om ändringar i väglagen (1971:948) och lagen (1939:608) om enskilda vägar

Regeringens proposition å&

1985/86: 118 S

om ändringar i väglagen (1971: 948) och lagen Prop |

(1939: 608) om enskilda vägar 1985/86: 118

Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 27 februari 1986.

På regeringens vägnar

Olof Palme

Sven Hulterström

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås ändringar i väglagen (1971:948) och lagen (1939: 608) om enskilda vägar. Ändringarna i väglagen är föranledda av prop. 1985/86: I om ny plan- och bygglag (PBL) och prop. 1985/86:3 om lag "om hushållning med naturresurser m. m. (NRL). I väglagen föreslås också ändringar som innebär att vissa beslutsbefogenheter förs över från länsstyrelserna till väghållningsmyndigheterna, att väghållningsmyndigheterna skall få ta bort otillåtna anordningar inom ett vägområde och att besvärsordningen i vissa avseenden ändras. Vidare föreslås vissa redaktionella ändringar i väglagen.

Ändringarna i lagen om enskilda vägar är uteslutande föranledda av propositionen om PBL och innebär att lagen om enskilda vägar anpassas till PBL: s terminologi och plansystematik.

Ändringarna föreslås träda i kraft vid samma tidpunkt som PBL och NRIL, dvs. den 1 januari 1987.

1 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 118

Prop. 1985/86: 118 Lagförslagen i denna proposition har granskats av lagrådet. Propositionen innehåller därför tre huvuddelar: Lagrådsremissen (s. 28), lagrådets yttrande (s. 67) och föredragande statsrådets ställningstagande till lagrådets synpunkter (s. 79).

För att få skälen till lagförslagen helt klara för sig måste läsaren ta del av alla tre texterna.

Prop. 1985/86: 118

Propositionens lagförslag

1 Förslag till

Lag om ändring i väglagen (1971: 948)

Härigenom föreskrivs i fråga om väglagen (1971: 948) dels att 49, 50 och 54 §§ skall upphöra att gälla,

dels att 1, 6—9, 10—12, 14—19, 22, 23, 26—28, 33, 39—48, 51—53, 57, 61, 63—66, 68 och 70-77 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas en ny paragraf, 3 a §, av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Denna lag gäller allmän väg.

Allmän väg är, förutom väg som Allmän väg är, förutom väg som anlägges enligt denna lag eller en- anläggs enligt denna lag eller enligt ligt lagen förändras till allmän, så- lagen förändras till allmän, sådan dan för allmän samfärdsel upplåten för allmän samfärdsel upplåten väg väg som av ålder ansetts som all- som av ålder ansetts som allmän män eller enligt äldre bestämmelser eller enligt äldre bestämmelser ananlagts som eller förändrats till all- lagts som eller förändrats till allmän män och som vid denna lags ikraft- och som vid denna lags ikraftträträdande hålles av staten eller kom- dande hålls av staten eller en kommun. mun.

Väg upphör att vara allmän, när En väg upphör att vara allmän,

vägen drages in. Är kommun Vväg- när vägen dras in. Om en kommun

hållare, upphör väg att vara allmän, är :väghållare, upphör vägen att när vägen enligt byggnadslagen vara allmän, när den enligt plan- (1947:385) upplåtes eller skall vara och bygglagen (0000:000) upplåts upplåten till allmänt begagnande eller skall vara upplåten till allmänt som gata. Har väg upplåtits till all- begagnande som gata. Om en väg mänt begagnande som gata medan har upplåtits till allmänt begagstaten är väghållare, upphör vägen nande som gata medan staten är att vara allmän, när kommunen väghållare, upphör vägen att vara övertar väghållningen. allmän, när kommunen övertar väg-

hållningen.

3a§

Vid prövning av ärenden enligt

denna lag skall lagen (0000:000)

om hushållning med naturresurser

m.m. tillämpas.

68!

Statens vägverk handhar väghåll- Vägverket handhar väghållningningen för statens räkning och har en för statens räkning och har tilltillsyn över kommuns väghållning. syn över kommunernas väghåll-

ning.

Väghållningsmyndighet är, då Väghållningsmyndighet är, då staten är väghållare, den till vägver- staten är väghållare, den till vägver-

! Senaste lydelse 1981: 861.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 118

ket hörande regionala förvaltning ket hörande regionala förvaltning som regeringen bestämmer och, då som regeringen bestämmer och, då kommun är väghållare, den kom- en kommun är väghållare, den munala nämnd som kommunfull- kommunala nämnd som kommunmäktige utser därtill. fullmäktige utser därtill.

Är staten väghållare inom områ- Är staten väghållare inom ett om-

de med stadsplan, skall kommunen råde med detaljplan där kommunen

tillhandahålla den mark som be- är huvudman för allmänna platser, hövs för väg inom området. skall kommunen tillhandahålla den

mark som behövs för väg inom om-

rådet.

Underlåter kommun att bygga Underlåter en kommun att bygga väg, för vars byggande utgått stats- väg, för vars byggande utgått statsbidrag, eller eftersätter kommun bidrag, eller eftersätter er kommun skyldighet i fråga om vägs drift, kan skyldighet i fråga om vägs drift, kan statens vägverk förelägga kom- vägverket förelägga kommunen att munen att inom viss tid vidtaga rät- inom viss tid vidta rättelse. Om fötelse vid äventyr att verket låter ut- reläggandet inte följs, får verket föra nödvändiga åtgärder på kom- låta utföra nödvändiga åtgärder på munens bekostnad. kommunens bekostnad.

Bestämmelserna i denna lag ut- Bestämmelserna i denna lag utgör ej hinder för kommun eller gör inte hinder för en kommun eller landstingskommun att lämna bidrag en landstingskommun att lämna bitill byggande av väg. drag till byggande av väg.

Till byggande av väg räknas an- Till byggande av väg räknas anläggning av ny väg, omläggning av läggning av ny väg, omläggning av väg i ny sträckning samt ombygg- väg i ny sträckning samt ombyggnad och förbättring av väg. nad av väg.

Ny väg får anläggas, om vägen Ny väg får anläggas, om vägen behövs för allmän samfärdsel eller behövs för allmän samfärdsel eller annars kan antagas få synnerlig be- annars kan antas få synnerlig betytydelse för det allmänna. delse för det allmänna.

Omläggning av väg i ny sträck- Omläggning av väg i ny sträckning samt ombyggnad och förbätt- ning samt ombyggnad av väg får ring av väg får ske, när det är påkal- ske, när det är påkallat från allmän lat från allmän synpunkt. synpunkt.

118?

Fråga om byggande av väg prö- Fråga om byggande av väg prövas av statens vägverk efter samråd vas av vägverket efter samråd med med länsstyrelsen. Har vägverket länsstyrelsen. Om vägverket och och länsstyrelsen olika uppfattning, länsstyrelsen har olika uppfattning,

? Senaste lydelse 1981: 861.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 118

hänskjutes frågan till regeringens hänskjuts frågan till regeringens prövning. prövning.

Regeringen kan förordna att fråga om byggande av väg i vissa fall skall prövas av länsstyrelsen.

12§ Om skyldighet för staten att iord- I6 kap. 29§ plan- och bygglagen ningställa och upplåta allmän väg (0000:000) finns bestämmelser om som gata inom sådant område med skyldighet för staten att inom omstadsplan, för vilket staten är väg- råden med detaljplan ställa i ordhållare, finns bestämmelser i bygg- ning och till allmänt begagnande nadslagen (1947:385). upplåta gata.

148?

Inom område med fastställd ge- Inom område med detaljplan elneralplan eller med stadsplan eller ler områdesbestämmelser får väg byggnadsplan skall väg byggas i inte byggas i strid mot planen eller överensstämmelse med planen. bestämmelserna. Om syftet med Gäller annars särskilda bestämmel- planen eller bestämmelserna inte ser för marks bebyggande eller an- motverkas, får dock mindre avvivändning, såsom regionplan, utom- kelser göras. plansbestämmelser eller natur- Gäller naturvårdsföreskrifter elvårdsföreskrifter, skall väg läggas ler andra särskilda bestämmelser så, att syftet med bestämmelserna för marks bebyggande eller anicke motverkas. vändning än som avses i första stycket skall väg byggas så, att syftet med bestämmelserna inte motverkas. Om särskilda skäl föreligger, kan Om det finns särskilda skäl, får undantag från planen eller bestäm- regeringen eller myndighet som remelserna medges av regeringen el- geringen bestämmer medge undanler myndighet som regeringen be- tag från bestämmelser som avses i stämmer. Åven utan sådant medgi- andra stycket. vande får mindre avvikelse från plan göras, om åtgärden är förenlig med planens syfte.

15§ För byggande av väg skall upp- För byggande av väg skall upprättas arbetsplan. Arbetsplan får rättas er arbetsplan. uppdelas i förberedande och kompletterande arbetsplan. I arbetsplan skall anges den mark I arbetsplanen skall anges den som behöver tagas i anspråk för mark som behöver fas i anspråk för företaget. Arbetsplan skall även in- väganordningar och för genomfönehålla för företagets genomföran- randet av vägbyggnadsföretaget. de i övrigt behövliga uppgifter. I Planen skall även innehålla de uppförberedande arbetsplan behöver gifter som i övrigt behövs för att uppgifter av sistnämnt slag redovi- genomföra företaget. sas endast i huvuddrag.

3 Senaste lydelse 1981: 861.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 118

Förberedande arbetsplan skall fullständigas genom kompletterande arbetsplan så snart det kan ske.

168 Vid utarbetande av arbetsplan Vid utarbetande av en arbetsplan skall samråd i fråga om vägens "skall samråd i fråga om vägens sträckning och vägförslagets ut- sträckning och vägförslagets utformning i övrigt ske med berörda formning i övrigt ske med berörda fastighetsägare och myndigheter fastighetsägare och myndigheter samt andra som kan ha ett väsent- samt andra som kan ha ett väsentligt intresse i saken. ligt intresse i saken.

Förfarandet enligt första stycket Förfarandet enligt första stycket får efter omständigheterna förenk- får efter omständigheterna förenklas i fråga om arbetsplan för väg, las i fråga om en arbetsplan för väg, som enligt fastställd generalplan el- som enligt detaljplan skall ingå i alller enligt stadsplan eller byggnads- män plats eller som är förutsatt i plan skall ingå i trafikled eller an- områdesbestämmelser. nan allmän plats, om ej avvikelse föreslås från vad som bestämts i sådan plan.

Avser arbetsplan endast ombygg- Avser arbetsplan endast ombyggnad eller förbättring av väg, får för- nad av väg, får förfarandet enligt farandet enligt första stycket efter första stycket efter omständigheteromständigheterna förenklas med na förenklas med iakttagande av att iakttagande av att ägare till fastig- ägare till ex fastighet, av vilken het, av vilken mark skall tagas i mark skall zas i anspråk, alltid skall anspråk, alltid skall beredas tillfälle beredas tillfälle att yttra sig. Detta att yttra sig. Vad som sagts nu gäl- skall även tillämpas på en arbetsler i fråga om kompletterande ar- plan som innefattar endast ändring betsplan även i andra fall samt av planen för ett vägbyggnadsföreäger vidare tillämpning på arbets- tag som ännu ej är färdigställt. plan som innefattar endast ändring av arbetsplan för ännu ej färdigställt vägbyggnadsföretag.

17§

Arbetsplan skall utställas för En arbetsplan skall ställas ut för granskning. granskning.

Arbetsplan för väg, som enligt En arbetsplan för väg, som enligt fastställd generalplan eller enligt detaljplan skall ingå i allmän plats stadsplan eller byggnadsplan skall eller som är förutsatt i områdesbeingå i trafikled eller annan allmän stämmelser, behöver inte ställas plats, behöver icke utställas, om ut. : den ej avviker från vad som bestämts i sådan plan.

Ej heller behöver arbetsplan som Inte heller behöver en arbetsplan avser endast ombyggnad eller för- som avser endast ombyggnad av bättring av väg utställas, om ej väg ställas ut, om inte mark behömark behöver ragas i anspråk med ver fas i anspråk med vägrätt eller

vägrätt eller rätt som avses i 35§ rätt som avses i 35 § eller om ett

eller om sådant ianspråktagande sådant ianspråktagande skriftligen skriftligen medgivits av berörda medgivits av berörda fastighetsäga-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 118

fastighetsägare och innehavare av re och innehavare av nyttjanderätt nyttjanderätt eller servitutsrätt. eller servitutsrätt. Under samma Under samma förutsättningar kan förutsättningar kan utställelse unutställelse underlåtas i fråga om derlåtas i fråga om en arbetsplan kompletterande arbetsplan även i som innefattar endast ändring av andra fall samt i fråga om arbets- planen för ett vägbyggnadsföretag plan som innefattar endast ändring som ännu ej är färdigställt. av arbetsplan för ännu ej färdigställt vägbyggnadsföretag.

18§”

Arbetsplan fastställes av statens Arbetsplan fastställs av vägvervägverk efter samråd med länssty- ket efter samråd med länsstyrelsen. relsen. Har vägverket och länssty- Om vägverket och länsstyrelsen relsen olika uppfattning, hänskjutes har olika uppfattning, hänskjuts frågan om fastställelse av planen till frågan om fastställelse av planen till regeringens prövning. regeringens prövning.

I fall då utställelse underlåtits I sådana fall då utställelse har med stöd av 17§ tredje stycket be- underlåtits med stöd av 17§ tredje höver fastställelse ej ske. stycket behöver fastställelse inte

ske.

Beslut om fastställelse av arbets- Ett beslut om fastställelse av en plan är förfallet, om ej inom fem år arbetsplan är förfallet, om inte från utgången av det år, under vil- inom fem år från utgången av det ket beslutet vann laga kraft, vägens år, under vilket beslutet vann laga sträckning blivit i sin helhet tydligt kraft, vägens sträckning har blivit i utmärkt på marken och i arbets- sin helhet tydligt utmärkt på marplanen angivet vägbyggnadsarbete ken och det i arbetsplanen angivna påbörjats. Om synnerliga skäl före- vägbyggnadsarbetet har påbörjats. ligger, kan regeringen eller, efter Om synnerliga skäl föreligger, kan regeringens bemyndigande, vägver- regeringen eller, efter regeringens ket förlänga tiden, varje gång med bemyndigande, vägverket förlänga högst tre år. tiden, varje gång med högst tre år.

Byggande av väg får påbörjas Byggande av väg får påbörjas först sedan arbetsplan, som ej en- först sedan arbetsplan har upprätdast är förberedande, upprättats tats och, när det behövs, har blivit och, i fall då så behövs, blivit fast- fastställd. ställd.

Fråga om förändring av enskild Fråga om förändring av enskild väg till allmän prövas av statens väg till allmän prövas av vägverket vägverk efter samråd med länssty- efter samråd med länsstyrelsen. relsen. Har vägverket och länssty- Om vägverket och länsstyrelsen relsen olika uppfattning, hänskjutes har olika uppfattning, hänskjuts frågan till regeringens prövning. frågan till regeringens prövning.

+ Senaste lydelse 1981: 861. 3 Senaste lydelse 1981: 861.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 118

Regeringen kan förordna att fråga om förändring av enskild väg till allmän i vissa fall skall prövas av länsstyrelsen.

23§

Gata inom sådant område med Under de förutsättningar som stadsplan, för vilket staten är väg- anges i 21 § kan i de fall staten är hållare, kan under förutsättning väghållare en gata inom ett område som anges i 21§ förklaras tillika med detaljplan förklaras tillika vara vara allmän väg. Bestämmelserna i allmän väg. Bestämmelserna i 22 § 22§ äger motsvarande tillämpning tillämpas på ärende om en sådan på ärende om sådan förklaring. förklaring.

26§

Väg skall hållas i ett för samfärdseln tillfredsställande skick genom underhåll, reparation och andra åtgärder.

Genom renhållning skall vägonm- Genom renhållning skall vägområde hållas i sådant skick att skäliga rådet hållas i ert sådant skick att sanitära hänsyn och trevnadshän- skäliga sanitära hänsyn och trevsyn blir tillgodosedda. Detsamma nadshänsyn blir tillgodosedda. Detgäller i fråga om mark till en bredd samma gäller i fråga om mark till en av 25 meter intill parkeringsplats el- bredd av 25 meter intill parkeringsler rastplats som är väganordning, i plats eller rastplats som är väganden mån allmänheten har tillträde ordning, i den mån allmänheten har till marken. I fråga om område med tillträde till marken. Inom områden stadsplan eller byggnadsplan äger med detaljplan gäller detta stycke detta stycke tillämpning endast på endast vägområden för motorväg vägområde för motorväg eller mo- eller motortrafikled. tortrafikled.

De åtgärder som behövs för än- De åtgärder som behövs för sådamål som anges i första och andra dana ändamål som anges i första styckena räknas till drift av väg.” och andra styckena räknas till drift Om särskilda skäl föreligger, kan av väg. Till drift av väg räknas ocklänsstyrelsen medge inskränkning i så serviceåtgärder och förbättskyldigheten att vidraga sådana åt- ringsåtgärder. Om särskilda skäl gärder. Länsstyrelsen meddelar föreligger, kan vägverket besluta därvid de föreskrifter som behövs. om inskränkning i skyldigheten att

vidta åtgärder för drift av väg. Väg-

verket meddelar därvid de före-

skrifter som behövs.

Statens skyldighet att inom så- Inom område med detaljplan, dant område med stadsplan, för vil- där kommunen är huvudman för ket staten är väghållare, ombesörja allmänna platser och staten är drift av allmän väg, som upplåtits väghållare, begränsas statens skyltill gata, begränsas av byggnadsla- dighet att ombesörja drift av allmän gen (1947:385). Detsamma gäller i väg av 6 kap. 29 § andra stycket fråga om gata, som förklarats tillika plan- och bygglagen (0000:000). vara allmän väg. Detsamma gäller i fråga om gata,

som har förklarats tillika vara all-

män väg.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 118

28§ Behöver för väganordning, vars Behöver för en väganordning, utförande ingår i drift av väg, tagas vars utförande ingår i drift av väg, i anspråk mark utöver den som re- tas i anspråk mark utöver den som dan hör till vägen, skall upprättas redan hör till vägen, skall upprättas arbetsplan, vari anges den mark en arbetsplan, vari anges den mark som behöver tagas i anspråk. Be- som behöver tas i anspråk. Bestämstämmelserna i 13, 14 och 16—208§ melserna i 13, 14 och 16—20 88 skall äger motsvarande tillämpning på därvid tillämpas. Såvitt angår tillplanen. Denna skall därvid såvitt lämpningen av 16§ tredje stycket, angår tillämpningen av 16§ tredje 17§ tredje stycket och 183 andra stycket, 17§ tredje stycket och 18 § stycket skall arbetsplanen anses andra stycket anses som sådan ar- som en sådan plan som avser enbetsplan som avser endast ombygg- dast ombyggnad av väg. nad eller förbättring av väg.

33§

I fråga om mark till väg, som en- I fråga om mark till väg, som enligt fastställd generalplan eller en- ligt en detaljplan där kommunen är ligt stadsplan är avsedd till gata, huvudman för allmänna platser är annan allmän plats eller särskilt avsedd till allmän plats, tillämpas trafikområde, äger 30—-32§§ ej inte 30—32 §§, sedan marken tagits tillämpning, sedan marken tagits i i anspråk av kommunen för avsett anspråk av kommunen för avsett ändamål. ändamål.

39§ Enskild körväg får ej anslutas till En enskild körväg får inte ansluallmän väg utan länsstyrelsens till- tas till ex allmän väg utan väghåll-

stånd. Ej heller får utan sådant till- ningsmyndighetens tillstånd. Inte

stånd enskild körvägs anslutning till heller får utan sådant tillstånd en allmän väg ändras. Vad som sagts enskild körvägs anslutning till en nu äger motsvarande tillämpning allmän väg ändras. Vad som sagts på sådan utfart från fastighet och nu gäller också i fråga om sådana sådan brygga som kan användas utfarter från fastigheter och sådana för körtrafik. bryggor som kan användas för körtrafik. Vid behandling av fråga om till- Vid behandling av en fråga om stånd enligt första stycket skall tillstånd enligt första stycket skall länsstyrelsen pröva om den till- väghållningsmyndigheten — pröva tänkta åtgärden är lämplig med hän- om den tilltänkta åtgärden är lämpsyn till trafiksäkerheten och fram- lig med hänsyn till trafiksäkerheten komligheten på den allmänna vä- och framkomligheten på den allgen. I samband med tillstånd kan männa vägen. I samband med tilllänsstyrelsen meddela föreskrift om stånd kan väghållningsmyndigheväganslutningens läge och utföran- ten meddela föreskrifter om vägde i övrigt. anslutningens läge och utförande i övrigt.

40§

Om det är nödvändigt med hän- Om det är nödvändigt med hänsyn till trafiksäkerheten eller fram- syn till trafiksäkerheten eller framkomligheten på allmän väg, kan komligheten på en allmän väg, kan

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 118

länsstyrelsen förordna att enskild väghållningsmyndigheten förordna vägs anslutning till den allmänna att en enskild vägs anslutning till vägen skall spärras av eller ändras den allmänna vägen skall spärras av genom väghållningsmyndighetens eller ändras och verkställa förordförsorg. Vad som sagts nu äger nandet. Vad som sagts nu gäller motsvarande tillämpning på utfart också i fråga om utfarter från fasfrån fastighet och på brygga. tigheter och bryggor.

41§

I samband med tillstånd enligt I samband med tillstånd enligt 398 eller i stället för förordnande 398 eller i stället för förordnande enligt 40§ eller i samband med för- enligt 40§ eller i samband med förordnande enligt 40 § om ändring av ordnande enligt 40 § om ändring av anslutning kan länsstyrelsen i fråga anslutning kan väghållningsmynom enskild väg meddela trafikföre- digheten i fråga om en enskild väg skrift varigenom trafik med motor- meddela trafikföreskrifter varigedrivet fordon på vägen eller del där- nom trafik med motordrivna fordon av förbjudes eller inskränkes. Om på vägen eller del därav förbjuds särskilda skäl föreligger, kan läns- eller inskränks. Om det finns särstyrelsen för visst ändamål medge skilda skäl, kan väghållningsmynundantag från sådan trafikföre- digheten medge undantag från såskrift. dana trafikföreskrifter.

42§

Bestämmelserna i 39-41 5§ gäl- Bestämmelserna i 39—-41§§ gäller ej i fråga om enskild väg som är ler inte i fråga om enskilda vägar upptagen i fastställd generalplan som är redovisade i detaljplan eller eller i stadsplan eller byggnads- förutsatta i områdesbestämmelser. plan.

43§

Inom vägområde får ej utan läns- Inom ett vägområde får inte utan styrelsens tillstånd vidtagas åtgärd väghållningsmyndighetens tillstånd eller förekomma anordning, som 1. uppföras byggnader, göras kan vara till olägenhet för vägens tillbyggnader eller utföras andra bestånd, drift eller brukande. I anläggningar eller anordningar, samband med tillstånd meddelar 2. vidtas andra åtgärder som kan länsstyrelsen de föreskrifter som inverka menligt på trafiksäkerheten behövs. Tillstånd kan när som helst eller vara till olägenhet för vägens återkallas. bestånd, drift eller brukande.

I samband med tillstånd får

väghållningsmyndigheten meddela

de föreskrifter som behövs. Ett till-

stånd kan när som helst återkallas.

Första stycket gäller ej åtgärd el- Bestämmelserna i första stycket ler anordning, som är nödvändig gäller inte för sådant arbete som för vägarbete som utföres genom avses i 44§. väghållningsmyndighetens försorg eller för arbete som avses i 448. Första stycket gäller ej heller sådan grind eller bom, som behövs vid ' korsning mellan väg och järnväg, spårväg eller vattenväg eller för 10

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 118

gränsbevakningen eller försvaret.

Om tillstånd saknas eller har

återkallats, får väghållningsmyn-

digheten vidta de åtgärder som be-

hövs för rättelse.

44§

Elektrisk ledning, vattenledning Inom eft vägområde får inte utan eller annan ledning får ej dragas väghållningsmyndighetens tillstånd inom vägområde, om ej väghåll- 1. dras elektriska ledningar, vatningsmyndigheten medgivit det el- tenledningar eller andra ledningar, ler, när tillstånd enligt lag eller an- 2. utföras arbeten på en redan nan författning lämnats i annan dragen ledning. ordning, anmälan om arbetet gjorts Väghållningsmyndigheten = får hos väghållningsmyndigheten. meddela de föreskrifter om arbetet Väghållningsmyndigheten medde- och om rätt till upplag eller annan lar de föreskrifter om arbetets be- anordning som behövs med hänsyn drivande och om rätt till upplag el- till vägens bestånd, drift eller bruler annan anordning som, utöver kande. vad som är särskilt föreskrivet, behövs med hänsyn till vägens bestånd, drift eller brukande.

Första stycket äger motsvarande Tillstånd enligt första stycket betillämpning i fråga om arbete på hövs inte när tillstånd har medderedan dragen ledning. Påkallas på lats enligt annan lag eller författgrund av inträffad skada skyndsam ning och anmälan om arbetet har reparation av ledning som dragits gjorts hos väghållningsmyndigheinom vägområde och skulle dröjs- ten. mål med arbetets igångsättande Om det på grund av inträffad skavålla avsevärd olägenhet, får arbe- da krävs skyndsam reparation av en tet påbörjas utan ar? tillstånd med- ledning som har dragits inom et! delats av väghållningsmyndigheten vägområde får arbetet påbörjas eller anmälan om arbetet gjorts hos utan tillstånd eller anmälan. Leddenna enligt första stycket. TLed- ningens ägare skall i så fall snarast ningens ägare skall dock snarast un- underrätta väghållningsmyndighederrätta väghållningsmyndigheten ten om arbetet. om arbetet.

45§

Ljusanordning, som kan menligt Intill eti vägområde får inte utan påverka ljusförhållandena för trafi- länsstyrelsens tillstånd ken på väg, får ej utan länsstyrel- 1. uppföras byggnader, göras sens tillstånd finnas anbringad in- tillbyggnader eller utföras andra till vägområdet. I samband med anläggningar eller anordningar eltillstånd meddelar länsstyrelsen de ler vidtas andra sådana åtgärder föreskrifter som behövs med hän- som kan vara till olägenhet för väsyn till trafiksäkerheten. gens bestånd, drift eller brukande,

Första stycket gäller ej ljusan- 2. finnas anbringade ljusanordordning inom område med stads- ningar som försämrar ljusförhålplan eller byggnadsplan. landena för trafiken på vägen.

I samband med tillstånd får läns-

styrelsen meddela de föreskrifter

som behövs. Ett tillstånd kan när li

som helst återkallas.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 118

Bestämmelserna i första stycket

gäller inte inom områden med de-

taljplan och inte heller i fråga om

åtgärder för vilka bygglov krävs.

Om tillstånd saknas eller har

återkallats får länsstyrelsen med-

dela beslut om att rättelse skall ske

genom väghållningsmyndighetens

försorg. I samband med ett sådant

beslut får länsstyrelsen meddela de

föreskrifter som behövs.

46§

Tavla, skylt, inskrift eller därmed Inom ett avstånd av 50 meter jämförlig anordning för reklam, från ett vägområde får inte utan propaganda eller liknande ändamål länsstyrelsens tillstånd skyltar eller får ej utan länsstyrelsens tillstånd därmed jämförliga anordningar för finnas anbringad utomhus intill reklam, propaganda eller liknande vägområde på mindre avstånd än ändamål finnas uppsatta utomhus. 50 meter från vägområdet. Vad I samband med tillstånd får länssom sagts nu gäller ej anordning, styrelsen meddela de föreskrifter som är anbringad på byggnad och som behövs med hänsyn till trafiksom tjänar till upplysning om på säkerheten. stället bedriven affärsrörelse eller Bestämmelserna i första stycket annan verksamhet, och ej heller an- gäller inte slagstavla för meddelanden röran- I. inom områden med detaljplan de kommunala angelägenheter, fö- eller reningssammanträden, auktioner 2. för sådana anordningar som eller dylikt. I samband med till- är uppsatta på byggnader för uppstånd meddelar länsstyrelsen de fö- lysning om affärsrörelse eller anreskrifter som behövs med hänsyn nan verksamhet på stället eller till trafiksäkerheten. 3. för anslagstavlor för medde-

I fråga om område med stads- landen som rör kommunala angeläplan eller byggnadsplan äger första genheter, föreningssammanträden, stycket tillämpning endast på an- auktioner eller dylikt. ordning intill vägområde för motorväg eller motortrafikled.

47§

Inom ett avstånd av tolv meter Inom ett avstånd av tolv meter från vägområde får utan länsstyrel- från ett vägområde får inte utan sens tillstånd ej uppföras byggnad länsstyrelsens tillstånd uppföras och ej heller förekomma annan an- byggnader, göras tillbyggnader elordning, som kan inverka menligt ler utföras andra anläggningar el-

på trafiksäkerheten. Om det är nöd- ler anordningar eller vidtas andra

vändigt av hänsyn till trafiksäker- sådana åtgärder som kan inverka heten, kan länsstyrelsen föreskriva menligt på trafiksäkerheten. Länsökning av avståndet, dock högst till styrelsen kan, om det är nödvändigt 50 meter. Vid korsning i samma med hänsyn till trafiksäkerheten, plan mellan allmänna vägar, mel- föreskriva art avståndet ökas, dock lan allmän väg och enskild allmän- högst till 50 meter. neligen befaren väg eller mellan Vid korsning i samma plan melallmän väg och järnväg eller spår- lan en allmän väg och en 12

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 118

väg får ej utan länsstyrelsens till- I. annan allmän väg, stånd byggnad uppföras eller an- 2. enskild väg som i större utnan för trafiksäkerheten menlig an- sträckning används av allmänheten ordning förekomma intill vägom- för trafik, råde innanför räta linjer mellan 3. järnväg, punkter, som är belägna i de kor- 4. spårväg sande vägarnas mittlinjer 75 meter får inte utan länsstyrelsens tillstånd från korsningen. uppföras byggnader, göras till-

Stängsel, som kan förorsaka snö- byggnader eller utföras andra ansamling på väg, får ej förekomma läggningar eller anordningar eller intill vägområde utan länsstyrel- vidtas andra sådana åtgärder som sens tillstånd. kan inverka menligt på trafiksäker-

heten. Tillstånd krävs inte för åtgärder som skall utföras utanför i första stycket angivet område och utanför de räta sammanbindningslinjerna mellan punkter, som är belägna i de korsande vägarnas mittlinjer 75 meter från korsningen. I samband med tillstånd enligt I samband med tillstånd får läns-

första eller andra stycket meddelar styrelsen meddela de föreskrifter länsstyrelsen de föreskrifter som som behövs. behövs med hänsyn till trafiksäkerheten.

Bestämmelserna i första och andra styckena om krav på tillstånd av länsstyrelsen gäller inte inom områden med detaljplan. De gäller inte heller i fråga om åtgärder för vilka bygglov krävs.

48§

Från det beslut om fastställande Inom det i en arbetsplan angivna

av arbetsplan vunnit laga kraft till vägområdet får inte utan väghålldess vägföretaget slutförts, får ningsmyndighetens tillstånd uppinom det i arbetsplanen upptagna föras byggnader, göras tillbyggvägområdet ej utan länsstyrelsens nader, utföras andra anläggningar tillstånd uppföras byggnad eller eller anordningar eller vidtas andra vidtagas åtgärd, som kan väsentligt sådana åtgärder, som kan väsentförsvåra områdets användning för ligt försvåra områdets användning vägändamål. för vägändamål. Förbudet gäller

från det att beslutet om faststäl-' lelse av arbetsplanen har vunnit laga kraft till dess att vägområdet har tagits i anspråk för väg. För tid som anges i första stycket För tid som anges i första stycket

äger bestämmelserna i 47§ första gäller bestämmelserna i 47 § första stycket om förbud att utan länssty- och andra styckena om förbud att relsens tillstånd uppföra byggnad utan länsstyrelsens tillstånd uppfömotsvarande tillämpning. ra byggnader, göra tillbyggnader,

utföra andra anläggningar eller an-

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 118

ordningar eller vidta andra sådana

åtgärder.

Förbud enligt första eller andra Förbud enligt första eller andra stycket upphör att gälla, när beslut stycket upphör att gälla, när beslut om fastställande av arbetsplan upp- om fastställelse av en arbetsplan häves eller förfaller. upphävs eller förfaller.

I samband med tillstånd enligt I samband med tillstånd får vägförsta eller andra stycket meddelar hållningsmyndigheten meddela de länsstyrelsen de föreskrifter som föreskrifter som behövs. behövs.

49§

Sedan fråga väckts om byggande av väg, kan länsstyrelsen meddela förbud att utan länsstyrelsens tillstånd uppföra byggnad på mark som kan antagas komma att ingå i vägområdet eller ligga i dess omedelbara närhet. Sådant förbud får ej meddelas för längre tid än tre år. Om synnerliga skäl föreligger, kan länsstyrelsen förlänga tiden, varje gång med högst tre år.

Förbud enligt första stycket upphör att gälla, när beslut om fastställande av arbetsplan för vägbyggnadsföretaget vinner laga kraft.

I samband med tillstånd enligt första stycket meddelar länsstyrelsen de föreskrifter som behövs.

Utan hinder av 47—-49§§ får byggnad uppföras, anordning förekomma eller åtgärd vidtagas inom område med stadsplan eller byggnadsplan.

51§

Förbud enligt 45-493 gäller ej i Förbud enligt 45—48§ gäller inte fråga om byggnad eller annan an- i fråga om byggnader, andra anordning inom det förbudsbelagda läggningar eller anordningar eller området som lagligen påbörjats in- åtgärder som lagligen har påbörjats nan förbudet blev tillämpligt där. innan det blev förbjudet.

Är lagligen påbörjad anordning Om en byggnad, annan anlägg-

belägen inom område där förbud ning eller anordning som är beläenligt 45—47§ är tillämpligt och gen inom område som avses i 45— medför den på grund av ändrade 47 § på grund av ändrade förhål-

6 Senaste lydelse 1972: 786. 14

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 118

förhållanden eller i annat fall sådan landen eller av annan anledning olägenhet att begäran om tillstånd har kommit att medföra sådana enligt 45--47§ skulle ha avslagits, olägenheter atv begäran om tillkan länsstyrelsen meddela föreläg- stånd enligt 45—47 § skulle ha avgande om avlägsnande, ändring el- slagits, får länsstyrelsen meddela ler utbyte av anordningen eller om föreläggande att ta bort den eller vidtagande av annan åtgärd. Vad vidta någon annan åtgärd med den. som sagts nu gäller i fråga om Beträffande byggnader får dock såbyggnad endast, om byggnaden dant föreläggande meddelas endast kan flyttas utan svårighet eller är av om byggnaden kan flyttas utan svåringa värde. | righet eller är av ringa värde.

I beslut om föreläggande enligt Bestämmelserna i första stycket denna paragraf kan länsstyrelsen gäller inte inom områden med deutsätta vite. taljplan.

53§

År det nödvändigt för vinnande Om träd eller buskar intill ett av fri sikt eller är det annars påkal- vägområde medför olägenheter för lat av hänsyn till trafiksäkerheten, trafiksäkerheten, får länsstyrelsen kan länsstyrelsen besluta att träd besluta att träden eller buskarna eller buske intill vägområde får av- skall avlägsnas eller kvistas genom lägsnas eller kvistas genom väghåll- väghållningsmyndighetens försorg. ningsmyndighetens försorg. I samband med beslutet får länssty-

Är sådan anordning intill väg relsen meddela de föreskrifter som som ej utgöres av byggnad till behövs. hinder för vägens drift, kan länsstyrelsen besluta att anordningen får avlägsnas genom väghållningsmyndighetens försorg.

I samband med beslut enligt första eller andra stycket meddelar länsstyrelsen de föreskrifter som behövs.

54§

Intill vägområde får ej upptagas grop eller grav som kan medföra fara för vägens bestånd.

Har mark till väg enligt fastställd Om mark till väg inom en detaljgeneralplan eller enligt stadsplan plan där kommunen är huvudman tagits i anspråk av kommunen för för allmänna platser har tagits i angata, annan allmän plats eller sär- språk av kommunen som allmän skilt trafikområde, skall väghål- plats, skall väghållaren fullgöra laren fullgöra dessförinnan upp- dessförinnan uppkommen ersättkommen ersättnings- och inlös- nings- och inlösningsskyldighet enningsskyldighet enligt 55 och 56 §§, ligt 55 och 56 §§, trots att vägrätten oavsett att vägrätten upphört till har upphört till följd av 33 §. följd av 33§.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 118

618”

Medför vägran av tillstånd som Om vägran av tillstånd som avses avses i 478 första stycket att på- i 478 medför att pågående markangående markanvändning avsevärt vändning avsevärt försvåras, är fasförsvåras, är fastighetsägaren och tighetsägaren och innehavare av innehavare av nyttjanderätt eller nyttjanderätt eller annan särskild annan särskild rätt till fastigheten rätt till fastigheten berättigade till berättigade till ersättning av väghål- ersättning av väghållaren för den laren för den skada de härigenom skada de härigenom lider. lider.

Första stycket äger motsvarande Bestämmelserna i första stycket tillämpning, om tillstånd som avses tillämpas också, om tillstånd som i 488 första eller andra stycket eller avses i 48§ har vägrats och förbud 49§ första stycket vägrats och för- som avses i den paragrafen har bud som avses i nämnda paragra- gällt längre tid än fem år i följd. fer varit gällande längre tid än fem år i följd.

63§

Väghållaren skall ersätta skada Väghållaren skall ersätta skador till följd av att han förvärvat rätt att till följd av att han har förvärvat inrätta särskild vinterväg, rätt att rätt nyttja mark i närheten av vägom- I. att inrätta särskild vinterväg, råde för upplag eller liknande ända- 2. att nyttja mark i närheten av mål i samband med byggande av vägområde för upplag eller liknanväg, rätt att anordna tillfällig väg, de ändamål i samband med bygganrätt att intill vägområde uppsätta de av väg, snöskärm eller rätt till täkt för drift 3. att anordna tillfällig väg, av väg. Han skall också ersätta ska- 4. att intill vägområde sätta upp da till följd av åtgärd som avses i 34 snöskärm, eller 538. För skada till följd av åt- 5. till täkt för drift av väg. gärd som avses i 53§ första stycket Väghållaren skall också ersätta utgår ersättning dock endast om skador till följd av åtgärder som skadan är avsevärd. Vad som sagts avses 134§, 45 § fjärde stycket eller nu gäller ej, om det avtalats eller 53§ eller till följd av ett förelägganuppenbarligen förutsatts att ersätt- de som har meddelats med stöd av ning icke skall lämnas. 352§. För skador som har uppstått

till följd av åtgärder som avses i

53§ utgår ersättning endast om ska-

dorna är avsevärda.

Bestämmelserna i första och

andra styckena gäller inte om det

har avtalats eller uppenbarligen för-

utsatts att ersättning inte skall läm-

nas.

64§

Skada till följd av föreläggande Föreläggande enligt 52§ får försom meddelats med stöd av 52§ enas med vite eller med föreskrift skall ersättas av väghållaren. att åtgärden, om föreläggandet

inte följs, kan komma att utföras

7 Senaste lydelse 1972: 786. 16

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse | Prop. 1985/86: 118

genom väghållningsmyndighetens försorg på den försumliges bekostnad. Följs inte ett föreläggande som innebär att åtgärden kan utföras genom väghållningsmyndighetens försorg skall länsstyrelsen, om det inte finns skäl till annat, besluta att åtgärden skall utföras och hur det skall ske. Därvid skall länsstyrelsen se till att oskäliga kostnader inte uppstår. I beslut om föreläggande enligt första stycket eller beslut enligt andra stycket får förordnas att beslutet skall gälla omedelbart.

65§

Vad som avtalats eller uppenbar- Vad som har avtalats eller upligen förutsatts skola gälla mellan penbarligen förutsatts gälla mellan väghållaren och fastighetens ägare väghållaren och fastighetens ägare eller annan sakägare i fråga om er- eller annan sakägare i fråga om ersättning enligt 55, 58, 61, 63 eller sättning enligt 55, 58, 61 eller 63§ 648 gäller även mot den som efter gäller även mot den som efter det det rätten till ersättning uppkom rätten till ersättning uppkom har förvärvat sakägarens rätt till fas- förvärvat sakägarens rätt till fastigheten eller anordningen. tigheten eller anordningen.

66§

Har överenskommelse ej träffats Har överenskommelse inte träfom ersättning enligt 55, 58, 61, 63 fats om ersättning enligt 55, 58, 61 eller 64§ eller om inlösen enligt 56, eller 63§ eller om inlösen enligt 56, 59 eller 62 §, skall den som vill göra 59 eller 62 §, skall den som vill göra anspråk på ersättning eller fordra anspråk på ersättning eller fordra inlösen väcka talan vid den fastig- inlösen väcka talan vid den fastighetsdomstol inom vars område fas- hetsdomstol inom vars område fastigheten eller anordningen är belä- tigheten celler anordningen är belä-

gen. Även väghållare kan på sätt gen. Även väghållaren kan på sam-

som nu sagts påkalla prövning av ma sätt påkalla prövning av ersättersättning som tillkommer fastig- ning som tillkommer fastighetsägahetsägare eller annan sakägare. re eller annan sakägare.

688? Om borgenär som avses i 67§ Om en borgenär som avses i 67 § första stycket lider förlust till följd första stycket lider förlust till följd av att nedsättning ej skett, är han av att nedsättning inte har skett, är berättigad att av väghållaren få han berättigad att av väghållaren få gottgörelse för förlusten mot av- gottgörelse för förlusten mot avskrivning på fordringshandlingen. skrivning på fordringshandlingen. Detsamma gäller, om borgenären Detsamma gäller, om borgenären lider förlust därigenom, att ersätt- lider förlust därigenom, att ersätt-

8 Senaste lydelse 1972: 786. 17

2 Riksdagen 1985186. I saml. Nr 118

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 118

ning enligt 55, 58 eller 61§ blivit för ning enligt 55, 58 eller 61§ blivit för lågt beräknad och ersättningen till lågt beräknad och ersättningen till följd av överenskommelse mellan följd av överenskommelse mellan väghållaren och fastighetens ägare väghållaren och fastighetens ägare eller av annan anledning ej blivit eller av annan anledning inte har prövad av domstol. I fråga om gott- prövats av domstol, I fråga om sågörelse som nu sagts äger 65 § mot- dan gottgörelse skall 65§ tillämpas svarande tillämpning på förhållan- på förhållandet mellan väghållaren det mellan väghållaren och borge- och borgenären. nären.

Har mark till väg enligt fastställd Om mark till väg inom en detaljgeneralplan eller enligt stadsplan plan där kommunen är huvudman tagits i anspråk av kommunen för för allmänna platser har tagits i angata, annan allmän plats eller sär- språk av kommunen som allmän skilt trafikområde, skall väghål- plats, skall väghållaren fullgöra laren fullgöra dessförinnan upp- dessförinnan uppkommen skyldigkommen skyldighet enligt första het enligt första stycket, trots att stycket, oavsett att vägrätten upp- vägrätten har upphört till följd av hört till följd av 33 §. 33§.

Talan om gottgörelse väckes vid Talan om gottgörelse väcks vid fastighetsdomstol som anges i 66§. den fastighetsdomstol som anges i

668.

708 Har kommun enligt 7 § tillhanda- Om en kommun enligt 7 § har tillhållit staten mark för väg, är kom- handahållit staten mark för väg, är munen berättigad att av staten er- kommunen berättigad att av staten hålla ersättning för skäliga kostna- erhålla ersättning för skäliga kostder efter avdrag för förvaltnings- nader efter avdrag för förvaltningskostnad. kostnad.

Framställning om ersättning gö- Framställning om ersättning görs res hos statens vägverk. Kan över- hos vägverket. Om en överenskomenskommelse ej träffas, väckes ta- melse inte kan träffas, väcks talan lan om ersättning vid fastighets- om ersättning vid den fastighetsdomstol som anges i 66§. domstol som anges i 66§.

718 Till böter eller fängelse i högst Till böter eller fängelse i högst scx månader dömes den som upp- sex månader döms den som uppsåtsåtligen eller av oaktsamhet bryter ligen eller av oaktsamhet bryter mot förbud i 39, 43-48 eller 54§ mot ett förbud i 39 eller 43—488 eller mot föreskrift eller förbud som eller mot en föreskrift eller ett förmeddelats med stöd av 39 eller 43— bud som har meddelats med stöd av 493. 39 eller 43—48 §.

Till böter dömes den som bryter Till böter döms den som bryter mot trafikföreskrift som meddelats mot en trafikföreskrift som har med stöd av 413. meddelats med stöd av 413.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 118

NE

Uppförs byggnad eller utförs led- Utförs ledningsarbete eller uppningsarbete i strid mot 43, 44, 47 förs en byggnad i strid mot 44, 47 eller 48§ eller mot föreskrift eller eller 48§ eller mot en föreskrift elförbud som meddelats med stöd av ler ett förbud som har meddelats 43, 44 eller 47-493, får tingsrätten med stöd av 44, 47 eller 488, får meddela handräckning för att tingsrätten meddela handräckning åstadkomma rättelse. I fråga om så- för att åstadkomma rättelse. I fråga dan handräckning finns bestämmel- om sådan handräckning finns beser i 178 handräckningslagen stämmelser i 17§ handräckningsla- (1981: 847). gen (1981: 847).

Bryter någon mot förbud i 43, Om någon bryter mot ert förbud i 45—48 eller 54§ eller mot föreskrift 46—-48§ eller mot en föreskrift eller eller förbud som meddelats med ett förbud som har meddelats med stöd av 43 eller 45—48§ och är det stöd av 46—48§ och är det inte fråej fråga om byggnads uppförande, ga om uppförande av en byggnad, får kronofogdemyndigheten föran- får kronofogdemyndigheten vidta stalta om rättelse. åtgärd för rättelse.

Efterkoms ej föreläggande enligt Kronofogdemyndigheten = skall 52§, skall kronofogdemyndigheten lämna det biträde som behövs för på anmodan av länsstyrelsen om- att beslut av länsstyrelsen enligt besörja att åtgärd vidtages. 64§ andra stycket skall kunna ge-

nomföras.

Polismyndighet skall lämna den Polismyndigheten skall lämna handräckning som behövs för vid- väghållningsmyndigheten det biträtagande av åtgärd som avses i 34, de som behövs för att åtgärder som 40 och 53§§. avses i 34, 40, 43, 45 eller 53§ skall

kunna vidtas.

73§

Talan mot väghållningsmyndig- Väghållningsmyndighets beslut hets beslut enligt denna lag föres enligt denna lag får överklagas hos hos länsstyrelsen genom besvär. vägverket genom besvär.

748!0

Talan mot länsstyrelses beslut Länsstyrelsens beslut enligt 37, enligt 37, 38, 45—47§, 48§ andra 38, 45—47§, 48§ andra stycket, 52, stycket, 52 eller 53 § föres hos kam- 538 eller 64§ andra stycket får marrätten genom besvär. överklagas hos kammarrätten ge-

nom besvär.

Talan mot annat beslut av läns- Andra beslut av länsstyrelsen enstyrelse enligt denna lag än som ligt denna lag än som avses i första avses i första stycket föres hos re- stycket får överklagas hos regegeringen genom besvär. ringen genom besvär.

758!

Talan mot statens vägverks be- Vägverkets beslut enligt 39, 40, slut enligt denna lag föres hos rege- 41,43, 44 § eller 48 § första stycket ringen genom besvär. får inte överklagas.

? Senaste lydelse 1981: 861. 10 Senaste lydelse 1981: 861. !! Senaste lydelse 1981: 861. 19

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 118

Andra beslut av vägverket enligt

denna lag än som avses i första

stycket får överklagas hos rege-

ringen genom besvär.

76§

Statens vägverk får föra talan Vägverket får överklaga länsstymot länsstyrelses beslut enligt den- relsens beslut enligt denna lag. na lag.

Statens naturvårdsverk och läns- Statens naturvårdsverk och en vägnämnd får föra talan mot så- länsvägnämnd får överklaga sådant vägverkets eller länsstyrelses dana beslut av väghållningsmynbeslut enligt denna lag, som berör dighet, vägverket eller länsstyrelse dess verksamhetsområde. enligt denna lag, som berör natur-

vårdsverkets eller nämndens verk-

samhetsområde.

778 Beslut i fråga om tillstånd enligt Ett beslut i fråga om tillstånd en- 39, 43 eller 45-493 och statens ligt 39, 43 eller 45—48§ och vägvervägverks beslut i fråga om faststäl- kets beslut i fråga om fastställelse lelse av arbetsplan för väg, föränd- av en arbetsplan för väg, förändring ring av enskild väg till allmän, för- av en enskild väg till allmän, förklaklaring att gata tillika skall vara all- ring att en gata tillika skall vara allmän väg eller indragning av väg blir män väg eller indragning av en väg gällande när beslutet vinner laga blir gällande när beslutet vinner kraft. I beslut om tillstånd kan dock laga kraft. I ett beslut om tillstånd förordnas att beslutet skall lända får dock förordnas att beslutet skall till efterrättelse omedelbart. gälla omedelbart.

Annat beslut enligt denna lag än Andra beslut enligt denna lag än som avses i första stycket länder som avses i första stycket gäller omedelbart till efterrättelse, om ej omedelbart, om inte något annat annat förordnas i beslutet. förordnas i beslutet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

2. I ärenden om tillstånd som alltjämt skall prövas enligt väglagen skall, om ärendet avgjorts i första instans före ikraftträdandet, äldre bestämmelser tillämpas i fråga om såväl förfarandet som ärendenas prövning i sak.

3. Beträffande mål om ersättning enligt 61 § väglagen, i vilka talan har väckts före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser tillämpas i fråga om

målens prövning i sak.

4. Förbud enligt 49 § skall fortsätta att gälla längst till utgången av år 1989.

2 Förslag till Prop. 1985/86: 118

Lag om ändring i lagen (1939: 608) om enskilda vägar

Härigenom föreskrivs att 1, 4, 71, 75, 78, 84, 100 och 102—105 38 lagen (1939: 608) om enskilda vägar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18!

Denna lag avser enskild väg, som för cen eller flera fastigheter är till nytta vare sig för utfart, hemkörslor eller eljest.

Vad i denna lag stadgas angående fastighet gälle även beträffande gruva och skall, där omständigheterna prövas därtill föranleda, tillämpas jämväl å sådan byggnad eller industriell anläggning, som tillhör annan än ägaren till grunden.

Bestämmelserna i 2—4 kap. äga Bestämmelserna i 2—4 kap: gälicke tillämpning, såvitt angår om- ler inte inom områden med detaljråde, för vilket stadsplan fast-. plan där kommunen är huvudman ställts; dock skall, där ej med stöd för allmänna platser. Beslut att av stadgandena i 65 eller 85§ an- anta en sådan detaljplan för ett omnorledes i laga ordning beslutes, råde medför inte, att vad som tidifastställelse av stadsplan för områ- gare enligt denna lag bestämts i fråde icke medföra, att vad tidigare ga om fastigheter eller vägar inom jämlikt denna lag bestämts rörande området upphör att gälla såvida fastigheter eller vägar inom områ- inte med stöd av 65 eller 85§ bedet upphör att gälla. stäms något annat.

Vad i 5 kap. stadgas skall icke Bestämmelserna i 5 kap. gäller äga tillämpning i fråga om bebyg- inte inom områden med detaljplan. gande av område, som ingår i stadsplan eller byggnadsplan.

Denna lag skall icke verka rubbning av vad som finnes särskilt stadgat om rätt till väg eller om väghållningsskyldighet i vissa fall, ej heller inskränkning i den omfattning i vilken det enligt vedertagna allmänna rättsgrundsatser är lovligt för envar att färdas över annans ägor.

48 Väg skall till läge och sträckning samt till bredd och anordning i övrigt byggas så, att ändamålet med vägen må utan oskälig kostnad vinnas med minsta intrång och olägenhet för annan.

Ej må väg så byggas att plan eller Inom område med detaljplan elbestämmelser, som enligt vad där- ler områdesbestämmelser får väg om är stadgat innefatta hinder mot inte byggas i strid mot planen eller bebyggelse i strid mot planen eller bestämmelserna. Om syftet med bestämmelserna, motverkas eller planen eller bestämmelserna inte eljest markens ändamålsenliga be- motverkas, får dock mindre avvibyggande försvåras. Ej heller må kelser göras. väg byggas i strid mot vad jämlikt 3 Gäller naturvårdsföreskrifter elkap. föreskrivits. Inom område, för ler andra särskilda bestämmelser vilket regionplan finnes fastställd, för marks bebyggande eller anskall denna plan tjäna till ledning vändning än som avses i andra

! Senaste lydelse 1972: 788. ? Senaste lydelse 1954: 197. 21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

vid utförande av vägföretag. stycket skall väg byggas så, att syf-

tet med bestämmelserna inte motverkas. Vägunderhåll och vinterväghållning skola utföras på sätt vägens ända-

mål fordrar.

Vid väghållning skall iakttagas vad om fasta fornlämningar, naturminnesmärken och nationalparker är särskilt stadgat.

718 Beträffande område på landet el- För område, inom vilket tätare ler i stad, inom vilket tätare bebyg- bebyggelse har uppkommit eller gelse uppkommit eller kan väntas kan väntas uppkomma inom nära inom nära förestående tid uppkom- förestående tid, får i den ordning ma, må i den ordning nedan sägs nedan sägs förordnas, att de fastigförordnas, att de fastigheter, som i heter, som i sin helhet eller till nåsin helhet eller till någon del äro gon del är belägna inom området, belägna inom området, skola utgöra skall utgöra en samfällighet (väpgen samfällighet (vägförening) förening) med ändamål att ommed ändamål att ombesörja och be- besörja och bekosta väghållning i kosta väghållning i fråga om de vä- fråga om de vägar, vilka förklaras gar, vilka förklaras skola anses så- skola anses såsom föreningens väsom föreningens vägar, samt att gar, samt att handha de i föreninghandhava de i föreningen ingående en ingående fastigheternas gemenfastigheternas gemensamma ange- samma angelägenheter i övrigt rölägenheter i övrigt rörande dessa rande dessa vägar. vägar.

Finnes inom vägförenings områ- Finns inom en vägförenings omde mark, som i byggnadsplan av-: råde mark, som i en detaljplan där setts till annan allmän plats än väg, kommunen inte är huvudman för skall föreningens väghållning om- allmänna platser, avsatts till annan fatta jämväl iordningställande och allmän plats än väg, skall föreningunderhåll av dylik plats. Vad i detta ens väghållning omfatta även iordkapitel sägs om väg skall i tillämp- ningställande och underhåll av en liga delar gälla beträffande sådan dylik allmän plats. Vad i detta kapiallmän plats. tel sägs om väg skall i tillämpliga

delar gälla i fråga om en sådan all-

män plats.

Ej må föreningen utöva verksamhet, som är främmande för dess nu angivna ändamål, föreningen dock obetaget att ombesörja vägbelysning.

75§"

Då slutligen avgjorts att väg skall Då det slutligen har avgjorts att byggas eller ragas i anspråk såsom en väg skall byggas eller tas i anvägförenings väg, äge föreningen språk såsom vägförenings väg, får mot ersättning för markupplåtelse föreningen mot ersättning för markoch annat intrång till sig lösa rätt upplåtelse och annat intrång lösa att för ändamålet begagna vägmar- till sig rätt att för ändamålet begag-

3 Senaste lydelse 1954: 197. 22 4 Senaste lydelse 1954: 197.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 118

ken eller den befintliga vägen. Med- na vägmarken eller den befintliga för vägens anläggning eller överta- vägen. Medför vägens anläggande gande till väghållning jämväl nytta eller övertagande till väghållning för den till ersättning berättigade, även nytta för den som är berättiskall hänsyn därtill tagas vid ersätt- gad till ersättning, skall hänsyn tas ningens bestämmande. För för- till det, när ersättningen bestäms. eningens rätt att begagna befintlig För rätt för föreningen att begagna väg skall ej, med mindre särskilda en befintlig väg skall inte, om det skäl därtill äro, gäldas ersättning inte föreligger särskilda skäl till till fastighet, som ingår i förening- det, betalas ersättning till fastigheen. Att mark jämväl i vissa andra ter, som ingår i föreningen. Be-

fall må tagas i anspråk utan ersätt- stämmelser om att mark även i vis-

ning, därom stadgas i byggnadsla- sa andra fall får tas i anspråk utan . gen. ersättning finns i plan- och byggla-

gen (0000:000).

Skall väg byggas så att den korsar eller eljest berör allmän väg, järnväg, spårväg, kanal eller flottled, äge vad i 41 § stadgats motsvarande tillämpning.

Tarvas för vägförening rätt, som i 13 § avses, skall under där stadgade villkor dylik rätt för föreningen upplåtas.

Över vägförenings väg må grind eller led ej bibehållas eller uppsättas med mindre därtill givits tillstånd i den ordning nedan sägs.

788?

Finner länsstyrelse anledning till Finner länsstyrelsen anledning antagande att förhållandena å viss till antagande att förhållandena på ort inom länet påkalla bildande av viss ort inom länet påkallar att en vägförening, skall frågan företagas vägförening bildas, skall frågan tas till handläggning vid förrättning i upp och handläggas vid förrättning den ordning nedan omförmäles. i den ordning som föreskrivs i det

följande. Detsamma skall gälla om en ägare till fastighet, som enligt en detaljplan helt eller till viss del skall användas till en sådan väg eller annan allmän plats, för vilken kommunen inte är huvudman, begär det och det inte är uppenbart onödigt.

Rätt att föra talan vid förrättningen tillkommer ägare och i 5§ avsedd

innehavare av fastighet, som saken förmenas angå, samt innehavare av nyttjande- eller servitutsrätt med avseende å fastigheten, envar i vad frågan rör hans rätt.

Om förordnande av förrättningsman, biträde vid förrättningen av gode män samt utseende av sakkunnigt biträde åt förrättningsman gälle vad i 198 första stycket, 208 och 22§ första stycket första punkten sägs. Beträffande förrättningen i övrigt skola bestämmelserna i 23§, 24§ första stycket, 25 § och 29—31 §§ äga motsvarande tillämpning, dock att underrättelse om tid och ställe för sammanträde städse skall tillställas byggnads-

5 Senaste lydelse 1971: 1049. 23

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 118

nämnden samt att anteckning som omförmäles i 31§ andra stycket må underlåtas.

Förrättningsmannen och hans biträden samt gode männen vare berättigade att erhålla tillträde till fastigheter och byggnader samt att därvid övergå ägor och anbringa märken eller signaler i vad det finnes erforderligt för uppdragets fullgörande, varvid skall iakttagas att skada å egendom såvitt möjligt undvikes.

Förrättningsmannen och sakkunnigt biträde äge för uppdraget njuta ersättning med belopp som, där ej annorlunda är eller varder särskilt stadgat, på ansökan bestämmes av länsstyrelsen. Om ersättning åt god man gälle vad som är eller varder stadgat om gode män vid fastighetsbildningsförrättningar.

Ersättning, som nu sagts, så ock Ersättning enligt femte stycket annan av förrättningen föranledd skall, liksom annan kostnad som kostnad skall gäldas av vägför- föranleds av förrättningen, betalas eningen eller, om vägförening ej av vägföreningen eller, om en vägkommer till stånd, av kronan. Där förening inte kommer till stånd, av kostnad föranletts uteslutande av staten. Om en kostnad föranletts viss sakägares yrkande eller bestri- uteslutande av en viss sakägares yrdande, må dock, om så prövas skä- kande eller bestridande, får dock, ligt, sakägaren förpliktas gälda om så anses skäligt, sakägaren försagda kostnad. pliktas att betala kostnaden.

848”

Då slutligen avgjorts att vägför- Då det slutligen har avgjorts att ening skall bildas samt förrättnings- en vägförening skall bildas samt kartan i erforderlig mån komplet- förrättningskartan har kompletteterats, skola kopior av kartan samt rats i erforderlig mån, skall kopior avskrifter av förrättningsutlåtandet av kartan samt avskrifter av föroch i 808 omförmälda förteckning- rättningsutlåtandet och av de förar jämte beslut, som må hava med- teckningar som nämns i 808 jämte delats över utlåtandet, av länssty- beslut, som kan ha meddelats över relsen överlämnas till vägförening- utlåtandet, av länsstyrelsen överen ävensom till länets lantmäteri- lämnas till vägföreningen, ävensom kontor eller, där området är belä- till fastighetsbildningsmyndigheten get inom stad eller samhälle, för och fastighetsregistermyndigheten, vilket byggnadslagens bestämmel- om inte länsstyrelsen är fastighetsser angående stad äga tillämpning, registermyndighet, samt till byggtill stadens eller samhällets bygg- nadsnämnden. nadsnämnd. Rörer ärendet område av såväl egentliga landsbygden som ock stad eller samhälle, som nu nämnts, skola kartkopia och avskrift av handlingarna tillställas både lantmäterikontoret och byggnadsnämnden.

$ Senaste lydelse 1954: 197.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 118

10087 Där det finnes påkallat för tillgo- Där det är påkallat för att tillgodoseende av trafiksäkerheten äger dose trafiksäkerheten får länsstylänsstyrelse med avseende å viss relsen för viss enskild väg inom enskild väg inom länet eller del av länet eller er del av en sådan väg sådan väg förordna, att inom ett av- förordna att det inom ett avstånd av stånd av högst tolv meter från väg- högst tolv meter från vägbanans banans mitt ej må utan länsstyrel- mitt inte får utan länsstyrelsens tillsens tillstånd uppföras byggnad, stånd uppföras byggnader, göras uppsättas stängsel, som skymmer tillbyggnader eller utföras andra utsikten över vägbanan, eller vidta- anläggningar eller anordningar elgas annan dylik för trafiksäkerhe- ler vidtas andra sådana åtgärder ten menlig anordning. Vid korsning som kan inverka menligt på trafik- 1 samma plan mellan enskilda vägar säkerheten. Vid korsning i samma eller mellan enskild väg och järnväg plan mellan enskilda vägar eller eller spårväg må förordnandet ut- mellan enskild väg och järnväg eller vidgas att avse ett område, som be- spårväg får förordnandet utvidgas gränsas av räta linjer mellan punk- att avse ett område, som begränsas ter belägna i vägarnas mittlinjer av räta linjer mellan punkter behögst femtio meter från korsningen. lägna i vägarnas mittlinjer högst

femtio meter från korsningen.

Innan länsstyrelsen meddelar förordnande, som avses i första stycket, skall länsstyrelsen verkställa erforderlig utredning samt därvid bereda de väghållningsskyldiga eller för dem utsedd styrelse, markägare och andra, som hava ett väsentligt intresse av frågan, tillfälle att muntligen eller skriftligen yttra sig i ärendet.

Om meddelat förordnande skall, utöver den underrättelse angående förordnandet som sker enligt allmänna bestämmelser, meddelande intagas i ortstidning. Därjämte skall förordnandet införas i länets författningssamling.

102 8?

Har ansökan om tillstånd enligt Har en ansökan om tillstånd en- 100§ första stycket att å fastighet ligt 1008 första stycket inte bifallits uppföra byggnad eller eljest vid- och medför detta att pågående taga i samma stycke omförmäld markanvändning avsevärt försvåanordning icke bifallits och medför ras, är fastighetsägaren och innehadetta att pågående markanvändning vare av nyttjanderätt eller annan avsevärt försvåras, äro fastighets- särskild rätt till fastigheten berättiägaren och innehavare av nyttjan- gade till ersättning av staten för den derätt eller annan särskild rätt till skada som de lider härigenom. fastigheten berättigade till ersättning av kronan för den skada de härigenom lida.

Ersättning varom sägs i första Ersättning enligt första stycket stycket skall bestämmas att utgå på skall bestämmas att utgå på en en gång; dock må ersättningen, om gång. Ersättningen får dock, om särskilda skäl äro därtill, på begä- särskilda skäl föreligger, på begä-

7 Senaste lydelse 1976: 639. ? Senaste lydelse 1972: 788. 25

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 118

ran antingen av kronan eller av fas- ran antingen av staten eller av fastighetsägaren eller annan sakägare tighetsägaren eller annan sakägare fastställas att utgå med visst årligt fastställas att utgå med visst årligt belopp med rätt för kronan eller belopp med rätt för starten eller den den ersättningsberättigade att er- ersättningsberättigade att erhålla hålla omprövning vid ändrade för- omprövning vid ändrade förhållanhållanden. den.

Vad i fråga om ersättning avtalats Vad som i fråga om ersättning eller uppenbarligen förutsatts skola har avtalats elier uppenbarligen har gälla mellan kronan och sakägare förutsatts skola gälla mellan staten skall gälla jämväl mot den som efter och sakägare skall gälla även möt det rätten till ersättning uppkom den som efter det art rätten till erförvärvat sakägarens rätt i avseen- sättning uppkom har förvärvat sakde å fastigheten. ägarens rätt med avseende på fas-

tigheten.

103 8?

Är fastighetsägare jämlikt 1023 tillkommande ersättning bestämd att

utgå på en gång och har fastigheten genom inskränkningen i förfoganderätten undergått sådan minskning i värde att den kan antagas ej utgöra full säkerhet för borgenär, som då rätten till ersättning uppkom hade panträtt i fastigheten, skall ersättningen nedsättas hos länsstyrelsen; och skall om fördelning och utbetalande av nedsatt belopp samt verkan därav i tillämpliga delar gälla vad som är stadgat för det fall att nyttjanderätt eller servitutsrätt upplåtes genom expropriation.

Om borgenär som avses i första Om en borgenär som avses i försstycket lider förlust till följd av att ta stycket lider förlust till följd av nedsättning ej skett. har han rätt till att nedsättning inte har skett, har gottgörelse av kronan för förlusten han rätt till gottgörelse av staten för mot avskrivning å fordringshand- förlusten mot avskrivning på fordlingen. Detsamma gäller, om bor- ringshandlingen. Detsamma gäller, genär lider förlust därigenom att er- om en borgenär lider förlust därigesättning blivit för lågt beräknad och nom att en ersättning blivit för lågt ersättningen till följd av överens- beräknad och den till följd av överkommelse mellan kronan och den enskommelse mellan staten och ersättningsberättigade eller av an- den ersättningsberättigade eller av nan anledning ej blivit prövad av annan anledning inte prövats av domstol. domstol.

104 8!2

Den som på grund av föreläggan- Den som på grund av föreläggande enligt 101 § bortskaffat eller änd- de enligt 1018 har bortskaffat eller rat befintlig anordning vid väg är ändrat en befintlig anordning vid berättigad till ersättning av kronan väg är berättigad till ersättning av för sina kostnader härför ävensom staten för sina kostnader för detta för den skada i övrigt som genom och för den skada i övrigt som geåtgärden må hava uppkommit för nom åtgärden kan Aa uppkommit honom. Ersättningen skall bestäm- för honom. Ersättningen skall bemas att utgå på en gång. stämmas att utgå på en gång.

? Senaste lydelse 1972: 788. !0 Senaste lydelse 1954: 197. 26

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 118

1058"!

Den som vill göra anspråk på ersättning enligt 102, 103 eller 1043 skall göra framställning därom hos länsstyrelsen.

Kan överenskommelse icke träf- Kan överenskommelse inte träffas om ersättningen, har den som fas om ersättningen, har den som gjort framställningen att instämma gjort framställningen att instämma sin talan till den fastighetsdomstol, sin talan till den fastighetsdomstol, inom vars domkrets den av förord- inom vars domkrets den mark som nandet eller föreläggandet berörda berörs av förordnandet eller före-

marken är belägen. Jämväl kronan läggandet är belägen. Även staten

äger påkalla prövning av ersätt- kan begära prövning av ersättningsfrågan enligt vad nu sagts. I ningsfrågan. I fråga om rättegångsfråga om rättegångskostnader och kostnader och kostnader vid fördelkostnader vid fördelning av ersätt- ning av ersättning gäller exproprianing gäller expropriationslagen tionslagen (1972:719) i tillämpliga (1972: 719) i tillämpliga delar. Ogil- delar. Om ett yrkande om ersättlas yrkande om ersättning i mål ning i mål, som inte har anhängigsom ej anhängiggjorts av kronan, gjorts av staten, ogillas, skall i stältillämpas dock allmänna regler om let allmänna regler om rättegångsrättegångskostnader. Om den som kostnader tillämpas. Om den som framställer ersättningsanspråk har framställer ett ersättningsanspråk haft skälig anledning att få sin talan har haft skälig anledning att få sin prövad av domstol, får i stället efter talan prövad av domstol, får i stälomständigheterna förordnas, att let efter omständigheterna förordkronan skall ersätta honom hans nas, att staten skall ersätta honom rättegångskostnad eller att vardera hans rättegångskostnad eller att parten skall bära sin kostnad. vardera parten skall bära sin kost-

nad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

!! Senaste lydelse 1972: 788.

Kommunikationsdepartementet Prop. 1985/86: 118

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 10 oktober 1985

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Sigurdsen, Gustafsson, Leijon, Peterson, Bodström, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Thunborg, Wickbom

Föredragande: statsrådet R. Carlsson

Lagrådsremiss om ändringar i väglagen (1971: 948) och lagen (1939: 608) om enskilda

vägar

1¶Inledning

Regeringen beslöt den 23 maj resp. den 19 juni detta år att genom proposition föreslå riksdagen att anta dels ett förslag till ny plan- och bygglag, PBL (prop. 1985/86: 1), dels ett förslag till lag om hushållning med naturresurser m.m., NRL (prop. 1985/86:3). Lagförslagen har granskats av lagrådet. PBL-förslaget grundades på PBL-utredningens betänkande (SOU 1979: 65 och 66) Ny plan- och bygglag och NRL-förslaget på departementspromemorian (Ds Bo 1984:3) Förslag till lag om hushållning med naturresurser m. m. Både utredningens betänkande och departementspromemorian innehåller förslag till ändringar i väglagen i syfte att åstadkomma en anknytning mellan den lagen och PBL resp. NRL.

Genom beslut den 13 december 1984 samt den 25 april och den 13 juni 1985 remitterade regeringen till lagrådet förslag till vissa följdändringar med anledning av bl. a. förslagen till PBL och NRL.

I det följande tar jag upp de ändringar i väglagen (1971:948) och lagen (1939: 608) om enskilda vägar som föranleds av PBL- och NRL-förslagen. Ändringarna innebär att de båda lagarna anpassas till PBL och NRL.

Vidare föreslår jag vissa ändringar i väglagen som grundas på en framställning av vägverket från 1983. Mina förslag i denna del går ut på att vissa beslutsbefogenheter förs över från länsstyrelserna till väghållningsmyndigheterna, att väghållningsmyndigheterna själva skall få ta bort otillåtna anordningar m. m. inom ett vägområde och att besvärsordningen i vissa avseenden ändras.

Slutligen föreslår jag vissa i huvudsak redaktionella ändringar i väglagen. Dessa förslag har tillkommit under ärendets beredning inom regeringskansliet.

En sammanställning av remissyttrandena över PBL-utredningens betänkande gavs ut i februari 1982 (SOU 1982:9). En sammanställning av 28

remissyttrandena över departementspromemorian har gjorts inom bo- Prop. 1985/86: 118 stadsdepartementet och finns tillgänglig i lagstiftningsärendet angående NRL (Dnr F 309/84). .

Remissyttranden över vägverkets framställning har avgetts av kammarrätten i Göteborg, trafiksäkerhetsverket, riksrevisionsverket, statens planverk, länsstyrelsernas organisationsnämnd, länsstyrelserna i Malmöhus, Örebro och Västerbottens län, Nationalföreningen för trafiksäkerhetens främjande, Riksförbundet för enskild väghållning samt Svenska kommunförbundet.

En sammanställning av remissyttrandena har gjorts och finns tillgänglig i ärendet (kommunikationsdepartementet dnr RS 1872/83).

Beträffande de ändringar som är föranledda av PBL- och NRL-förslagen har jag samrått med chefen för bostadsdepartementet.

2¶Allmän motivering

EF samband med regeringens beslut den 25 april 1985 att till lagrådet remittera bl. a. vissa följdändringar i annan lagstiftning med anledning av förslagen till PBL och NRL presenterade chefen för bostadsdepartementet kortfattat PBL och NRL. Vidare redovisades allmänt principerna för en samordning av PBL och NRL med annan lagstiftning (avsnitt 2 i lagrådsremissen den 25 april 1985). Jag hänvisar nu till vad som då anfördes.

Väglagen trädde i kraft den 1 januari 1972. Erfarenheterna av lagen är i huvudsak goda. Det finns emellertid ett visst moderniserings- och förenklingsbehov. Dessutom bör — såsom vägverket föreslagit — besvärsordningen för vissa typer av ärenden ändras. I detta sammanhang vill jag upplysa att jag under arbetets gång övervägt att inskränka regeringens befattning med ärenden enligt väglagen i större omfattning än vad vägverket föreslagit. Jag har emellertid kommit fram till att den ordning som nu föreslås bäst stämmer överens med de riktlinjer som har antagits av riksdagen (prop. 1983/84: 120, KU 23, rskr 250).

2.1¶Väglagen

Sammanfattning

e Väglagen knyts an till NRL.

e Vägar får inte byggas i strid mot detaljplan eller områdesbestämmelser. e Byggnader, andra anläggningar, anordningar eller åtgärder utanför väg-

området, för vilka bygglov krävs, skall inte längre prövas enligt väglagen

av länsstyrelsen. Tillstånd av länsstyrelsen bibehålls dock för sådana

anläggningar, anordningar och åtgärder som inte är bygglovspliktiga. e Tillstånd beträffande byggnader, andra anläggningar, anordningar eller

åtgärder inom vägområdet beslutas av väghållaren i stället för av läns-

styrelsen. Därav följer att också kommuner som är väghållare enligt

väglagen, s.k. egna väghållare, tar över länsstyrelsens beslutsbefogen-

heter i fråga om åtgärder m. m. inom vägområdet. 29

e Väghållaren ges möjlighet att ta bort sådana byggnader, andra anlägg- Prop. 1985/86: 118 ningar eller anordningar inom vägområdet för vilka tillstånd saknas. e Besvärsordningen förenklas. Vägverket blir enda och sista besvärsinstans för tillståndsbeslut avseende åtgärder inom vägområdet. Det gäller I tillstånd att ansluta enskild väg (39 §) I avspärrning av enskild väg (40 §) — trafikföreskrifter för enskild väg (41 §) I tillstånd att vidta åtgärder m. m. inom vägområdet (43 §) — tillstånd att dra ledningar inom vägområdet (44 §) — tillstånd att uppföra byggnader m.m. inom fastställt vägområde för planerad väg (48 8).

2.1.1 Allmänt om väglagens samordning med PBL och NRL

Mitt förslag: Väglagen knyts an till NRL. Vägar får inte byggas i strid mot detaljplan eller områdesbestämmelser.

Skälen för mitt förslag: Väglagen gäller för allmänna vägar. Dessa vägar sköts dels av staten genom vägverket, dels av de kommuner som av regeringen har förordnats att vara väghållare. Ny väg får enligt väglagen anläggas, om vägen behövs för allmän samfärdsel eller annars kan antas få synnerlig betydelse för det allmänna. Omläggning av väg i ny sträckning samt ombyggnad och förbättring av väg får ske när det är påkallat från allmän synpunkt. Fråga om byggande av väg prövas av vägverket efter samråd med länsstyrelsen. Om vägverket och länsstyrelsen har olika uppfattningar prövas frågan av regeringen. Av väglagen framgår vidare att man vid byggande av väg skall se till att vägen får ett sådant läge och utförande att ändamålet med vägen vinns med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad. Inom område med fastställd generalplan eller med stadsplan eller byggnadsplan skall väg byggas i överensstämmelse med planen. Gäller annars särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning, t.ex. regionplan, utomplansbestämmelser eller naturvårdsföreskrifter, skall väg läggas så att syftet med bestämmelserna inte motverkas. Om särskilda skäl föreligger kan enligt 14§ undantag från planen eller bestämmelserna medges av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Även utan sådant medgivande får mindre avvikelse från nämnda planer göras om åtgärden är förenlig med planens syfte. För byggande av väg skall upprättas en arbetsplan. I denna skall bl. a. anges den mark som behöver tas i anspråk för vägföretaget. När arbetsplanen utarbetas skall samråd i fråga om vägens sträckning och vägförslagets utformning ske med berörda fastighetsägare och myndigheter. Normalt skall arbetsplanen ställas ut för granskning och därefter fastställas av vägverket i samråd med länsstyrelsen. Med stöd av en fastställd arbetsplan får väghållaren ta i anspråk mark som behövs för vägen. Härigenom uppkommer vägrätt för väghållaren.

Väglagens samordning med PBL och NRL går i första hand ut på att Prop. 1985/86: 118 hushållningsbestämmelserna i NRL samt planer enligt PBL skall beaktas också vid planering och byggande av väg. Samordning erfordras också mellan planmyndigheter och vägmyndigheter i fråga om samråd, beslutsbehörighet och rätt att överklaga. Slutligen gäller det att anpassa väglagens termer till de nya begrepp som finns i PBL och NRL.

I förslaget till NRL (1 kap. 2§) föreskrivs att vissa bestämmelser i NRL skall tillämpas enligt vad som är föreskrivet i bl.a. PBL och väglagen. Av förslaget till PBL (2 kap. 2§) framgår att NRL skall tillämpas vid kommunens planläggning för användningen av mark och vatten. Som chefen för bostadsdepartementet redovisat i samband med sin föredragning av förslaget till NRL bör kommunens ställningstaganden i översiktsplanen beaktas även vid beslut enligt annan lagstiftning än PBL i frågor som gäller markanvändning.

En vägs tillkomst, lokalisering och utförande påverkar i hög grad markanvändningen i kommunerna. Befintliga och planerade allmänna vägar redovisas redan nu regelmässigt i kommunernas översiktliga fysiska planering. Förslaget till PBL ger kommunerna ett ökat planeringsansvar och en starkare ställning när det gäller markanvändningen. Som underlag för bl. a. den kommunala planeringen enligt PBL skall vägmyndigheterna redovisa de markanvändningsanspråk som följer av planerna för vägbyggandet. Väghållningsmyndigheterna skall därvid också ange de s.k. riksintressena. Chefen för bostadsdepartementet redovisade vid sin föredragning av NRL-förslaget hur underlaget arbetas fram och förs in i den kommunala planeringsprocessen.

För egen del vill jag framhålla att det redan i dag finns ett väl utvecklat samarbete mellan kommunerna och de statliga väghållningsmyndigheterna. Tillämpningen av den nya lagstiftningen torde därför inte föranleda några svårigheter när det gäller vägfrågorna. En grundläggande princip i vägplaneringen är en stark lokal och regional förankring av vägbyggnadsplanerna. Den långsiktiga planeringen av vägbyggande — med tioåriga investeringsplaner — förstärker dessutom det lokala och regionala inflytandet samtidigt som förutsättningarna är gynnsamma att på ett mycket tidigt stadium klara ut eventuella meningsskiljaktigheter mellan staten och kommunerna.

I den obligatoriska översiktsplan, som varje kommun skall upprätta, kommer vägfrågorna att behandlas. Det kan då visa sig att vägmyndigheternas önskemål ibland står i konflikt med andra markanvändningsintressen. PBL och NRL bygger på ett aktivt samråd mellan staten och kommunerna i planläggningsfrågor. Detta förhållande och vad jag nyss anförde om den tioåriga vägplaneringen bör leda till att vägfrågorna i normalfallet kan klaras ut.

Det kan naturligtvis förekomma att vägfrågorna inte har kunnat lösas i översiktsplanen. Även i de fall en kommun inte har redovisat någon ståndpunkt i den aktuella vägfrågan i sin översiktsplan, t. ex. av det skälet att ett visst anspråk från vägmyndigheterna uppstår efter det att en kommun har antagit sin översiktsplan eller att man inte har kommit överens om

en gemensam ståndpunkt, är det naturligtvis viktigt att arbetsplaner enligt Prop. 1985/86: 118 väglagen upprättas med beaktande av bestämmelserna i NRL.

Väglagen bör nu kompletteras med en bestämmelse som innebär att sådana markanvändningsbedömningar som förutsätts i NRL också görs vid beslut om byggande av väg. Därigenom kommer reglerna i NRL att tillämpas vid beslut enligt väglagen, oavsett om vägfrågorna har behandlats i kommunala fysiska planer eller inte.

Nuvarande krav i väglagen att väg skall byggas i överensstämmelse med fastställda planer enligt byggnadslagen bör ersättas med ett förbud att bygga en allmän väg i strid mot detaljplaner eller områdesbestämmelser enligt PBL. I konsekvens med vad som föreslagits i PBL bör väghållningsmyndigheterna vid byggande av väg kunna göra mindre avvikelser från gällande detaljplan eller områdesbestämmelser medan den möjlighet att medge undantag från plan som finns i 14§ inte bör behållas. Det bör liksom nu ankomma på vägverket att efter samråd med länsstyrelsen bedöma hur ett vägbyggnadsföretag kan passas in i en detaljplan eller rymmas inom områdesbestämmelser.

I förslaget till PBL ges kommunerna ett övergripande ansvar för markplaneringen. Kommunerna bör därför ges rätt att överklaga sådana beslut av väghållningsmyndigheterna som rör kommunernas verksamhetsområde. Det kan t. ex. gälla beslut om fastställelse av vägarbetsplaner.

2.1.2 Samordningen mellan tillståndsprövningen enligt PBL och väglagen

Mitt förslag: Byggnader, andra anläggningar, anordningar eller åtgärder utanför vägområdet för vilka bygglov krävs skall inte längre prövas enligt väglagen. Tillstånd av länsstyrelsen skall dock fortfarande krävas för sådana anläggningar, anordningar och åtgärder som inte är bygglovspliktiga.

Skälen för mitt förslag: I väglagen finns bestämmelser som innebär förbud att utan särskilt tillstånd uppföra byggnader eller sätta upp skyltar, ljusanordningar och liknande anordningar i närheten av allmänna vägar. Förbuden som, frånsett förbudet mot skyltar vid motorväg eller motortrafikled, inte gäller inom områden med byggnadsplan eller stadsplan, har kommit till för att anordningar och åtgärder som kan försämra trafiksäkerheten eller försvåra vägens drift skall kunna förhindras eller styras. Tillståndsgivande myndighet är länsstyrelsen. I anslutning til meddelade tillstånd kan länsstyrelsen meddela föreskrifter.

I detta sammanhang vill jag erinra om vad chefen för bostadsdepartementet uttalade om samordningen mellan PBL och väglagen i sitt anförande till propositionen om PBL (prop. 1985/86:1 s. 106). Han uttalade därvid bl.a. följande.

PBL-utredningen har valt att låta föreskrifterna om byggnader finnas kvar i väglagen men föreslagit att reglerna om skyltar, reklamanordningar och liknande skall upphävas och att sådana frågor i fortsättningen skall 32

regleras endast genom PBL. Utredningens förslag i den här delen har i Prop. 1985/86: 118 allmänhet godtagits av remissinstanserna. Vägverket samt vissa länsstyrelser och vägförvaltningar anser emellertid att också bestämmelserna om skyltar bör behållas i väglagen. Kommunförbundet och några kommuner hävdar att även bestämmelserna om byggnader bör föras till PBL.

Enligt min mening finns det ingen anledning att ändra på de regler som gäller åtgärder inom ett vägområde, som väghållaren råder över med vägrätt. Det betyder att t. ex. bestämmelserna i 48 § med förbud i vissa fall att uppföra byggnader inom vägområden bör vara kvar i väglagen. Beträffande tavlor, skyltar o. d. finner jag det inte sakligt motiverat att föra över tillståndsprövningen till PBL. Med andra ord bör bestämmelserna i 45 och 46§§ finnas kvar i väglagen. Det finns anledning att se annorlunda på byggnader och en rad andra anläggningar och anordningar som bör vara generellt prövningspliktiga enligt förslaget till PBL. När det gäller ansökningar om att få uppföra byggnader m.m. ankommer det enligt PBL på byggnadsnämnderna att göra en allsidig prövning av tillåtlighet och Iokalisering, där således även trafiksäkerhetsaspekter skall beaktas. Många kommuner är i dag väghållare enligt väglagen, och allmänt har kommunerna god kunskap om trafik- och trafiksäkerhetsfrågor. I ärenden hos byggnadsnämnden som kan beröra allmän väg är dessutom vägverket sakägare och kan bevaka att sådana frågor får en tillfredsställande lösning.

I översiktsplanen kommer såväl genomförda som planerade allmänna vägar att vara redovisade. Jag ser det också som självklart att kommunerna i översiktsplanen redovisar de särskilda restriktioner i fråga om bebyggelse som bör gälla i anslutning till allmänna vägar eller vägreservat. Om det behövs, kan översiktsplanens syfte säkerställas genom att områdesbestämmelser antas efter samråd med vägverket.

Det finns enligt min mening inte någon anledning att tro annat än att vägverket får gehör för sina synpunkter på trafiksäkerhetsfrågor vid behandlingen av översiktsplaner och områdesbestämmelser. Mot den här bakgrunden anser jag att utredningens skäl för att behålla dubbelprövningen av nya byggnader och vissa anordningar inte är tillräckligt starka. Kraven i väglagen på tillstånd av länsstyrelsen för att uppföra byggnader och andra anordningar intill eller i närheten av allmänna vägar bör därför upphävas i den mån det råder bygglovsplikt enligt PBL. Jag har i denna fråga samrått med chefen för kommunikationsdepartementet. Jag återkommer till dessa frågor i mitt blivande förslag till ändringar i annan lagstiftning.

Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att det inte finns skäl att med den nya ordningen behålla de nuvarande kraven i väglagen på tillstånd från länsstyrelsen när det gäller byggnader, andra anläggningar och anordningar, inklusive ledningar samt åtgärder intill vägar, i den mån de enligt förslaget till PBL skall prövas av byggnadsnämnden. När det gäller byggnader, andra anläggningar och anordningar, inklusive ledningar och åtgärder som inte är underkastade krav på bygglov, bör däremot den nuvarande ordningen med krav på länsstyrelsens tillstånd vara kvar i väglagen.

Beträffande tillstånd till åtgärder m. m. inom själva vägområdet har jag efter samråd med chefen för bostadsdepartementet kommit fram till att det nuvarande systemet med en dubbelprövning för åtgärder m. m. som kräver bygglov bör behållas. Jag återkommer till detta i nästa avsnitt.

3 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 118

2.1.3¶Tillstånd till åtgärder m. m. inom vägområdet Prop. 1985/86: 118

Mitt förslag: Tillstånd beträffande byggnader, andra anläggningar eller andra åtgärder inom vägområdet beslutas av väghållaren i stället för av länsstyrelsen. Därav följer att också kommuner som är väghållare enligt väglagen, s.k. egna väghållare, tar över länsstyrelsens beslutsbefogenhetcr i fråga om åtgärder m. m. inom vägområdet.

Väghållaren ges befogenhet att ta bort sådana byggnader, andra anläggningar eller anordningar inom vägområdet för vilka tillstånd saknas.

Vägverkets förslag överensstämmer i huvudsak med mitt förslag. Remissinstanserna har i stort tillstyrkt vägverkets förslag.

Skälen för mitt förslag: Enligt gällande bestämmelser beslutar länsstyrelsen i flertalet frågor som gäller ordnings- och säkerhetsföreskrifter inom vägområdet. Ärendena hos länsstyrelserna bereds och föredras genom vägförvaltningens försorg. Denna ordning har visat sig innebära att resurserna inte utnyttjas på bästa sätt och att handläggningstiden blir onödigt lång. Det finns därför — såsom vägverket framhållit — skäl att ändra den gällande ordningen. Beslutanderätten bör därvid föras över från länsstyrelserna till väghållningsmyndigheterna. Härigenom gör man rationaliseringsvinster för staten och förenklar för allmänheten utan att rättssäkerheten sätts i fara. Det är naturligt att den myndighet som beslutar om byggande och drift av väg också är bäst skickad att bedöma vad som bör tillåtas att förekomma inom ett vägområde. Detta är också ett skäl för att behålla det nuvarande systemet med en prövning också enligt väglagen för sådana åtgärder som kräver bygglov. Tillkomst av anläggningar m. m. eller vidtagande av åtgärder inom vägområdet påverkar ofta mycket starkt väghållarens möjlighet att tillhandahålla den av samhället efterfrågade väghållningen. Mitt förslag innebär att de statliga och kommunala väghållningsmyndigheterna ges ett ökat ansvar för den totala väghållningen. Vidare ligger den föreslagna ändringen helt i linje med de allmänna strävandena att öka den kommunala självstyrelsen.

Varje år lägger staten ned betydande belopp för att öka trafiksäkerheten och framkomligheten på de allmänna vägarna. Åtgärderna blir emellertid inte alltid effektiva. Med nuvarande ordning har det nämligen många gånger visat sig att det är svårt att få bort trafikfarliga anläggningar och anordningar inom vägområdet. Utmed vägarna förekommer i stor omfattning skyltar som är uppsatta utan tillstånd. Dessa skyltar är ofta monterade på stolpar som bär upp vägmärken. Nuvarande bestämmelser ger visserligen väghållaren möjlighet att med hjälp av kronofogden vidta åtgärder när det inte är fråga om byggnader. Denna möjlighet har emellertid inte kunnat utnyttjäs på avsett sätt, eftersom kronofogdemyndigheterna sällan har tillräckliga resurser för att biträda väghållaren. Detta är naturligtvis inte tillfredsställande.

Det finns mot denna bakgrund ett behov av att ändra den gällande

ordningen, inte minst med hänsyn till trafiksäkerheten. Mitt förslag går ut Prop. 1985/86: 118 på att stärka väghållarens befogenheter inom vägområdet. Väghållaren bör vara beslutande beträffande åtgärder inom vägområdet och även ges möjlighet att vidta åtgärder för att åstadkomma rättelse då anläggningar eller anordningar har tillkommit eller åtgärder har vidtagits inom vägområdet utan tillstånd.

2.1.4 Besvärsordningen

Mitt förslag: Besvärsordningen förenklas i enlighet med de riktlinjer som riksdagen har antagit. Vägverket blir enda besvärsinstans för tillståndsbeslut avseende följande åtgärder inom vägområdet: tillstånd att ansluta enskild väg (39 §) avspärrning av enskild väg (40 §) trafikföreskrifter för enskild väg (41 §) tillstånd att vidta åtgärder m. m. inom vägområdet (43 §) tillstånd att dra ledningar inom vägområdet (44 §) tillstånd att uppföra byggnader m. m. inom fastställt vägområde för planerad väg (48 5).

Vägverkets förslag stämmer i huvudsak överens med mitt förslag.

Remissinstanserna: Flera av remissinstanserna har redovisat tveksamhet inför de ändringar i besvärsordningen som vägverket föreslår. Dessa remissinstanser kan tänka sig en delegering av beslutanderätten men anser att besvären bör prövas av en instans utanför vägverkets organisation. De som har avstyrkt vägverkets förslag i denna del föreslår i stället att länsstyrelsen skall vara besvärsinstans.

Regeringen beslutade den 23 februari 1984 att förelägga riksdagen en proposition om regeringens befattning med besvärsärenden (prop. 1983/84: 120, KU 23, rskr 250). I propositionen uttalas att regeringen i allmänhet inte bör vara besvärsinstans annat än när det behövs en politisk styrning av praxis. I de fall besvärsprövningen huvudsakligen syftar till att tillgodose ett rättsskyddsbehov bör regeringen vara besvärsinstans endast om det inte går att ordna en tillräckligt kvalificerad besvärsprövning på lägre nivå. Vidare uttalas i propositionen att ärenden som kan prövas i minst två instanser under regeringsnivå normalt inte bör få överklagas till regeringen. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag. Den besvärsordning som jag föreslår överensstämmer med dessa av riksdagen antagna riktlinjer.

I de typer av ärenden som jag har angett i mitt förslag anser jag att vägverket bör vara sista instans. Vägverket har tillräcklig kompetens på området varför rättssäkerheten inte sätts i fara. Därtill kommer att ärendenas art inte kan anses kräva regeringens medverkan. Av dessa skäl och då en besvärsordning enligt tvåinstansprincipen är mest rationell från såväl allmän som enskild synpunkt bör besvär över vägverkets beslut i de angivna frågorna inte få föras.

Att såsom vissa remissinstanser har föreslagit låta länsstyrelserna vara Prop. 1985/86: 118 sista instans 1 dessa ärenden kan medföra att praxis inte blir enhetlig, speciellt med tanke på att antalet besvärsärenden hos regeringen är litet. Det har hittills uppgått till cirka 20 per år.

2.1.5¶Övrigt

I väglagen bör hänvisningarna till byggnadslagen ersättas med hänvisningar till PBL.

Vidare bör vissa ytterligare ändringar göras med anledning av vägverkets framställning. Jag återkommer till dessa i specialmotiveringen.

2.2¶Lagen om enskilda vägar

Lagen om enskilda vägar har efter år 1973 förlorat en stor del av sin tidigare betydelse. Anläggningslagen (1973: 1149) och lagen (1973: 1150) om förvaltning av samfälligheter erbjuder numera fler praktiskt utformade möjligheter för fastigheter att samverka om såväl vägar som andra gemensamhetsanläggningar. Efter dessa lagars tillkomst tillämpas lagen om enskilda vägar främst när det gäller vissa enskilda vägar inom områden med byggnadsplan.

Nya vägföreningar bildas numera sällan. I stället bildas gemensamhetsanläggningar enligt anläggningslagen. Frågan om en samordning av lagen om enskilda vägar och anläggningslagen övervägs f.n. av en arbetsgrupp inom bostads- och kommunikationsdepartementen. I avvaktan på resultatet av detta arbete ser jag ingen anledning att föreslå andra ändringar i lagen om enskilda vägar än sådana som behövs för att anpassa lagen till PBL: s terminologi och plansystematik. Därtill föreslår jag endast begränsade språkliga och redaktionella justeringar. I övrigt hänvisar jag till specialmotiveringen.

3¶Upprättade lagförslag

I enlighet med det anförda har inom kommunikationsdepartementet upprättats förslag till

1. lag om ändring i väglagen (1971: 948), 2. lag om ändring i lagen (1939: 608) om enskilda vägar. Förslagen bör bifogas protokollet i detta ärende som bilaga.

4¶Specialmotivering

4.1¶Förslaget till lag om ändring i väglagen (1971: 948)

18 Denna lag gäller allmän väg.

Allmän väg är, förutom väg som anläggs enligt denna lag eller enligt lagen förändras till allmän, sådan för allmän samfärdsel! upplåten väg som 36

av ålder ansetts som allmän eller enligt äldre bestämmelser anlagts som Prop. 1985/86: 118 eller förändrats till allmän och som vid denna lags ikraftträdande hålls av staten eller er kommun.

En väg upphör att vara allmän, när vägen dras in. Om en kommun är väghållare, upphör vägen att vara allmän, när den enligt plan- och bygglagen (0000:000) upplåts eller skall vara upplåten till allmänt begagnande som gata. Om en väg har upplåtits till allmänt begagnande som gata medan staten är väghållare, upphör vägen att vara allmän, när kommunen övertar väghållningen.

TI andra stycket samt i tredje stycket första och sista meningen har enbart gjorts redaktionella ändringar. I tredje stycket andra meningen har byggnadslagen bytts ut mot PBL.

5§

Staten är väghållare i den mån inte regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, vägverket förordnar att ex kommun i stället för staten skall vara väghållare inom sitt område eller del därav. Ert sådant förordnande får meddelas endast om det är lämpligt med hänsyn till kommunens förutsättningar. Ett förordnande kan jämkas eller återkallas.

6§

Vägverket handhar väghållningen för statens räkning och har tillsyn över kommunernas väghållning.

Väghållningsmyndighet är, då staten är väghållare, den till vägverket hörande regionala förvaltning som regeringen bestämmer och, då er kommun är väghållare, den kommunala nämnd som kommunfullmäktige utser därtill.

I 5 och 688 har endast statens vägverk ersatts med vägverket och några smärre språkliga justeringar gjorts.

7§8 Är staten väghållare inom est område med detaljplan, inom vilken kommunen är huvudman för allmänna platser, skall kommunen tillhandahålla den mark som behövs för väg inom området.

Ändringen i 7§ är föranledd av förslaget till PBL. I paragrafen regleras kommunens skyldighet att tillhandahålla mark för allmän väg inom ett område med stadsplan där staten är väghållare.

En grundläggande skillnad mellan stadsplan och byggnadsplan är att kommunen är huvudman för allmänna platser inom stadsplanelagda områden medan fastighetsägarna har motsvarande ansvar inom områden med byggnadsplan. I PBL ersätts stadsplan och byggnadsplan med en enda planform, detaljplan. Enligt PBL-förslaget skall normalt kommunen vara huvudman för mark som 1 detaljplan är avsedd för allmänna platser. Uttrycket stadsplan ersätts därför med ” detaljplan, inom vilken kommunen är huvudman för allmänna platser”.

I sammanhanget bör påpekas att begreppet huvudman för allmänna Prop. 1985/86: 118 platser inte är liktydigt med väghållare enligt väglagen. Väghållarens rättigheter och skyldigheter regleras enligt väglagen. Huvudmannaskapet i PBL innefattar inte bara ett huvudmannaskap för gator utan även för alla andra allmänna platser. I de fall staten är väghållare inom ett område där kommunen är huvudman för allmänna platser, svarar staten för den allmänna väghållningen. Detta befriar inte kommunen från dess huvudmannaskap med åtföljande rättigheter och skyldigheter i övrigt inom berörd detaljplan. Ett förslag av PBL-utredningen att utvidga kommunens skyldighet att skaffa staten mark för allmän väg till att omfatta också områden inom

detaljplan med enskilt huvudmannaskap avstyrktes av flera remissinstan-

ser. Jag har efter samråd med chefen för bostadsdepartementet inte funnit anledning att föreslå någon ändring av omfattningen av kommunens ansvar i fråga om markanskaffning till allmänna vägar. I 7§ har därför — bortsett från en språklig justering — endast gjorts sådana ändringar som är föranledda av det nya plansystemet i PBL. Någon ändring i sak är inte åsyftad.

85 Underlåter en kommun att bygga väg, för vars byggande utgått statsbidrag, eller eftersätter er kommun skyldighet i fråga om vägs drift, kan vägverket förelägga kommunen att inom viss tid vidta rättelse och om så ej sker utföra nödvändiga åtgärder på kommunens bekostnad.

I 8§ har endast statens vägverk ersatts med vägverket och några smärre språkliga justeringar gjorts.

98 Bestämmelserna i denna lag utgör inte hinder för en kommun eller en landstingskommun eller någon annan att lämna bidrag till byggande av väg.

Enligt paragrafens nuvarande lydelse hindrar bestämmelserna i väglagen inte en kommun eller en landstingskommun att lämna bidrag till byggande av väg. Det förekommer att bidrag lämnas också av andra t.ex. vid exploateringar eller på grund av en föreskrift i ett tillstånd enligt 136a§ byggnadslagen. I enlighet med ett förslag som har förts fram under beredningen har paragrafen ändrats så att det klart framgår att väglagen inte hindrar någon annan att lämna bidrag till byggande av väg.

108 Fill byggande av väg räknas anläggning av ny väg, omläggning av väg i ny sträckning samt ombyggnad av väg. Ny väg får anläggas, om vägen behövs för allmän samfärdsel eller annars kan antas få synnerlig betydelse för det allmänna. Omläggning av väg i ny sträckning samt ombyggnad av väg får ske, när det är påkallat från allmän synpunkt. 38

Väghållning enligt väglagen omfattar byggande av väg och drift av väg. Prop. 1985/86: 118 Vad som menas med drift av väg anges i 26 §. Med byggande av väg avses enligt 10 § första stycket i dess nuvarande lydelse anläggning av helt ny väg, omläggning av väg i ny sträckning samt ombyggnad och förbättring av väg. Det allmänna vägnätet i landet är till stor del redan utbyggt och helt nya vägar anläggs därför sällan. Vanligast är att befintliga vägar läggs om i nya sträckningar och att vägar byggs om.

Under beredningsarbetet i departementet har det framkommit att det finns ett praktiskt behov av att få till stånd en annan uppdelning mellan begreppen byggande av väg och drift av väg. Förbättringsarbeten har nämligen kommit att omfatta sådana smärre åtgärder som vid väglagens tillkomst egentligen varit avsedda att ingå i begreppet drift av väg trots att de resulterar i en varaktig förbättring av vägstandarden. Som exempel på sådana förbättringsarbeten kan nämnas asfaltbeläggning av en grusväg, förstärkningsarbeten för att öka vägens bärighet och punktåtgärder för att öka trafiksäkerheten. Den praktiska tillämpningen av väglagen har visat att en avgränsning mellan byggande och drift utifrån kriteriet att åtgärder som höjer en vägs allmänna standard på ett varaktigt sätt skall räknas till byggande av väg inte är tillfredsställande. Praktiskt taget alla vägåtgärder innebär på något sätt att vägens standard höjs. En avgränsning mellan byggande och drift där större åtgärder och framför allt sådana som innebär att ny mark tas i anspråk hänförs till byggande av väg är därför från praktisk synpunkt lämpligare. Jag anser mot bakgrund av det anförda att paragrafen bör ändras på så sätt att begreppet förbättring av väg inte längre innefattas i byggande av väg utan i stället hänförs till drift av väg.

Jag föreslår också vissa ändringar i 268 i syfte att få till stånd en klarare uppdelning mellan byggande och drift av väg samt att få lagtexten att stämma överens med den nomenklatur som används inom väghållningen i dag.

Vad som nu föreslagits är inte avsett att medföra någon ändring i fråga om vad som gäller om skyldighet att upprätta arbetsplaner.

11 Fråga om byggande av väg prövas av vägverket efter samråd med länsstyrelsen. Om vägverket och länsstyrelsen har olika uppfattning, hänskjuts frågan till regeringens prövning.

Regeringen kan förordna att fråga om byggande av väg i vissa fall skall prövas av länsstyrelsen.

I 118 har statens vägverk ersatts med vägverket och ett par språkliga justeringar gjorts.

12§

I 6 kap. 29§ plan- och bygglagen (0000:000) finns bestämmelser om skyldighet för staten att inom områden med detaljplan i vissa fall ställa i ordning och till allmänt begagnande upplåta gata.

Ändringen är föranledd av förslaget till PBL. Hänvisningen till bestäm- Prop. 1985/86: 118

melser i byggnadslagen om skyldighet för staten att ställa i ordning och upplåta allmän väg som gata har ändrats till att avse motsvarande bestämmelse i förslaget till PBL. Skyldigheten för staten kan bara komma i fråga inom en sådan detaljplan, inom vilken kommunen är huvudman för allmänna platser.

138 Vid byggande av väg skall tillses, att vägen får ert sådant läge och utförande att ändamålet med vägen vinns med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad. När vägens läge och utförande bestäms skall även lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m.m. tillämpas.

F enlighet med vad jag tidigare har föreslagit (avsnitt 2.1.1) har paragrafen kompletterats med en föreskrift om att NRL skall tillämpas när vägens läge och utförande bestäms.

Som jag tidigare har framfört skall alla åtgärder av betydelse som gäller allmänna vägar föregås av att en arbetsplan upprättas i enlighet med de krav som ställs i väglagen för byggande av väg. Planen upprättas således med beaktande av bl. a. bestämmelserna i förevarande paragraf att vägen skall ges ett sådant läge och utförande att ändamålet med vägen vinns med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad. Det nu föreslagna tillägget i andra meningen innebär att arbetsplanen enligt 15§ skall upprättas med beaktande även av bestämmelserna i NRL.

148 Inom område med detaljplan eller områdesbestämmelser får inte väg byggas I strid mot planen eller bestämmelserna. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Gäller naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning skall väg byggas så, att syftet med bestämmelserna inte motverkas. Om det finns särskilda skäl, kan undantag från föreskrifterna medges enligt bestämmelserna i naturvårdslagen (1964:822).

Ändringarna i 148 är föranledda av förslaget till PBL. I första meningen har — för att få överensstämmelse med terminologin i PBL — ”fastställd generalplan” bytts ut mot ”områdesbestämmelser” samt ” stadsplan eller byggnadsplan” ersatts med "detaljplan".

I andra meningen i första stycket ställs enligt den nuvarande lydelsen ett krav på att en väg inte får byggas så att syftet med vissa andra slag av bestämmelser för marks bebyggande eller användning motverkas. Som exempel på sådana bestämmelser nämns regionplan, utomplansbestämmelser och naturvårdsföreskrifter. Av dessa kommer utomplansbestämmelser att upphöra till följd av PBL. Beträffande regionplan finns inte längre någon anledning att särskilt nämna att väg skall anpassas till en sådan plan. Regionplanen får nämligen enligt PBL en försvagad ställning jämfört med dagens ordning när det gäller kopplingen till efterföljande 40

beslut. Enligt förslaget till PBL (7 kap. 4§) skall regionplanen endast tjäna Prop. 1985/86: 118 till ledning för kommunens beslut om översiktsplaner, detaljplaner och områdesbestämmelser. Det finns därmed inte längre förutsättningar — och inte heller något behov — att kräva beaktande av regionplan vid byggande av vägar.

I enlighet med principerna i PBL bör paragrafen också ändras när det gäller möjligheterna till dispens. Någon möjlighet att medge undantag från detaljplaner eller områdesbestämmelser finns inte enligt PBL-förslaget. Några undantag bör inte heller vara möjliga vid byggande av väg. Däremot bör mindre avvikelse från planen eller bestämmelserna få ske om det är förenligt med planens eller bestämmelsernas syfte. Denna ändring ansluter helt till förslaget till PBL som går ut på att, om det finns behov av större avvikelser från en detaljplan eller områdesbestämmelser, dessa skall ändras.

När det däremot gäller t. ex. naturvårdsföreskrifter kan det även i fortsättningen finnas ett behov av att medge undantag. PBL innefattar ju inget förslag till ändring av dispenssystemet utanför byggnadslagstiftningen. Möjligheten till dispens i sådana fall bör därför finnas kvar. Undantag från naturvårdsföreskrifter prövas enligt naturvårdslagen.

Med andra särskilda bestämmelser i andra stycket avses t. ex. bestämmelserna om fasta fornlämningar i lagen (1942: 350) om fornminnen.

158 För byggande av väg skall upprättas en arbetsplan.

I arbetsplanen skall anges den mark som behöver tas i anspråk för väganordningar och för genomförandet av vägbyggnadsföretaget. Arbetsplan skall även innehålla de uppgifter som i övrigt behövs för att genomföra företaget.

Ändringen är föranledd av ett förslag som har kommit upp under beredningsarbetet i departementet.

I väglagen infördes begreppen förberedande och kompletterande arbetsplan. Syftet var att åstadkomma en något enklare arbetsordning och tidsbesparingar framför allt för stora vägbyggnadsföretag. I praktiken har det dock visat sig att för att kunna upprätta en förberedande arbetsplan krävs ett underlag som i det närmaste motsvarar underlaget för en fullständig arbetsplan. Möjligheten att dela upp arbetet i en förberedande och en kompletterande arbetsplan har därför utnyttjats i mycket begränsad utsträckning. Det finns därför inte skäl att behålla uppdelningen. Mot denna bakgrund föreslår jag att begreppen förberedande och kompletterande arbetsplan skall utgå.

Ändringen i andra stycket första meningen har endast gjorts för att förtydliga vad en arbetsplan skall innehålla. Någon ändring i sak är inte åsyftad.

Som jag anförde i specialmotiveringen till 13§ medför ändringen i den paragrafen att arbetsplanen skall upprättas med beaktande av bestämmelserna i NRL. 41

16§ Prop. 1985/86: 118

Vid utarbetande av en arbetsplan skall samråd i fråga om vägens sträckning och vägförslagets utformning i övrigt ske med berörda fastighetsägare och myndigheter samt andra som kan ha ett väsentligt intresse i saken. Förfarandet enligt första stycket får efter omständigheterna förenklas i fråga om en arbetsplan för väg, som enligt detaljplan skall ingå i allmän plats eller som är förutsatt i områdesbestämmelser. Avser arbetsplan endast ombyggnad av väg, får förfarandet enligt första stycket efter omständigheterna förenklas med iakttagande av att ägare till en fastighet, av vilken mark skall ras i anspråk, alltid skall beredas tillfälle att yttra sig. Detta skall även tillämpas på en arbetsplan som innefattar endast ändring av en arbetsplan för ett vägbyggnadsföretag som ännu ej är färdigställt.

I paragrafen ges grundläggande bestämmelser om samrådsförfarandet vid utarbetande av arbetsplan. Jag vill i detta sammanhang erinra om vad jag i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.1) anförde om vägfrågornas behandling i arbetet med översiktsplanen. I första stycket har endast en smärre språklig justering gjorts. I andra stycket har i enlighet med PBL:s terminologi stadsplan och byggnpadsplan bytts ut mot detaljplan. Vidare har i andra stycket — för att få överensstämmelse med terminologin i PBL — generalplan och trafikled utgått samt uttrycket "förutsatt i områdesbestämmelser” lagts till. Enligt andra stycket i den nu gällande lydelsen får förfarandet vid utarbetandet av en arbetsplan förenklas om inte avvikelser föreslås från vad som bestämts i angivna planer. Någon sådan föreskrift behövs emellertid inte längre eftersom enligt PBL endast mindre avvikelser som är förenliga med planernas syfte får göras. Andra stycket har därför ändrats i enlighet med detta. Förbättring av väg i tredje stycket har utgått i enlighet med vad jag har sagt i anslutning till 10§. Begreppet kompletterande arbetsplan har utgått i enlighet med vad jag anfört vid 15 §.

17§ En arbetsplan skall ställas ut för granskning. En arbetsplan för väg, som enligt detaljplan skall ingå i allmän plats eller som är förutsatt i områdesbestämmelser, behöver inte ställas ut. Inte heller behöver en arbetsplan som avser endast ombyggnad av väg ställas ut, om inte mark behöver tas i anspråk med vägrätt eller rätt som avses i 35§ eller om ert sådant ianspråktagande skriftligen medgivits av berörda fastighetsägare och innehavare av nyttjanderätt eller servitutsrätt. Under samma förutsättningar kan utställelse underlåtas i fråga om en arbetsplan som innefattar endast ändring av en arbetsplan för ert vägbyggnadsföretag som ännu ej är färdigställt.

Paragrafen har ändrats i konsekvens med 10, 15 och 16§8 samt med hänsyn till den i förslaget till PBL tillämpade terminologin. Vidare har några smärre språkliga justeringar gjorts.

18§ Prop. 1985/86: 118

Arbetsplan fastställs av vägverket efter samråd med länsstyrelsen. Om vägverket och länsstyrelsen har olika uppfattning, hänskjuts frågan om fastställelse av planen till regeringens prövning.

I sådana fall då utställelse har underlåtits med stöd av 17 § tredje stycket behöver fastställelse inte ske.

Ett beslut om fastställelse av er arbetsplan är förfallet, om inte inom fem år från utgången av det år, under vilket beslutet vann laga kraft, vägens sträckning har blivit i sin helhet tydligt utmärkt på marken och det i arbetsplanen angivna vägbyggnadsarbetet har påbörjats. Om särskilda skäl föreligger, kan regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, vägverket förlänga tiden, varje gång med högst tre år.

I paragrafen behandlas fastställelse av arbetsplan och fastställelsebeslutets giltighet. I första stycket har statens vägverk bytts ut mot vägverket. I första och andra styckena har därutöver föreslagits endast vissa språkliga justeringar.

Till ledning vid fördelning av medel som i statsbudgeten anvisas för byggande av vägar inom områden för vilka staten är väghållare, skall upprättas en flerårsplan för byggande av riksvägar och för varje län en flerårsplan för byggande av länsvägar. Till grund för fördelning av statsbidrag till byggande av vägar, för vilka kommuner är egna väghållare enligt väglagen, skall upprättas en fördelningsplan.

För att en arbetsplan skall fastställas bör normalt gälla att vägbyggnadsobjektet är inordnat i gällande flerårsplaner eller i fördelningsplanen eller i övrigt kan antas komma till utförande. Särskilt lämpliga sysselsättningsobjekt behöver inte alltid ingå i gällande planer men bör angelägenhetsmässigt stå i tur inför Kommande revidering av planerna. Inför nära förestående omarbetning av flerårsplanerna. och fördelningsplanen måste särskilda överväganden göras för att bedöma om vägbyggnadsobjektet kan komma att ingå i kommande planer.

Beslut enligt tredje stycket om förlängning av den tid, varunder beslut om fastställelse av arbetsplan gäller, meddelas av vägverket. Enligt den nuvarande lydelsen av sista meningen i tredje stycket krävs synnerliga skäl för en förlängning. Planering av vägbyggande är som jag nyss redovisat långsiktigt. Det är angeläget att vägbyggnadsprocessen kan ges en effektiv och ekonomisk utformning. Som tillräckligt skäl för att överväga en förlängning av fastställelsetiden för ett byggnadsobjekt bör därför enligt min mening gälla att objektet ingår i gällande flerårsplaner eller fördelningsplan eller att det eljest kan anses sannolikt att objektet kan antas komma till utförande inom en treårsperiod. För att lagtexten bättre skall ge uttryck för dessa krav bör uttrycket synnerliga skäl ersättas med särskilda skäl.

198 Byggande av väg får påbörjas först sedan arbetsplan har upprättats och, när det behövs, har blivit fastställd.

Paragrafen har ändrats i konsekvens med 158.

22§ Prop. 1985/86: 118 Fråga om förändring av enskild väg till allmän prövas av vägverket efter samråd med länsstyrelsen. Om vägverket och länsstyrelsen har olika uppfattning, hänskjuts frågan till regeringens prövning.

Regeringen kan förordna att fråga om förändring av enskild väg till allmän i vissa fall skall prövas av länsstyrelsen.

I paragrafen har statens vägverk bytts ut mot vägverket och ett par smärre språkliga justeringar gjorts.

233 Under de förutsättningar som anges i 21§ kan i de fall staten är väghållare en gata inom ett område med detaljplan förklaras tillika vara allmän väg. Bestämmelserna i 22§ tillämpas på ärende om en sådan förklaring.

Ändringen är föranledd av PBL. Begreppet stadsplan har bytts ut mot detaljplan. I likhet med vad jag har påpekat i anslutning till ändringarna i 128 gäller paragrafen endast sådana detaljplaner inom vilka kommunen är huvudman för allmänna platser. Detta behöver dock inte särskilt anges eftersom begreppet gata i PBL endast används inom sådan detaljplan där kommunen är huvudman för allmänna platser.

268 Väg skall hållas i ett för samfärdseln tillfredsställande skick genom underhåll, reparation och andra åtgärder.

Genom renhållning skall vägområdet hållas i ert sådant skick att skäliga sanitära hänsyn och trevnadshänsyn blir tillgodosedda. Detsamma gäller i fråga om mark till en bredd av 25 meter intill parkeringsplats eller rastplats som är väganordning, i den mån allmänheten har tillträde till marken. Inom områden med detaljplan gäller detta stycke endast vägområden för motorväg eller motortrafikled.

De åtgärder som behövs för sådana ändamål som anges i första och andra styckena räknas till drift av väg. Till drift av väg räknas också serviceåtgärder och förbättringsåtgärder. Om särskilda skäl föreligger, kan vägverket besluta om inskränkning i skyldigheten att vidra åtgärder för drift av väg. Vägverket meddelar därvid de föreskrifter som behövs.

Jag vill först hänvisa till vad jag har sagt vid 108 att det under beredningsarbetet i departementet visat sig att det finns ett praktiskt behov av att få till stånd en annan uppdelning mellan begreppen byggande av väg och drift av väg.

Den nu gällande lydelsen av paragrafens första stycke har bibehållits. Väg skall således liksom nu hållas i ett för samfärdseln tillfredsställande skick genom underhåll, reparation och andra åtgärder. Till gruppen andra åtgärder hör bl.a. drift av väganordning, såsom vägbelysning, färja m. m. De ändringar som föreslås i andra och tredje styckena innebär inte någon förändring av innebörden i första stycket.

I andra stycket har uttrycken stadsplan och byggnadsplan bytts ut mot Prop. 1985/86: 118 detaljplan. Sedan väglagens senaste omarbetning har nomenklaturen inom väghållningen förändrats. I paragrafens tredje stycke har angetts vad som numera räknas till drift av väg. Ändringen av paragrafen i denna del liksom av 108 åsyftar att få till stånd en klarare uppdelning mellan byggande och drift av väg. Till drift av väg räknas således förutom renhållning: — servicearbeten, som omfattar åtgärder för att på kort sikt säkerställa framkomligheten för trafiken. Som exempel kan nämnas snöplogning, halkbekämpning, reparation av mindre skador samt hyvling och dammbindning på grusvägsnätet, — underkhållsarbeten, som omfattar åtgärder för att vidmakthålla vägens standard. Som exempel kan nämnas dikning, förnyelse av slitlager och vägmarkeringar, — förbättringsarbeten, som omfattar smärre åtgärder, som resulterar i en varaktig förbättring av vägstandarden. Som exempel kan nämnas beläggning av grusväg, förstärkning för att öka bärigheten och punktåtgärder för att öka trafiksäkerheten. Enligt tredje stycket i den nu gällande lydelsen kan länsstyrelsen medge inskränkningar i skyldigheten att vidta driftåtgärder om särskilda skäl föreligger. Sådana medgivanden är få och av tillfällig art. I enlighet med ett förslag som har förts fram under beredningsarbetet i departementet föreslår jag att vägverket i stället för länsstyrelsen blir beslutande myndighet. Avsikten med ändringen är att få till stånd en likartad bedömning för hela landet. Ändringen är också i överensstämmelse med vad som föreslås i 39—48 §§ och som går ut på att väghållningsmyndigheten ges en ökad rätt att fatta beslut som rör förhållanden inom vägområdet.

27§ Statens skyldighet att inom områden med detaljplan, inom vilken kommunen är huvudman för allmänna platser och där staten är väghållare, ombesörja drift av allmän väg, som har upplåtits till gata, begränsas av plan- och bygglagen (0000:000). Detsamma gäller i fråga om gata, som har förklarats tillika vara allmän väg.

Ändringen i denna paragraf är föranledd av PBL. Begreppet stadsplan har bytts ut mot detaljplan inom vilken kommunen är huvudman för allmänna platser. Vidare har hänvisningen till byggnadslagen ändrats till att avse PBL. Den bestämmelse som åsyftas är 6 kap. 29 § andra stycket PBL. Någon ändring i förhållande till vad som nu gäller i fråga om statens skyldighet att ombesörja driften är inte avsedd.

28§ Behöver för en väganordning, vars utförande ingår i drift av väg, ras i anspråk mark utöver den som redan hör till vägen, skall upprättas en arbetsplan, vari anges den mark som behöver ras i anspråk. Bestämmelserna i 13, 14 och 16—20 §§ skall därvid tillämpas. Såvitt angår tillämpningen

av 16§ tredje stycket, 17 § tredje stycket och 18 § andra stycket skall Prop. 1985/86: 118 arbetsplanen anses som en sådan plan som avser endast ombyggnad av väg.

Uttrycket förbättring av väg i sista meningen har utgått med hänsyn till de föreslagna ändringarna i 10, 16, 17 och 26§§. I övrigt har endast några språkliga justeringar gjorts.

33§

I fråga om mark till väg, som enligt en detaljplan, inom vilken kommunen är huvudman för allmänna platser, är avsedd till allmän plats, tillämpas inte 30-32 §§, sedan marken tagits i anspråk av kommunen för avsett ändamål.

Ändringen är föranledd av PBL. I paragrafen regleras vägrättsbestämmelsernas tillämplighet inom område med fastställd generalplan eller stadsplan. Bestämmelsens syfte är att hindra att reglerna om vägrätt tillämpas på mark som en kommun tar i anspråk för allmänna platser av olika slag. Enligt PBL kan ett sådant ianspråktagande av en kommun endast förekomma i områden med detaljplaner inom vilka kommunen är huvudman för allmänna platser.

39§ En enskild körväg får inte anslutas till en allmän väg utan väghållningsmyndighetens tillstånd. Inte heller får utan sådant tillstånd en enskild körvägs anslutning till ex allmän väg ändras. Vad som sagts nu gäller också i fråga om sådana utfarter från fastigheter och sådana bryggor som kan användas för körtrafik.

Vid behandling av en fråga om tillstånd enligt första stycket skall väghållningsmyndigheten pröva om den tilltänkta åtgärden är lämplig med hänsyn till trafiksäkerheten och framkomligheten på den allmänna vägen. I samband med tillstånd kan väghållningsmyndigheten meddela föreskrifter om väganslutningens läge och utförande i övrigt.

Ändringen syftar till att få till stånd en rationellare handläggning och förkorta ärendenas handläggningstid.

Enligt den ordning som nu gäller beslutar länsstyrelsen om tillstånd att ansluta enskild körväg till allmän väg och meddelar föreskrifter om väganslutningens läge och utförande i övrigt. Den föreslagna ändringen — som tillkommit i enlighet med vägverkets framställning — innebär att väghållningsmyndigheten övertar länsstyrelsens uppgifter. Om staten är väghållare är det vägförvaltningen i länet som är väghållningsmyndighet. Om en kommun är väghållare är det den kommunala nämnd som kommunfullmäktige utsett som är väghållare. Jag hänvisar i övrigt till vad jag anfört i den allmänna motiveringen (avsnitt 2.1.3) om skälen till den föreslagna ändringen.

I samband med tillstånd kan väghållningsmyndigheten meddela föreskrifter om väganslutningens läge och utförande i övrigt. Det kan t.ex.

gälla utformning av s.k. vilplan m. m. Vidare bör vid tillstånd att ansluta Prop. 1985/86: 118 en enskild väg bl.a. ses till att vägen har en sådan utformning att bilister som skall köra ut på den allmänna vägen inte behöver backa ut.

408 Om det är nödvändigt med hänsyn till trafiksäkerheten eller framkomligheten på en allmän väg, kan väghållningsmyndigheten förordna att en enskild vägs anslutning till den allmänna vägen skall spärras av eller ändras genom myndighetens försorg. Vad som sagts nu gäller också i fråga om utfarter från fastigheter och på bryggor.

Ändringen ansluter till vad som föreslagits i 39§. Ärenden om avspärrning eller ändring bör självfallet prövas av samma myndighet som beslutar enligt 39§. Åtgärderna får givetvis vidtas oavsett om anslutningen har tillkommit med eller utan tillstånd.

418 I samband med tillstånd enligt 39 § eller i stället för förordnande enligt 40 § eller i samband med förordnande enligt 40§ om ändring av anslutning kan väghållningsmyndigheten i fråga om en enskild väg meddela trafikföreskrifter varigenom trafik med motordrivna fordon på vägen eller del därav förbjuds eller inskränks. Om det finns särskilda skäl, kan väghållningsmyndigheten medge undantag från sådana trafikföreskrifter.

Ändringen ansluter till vad som föreslagits i 39 och 40 §§.

42§ Bestämmelserna i 39—41 §§ gäller inte i fråga om enskilda vägar som är upptagna i detaljplan eller förutsatta i områdesbestämmelser.

Ändringen är föranledd av förslaget till PBL. De planer som nämns i paragrafens nuvarande lydelse motsvaras i PBL av detaljplan och områdesbestämmelser. Om anslutning till allmän väg av enskilda vägar som är upptagna i detaljplan eller angivna i områdesbestämmelser beslutar kommunen.

43§ Inom ert vägområde får inte utan väghållningsmyndighetens tillstånd

1. uppföras byggnader, andra anläggningar eller anordningar,

2. vidtas andra åtgärder som kan försämra trafiksäkerheten eller vara till olägenhet för vägens bestånd, drift eller brukande.

I samband med tillstånd får väghållningsmyndigheten meddela de föreskrifter som behövs. Ett tillstånd kan när som helst återkallas.

Bestämmelserna i första stycket gäller inte för sådant arbete som avses i 448.

Om tillstånd saknas eller har återkallats får väghållningsmyndigheten avlägsna byggnader, andra anläggningar eller anordningar samt vidta de övriga åtgärder som behövs för rättelse. 47

Vägområdet — som enligt 3 § utgörs av den mark som tagits i anspråk för Prop. 1985/86: 118 väganordning — har en begränsad utsträckning. Såväl trafiksäkerhetsskäl som hänsynen till vägens drift, bestånd och brukande kräver tillståndsplikt för anordningar och åtgärder inom området. Jag vill i detta sammanhang erinra om vad jag anfört i avsnitt 2.1.3 om skälen för att behålla det nuvarande systemet med en obligatorisk prövning enligt väglagen för åtgärder inom vägområdet.

Enligt den ordning. som gäller nu enligt 43§ beslutar länsstyrelsen om tillstånd till anordningar och åtgärder inom ett vägområde samt meddelar de föreskrifter som behövs i samband med tillstånd. Jag har föreslagit att väghållningsmyndigheten blir tillståndsmyndighet i stället för länsstyrelsen. Denna ändring stämmer överens med vad vägverket har föreslagit i sin framställning. Ändringen har motiverats av att den nuvarande ordningen inte är rationell. Enligt nuvarande rutiner beslutar länsstyrelsen efter föredragning av vägförvaltningen. Det är sällsynt att länsstyrelsen har en annan uppfattning än vägförvaltningen i dessa frågor. Flertalet ärenden är dessutom av rutinkaraktär. Att föra över beslutanderätten till väghållningsmyndigheten förenklar också för allmänheten som enligt vad erfarenheten visar finner det naturligt att kontakta väghållningsmyndigheten i dessa frågor.

Vidare har jag föreslagit att tillståndsplikten — förutom åtgärder och anordningar — också skall omfatta byggnader och andra anläggningar. Med den ändrade lydelsen avser jag att anpassa terminologin till PBL och göra klart att tillståndsplikt skall gälla generellt inom vägområdet för såväl byggnader, andra anläggningar eller anordningar som för åtgärder. Samtliga skyltar, tavlor, inskrifter och därmed jämförliga anordningar för t. ex. reklam samt religiösa och politiska budskap blir därmed tillståndspliktiga.

I och med att väghållningsmyndigheten — i enlighet med vad jag föreslagit i första stycket — blir tillståndsmyndighet behövs inte de undantag som gäller vägarbeten som anges i nuvarande andra stycket första meningen.

I andra stycket har vidare föreslagits att andra meningen skall utgå. Detta innebär att en generell tillståndsplikt införs för grindar och bommar som behövs för olika ändamål. Detta innebär emellertid ingen större förändring av vad som nu gäller. Det torde nämligen knappast förekomma att sådana anordningar tillkommer utan att ett nära samråd har ägt rum med väghållningsmyndigheten.

Vidare har jag — i enlighet med vägverkets förslag — ansett att paragrafen bör kompletteras med en bestämmelse som ger väghållningsmyndigheten möjlighet att vidta åtgärder för att omgående få bort otillåtna anläggningar eller anordningar t. ex. skyltar, som har satts upp inom ett vägområde eller på en väganordning utan tillstånd och som utgör en trafikfara. Väghållningsmyndigheten är ansvarig för att byggande och drift av väg sker på ett sådant sätt att vägarna är traftksäkra och framkomliga. Genom renhållning skall vägområdet hållas i ett sådant skick att sanitära hänsyn och trevnadshänsyn blir tillgodosedda. Anläggningar och anordningar som har satts upp utan tillstånd medför ofta trafiksäkerhetsproblem. Med nuvarande ordning har det ofta visat sig att det är svårt och tidskrävande att avlägsna dem. Nuvarande bestämmelser ger visserligen väghållaren möj- 48

lighet att med hjälp av kronofogden vidta åtgärder när det inte är fråga om Prop. 1985/86: 118 byggnader. Denna möjlighet har emellertid inte kunnat utnyttjas på avsett sätt, eftersom kronofogdemyndigheten ofta har andra arbetsuppgifter som denne prioriterar högre. Mitt förslag syftar till att få till stånd ett enklare förfarande. Otillåtna reklamskyltar kan ibland vara ett uttryck för ett behov av vägvisning. I sådana fall kan väghållningsmyndigheten själv vidta åtgärder i syfte att tillgodose ett sådant behov. Med den föreslagna ordningen underlättas att sådana alternativa åtgärder prövas. När väghållningsmyndigheten avlägsnar otillåtna anordningar eller vidtar åtgärder för rättelse skall självfallet rimliga hänsyn tas till den som äger anläggningen eller anordningen eller den som vidtagit åtgärden. Åtgärderna som behövs för rättelse vidtas på väghållningsmyndighetens bekostnad. Vid sin prövning i tillståndsärenden skall väghållningsmyndigheten beakta om den sökta åtgärden kan försämra trafiksäkerheten eller kan vara till olägenhet för vägens bestånd, drift eller brukande. Eftersom drift av väg innefattar renhållning kommer också sanitära hänsyn och trevnadshänsyn att beaktas vid tillståndsprövningen. För att göra paragrafen mer överskådlig har den redigerats om. Enligt 22§ naturvårdslagen (1964:822) krävs länsstyrelsens tillstånd för att utomhus få anbringa tavla, skylt, inskrift eller därmed jämförlig anordning för reklam, propaganda elier liknande ändamål såvida inte byggnadslov erfordras. För att undvika att den föreslagna ordningen skall medföra skyldighet att söka tillstånd både hos länsstyrelsen enligt naturvårdslagen och hos väghållningsmyndigheten enligt väglagen bör reglerna ändras så att något tillstånd enligt naturvårdslagen inte behövs för att sätta upp skyltar m. m. inom vägområdet. Chefen för jordbruksdepartementet ämnar återkomma till regeringen i den frågan. |

44§ Inom ett vägområde får inte utan väghållningsmyndighetens tillstånd I. dras elektriska ledningar, vattenledningar eller andra ledningar, 2. utföras arbeten på en redan dragen ledning. Väghållningsmyndigheten får meddela de föreskrifter om arbetet och om rätt till upplag eller annan anordning som behövs med hänsyn till vägens bestånd, drift eller brukande. Tillstånd enligt första stycket behövs inte när tillstånd har meddelats enligt annan lag eller författning och detta har anmälts hos väghållningsmyndigheten. Om det på grund av inträffad skada krävs skyndsam reparation av en ledning som har dragits inom ett vägområde får arbetet påbörjas utan tillstånd eller anmälan. Ledningens ägare skall i så fall snarast underrätta väghållningsmyndigheten om arbetet.

Innehållet i paragrafen är oförändrat. Paragrafen har endast redaktionellt anpassats till 45—48 §§.

45§ 49 Intill ett vägområde får inte utan länsstyrelsens tillstånd 4 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 118

I. uppföras byggnader, andra anläggningar eller anordningar eller vid- Prop. 1985/86: 118

tas åtgärder som kan vara till olägenhet för vägens bestånd, drift eller brukande,

2. sättas upp ljusanordningar som försämrar ljusförhållandena för trafiken på en väg.

I samband med tillstånd får länsstyrelsen meddela de föreskrifter som behövs.

Bestämmelserna i första stycket gäller inte inom områden med detaljplan. De gäller inte heller i fråga om byggnader, andra anläggningar eller anordningar eller åtgärder för vilka bygglov krävs.

Om en anläggning eller anordning som inte är byggnad är till hinder för vägens bestånd, drift eller brukande, får länsstyrelsen besluta att denna skall avlägsnas genom väghållningsmyndighetens försorg. I samband med ett sådant beslut får länsstyrelsen meddela de föreskrifter som behövs.

Som jag har anfört tidigare (avsnitt 2.1.2) föreslås att väglagen inte längre skall innehålla krav på länsstyrelsens tillstånd för anläggningar eller åtgärder utanför vägområdet för vilka bygglov erfordras eller för anläggningar eller åtgärder utanför vägområdet inom områden med detaljplan. Därigenom undviks en onödig dubbelprövning.

Beträffande byggnader, andra anläggningar eller anordningar eller åtgärder utanför ett område med detaljplan och för vilka bygglov inte erfordras bör enligt min mening införas en skyldighet att söka tillstånd hos länsstyrelsen för sådant som kan äventyra vägens bestånd, drift eller brukande. Det allmänna vägnätet representerar betydande värden och det är angeläget att dessa värden kan utnyttjas på avsett sätt. De byggnader och anläggningar som sålunda blir tillståndspliktiga kan vara komplementbyggnader inom sådana områden. Åtgärder som avses är t. ex. diknings- och muddringsarbeten.

I paragrafen har sammanförts de åtgärder m. m. intill vägområdet som kräver tillstånd av länsstyrelsen. Beträffande innebörden av uttrycket ”intill ett vägområde” hänvisar jag till vad som anförts beträffande ljusanordningar i propositionen 1971: 123 s. 121. Bestämmelsen i 54§, som innehåller ett förbud mot att intill ett vägområde ta upp grop eller grav som kan medföra fara för vägens bestånd, omfattas av 45§ med den föreslagna lydelsen.

Med uttrycket ”försämrar ljusförhållandena för trafiken på en väg” avses sådant som enligt paragrafens nuvarande lydelse innebär att ljusförhållandena menligt påverkas.

Sista stycket i 45§ har kompletterats med en bestämmelse som ger länsstyrelsen möjlighet att besluta om att anläggningar eller anordningar som äventyrar vägens bestånd, drift eller brukande får avlägsnas genom väghållningsmyndighetens försorg. En liknande bestämmelse finns nu i 53§ andra stycket om avlägsnande av anordningar som hindrar vägens drift. Med hänsyn till det allmänna vägnätets värde är det angeläget att åtgärder kan vidtas i fall vägens bestånd är i fara. Det bör påpekas att sista stycket gäller även för anläggningar eller anordningar inom detaljplan och oavsett om dessa är bygglovspliktiga.

I sammanhanget bör erinras om att 10 kap. 17 § PBL ger byggnadsnämnden viss möjlighet att ingripa i de fall en byggnad, annan anläggning eller 50

anordning inom område med detaljplan kommit att medföra stora olägen- Prop. 1985/86: 118 heter för trafiksäkerheten.

För att göra paragrafen överskådligare har den redigerats på samma sätt som 43 §.

46§

Inom ett avstånd av 50 meter från ett vägområde får inte utan länsstyrelsens tillstånd skyltar eller därmed jämförliga anordningar för reklam, propaganda eller liknande ändamål finnas uppsatta utomhus.

I samband med tillstånd får länsstyrelsen meddela de föreskrifter som behövs med hänsyn till trafiksäkerheten.

Bestämmelserna i första stycket gäller inte

I. inom områden med detaljplan,

2. för sådana anordningar, som är uppsatta på byggnader för upplysning om affärsrörelse eller annan verksamhet på stället,

3. för anslagstavlor för meddelanden som rör kommunala angelägenheter, föreningssammanträden, auktioner eller dylikt.

Paragrafen innehåller regler om förbud mot tavla, skylt, inskrift eller därmed jämförlig anordning för reklam e.d. inom ett avstånd av 50 meter från vägområdet. Reglerna skall tillgodose trafiksäkerheten på vägen. Liksom i fråga om tillstånd till ljusanordning har länsstyrelsen möjlighet att i samband med tillstånd till reklamanordning meddela de föreskrifter som behövs med hänsyn till trafiksäkerheten.

I sin nuvarande lydelse gäller paragrafen i princip endast utanför område med stadsplan eller byggnadsplan. Beträffande vägområde intill motorväg och motortrafikled inom områden med stadsplan eller byggnadsplan skall emellertid länsstyrelsen enligt andra stycket i den nuvarande lydelsen lämna tillstånd till skyltar m. m. Enligt 8 kap. 3§ första stycket PBL krävs bygglov för att sätta upp eller väsentligt ändra skyltar inom områden med detaljplan. För att undvika en dubbelreglering föreslår jag att kravet på tillstånd från länsstyrelsen upphör för dessa områden. Kommunerna har i dag lika god kunskap om trafik- och trafiksäkerhetsfrågor som länsstyrelserna. I ärenden hos byggnadsnämnden som kan beröra allmänna vägar är dessutom vägverket sakägare och kan bevaka att sådana frågor får en tillfredsställande lösning.

Tillstånd till skyltar m. m. inom detaljplan skall således lämnas av byggnadsnämnden och utanför detaljplan av länsstyrelsen. Krävs länsstyrelsens tillstånd även enligt naturvårdslagen skall länsstyrelsen enligt 55§ vägkungörelsen pröva ansökningen enligt båda lagarna. Av trafiksäkerhetsskäl är det angeläget att den statliga väghållningsmyndigheten, länsstyrelsen och byggnadsnämnden gemensamt utarbetar principer för prövningen av sådana tillstånd.

För att göra paragrafen mer överskådlig har den redigerats om.

47§ Inom ett avstånd av tolv meter från ett vägområde får inte utan länsstyrelsens tillstånd uppföras byggnader, andra anläggningar eller anordningar 51

eller vidtas åtgärder som kan försämra trafiksäkerheten. Länsstyrelsen Prop. 1985/86: 118 kan, om det är nödvändigt med hänsyn till trafiksäkerheten, föreskriva att avståndet ökas, dock högst till 50 meter. Vid korsning i samma plan mellan en allmän väg och en 1. annan allmän väg, 2. enskild väg som i större utsträckning används av allmänheten för trafik, 3. järnväg,

4. spårväg

får inte utan länsstyrelsens tillstånd uppföras byggnader, andra anläggningar eller anordningar eller vidtas åtgärder som kan försämra trafiksäkerheten. Tillstånd för sådana anordningar eller åtgärder krävs inte i de fall dessa är belägna eller avser åtgärder utanför i första stycket angivna avstånd och utanför de räta sammanbindningslinjerna mellan punkter, som är belägna i de korsande vägarnas mittlinjer 75 meter från korsningen. I samband med tillstånd får länsstyrelsen meddela de föreskrifter som behövs. Bestämmelserna i första och andra styckena om krav på tillstånd av länsstyrelsen gäller inte inom områden med detaljplan. De gäller inte heller i fråga om byggnader, andra anläggningar eller anordningar eller åtgärder för vilka bygglov krävs.

Paragrafen innehåller regler om ”byggnadsfritt avstånd” intill ett vägområde. I överensstämmelse med vad jag har föreslagit tidigare (45 §) har paragrafen ändrats så att krav på länsstyrelsens tillstånd endast skatl gälla utanför områden med detaljplan och för byggnader, andra anläggningar, anordningar eller åtgärder för vilka bygglovsplikt inte råder. I övrigt är innehållet i paragrafen i huvudsak oförändrat. De ytterligare ändringar jag har föreslagit är endast redaktionella och språkliga. Sålunda har uttrycket ”allmänneligen befaren” bytts ut mot ”som i större utsträckning används av allmänheten för trafik”. Någon saklig skillnad mellan de båda uttrycken har inte åsyftats. Det föreslagna uttrycket finns redan i vägtrafikkungörelsen (1972: 603) och vägmärkesförordningen (1978: 1001). Med anledning av de ändringar som har föreslagits i 45§ har andra stycket angående förekomsten av stängsel utgått.

48§ Inom det i en arbetsplan angivna vägområdet får inte utan väghållningsmyndighetens tillstånd uppföras byggnader, andra anläggningar eller anordningar eller vidtas åtgärder, som kan väsentligt försvåra områdets användning för vägändamål. Förbudet gäller från det att beslutet om fastställelse av arbetsplanen har vunnit laga kraft till dess att vägområdet har tagits i anspråk för väg. För tid som anges i första stycket gäller bestämmelserna i 47 § om förbud att utan länsstyrelsens tillstånd uppföra byggnader, andra anläggningar eller anordningar eller vidta åtgärder. Förbud enligt första eller andra stycket upphör att gälla, när beslut om fastställelse av en arbetsplan upphävs eller förfaller. I samband med tillstånd får väghållningsmyndigheten meddela de föreskrifter som behövs. 52

I paragrafen ges bestämmelser om byggnadsförbud m.m. under tiden Prop. 1985/86: 118 från det beslut om arbetsplan vunnit laga kraft intill dess vägföretaget öppnas för trafik eller beslut om fastställande av arbetsplan upphävts eller förfallit. Enligt paragrafens första stycke gäller förbudet det i arbetsplanen upptagna vägområdet och enligt andra stycket genom hänvisningen till 47 8 området inom ett avstånd av 12 eller högst 50 meter från vägområdet.

I första stycket föreslår jag den ändringen att väghållningsmyndigheten blir tillståndsmyndighet i stället för länsstyrelsen. Ändringen stämmer överens med vad vägverket föreslagit och motiveras — liksom ändringen av 39 och 43 §§ m. fl. paragrafer — av att den nuvarande ordningen inte är rationell.

Kravet på tillstånd av länsstyrelsen enligt andra stycket gäller inte inom områden med detaljplan och inte heller i fråga om byggnader, andra anläggningar eller åtgärder för vilka bygglov krävs. Detta följer av 47§ sista stycket.

I övrigt har jag inte föreslagit några sakliga ändringar. Paragrafen har endast redaktionellt anpassats till 43—47 §§.

49§ Paragrafen innehåller bestämmelser om byggnadsförbud i fråga om mark som kan antas komma att ingå i vägområde för en planerad väg — s.k. vägreservat. Förbudet gäller för tiden från det att fråga om byggande av väg väckts till dess att beslut om fastställelse av arbetsplan har vunnit laga kraft.

I förstaget till PBL (prop. 1985/86:1 s. 73) föreslås att det nuvarande systemet med omfattande byggnadsförbud skall avskaffas. Det förutsätts vidare i PBL-förslaget att framtida sträckning av vägar skall redovisas i kommunernas översiktsplaner. Mot bl.a. denna bakgrund finns det inte längre skäl att behålla 49 §.

50§ Paragrafen har upphävts i konsekvens med de ändringar och tillägg som har föreslagits i 47—49 §§.

51§ Förbud enligt 45—48 § gäller inte i fråga om byggnader, andra anläggningar eller anordningar eller åtgärder som lagligen har påbörjats innan förbudet började gälla.

Hänvisningen till 49 § har utgått eftersom denna paragraf har upphävts. Vidare har paragrafen anpassats till utformningen av 43 och 45 §§ m.fl. paragrafer.

528 . Om en byggnad, annan anläggning eller anordning utanför vägområdet har kommit att medföra stora olägenheter för trafiksäkerheten på grund av att förhållandena har ändrats, får länsstyrelsen förelägga ägaren att ta

bort den eller vidta någon annan åtgärd med den. Beträffande byggnader Prop. 1985/86: 118 får dock sådant föreläggande meddelas endast om byggnaden kan flyttas utan svårighet eller är av ringa värde. Bestämmelserna i första stycket gäller inte inom områden med detaljplan.

I paragrafen finns bestämmelser som ger länsstyrelsen möjlighet att ingripa mot anläggningar och anordningar utanför vägområdet som medför olägenheter från trafiksäkerhetssynpunkt. Föreläggande får dock meddelas endast under förutsättning att anläggningen eller anordningen på grund av ändrade förhållanden eller i annat fall medför sådan olägenhet att en begäran om tillstånd till anordningen skulle ha avslagits. I fråga om byggnader gäller bestämmelserna bara om byggnaden kan flyttas utan svårighet eller är av ringa värde. Enligt 64 § skall skada till följd av föreläggande med stöd av 52§ ersättas av väghållaren. Paragrafen har genom den föreslagna lydelsen anpassats till motsvarande bestämmelse i PBL. Inom områden med detaljplan ges enligt 10 kap. 17§ PBL byggnadsnämnden samma möjlighet att ingripa som jag nu föreslår att länsstyrelsen får utanför detaljplan. Bestämmelserna i 52§ första stycket är även tillämpliga i fråga om byggnad, annan anläggning eller anordning för vilken bygglovsplikt råder. Lagtexten har utformats så att det framgår att de ändrade förhållandena skall ha inträtt efter tillkomsten av byggnaden, anläggningen eller anordningen. Bestämmelsen om vite har ersatts av nya vitesbestämmelser i 64 §. Bestämmelserna i 52 § är liksom 10 kap. 17§ PBL tillämpliga oavsett när byggnaden, anläggningen eller anordningen har uppförts eller tillkommit.

53§ Om träd eller buskar intill ett vägområde medför olägenheter för trafiksäkerheten, får länsstyrelsen besluta att dessa skall avlägsnas eller kvistas genom väghållningsmyndighetens försorg. I samband med ert sådant beslut får länsstyrelsen meddela de föreskrifter som behövs.

Paragrafens andra stycke i den nuvarande lydelsen reglerar borttagande av sådan anordning intill väg som inte utgörs av byggnad och som är till hinder för vägens drift. Med anledning av de ändringar som har föreslagits i 453 har andra stycket utgått. Vidare har några språkliga ändringar gjorts.

543 Paragrafen har upphävts med hänsyn till den utformning som föreslagits i 45§ om bl. a. åtgärder som kan vara till olägenhet för vägens bestånd, drift eller brukande.

578 Om mark till väg inom en detaljplan, inom vilken kommunen är huvudman för allmänna platser, har tagits i anspråk av kommunen som allmän plats,

skall väghållaren fullgöra dessförinnan uppkommen ersättnings- och inlös- Prop. 1985/86: 118 ningsskyldighet enligt 55 och 56 §§, trots att vägrätten har upphört till följd av 338.

I paragrafen slås fast att vägrättens upphörande inte medför någon ändring 1 väghållarens dessförinnan uppkomna ersättnings- eller inlösningsskyldighet gentemot fastighetsägare eller innehavare av nyttjanderätt eller annan särskild rätt till fastigheten.

Ändringen är föranledd av förslaget till PBL. I paragrafen har uttrycken generalplan och stadsplan bytts ut mot ” detaljplan, inom vilken kommunen är huvudman för allmänna platser”. Ändringen ansluter till ändringen i 33§. Vidare har uttrycken ”gata” och "särskilt trafikområde” utgått för att få överensstämmelse med PBL: s terminologi.

61§ Om vägran av tillstånd som avses i 47 § medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras, är fastighetsägaren och innehavare av nyttjanderätt eller annan särskild rätt till fastigheten berättigade till ersättning av väghållaren för den skada de härigenom lider.

Bestämmelserna i första stycket tillämpas också, om tillstånd som avses 148§ har vägrats och förbud som avses i den paragrafen har gällt längre tid än fem år i följd.

I paragrafen ges bestämmelser om ersättning för skada som uppkommer genom inskränkningar i dispositionsrätt till mark på grund av att allmän väg har dragits eller skall dras fram.

Paragrafen har endast anpassats till de ändringar som gjorts i 47, 48 och 49 §§. Vidare har några smärre språkliga justeringar gjorts.

63§ Väghållaren skall ersätta skador till följd av att denne har förvärvat rätt

/. att inrätta särskild vinterväg,

2. att nyttja mark i närheten av vägområde för upplag eller liknande ändamål i samband med byggande av väg,

3. att anordna tillfällig väg, 4. att intill vägområde uppsätta snöskärm, 5. till täkt för drift av väg. Väghållaren skall också ersätta skador till följd av åtgärder som avses i

348, 45 § fjärde stycket eller 53§ eller till följd av ett föreläggande som har meddelats med stöd av 52§. För skador som har uppstått till följd av åtgärder som avses i 53§ utgår ersättning endast om skadorna är avsevärda.

Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte om det har avtalats eller uppenbarligen förutsatts att ersättning inte skall lämnas.

Paragrafen innehåller bestämmelser om ersättning för vissa upplåtelser av mark eller andra ingripanden i samband med byggande och drift av väg. I nuvarande 64§ ges bestämmelser om ersättning för skada till följd av föreläggande enligt 52§ att vidta åtgärder beträffande ljusanordning, re-

klamanordning eller annan anordning, trots att anordningen i fråga kommit Prop. 1985/86: 118

till stånd på lagligt sätt.

I paragrafen har ersättningsmöjligheten enligt 648 av redaktionella skäl flyttats över till 63 §. Vidare har paragrafen omredigerats och anpassats till de föreslagna ändringarna i ordnings- och säkerhetsföreskrifterna (39—- 54 §§). Någon saklig ändring är inte åsyftad.

64§ Föreläggande enligt 52§ får förenas med vite eller med föreskrift att åtgärden, om föreläggandet inte följs, kan komma att utföras genom väghållningsmyndighetens försorg på den försumliges bekostnad.

Följs inte ett sådant föreläggande, som innebär att åtgärden kan utföras genom väghållningsmyndighetens försorg, skall länsstyrelsen, om det inte finns skäl till annat, besluta att åtgärden skall utföras och hur det skall ske. Därvid skall länsstyrelsen se till att oskäliga kostnader inte uppstår.

I beslut om föreläggande enligt första stycket eller beslut enligt andra stycket får förordnas att beslutet skall gälla omedelbart.

Paragrafen har getts ett helt nytt innehåll. Den stämmer därmed i sak överens med 10 kap. 18§ PBL.

Om ett föreläggande inte följts, kan väghållningsmyndigheten efter beslut av länsstyrelsen vidta erforderliga åtgärder på den försumliges bekostnad. Denne har enligt 63 § rätt till ersättning för de skador som uppstår till följd av föreläggandet men får, om föreläggandet inte följs, svara för väghållningsmyndighetens kostnader för att vidta rättelse.

65§

Vad som har avtalats eller uppenbarligen förutsatts gälla mellan väghållaren och fastighetens ägare eller annan sakägare i fråga om ersättning enligt 55, 58, 61 eller 63§ gäller även mot den som efter det rätten till ersättning uppkom har förvärvat sakägarens rätt till fastigheten eller anordningen.

665 Har överenskommelse inte träffats om ersättning enligt 55, 58, 61 eller 63 § eller om inlösen enligt 56, 59 eller 62§, skall den som vill göra anspråk på ersättning eller fordra inlösen väcka talan vid den fastighetsdomstol inom vars område fastigheten eller anordningen är belägen. Även väghållaren kan på samma sätt påkalla prövning av ersättning som tillkommer fastighetsägare eller annan sakägare.

1 65 och 66 §§ har hänvisningen till 64§ utgått eftersom denna paragraf fått nytt innehåll. Vidare har några smärre språkliga justeringar gjorts.

68§ Om en borgenär som avses i 67 § första stycket lider förlust till följd av att nedsättning inte har skett, är han berättigad att av väghållaren få gottgörelse för förlusten mot avskrivning på fordringshandlingen. Detsamma gäller,

om borgenären lider förlust därigenom, att ersättning enligt 55, 58 eller 618 Prop. 1985/86: 118 blivit för lågt beräknad och ersättningen till följd av överenskommelse mellan väghållaren och fastighetens ägare eller av annan anledning inte har prövats av domstol. I fråga om sådan gottgörelse skall 65 § tillämpas på förhållandet mellan väghållaren och borgenären.

Om mark till väg inom en detaljplan, inom vilken kommunen är huvudman för allmänna platser, har tagits i anspråk av kommunen som allmän plats, skall väghållaren fullgöra dessförinnan uppkommen skyldighet enligt första stycket, trots att vägrätten har upphört till följd av 33 §.

Talan om gottgörelse väcks vid den fastighetsdomstol som anges i 66 8.

Paragrafen innehåller bestämmelser om gottgörelse till innehavare av fordran, för vilken fastigheten svarar, i fall då nedsättning inte har ägt rum eller ersättningsfrågan inte har prövats av domstol.

Ändringen är föranledd av förslaget till PBL. I andra stycket har uttrycken generalplan och stadsplan bytts ut mot ” detaljplan, inom vilken kommunen är huvudman för enskilda platser” i enlighet med PBL: s terminologi.

70§ Om en kommun enligt 7§ har tillhandahållit staten mark för väg, är kommunen berättigad att av staten erhålla ersättning för skäliga kostnader efter avdrag för förvaltningskostnad.

Framställning om ersättning görs hos vägverket. Om en överenskommelse inte kan träffas, väcks talan om ersättning vid den fastighetsdomstol som anges i 66 §.

I paragrafen har statens vägverk bytts ut mot vägverket och några smärre språkliga justeringar gjorts.

718 Till böter eller fängelse i högst sex månader döms den som uppsåtligen eller av oaktsamhet bryter mot förbud som gäller enligt 39 eller 43—48§ eller mot en föreskrift eller ets förbud som har meddelats med stöd av 39 eller 43—48 §.

Till böter döms den som bryter mot en trafikföreskrift som har meddelats med stöd av 41§.

I paragrafen, som innehåller straffbestämmelser, har hänvisningarna till 49 och 548§ utgått eftersom dessa paragrafer bör upphävas. Vidare har några smärre språkliga justeringar gjorts.

728 Utförs ledningsarbete eller uppförs en byggnad, annan anläggning eller anordning i strid mot 44, 47 eller 48§ eller mot en föreskrift eller ert förbud som Aar meddelats med stöd av 44, 47 eller 48 §, får tingsrätten meddela handräckning för att åstadkomma rättelse. I fråga om sådan handräckning finns bestämmelser i 17 § handräckningslagen (1981: 847).

Om någon bryter mot ert förbud i 45§ första stycket punkt 2, 46—48§

eller mot en föreskrift eller ert förbud som har meddelats med stöd av 46— Prop. 1985/86: 118 488 och är det inte fråga om uppförande av en byggnad, får kronofogdemyndigheten vidta åtgärd för rättelse.

Kronofogdemyndigheten skall lämna det biträde som behövs för att beslut av länsstyrelsen enligt 64§ andra stycket skall kunna genomföras.

Polismyndigheten skall lämna det biträde som behövs för att vidta åtgärder som avses i 34, 40, 43, 45 eller 538.

I paragrafen, som innehåller bestämmelser om handräckning, har hänvisningarna till 49 och 54 §§ utgått eftersom dessa paragrafer har upphävts.

Vidare har hänvisningen till 43§ i första och andra styckena utgått. Enligt den föreslagna lydelsen av 43§ får väghållaren själv inom vägområdet vidta de åtgärder som han bedömer som nödvändiga för att komma till rätta med otillåtna anläggningar m. m.

Polismyndigheten skall lämna väghållningsmyndigheten det biträde som behövs för att vidta åtgärder som avses i 43 och 45 §§.

73§ En väghållningsmyndighets beslut enligt denna lag får överklagas hos vägverket genom besvär.

Paragrafen innehåller regler om besvärsmyndighet vid talan mot väghållningsmyndighetens beslut. Enligt den nuvarande ordningen är länsstyrelsen besvärsinstans.

I enlighet med vad vägverket har föreslagit har paragrafen ändrats så att väghållningsmyndighetens beslut får överklagas hos vägverket genom besvär. Jag hänvisar till vad jag tidigare har anfört (avsnitt 2.1.4).

74§ Länsstyrelsens beslut enligt 37, 38, 45—47 §, 48§ andra stycket, 52 eller 53§ eller 64§ andra stycket får överklagas hos kammarrätten genom besvär.

Andra beslut av länsstyrelsen enligt denna lag än som avses i första stycket får överklagas hos regeringen genom besvär,

I paragrafen har angetts att också beslut av länsstyrelsen enligt 64§ andra stycket får överklagas till kammarrätten. I övrigt har endast språkliga ändringar gjorts.

75§ Vägverkets beslut enligt 39, 40, 41, 43, 44 eller 48§ får inte överklagas.

Andra beslut av vägverket enligt denna lag än som avses i första stycket får överklagas hos regeringen genom besvär.

I enlighet med vad som anförts tidigare har paragrafen ändrats så att vägverket blir slutinstans när det gäller frågor om tillstånd och föreskrifter inom vägområdet. Jag hänvisar till vad jag tidigare (avsnitt 2.1.4) har anfört till stöd för en sådan besvärsordning. Andra beslut av vägverket får också i fortsättningen överklagas hos regeringen.

76§ Prop. 1985/86: 118 Vägverket får överklaga länsstyrelsens beslut enligt denna lag. Statens naturvårdsverk och länsvägnämnden får överklaga sådana beslut av väghållningsmyndighet, vägverket eller länsstyrelse enligt denna lag, som berör verkets eller nämndens verksamhetsområde. En kommun får överklaga beslut enligt denna lag av statlig väghållningsmyndighet, vägverket eller länsstyrelse, om beslutet berör kommunens verksamhetsområde.

Paragrafen behandlar frågan om statlig myndighets rätt att föra talan mot annan statlig myndighets beslut enligt väglagen. I första stycket och första meningen i andra stycket har endast en del språkliga ändringar gjorts. I andra stycket har gjorts ett tillägg, varigenom kommunerna getts en uttrycklig rätt att överklaga beslut enligt väglagen av statlig väghällningsmyndighet, vägverket eller länsstyrelse, om beslutet rör kommunernas verksamhetsområde. Tillägget har gjorts i enlighet med de allmänna principer för en samordning mellan väglagen och PBL som jag tidigare har redovisat (avsnitt 2.1.1).

7178 Ett beslut i fråga om tillstånd enligt 39, 43 eller 45—48§ och vägverkets beslut i fråga om fastställelse av en arbetsplan för väg, förändring av en enskild väg till allmän, förklaring att en gata tillika skall vara allmän väg eller indragning av en väg blir gällande när beslutet vinner laga kraft. I ett beslut om tillstånd får förordnas att det skall gälla omedelbart. Andra beslut enligt denna lag än som avses i första stycket gäller omedelbart, om inte något annat förordnas i beslutet.

I paragrafen, som innehåller regler om verkställbarhet av beslut enligt väglagen, har hänvisningen till 493 utgått eftersom den paragrafen har upphävts.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser 1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. 2. Beslut, tillstånd och föreskrifter som har meddelats enligt äldre bestämmelser gäller fortfarande. 3. Beträffande tillstånd som har sökts före den 1 januari 1987 skall äldre bestämmelser tillämpas i fråga om säväl förfarandet som ärendenas prövning i sak. 4, Förbud enligt 498 skall fortsätta att gälla längst till utgången av år 1989.

Ändringarna i väglagen föreslås träda i kraft den 1 januari 1987 — dvs. vid samma tidpunkt som PBL. Bestämmelserna i punkterna 3 och 4 har utformats i nära överensstämmelse med de principer för övergångsreglering som föreslagits gälla för PBL. I 17 kap. 2§ föreskrivs att varje kommun före den 1 januari 1990 skall ha antagit en översiktsplan enlig 4 kap. PBL. Förbud att bygga på mark 59

som kan antas komma att ingå i vägområdet eller ligga i dess närhet bör Prop. 1985/86: 118

fortsätta att gälla under en övergångstid för att kommunerna skall få tillräcklig tid att anpassa sig till de nya förhållandena.

4.2¶Förslaget till lag om ändring i lagen (1939: 608) om

enskilda vägar

18 Denna lag avser enskild väg, som för cen eller flera fastigheter är till nytta vare sig för utfart, hemkörslor eller eljest.

Vad i denna lag stadgas angående fastighet gälle även beträffande gruva och skall, där omständigheterna prövas därtill föranleda, tillämpas jämväl å sådan byggnad eller industriell anläggning, som tillhör annan än ägaren till grunden.

Bestämmelserna i 2—4 kap. gäller inte inom områden med detaljplan, inom vilken kommunen är huvudman för allmänna platser. Antagande av en detaljplan för ett sådant område medför inte, att vad som tidigare enligt denna lag bestämts i fråga om fastigheter eller vägar inom området upphör att gälla såvida inte med stöd av 65 eller 85 § bestämts något annat.

Bestämmelserna i 5 kap. gäller inte inom område med detaljplan.

Denna lag skall icke verka rubbning av vad som finnes särskilt stadgat om rätt till väg eller om väghållningsskyldighet i vissa fall, ej heller inskränkning i den omfattning i vilken det enligt vedertagna allmänna rättsgrundsatser är lovligt för envar att färdas över annans ägor.

Ändringarna i tredje och fjärde styckena föranleds av det nya plansystemet i PBL.

I tredje och fjärde styckena har vidare vissa språkliga justeringar gjorts. Paragrafens sakliga innehåll är oförändrat.

4§ Väg skall till läge och sträckning samt till bredd och anordning i övrigt byggas så, att ändamålet med vägen må utan oskälig kostnad vinnas med minsta intrång och olägenhet för annan.

Inom område med detaljplan eller områdesbestämmelser får inte väg byggas i strid mot planen eller bestämmelserna. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Gäller naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning skall väg byggas så, att syftet med bestämmelserna inte motverkas. Om det finns särskilda skäl, kan undantag från föreskrifterna medges enligt bestämmelserna i naturvårdslagen

(1964:822).

Vägunderhåll och vinterväghållning skola utföras på sätt vägens ändamål fordrar.

Andra stycket första meningen har ändrats så att lydelsen stämmer överens med vad som föreslås i 14§ första stycket väglagen.

För att vinna anslutning till principerna i PBL för tillståndsprövning har i tredje stycket lagts till en möjlighet att vidta mindre avvikelse från detalj- 60

plan eller områdesbestämmelser. Tillägget är i överensstämmelse med vad Prop. 1985/86: 118 som föreslagits i 14 § andra stycket väglagen. I paragrafen har vidare kravet på hänsyn till regionplan tagits bort. Jag hänvisar till vad jag har anfört i anslutning till den föreslagna ändringen av 14§ väglagen. Likaså har förbudet att bygga enskild väg i strid mot vad som har föreskrivits enligt 3 kap. utgått såsom inaktuellt. Kravet avser nämligen skyldighet att vid förrättning enligt 2 kap. beakta beslut om sträckning av vägföreningsvägar. Sådan förrättning skall emellertid enligt 9§ lagen (1973: 1151) om införande av anläggningslagen inte längre förekomma. Vidare har den ändringen vidtagits att kravet att beakta bestämmelser om naturminnesmärken och nationalparker i fjärde stycket ersatts med ett — efter mönster av vad som föreslås i 14§ väglagen — formulerat krav att inte motverka syftet med gällande naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning. Möjlighet till undantag om det finns särskilda skäl har också tillagts i likhet med vad som föreslås i 14§ väglagen.

71§

För område, inom vilket tätare bebyggeise har uppkommit eller kan väntas uppkomma inom nära förestående tid, får i den ordning nedan sägs förordnas, att de fastigheter, som i sin helhet eller till någon del är belägna inom området, skall utgöra en samfällighet (vägförening) med ändamål att ombesörja och bekosta väghållning i fråga om de vägar, vilka förklaras skola anses såsom föreningens vägar, samt att handha de i föreningen ingående fastigheternas gemensamma angelägenheter i övrigt rörande dessa vägar. Finns inom en vägförenings område mark, som i en detaljplan, inom vilken annan än kommunen är huvudman för allmänna platser, avsatts till annan allmän plats än väg, skall föreningens väghållning omfatta även iordningställande och underhåll av en dylik allmän plats. Vad i detta kapitel sägs om väg skall i tillämpliga deltar gälla i fråga om en sådan allmän plats. Ej må föreningen utöva verksamhet, som är främmande för dess nu angivna ändamål, föreningen dock obetaget att ombesörja vägbelysning.

I första stycket har hänvisningen till områdets belägenhet på landet eller i stad tagits bort såsom numera överflödig. Ändringen i andra stycket är föranledd av det nya plansystemet i PBL och innebär ingen ändring i sak. Övriga ändringar i paragrafen är av språklig natur. Det sakliga innehållet är avsett att vara oförändrat.

75§ Då det slutligen har avgjorts att en väg skall byggas eller tas i anspråk såsom vägförenings väg, får föreningen mot ersättning för markupplåtelse och annat intrång lösa till sig rätt att för ändamålet begagna vägmarken eller den befintliga vägen. Medför vägens anläggande eller övertagande till väghållning även nytta för den som är berättigad till ersättning, skall hänsyn tas till det, när ersättningen bestäms. För rätt för föreningen att 61

begagna en befintlig väg skall inte, om det inte föreligger särskilda skäl ill Prop. 1985/86: 118 det, betalas ersättning till fastigheter, som ingår i föreningen. Bestämmelser om att mark även i vissa andra fall får tas i anspråk utan ersättning finns i plan- och bygglagen (0000:000).

Skall väg byggas så att den korsar eller eljest berör allmän väg, järnväg, spårväg, kanal eller flottied, äge vad i 41§ stadgats motsvarande tillämpning.

Tarvas för vägförening rätt, som i 13§ avses, skall under där stadgade villkor dylik rätt för föreningen upplåtas.

Över vägförenings väg må grind eller led cj bibehållas eller uppsättas med mindre därtill givits tillstånd i den ordning nedan sägs.

Endast första stycket har ändrats. Hänvisningen i sista meningen till byggnadslagen har bytts ut mot en hänvisning till PBL. Övriga ändringar är av språklig natur. Paragrafens sakliga innehåll är oförändrat.

788 Finner länsstyrelsen anledning till antagande att förhållandena på viss ort inom länet påkallar att en vägförening bildas, skall frågan tas upp och handläggas vid förrättning i den ordning som föreskrivs 1 det följande. Detsamma skall gälla om en ägare till fastighet, som enligt en detaljplan helt eller till viss del skall användas till en sådan väg eller annan allmän plats, för vilken annan än kommunen är huvudman, begär det och det inte är uppenbart onödigt.

Rätt att föra talan vid förrättningen tillkommer ägare och i 5§ avsedd innehavare av fastighet, som saken förmenas angå, samt innehavare av nyttjande- eller servitutsrätt med avseende å fastigheten, envar i vad frågan rör hans rätt.

Om förordnande av förrättningsman, biträde vid förrättningen av gode män samt utseende av sakkunnigt biträde åt förrättningsman gälle vad i 198 första stycket, 208 och 22§ första stycket första punkten sägs. Beträffande förrättningen i övrigt skola bestämmelserna i 23§, 24§ första stycket, 25 § och 29—31 §§ äga motsvarande tillämpning, dock att underrättelse om tid och ställe för sammanträde städse skall tillställas byggnadsnämnden samt att anteckning som omförmäles i 31§ andra stycket må underlåtas.

Förrättningsmannen och hans biträden samt gode männen vare berättigade att erhålla tillträde till fastigheter och byggnader samt att därvid övergå ägor och anbringa märken eller signaler i vad det finnes erforderligt för uppdragets fullgörande, varvid skall iakttagas att skada å egendom såvitt möjligt undvikes.

Förrättningsmannen och sakkunnigt biträde äge för uppdraget njuta ersättning med belopp som, där ej annorlunda är eller varder särskilt stadgat, på ansökan bestämmes av länsstyrelsen. Om ersättning åt god man gälle vad som är eller varder stadgat om gode män vid fastighetsbildningsförrättningar.

Ersättning enligt femte stycket skall, liksom annan kostnad som föranleds av förrättningen, betalas av vägföreningen eller, om en vägförening inte kommer till stånd, av staten. Om en kostnad föranletts uteslutande av en viss sakägares yrkande eller bestridande, får dock, om så anses skäligt, sakägaren förpliktas att betala kostnaden.

Endast första och sista styckena har ändrats. Paragrafen föreskriver i sin 62

nuvarande lydelse att det ankommer på länsstyrelsen att ta initiativet till Prop. 1985/86: 118 förrättning för att bilda vägförening, så snart förhållandena på en ort påkallar det. En motsvarande skyldighet åligger länsstyrelsen f.n. enligt 1168 byggnadslagen för det fall att det inte finns någon vägförening, som kan utge ersättning till en fastighetsägare som lider skada genom att i byggnadsplan bestämts att mark skall användas till väg eller annan allmän plats.

I sitt anförande till propositionen om PBL (prop. 1985/86:1 s. 830) aviserade chefen för bostadsdepartementet en ändring i bl.a. lagen om enskilda vägar som ger fastighetsägare rätt att påkalla förrättning så att det finns en väghållare som svarar för inlösen enligt 14 kap. 18 PBL. Jag hänvisar till vad chefen för bostadsdepartementet anfört i lagrådsremissen den 25 april 1985 i specialmotiveringen (avsnitt 5.3) till ändringen i 18§ anläggningslagen (1973: 1149). Ett tillägg av sådant innehåll har nu gjorts i första stycket. Om de allmänna platserna har inrättats som gemensamhetsanläggning enligt anläggningslagen torde en vägförening vara uppenbart onödig med avseende på frågan om inlösen. Någon förrättning skall då givetvis inte komma till stånd. Detta framgår också av tillägget i första stycket.

I sjätte stycket har termen ”kronan” bytts ut mot ”staten””.

I de berörda styckena av paragrafen har dessutom gjorts vissa språkliga justeringar.

84§ Då det slutligen har avgjorts att en vägförening skall bildas samt förrättningskartan har kompletterats i erforderlig mån, skall kopior av kartan samt avskrifter av förrättningsutlåtandet och av de förteckningar som nämns i 808 jämte beslut, som kan Aa meddelats över utlåtandet, av länsstyrelsen överlämnas till vägföreningen, ävensom till fastighetsbildningsmyndigheten och fastighetsregistermyndigheten, om inte länsstyrelsen är fastighetsregistermyndighet, samt till byggnadsnämnden.

Föreskriften i paragrafen om till vem kartkopior och avskrifter av handlingar skall överlämnas har moderniserats. I samband därmed har vissa språkliga justeringar gjorts.

1008 Där det är påkallat för att tillgodose trafiksäkerheten får länsstyrelsen för viss enskild väg inom länet eller en del av en sådan väg förordna att der inom ett avstånd av högst tolv meter från vägbanans mitt inte får utan länsstyrelsens tillstånd uppföras byggnader, andra anläggningar eller anordningar eller vidtas åtgärder som kan försämra trafiksäkerheten. Vid korsning i samma plan mellan enskilda vägar eller mellan enskild väg och järnväg eller spårväg får förordnandet utvidgas att avse ett område, som begränsas av räta linjer mellan punkter belägna i vägarnas mittlinjer högst femtio meter från korsningen.

Innan länsstyrelsen meddelar förordnande, som avses 1 första stycket, skall länsstyrelsen verkställa erforderlig utredning samt därvid bereda de väghållningsskyldiga eller för dem utsedd styrelse, markägare och andra, 63

som hava ett väsentligt intresse av frågan, tillfälle att muntligen eller Prop. 1985/86: 118 skriftligen yttra sig i ärendet.

Om meddelat förordnande skall, utöver den underrättelse angående förordnandet som sker enligt allmänna bestämmelser, meddelande intagas i ortstidning. Därjämte skall förordnandet införas i länets författningssamling.

Endast första stycket har ändrats. Beskrivningen av de olika åtgärder för vilka krav på länsstyrelsens tillstånd kan införas i trafiksäkerhetens intresse har anpassats till terminologin i PBL och mitt förslag till följdändringar i väglagen (t. ex. 47 §).

Det bör framhållas att flera av de åtgärder som omfattas av paragrafen f.n. kräver byggnadslov och därmed blir föremål för prövning både av länsstyrelsen och byggnadsnämnden. För att undanröja en sådan dubbelprövning borde i paragrafen göras motsvarande undantag för bygglovspliktiga åtgärder som föreslagits i 47§ väglagen. Ett ytterligare skäl för ett sådant undantag skulle vara att PBL-förslaget gör prövning av byggnadsnämnd obligatorisk eller möjlig i fler fall än f.n. Att jag likväl inte föreslår att bygglovspliktiga åtgärder undantas beror på de praktiska svårigheterna att tillämpa en sådan regel så länge förbudsområdets gräns mot annan mark skall räknas från vägens mitt och inte, som i väglagen, från vägområdets kant. Byggnadsnämndens behörighet att pröva bygglov kan nämligen endast omfatta åtgärder utanför vägområdet och är således lokaliserade till ett område vars gränser är mycket oklara, så länge begreppet vägområde inte finns närmare definierat i lagen om enskilda vägar. Att nu införa begreppet vägområde skulle fordra en närmare utredning av de praktiska konsekvenserna, vilket inte är möjligt eller lämpligt i nuvarande sammanhang. Jag vill även erinra om det arbete som sker inom den för bostadsoch kommunikationsdepartementen gemensamma arbetsgruppen om en samordning mellan lagen om enskilda vägar och anläggningslagen.

Så länge det föreligger oklarhet om gränserna för det område inom vilket byggnadsnämnden skall pröva trafikfarliga åtgärder utmed enskilda vägar finner jag det vara bättre att behålla länsstyrelsens befogenhet att ingripa mot samtliga åtgärder inom förbudsområdet trots risken för dubbelprövning. Antalet fall då dubbelprövning kan bli aktuell kan f.ö. antas bli ganska ringa.

102§ Har en ansökan om tillstånd enligt 100 § första stycket inte bifallits och medför detta att pågående markanvändning avsevärt försvåras, är fastighetsägaren och innehavare av nyttjanderätt eller annan särskild rätt till fastigheten berättigade till ersättning av staten för den skada som de lider härigenom.

Ersättning enligt första stycket skall bestämmas att utgå på en gång. Ersättningen får dock, om särskilda skäl föreligger, på begäran antingen av staten eller av fastighetsägaren eller annan sakägare fastställas att utgå med visst årligt belopp med rätt för starten eller den ersättningsberättigade att erhålla omprövning vid ändrade förhållanden.

Vad som i fråga om ersättning har avtalats eller uppenbarligen har

förutsatts skola gälla mellan staten och sakägare skall gälla även mot den Prop. 1985/86: 118 som efter det arr rätten till ersättning uppkom har förvärvat sakägarens rätt med avseende på fastigheten.

103 § Är fastighetsägare jämlikt 1023 tillkommande ersättning bestämd att utgå på en gång och har fastigheten genom inskränkningen i förfoganderätten undergått sådan minskning i värde att den kan antagas ej utgöra full säkerhet för borgenär, som då rätten till ersättning uppkom hade panträtt i fastigheten, skall ersättningen nedsättas hos länsstyrelsen; och skall om fördelning och utbetalande av nedsatt belopp samt verkan därav i tillämpliga delar gälla vad som är stadgat för det fall att nyttjanderätt eller servitutsrätt upplåtes genom expropriation.

Om en borgenär som avses i första stycket lider förlust till följd av att nedsättning inte har skett, har han rätt till gottgörelse av staten för förlusten mot avskrivning på fordringshandlingen. Detsamma gäller, om en borgenär lider förlust därigenom att er ersättning blivit för lågt beräknad och den till följd av överenskommelse mellan staten och den ersättningsberättigade eller av annan anledning inte prövats av domstol.

104§ Den som på grund av föreläggande enligt 1018 har bortskaffat eller ändrat en befintlig anordning vid väg är berättigad till ersättning av staten för sina kostnader för detta och för den skada i övrigt som genom åtgärden kan ha uppkommit för honom, Ersättningen skall bestämmas att utgå på en gång.

1058 Den som vill göra anspråk på ersättning enligt 102, 103 eller 1048 skall göra framställning därom hos länsstyrelsen.

Kan överenskommelse inte träffas om ersättningen, har den som gjort framställningen att instämma sin talan till den fastighetsdomstol, inom vars domkrets den mark som berörs av förordnandet eller föreläggandet är belägen. Även staten kan begära prövning av ersättningsfrågan. I fråga om rättegångskostnader och kostnader vid fördelning av ersättning gäller expropriationslagen (1972: 719) i tillämpliga delar. Om ett yrkande om ersättning i mål, som inte har anhängiggjorts av staten, ogillas, skall i stället allmänna regler om rättegångskostnader tillämpas. Om den som framställer ett ersättningsanspråk har haft skälig anledning att få sin talan prövad av domstol, får i stället efter omständigheterna förordnas, att staten skall ersätta honom hans rättegångskostnad eller att vardera parten skall bära sin kostnad.

I 102-105 §§ har termen ”kronan” bytts ut mot ”staten””. Vidare har vissa språkliga justeringar gjorts. Paragrafernas innehåll är oförändrat.

Ikraftträdande Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

Ändringar i lagen om enskilda vägar bör träda i kraft samtidigt med PBL. 65

Särskilda övergångsbestämmelser erfordras inte.

5 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 118

Prop. 1985/86: 118

5 Hemställan

Jag hemställer att lagrådets yttrande inhämtas över förslagen till 1. lag om ändring i väglagen (1971: 948), 2. lag om ändring i lagen (1939: 608) om enskilda vägar.

6 Beslut

Regeringen beslutar i enlighet med föredragandens hemställan.

Transumt av Prop. 1985/86: 118

Utdrag

LAGRÅDET PROTOKOLL

vid sammanträde 1985-11-15

Närvarande: f.d. regeringsrådet Lidbeck, regeringsrådet Brink, justitierådet Heuman.

Vid regeringssammanträde den 10 oktober 1985 har regeringen på hemställan av statsrådet R. Carlsson beslutat inhämta lagrådets yttrande över förslag till 20. lag om ändring i väglagen (1971: 948), 21. lag om ändring i lagen (1939: 608) om enskilda vägar.

Väglagen De föreslagna ändringarna i väglagen utgörs dels av ändringar föranledda av PBL-förslaget dels av ändringar som grundas på en framställning av vägverket från år 1983 och dels av vissa andra ändringar, av departementschefen betecknade som ”i huvudsak redaktionella”. De ändringar som sammanhänger med PBL-förslaget avser i huvudsak en anpassning av väglagens terminologi till de begrepp som finns i PBL. Denna harmonisering avser inte bara att ord som byggnadslagen utbytts mot plan- och bygglagen, stadsplan och byggnadsplan ersatts av detaljplan och liknande. Också i andra hänseenden har väglagens terminologi och uttryck ändrats i syfte att nå överensstämmelse med PBL. Så har t. ex. de tillståndspliktiga objekten i väglagen angivits i termer som närmare ansluter till PBL:s terminologi. Uttryck sådana som ”vidtagas åtgärd eller förekomma anordning” (43 §) har ersatts av uttrycken ”uppföras byggnader, andra anläggningar eller anordningar” och ”vidtas andra åtgärder” (jfr vidare 47 §). Denna strävan till följsamhet till PBL innebär en avvikelse från de principer som eljest legat till grund vid utformningen av följdlagstiftningen till PBL. I remissen till lagrådet den 25 april 1985 anger sålunda chefen för bostadsdepartementet (2.1.5) att konsekvensändringarna i speciallagarna bör begränsas till plantermer o. dyl. Däremot saknas, framhåller han, anledning att föreslå ändring av sådana uttryck som ny-, tillelter ombyggnad i de lagar där dessa uttryck förekommer. Chefen för kommunikationsdepartementet har inte närmare utvecklat skälen för ett annat ställningstagande i den nu berörda frågan. Lagrådet ifrågasätter om man inte även i fråga om väglagstiftningen bort begränsa konsckvensändringarna. Av remisshandlingarna kan inte utläsas att väglagen i delar varom här är fråga är behäftad med några brister. Lagrådet kan inte heller finna att väglagen skulle komma i konflikt med PBL om dess terminologi i större utsträckning lämnades oförändrad. Den 67

föreslagna omredigeringen medför i något fall (52 §) ändringar i sak som Prop. 1985/86: 118 måhända inte är avsedda. I sådana fall då redigeringen har skett inom regeringskansliet och utan remissbehandling försvåras ett bedömande av förslagen. Med den reservation som ligger häri vill lagrådet dock inte motsätta sig att anpassningen till PBL sker i huvudsak på sätt som nu föreslås. En förutsättning för den valda tekniken är emellertid att anpassningen sker med större konsekvens än som iakttagits i remissen. Vissa preciseringar blir nödvändiga. Lagrådet återkommer härtill under de aktuella paragraferna.

Till de ”i huvudsak redaktionella” ändringar som föreslås hör att till byggande av väg inte längre skall räknas förbättring av väg (10§) och att tillståndsplikt införs för vissa åtgärder vilka — utan att beröra trafiksäkerheten — kan äventyra vägens bestånd, drift eller brukande (45 §). Dessa förslag har inte remissbehandiats och lagrådet har för sin del svårt att bedöma behovet av ändringarna och deras följder. Även till dessa ändringsförslag återkommer lagrådet.

9§

Enligt paragrafens nuvarande lydelse utgör bestämmelserna i väglagen inte hinder för en kommun eller en landstingskommun att lämna bidrag till byggande av väg. Avsikten med stadgandet, som från och med år 1905 återfunnits i väglagstiftningen (12 § i 1943 års väglag), är att förekomma att kommunallagens bestämmelser om de uppgifter till vilka en kommun får anslå medel skulle utgöra hinder för en kommun eller ett landsting att lämna bidrag till väghållningen (Bexelius-Körlof, Väglagarna 2:a uppl. 1965, s. 45). Det nu föreslagna tillägget har enligt specialmotiveringen till syfte att klargöra att bestämmelserna i väglagen inte hindrar någon annan att lämna bidrag till byggande av väg.

Enligt specialmotiveringen förekommer det att bidrag lämnas av enskilda, t.ex. vid exploateringar eller på grund av en föreskrift i ett tillstånd enligt 136a§ byggnadslagen. Något hinder häremot finns inte i väglagen eller annorstädes. Att — såsom upplysts vid föredragningen — tvivel om lagligheten likväl uppkommit bland dem som har att tillämpa väglagen synes ha berott på att man inte haft klart för sig att 9§ är en kompetensregel för kommunerna utan i stället uppfattat paragrafen som ett uttryck för att inga andra än kommuner och landsting får bidra till byggande av allmän väg.

Som framgår av det anförda är det föreslagna tillägget onödigt. Det kan dessutom verka förvirrande genom att skymma det egentliga syftet med paragrafen, dvs. att slå fast att bidrag till byggande av allmän väg ligger inom den kommunala kompetensen. I sammanhanget må erinras om att det i svensk lagstiftning är mycket ovanligt med regler som säger att någon ”får” eller ”äger rätt” att göra något. I princip gäller att vad som inte är förbjudet är tillåtet. Det är förbudet, inte den allmänna handlingsfriheten som kräver en uttrycklig regel (se Strömholm, Rätt, rättskällor och rättstillämpning, 2:a uppl., 1984, s. 239).

På grund av det anförda föreslår lagrådet att det föreslagna tillägget 68 utgår.

10§ Prop. 1985/86: 118

Enligt det remitterade förslaget skall förbättring av väg inte längre innefattas i begreppet byggande av väg utan i stället hänföras till begreppet drift av väg. Bakgrunden till förslaget är enligt lagrådsremissen att det finns ett praktiskt behov av att få en ny uppdelning mellan de båda begreppen. I specialmotiveringen uttalar departementschefen att vad som föreslås inte är avsett att medföra någon ändring i fråga om vad som gäller om skyldighet att upprätta arbetsplaner. Detta uttalande synes missvisande. Departementschefen anger som exempel på förbättringsarbeten att en grusväg skall beläggas med asfalt. För ett sådant arbete kommer framdeles någon arbetsplan inte att behöva upprättas, eftersom man inte torde behöva ta i anspråk mark utöver den som redan hör till vägen (28 §). För närvarande -skall däremot arbetsplan upprättas även för förbättringsarbeten (15 §), låt vara att förfarandet får förenklas (16§ tredje stycket) och att utställning och fastställelse av arbetsplanen ej behöver ske (17§ tredje stycket och 18§ andra stycket). Också i andra avseenden får den föreslagna ändringen vissa följder. Således kommer inte längre regeln i 118 om samråd med länsstyrelsen att bli tillämplig vid förbättringsarbeten. Detsamma gäller bestämmelsen i 13§ där det föreskrivs, att man vid byggande av väg skall tillse att vägen får sådant läge och utförande att ändamålet med vägen nås utan oskälig kostnad och med minsta intrång och olägenhet för annan. Praktiskt mer betydelsefullt kan det bli att kommunerna inte längre torde kunna lämna bidrag till förbättringsarbeten för vägar där staten är väghållare. Bestämmelserna i 9§ ger nämligen möjlighet till kommunala bidrag endast för byggande av väg men däremot inte för drift av väg. Förslaget till ändring av 10§ har inte föregåtts av någon remissbehandling. Lagrådet saknar underlag för att bedöma om de av lagrådet påpekade konsckvenserna av ändringen inverkar på frågan om förbättringsarbeten skall räknas som drift av väg.

13§ Enligt I kap. 28 NRL-förslaget skall hushållningsbestämmelserna i 2 och 3 kap. NRL tillämpas i mål och ärenden enligt de författningar i vilka detta särskilt föreskrivs. Bland de i lagrummet angivna författningarna är väglagen. Stadgandet i väglagen om tillämpning av NRL:s föreskrifter har i det remitterade förslaget tagits upp i en ny andra mening i 13 §. NRL:s bestämmelser skall enligt remissen tillämpas när en vägs läge och utförande bestäms. Med denna utformning av anknytningen mellan NRL och väglagen är det naturligt att ta in bestämmelsen i ett lagrum som återfinns under rubriken Byggande av väg. Den föreslagna ordalydelsen kan emellertid leda tanken till att NRL skall tillämpas endast vid själva det faktiska arbetet med att bygga en väg. Avsikten är självfallet, såsom också framgår av specialmotiveringen, att NRL:s bestämmelser skall beaktas vid upprättandet av arbetsplaner som är det rättsliga instrument som reglerar ett vägbyggande. Enligt lagrådets mening kan det vara lämpligt att också i andra ärenden enligt väglagen kunna tillämpa NRL. Det bör därför övervä-

gas att låta kopplingen mellan NRL och väglagen ske genom en generellt Prop. 1985/86: 118 hållen, inledningsvis placerad bestämmelse. En sådan teknik synes bättre överensstämma med den metod som valts i andra lagar (se 2 kap. 28 PBL-förslaget och 4a§ miljöskyddslagen samt också vad lagrådet ovan yttrat beträffande 3 § naturvårdslagen, el-lagen och rörledningslagen). Lagrådet förordar därför att anknytningen sker genom en ny paragraf, betecknad 3a§, intagen under rubriken Allmänna bestämmelser. Paragrafen kan ges följande utformning.

Vid prövning av ärenden enligt denna lag skall lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m. m. tillämpas.

148 Paragrafen reglerar väglagens följsamhet dels till detaljplaner och områdesbestämmelser och dels till särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning. Vad gäller undantag från sådana särskilda bestämmelser — varvid främst åsyftas naturvårdsföreskrifter — har i remissen föreslagits att undantag skall kunna medges enligt bestämmelserna i naturvårdslagen. Mot denna teknik finns i och för sig ingen erinran. Tvärtom talar mycket för att ärenden om undantag från naturvårdslagens föreskrifter skall prövas enligt den lagens bestämmelser beträffande både avgörandet i sak och förfarandet. Emellertid har inte samma metod tillämpats i annan följdlagstiftning varöver lagrådet nu samtidigt avger yttrande. Lagrådet syftar på 3 kap. 2§ FBL, 98 anläggningslagen och 8 § ledningsrättslagen. Att i väglagen nu använda en avvikande teknik bör komma i fråga endast om starka skäl kan åberopas härför. Något sådant skäl synes emellertid knappast föreligga. Enligt lagrådet bör man därför i väglagen alltjämt välja en lagteknisk lösning som i huvudsak ansluter till den reglering som skall finnas i nyssnämnda lagrum i FBL. Lagrådet förordar därför att 14§ väglagen ges följande lydelse.

Inom område med detaljplan eller områdesbestämmelser får väg inte byggas i strid mot planen eller bestämmelserna. Om syftet med planen eller bestämmelserna inte motverkas, får dock mindre avvikelser göras.

Gäller eljest naturvårdsföreskrifter eller andra särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning skall väg byggas så, att syftet med bestämmelserna inte motverkas.

Om det finns särskilda skäl, får regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer medge undantag från bestämmelser som avses i andra stycket.

18§ I paragrafens tredje stycke finns bestämmelser om giltigheten hos fastställda arbetsplaner. Den tid under vilken fastställelsebeslutet gäller kan enligt sista meningen i stycket förlängas, varje gång med högst tre år, om det föreligger synnerliga skäl för en förlängning. I remissen föreslås nu att det skall räcka med särskilda skäl. Som tillräckligt skäl för att överväga en

förlängning av fastställelsetiden bör enligt departementschefen gälla att Prop. 1985/86: 118 objektet ingår i gällande flerårsplaner eller fördelningsplan eller att det eljest kan anses sannolikt att objektet kan antas komma till utförande inom en treårstid. Inför en förlängning av giltighetstiden måste självfallet hänsyn tas till fastighetsägarnas olägenheter av att frågan om ianspråktagande av hans mark hålls öppen. Den så att säga ”döda hand” som under ytterligare tid kommer att vila över berörda markområden medför att fastighetsägaren får svårigheter att planera underhålls- och förbättringsarbeten eller att göra investeringar som har betydelse för framtida lönsamhet. Å andra sidan är det naturligtvis, som departementschefen framhåller, angeläget att vägbyggnadsprocessen kan ges en effektiv och ekonomisk utformning. Lagrådet, som inte har någon kännedom om den praxis som kan ha utbildats vid prövning av förlängningsärenden, finner det för sin del svårt att bedöma om den ”uppmjukning” av förutsättningarna för en förlängning av giltighetstiden som den föreslagna ändringen av paragrafens lydelse syftar till kommer att försämra fastighetsägarnas situation. Konsekvenserna av den föreslagna ändringen hade enligt lagrådets mening bort belysas genom en remissbehandling.

238 Paragrafen ger bestämmelser om förutsättningarna för att gata skall förklaras tillika vara allmän väg och om förfarandet i sådana ärenden. Enligt huvudregeln i 6 kap. 263 första stycket första meningen PBL skall kommunen inom områden med detaljplan vara huvudman för allmänna platser. Inom en sådan detaljplan är gata beteckningen på alla områden för fordons- och gångtrafik, se prop. 1985/86:1 s. 561. Här kan det finnas behov av att bestämma att en gata tillika skall förklaras vara allmän väg, Ett praktiskt fall är att en gata har kommit att bli en del av en viktigare förbindelseled mellan två orter. Den rättsliga betydelsen av cen i 23§ avsedd förklaring är att staten därigenom blir väghållare och att statens rättigheter och skyldigheter kommer att regleras av väglagen. Det blir således väglagens föreskrifter om drift av väg — med den inskränkning som följer av 6 kap. 30§ andra stycket PBL — som bestämmer vad väghållaren har att göra. Också vissa frågor om ordnings- och säkerhetsföreskrifter kommer att avgöras enligt väglagen (se 43 och 44§§). Att gata förklaras tillika vara allmän väg för att staten skall bli väghållare inverkar däremot inte på huvudmannaskapet för de allmänna platserna inom planområdet. Kommunen blir alltjämt huvudman med därav följande rättigheter och skyldigheter. Vad huvudmannaskapet innebär regleras främst av 6 kap. 17§ första stycket PBL, som behandlar kommunens rätt att lösa mark som skall användas för allmänna platser, och 7§ väglagen, som anger att kommunen skall tillhandahålla staten i dess egenskap av väghållare den mark som behövs för väg. Det bör anmärkas att kommunens huvudmannaskap självfallet består om statens väghållaransvar upphör, därför att vägen dras in, eller om kommunen efter beslut av regeringen eller vägverket skall överta väghållningen. Det bör också nämnas att om en detaljplan med kommunen som huvudman för allmänna platser läggs över ett område där 71

en allmän väg redan går fram så påverkar planbeslutet inte det ansvar för Prop. 1985/86: 118 hållandet av vägen som staten redan har enligt väglagen. Det är inte alldeles enkelt att förstå innebörden av och hålla i sär de båda begreppen huvudman för allmänna platser och väghållare. Inte heller är samordningen mellan PBL och väglagen lättillgänglig. Några praktiska olägenheter av de antydda svårigheterna torde dock knappast vara att befara. Lagrådet har ej erinran mot den föreslagna lydelsen av förevarande 23§ men vill förorda att 6 kap. 30§ andra stycket PBL ändras så att det tydligt framgår att det är väglagens bestämmelser som reglerar statens ansvar för underhållet av den gata som förklarats tillika vara allmän väg. I samband därmed kan det finnas anledning att korrigera vissa uttalanden på s. 566 i prop. 1985/86:1.

43, 45, 47 och 485§§ 143§ finns bestämmelser om vilka åtgärder inom ett vägområde som inte får vidtas utan tillstånd. Förslaget till ändrad lydelse av paragrafen innebär att tillståndsplikten skall omfatta byggnader, andra anläggningar eller anordningar (första stycket punkt 1) samt andra åtgärder som kan försämra trafiksäkerheten eller vara till olägenhet för vägens bestånd, drift eller brukande (första stycket punkt 2). I specialmotiveringen säger sig departementschefen med den ändrade lydelsen avse att anpassa terminologin till PBL och göra klart att tillståndsplikt skall gälla generellt inom vägområdet för såväl byggnader, andra anläggningar eller anordningar som för åtgärder. Lagrådet vill peka på att anpassningen i förslaget inte gjorts fullt ut. Om en anpassning skall ske — vilket i och för sig inte är nödvändigt — bör den göras så att använda begrepp helt överensstämmer. Eljest löper man risk att de som skall tillämpa lagarna drar felaktiga slutsatser om bestämmelsernas innebörd. Lagrådet föreslår med hänsyn till det anförda att första stycket punkt 1 ges följande lydelse. ”1. uppföras byggnader, göras tillbyggnader eller utföras andra anläggningar eller anordningar, ”. Med en sådan lydelse av punkten kommer alla åtgärder som anges i 8 kap. 1§ första stycket 1 och 2 samt 2§ första stycket 1-8 PBL att omfattas av tillståndsplikten. En anpassning till PBL:s terminologi kräver också att uttrycket "försämra trafiksäkerheten” i punkt 2 efter mönster av 3 kap. 2§ PBL byts ut mot uttrycket ”inverka menligt på trafiksäkerheten”. På skäl som närmare utvecklas i specialmotiveringen har i paragrafen vidare tillagts en bestämmelse som ger väghållningsmyndigheten möjlighet att vidta åtgärder för att omgående få bort otillåtna anläggningar eller anordningar, t.ex. skyltar, som har satts upp inom ett vägområde utan tillstånd och som utgör en trafikfara. Såsom bestämmelsen utformats kan rättelse av en felaktigt vidtagen åtgärd inte ske besvärsvägen, eftersom åtgärden inte föregås av ett beslut som kan överklagas. I 45, 47 och 48§§ bör i de delar som syftar till en anpassning till terminologin i PBL göras ändringar och tillägg som motsvarar dem som föreslagits beträffande 43 8. 1 45§ har beträffande byggnader, andra anläggningar eller anordningar eller åtgärder utanför ett område med detaljplan och för vilka bygglov inte 72

erfordras genom nya bestämmelser införts en skyldighet att söka tillstånd Prop. 1985/86: 118 hos länsstyrelsen för sådant som kan äventyra vägens bestånd, drift eller brukande. Förslaget har i denna del inte remissbehandlats. Lagrådet har svårt att inse behovet av bestämmelsen. Det är också oklart varför departementschefen valt uttrycket ” vägens bestånd, drift eller brukande” i

detta sammanhang, jfr 43 8. |

Reglerna om verkställighet för att åstadkomma rättelse när någon överträtt en bestämmelse i 45§ har blivit alltför krångliga. Enligt förslaget anvisas olika vägar beroende på vad som skall rättas. Gäller det byggnad torde avsikten vara att väghållningsmyndigheten enligt 72 § första stycket skall vända sig till tingsrätten. Är det åter en anläggning, som inte är byggnad, eller en anordning skall länsstyrelsen enligt det nya fjärde stycket i 45§ besluta om avlägsnande genom väghållningsmyndighetens försorg. Hur man skall kunna vinna rättelse beträffande övriga otillåtna åtgärder som avses i 45 § första stycket punkt 1 framgår inte av lagrådsremissen. Är det slutligen en ljusanordning, som behöver tas bort, är kronofogdemyndigheten rätt instans enligt 72§ andra stycket. Enligt lagrådets mening borde beslut om verkställighet i alla dessa situationer kunna anförtros åt länsstyrelsen. Någon hänvisning till 45§ bör då ej ske i 72§ första eller andra styckena och sista stycket i 45 § kan ges följande lydelse.

Om tillstånd saknas (eller har återkallats, jfr 438) får länsstyrelsen meddela beslut om att rättelse skall ske genom väghållningsmyndighetens försorg. I samband med ett sådant beslut får länsstyrelsen meddela de föreskrifter som behövs.

49§ Paragrafen, som innehåller bestämmelser om byggnadsförbud i fråga om mark som kan antas komma att ingå i vägområde för en planerad väg, föreslås bli upphävd. I specialmotiveringen har som skäl härför hänvisats till att det nuvarande systemet med omfattande nybyggnadsförbud enligt PBL-förslaget skall avskaffas. Vidare framhålls att det i PBL-förslaget förutsätts att framtida sträckning av vägar skall redovisas i kommunernas översiktsplaner.

Lagrådet har intet att invända mot att paragrafen upphävs. Eftersom förslaget i denna del inte har remissbehandlats vill lagrådet dock påpeka följande. Argumentet att framtida vägsträckningar skall tas upp i översiktsplanen står i viss motsättning till vad som anförs i den allmänna motiveringen under 2.1.1 om behandlingen av vägfrågor i översiktsplanen. Det sägs där att det naturligtvis kan förekomma att vägfrågorna inte har kunnat lösas i översiktsplanen t.ex. av det skälet att man inte har kommit överens om en gemensam ståndpunkt. I sådana fall skulle förbud enligt 49 § kunna fylla en funktion. Det bör vidare framhållas att, även om en framtida vägsträckning redovisats i översiktsplanen, väghållningsmyndigheten inte kan vara helt säker på att vägsträckningen förblir obebyggd. Översiktsplanen är ju enligt departementschefen inte bindande och det kan därför tänkas att tillstånd lämnas till byggnadsföretag inom områden där vägen 73 skall gå fram.

52§ Prop. 1985/86: 118 Paragrafen ger — både i sin nuvarande och i föreslagen lydelse — länsstyrelsen möjlighet att ingripa beträffande byggnader, anläggningar och anordningar när det krävs för att tillgodose trafiksäkerheten. De föreslagna ändringarna avser dels villkoren för ingripanden, första stycket i paragrafen, och dels att ingripande från länsstyrelsens sida inte längre skall få ske inom område med detaljplan, andra stycket. Inom sådant område har enligt 10 kap. 17§ PBL byggnadsnämnden motsvarande befogenheter. Slutligen föreslås att den i nuvarande andra stycket intagna bestämmelsen om vite flyttas till 64§.

För närvarande kan ingripande ske endast beträffande byggnad, anläggning eller anordning inom det i 45—47§§ angivna förbudsområdet dvs. i praktiken inte längre bort från vägområdet än 50 meter. Denna begränsning har i förslaget fallit bort. En annan ändring är att ingripande skall få företas endast om förhållandena ändrats sedan byggnaden, anläggningen elter anordningen kom till. För närvarande är det möjligt att ingripa även i andra fall. I motiven till den nuvarande bestämmelsen (prop. 1971:123 s. 191) talas om det fall att en lagligen tillkommen anordning ligger inom ett senare genom särskilt beslut av länsstyrelsen tillskapat förbudsområde.

Genom de föreslagna ändringarna har paragrafen anpassats till 10 kap. 17 § PBL. Något annat skäl för ändringarna har inte angivits än önskan att få överensstämmelse med PBL. De föreslagna ändringarna har utarbetats inom regeringskansliet och har lagts fram utan remissbehandling. Lagrådet har svårt att bedöma om den utvidgning av det område där ingripande kan ske som blir följden av förslaget är sakligt motiverad. Lagrådet sätter vidare i fråga om det är välbetänkt att ta bort möjligheten att ingripa även i andra fall än när förhållandena har ändrats. Med hänsyn tili det anförda synes det tillrådligt att behålla paragrafens första stycke oförändrat. Lagrådet ser inget avgörande hinder mot att förutsättningarna för ingripanden blir något olika inom och utom område med detaljplan.

61§ I paragrafen ges bestämmelse om ersättning för skada som uppkommer genom inskränkningar i dispositionsrätt till mark på grund av att allmän väg har dragits eller skall dras fram. Enligt första stycket skall således ersättning utgå om vägran av tillstånd enligt 47§ medför att pågående markanvändning avsevärt försvåras. Tillämpningsområdet för 47 § inskränks emellertid enligt remissens förslag. Krav på länsstyrelsens tillstånd skall framdeles endast gälla utanför områden med detaljplan och endast för åtgärder som inte kräver bygglov. Avsikten är att beträffande åtgärder utanför vägområdet minska den nuvarande dubbelprövningen. Lagrådet vill anmärka att ändringen av 478 kan få betydelse för den enskilde fastighetsägarens rätt till ersättning. När prövning inte längre skall ske enligt väglagen utan endast enligt PBL:s bestämmelser blir ju PBL:s ersättningsregler ensamt avgörande. PBL ger emellertid inte rätt till ersättning för vägrat bygglov i den i 47§ angivna situationen. Detta är

nämligen enligt PBL-förstaget ett förhållande som fastighetsägaren får Prop. 1985/86: 118 finna sig i utan rätt till kompensation.

73—75 §§ I dessa paragrafer behandlas besvärsordningen vid överklagande av beslut enligt väglagen. De ändringar som här föreslås skall ses mot bakgrunden av de samtidigt framlagda förslagen att väghållningsmyndighet skall överta vissa beslutsbefogenheter som i dag ankommer på länsstyrelse. Dessa förslag, mot vilka lagrådet inte har något att invända, avser rätt att besluta som första instans i frågor som rör ordning och säkerhet inom vägområdet. Hit hör bl. a. frågor om tillstånd att ansluta enskild körväg till allmän väg, 39§, och att vidta åtgärder och ha anordningar inom vägområdet, 438. Länsstyrelsens beslut i dessa frågor kan enligt nuvarande ordning överklagas till regeringen. Enligt det remitterade förslaget får väghållningsmyndighetens beslut överklagas till vägverket, 73 §. Vägverkets beslut får inte överklagas, 75§ första stycket. Det blir alltså väghållningsmyndigheterna och vägverket förbehållet att pröva och avgöra här avsedda ordnings- och säkerhetsfrågor. Länsstyrelsernas och regeringens befattning med frågorna upphör.

De föreslagna ändringarna i besvärsordningen stämmer i huvudsak överens med vad vägverket föreslagit i sin framställning till regeringen. Av elva remissinstanser som yttrat sig över ändringsförslagen har nio ställt sig tveksamma eller avvisande. Man har framhållit att besvär bör föras till en instans utanför vägmyndigheterna, detta för att garantera en allsidig bedömning och en bedömning som tillgodoser rättssäkerheten. Lagrådet delar detta synsätt. I den allmänna motiveringen framhåller departementschefen att vägverket har tillräcklig kompetens på området varför rättssäkerheten inte sätts i fara. Från rättssäkerhetssynpunkt är det emellertid väsentligt att prövningen ankommer på en instans som — förutom att den har saklig kompetens på området — tillika är opartisk. De ärenden varom här är fråga är typiskt sett sådana där det krävs en avvägning mellan olika intressen, en avvägning som faller sig naturlig för en länsstyrelse men mindre självfallen för en sektorsinriktad myndighet som vägverket. Man kan enligt lagrådets mening inte bortse från att vägverket kan komma att se ordnings- och säkerhetsfrågorna ensidigt från de synpunkter verket har att främst företräda och att det inte tillräckligt beaktar andra intressen. I likhet med flertalet av de remissinstanser som uttalat sig i frågan föreslår lagrådet att länsstyrelse blir besvärsinstans i stället för vägverket vid överklagande av väghållningsmyndighets beslut. Ett alternativ vore att låta kammarrätt pröva besvär över väghållningsmyndighets beslut. Kammarrätt är redan i dag besvärsinstans vid överklagande av vissa länsstyrelsebeslut (37 och 3888, 45—47§§, 48§ andra stycket samt 52 och 53§§) och härutinnan föreslås ingen ändring. Med hänsyn till att ordnings- och säkerhetsfrågorna inom vägområdet övervägande avser lämplighetsbedömningar och till behovet av skyndsamhet i avgörandena är emellertid lösningen med länsstyrelse som besvärsinstans att föredra.

Vad så angår frågan om besvär skall få anföras mot länsstyrelsens beslut Prop. 1985/86: 118

i dit fullföljda ärenden delar lagrådet departementschefens mening att ärendena inte är av den art att regeringens medverkan är påkallad och att en besvärsordning enligt tvåinstansprincipen är mest rationell. Slutsatsen blir att länsstyrelsens beslut inte bör få överklagas. Länsstyrelsen är redan i dag slutinstans i vissa frågor, se prop. 1983/84:120 s. 18. Lagrådet vill emellertid understryka vikten av att länsstyrelsen inhämtar vägverkets yttrande, särskilt i frågor där en samordning över länsgränserna är önskvärd.

Beaktas vad lagrådet nu har anfört kan 73 § bibehållas i sak oförändrad. I 748 bör i ett nytt första stycke föreskrivas att länsstyrelsens beslut enligt 73§ inte får överklagas. I tredje stycket av paragrafen, motsvarande andra stycket remitterade förslaget, bör anges att ”andra beslut av länsstyrelsen enligt denna lag än som avses i första och andra styckena får överklagas hos regeringen genom besvär”. Slutligen kan 75 § bibehållas i sak oförändrad.

76§ Paragrafen behandlar statlig myndighets rätt att föra talan mot annan statlig myndighets beslut. I andra stycket har i det remitterade förslaget tillagts en ny andra mening varigenom kommun getts en uttrycklig rätt att överklaga beslut enligt väglagen som meddelats av statlig väghållningsmyndighet, vägverket eller länsstyrelse. Förutsättning för kommunens rätt att klaga anges vara att beslutet skall beröra kommunens verksamhetsområde. Som motiv för bestämmelsen anför departementschefen att kommunerna enligt PBL ges ett övergripande ansvar för markplaneringen och därför bör få överklaga beslut från väghållningsmyndigheterna. I sitt yttrande över PBL-förslaget uttalade lagrådet att en bestämmelse, som anger vilka som allmänt sett är behöriga att överklaga ett beslut, inte behövs. Vem som får överklaga följer nämligen av allmänna grundsatser (se prop. 1985/86: 1 s. 822). Departementschefen har anslutit sig till lagrådets mening och i det till riksdagen överlämnade PBL-förslaget har föreskrifter om vem som har besvärsrätt tagits bort. Också en kommuns rätt att klaga är beroende av om beslutet kan anses ha gått kommunen emot eller ej (se s. 816). Någon tvekan om att kommun redan nu har den i lagrådsremissen avsedda klagorätten föreligger inte. Med hänsyn till det anförda förordar lagrådet att det föreslagna tillägget i 76 § andra stycket får utgå.

Övergångsbestämmelserna

I punkt 2 föreskrivs att beslut, tillstånd och föreskrifter som har meddelats enligt äldre bestämmelser fortfarande skall gälla. I 17 kap. PBL-förslaget har inte någon motsvarande övergångsbestämmelse tagits upp beträffande beslut i ärenden om byggnadslov. Om skälen till att PBL ej har övergångsbestämmelse om rättsverkningar av äldre beslut om byggnadslov hänvisar lagrådet till prop. 1985/86: 1 s. 860. Inte heller för de ärenden som avgjorts enligt väglagen torde någon särskild övergångsreglering erfordras. Det kan 76

anmärkas att om befogenheten att meddela ett tillstånd övergår från en Prop. 1985/86: 118 myndighet till en annan, såsom föreslås beträffande tillstånd enligt 43 8 där väghållningsmyndigheten och inte länsstyrelsen framdeles skall vara beslutande, så inverkar inte detta på frågan om huruvida äldre beslut, tillstånd eller föreskrift alltjämt gäller. Däremot blir läget annorlunda om en viss tillståndsprövning skall upphöra. Lagrådet syftar främst på att enligt 47§ någon dubbelprövning inte längre skall ske beträffande åtgärder inom detaljplanelagt område och inte heller för bygglovspliktiga åtgärder. I dessa fall kommer i fortsättningen frågan om en åtgärds tillåtlighet endast att prövas av byggnadsnämnden enligt PBL medan någon prövning av länsstyrelsen enligt väglagen inte längre skall ske. Sådana beslut som fattats av länsstyrelsen enligt väglagens äldre regler torde — i motsats till vad som synes förutsatt i punkt 2 — inte ha någon rättsverkan efter nya lagens ikraftträdande. |

Enligt punkt 3 skall beträffande tillstånd som sökts före den 1 januari 1987 äldre bestämmelser tillämpas i fråga om såväl förfarandet som ärendenas prövning i sak. Bestämmelserna har enligt lagrådsremissen utformats i nära överensstämmelse med de principer för övergångsreglering som föreslagits gälla för PBL. Härmed torde åsyftas vad som i denna del föreslås i PBL för äldre planinstitut. För t.ex. byggnadslovsärenden har emellertid en annan metod valts i PBL. Enligt 17 kap. 25§ första stycket PBL-förslaget skall således i ärenden enligt byggnadslagen eller byggnadsstadgan, som byggnadsnämnden avgjort före ikraftträdandet, äldre bestämmelser tillämpas. Denna övergångsregel tar alltså endast sikte på vissa pågående ärenden. Det är nämligen nödvändigt att samma grunder för prövningen och samma processuella bestämmelser skall gälla för besvärsmyndigheten som för den myndighet som avgjort ärendet i första hand. En motsvarande reglering är lämplig också i väglagen. Då det gäller ärenden om tillstånd, som inte längre erfordras, synes det i enlighet med vad ovan anförts vara klart att dessa ärenden — oavsett om de är anhängiga i första instans eller överklagade — inte föranleder något avgörande i sak. Någon särskild bestämmelse härom erfordras ej. Skulle något ärende vid ikraftträdandet vara beroende på prövning i första instans och skall ärendet enligt nya lagen avgöras av annan myndighet bör ärendet överlämnas till denna myndighet. Med hänsyn till förhållandena synes någon uttrycklig regel härom obehövlig.

Ett särskilt problem kan mål om ersättning enligt 61 § erbjuda om ersättning begärts på grund av ett äldre beslut om vägrat tillstånd enligt 47, 48 eller 49§. För fall då skadan inte längre är ersättningsgill (se vad som sagts under 61 §) fordras en övergångsbestämmelse. Har målet anhängiggjorts före ikraftträdandet, bör äldre bestämmelser om ersättning tillämpas av fastighetsdomstolen i fråga om målens prövning i sak, låt vara att vid avgörandet bör vägas in att skadan ej längre är ersättningsgill. Har anspråk på ersättning inte framförts hos domstol före ikraftträdandet synes man kunna godta att ersättning ej skall utgå. Eljest får man med 17 kap. 168 tredje stycket PBL-förslaget som förebild uppställa en preklusionsfrist för talans väckande.

T1

Lagrådet föreslår i enlighet med vad som nu anförts att punkterna 2 och Prop. 1985/86: 118

3 i övergångsbestämmelserna ges följande lydelse.

2. I ärenden om tillstånd som alltjämt skall prövas enligt väglagen skall, om ärendet avgjorts i första instans före ikraftträdandet, äldre bestämmelser tillämpas i fråga om såväl förfarandet som ärendenas prövning i sak.

3. Beträffande mål om ersättning enligt 61§ väglagen, i vilka talan har väckts före ikraftträdandet, skall äldre bestämmelser tillämpas i fråga om målens prövning i sak.

Lagen om enskilda vägar 1§ De föreslagna ändringarna i paragrafens tredje och fjärde stycken är föranledda av det nya plansystemet i PBL. Lagrådet vill framhålla att uttrycket ” Antagande av en detaljplan” i tredje stycket torde innefatta också beslut att ändra en detaljplan (jfr 5 kap. 32§ PBL), vilket för undvikande av missförstånd bör framgå av specialmotiveringen till paragrafen.

4§ Lagrådet hänvisar till sitt yttrande över 14§ väglagen. Mot första stycket och första meningen i andra stycket av förevarande paragraf har lagrådet ej annan erinran än att två redaktionella ändringar bör göras för att nå språklig överensstämmelse med lagrådets förslag till lydelse av nyssnämnda paragraf i väglagen. Lagen om enskilda vägar har inte någon motsvarighet till 14§ andra stycket väglagen om undantag, när särskilda skäl föreligger, från bestämmelser om marks bebyggande eller användning. Detta innebär att när det gäller enskild väg prövningen av undantag från t.ex. naturvårdslagens föreskrifter skall ske enligt den lagens bestämmelser. Enligt lagrådets mening synes det emellertid inte behövligt att nu införa en erinran härom. En sådan erinran skulle för övrigt behöva kompletteras med hänvisning också till andra lagar som har särskilda bestämmelser för marks bebyggande eller användning. Sådan bestämmelse finns nu i lagen om fornminnen. Lagrådet förordar att andra meningen i andra stycket får utgå.

1008 Paragrafens första stycke föreslås ändrad så att beskrivningen av de olika åtgärder för vilka krav på länsstyrelsens tillstånd kan införas i trafiksäkerhetens intresse skall bli anpassad till terminologin i PBL. På skäl som redovisats under 43 § väglagen föreslår lagrådet att ifrågavarande ändringar ges samma lydelse som föreslagits beträffande nämnda paragraf.

Granskningen av de remitterade förslagen har i övrigt föranlett vissa ändringar av redaktionell art.

Prop. 1985/86: 118

Kommunikationsdepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 27 februari 1986

Närvarande: statsministern Palme, ordförande, och statsråden I. Carlsson, Lundkvist, Feldt, Sigurdsen, Gustafsson, Hjelm-Wallén, Peterson, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Wickbom, Johansson, Hulterström, Lindqvist

Föredragande: statsrådet Hulterström

Proposition om ändringar i väglagen (1971: 948) och

lagen (1939: 608) om enskilda vägar

1¶Anmälan av lagrådsyttrande

Föredraganden anmäler lagrådets yttrande (beslut om lagrådsremiss fattat vid regeringssammanträde 1985-10-10) över förslag till lag om ändring i väglagen (1971:948) och förslag till lag om ändring i lagen (1939: 608) om enskilda vägar.

Föredraganden redogör för lagrådets yttrande och anför.

2¶Förslaget till lag om ändring i väglagen

Lagrådet har i sitt yttrande ifrågasatt om inte anpassningen av väglagens terminologi till PBL bort begränsas på samma sätt som föreslagits beträffande annan aktuell följdlagstiftning. Med anledning härav vill jag anföra följande. Kn

Byggnadslagen och väglagen har i dag en terminologi som inte är samordnad trots att båda lagarna innehåller bestämmelser om hur mark får bebyggas och tas i anspråk för olika ändamål. Orsaken till detta är att lagarna har tillkommit vid olika tillfällen och att något särskilt behov av en samordnad terminologi då inte har funnits. Väglagen är f.n. utformad på ett sådant sätt att prövning i regel skall ske oberoende av om det också skall ske en prövning enligt byggnadslagstiftningen. |

Väglagens terminologi är i vissa avseenden ålderdomlig i förhållande till PBL: s. Många termer och uttryck i väglagen härrör från 1934 eller 1943 års lagar om allmänna vägar (se t.ex. 29 och 358§ 1934 års lag, 32 och 38 §§ 1943 års lag samt 43 och 54 §§ väglagen).

Jag delar lagrådets uppfattning att väglagen i förevarande avseende inte är behäftad med några mera påtagliga brister. Om väglagens terminologi lämnades oförändrad skulle den i vart fall inte komma i direkt konflikt med PBL. Att jag trots detta valt att redigera om väglagen beror på att PBL i väsentligt större utsträckning än den nuvarande byggnadslagstiftningen kommer att behöva beaktas i vägsammanhang. Jag förestår t. ex. att dub- 79

belprövningen tas bort när det gäller tillstånd intill vägområdet. Detta Prop. 1985/86: 118

innebär ett omedelbart behov av samordning för att klargöra kompetensfördelningen mellan byggnadsnämnden och länsstyrelsen. Enligt min mening underlättas tillämpningen även i övrigt om PBL:s och väglagens terminologi är enhetlig. Som lagrådet påpekat i annat sammanhang i sitt yttrande är samordningen mellan PBL och väglagen inte lättillgänglig.

PBL förutsätter ett väl utvecklat samarbete mellan planmyndigheter och vägmyndigheter. PBL ger också kommunerna ett ökat planeringsansvar och en starkare ställning när det gäller markanvändningen. Jag har därför skäl att utgå från att PBL: s uttryckssätt kommer att bli vägledande när det gäller markplanering och olika tillståndsfrågor. Om terminologin då inte är enhetlig finns risk för att väglagens termer och uttryck kan missförstås. Denna risk är särskilt stor för den som inte har den historiska förklaringen till den olikartade terminologin klar för sig.

Jag har mot denna bakgrund funnit att övervägande skäl talar för att det sker en anpassning i väglagen till PBL: s termer och uttryck. Jag noterar också att lagrådet inte motsatt sig att så sker på i huvudsak det sätt som föreslagits i lagrådsremissen. Redan nu vill jag förutskicka att jag kommer att föreslå de preciseringar som lagrådet ansett nödvändiga. Att den redigering som har skett inom regeringskansliet inte varit föremål för remissbehandling beror på att jag med den PBL-anpassade terminologin i väglagen inte åsyftat att få till stånd några sakliga ändringar av betydelse.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att den ändring som nu föreslås i väglagen som gäller reglering av bl.a. bebyggelse i närheten av allmänna vägar — dvs.den huvudsakliga orsaken till behovet av den samordnade terminologin — behandlats utförligt i prop. 1985/86:1 om ny plan- och bygglag (s. 106). PBL-utredningen hade valt att låta föreskrifterna om byggnader finnas kvar i väglagen men föreslagit att reglerna om skyltar, reklamanordningar och liknande skulle upphävas och att sådana frågor i fortsättningen skulle regleras endast genom PBL. Utredningens förslag i denna del remissbehandlades och förslaget godtogs i allmänhet av remissinstanserna. Chefen för bostadsdepartementet och min företrädare kom emellertid efter samråd fram till att kraven i väglagen på tillstånd av länsstyrelsen för att uppföra byggnader och andra anordningar intill eller i närheten av allmänna vägar borde upphävas i den mån det råder bygglovsplikt enligt PBL.

Lagrådets allmänna synpunkter i övrigt tar jag upp i anslutning till de enskilda paragraferna.

5§

I lagrådsremissen har föreslagits några språkliga justeringar i 5§. Jag vill nu upplysa att jag i budgetpropositionen (prop. 1985/86:100, bilaga 8) föreslagit ytterligare ändringar som är avsedda att träda i kraft den I januari 1987. Jag föreslår därför inte längre i detta sammanhang någon ändring av paragrafen.

9§ Prop. 1985/86: 118

Jag biträder lagrådets uppfattning att det föreslagna tillägget inte behövs.

10 § Lagrådet har tagit upp olika konsekvenser av att förbättring av väg inte längre skall innefattas i byggande av väg. Lagrådet har vidare påpekat att vad jag sagt om skyldigheten att upprätta arbetsplaner synes missvisande. Med anledning av det vill jag göra följande förtydliganden.

Gränsdragningen mellan förbättring av väg och drift av väg behandlades av den dåvarande departementschefen i prop. 1971:123 s. 123. Han konstaterade därvid att åtgärder som avser förbättring av väg och åtgärder som avser drift av väg ligger nära varandra. Han anförde vidare att till förbättring av väg bör räknas åtgärder som har till syfte att höja en vägs allmänna standard på ett varaktigt sätt. Efter väglagens ikraftträdande har emellertid uttrycket förbättring av väg i den vägtekniska terminologin kommit att användas på ett sätt som inte alltid stämmer överens med vad som var avsett i lagtexten. Förbättring av väg i vägteknisk mening används nämligen nu även för att beteckna rena driftåtgärder — dvs. åtgärder för att hålla vägen i ett för samfärdseln tillfredsställande skick (26 §). För sådana åtgärder upprättas inga arbetsplaner och inte heller samråder man enligt 16§ väglagen med länsstyrelsen. Som exempel på åtgärder som nu avses kan nämnas beläggning av en grusväg, uppsättning av vägräcken, dikningsarbeten och uppsättning av belysning i en vägkorsning. Denna typ av smärre åtgärder var vid väglagens tillkomst avsedda att ingå i begreppet drift av väg trots att de också kan sägas resultera i en varaktig förbättring av vägstandarden. Som min företrädare anfört i lagrådsremissen innebär praktiskt taget alla sådana åtgärder att vägens standard höjs. I den mån nu förekommande förbättringsarbeten är av större omfattning och av den karaktären att arbetsplan bör upprättas vill jag framhålla att dessa arbeten skall räknas till ombyggnad av väg. Min avsikt med den föreslagna lydelsen har endast varit att få lagtexten att stämma överens med den vägtekniska terminologin. Samråd kommer alltså att ske i samma utsträckning som f.n. Arbetsplaner skall också i framtiden upprättas i samma omfattning som sker i dag. Kommuner och landstingskommuner kommer att kunna bidra till byggande av väg i minst samma utsträckning som nu. Det finns således inga skäl att befara att de av lagrådet påpekade konsekvenserna inträffar. Mot bakgrund av att den föreslagna ändringen inte är avsedd att medföra någon ändring i förhållande till vad som gäller i dag var det inte meningsfullt att föranstalta om någon remissbehandling av förslaget i denna del.

Jag vidhåller således förslaget att paragrafen bör ändras på så sätt att begreppet förbättring av väg inte längre skall innefattas i byggande av väg.

13 § I lagrådsremissen föreslog min företrädare att väglagens anknytning till naturresurslagen lämpligen borde göras genom att 13§ kompletteras med 81

6 Riksdagen 1985/86. I saml. Nr 118

ett krav, att även NRL skall tillämpas när vägens läge och utförande Prop. 1985/86: 118 bestäms. Förslaget var i enlighet med vad som föreslagits i departementspromemorian (Ds Bo 1984:3) med förslag till lag om hushållning med naturresurser. Ingen av de instanser som avgav remissyttranden eller särskilda skrivelser med anledning av promemorian (prop. 1985/86:3, bilaga 2) hade något att erinra mot förslaget i denna del. Detta ledde till bedömningen att det endast är i samband med upprättande av arbetsplan som kopplingen till NRL är meningsfull. Jag godtar emellertid lagrådets förslag att införa en ny 3a§ med den utformning lagrådet angett i sitt yttrande.

14 §

Jag godtar i sak vad lagrådet har föreslagit beträffande denna paragraf men förordar en något annorlunda redaktionell utformning.

18§ Jag delar lagrådets uppfattning att konsekvenserna av den föreslagna lydelsen hade bort belysas tydligare. Enligt min bedömning skulle emellertid en ”uppmjukning” av förutsättningarna för en förlängning av arbetsplaners giltighetstid inte ha försämrat fastighetsägarnas situation. Avsikten med den föreslagna ändringen var i första hand att genom uttalandet i specialmotiveringen få till stånd en direkt koppling till gällande flerårsplaner och fördelningsplan och därigenom uppnå en mer stadgad praxis på området. Jag finner emellertid med beaktande av vad lagrådet uttalat att den föreslagna ändringen i tredje stycket sista meningen skall utgå.

23§

Jag instämmer i vad lagrådet uttalat beträffande innebörden av paragrafen.

43, 45, 47 och 48 §§ Beträffande skälen till att anpassa terminologin i dessa paragrafer till PBL vill jag hänvisa till vad jag anfört inledningsvis.

Jag godtar det av lagrådet föreslagna tillägget till 43§ första stycket punkt 1, 45, 47 och 48§§. Vidare anser jag — i enlighet med vad lagrådet påpekat — att uttrycket ”inverka menligt på trafiksäkerheten” bör ersätta det i lagrådsremissen föreslagna uttrycket "försämra trafiksäkerheten”.

Jag vill nämna att den i lagrådsremissen förutskickade ändringen i 22§ naturvårdslagen (1964: 822) i anledning av den ändrade prövningsordningen enligt 43 § väglagen har föreslagits i den nyligen beslutade propositionen om följdlagstiftning till PBE m. m.

Lagrådet har förklarat sig ha svårt att inse behovet av den föreslagna bestämmelsen i 45§ varigenom skyldighet gäller att söka tillstånd hos länsstyrelsen för sådant som kan äventyra ” vägens bestånd, drift eller

brukande”. Lagrådet har vidare ansett det oklart varför detta uttryck valts Prop. 1985/86: 118 i 45§. Med anledning härav vill jag anföra följande.

Som min företrädare uttalat i lagrådsremissen har avsikten varit att i 45 8 sammanföra de åtgärder m. m. intill vägområdet som kräver tillstånd av länsstyrelsen. Paragrafen har utformats så att den även skall innefatta 47 8 andra stycket, 53 § andra stycket och 54§ i nuvarande lydelser. Syftet med dessa bestämmelser är att skydda vägens bestånd, drift och brukande. Uttrycket finns dessutom redan nu i 43§.

Enligt PBL-förslaget ges kommunerna möjlighet att inom bl. a. ett område som inte omfattas av detaljplan medge lättnader i den generella bygglovsplikten (8 kap. 5§ första stycket PBL). Denna möjlighet skall dock begränsas av granneintressen och allmänna intressen (8 kap. 5§ andra stycket). I prop. 1985/86:1 s. 700 nämns som exempel på sådana intressen hänsynen till landskapsbilden och den omgivande miljön. Enligt min mening är detta inte tillräckligt för att säkerställa att kommunerna inte meddelar generella befrielser för områden som ligger i närheten av allmän väg. Med hänsyn till de värden som det allmänna vägnätet representerar anser jag det erforderligt att föreslå en skyldighet att söka tillstånd hos länsstyrelsen för sådant som kan äventyra vägens bestånd, drift eller brukande och som inte skall bygglovsprövas enligt PBL. Jag har inte ansett det nödvändigt med remissbehandling i denna del. Förslaget är snarast att se som en naturlig konsekvens av den föreslagna nyordningen i PBL som innebär att skyldigheten att söka bygglov kommer att kunna varieras genom kommunala beslut. Den generella bygglovsplikt som nu finns enligt byggnadslagstiftningen och som omfattar bl.a. anläggningar och anordningar inom områden i närheten av allmän väg kan sägas endast ha blivit ”överflyttad” till väglagen. Förslaget torde knappast innebära några förändringar i fråga om skyldigheten att söka tillstånd. Ändringen torde i praktiken endast innebära att tillstånd skall sökas hos länsstyrelsen i stället för hos byggnadsnämnden.

Jag instämmer i lagrådets uppfattning att reglerna om verkställighet för att åstadkomma rättelse när någon överträtt en bestämmelse i 45§ har blivit krångliga. En annan lösning bör därför åstadkommas. Lagrådet har ansett att beslut om verkställighet i alla de situationer som avses kan anförtros åt länsstyrelsen. Jag godtar vad lagrådet har föreslagit. Sista stycket i 45§ bör därför ges den lydelse lagrådet har angett.

49 §

Lagrådet, som förklarat sig inte ha något att erinra mot att paragrafen upphävs på det sätt som föreslagits, har gjort en del påpekanden. Med anledning härav vill jag anföra följande.

Förslaget i lagrådsremissen innefattar ingen ändring av vad som nu gäller om beslut om byggande av väg. Frågor om byggande av väg skall alltså också i fortsättningen prövas av vägverket efter samråd med länsstyrelsen. Om vägverket och länsstyrelsen har olika uppfattning kommer frågan att avgöras av regeringen (11 8).

Enligt paragrafens nuvarande lydelse kan länsstyrelsen meddela bygg- 83

nadsförbud för s.k. vägreservat. I och med att paragrafen upphävs blir det Prop. 1985/86: 118 byggnadsnämndens uppgift att se till att byggnadslov inte lämnas till sådant som försvårar vägbyggandet. Om det skulle uppstå en konflikt mellan en kommun och vägverket om behovet, sträckningen eller omfattningen av vägreservatet kan vägverket alltid pröva frågan om den aktuella vägens byggande enligt bestämmelserna i väglagen. Det blir då vägverket eller regeringen som slutgiltigt bestämmer om vägens byggande. Man kan utgå från att det, när vägmyndigheten fattar beslut om byggande av väg i strid mot vad en kommun önskar, är fråga om mycket angelägna och övergripande vägbyggnadsföretag. : Jag vill också i detta sammanhang hänvisa till 12 kap. 4§ PBL varigenom beslut att lämna bygglov skall kunna prövas av länsstyrelsen i vissa fall. I prop. 1985/86:1 s.349 har chefen för bostadsdepartementet anfört att statliga myndigheter kan vända sig till länsstyrelsen och begära ett sådant förordnande som avses i 12 kap. 4§ för ett visst område. Jag anser att det mot denna bakgrund finns tillräckliga garantier för att tillstånd inte kommer att lämnas till byggnadsföretag inom områden där väg skall gå fram även om 498 inte längre gäller. Jag vidhåller således förslaget i remissen i denna del.

52 § Lagrådet har på anförda skäl ansett det tillrådligt att behålla paragrafens första stycke oförändrat och förklarat sig inte se något avgörande hinder mot att förutsättningarna för ingripanden blir något olika inom och utom område med detaljplan. Jag godtar vad lagrådet föreslagit. I 523 första stycket föreslås därför endast redaktionella ändringar.

61 § Vad lagrådet anmärkt berör i praktiken endast de fall fastighetsägaren redan har fått bygglov av byggnadsnämnden men sedan vägrats tillstånd enligt 478. Den inskränkning som lagrådet påpekar torde sakna praktisk betydelse. "

73—75 §§ Jag delar lagrådets uppfattning att de ärenden varom här är fråga är sådana som vid avgörandet kräver en avvägning mellan olika intressen. Jag har emellertid inte anledning att tro att vägverket — såsom lagrådet befarar — kommer att se ordnings- och säkerhetsföreskrifter ensidigt från de synpunkter vägverket har att företräda. Vägverket har i detta sammanhang att iaktta saklighet och opartiskhet i enlighet med vad som föreskrivs i I kap. 9§ regeringsformen. I 4§ väglagen anges att vid väghållning tillbörlig hänsyn skall tas till bl.a. enskilda intressen. Det är min erfarenhet att vägverket vid sina avgöranden i dessa hänseenden gjort opartiska och allsidiga bedömningar. Inom vägverket finns sådan erfarenhet att också andra än rena ordnings- och säkerhetsfrågor kommer att beaktas. Det finns 84

enligt min mening inga skäl att anta att inte vägverket skulle ge besvärsär- Prop. 1985/86: 118 endena en opartisk och allsidig bedömning eller att rättssäkerhetsintressen eljest skulle sättas i fara om vägverket blir besvärsinstans.

Lagrådet har föreslagit att länsstyrelse skall bli besvärsinstans i stället för vägverket. Jag ser inte att en sådan besvärsordning i högre grad än den jag nu har föreslagit — i vart fall inte utan väsentliga ändringar i 34 § länsstyrelseinstruktionen (1971: 460) — skulle tillgodose rättssäkerheten. En fördel med mitt förslag är också att man får en för hela landet enhetlig praxis och att vägverket inte skulle behöva yttra sig till länsstyrelsen i varje särskilt fall där en samordning över länsgränserna är önskvärd, vilket för övrigt torde gälla många ärenden. I sammanhanget vill jag erinra om att länsstyrelsen kan fylla en viktig funktion som remissinstans till vägverket — särskilt i de ärenden som uteslutande gäller lämplighetsbedömningar.

Jag vidhåller således förslaget i remissen när det gäller besvärsordningen. I denna del har jag samrått med chefen för civildepartementet.

Jag noterar att lagrådet instämt i att ärenden varom nu är fråga inte är av den art att regeringens medverkan är påkallad och att en besvärsordning enligt tvåinstansprincipen är mest rationell.

76§ Jag godtar vad lagrådet har förordat beträffande denna paragraf. Det i lagrådsremissen föreslagna tillägget i 76 § andra stycket bör därför utgå.

Övergångsbestämmelserna

Jag instämmer i vad lagrådet uttalat och godtar lagrådets förslag till övergångsbestämmelser.

3¶Förslaget till lag om ändring i lagen om enskilda

vägar

18 Lagrådet har utgått från att uttrycket ”Antagande av en detaljplan” i tredje stycket också innefattar beslut att ändra en detaljplan. Lagrådets antagande är riktigt.

4§ Vad lagrådet har anfört torde avse andra stycket och första meningen i tredje stycket.

Jag instämmer i vad lagrådet uttalat beträffande paragrafens innebörd och godtar i sak lagrådets förslag men förordar en något annorlunda redaktionell utformning.

100 § Jag godtar vad lagrådet har föreslagit. 85

Prop. 1985/86: 118

4 Hemställan

Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att anta de av lagrådet granskade lagförslagen med vidtagna ändringar.

5 Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram.

Bilaga Prop. 1985/86: 118

De remitterade lagförslagen

1 Förslag till

Lag om ändring i väglagen (1971: 948)

Härigenom föreskrivs i fråga om väglagen (1971: 948)

dels att 49, 50 och 54 §§ skall upphöra att gälla,

dels att 1, 5—9, 10—19, 22, 23, 26—28, 33, 39—48, 51—53, 57, 61, 63—66, 68 och 70—77 §§ skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Denna lag gäller allmän väg.

Allmän väg är, förutom väg som Allmän väg är, förutom väg som anlägges enligt denna lag eller en- anläggs enligt denna lag eller enligt ligt lagen förändras till allmän, så- lagen förändras till allmän, sådan dan för allmän samfärdsel upplåten för allmän samfärdsel upplåten väg väg som av ålder ansetts som all- som av ålder ansetts som allmän män eller enligt äldre bestämmelser eller enligt äldre bestämmelser ananlagts som eller förändrats till all- lagts som eller förändrats till allmän män och som vid denna lags ikraft- och som vid denna lags ikraftträträdande hålles av staten eller kom- dande hålls av staten eller en kommun. mun.

Väg upphör att vara allmän, när En väg upphör att vara allmän, vägen drages in. Ar kommun väg- när vägen dras in. Om en kommun hållare, upphör väg att vara allmän, är väghållare, upphör vägen att när vägen enligt byggnadslagen vara allmän, när den enligt plan- (1947:385) upplåtes eller skall vara och bygglagen (0000:000) upplåts upplåten till allmänt begagnande eller skall vara upplåten till allmänt som gata. Har väg upplåtits till all- begagnande som gata. Om en väg mänt begagnande som gata medan har upplåtits till allmänt begagstaten är väghållare, upphör vägen nande som gata medan staten är att vara allmän, när kommunen väghållare, upphör vägen att vara övertar väghållningen. allmän, när kommunen övertar väg-

hållningen.

5§!

Staten är väghållare i den mån ej Staten är väghållare i den mån regeringen celler, efter regeringens inte regeringen eller, efter regeringbemyndigande, statens vägverk ens bemyndigande, vägverket förförordnar att kommun i stället för ordnar att er kommun i stället för staten skall vara väghållare inom staten skall vara väghållare inom sitt område eller del därav. Sådant sitt område eller del därav. Ett såförordnande får meddelas endast dant förordnande får meddelas enom det är lämpligt med hänsyn till dast om det är lämpligt med hänsyn kommunens förutsättningar. För- till kommunens förutsättningar. Ett ordnande kan jämkas eller återkal- förordnande kan jämkas eller återlas. kallas.

! Senaste lydelse 1981: 861. 87

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 118

68” Statens vägverk handhar väghåll- Vägverket handhar väghållningningen för statens räkning och har en för statens räkning och har tilltillsyn över kommuns väghållning. syn över kommunernas väghållning. Väghållningsmyndighet är, då Väghållningsmyndighet är, då staten är väghållare, den till vägver- staten är väghållare, den till vägverket hörande regionala förvaltning ket hörande regionala förvaltning som regeringen bestämmer och, då som regeringen bestämmer och, då kommun är väghållare, den kom- en kommun är väghållare, den munala nämnd som kommunfull- kommunala nämnd som kommunmäktige utser därtill. fullmäktige utser därtill.

Är staten väghållare inom områ- Är staten väghållare inom et om-

de med stadsplan, skall kommunen råde med detaljplan, inom vilken tillhandahålla den mark som be- kommunen är huvudman för allhövs för väg inom området. männa platser, skall kommunen tillhandahålla den mark som behövs för väg inom området.

Underlåter kommun att bygga Underlåter en kommun att bygga väg, för vars byggande utgått stats- väg, för vars byggande utgått statsbidrag, eller eftersätter kommun bidrag, eller eftersätter er kommun skyldighet i fråga om vägs drift, kan skyldighet i fråga om vägs drift, kan statens vägverk förelägga kom- vägverket förelägga kommunen att munen att inom viss tid vidraga rät- inom viss tid vidta rättelse och om telse vid äventyr att verket låter ut- så ej sker utföra nödvändiga åtgärföra nödvändiga åtgärder på kom- der på kommunens bekostnad. munens bekostnad.

Bestämmelserna i denna lag ut- Bestämmelserna i denna lag utgör ej hinder för kommun eller gör inte hinder för er kommun eller landstingskommun att lämna bidrag en landstingskommun eller någon till byggande av väg. annan att lämna bidrag till byggande av väg.

108 Till byggande av väg räknas an- Till byggande av väg räknas anläggning av ny väg, omläggning av läggning av ny väg, omläggning av väg i ny sträckning samt ombygg- väg i ny sträckning samt ombyggnad och förbättring av väg. nad av väg. Ny väg får anläggas, om vägen Ny väg får anläggas, om vägen behövs för allmän samfärdsel eller behövs för allmän samfärdsel eller annars kan antagas få synnerlig be- annars kan antas få synnerlig betytydelse för det allmänna. delse för det allmänna. Omliläggning av väg i ny sträck- Omläggning av väg i ny sträckning samt ombyggnad och förbätt- ning samt ombyggnad av väg får ring av väg får ske, när det är påkal- ske, när det är påkallat från allmän lat från allmän synpunkt. synpunkt. > Senaste lydelse 1981: 861.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 118

118 Fråga om byggande av väg prö- Fråga om byggande av väg prövas av statens vägverk efter samråd vas av vägverket efter samråd med med länsstyrelsen. Har vägverket länsstyrelsen. Om vägverket och och länsstyrelsen olika uppfattning, länsstyrelsen har olika uppfattning, hänskjutes frågan till regeringens hänskjuts frågan till regeringens prövning. prövning.

Regeringen kan förordna att fråga om byggande av väg i vissa fall skall prövas av länsstyrelsen.

12§ Om skyldighet för staten att iord- 16 kap. 29§ plan- och bygglagen ningställa och upplåta allmän väg (0000:000) finns bestämmelser om som gata inom sådant område med skyldighet för staten att inom omstadsplan, för vilket staten är väg- råden med detaljplan i vissa fall hållare, finns bestämmelser i bygg- ställa i ordning och till allmänt benadslagen (1947:385). gagnande upplåta gata.

13§ Vid byggande av väg skall tillses, Vid byggande av väg skall tillses, att vägen får sådant läge och utfö- att vägen får est sådant läge och rande att ändamålet med vägen utförande att ändamålet med vägen vinnes med minsta intrång och olä- vinns med minsta intrång och olägenhet utan oskälig kostnad. genhet utan oskälig kostnad. När vägens läge och utförande bestäms Skall även lagen (0000:000) om hushållning med naturresurser m.m. tillämpas.

143” Inom område med fastställd ge- Inom område med detaljplan elneralplan eller med stadsplan eller ler områdesbestämmelser får inte byggnadsplan skall väg byggas i väg byggas i strid mot planen eller överensstämmelse med planen. bestämmelserna. Om syftet med Gäller annars särskilda bestämmel- planen eller bestämmelserna inte ser för marks bebyggande eller an- motverkas, får dock mindre avvivändning, såsom regionplan, utom- kelser göras. plansbestämmelser eller naturvårdsföreskrifter, skall väg läggas så, att syftet med bestämmelserna icke motverkas. Om särskilda skäl föreligger, kan Gäller naturvårdsföreskrifter elundantag från planen eller bestäm- ler andra särskilda bestämmelser melserna medges av regeringen el- för marks bebyggande eller anler myndighet som regeringen be- vändning skall väg byggas så, att stämmer. Även utan sådant medgi- syftet med bestämmelserna inte vande får mindre avvikelse från motverkas. Om det finns särskilda

> Senaste lydelse 1981: 861. + Senaste lydelse 1981: 861. 89

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 118

plan göras, om åtgärden är förenlig skäl, kan undantag från föreskrifmed planens syfte. terna medges enligt bestämmelser-

na i naturvårdslagen (1964:822).

15§

För byggande av väg skall upp- För byggande av väg skall upprättas arbetsplan. Arbetsplan får rättas en arbetsplan. uppdelas i förberedande och kompletterande arbetsplan.

I arbetsplan skall anges den mark I arbetsplanen skall anges den som behöver tagas i anspråk för mark som behöver ras I anspråk för företaget. Arbetsplan skall även in- väganordningar och för genomfönehålla för företagets genomföran- randet av vägbyggnadsföretaget. de i övrigt behövliga uppgifter. I Arbetsplan skall även innehålla de förberedande arbetsplan behöver uppgifter som i övrigt behövs för att uppgifter av sistnämnt slag redovi- genomföra företaget. sas endast i huvuddrag.

Förberedande arbetsplan skall fullständigas genom kompletterande arbetsplan så snart det kan ske.

168 Vid utarbetande av arbetsplan Vid utarbetande av en arbetsplan skall samråd i fråga om vägens skall samråd i fråga om vägens

sträckning och vägförslagets utformning i övrigt ske med berörda formning i övrigt ske med berörda fastighetsägare och myndigheter fastighetsägare och myndigheter samt andra som kan ha ett väsent- samt andra som kan ha ett väsentligt intresse i saken. ligt intresse i saken.

Förfarandet enligt första stycket Förfarandet enligt första stycket får efter omständigheterna förenk- får efter omständigheterna förenklas i fråga om arbetsplan för väg, las i fråga om en arbetsplan för väg, som enligt fastställd generalplan el- som enligt detaljplan skall ingå i alller enligt stadsplan eller byggnads- män plats eller som är förutsatt i plan skall ingå i trafikled eller an- områdesbestämmelser. nan allmän plats, om ej avvikelse föreslås från vad som bestämts i sådan plan.

Avser arbetsplan endast ombygg- Avser arbetsplan endast ombyggnad eller förbättring av väg, får för- nad av väg, får förfarandet enligt farandet enligt första stycket efter första stycket efter omständigheteromständigheterna förenklas med na förenklas med iakttagande av att iakttagande av att ägare till fastig- ägare till en fastighet, av vilken het, av vilken mark skall tagas i mark skall tas i anspråk, alltid skall anspråk, alltid skall beredas tillfälle beredas tillfälle att yttra sig. Detta att yttra sig. Vad som sagts nu gäl- skall även tillämpas på en arbetsler i fråga om kompletterande ar- plan som innefattar endast ändring betsplan även i andra fall samt av en arbetsplan för ett vägbyggäger vidare tillämpning på arbets- nadsföretag som ännu ej är färdigplan som innefattar endast ändring ställt. av arbetsplan för ännu ej färdigställt vägbyggnadsföretag.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 118

17§

Arbetsplan skall utställas för En arbetsplan skall ställas ut för granskning. granskning.

Arbetsplan för väg, som enligt En arbetsplan för väg, som enligt fastställd generalplan eller enligt detaljplan skall ingå i allmän plats stadsplan eller byggnadsplan skall eller som är förutsatt i områdesbeingå i trafikled eller annan allmän stämmelser, behöver inte ställas plats, behöver icke utställas, om ut. den ej avviker från vad som bestämts i sådan plan.

Ej heller behöver arbetsplan som Inte heller behöver en arbetsplan avser endast ombyggnad eller för- som avser endast ombyggnad av bättring av väg utställas, om ej väg ställas ut, om inte mark behömark behöver tagas i anspråk med ver fas i anspråk med vägrätt eller vägrätt eller rätt som avses 1 35 § rätt som avses i 35 § eller om ett eller om sådant ianspråktagande sådant ianspråktagande skriftligen skriftligen medgivits av berörda medgivits av berörda fastighetsägafastighetsägare och innehavare av re och innehavare av nyttjanderätt nyttjanderätt eller servitutsrätt. eller servitutsrätt. Under samma Under samma förutsättningar kan förutsättningar kan utställelse unutställelse underlåtas i fråga om derlåtas i fråga om en arbetsplan kompletterande arbetsplan även i som innefattar endast ändring av en andra fall samt i fråga om arbets- arbetsplan för ett vägbyggnadsföreplan som innefattar endast ändring tag som ännu ej är färdigställt. av arbetsplan för ännu ej färdigställt vägbyggnadsföretag.

188?

Arbetsplan fastställes av statens Arbetsplan fastställs av vägvervägverk efter samråd med länssty- ket efter samråd med länsstyrelsen. relsen. Har vägverket och länssty- Om vägverket och länsstyrelsen relsen olika uppfattning, hänskjutes har olika uppfattning, hänskjuts fråfrågan om fastställelse av planen till gan om fastställelse av planen till regeringens prövning. regeringens prövning.

I fall då utställelse underlåtits I sådana fall då utställelse har med stöd av 17§ tredje stycket be- underlåtits med stöd av 17§ tredje höver fastställelse ej ske. stycket behöver fastställelse inte

ske. |

Beslut om fastställelse av arbets- Ett beslut om fastställelse av en plan är förfallet, om ej inom fem år arbetsplan är förfallet, om inte från utgången av det år, under vil- inom fem år från utgången av det ket beslutet vann laga kraft, vägens år, under vilket beslutet vann laga sträckning blivit i sin helhet tydligt kraft, vägens sträckning har blivit i utmärkt på marken och i arbets- sin helhet tydligt utmärkt på marplanen angivet vägbyggnadsarbete ken och det i arbetsplanen angivna påbörjats. Om synnerliga skäl före- vägbyggnadsarbetet har påbörjats. ligger, kan regeringen eller, efter Om särskilda skäl föreligger, kan regeringens bemyndigande, vägver- regeringen eller, efter regeringens ket förlänga tiden, varje gång med bemyndigande, vägverket förlänga högst tre år. tiden, varje gång med högst tre år.

5 Senaste lydelse 1981: 861. 91

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 118

19§

Byggande av väg får påbörjas Byggande av väg får påbörjas först sedan arbetsplan, som ej en- först sedan arbetsplan har upprätdast är förberedande, upprättats tats och, när det behövs, har blivit och, i fall då så behövs, blivit fast- fastställd. ställd.

2285 Fråga om förändring av enskild Fråga om förändring av enskild väg till allmän prövas av statens väg till allmän prövas av vägverket vägverk efter samråd med länssty- efter samråd med länsstyrelsen. relsen. Har vägverket och länssty- Om vägverket och länsstyrelsen relsen olika uppfattning, hänskjutes har olika uppfattning, hänskjuts fråfrågan till regeringens prövning. gan till regeringens prövning.

Regeringen kan förordna att fråga om förändring av enskild väg till allmän i vissa fall skall prövas av länsstyrelsen.

23§

Gata inom sådant område med Under de förutsättningar som stadsplan, för vilket staten är väg- anges i 21 § kan i de fall staten är hållare, kan under förutsättning väghållare en gata inom ett område som anges i 21§ förklaras tillika med detaljplan förklaras tillika vara vara allmän väg. Bestämmelserna i allmän väg. Bestämmelserna i 22 § 2283 äger motsvarande tillämpning tillämpas på ärende om en sådan på ärende om sådan förklaring. förklaring.

26§

Väg skall hållas i ett för samfärdseln tillfredsställande skick genom underhåll, reparation och andra åtgärder.

Genom renhållning skall vägom- Genom renhållning skall vägornråde hållas i sådant skick att skäliga rådet hållas i est sådant skick att sanitära hänsyn och trevnadshän- skäliga sanitära hänsyn och trevsyn blir tillgodosedda. Detsamma nadshänsyn blir tillgodosedda. Detgäller i fråga om mark till en bredd samma gäller i fråga om mark till en av 25 meter intill parkeringsplats el- bredd av 25 meter intill parkeringsler rastplats som är väganordning, i plats eller rastplats som är väganden mån allmänheten har tillträde ordning, i den mån allmänheten har till marken. I fråga om område med tillträde till marken. Inom områden stadsplan eller byggnadsplan äger med detaljplan gäller detta stycke detta stycke tillämpning endast på endast vägområden för motorväg vägområde för motorväg eller mo- eller motortrafikled. tortrafikled.

De åtgärder som behövs för än- De åtgärder som behövs för sådamål som anges i första och andra dana ändamål som anges i första styckena räknas till drift av väg. och andra styckena räknas till drift Om särskilda skäl föreligger, kan av väg. Till drift av väg räknas ocklänsstyrelsen medge inskränkning i så serviceåtgärder och förbättskyldigheten att vidtaga sådana åt- ringsåtgärder. Om särskilda skäl gärder. Länsstyrelsen meddelar föreligger, kan vägverket besluta

$ Senaste lydelse 1981: 861. 922

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 118

därvid de föreskrifter som behövs. om inskränkning i skyldigheten att

vidta åtgärder för drift av väg. Väg-

verket meddelar därvid de före-

skrifter som behövs.

Statens skyldighet att inom så- Statens skyldighet att inom omdant område med stadsplan, för vil- råden med detaljplan, inom vilken ket staten är väghållare, ombesörja kommunen är huvudman för alldrift av allmän väg, som upplåtits männa platser och där staten är till gata, begränsas av byggnadsla- väghållare, ombesörja drift av allgen (1947:385). Detsamma gäller i män väg, som har upplåtits till gata, fråga om gata, som förklarats tillika begränsas av plan- och bygglagen vara allmän väg. (0000:000). Detsamma gäller i fråga

om gata, som har förklarats tillika

vara allmän väg.

28§

Behöver för väganordning, vars Behöver för en väganordning, utförande ingår i drift av väg, tagas vars utförande ingår i drift av väg, i anspråk mark utöver den som re- tas i anspråk mark utöver den som dan hör till vägen, skall upprättas redan hör till vägen, skall upprättas arbetsplan, vari anges den mark en arbetsplan, vari anges den mark som behöver tagas i anspråk. Be- som behöver tas i anspråk. Bestämstämmelserna i 13, 14 och 16—205§§ melserna i 13, 14 och 16—20 §§ skall äger motsvarande tillämpning på därvid tillämpas. Såvitt angår tillplanen. Denna skall därvid såvitt lämpningen av 16§ tredje stycket, angår tillämpningen av 16§ tredje 17§ tredje stycket och 18§ andra stycket, 17§ tredje stycket och 18§ stycket skall arbetsplanen anses andra stycket anses som sådan ar- som en sådan plan som avser enbetsplan som avser endast ombygg- dast ombyggnad av väg. nad eller förbättring av väg.

33§

I fråga om mark till väg, som en- I fråga om mark till väg, som enligt fastställd generalplan eller en- ligt en detaljplan, inom vilken komligt stadsplan är avsedd till gara, munen är huvudman för allmänna annan allmän plats eller särskilt platser, är avsedd till allmän plats, trafikområde, äger 30-32§§ ej tillämpas inte 30—32 §§, sedan martillämpning, sedan marken tagits i ken tagits i anspråk av kommunen anspråk av kommunen för avsett för avsett ändamål. ändamål.

39§

Enskild körväg får ej anslutas till En enskild körväg får inte ansluallmän väg utan länsstyrelsens till- tas till er allmän väg utan väghållstånd. Ej heller får utan sådant till- ningsmyndighetens tillstånd. Inte stånd enskild körvägs anslutning till heller får utan sådant tillstånd en allmän väg ändras. Vad som sagts enskild körvägs anslutning till en nu äger motsvarande tillämpning allmän väg ändras. Vad som sagts på sådan utfart från fastighet och nu gäller också i fråga om sådana sådan brygga som kan användas utfarter från fastigheter och sådana för körtrafik. bryggor som kan användas för kör- 93

trafik.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 118

Vid behandling av fråga om till- Vid behandling av en fråga om stånd enligt första stycket skall tillstånd enligt första stycket skall länsstyrelsen pröva om den till- väghållningsmyndigheten — pröva tänkta åtgärden är lämplig med hän- om den tilltänkta åtgärden är lämpsyn till trafiksäkerheten och fram- Jig med hänsyn till trafiksäkerheten komligheten på den allmänna vä- och framkomligheten på den allgen. I samband med tillstånd kan männa vägen. I samband med tilllänsstyrelsen meddela föreskrift om stånd kan väghållningsmyndigheväganslutningens läge och utföran- ten meddela föreskrifter om vägde i övrigt. anslutningens läge och utförande i

övrigt.

40§

Om det är nödvändigt med hän- Om det är nödvändigt med hänsyn till trafiksäkerheten eller fram- syn till trafiksäkerheten eller framkomligheten på allmän väg, kan komligheten på en allmän väg, kan länsstyrelsen förordna att enskild väghållningsmyndigheten förordna vägs anslutning till den allmänna att en enskild vägs anslutning till vägen skall spärras av eller ändras den allmänna vägen skall spärras av genom väghållningsmyndighetens eller ändras genom myndighetens försorg. Vad som sagts nu äger försorg. Vad som sagts nu gäller motsvarande tillämpning på utfart också i fråga om utfarter från fasfrån fastighet och på brygga. tigheter och på bryggor.

41§

I samband med tillstånd enligt I samband med tillstånd enligt 3983 eller i stället för förordnande 39§ eller i stället för förordnande enligt 40§ eller i samband med för- enligt 403 eller i samband med förordnande enligt 40 § om ändring av ordnande enligt 40 § om ändring av anslutning kan länsstyrelsen i fråga anslutning kan väghållningsmynom enskild väg meddela trafikföre- digheten i fråga om en enskild väg skrift varigenom trafik med motor- meddela trafikföreskrifter varigedrivet fordon på vägen eller del där- nom trafik med motordrivna fordon av förbjudes eller inskränkes. Om på vägen eller del därav förbjuds särskilda skäl föreligger, kan läns- eller inskränks. Om det finns särstyrelsen för visst ändamål medge skilda skäl, kan väghållningsmynundantag från sådan trafikföre- — digheten medge undantag från såskrift. dana trafikföreskrifter.

42§

Bestämmelserna i 39—41 §§ gäl- Bestämmelserna i 39—41 8§ gäller ej i fråga om enskild väg som är ler inte i fråga om enskilda vägar upptagen i fastställd generalplan som är upptagna i detaljplan eller eller i stadsplan eller byggnads- förutsatta i områdesbestämmelser. plan.

43§

Inom vägområde får ej utan läns- Inom ett vägområde får inte utan styrelsens tillstånd vidtagas åtgärd väghållningsmyndighetens tillstånd eller förekomma anordning, som 1. uppföras byggnader, andra kan vara till olägenhet för vägens anläggningar eller anordningar, bestånd, drift eller brukande. I 2. vidtas andra åtgärder som kan samband med tillstånd meddelar försämra trafiksäkerheten = eller 94

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 118

länsstyrelsen de föreskrifter som vara till olägenhet för vägens bebehövs. Tillstånd kan när som helst stånd, drift eller brukande. återkallas. I samband med tillstånd får

väghållningsmyndigheten meddela

de föreskrifter som behövs. Ett till-

stånd kan när som helst återkallas.

Första stycket gäller ej åtgärd el- Bestämmelserna i första stycket ler anordning, som är nödvändig gäller inte för sådant arbete som för vägarbete som utföres genom avses i 448. väghållningsmyndighetens försorg eller för arbete som avses i 44§. Första stycket gäller ej heller sådan grind eller bom, som behövs vid korsning mellan väg och järnväg, spårväg eller vattenväg eller för gränsbevakningen eller försvaret.

Om tillstånd saknas eller har återkallats får väghållningsmyndigheten avlägsna byggnader, andra anläggningar eller anordningar samt vidta de övriga åtgärder som behövs för rättelse.

44§ Elektrisk ledning, vattenledning Inom ett vägområde får inte utan

eller annan ledning får ej dragas väghållningsmyndighetens tillstånd inom vägområde, om ej väghåll- I. dras elektriska ledningar, vatningsmyndigheten medgivit det el- tenledningar eller andra ledningar, ler, när tillstånd enligt lag eller an- 2. utföras arbeten på en redan nan författning lämnats i annan dragen ledning. ordning, anmälan om arbetet gjorts Väghållningsmyndigheten = får hos väghållningsmyndigheten. meddela de föreskrifter om arbetet Väghållningsmyndigheten medde- och om rätt till upplag eller annan lar de föreskrifter om arbetets be- anordning som behövs med hänsyn drivande och om rätt till upplag el- till vägens bestånd, drift eller bruler annan anordning som, utöver kande. vad som är särskilt föreskrivet, behövs med hänsyn till vägens bestånd, drift eller brukande.

Första stycket äger motsvarande Tillstånd enligt första stycket betillämpning i fråga om arbete på hövs inte när tillstånd har medderedan dragen ledning. Påkallas på lats enligt annan lag eller författgrund av inträffad skada skyndsam ning och detta har anmälts hos reparation av ledning som dragits väghållningsmyndigheten. inom vägområde och skulle dröjs- Om det på grund av inträffad skamål med arbetets igångsättande da krävs skyndsam reparation av en vålla avsevärd olägenhet, får arbe- ledning som har dragits inom ett tet påbörjas utan art tillstånd med- vägområde får arbetet påbörjas delats av väghållningsmyndigheten utan tillstånd eller anmälan. Ledeller anmälan om arbetet gjorts hos ningens ägare skall i så fall snarast denna enligt första stycket. Led- underrätta väghållningsmyndigheningens ägare skall dock snarast un- ten om arbetet. derrätta väghållningsmyndigheten 95 om arbetet.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 118

45§

Ljusanordning, som kan menligt Intill ett vägområde får inte utan påverka ljusförhållandena för trafi- länsstyrelsens tillstånd ken på väg, får ej utan länsstyrel- 1. uppföras byggnader, andra sens tillstånd finnas anbringad in- anläggningar eller anordningar eltill vägområdet. I samband med ler vidtas åtgärder som kan vara till tillstånd meddelar länsstyrelsen de olägenhet för vägens bestånd, drift föreskrifter som behövs med hän- eller brukande, Syn till trafiksäkerheten. 2. sättas upp ljusanordningar

Första stycket gäller ej ljusan- som försämrar ljusförhållandena ordning inom område med stads- för trafiken på en väg. plan eller byggnadsplan. I samband med tillstånd får läns-

styrelsen meddela de föreskrifter

som behövs.

Bestämmelserna i första stycket

gäller inte inom områden med de-

taljplan. De gäller inte heller i frå-

ga om byggnader, andra anlägg-

ningar eller anordningar eller åt-

gärder för vilka bygglov krävs.

Om en anläggning eller anord-

ning som inte är byggnad är till

hinder för vägens bestånd, drift el-

ler brukande, får länsstyrelsen be-

sluta att denna skall avlägsnas ge-

nom — väghållningsmyndighetens

försorg. I samband med ett sådant

beslut får länsstyrelsen meddela de

föreskrifter som behövs.

46§

Tavla, skylt, inskrift eller därmed Inom ett avstånd av 50 meter jämförlig anordning för reklam, från ett vägområde får inte utan propaganda eller liknande ändamål länsstyrelsens tillstånd skyltar eller får ej utan länsstyrelsens tillstånd därmed jämförliga anordningar för finnas anbringad utomhus intill reklam, propaganda eller liknande vägområde på mindre avstånd än ändamål finnas uppsatta utomhus. 50 meter från vägområdet. Vad I samband med tillstånd får länssom sagts nu gäller ej anordning, styrelsen meddela de föreskrifter som är anbringad på byggnad och som behövs med hänsyn till trafiksom tjänar till upplysning om på säkerheten. stället bedriven affärsrörelse eller Bestämmelserna i första stycket annan verksamhet, och ej heller an- gäller inte | slagstavla för meddelanden röran- 1. inom områden med detaljplan, de kommunala angelägenheter, fö- 2. för sådana anordningar, som reningssammanträden, auktioner är uppsatta på byggnader för uppeller dylikt. I samband med till- lysning om affärsrörelse eller anstånd meddelar länsstyrelsen de fö- nan verksamhet på stället, reskrifter som behövs med hänsyn 3. för anslagstavlor för meddetill trafiksäkerheten. landen som rör kommunala angelä- 96

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 118

I fråga om område med stads- genheter, föreningssammanträden, plan eller byggnadsplan äger första — auktioner eller dylikt. stycket tillämpning endast på anordning intill vägområde för motorväg eller motortrafikled.

47§

Inom ett avstånd av tolv meter Inom ett avstånd av tolv meter från vägområde får utan länsstyrel- från ett vägområde får inte utan sens tillstånd ej uppföras byggnad länsstyrelsens tillstånd uppföras och ej heller förekomma annan an- byggnader, andra anläggningar elordning, som kan inverka menligt ler anordningar eller vidtas åtgär-

på trafiksäkerheten. Om det är nöd- der som kan försämra trafiksäker-

vändigt av hänsyn till trafiksäker- heten. Länsstyrelsen kan, om det heten, kan länsstyrelsen föreskriva är nödvändigt med hänsyn till traökning av avståndet, dock högst till fiksäkerheten, föreskriva att av-

50 meter. Vid korsning i' samma ståndet ökas, dock högst till 50 me-

plan mellan allmänna vägar, mel- ter. lan allmän väg och enskild allmän- Vid korsning i samma plan melneligen befaren väg eller mellan lan en allmän väg och en allmän väg och järnväg eller spår- 1. annan allmän väg, väg får ej utan länsstyrelsens till- 2. enskild väg som i större utstånd byggnad uppföras eller an- sträckning används av allmänheten

nan för trafiksäkerheten menlig an- för trafik,

ordning förekomma intill vägom- 3. järnväg, råde innanför räta linjer mellan 4. spårväg punkter, som är belägna i de kor- får inte utan länsstyrelsens tillstånd sande vägarnas mittlinjer 75 meter uppföras byggnader, andra anläggfrån korsningen. ningar eller anordningar eller vid-

Stängsel, som kan förorsaka snö- tas åtgärder som kan försämra trasamling på väg, får ej förekomma fiksäkerheten. Tillstånd för sådana intill vägområde utan länsstyrel- anordningar eller åtgärder krävs sens tillstånd. inte i de fall dessa är belägna eller

avser åtgärder utanför i första

stycket angivna avstånd och utan-

för de räta sammanbindningslin-

jerna mellan punkter, som är be-

lägna i de korsande vägarnas mitt-

linjer 75 meter från korsningen.

I samband med tillstånd enligt I samband med tillstånd får länsförsta eller andra stycket meddelar styrelsen meddela de föreskrifter länsstyrelsen de föreskrifter som som behövs. behövs med hänsyn till trafiksäkerheten.

Bestämmelserna i första och

andra styckena om krav på tillstånd

av länsstyrelsen gäller inte inom

områden med detaljplan. De gäller

inte heller i fråga om byggnader,

andra anläggningar eller anord-

ningar eller åtgärder för vilka bygg-

lov krävs.

7 Riksdagen 19851/86. I saml. Nr 118

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 118

48§ Från det beslut om fastställande Inom det i en arbetsplan angivna av arbetsplan vunnit laga kraft till vägområdet får inte utan väghålldess vägföretaget slutförts, får ningsmyndighetens tillstånd uppinom det i arbetsplanen upptagna föras byggnader, andra anläggvägområdet ej utan länsstyrelsens ningar eller anordningar eller vidtillstånd uppföras byggnad eller tas åtgärder, som kan väsentligt vidtagas åtgärd, som kan väsentligt försvåra områdets användning för försvåra områdets användning för vägändamål. Förbudet. gäller från vägändamål. det att beslutet om fastställelse av arbetsplanen har vunnit laga kraft till dess att vägområdet har tagits i anspråk för väg. För tid som anges i första stycket . För tid som anges i första stycket äger bestämmelserna i 47§ första gäller bestämmelserna i 47 § om stycket om förbud att utan länssty- förbud att utan länsstyrelsens tillrelsens tillstånd uppföra byggnad stånd uppföra byggnader, andra motsvarande tillämpning. anläggningar eller anordningar eller vidta åtgärder. Förbud enligt första eller andra Förbud enligt första eller andra stycket upphör att gälla, när beslut stycket upphör att gälla, när beslut om fastställande av arbetsplan upp- om fastställelse av en arbetsplan häves e!ler förfaller. upphävs eller förfaller. I samband med tillstånd enligt I samband med tillstånd får vägförsta eller andra stycket meddelar hållningsmyndigheten meddela de länsstyrelsen de föreskrifter som föreskrifter som behövs. behövs.

49§ Sedan fråga väckts om byggande av väg, kan länsstyrelsen meddela förbud att utan länsstyrelsens tillstånd uppföra byggnad på mark som kan antagas komma att ingå i vägområdet eller ligga i dess omedelbara närhet. Sådant förbud får ej meddelas för längre tid än tre år. Om synnerliga skäl föreligger, kan länsstyrelsen förlänga tiden, varje gång med högst tre år. Förbud enligt första stycket upphör att gälla, när beslut om fastställande av arbetsplan för vägbyggnadsföretaget vinner laga kraft. I samband med tillstånd enligt första stycket meddelar länsstyrelsen de föreskrifter som behövs.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 118

5087 Utan hinder av 47—49§§ får byggnad uppföras, anordning förekomma eller åtgärd vidtagas inom område med stadsplan eller byggnadsplan.

51§

Förbud enligt 45—49§ gäller ej i Förbud enligt 45—48§ gäller inte fråga om byggnad eller annan an- i fråga om byggnader, andra anordning inom det förbudsbelagda läggningar eller anordningar eller området som lagligen påbörjats in- åtgärder som lagligen har påbörjats nan förbudet blev tillämpligt där. innan förbudet började gälla.

52§

Är lagligen påbörjad anordning Om en byggnad, annan anläggbelägen inom område där förbud ning eller anordning utanför vägenligt 45-—47§ är tillämpligt och området har kommit att medföra medför den på grund av ändrade stora olägenheter för trafiksäkerheförhållanden eller i annat fall sådan ten på grund av att förhållandena olägenhet att begäran om tillstånd har ändrats, får länsstyrelsen föreenligt 45—47§ skulle ha avslagits, lägga ägaren att ta bort den eller kan länsstyrelsen meddela föreläg- vidta någon annan åtgärd med den. gande om avlägsnande, ändring el- Beträffande byggnader får dock såler utbyte av anordningen eller om dant föreläggande meddelas endast vidtagande av annan åtgärd. Vad om byggnaden kan flyttas utan svåsom sagts nu gäller i fråga om righet eller är av ringa värde. byggnad endast, om byggnaden kan flyttas utan svårighet eller är av ringa värde.

I beslut om föreläggande enligt | Bestämmelserna i första stycket denna paragraf kan länsstyrelsen gäller inte inom områden med deutsätta vite. taljplan.

53§

År det nödvändigt för vinnande Om träd eller buskar intill ett av fri sikt eller är det annars påkal- vägområde medför olägenheter för lat av hänsyn till trafiksäkerheten, trafiksäkerheten, får länsstyrelsen kan länsstyrelsen besluta att träd besluta att dessa skall avlägsnas eleller buske intill vägområde får av- ler kvistas genom väghållningsmyn-

lägsnas eller kvistas genom väghåll- dighetens försorg.

ningsmyndighetens försorg.

Är sådan anordning intill väg som ej utgöres av byggnad till hinder för vägens drift, kan länsstyrelsen besluta att anordningen får avlägsnas genom väghållningsmyndighetens försorg.

I samband med beslut enligt förs- I samband med ett sådant beslut ta eller andra stycket meddelar får länsstyrelsen meddela de förelänsstyrelsen de föreskrifter som skrifter som behövs. behövs.

7 Senaste lydelse 1972: 786.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 118

54§

Intill vägområde får ej upptagas grop eller grav som kan medföra fara för vägens bestånd.

Har mark till väg enligt fastställd Om mark till väg inom en detaljgeneralplan eller enligt stadsplan plan, inom vilken kommunen är hutagits i anspråk av kommunen för vudman för allmänna platser, har gata, annan allmän plats eller sär- tagits i anspråk av kommunen som skilt trafikområde, skall väghål- allmän plats, skall väghållaren fulllaren fullgöra dessförinnan upp- göra dessförinnan uppkommen crkommen ersättnings- och inlös- sättnings- och inlösningsskyldighet ningsskyldighet enligt 55 och 56 §§, enligt 55 och 56 §§, trots att vägrätoavsett att vägrätten upphört till ten har upphört till följd av 33 §. följd av 33 §.

618?

Medför vägran av tillstånd som Om vägran av tillstånd som avses avses i 47§ första stycket att på- i 478 medför att pågående markangående markanvändning avsevärt vändning avsevärt försvåras, är fasförsvåras, är fastighetsägaren och tighetsägaren och innehavare av innehavare av nyttjanderätt eller nyttjanderätt eller annan särskild annan särskild rätt till fastigheten rätt till fastigheten berättigade till berättigade till ersättning av väghål- ersättning av väghållaren för den laren för den skada de härigenom skada de härigenom lider. lider.

Första stycket äger motsvarande Bestämmelserna i första stycket tillämpning, om tillstånd som avses tillämpas också, om tillstånd som 1488 första eller andra stycket eller avses i 48§ har vägrats och förbud 49§ första stycket vägrats och för- som avses i den paragrafen har . bud som avses i nämnda paragra- gällt längre tid än fem år i följd. fer varit gällande längre tid än fem år i följd.

63§

Väghållaren skall ersätta skada Väghållaren skall ersätta skador till följd av att han förvärvat rätt att till följd av att denne har förvärvat inrätta särskild vinterväg, rätt att rätt nyttja mark i närheten av vägom- I. att inrätta särskild vinterväg, råde för upplag eller liknande ända- 2. att nyttja mark i närheten av mål i samband med byggande av vägområde för upplag eller liknanväg, rätt att anordna tillfällig väg, de ändamål i samband med bygganrätt att intill vägområde uppsätta de av väg, snöskärm eller rätt till täkt för drift 3. att anordna tillfällig väg, av väg. Han skall också ersätta ska- 4. att intill vägområde uppsätta da till följd av årgärd som avses i 34 snöskärm, | eller 53 §. För skada till följd av år- 5. till täkt för drift av väg. gärd som avses i 538 första stycket Väghållaren skall också ersätta utgår ersättning dock endast om skador till följd av åtgärder som

2 Senaste lydelse 1972: 786. 100

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 118

skadan är avsevärd. Vad som sagts avses i 34§, 45 § fjärde stycket eller nu gäller ej, om det avtalats eller 53§ eller till följd av ett förelägganuppenbarligen förutsatts att ersätt- de som har meddelats med stöd av ' ning icke skall lämnas. 52§. För skador som har uppstått till följd av åtgärder som avses i 53 § utgår ersättning endast om skadorna är avsevärda. Bestämmelserna i första och andra styckena gäller inte om det har avtalats eller uppenbarligen förutsatts att ersättning inte skall lämnas.

64§ Skada till följd av föreläggande Föreläggande enligt 528 får försom meddelats med stöd av 52§ enas med vite eller med föreskrift skall ersättas av väghållaren. att åtgärden, om föreläggandet inte följs, kan komma att utföras genom väghållningsmyndighetens försorg på den försumliges bekost-

nad. |

Följs inte ett sådant föreläggande, som innebär att åtgärden kan utföras genom väghållningsmyndighetens försorg, skall länsstyrelsen, om det inte finns skäl till annat, besluta att åtgärden skall utföras och hur det skall ske. Därvid skall länsstyrelsen se till att oskäliga kostnader inte uppstår. I beslut om föreläggande enligt första stycket eller beslut enligt andra stycket får förordnas att beslutet skall gälla omedelbart.

65§ Vad som avtalats eller uppenbar- Vad som har avtalats eller upligen förutsatts skola gälla mellan penbarligen förutsatts gälla mellan väghållaren och fastighetens ägare väghållaren och fastighetens ägare eller annan sakägare i fråga om er- eller annan sakägare i fråga om ersättning enligt 55, 58, 61, 63 eller sättning enligt 55, 58, 61 eller 63§ 64§ gäller även mot den som efter gäller även mot den som efter det det rätten till ersättning uppkom rätten till ersättning uppkom har förvärvat sakägarens rätt till fas- förvärvat sakägarens rätt till fastigheten eller anordningen. tigheten eller anordningen.

665 Har överenskommelse ej träffats Har överenskommelse inte träfom ersättning enligt 55, 58, 61, 63 fats om ersättning enligt 55, 58, 61 eller 64§ eller om inlösen enligt 56, eller 633 eller om inlösen enligt 56, 59 eller 62 §, skall den som vill göra 59 eller 62 §, skall den som vill göra anspråk på ersättning eller fordra anspråk på ersättning eller: fordra inlösen väcka talan vid den fastig- inlösen väcka talan vid den fastig- 101

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 118

hetsdomstol inom vars område fas- hetsdomstol inom vars område fastigheten eller anordningen är belä- tigheten eller anordningen är belä-

gen. Även väghållare kan på sätt gen. Även väghållaren kan på sam-

som nu sagts påkalla prövning av ma sätt påkalla prövning av ersättersättning som tillkommer fastig- ning som tillkommer fastighetsägahetsägare eller annan sakägare. re eller annan sakägare.

688?

Om borgenär som avses i 67§ Om en borgenär som avses i 67 § första stycket lider förlust till följd första stycket lider förlust till följd av att nedsättning ej skett, är han av att nedsättning inte har skett, är berättigad att av väghållaren få han berättigad att av väghållaren få gottgörelse för förlusten mot av- gottgörelse för förlusten mot avskrivning på fordringshandlingen. skrivning på fordringshandlingen. Detsamma gäller, om borgenären Detsamma gäller, om borgenären lider förlust därigenom, att ersätt- lider förlust därigenom, att ersättning enligt 55, 58 eller 61 § blivit för ning enligt 55, 58 eller 61§ blivit för lågt beräknad och ersättningen till lågt beräknad och ersättningen till följd av överenskommelse mellan följd av överenskommelse mellan väghållaren och fastighetens ägare väghållaren och fastighetens ägare eller av annan anledning ej blivit eller av annan anledning inte har prövad av domstol. I fråga om gott- prövats av domstol. I fråga om sågörelse som nu sagts äger 65 § mot- dan gottgörelse skall 65§ tillämpas

svarande tillämpning på förhållan- på förhållandet mellan väghållaren

det mellan väghållaren och borge- och borgenären. nären.

Har mark till väg enligt fastställd Om mark till väg inom en detaljgeneralplan eller enligt stadsplan plan, inom vilken kommunen är hutagits i anspråk av kommunen för vudman för allmänna platser, har gata, annan allmän plats eller sär- tagits i anspråk av kommunen son skilt trafikområde, skall väghål- allmän plats, skall väghållaren fulllaren fullgöra dessförinnan upp- göra dessförinnan uppkommen kommen skyldighet enligt första skyldighet enligt första stycket, stycket, oavsett att vägrätten upp- trots att vägrätten har upphört till hört till följd av 33 §. följd av 33§.

Talan om gottgörelse väckes vid Talan om gottgörelse väcks vid fastighetsdomstol som anges i 66 8. den fastighetsdomstol som anges i

668.

Har kommun enligt 7 § tillhanda- Om en kommun enligt 7 § har tillhållit staten mark för väg, är kom- handahållit staten mark för väg, är munen berättigad att av staten er- kommunen berättigad att av staten hålla ersättning för skäliga kostna- erhålla ersättning för skäliga kostder efter avdrag för förvaltnings- nader efter avdrag för förvaltningskostnad. kostnad.

Framställning om ersättning gö- Framställning om ersättning görs res hos statens vägverk. Kan över- hos vägverket. Om en överenskom-

> Senaste lydelse 1972: 786. 102

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 118

enskommelse ej träffas, väckes ta- melse inte kan träffas, väcks talan lan om ersättning vid fastighets- om ersättning vid den fastighetsdomstol som anges i 66§. domstol som anges i 66§.

71§

Till böter eller fängelse i högst Till böter eller fängelse i högst sex månader dömes den som upp- sex månader döms den som uppsåtsåtligen eller av oaktsamhet bryter ligen eller av oaktsamhet bryter mot förbud i 39, 43—48 eller 54§ mot förbud som gäller enligt 39 eleller mot föreskrift eller förbud som ler 43-488 eller mot en föreskrift meddelats med stöd av 39 eller 43—- eller ett förbud som har meddelats 49§. med stöd av 39 eller 43-488.

Till böter dömes den som bryter Till böter döms den som bryter mot trafikföreskrift som meddelats mot en trafikföreskrift som har med stöd av 41§. meddelats med stöd av 41 §.

728!0

Uppförs byggnad eller utförs led- Utförs ledningsarbete eller uppningsarbete i strid mot 43, 44, 47 förs en byggnad, annan anläggning eller 48§ eller mot föreskrift eller eller anordning i strid mot 44, 47 förbud som meddelats med stöd av eller 48§ eller mot en föreskrift el- 43, 44 eller 47-493, får tingsrätten ler ett förbud som har meddelats meddela handräckning för att med stöd av 44, 47 eller 48§, får åstadkomma rättelse. I fråga om så- tingsrätten meddela handräckning dan handräckning finns bestämmel- för att åstadkomma rättelse. I fråga ser i 178 handräckningslagen om sådan handräckning finns be- (1981: 847). stämmelser i 17§ handräckningsla-

gen (1981: 847).

Bryter någon mot förbud i 43, Om någon bryter mot ert förbud i 45—48 eller 54§ eller mot föreskrift 45§ första stycket punkt 2, 46—48§ eller förbud som meddelats med eller mot en föreskrift eller ert förstöd av 43 eller 45—48§ och är det bud som har meddelats med stöd av ej fråga om byggnads uppförande, 46—48§ och är det inte fråga om får kronofogdemyndigheten föran- uppförande av en byggnad, får stalta om rättelse. kronofogdemyndigheten vidta åt-

gärd för rättelse.

Efterkoms ej föreläggande enligt Kronofogdemyndigheten = skall 52§, skall kronofogdemyndigheten lämna det biträde som behövs för på anmodan av länsstyrelsen om- att beslut av länsstyrelsen enligt besörja att åtgärd vidtages. 64§ andra stycket skall kunna ge-

nomföras.

Polismyndighet skall lämna den Polismyndigheten skall lämna handräckning som behövs för vid- det biträde som behövs för att vidta tagande av åtgärd som avses i 34, åtgärder som avses i 34, 40, 43, 45 40 och 53 §§. eller 53§.

73§

Talan mot väghållningsmyndig- En väghållningsmyndighets behets beslut enligt denna lag föres slut enligt denna lag får överklagas hos länsstyrelsen genom besvär. hos vägverket genom besvär.

!0 Senaste lydelse 1981: 861.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 118

748!

Talan mot länsstyrelses beslut Länsstyrelsens beslut enligt 37, enligt 37, 38, 45—47§, 48§ andra 38, 45—47§, 488 andra stycket, 52 stycket, 52 eller 53 § föres hos kam- eller 53§ eller 64 § andra stycket får marrätten genom besvär. överklagas hos kammarrätten ge-

nom besvär. |

Talan mot annat beslut av läns- Andra beslut av länsstyrelsen enstyrelse enligt denna lag än som ligt denna lag än som avses i första avses i första stycket föres hos re- stycket får överklagas hos regegeringen genom besvär. ringen genom besvär.

758!

Talan mot statens vägverks be- Vägverkets beslut enligt 39, 40, slut enligt denna lag föres hos rege- 41,43, 44 eller 48 § får inte överklaringen genom besvär. gas.

Andra beslut av vägverket enligt

denna lag än som avses i första

stycket får överklagas hos rege-

"ringen genom besvär.

76§

Statens vägverk får föra talan Vägverket får överklaga länsstymot länsstyrelses beslut enligt den- relsens beslut enligt denna lag. na lag.

Statens naturvårdsverk och läns- Statens naturvårdsverk och läns-

vägnämnd får föra talan mot så- vägnämnden får överklaga sådana dant vägverkets eller länsstyrelses beslut av väghållningsmyndighet, beslut enligt denna lag, som berör vägverket eller länsstyrelse enligt dess verksamhetsområde. denna lag, som berör verkets eller

nämndens verksamhetsområde. En

kommun får överklaga beslut enligt

denna lag av statlig väghållnings-

myndighet, vägverket eller länssty-

relse, om beslutet berör kommu-

nens verksamhetsområde.

71§

Beslut i fråga om tillstånd enligt ' " Ett beslut i fråga om tillstånd en- . 39, 43 eller 45—49§ och statens ligt 39, 43 eller 45—48§ och vägvervägverks beslut i fråga om faststäl- kets beslut i fråga om fastställelse lelse av arbetsplan för väg, föränd- av en arbetsplan för väg, förändring ring av enskild väg till allmän, för- av en enskild väg till allmän, förklaklaring att gata tillika skall vara all- ring att en gata tillika skall vara allmän väg eller indragning av väg blir män väg eller indragning av en väg gällande när beslutet vinner laga blir gällande när beslutet vinner kraft, I beslut om tillstånd kan dock laga kraft. förordnas att heslutet skall lända I ett beslut om tillstånd får förtill efterrättelse omedelbart. ordnas att der skall gälla omedel-

bart.

!! Senaste lydelse 1981: 861. !? Senaste lydelse 1981: 861. 104

. Nuvarande lydelse Föreslugen lydelse

Prop. 1985/86: 118

Annat beslut enligt denna lag än Andra beslut enligt denna lag än som avses I första stycket länder som avses i första stycket gäller omedelbart till efterrättelse, om ej omedelbart, om inte något annat annat förordnas i beslutet. förordnas i beslutet.

1. Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987. 2. Beslut, tillstånd och föreskrifter som har meddelats enligt äldre bestämmelser gäller fortfarande. 3. Beträffande tillstånd som har sökts före den 1 januari 1987 skall äldre bestämmelser tillämpas i fråga om såväl förfarandet som ärendenas prövning i sak. 4. Förbud enligt 49 § skall fortsätta att gälla längst till utgången av år 1989.

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1939: 608) om enskilda vägar

Härigenom föreskrivs att 1, 4, 71, 75, 78, 84, 100 och 102—105 §§ lagen (1939: 608) om enskilda vägar skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

18!

Denna lag avser enskild väg, som för en eller flera fastigheter är till nytta vare sig för utfart, hemkörslor eller eljest. Vad i denna lag stadgas angående fastighet gälle även beträffande gruva och skall, där omständigheterna prövas därtill föranleda, tillämpas jämväl å sådan byggnad eller industriell anläggning, som tillhör annan än ägaren till grunden. Bestämmelserna i 2—4 kap. äga Bestämmelserna i 2—4 kap. gälicke tillämpning, såvitt angår om- ler inte inom områden med detaljråde, för vilket stadsplan fast- plan, inom vilken kommunen är huställts; dock skall, där ej med stöd vudman för allmänna platser. Anav stadgandena i 65 eller 858 an- tagande av en detaljplan för ett sånorledes i laga ordning beslutes, dant område medför inte, att vad fastställelse av stadsplan för områ- som tidigare enligt denna lag bede icke medföra, att vad tidigare stämts i fråga om fastigheter eller Jämlikt denna lag bestämts rörande vägar inom området upphör att gälfastigheter eller vägar inom områ- la såvida inte med stöd av 65 eller det upphör att gälla. 858 bestämts något annat. Vad i 5 kap. stadgas skall icke Bestämmelserna i 5 kap. gäller äga tillämpning i fråga om bebyg- inte inom område med detaljplan. gande av område, som ingår i stadsplan eller byggnadsplan.

"Denna lag skall icke verka rubbning av vad som finnes särskilt stadgat om rätt till väg eller om väghållningsskyldighet i vissa fall, ej heller inskränkning i den omfattning i vilken det enligt vedertagna allmänna rättsgrundsatser är lovligt för envar att färdas över annans ägor.

! Senaste lydelse 1972: 788. 105

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 118

48?

Väg skall till läge och sträckning samt till bredd och anordning i övrigt byggas så, att ändamålet med vägen må utan oskälig kostnad vinnas med minsta intrång och olägenhet för annan.

Ej må väg så byggas att plan eller Inom område med detaljplan elbestämmelser, som enligt vad där- ler områdesbestämmelser får inte om är stadgat innefatta hinder mot väg byggas i strid mot planen eller bebyggelse i strid mot planen eller bestämmelserna. Om syftet med bestämmelserna, motverkas eller planen eller bestämmelserna inte eljest markens ändamålsenliga be- motverkas, får dock mindre avvibyggande försvåras. Ej heller må kelser göras. väg byggas i strid mot vad jämlikt 3 Gäller naturvårdsföreskrifter elkap. föreskrivits. Inom område, för ler andra särskilda bestämmelser vilket regionplan finnes fastställd, för marks bebyggande eller anskall denna plan tjäna till ledning vändning skall väg byggas så, att vid utförande av vägföretag. syftet med bestämmelserna inte

motverkas. Om det finns särskilda

skäl, kan undantag från föreskrif-

terna medges enligt bestämmelser-

na i naturvårdslagen (1964:822).

Vägunderhåll och vinterväghållning skola utföras på sätt vägens ändamål fordrar.

Vid väghållning skall iakttagas vad om fasta fornlämningar, naturminnesmärken och nationalparker är särskilt stadgat.

Ne

Beträffande område på landet el- För område, inom vilket tätare ler i stad, inom vilket tätare bebyg- bebyggelse har uppkommit eller gelse uppkommit eller kan väntas kan väntas uppkomma inom nära inom nära förestående tid uppkom- förestående tid, får i den ordning ma, må i den ordning nedan sägs nedan sägs förordnas, att de fastigförordnas, att de fastigheter, som i heter, som i sin helhet eller till nåsin helhet eller till någon del äro gon del är belägna inom området, belägna inom området, skola utgöra skall utgöra en samfällighet (väpgen samfällighet (vägförening) förening) med ändamål att ommed ändamål att ombesörja och be- besörja och bekosta väghållning i kosta väghållning i fråga om de vä- fråga om de vägar, vilka förklaras gar, vilka förklaras skola anses så- skola anses såsom föreningens väsom föreningens vägar, samt att gar, samt att handha de i föreninghandhava de i föreningen ingående en ingående fastigheternas gemenfastigheternas gemensamma ange- samma angelägenheter i övrigt rölägenheter i övrigt rörande dessa rande dessa vägar. vägar.

Finnes inom vägförenings områ- Finns inom en vägförenings omde mark, som i byggnadsplan av- råde mark, som i en detaljplan, setts till annan allmän plats än väg, inom vilken annan än kommunen är

? Senaste lydelse 1954: 197. > Senaste lydelse 1954: 197. 106

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 118

skall föreningens väghållning om- huvudman för allmänna platser, fatta jämväl iordningställande och avsatts till annan allmän plats än underhåll av dylik plats. Vad i detta väg, skall föreningens väghållning kapitel sägs om väg skall i tillämp- omfatta äver iordningställande och liga delar gälla beträffande sådan underhåll av en dylik allmän plats. allmän plats. Vad i detta kapitel sägs om väg

skall i tillämpliga delar gälla i fråga

om en sådan allmän plats.

Ej må föreningen utöva verksamhet, som är främmande för dess nu angivna ändamål, föreningen dock obetaget att ombesörja vägbelysning.

758"

Då slutligen avgjorts att väg skall Då det slutligen har avgjorts att byggas eller tagas i anspråk såsom en väg skall byggas eller tas i anvägförenings väg, äge föreningen språk såsom vägförenings väg, får mot ersättning för markupplåtelse föreningen mot ersättning för markoch annat intrång till sig lösa rätt upplåtelse och annat intrång lösa att för ändamålet begagna vägmar- till sig rätt att för ändamålet begagken eller den befintliga vägen. Med- na vägmarken eller den befintliga för vägens anläggning eller överta- vägen. Medför vägens anläggande gande till väghållning jämväl nytta eller övertagande till väghållning för den till ersättning berättigade, även nytta för den som är berättiskall hänsyn därtill tagas vid ersätt- gad till ersättning, skall hänsyn tas ningens bestämmande. För för- till det, när ersättningen bestäms. eningens rätt att begagna befintlig För rätt för föreningen att begagna väg skall ej, med mindre särskilda en befintlig väg skall inte, om det skäl därtill äro, gäldas ersättning inte föreligger särskilda skäl fill till fastighet, som ingår i förening- det, betalas ersättning till fastigheen. Att mark jämväl i vissa andra ter, som ingår i föreningen. Befall må tagas i anspråk utan ersätt- stämmelser om att mark även i visning, därom stadgas i byggnadsla- sa andra fall får tas i anspråk utan gen. ersättning finns i plan- och byggla-

gen (0000:000).

Skall väg byggas så att den korsar eller eljest berör allmän väg, järnväg, spårväg, kanal eller flottled, äge vad i 418 stadgats motsvarande tillämpning.

Tarvas för vägförening rätt, som i 13§ avses, skall under där stadgade villkor dylik rätt för föreningen upplåtas.

Över vägförenings väg må grind eller led ej bibehållas eller uppsättas med mindre därtill givits tillstånd i den ordning nedan sägs.

78§"

Finner länsstyrelse anledning till Finner länsstyrelsen anledning antagande att förhållandena å viss till antagande att förhållandena på ort inom länet påkalla bildande av viss ort inom länet påkallar att en vägförening, skall frågan företagas vägförening bildas, skall frågan tas till handläggning vid förrättning i upp och handläggas vid förrättning den ordning nedan omförmäles. i den ordning som föreskrivs i det

" Senaste lydelse 1954: 197. 3 Senaste lydelse 1971: 1049. 107

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 118

följande. Detsamma skall gälla om

en ägare till fastighet, som enligt

en detaljplan helt eller till viss del

skall användas till en sådan väg el-

ler annan allmän plats, för vilken

annan än kommunen är huvudman,

begär det och det inte är uppenbart

onödigt.

Rätt att föra talan vid förrättningen tillkommer ägare och i 5§ avsedd innehavare av fastighet, som saken förmenas angå, samt innehavare av nyttjande- eller servitutsrätt med avseende å fastigheten, envar i vad frågan rör hans rätt.

Om förordnande av förrättningsman, biträde vid förrättningen av gode män samt utseende av sakkunnigt biträde åt förrättningsman gälle vad i 198 första stycket, 208 och 22§ första stycket första punkten sägs. Beträffande förrättningen i övrigt skola bestämmelserna i 23§, 24§ första stycket, 25 § och 29—31 §§ äga motsvarande tillämpning, dock att underrättelse om tid och ställe för sammanträde städse skall tillställas byggnads- - nämnden samt att anteckning som omförmäles i 315 andra stycket må underlåtas.

Förrättningsmannen och hans biträden samt gode männen vare berättigade att erhålla tillträde till fastigheter och byggnader samt att därvid övergå ägor och anbringa märken eller signaler i vad det finnes erforderligt för uppdragets fullgörande, varvid skall iakttagas att skada å egendom såvitt möjligt undvikes.

Förrättningsmannen och sakkunnigt biträde äge för uppdraget njuta ersättning med belopp som, där ej annorlunda är eller varder särskilt stadgat, på ansökan bestämmes av länsstyrelsen. Om ersättning åt god man gälle vad som är eller varder stadgat om gode män vid fastighetsbildningsförrättningar.

. Ersättning, som nu sagts, så ock Ersättning enligt femte stycket annan av förrättningen föranledd skall, liksom annan kostnad som kostnad skall gäldas av vägför- föranleds av förrättningen, betalas eningen eller, om vägförening ej av vägföreningen eller, om en vägkommer till stånd, av kronan. Där förening inte kommer till stånd, av kostnad föranletts uteslutande av staten. Om en kostnad föranletts viss sakägares yrkande eller bestri- uteslutande av en viss sakägares yrdande, må dock, om så prövas skä- kande eller bestridande, får dock, ligt, sakägaren förpliktas gälda om så anses skäligt, sakägaren försagda kostnad. pliktas att betala kostnaden.

848"

Då slutligen avgjorts att vägför- Då det slutligen har avgjorts att ening skall bildas samt förrättnings- en vägförening skall bildas samt kartan i erforderlig mån komplet- förrättningskartan har kompletteterats, skola kopior av kartan samt rats i erforderlig mån, skall kopior avskrifter av förrättningsutlåtandet av kartan samt avskrifter av föroch i 80§ omförmälda förteckning- rättningsutlåtandet och av de förar jämte beslut, som må hava med- teckningar som nämns 1 80§ jämte

6 Senaste lydelse 1954: 197. 108

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Prop. 1985/86: 118

delats över utlåtandet, av länssty- beslut, som kan ha meddelats över relsen överlämnas till vägförening- utlåtandet, av länsstyrelsen överen ävensom till länets lantmäteri- lämnas till vägföreningen, ävensom kontor eller, där området är belä- till fastighetsbildningsmyndigheten get inom stad eller samhälle, för och fastighetsregistermyndigheten, vilket byggnadslagens bestämmel- om inte länsstyrelsen är fastighets- Ser angående stad äga tillämpning, registermyndighet, samt till byggtill stadens eller samhällets bygg- nadsnämnden. nadsnämnd. Rörer ärendet område av såväl egentliga landsbygden som ock stad eller samhälle, som nu nämnts, skola kartkopia och avskrift av handlingarna tillställas både lantmäterikontoret och byggnadsnämnden.

10087 Där det finnes påkallat för rillgo- Där det är påkallat för att tillgodoseende av trafiksäkerheten äger dose trafiksäkerheten får länsstylänsstyrelse med avseende å viss relsen för viss enskild väg inom enskild väg inom länet eller del av länet eller en del av en sådan väg sådan väg förordna, att inom ett av- förordna att det inom ett avstånd av stånd av högst tolv meter från väg- högst tolv meter från vägbanans banans mitt ej må utan länsstyrel- mitt inte får utan länsstyrelsens tillsens tillstånd uppföras byggnad, stånd uppföras byggnader, andra uppsättas stängsel, som skymmer anläggningar eller anordningar elutsikten över vägbanan, eller vidta- ler vidtas åtgärder som kan försämgas annan dylik för trafiksäkerhe- ra trafiksäkerheten. Vid korsning i ten menlig anordning. Vid korsning samma plan mellan enskilda vägar i samma plan mellan enskilda vägar eller mellan enskild väg och järnväg elier mellan enskild väg och järnväg eller spårväg får förordnandet uteller spårväg må förordnandet ut- vidgas att avse ett område, som bevidgas att avse ett område, som be- gränsas av räta linjer mellan punkgränsas av räta linjer mellan punk- ter belägna i vägarnas mittlinjer ter belägna i vägarnas mittlinjer högst femtio meter från korsningen. högst femtio meter från korsningen.

Innan länsstyrelsen meddelar förordnande, som avses i första stycket, skall länsstyrelsen verkställa erforderlig utredning samt därvid bereda de väghållningsskyldiga eller för dem utsedd styrelse, markägare och andra, som hava ett väsentligt intresse av frågan, tillfälle att muntligen eller skriftligen yttra sig i ärendet.

Om meddelat förordnande skall, utöver den underrättelse angående förordnandet som sker enligt allmänna bestämmelser, meddelande intagas i ortstidning. Därjämte skall förordnandet införas i länets författningssamling.

102 8?

Har ansökan om tillstånd enligt Har en ansökan om tillstånd en- 100§ första stycket att å fastighet ligt 100 § första stycket inte bifallits

7 Senaste lydelse 1976: 639. " Senaste lydelse 1972: 788.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 118

uppföra byggnad eller eljest vid- och medför detta att pågående taga i samma stycke omförmäld markanvändning avsevärt försvåanordning icke bifallits och medför ras, är fastighetsägaren och innehadetta att pågående markanvändning vare av nyttjanderätt eller annan avsevärt försvåras, äro fastighets- särskild rätt till fastigheten berättiägaren och innehavare av nyttjan- gade till ersättning av sraten för den derätt eller annan särskild rätt till skada som de lider härigenom. fastigheten berättigade till ersättning av kronan för den skada de härigenom lida.

Ersättning varom sägs i första Ersättning enligt första stycket stycket skall bestämmas att utgå på skall bestämmas att utgå på en en gång; dock må ersättningen, om gång. Ersättningen får dock, om särskilda skäl äro därtill, på begä- särskilda skäl föreligger, på begäran antingen av kronan eller av fas- ran antingen av staten eller av fastighetsägaren eller annan sakägare tighetsägaren eller annan sakägare fastställas att utgå med visst årligt fastställas att utgå med visst årligt belopp med rätt för kronan eller belopp med rätt för staten eller den den ersättningsberättigade att er- ersättningsberättigade att erhålla hålla omprövning vid ändrade för- omprövning vid ändrade förhållanhållanden. den.

Vad i fråga om ersättning avtalats Vad som i fråga om ersättning eller uppenbarligen förutsatts skola har avtalats eller uppenbarligen har gälla mellan Aronan och sakägare förutsatts skola gälla mellan staten skall gälla jämväl mot den som efter och sakägare skall gälla även mot det rätten till ersättning uppkom den som efter det arr rätten till erförvärvat sakägarens rätt i avseen- sättning uppkom har förvärvat sakde å fastigheten. ägarens rätt med avseende på fas-

tigheten. :

103 8?

Är fastighetsägare jämlikt 1023 tillkommande ersättning bestämd att utgå på en gång och har fastigheten genom inskränkningen i förfoganderätten undergått sådan minskning i värde att den kan antagas ej utgöra full säkerhet för borgenär, som då rätten till ersättning uppkom hade panträtt i fastigheten, skall ersättningen nedsättas hos länsstyrelsen; och skall om fördelning och utbetalande av nedsatt belopp samt verkan därav i tillämpliga deltar gälla vad som är stadgat för det fall att nyttjanderätt eller servitutsrätt upplåtes genom expropriation.

Om borgenär som avses i första Om en borgenär som avses i försstycket lider förlust till följd av att ta stycket lider förlust till följd av nedsättning ej skett, har han rätt till att nedsättning inte har skett, har gottgörelse av kronan för förlusten han rätt till gottgörelse av staten för mot avskrivning å fordringshand- förlusten mot avskrivning på fordlingen. Detsamma gäller, om bor- ringshandlingen. Detsamma gäller, genär lider förlust därigenom att er- om en borgenär lider förlust därigesättning blivit för lågt beräknad och nom att en ersättning blivit för lågt ersättningen till följd av överens- beräknad och den till följd av överkommelse mellan kronan och den enskommelse mellan staten och ersättningsberättigade eller av an- den ersättningsberättigade eller av nan anledning ej blivit prövad av annan anledning inte prövats av domstol. domstol.

? Senaste lydelse 1972: 788.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse Prop. 1985/86: 118

104 85!?

Den som på grund av föreläggan- Den som på grund av föreläggande enligt 101 § bortskaffat eller änd- de enligt 101 § har bortskaffat eller rat befintlig anordning vid väg är ändrat en befintlig anordning vid berättigad till ersättning av kronan väg är berättigad till ersättning av för sina kostnader härför ävensom staten för sina kostnader för detta för den skada i övrigt som genom och för den skada i övrigt som geåtgärden må hava uppkommit för nom åtgärden kan ha uppkommit honom. Ersättningen skall bestäm- för honom. Ersättningen skall bemas att utgå på en gång. stämmas att utgå på en gång.

105 §!!

Den som vill göra anspråk på ersättning enligt 102, 103 eller 1048 skall göra framställning därom hos länsstyrelsen.

Kan överenskommelse icke träf- Kan överenskommelse inte träffas om ersättningen, har den som fas om ersättningen, har den som gjort framställningen att instämma gjort framställningen att instämma sin talan till den fastighetsdomstol, sin talan till den fastighetsdomstol, inom vars domkrets den av förord- inom vars domkrets den mark som nandet eller föreläggandet berörda berörs av förordnandet eller före-

marken är belägen. Jämväl kronan läggandet är belägen. Även staten

äger påkalla prövning av ersätt- kan begära prövning av ersättningsfrågan enligt vad nu sagts. I ningsfrågan. I fråga om rättegångsfråga om rättegångskostnader och kostnader och kostnader vid fördelkostnader vid fördelning av ersätt- ning av ersättning gäller exproprianing gäller expropriationslagen tionslagen (1972:719) i tillämpliga (1972: 719) i tillämpliga delar. Ogil- delar. Om ett yrkande om ersättlas yrkande om ersättning i mål som ning i mål som inte har anhängigej anhängiggjorts av kronan, tilläm- gjorts av staten ogillas, skall i stälpas dock allmänna regler om rätte- let allmänna regler om rättegångsgångskostnader. Om den som fram- kostnader tillämpas. Om den som ställer ersättningsanspråk har haft framställer ett ersättningsanspråk skälig anledning att få sin talan prö- har haft skälig anledning att få sin vad av domstol, får i stället efter talan prövad av domstol, får i stälomständigheterna förordnas, att let efter omständigheterna förordkronan skall ersätta honom hans nas, att staten skall ersätta honom rättegångskostnad eller att vardera hans rättegångskostnad eller att parten skall bära sin kostnad. vardera parten skall bära sin kost-

nad.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1987.

9 Senaste lydelse 1954: 197. 1 Senaste lydelse 1972: 788. 111

Innehåll Prop. 1985/86: 118

PropositioneN ..sssosereerrresreresr reser ters er rests ters er re ess || Propositionens huvudsakliga innehåll ..ssssssssssssssrss ss ers seas |