examen, bl.a. genom tjänstgöring på djursjukhus och på hästkliniker. 13.3.2 Lantmästarutbildning
Lantmästarutbildningen är en påbyggnad av utbildningen på den två—åriga jordbrukslinjen och en 40—veckorskurs i driftsledning. Minst 30 månaders praktik krävs sam— manlagt. Några krav på praktik inom hästskötsel finns inte. Viss specialisering kan ske mot animalieproduk— tion. Orienterande undervisning ges i hästskötsel. Lantmästarkursen omfattar 40 veckor och är förlagd till Alnarp.
Specialisering inom en gren av animalieproduktionen sker huvud— sakligen efter agronomexamen, t.ex. vid anställning på någon av SLU:s försöksavdelningar eller genom t.ex. lantbruksstyrelsens vidareutbildning av personal.
2 Darenius, A. Forskning och utbildning. Allmänt veterinärmöte. Kompendium. Sveriges veterinärförbund. Stockholm 1976.
SOU 1982:51 Utbildning och information
13.3.3. Hovslagarutbildning
I avsnitt 5.2 redogjordes för hovslagarskolans förlägg— ning till Skara och utbildningens planerade upplägg— ning. Ursprungligen var kursen som en fyramånaders— kurs. Erfarenheten har emellertid visat att det är önskvärt att ha en förberedande kurs före den egentliga hovslagarutbildningen och dessutom en kort repetitions— kurs efter utbildning och viss praktik.
Den förberedande utbildningen (delkurs I) omfattar bl.a. hov— och klövvårdslära. Kurstiden är tre veckor. Varje år anordnas en sådan kurs för 30 elever. De ele— ver som godkänts i delkurs I kan söka till delkurs II som omfattar fyra månaders utbildning. Kunskapskontroll sker genom skriftliga och praktiska prov. Efter denna kurs skall eleverna kunna tjänstgöra som hovslagare. Efter ett års yrkesverksamhet får de utbildade hov— slagarna en veckas repetitionskurs. Bl.a. tar man då upp frågor om hovsjukdomar och s.k. sjukbeslag. Av de 30 elever som antas till delkurs I brukar omkring 20 fortsätta i delkurs II. Mellan 30 och 40 procent av kursdeltagarna utgörs av kvinnliga elever.
13.4 Lantbruksnämndernas kursverksamhet
Lantbruksnämndernas kursverksamhet riktar sig mot yrkesverksamma inom jordbruket. Enligt svaren på en enkät utsänd av lantbruksstyrelsen år 1980 anordnar lantbruksnämnderna årligen ett 60—tal kurser i häst- kunskap för jordbrukare under totalt ca 125 kursdagar. Mer än två tredjedelar av dessa är endagskurser. En— staka tvåveckorskurser hålls bl.a. i skogskörning och i uppfödning och inkörning av hästar. Sammanlagt del— tar omkring 4 000 personer årligen i lantbruksnämn— dernas s.k. hästkurser. Detta motsvarar nära tre pro—
cent av det totala deltagarantalet i nämndernas kurs—
204 Utbildning och information SOU 1982:51
verksamhet. Antalet hästkurser utgör 1,3 procent av
det totala antalet kurser.
13.5 Studiecirkelverksamhet
Studiecirklar i hästkunskap har under senare år an— ordnats av två studieförbund, nämligen Vuxenskolan och Studiefrämjandet. Aktuella studiecirklar har bl.a. varit Hästens beteende, Känn din häst, ABC om hästar, Hästens utfodring, Hästjuridik. Förbunden har till
kommittén redovisat följande antal cirklar och del—
tagare. 1978/79 246 cirklar med sammanlagt 2 265 deltagare 1979/80 256 "— 2 145 "
13.6 Ridsportorganisationernas kursverksamhet
13.6.1. Samverkanskurser mellan Ridfrämjandet och Valla folkhögskola
Ridfrämjandet gick år 1972 in som tredje huvudman i Valla folkhögskola. Vid folkhögskolan finns bl.a. en fritidsledarlinje med olika profilgrupper. Elever som t.ex. valt ridning som profilgrupp erhåller varje vecka sex timmar specialundervisning om ridning. Möj— lighet till inriktning mot ridning ges vartannat år. Vanligen väljer 5—6 elever denna profilgrupp.
På Valla folkhögskola anordnas årligen två förberedan- de instruktörskurser på åtta veckor med 30 elever i varje kurs. Ridinstruktörskurserna är förlagda till Strömsholm och betraktas som från folkhögskolan ut— lagda kurser. Ridinstruktörsutbildningen är uppdelad på tre kurser om vardera tre månader. För att bli an— tagen krävs i regel minst ett års praktik efter genom— gången förberedande instruktörskurs och mellan de
SOU 1982:51 Utbildning och information 205
olika delkurserna. Antalet utbildade i de olika del—
kurserna har de tre senaste åren (1978—1980) varit
följande.
Delkurs I 41—48 elever per år " II 32—36 "—
" III 4—16 "—
Förutom de nämnda kurserna anordnas även veckokurser för ungdomsledare, tredagarskurser för regionala ut— bildningsledare och för handikappinformatörer.
Budgetåret 1979/80 deltog 295 elever i samverkans— kurserna och det totala antalet elevveckor var 1 720. Samma siffror för budgetåret 1980/81 var 287 deltagare och 1 636 elevveckor.
13.6.2. Tävlingsorganisationernas kursverksamhet centralt
Tävlingsorganisationerna inom ridsporten (SRC, SLRC, SPF) anordnar utbildning för tävlingsryttare, tävlings— funktionärer, tävlingsledare och utbildning av ekipage. Även kurser i hästkörning förekommer. Under budgetåret 1978/79 hade t.ex. SRC—Ridfrämjandet sådana kurser på Strömsholm med sammanlagt 282 deltagare. Kurstiderna varierade mellan två dagar och två veckor. Även SLRC har motsvarande typer av kurser. För budgetåret 1978/79 redovisar SLRC 16 kurser med sammanlagt 200 deltagare. Kurstiderna varierade mellan två och åtta dagar.
Svenska ponnyföreningen (SPF) utbildar bl.a. ett 40— tal ponnyinstruktörer årligen i Vetlanda. Kurstiden är två veckor med 20 elever i varje kurs. I samarbete med Ridfrämjandet vidareutbildas ponnyinstruktörerna genom en tvåveckorskurs på Strömsholm. En eller två sådana kurser anordnas varje år med 10—12 instruktörselever i varje kurs. SPFzs utbildning av tävlingsfunktionärer sker i nära samarbete med SRC.
206 Utbildning och information SOU 1982:51
13.7 Övrig kurs— och informationsverksamhet
På Strömsholm hålls årligen fyra 10—veckorskurser i hästskötsel med 8—10 elever i varje kurs. Denna kurs i är inte bidragsberättigad. Svenska blå stjärnan uppger * att de har viss kursverksamhet på hästområdet. Bl.a. kurser i hästvård och hästsjukvård. Dessa kurser är
inte bidragsberättigade utan bekostas av eleverna.
Inom grundskolan kan viss ridundervisning förekomma
i form av fritt valt arbete. Stat och kommun bekostar
tillsammans denna verksamhet. »
Lokala och regionala hästavelsföreningar står i viss utsträckning själva som kursanordnare och finansierare av hästkurser. Många travsällskap håller årligen en eller flera kurser.
Som nämndes i avsnitt 9.2.2 och 9.2.3 står även Rid— främjandedistrikten och de lokala ridklubbarna för viss utbildning av ridlärare och ungdomsledare. In— formations- och kursverksamhet bland barn och ungdom som vistas vid ridskolorna sker i stor utsträckning med hjälp av det lokala aktivitetsstödet, som tidigare
nämnts.
Det finns ett ansenligt antal böcker och småskrifter om hästskötsel och hästsport. En del av dessa är ut—
givna av hästave15e och hästsportorganisationer.
13.8 Till kommittén framförda synpunkter om utbild—
ning
Från Ridfrämjandet har man till kommittén framfört att dagens största problem är att den gamla erfaren— heten och hästkunnandet i hög grad försvunnit. Den genomsnittlige ryttaren och uppfödaren har mycket
SOU 1982:51 Utbildning och information
sämre kunskaper jämfört med tidigare. Både hästens skötsel och utfodring behöver förbättras, från hästens födelse och framåt. Ridfrämjandet framhåller att Sverige har ett bra avelsmaterial men det bör tillvaratas på
ett bättre sätt än vad nu är fallet. Vidare påpekar man att ridskolorna har svårt att få tag på väl utbildade
hästar.
Svenska ponnyföreningen har till kommittén framfört att man har behov av att fördubbla antalet ridinstruk—
törer för ponnyryttare.
Länsveterinärerna i Västerbottens, Jämtlands och Koppar— bergs län har i en skrivelse bl.a. uppmärksammat kom— mittén om önskvärdheten av att djurskyddsinspektörer bereds tillfälle till fortbildning i hästkännedom. Ridskolor och uthyrningsstall etableras bl.a. vid större turistcentra. Kommunalt bidrag beviljas ofta till verksamheten utan att man ställer krav på kun— skaper i hästkännedom. Det är angeläget, anser läns— veterinärerna, att utbildning av ansvarig personal snarast kommer till stånd. Man påpekar även att för— äldrar som köper en häst till sina barn ofta saknar
kännedom om hästhållning.
Vid lantbruksuniversitetet framhåller man att hästens användning ändrats under 1970—talet. Allt fler hästar sätts in i tävlingsverksamhet och vid yngre ålder än tidigare. Detta ställer stora krav på uppfödare och hästutbildare. Samtidigt har det tillkommit nya kate— gorier uppfödare som saknar erfarenhet av och tradi— tion inom hästuppfödningsområdet. Man understryker att utbildningsbehovet är mycket stort både bland uppfödare
och hästanvändare.
Viss forskning inom hästområdet pågår i Sverige och i en del andra länder. Det finns emellertid ingen vid
208 Utbildning och information SOU 1982:51
SLU:s konsulentavdelning som har ansvaret för att forskningsresultaten förs ut till berörda näringsut— övare och rådgivare. Lantbruksuniversitetets häst— forskare hävdar att den facklitteratur som finns till— gänglig är av skiftande kvalitet och delvis föråldrad. Nya krav på hästarna måste följas upp med förbättrade uppfödnings— och träningsmetoder. Det är därför ange— läget att man får fram läroböcker som bygger på modern
forskning.
Ridskolornas riksorganisation (RRO) har framfört att det finns behov av regional utbildning av hästar och av hästutbildare. Man föreslår att sådan utbildning anordnas på tre olika platser, t.ex. en i vardera,
södra, mellersta och norra Sverige. RRO framhåller
även vikten av fortbildningskurser för ridinstruktörer.
Man efterfrågar även utbildning för stallförmän. Den bör innefatta utbildning i hästsjukvård, hovslageri, arbetsledning och ge fördjupade kunskaper i foderlära.
Avelsföreningen för svenska varmblodiga hästen har för kommittén påpekat att en rätt utförd utbildning av unghästarna medverkar till en högre medellivslängd hos hästarna, underlättar försäljningen och ger uppfödaren högre priser. Kurser i hästutbildning är därför vik— tiga. Liksom Avelsföreningen för svenska varmblodiga travhästen efterfrågar man utbildning för stallförmän, stuteriförmän och för hingsthållare, kurser i semine—
ring av häst och kurser i hästens hov— och hälsovård.
Fråm såväl hästavels— som hästsportorganisationer har man framfört önskemål till kommittén om en tvåårig gymnasielinje med specialinriktning mot häst. Skol— överstyrelsen godkände år 1981 en läroplan (nr S 4 81:1) för tvåårig utbildning av djurvårdare utanför animalieproduktionen. Skara kommun har meddelat kom—
mittén att man till skolöverstyrelsen anmält sitt in—
SOU 1982:51 Utbildning och information
tresse för att införa en sådan linje vid gymnasiet i Skara. Man planerar därvid att ge linjen en inriktning mot hästvård. Kommunen framhåller de goda förutsätt— ningar som finns i Skaraområdet för sådan utbildning. Bl.a. hänvisar man till de resurser som finns vid vete— rinärinrättningen i Skara, t.ex. hovslagarskolan och möjligheten att anlita kvalificerade lärare. Dessutom finns inom nära räckhåll travbana, ridhus och stuterier som kan utnyttjas vid den inbyggda delen av utbild-
ningen.
Inom veterinärinrättningen är man positiv till den av Skara kommun föreslagna utbildningsvägen. I samarbete med kommunen har man utarbetat ett förslag till diffe- rentierad utbildning i djurvård. Bl.a. innebär för— slaget utbildning tillrättalagd för blivande travträ— nare, stuteriförmän, djursjukvårdare och djurskydds— tillsyningsmän. Överläggningar har även förekommit med företrädare för den kommunala vuxenskolan i Skara om möjligheten att parallellt anordna kurser för redan yrkesverksamma inom hästområdet.
Styrelsen för hingstuppfödningsanstalten Wången har i ett förslag som överlämnats till kommittén tagit upp två nya typer av kurser. Den ena är en 40—veckorskurs för instruktörer i skogskörning med häst. Diskussioner förs med skolöverstyrelsen om att få utnyttja kurs— planen (nr S 4 72:2) för stallpersonal vid travbana. Denna kursplan lämpar sig väl för ändamålet efter smärre justeringar menar man. Den andra föreslagna kursen är en tvåveckorskurs för hingsthållare. 13.9 Kommitténs tidigare presenterade förslag I en till jordbruksministern den 1 oktober 1980 över— lämnad promemoria föreslog kommittén bl.a. att 8—
veckorskurser i skogskörning med häst skulle anordnas
210 Utbildning och information SOU 1982:51
vid Hingstuppfödningsanstalten Wången. (8—veckors—
kurser startade vid Wången under våren 1981.)
I sitt delbetänkande (Ds Jo 1981:6) Statens hingst— depå och stuteri föreslog kommittén bl.a. att sex- månaders inbyggd utbildning för stall— och stuteri— förmän skulle förläggas till Flyinge. Den teoretiska delen av utbildningen föreslogs ingå i gymnasiesko— lans kursverksamhet. Utbildning i avel, vård m.m. i en tremånaderskurs och en tvåveckorskurs för hingst— hållare föreslogs även bli förlagda till Flyinge lik— som en 40—veckorskurs för hästutbildare. Kommittén hänvisade f.ö. till att utbildningsfrågorna skulle tas upp i slutbetänkandet.
13.10 Sammanfattning av antal kursdeltagare
Antalet deltagare i kurser som berör hästuppfödning, hästskötsel och hästens användning inom jord— och skogsbruk och till vilka bidrag utgår av allmänna medel, framgår av följande sammanställning.
Hästskötarkurser, 8—9 veckor ca 140 elever per år
(S 4 73:1, S 4 78:5)
Hovslagarkurser, 5 mån. " 20 "— Lantbruksnämndernas kursdagar " 4 000 deltagare per år Studiecirklar " 2 200 "—
Deltagarantalet vid de kurser som anordnas för rid— instruktörer och ungdomsledare har följande omfatt— ning. (I den regionala ungdomsledarutbildningen kan
samma elev delta i flera kurser under ett år.)
SOU 1982:51
Ridinstruktörskurser Ponnyinstruktörskurser Ridledarutbildning Ungdomsledarutbildning
Övrig ledarutbildning
Tävlingsorganisationerna har dessutom ett stort antal
kurser.
centralt 8—12 veckor ca
regionalt centralt regionalt
centralt
Utbildning och
2 2
3—6
2 dagar
3—5
||
||
||
" 1
information
150 50 240 140 150 75
elever
SOU 1982:51
14. HÄSTENS ROLL 1 SAMHÄLLET
14.1 Hästens roll inom jord— och skogsbruk
Antalet jordbruksföretag i landet med mer än 2 ha åker uppgick år 1976 till ca 131 000 enligt 1976 års lant— bruksräkning. Hästar fanns på ca 22 000 av företagen. Föl och unghästar fanns på en tredjedel av dessa före— tag. Det ger en viss uppfattning om hur många jord— bruksföretag som bedriver hästuppfödning. I det föl— jande berörs dels hästens betydelse för lantbruket i sin helhet dels hästens användning i skogsbruket.
14.1.1 Hästen i lantbruket
Hästsektorn och dess relation till lantbruksnäringen belyses i det examensarbete av A. Gustafsson (1981), som nämnts i kapitel 10. Det råder stora brister i bas— fakta rörande hästhållningen. Det går ändå att konsta— tera att hästhållningen ger ett flertal inkomstkällor för lantbruksnäringen, enligt Gustafsson.
I examensarbetet redovisas beräkningar som tyder på att lantbruket i producentledet årligen erhåller ett inkomsttillskott från hästsektorn i storleksordningen 500—600 miljoner kronor. Inkomsterna härrör från flera källor och följande nämns.
o Försäljning av fodermedel o Uppfödning och försäljning av föl och hästar
o Inackordering av hästar
214 Hästens roll i samhället SOU 1982:51
0 Ridläger, ridskole- och utbildningsverksamhet o Köttproduktion
o Körning i jord— och skogsbruk
Av årsomsättningen inom hästsektorn beräknas ca 60 procent härröra från fodermedelsförsäljning, direkt eller indirekt, och 35 procent från inackorderingar, ridläger o. dyl. Det hemmaproducerade foder som an— vänts till egna och inackorderade hästar, exkl. egna brukshästar, betraktas vid beräkningarna som sålt. Intäkten av försålda hästar har antagits vara
lika stor som foderkostnaden enligt beräkningarna och ger därför inget överskott. Värdet av brukshästarnas arbete inom skogsbruket utgör enligt Gustafssons skatt— ningar sex procent av omsättningen inom hästsektorn. Värdet motsvarar knappt hälften av foderkostnaden för
brukshästarna.
Hästhållningen har även vissa indirekta effekter på lantbruket. Genom att producera vallfoder till bl.a. hästar kan man t.ex. förbättra Växtföljden på gårdar med ensidig spannmålsodling. Gustafsson påpekar vidare att produktionen av hästfoder minskar landets spann—
målsöverskott. Produktionen av foder beräknas uppta en areal av ca 110 000 ha inkl. betesmark, vilket blir ca
1 ha per häst i genomsnitt.
Skötseln av de hästar som finns på jordbruksfastigheter beräknas ta i anspråk en arbetstid motsvarande totalt 3 500 heltidsanställda. Angående arbetsersättning och hästuppfödningens ekonomi hänvisas till kapitel 10. 14.1.2 Hästen i skogsbruket Den svenska skogsarealen uppgår till ca 22 miljoner ha.
Privatskogsbruket svarar för ca hälften av denna areal.
Skogens årliga tillväxt uppskattas till ca 3,1 m3sk per
SOU 1982:51 Hästens roll i samhället
ha i genomsnitt för hela landet. På jordbruksföretag med mer än 2 ha åker fanns år 1980 sammanlagt 4,5 mil—
joner ha skogsmark.
Kallblodshästar fanns år 1976 på ca 13 200 av landets
ca 118 000 jordbruksföretag (företag med mer än 2 ha åker), enligt SCB. Antalet vuxna kallblodshästar var
år 1981 ca 12 700. Det innebär en minskning med ca
4 000 hästar sedan år 1976. Med ledning av betäcknings— siffrorna åren 1974—1980 tillförs häststammen omkring
2 000 kallblodshästar årligen om man utgår från att
40 procent av betäckningarna resulterar i livskraftiga föl. En del kallblod används enbart som travhästar. Å andra sidan använder man även varmblodshästar för skogs-
körning i viss utsträckning.
Enligt en undersökning avseende avverkningsåret 1972/73 (Drakenberg & Höök, 1975)1användes häst på 15 700 före— tag inom privatskogsbruket för uttransport av virke. Kvantiteten motsvarade 12 procent av den volym virke som brukarna avverkade i egen regi. Andelen virke som kördes ut med häst varierade mellan olik regioner. T.ex. i den skogsregion som omfattas av länen W, X, Y och Z kördes 45 procent av gallringsvirket ut med häst
och 17 procent av slutavverkningsvirket.
Av den volym virke som avverkades 1972/73 inom privat— skogsbruket kom två procent från fröträd, ca 1/3 från gallringar och resten från slutavverkningar.
Enligt Hedman (1982 a)2avverkades 16 milj. m3sk i egen
1Drakenberg, K & Höök, L. 1975. Drivningsundersökning inom pri—
vatskogsbruket. Stencil 169. Institutionen för skogsteknik, Garpenberg. Sveriges lantbruksuniversitet.
2Hedman, L. 1982 a. Metoder och redskap för drivning med häst. En litteratursammanställning. Stencil 169. Institutionen för skogsteknik, Garpenberg. Sveriges lantbruksuniversitet.
216 Hästens roll i samhället SOU 1982:51
regi år 1972/73 inom privatskogsbruket. Det innebär att ca 2 milj. m3sk kördes ut med häst räknat efter
12 procent av volymen. Hedman beskriver bl.a. jäm— förande undersökningar som utfördes åren 1979—1981 i Danmark, Finland, Holland och Sverige rörande lunning av virke. Hästen jämfördes med jordbrukstraktor utrus— tad med bl.a. radiostyrd vinsch. Hästen hävdade sig väl vid lunning till stickväg. Lunning med häst med- förde färre svåra skador på kvarvarande skog. Hästens transportkapacitet låg mellan 3-10 m3 virke per timme. I den finska undersökningen räknade man med 300 tim. skogskörning Der år i de ekonomiska kalkylerna, ett uttag av 65 m3 per ha och 60 meters stickvägsavstånd. Hästens prestation var 4,4—5,7 m3 virke per timme. Mot bakgrund av resultaten från studier med hästlunning har det holländska statsskoqsbruket börjat intressera sig för hästen och har för närvarande ca 30 egna häs— tar i arbete.
Kostnaden per kubikmeter virke vid lunning med häst påverkas i hög grad av den tid det tar att lasta och lossa, enligt Hedman (1982 b)l Körredskapens utformning har därför stor betydelse för ett ekonomiskt utnytt—_ jande av hästen i skogen. Redskapens utformning är också av stor betydelse från arbets— och arbetarskydds— synpunkt.
14.2. Hästen inom trav— och galoppsporten
De 33 trav— och galoppbanor som finns i Sverige är spridda över hela landet. Den nordligaste travbanan ligger i Boden och den sydligaste i Malmö. Även på Gotland finns en travbana. På bild 14.1 finns samtliga
1Hedman, L. 1982 b. Lunning till stickväg med häst. Stencil 167.
Institutionen för skogsteknik, Garpenberg. Sveriges lantbruks— universitet.
SOU 1982:51 Hästens roll i samhället 217
banor markerade. Bilden är hämtad ur ATG:s årsredovis—
ning 1980.
[:| Storbana hav (DMellanbana trav o Småbana trav , ;.
. Icke rmanent f?r travblåena &_ * -' 3 V Galoppbana
Bild 14.1 Trav- och gakumbanoriSveHga
218 Hästens roll i samhället SOU 1982:51
År 1979 registrerades 1,68 miljoner betalande åskå— dare vid trav— och galopptävlingar. Inom AB Trav— och Galopp (ATG) uppskattade man den verkliga publiksiff— ran till omkring två miljoner. Som tidigare nämnts i avsnitt 9.1 sker en stor del av totalisatorspelet i form av förtidsvadhållning. Det år således inte nöd— vändigt att besöka en tävlingsbana för att delta i vadhållningen. Det är därför svårt att uppskatta hur många personer som deltar i spelet.
Enligt ATG avspeglar publikengagemanget ett fritids- intresse som enbart till en del är inriktat på vadhåll— ning. En vanlig tävlingsdag omfattar fyra till fem tim— mar. Under denna tid finns det endast sju till tio speltillfällen. Själva spelet tar en mycket liten del av den tid publiken vistas på banan. Många personer deltar överhuvud taget inte i totalisatorvadhållningen. Vistelsen vid banorna ger tillfälle till samvaro med andra människor. De tävlande ekipagen, hästarnas form och chanser fångar publikens intresse. Trav— och galopptävlingarna ger på så sätt en fritidssysselsätt- ning med stort innehåll, enligt ATG.
Inom de lokala trav— och galoppsällskapen, hästägar— föreningarna och amatörklubbarna är ett stort antal medlemmar engagerade. År 1979 fanns bl.a. 326 profes— sionella tränare verksamma inom travsporten. Någon säker siffra på det totala antalet arbetstillfällen inom trav— och galoppsporten finns inte. I bilagan till betänkandet Lotterier och spel (SOU 1979:30, sid. 54) anges följande siffror.
SOU 1982:51 Hästens roll i samhället
Sysselsättning — Uppskattningar
Antal Antal Motsvarande engagerade dagsverk antal hel— tidsanställda Organisationerna Heltidsanställda 230 Tävlingsdagsarvoderade 3 000 120 000 520 Serviceföretag vid banan 50 (restauranter, kiosker, vaktföretag, transportö— rer) 1 500 60 000 260 Professionell träning Tränare med proffslicens 400 Antal anställda 600
Enligt denna sammanställning ger trav— och galoppspor— ten, centralt och på banorna, en sysselsättning som motsvarar omkring 2 060 heltidsanställningar. Det ar— bete som hästägarna själva (amatörtränarna) lägger ned har inte medräknats eftersom detta arbete närmast kan betraktas som hobbyarbete. Trav— och galoppsporten engagerar även ett stort antal ungdomar, som på sin fritid hjälper till i stallarna. För ponnytrav— och
ponnygaloppsporten finns ett starkt ökande intresse bland ungdomarna.
Statens direkta inkomst av trav— och galoppsporten i
form av totalisatorskatt uppgick år 1980 till 221 mil— joner kronor.
14.3 Hästen inom ridsporten
Antalet ryttare har enligt Ridfrämjandet mer än fyr— dubblats under de 15 senaste åren. År 1979 uppskattades antalet till omkring 220 000. Av dessa var ca 150 000 ryttare anslutna till någon ridsportorganisation. Ryt— tarna utgörs till ca 80 procent av kvinnor, enligt Rid— främjandet. Omkring 165 000 av de aktiva ryttarna är i
220 Hästens roll i samhället SOU 1982:51
åldern 7—24 år. Totalt finns det i landet ca två mil— joner ungdomar i den åldern.
Det finns enligt Ridfrämjandet ca 600 ridskolor i lan— det med sammanlagt sju—åtta tusen hästar, varav ca hälften är ponnyer. Ridfrämjandet har utfört flera studier över verksamheten på ridskolorna. Resultaten finns publicerade bl.a. i informationsskrifter från Ridfrämjandet, t.ex. Ridskola—fritidsgård (1970), Rid— ungdom—Aktiviteter och vanor (1979) och Ridning med handikappade (1979L I det följande redovisas några resultat från undersökningarna.
De ungdomar som rider på ridskolorna använder i genom— snitt ca 85 procent av den tid de vistas vid anlägg— ningen till annan verksamhet än ridning. Många ungdomar vistas vid ridanläggningarna utan att aktivt delta i någon ridning. Antalet ungdomar vid ridanläggningarna som inte rider beräknas vara mellan 50 000 och 100 000. Omkring 30 procent av de ungdomar som vistas vid rid— anläggningarna är barn under elva år. Aktiviteter för att sysselsätta ungdomarna den tid de inte rider har kommit att bli en viktig del i ridklubbarnas verksam— het. Ridfrämjandet hävdar att ridskolan är en överläg— sen fritidsgård/ungdomsgård av följande skäl.
0 Ridskolan har längre öppethållet än andra ungdoms— gårdar.
0 Den har en verksamhet som motiverar och engagerar ungdomar mer än det allmänna umgänget på ungdoms— gårdar.
o Ridskolan är det billigaste alternativet för kommu—
nen om man ser till kommunens kostnad per besök.
Ridfrämjandets undersökningar visar att ridungdomarna röker och dricker mindre än genomsnittet. Hittills har man inte haft några problem med narkotika vid ridsko— lorna.
SOU 1982:51 Hästens roll i samhället
Tävlingsridningen har fått en ganska stor omfattning. År 1980 deltog ca 6 000 ryttare och 6 700 hästar sam— manlagt i regionala och nationella tävlingar. Av rid— ungdomarna i åldern 14—20 år tävlar på klubb ca 60 pro—
cent.
Ridfrämjandet har på ett medvetet sätt utvecklat och anpassat ridningen så att den kan utövas av de handi— kappade, t.ex. utvecklingsstörda och handikappade som är döva, blinda och rörelsehindrade. Omkring 2 000 handikappade rider nu regelbundet. Enligt Ridfrämjandet är målet inte bara att ge de handikappade ridkunnighet, utan kanske främst att låta dem uppleva glädje och tillfredsställelse vid utövandet.
De aktiviteter som bedrivs vid sidan om ridningen bru— kar man kalla bredvidverksamhet. Denna innefattar inte bara häst— och stallvård utan även t.ex. klubbträffar,
föreningsmöten och studier i form av studiecirklar och
kurser. Några säkra siffror på antalet yrkesverksamma inom rid— sporten finns inte. Enligt Ridfrämjandets skattningar
har sysselsättningen ungefär följande omfattning.
Ridanläggningar Ridsportorganisa—
tioner Heltidsarbetande 600 50 Deltidsarbetande 1 000 40
14.4 Hästen som köttproducent
Den svenska konsumtionen av hästkött har sjunkit de senaste åren. År 1971 konsumerades t.ex. 5,4 miljoner kg, 1976 var konsumtionen 4,5 och 1981 var den 2,8 mil— joner kg, enligt Sveriges Slakteriförbund.
222 Hästens roll i samhället SOU 1982:51
De hästar som slaktas i Sverige är i regel överskotts— föl och utslagshästar. Specialuppfödning förekommer endast i enstaka fall. Slaktkropparnas vikt har i me— deltal varit följande enligt SCB.
År 1971 var medelslaktvikten 338 kg
" 1976 "- 276 " " 1978 "— 242 " " 1980 "— 249 "
Producentpriset för fölkött är omkring 75 procent av priset på kalvkött. Priset på kött av stora hästar är omkring 70—80 procent av priset på nötkött. För t.ex. nötkött utgår f.n. (år 1982) ett statligt pris— och kostnadstillägg till producenten om 3,53 kronor per kg. Motsvarande tillägg för hästkött är 2,18 kronor per kg.
Hästen förbrukar vid Specialuppfödning till slakt ungefär lika mycket foder per kg tillväxt som nötkrea— tur upp till ca 18 månaders ålderl Slaktutbytet är högre för hästar än för nötkreatur. Genomsnittligt sett är fruktsamheten emellertid hos ston mycket lägre
än hos kor.
Om ston hålls enbart för produktion av föl som skall födas upp som slaktdjur har stonas fruktsamhet avgöran— de betydelse för det ekonomiska utbytet.
14.5 Hästen inom utrikeshandeln
Sveriges utrikeshandel med hästar har i många år haft en negativ balans. Utförsel minus införsel av levande
hästar visar följande nettovärde.
1Gyllenswärd, M. 1979. En studie över tillväxt och förutsättningar
för köttproduktion med tunga kallblodsraser. Stencil. Institutio— nen för husdjursförädling och sjukdomsgenetik. Sveriges lant— bruksuniversitet.
SOU 1982:51 Hästens roll i samhället År 1973 — 4 020 000 kronor
" 1974 — 5 986 000 "
" 1975 — 8 625 000 "
" 1976 — 9 059 000 "
" 1977 — 4 798 000 "
" 1978 — 8 204 000 "
" 1979 -12 892 000 "
Nettoinförselavgiften på levande häst uppgick i medel— tal till 0,9 milj. kronor per år 1977—1979.
Införseln av hästkött minskade från ca 3 000 ton i mitten av 1970—talet till 752 ton år 1979. Värdet på införseln 1979 var ca 10 milj. kronor. På hästkött be— talas införselavgift. Denna var i medeltal per år 1977— 1979 ca 8,8 milj. kronor.
Importen av kött från mula, åsna, buffel m.m. har ökat. År 1978 var den t.ex. 377 ton och år 1979 ca 1 000 ton.
För sådant kött betalas inte någon införselavgift.
14.6. Sysselsättningseffekter, sammanfattning
Antalet arbetstillfällen uttryckt i heltidsarbeten uppgår enligt tidigare avsnitt till följande.
Tabell 14.1 Hästhållningens effekt på sysselsättningen
Antal arbetstillfällen Inom jord— och skogsbruk Skötsel av egna och in— ackorderade hästar 3 500 Trav— och galoppsporten 2 060 Ridsporten 1 170 Summa 6 730
224 Hästens roll i såmhället sou 1982:51
Till den nämnda siffran kommer arbetstillfällen inom hantverk, industri och handel vid tillverkning och försäljning av hästutrustning, —foder och andra förnödenheter. Även hästsjukvården ger ett antal ar— betstillfällen. Det arbete som hästägarna själva lägger ned har inte medräknats eftersom detta arbete närmast betraktas som hobbyarbete.
SOU 1982:51
15. HÄSTAVELN I VISSA ANDRA LÄNDER
Som tidigare framgått av texten sker ett utbyte av häs— tar mellan Sverige och ett antal andra länder. Kommit- tén har därför ansett det vara av värde att studera bl.a. hur hästavelsarbetet bedrivs i vissa andra län- der. Information har erhållits bl.a. genom en enkät. Ställda frågor och erhållna svar återges i bilaga 9. Med svaren följde i många fall även en del litteratur som belyser ämnesområdet, vilket framgår av bilagans
källhänvisningar. 15.1 Huvudmannaskap
Under den tid då hästarna var av väsentlig betydelse för försvarsmakten och jordbruket var hästaveln en statsangelägenhet i flertalet länder. Under senare år har hästaveln i de industrialiserade länderna huvud— sakligen inriktats mot produktion av sporthästar. Som en följd av detta har hela ansvaret för hästavelsarbe— tet i många länder överlåtits till de berörda organisa— tionerna. I en del fall har de olika rasföreningarna gått samman och bildat en topporganisation, som ansva— rar för samordning, administration och utvecklingsar— bete. Landsudvalget för hesteavl i Danmark är ett exem— pel på en sådan sammanslutning av rasföreningar. I andra fall har avels— och sportorganisationer bildat
ett gemensamt topporgan, t.ex. i Västtyskland (Deutsche Reiterliche Vereinigung) och i Irland (Bord na gCapall).
I Finland finns två förbund varav det ena, Suomen
Hästaveln i vissa andra länder SOU 1982:51
Hippos ansvarar för aveln av varmblodiga travare och av finsk häst. Den senare oavsett om hästen är regist— rerad som travare, arbetshäst eller ridhäst. Suomen Hippos är även huvudorganisation för travsporten. Det andra förbundet heteerästavelsförbundet för varm— blodsavel rf. och svarar för aveln av ridhästar (ex—
klusive finsk häst) och för ponnyaveln.
American Horse Council (AHC) är exempel på en helt fristående organisation i vilken bl.a. avels och sport— föreningar ingår. Även lokala klubbar och enskilda per— soner kan ansluta sig till organisationen. Industrier och affärsföretag kan gå in som stödjande medlemmar. AHC arbetar främst med att tillvarata hästavels— och hästsportorganisationernas intressen gentemot myndig— heterna. AHC stödjer även forskning och utveckling
samt arbetar för att marknadsföra hästsporten. Den
amerikanska staten har inget ansvar för hästaveln.
Norge, Island, Frankrike, Polen och Schweiz är exempel på länder i vilka statliga myndigheter har hela ansva— ret för avelsplaner och urval av hästar för avel, admi—
nistration m.m. 15.2 Avelsmetoder och avelsvärdering
Under de senaste tjugo åren har intresset för moderna avelsmetoders tillämpning inom hästaveln främst givit sig tillkänna på forskningssidan. Det första interna— tionella symposiet rörande genetik och hästar hölls i Dublin år 1975. Av referaten1framgår att man dittills främst arbetat med att utvärdera använda metoder, be— stämma arvbarheten hos registrerade egenskaper och prestationsresultat samt att göra metodstudier.
1Preueedings of the International Symposium on Genetics and Horse—Breeding. Dublin 1975.
SOU 1982:51 Hästaveln i vissa andra länder
En förutsättning för ett effektivt avelsarbete är att de data man behöver för avelsvärderingen är lättill— gängliga. Inom trav— och galoppsporten lagras tävlings- data och data om hästens identitet, m.m. via datamaskin. I vissa länder har man lagt upp datarutiner även för andra hästraser, t.ex. i Danmark, Västtyskland, Frank— rike och Holland. I dessa länder har man därigenom fått goda möjligheter att utnyttja datamaskinen för lagring och bearbetning av avels— och tävlingsdata. 15.2.1 Trav— och galopphästaveln
Avelsframstegen mätt i t.ex. vinnartider i klassiska löp för engelskt fullblod har avtagit starkt under se— nare år. Enligt van Vleck1har man under senare år no— terat små framsteg i att öka snabbheten hos den ameri— kanska travaren. Däremot presterar nu ett större antal av de startande hästarna bra tider. Som exempel nämner van Fleck att år 1948 travade 13 procent av de star— tande hästarna en engelsk mil på 2 minuter eller mindre. År 1972 nådde 49 procent detta resultat. Enligt Jordan1 startar hästarna nu vid lägre ålder än tidigare. Huvud— parten av loppen är t.ex. avsedda för 2— och 3—åringar.
I flera länder arbetar man med att få fram effektiva system för avelsvärdering av trav— och galopphästar. Redan vid mitten av 1970—talet hade man i Holland utar—
betat en metod för avkommebedömning av travhingstar. Avkommebedömning av hingstar i Holland I Holland har man en databank med uppgifter om årliga v;nstsummor, rekord och härstamningar för alla holländ—
ska travare, som fötts sedan år 1929. Sedan ca fem år
1Evans, J. w. m.fl. The Horse. San Francisco 1977.
228 Hästaveln i vissa andra länder SOU 1982:51
tillbaka har man rutinmässigt beräknat travhingstarnas avelsindex. Det index som beräknas bygger på avkom- lingarnas genomsnittliga vinstsumma i olika ålders— klasser. Vinstsummorna korrigeras för årsvariationer, könsskillnader och ev. skillnader mellan avkommegrup— perna avseende mödrarnas genomsnittliga vinstsumma. Avelsindex beräknas för alla hingstar som har samman— lagt fyra avkomlingar i åldersklasserna 2—8 år. De av— komlingar som dött före tre års ålder slopas men alla andra i åldersklasserna 2—8 år tas med vid indexberäk—
ning, oavsett om de startat eller inte.
År 1981 redovisades avelsindex för Hollands 119 travhingstarl Två olika indextal anges. Det ena bygger på vinstsumman det andra på kvadratroten ur vinstsum— man. Det senare beräkningssättet ger ett tillförlit— ligare avelsindex. Förutom indextalen anges även säker— heten i beräkningen.
Seminavel
I åtskilliga länder använder man sig inom travhästaveln av konstgjord sädesöverföring (insemination) av ston. Därvid används huvudsakligen färsk sperma. Inom full— blodsaveln godkänner man inte hästar som tillkommit ge— nom insemination.
Travhästavelns omfattning I de fem europeiska länder som f.n. har flest travhästar
var antalet registrerade hästar år 1979 följande, enligt Union Européenne du Trot.
1Minkema, D. Toelichting op berekening en interpretatie fokwaardeindexen van draverdekhengsten, januari 1981. Stencil.
SOU 1982:51 Hästaveln i vissa andra länder Sverige 16 000 tävlingshästar 7 848 startande 7 500 avelsston Finland 15 200 " 5 786 " 4 100 " Frankrike 10 848 " 10 279 " 15 080 " Danmark 8 000 " 3 741 " 2 600 " Holland 6 904 " 1 883 " 2 017 "
I antalet travhästar i Sverige och Finland ingår både varmblodiga och kallblodiga travare. Som framgår av
bilaga 9 finns kallblodiga travare även i Norge. 15.2.2 Ridhästaveln
I många länder finns statliga stuterier och hingstupp- födningsanstalter för halvblodshästar, t.ex. i Västtysk— land, Schweiz, Frankrike, Polen och Sverige. Det är emellertid ett mycket begränsat antal hingstar som rek— ryteras via centrala uppfödningsanstalter. Orsaken är
bl.a. de stora kostnaderna att driva sådana anstalter.
För att underlätta urvalet av hingstar utanför hingst— uppfödningsanstalterna har man i flera länder inrättat en 100—dagars central prövning för unghingstar, t.ex. i
Danmark, Finland, Västtyskland och Holland.1
Urval av ston till tänkbara hingstmödrar sker t.ex. i Västtyskland på tre olika sätt. Antingen tas stona ut vid kvalitetsprövning av ungston eller med ledning av prestationer vid tävlingar. Ett sto skall ha vunnit i minst tre offentliga tävlingar i dressyr, hoppning eller fälttävlan för att godkännas. Ett tredje alternativ är att stoet har tre avkomlingar som vunnit i större täv—
lingar.
Ang. hästaveln på Island se bilaga 7.
1Huvudorganisation i Holland är Warmbloed Paardenstamboek in Nederland (ww) .
2Haring, H. Proceeding of the international symposium on genetics and horse—breeding. Dublin 1975.
230 Hästaveln i vissa andra länder SOU 1982:51
För att få en så tidig avkommeprövning av hingstarna som möjligt har man i flera länder infört kvalitets— prövning av unghästar. I denna ingår bedömning av ex— teriör, konstitution, rörelser under ryttare och hopp— ning med och utan ryttare, ev. även prov i terräng. Sådana bedömningar anordnas t.ex. i Finland, Norge, Danmark, Västtyskland, Schweiz och Holland.
Avelsvärdering av hingstar med ledning av hingstarnas egna och avkommans tävlingsresultat sker nu rutinmäs— sigt i Frankrike. Man har där konstaterat att det egentligen inte finns något samband mellan hästens ut— seende och dess prestationsförmåga vad beträffar dres— syr, hoppning och fälttävlan.1
I Västtyskland måste, enligt lag,en hingst ha uppnått en viss poäng vid exteriörbedömningen och vid det obli— gatoriska bruksprovet för att godkännas. Vid brukspro— vet tar man hänsyn till hur hingstens poäng förhåller sig till medelvärdet av samtliga prövade hingstar. Minst 12 hingstar måste prövas samtidigt.2
15.2.3 Arbetshästar
I Finland har man sedan ett 20—tal år tillbaka haft ett väl utbyggt bruksprov för arbetshästar. En utvärdering av proven ur genetisk synpunkt publicerades år 1965.3
Det finska bruksprovet omfattar förutom dragprov en test av lynnet genom att två domare provkör hästen.
1Langlois, B., m.fl. 1978 Ann. Génét. sei anim., 10 (3), 443—474. 2Verordnung uber die Körung von Hengsten vom 20. August 1979 Bundesgesetzblatt, Jahrgang 1979, teil I. Bonn.
Varo, M. 1965. Some coefficients of heritability in horses. Ann. Agr. Fenn. 4:225.
SOU 1982:51 Hästaveln i vissa andra länder
Dessutom bedöms hästens rörelser, ben och hovar. Vart och ett av proven bedöms med 1—10 poäng. Vid dragprovet får hästen dra en släde på ett 10 m långt sandunderlag. För varje gång hästen passerar en sandad sträcka höjs dragmotståndet. Vid 10:e sträckan motsvarar dragmot— ståndet 90 procent av hästens vikt. Dessutom körs ett skrittprov, varvid en km skall tillryggaläggas på max.
10 min.
Ungefär häften av de prövade hingstarna och 10—20 pro— cent av stona slås ut på grund av dragprovet. En hingst måste klara av minst sju sträckor och ett sto minst fem sträckor för att godkännas. För varje godkänd 10—meters- sträcka får hästen två poäng. Sammanlagt måste en hingst komma upp i 30 poäng Och ett sto 25 poäng för att bli godkänd till avel. Som framgår av bilaga 9 finns det ett ganska stort antal godkända hingstar av finsk ras men
endast en mindre del av dem är aktiva i aveln.
Även i Schweiz har man ett ganska omfattande bruksprov. Det består i travprov, dragprov och uthållighetsprov. Det senare utförs på en 24 km lång sträcka som skall tillryggaläggas i föreskrivna gångarter. Före, under och efter provet kontrollerar en veterinär hästens fy—
siska status. 15.3 Finansiering
I de länder där man har statsstuterier och hingstdepåer subventionerar man i regel betäckningsavgiften. Ekono— miska bidrag till hingsthållningen är också vanliga. I t.ex. Finland utgår stöd till enskilda stoägare i form av premier och fölpengar, m.m. I vissa länder koncent— reras stödet till åtgärder för effektivisering av avels— värderingen och till utvecklingsarbete,t.ex. i Danmark, Västtyskland och Frankrike. "
232 Hästaveln i vissa andra länder SOU 1982:51
I många länder ansvarar trav- och galopporganisatio— nerna för att aveln av trav— och kapplöpningshästar får det stöd de behöver. I vissa länder finns bestäm— melser om att en viss procent av totalisatoromsättning- en skall avsättas som stöd åt aveln, t.ex. i Norge och Frankrike. (Denna del kan betraktas som en del av to— talisatorskatten.) I Finland återgår hela totalisator— skatten till sporten och aveln. Aveln får därvid 35 procent av beloppet och alla raser får ta del av stödet. I Frankrike avsätts även en viss procent av totalisa— toromsättningen för finansiering av jordbruksministe— riets kostnader för bl.a. statsstuterier, forskning och information. I Holland utgår stöd både via travsport— organisationen och avelsföreningen. Avelsföreningen (Stichting nederlandse drafen rensport) erhåller medel från staten. Totalisatorskatten används i Holland till stöd åt husdjursaveln.
Av tabell 15.1 framgår hur stort stöd som år 1979 ut— betalats till travhästaveln i form av uppfödarpremier när summan av stödet slås ut per registrerat avelssto. I Sverige utgår, Som redovisats i kapitel 8, stöd till travhästaveln dels i form av uppfödarpremier, dels i form av avelspremier till särskilt meriterade ston.
SOU 1982:51 Hästaveln i vissa andra länder 233
Tabell 15.1 Totalisatoromsättning, prissumma och upp— födarpremier i vissa länder år 1979 i för— hållande till antal hästar, uttryckt i franska francs (FRF)
Land 1 000—tal FRF per Uppfödarpremier, tävlande häst FRF per regist—
. . r rat av 1 sto Totalisator— Prissumma e e S
omsättning
Frankrike 697 22 1 505 Italien 439 29 3 211 Sverige 244 13 613a Västtyskland 134 18 2 934
. b Finland 58 6 1 400 Norge 98 11 1 340 Danmark 66 6 879 Holland 121 13 1 152 Belgien 97 13 1 357 Österrike 57 9 1 561
8.I summan ingår avelspremier med 257 francs.
bI summan ingår avelspremier och fölpengar med ca 860 francs.
Källa: Statistiques Européennes 1979. Union Européenne du Trot. Kommitténs egen bearbetning.
I bilaga 9 finns närmare beskrivning över finansieringen
av stödet till aveln, m.m. i tio olika länder.
SOU 1982:51
III KOHHITTENS UVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG
16. UTGÅNGSPUNKTER FöR KDNNITTENS ÖVERVÄGANDEN OCH FÖRSLAG
Hästutredningens huvuduppgift är att se över huvudmanna— skapet för hästavelsarbetet och det ekonomiska ansvaret för detta arbete. Vidare sägs i direktiven att kommit— tén bör överväga frågan om statens medverkan i utbild— nings— och informationsverksamheten. Statens medverkan i andra hästfrågor, t.ex. forskning och försök bör även tas upp och hästens roll i samhället bör utredas. Kom— mittén har i ett delbetänkande (Ds Jo 1981:6) lämnat
förslag angående statens hingstdepå och stuteri vid Flyinge.
Sedan början av 1940—talet har landets kallblodshästar" minskat i antal från ca 600 000 till omkring 75 000 år 1966 och omkring 20 000 år 1981. Orsaken är främst den omfattande mekaniseringen inom jord— och skogsbruk. Om— kring 1/5 av de 20 000 kallblodshästarna är travhästar. De övriga kallbloden används huvudsakligen som gårds— och skogshästar.
Antalet varmblod och ponnyer har ökat från omkring 13 000 år 1951 till uppsakttningsvis ca 50 000 år 1970 och till ca 90 000 år 1981. Sedan försvarets behov av hästar upphört utgörs varmblodshästarna av i huvudsak sporthästar. Av de 90 000 sporthästarna är ca 30 procent varmblodstravare och galopphästar. Resten används inom
rid— och körsporten. Vid ridskolorna finns ca 7 000
236 Utgångspunkter för kommitténs ... SOU 1982:51
hästar varav omkring hälften är ponnyer. Det betäcks
ca 20 000 ston varje år. Av dessa är mer än 70 procent varmblod eller ponnyer.
16.1 Hästen inom lantbruket
Uppsakttningsvis finns mellan 40 och 50 procent av landets hästar på jordbruksföretag. Omkring 1/3 av hästarna är kallblodshästar av arbetshästtyp. Häst— hållningen avser dock i första hand produktion av sporthästar för avsalu. Indirekt får jordbruket inte oväsentliga inkomster genom försäljning av hästfoder,
m.m.
16.1.1 Hästen i skogsbruket
Hästen används numera endast undantagsvis i själva jordbruksdriften. Däremot används den i viss utsträck— ning för gårdstransporter och i skogskörning.
Det är uppenbart att draghästens betydelse inom det moderna skogsbruket varierar med arbetsuppgiften, företagstyp, skogsmarkens beskaffenhet och belägenhet, m.m. Det finns i dag många kombinerade skogs— och jordbruksföretag. Vid dessa är t.ex. skogsvård och gallring lämpliga arbetsuppgifter både från arbets— och investeringssynpunkt. Kommittén anser att bl.a. vid nämnda typ av arbeten skulle hästen, under vissa betingelser, kunna komma till användning. En av nack— delarna med hästen är att skötseln ger stor bundenhet. En bundenhet som emellertid finns hos de flesta jord— brukare med animalieproduktion.
En förutsättning för att hästen skall komma till an— vändning inom skogsbruket är att det är lönsamt att använda den. För att uppnå lönsamhet måste hästens an— vändningstid vara relativt lång (minst 300 tim./år).
SOU 1982:51 Utgångspunkter för kommitténs ...
Att hästen med fördel kan användas vid vissa Skogstrans— porter kan å andra sidan vara ett motiv till att skaffa eller bibehålla en häst, som man har av i huvudsak and— ra skäl. Med utgångspunkt från den information som finns tillgänglig har kommittén funnit att hästen kan vara eko—
nomiskt konkurrenskraftig i följande fall
0 vid gallring och röjning 0 vid små slutavverkningar
o i svår terräng
Visserligen har antalet kallblodshästar minskat under den senaste femårsperioden men användningen av hästen inom skogsbruket synes öka. Det ökade antalet betäck— ningar inom rasen nordsvensk brukshäst kan vara ett tecken på en tendens i denna riktning. En av orsakerna till ett ökat intresse för användning av hästen i skogs- bruket kan vara att man vill undvika de skador som lätt uppkommer på växande träd när man använder skogsmaski— ner vid t.ex. skogsgallring. En annan anledning kan vara de nya skogsvårdsbestämmelserna, som bl.a. innebär att man måste ta till vara röjningsavfall om kvantiteten överstiger en viss mängd per ha. Ytterligare en anled— ning kan vara den på grund av höga oljepriser allt van—
ligare övergången till uppvärmning med ved och skogsav— fall.
Kommittén finner att hästen fortfarande har en viss be— tydelse inom skogsbruket. Det finns därför anledning att bedriva en hästavel med inriktning på jord— och skogs— brukets behov. Hästens användning bör stimuleras genom förbättring av redskap och genom utbildning i skogskör— ning och hästskötsel.
16.1.2 Hästhållningen och jordbruket
Hästuppfödning förekommer på ca 7 300 jordbruksföretag.
Uppfödningen av sporthästar kan vara lönsam under vissa
förutsättningar. Avgörande för priset på en unghäst vid
238 Utgångspunkter för kommitténs ... SOU 1982:51
försäljning är bl.a. hästens härstamning och bruks— egenskaper samt kvaliteten på uppfödningen. Kostna- derna för uppfödningen påverkas i hög grad av arbets— åtgång, stonas fruktsamhet, språngavgiftens storlek, uppfödningstidens längd och i vilken mån avelsstona
kan användas inom annan verksamhet.
Vid uppfödning av trav— och galopphästar kan uppföda— ren erhålla ekonomiskt stöd i form av avels- och upp— födarpremier över trav— och galoppsportens budget. Detta stöd uppgick år 1980 till 6,3 miljoner kronor. På samma sätt finansieras fölregistrering samt blod— gruppering, frysmärkning och stambokföring av trav— och galopphästar.
Statliga bidrag till hingsthållningen kan utgå för kallblodshingstar, exkl. kallblodstravare. Totalt ut— betalades 154 500 kronor i hingsthållningsbidrag år 1980. Till en hingsthållare som får ett litet antal ston till en hingst utgår inget eller ett mycket litet bidrag. Hingsthållare i t.ex. hästglesa områden miss— gynnas därigenom. För en hingst med många betäckningar
kan statsbidrag utgå med maximalt 1 600 kronor per år.
Jordbruket beräknas totalt få ett inkomsttillskott på 500—600 miljoner kronor per år genom hästsektorn. Till— skottet kommer framför allt från försäljning av häst— foder, inackordering av hästar och ridlägerverksamhet. Införselavgifter för hästar och hästkött uppgår till
ca 10 miljoner kronor per år. Avgifterna kommer jord—
bruket till del i form av s.k. regleringsmedel.
Av de hästar som säljs inom rasen svenskt halvblod
(ca 1 600) går ca 10 procent på export, 10 procent säljs till tävlingsryttare, 30 procent säljs till rid— skolor och resten, dvs. ca 50 procent säljs som fri— tidshästar. De hästar som exporteras eller säljs till
tävlingsryttare tillhör de ur kvalitetssynpunkt bästa
SOU 1982:51 Utgångspunkter för kommitténs ... 239
hästarna. En uppfödare får relativt bra betalt för en
sådan häst. I övrigt är det svårt för en halvblodsupp— födare att få kostnadstäckning.
Kommittén anser att insatser behövs för att förbättra
hästuppfödningens ekonomi. 16.2 Ridsporten ur social synvinkel
Omkring 160 000 eller ca åtta procent av alla ungdomar i åldrarna 7—24 år är aktiva ryttare enligt Ridfrämjan— dets skattningar. Ridsporten engagerar framför allt de unga flickorna. I åldrarna 9—14 år rider 34 procent av alla flickor, enligt samma källa. Bland Ridfrämjandets
122 000 medlemmar finns 66 400 flickor i åldrarna 9—14 år.
Många ungdomar vistas vid ridanläggningarna utan att delta i ridningen. Räknar man in dessa ungdomar i den grupp som får fritidssysselsättning genom hästarna kommer man fram till att hästarna direkt eller indirekt engagerar uppskattningsvis mellan elva och tretton pro—
cent av landets ungdomar i åldrarna 7—24 år.
Även de ungdomar som rider vistas en stor del av sin fritid vid ridanläggningarna, utöver själva ridtimmen. Ridskolorna har därför kommit att bli utpräglade ung— domsgårdar. Ridklubbarna har tagit som sin uppgift att ta hand om ungdomarna och ordnar därför aktiviteter av olika slag. Därvid utnyttjas bl.a. lokalt aktivitets— stöd. Enligt en undersökning utförd av Ridfrämjandet 1978—1979 röker och dricker ridungdomarna mindre än genomsnittet. Några problem med narkotika har man ännu inte haft (Ridungdom, aktiviteter och vanor. Ridfräm— jandet 1979, stencil).
240 Utgångspunkter för kommitténs ... SOU 1982:51
En viktig del av ridsporten är tävlingsridningen. En— ligt tävlingsorganisationerna deltog 6 400 ryttare i större tävlingar år 1980. Sammanlagt förekom detta år 106 000 starter. Den volymmässigt största betydelsen har de interna tävlingarna inom ridklubbarna. Ca 60 procent av ridungdomarna i åldrarna 14—20 år deltar i
sådana tävlingar.
En stor del av tiden vid ridanläggningarna ägnar ung— domarna åt att umgås med och sköta hästarna. Stall— miljön bör därför vara lämplig både för ungdomar och hästar.
Ridfrämjandet har fått ta del av de preliminära resul— taten av ett par undersökningar1 om personskador inom hästsporten. I rapporterna påvisas risker av en sådan omfattning att åtgärder måste vidtas för att åstadkom—
ma en minskning.
Enligt den ena undersökningen, utförd på uppdrag av konsumentverket, inträffade skadorna utomhus i 83 pro- cent av fallen. Inomhus inträffade hälften av skadorna
i stallet. Det var framför allt de yngre hästarna som
i stallet gav upphov till spark— och trampskador. Vid lektionsridning under ledning av instruktör förekommer färre och lindrigare skador än vid övrig ridning. Den högsta olycksfallsfrekvensen finns bland 8—12 åringar, därnäst bland 13—15 åringar. Att minska olycksfalls— riskerna genom högre krav på instruktörer samt förbätt— rad skyddsutrustning och stallmiljö innebär högre timav— gifter vid ridning. Konsumentverket påpekar att det all— männa stödet till ridning är betydligt lägre än till de traditionella pojksporterna som ishockey eller fotboll. I de fall snedfördelning av anslagen leder till att flickorna vid sitt idrottsutövande utsätts för fler all— varliga risker än pojkarna bör enligt konsumentverket
en omprioritering av stödet snarast komma till stånd.
1a H. Ingemarsson. 1b U. Björnstig genom K. Danielsson, konsumentverket.
SOU 1982:51 Utgångspunkter för kommitténs ...
Enligt vad kommittén erfarit arbetar Ridfrämjandet med säkerhetsfrågorna inom ridsporten. Kommittén förutsät— ter att samhället genom ekonomiskt stöd och på annat sätt underlättar för ridsporten att på olika vägar öka säkerheten vid ridning och hästskötsel. Det är väsent— ligt att samhället har en god tillsyn över verksam—
heten vid landets ridanläggningar.
De redovisade synpunkterna föranleder kommittén att kraftigt understryka angelägenheten av att de hästar som erbjuds ungdomarna är lugna och säkra. Ansvaret för att lämpliga hästar kan rekryteras åvilar dels avelsledningen för halvblods— och ponnyhästar, dels utbildare av ridhästar.
Kommittén konstaterar att hästarna, ridsporten och de aktiviteter som anordnas av ridklubbar och ridskolor vid sidan av ridningen engagerar en stor del av lan— dets tonåringar, främst flickor. Hästarna och ridan— läggningarna har därför en mycket stor social betydel— se. Det är enligt kommitténs mening ett samhällsintres— se att ett lämpligt hästmaterial finns att tillgå.
16.3 Hästen ur samhällsekonomisk synvinkel 16.3.1 Ungdomsvård
Värdet av den ungdomsvårdande insats som ridanlägg— ningar och ridklubbar bidrar till kan sättas i rela— tion till den totala kostnaden för ungdomsverksamheten. I bidrag från stat, landsting och kommun utgick t.ex. budgetåret 1979/80 en summa av 895 miljoner kronor,
enligt statens ungdomsråd.1Ledarnas frivilliga insatser
1
Fritidspolitik & samhällsstöd. Statens ungdomsråd. Helsingborg 1981.
242 Utgångspunkter för kommitténs ... SOU 1982:51
inom ungdomsverksamheten uppskattades till totalt sex miljarder och värdet av kommunernas lokalupplåtelser
beräknades motsvara två miljarder kronor.
Ridsportorganisationerna erhöll budgetåret 1979/80 ett bidrag motsvarande 3,5 procent av de bidrag som utgick till olika idrottsorganisationer över anslaget stöd till idrotten. Enbart Ridfrämjandet hade ett medlemsan- tal i åldrarna 7—24 år som motsvarade 4,3 procent av
ungdomarna i den åldern.
Med hänsyn till den stora uppslutningen kring rid— sporten som föreligger synes det kommittén som om sam— hällets stöd för denna del av ungdomsvårdsverksamheten är relativt begränsad och inte står i proportion till
vad som utgår inom likartad verksamhet. 16.3.2_Inhemsk hästuppfödning
Med ledning av betäckningssiffrorna kan det årliga rekryteringsbehovet av hästar uppskattas till ca
8 000. Importpriset är i genomsnitt omkring 35 000 kro- nor per häst. Om man utgår ifrån att alla hästar skulle importeras är det realistiskt att räkna med ett lägre importpris, t.ex. 25 000 kronor per häst. En import av 8 000 hästar per år skulle betyda att 200 miljoner kro— nor årligen skulle föras ut ur landet. Genom att över— låta på andra länder att svara för hästaveln skulle de svenska hästanvändarna få svårt att påverka avelns in—
riktning och därmed hästarnas kvalitet. 16.4 Övriga synpunkter
Produktionen av hästfoder tar i anspråk omkring 100 000 ha åker inkl. betesmark. Hästhållningen minskar däri— genom det spannmålsöverskott som vi i regel har i
Sverige.
SOU 1982:51 Utgångspunkter för kommitténs ...
Kommittén har kommit fram till att hästhållning och hästsport direkt ger 6 500—7 000 arbetstillfällen, om— räknat till heltidsarbeten. Kommittén har därvid inte räknat med den del av arbetet som kan betraktas som hobbyarbete. Indirekt ger hästhållning och hästsport arbetstillfällen inom hantverk, industri, handel och
hästsjukvård.
Även om hästen har stor betydelse inom ungdomsvården bör det framhållas att även många vuxna bereds en meningsfull fritidssysselsättning genom hästen. Kom— mittén är väl medveten om att ett stort antal människor av varierande ålder ägnar sin fritid åt skötsel av egna hästar, träning av hästar, tävlingsridning eller ridning enbart för avkoppling. Hästtävlingar engagerar även en stor publik. Inom trav— och galoppsporten upp- ges t.ex. en publiksiffra på ca två miljoner per år. Trav— och galoppsporten är därmed en av de största publiksporterna i landet.
Hästen var en viktig del i det svenska näringslivet och försvaret ända fram till början av 1940—talet. Stora insatser har under åtskilliga århundraden gjorts för att få fram svenska häststammar av hög kvalitet. Kommittén finner att det fortfarande finns anledning att väl förvalta det kulturarv hästen och kunskapen om
hästen utgör.
SOU 1982:51
17. ÖVERVÄGANDEN
17.1 Avelsarbetets organisation och finansiering
Hästavelns organisation och finansiering intar en sär— ställning i förhållande till andra djurslag genom att lantbruksstyrelsen (LBS) är huvudman för hästkontrollen (hästpremieringarna) och via statsbidrag och tjänster finansierar kontrollen. Som ett styrmedel i avelsar— betet finns vidare en lag, lagen (1914:451) om hingst— besiktningstvång. De beslut som fattats av LBS i över— klagningsärenden rörande kassation (underkännande) av
hingst kan i vissa fall omprövas av regeringen. 17.1.1 Hingstbesiktningstvång
Lagen (1914:451) om hingstbesiktningstvång innebär i korthet och med vissa undantag att endast av staten godkända hingstar får användas för avelsändamål.
Med undantag av Svenska arabhästföreningen har avels— föreningarna till kommittén framfört att hingstbesikt— ningstvånget bör finnas kvar. Lagen medför en viss kvalitetsgaranti, som är av särskilt värde vid export av hästar. Lagen ger även ett visst skydd för den in— hemska aveln genom att import av undermåliga hingstar försvåras. Å andra sidan innebär lagen begränsningar för den enskilde. En hingst som inte är godkänd får t.ex. endast användas till hingstägarens egna ston. En hingst som kasserats enligt det svenska premierings— reglementet kan emellertid exporteras och användas för
246 Överväganden SOU 1982:51
avel i ett annat land. Försäljningspriset påverkas i regel negativt om hingsten kasserats i Sverige.
Kommittén har övervägt om lagen om besiktningstvång kan ersättas med en lag om avelsvärdering av hingst utan att resultatet av värderingen skulle kopplas till ett godkännande som beskällare. Värderingens syfte skulle därvid i första hand vara att ge upplysning om hingstens avelsvärde. Rätt skulle alltså finnas att använda även lågt värderade hingstar om man så önskade. Kommittén har emellertid funnit att fördelarna med ett godkännande som beskällare överväger nackdelarna. Efterhand som ett modernt avelsvärderingssystem allmänt accepterats och kommit i bruk kommer dock godkännandet som sådant förmodligen att förlora sin betydelse som styrmedel. Kommittén förordar därför att den nuvarande lagen (1914:451) om hingstbesiktningstvång revideras så att den kan tillämpas med utgångspunkt från moderna
avelsvärderingsprinciper.
Som en följd av att avelsvärderingen kopplas till ett godkännande bör prövningen av överklagade beslut röran— de kassation av hingst kvarstå. 17.1.2 Det svenska premieringssystemet
Som framgår av uttrycket premiering utdelas vissa pre— mier för hästar som är lämpliga till avel. Premierna består dels av Värdebokstäver, dels i vissa fall av penningpris. För en hingst innebär premieringen att hingsten får betäckningstillstånd enligt lagen om hingstbesiktningstvång. Ett sådant tillstånd kan i vissa fall utfärdas utan att hingsten formellt premie— rats. Premieringen innebär även att hästen kan stam; bokföras.
Avelsvärderingen sker i dag i stort sett efter samma
SOU 1982:51 Överväganden
bedömningsmetoder som när premieringssystemet infördes i slutet av 1800—talet. Med undantag för sporthästar med verifierade tävlingsmeriter premieras hästarna i huvudsak på en exteriörbedömning. Många års avelsur- val med ledning av hästens utseende (exteriör) har medfört att respektive ras exteriört sett nu har en
jämn och god kvalitet.
Vissa prestationskrav finns. För hingstar av varmblo— dig ridhästras har dessa krav efterhand skärpts. För kallblodshästar (draghästar) är kraven obetydliga och har i många fall liksom för ponnyhästar närmast ka— raktären av ett lynnesprov. Dessa s.k. bruksprov av—
läggs i samband med premieringen.
För att någorlunda säkert kunna fastställa hingstar— nas avelsvärde för de viktigaste bruksegenskaperna måste man i regel använda avkommebedömning. Någon av— kommebedömning grundad på genetisk analys av systema- tiskt förda data har inte förekommit inom den stat— liga hästpremieringens ram. Man kan därför anta att framstegen i hästavelsarbetet totalt sett är relativt
&
sma .
Inom den övriga animalieproduktionen har man gjort be— tydande avelsframsteg. Genom en omfattande kontroll— Verksamhet, väl dokumenterade produktionsdata och au— tomatisk databehandling (ADB) har den moderna popula— tionsgenetiken kunnat utnyttjas vid såväl individ— som avkommebedömning. Egentliga produktionsdata för
hästar finns f.n. endast för hästar som deltar i täv—
lingar.
Avelsframstegen inom den övriga animalieproduktionen har även möjliggjorts genom seminverksamhet och frys— lagring av sperma. Härigenom har ett mycket strängt urval av fäder kunnat göras från ett stort antal kont—
248 Överväganden SOU 1982:51
/
rollerade besättningar. Seminverksamhet med djupfryst hingstsperma har hittills inte utnyttjats i någon större omfattning av flera skäl.
Orsakerna till att man inte använder moderna avels— värderingsmetoder inom det svenska hästavelsarbetet
är enligt kommitténs bedömning följande.
0 Gällande premieringsreglemente har konserverat det gamla bedömningssystemet.
o Hästaveln är splittrad på många raser med delvis skilda användningsområden och avelsmål. För fler— talet av raserna är avelsmålen vagt formulerade. Avelsföreningarna saknar ekonomiska resurser att
var för sig bedriva utvecklingsarbete.
o Hästaveln utgör ofta en liten del av lantbruksföre— tagens produktion. Motiven för att söka lönsamma avelsmetoder har därför inte varit lika starka som
inom den övriga animalieproduktionen.
Kommittén har erfarit att många enskilda initiativ har tagits till utvecklings— och försöksarbete. Det finns därför vissa förslag till hur ett effektivt hästavels— arbete bör läggas upp. I viss utsträckning har metoder testats praktiskt, t.ex. kvalitetsbedömning av ridhäs— tar och avkommebedömning av travhästar. Kommittén an— ser att avelsvärderingssystem byggda på moderna avels— principer bör utvecklas även för övrig hästavel.
Som tidigare nämnts har kommittén funnit att lagen (1914:451) om hingstbesiktningstvång bör revideras. Som en följd härav bör även kungörelsen (1966:560) om stöd åt hästaveln omarbetas.
Lantbruksstyrelsen (LBS) har tillsatt en arbetsgrupp
SOU 1982:51 Överväganden
med uppgift att gå igenom premieringarnas mål och metodik. Denna arbetsgrupp har fått ta del av kom— mitténs synpunkter om hästavelsarbetets framtida organisation. Med ledning därav har gruppen utarbetat ett förslag till avelsvärderingens praktiska genom— förande. Gruppens arbete presenteras i en rapport som överlämnades till kommittén i juli 1982. Gruppens överväganden och förslag finns i bilaga 10.
Kommittén anser att avelsvärderingens mål bör vara att, med hänsyn till praktiska och ekonomiska förutsätt— ningar, åstadkomma största möjliga avelsframsteg i de egenskaper som är av väsentlig betydelse för hästan— vändarna. Kommittén instämmer med arbetsgruppen att varje hästras måste få bedömningsgrunder som är menings— fulla och som står i proportion till rasens användnings— område. Ambitionsnivån kan inte heller sättas lika högt
för alla raser.
Kommittén anser att arbetsgruppens förslag till arbets— rutiner är både meningsfulla och realistiska. Kommittén instämmer i sak i gruppens förslag rörande betäcknings— redovisning, identitetskrav, fölregistrering, stambok— föring och avelsvärdering. Avelsvärderingen bör som gruppen föreslår grundas på en individbedömning och en avkommebedömning. Individbedömningen skall, enligt gruppens förslag, grundas på härstamnings- och presta— tionsuppgifter samt på exteriör— och veterinärbedöm— ningar. Begreppet prestationsuppgifter bör möjligen vidgas. För t.ex. ridskole—, barn— och arbetshästar är hästens lynne, användbarhet och hållbarhet av minst lika stor betydelse som hästens prestationsförmåga. Avkommebedömningen bör som gruppen nämner grundas på
normer som utarbetas för respektive ras.
250 Överväganden _ SOU 1982:51
17.1.3 Huvudmannaskapet för hästavelsarbetet
Lantbruksstyrelsen är som tidigare nämnts huvudman för hästavelsarbetet. Huvudmannaskapet för avelsarbetet med nötkreatur, getter och svin har tidigare legat på LBS men överförts till Svensk husdjursskötsel, ek. för. Den 1 januari 1983 överförs ansvaret för fåravelsarbe— tet från LBS till Svenska fåravelsförbundet. På lik— nande sätt bör enligt kommitténs uppfattning ansvaret för hästavelsarbetet överföras till en organisation
som företräder hästuppfödarna.
När LBS överlämnade huvudmannaskapet för avelsarbetet rörande nötkreatur, getter och svin underlättades detta av att det redan fanns en riksomfattande organisation att överlåta ansvaret till. Denna riksorganisation hade vid övertagandet en väl fungerande fältorganisation
med inarbetade kontrollrutiner samt ett modernt avels— värderingssystem. Organisationen fick och får fortfa— rande ett betydande ekonomiskt stöd via regleringsme— del. Liknande ekonomiska villkor gäller när Fåravels—
förbundet övertar ansvaret för fåravelsarbetet.
Innan huvudmannaskapet för hästavelsarbetet kan över— låtas måste, enligt kommitténs mening, en huvudmanna— organisation på hästavelsområdet skapas som kan överta ansvaret. Organisationen bör ha ett eget kansli med kompetent personal på det husdjursgenetiska och admi— nistrativa området samt väl utbildade funktionärer för fältarbetet.
Det statliga premieringssystemet bör enligt kommitténs mening ersättas med ett mera modernt och utvecklat avelsvärderingssystem. För detta krävs, särskilt under en övergångsperiod men även i fortsättningen, ett nära
samarbete mellan huvudmannaorganisationen och LBS.
SOU 1982:51 överväganden
LBS:s arbetsgrupp föreslår i sin rapport Avelsvärdering av hästar (bilaga 10) att i ledningen för avelsvär— deringarna skall finnas en nämnd kallad nämnden för avelsvärdering av hästar (NAH). NAH föreslås bestå av sju ledamöter, varav LBS utser tre och avelsföreningar— na gemensamt fyra. Enligt gruppens förslag skall det finnas ett kansli till NAst förfogande samt fyra avelskommittéer, en för vardera av de fyra nämnda ras— grupperna. Enligt gruppens förslag skall nämnden samla in uppgifter om betäckningar och resultaten av dessa
samt tillsätta funktionärer för fältarbetet m.m.
Kommittén har funnit att arbetsgruppens förslag till den nya organisationens uppbyggnad är mindre lämpligt. Bl.a. får LBS ett avgörande ansvar för organisationens arbetsrutiner, personalfrågor, ekonomi m.m. I över— klagningsärenden kan även jäv uppstå.
Avelsföreningarna bedriver redan i dag i många fall ett avelsarbete som i inriktning och kvalitet tillgodo— ser större krav än vad de statliga premieringarna av— ser. Avelsföreningarna är även väl införstådda med det praktiska arbetet i fält genom det frivilliga arbete de utfört vid premieringarna. Kommittén finner det därför naturligt att avelsföreningarna själva, i en lämplig associationsform, svarar för huvudmannaskapet. De bör även få ett avgörande inflytande över huvudmannaorgani— sationens utformning och ekonomi samt över verksamhetens p1anering. Lantbruksstyrelsen bör beredas tillfälle att utse en adjungerad ledamot i organisationens styrelse. Organisationen bör lämpligen utse ett antal avelskom— mittéer för olika rasgrupper eller hästanvändningsom—
råden.
Kommittén finner det lämpligt att ett rådgivande organ knyts till huvudmannaorganisationen. Det rådgivande organet kan i princip vara sammansatt som den av ar— betsgruppen föreslagna nämnden NAH.
252 Överväganden SOU 1982:51
För de avelsföreningar som inte önskar eller har möj— lighet att ansluta sig till huvudmannaorganisationen skall det, enligt kommitténs mening, finnas möjlighet att köpa tjänster från organisationen. Avelsvärderingen av hingstar bör dock, enligt kommitténs uppfattning, endast utföras under huvudmannaorganisationens ledning.
Det bör ankomma på LBS att utöva tillsyn över häst— avelsarbetet samt att meddela rambestämmelser för häst—
avelsarbetets bedrivande.
I och med att LBS överlåtit huvudmannaskapet för häst— avelsarbetet finns inte längre motiv till att LBS:s beslut 1 överklagningsärenden kan omprövas av rege—
ringen. 17.1.4 Hingstuppfödningsanstalten Wången
Hingstuppfödningsanstalten Wången är belägen i Jämt— land. Anstalten, som sedan år 1903 drivits med stats— bidrag, har betydelse både för den nordsvenska bruks— hästen genom uppfödningen av hingstar och för den öv— riga aveln genom att anstalten fungerar som hingststa— tion. Under det senaste året har även kursverksamhet bedrivits vid anstalten. Bl.a. utbildas skogskörare vid en 8-veckors kurs i hästkörning sedan kommittén i en promemoria, Utveckling av redskap för skogskör— ning med häst, m.m. (överlämnad i oktober 1980) anvisat vägar för kursens finansiering.
Hushållningssällskapet i Jämtlands län har det ekono— miska ansvaret för anstalten. Anstalten drivs av en styrelse i vilken representanter för Hushållningssäll— skapet och Jämtlands travsällskap ingår samt en repre— sentant utsedd av lantbruksstyrelsen. Under de senaste åren har anstalten beviljats ett statsbidrag på 225 000 kronor anvisat över anslaget Befrämjande av
SOU 1982:51 Överväganden
husdjursaveln. Jämtlands travsällskap har liksom hus- hållningssällskapet bidragit med 5 000 kronor per år vardera. Hushållningssällskapet har inte debiterat
något arrende för anläggningen.
Anstalten är i behov av upprustning. Underhållet av byggnader och stängsel samt skötseln av betesmarkerna har blivit eftersatt på grund av att de ekonomiska
resurserna inte varit tillräckliga.
Det har under senare tid ifrågasatts om det är rimligt att Hushållningssällskapet i Jämtlands län ensamt skall ta ansvaret för anstalten. Anstalten är en riksange— lägenhet vad beträffar rekryteringen av nordsvenska hingstar. Föl köps och hingstar säljs till hela landet. Utbildningen i skogskörning rekryterar elever från
hela landet.
Med utgångspunkt från kommitténs förslag om en stif— telse för statens hingstdepå och stuteri vid Flyinge har kommittén diskuterat en liknande lösning för Wången med styrelsen för hingstuppfödningsanstalten. Kom— mittén anser att om en stiftelse bildas och flera in— tressenter delar det ekonomiska ansvaret uppnås många fördelar, däribland:
o nytt kapital tillförs anstalten
o flera finansieringsvägar öppnas, vilket underlättar
investeringar för att t.ex. höja effektiviteten
o medverkan från flera intressenter kan förmodas sti— mulera till ett mångsidigt utnyttjande av anstal— tens resurser.
Som tänkbara stiftare har Wångenstyrelsen föreslagit domänverket, Hushållningssällskapet i Jämtlands län,
Överväganden SOU 1982:51
Jämtlands travsällskap, Föreningen Nordsvenska hästen och travklubben Sleipner.
Enligt ett förslag som kommittén utarbetat i samråd med de nämnda organisationerna skall stiftelsens ända— mål vara att främst i norra Sverige främja hästaveln och en positiv utveckling av hästens användning inom olika områden. Förslaget presenteras närmare i bilaga 11.
Styrelsen för Hingstuppfödningsanstalten Wången har på kommitténs inrådan utarbetat förslag till verksamhets— plan och finansieringsvägar. Enligt förslaget skall verksamheten vid anstalten utökas så att anstaltens hela kapacitet utnyttjas. Ett förslag till kursverk— samhet och över stallarnas disposition för olika kate— gorier av hästar har presenterats, se bilaga 12. Enligt förslaget skall Wången i framtiden vara öppen för alla raser och bland annat vara hingststation under betäck— ningssäsongen. Viss seminverksamhet med häst har på— börjats 1982.
Kommittén har upplysts om att investeringar för ca 2 miljoner kronor behöver göras på Wången för att den planerade verksamheten skall kunna bedrivas på ett tillfredsställande sätt.
Enligt vad kommittén erfarit är Jämtlands läns hus— hållningssällskap berett att utan kostnad upplåta mark och byggnader tillhörande sällskapets fastighet vid Wången. Föreningen Nordsvenska hästen har förklarat sig vara villig att ställa garanti för ett driftslån om ca 200 000 kronor med en ränta motsvarande gällande diskonto. Därutöver bidrar föreningen med ett årligt driftsstöd om 15 000 — 20 000 kronor motsvarande om—
kostnaden för inköp av omkring 15 hingstföl.
SOU 1982:51 Överväganden
Domänverket har skogsmark i nära anslutning till Wången. Vid de kontakter som kommittén haft med domänverket har det framkommit att domänverket är berett att ställa skogsmark till den föreslagna stiftelsens förfogande
för övningsändamål, dvs. för avverkning och körning i samband med kurser i skogskörning med häst. Domänverket är berett att ingå i den föreslagna stiftelsen såvida
uppdrag härom lämnas av regeringen.
Kommittén finner det lämpligt att staten har insyn i verksamheten på Wången, dels med hänsyn till den stats— stödda kursverksamhet som planeras, dels med hänsyn till att ett visst statligt stöd kommer att erfordras, åtminstone under en övergångsperiod. Även om domän— verket inte i första hand utnyttjar brukshästar i sin verksamhet är det angeläget att staten medverkar till en permanent lösning av huvudmannaskapet för Wången. Kommittén finner inte någon på den statliga sidan som är lämpligare än domänverket, som dessutom är mark— ägare i Wångens omedelbara anslutning, att ta ansvaret för detta engagemang. Enligt kommitténs bedömning bör domänverket således ingå som stiftare och företräda statens intressen. Kommittén har diskuterat möjligheten av att domänverket tillskjuter 1 miljon kronor som in— satskapital i stiftelsen. Kommittén har erfarit att det i så fall finns förutsättningar att trav— och galopp— sPortens organisationer är villiga att i lämplig form tillskjuta ett lika stort belopp som domänverket upp till 1 miljon kronor.
Om Hingstuppfödningsanstalten Wångens framtid kan tryggas kommer Sverige att ha tre centra för hästverk— samhet, nämligen Flyinge, Strömsholm och Wången. Det innebär en god geografisk spridning av hästverksam— hetens stödjepunkter.
256 Överväganden SOU 1982:51
Om den föreslagna stiftelsen inte kan bildas bedömer kommittén det vara omöjligt för Jämtlands läns hus-
hållningssällskap att fortsätta driften vid anstalten.
17.1.5 Finansieringsvägar
Statens stöd till hästaveln uppskattas till omkring 3,4 miljoner kronor för budgetåret 1980/81. Av detta är 810 000 kronor direkta bidrag till hästaveln. Detta belopp har varit oförändrat sedan budgetåret 1977/78. Administrationskostnaden för premieringsväsendet upp— skattas till omkring 1,9 miljoner kronor. Budgetåret 1980/81 var 200 000 kronor reserverade för statens hingstdepå och stuteri. Till ackordhäststiftelsen ut—
går 475 000 kronor i form av regleringsmedel.
Hittills har staten stått för hela administrationskost— naden för hästpremieringen. Direkta statsbidrag har utgått för vissa hästtransporter i samband med hingst— premieringarna. För vissa raser har penningpriser och
hingsthållningsbidrag utgått.
Avelsföreningarna eller hästägarna själva har betalt s.k. skådepenningar till unghästar och eventuella pri— ser som avelsföreningarna beslutat om. Priserna skänks av enskilda och företag genom avelsföreningarnas aktiva
medverkan.
Vid avelsvärderingen av övriga husdjur betalar upp— födaren i första hand de direkta kostnaderna för pro- duktionskontrollen, medan regleringsmedel används bl.a.
för centrala kostnader och avkommebedömning.
Avelsvärdering
Lantbruksstyrelsens arbetsgrupp för avelsvärdering av
hästar har i sin rapport (bilaga 10) redovisat en kal—
SOU 1982:51 Överväganden
kyl över den föreslagna huvudmannaorganisationens år— liga kostnader. Kalkylen upptar olika poster för avels— värderingen. Enligt uppgift från gruppen är kansli-
och personalkostnader inräknade i de olika delposterna. Posten utvecklingskostnader avser beställningsarbeten hos lantbruksuniversitetet. Posten diverse kostnader för kansliet är sådana kostnader som inte kunnat för—
delas på de övriga delposterna.
Arbetsgruppen har utgått från att det nuvarande stat— liga bidraget på 810 000 kronor över anslaget Främjande av husdjursaveln m.m. finns kvar och i sin helhet ut— går till huvudmannaorganisationen. Bidraget har i kal— kylen fördelats på central databehandling, bearbetning av statistik, exteriör— och sjukdomsdata för avels— ändamål, utvecklingsarbete samt diverse kostnader för kansliet.
Djurägaravgifter och andra bidrag än statliga skall enligt arbetsgruppens förslag finansiera individbedöm— ningarna samt avelskommittéernas arbete. De centrala bearbetningskostnaderna och utvecklingsarbetet skall även delvis finansieras med icke statliga medel. Kom— mittén har inte närmare informerats om hur kalkylen beräknats, men finner totalkostnaden på ca 3 miljoner krenor rimlig. Beloppet motsvarar i stort lantbruks— verkets beräknade administrationskostnader och nuvaran— de statsbidrag.
Kommittén anser att det finns ett allmänt intresse av att ridsporten, tävlingssporterna med hästar samt jord— bruket kan tillförsäkras hästar av god kvalitet inom landet. Ett ekonomiskt stöd kan antingen utformas som ett stöd till användarna, t.ex. stöd till förvärv av hästar i likhet med stöd till idrottsredskap m.m. eller
som ett stöd till producenten — uppfödaren.
258 överväganden SOU 1982:51
Genom att låta det statliga stödet gå till avelsvärde— ringen av hästar blir det lättare att stimulera till ett brett deltagande i hästkontrollen och därmed till ett effektivt avelsarbete. Hästanvändarna bör få ett inflytande på hästavelsarbetet, t.ex. vid formuleringen av avelsmål och vid bedömningen av hästarnas bruksvär— de. Kommittén finner att det statliga stödet, i likhet med vad lantbruksstyrelsens arbetsgrupp föreslår, i första hand bör utgå till avkommebedömningen av hings— tar och de bearbetningar som krävs för denna. Ett visst statligt stöd bör även kunna utgå till individbedöm- ningen av brukshästar, enligt kommitténs mening. Wången
Av det nuvarande stödet till hästaveln, 810 000 kronor, är 225 000 kronor reserverade som stöd till Hingstupp— födningsanstalten Wången. Kommittén anser att verksam— heten på Wången bör planeras så att den på sikt blir självbärande. Med hänsyn till att den föreslagna stif— telsens syfte är att stödja hästaveln främst i norra Sverige anser kommittén dock att stiftelsen under en övergångsperiod bör erhålla ett statligt stöd till driften av verksamheten på Wången. Med hänsyn till att bidraget på 225 000 varit oförändrat sedan budgetåret 1977/78 och att det kan antas dröja ett antal år innan stiftelsen funnit ett effektivt sätt att hålla nere kostnaderna för hingstuppfödningen bedömer kommittén det angeläget att det årliga statsbidraget uppräknas. Driftsstödet till Wången bör upptas i en särskild an— slagspost under anslaget Främjande av husdjursaveln
m.m.
Som tidigare nämnts behövs ett startkapital om 2 mil— joner kronor för att verksamheten vid Wången skall kunna drivas vidare. Halva detta belopp bör tillskjutas av domänverket. Kommittén förutsätter att motsvarande
SOU 1982:51 Överväganden
belopp tillskjuts av trav— och galoppsportens organi—
sationer.
Avelsföreningarna
Av det nuvarande statsbidraget på 810 000 kronor utgår visst stöd till avelsföreningarna för administrations- kostnader och upplysningsverksamhet. Kommittén anser det befogat att stöd även i fortsättningen utgår till avelsföreningarna. Stödet bör i första hand användas till sådana avelsbefrämjande åtgärder som inte kan ut— föras av huvudmannaorganisationen eller för tjänster som måste köpas från denna. Kommittén anser att 100 000 kronor av det statliga bidraget bör reserveras för avelsföreningarnas räkning. Bidraget bör lämpligen för—
delas av lantbruksstyrelsen.
Den nya huvudmannaorganisationen
Huvuddelen av det årliga statsbidraget till hästaveln bör utgå till den nya huvudmannaorganisationen. Som tidigare nämnts är statens administrationskostnad för hästavelsarbetet omkring 2 miljoner kronor utöver det direkta statsbidraget till hästaveln. För att den nya huvudmannaorganisationen skall kunna överta administra— tionen av avelsvärderingen föreslår kommittén att orga— nisationen får ett årligt statsbidrag om förslagsvis 900 000 kronor. Bidraget bör anvisas över anslaget Främjande av husdjursaveln m.m.
Det är kommitténs uttryckliga mening att den föreslag— na huvudmannaorganisationen behöver ett extra stöd un— der den första femårsperioden. Stora kostnader är för— enade med etablering av kansli, upprättande av data— bank, programmering och utvecklingsarbete. Det tar även en viss tid innan verksamheten fungerar och orga— nisationen får in de kalkylerade avgifterna. Det extra
stödet har beräknats till totalt 3 miljoner kronor.
260 Överväganden SOU 1982:51
17.2. Forskning och utvecklingsarbete
Forskning och utvecklingsarbete rörande hästar har på senare år främst skett vid lantbruksuniversitetet och
statens veterinärmedicinska anstalt.
Kostnaden för hästforskningen uppgår till omkring 3 miljoner kronor varav ca hälften utgörs av kostnader för de basresurser lantbruksuniversitetet ställer till förfogande. Till stor del kommer forskningsuppdragen från ATG. Vissa av ATG:s forskningsprojekt är special— inriktade mot trav— och galopphästar. En del av pro— jekten är av mer allmänt intresse och kommer hela hästsektorn till del.
En av förutsättningarna för ett framgångsrikt avels— arbete är att ärftligheten hos de egenskaper man vill förbättra är kartlagd och att det finns tillförlitliga avelsvärderingssystem. Forskning inom detta område har påbörjats. Vid den föreslagna omorganisationen av häst— avelsarbetet måste dessa frågor prioriteras, enligt kommitténs bedömning. Kommittén understryker vad som framförts av lantbruksstyrelsens arbetsgrupp angående behovet av forskning rörande sambandet mellan defekter
och prestation samt defekternas ärftlighet.
Foderkostnaden utgör en stor del av uppfödningskostna— den. Det har framförts från flera håll att de rekommen— derade fodernormerna är bristfälligt underbyggda. Med tanke på den stora betydelse fodrets kvalitet och foderstatens sammansättning har för hästens kroppsut— veckling och hållbarhet anser kommittén att dessa frå— gor bör få en framskjuten plats vid fördelningen av
försöksanslag inom lantbruksuniversitetet.
I kommitténs promemoria Utveckling av redskap för skogskörning med häst, m.m. föreslog kommittén att
SOU 1982:51 Överväganden
särskilda medel skulle reserveras för redskapsutveck— ling. Vissa medel anslogs för budgetåret 1981/82 för utveckling av redskap för skogskörning med häst (prop. 1980/81:100 bil. 13, JoU 1980/81:18, rskr 1980/81:207). Som kommittén framhöll i promemorian bör insatser som syftar till att underlätta lastningen prioriteras. Kommittén vidhåller att det också är angeläget att en objektiv och kontinuerlig granskning av nya redskap kommer till stånd. En sådan skulle ge fakta för infor— mation till konsumenterna och ge tillverkarna en väg-
ledning vid deras strävan att förbättra produkterna. 17.3 Utbildning och information
Möjligheterna att få en teoretisk grundutbildning i biologiska, tekniska och ekonomiska frågor rörande hästar är i dag starkt begränsade. De kurser i häst— kunskap som anordnas är närmast att betrakta som in— troduktionskurser, i varje fall för dem som inte har
en grundutbildning i animalieproduktion.
Hästarna representerar ett stort kapital. Sätter man hästarnas värde lika med 1979 års försäkringsvärde blir det svenska hästbeståndets totala värde omkring
en miljard kronor.
Det direkta och indirekta statliga stödet till häst— aveln beräknas f.n. uppgå till omkring 3 miljoner kro- nor. Det direkta statliga stödet till ridsporten upp— går till ca 3,6 miljoner kronor.
Antalet yrkesverksamma inom hästområdet är omkring
6 700 räknat i heltidsarbetande. Utbildningen av de som skall handha och utnyttja hästarna har en väsent— lig betydelse för ekonomin i hästhållningen. Även från djurskyddssynpunkt är utbildning i hästkunskap väsent—
lig. Det hästkunnande och den hästtradition som fanns
262 Överväganden SOU 1982:51
inom en tidigare generation, under den tid hästen an— vändes allmänt i jord— och skogsbruket samt inom ar— mén, saknas i stor utsträckning bland dem som nu upp— föder och använder hästar.
Av de ersättningsberättigade skador som redovisats av Jordbrukets försäkringsbolag för åren 1973—1979 är skador på hästarnas rörelseorgan helt dominerande. Hög frekvens har även sårskador och fodersmältnings— rubbningar. Det är uppenbart att det i framtiden bör finnas goda möjligheter att i viss mån förebygga dessa typer av skador genom att bl.a. förbättra utbildnings— möjligheterna för dem som skall föda upp, sköta, träna och använda hästarna i arbete och tävling.
Enligt kommitténs bedömning finns det i dag läroplaner inom gymnasieskolan som om de utnyttjas kan tillgodose en stor del av det utbildningsbehov som kommittén anser föreligger. Kommittén vill särskilt nämna läroplanen för utbildning av djurvårdare på tvåårig gymnasielinje. Denna linje bör kunna ge en god grundkunskap i prin— ciperna för t.ex. närings- och träningsfysiologi, häl— sovård m.m., ämnen som f.ö. har värde även från allmän
synpunkt.
Lokaliseringen av grundutbildningen bör ske till de platser där den största kompetensen på området finns. En sådan plats är Skara, som genom veterinärinrätt— ningen bl.a. har tillgång till djursjukhus, hovslagar— skola och institutionen för husdjurshygien. Närheten till travbana, ridhus och ett flertal stuterier ger också goda möjligheter till inbyggd utbildning. Skol— myndigheterna i Skara har framfört att man är mycket intresserade av att djurvårdsutbildning förläggs till gymnasiet i Skara.
Kommittén har informerats om att det finns goda möj—
SOU 1982:51 överväganden
ligheter för en successiv utbyggnad av ett djurvårds— gymnasium i Skara. Om utbildningen slår väl ut och efterfrågan blir stor bör givetvis även andra orter så småningom komma ifråga. Det beräknas dock ta några år innan utbildningslinjen funnit sin form och lämplig kurslitteratur finns att tillgå varför den första fem— årsperioden bör betraktas som en experiment— och ut-
vecklingsperiod.
Det är ytterst viktigt att de redan yrkesverksamma inom hästuppfödning, —skötsel, -träning och —tävling, m.m. också får möjlighet att inhämta de teoretiska kunskaper som meddelas vid den nya gymnasielinjen. Detta kan lämpligen ske genom att den kommunala vuxen— skolan anordnar kortkurser i skilda avsnitt.
Praktisk—teoretisk utbildning i skötsel och uppfödning av hästar och i hästavel har tidigare diskuterats i delbetänkandet Statens hingstdepå och stuteri. Både Wången och Flyinge bör komma i fråga för sådan utbild— ning. Läroplan finns för kurs i hästskötsel. Inom gym— nasieskolan finns även en läroplan avsedd för en 40- veckorskurs för stallpersonal vid travbana. Kommittén förordar att denna plan anpassas till att gälla även personal som utbildar hästar avsedda för ridsport och
skogskörning.
Hovslagarutbildningen är anpassad till ett hästantal om ca 80 000 hästar medan hästbeståndet i verkligheten torde uppgå till omkring 115 000. Det bör därför över— vägas om intagningen till hovslagarskolan skall ökas.
Den vidareutbildning som i dag bedrivs av lantbruks— nämnderna utnyttjas årligen av ca 4 000 personer. Den riktar sig mot uppfödare och hästhållare inom jordbru— ket. Med hänsyn till att utbildningen på hästområdet i många år varit eftersatt är det angeläget att denna
264 Överväganden SOU 1982:51
kursverksamhet får fortgå i minst samma omfattning som tidigare.
Lantbruksnämndernas personal bör ges möjlighet till fortbildning i hästkunskap, t.ex. i form av distans— undervisning. Lantbruksuniversitetet bör ordna sådan
utbildning.
Utbildningen bör även tillgodose den kategori som inte är direkt yrkesverksam inom hästuppfödning och häst— sport men som äger häst eller utnyttjar hästar. Ut— bildning bedrivs i dag i viss utsträckning i studie— cirkelform och inom ramen för den verksamhet som får lokalt aktivitetsstöd. Denna kursverksamhet bör inten- sifieras och framför allt inriktas mot kunskap som syftar till att förbättra hästens hållbarhet.
Den centrala utbildningen av ridinstruktörer och ung— domsledare sker i dag på Valla folkhögskola med Rid— skolan på Strömsholm som filial. Verksamheten fungerar väl inom ramen för tillgängliga resurser. Kommittén vill understryka vikten av att de s.k. ponnyinstruk— törerna bereds tillfälle till utbildning. Denna kate— gori instruktörer har särskilt stor betydelse för de yngsta ryttarna.
Med hänsyn till de stora krav som ställs på ridinstruk— törerna synes det kommittén angeläget att instruktörer— nas möjlighet till vidareutbildning förbättras. Därvid bör bl.a. frågor rörande ridsäkerheten beaktas.
Ansvaret för utbildning i tävlingsridning och utbild— ning av tävlingsfunktionärer bör ligga på tävlingsorga— nisationerna själva.
Kontakten mellan forskning och information bör, enligt kommitténs bedömning, förbättras. Detta bör uppmärksam-
SOU 1982:51 Överväganden
mas av lantbruksuniversitetets konsulentavdelning. Även om det inte är möjligt att utöka konsulentstaben bör man undersöka möjligheterna till en viss grad av om-
prioritering.
17.4 Hästens hälso- och sjukvård
I riksdagsbeslutet (prop. 1981/82:122, JoU 1981/82:31, rskr 1981/82:261) om organisation och finansiering av djurens hälso- och sjukvård uttalas bl.a. att kravet på veterinärvård av sällskapsdjur och sporthästar ökat kraftigt under senare år men att det inte är rimligt att staten tar på sig ansvaret för denna vård annat än i undantagsfall, t.ex. i glesbygd. Kommittén vill för sin del framhålla att uppfödning av sporthästar för försäljning är en viktig del av djurhållningen på vissa jordbruksföretag. Det är därför enligt kommitténs me— ning lämpligt att dessa hästar bör åtnjuta samma vete— rinära service som andra animalieproducerande djurslag. Kommittén förutsätter att även arbetshästars sjukvård ingår i den statliga distriktsveterinärorganisationens
prioriterade ansvarsområde.
Av djurskyddsskäl och med hänsyn till sporthästarnas sociala och ekonomiska betydelse är det angeläget att det finns veterinär specialistservice för sporthästar på rimligt avstånd i alla delar av landet. Kommittén har med tillfredsställelse noterat att ATG etablerat ett antal hästkliniker, öppna för alla typer av hästar. Kommittén vill uttala sitt stöd för att ytterligare
hästkliniker upprättas.
I det tidigare nämnda riksdagsbeslutet betonas att djurens hälso— och sjukvård i ökad utsträckning bör inriktas mot åtgärder som syftar till att förebygga hälsostörningar. Kommittén framhåller att detta i hög grad även gäller sporthästarna. Därmed understryks det
266 Överväganden SOU 1982:51
behov av utbildning, information, forskning och avelsmässiga åtgärder inom hästsektorn, som kommittén tidigare framfört. Det är även angeläget att häst— hälsokontroll införs framför allt på tävlingsbanor och i ridhus. Kommittén anser att det bör vara Rid— främjandets uppgift att initiera hästhälsokontroll vid ridanläggningarna.
I riksdagsbeslutet om djurens hälso— och sjukvård för— ordas att ett riksomfattande datasystem införs för systematisering av veterinärernas praktikjournaler. Det framhålls att en sådan systematisering med hjälp av ADB bl.a. ger en säkrare sjukdomsstatistik. En så— dan statistik ger ett värdefullt stöd i avelsarbetet främst vad avser nötkreatur men sannolikt också vad avser svin genom att olika sjukdomars genetiska bety— delse kan vägas in i avelsarbetet. Den föreslagna åt— gärden är även värdefull som underlag för det forsk— nings— och utvecklingsarbete som berör djurhälsovård och djursjukvård.
Kommittén vill för sin del hävda att den föreslagna systematiseringen med hjälp av ADB är av mycket stort värde även för avelsarbetet med häst. Speciellt är det viktigt att kunna kartlägga den genetiska bakgrunden till vissa sjukdomar och svagheter som påverkar häs— tarnas hållbarhet. Kommittén anser det nödvändigt att data om hästarnas prestationsegenskaper kan samköras med sjukdomsstatistiken för att möjliggöra avkommebe— dömning av hingstar från bl.a. hållbarhetssynpunkt. Vid kommande översyn av sekretesslagen bör man ta hänsyn till behovet av samkörning för avelsvärderings— ändamål.
SOU 1982:51
18. FÖRSLAG
I delbetänkandet (Ds Jo 1981:6) Statens hingstdepå och stuteri lade kommittén förslag om den framtida verksam—
heten vid depån i Flyinge.
Riksdagen beslöt (prop. 1981/82:198, JoU 1981/82:39, rskr 1981/82:337) att den statliga verksamheten vid statens hingstdepå och stuteri vid Flyinge skall av— vecklas och överlåtas på en stiftelse. Ett avtal härom
har träffats mellan staten och berörda intressenter.
Kommittén föreslog i delbetänkandet att verksamheten vid respektive depån vid Flyinge, Ridskolan på Ströms— holm och Hingstuppfödningsanstalten Wången skall be— drivas var för sig. Beträffande Ridskolan på Ströms— holm förutsatte kommittén att verksamheten även i fort— sättningen kommer att vara inriktad mot utbildning av
i första hand ridinstruktörer och ungdomsledare.
I det följande läggs förslag om övrig hästverksamhet
som berörs av statligt stöd.
18.1. Hästavelsarbetets organisation
Kommittén föreslår att viss statlig reglering av häst— aveln i landet tills vidare bör finnas kvar. Kommittén föreslår emellertid att nuvarande författningar omar— betas i syfte att förenkla handläggningen och medge ett överförande av huvudmannaskapet för avelsarbetet till en annan huvudman. Vidare har kommittén funnit
268. Förslag
SOU 1982:51
att visst statligt stöd till hästaveln tills vidare bör bibehållas.
18.1.1 Avelsarbetets syfte och inriktning
Syftet med en statligt reglerad hästavel bör alltjämt vara att skapa förutsättningar för en kvalitativt sett högtstående hästavel inom landet. Avelsarbetet bör därvid främst grundas på avelsvärdering av de hingstar som skall användas för befruktning av ston.
Kommittén delar LBS:s arbetsgrupps synpunkter om att ett rationellt avelsarbete skall omfatta
härstamningsbedömning individbedömning avkommeundersökning
OOOO
urval
Kommittén förutsätter att avelsvärderingen genomförs i enlighet med moderna avelsprinciper.
18.1.2 Huvudmannaskap för avelsvärdering av hästar Kommittén föreslår att landets hästavelsföreningar bildar en huvudmannaorganisation med uppgift att över— ta huvudparten av de kontrollfrågor inom hästavelns område som i dag handhas av lantbruksstyrelsen och lantbruksnämnderna.
Lantbruksstyrelsen bör enligt kommitténs mening utöva tillsyn över hästaveln och därvid bl.a.
o godkänna plan och riktlinjer för hästkontrollen,
o föreskriva villkor för godkännande av avelshingst,
SOU 1982:51 Förslag 269
o utfärda föreskrifter för avelsvärdering av häst,
o utfärda föreskrifter för stambokföring och för stam—
böcker eller annat register över hästar,
o fastställa stambokföringsavgifter eller motsvarande.
Den nya huvudmannaorganisationen föreslås överta föl— jande arbetsuppgifter från lantbruksstyrelsen och lant—
bruksnämnderna:
0 svara för utvecklingsarbetet,
o infordra och arkivera språngrullor och uppgifter om
betäckningsresultat,
o utse och utbilda hästbedömare,
o planera och ansvara för hästbedömningens genom—
förande,
o föra register över bedömda hästar,
o utvärdera hästkontrollen,
o publicera bedömningsresultat.
Kommittén föreslår att lantbruksstyrelsen och avels— föreningarna gemensamt planerar den föreslagna organi— sationen. Verksamheten bör enligt kommitténs mening föras över successivt och vara helt överförd till den nya huvudmannen senast den 1 januari 1986. Kommittén förutsätter att anslutningen till den nya organisatio— nen skall vara frivillig. Utanför stående avelsförening— ar skall ha rätt att köpa tjänster av huvudmannaorgani-
sationen.
Förslag
SOU 1982:51
18.1.3 Lånegaranti till förvärv av avelshästar m.m.
Kommittén föreslår ett bibehållande av statlig garanti för lån till förvärv av häst, som skall användas för avel eller för ridhusändamål. Kommittén finner det emellertid befogat att garantin begränsas till att
avse hästar av följande kategorier.
0 Avelshästar, som blivit avelsvärderade och som be— döms lämpliga för avel, ett sto får dock vara högst
åtta år.
0 Svenskfödda hästar för ridhusändamål som är minst tre och högst sex år och som godkänts av lantbruks—
nämnden.
Kommittén föreslår att frågor om lånegaranti skall prövas av lantbruksnämnden. Talan mot lantbruksnämn— dens beslut förs hos lantbruksstyrelsen, som är sista beslutsinstans.
Kommittén föreslår en oförändrad garantiram om 500 000 kronor.
18.1.4 Författningsmässiga styrmedel
Kommittén föreslår att lagen (1914:451) om hingstbe— siktningstvång ersätts med en lag om avelsvärdering av hingstar. Den nya lagen föreslås innehålla bemyn- digande för regeringen eller underordnad förvaltnings— myndighet att
0 dels ge organisation på jordbrukets område eller annan sammanslutning rätt att svara för avels— värdering av hingstar,
o dels föreskriva de villkor som skall gälla för
avelsvärderingen.
SOU 1982:51 Förslag
Kommittén föreslår vidare att den som önskar överklaga beslut i fråga om avelsvärdering skall göra detta hos
lantbruksstyrelsen, som är sista beslutsinstans.
Förslaget till ny lag finns på sidan 15.
Som en följd av den nya lagen föreslås att kungörelsen (1966:560) om stöd åt hästaveln, m.m. ersätts
o dels med en ny förordning om avelsvärdering av häs— tar i vilken lantbruksstyrelsens åligganden och be—
fogenheter regleras,
o dels med en särskild förordning om stöd till för—
värv av häst.
Förslag till nya förordningar finns på sidorna 17 och 19.
18.1.5 Avelsarbetets praktiska genomförande
Kommittén vill understryka nödvändigheten av att häst- kontrollen i likhet med annan officiell husdjurskont— roll bygger på
o en säker identifiering av alla avelsdjur och deras
avkomma,
o data som kan fastställas med tillfredsställande säkerhet och som belyser dokumenterat ärftliga
egenskaper av väsentlig betydelse, o elektronisk databehandling av kontrollresultaten. För avelsarbetets praktiska genomförande behöver den nya huvudmannaorganisationen, enligt kommitténs bedöm— ning bl.a. ha följande till sitt förfogande:
Förslag
SOU 1982:51
en styrelse avelskommittéer
en rådgivande nämnd kvalificerade hästbedömare ett kansli
OOOOO
Kommittén förutsätter att varje avelsförening som önskar ingå i organisationen har rätt att utse en styrelseledamot. Kommittén finner det lämpligt att varje hästanvändningsområde har ett arbetsutskott
(en avelskommitté) som väljs av berörda föreningar.
I den rådgivande nämnden bör bl.a. ingå genetisk och veterinär expertis, en representant för lantbrukssty—
relsen och representanter för avnämarna.
I initialskedet behövs extra resurser för upprättandet av en databank med uppgifter om de hästar som nu finns och deras förfäder. För utvärderingen av hästavelsdata och prestationsuppgifter behöver organisationen ut— veckla ett ADB—program. Kommittén förordar det förslag som framförts av sport— och avelsorganisationer att den nya organisationen bör utnyttja ATG:s datasystem. Enligt ATG behövs endast mindre justeringar för att ATG:s program skall kunna utnyttjas för avelsdata
rörande alla hästraser och för att tillgodose ridspor— tens behov.
18.1.6 Hingstuppfödningsanstalten Wången
Kommittén föreslår att verksamheten vid Hingstuppföd— ningsanstalten Wången överlåtes till en stiftelse med ändamålet att främst i norra Sverige främja hästaveln
och en positiv utveckling av hästens användning inom olika områden.
Det förslag som framlagts av styrelsen för Hingstupp—
SOU 1982:51 Förslag
födningsanstalten Wången kan enligt kommittén läggas till grund för den framtida verksamheten vid anstalten. Särskilt vill kommittén understryka vikten av att det finns en hingststation med hästsemin i Norrland, en individprövningsstation för hingstar av arbetshästras och att anläggningen kan utnyttjas för utbildning i
bl.a. skogskörning med häst.
Kommittén finner de föreslagna stiftarna
domänverket Föreningen Nordsvenska hästen Hushållningssällskapet i Jämtlands län Jämtlands travsällskap
OOOOO
travklubben Sleipner väl lämpade att svara för den föreslagna verksamheten.
Kommittén föreslår att det statliga stöd som tidigare utgått till Hushållningssällskapet för driften av anstalten under en övergångsperiod om minst fem år skall utgå som stöd till den föreslagna stiftelsen och att bidraget höjs från 225 000 till 300 000 kronor.
Kommittén föreslår att domänverket tillskjuter erfor— derligt stiftelsekapital till den föreslagna stiftel— sen. Därmed finns förutsättningar för att trav— och galoppsportens organisationer tillskjuter ett lika stort belopp upp till en miljon kronor.
18.2 Forskning och utvecklingsarbete
I likhet med LBS:s arbetsgrupp föreslår kommittén att ett avelsvärderingssystem konstrueras så att det auto— matiskt är anpassningsbart till samtliga raser. Kom— mittén vill understryka vikten av att ett sådant avels— värderingssystem utvecklas parallellt med att den nya
Förslag
SOU 1982:51
huvudmannaorganisationen byggs upp. Vid utvecklingen av bedömningsmetoder bör värderingen av hästarnas lämp— lighet för olika ändamål beaktas, särskilt hästarnas lämplighet som ridskole— och skogshästar.
Så som LBS:s arbetsgrupp föreslagit bör systematiska registreringar av sjukdomssymptom införas bl.a. för att skapa förutsättningar för forskning över sambanden mellan defekter och prestationer—hållbarhet.
I överensstämmelse med vad som framförts till kommittén bör försök rörande hästens utfodring prioriteras, sär— skilt vad gäller följande områden:
0 nya fodermedels användning till hästar,
o utfodringssystem som förebygger stallovanor,
o vutveckling av utfodringsnormer.
Kommittén föreslår att utvecklingsarbete rörande red— skap för skogskörning med häst och lastning av timmer även fortsättningsvis ingår som en del i forskningen och utvecklingsarbetet vid SLU:s skogsvetenskapliga fakultet. Som kommittén tidigare framfört är det ange— läget att det sker en
0 objektiv och kontinuerlig granskning av nya redskap för skogskörning med häst.
18.3 Vissa utbildningsfrågor
Kommittén föreslår att en 2—årig gymnasielinje i djur— vård enligt läroplan S 4 81:1 med inriktning mot häst förläggs till Skara. Kommittén vill gärna peka på att en del av den inbyggda undervisningen med fördel kan förläggas till Flyinge eller Wången.
SOU 1982:51
Kommittén understryker vikten av att redan yrkesverk— samma inom hästsektorn bereds tillfälle att genom kort— kurser inhämta specialkunskap i hästkännedom. Exempel på studieämnen lämnas i bilaga 13. Kommittén föreslår att KOMVUX blir huvudman för sådan utbildning. Enligt vad kommittén erfarit vid överläggningar med Skara kom- mun, finns det intresse för att anordna kurser för yrkesverksamma inom hästsektorn med den kommunala
vuxenskolan i Skara kommun som huvudman.
Kommittén föreslår att skolöverstyrelsens kursplan S 4 72:2 för stallpersonal vid travbana anpassas så att den kan användas vid utbildning av personal som skall köra in hästar för skogskörning alternativt ut- bilda ridskolehästar.
Kommittén förordar att intagningarna till hovslagar—
skolan i Skara anpassas till landets hästantal.
Kommittén vill understryka vikten av att lantbruksnämn— derna även i fortsättningen bedriver kursverksamhet inom hästområdet för yrkesverksamma inom jordbruket.
Kommittén föreslår att lantbruksnämndens personal be- reds tillfälle till vidareutbildning i hästkunskap
genom distansundervisning anordnad av lantbruksuniver—
sitetet.
Enligt riksdagsbeslut (prop. 1981/82:122, JoU 1981/82:31, rskr 1981/82:261) bör veterinärutbildningen anpassas till aktuella utvecklingstendenser. Kommittén vill understryka vikten av att de studerande vid den vete- rinärmedicinska fakulteten ges tillfälle till för— djupade kunskaper i hästsjukvård.
Kommittén föreslår att lantbruksuniversitetets konsu—
lentavdelning skall ha ansvar för att även resultat
Förslag
SOU 1982:51
av försök och forskning inom hästsektorn förs ut till rådgivare och näringsutövare. 18.4 Hästens hälso— och sjukvård
Kommittén förordar att en systematisering av veteri— närernas praktikjournaler med hjälp av ADB även skall avse hästar. Kommittén anser det angeläget att sjukdata om hästar skall kunna utnyttjas för bestämning av sjuk— domars arvbarhet och vid avelsvärdering av hingstar. 18.5 Finansiering 18.5.1 Stöd till hästaveln
Kommittén föreslår att det bidrag på 810 000 kronor som sedan budgetåret 1977/78 utgått som stöd till hästaveln under anslaget Främjande av husdjursaveln m.m. uppräk— nas till 1,3 milj. kr. Det är emellertid kommitténs uppfattning att detta bidrag på sikt bör avvecklas. Med hänsyn till den föreslagna omorganisationen av häst— avelsarbetet finner kommittén det svårt att f.n. ta
ställning till när bidraget bör upphöra att utgå.
Anslaget bör enligt kommittén disponeras på följande sätt:
1 Bidrag till hästavelsföreningarna för särskilda insatser på hästavelns område 100 000 kr.
2 Bidrag till den av kommittén föreslagna stiftelsen för hingstuppfödningsanstalten Wången 300 000 kr.
3 Bidrag till den av kommittén föreslagna huvudmannaorganisationen med ansvar för avelsvärdering av hästar, m.m. 900 000 kr.
Summa 1 300 000 kr.
SOU 1982:51
Medlen under punkt 1 bör fördelas av lantbruksstyrelsen.
Medlen under punkt 3 bör, enligt kommitténs mening, i första hand användas för den centrala verksamheten för avkommebedömning av hingstar och därmed sammanhängande frågor. Kommittén föreslår att transportbidrag även i fortsättningen skall kunna utgå vid centraliserad häst— bedömning. Även till individbedömning av hästar av arbetshästras bör visst bidrag kunna utgå.
Medlen under punkt 3 bör ses i sammanhang med att den nya huvudmannaorganisationen övertar administrationen av hästavelsarbetet som budgetåret 1980/81 beräknats
kosta lantbruksverket 1,9 miljoner kronor.
För att möjliggöra överförandet av huvudmannaskapet till den föreslagna huvudmannaorganisationen föreslår kommittén vidare att organisationen under en 5—årig uppbyggnadsperiod erhåller extra statsbidrag om samman— lagt 3 miljoner kronor fördelade på 750 000 kronor de två första åren och 500 000 de tre följande åren.
Utbetalningen av detta temporära bidrag bör påbörjas så snart organisationen är bildad och en plan för verksamheten godkänts av lantbruksstyrelsen, enligt 5 3 i förslaget till förordning om avelsvärdering av hästar. Bidraget bör i första hand användas för att göra det möjligt att etablera ett kansli med dataan- slutning, upprätta en databank samt utföra programme— ring och utvecklingsarbete. Kommittén finner det även nödvändigt att del av personalkostnaden täcks med bi—
draget under de första åren.
För att möjliggöra bildandet av den föreslagna stif— telsen för hingstuppfödningsanstalten Wången föreslår kommittén att staten genom domänverket tillskjuter
1 miljon kronor i stiftelsekapital. Därmed finns som
Förslag
278 SOU 1982:51
tidigare nämnts förutsättningar för att trav— och galoppsportens organisationer tillskjuter ett lika
stort belopp upp till 1 miljon kronor.
Statens kostnader för statlig lånegaranti för förvärv av avelshästar och hästar för ridhusändamål förutses
bli oförändrade.
I tilläggsdirektiv (1980:20) till samtliga kommittéer angående finansieringen av reformer framhålls bl.a. att det i nuvarande ekonomiska läge är angeläget att gäl— lande statliga utgiftsåtaganden ges en förutsättnings— lös prövning. Intresset bör inte i första hand koncent— reras på förslag till i och för sig befogade ökningar av existerande anslag och nya insatser utan övervägan— dena bör i stället avse möjligheterna till begräns— ningar och omprioriteringar inom ramen för gjorda å— taganden. I direktiven framhålls vidare att utgångs— punkten skall vara att alla förslag som kommittéerna lägger fram skall kunna genomföras inom ramen för oför— ändrade resurser inom det område som förslagen avser. Detta innebär att om kostnadskrävande förslag läggs fram måste samtidigt visas hur förslagen kan finansie- ras genom besparingar i form av rationaliseringar och omprioritering av pågående verksamhet inom utrednings— området.
Med hänvisning till nämnda generella direktiv får kom— mittén framhålla att de förslag som kommittén lagt fram temporärt medför ökade statliga utgifter men att dessa på sikt bör minska genom att lantbruksverket avlastas
icke oväsentliga arbetsuppgifter inom hästavelsområdet.
SOU 1982:51
18.5.2 Vissa utbildningsfrågor
De av kommittén föreslagna kurserna inom gymnasiesko— lans och vuxenskolans ram innebär en omprioritering av resurserna och beräknas inte medföra några extra kost— nader för statsverket. En eventuellt ökad utbildning av hovslagare medför visserligen vissa extra kostnader men innebär samtidigt ett bättre utnyttjande av under— visningslokaler och lärare vid hovslagarskolan. Kom— mittén anser de extra kostnaderna väl motiverade med
tanke på att utbildningen resulterar i sysselsättning
för ett antal personer.
SOU 1982:51
BILAGA 1. DIREKTIV
Statens stöd till hästaveln, m.m.
Dir 1979:91
Beslut vid regeringssammanträde 1979-06—07.
Departementschefen, statsrådet Enlund, anför.
Antalet hästar har kraftigt minskat från 1930—talet fram till slutet av 1960—talet. Denna utveckling har huvudsakligen varit en följd av den omfattande mekani— seringen inom jord— och skogsbruket. Samtidigt har försvarets behov av hästar upphört. 1963 års hästutred— ning, som i betänkandet (SOU 1965:44) Stöd åt hästaveln lämnade förslag till de nuvarande riktlinjerna rörande statens stöd till hästaveln och därmed sammanhängande frågor, beräknade att antalet hästar i landet skulle under 1960—talet sjunka till ca 80 000. Denna prognos visade sig i stort sett riktig. statsmakterna fattade år 1966 beslut (prop. 1966:1 bil. 11, JoU 1966:1, rskr 1966:9) med anledning av hästutredningens förslag.
Under 1970—talet har en omsvängning skett och en kraf— tig expansion av hästintresset har kunnat konstateras.
Den nedåtgående trenden har brutits och hästantalet har ökat. Det uppgår f.n. till ca 115 000. ökningen omfat— tar sporthästar, dvs. ridhästar samt trav— och galopp— hästar. Endast ca 30 000 av hästarna utgörs numera av
kallblod. Hästbeståndet har alltså fått en ändrad ka— raktär mot tidigare.
Bilaga 1 SOU 1982:51
Statsmakternas beslut år 1966 innebar att statligt stöd skall utgå till hästaveln och att syftet med stödet i första hand skall vara att skapa förutsätt— ningar för en kvalitativt sett högtstående hästavel inom landet.
Stödet till hästaveln består i huvudsak av bidrag till hästpremiering, hingsthållning och till vissa andra kvalitetsbefrämjande åtgärder. För budgetåret 1978/79 utgår statsbidrag med 810 000 kronor från anslaget Befrämjande av husdjursaveln m.m.
De grundläggande reglerna för dispositionen av stödet till hästaveln återfinns i kungörelsen (1966:560) om stöd åt hästaveln, m.m. Enligt kungörelsen får hings— tar och ston, som kan antas ha betydelse för aveln inom den ras de tillhör, föras in i stambok för rasen (riksstambok). Penningpriser kan utgå till häst vid två olika tillfällen, nämligen vid stambokföringen samt när säker och god nedärvning dokumenterats. Lant— bruksstyrelsen bestämmer för vilka raser riksstambok skall föras samt inom vilka raser och med vilka belopp pris får utgå. För urvalet av de hästar som skall stam— bokföras och för utdelningen av penningpriser (premie— ring) finns fyra hingstpremieringsnämnder samt sär— skilda premieringsförrättare. Styrelsen beslutar om hingstpremieringsnämndernas antal och verksamhetsom— råden. Styrelsen utser också ordförande och ledamöter i nämnderna. Den som önskar erhålla tillstånd att an— vända en hingst för betäckning av sto skall uppvisa hingsten och få den godkänd av premieringsnämnd. Kun— görelsen har också anknytning till lagen (1914:451) om hingstbesiktningstvång. Enligt denna lag får inom ett område där hingstbesiktningstvång införts en hingst inte användas för betäckning av sto som tillhör annan än hingstens ägare om inte hingsten godkänts av pre— mieringsnämnd. För premiering av ston finns särskilda
premieringsförrättare, som utses av lantbruksnämnderna.
SOU 1982:51
Verksamheten vid statens hingstdepå och stuteri i Flyinge innebär ett betydande stöd till vissa grenar av häst— aveln. Hingstdepån har till uppgift att främja aveln av varmblodiga hästar inom landet genom att tillhandahålla goda beskällare. Verksamheten står under överinseende av lantbruksstyrelsen. Enligt riksdagens beslut skall de direkta kostnaderna och inkomsterna vid anstalten ba—
lansera.
Hingstdepån och stuteriet fungerar som uppdragsmyndig— het. För ändamålet finns 1 000 kronor upptagna på för— slagsanslaget Statens hingstdepå och stuteri: Uppdrags— verksamhet. Stöd utgår från anslaget Bidrag till statens hingstdepå och stuteri. Stödet uppgår för budgetåret 1978/79 till 250 000 kronor. Medlen disponeras av lant—
bruksstyrelsen för att täcka underskott i verksamheten.
Resultatutvecklingen för verksamheten i Flyinge har un— der senare år inte varit tillfredsställande. Budgetåret 1977/78 uppstod ett betydande driftsunderskott vid an— stalten. Lantbruksstyrelsen tillsatte år 1977 en arbets— grupp för att utreda hur driften vid de olika verksam— hetsgrenarna skulle kunna effektiviseras. Arbetsgruppen har i en rapport till styrelsen föreslagit vissa för— ändringar av verksamheten för att resultatet skall för— bättras. Styrelsen har i sin anslagsframställning för budgetåret 1979/80 beaktat vad arbetsgruppen anfört.
Av statsbidraget till befrämjande av husdjursaveln m.m. erhåller hingstuppfödningsanstalten Wången 225 000 kro— nor. Wången är en anläggning för uppfödning av nord— svenska hästar. Huvudman är Jämtlands läns hushållnings—
sällskap.
Stöd till hästaveln och ridsporten utgår också i form av statlig kreditgaranti, som får beviljas för lån — för budgetåret 1978/79 intill ett belopp av 500 000 kro—
nor - till inköp av avelshästar och ridhästar.
284 Bilaga 1 SOU 1982:51
Härtill kan läggas att lantbruksstyrelsens och lant— bruksnämndernas kostnader för behandling av ärenden rörande hästar uppgår till ca 1,5 milj. kr. varav en mindre del hänför sig till styrelsen.
Med hänsyn framför allt till den stora betydelse häs— ten haft för de areella näringarna har det varit na— turligt att statligt stöd i olika former utgått för att främja en god hästavel. Antalet hästar som nyttjas inom dessa näringar utgör dock som jag tidigare konsta— terat en allt mindre del av det totala hästantalet i landet. När det gäller hästens framtida uppgifter inom jord— och skogsbruksnäringarna är det svårt att göra en säker framtidsbedömning. Inom jordbruket torde dock hästantalet förbli i stort sett konstant. Man kan kons— tatera att intresset för att använda hästen i skogs— bruket ökar. I detta sammanhang kan nämnas riksdagens beslut med anledning av propositionen om energihushåll— ningen m.m. jämte motioner (prop. 1975z30, NU 1975:30, rskr 1975:202) som bl.a. innebar att riksdagen fann det angeläget att draghästens betydelse inom skogsbru- ket uppmärksammas av berörda myndigheter och organ.
Om användningen av hästen för jord— och skogsbruk är osäker är trenden mot ett ökat intresse för ridning och annan hästsport klart dokumenterad. Hästhållningen har sålunda i Sverige under den senaste 15—årsperioden fått en ändrad struktur. Samtidigt som det totala häst— antalet ökat har en förskjutning skett mot en starkt ökad andel sporthästar, framför allt rid— och fritids— hästar. Antalet ryttare har ökat mycket kraftigt från 35 000 år 1965 till 200 000 år 1978. Hästsporten har breddats och kommit att få en stor betydelse inte minst för ungdomen. Statens insatser på detta område belyses av att till amatörridsporten utgår för budgetåret 1978/79 från anslaget Stöd till idrotten: Organisa- tionsstöd m.m. ett belopp av 2 893 000 kronor. Syftet
SOU 1982:51
med detta stöd är att främja ridningen som folksport. För budgetåret 1979/80 skall det statliga organisatios— stödet även omfatta ett bidrag på 250 000 kronor till Ridfrämjandet för att förbättra ekonomin för instruk—
törsutbildningen vid ridskolan i Strömsholm.
Antalet hästar som nyttjas inom trav— och galoppsporten har också stigit samtidigt som totalisatoromsättningen ökat oavbrutet. Ca en tredjedel av sporthästarna i Sverige är trav— och galopphästar. Under år 1978 var
totalisatoromsättningen ca 1 600 milj. kr.
Enligt min mening står det klart att de förändringar som ägt rum under senare år i fråga om inriktningen av hästhållningen och intresset för hästar i landet har ändrat förutsättningarna för statens stöd till häst— aveln och därmed sammanhängande frågor. Främjandet av en god hästavel bör därför ske i nya former och det kan ifrågasättas om staten alltjämt skall vara huvud—
man för verksamheten.
Jag vill erinra om att när det gäller andra djurslag såsom nötboskap, svin och får handhas huvudmannaskapet för bl.a. avelsverksamheten och den organiserade hälso— kontrollverksamheten av de inom området verksamma avels— och intresseorganisationerna. Svensk Husdjurs— skötsel ek. för. är ett centralt organ för nötkreaturs— och svinaveln och har till uppgift att bl.a. bedriva utvecklingsarbete med avelsmetoder, kontrollformer och andra uppgifter som ligger inom husdjursföreningarnas arbetsområde. En liknande lösning vad gäller ansvaret för avelsfrågor, utvecklingsarbete, m.m. bör skapas på hästområdet.
Bilden är splittrad när det gäller de avels— och in— tresseorganisationer som företräder hästintressen i
olika hänseenden. Enligt min mening skulle det vara en
Bilaga 1
286 (Bilaga 1 SOU 1982:51
fördel om dessa frågor kunde samlas under en huvudman.
Större enhetlighet i verksamheten och en effektivare
bevakning av frågor som exempelvis berör avel, utbild- ning, hälsokontroll och utvecklingsarbete kan därmed uppnås.
Mot bakgrund av det anförda finner jag flera skäl tala för att formerna för främjandet av hästaveln och andra frågor som rör hästhållningen och hästens roll i sam- hället nu bör bli föremål för en allsidig översyn. Ansvaret för hästavelsarbetet skall därvid ses över med hänsyn till den ändrade karaktär som hästbeståndet fått under senare år. Likaså skall det ekonomiska an- svaret för avelsarbetet utredas. En kommitté bör till— kallas för detta ändamål.
Mot bakgrund av de ställningstaganden kommittén kommer fram till i dessa centrala frågor bör kommittén sedan ta upp frågan om de framtida uppgifterna vid statens hingstdepå och stuteri. Alltjämt skall gälla att de direkta kostnaderna och inkomsterna vid anstalten skall balansera. Vidare bör kommittén överväga frågan om
statens medverkan i utbildnings- och informationsverk- samheten.
Kommittén bör kunna ta upp även andra frågor som rör statens medverkan i hästfrågor, t.ex. i fråga om forsk- ning och försök. Utredningens förslag bör totalt sett inte innebära krav på ökade kostnader för statsverket.
En särskild utredning har nyligen tillsatts om organi— sationen och finansieringen av djurens hälso- och sjuk- vård. Denna utredning skall även ta upp den veterinära servicen på hästområdet. Förevarande utredning bör där- för samråda med denna utredning.
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer
SOU 1982:51
jag att regeringen bemyndigar chefen för jordbruksde-
partementet att tillkalla en kommitté med högst sex ledamöter med uppdrag att utreda frågan om statens stöd till häst— aveln och andra frågor som rör hästhållningen och häs- tens roll i samhället,
att utse en av ledamöterna att vara ordförande,
att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och
annat biträde åt kommittén.
Vidare hemställer jag att regeringen föreskriver
att kostnaderna skall belasta tionde huvudtitelns kom-
mittéanslag.
Regeringen ansluter sig till föredragandens övervägan- den och bifaller hans hemställan.
(Jordbruksdepartementet)
SOU 1982:51 289 IANTBRUKSSTYRELSEN B ILAGA 2 Enheten för allmänna husdjursfrågor
Tabell 1 Premieringens omfattning 1967 — 1981 (godkända hästar)
Ras 1967 1970 1972 1974 1976 1978 1980 1981
__________________————-———-—————
Fullblod
; Hingst A 7 1 0 3 1 0 2 2 I " B 32 11 23 21 33 27 34 30 Sto A 4 11 7 6 9 14 12 10 i " B 42 37 41 52 91 68 42 51 ; Varmblodstravare Hingst A 23 2 0 1 2 1 2 1 ; " B 123 33 47 41 63 42 48 44 * Sto A 39 11 12 3 5 6 5 4 " B 92 30 40 28 36 25 22 31 Svenskt halvblod Hingst A 3 0 0 3 3 1 5 2 " B 15 9 14 16 39 26 34 28 Sto A 146 104 99 106 98 116 131 109 " B 265 275 391 601 649 616 515 517 Russ Hingst A 10 2 2 2 4 1 1 2 " B 51 27 31 26 45 32 37 31 Sto A 70 31 24 26 24 21 13 13 " B 103 103 152 157 145 89 83 59 Welsh ponny Hingst A 2 1 0 2 1 0 2 3 " B 20 4 10 13 20 16 22 17 Sto A 5 7 14 15 16 8 5 8 " B 46 54 67 72 95 56 45 35 Shetlandsponny IIingst A 2 2 0 0 1 1 2 4 ” B 28 13 18 25 36 16 35 29 Sto A 6 6 8 9 10 10 2 9 " B 52 38 96 69 72 50 55 54 Connemara ponny ldingst A 0 0 1 2 0 1 2 3 '” B 4 2 3 6 9 8 9 11 fSto A 0 2 3 7 7 3 3 1 _” B 20 22 28 34 44 28 26 26 iNew Forest ponny IHingst A 0 0 3 2 2 1 3 0 " B 9 11 11 17 21 21 14 13 'Sto A 1 9 13 19 18 18 13 11 " B 58 69 85 123 132 101 71 68
290 Bilaga 2 SOU 1982:51
LANTBRUKSSTYRELSEN Enheten för allmänna husdjursfrågor
Tabell 1 (forts)
Rus 1967 1970 1972 1974 1976 1978 1980 1981
Fjordhäst Ilinqst A ll B Sto A 11 B
Nordsvensk travare
Hingst A ll B Sto A ll B
Nordsvensk brukshäst Hingst A ll B Sto A || B
Ardenner __
Hingst A 41 2 2 2 1 2 2 4 " B 114 18 18 22 34 25 45 67 Sto A 180 34 30 21 19 23 17 21 " B 324 84 87 87 108 117 122 124
___—M IDtalt antal premierade: 2 482 1 286 1 555 1 983 2 321 1 968 1 949 1 841
SOU 1982:51
BILAGA 3. SAMJANDRAG AV VISSA AVSNITT Av LBS:s PROTOKOLL NR 11/81 ANGÅENDE BRUKSPROV FOR HINGST
För äldre hingstar som tidigare inte genomfört bruksprov gäller följande.
En hingst av svensk halvblodsras eller angloarabisk fullblodsras skall genomföra prov i form av landsvägsmarsch (12—15 km, tempo 220 m/min), terrängritt (ca 3,5 km, 500 m/min) med 14 hinder (max. höjd 1 m, max. bredd 2 m), slätlopp (ca 1 200 m, 750 m/min) » samt gångartsprov (1 :a dagen vid enskild ridning, 2:a dagen i av— delningsridning) varvid varje gångart bedöms med (';—10 poäng. 4- , årig eller äldre hingst skall avlägga löshoppningsprov (begynnel— 1 sehöjd 0,5 m, max. höjd 1,4 m) samt hoppningsprov under ryttare ' (sex hinder varav ett dubbelhinder, hinderhöjder 0,9—1,1 m) . Lös— hoppning och hoppning under ryttare bedöms var för sig med 0—10 poäng. Ryttare och sadel skall tillsammans ha en vikt av minst 75 kg.
En hingst av arabisk fullblodsras eller lipizzanerras skall ge— nomföra terrängritt (ca 1,5 km, 350 m/min, 10 hinder, max. höjd 0,7 m, max. längd 2 m), slätlopp (ca 1 200 m, 750 m/min för full— blod och 650 m/min för lipizzaner) och gångartsprov (samma som för svenskt halvblod och angloarabiskt fullblod) . Ryttare och sadel skall tillsammans väga minst 65 kg. Slätloppet kan ute— slutas cxn hästen visat hållbarhet och godtagbara prestationer vid deltagande i offentliga galopptävlingar. Häst av lipizzaner- ä skall därtill avlägga körprov (enbet, landsväg 15 km, vagnens vikt 450 kg, trav 250 m/min) .
En hingst av nn ras skall visas körd i enbet eller riden och därvid inte Visa daligt lynne eller Olater.
En hingst av kallblodsras, ardenner, nordsvensk, nordsvensk tra- vare och fjordhäst skall visas kord i en lattare terrängbana (minst 400 m lang med en sandad sträcka av 12 m) . Hingsten skall vara spänd framför en lunnkälke (vid barmark lunnkärra) med last (fordon och last tillsammans vägande: för ardenner 1 000 kg, nord- svensk 900 kg och för fjordhäst 700 kg). Även vagn med hjul kan användas. Därvid ökas lassets vikt med 50 procent och i stället för ett sandhinder får hingsten göra två halter med efterföljande igångsättning.
1För en hingst av ridhästras får bruksprovet uteslutas om hingsten
genomfört nationell tävling och för en hingst av ponny—ras om hingsten genomfört offentlig tävling.
SOU 1982:51
REGLER FÖR RIKSSTAMBOK FÖR
BILAGA 4.
Fastställda av lantbruksstyrelsen den ...........................
S 1
Stambokens ändamål är att tillvarataga och tillgodogöra hästaveln det inom landet befintliga för avelsändamåö värdefullaste häst— materialet av arabisk och angloarabisk fullblodsras.
S 2 Stamboken föres .................................................
.o....-.....-...coo-uuonu.u..o.-......oooooo.-oc.ouoo.--...-.....
Hästarna tilldelas stamboksnunner san därefter följer hästen. För varje införd häst angives hästens ägare, stamboksnummer, namn, färg och tecken, höjd i cm stångmått över manken, födelseår, upp- födare, värdebokstav, ev. erhållna utmärkelser, ................. .......................... härstamning samt för sto föllista, (övriga uppgifter) varvid avkomman införes i årsföljd.
S 3 Stamboken skall innehålla
1) Innehållsförteckning 2) Förklaringar över förehannande förkortningar 3) Namnregister för införda fölston 4) Namnregister över ägare till införda hästar 5) Uppgifter cnli stamboken införda fölston 6) Uppgifter om i stamboken införda avelshingstar
S 4
I stamboken intagas ston och hingstar, som vid den statliga häst— premieringen blivit premierade san fölsto respektive beskällare.1
now...-ochoice.-...tilloonluuoouo...-OJI0lotonoonlo-uncoouooooco-
(eventuella särskilda krav)
S 5
Ägare av i stamboken intagen häst ansvarar för riktigheten av de utav honom för stamboken lämnade uppgifterna. Har bevisligen och mot bättre vetande oriktig dylik uppgift lämnats, kan detta med— föra, att det djur, som på grund av den felaktiga uppgiften in— förts i stamboken, i nästkommande stamboksband angives såscm ur stamboken uteslutet.
S 6
Avgiften för upptagande i stamboken fastställes av lantbrukssty- relsen.
1Bl.a. skall en hingst ha stambokförda föräldrar. För ett sto gäller att far, morfar och mormorsfar skall vara stambokförda, dvs. införda i en för rasen av LBS erkänd stambok.
SOU 1982:51 295
HINGSTUPPFÖDNINGSANSTALTEN WÅNGEN BILAGA 5 Resultaträkning År 1975 År 1977 År 1979 År 1980 År 1981 Intäkter Hästars konto 114.127 1/ 154.763 149.514 163.146 8/ 307.701 Får 20.926 24.073 19.270 26.529 — Hyror 13.147 20.355 14.085 9.960 36.040 Statsbidrag 137.500 200.000 225.000 225.000 225.000 Räntor 5.134 10.059 7.850 4.146 5.057 Inackord.av unghäs- tar och betesavg. 29.112 47.540 107.624 79.989 9/ 204.164 Övriga intäkter 10.832 8.250 3/ 62.610 6/104.681 10/ 170.316 Underskott Ber.bidrag Hush.skp. 5.000 5.000 5.000 5.000 5.000 —"— Travsäll. 5.000 5.000 5.000 5.000 5.000 Återst. underskott 9.405 31.897 — 76.673 — 350-183 506.937 595.953 700.124 958.278 Kostnader Lönekostnader 178.257 291.842 318.645 333.019 488.691 Fölinköp 37.843 49.930 47.888 53.496 76.805 Div.omk. hästar 12.286 15.879 13.859 16.309 42.328 —"— får 1.718 2.619 4.144 903 — Utsäde 4.593 7.580 4.919 9.206 11.428 Handelsgödsel 14.393 23.386 20.287 25.478 38.937 ) Div.omk.jordbr. 13.415 4.156 8.497 8.872 8.288 Fodermedel 3.558 2.864 10.488 23.709 8.331 Fastigh.underhåll 7.951 14.269 8.713 43.631 48.051 Underhåll invent. 13.360 16.152 19.104 28.386 21.703 Driv—och smörjm. 2.188 2.582 6.912 8.007 16.471 Stängselkostnader 38 2.872 638 3.826 127 Värmekostnader 14.342 20.657 24.643 53.019 69.722 Elström 6.556 9.811 4/ 19.632 16.991 26.436 Förvaltn.kostnader 9.476 8.472 10.773 17.608 10.606 Telefon, porto m m 3.913 5.063 6.242 6.314 3.246 Annonser, trycks 2.625 731 1.498 7/ 19.000 948 Resekostnader m m 3.193 4.889 7.121 8.835 5.210 Skatter 2.753 610 1.728 1.924 6.012 Försäkring 5.562 7.527 12.952 14.299 17.195 Avskr. invent 11.368 13.265 13.936 840 9.306 Övriga kostnader 795 1.781 1.387 6.452 11/ 48.166 Överskott 5/ 31.947 271 350.183 506.937 595.953 700.124 958.278
1/ uppskrivning av lagervärden 16.700 kr 2/ (punkt 2 avser år 1978) 6/ i beloppet ingår Upplös- 3/ i beloppet ingår upplösning av nlng av lagerreserv 86.657 lagerreserv 55.000 " 7/ flyttn. bidrag 4/ avser 5 kvartal 8/ fbrf—Salming 202.901
5/ överskottet har uppstått dels 9/ bitaCkW%ivglfter 132.2g2 genom upplösn. av lagerreserv 3 OÄXQÅ ter "f 19.950 och dels genom bidrag frånHus— 10/ ianl & asgvgi ter 105-395 hållningssällskapet och Trav— ööiåäir sam at 64 921 Sällskapet sammanlagt 65.000 kr 11/ direkta kurskostn. 8 823
: rorelseunderskott 33.053 räntekostnader 34.174
SOU 1982:51
AVELSFÖRENINGARNAS VERKSAMHET M.M. ÅR 1978
BILAGA 6.
A Medlemsantal och ekonomiska uppgifter
B Föreningens stöd till aveln " 299 C Angelägna uppgifter som är svåra att genomföra " 300 D Avelsmål " 301 Frågeformulär " 302
Avelsföreningarnas namn:
Avelsföreningen för kallblodstravaren (Sleipner) "— svenska ardennerhästen
"— varmblodiga hästen "— varmblodiga travhästen Föreningen Nordsvenska hästen
Svenska angloarabföreningen
" arabhästföreningen " connemarasällskapet " fjordhästföreningen " fullblodsavelsföreningen " islandshästföreningen " lipizzanerföreningen " new forestföreningen " ponnyavelsförbundet " russavelsföreningen " welshponnyföreningen
Sveriges shetlandssällskap
_A—i—l—l—J th—roxoooqowmusz—a
—i-—l—l xlCXU'I
A MEDLEMSANTAL OCH EKONOMISKA UPPGIFTER, M.M.
____________________.________________________________________________________________._______________________________
Avelsförening för: Antal Medlems— Stats— Bidrag fr. Fören.stöd Registrering Antal medl. dis— lokal— med— avgift, bidrag organisa- till aveln, Alla Avels— med > 3 st. trikt fören. lemmar kr. kr. tion, kr. värde 1 kr. häst. djur avelsston
______________._____________________________________________________________________________________________________
Kallblodstravaren 27 2 300& 50a — 50 000 2 000 jab _
Ardennerhästen - — 600 50 30 000 — 6 000 nej nej 50
Varmbl. hästen — — 2 208 25 89 000 — 330 000 jac — 75
Varmbl. travhästen — — 1 600 100 — 117 000 200 000 jab ja 75
Nordsvenska hästen 23 ca 20 1 700 23 46 000 21 500 110 000 — — — Angloaraben _ _ 50 30—100d - _ _ ja 10 Arabhästen — — 470 50—100 — — 50 000 ha — 100 Connemaraponnyn — 15 420 50 — — 30 000 ja — 75
FNN'XQ' LFNXOLNG)
9 Fjordhästen — 10 894 20 18 000 — 10 000 — — 10 10 Engelskt fullblod — — 59 150 — . 10 000 17 11 Islandshästen - 4 220 100 — — 7 000 ja 3 12 Lipizzanerhästen — — 111 100 — — 25 500 ja 6
13 New Forestponnyn — 14 Ponnyavelsförb.e 5 15 Russet — 16 Welshponnyn —
415 50 — _ 5 000 ja _ 100 2 oooe 21 14 000 87 000 _ _ 315 50 12 000 10 000 _ _ 100
275 50 — — — — 35
[FN
17 Shetlandsponnyn — — 150 50 — _ _ _ _ 100
________________________________________________________________________________________
aAvser Travklubben Sleipner (Avelsföreningen för kallblodstravaren ingår sedan år 1980 i Sleipner). b . Registreras hos STC.
cAlla hästar registreras fr.o.m. år 1980.
dDen lägre summan avser passiv medlem.
el Ponnyavelsförbundet ingår Svenska connemarasällskapet, Svenska islandshästföreningen, Svenska new forestföreningen, Svenska russavelsföreningen, Svenska welshponnyföreningen och Sveriges shetlandssällskap.
fFrån LBS genom Gotlands läns Hushållningssällskap. Källa: Uppgifter erhållna genom enkät.
298 Bilaga 6
SOU 1982 51
B FÖRENINGENS STÖD TILL AVELN
Fören. Skåde— Diplom, Utställ— Demonstra— Priser Uppföd.— Medlems- Inform. Tran— Förmedling övrigt nr penning, plaketter ningar tioner, premier blad och sport- avels— ung— (x) mot tävl. rådgivn. bidrag djur häs— betalning tar __________________________________________________________________________________________________________________________________ x x x x Forskning Subventionering av fören.hingstar Hälsokontroll och redskapsutveckling
(0
Basrepr. v. prem. Arligt register
FNMY!" Lh kOF—CO
Äringsauktioner Egna bruksprov
Ärl. förteckn. över stamb.förda russ
16
7_______________________________———————— aFöreningen nybildad, verksamheten har ännu inte börjat. bBetalar även bidrag vid hingstinköp.
Rasföreningar för: 1 kallblodstravaren 2 ardennerhästen 3 varmbl. hästen 4 varmbl. travhästen 5 nordsvenska hästen 6 angloaraben 7 arabhästen 8 connemaraponny 9 fjordhästen 10 engelskt fullblod 11 islandshästen 12 lipizzanare 13 new forestp. 14 ponnyavelsförb. 15 russet 16 welshponny 17 shetlandsponny
c ANGELÄGNA UPPGIFTER SOM ÄR SVÅRA A'IT GENOMFÖRA
__________________________________________________________________________________________________________________________________
Fören.
nr
v—NMQ LOKO [*(IJ 9 10 11
12 13 14 15 16 17
Uppgifter
välordnad kollektiv hingsthållning. Ändamålsenliga prov för hästarnas arbetsförmåga.
Att få domänverket och övriga skogsägare att utföra skogstransporter med häst. En lämplig utbildning av unghästarna för att öka hästarnas hållbarhet.
Uppfödarpremier som motsvarar 10 procent på utdelade prissummor. Kvalitetshöjning av avelsmaterialet. Premiering av ston.
Avkommebedömn. Körarutbildn. Garanti för Wångens bibehållande. Utveckl. av tidsenliga körredskap.
Samla alla angloaraber i ett register. Öka informationen om angloaraben. Upprätta register över lämpliga arab— och fullblodshingstar. Utgivande av register och stambok.
Finansiering av connemararegister. Riksutställning. Transportbidrag.
Frysmärkning. Breddande av avelsbas.
Höjande av kvaliteten å såväl hingstar som ston i aveln.
Respekt för kravet att alla avelshingstar skall ha utfört godkända bruksprov enl. FEIF—reglerna. Finansiering av import av hingstar.
Att få lipizzanerhästen premieringsberättigad i Sverige och att upprätta stambok.
Resebidrag till utställningar. Utbildning av domare. Utdelning av skådepenningar. Gemensam hingstpremiering inom rasen. Fortsatt utgivande av Riksstambok för ponnyer och medlemsblad — kostnaderna blir allt högre. Blodtypsbestämning av hingstar. Identitetsmärkning och registrering. Fölmönstring.
Att sektion C och D som är en integrerad del av den brittiska stamboken skall bli föremål för premiering i Sverige. Oka medlemsantalet. Gemensam hingstpremieringsnämnd för hela landet och rasen. Flera lokalavd.
__________________________________________________________________________________._________________________________________________
Rasföreningar för: 1 kallblodstravaren 2 ardennerhästen 3 varmbl. hästen 4 varmbl. travhästen 5 nordsvenska hästen
6 angloaraben 7 arabhästen 8 connemaraponny 9 fjordhästen 10 engelskt fullblod 11 islandshästen 12 lipizzanare 13 new forestp. 14 ponnyavelsförb. 15 russet 16 welshponny 17 Shetlandsponny
D AVELSMÅL _________________.______________________________________________________________________________________________________________ Fören. Avelsmål
Häst lämplig för arbete, trav och ridning och med bra lynne och som passar dagens ungdom.
1 2 Tbrra, rena hästar av lagom storlek och med gott lynne. 3 En för alla användningsområden lämpad, ädel, korrekt, storlinjerad, prestationsduglig och hållbar varmblodshäst ned
gott temperament, god samarbetsförmåga och lätta framåtgripande rörelser. Tidiga, snabba och uthålliga hästar med gott lynne och god exteriör och god hållbarhet.
Medelstor, sund, stark och hållbar draghäst f. främst det småskaliga skogs— och jordbruket, med gott draglag, ut—
präglat terrängsinne och goda lynnesegenskaper.
Ännu ej fastställda.
Producera rastypiska arabiska fullblod enl. internationell uppfattning.
Utveckla hästen till en lämplig rid—, tävlings— och brukshäst, särskilt för ungdom. Exteriör: långa, liggande bogar, starka ben, torra ledgångar, uttrycksfullt huvud med bred panna. Rörelser: fria, lätta, säkra, vägvinnande. Härdig,
uthållig, intelligent, godlynt, sund.
Bibehålla och förbättra fjordhästens exteriör och egenskaper. 10 Höja kvaliteten på avelshästarna. 11 En allsidig,robust, lättfödd häst med minst fyra gångarter, varav en skall vara tölt. För övrigt enl. internat. regler. 12 Hästen skall vara renrasig, stark, uthållig och pålitlig som rid— och körhäst. Stor vikt läggs vid karaktär och lynne.
13 En lugn och snäll häst, lämplig för barn och ungdom.
14 Bra och barnvänliga rid— och körponnyer. 15 Bevara den ursprungliga typen vad avser: stark konstitution, lättföddhet, energiska rörelser. Förbättra exteriören.
16 Rastypiska, korrekta ponnyer med bra temperament, lämpade både för avel, ridning och körning. 17 Sunda, rastypiska ponnyer med milt temperament (hanterbara för barn och ungdom).
Rasföreningar för: 1 kallblodstravaren 2 ardennerhästen 3 varmbl. hästen 4 varmbl. travhästen 5 nordsvenska hästen 6 angloaraben 7 arabhästen 8 connemaraponny 9 fjordhästen 10 engelskt fullblod 11 islandshästen 12 lipizzanare 13 new forestp. 14 ponnyavelsförb. 15 russet
16 welshponny 17 Shetlandsponny
302 Bilaga 6 SOU 1982:51
FRÅGEFORMULÄR
Avelsföreningens namn
Antal distrikt
Antal lokalföreningar
Antal medlemmar totalt Medlemsavgiftens storlek per år Erhållet statsbidrag för år 1978 Ekonomiskt bidrag från annan organisation, 1978 Föreningens eget stöd till hästaveln: a) form för stödet
b) stödets uppskattade värde i pengar
Har föreningen en total registrering av hästar? (dvs. registrering av alla ston, hingstar och valacker) Om föregående fråga besvarats med nej: Registreras alla avelshästar (även de som inte premierats) Hur många medlemmar har mer än tre avelsston av rasen ifråga (ungefär) _____ Angelägna uppgifter för föreningen, som är svåra att genomföra:
SOU 1982:51
BILAGA 7. BEDÖMNING AV ISLANDSHÄSTAR
På Island har man sedan år 1951 använt ett system med mätningar, exteriörbedömning och bruksprov vid urval av avelshästar. Hästens ridegenskaper och kroppsbygg— nad bedöms i 15 punkter. För varje punkt tilldelas
hästen en poäng. Varje poäng multipliceras med en fak— tor som anger den relativa ekonomiska vikt egenskapen anses ha. Summan av de vägda poängen utgör hästens
"betyg". Dessutom registrerar man en mängd kroppsmått..
Vid exteriörbedömningen poängsätts huvud, hals—bog— bröst, hela rygglinjen (överlinjen), kroppens propor— tioner samt ben och hovar. Bruksprovet omfattar fem gångarter. Förutom skritt, trav och galopp även tölt och passgång. Tölt kan beskrivas som trav med fördröjt bakbenstramp. Hästens temperament och hästens lynne poängsätts samt helhetsintrycket av hästen under rytta— re, dvs. stil, harmoni och skönhet i hästens byggnad och rörelser när den rids.
Den isländska bedömningsmodellen används nu internatio— nellt vid bedömning av islandshästar. Bedömningssyste— met utvärderades år 1979. (Arnason, T. 1979. Studies
on traits in the Icelandic toelter horses. J. agr. Icel. 1979 11, 1—2:81—93.)
SOU 1982:51
BILAGA 8.
obligatoriskt medlemskap, medlemskap)
____________________.__—__—_—————————
Medlemskap krävs i följande organisation
___—___—_———-——
SPTF SRR Ridklubb
__________________.____——_————_———
Aktivitet
Utbildning Ponnyinstruktörer Kurs I (Vetlanda)
Kurs II (Strömsholm)
Ridinstruktörer Regional Vallakurs RIK I—III (Strömsholm) Gruppledarkurs (reg) Ungdomsledarkurs Regional Central I och II Handikappledarkurser I—III ä 2 1/2 dag Lägerledarkurser Dressyrkurs Hoppkurs Domarkurs Banbyggarkurs Körkurs Tävlingsledarkurs Fälttävlankurs Inform. fr. RidF
Tävlingar
Interntävling Klubbtävling (högst två klubbar in— bjudna) Inbjudningstävling
(tre el. fler in— bjudna klubbar) Regional Distriktsmästerskap Nationell Internationell Körtävlingar Ridsportallsvenskan Ponnyallsvenskan Ponnytrav Ponnygalopp
Övrigt Ridborgarmärket Ryttarmärket
Ponnyryttarmärket SLRC—ryttarmärke
RidF
(X)
SPF
(X) (X)
(X)
(X) (X)
(X) (X)
(X)
(X) (X) (X)
(X)
SRC SLRC
(X)
(X) (X) (X) (X) (X)
(X)
(X)
(X) (X) (X) (X) (X) (X)
AKTIVITETER INOM RID— OCH KÖRSPORT OCH KRAV PÅ MEDLEMSKAP I OLIKA ORGANISATIONER (X alternativt
(X)
X
xx
xxxxxxxxxx DCXXXX
X
XXXXXXXXbCX
SOU 1982:51
BILAGA 9. ÖVERSIKT ÖVER HÄSTAVELN M.M. I VISSA LÄNDER
översikt över hästavelns organisation i
de nordiska länderna
Översikt över hästavelns organisation i
vissa utomnordiska länder
Förkortningar
Källhänvisningar
A ÖVERSIKT ÖVER HASTAVELNS ORGANISATION I DE NORDISKA LAND
ERNA
____________________________________________________________________________________________________._______—____________________
Fråga nr
Sverige
Danmark
Finland 1979
Norge 1978
Island 1979
_________________________________________________________________________________________________________________________________
Statistik och trender
1. Antal hästar totalt 2 Ökar antalet? 3 Antal ridhästar (fritidshästar) 4 Trend? 5 6
Antal ponnyhästar
Trend?
Antal hästar avsedda för
7 trav
8 passgång
9 kapplöpning och hinderlopp 0 Trend?
11 Antal arbetshästar av tung ras Antal arbetshästar av lätt ras Minskar antalet arbetshästar? Av vilken anledning har man andra typer av hästar?
Antal premierade hingstar Raser (antal hingstar)
a'Det inom parentes angivna antalet avser hästar på jordbruksfastigheter.
115 600
Ökar något
56 100
ökar något
26550. Minskar något 24 200
3100. Okar något
18 850 4 800 Ökar något
1 129
Engl fbl. (41) Arab. fbl. (48) Angloarab. (5) Halvblod Vbl. tr. Ponnyer Fjordhäst Ndsv. tr. Ndsv. Ardenner (Lipizzan. 7) (Islandsh. 14) (Ovr. 9)
(134) (191) (415) (80) (45) (88) (82)
(59 000)& Okar långsamt
30000. Ökar långsamt 20 000 Stabilt
10 000b
% OOOb Okar 5 0000 1 000 Nästan stabilt
Köttproduktion
694
Angl. fbl. Araber — Lipizzaner Danskt vbl. Travare Ponnyer Fjordhäst Haflinger Jyder Belgier Frederiksborg Oldenborg Trakehner Knabstrupper
(139) (181)
35600. Ökar 2 090 Ökar 1 140 Ökar 21 600
Ökar
9 000 (finsk) Nästan stabilt
813 (tillåtna) Aktiva:
Engl. fbl. (4) Halvblod (16) Vbl. tr. (60) Finsk tr. (150) Ponnyer (15) Finsk ras enbart för arbete (ca (55) (11) (87) (70) (1) (21) (50) (50) (23) Tillåtna: (7) Vbl. tr. (130) (39) Finsk häst (650)
10)
(Islandshäst 23)
_________________________________________________________________________________________________________________________________
b
(21 700)& Stabilt
(400)
Okar långsamt (750)
Minskar
(14 800)
(300) Stabilt
(5 400) Stabilt
560 (1979) Engl. fbl Arab. fbl. Vbl. ridhäst Vbl. travare Ponnyer Fjordhäst (60) Islandshäst (5) Kallblodstr. (135) Dölehäst (30) Nordlandshäst (20)
(2) (3) (10) (85) (10
60 000
Ökar något
10 000 är ridna Ökar
Trav brukas inte, alla hästar töltar
Ökar något
Brukas inte
107. Islandshäst (107)
Antalet beräknat som fyra gånger antalet betäckta ston.
Fråga Sverige Finland Island
nr 1979 1979 1978 1979
____________________———————————
Statistik och trender: forts.
Antal statsägda hingstar Raser (antal hingstar)
Hästavelns or anisation
Vem är ansvarig för avels— planerna?
Metoder för avelsurval
Vem ansvarar för urvalet av avelsdjur? I vilken utsträckning är staten delaktig i avels— arbetet?
Planeras någon omorganisation inom en nära framtid?
58. Engl. fbl. (4) Halvblod (54)
Lantbruksstyrelsen
Exteriörbedömn., bedömn. av rörelser, bruksprov el. prestationer. Avkommebedömning.
Lantbruksnämn— derna:
stoprem., statliga hingstpremierings- nämnder
Premierings— väsendet, Statens hingst— depå och stuteri
Ja
Resp. avelsför—
10 Finsk ras
a) Suomen Hippos
ening men samordn. b) Hästavelsför—
genom Landsud—
valget for hesteavl
Exteriörbedömn., bedömn. av rörelser, bruksprov el. prestationer. Avkommebedömning. Varmbl. hingstar testas under 3 mån.
Resp. avelsför— enings premie— ringsnämnd
bundet för varmbl.avel
Exteriörbedömn., lynne, rörelser, dragprov, rid— prov el. tävl. prest. Avkommebe— dömning. Ridhästhingstar: dressyr o. hoppn. efter 5 mån. sam— trän. Avkommebed.
a) Suomen Hippos, b) Hästavelsför—
bundet för varmbl.avel
Genom Statens hästavelsanstalt
Nej
Statens Hestavlsseter hyr 10—15 hingstar varje år
Lantbruksdepar— tem. i samarbete m. organisatio— nerna
Exteriörbedömn., prestationer, härstamning, avkomma Premieringsnämn— der och domare utnämnda av lantbruksdep. Statskonsulenten är ordförande
Se fråga 21
25. Islandshäst (25)
Lantbrukssällskapet (statligt organ)
Exteriörbedömning, bedömning av ridhästs prestationer, avkommebedömning
Rådgivare (ej ansva—
rig):
a) lantbrukssällskapet (statskonsulenten)
b) distr.ave1sfören.
Genom statskonsulenten, premieringsväsendet, statens hingststation och stuteri
Nej
___________________________________________________________________________________________________________________________________ Fråga Sverige Danmark Finland Norge Island
nr 1979 1979 1979 1978 1979 _____________________________________________________________________________________________________________.__________________________ Ekonomiska as ekter
24. Omsättning vid 1 trav 1 923 milj. kr. 301 milj. DKK 307 milj. FIM 344 milj. NOK Totalisator används vadhållning ) galopp 66 "— 36 "_ _ 51 "— inte (endast gång— artstävlingar)
25 Totalisatorskatt, trav 192,3 "— 22,9 "— 26,4 "— 26,5 "— galopp 6,6 "— 2,5 "— 9,3 "_
26. Vem tillgodogör sig Staten Staten Organisationer, Staten, 3,9 milj. totalisatorskatten? sport, uppfödare NOK t. travhäst— uppfödare
I vilken utsträckning ger staten ekonomiskt stöd till:
a) hästaveln Penningpris vid Slakt— och 4,5 % av totali— Statens hest— Penningpris vid pre— premiering och exportavgifter : satorskatten till avlsseter miering (30 000 SEK), hingsthållnings— 699 000 DKK, Statens hästavels— (438 000 NOK), Statens hingststation bidrag till vissa 70 % av Landsud— anstalt, Suomen statsutställn. (90 000), stuteri raser valgets löne— Hippos och Häst— (140 000 NOK), (18 000), lön till (316 275 kr.), kostnad (10 an— avelsförbundet, hästavelsfören. konsulenter och häst- transportbidrag ställda, varav 30,5 % till upp— (230 000 NOK), forskare (60 000)
(5 000 kr.), 4 konsulenter) födare (fölpre- = 808 000 exkl. Statens hingst— mier, uppfödar— administrations— depå (250 000 kr.), premier, avels— kostnader Hingstuppfödn.— premier för trav—
anstalten Wången hästar, fölpengar
(225 000 kr.), och stöd till
Avelsföreningar hingsthållning för
(209 000 kr.). övr. raser)
övr. 11 000 kr.
Stoprem.admini-
stration 540 000.
Övr. adm. 910 000.
= 2,47 milj. kr.
Fråga nr
Sverige
1979
Finland 1979
Island 1979
_________________________________________
Ekonomiska as ekter forts. 27 b) stöd till forskning
c) stöd till hästsporten 28 Varifrån kommer medel till övrigt stöd åt avel, försök och hästsport?
29. Export och import av hästar Ovrl
Antal slaktade hästar 1978 Exporterade hästar" 1978 Importerade hästar 1978 Aktiva medlemmar i ' ridklubbar, antal 1978
10 000 (LBS) 665 000 (SLU, forskarlöner)
Organisationsstöd centralt 3,4 milj. kr.,
lokalt 3,8 milj. kr. (Ackordhäst— stiftelsen
475 000 kr. i regleringsmedel)
ATG, avels— och hästsportorga— nisationer, sponsorer, kom— muner (LOK—stöd 6,3 milj. kr.), landsting
Importtillstånd genom lantbruks—
styrelsen, endast sundhetskrav
11 854 281 401
140 000
Organisationer och privat
Avelsdjur skall fylla kraven för stambokföring vid import
8 084
Till Statens hästavelsanstalt 50 000 FIM
65 % av inbetald totalisatorskatt
Organisationer
Exporten fri, importtillstånd genom lantbruks— ministeriet. Avelshästar skall fylla avelsfören. kvalitetskrav
3 800 10 252
11 000
Körskola
50000. NOK Helse—Sport
600000. NOK (genom jordbruks— avtalet), totali— satormedel till ridhusanlägg— ningar
Organisationer
Exporten fri, importtillstånd genom lantbruks- departementet. Avelsföreningarna bestämmer kvali— tetskraven
3 230 9 455 8 654 _________________________________________________________________________________________________________________________________
&40 procent är slakthästar
Uppgift saknas (se även punkt a)
15000. SEK
Huvudsakligen stöd från enskilda, även från organisationer
Ingen import till— låten. Exporttill— stånd genom lant— brukssällskapet (statl. organ)
Uppgift saknas
550. O
5 000
Fråga
nr
Statistik och trender
1 Antal hästar totalt 2 ökar antalet? 3 Antal ridhästar (fritidsh.) 4 Trend? 5 6
Antal ponnyhästar Trend? Antal hästar avsedda för 7 trav 8 passgång 9 kapplöpning och hinderlopp 10 Trend? 11 Antal arbetshästar, tung ras 12 Antal arbetshästar, lätt ras 13 Trend för arbetshästar?
För vilket ändamål har man övriga typer av hästar?
15 Antal premierade hingstar 16 Raser (antal hingstar)
bAvser antal ridna ponnyer "—
Frankrike 1980
371000. Sjunker a (54 844)
(2 200)b
40 000 29 000
Marginellt
200 000 för kött— produktion
4 200
Engl. fbl. (499)c Araber (84) Angloaraber (254) Halvblodd (345) Travare (743)
Ponnyer (454) Kallblod
cAntal hingstar av olika ras avser år 1978. dHalvblod i Frankrike: Selle Francais, i Irland: Irish draught.
B ÖVERSIKT ÖVER HÄSTAVELNS ORGANISATION I VISSA UTOMNORDISKA LÄNDER __________________________________________________________________________________________________________________
Västtyskland Irland
380 000
81 000
Ökar långsamt Minskar
258 000
20 236
Ökar långsamt Ökar 8 % per år
100 000
10 472
Minskar något Ökar
14 000 8 000 Litet
Ditet Okar
5629. Engl. fbl. Araber
Halvblod Travare Kallblod Haflinger Fjordhäst Islandshäst Ponnyer
Enstaka
20 000 Ökar 27 000 3 100 Minskar 830 ca (151) Ensl. fbl. (575) (486) Araber (10) Korsn. med Engl. (1 325) fullblod (27) (278) Halvblod (62) (74) gonnemara (94) (229) Ovr. ponnyer (62) (96) Arbetshäst(200 ca) (155) (1 155)
1978 "—
Japan USA 1978 1978
________________________________________________________________________________________________________________________________
93 000 8 miljoner — Ökar 38 481 7 miljoner Stabilt Ökar
2 000 1 miljon
— Stabilt
2100 000
26 358 200 000
_ 5—10 % ökning/år 25 200 10 000
Ej registrerat 40 000
— Stabilt
- Medicin och försök
911. Premierar inte Engl. fbl. (452) Arabiskt fbl. (5) Övr. araber (206) Tung ras (248)
__________________________________________________________________________________________________________________________________ aAvser antal ridna hästar enligt statistik från alla franska ridklubbar. 1978 uppskattades det totala antalet till 101 000.
7 000.
Fråga
Frankrike 1980
Västtyskland 1979
_____________________________________________________________________________________________________________________
Statistik och trender forts.
Antal statsägda hingstar Raser (antal hingstar)
Hästavelns or anisation
Vem är ansvarig för avelsplanerna? 20 Metoder för urval
Vem svarar för urvalet avelsdjur?
1 975
Engl. fbl. (123) Araber (35) Angloaraber (219) Halvblod (281) Travare (76) Kallblod
Jordbruksminis— teriets stuteri— avdelning
Prestationsbedöm— ning, avelsindex beräknas både vid individprövning & avkommebedömn.
Jordbruks- ministeriet
569
Engl. fbl. Halvblod Araber Kallblod Haflinger
(4 (48 (1 (1 (
0 9 8 5 7
a) Republiken, delstaterna,
b) 17 regionala hästavelsför— eningar (Deutsche Reiterliche Vereinigung)
c) Direktorium för Vollblutzucht und Rennen
d) Hauptverband för Traber—zucht und —Rennen
Exteriör, lynne, sundhet. Bruks— prov. Ridhästar: stationsprövning av unghingstar under 3 mån.
Varje regional avelsförening tillsätter en kommission. Del— statsregeringen har en repr. i kommissionen
78. Engl. fbl. (75) Halvblod (3)
a) Department of Agriculture, Livestock breeding Division,
b) Bord na gCapall (rådgivande)
Härstamning och sundhet.
Sto— och unghäst— besiktning
Bord na gCapall (Irländska häst—
nämnden) godkänner
hingstar som an— vänds till ston registrerade i Irish Horse Register. Övr. raser av resp. avelsför.
a) Japan Equine Affairs Associa— tion
b) Japan Light Breeds Associa— tion
Tävlingshästar med ledning av prestationer
Inga statsägda hingstar
Avelsorganisatio— nerna registrerar avelshästar
Tävlingshästar med ledning av prestationer, utställningar
Ägarna till avelshästarna
Hästavelns or anieat. forts.
22. I vilken utsträckning är staten delaktig i avels- arbetet?
23. Planeras någon omorganisation? Ekonomiska as ekter
24 AOmsättning vid vadhållning
trav galopp
25 Totalisatorskatt, trav galopp
26 Vem tillgodogör sig totalisatorskatten? 27 I vilken utsträckning ger staten ekonomiskt stöd till:
a) hästaveln b) forskning
Frankrike 1980
Avelsledning, avelsarbetet, hingstuppfödning, stuterier, 24.st. hingstdepåer
16,87 % av tota— lisatoromsättn.
statskassan
1,44 % av totali— satoromsättningen t. statsstuterier, forskning, infor—
. a mation m.m.
Se a)
Västtyskland 1979
Genom,sex.del— statsstuterier, subventionerar betäckn.avgifter. Deltar i avels— urvalet.
Nej
336,7 milj. DEM 179,9 "—
87,6 milj. DEM 96 % till tävl.— arrangörerna,
4 % till stats—
kassan + book— makerskatt
Se punkt 22 & 26
Uppgift saknas
Irland 1978 __________________________________________________________________________________________________________________________________
Avelsplaner genom Bord na gCapall National stud, Racing Board. Ansvarig för hingstars avels— tillstånd
Nej
£82 milj. (Irå)
S12,5 milj.
Statskassan
Till Bord na gCapall £811 000, varav £24O 000 till avelspremier & avelsfören.
Mycket litet
USA 1978
Japan
Hälsokontröll. Beviljar bidrag till avelsprojekt genom Animal industry Bureau
Endast ur djur— hälsosynpunt
Nej Nej
_ 34 miljarder 1 136 miljarder 36 "
yen
113,6 miljarder yen
23673 miljoner
Statskassan Delstaten
20 milj. yen genom Obetydligt Ministry of Agric.
för import av
avelsston av tunga raser — Obetydligt
am.: sv.se—I...:Www. rim.—AAN
aVid avdelningen "Etudes et Realisations Pedagogiques sur le Cheval" l'Economie et l'Organisation des Productions Animales)
A+ DÄaWåe—aJ—ånwa Dnånmnmånw-no a'n-v- "In charm"!"
(D D D P ) (E.R.P.C.)
# n n ("UPFFTDA inoå CEREOPA
635 ;; älta ; se de mätarens sur
Fråga nr
Västtyskland
1979
Irland 1978
USA 1978 1978
___________________—_—————_—-———
Ekonomiska as ekter forts. 27 c) hästsport
28. Varifrån kommer medel till övrigt stöd åt avel, försök och hästsport?
Finns föreskrifter som reglerar in— och utförsel av hästar?
30 övrigt Antal slaktade hästar 1978
Exporterade hästar 1978 Importerade hästar 1978 Antal aktiva medlemmar i ridklubbar 1978
Förkortningar: milj. miljoner Engl._ engelskt fbl. fullblod tr. _ travare vbl. varmblod
Bidrag till täv— 2139 000 inkl. lingar & priser, utbildning m.m.
Deutsche Reiter— The Racing Board
liche Vereinigung och dess medlemmar
All import och Ja export kontrolleras
av stuteriavdel— ningen. Importför—
bud gäller för avelshästar
62 600
Endast veterinära restriktioner
9 990 2 500 8 500 2 080 2 500 10 510 605
130 000 415 000 1 105
_____________________.__________———-————__
DEM DKK
$
FRF Irå SEK
västtyska mark danska kronor USA dollar Finländska mark franska francs irländska pund norska kronor svenska kronor
Genom Horse Obetydligt Racing Supervising Section
Japan Racing Hästägare, publik, Association understödjare, affärsföretag
Tävlingsfärdiga Ja kapplöpnings— hästar: import— avgift på 4 milj. yen per häst
(ca 21 000 kr.)
316 Bilaga 9 SOU 1982:51
KÄLLHÄNVISNINGAR Svar på frågor enligt frågeformulär
DANMARK. Uppgifter genom H. Staun, Afdelingen for forsog med svin og heste, Landbohöjskolen. Kompletterande uppgifter ur Årsberetning 1979, Landsudvalget for hesteavl. deenhavn.
FINLAND. Uppgifter genom Statens hästavelsanstalt, Ypäjä, Suomen Hippos, Helsingfors och Lantbruksbyrån, Helsingfors genom P. Mallat.
FRANKRIKE. Service des Haras, Ministere de l'Agriculture genom svenska ambassaden i Paris, Å. Ström. Kompletterande uppgifter om antal hingstar Centre de Traitement des Informations de l'Institut du Cheval, Service des Haras et de l'Equitation och genom T. Gårdlund, Genarp.
IRLAND. The Irish Racing and Bloodstock Industry. An Econcndc Analysis by MacCormac, M., University delege, Dublin, referat i The Irish Times, den 11 aug. 1978. Bord na gCapall (Irish Horse Board), Fbrde, D. och The Irish National Stud, Kildare. Informa— tionen förmedlad genom E. P. Cunningham, The Agricultural Insti— tute, Dublin.
ISLAND. Lantbrukssällskapet (The Agricultural Society of Iceland), Reykjavik genom G. Bjarneson och T. Arnason.
JAPAN. Uppgifter genom svenska ambassaden i Tbkyo, L. Tillfors. Statistiska uppgifter 79 King of Sports, The Japan Racing Association.
NORGE. Lantbruksdepartementets opplysningstjeneste, Kontoret for informasjon of rettleiing i landbruk, As, Norge genom W. Seterlund.
VÄSTTYSKLAND. Bundesministerium des Finanzen, Bundesministerium för Ernährung, Lantwirtschaft und Fbrsten, Statisttisches Bundes— amt, Deutsche Reiterliche vereinigung, Hauptverband fur Traber— zucht und Rennen samt Direktorium Vbllblutzucht und Rennen genom svenska ambassaden i Bonn, M. wernstedt samt uppgifter publicerade i 15. Jahresbericht 1979, Deutsche Reiterliche vereinigung, Waren— dorf.
USA. Uppgifter lämnade av E. E. Goodwin, University of Maryland, genom svenska ambassaden i Washington, S. Darvelid.
Utnyttjade källor gemensamt för flera länder
Statistiques Européennes, Union Européenne du Trot. 1979. La Ferté— Macé.
Long range Study on future Developments in European Animal Pro— duction: Horses. Report to the 31st meeting of European Association for Animal Production (EAAP), Mänchen 1980, av H. Staun m.fl.
SOU 1982:51
BILAGA 10. UTDRAG UR LANTBRUKSSTYRELSENS RAPPORT 1982—07-29 AVELSVÄRDERING Av HÄSTAR (EXKL. BILAGOR)
Overväganden och förslag
Arbetsgruppen har kommit fram till att delvis nya ruti— ner måste införas i avelsarbetet. Varje ras måste få bedömningsgrunder som är meningsfulla och som står i proportion till rasens användningsområde. Ambitions— nivån inom avelsarbetet kan inte sättas lika högt för
alla raser. Följande verksamhetsrutiner föreslås:
D D "” +.) _D LO _, :o "0 'D -—4 "C .C O O 3 0 'D (D (D U) p-q HAH— 0—1 D l-c LA .! _D J:r—1 _D f—v (0 (U 3 r—C r—In) JJ v—4 _D > > Pl Pl v—1> _! v—i > (0 (0 _D :) BCD m 3 ---| F-4 U) l-d h— Q-(n ---1 lt- m JJ (U 44 X 'D _D .C (0 H U') U) ...: .nu: in +: 'D >» U "0 C & X x»— H X JJ 0 C C D 0.) 0.) U! (0.0 R) U) _! »—4 C (U 1—4 > C L: v—i r—t> O —v-l (D .D 0 H 'D _D (I) C g) a) air—1 _| .a : E 0. co » r.. r—d "U 0.) ägaraaasaagsnge Verksamhetsrutiner G= L-J uv =! =! m > 0: 0: an u. x 2 =: Häst/fölregister x x x - x x x x x x x x x x Stambokföring x x x x x x x x x x x x x Hingstbesiktning x x x x x x x x x x x x x Individprövn/bruksprov hingst X X X X X X X X X X X Central lagring av betäckn/ földata x x x x x x x x x x x x x Unghästbedömning x x x x x x x x x Kvalitetsbedönning X X X Draglagsbedömning x x x x Bearbetning av tävlings- statistik x x x x x x x x x Avkommebedömning hingstar X X X X X X X X X X X X X Avelsvärdering ston X X x X X X X x x x Bearbetning av sjukdata X X X X X X x
318 Bilaga 10 SOU 1982:51
aetäetGqueteQQrieeiQe
Arbetsgruppen har funnit det mycket angeläget att aveln med hästar kommer in i fasta banor i alla olika led. De betäckningar som utförs vare sig de är natur— liga eller artificiella skall registreras och rappor— teras. Detta fyller dels den funktionen att djurens identitet kan säkras och dels kan man ha kontinuerlig kontroll på hingstarnas fertilitet. Det sistnämnda förutsätter att man förutom att registrera betäckning— arna också registrerar och rapporterar resultatet av dessa. Det bör ankomma på den nämnd (NAH) som föreslås nedan att samla in uppgifter om betäckningar och resul— tatet av dessa.
Identitet
Varje avelssystem kräver att individernas identitet kan säkerställas. Ett registreringsnummer, som ersätter nu— varande stamboks- eller registernummer, skall åsättas hästen vid födelsen och följa hästen genom hela livet. Numret bör vara sammansatt av raskod (två siffror), födelseår (två siffror) och löpnummer (fem siffror).
Preliminärt signalement bör registreras på fölet. Slut— ligt signalement upptas för hästen vid något senare be— dömningstillfälle. Signalementsangivelser bör följa de rekommendationer som återfinns i bilagda handlingar (bilaga 3).
Identiteten för alla för avel godkända hingstar bör säkerställas genom blodtypsbestämning. Märkning (före— trädesvis frysmärkning) rekommenderas men utgör ej
absolut krav för registrering.
SOU 1982:51 Bilaga 10
fölregistrering
Alla föl registreras och införs i rasförteckning. När det är möjligt ur praktiska Och ekonomiska synpunkter är det angeläget att uppgifterna datoriseras.
SEQTPQEEEQEÅEH
Stamboksföring kan ske endera centralt varvid tjänsten köps av respektive avelsförening eller av avelsförening— en själv. Lantbruksstyrelsen bör fastställa grundregler för stambokföring på förslag av NAH. Motsvarande bör
gälla för godkännande av utländska stamböcker. ereleyäréeriaa
I ledningen för avelsvärderingarna skall finnas en
avelsvärderingsnämnd, nämnd för avelsvärdering av häs— tar (NAH). Denna bör bestå av ordförande, en veterinär och en husdjursgenetiker, vilka utses av lantbrukssty—
relsen samt representanter för vardera av följande fyra
hästrasgrupper:
Varmblods— och kallblodstravare Fullblod och svenskt halvblod Ponnier
Övriga kallblod
»ww— ...
Dessa tillsätts av berörda avelsorganisationer.
Till NAH:s förfogande skall finnas ett kansli samt fyra avelskommittéer, en för varje rasgrupp. Kansliet måste drivas av kvalificerad personal på det genetiska och administrativa området. Assistans av teknisk personal måste också finnas. I avelskommittéerna skall ingå veterinär, husdjursgenetiker, två rasgruppsrepresen—
tanter samt sekreterare (från kansliet). Medlemmarna
320 Bilaga 10 SOU 1982:51
utses av NAH, som också utfärdar instruktion för
kommittéerna.
Fältarbetet består i exteriörbedömning, veterinärbe— siktning samt prestationsprövning. Funktionärerna tillsätts av NAH som också utfärdar instruktion för dessa efter hörande av respektive avelskommitté.
Hästkontrollen liksom förefintliga stamböcker har hit— tills i stort skötts manuellt. Uppnådda erfarenheter från vissa raser talar dock för att hästkontrollen i framtiden bör läggas på data. Arbetsgruppen förordar att ATG:s dataanläggning användes. Engelskt fullblod, varmblods— och kallblodstravarna finns redan i detta datorsystem. Svenskt halvblod beräknas inprogrammeras under hösten 1982. ATG har lämnat klartecken till att utrymme finnes i anläggningen för programmeringen av alla aktuella raser. Omkostnaderna för resterande raser inklusive svenskt halvblod beräknas lite överstiga
500 000 kronor. För att databearbetningen skall bli meningsfull är det nödvändigt för de raser, som skall ingå i dataprojektet, att obligatorisk fölregistrering
tillämpas. Följande typer av bedömningar skall vara tillgängliga:
— Unghästbedömning
— Kvalitetsbedömning
— Prestationsbedömning
— Avelsvärdering hingstar
ston
Hur många av dessa som utnyttjas kan variera från ras till ras. Den enda bedömning som är obligatorisk för att hästen skall få användas i aveln är hingstbedöm—
ningen.
SOU 1982:51
Utföres enligt de av lantbruksstyrelsen år 1982 fast-
gegbästeeéémnins_(2—3 år)
ställda bestämmelserna (se bilaga 4). Treårig häst skall
mätas med de för rasen aktuella måtten. Deltagande i be—
dömningen är frivillig och avgiftsbelagd.
Besiktningen utföres områdesvis av en hästbesiktnings—
kommitté utsedd av NAH. Värderingsuppgifter och mätningsresultat rapporteras till respektive avelskommitté för bearbetning och vi—
darebefordran till NAH.
NAH kan bestämma att besiktningen skall kompletteras
med veterinärbesiktning. Eyeliteteeeéérning_lé:å_å£l
Utföres enligt 1981 års vedertagna praxis (se bilaga 5) och omfattar hälsotillstånd, exteriör och bruksegen—
skaper.
Bedömningen skall vara avgiftsbelagd. Ineiriéeréyeiage£_:_9£eetétienåerere£
Bestämmelser (se bilaga 6). Uppgifter rapporteras till berörd avelskommitté för bearbetning och vidarebeford— ran till NAH.
Areleräréerieg
Individbedömning
Hingst (3 år och äldre)
Bedömning av härstamning och prestationer utföres av be—
Bilaga 10
322 Bilaga 10 SOU 1982:51
rörd avelskommitté på uppgifter som lämnas av NAH:s kansli.
Exteriör och veterinärbedömning utföres av hingstbe— siktningsnämnden utsedd av NAH. Nämndens sammansättning är fyra personer varav två veterinärer för kategorier 1 och 2 och tre personer varav en veterinär för kate—
gori 3 och 4.
Besiktningen sker på centralt ordnade platser. Uppgif— ter rapporteras till berörd avelskommitté för bearbet- ning och beslut. Besvär mot kommitténs beslut inlämnas till NAH. NAH:s beslut bör kunna överklagas hos lant— bruksstyrelsen. Hingstbesiktningen är avgiftsbelagd och obligatorisk för att hingst skall få användas i avel.
Den möjlighet som i lag föreligger att erhålla speci— ella tillstånd att använda hingst i aveln tillfälligt bör inte längre förekomma. Detta på grund av att det skapar oreda i begreppet godkända för avel och också beträffande registrering av avkomma.
Ston
Avelsvärdering av ston sker efter principer fastställda av NAH och grundar sig på information om stoet och dess
avkomma. Den exteriöra bedömningen utföres av en av
NAH utsedd hästbesiktningskommitté. Bedömningen är fri— villig, avgiftsbelagd och sker vid lägst fyra års ålder. Den exteriöra besiktningen kan ersättas med värdena från
treårs—bedömningen.
Avkommebedömning
Avelskommittéerna sammanträder en eller två gånger år— ligen för fastställande av avelsvärden för godkända hingstar grundade på avkommans resultat efter normer som
SOU 1982:51 Bilaga 10
utarbetats av kommittén och fastställts av NAH. Dessa avelsvärden publiceras av NAH. Avelsvärderingen av ston
sker kontinuerligt under året.
Ekonomisk kalkyl NAH (årliga kostnader)
Antal Omkostnader Statsbidrag Avgifter och hästar andra bidrag
Häst/fölregistrering 6 600 650 000 650 000 Hingstbesiktning 750 150 000 150 000 Prestationsprov 60 600 000 600 000 Draglagsbedömning 400 20 000 20 000 lKvalitetsbedömning 650 130 000 130 000 lUnghästbedömning 2 500 250 000 250 000 Central databehandling 350 000 350 000 Bearbetning av tävlings— och kvalitetsstatistik för avelsändamål 200 000 140 000 60 000 Bearbetning av exteriör— data och sjukdata för avelsändamål 200 000 100 000 100 000 Avkommebedömning
(avelskommitté) 100 000 100 000 utvecklingsarbete 200 000 100 000 100 000 Diverse kostnader kansli 120 000 120 000
2 950 000
Summa:
1982:51
SOU
BILAGA 11. FÖRSLAG TILL FORMULERING AV STIFTELSEN WÄNGENS ÄNDAMÅL
Ändamål: Stiftelsen Wången skall ha till uppgift att främst i norra Sverige främja hästaveln och en positiv utveckling av hästens användning inom olika områden. Detta kan företrädesvis ske genom
att med egna eller inhyrda hingstar tillhandahålla hästuppfödare ett hingstmaterial av hög kvalitet för produktion av i första hand arbets— och travhästar,
i att med stationsprövning av i första hand nordsvenska * brukshingstar aktivt medverka till avelsframsteg inom
brukshästaveln,
att anordna utbildning i hästavel och i hästens skötsel
och vård,
att anordna grundutbildning i skogskörning med häst och utbilda instruktörer för inkörning av skogs— och
travhästar,
att bedriva inkörning av unghästar och utbildning av
körare med egna hästar,
att bedriva viss uppdrags- och serviceverksamhet
(t.ex. seminverksamhet och marknadsföring),
att även i övrigt arbeta för en lönsam avel och upp—
födning av hästar,
att bedriva annan lämplig verksamhet till gagn för
stiftelsen.
SOU 1982:51
BILAGA 12
HINGSTUPPFÖDNINGSANSTALTEN WÅNGEN A. FÖRDELNING AV ELEVER PÅ OLIKA TYPER AV KURSER UNDER ÅRET
Kurs i/för Kurs— Antal elever under månad nr längd ___—___———————————
1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12
Skogskörning & hästskötsel 8 v 12 12 12 — _ — — — _ 12 12 12
, Inkörning av , skogshästar,
instruktörsutb. 40 v 4 4 4 4 4 4 _ 4 4 4 4 4 Allmän körkurs 1 v _ — — 12 — — — _ _ _ _ _ Jordbr.körnning 2 v — - — — 12 — _ _ _ _ - _
Körkurs för ekipage 2 v _ _ _ _ _ _ _ 10 10 _ _ _
% Kurs i skol—
* körning 2 v - — — - - 12 _ _ _ _ _ _ ( Hingsthållare 2 v _ _ _ 5 5 5
Hovvård 1 v - — - — — _ _ _ _ 10 _ _
_____________________________________________
Summa elever 16 16 16 21 21 21 _ 14 14 16 16 16 ___—___”;—
Inhyrda kurser:
Hushålln.sällsk. 10 10 _ _ — - - - - 10 10 10 Övriga 10 10 10 — - - - — — — _ 10 Stuguthyrning
till turister — _ 10 15 15 15 36 22 22 10 10 —
________________________________________
Summa bäddar 36 36 36 36 36 36 36 36 36 36 36 36
___—___4
B. BEHOV AV STALLUTRYMME UNDER ÅRET _______________________________________________________________
Hingstuppfödning,
18 inköpta föl/år: 3 storboxar 54 54 54 54 54 _ _ _ 36 54 54 54 ensamboxar & spiltor 6 6 6 6 6 — — _ 18 16 16 12
Hingsthållning för betäckning av 150 _ 200 Ston _ _ 5 40 50 70 60 50 _ _ _ _
Inkörning av hästar
3 mån/häst, uppdrag 12 12 12 — — — — — 12 12 12 12 Inackordering av hästar, konvalescens 5 5 5 _ _ _ _ _ _ 5 5 5
Hästar i ekipage— kursen - — — _ — _ _ 10 10 — _ _
_________________________________________ Summa hästar:
Ensamboxar, spiltor 23 23 28 46 56 70 60 60 40 33 33 29 Storboxar 54 54 54 54 54 _ _ _ 36 54 54 54
—_—__——_——___'_
Summa hästar totalt 77 77 82 100 100 70 60 60 76 87 87 83 ____________________-————-—
SOU 1982 :51
BILAGA 13
1. Ekonomi
2. Avel
3. Avelsvärdering
4. Identitetsmärkning
5. Utfodring och vård
6. Hälsovård
7. Hovvård, rörelse— fysiologi
8. Inridning och inkörning, träning 9. Hovbeslag
10. AI—verksamhet EXEMPEL PÅ SPECIALKURSER FÖR YRKESVERKSAMMA INOM HÄSTSEKTORN
Ekonomi, administration, facktermer och praktiska skrivelser på främmande språk rörande hästar, avel, sport och handel m.m., försäkringsfrågor, häst— juridik, deklarationsfrågor
Fortplantningsorganens anatomi,fysiologi och sjuk— domar. Skötsel av avelshingstar och ston, brunst— kontroll och betäckning, semin, dräktighetskontroll, förlossningshjälp och förlossningshygien, artificiell uppfödning av föl, skötsel av hovar hos föl och unghästar, fölsjukdomar, stallhygien
Ärftlighetslära, avelsvärdering och avelsplanering, bedömning och registrering av egenskaper och pre— stationsförmåga, ärftliga defekter, svagheter och sjukdomar
Identifiering genom naturliga signalementstecken, identitetsmärkning, registrering, besiktning och mätning
Allmän och speciell utfodringslära, utfodringsbe- tingade'sjukdomar, parasitologi, skötsel, hantering och inhysning av hästar, motionering
Djurskydd, etik, etologi, ekologi, dooping, skötsel och rehabilitering av konvalescenter, hälsokontroll, blodprov, infektionssjukdomar och deras förebyg— gande, vaccinationsprogram, första hjälpen vid olycksfall, ovanor och deras förebyggande
Anatomi, rörelsefysiologi, hovvård, balansering, extremiteternas sjukdomar
Anatomi, träningsfysiologi, inridning och inkörning, träning för hållbarhet och prestation, konditions— test
Hovslagarutbildning
Delvis samma utbildning som AI—biträden inom nöt— semin samt kursen nr 2 ovan.
SOU 1982:51
RESERVATION av ledamoten Gunnar Johansson
Hästens betydelse i vid mening är väl dokumenterad genom det arbete som utförts inom kommittén. Vikten av en fort— l satt högtstående hästavel inom vårt land har därvid be— > lysts på ett förtjänstfullt sätt. Genom att bibehålla ' och utveckla olika krav inom avelsarbetet betjänas deÅ % olika intressen som utgör avnämare för vår hästavel. Här—
om råder enighet.
Enligt min mening har dock kommitténs majoritet dragit felaktiga slutsatser av den dokumentation som gjorts rörande hästhållningens betydelse och avelsarbetets nu— 1 läge. För att nå de mål varom kommittén är enig måste enligt min mening staten även fortsättningsvis garantera ramarna för avelsarbetet liksom att staten måste åläggas att återföra en del av de intäkter som staten åtnjuter
bl.a. genom totalisatorverksamheten.
Utifrån denna utgångspunkt anser jag att staten även fort— sättningsvis skall kvarstå som huvudman med lantbruks— styrelsen som verkställande organ. Staten bör likaså även fortsättningsvis bära huvuddelen av det ekonomiska ansvaret för denna verksamhet. Härvid bibehålles en fungerande orga— nisation och riskerna för ökade kostnader och byråkrati minskar. Ett särskilt skäl för att bibehålla statens huvud— mannaskap anses den goodwill vara som vårt lands hästavel åtnjuter vid försäljning av hästar till utlandet. Denna goodwill är till stor del uppkommen genom det förtroende som officiellt garanterade riktlinjer för aveln inger.
Jag vill i detta sammanhang framhålla att jag delar upp— fattningen att ökad forskning rörande olika orsakssamman— hang inom avelsarbetet kan ge nya infallsvinklar när det gäller att nå önskvärda avelsmål. Jag delar däremot inte uppfattningen, som den framförts av kommittén att brister i avelsarbetet råder p.g.a. att avelsmålen och medlen
332 Reservation SOU 1982:51
:
att nå dessa, beror på att de är ålderdomliga. Förtjäns— ten av de hitintills uppnådda avelsresultaten — som mås— te anses goda - kan till stor del tillskrivas den exte— riörbedömning som har skett och sker vid premierings— tillfället. På grund härav kan man inte underskatta exte— riörbedömningens värde.
Med denna erfarenhet vill jag starkare än vad kommitténs majoritet gjort framhålla den goda exteriörens betydelse för hästens hållbarhet och därmed för prestationsförmå—
gan. '
Enligt min mening bör medlen för att nå högt ställda avelsmål vara både exteriörbedömning av traditionellt slag och goda prestationer som äro grundade på bruks— prov, vilka anpassas till olika raser.
Premieringsväsendet bör således i stort sett bibehållas oförändrat. För att nå en bättre differentiering, av visa de och i aveln använda hästar, bör ett återinförande av _ begreppet AB som ett mellansteg mellan premieringsbokstav A och B ske.
Då penningpriserna är en bra stimulans till uppfödare anser jag att dessa bör få finnas kvar, härav följer en— ligt min mening också att bedömning av hästar även i framtiden bör kallas premiering och inte avelsvärdering som kommitténs majoritet föreslår.
Förutom ovannämnda penningpriser, är det enligt min mening, högst angeläget att det statliga stödet till hästavelorganisationerna även i fortsättningen kommer att utgå med belopp som minst motsvarar nuvarande belopp. Visserligen föreslår kommitténs majoritet 100 000 kr. till avelsorganisationerna per år men detta belopp är knappt hälften av det belopp som nu utgår till dessa. På goda grunder kan antagas att avelsorganisationerna får ytterligare och vidgade arbetsuppgifter framdeles vilket medför ökade kostnader. På grund härav är anslaget
....
SOU 1982:51 Reservation
till avelsorganisationerna mycket viktigt och angeläget. Medel som överlämnas till avelsorganisationerna kommer det direkta avelsarbetet till godo.
De medel som tillföres verksamheten bör så långt möjligt är, användas i avelsarbetet och inte förbrukas i byråkra- ti.
När det gäller de betydande intäkter staten åtnjuter av
totalisatorverksamheten organiserat inom Aktiebolaget Trav och Galopp, så borde betydligt större del av medlen återföras till hästaveln, än vad nu sker. Härvid bör man anlägga ett betraktelsesätt som innbär att stödet till all hästavel är en kostnad som avräknas innan staten be— räknar sin nettointäkt av totalisatorverksamheten-
Statens offentliga utredningar 1982
Kronologisk förteckning
26.
27. 28. 29. 30. 31.
32.
33.
35.
36. 37. 38. 39.
41. 42.
45. 47. 49. 50. 51.
Real beskattning. B. Real beskattning. Bilaga 1—3. B. Real beskattning. Bilaga 4-6. 8. Tandvården under 80—talet. S. De förtroendevalda i kommuner och Iandstingskommuner. Kn. Sockernäringen. Jo. Talböcker—utgivning och spridning. U. Videoreklamfrågan. Ju. Ny plan— och bygglag. Remissammanställning. Bo. Sanering efter industrinedläggningar. Bo. Den långsiktiga tillgången och efterfrågan på Iäkararbets- kraft. S. Statlig fondförvaltning m. rn. E. Kommunalföretaget. Kn. Tillväxt eller stagnation. E. Internationella företag i svensk industri. I. Skatt på energi. 8. Skatt på energi. Bilagor. B. Förvärvsarbete och föräldraskap. A. Handikappade elever i det allmänna skolväsendet. U. Kommunerna och näringslivet. Kn.
. Ett effektivare vite. Ju.
Svensk amatörboxning och skadeverkningarna. Jo. Fritidsboende. Bo. Vidgad länsdemokrati. Kn. Översyn av rättegångsbalken 1. Processen itingsra'tt. Del A. Lagtext och sammanfattning. Ju. Översyn av rättegångsbalken 1. Processen i tingsrätt. Dal B. Motiv m. m. Ju. Svensk industri i utlandet. I Löntagarna och kapitaltillväxten 9. E. KOMVUX-kommunal utbildning för vuxna. U. Information om arbetsmiljö "sker. A. Information om arbetsmiliörisker. Bilaga 1. Värdering av risker i arbetsmiljön. A. Information om arbetsmiliörisker. Bilaga 2. Arbetsmiljö- information-påverken, behov och utbud. A. Information om arbetsmiljörisker. Sammandrag. A. Prisutveckling inom bostadsbyggandet och dess orsaker. Del 1. Bo. Prisutveckling inom bostadsbyggandet och dess orsaker. Del 2. Bilagor. Bo. Enklare föräldraförsäkring. S. Kommunal planering i förändring. Kn. Fakta för konsumenter. H. Stöld i butik. Ju. Ägarlägenheter. Ju. Överklagande av kommunala beslut. Kn. Utbildning för hälso- och sjukvård vid katastrofer och i krig. S. Språk- och kulturstöd för invandrar— och minoritetsbarn i förskoleåldern. 5. Nytt bilstöd till handikappade. S. Ortnamns värde och vård. U. Handlingsprogram i handikappfrägor. S. Löntagarne och kapitaltillväxten 10. E. Försvarsmaktens personalkategorier. Fö. lnvandringspolitiken. A. Reviderad tandvårdstaxa. S. Hästavel och hästenvändning. Jo.
Statens offentliga utredningar 1982
Systematisk förteckning
Justitiedepartementet
Videoreklamfrågan. [8]
Ett effektivare vite. [21] Ränegångsutredningen. 1. Översyn av rättegångsbalken 1. Processen i tingsrätt. Del A. Lagtext och sammanfattning. [25] 2. Översyn av rättegångsbalken 1. Processen i tingsrätt. Del B. Motiv m. m. [26] Stöld i butik. [39]
Ägarlägenheter. [40]
Försvarsdepartementet Försvarsmaktens personalkategorier. [48]
Socialdepartementet
Tandvården under 80-talet. [4] Den långsiktiga tillgången och efterfrågan på Iäkararbetskraft. [111 Enklare föräldraförsäkring. [36] Utbildning för hälso- och sjukvård vid katastrofer och i krig. [421 Språk— och kulturstöd för invandrar- och minoritetsbarn i försko- Ieåldern. [43] Nytt bilstöd till handikappade. [44] Handlingsprogram i handikappfrågor. [46] Reviderad tandvårdstaxa. [50]
Ekonomidepartementet
Statlig fondförvaltning m.m. [12] Tillväxt eller stagnation. [14] . Utredningen om löntagarna och kapitaltillväxten. 1. Löntagarna och kapitaltillväxten 9. [28] 2. Löntagarna och kapitaltillväxten 10. [471
Budgetdepartementet
ReaIbeskanningsutredningen. 1. Real beskattning. [1] 2. Real beskattning. Bilaga 1—3. [2] 3. Real beskattning. Bilaga 4—6. [3] Energiskattekommittén. 1. Skatt på energi. [16]2. Skatt på energi. Bilagor. [17]
Utbildningsdepartementet
Talböcker-utgivning och spridning. [7] Handikappade elever i det allmänna skolväsendet. [19] KOMVUX-kommunal utbildning för vuxna. [29] Ortnamns värde och värd. [45]
Jordbruksdepartementet
Sockernäringen. [6] Svensk amatörboxning och skadeverkningarna. [22] Hästavel och hästanvändning. [51]
Handelsdepartementet Fakta för konsumenter. [38]
Arbetsmarknadsdepartementet
Förvärvsarbete och föräldraskap. [18] Utredningen rörande information om risker i arbetsmiljön. 1. Information om arbetsmiljörisker. [30] 2. Information om arbets- miljörisker. Bilaga 1. Värdering av risker i arbetsmiljön. [31] 3. Information om arbetsmiljörisker. Bilaga 2. Arbetsmiljö-informa- tion-påverkan, behov och utbud. [32] 4. Information om arbets- miljörisker. Sammandrag. [33] Invandringspolitiken. [49]
Bostadsdepartementet
Ny plan- och bygglag. Remissammanställning. [9] Sanering efter industrinedläggningar. [10] Fritidsboende. [23] Byggprisutredningen. 1. Prisutveckling inom bostadsbyggandet och dess orsaker. Del 1. [34] 2. Prisutveckling inom bostadsbyg- gandet och dess orsaker. Del 2. Bilagor. [35]
Industridepartementet
Direktinvesteringskommittén. 1. Internationella företag i svensk industri. [15] 2. Svensk industri i utlandet. [27]
Kommundepartementet
De förtroendevalda i kommuner och Iandstingskommuner. [5] Kommunalföretaget. [13] Kommunerna och näringslivet. [20] Vidgad Iänsdemokrati. [24] Kommunal planering i förändring. [37] Överklagande av kommunala beslut. [41]
Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen.
KUNGL. BIBL.
l983 411-"IO
STOCKHOlM
_ Liber
Allmänna-Förlaget
tå
ISBN 9l-38—07277-7 ISSN 0375-250X