Prop. 1987/88:145
om stöd till radio- och kassettidningar
Regeringens proposition 1987/88: 145 _
om stöd till radio- och kassettidningar Prop
Regeringen föreslår riksdagen att anta de förslag som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 17 mars 1988.
På regeringens vägnar
Ingvar Carlsson
Bengt Göransson
Propositionens huvudsakliga innehåll
I propositionen föreslås att verksamheten med radio- och kassettidningar skall byggas ut och permanentas. Ambitionen är att utgivningen inom senast fem är bör omfatta ett femtiotal tidningar. Kostnaderna för detta beräknas till totalt 55 milj. kr. i 1987 års prisläge.
Verksamheten med radio- och kassettidningar bör tillföras 25 milj. kr. i reformmedel, så att sammanlagt ca 38.2 milj. kr. kan disponeras för bud- getåret 1988/89.
En särskild nämnd — taltidningsnämnden — bör inrättas för att fördela det statliga stödet och i samband härmed svara för upphandling av nödvän- dig teknisk utrustning m.m. samt bedriva en viss utbildnings- och utveck- lingsverksamhet. Nämndens kanslifunktioner bör knytas till presstöds- nämnden.
De föreslagna formerna i övrigt för verksamheten följer i huvudsak de slutsatser och rekommendationer som lagts fram av taltidningskommitte'n. som i fem år haft ett kombinerat förvaltnings- och utredningsuppdrag och svarat för verksamhetens utveckling.
Förslag till Prop. l987/88: l45
Lag om ändringi lagen (1981:508) om radiotidningar
Härigenom föreskrivs att 7 5 lagen (1981:508) om radiotidningar skall ha följande lydelse.
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse 7 51
Ett tillstånd att sända en radiotidning kan återkallas, om den som har fått tillståndet bryter mot denna lag eller mot villkor som avses i 5 5.
Beslut om återkallelse av till- stånd får överklagas hos kam- marrätten. om beslutet medde- las au en annan myndighet än regeringen.
Denna lag träder i kraft den ljuli 1988.
1Senaste lydelse 19831495. 2
Utbildningsdepartementet Prop. 1987/88: 145
Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 mars 1988
Närvarande: statsministern Carlsson. ordförande. och statsråden Sigurd- sen, Gustafsson. Leijon, Hjelm-Walle'n, Peterson, Göransson, Dahl, R. Carlsson, Holmberg, Hellström, Johansson, Lindqvist, G. Andersson, Lönnqvist. Thalén.
Föredragande: statsrådet Göransson
Proposition om stöd till radio- och kassettidningar
1. Inledning
Med stöd av regeringens bemyndigande den l7juni 1982 tillsattes den 1juli' samma år en kommitté — taltidningskommittén (U 1982:05')' — med upp- drag att fördela bidrag enligt förordningen (1982:669) om stöd till radio- och kassettidningar samt att bedriva det ytterligare utrednings- och ut- vecklingsarbctc rörande stöd till taltidningar som erfordrades enligt riksda- gens beslut med anledning av regeringens prOposition (1981/82:129) om stöd till taltidningar (KU 1981/82z31, rskr. 409).
Taltidningskommittén har under sin verksamhet lagt fram ett antal del- betänkanden och särskilda rapporter. Ijuni 1987 lade kommittén fram sitt slutbetänkande (Ds U 1987:6) Radio- och kassettidningar — slutsatser och rekommendationer. Kommitténs sammanfattning av innehållet i betänkan- det bör fogas till protokollet i detta ärende som bilaga !.
Betänkandet har remissbehandlats. En förteckning över remissinstan- serna och en sammanställning av remissyttrandena bör fogas till protokol- let i detta ärende som bilaga 2.
Frågan om synskadades tillgång till innehållet i dagstidningar har aktua- liserats vid ett flertal tillfällen sedan kommittén tillsattes. Riksdagen och regeringen har stegvis förnyat och utvecklat sina ställningstaganden i an- slutning till den fortlöpande verksamheten med statligt stöd till radio- och kassettidningar.
I regeringens proposition ('1984/85zl38) _Om radio- och kassettidningar anförde jag bl. a. att jag — när taltidningskommittén inhämtat ytterligare, kompletterande erfarenheter och redovisat resultat och analyser av en fortsatt verksamhet — avsåg att göra en samlad bedömning av stödet till radio- och kassettidningar för synskadade och återkomma i frågan. En sådan behandling aviserades nyligen i 1988 års budgetproposition (prop. l987/88: 100 bil. 10 s. 473).
IKommittén bestod vid avlämnandet av betänkandet av f.d. direktören Ivar Hallvig. ordförande, verkställande direktören Sune Tjernström. vice förbundsordfö- randen Jan Holmegard. organisationsdirektören Olov Höglund. kanslichefen Leif Andersson, redaktören Lars Westberg och departementsrådet Ingrid Dalén. ' 3
Med hänvisning till vad jag tidigare anfört i dessa frågor lägger jag nu fram mina överväganden och förslag angående den fortsatta verksamheten med radio- och kassettidningar för synskadade.
2. Bakgrund 2.1 Principiella utgångspunkter
Arbetet med att förbättra synskadades tillgång till innehållet i dagstidning- ar inleddes för ett tiotal år sedan på grundval av de intentioner som uttalades i propositionen 1977/78c87 om insatser för handikappades kultu- rella verksamhet. Efter olika utredningsinsatser inrättades ett bidragsan- slag är 1982. Taltidningskommittén tillsattes för att fördela bidrag till tidningsföretag för utgivning av taltidningar för synskadade och i övrigt vidareutveckla olika praktiska och tekniska alternativ för verksamheten.
] regeringens proposition 1984/85:138 om radio- och kassettidningar behandladejag utförligt de motiv och stäilningstaganden som legat bakom statens engagemang på detta område. Vad jag då anförde angående bäran- de principer och allmänna riktlinjer ägcr alltjämt full giltighet. För en uttömmande genomgång av statens motiv för insatser på området hänvisar jag till nämnda proposition. Jag nöjer mig här med att ange de principiella huvuddragen.
Statens åtgärder på området grundar sig på en ambition att förbättra synskadades tillgång till innehållet i dagstidningar. med särskild hänsyn till dagstidningarnas viktiga roll i den demokratiska processen. Vid sidan av allmän nyhetsbevakning kanaliseras viktig samhällsdebatt och opinions- bildning genom dagspressen. Dagspressens betydelse för synskadade i detta avseende accentueras av att t.ex. radion. som är tillgänglig för synskadade. arbetar under särskilda krav som finns fastställda i lagar-och avtal. bl.a. kravet på opartiskhet.
Detta är det huvudsakliga skälet för ansträngningarna att göra dagspres- sen åtkomlig för så många som möjligt. Vid sidan av den centrala demokra- tiska funktionen har dagspressen andra betydelsefulla uppgifter, t.ex. information i vidaste bemärkelse. underhållning. förströelse samt den vik- tiga funktionen att på olika sätt uttrycka och förmedla sociala kontakter. Den sociala funktionen brukar särskilt framhållas av synskadade och har vitsordats av taltidningskommittén.
2.2 Frågans tidigare behandling .
Stödet till radio- och kassettidningar inrättades den ljuli 1982. Samma dag tillsattes taltidningskommitte'n (U l982:05) för att fördela det ekonomiska stödet och bedriva ett fortsatt utrednings- och utvecklingsarbete i enlighet med vad som beslutats av regering och riksdag (prop. 1981/82: 129, KU 31. rskr. 409). ' I takt med verksamhetens utveckling har de yttre formerna reglerats i olika lagar och förordningar. Bidragen fördelas enligt förordningen (1982:669) om stöd till radio- och kassettidningar. Särskilda föreskrifter för
tillstånd till radiosändning m. m. finns i lagen (1981 :508) om radiotidningar och förordningen (1981 :512) om radiotidningar. Ansvarighetcn för innehål- let regleras i lagen (1982:521) om ansvarighet för radio- och kassettidning- ar. Formerna för taltidningskommitténs arbete bestäms av förordningen (KRFS 198219) med instruktion för taltidningskommittén.
Redan under de första år som verksamheten pågick genomfördes en del ändringar och klargöranden i regelkomplexet. Utvecklingen fram till ny- året 1985 har redovisats utförligt i propositionen 1984/85: 138. varför jag hänvisar till den för en närmare redogörelse av taltidningskommitténs verksamhet under de tre första åren.
I sitt betänkande (Ds U 1984:8) Om stöd till radio- och kassettidningar föreslog kommittén en rad principiella och praktiska justeringar i stödsys- temet och anförde att det övergripande målet med verksamheten var att göra dagstidningarnas information och opinionsbildning tillgänglig för läs- handikappade (s. 6).
I propositionen 1984/85: 138 (s. 14) framhölljag behovet av att förbättra synskadades tillgång till dagstidningar och föreslog att verksamheten skul- le vidareutvecklas.
Regeringen medgav samtidigt statlig helfinansiering av utgivning av ra- dio— och kassettidningar för att underlätta en fortsatt utveckling av verk- samheten och också ett starkt rabatterat pris på en talutgäva av en dagstid- ning för att stimulera intresset för abonnemang (s. 15). 1 övrigt föreslogs en prioritering av radiodistribution i den fortsatta verksamheten och försök med utgivning enligt den s. k. RAPS/RATS-metoden (radiosända punkt- skriftstidningar för synskadade resp. radiosända talsyntestidningar för synskadade). Metoden innebär överföring direkt från tidningarnas sätteri- datorer till punktskriftsdisplayer hos synskadade abonnenter eller special- mottagare för syntetiskt tal (s. 28—33).
Sammanfattningsvis anförde jag i nämnda proposition (s. 37) att verk- samheten i övrigt borde bedrivas "enligt hittills gällande regler och rikt- linjer. Målet är att i så effektiva och ändamålsenliga former som möjligt förbättra synskadades tillgång till dagstidningar och därmed synskadades delaktighet i samhällslivet."
Riksdagens konstitutionsutskott pekade i sitt betänkande (KU 1984/85: 33 s. 3) på riksdagens enhälliga beslut är 1982 om att sätta igång en verksamhet med taltidningar. ] samband härmed hade utskottet framhållit (KU 1981/82131 ) "att ändamålet med taltidningar var att öka möjligheterna för de synskadade att få tillgång till samma information via pressen som den övriga befolkningen. De enligt utskottets mening viktigaste riktlinjerna för bedömningen av fördelningen av stödet var att inom en region nå största möjliga krets av synskadade och att beakta behovet av politisk mångfald." .
Utskottet godtog vidare regeringens förslag angående full kostnadstäck- ning. rabatterade abonnemangspriser och försök med partiell samverkan enligt den s. k. alternativ II-modellen. Den innebär att tidningar kan sam-
verka i distribution. teknik och redigering av allmänna nyheter, men bibe- . hålla separat redigering av opinionsbildande material — i praktiken således talutgävor där ena sidan på kassetten utformas gemensamt och den andra separat av samverkande tidningsutgivare.
I sammanhanget uttalade utskottet (KU 1984/85z33 s. 5) att "Det ideala målet är självfallet att möjliggöra för [synskadade] att få tillgång till all dagspress. Detta är emellertid ett mål som knappast kan uppnås på en gång." Utskottet framhöll avslutningsvis vikten av ett fortsatt utvecklings- arbete med sikte på att synskadade så småningom kan få tillgång till fullständiga dagstidningar i form av överföringar till syntetiskt tal eller punktskrift med hjälp av datorsättningar. dvs. den s.k. RAPS/RATS-me- toden. Enligt utskottet var det viktigt att ett sådant utvecklingsarbete stimulerades.
Riksdagen beslutade i enlighet med utskottets förslag .(rskr. 1984/85:294).
3. Taltidningskommitténs verksamhet
.Kommittén bygger sina förslag till utformning av en fortsatt verksamhet med radio- och kassettidningar på nästan fem års erfarenheter av bidrags- givning och utvecklingsarbete med talversioner av dagstidningar.
Kommitténs slutsatser och rekommendationer utgör därför i sig en samlad bedömning av alla de praktiska och principiella frågor som berör den statligt stödda verksamheten med radio- och kassettidningar.
I det följande återgerjag kommitténs synpunkter på några av verksam- hetens huvudfrågor.
3.1. Synskadades informationssituation
Synskadade får information genom riksradio. lokalradio och närradio samt i viss utsträckning genom TV. Ifråga om radiosändningar är synskadade jämställda med seende. I princip arbetar dock radio och TV under särskil- da. rättsliga krav på bl. a. opartiskhet. vilket gör att förutsättningarna för opinionsyttringar och kommunikation via dessa medier är begränsade.
Landsting och kommuner har en ganska omfattande verksamhet med s.k. läns- och kommuntaltidningar för läshandikappade. Taltidningarnas innehåll utgörs vanligen av material ur lokal och ibland rikspress, egna inslag samt särskild handikappinformation. Läns- och kommuntaltid- ningarna är etablerade sedan länge. De flesta har utvecklats ur bibliotekens Specialservice för synskadade. Verksamheten finansieras av kommuner och landsting. ofta genom delat ansvar.
Kostnaderna för utgivning av dessa taltidningar varierar. De brukar för de mindre tidningarna uppgå till mellan 30000 och 40000 kr., för medelsto- ra till mellan 150000 och 200000 kr. samt för de stora till mellan 300000 och 700000 kr. per år. Länstaltidningar med stor upplaga och/eller hög utgivningstäthet. t. ex. Örjansbandet i Stockholm och Gävleborgsbandet i Gävle, kostar över 1 milj. kr. per år att ge ut. De flesta taltidningar tar ut en symbolisk prenumerationsavgift. som högst 60 kr. per år.
Sedan 1982 har enligt kommittén inga egentliga inskränkningar i utgiv- ningen av läns- och kommuntaltidningar kunnat märkas. Utvecklingen tycks snarare gå mot ett utökat antal taltidningar, tätare utgivning och i
flera fall även en ökning av antalet abonnenter. En ökad utgivnings- frekvens gör att denna typ av taltidningar kommer att ligga allt närmare dagspressen i sin rapportering.
] en situation där dagstidningarna görs tillgängliga för synskadade är det enligt kommittén angeläget att den resurs som läns- och kommuntaltid- ningarna utgör används till att förmedla annan information än dagspressin- formation till synskadade.
Synskadade har också tillgång till fack- och skönlitteratur. Totalt finns ca 23 000 boktitlar tillgängliga som talböcker. Av dessa finns uppskatt— ningsvis 7000 titlar omedelbart tillgängliga vid landets folkbibliotek. Även ett hundratal tidskrifter finns utgivna på kassett för läshandikappade i versioner som direkt motsvarar de tryckta förlagorna.
Slutligen finns vissa möjligheter för synskadade att via bibliotekens inläsningstjänst kostnadsfritt få bl.a. artiklar från tidningar och tidskrifter intalade på kassett. Inläsningstjänsten är ojämnt utbyggd och saknas i många kommuner.
Kommittén menar att det från demokratisk utgångspunkt är viktigt att alla kan ta del av den samhälleliga debatten. Det är därför angeläget att alla grupperi samhället kan tillgodogöra sig nyhetsinformationen och opinions- bildningen i bl. a. dagspressen.
Målsättningen för det fortsatta arbetet bör vara att så småningom alla dagstidningar ges ut i talvcrsioner. Talutgåvorna bör så långt som möjligt vara förlagetrogna och nå abonnenterna samtidigt som de seende får den tryckta tidningen.
Kommittén anser i princip att även andra läshandikappade grupper som har svårt att tillgodogöra sig tryckta tidningar bör kunna få tillgång till radio— och kassettidningar. Som jämförelse nämns att talböcker kan utnytt— jas av andra läshandikappade än synskadade. Avgörande är dock vilka resurser som ställs till förfogande.
3.2. Bidragsverksamheten
Redan tidigt stod det klart för taltidningskommittc'n att dagstidningarna visade ett svalt intresse för utgivning av radio— eller kassetttidningar på det sätt och de ekonomiska villkor som gällde enligt 1982 års riksdagsbeslut. Skälet var dels den då rådande finansieringsprincipen att varje företags ekonomiska bärkraft skulle vägas in vid bidragsprövningen, dels bristen på ett utprovat och komplett system för radiodistribution. Full kostnadstäck- ning och en målmedveten satsning på radiotidningar var tidningsutgivarnas huvudkrav för att de över huvud taget skulle äta sig någon utgivning av talutgävor.
Utgivarna anförde också att av den potentiella läsekretsen en långt mindre del än väntat var intresserad av abonnemang på talutgåvor och att tidningar som engagerade sig i verksamheten mötte ett oväntat starkt köpmotstånd bland synskadade. Konkurrens från prisbilliga läns- och kommuntaltidningar angavs som en bidragande orsak.
Även avtalsmässiga och organisatoriska synpunkter anlades. Utgivarna
var t. ex. betänksamma inför nyanställning av journalister, så länge staten Prop. 1987/88: 145 inte kunde garantera ett flerårigt stöd.
Riksdagen beslutade år 1985 bl.a. att kommittén kunde medge full nettokostnadstäckning för utgivning av radio- och kassettidningar. att ra- diodistribution skulle prioriteras i den fortsatta verksamheten samt-att priset för abonnemang på en tryckt tidning och dess talutgåva kunde vara 11092: av priset för den tryckta tidningen.
Med dessa nya förutsättningar kunde kommitten träffa uppgörelser med nio tidningsföretag om utgivning av radiotidningar. Av dessa företag hade sex inte tidigare givit ut talutgåvor. ] slutet av år 1986 hade femton dagstidningar engagerat sig i utgivning av radio- och kassettidningar. näm- ligen tre storstadstidningar. tio tlerdagarstidningar och två fådagarstidning- ar. Tillsammans hade tidningarna knappt 1 200 abonnenter. Därtill kom den särskilda försöksutgivningen av Göteborgs-Posten som RATS-tidning till 35 synskadade.
De tidningar som ger ut talutgåvor och dessas abonnentutveckling fram- går av tabell 1. Bidragsutvccklingen inom verksamheten redovisas i tabell 7
..
Tabell [. Antalet abonnenter på radio- och kassettidningarna åren [984—1987 — genomsnittlig kvartalssiffra
År och kvartal
Tidning
___-___"M-a
Norrbottens-Kuriren
Nl oo xt LO xt ko
xt O xt N
N
! N D _. .— O
..- _. .. Nl
om vi en nu ! u: xi 10
nu erNu'l U'! mur oan- u'lelui M Q.: J:.xt
_. _) w _— 0 W _- 0 vi
Norrländska Social- demokraten
Ny Dag Svenska Dagbladet
ut U'! ! u.- :. w
w ut xt u: &
nu en w w N ;> W 05 ;> uu xt to w (» uu
O N V'! :>
Tempus
Östgöten
Gotlands Allehanda Gotlands Tldmngar Östersunds Posten Länstidnmgen
Skaraborgs läns Allehanda Skövde Nyheter Arbetet
Skånska Dagbladet
Tabell 2. Bidragsutvcckling .
Budgetår/ 86/87 87/88 _ belopp (tkr) 82/83 83/84 84/85 85/86 (beräknat) (beräknat) S:a bidrag 12972 5246] 6787,2 12723,2 m 165001) 587443 S:a övräga 2296,1 1370 4666,1 kostna er
1297,2 5246] 6787,2 150193 17560 17500 63410,4
1) Den begränsade höjningen av bldragskostnaderna hänför sig främst till att två 8 tidningar erhåller lägre bidrag än tidigare på grund av ändrad utgivningsperiodicitet.
mxl u1 u1 —-o & so ;s x: vi N en ut ut uu ;> ou ;; xi w _. [=— Ahn ur anxtuu oo u; m om _. Nm 0 N NUiu'l nu: & 05th u:.- w N NUl mmm ml:- U'! msn Axira ww
NO N _- _- xt xt
RD u.- :=.
I början av år 1987 riktade kommittén en förfrågan till landets morgon- tidningar om dessa under förutsättning av full statlig nettokostnadstäck- ning och radiodistribution vore beredda att starta utgivning av talutgåvor för synskadade. och i så fall hur snart efter ett eventuellt riksdagsbeslut våren 1988 utgivningen kunde börja.
Enligt kommitten har ca 35 tidningar. därav ett trettiotal flerdagarstid- ningar. förklarat sig beredda att starta talutgåvor under angivna förutsätt- ningar. Flerdagarstidningarna. varav två är storstadstidningar. utgår från radiodistribution. lfräga om fådagarstidningarna kan man anta att det i första hand rör sig om bud- eller postdistribuerade kassettidningar.
Gensvaret från tidningsföretagen är av avgörande betydelse för kommit- téns syn på utgivningsverksamheten både på kort och lång sikt. Ytterligare ca 35 utgivande tidningar skulle vid sidan av dem som för närvarande ger ut talutgåvor föra upp antalet radio- och kassettidningar till ett femtiotal. Företagens tryckta nettoupplagor representerar knappt 60% av den samla- de nettoupplagan för morgontidningarna. Nuvarande abonnentantal skulle därmed nästan kunna fyrdubblas och stiga till ca 4500 personer.
Kommittén noterar att en sådan omfattning av verksamheten medför anspråk på samhälleliga stödinsatser. inkl. medel för inköp av teknisk apparatur etc.. utöver vad som för närvarande disponeras för ändamålet. En så markant utgivningsökning skulle för övrigt kunna leda till att även andra utgivare utvecklar ett intresse för utgivning.
Kommittén påpekar att även om resurser ställs till förfogande är detta ingen automatisk garanti för att utgivning av radio- och kassettidningar kommer till stånd. Tidningsföretagen kan inte åläggas att ge ut talutgåvor. Avgörande för utbyggnaden av verksamheten är således ytterst tidnings- företagens vilja att medverka och samhällets möjligheter att bidra med de nödvändiga ekonomiska resurserna.
3.3. Distributionsfrågor 3.3.1 Inlästa radiotidningar
Metoden med radiotidningar bygger på utnyttjande av rundradions FM-sändarnät under icke programtid. För närvarande utnyttjas tolv större FM-sändare samt ett antal slavstationer för verksamheten. Systemets tota- la funktion omfattar de tre leden studio. överföring och mottagare.
Erfarenheterna hittills visar att systemet i sin helhet fungerar väl. bort- sett från vissa smärre inkörningsproblem i en del fall under utgivningens inledningsskede. Dessa har huvudsakligen gällt utrustningsfcl och ovana vid hanteringen. Genom utvecklingsarbete och informationsinsatser har driftssäkerheten stigit. Abonnenternal anser i allmänhet att systemet funge- rar bra och att ljudkvaliteten är god.
Kommittén understryker vikten av utbildning av taltidningsredaktionens personal i inläsningsteknik och handhavande av den tekniska utrustningen. Ett program med en sådan inriktning behöver utarbetas. Redaktionsperso- nalen bör efter en inkörningsperiod med teknisk assistans själv kunna sköta inläsningen.
Det finns två huvudproblem med mottagarutrustningarna, nämligen bris- tande frekvensstabilitet och krånglande kassettmekanism. De senast leve- rerade apparaterna har dock en ny kassettmekanism, och leverantören har aviserat möjligheter att byta ut den frekvensbestämmande delen. Erfaren- heterna visar att det uppstår färre driftsstörningar om installation av motta- garutrustning sker genom hembesök av teknisk personal. Den relativt sett högre kostnaden för hembesök kan således sparas in genom färre drifts- störningar.
För mottagarutrustningarna får man i dag enligt kommittén räkna med ett pris på ca 3 500 kr. per apparat exkl. mervärdeskatt. Leverantören har dock antytt att vid beställning av över 3000 apparater kan priset bli märkbart lägre. Till inköpspriset kommer kostnader för leveransprovning, för närvarande 200 kr. per mottagare. och leverans och installation genom hembesök. för närvarande genomsnittligt ca 640 kr. per apparat och abon- nent. Reparation av felaktig mottagare beräknas kosta -i genomsnitt ca 330 kr. per apparat och år.
Kommittén har i samarbete med televerket radio under hösten 1987 ' påbörjat en utvärdering av mottagarnas funktion och den tekniska krav- specifikationen i syfte att kunna infordra anbud under våren 1988 och beställa nya serier i så nära anslutning som möjligt till ett eventuellt riksdagsbeslut om en fortsättning av verksamheten. Televerket radio är liksom tidigare berett att bistå med detta arbete samt att svara för leverans- kontroll och leverans av mottagarna till abonnenterna.
Hittills har nätet för Sveriges riksradios program 1 utnyttjats för radio- tidningssändningar. Med befintligt antal tidningar och aktuell bandlängd per tidning har sändningskapaciteten varit tillräcklig för verksamheten. I en mer landsomfattande radiotidningsverksamhet kan dock enligt kommit- tén problem uppstå med kollisioner och bristande tillgång på sändningska— pacitet.
3.3.2. Radiotidningar enligt den s.k. RAPS/RATS-metoden
Även den s.k. RAPS/RATS-metoden bygger på utnyttjande av rundra- dions FM-sändarnät under icke programtid. Tack vare den digitala överfö- ringsmetoden kan så gott som hela tidningens innehåll överföras på väsent- ligt kortare tid än inlästa radiotidningar. Den egentliga överföringen tar bara några minuter. men kan behöva upprepas några gånger för att säker- ställa felfri mottagning.
Under hösten 1986 levererades 35 mottagarutrustningar för RATS-över- föring av Göteborgs-Posten till synskadade. Systemets funktion har hittills motsvarat de förväntningar som ställts. Kommittén noterar dock att prov- gruppen består av personer som erbjudit sig att delta av eget intresse och därför inte kan jämföras med den allmänhet som radio- och kassettidnings- utgivare i regel vänder sig till.
Tillverkningskostnaderna för de nu levererade mottagarna med talsyntes är ca 26 000 kr. per styck exkl. moms. I en större serie bedöms kostnaden kunna bli lägre. Kostnaderna för den särskilda utrustningen på tidningen (sorteringsdatorn) och utrustningen på sändarstationen (mellandatorn) är
betydligt högre än vad som bedömdes år 1984. troligen minst ca 70 000 kr. resp. 60000 kr. per styck exkl. moms.
Systemet är tills vidare prövat endast i begränsad omfattning. Det är enligt kommittén önskvärt att systemet prövas parallellt med inlästa radio- tidningar för att ge en ännu bättre uppfattning om marknadens acceptans av systemet och om de förbättringar som kan behöva genomföras.
En parallellsändning av de två systemen bör från teknisk synpunkt inte medföra några direkta komplikationer. Eftersom RATS kan överföras på några minuter kan dessa sändningar ske över samma sändare och tidsmäs- sigt i anslutning till de inlästa tidningarna. Mottagarutrustningarna bör utvecklas för att kunna utnyttjas även för andra datoriserade textleveran- ser. Ett belysande exempel är försöket med facklitteraturöverföring till ' några studerande i Göteborg.
Ytterligare dokumentation av själva systemet erfordras. liksom teknisk kravspeciftkation för tillverkning av utrustningen. Dessutom måste rutiner utarbetas för leverans av mottagare, instruktioner för handhavande av mottagarna. utbildning av abonnenterna föreffektiv bläddring och över- blick av det stora materialet. service. underhåll, m. m. Hela den verksam- het som byggts upp omkring systemet för inlästa radiotidningar måste också åstadkommas för RAPS/RATS-metoden innan denna går att använ- da för reguljär verksamhet i större omfattning.
En av RAPS/RATS-teknikens verkliga förtjänster är enligt kommittén just den alternativa användningsmöjlighet som tekniken medför. På sikt och i ett större perspektiv ger tekniken synskadade avsevärt större möjlig- heter att få tillgång till bl.a. facklitteratur och samhällsinformation. vilket öppnar stora utvecklingsmöjligheter inom utbildningen i vidare bemärkel- se.
3.3.3. Val mellan olika distributionsformer
I den fortsatta verksamheten måste man enligt kommittén gå in för en kombination av olika tekniker. Distributionsformen måste anpassas till synskadades förutsättningar. tidningarnas periodicitet och förväntade abonnentantal samt de beräknade kostnaderna för verksamheten. Redige- rade. inlästa radio- och kassettidningar bör tills vidare vara huvudalterna— livet.
För fådagarstidningar är kassettutgivning att föredra enligt kommittén. För detta talar främst kostnadsskäl. Kassetter ställer sig billigast för tid- ningar med begränsad utgivning.
För flerdagarstidningar framstår däremot radiotidningar som det naturli- ga alternativet. De redigerade. inlästa radiotidningarna bör mycket väl kunna kompletteras med överföringar direkt från tidningars sätteridatorer till specialmottagare för syntetiskt tal eller till punktskriftsdisplayer enligt den s.k. RAPS/RATS-metoden. Kommittén räknar med att till en början tio procent av en radiotidnings abonnenter skulle kunna tillgodogöra sig RATS-tekniken. Detta är kostnadsmässigt försvarligt och ger goda möjlig- heter till en fortsatt utveckling av tekniken. På sikt bör man räkna med att andelen RATS ökar betydligt.
3.4. Kalkyler och kostnadsanalyser
Kommitténs kalkyler för kostnader i olika alternativ omfattar dels uppda- tering och efterjustering av kalkyler som presenterades i 1984 års betän- kande och dels nya beräkningar utifrån ett kalkylschcma där de olika kostnadsposterna brutits ner så långt som möjligt. Beräkningarna har att ta hänsyn till mycket olika förutsättningar för enskilda tidningar. t. ex. ifråga om investeringar. kvalitet i olika moment. belastning genom sär- eller samkostnader. etc. Försök har gjorts att rensa kalkylerna från kostnader utöver en tänkt grundkalkyl. dvs. tillkommande kostnader för projektpla- nering. investeringar. extra sändare m.m. har räknats bort.
För sexdagars kassettidningar beräknas årskostnaden ligga mellan ca 850000 kr. och 1 milj. kr. Variationerna beror i huvudsak på skiftande pcrsonalkostnader (mellan 2 och 4 tjänster) och kraftigt varierande kassett- kostnader på grund av olika teknisk kvalitet och antalet returer per kassett.
För endags kassettidningar beräknas årskostnaden ligga mellan ca 150000 och 250000 kr. Kassetterna distribueras per post. Även här är deti första hand skillnader i det redaktionella arbetet som bestämmer kostnads- intervallet.
Vad gäller radiotidningar har man förutom kostnader hos själva tidnings- företaget även kostnader för mottagarutrustningar. Kostnaden per motta- gare inkl. leveransprovning och leverans beräknas uppgå till närmare 3 000 kr. inkl. mervärdeskatt vid större serier.
Med en avskrivningstid på fem år kan den sammanlagda kostnaden per mottagare uppskattas till ca 1 000 kr. per år. om den årliga servicekostna- den kalkyleras till 400 kr. För en radiotidning med 100 abonnenter uppgår med andra ord den årliga kostnaden för mottagarutrustningarna grovt räknat till 100000 kr.
För sexdagars radiotidningar beräknas en ärlig kostnad på ca 950000 kr.. inkl. kostnader för mottagarapparaturen. Radiotidningarna har en något jämnare redaktionell bemanning än kassettidningarna.
För två sexdagars radiotidningar som ges ut enligt alternativ ll-model- len. dvs. med samproduktion av visst nyhetsmaterial. uppgår den årliga kostnaden till totalt ca 900000 kr. per tidning. Några större kostnadsbespa- ringar görs således inte jämfört med helt separat utgivning när det gäller flerdagars landsortstidningar.
Av storstadstidningarna i dag ges en ut självständigt och två med partiell samverkan enligt alternativ ll-modcllen. Den förra kostar ca 2,7 milj. kr. per år. vari ingår kostnader för ca 400 mottagare. De senare kostar tillsam- mans ca 3,5 milj. kr., dock med ett betydligt färre antal mottagare. I det senare fallet har partiell samproduktion medfört vissa ekonomiska för- delar.
Om en radiotidning har ett spridningsområde som kräver sändning över mer än en radiosändare tillkommer dessutom ca 110000 kr. för varje extra sändare. Utnyttjas t. ex. tre sändare blir sändarkostnaderna en tung post i totalkalkylen.
I fråga om RATS-tidningar görs kostnadsmässigt den besparingen att ingen särskild taltidningsredaktion behövs. Den tunga kostnadsposten i
detta alternativ är mottagarutrustningarna. Den årliga kostnaden per ut- rustning. inkl. service och underhåll. kan för närvarande uppskattas till ca 7500 kr.. förutsatt en femårig avskrivningstid. För en RATS-tidning med 100 abonnenter uppgår de sammanlagda apparatkostnaderna till ca 750 000 kr. per år. vartill kommer kostnader för sändning. vissa administrations- kostnader m.m. på ca 100000 kr.
3.5. Utbyggnadsmöjligheter 3.5.1 Modeller
Utvecklingen av verksamheten med radio- och kassettidningar har sedan år 1982 präglats av att olika lösningar prövats inom ramen för vissa grund- läggande principer och riktlinjer. Erfarenheterna från denna uppbyggnads— fas utgör basen för en fortsatt utveckling. '
Dagspressen kan indelas på en rad olika sätt beroende på vilka kriterier som tillämpas. Den naturligaste indelningen torde vara den som tillämpas i presstödssammanhang, dvs. storstadstidningar. flerdagarstidningar och få— dagarstidningar. I en utbyggd verksamhet med radio- och kassettidningar bör enligt kommittén särskilt flerdagarstidningarna vara väl representerade med hänsyn till deras stora betydelse för fortlöpande nyhetsförmedling och opinionsbildning.
Stödförordningens krav att inom en region nå största möjliga krets av synskadade är kopplat till ett krav att söka nå politisk mångfald. Kommit- tén har tolkat detta så att politisk balans mellan det borgerliga och det socialistiska blocket bör eftersträvas på orter och i regioner där sådan konkurrens förekommer inom dagspressen.
Kommittén skisserar några teoretiska modeller för en tänkt utbyggnad. En s.k. marknadsmodcll bygger på tidningarnas spridning i landets 70 s.k. A-regioner. Om den största tidningen i varje A-region ger ut en talutgåva täcker 63 tidningar in samtliga 70 A-regioner. eftersom några är störst i två regioner. Den tryckta upplagan för dessa 63 tidningar utgör drygt 65 procent av morgonpressens totala upplaga.
En komplettering med näst största tidning skulle innebära att ytterligare 29 tidningar skulle ge ut talutgåvor. dvs. totalt 92 tidningar. De 92 tidning- arna svarar tillsammans för 85 procent av morgonpressens totala upplaga.
Om samtliga morgontidningar ges ut som talutgåvor innebär det en utbyggnad till totalt 180 dagstidningar. Av de 88 tillkommande tidningarna är de flesta fådagarstidningar. Tillsammans motsvarar dessa 88 tidningar 15 % av morgonpressens totala upplaga.
En mångfaldsmodell kan uppställas genom att man utgår från politisk valfrihet på orter där valmöjligheter finns. En sådan modell måste bygga på tidningsorter med politisk balans. dvs. orter där både socialistiska och borgerliga tidningar verkar vid sidan av varandra. Kommittén konstaterar att mångfaldsmodellen har sina svagheter. Med utgångspunkt från block- konkurrens på samma utgivningsort kommer modellen att omfatta endast 22 orter.
Kommittén drar slutsatsen att någon av samhället fastställd utbygg-
nadsplan. som enkelt kan sättas i verket. i praktiken inte är möjlig. Avgö- rande för utbyggnaden av verksamheten med radio- och kassettidningar är att tidningsföretagen är villiga att medverka samt att staten ställer medel till förfogande. Praktiska och ekonomiskt rimliga lösningar måste sökas med hänsyn tagen till dessa faktiska förhållanden.
Läsarundersökningar har entydigt visat att lokalt och regionalt material är det som läsarna i första hand efterfrågar. Kommittén anser det därför naturligt att lokala och regionala tidningar prioriteras så länge sändnings- kapacitet och ekonomiska ramar utgör en begränsning.
3.5.2. Kostnader för olika alternativ
Den sammanlagda årliga kostnaden för en fullt utbyggd verksamhet med radio- och kassettidningar där alla tidningar medverkar skulle enligt kom- mitténs beräkningar uppgå till närmare 160 milj.-kr. Av beloppet avser drygt 20 milj. kr. samtliga fådagarstidningar och knappt 140 milj. kr. samtliga flerdagarstidningar. Beräkningarna för flerdagarstidningarna av- ser radiotidningsutgivning. kompletterad med en begränsad utgivning en- ligt RATS-metoden.
Som nämnts i det föregående har kommittén mottagit intresseanmälning- ar från ca 35 tidningsföretag utöver de 16 som för närvarande ger ut talutgåvor. Med utgångspunkt från intresseanmälningarna har kommittén beräknat statens kostnader för olika tänkbara utbyggnadsalternativ.
Den genomsnittliga årskostnaden för att ge ut 35 tidningar. i begränsad utsträckning kompletterade med RATS. uppgår till ca 39 milj. kr. Startar samtliga dessa utgivning ett och samma år blir initialkostnaderna ca 59 milj. kr., eftersom teknisk utrustning måste nyanskaffas till samtliga. Om kostnaderna för nu utgivande tidningar, kompletterade med RATS—utrust- ningar, räknas med blir de sammanlagda kostnaderna för året ca 81 milj. kr.
De följande fyra åren uppkommer endast kostnader för den löpande driften. För samtliga ca 50 tidningar blir årskostnaden under dessa fyra år
ca 50 milj. kr. Den genomsnittliga årskostnaden för hela femårsperioden ' blir för samtliga grovt räknat 55 milj. kr. Alla kostnader är beräknade i 1987 års penningvärde.
4. Mina allmänna överväganden '
Riksdag och regering har formulerat sin syn på massmediernas uppgifter i det demokratiska samhället i fyra punkter (prop. 1975/76:131, KU 46. rskr. 260). Massmedierna bör sålunda ge den information som är nödvändig för ett ställningstagande i samhällsfrågor: de bör självständigt eller som språk- rör för organiserade intressen kommentera samhällsutvecklingen; de bör i allmänhetens intresse granska och kontrollera de ledande i samhället och de bör slutligen främja kommunikation inom och mellan olika grupper i samhället.
Riksdag och regering har därvid begränsat sig till vad de har bedömt vara
väsentligt i den demokratiska processen. Detta innebär inte att massmedi- erna fränkänts andra väsentliga uppgifter. t. ex. information i vidaste be- märkelse. underhållning, förströelse samt den viktiga funktionen att på olika sätt uttrycka och förmedla sociala kontakter.
Synskadade har intill nyligen varit i det närmaste utestängda från dags- tidningarna. De har därmed haft sämre förutsättningar än medborgarna i allmänhet att följa den fortlöpande samhällsdebatten och delta i opinions- bildningen.
Med hänvisning till dagstidningarnas stora betydelse för samhällslivet har handikapporganisationerna och främst Synskadades riksförbund aktivt verkat för att synskadade skall få tillgång till innehållet i dagstidningar. Under en följd av år har organisationerna prioriterat dagstidningsfrågan och bedrivit en målmedveten upplysningsverksamhet i frågan. Synskada- des riksförbund har på olika sätt och i en rad olika sammanhang uppnått ett avsevärt höjt medvetande om synskadades informationssituation i allmän- het och behov av dagstidningar i synnerhet. Mycket tack vare synskadades insatser i dessa avseenden — under senare år även i stor utsträckning genom taltidningskommittén — har utgivningen av talutgåvor av dagstid- ningar kunnat utvecklas så långt att det nu är möjligt att ge verksamheten fastare former.
För att förbättra synskadades delaktighet i samhällslivet har riksdagen sedan år 1982 anvisat medel för utgivning av talutgåvor av dagstidningar och i övrigt bestämt former och ambitioner för verksamheten. Under denna tid har verksamheten i vissa avseenden haft försökskaraktär och innefattat utredningS- och utvecklingsmoment med sikte på en permanent verksamhet.
När det statliga stödet till radio- och kassettidningar inrättades och taltidningskommittén inledde sitt arbete var de principiella riktlinjerna relativt öppna och vittsyftande och flera praktiska frågor oprövade. De erfarenheter som kommittén kunde utgå från inskränkte sig i stort sett till utgivning av ett begränsat antal kassettidningar och vissa kortare prov över 5. k. abonnemangsradio.
Under kommittéarbetets gång har en lång rad praktiska och principiella frågor utretts och klarlagts. Ett avsevärt antal tidningar har engagerat sig i verksamheten och åtskilligt tIer har anmält ett principiellt intresse. Forska- re vid olika institutioner har på kommitténs uppdrag medverkat med vikti- ga ntvärderingsstudier. Kommittén har utvecklat. finansierat och satt igång både kassett- och radiotidningar och byggt upp rutiner och heltäc- kande system för utgivning i dessa former. Dessutom har kommittén drivit eller i övrigt medverkat till teknisk utveckling på en avancerad nivå genom arbetet med överföring av material i tidningarnas sätteridatorer direkt till terminaler för punktskrift eller syntetiskt tal hos synskadade abonnenter. s.k. RAPS/RATS-tidningar.
Kommitténs resultat gör det möjligt att nu ta ställning till formerna för den fortsatta verksamheten. Mycket som" tidigare var praktiskt och princi- piellt oklart har nu ersatts. med konkreta erfarenheter och förbättrade kunskaper. Det gäller såväl systemfrågor som frågor om läsarreaktioner. radio- och kassettidningarnas sociala betydelse. deras roll i det totala
mediesammanhangct för synskadade. deras möjligheter att förmedla nyhe- ter och opinionsbildning och i övrigt bidra till en förbättrad delaktighet i samhällslivet för synskadade.
Dessa framsteg har framhållits i remissbehandlingen. En stor majoritet av remissinstanserna har ställt sig bakom kommitténs överväganden och förslag och har framhållit vikten av att uppnådda resultat tas till vara och förs vidare. De flesta understryker behovet av att förbättra synskadades tillgång till dagstidningar och pekar bl. a. på positiva abonnentreaktioner. tidningarnas betydelse för att bryta synskadades sociala isolering samt det förhållandet att radio- och kassettidningar till stor del innehåller material som inte samma dag återfinns i andra för synskadade tillgängliga medier.
För egen del instämmerjag i dessa bedömningar. Jag anser att verksam- heten nu bör utvecklas vidare. Liksom flertalet remissinstanser anser jag att vidareutvecklingen nära bör följa kommitténs förslag och de bedöm- ningar angående bl.a. realistiska framkomstmöjligheter som ligger till grund för förslagen. Den fortsatta verksamheten bör därför enligt min mening på ett naturligt sätt ansluta till de resultat som kommittén uppnått under de senaste åren.
De praktiska och principiella problem kommittén haft att ta ställning till kan grovt fördelas på fyra huvudpunkter. Det gäller möjligheter att få tidningsutgivarna att engagera sig i verksamheten. hur man når ut till synskadade med de erbjudna tjänsterna, dvs. vissa informations- och marknadst'öringsproblem. ett antal rättsliga problem samt systemfrågor.
Inledningsvis var tidningsutgivarna ovilliga att ge ut talutgåvor. Endast en begränsad del av anslagna medel kunde utnyttjas. Utgivarna uppställde två huvudkrav för medverkan, dels att få full statlig kostnadstäckning för utgivningen. dels att alternativet radiodistribution realiserades.
Efter framställning från kommittén och på regeringens förslag godkände riksdagen år 1985 full statlig kostnadstäckning för utgivning av radio- och kassettidningar. oavsett sökande tidnings ekonomiska bärkraft. Därmed undanröjdes tidningsutgivarnas första huvudinvändning.
Med ett målmedvetet arbete har kommittén i nära samarbete med te- leverket radio löst radiofrågan. På kommitténs förslag har lagstiftningen på områdetjusterats för att underlätta radiodistribution av talutgåvor. Övriga praktiska och principiella moment har med tiden kunnat redas ut, och distributionsformen fungerar nu som ett generellt tillämpligt system. Sär- skild apparatur har utvecklats och tillverkats av extern leverantör och möjligheter finns för beställning av nya serier. Därigenom har kommittén bl.a. kunnat tillgodose tidningsutgivarnas andra huvudkrav.
Resultaten visar sig nu. Under åren 1982—83 kunde endast ett par tidningar efter aktiv påverkan från kommittén förmås att starta utgivning av talutgåvor. Idag ges 16 tidningar ut. Därtill kommer utgivningen av Göteborgs-Posten som RATS-tidning till ett begränsat antal abonnenter. Kommittén har vidare intresseanmälningar från ytterligare ca 35 tidningar.
[ början av sin verksamhet stötte kommittén på vad som kallades ett oväntat köpmotstånd från synskadade. En rad orsaker kunde klarläggas. De viktigaste angavs vara det inledande kravet på fullt abonnemangspris på talutgåvan och otillräcklig information på olika plan. Därtill kom syn-
skadades ovana vid mediet, vissa allmänna kommunikationssvårigheter, konkurrens från etablerade läns- och kommuntaltidningar. m.m.
På kommitténs och regeringens förslag godkände riksdagen år 1985 att en talutgåva åsattes ett starkt rabatterat pris, som innebär att abonnemang på både en tryckt dagstidning och dess talutgåva kostar [10% av priset på den tryckta tidningen.
I nära samarbete med Synskadades riksförbund centralt och lokalt har kommittén och berörda tidningsföretag arbetat för att göra talutgåvorna kända bland synskadade och underlätta hanteringen av mottagarapparatur. abonnemangsrutiner m. m. Detta har kombinerats med fortlöpande läsar- studier och utvärderingar. vilket har lett till förbättrad ömsesidig kommu- nikation och en höjd allmän kunskapsnivå.
Under kommitténs verksamhet de senaste åren har en rad radiorättsliga och ansvarighetsrättsliga frågor kunnat lösas i enlighet med de former för utgivning som arbetats fram och bedömts vara ändamålsenliga. Ett särskilt problem i sammanhanget är frågan om tillgång till ledig kapacitet i eternä- ten. En breddad radiotidningsverksamhet eller utökade rundradiosänd— ningar skulle kunna leda till kollisioner mellan olika verksamheter. Jag återkommer till denna fråga i det följande.
Ett stort framsteg i de senare årens verksamhet är att kommittén gjort radiodistributionen praktiskt genomförbar. Tillsammans med televerket radio har kommittén klarlagt och reglerat hela processkedjan från särskilda sändarutrustningar hos utgivarna via analoga eller digitala överföringar fram till direktmottagning i särskilda mottagarutrustningar hos synskadade abonnenter. Frågor om rätt att få disponera de särskilda radiomottagarna. leverans av mottagare till synskadade samt fortlöpande service och teknisk översyn har också lösts.
Kommittén har också kommit långt i sina ansträngningar att stödja framtagningen avett enhetligt och funktionellt system för direktöverföring från tidningars sätteridatorer till terminaler för mottagning i form av punktskrift eller syntetiskt tal hos synskadade (s.k. RAPS/RATS-tidning- ar). Även om utvecklingen nått långt återstår enligt kommittén en hel del praktiska och systemtekniska frågor innan denna metod kan anses färdig för reguljär utgivning. Metoden med inlästa radiotidningar förordas därför av kommittén som huvudalternativet i en fortsatt verksamhet under de närmaste åren. '
Det är mot denna bakgrund kommitténs förslag till fortsatt verksamhet bör ses. Kommittén framhåller. bl. a. med hänvisning till ett uttalande av riksdagen. att målet på sikt bör vara att alla dagstidningar görs tillgängliga för synskadade. Många remissinstanser ansluter sig till denna långsiktiga målsättning. Men kommitténs förslag-såsom de utförs mera i detalj tar fasta på de konkreta resultat som uppnåtts och de praktiska förutsättningar som för närvarande bedöms realistiska. Det innebär att kommittén i första hand vill försäkra sig om medverkan från det femtiotal tidningar som redan förklarat sig vara intresserade av att ge ut radio- och kassettidningar och främst förordar tekniska lösningar som är väl utprovade och visat sig fungera tillfredsställande i en reguljär utgivningsverksamhet.
Kommittén framhåller att någon av samhället fastställd utbyggnadsplan.
som enkelt kan sättas i verket, i realiteten inte är möjlig. En utbyggd verksamhet med radio- och kassettidningar kan komma till stånd bara under den förutsättningen att tidningsföretagen är intresserade av att delta och villkoret för att företagen skall åta sig uppgiften är enligt kommittén att staten ställer medel till förfogande.
För egen del vill jag understryka att kommitténs bedömningar är anpas- sade till de möjligheter som faktiskt föreligger. Det gäller både ifråga om det antal tidningar som under de närmaste åren beräknas kunna komma ut som radio- eller kassettidningar och de mer konkreta modellförslagen. Det tekniska huvudalternativet bygger på flera års erfarenheter och är i övrigt anpassat efter kända och prövade förutsättningar.
Riksdagen har uttalat att det ideala målet självfallet är att möjliggöra för synskadade att få tillgång till all dagspress. även om detta inte kan uppnås på en gång. Både taltidningskommittén och dess föregångare. utredningen om dagstidningar för synskadade. har sett taltidningsfrågan som en likstäl- lighetsfråga.
Utvecklingen har hittills gått stegvis. Den har enligt kommittén i första hand varit beroende av ett positivt gensvar från tidningsutgivarna och i andra hand av tillgång på statliga medel. lnnan intresset hos utgivarna kunde arbetas upp var medelsförbrukningen för ändamålet väsentligt lägre än den årliga anvisningen.
Det finns i Sverige idag ca 180 morgontidningar. Att gå från nuvarande 16 utgivande tidningar till ca 180 vore ett mycket stort steg. Med hänsyn till kommitténs erfarenheter de senaste fem åren är även skillnaden mellan 16 och ett femtiotal tidningar avsevärd. särskilt om man betänker vilket arbete som erfordrats för att komma upp till nu gällande nivå.
Även om förutsättningarna för utgivning av radio— och kassettidningar nu väsentligt förbättrats krävs sannolikt betydande ansträngningar för en breddning från 16 till ett femtiotal tidningar. Detta illustreras bl. a. av alla de praktiska moment som måste redas ut innan en utgivning kan startas. Det gäller bl. a. anskaffning av nödvändiga lokaler och teknisk utrustning. anställning och utbildning avjournalister. inarbetande av lämpliga arbets- rutiner. uppkoppling av radiosändare. fördelning. utleverans och intrim- ning av mottagarapparatur. marknadsföring. information. sammanställning av handhavandeinstruktioner m.m.
Praktiska. administrativa och ekonomiska skäl. liksom det förhållandet att vissa tekniska överföringsmetoder alltjämt befinner sig på utvecklings- stadiet. ger vid handen att redan nivån ca 50 utgivande tidningar i sig innefattar mycket omfattande åtaganden.
De femtiotalet tidningar som nu är aktuella svarar tillsammans för nästan 60% av morgonpressens totala upplaga. En sådan nivå innebär en mycket väsentlig ökning av synskadades tillgång till dagspressen jämfört med nuvarande utgivning.
Det viktigaste i dagsläget är enligt min mening att taltidningskommitténs framgångsrika arbete vidareutvecklas på realistiska grunder och med sikte på kvalitet och fortsatta utvecklingsmöjligheter i verksamheten. Vägande skäl talar för att utgivningcns omfattning baseras på känt och anmält intresse. Under en begränsad tidsperiod bör därför antalet utgivande radio-
och kassettidningar höjas från nuvarande antal till ca 50. En utgivning av de tidningar som ingåri kommitténs förslag medför en avsevärd geografisk och även en politisk breddning av utgivningen av radio- och kassettidning- ar.
Med hänsyn till kommitténs konkreta erfarenheter sedan 1982 och till de praktiska omständigheterjag har redovisat anserjag det inte realistiskt att utgivningen kan lyftas till ett femtiotal tidningar omedelbart. Bl.a. det omfattande förhandlings- och delvis utvecklingsarbete som krävs för att få fram sändningsutrustning och ett tillräckligt antal mottagarutrustningar både för inlästa radiotidningar och RATS-tidningar gör att möjligheterna att klara en så kraftig utbyggnad mycket snabbt får bedömas vara små. Det är viktigt att den utgivning som startas kan ske i former som så långt som möjligt kan antas bli permanenta. I annat fall kan behov av justeringar och förbättringar i redan pågående verksamhet fördröja den vidare utbyggna- den. Både praktiska skäl och kvalitetshänsyn talar enligt min mening för en löpande ingång av tidningari verksamheten över en viss tidsperiod.
Jag föreslår därför att målet ett femtiotal utgivande tidningar bör vara uppnått inom fem år. Skulle målet uppnås inom kortare tid vore det en stor framgång. men som jag anfört anser jag av främst praktiska skäl att det knappast är sannolikt. Efter fem år bör en avstämning av läget göras.
I övrigt anser jag liksom den stora majoriteten remissinstanser att for— merna för verksamheten i huvudsak bör följa taltidningskommitténs för- slag. Det innebär bl.a. att huvudalternativet under den nämnda tidsperi- oden bör vara förlagetrogna radiotidningar som helst bör nå abonnenterna samtidigt som seende får den tryckta tidningen.
Bidragstilldelningen bör avse full nettokostnadstäckning för utgivande tidningsföretag och därutöver kostnader för nödvändig teknisk apparatur. som får disponeras av synskadade utan ersättning. tekniska installationer och serviceinsatser. Bidrag bör även kunna lämnas för vissa utbildnings- och utvecklingsinsatser. I det senare fallet villjag särskilt framhålla arbetet med den s.k. RAPS/RATS-tekniken. som fortsatt bör bedrivas med sikte på standardisering och användning i reguljär utgivning.
Jag föreslåri det följande att en särskilt nämnd — taltidningsnämnden — inrättas för att administrera stödet. med kanslifunktionerna förlagda till presstödsnämnden. Modellen har föreslagits av taltidningskommittén och har tillstyrkts av de remissinstanser som yttrat sig. Nämnden bör planlägga och organisera verksamheten med sikte på att nå ett femtiotal utgivande tidningar inom fem år. Nämnden bör svara för prioriteringar av aktuella ansökningar. bedriva ett visst utbildnings- och utvecklingsarbete samt i övrigt verka för att angivna ambitioner förverkligas.
Jag vill i sammanhanget understryka att den förordade utbyggnaden över fem år ställer bestämda krav på nämnden. Varje enskilt bidragsbeslut eller beslut om igångsättning av utvecklingsprojekt m.m. bör relateras till den övergripande målsättningen och den angivna totalramen i syfte att nå bästa tänkbara effekt för synskadade.
Jag vill avslutningsvis återkomma till den s.k. RAPS/RATS-tekniken. Riksdagen och regeringen har i olika sammanhang framhållit vikten av att metoden utvecklas. Såväl taltidningskommittén som remissinstanserna an-
ger stora utvecklingsmöjligheter. Kommitténs och berörda parters utveck— lingsarbete med tekniken är av särskilt intresse i det större handikappolitis- ka sammanhanget. Arbetet bör ses som ett viktigt led i den utveckling som under senare år har intensifierats. För att belysa beröringspunkterna mel- lan olika åtgärdsprogram vill jag redovisa några aktuella utvecklingsten- denser på området.
Staten har under de senaste åren på olika sätt markerat sitt engagemang inom informationsteknologiområdet. Resurser har antingen direkt eller indirekt ställts till förfogande för forsknings- och utvecklingsarbete inom handikappområdet. .
inom ramen för forskningspolitiken har ett nationellt informationstekno- logiprogram påbörjats. Under en tid av tre budgetår satsar staten och den privata sektorn tillsammans totalt drygt 1 miljard kr. för forskning och utveckling inom bl. a. kommunikation och processtyrning. insatser inom den målinriktade forskningen planeras av styrelsen för teknisk utveckling (STU) och genomförs inom ramprogram eller som enskilda projekt vid högskolor eller forskningsinstitut.
Under samma tid satsar STU totalt 10.5 milj. kr. för projekt på området som är relaterade till handikapp. En särskilt styrgrupp har tillsatts med företrädare för forskarvärlden. industrin och Handikappinstitutet. Arbetet befinner sig i ett inledningsskede. Medel har fördelats till projekt enligt ett preliminärt handlingsprogram.
Televerkets budget för forsknings- och utvecklingsarbete ligger på ca 500 milj. kr. per år. Televerket stöder aktivt viss verksamhet inom handi- kappområdet. bl.a. vissa europeiska projekt som syftar till en gemensam kartläggning av problem och möjligheter inom området telematik och handikapp. På samma område stöder televerket i samarbete med socialde- partementet ett nationellt program. som administreras av Handikappinsti- tutet. För år 1988 satsar televerket ca 2 milj. kr. med direkt inriktning på området informationsteknologi och handikapp. Till detta kommer vissa effekter av annan forskning. t. ex. inom talteknologiområdet.
Forskningsrådsnämnden har under senare år avsatt speciella resurser för att studera forskningsbehov på handikappområdet. Fram till år 1991 räknar nämnden med att kunna bevilja stöd till handikappforskning på ca 20 milj. kr. Prioriterade områden är bl.a. kommunikation och tekniska hjälpmedel.
Forskningsresultat inom informationsteknologiområdet kan leda till öka- de kunskaper och indirekt till nya värdefulla hjälpmedel. För att bl.a. studera kostnadsutvecklingen och hjälpmedelsverksamhetens innehåll till- satte regeringen i oktober 1986 en särskild utredning med uppgift att bl.a. studera det nuvarande systemet med tekniska hjälpmedel för personer med . funktionsnedsättningar. Hjälpmedel inom området informationsteknologi har hittills endast i mycket begränsad utsträckning återfunnits i Handi- kappinstitutets hjälpmedelsförteckning.
Jag har valt att beskriva dessa utvecklingsprojekt ganska utförligt för att åskådliggöra det större informationsteknologiska sammanhang inom vilket RAPS/RATS-tekniken bör ses som en viktig del. Flera av de nämnda projekten har ett direkt handikappolitiskt intresse. t. ex. sådana med inrikt-
ning på datoriserade styrsystem. varseblivningsanordningar. tillämpningar inom talteknologiområdet m.m. Enligt min mening kan ömsesidiga kon- takter och utbyte av information mellan ansvariga för RAPS/RATS-tekni- kens utveckling och ansvariga för de olika nämnda informationsteknologis- ka projekten vara en viktig länk i de angelägna ansträngningar som bl. a. syftar till förbättrade hjälpmedel och en förbättrad informationssituation för handikappade i allmänhet.
Jag övergår nu till att närmare utveckla olika delfrågor i anslutning till mina allmänna ställningstaganden angående den framtida utformningen av verksamheten med utgivning av radio- och kassettidningar.
5. Utbyggnad av verksamheten
Mitt förslag: Ambitionerna för utgivningen av radio- och kassettid- ningar bör under en period av fem år vara att verksamheten byggs ut till att omfatta ett femtiotal tidningar.
Taltidningskommitténs bedömning: Målet har angivits av riksdagen och innebär att så småningom alla dagstidningar ges ut som talutgåvor. Utöver de 16 tidningar som för närvarande ger ut inlästa talutgåvor samt Göte- borgs-Postens RATS-utgivning har ca 35 företag förklarat sig beredda att i en nära framtid starta utgivning. Totalt är för närvarande ett femtiotal tidningar intresserade av att ge ut radio- och kassettidningar.
Remissinstanserna: En överväldigande majoritet ansluter sig till den av riksdagen angivna och av kommittén refererade långsiktiga målsättningen. Betydelsen av att synskadade kan tillgodogöra sig innehållet i dagstidning- arna inskärps. och jämställdhetsmålet poängteras. Syftet är att göra syn— skadade delaktiga i samhällsdebatten och den allmänna opinionsbildning-
en. Flera instanser framhåller det önskvärda i att talutgåvorna är förlage-
trogna och når abonnenterna samtidigt som de seende får den vanliga tidningen. Socialstyrelsen och SÖ menar att huvudfrågan gäller statens vilja och förmåga att avsätta medel för verksamheten samt tidningsföreta- gens vilja att medverka.
Skälen för mitt förslag: Jag har i det föregående motiverat mitt ställnings- tagande i denna fråga. Målet i det närmaste perspektivet är att de tidningar som förklarat sig villiga att starta utgivning skall ges möjligheter att göra det. .
Med hänsyn till det omfattande arbete som krävts för att nå upp till nuvarande utgivningsnivå och antal abonnenter anserjag att en utbyggnad till ett femtiotal tidningar utgör ett avsevärt åtagande som kommer att ställa stora krav på taltidningsnämnden och andra i arbetet berörda. Upp- nås det nu angivna målet innebär det att verksamheten blir mer än tre gånger så omfattande som nu. '
Av de företag som anmält sitt intresse för utgivning till kommittén utgörs merparten av flerdagarstidningar. Enligt min mening är detta av särskild
betydelse i sammanhanget. En av grundtankarna bakom den statligt stödda verksamheten med radio- och kassettidningar är att synskadade skall bli mer delaktiga i den fortlöpande samhällsdebatten.
Av dagstidningarna har i detta sammanhang Herdagarstidningarna stor betydelse. Fådagarstidningarna fyller en .viktig funktion som komplement till flerdagarstidningarnas nyhetsförmedling och opinionsbildning. men ge- nom sin låga periodicitet kan de knappast sägas motsvara den för synska- dade så viktiga aspekten med tät och fortlöpande rapportering. Jag ser det därför som en väsentlig fördel om den nu förordade utbyggnaden av verksamheten kan innefatta ett stort antal opinionsmässigt och samhälls- politiskt framträdande flerdagarstidningar.
Med hänsyn till det omfattande praktiska arbete som är förenat med en utbyggnad till ca femtio dagstidningar anser jag. som jag anfört i det föregående. att det är rimligt med en skälig tidsperiod för måluppfyllelsen. Jag anser att målet ett femtiotal utgivande tidningar bör vara uppnått inom en tidsperiod av fem år.
Den nu förordade breddningen av verksamheten kräver betydande an- strängningar. Det gäller inte enbart de enskilda tidningarnas egna organisa- toriska arrangemang utan också — och kanske i synnerhet — taltidnings- nämndcns möjligheter och förmåga att ombesörja nödvändiga tekniska åtgärder. i fråga om radiotidningar t. ex. upphandling. utprovning och fördelning av särskild mottagarutrustning. Enligt vad jag erfarit är upp- handlingen och kontrollen av den nödvändiga tekniska utrustningen så pass krävande i sig att det ter sig naturligt med en löpande ingång av tidningar i systemet snarare än att ett stort antal startar ungefär samtidigt.
Jag vill i sammanhanget också något beröra tidningsutgivarnas roll. Utgivarna betraktade inledningsvis verksamheten med radio- och kassett- tidningar med stor skepsis. Endast få engagerade sig. Efter det att utgivar- nas krav på full kostnadstäckning och radiodistribution förverkligats har emellertid ett stigande antal påbörjat utgivning eller anmält ett intresse av att gå in i verksamheten.
Utgivarna har enligt min mening på ett lovvärt sätt följt upp sina tidiga ställningstaganden och verksamt bidragit till utvecklingen av radio- och kassettidningar. De krav som från vissa håll framförts på statliga åtgärder för att tillse att utgivarna deltar i verksamheten framstår därmed som mindre relevanta. Jag är för närvarande inte beredd att föreslå någon åtgärd i sådan riktning. [ stället vill jag se utgivarnas alltmer positiva attityd som ett första steg i en utveckling som på sikt skulle kunna leda till att utgivning av talutgåvor för synskadade framstår som ett självklart led i tidningsutgivningen i landet.
6. Utgivningsformer Prop- 1987/88:145
Mitt förslag: Huvudalternativet i den fortsatta verksamheten blir tills vidare redigerade och förlagetrogna inlästa talutgåvor. Det stat- liga stödet bör i första hand fördelas så att flerdagarstidningar kan ges ut som inlästa radiotidningar, och där så befinns lämpligt kom— pletteras med radioöverföring enligt den datorbaserade RATS-meto- den. Fådagarstidningar bör kunna ges ut som post- eller buddistribu- erade kassettidningar. 1 de fall partiell redaktionell samverkan enligt den s.k. alternativ ll-modellen framstår som en praktisk lösning och kan förväntas leda till en kvalitetsmässigt bra produkt bör möjlighe- terna till sådan samverkan finnas kvar.
Taltidningskommitténs förslag: Detsamma som mitt eget. I fråga om kompletteringen med RATS-överföring anger kommittén som ett när- mevärde att till en början ca 10% av abonnenterna på en radiotidning bör kunna tillgodogöra sig tidningen-enligt RATS-metoden. Kommittén under- stryker att RATS-metoden har framtiden för sig och så småningom sanno- likt får en avsevärd genomslagskraft och kan utvecklas till den mest givande överföringsmetoden.
Remissinstanserna: Flertalet remissinstanser delar kommitténs uppfatt- ning att inlästa redigerade talutgåvor tills vidare bör vara huvudalternativet men att RATS-metoden erbjuder stora möjligheter och på sikt kan få en väsentligt ökad betydelse. Några instanser. bl.a. Synskadades riksför- bund. anser att målet 10% RATS-abonnenter till en början är en låg siffra. och att andelen definitivt kommer att öka även på relativt kort sikt.
Styrelsen för teknisk utveckling. Synskadades riksförbund och Göte- borgs-Postens Nya AB framhåller att RATS-metoden ger synskadade den nya möjligheten att själva välja vad man vill läsa i dagstidningen. vilket ökar självständigheten och jämställdheten i förhållande till seende. Göte- borgs-Postens Nya AB menar att inlästa talUtgåvor innebär att man inte ger ut samma tidning utan att man skapar en annan tidning än den ur- sprungliga.
Synskadades riksförbund anser att distributionsformerna inte bör ses alltför isolerat. utan att det bör vara möjligt med olika former av kombina- tioner. Radiotidningar bör t.ex. kunna kompletteras med teletidningar i områden dit radiosändare inte när och med kassettbilagor i de fall förlagan ger ut särskilda bilagor. Handikappinstitutet påpekar att utbyggnaden av bredbandsnätet i Sverige kan ge förändrade distributionsförutsättningar och föreslår att eventuella möjligheter bevakas.
Några remissinstanser anser att deförsök som gjorts med redaktionell samverkan enligt den s. k. alternativ ll-modellen inte slagit väl ut och ser ingen anledning till att möjligheten till sådan utgivning finns kvar.
Skälen för mitt förslag: I likhet med taltidningskommittén är jag angelä- gen om att den fortsatta utvecklingen av' verksamheten skall bygga på realistiska förutsättningar. För att framgångsrikt kunna verkställa en vä- sentlig breddning av utgivningen av radio- och kassettidningar anser jag
I”») 'N
det nödvändigt att så långt som möjligt undvika risken att stöta på onödiga hinder eller fördröjningar. t.ex. till följd av att valda system inte är fullt” utprovade eller standardiserade.
Riksdagens och regeringens ambitioner att förbättra synskadades till- gång till dagstidningar uttalades redan i början av åttiotalet. Perioden av försök och utvecklingsarbete har pågått sedan dess. Det är därför särskilt angeläget att i nuläget verka för en permanentning och breddning av själva utgivningen av radio- och kassettidningar så att en förbättring av synskada- des delaktighet i samhällslivet uppnås.
Med denna målsättning anser jag att utgivningsverksamheten under den närmaste femårsperioden i huvudsak bör avse redigerade och inlästa radio- och kassettidningar. som bygger på nu väl prövade och kända tekniska system. Med denna huvudinriktning bör det enligt min mening vara möjligt att snabbare föra in intresserade tidningsutgivare i verksamheten än om ett påbörjande av utgivning även skall omfatta tekniska utredningar eller särskilda tekniska åtgärder. .
Min inställning på denna punkt innebär inte att arbetet med andra tekniska lösningar skall avstanna eller föras åt sidan. Liksom kommittén och flertalet remissinstanser anser jag det viktigt med en systemmässig öppenhet så att olika lämpliga kombinationer och nya tekniska möjligheter beaktas och utvecklas. I samband med en breddning av utgivningsverk- samheten är det naturligtvis angeläget att fånga upp alla ekonomiskt och praktiskt motiverade möjligheter till effektiv och ändamålsenlig distribu- tion.
Jag vill i sammanhanget särskilt framhålla den s.k. RATS-metoden. Både" kommittén och den stora majoriteten remissinstanser påpekar att metoden har framtiden för sig. Systemets stora förtjänst är att det inte behövs något särskilt redaktionellt arbete och att synskadade får en tidning som i det närmaste fullständigt motsvarar den tryckta förlagan. inkl. noti— ser. annonser m.m. Även i förhållande till sändningskapacitet i etern är metoden fördelaktig. eftersom den digitala överföringen av en hel tidning går avsevärt fortare än den analoga överföringen av en inläst tidning.
Jag vill därför tillstyrka kommitténs förslag att en andel abonnenter på en radiotidning där så befinns lämpligt bör kunna få tidningen enligt RATS- systemet. Andelens storlek bör bedömas från fall till fall och i enlighet med verksamhetens utveckling. De i utvecklingsarbetet samverkande berörda parterna bör fortsätta sitt arbete med sikte på fastställande av ett generellt tillämpligt överföringssystem för dagstidningar. När tekniken och överfö- ringssystemet bedöms vara genomgående driftssäkert och i övrigt att före- dra. förutsätter jag att utgivningsprojekt som omfattar både inlästa radio- tidningar och RATS-tidningar bör kunna läggas över i sin helhet till den. nya metoden. Liksom kommittén och remissinstanserna anser jag det sannolikt att metoden så småningom framstår som den naturliga och pri- mära för den aktuella verksamheten.
När det gäller RAPS-metoden. dvs. överföring till terminaler för punktskriftsläsning, förutsätter den bl.a. god förtrogenhet med punktskrif- ten och ställer högre krav än RATS i fråga om den tekniska hanteringen. Jag anser det emellertid viktigt att synskadade som önskar få en tidning
enligt denna metod också har möjligheten att få det. och att punktskn'ftens ställning som medium för- synskadades informationsförsörjning beaktas inom verksamheten med radio- och kassettidningar. Jag anser därför att frågan om en tidning skall ges ut enligt denna metod bör avgöras i enlighet med vad som bedöms vara möjligt och ändamålsenligt inom utgivnings- verksamheten.
Angående talutgåvans redaktionella utformning delar jag kommitténs och flertalet remissinstansers uppfattning att det i huvudsak bör gälla separata. förlagetrogna utgåvor som ges ut i enskilda tidningsutgivares egen regi. Jag vill inte för den skull utesluta partiell redaktionell samverkan enligt den s.k. alternativ II-modellen. Det viktigaste målet med verksam- heten är att få i gång utgivning av radio- och kassettidningar. I den mån intresserade tidningsutgivare önskar satsa på denna utgivningsform. eller valet står mellan sådan utgivning och ingen utgivning alls. anser jag att möjligheten till statligt stöd bör finnas kvar oförändrad om projektet be- döms vara praktiskt och ekonomiskt gångbart och den samprodueerade talutgåvan av god kvalitet.
7. Urval och prioriteringar
Mitt förslag: Vid utbyggnaden av utgivningen skall en god geografisk spridning eftersträvas. I områden där politisk konkurrens förekom- mer bör siktet vara inställt på att söka uppnå politisk mångfald. Utbyggnaden bör inte planläggas utan bör åstadkommas genom prioriteringar bland ansökande tidningsutgivare. Taltidningsnämn- den får svara för den typ av avvägningar som det kan bli fråga om. Några speciella regler för hur avvägningsfrågorna skall lösas läggs inte fast.
Taltidningskommitténs förslag: Detsamma som mitt eget. Remissinstanserna: Ett begränsat antal instanser har kommenterat kom- mitténs förslag i denna del. Svenska tidningsutgivareföreningen anser lik- som kommittén att utbyggnaden bör följa de förutsättningar som efter hand skapas och inte en på förhand utlagd plan. A-pressen har inga invändningar mot kommitténs resonemang om geografisk spridning och politisk mång- fald.
Synskadades riksförbund anser att det i utbyggnadsskcdet är viktigare med god geografisk spridning än med politisk mångfald i utbudet. Tjänste- männens centralorganisation anser det angeläget av rättviseskäl att i första hand uppnå en rikstäckande utgivning före att uppnå en s.k. politisk mångfald. eftersom det i dag finns flera områden där inga talutgåvor kommer ut.
Statens handikappråd anser i motsats till kommittén att det är både möjligt och önskvärt att upprätta en tidsplan för en snar utgivning av samtliga dagstidningar.
Skälen för mitt förslag: Enligt gällande regler skall stödet till radio- och
kassettidningar bidra till att så många synskadade som möjligt inom en region får tillgång till en dagstidning. Även behovet av politisk mångfald skall beaktas. _
Kommittén har uppfattat detta så att den primära uppgiften är att ge så många synskadade som möjligt inom en region tillgång till åtminstone någon dagstidning. I de fall där det är möjligt bör man även eftersträva politisk mångfald. Begreppet politisk mångfald har av kommittén uppfat- tats som en valmöjlighet mellan en borgerlig och en socialistisk tidning (blockkonkurrens).
Kommittén redovisar med en rad exempel de svårigheter som ligger i att omsätta denna principiella ambition i en fastlagd utbyggnadsplan. Inled- ningsvis gjorde tidningsutgivarnas skepsis och begränsade bidragsmedel att kommittén fick satsa på de tidningar som var villiga att medverka. i stort sett oavsett deras geografiska belägenhet eller politiska tillhörighet. Genom ett aktivt uppsökande arbete lyckades dock kommittén styra ut- vecklingen så att tidningar från olika regioner och med olika politisk signatur engagerades i verksamheten.
Ett hinder mot en fast utbyggnadsplan baserad på politisk balans och regional likabehandling ligger för övrigt i dagspressens egen struktur. En egentlig och likvärdig morgontidningskonkurrens förekommer på tjugota- let utgivningsorter. I andra områden är konkurrensen mindre uppenbar. eftersom olikheter i t. ex. periodicitet. upplaga och nyhetstäckning gör att många tidningar inte konkurrerar på lika villkor. Branschstrukturen skiftar från region till region och kan därför inte översättas till en enhetlig utgiv- ning av radio- och kassettidningar över riket.
Dessa förhållanden har ställt kommittén inför svåra avvägningar. t. ex. huruvida man bör lämna bidrag till två högtäckningstidningar i två regio- ner. eller till en hög- och en lågtäckningstidning i samma område. eller till en lågperiodisk tidning i ett område i stället för till en högperiodisk i ett annat. eller omfördela bidrag från en tidning till någon annan som det bedöms vara mer angeläget att ge ut. osv. Kommittén har noggrant gått igenom olika fördelningsmodeller och olika urvalsprinciper. men har dragit slutsatsen att utbyggnaden måste baseras på en samlad bedömning av olika faktorer med sikte på att nå största möjliga effekt av den utgivningsvilja som finns i branschen och de bidragsmedel som står till förfogande.
För egen del anserjag i likhet med kommittén att det i nuläget centrala är att fånga upp och vidareutveckla det intresse som anmälts från utgivarhåll. Som nämnts har kommittén medvetet strävat efter att uppnå bästa möjliga spridning i utgivningen.
Jag anser att utgivning av de tidningar som anmält sitt intresse tillsam- mans mcd de tidningar som nu ger ut talutgåvor skulle innebära ett stort , framsteg i verksamheten och representera en tillfredsställande spridning under gällande förutsättningar.
Mot denna bakgrund tiIlStyrkerjag kommitténs förslag angående utbygg— nadcns inriktning. Någon bestämd plan bör inte läggas fast. Utbyggnaden bör baseras på en samlad bedömning av olika relevanta faktorer i syfte att uppnå bredast tänkbara genomslag i förhållande till målgruppen samt största möjliga effekt av tillgängliga bidragsmedel.
8. Vissa särskilda frågor 8.1 Målgrupp
Min bedömning: Radio- och kassettidningar bör tills vidare förbehål- las synskadade.
Taltidningskommitténs bedömning: Enligt kommittén bör i princip även andra läshandikappade grupper. t. ex. afatiker. personer med läs- och skrivsvårigheter. rörelsehindrade och begåvningshandikappade. kunna få tillgång till radio- och kassettidningar. Somjämförelse nämns att talböcker kan utnyttjas av även andra läshandikappade än synskadade. Avgörande för möjligheterna att utvidga målgruppen är dock vilka resurser som tillförs verksamheten.
Remissinstanserna: 'l'alboks- och punktskriftsbiblioteket. skolöverstyrel- sen, statens institut för läromedel och Handikappförbundens centralkom- mitté pekar också på sådana läshandikappade grupper som utöver synska- dade utnyttjar talböcker och anser att även dessa bör få tillgång till radio— och kassettidningar vid en utbyggnad av verksamheten.
Skälen för min bedömning: Riksdag och regering har under en följd av år understrukit vikten av att förbättra synskadades tillgång till dagstidningar för att göra synskadade mer delaktiga i samhällslivet. Bland handikappor- ganisationerna har dagstidningsfrågan i flera år varit högstprioriterad.
Utvecklingen har gått stegvis. Först sedan en rad praktiska och principi- ella frågor lösts är det nu möjligt att ge verksamheten en större omfattning och en permanent utformning. I detta läge anserjag det angeläget att staten tills vidare står fast vid den ursprungliga ambitionen med verksamheten. En vidgad inriktning på flera nytillkommande grupper skulle enligt min mening kunna fördröja och komplicera verksamheten.
Ambitionen med radio- och kassettidningar innebär att dessa så nära som möjligt skall ansluta till en tryckt förlaga. Många av de övriga läshan- dikappade grupper som nämnts av kommittén och remissinstanserna torde kräva särskilda anpassningsinsatser. För t.ex. rörelsehindrade. afatiker och långtidssjuka kunde det gälla utformningen av den tekniska utrustning- en och olika mottagningsapplikationer. För t.ex. utvecklingsstörda och hörselskadade vore det naturligt med särskilt tillrättalagd presentation av innehållet. Sådana hänsynstaganden skulle medföra ett behov av utveck- ling av olika redaktionella produkter och olika varianter av teknisk utrust- ning. vilket bl.a. skulle kräva förnyade insatser av utrednings- och utveck- lingskaraktär. En breddning av målgruppen skulle dessutom få ekonomis- ka konsekvenser och kräva ändringar i lagen om radiotidningar. som bl. a. bygger på trohet till en tryckt förlaga.
Jag anser av bl.a. anförda skäl att frågan om andra läshandikappade gruppers tillgång till radio- och kassettidningar tills vidare bör anstå.
8.2. Rätten att teckna abonnemang
Mitt förslag: Rätten att teckna ett abonnemang på en radio- eller kassettidning bör utgå från att behovet kan styrkas. Huvudregeln bör vara att ett abonnemang är personligt. Vissa institutioner bör efter särskild prövning kunna teckna abonnemang.
Taltidningskommitténs förslag: Detsamma som mitt eget. Kommittén anför som motivering att förslaget är rimligt med hänsyn till att abonne- mangcn är kraftigt subventionerade genom det statliga stödet och därför bör reserveras för personer som kan styrka sitt behov av en talutgåva.
Remissinstanserna: I samband med sitt förslag om vidgad målgrupp betonar skolöverstyrelsen att det måste vara'den enskildes egen bedöm- ning som avgör om behov av talutgåva finns eller inte. Rätten att teckna abonnemang måste också tillförsäkras skolor. andra utbildningsanordnare samt bibliotek. Synskadades riksförbund ger uttryck för samma synsätt och framhåller att kravet på ett dokumenterat behov försvårar för synska- dade att abonnera.
Skälen för mitt förslag: Som kommittén påpekar tillkom momentet med ett styrkt behov i ett skede när antalet mottagarutrustningar för radiotid- ningar var begränsat. och det var angeläget att dessa tillföll personer som hade ett primärt behov av en talutgåva.
I likhet med kommittén anser jag dock att behovsbeviset är" berättigat även när sådana begränsningar inte längre gäller. eftersom målet alltjämt är att nå personer som genom synskada inte kan tillgodogöra sig en tryckt tidning och också därför att verksamheten innefattar sådana kostnader att det är angeläget att tillse att insatserna kommer de verkligt behövande till godo. ' _ .
Enligt min mening är det viktigt att verksamheten verkligen när dem som har störst behov av den. och behovsbeviset får anses vara ett enkelt sätt att försäkra sig om detta. Förfaringssättet är för övrigt väl inarbetat i samband med tilldelning av fria tekniska hjälpmedel för handikappade. Det har utvecklats i nära anslutning till sådana rutiner som redan utarbetats och som praktiseras av läkare. synkonsulenter m.m. i olika delar av handi- kappverksamheten och kan därför knappast sägas innebära något nytt eller hindrande element.
Jag anser att ett abonnemang som regel bör vara personligt. Ambitionen att öka synskadades delaktighet i samhällslivet och att öka likabehandling- en av synskadade gör det enligt mening naturligt att synskadade liksom seende på eget initiativ och ansvar bör teckna abonnemang direkt hos en tidningsutgivare. Med de marknadsförings- och informationsinsatser som utvecklats gemensamt av kommittén. tidningsutgivarna och synskadeorga- nisationerna kan enligt min mening inte en sådan ordning anses försvåra för synskadade att abonnera.
Jag anser dock att det bör finnas en viss möjlighet för institutioner att efter särskild prövning teckna abonnemang. Jag tänker närmast på t. ex. folkhögskolor eller andra institutioner där synskadade kan vistas för kur-
ser eller rehabiliteringsprogram. Om institutioner som bedriver kursverk- samhet för synskadade ligger i regioner där det kommer ut radio- eller kassettidningar bör sådana institutioner efter särskild hemställan till taltid- ningsnämnden medges rätt att teckna abonnemang så att synskadade under frånvaro hemifrån ges möjlighet att ta del av lokala dagstidningar.
8.3. Prenumerationspriset
Min bedömning: Priset på en radio- eller kassettidning bör även i fortsättningen motsvara priset på den tryckta förlagan. Principen för prissättning av både en tryckt förlaga och dess talutgåva bör inte heller ändras.
Taltidningskommitténs förslag: Detsamma som mitt eget. Kommittén påpekar att det starkt rabatterade priset vid s. k. dubbelabonnemang har införts av främst rättviseskäl. Det verkade mindre rimligt att ta ut fullt prenumerationspris på en talutgåva i hushåll som redan prenumererade på den tryckta tidningen. Nuvarande prissättning föreslogs av kommittén år 1984 och godtogs av regeringen och riksdagen.
Remissinstanserna: Synskadades riksförbund instämmer i kommitténs förslag i fråga om enkelabonnemang. men motsätter sig att ett tillägg på 10% skall tas ut för prenumeration både på den tryckta och den inlästa versionen av samma tidning. Det är orimligt att det ska vara förenat med extra kostnader att alla i ett hushåll ska kunna läsa samma tidning.
Skälen för min bedömning: För närvarande gäller att priset för en talut- gåva av en tidning motsvarar priset på den tryckta tidningen. Ett dubbel- abonnemang. dvs. abonnemang på både en tidning och dess talutgåva. kostar 110% av enkelabonnemanget.
När stödet till radio- och kassettidningar infördes år 1982 anförde dåva- rande departementschefen att det enligt hans mening var naturligt att talutgåvan av en dagstidning skulle tillhandahållas till ett pris som motsva- rade priset för den tryckta tidningen. Han underströk att redan principen om lika pris innebar en betydande subventionering av priset för talutgåvan. Det subventionerade likapriset motiverades med den handikappolitiska strävan att handikappade skulle få del i samhällslivet på samma "villkor som andra. Riksdagen godtog förslaget.
I regeringens proposition 1984/85: 138 om radio- och kassettidningar anförde jag att även om det av allmänna jämställdhetsskäl. och som ett led i ambitionen att så långt som möjligt likställa talutgivningen med den ordinarie tidningsutgivningen. i och för sig vore befogat att genomgående ta ut samma pris på talutgåvan som på den tryckta förlagan. ansåg jag inte att en sådan princip i dåvarande läge borde hårdras. .
Med hänsyn bl.a. till synskadades hushållSsituation ansåg jag det berät- tigat med ett starkt rabatterat pris på ett dubbelabonnemang. Det var också enligt min mening befogat att abonnemangspriset bestämdes till en nivå som kunde förbättra möjligheterna att utveckla verksamheten med radio-
och kassettidningar. Avslutningsvis framhöll jag att det starkt rabatterade dubbelabonnemanget skulle kunna medföra att behovet av radio- och kassettidningar kunde bedömas med större säkerhet. vilket skulle kunna underlätta kommande överväganden om en fortsatt verksamhet.
På basis av sina erfarenheter sedan 1985 framhåller kommittén att en överväldigande majoritet av abonnenterna förklarat sig nöjda med gällande prissättning, även om ett visst missnöje uttryckts över priset för enkel- abonnemang. Kommittén drar slutsatsen att prenumerationspriset spelar en förhållandevis liten roll för de synskadades vilja att abonnera på en talutgåva.
Kommittén finner därför ingen anledning att föreslå någon ändring av principerna för prissättningen. Däremot förordar kommittén en viss rörlig- het i priset initialt. I samband med introduktionen på marknaden kan en särskild abonnemangsrabatt vara befogad för att snabbare få upp antalet abonnenter. Ett sådant förfarande ligger i linje med rådande praxis i fråga om abonnemang på tryckta dagstidningar.
Liksom kommittén finner jag den gällande prissättningen skälig och väl avvägd. Jag anser också att ett visst pris på talutgåvan underlättar möjlig- heterna att bedöma behovet och intresset hos synskadade av en utbyggd utgivningsverksamhet. I övrigt biträder jag kommitténs förslag att taltid- ningsnämnden och tidningsutgivarna bör tillåtas göra begränsade avsteg från prissättningsreglerna i ett introduktionsskede i enlighet med gällande praxis i branschen.
8.4. Annonser
Min bedömning: Gällande regler bör kvarstå oförändrade.
Taltidningskommitténs bedömning: Densamma som min egen. Kommit- tén framhåller att annonser är en väsentlig del av informationen i en dagstidning och uppfattas så av synskadade abonnenter. Synskadade har framställt önskemål om att få tillgång till även annonsmaterialet i dagstid- ningarna.
Det har visat sig svårt att i någon större utsträckning få med annonsma- terial i de redigerade talutgåvorna. Eftersom utrymmet är begränsat strävar redaktörerna i allmänhet efter att återge så mycket som möjligt av förlagans nyhetsinnehåll och opinionsförmedling på bekostnad av annons- materialet.
RA'l'S-tekniken ger större möjligheter i fråga om annonsmaterialet. cf- tersom i princip allt material i tidningen överförs. Problemet är att inte alla annonser sätts datamässigt. t.ex. livsmedelskedjors större annonser om specialerbjudanden. Vissa annonser faller således i stort sett bort även med RATS-metoden.
Remissinstanserna: Synskadades riksförbund och Göteborgs-Postens Nya AB framhåller att annonser är en lika viktig del av tidningsinnehållet
för synskadade som för andra. Annonserna borde inte helt kunna uteslutas ur dagstidningarnas talutgåvor.
Skälen för min bedömning: Radio- och kassettidningar får innehålla annonser. i fråga om radiotidningar dock endast om ljudet är förvrängt eller innehållet kodat. Om en radiotidning inte återger all redaktionell text i en förlaga. får högst hälften av sändningstiden vid ett sändningstillfälle användas för annonsmaterial.
Som kommittén framhåller är en huvudtanke med utgivningen av radio- och kassettidningar att dessa i görligaste mån skall återge innehållet i förlagan. Annonser borde därför i princip behandlas på samma sätt som övrigt innehåll så att förlagan återspeglas på ett rättvisande sätt. Även om annonsandelens relativa storlek är en fråga för varje enskild utgivare, i fråga om radiotidningar inom tillåtna gränser. får dock som kommittén påpekar ett uteslutande av annonsmaterialet betraktas som en avvikelse från det grundläggande syftet med radio- och kassettidningarna.
Även om det är förståeligt att utgivarna har ambitionen att få med så mycket nyhets- och opinionsmatcrial som möjligt bör dock synskadades behov av annonsinformation beaktas. Det gäller särskilt annonser av typ specialerbjudanden och evenemangstips, som i den hittillsvarande verk- samheten har efterfrågats av synskadade. Gällande regler lämnar ett bety- dande utrymme för annonser. Allteftersom verksamheten utvecklas bör metoder och rutiner för överföring av sådant material kunna utarbetas och ingå som ett mer naturligt element i utgivningen. Jag förutsätter att utveck- lingen går i sådan riktning i och med att verksamheten med radio- och kassettidningar breddas och permanentas.
8.5. Upphovsrätt
Min bedömning: Upphovsrättsliga frågori samband med utnyttjande av tidningsmaterial i radio- och kassettidningar får lösas genom förhandlingar mellan berörda parter.
Taltidningskommitténs bedömning: Densamma som min egen. Remissinstanserna: Tidningarnas arbetsgivareförening påpekar att över- enskommelser mellan föreningen och Svenska journalistförbundet gjort det möjligt att under försöksperioden fritt utnyttja tidningsmaterial i talut- gåvor. Föreningen förutsätter för sin del att en lösning av samma slag skall vara möjlig att nå även för den fortsatta verksamheten.
Synskadades riksförbund föreslår att upphovsrättsutredningen får i upp- drag att se över den upphovsrättsliga ställningen dels för talversioncr av tryckta tidningar./tidskrifter, dels för kommun- och länstaltidningar. Tal- boks- och punktskriftsbiblioteket och statens institut för läromedel fram- håller att upphovsrättsliga frågor måste lösas angående rätten att använda tryckeriernas sättband för överföring av tryckt information enligt den s.k. RATS-metoden.
Skälen för min bedömning: Under utvecklingsarbetet med radio- och
kassettidningar har tidningsmaterial kunnat utnyttjas i talutgåvor utan särskild ersättning enligt avtal mellan Tidningarnas arbetsgivareförening och Svenska journalistförbundet. Förutsättningar finns för att frågan även i fortsättningen kan lösas genom en överenskommelse mellan berörda parter. Härigenom kan enligt min mening de upphovsrättsliga aspekterna på utgivningen av radio- och kassettidningar lösas på ett ändamålsenligt sätt.
Jag anser att även upphovsrättsliga frågor i samband med överföring enligt den s. k. RATS-metoden bör tacklas på motsvarande sätt. Enligt min mening finns det i dagsläget därför ingen anledning till särskilda åtgärder i dessa avseenden.
Vad beträffar innehållet i läns- och kommuntaltidningar gäller för närVa- rande att rätten att återge tidningsmaterial ofta bygger på överenskommel- ser på lokal nivå. Olika tidningar tillåter att deras material på lämpligt sätt används för synskadeinformation i sådan form. Sålänge ett sådant samför- stånd är medvetet och ömsesidigt och underlättar för kommuner och landsting att förbättra synskadades informationssituation finner jag det mindre befogat att ta upp upphovsrättsfrågan till särskild behandling.
Till saken hör också att jag i likhet med kommittén förmodar att läns- och kommuntaltidningarna. allteftersom verksamheten med talutgåvor av" dagstidningar byggs ut. kan komma att ges en delvis annan inriktning och t.ex. ägna mer utrymme åt sådan information som inte erbjuds på annat sätt, t. ex.. genom radio- och kassettidningar. Med en sådan utveckling kan dagstidningsmaterialet i taltidningarna förväntas minska och i stället ersät- tas med annan. riktad synskadeinformation.
I rådande läge. innan utvecklingstcndenserna med bl.a. RATS-meto- dens tillämpning och läns— och kommuntaltidningarnas framtida inriktning klarnar, är jag inte beredd att förorda en samlad prövning av de upphovs- rättsfrågor som hänger samman med utnyttjande av tryckt information i olika former för synskadade. [ min bedömning i detta avseende tar jag särskild hänsyn till att hittills uppkomna upphovsrättsfrågor kunnat lösas genom avtal mellan berörda parter. vilket jag som nämnts betraktar som den i sammanhanget naturliga modellen.
Jag har i detta ärende samrått med chefen förjustitiedepartementet.
8.6. Arkivfrågor
Min bedömning: Frågor om arkiveringsprinciper och arkivexemplar av radio- och kassettidningar bör behandlas i samband med.bered- ningen av ljud- och bildbevarandekommitténs överväganden och förslag.
Taltidningskommitténs bedömning: Kommittén anför att ljud- och bild- bevarandekommittén (U l986:0|) har att ta ställning till hur man i fonsätt- ningen bör bevara bl.a. taltidningar och vilken ambitionsnivå som bör gälla. Mot denna bakgrund finner kommittén ingen anledning att närmare
'.aJ P») 5
beröra frågan om arkivexemplar av radio- och kassettidningar. Kommittén har i frågan samrått med ljud- och bildbevarandekommittén.
Remissinstanserna: Arkivet för ljud och bild framhåller att taltidningsma- terial kan bli av betydelse för framtida forskning om bl.a. synskadades livsvillkor. Radio- och kassettidningar bör därför. åtminstone i urval, bevaras. Bevarandefrågan bör lämpligen behandlas i samband med en allmän översyn av pliktexemplarslagen och arkivets-uppgifter. Arkivet kommer därför att för sin del ta upp frågan i sitt remissvar på ljud- och bildbevarandekommitténs betänkande.
Skälen för min bedömning: Enligt lagen (19781487) om pliktexemplar av skrifter och ljud— och bildupptagningar gäller som kommittén påpekar en skyldighet att leverera pliktexemplar till arkivet för ljud och bild. bl. a. av ljudupptagningar som gjorts tillgängliga för allmänheten. Kassettidningar omfattas av denna leveransplikt. oavsett om innehållet även finns i tryckt skrift. Dispens kan dock lämnas. vilket också förekommer. Radiotidningar faller i dag utanför lcveranspliktcn.
År 1986 tillkallades en särskild utredare (U 1986:0l) med uppdrag att se över reglerna för bevarande av ljud- och bildupptagningar. [ oktober [987 lämnades betänkandet (SOU 1987151) Ljud och bild för eftervärlden. Betänkandet har remissbehandlats.
I likhet med kommittén och arkivet för ljud och bild anser jag att frågan om arkivexemplar och andra principeri samband med bevarande av radio- och kassettidningar bör behandlas i det större sammanhang som omfattas av ljud- och bildbevarandekommitténs uppdrag. Frågan om arkivering av radio- och kassettidningar bör således lösas i den fortsatta beredningen av denna kommitte's överväganden och förslag.
9. Stödets administration
Mitt förslag: En särskild myndighet. taltidningsnämnden. med upp- gift att fördela stödet till radio- och kassettidningar samt att följa verksamheten och bedriva visst utvecklingsarbete på området m.m. inrättas fr.o.m. den I juli 1988. Nämnden knyts administrativt till presstödsnämndens kansli.
Taltidningskommitténs förslag: Detsamma som mitt eget. Remissinstanserna: Samtliga remissinstanser som yttrat sig över kom- mitténs förslag biträder det. Presstödsnämnden har inget emot att ansvara för kanslifunktionerna även för den nya nämnden. men betonar liksom Tidningsutgivareföreningen vikten av att stödet till radio- och kassettid- ningar hålls klart åtskilt från stödet till dagspressen.
Skälen för mitt förslag: Taltidningskommittén har hittills handlagt stödet till radio- och kassettidningar parallellt med att ett utvecklings- och utred- ningsarbete har bedrivits. Den sistnämnda uppgiften har nu förts så långt att hela verksamheten bör ges en permanent utformning. Uppdraget att
fördela bidrag och att i övrigt delta i eller följa utvecklingsarbetet på området bör därför inte längre drivas i kommittéform.
Uppgiften att fatta de avgörande besluten om verksamhetens inriktning och beslut i bidragsärenden bör enligt min mening anförtros ett särskilt organ. taltidningsnämnden. Ledamöterna bör utses av regeringen och in- nehålla representanter för bl.a. tidningsbranschen och synskadade. Nämnden bör också kunna ha ett parlamentariskt inslag. Vidare bör te- leverket vara företrätt med tanke på de komplicerade tekniska frågeställ- ningar som kan inrymmas i diskussioner och beslut som rör framför allt radiotidningar. Det bör ankomma på regeringen att fatta de beslut som rör nämndens storlek och sammansättning.
Taltidningskommittén har gjort bedömningen att verksamheten inte kommer att få en sådan omfattning och ha en sådan konstruktion att det är motiverat att inrätta ett eget kansli för den nya myndigheten. Jag delar kommitténs uppfattning härvidlag och också dess förslag att låta taltid- ningsnämndens kanslifunktioner förläggas till presstödsnämndens kansli. Den betydande kunskap om tidningsbranschen som finns inom presstöds- nämnden talar för en sådan lösning.
De båda aktuella verksamheterna med bidragsgivning är tämligen olika. Som taltidningskommittén påpekar handlar det i ena fallet om tillämpning av klart angivna regler i en särskild förordning om statligt stöd till dagstid- ningar, medan det i det andra fallet erfordras ett aktivt kontaktarbete på fältet, medverkande i lösandet av problem vad gäller mottagarutrustning och en mer individuell prövning vid fördelningen av stödet. Stödet till radio- och kassettidningar är för övrigt en statligt initierad verksamhet som bl. a. innefattar full kostnadstäckning. Stödet till dagstidningar och stödet till radio- och kassettidningar är också verksamheter med olikartade syf- ten. Mitt förslag om att en särskild nämnd skall svara för bidragsbeslut och arbetets huvudinriktning kan ses som ett uttryck för dessa skillnader.
Att det är fråga om två skilda verksamheter innebär också att viss specialkompetens måste tillföras presstödsnämndens kansli. Under avsnit- tet 16. Anslagsberäkningar för budgetåret 1988/89 i det följande kommer jag att föreslå att medel beräknas för en mindre förstärkning av personalre- surserna samt för sådana insatser av t. ex. teknisk eller forskningsmässig natur som lämpligen läggs ut på konsulter.
Jag vill i sammanhanget nämna att det av arbetsrättsliga skäl erfordras att en av nämnderna anges som anställningsmyndighet. Det gemensamma kansliet kan inte ges myndighets ställning. Jag ser det som naturligt att presstödsnämnden blir anställningsmyndighet och ämnar senare återkom- ma till regeringen med förslag härom.
Hänvisningar till S9
- Prop. 1987/88:145: Avsnitt 15
10. Sändningskapacitet och tillståndsgivning
Hänvisningar till S10
- Prop. 1987/88:145: Avsnitt 15
10.1. Tillgänglig kapacitet i eternäten för radiotidningar
Mitt förslag: De frekvenser som används för Sveriges Riksradios sändningar används även i fortsättningen för sändning av radiotid- ningar, vilket innebär att Sveriges Riksradio inte får fullständig tillgång till dessa frekvenser.
Taltidningskommitténs bedömning: Kommittén pekar på den komplika- tion som ligger i att programföretagen inom Sveriges Radio-koncernen numera själva får besluta om sina sändningstider.
Remissinstanserna: Sveriges Radio AB redovisar som sin principiella inställning att det sändarnät som uppbyggts för rundradioverksamhet och finansierats med avgiftsmedel skall vara prioriterat för sådan verksamhet. Mot bakgrund av planerna på nattsändningar i P 2 kan endast P l-sändarna med någon grad av säkerhet disponeras för distribution av radiotidningar. ' En utbyggnad av radiotidningsverksamhcten bör inte genomföras annat än i nära samråd med företaget. Synskadades riksförbund kan inte acceptera att verksamheten äventyras genom brist på sändningsutrymme och menar att ett sådant måste garanteras.
Bakgrund till och skälen för mitt förslag: För närvarande har tio tidningar tillstånd att sända radiotidning över P l-nätet. Tillstånden innebär att tid- ningarna. oftast dagligen. kan sända någon gång mellan kl. 02.00 och kl. 05.00. Merparten av tillstånden avser 90 minuters sändning inom det täckningsområde som radiostationen i fråga har. Sammanlagt sänds just nu och som mest 16.5 timmar radiotidning per dygn.
Endast en tidning. Göteborgs-Posten. sänds för närvarande som radio- tidning med hjälp av RAPS/RATS—metoden. Tillståndet avser dagliga sändningar under tiden mellan kl. 02.00 och 03.00 över P 2-nätet.
I den proposition om Sveriges Radios verksamhet m.m. som förelades riksdagen våren 1986 föreslog regeringen att programföretagen inom Sveri- ges Radio-koncernen, i och med den avtalsperiod som började den 1 juli 1986. själva skulle få besluta om sändningstidens längd och förläggning. Därmed skulle företagen få större möjligheter att smidigare anpassa sig till den nya mediesituationen. Riksdagens kulturutskott tillstyrkte förslaget och förutsatte därvid att Sveriges Radios nya ansvar inte skulle leda till svårigheter för den av staten understödda verksamheten med radiotidning— ar för synskadade. Riksdagen följde regeringens förslag (prop. 1986/87:99, KrU 21. rskr. 343).
Mitt förslag i 1986 års radioproposition utgick från att det samlade behovet för Sveriges Radio-koncernens sändningsverksamhct och radio- tidningsverksamhcten utan konflikter borde kunna rymmas i de fyra FM-kanaler som står till rundradions förfogande. Den utbyggnad av verk- samheten med radio- och kassettidningar som jag har föreslagit för de närmaste åren innebär naturligtvis krav på ökat sändningsutrymme. Om man exempelvis antar dels att det normala omfånget för en radiotidning med de marginaler som behövs motsvarar ett sändningsbchov av högst 90 minuter per tidning, dels att det. enligt mitt förslag i det föregående, inte kan bli mer än ett femtiotal tidningar som får sändningstillstånd inom en femårsperiod. skulle en sändningstid om maximalt 75 timmar krävas.
Med hänsyn till att vissa tidningar nu ges ut som kassettidningar och att nytillkommande tidningar också kan välja detta alternativ får det verkliga. totala behovet bedömas vara lägre. Detsamma gäller om någon tidning i sin helhet sänds enligt RATS-metoden som medför ett mindre behov av sänd- ningskapacitct. Vidare bör det normalt vara olika sändare som utnyttjas. Som en följd av mitt förslag om att en god geografisk täckning för utbygg-
nadcn skall eftersträvas. kommer jti tidningarnas geografiska hemvist att variera. Sändningarnas utsträckning i tiden kan med andra ord för flertalet sändare begränsas till 90 minuter eller — vid två tidningar — tre timmar. Därtill kan viss sändningstid komma att erfordras för RAPS/RATS- sänd- ningar.
Dct sändningsuppehåll som nu görs av riksradion i P] nattetid omfattar på vardagar cirka fem timmar samt på lördagar och söndagar cirka sex timmar. 1 storstadsområden eller i andra tidningstäta områden kan därför en konkurrens om eterutrymmet uppkomma i de fall samma sändare behö- ver utnyttjas. Möjligheterna att i stället förfoga över P3- eller P4-näten motverkas av att dessa numera utnyttjas hela dygnet. Nattetid sänder de lokalradiostationer som kan sända över det fjärde FM-nätet ut P3:s sänd- ningar. Även för P2 planeras nattsändningar.
De krav på sändningsutrymme som radiotidningsverksamheten ställer och den frihet att besluta om sändningstiderna som radioföretagen numera har. kan således. som taltidningskommittén har påpekat, utgöra en kompli- cerande faktor. Jag har övervägt olika lösningar på detta problem.
En väg skulle kunna vara att utnyttja det FM 5-nät som står till Sveriges förfogande, För närvarande och fram t.o.m. år 1995 används det för militära ändamål. 1 Stockholmsområdet används det också för lokalra- dions sändningar. Nätet är i princip uppdelat så att varje sändare skall täcka en kommun. En fullständig utbyggnad av nätet. nedbrutet så att det skulle kunna användas för radiotidningsverksamhet. innebär mycket stora investeringskostnader och dessutom förhandlingar med våra grannländer om ett eventuellt Vidgande av täckningsområdet för vissa sändare. Av praktiska och ekonomiska skäl ser jag ingen möjlighet att under den närmaste femårsperioden söka en lösning längs denna linje.
En annan teoretisk möjlighet vore att utnyttja TV-nätens ljudkanaler. öka överföringshastigheten med hjälp av digital teknik eller utnyttja andra tekniska landvinningar. Den mottagarutrustning som utvecklats och an- vänds för mottagning av radiotidningar är dock inte användbar vid andra överföringsmodeller. En utveckling på detta område kräver särskilda me- del och framför allt tid. Enligt min mening kan det inte vara rimligt att i nuläget avdcla resurser för detta. Angelägnare måste vara att prioritera utbyggnaden av antalet tidningar som deltar i verksamheten parallellt med att ett arbete med att utveckla nya eller effektivare distributionsformcr pågår.
Den enda omedelbara möjlighetjag ser är att även under den nu förestå- ende utbyggnadsperioden utnyttja de frekvenser som används för riksra- dions sändningar för att sända radiotidningar. Mot denna bakgrund har också Sveriges Radio AB, efter samråd med Sveriges Riksradio. förklarat sig villigt att ställa nu ledig kapacitet i Pl-nätet till förfogande så att det mål jag föreslagit för utbyggnaden kan nås. Som jag kommer att förorda i det följande (avsnitt 10.2) bör det vidare vara möjligt för regeringen att. om det undantagsvis behövs. göra avvägningar mellan synskadades behov av radiotidningar och rundradioföretagets behov. Detta innebär att Sveriges Riksradio inte får den fullständiga tillgång till sina rundradiofrekvenscr som 1986 års riksdagsbeslut innebär. De erfarenheter som inhämtas av
denna ordning under uppbyggnadsperioden får tillsammans med den tek- niska utvecklingen av olika distributionsformer och de ekonomiska förut- sättningarna visa om andra lösningar framgent bör övervägas. Jag är såle- des beredd att återkomma till regeringen i denna fråga.
Hänvisningar till S10-1
- Prop. 1987/88:145: Avsnitt 10.2
10.2. Tillstånd att sända radiotidningar och återkallelse av sådana tillstånd
Mitt förslag: Beslut om tillstånd att sända radiotidningar meddelas av taltidningsnämnden. Tillstånd ges även i fortsättningen efter sär- skild ansökan av tidningsföretag. Innan ett ärende avgörs skall nämnden höra presstödsnämnden. televerket och Sveriges Radio AB. Om enighet inte kan nås mellan taltidningsnämnden. televerket och Sveriges Radio AB skall nämnden. med eget yttrande, överläm- na ärendet till regeringens prövning.
Taltidningsnämndens beslut i frågor om tillstånd får inte överkla- gas.
Beslut om återkallelse av tillstånd enligt 7 & lagen (19812508) om radiotidningar meddelas av taltidningsnämnden. Sådana beslut får överklagas hos kammarrätten.
Taltidningskommitténs förslag: Kommittén påpekar att enligt nuvarande regler skall tidningarna ansöka hos regeringen om att få sända radiotidning- ar. Vid en permanent verksamhet bör detta förfaringssätt kunna förenklas genom att ansökan görs hos det bidragsfördelande organ som skall admini- strera verksamheten med radio- och kassettidningar.
Remissinstanserna: Sveriges Radio AB framhåller att den föreslagna tillståndsmyndigheten bör åläggas att i tillståndsärenden fatta beslut i samråd med företaget. I de fall enighet inte kan uppnås om sändningstid m.m. bör saken, enligt företaget. avgöras av regeringen. 1 övrigt har kommitténs förslag inte kommenterats i remissbehandlingen.
Skälen för mitt förslag: 1 2 %$ lagen (1981:508') om radiotidningar före- skrivs att radiotidningar inte får sändas i rundradiosändning eller i tråd- sändning som når fler än 100 bostäder utan tillstånd av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Sändningstillstånd har hittills läm— nats av regeringen. Bestämmelser härom finns i 2 & förordningen (1981 :512) om radiotidningar. Ansökningar har inlämnats av tidningar som erhållit bidrag för verksamheten av taltidningskommittén. De praktiska detaljerna. frågorna om tidpunkt för sändningen och placeringen. frekven- sen och effekten hos sändaren har i praktiken avgjorts av televerket med utgångspunkt i tillgänglig sändningskapacitet.
Jag anser att tillståndsfrågorna har ett naturligt samband med bi- dragsverksamheten och bör lösas i ett sammanhang av dem som kan göra de relevanta bedömningarna. nämligen taltidningsnämnden och televerket. Med hänsyn till vad jag nyss (avsnitt 10.1) har anfört i fråga om sändnings- tidsutrymmct bör nämnden även bereda Sveriges Radio AB tillfälle att
yttra sig i ärendet. För en delegering av tillståndsärendena talar också att den förordade utvecklingen och permanentningen av verksamheten kan förväntas medföra ett väsentligt ökat antal ansökningar. lett sådant läge är det särskilt viktigt att slå vakt om enkelhet och samtidighet i beslutsproces- serna. Regeringen torde genom delegeringen kunna befrias från befattning- en mcd flertalet ärenden och bör endast inträda i de fall taltidningsnämn- den. televerket och Sveriges Radio AB inte kan enas i en tillståndsfråga.
Radiotidningarna öppnar en möjlighet att tillgodose synskadades behov av information. Däremot har systemet inte tillskapats i syfte att ge tid- ningsföretag en rätt att utnyttja etern som distributionsform. Det är en fråga som inte hör hemma i detta sammanhang. Av betydelse för den frågan är det arbete som sedan lång tid har bedrivits i syfte att få till stånd en grundlagsreglering av yttrandefriheten i bl. a. etermedier efter mönster av tryckfrihetsförordningen (jfr prop. 1986/87: 151). 1 det sammanhanget har bl.a. diskuterats att den nu gällande ordningen i fråga om ansvaret för innehållet i en radiotidning skall grundlagsfästas. Vidare har förordats att en grundlagsfäst rätt till domstolsprövning i frågor om rätt att sända pro- gram i eter- eller trådsändningar skall införas.
Enligt min mening saknas anledning att nu föreskriva att beslut om tillstånd skall vara överklagbara. Frågan bör emellertid övervägas ytterli- gare senast i samband med den avstämning som enligt vad jag tidigare har anfört bör ske om fem år.
Mina förslag i frågor om tillståndsgivning kräver ändring i förordningen om radiotidningar. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag till sådana ändringar.
Lagen om radiotidningar uppställer vissa krav på innehållet i radiotid- ningarna. Särskilda krav ställs också på en radiotidnings förlaga. Därut- över gäller att ett sändningstillstånd får förenas med i lagen angivna vill- kor. Av 7 å framgår att ett tillstånd kan återkallas om den som fått tillstån- det bryter mot lagen eller mot ett villkor som meddelats med stöd av denna. Frågor om återkallelse bör handhas av taltidningsnämnden. Jag avser att återkomma till regeringen med förslag till förordningsbestämmel- ser härom.
Ett beslut om återkallelse. som kan drabba en pågående verksamhet. bör kunna överklagas hos kammarrätten när det meddelas av en annan myn- dighet än regeringen. Detta bör anges i lagen. Ett förslag till lag om ändring i lagen (l98lz508) om radiotidningar har upprättats inom utbildningsdepar- tementet. Förslaget bör fogas till detta protokoll.
Lagförslaget rör i och för sig sådant ämne som avses i 8 kap. 18 å andra . stycket regeringsformen. Enligt min mening är dock frågan av sådan be- skaffenhet att lagrådets yttrande inte behöver inhämtas.
ll Frågor om teknik och utveckling
Hänvisningar till S10-2
- Prop. 1987/88:145: Avsnitt 10.1
11.1. Mottagarutrustningar
Mitt förslag: Taltidningsnämnden bör svara för vidareutveckling och upphandling av nödvändig teknisk mottagarutrustning. Televerket bör vara teknisk konsult och bl. a. svara för kravspecifikation. leve- ransprovning och serviceåtgärder.
Taltidningskommitténs förslag: Detsamma som mitt eget. Under den hittills bedn'vna verksamheten har upphandlingen av radiomottagare skötts av kommittén. Staten står således som ägare till den inköpta utrust- ningen. Hittills har 1 250 apparater köpts in. En utbyggd verksamhet förut- sätter betydligt större inköp. vilket ger möjligheter till serietillverkning i större skala och därmed ett lägre pris.
Kommittén har genom televerket radio under hösten 1987 låtit utvärdera radiotidningsmottagarnas funktion och sett över den tekniska kravspccifi- kationen med målet att nya scrier skall kunna beställas i så nära anslutning som möjligt till ett eventuellt riksdagsbeslut om en fortsatt verksamhet. Televerket radio är liksom tidigare berett att bistå i detta arbete samt svara för leveranskontroll. utleverans och serviceåtgärder.
lnköp av utrustningar för RATS-tidningar har finansierats med särskilda medel. Forskare vid Chalmers tekniska högskola har medverkat vid till- verkningen av program till utrustningen. Eftersom RATS-verksamheten bedrivits i så begränsad skala finns ännu ingen erfarenhet av produktion i större serier.
Remissinstanserna: Handikappinstitutet instämmer i kommitténs förslag. Institutet framhåller vikten av att arbetet med kravspecifikationer och upphandling inte fördröjs. Talboks- och punktskriftsbiblioteket ställer sig tveksamt till förslaget. eftersom RATS—utrustningar kan få en användning även utanför radiotidningsutgivningcn.
Statens handikappråd anser det viktigt att synskadade har ett enda ställe att vända sig till för att få apparater. instruktioner av pedagogiskt erfaren personal samt service av utrustningarna. Synskadades riksförbund under- stryker vikten av att servicen på utrustningarna fungerar snabbt och effek- tivt.
Skälen för mitt förslag: Frågan om framtagning och tillverkning av mot- tagarutrustningar för radiotidningar har krävt mycket omfattande insatser av kommittén och televerket. Redan i ett tidigt skede stod det klart att frågan inte kunde lösas inom ramen för de produktionskanaler och tilldel- ningsformer som i andra sammanhang finns för tekniska hjälpmedel för handikappade. Med televerkets avgörande hjälp har dock kommittén lyc- kats få till stånd serietillverkning och löst en rad praktiska och principiella problem. vilket i sin tur möjliggjort för fler tidningar att börja utgivning av radiotidningar.
Jag anser att kommitténs och televerkets arbete i detta avseende har varit särskilt förtjänstfullt. Tillsammans har de inhämtat betydande erfa- renheter av alla de produktions- och upphandlingsfrågor som hänger sam-
man med radiotidningar i praktiken. Jag anser att den effektiva samverkan mellan bidragsfördelning och tillhandahållande av teknisk utrustning som på så sätt har utvecklats bör behållas även i fortsättningen.
I det viktiga skede när verksamheten skall byggas ut anser jag det rationellt att taltidningsnämnden i dessa frågor samarbetar med televerket. som redan har en aktiv roll genom sitt ansvar att stå för uppkoppling av sändare och tilldelning av sändningskapacitet. Mottagarutrustningarnas utformning och allmänna prestanda kan lämpligen bedömas i direkt sam- band med sändningsfrågorna. bl. a. för att uppnå största möjliga ändamåls- enlighet i utformningen. Jag biträder därför kommitténs förslag och förut- sätter att den samarbetsform som utvecklats skall ge resultat även i fråga om mottagarutrustningar för RATS-tidningar.
11.2. Utvecklingsmöjligheter
Mitt förslag: 1 taltidningsnämndens fortsatta verksamhet bör nya tekniska möjligheter fortlöpande beaktas och prövas i syfte att om möjligt bredda den tekniska basen för utgivningsverksamheten och finna nya överföringsaltcrnativ.
Taltidningskommitténs bedömning: Kommittén påpekar att överföringen av inlästa radiotidningar under sändningsuppehåll i riksradion nattetid innebär att möjligheterna för en utbyggnad av verksamheten är begränsa- de. eftersom ett uppehåll på fyra timmar lämnar utrymme för endast två tidningar per sändare. Kvällstidningar. som måste överföras på dagtid. faller utanför systemet. Med RATS-tekniken kan fler tidningar överföras. eftersom sändningen då tar betydligt kortare tid. '
Kommittén nämner ett antal andra tänkbara överföringsmöjligheter. t. ex. ljudsystemet i televisionen. Detta kräver dock en ny typ av radiotid- ningsmottagare och anslutning till TV-antenn. Vidare är det aktuellt med provsändningar med flerljudssystem och stereo i TV. Ett sådant system skulle kunna erbjuda möjligheter för överföring av radiotidningar, även under dagtid då testbild sänds. Eftersom den nya TV-ljudkanalen kommer att vara digital är den även lämplig för överföring av RAPS/RATS-tidning- ar.
Remissinstanserna: Synskadades riksförbund anser det nödvändigt att förutsättningar skapas för ett fortsatt intensivt utvecklingsarbete avseende tidningsöverföring till synskadade. För att få ut mer av tillgänglig sänd- ningskapacitet bör möjligheter till ökad överföringshastighet utvecklas. Mottagarutrustningarna bör konstrueras så att flera tidningar kan tas emot på samma apparat. Försök bör på sikt inledas med sändning över TV-nä- tet. Utrustningar för överföring från sätteridatorer bör kunna erbjuda kombination av punktskrift och syntetiskt tal och möjligheter att lagra en tidning mer än 24 timmar. Ansvarig huvudman måste pekas ut för de olika utvecklingsområdena oeh tillräckliga resurser avsättas för verksamheten.
Skälen för mitt förslag: Taltidningskommittén har haft ett kombinerat
förvaltnings- och utredningsuppdrag. Vid sidan av bidragsgivningen har kommittén utrett och prövat bl. a. olika distributionsmöjligheter.
Jag anser att denna ordning till dels bör gälla även för taltidningsnämn- dens verksamhet. Även om förhållandet mellan löpande bidragsverksam- het och utveeklingsarbete blir ett annat nu än tidigare bör för den skull utvecklingsarbetet inte avstanna. ] samband med breddningen av verksam- heten. med därtill hörande behandling av t. ex. kapacitetsfrågor, bör bl. a. sådana möjligheter som skisserats av kommittén och Synskadades riksför- bund ges uppmärksamhet. .
Dessa uppgifter bör ses som en framförhållning i takt med utbyggnaden av verksamheten. Formerna för utvecklingsarbetet och övriga praktiska detaljer bör bestämmas av taltidningsnämnden enligt vad som bedöms lämpligt för ändamålet. Syftet bör vara att pröva olika förutsättningar för användbara överföringsalternativ eller kapacitetshöjningar inom befintliga tekniker.
11.3. Vidgad användning av RAPS/RATS-tekniken
Min bedömning: Utvecklingsarbetet bör även inriktas på RAPS/ RATS-metodens användbarhet i ett vidare perspektiv för handikap- pades informationsförsörjning.
Taltidningskommitténs bedömning: En av RAPS/RATS-teknikens stora förtjänster är att den kan användas för överföring av i princip all tryckt text som finns datorlagrad. t.ex. fackböcker, tidskrifter och olika slags sam- hällsinformation. Den försöksverksamhet som bedrivits med överföring av facklitteratur i samverkan med Göteborgs-Postens Nya AB har givit goda resultat. På sikt kan tekniken medföra en helt förändrad informationssitua- tion för synskadade. där informationsutbudet är betydande.
Tekniken kan även användas för databassökning, text-TV och läsning med Brailledisplaycr. Utvecklingen av en sådan moduluppbyggd univer- sell terminal (MUT) har diskuterats och bör kunna koordineras med andra pågående forsknings- och utvecklingsprojekt inom informationsteknologin med inriktning på handikapp.
Remissinstanserna: Ett flertal instanser understryker att RATS-metoden kan användas av läshandikappade för läsning av tidskrifter och facklittera- tur. Talboks- och punktskriftsbiblioteket kommer under innevarande bud- getår att genomföra ett projekt i samarbete med Handikappinstitutet där nya medier för framför allt lexikon och handböcker skall studeras. RATS- metoden kommer troligen att tas upp inom projektets ram.
Statens institut för läromedel anser att söksystem och talsyntes borde utvecklas mer. vilket vore av intresse även för skolan. Institutet bedriver för närvarande utvecklingsarbete med bl. a. sådan inriktning. Åtskilliga problem borde enligt institutet kunna lösas i ett sammanhang. Göteborgs- Postens Nya AB hävdar att skönlitteratur, fackböcker och annan informa- tion är lika viktigt för synskadade som dagstidningar. En framsynt satsning
på RATS-metoden öppnar vägar för snabbare och billigare litteraturdistri- bution till synskadade.
Handikappinstitutet och skolöverstyrelsen påpekar att diskussionen om en universalterminal är viktig och att ytterligare försöksverksamhet måste genomföras, men att detta arbete inte får fördröja utbyggnaden av taltid- ningsverksamheten. Statens handikappråd och Synskadades riksförbund anser att ansvaret för fortsatta RAPS/RATS-försök måste klargöras. Sär- skilt aspekterna på en framtida användning 'av en moduluppbyggd univer— salterminal bör beaktas. _
Skälen för min bedömning: Liksom kommittén och flertalet remissin- stanser anser jag att RAPS/RATS-tekniken öppnar stora möjligheter på informationsområdet i stort för handikappade. I vidareutvecklad och så småningom möjligen standardiserad form kan den bli av mycket stor betydelse inom t. ex. utbildning och folkbildning för handikappade. I detta perspektiv är det av särskild vikt att en utveckling i sådan riktning kan främjas.
Jag anser därför att det fortsatta arbetet med RAPS/RATS-överföring av tidningar för synskadade bör bedrivas på sådant sätt att möjligheterna för vidgad användning beaktas t. ex. i fråga om systemsammansättningen och utformningen av programmeringen. En sådan infallsvinkel borde enligt min mening kunna skapa förutsättningar för att systemet på sikt enklare kan sättas in för överföring av även annan tryckt information till handikap- pade.
'Jag är inte för närvarande beredd att i detta sammanhang utforma ett uppdrag av sådan omfattning att målet är att uppnå t.ex. den omtalade universalterminalen. Jag har i det föregående i mina allmänna övervägan- den redovisat de stora forsknings- och utvecklingsprojekt inom informa- tionsteknologin som nu är aktuella. En rimlig inriktning inom ramen för förevarande verksamhet är däremot enligt min mening att taltidningsnämn- den etablerar fortlöpande kontakter och informationsutbyten med ansvari- ga för de olika projekt som syftar till en förbättrad informationssituation för handikappade. På så sätt kan förutsättningar skapas för förhöjda kun- skaper, samordning i vissa avseenden samt möjligen snabbare konkreta effekter av uppnådda forsknings- och utvecklingsresultat.
12. Utbildning och marknadsföring
12.1. Journalistutbildning
Min bedömning: Ett utbildningsprogram för journalister vid taltid- ningsredaktioner bör utarbetas.
Taltidningskommitténs bedömning: Densamma som min egen. Remissinstanserna: Institutionen journalisthögskolan i Stockholm in- stämmer i kommitténs förslag och erbjuder sig att utforma en lämplig utbildning i form av en eller flera fortbildningskurser. Detta förutsätter
dock att särskilda medel anvisas för ändamålet. Svenska Journalistförbun- det och Taltidningsfolket pekar på att vissa kurser för taltidningsredaktö- rer tidigare genomförts i FOJO:s (fortbildning förjournalister) regi.
Bakgrund och skälen för min bedömning: Utbildning av journalister sker i dag dels vid universiteten i Stockholm och Göteborg i form av grundut- bildning eller fristående kurser som också kan användas i fortbildningssyf— te. dels inom ramen för de s.k. FOJO-kurserna vid högskolan i Kalmar och dels vid vissa folkhögskolor. FOJO-kurserna. som oftast omfattar en, ibland två veckor. har tidigare i begränsad utsträckning vänt sig till redak- törer som arbetar med kommunernas och landstingens handikappinforma- tion.
En grundläggande utbildning för journalistiskt arbete med radio- och kassettidningar saknas i dag. Det redaktionella arbetet vid taltidningsre- daktioner kräver särskilda insikter och färdigheter. Det gäller t.ex. frågan om anpassning av tryckt information till ljudradions villkor rent generellt. frågor om lämplig teknik för nödvändiga redaktionella nedkortningar, frå- gor om funktionell och effektiv presentation. m.m. Jag delar därför kom- mitténs bedömning att det är angeläget att journalister som arbetar hos tidningsföretag som ger ut eller planerar att ge ut radio- och kassettidningar får möjligheter till särskilt anpassad utbildning. Denna bör ha en sådan utformning att den tar hänsyn till en varierande bakgrund hos journalister- na. Bl.a. av det skälet anser jag att utbildningen inte kan vara så kort att den ryms inom FOJO-systemet.
Enligt min mening bör utbildningen på sikt inlemmas i högskolans ordi- narie fortbildningsutbud. alternativt utgöra en del av fördjupningsstudierna inom grundutbildningen förjournalister. Under de närmaste åren anserjag det dock motiverat att den anordnas i form av uppdragsutbildning. Sedan utbildningen funnit sin form bör högskolorna själva ta ansvaret för den.
Jag avser att senare återkomma till regeringen med förslag om att ge taltidningsnämnden i uppdrag att se till att ett utbildningsprogram tas fram och erbjuds intresserade tidningsföretag och journalister. Under avsnittet 16. Anslagsberäkningar för budgetåret 1988/89 i det följande kommer jag att föreslå att medel beräknas för utbildningsverksamhet. Medlen bör stå
till nämndens förfogande för kostnader i samband med uppdragets fullgö-
rande — och senare — utbildningens genomförande. Jag har i denna fråga samrått med chefen för utbildningsdepartementet.
12.2. Abonnentutbildning
Mitt förslag: Inom ramen för verksamheten bör göras riktade utbild- nings- och informationsinsatseri syfte att underlätta läsningen av en talutgåva och hanteringen av tillhörande teknisk utrustning. Målet bör vara att abonnenterna i så enkla och effektiva former som möjligt skall kunna tillgodogöra sig innehållet i en talutgåva.
Taltidningskommitténs förslag: Detsamma som mitt eget. Kommittén
meddelar sin avsikt att utforma förslag till en handledning med rekommen- dationer gällande hur abonnenterna på bästa sätt kan instrueras i hand- havandet av den tekniska utrustningen.
Kommittén har sedan betänkandet lämnats utarbetat en preliminär idé- skiss för ett lämpligt utbildningsprogram. Huvudinriktningen avser hante- ringen av den tekniska utrustningen. Insatserna bör sättas in vid tre tillfäl- len. nämligen före utgivningens början. i direkt samband med utgivnings- start samt under löpande utgivning.
Hittills hari samband med leverans av radiomottagare även en bruksan- visning på såväl kassett som i tryckt skrift distribuerats. Televerket har i samband med leverans av mottagare även meddelat instruktioner och biträtt med installation och demonstrationer. Insatserna har inte omfattat lästeknik. t.ex. hur man snabbspolar med medhörning och utnyttjar de brumsignaler som läggs in. Dessa möjligheter har mer utgjort en service för läsare som redan kan tekniken.
I fråga om RATS-apparaturen är både hantering och lästeknik särskilt viktigt. Läsarna har ett stort behov av att behärska samtliga förekomman- de kommandon så att de kan ta del av tidningsinnehållet på ett enkelt och fullständigt sätt.
Kommittén anser att utbildningsinsatserna bör inriktas på inlästa radio- tidningar och RATS-tidningar. I båda fallen bör det finnas en genomtänkt och överskådlig bruksanvisning om den tekniska apparaturen och dess möjligheter på det medium som abonnenten föredrar. Det bör vidare hos varje utgivande dagstidning — i god tid före utgivningens start — finnas en kontaktperson som kan svara på olika frågor och meddela upplysningar. Bland RATS-abonnenter på en och samma tidning bör man eftersträva att få en eller flera personer att tjänstgöra som handledare för övriga RATS- abonnenter vid behov.
Huvudinsatserna bör förläggas till lokal nivå. I mån av behov bör det även förekomma en viss central samordning, t. ex. för utbildning av hand- ledare och utbyte av inhämtade erfarenheter.
Remissinstanserna: Ett stort antal instanser understryker betydelsen av information och utbildning i handhavande av radiomottagare och RAPS/ RATS-utrustningar. Sådana insatser minskar enligt Synskadades riksför— bund behovet av service på utrustningarna och ökar möjligheterna att sprida RATS-metoden.
Skälen för mitt förslag: I likhet med kommittén och flertalet remissin- stanser anser jag det viktigt att verksamheten med radio- och kassettid- ningar innefattar målmedvetna och genomarbetade utbildningsinsatser. Det kan vara en förutsättning för framgång. särskilt i ett utbyggnadsskcde. Betydelsen härav accentueras av vad kommittén och flera remissinstanser anför angående skiftande teknikvana bland de synskadade.
Det är angeläget att dessa frågor inte eftersätts. Med ökad förtrogenhet och utvecklad vana vid den tekniska apparaturen kan synskadades intresse av abonnemang på talutgåvor förstärkas och ökas. Samtidigt kan en dialog och ett fortlöpande utbyte av synpunkter och erfarenheter mellan utgivare och abonnenter i dessa frågor utgöra värdefulla förutsättningar för förbätt- ringari verksamheten.
Jag anser att kommitténs förberedelsearbete i detta avseende kan bilda ett värdefullt underlag för fortsatta åtgärder. Inom ramen för den fortsatta verksamheten bör resurser och arbete nedläggas på att vidareutveckla utbildnings- och informationsfrågorna med målet att synskadade skall kun- na få ut så mycket som möjligt av utgivningen av radio- och kassettidning- ar.
12.3. Marknadsföring
Mitt förslag: Marknadsföringsinsatserna för radio- och kassettid- ningar ökas och effektiviseras.
Taltidningskommitténs förslag: Detsamma som mitt eget. Kommittén vill starkt markera att marknadsföring är ett viktigt led i utgivningsarbetet. Särskilda medel bör avsättas för marknadsföringen. Flera kanaler än vad som traditionellt använts bör prövas. Inte minst gäller detta personlig information.
Kommittén påpekar att marknadsföringsinsatserna i många fall varit blygsamma. Fä tidningsföretag har gjort några mer omfattande insatser för att sälja radio- och kassettidningarna. För att pröva effekten av större insatser har kommittén anslagit särskilda medel för marknadsföringsinsat- ser på Gotland. Resultatet visade att kassettidningarna där på relativt kort tid fick en större spridning än väntat.
Remissinstanserna: En stor majoritet understryker liksom kommittén behovet av information och marknadsföring av verksamheten. Statens handikappråd anser att insatserna bör göras i samma omfattning och med samma målsättning som om det vore fråga om seende.
Skälen för mitt förslag: En effektiv marknadsföring av verksamheten är lika viktigt som information och utbildning av abonnenterna. Det gäller dessutom på två plan. Å ena sidan bör den statligt stödda verksamheten och dess mål och inriktning marknadsföras gentemot t. ex. tidningsutgiva- re. handikapporganisationer och producenter av nödvändig teknik så att bästa tänkbara förutsättningar skapas för igångsättning och utveckling av verksamheten. Jag noterar med tillfredsställelse att både kommittén och televerket gjort betydande ansträngningar i detta avseende. bl.a. genom framtagning av informationsbroschyrerna En tidning för örat och Att sän- da radiotidning. som getts en omfattande spridning.
Å andra sidan är det angeläget att inför utgivningsstart av en talutgåva marknadsföra den nya produkten gentemot målgruppen och sedan fortlö- pande följa upp sådana insatser i syfte att upprätthålla och sprida kunska- pen om verksamheten. Som kommittén påvisat är det därigenom möjligt att väsentligt öka intresset och antalet abonnenter. En kombination av effektiv marknadsföring och abonnentutbildning borde enligt min mening kunna skapa förutsättningar för en betydande genomslagskraft i verksam— heten.
När det gäller metoder och utformning av insatserna anser jag att detta
bör bedömas från fall till fall och bör avgöras av taltidningsnämnden efter samråd med utgivande tidning och företrädare för synskadade. Jag anser att fördelning av bidrag till utgivande tidningsföretag bör innefatta särskil- da medel för sådana insatser. Jag återkommer till denna fråga i det följan- de.
Hänvisningar till S12-3
- SOU 1994:105: Avsnitt 12.5
13. Kostnader och finansiering
13.1. Bidragsnormer
Mitt förslag: Bidrag för utgivning av radio- eller kassettidning skall ge full nettokostnadstäckning för utgivande tidningsföretag. Bidra- get bör även kunna omfatta vissa- kostnader för marknadsfön'ng och abonnentutbildning. Bidragsgivningen bör innefatta krav på kost- nadsredovisningar. där företagen redovisar de kostnader som är direkt hänförliga till utgivningsverksamheten. Härutöver skall kost- nader för teknisk apparatur, installation, serviceåtgärder m.m. i anslutning till varje utgivningsprojekt täckas med statliga medel.
Taltidningskommitténs förslag: Detsamma som mitt eget. Kommittén tänker sig att ersättningen till tidningsföretagen utgår från schablonkalky- ler. Avsikten är att schablonerna skall kunna ligga till grund för bidragsnor- merna. Schablonerna grundar sig på genomsnittskalkyler. baserade på praktiska erfarenheter under verksamheten och avser kostnadsuppgifter för år 1986/87. Förväntade prenumerationsintäkter har räknats bort.
Kommitténs beräkningar omfattar olika typer av tidningar och distribu- tionsformer. För t. ex. en sexdagars inläst radiotidning ligger'den genom— snittliga totalkostnaden. inkl. kostnaden för mottagarutrustningar. på knappt 1 milj. kr. per år. med vissa variationer beroende på bl. a. redaktio- nell bemanning och antal abonnenter.
Normalt är radioöverföring något billigare än kassettutgivning för jäm- förbara tidningar. men om mer än en sändare måste kopplas in för distribu- tion av en radiotidning stiger kostnaderna med ca [10000 kr. per sändare. Om en radiotidning kompletteras med ett tiotal RATS-abonnemang ökar kostnaderna med ca 150000 kr. per år. varav ca hälften utgör fasta kostna- der för RATS-systemet och den andra hälften kostnader för mottagarut- rustningarna. Om en llerdagarstidning med 100 abonnenter helt och hållet ges ut som RATS-tidning kan den totala årskostnaden för systemet och mottagarutrustningarna. enligt preliminära beräkningar baserade på be- gränsade prov. beräknas till ca 900000 kr.. förutsatt bl.a. en femårig avskrivningstid på apparturen. Även fådagars- och storstadstidningar har kostnadsberäknats.
Remissinstanserna: En stor majoritet delar kommitténs uppfattning att utgivningsverksamheten i sin helhet måste finansieras med statliga medel och att bidragen till tidningarna bör avse full nettokostnadstäckning. Fler-
talet menar att en finansiering genom ompn'oriteringar på handikappområ- det måste avvisas.
Statens handikappråd och Synskadades riksförbund anser i princip att 1976 års finansieringsprincip är tillämplig. enligt vilken tillgänglighet för människor med funktionshinder är en självklar del av varje verksamhet. Denna princip måste dock tills vidare stå tillbaka för målet att synskadade får dagstidningar.
Svenska tidningsutgivareföreningen understryker att en förutsättning för tidningarnas medverkan är att staten medger full kostnadstäckning. Med hänsyn till de höga kostnaderna och den begränsade marknaden är det inte försvarbart att inom ramen för en tidnings normala verksamhet ge ut en talutgåva.
Statskontoret anser att den redovisade bidragsmodellen behöver vidare- utvecklas och preciseras för att kunna tillämpas i praktiken. särskilt frågan om under vilka förhållanden bidrag utöver schablonen skall kunna utgå. Handikappinstitutet anser att kommittén inte tillräckligt belyst konsekven- serna av en lägre kvalitetsnivå på den enskilda talutgåvan.
Skälen för mitt förslag: Jag anser att de kalkyler. schabloner och övriga mer eller mindre generella bedömningsgrunder som kommittén utarbetat bildar ett värdefullt underlag för en verksamhet i permanent form. I princip bör bidrag i fortsättningen kunna grundas på de normer som nu har utveck- lats. I likhet med kommittén och flertalet remissinstanser anserjag att full kostnadstäckning för utgivande tidningsföretag är en förutsättning för att utbyggnaden skall kunna förverkligas.
[ fråga om avsteg från schablonerna och vissa särskilda bidrag anserjag att sådana bedömningar nu kan göras med ett så stort jämförelsematerial och så goda insikter i verksamhetens allmänna villkor att sådana bidrags- poster bör kunna beräknas med tillräcklig säkerhet avseende kalkylerad effekt. Taltidningsnämnden bör på basis av kommitténs omfattande erfa- renheter kunna bedöma sådana behov från fall till fall.
Vad jag nu anfört innebär inte att jag anser att beräkningsgrunderna för bidragstilldelning är definitivt fastställda. Tvärtom anser jag att bidrag nu som tidigare bör lämnas i samband med en rullande prövning av olika poster och behov och avse en tid av ett budgetår. Bl.a. de utvecklingsele- ment som ligger i verksamheten och de olikheter som kan råda mellan permanent verksamhet och årsvisa försök gör det naturligt med fortlöpan- de revisioner och omprövningar av styrande normer. Kravet på kostnads- redovisning är ett viktigt led i sammanhanget.
Jag vill med särskilt eftertryck framhålla betydelsen av just dessa uppgif- ter. För att målet ett femtiotal tidningar på fem år skall kunna uppnås krävs att verksamheten drivs med god hushållning och effektivitet så att synska- dade får ut så mycket som möjligt av verksamheten. Den modell med en successiv höjning av anslaget som jag förordar får inte tolkas så att bidrag till enskilda tidningar kan lämnas utan noggrann prövning i vetskap om kommande höjningar av anslaget. Bidragsgivningen bör i stället innefatta en bedömning av varje fördelningsbeslut i förhållande till den övergripande ambitionen och med sikte på en god måluppfyllelse. 'l”altidningsnämnden har i detta avseende ett stort och centralt ansvar för att angivna ambitioner realiseras.
13.2. Finansiering
Mitt förslag: Verksamheten med radio- och kassettidningar tillförs 25 milj. kr. i reformmedel. så att sammanlagt ca 38.2 milj. kr. kan disponeras för budgetåret 1988/89. Kostnaderna för verksamheten beräknas för budgetåret 1992/93 till totalt 55 milj. kr. i 1987 års prisläge.
Taltidningskommitténs bedömning: En fullständig utbyggnad av samtliga dagstidningar skulle medföra en årlig löpande driftskostnad för staten på ca 160 milj. kr. Den genomsnittliga årskostnaden under en femårsperiod för utgivning av nu utkommande tidningar och ytterligare 35 tidningar blir, inklusive RATS-utgivning. för samtliga grovt räknat 55 milj. kr. i 1987 års penningvärde. Om de 35 tillkommande tidningarna startar utgivning ett och samma år blir totalkostnaderna för samtliga. kompletterade med RATS-utgivning, ca 81 milj. kr. för året.
Remissinstanserna: Majoriteten av instanserna diskuterar inte närmare kommitténs kostnadsberäkningar i olika alternativ. Synskadades riksför- bund anser att den av riksdagen uttalade målambitionen måste innebära att medel ställs till förfogande i sådan utsträckning att alla dagstidningar som vill starta utgivning av radio- och kassettidningar omedelbart kan få bidrag för verksamheten. Anslaget för år 1 bör därför uppgå till åtminstone 80 milj. kr. för att detta mål skall kunna nås. Därefter måste stödet öka något åren 2 och 3.
Svenska tidningsutgivareföreningen uttrycker farhågor för det kostnads- ansvar som efter hand skulle kunna drabba tidningarna om uppräkningen av de statliga anslagen blir lägre än den faktiska kostnadsutvecklingen. En fortsatt utbyggnad är i allt väsentligt beroende av ambitioner beträffande det statliga anslaget.
Skälen för mitt förslag: Som jag klargjort i det föregående bör målet för verksamheten under den närmaste femårsperioden vara att nu utgivande tidningar och de tidningar som anmält intresse av att starta utgivning bör ges ekonomiska möjligheter att gå in i verksamheten. Av främst praktiska skäl räknar jag med en viss löpande ingång under perioden. Jag anser det därför befogat med en successiv utveckling av medelsanvisningen i sådan takt att anslaget totalt år 5 uppgår till 55 milj. kr. i enlighet med kommitténs beräkningar för detta alternativ. Uppräkning för kostnadsökningar bör som hittills lämnas årligen.
I konsekvens med vad jag i det föregående anfön om stödets administra- tion bör medlen för nämndens förvaltningskostnader anvisas under ett för presstödsnämnden och taltidningsnämnden gemensamt förslagsanslag. Medelsanvisningen bör anpassas efter de krav på ett aktivt. uppsökande arbete som är särskilt viktigt i utbyggnadsskcdet och de behov av särskilda konsultinsatser m.m. som kan bli nödvändiga, främst i samband med den fortsatta tekniska utvecklingen.
Medel för bidragsgivning bör som hittills anvisas under ett reservations- anslag för stöd till radio- och kassettidningar. Den förordade bidragsmo-
dellen innefattar särskilda bedömningar i enskilda fall och kan inte byggas på en mer långtgående automatik. Bl.a. dessa skäl talar enligt min mening emot att medlen förs upp under ett förslagsanslag. Liksom hittills medger formen med reservationsanslag att medel som inte förbrukas ett år ligger kvar under anslaget och kan användas i ett senare skede. Med hänsyn till kommitténs tidigare erfarenheter och till modellen med löpande ingång under en flerårsperiod anserjag detta vara ändamålsenligt.
Liksom hittills bör medelsanvisningen för bidragsverksamhet avse ett rambelopp som medger en viss rörlighet mellan olika ändamål. Under anslaget beräknas således utöver kostnader för löpande utgivning även vissa kostnader för utveckling och utbildning. Eftersom bidragsverksam- heten alltjämt får bedömas innefatta vissa utvecklingsmoment. t. ex. ifråga om RATS-tidningar, kan kostnader av sistnämnda slag i praktiken dels ingå i bidragstilldclningen, dels avse särskilda insatser av intresse för hela verksamheten.
Vissa moment. t. ex. marknadsföring och abonnentutbildning. har i all- mänhet en direkt anknytning till enskilda tidningar och de utgivningsför- hållanden som råderi varje enskilt fall. Medel för insatser av sådan art bör som jag framhållit medges inom ramen för ordinarie bidragstilldelning efter särskild prövning.
När det gäller t. ex. utbildning av journalister för arbete med radio- och kassettidningar och projekt för utveckling av bl.a. alternativa distribu- tionsformer för radiotidningar har sådana uppgifter det gemensamt att de är av generell betydelse för verksamheten i stort. Av bl.a. detta skäl anser jag det befogat att medel för sådana ändamål anvisas under reservationsan— slaget.
Med den förordade dimensioneringen av stödanslaget bör inom fem år ett femtiotal tidningar ha kunnat påbörja utgivning av radio- och kassettid- ningar. Med hänsyn bl.a. till att såväl flerdagars- som fådagarstidningar kan delta i verksamheten och att antalet abonnenter kan vara olika för olika tidningar. bör den föreslagna totalramen rymma även förvaltning av verksamheten och vissa särskilda insatser.
14. Övrigt
Min bedömning: Efter en period av fem verksamhetsår bör en av- stämning av läget göras.
Skälen för min bedömning: Utöver de ändringar i grunderna för stödet till radio- och kassettidningar somjag nu har förordat bör verksamheten även fortsättningsvis bedrivas enligt hittills gällande regler och riktlinjer och i de konkreta former som taltidningskommittén funnit ändamålsenliga. Målet är att i så effektiva former som möjligt förbättra synskadades tillgång till dagstidningar och därmed synskadades delaktighet i samhällslivet.
En successiv utbyggnad av verksamheten tillsammans med de utveck-
lingsmoment jag skisserat i det föregående talar enligt min mening för en avstämning av läget efter femårsperiodens slut.
15. Hemställan
Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen föreslår riksdagen att 1. anta ett inom uthildningsdepartementet upprättat förslag till lag om ändring i lagen (l98lz508) om radiotidningar (avsnitten 6, 7. 8.2 och 131. 2. godkänna de av mig förordade ändringarna i grunderna för stöd till radio- och kassettidningar (avsnitten 6, 7, 8.2 och 13"), 3. godkänna ambitionsnivån och inriktningen av verksamheten i enlighet med vadjag har förordat (avsnitten 5, ] I och 12). 4. godkänna vad jag förordat i fråga om sändningstidsutrymme och Sändningstillstånd för radiotidningar (avsnitt 10). 5. godkänna de av mig förordade formerna för administration av stödet till radio- och kassettidningar (avsnitt 9). | 6. godkänna att en taltidningsnämnd med de uppgifter jag har angivit (avsnitt 9) inrättas den ljuli 1988. Ärendet bör behandlas under innevarande riksmöte.
Hänvisningar till S15
16. Anslagsberäkningar för budgetåret 1988/89
1 1988 års budgetproposition (prop. 1987/88:100 bil. 10 s. 473) upptogs anslaget Stöd till radio- och kassettidningar med preliminärt beräknat belopp i avvaktan på förevarande proposition. Ett slutligt förslag till tne- delsunvisning kan nu föreläggas riksdagen.
G 6. Presstödsnämnden och taltidningsnämnden
Medel för förvaltningskostnader i samband med verksamheten nted radio- och kassettidningar har hittills beräknats under anslaget G 10. Stöd till radio- och kassettidningar. Enligt vad jag anfört i det föregående om stödets administration bör taltidningsnämndcns kanslifunktioner knytas till presstödsnämnden. Med hänsyn härtill bör anslaget G 6. Presstöds- nämnden fr.o.m. budgetåret 1988/89 benämnas Presstödsnämnden och taltidningsnämnden. Vidare bör anslaget inför nästa budgetår förstärkas med sammanlagt 1 166000 kr. utöver vad som har föreslagits i årets bud- getproposition.
Av dessa medel bör [136000 kr. avse förvaltttingskostnader, varav lönekostnader högst 537000 kr.. och 30000 kr. lokalkostnader. Anslags- posten för lönekostnader avses bl.a. täcka kostnader för två handläggar- tjänster på heltid. Med hänvisning till vad jag anfört om bl.a. behovet av ett aktivt kontaktarbete med såväl utgivande tidningsföretag som med olika organ OCh intressenter inotn tekniksektorn. beräkttar jag även vissa
medel för t.ex. konsultinsatser. Vid min medelsberäkning har jag också tagit hänsyn till kostnader för porto. Jag hemställer att regeringen föreslår riksdagen att till G 6. Presxlödsnämuden och luIridningsrtämnden för bud- getåret 1988/89. utöver vad regeringen föreslagit i prop. 1987/88:100 bil. 10. anvisa ytterligare 1 166 000 kr.
G 10. Stöd till radio— och kassettidningar
1986/87 Utgift 15 347 760 Reservation 10 706 174 1987/88 Anslag 12903 000 1988/89 Förslag 37 124 000
Från anslaget utgår stöd enligt förordningen (19822669) om stöd till radio- och kassettidningar (omtryckt l985z387). Frågor om stöd har prö- vats av taltidningskommittén (U I982105) i enlighet med nämnda förord- ning och förordningen (KRFS 198749) med instruktion för taltidningskom- mittén (ändrad KRFS 1983: 16. 42 samt 1985: 1). Även medel för kommit- te'ns förvaltningskostnader har beräknats under anslaget.
1987/88 Beräknad ändring l988/89 _ Taltidnings— Före- kommittén draganden ]. Förvaltningskostnader. högst 465000 of. — 465 000 2. Bidrag till utgivningsverksam- ' ' het rn. m. 12 438 000 of. +24 186 000 3. Presstödsnämnden och taldningsnämndcnför utbild- rtings- och utvecklingsverk- samhet — — + 500000 12 903 000 of. +24 221 000
'l'altidningskommittén
Med hänvisning till sitt slttthetänkande och till regeringens förslag och riksdagens beslut i samband härmed har inte kommittén äskat ändringar under anslaget för budgetåret 1988/89.
1. Under budgetåret 1986/87 har kommittén förbrukat 668160 kr. för förvaltningskostnader. För budgetåret 1987/88 beräknar kommittén en för- brukning av högst 465 000 kr. ' '
2. Under budgetåret 1986/87 har sammanlagt 16183000 kr. beviljats för utgivning av talutgåvor. varav 14679 600 kr. har betalats ut. Bidragstilldel- ningen avser dels ersättning för utgivande tidningars egna kostnader. dels kostnader för nödvändig teknisk utrustning. utnyttjande av radiosändare, vissa serviceåtgärder m.m. För budgetåret 1987/88 beräknar kommittén ett bidragsbehov på ca 16,5 milj. kr. Den begränsade höjningen hänför sig främst till att två tidningar får lägre bidrag på grund av ändrad utgivningsperiodicitet. Kommittén
st
beräknar att reservationen under anslaget vid utgången av budgetåret uppgår till mellan 3 och 5 milj. kr.
3. Kommitténs analyser och resultat av den samlade verksamheten med bidragsgivning och utredningsarbete. och härav föranledda förslag angå- ende verksamhetens fortsatta utformning, har redovisats i betänkandet (Ds U l987:6) Radio- och kassettidningar'— slutsatser och rekommendationer. Betänkandet överlämnades till regeringen ijuni månad 1987.
F öredragandens överväganden
Jag har i det föregående redogjort för kommitténs betänkande och redovi- sat mina överväganden och ställningstaganden i anledning härav. ] enlighet med vad jag anfört bör stöd till radio- och kassettidningar utgå för verk- samhet som sker i sådana former och på sådana villkor som jag har förordat.
Mina förslag i det föregående innebär att medel för förvaltningskostna— der inte längre bör anvisas under förevarande anslag. Jag vill i samman- hanget påpeka att de medel som för innevarande budgetår får användas för ändamålet av taltidningskommittén är väsentligt lägre än de somjag beräk- nar för den fortsatta verksamhetenÄ Anledningen är dels att kommittén sedan slutbetänkandet lades fram ijuni 1987 har bedrivit sitt förvaltnings- uppdrag med begränsade ambitioner i avvaktan på nya ställningstaganden om verksamhetens inriktning, dels också att vissa förvaltningskostnader hittills har belastat utbildningsdepartementets anslag för utredningar m.m.
För bidragsverksamhet m.m. beräknar jag för budgetåret 1988/89 ett medelsbehov av 36 624 000 kr. I enlighet med den ordning som hittills har gällt och med vad jag i övrigt anfört om bidragsnormer m. m. bör anslagna medel användas dels för ersättning till tidningsföretag för egna kostnader, dels för kostnader för upphandling av nödvändig teknisk utrustning, tek- niska installationer, tekniska kontroll- och serviceåtgärder m.m. såsom dessa tillsammantaget beräknas i anslutning till varje enskilt utgivnings- projekt.
Jag har i det föregående framhållit vikten av vissa utbildnings- och utvecklingsinsatser av generell betydelse för utvecklingen av verksamhe- ten med radio- och kassettidningar. Mot bakgrund av vad jag anfört i dessa frågor anser jag det befogat att särskilda medel ställs till förfogande för sådana insatser. För budgetåret 1988/89 beräknar jag för ändamålet ett medelsbehov av 500000 kr. Medel som inte förbrukats vid budgetårets slut bör föras över till anslagspostcn för bidragsverksamhet m. m.
Med hänvisning till vad jag har anfört och till sammanställningen hem- ställerjag att regeringen föreslår riksdagen
att till G l0. Stöd till radio- och kassettidningar för budgetåret 1988/89 anvisa ett reservationsanslag av 37 124000 kr.
17. Beslut
Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och beslutar att genom proposition föreslå riksdagen att anta de förslag som föredraganden har lagt fram. '
Taltidningskommitténs sammanfattning av sitt Pt0p— 1987/88:145 betänkande (Ds U l987z6) Radio- och mage” kassettidningar — slutsatser och rekommendationer.
Synskadades informationssituation
Synskadade får nyhetsinformation via radio och i viss mån genom 'l'V. På de flesta ställen i landet finns vidare läns- och kommuntaltidningar, vilka ger allmän information av främst lokal och regional karaktär. Informatio- nen i dagstidningarna är dock de synskadade till stor del utestängda från.
Dagstidningarna har stor betydelse för den demokratiska processen, inte minst som ett forum för opinionsbildningen. Tidningarna innehåller infor— mation som är unik och som de synskadade inte kan få på annat sätt. Tidningsläsningen har också stor social betydelse.
Målsättningen
Syftet med taltidningsverksamheten är att öka möjligheterna för de syn- skadade att få tillgång till samma dagspressinformation som den övriga befokningen. År 1982 anslog riksdagen 10 milj. kr. som stöd till utgivning av taltidningar. Enligt riksdagens uttalande var det införda stödet at: se som ett första steg mot en mera utbyggd verksamhet. Riksdagen har senare uttalat att målsättningen bör vara att så småningom alla dagstidningar ges ut i talversioner även om en sådan utbyggnad måste ske etappvis.
Vårt uppdrag
Vår uppgift har varit att svara för fördelningen av det statliga stödet och att bedriva det ytterligare utrednings- och utvecklingsarbete som krävs för att en taltidningsverksamhet skall kttnna etableras. En huvuduppgift har varit att redovisa förutsättningarna för en utbyggnad. beräkna kostnaderna samt utarbeta förslag till framtida utformning och administration av ett statligt stöd till verksamheten.
Typer av talutgåvor
Vi skiljer mellan olika varianter av talutgåvor. Kassettidningar är redigera— de (förkortade) och på kassett inlästa tidningar som distribueras till abon- nenterna genom post eller bud. Radiotidningar är också redigerade, inlästa tidningar. men överförs via radiodistribution till en särskild mottagare hos abonnenten där kassetten spelas in. Avlyssning sker med hjälp av en vanlig bandspelare. RAPS/RATS-tidningar överförs också genom radiodistribu- tion. Någon redigering eller inläsning förekommer dock inte utan i princip överförs hela tidningens innehåll från tidningsföretagets sätteridator till en speciell mottagarutrustning hos abonnenten. Mottagaren är försedd med antingen talsyntetisator (RATS) eller punktskriftsenhet (RAPS). Den syn- skadade kan genom ett söksystem välja bland materialet. 53
F örhandlingsarbete och försöksverksamhet
Till vår uppgift har hört att genom förhandlingar med tidningsföretagen söka få till stånd ökad utgivning av taltidningar. Under de första verksam- hetsåren gällde som villkor att statligt stöd inte kunde lämnas utan hänsyn till ekonomisk bärkraft hos företagen. Utgivningsformen var under denna tid bud- eller postdistribuerade kassetter. Redan tidigt under förhandlings- arbetet stod det emellertid klart att utgivarna inte var beredda att till någon del stå för de kostnader som hör samman med taltidningsverksamheten. Förutsättningarna för att tidningsföretagen skulle äta sig att ge ut talversio- ner var att staten lämnade full nettokostnadstäckning. Utgivarna ansåg vidare att radiodistribution borde prioriteras framför bud- eller postdistri- bution.
På vårt förslag beslutade regering och riksdag år 1985 bl.a. att full nettokostnadstäckning skulle införas som bidragsprincip, att radiodistribu- tion i fortsättningen skulle prioriteras samt att försöken med RAPS/RATS skulle fullföljas. Vidare beslutades att en form för redaktionell samverkan mellan tidningarna — alternativ ll — skulle prövas.
[ dag ges inom ramen för den statliga stödverksamheten ett 15-tal av de totalt I84 dagstidningarna ut som taleditioner. Det totala antalet abonnen- ter på tidningarna uppgår för närvarande till drygt ] 200. Den sannolika marknaden för talutgåvor av dagspress har av forskare uppskattats till ca 0.25 procent av befolkningen, dvs. ca 20000 personer.
Forskarstudier
Utredningsarbetet har bedrivits i nära kontakt med bl.a. massmediefors- kare. I detta betänkande redovisas sammanfattningsvis tre aktuella forsk— ningsprojekt.
Den första rapporten behandlar dels läsarnas synpunkter på tidningen. dels arbetsformerna vid taltidningsredaktionerna. Det framkommer bl.a. att läsarna genomgående är mycket nöjda med tidningarna. Det stora flertalet prenumeranter anser att talutgåvan är prisVärd. Läsarna tycks dock föredra en förlagetrogen tidning framför en variant där två tidningar samverkar. Studierna visar också att kontinuerlig marknadsföring krävs för att tidningarna skall nå ut till en bredare krets synskadade.
De två andra rapporterna behandlar RATS-teknikens användning. En studie gäller synskadades läsning av morgonpress med hjälp av RATS. Studien visar att läsarna är klart positiva till tekniken. Särskilt uppskattar de att få tillgång till allt material i tidningen och att självt kunna göra urvalet. '
I den tredje rapporten redovisas ett försök med ett par personers läsning av facklitteratur enligt RATS-metoden. Försöken tyder i all sin begräns- ning på en klar framgång.
Enkäter
Vi har genom ett par enkäter undersökt tidningsföretagens intresse för taltidningsverksamhet. Förutom det lS-tal tidningsföretag som redan nu
ger ut talversioner har ett 35-tal nya förklarat sig beredda att relativt Prop. 1987/882145 ' omgående starta utgivning. Dessa sammanlagt 50 tidningar (majoriteten Bilaga ] sexdagarstidningar) är spridda över landet och täcker tillsammans in 56— 57 procent av tidningarnas totalupplaga. De kan förväntas få åtminstone
4 500 taltidningsabonnenter.
Distributionsformer
Vi har analyserat kalkylerna för det 15-tal företag som i dag ger ut taltid- ningar och försökt komma fram till sehablonkalkyler som kan användas i den fortsatta verksamheten. Med dessa faktiska kalkyler som grund och med prisuppgifter för mottagarutrustningarna har vi beräknat kostnaderna för de tre olika distributionsformerna dvs. kassettidningar, radiotidningar och RATS—tidningar.
Vi har övervägt hur taltidningsverksamheten bör bedrivas i fortsättning- en. Vi förordar att en kombination av distributionsformer används. RATS- metoden har i sig stora fördelar och är den överföringsteknik som vi anser har framtiden för sig. Den kan användas för överföring även av tidskrifter. facklitteratur och olika slag av samhällsinformation m.m. För närvarande är dock tekniken svår att använda för flertalet synskadade. Under över- skådlig tid måste därför redigerade, inlästa talversioner vara huvudalterna- tivet.
Kassettidningen framstår som lämpligast och billigast vid fådagarsutgiv- ning. Vid ökad periodicitet och ökat abonnentantal stiger dock kostnader- na för kassetterna snabbt.
Vid tlerdagarsutgivning är radiodistribution att föredra både av kost- nadsskäl och arbetsmässiga skäl. Radiodistribution har också den fördelen att tidningen blir aktuellare eftersom manusstopp kan ske senare.
I begränsad utsträckning bör även radioöverföring enligt RATS-meto- den komma till användning. Vi föreslår en kombination av radio och RATS för flerdagarstidningarna. Ungefär 10% av en radiotidnings abonnenter bör kunna erbjudas RATS-tidning. Kostnadsmässigt är det inte några större skillnader mellan radiotidningen och RATS-tidningen. Mottagarut— rustningen är dyrare för RATS, men å andra sidan bortfaller i princip de redaktionella kostnaderna.
Redaktionell samverkan
Vi har inte funnit anledning att särskilt lyfta fram utgivningsformen med redaktionell samverkan mellan två tidningar på en ort — alternativ 11. De besparingar som kan göras med samredigerade tidningar är de flesta fall begränsade och som erfarenheterna visar föredrar läsarna en profilerad tidning utan gemensamt stoff.
Fortsatt utbyggnad
Reglerna om stöd till radio— och kassettidningar innebär att stödet skall fördelas så. att så många synskadade som möjligt får tillgång till någon 55
Bilaga 1
dagstidning. Även behovet av politisk mångfald skall beaktas. Vi har utifrån dessa två principer — geografisk spridning och politisk mångfald — ställt upp ett par modeller som visar förutsättningarna för den fortsatta utbyggnaden.
En utbyggnad av taltidningsverksamheten kan dock inte planläggas. Utbyggnaden är beroende av tidningsföretagens vilja att medverka och statens möjlighet att ställa resurser till förfogande.
Vi har beräknat kostnaderna för olika utbyggnadsalternativ. alltifrån en
- successiv utbyggnad med ett begränsat antal tidningar till en total utbygg- nad omfattande alla dagstidningar. En fortsatt utbyggnad med de 35 dags- tidningar som har visat intresse för att starta taltidningsverksamhet skulle innebära att statens kostnader ökade från nuvarande ca 17 milj. kr. till i genomsnitt närmare 55 milj. kr. per år. En fullständig utbyggnad skulle innebära en årlig kostnad om ca 160 milj. kr. Beloppen innefattar dels kostnadsersättningar till tidningsföretagen. dels kostnader för mottagarut- rustningar och annan teknisk utrustning samt installation, service m.m. En
sexdagars radiotidning kompletterad med RATS kostar ungefär 1.1 milj. kr. per år.
Mottagarutrustning
Till radio- och RATS-tidningarna måste särskilda mottagarutrustningar användas. Används RATS-metoden krävs även datorutrustning vid tid- ningsföretaget och vid sändarstationerna. Vi har redogjort för upphand- lingen av radiotidningsmottagarna och redovisat de erfarenheter som nu finns av dessa utrustningar i drift. Inköpskostnaden för radiotidningsmot- tagarna har uppgått till ca 3000 kr. per styck. Kostnaden för service och underhåll uppgår till närmare 400 kr. per är främst orsakat av att hembesök i allmänhet krävs.
En RA'I'S-tidningsmottagare kostar i inköp för närvarande ca 30000 kr. Därtill kommer servicekostnader och kostnader för introduktion och ut- bildning av abonnenterna med ca 1500 kr. per år. Den datorutrustning som krävs till RATS-tidningarna kostar ca 130000 kr.
Finansiering
En utbyggd taltidningsverksamhet måste i sin helhet finansieras över stats- budgeten. Vi har inte kunnat finna några omfördelningsmöjligheter inom näraliggande sakområden som t. ex. handikappolitiska åtgärder eller press- stödet. Ambitionsnivån för utbyggnaden är ett politiskt ställningstagande som enligt vår mening bör göras i regering och riksdag.
Stödets administration
Det statliga stödet till verksamheten bör i fortsättningen administreras av ett särskilt beslutsorgan med parlamentariska ledamöter samt företrädare för de synskadade, tidningsbranschen och televerket. De kansliära uppgif-
terna bör skötas av presstödsnämndens kansli, förstärkt med ett par hand- Prop. 1987/88: 145 läggare. Bilaga 1
Delfrågor
Vi lägger även fram vissa delförslag avseende den fortsatta verksamheten med talutgåvor för synskadade. Bland annat föreslår vi en ökad satsning på marknadsföring av talutgåvorna samt ett informations- och utbildnings- program för hur abonnenterna skall handha mottagarutrustningen. Vi före- slår också särskild utbildning av journalisterna vid taltidningsredaktioner- na.
Sammanställning av remissyttranden över taltidningskommitténs betänkande (Ds U 1987:6) Radio- och kassettidningar — slutsatser och rekommendationer.
Remissinstanserna
Efter remiss har yttranden avgetts av socialstyrelsen. statens handi-
kappråd, handikappinstitutet, näringsfrihetsombudsmannen (NO), statens. kulturråd (KUR). arkivet för ljud och bild (ALB). presstödsnämnden, talboks- och punktskriftsbiblioteket (TPB), skolöverstyrelsen (SÖ), sta- tens institut för läromedel (SIL). journalisthögskolan i Stockholm, styrel- sen för teknisk utveckling (STU). statskontoret, riksrevisionsverket (RRV), Svenska kommunförbundet. Landstingsförbundet. Landsorganisa- tionen i Sverige (LO), Tjänstemännens centralorganisation (TCO), Svens- ka journalistförbundet (SJF). Tidningarnas arbetsgivareförening (TA), Svenska tidningsutgivareförening (TU), Handikappförbundens central- kommitté ("HCKL Synskadades riksförbund (SRF), Sveriges Radio AB (SR), Göteborgs-Postens Nya AB. Norrländska Socialdemokraten samt KB A-pressen AB.
Härutöver har skrivelser inkommit från Synskadades förbund i Göte- borgs och Bohus län och Taltidningsfolkets intresseförening.
]. Allmänt
Betänkandet har fått ett genomgående positivt mottagande. De flesta re- missinstanserna anser att kommitténs förslag är väl genomtänkta och bygger på ett omsorgsfullt arbete.
Sacialstyvelsen. statens handikappråd. handikappinstitutet och K UR ansluter sig till de angivna målen, nämligen att alla dagstidningar så små- ningom ges ut i talversioner. att talutgåvorna om möjligt är förlagetrogna, samt att de helst bör nå abonnenterna samtidigt som de seende får den vanliga tidningen. -
TPB. SÖ. TCO och SJF framhåller att målsättningen i ett långt perspek- tiv bör vara att alla dagstidningar ges ut i talversion.
Socialstyrelsen. statskontoret och SÖ delar kommitténs uppfattning att principerna för den fortsatta verksamheten lagts fast av regering och riksdag. Socialstyrelsen och SÖ menar att huvudfrågan gäller statens vilja och förmåga att avsätta medel för verksamheten samt tidningsföretagens vilja att medverka. Socialstyrelsen anser att dagstidningsfrågan bör priori- teras högt mot bakgrund av att 90% av dagstidningarna inte är tillgängliga för synskadade.
Statens handikappråd ställer sig bakom de grundläggande principer för verksamheten som kommittén presenterat. Handikappinstitutet instäm- meri stort i förslagen till fortsatt utbyggnad och till avvägningen mellan de olika distributionsformerna. NO anför att det är viktigt att fler synskadade kan tillgodogöra sig dagstidningarnas innehåll, inte minst för att bättre
kunna deltaga i samhällsdebatten och den allmänna opinionsbildningen. Prop. l987/88: l45 NO stöder de riktlinjer och förslag som dras upp i betänkandet. Bilaga 2
KUR stöder kommitténs ställningstaganden, vilka också bidrar till en bättre kunskap om synskadades informationssituation genom de företagna läsarundersökningarna. Målet bör vara att så snart som möjligt göra det möjligt för intresserade tidningar att delta i verksamheten. Presstödsnämn- den ansluter sig till motivet bakom verksamheten, nämligen att öka möjlig- heterna för synskadade att få tillgång till samma dagspressinformation som den övriga befolkningen.
SIL anser att kommitténs rapporter och slutbetänkande ger en god bild av de möjligheter som finns att ge synskadade samma tillgång till dagstid- ningar som seende. Det krävs stora ekonomiska insatser. men tekniken finns även om den behöver finslipas. SIL anser att förslagen i betänkandet snarast bör genomföras. STU tillstyrker en fortsatt utbyggnad av verksam-- heten. Genomförandet är emellertid beroende av utgivarnas intresse och de ekonomiska resurser som kan ställas till förfogande.
Lands!r'ngsförbundet konstaterar att tillfredsställande tekniker finns för talutgåvor och att ett flertal tidningar anmält intresse för utgivning om bara medel ställs till förfogande. Förbundet anser att det måste bli regering och riksdag som anger ambitionen i utbyggnadstakten. KonzmmJÖrbundet har med tillfredsställelse noterat riksdagens uttalande. att målsättningen är att så småningom alla dagstidningar skall ges ut i talversioner.
LO anser att möjligheterna att läsa och följa med aktualiteter genom dagspressen måste vara öppna för alla. LO tillstyrker en kraftigt utbyggd taltidningsverksamhet. inte minst för att ge läsarna valmöjligheter utifrån politisk uppfattning. Tillgången till dagsnyheter för alla får inte bli beroen- de av de enskilda tidningarnas goda vilja.
SJF och A-prassen anser att dagstidningarna har stor betydelse när det gäller att hålla medborgarna informerade i olika frågor. Det är därför synnerligen angeläget att ingen grupp av medborgare utestängs från möjlig- heten att ta del av den debatt som förs i olika samhällsfrågor. Det är viktigt att utbyggnaden av verksamheten går vidare.
TU ansluter sig till kommitténs förslag att låta utbyggnaden bli beroende av de förutsättningar som efter hand skapas. Man bör således inte i förväg binda sig för den ena eller andra principiella modellen för marknadstäck- ning eller mångfald utan hänvisa avvägningsfrågor till det föreslagna be- slutsorganet. A-pressen har inget att invända mot kommitténs resonemang om geografisk spridning och politisk mångfald.
SRF instämmer i huvudsak i kommitténs förslag angående hur den fortsatta verksamheten skall organiseras. SRF ser det som mycket till- fredsställande att det principiella målet om alla dagstidningar är så klart uttalat. SRF understryker att målsättningen samma tid. samma innehåll och samma utgivare är avgörande. I annat fall blir det fråga om ersättnings- tidningar. som förlorar mycket av nyhetsvärde och social betydelse.
SRF saknar förslag om utbyggnadstakten och föreslår att 80 milj. kr. anvisas för ändamålet för budgetåret 1988/89. Principen måste vara den att de tidningar som söker stöd för utgivning av talversioner ska kunna få sådant omgående. SRF vet att det finns utgivare som vägrar ge ut talut- 59
Bilaga 2
gåvor. Kraftfulla insatser måste vidtas för att motverka en sådan diskrimi- nering av synskadade. S_t'nskadades förbund i Göteborgs- och Bohus län anser att det måste vara tidningarnas skyldighet att göra sin produkt tillgänglig för synskadade.
SRF anser att det i uppbyggnadsskedet är viktigare med god geografisk spridning än med politisk mångfald i utbudet. Vidare bör målet alla dags- tidningar i talversion vara uppnått budgetåret 1993/94. TCO anser det angeläget av rättviseskäl att i första hand nå en rikstäckande utgivning före att uppnå en s.k. politisk mångfald. eftersom det idag finns flera områden där inga taltidningar kommer ut.
TPB, SÖ. SIL och HC K pekar på andra läshandikappade gruppers behov av talversioner av dagstidningar. TPB och SÖ påpekar att rörelse- hindrade, afatikcr. utvecklingsstörda. dyslektiker. konvalescenter, lång- tidssjuka samt hörselskadade tillhör dem som utöver synskadade har rätt att låna talböcker och framhåller att många inom dessa grupper skulle ha nytta av taltidningar. SIL och HCK anser att även dessa vid en utbyggnad av verksamheten måste få del av taltidningarna.
SÖ betonar i sammanhanget att det måste vara den enskilde personens egen bedömning som skall vara utslagsgivande för om behov av taltidning finns eller inte. Rätten att teckna abonnemang måste även tillförsäkras skolor och andra utbildningsanordnare. Bibliotek måste med motsvarande resonemang få möjlighet att teckna abonnemang. SRI—' ger uttryck för samma synsätt och framhåller att kravet på ett dokumenterat behov av en taltidning försvårar för synskadade att prenumerera på tidningen. Vidare måste en synskadad person kunna prenumerera på vilken taltidning som helst. oavsett var personen är bosatt.
KUR noterar att tillgången till talversioner av dagstidningar av allt att döma inte minskat behovet av läns- och kommuntaltidningar, vilket man kunde antaga. utan tvärtom bidragit till en ökad efterfrågan. Den typ av samarbete som etablerats mellan dagstidningar i Norrbotten och det lands- tingsfinansierade BD-bandet borde kunna prövas i fler län.
RRV anser det vara en svaghet i betänkandet att marknaden för talver- sioner inte egentligen belysts. lnför en utbyggnad av taltidningsverksam- heten bör enligt RRV en fördjupad marknadsundersökning genomföras. Norrländska Sorin/demokt-uten kan helt kort slå fast att intresset i det egna spridningsområdet är stort. Tidningen har fler önskemål om abonnemang än man kan leva upp till.
Göteborgs-Postens Nya AB finner slutsatserna i betänkandet illa under- byggda. Slutsatserna har dragits utifrån orealistiska förutsättningar som konstruerats av kommittén genom en försöksverksamhet med diskutabelt genomförande. Den föreslagna modellen leder till oönskade effekter i form av ökade kostnader. en sämre tidningsprodukt till följd av en bristfällig teknisk lösning. samt fackliga problem och andra invändningar mot ofull- ständiga tidningsversioner. GP anser att den enda rimliga utgivningsfor- men är s. k. RATS-tidningar. som nära nog fullständigt återger den tryckta tidningen.
ALB påpekar att det från forskarhåll framförts att taltidningsmäterial kan komma att vara av stor betydelse för framtida forskning om bl.a.
synskadades livsvillkor. Det är därför angeläget att också radio- och kas- Prop. 1987/88: 145 settidningar, åtminstone i ett urval. kan bevaras för framtiden. ALB anser Bilaga 2 liksom kommittén att bevarandefrågan lämpligen bör behandlas i samband med en allmän översyn av pliktexemplarslagen och ALB:s uppgifter. ALB kommer därför i sitt remissvar över ljud- och bildbevarandekommitténs betänkande att närmare behandla förslagen angående leveransplikt och urval av taltidningar.
2. Modell- och teknikfrågor
Flertalet remissinstanser accepterar i stora drag kommitténs genomgång av olika distributionsalternativ och tekniska lösningar. Kommitténs förslag att inlästa radiotidningar tills vidare bör vara huvudalternativet stöds av bl. a. statens handikappråd. handikappinstitutet, TPB. STU. kommunför- bundet, TC O. A-pressen och Norrländska Socialdemokraten.
SÖ. statens handikappråd. SIL. handikappinstitutet. TPB. STU, kont- munjörbundet. TCO. SRF . A-pressen och Synskadades förbund [ Göte- borgs och Bohus län delar kommitténs mening att den s.k. RAPS/RATS- tekniken erbjuder stora möjligheter och på sikt kan få en betydande ge- nomslagskraft. SÖ. TPB. TCO och Norrländska Socialdemokraten noterar att RATS-metoden i dess nuvarande utformning i första hand kan använ- das av en liten grupp teknikkunniga synskadade. men att detta till dels är en generationsfråga.
Handikappinstitutet delar bedömningen att RATS-metoden har framti- den för sig. men har svårt att bedöma om målet inte bör sättas högre än 10% till en början. Om en större andel ska kunna uppnås är i mycket avhängigt av hur aktivt metoden marknadsförs. SRF anser att 10% är en låg siffra. och den kommer definitivt att öka även på relativt kort sikt.
SIL anser att målet för verksamheten bör vara distribution över radionä- tet direkt från sättbanden (RAPS/RATS-metoden). TPB understryker att metoden inte på många är kan vara huvudalternativet för synskadades dagstidningsläsning. Synskadades förbund [ Göteborgs och Bohus län påpekar att det krävs forskning och vidareutveckling av metoden i syfte att förenkla apparaturen. så att betydligt fler kan använda den än vad som nu är fallet.
STU. SRF och Göteborgs-Postens Nya AB framhåller att metoden ger synskadade den nya möjligheten att själva välja vad man vill läsa i dagstid- ningen. Möjligheten att själv bläddra och söka information ökar självstän— digheten ochjämställdheten gentemot seende. Göteborgs-Postens Nya AB menar att metoden med en inläst radiotidning leder till att man inte ger ut samma tidning utan att man skapar en ny — en annan tidning än den ursprungliga.
SRF anser att kommitténs förslag till distributionsformer för olika typer av tidningar är bra, men har kompletterande synpunkter. Om fådagarstid- ningar inte begränsas till en enda kassett kan hela eller nästan hela tidning- en läsas in. Radiotidningsteknikcn bör kompletteras med teletidningar i de områden sändaren inte när. Radiotidningar bör kunna kompletteras med kassett bilagor i de fall förlagan har bilagor. t.ex. Weekend i Svenska 61
Bilaga 2
Dagbladet. Personer som vill ha en RATS-tidning måste kunna få den versionen. RAPS-versioner måste finnas för gruppen dövblinda.
Beträffande teletidningar pekar Handikappinstitutet på de förändrade förutsättningar som kan följa av utbyggnaden av bredbandsnätet i Sverige och föreslår att möjligheterna att använda detta nät för tidningsöverföring undersöks närmare.
KUR, TPB. SIL, STU. TCO och Göteborgs-Postens N_va AB anser att RATS-metoden bör kunna utvecklas för att användas av läshandikappade för läsning av tidskrifter och facklitteratur. TPB kommer under budgetåret 1987/88 att genomföra ett projekt i samarbete med handikappinstitutet där nya media för framför allt lexikon och handböcker skall studeras. RATS- metoden kommer troligen att tas upp inom projektets ram.
TPB och SIL påpekar i sammanhanget att upphovsrättsliga frågor måste lösas angående rätten att använda tryckeriernas sättband. SIL anser att utvecklingsarbetet bör ske i samarbete mellan skolans intressenter och övriga och att målet bör vara att läshandikappade möter samma system i skolan som i arbetsliv och på fritid. SRF föreslår att upphovsrättsutred- ningen får i uppdrag att se över den upphovsrättsliga ställningen dels för talversioner av tryckta tidningar/tidskrifter, dels för kommun- och länstal- tidningarna.
Handikappinstitutet instämmer i kommitténs förslag att det ansvariga fördelningsorganet också svarar för upphandlingen av nödvändig teknisk utrustning. Institutet framhåller vikten av att arbetet med kravspeeifika- tioner och upphandlingen inte fördröjs. TPB ställer sig tveksam till en sådan ordning, eftersom en RATS-apparat kan vara värdefull även för studerande som inte prenumererar på en dagstidning. En samordning av tilldelning av RATS-apparater är önskvärd.
Statens handikappråd anser det viktigt att synskadade har ett enda ställe att vända sig till för att få apparater. instruktioner av pedagogiskt erfaren personal samt service av utrustningen. SRF anser det nödvändigt att servicen på radiomottagare och RATS-utrustningar fungerar snabbt och effektivt.
Handikappinstitutet och SÖ påpekar att diskussionen om en ”universal- terminal” är viktig och att ytterligare försöksverksamhet måste genomfö- ras, men att detta arbete inte får fördröja utbyggnaden av taltidningsverk— samheten.
SR behandlar frågan om sändningskapacitet i eternäten. Med hänvisning till vad riksdagen uttalat om SR:s rätt att själv bestämma om sändningsti- der och till koncernens egen verksamhetsplanering framhåller SR att en- dast P l-sändarna med någon grad av säkerhet skulle kunna disponeras för distribution av radiotidningar. SR vidhåller sin principiella inställning att det sändarnät som uppbyggts för rundradioverksamhet och finansierats med avgiftsmedel skall vara prioriterat för rundradioverksamhet. En ut- byggd verksamhet med radiotidningar bör därför inte genomföras annat än i samråd och samförstånd med SR.
SRF oroas av SR:s ensamrätt att besluta om sändningstider och hävdar att utrymme måste garanteras för sändning av radiotidningar. SRF pekar på behovet att utveckla sändningsmöjligheterna med ökad hastighet.
TV-kanalerna, RDS-systemet m.m. SRF kan inte acceptera att verksam— Prop. 1987/88: [45 heten äventyras genom brist på sändningsutrymme. Bilaga 2 Beträffande redaktionell utformning anser KUR. SRF och Synskadades förbund [ Göteborgs och Bohus [än att de försök som gjorts med redaktio- nell samverkan enligt dcn s.k. alternativ II-modellen inte slagit väl ut. SRF och Synskadades förbund i Göteborgs och Bohus län ser inga skäl för att ' möjligheten till alternativ II-utgivning ska finnas kvar. SRF och Göteborgs-Postens Nya AB framhåller att annonser är en lika viktig del av dagspressen för synskadade som för andra. Annonserna borde inte helt kunna uteslutas ur talversionen av en dagstidning.
3. Utvecklingsmöjligheter
Statens handikappråd och SÖ anser att de föreligger starka skäl för att en utbyggnadsplan upprättas som garanterar den fortsatta utvecklingen med taltidningsverksamheten. "Handikapprådet menar i motsats till kommittén att det både är möjligt och önskvärt att upprätta en tidsplan för en snar utgivning av samtliga dagstidningar. I planen bör ocksa upptas talutgåva av en rikstäckande morgontidning. Även kvällspressens utgivning maste be- aktas.
TPB kan inte ta ställning till vilken uppbyggnadstakt som är möjlig. Det långsiktiga målet bör vara att synskadade får tillgång till de dagstidningar som ges ut i tryck. liksom de bör ha tillgång till de böcker som ges ut i Sverige.
SIL anser att söksystem och talsyntes bör utvecklas mer. vilket är av intresse även för skolan. Inom SILzs utvecklingsarbete inom projektet dataläromedel för handikappade pågår försök att få fram snabba söksys- tem t. ex. för lexikon, kopplade till talsyntes eller punktskriftsdisplay för gravt synskadade. Åtskilliga problem borde kunna lösas i ett sammanhang.
Göteborgs-Postens N_va AB hävdar att skönlitteratur, fackböcker och annan information är lika viktigt för synskadade som dagstidningar. Väljer man en för låg nivå på utvecklingen av de möjligheter som RATS-metoden medger. konserverar man också tekniken med inlästa talböcker. En fram- synt satsning på RATS-metoden öppnar också vägar för snabbare och billigare litteraturdistribution till synskadade.
Statens handikappråd och SRF anser att frågan om vilket organ som ska ha ansvar för de fortsatta RAPS/RATS-försöken måste få ett klarare ut-' tryck än vad som anges av kommittén. Särskilt aspekterna på en framtida användning av ens ..*k moduluppbyggd universell terminal bör beaktas. SRF stöder helhjärtat tanken på att en sådan terminal utvecklas.
SRF anser det nödvändigt att förutsättningar skapaS'för ett fortsatt intensivt utvecklingsarbete avseende dagstidningar för synskadade. An- ' svan'g huvudman måste pekas ut för de olika utvecklingsområdena och tillräckliga resurser måste avsättas för verksamheten.
SRF anger en rad sakfrågor för ett sådant utvecklingsarbete. För att få ut mer av tillgänglig sändningskapacitet bör möjligheter till ökad överförings- hastighet utvecklas. Mottagarutrustningen bör utvecklas så att flera tid- ningar kan tas emot på samma apparat. Försök bör på sikt'inledas med 63
Bilaga 2
sändning över TV-nätet, vilket skulle ge betydligt större totalt sändnings- utrymme och för övrigt medge att flerljud och stereo kan utnyttjas. Det finns önskemål om utrustning där punktskrift och syntetiskt tal kan kombi- neras och som ger möjlighet att lagra tidningen mer än 24 timmar. Man bör bevaka att utrymme avsätts i kabel-TV-nät och teledata/videotcx för infor- mation till synskadade.
4. Kostnader och finansiering
Statens handikappråd. SÖ. K UR. TPB. SIL. kommunförbundet. TCO. LO och A-pressen delar kommitténs mening att verksamheten i sin helhet måste finansieras med statliga medel och att bidragen bör avse full netto- kostnadstäckning. Flertalet menar också att en finansiering genom omprio- riteringar på handikappområdet i övrigt måste avvisas.
Statens handikappråd noterar att kommittén inte har övervägt frågan om skyldighet för tidningsföretagen att ens efter erbjudande om full netto- kostnadstäckning stå för talutgåvor. I princip anser rådet och SRF att 1976 års finansieringsprincip är tillämplig. enligt vilken tillgänglighet för männi- skor med funktionshinder är en självklar del av varje verksamhet. Denna princip måste dock tills vidare stå tillbaka för målet att synskadade får dagstidningar.
Synskadades förbund i Göteborgs och Bohus län delar handikapprådets och SRF:s principiella uppfattning och föreslår att varje tidning till en fond avsätter en summa motsvarande 2% av bruttoomsättningen. Denna fond skulle sedan användas för att finansiera utgivning av tidningarnas talut- gåvor och skulle räcka till utgivning av samtliga.
TU anför att de höga kostnaderna och den begränsade abonnentstocken inte gör det försvarbart att inom ramen för en tidnings normala verksamhet ge ut en talutgåva. En förutsättning för tidningsföretagen är att staten medger full kostnadstäckning. Det finns i sammanhanget farhågor för det kostnadsansvar som efterhand skulle kunna åvila tidningarna om uppräk- ningen av de statliga anslagen blir lägre än den faktiska kostnadsutveck- lingen. En fortsatt utbyggnad är i allt väsentligt beroende av ambitioner beträffande det statliga anslaget.
KUR anser att det bör vara ett frivilligt åtagande från tidningsföretagen att ge ut talutgåvor. Även om kostnaderna för en full utbyggnad är mycket stora anser rådet med tanke på de ytterst svåra avvägningsproblem som kan uppstå om tidningsutgivarnas intresse ökar ytterligare att det på sikt bör tillskapas resurser för att ge ut alla dagstidningar i talutgåva:
Statskontoret bedömer att den modell som redovisas av kommittén för bidragstilldclning behöver vidareutvecklas och preciseras för att kunna tillämpas i praktiken. Bl.a. gäller detta under vilka förhållanden ersättning utöver schablonen skall kunna utgå.
Handikappinstitutet anser att kommittén inte tillräckligt belyst konse- kvenserna för verksamheten i stort av en lägre kvalitetsnivå på den enskil- da talutgåvan.
Enligt RRV bör det övervägas om primärkommuner och landsting kan
tänkas bli delansvariga för verksamheten med hänsyn till deras ansvar för Prop. 1987/88: 145 biblioteksverksamhet resp. handikapphjälpmedel. Bilaga 2 TPB och TCO anser att utrustningarna för tidningsläsning är ett tekniskt hjälpmedel som bör fördelas av landstingen. En inordning i den normala hjälpmedelshanteringen bör eftersträvas. SRF instämmer i kommitténs förslag att priset för enkelabonnemang på en talutgåva ska vara detsamma som för den tryckta tidningen. men motsätter sig att en extra kostnad på 10% ska tas ut för prenumeration både på den tryckta och den intalade versionen av samma tidning. Det är orimligt att det ska vara förenat med extra kostnader att alla i ett hushåll ska kunna läsa samma tidning.
5. Utbildning och information
Statens handikappråd. handikappinstitutet. TPB, SÖ. SIL. TCO. SRF, Synskadades förbund i Göteborgsoeh Bohus lätt och Norrländska Social- demokraten understryker liksom kommittén behovet av information och marknadsföring av verksamheten. Handikapprådet anser att detta bör gälla precis som för seende. Handikappinstitutet framhåller i sammanhang- et RATS-metoden. TPB. SÖ och SIL påpekar att om läshandikappade i allmänhet skall nås bör marknadsföringsinsatserna ökas och enligt TPB specialinriktas främst mot vårdpersonal och föreningar.
TPB. TCO och SRF framhåller också betydelsen av information och utbildning i handhavande av radiomottagare och RAPS/RA'I'S-utrustning- ar. Sådan utbildning minskar enligt SRF behovet-av service på utrustning- arna och ökar möjligheterna att sprida RATS-metoden.
Journalisthögskolan [ Stockho/ln. SJF. TCO och Taltidningsfolket un- derstryker vikten av utökade utbildningsmöjligheter för journalister som arbetar med talversioner.
Journalisthögskolan i Stockholm är intresserad av att utforma en lämplig utbildning förjournalister som arbetar på taltidningsredaktioner. Med hän- syn till de speciella behoven bör utbildningen utformas som en eller flera fortbildningskurser hellre än integreras i den ordinarie grundutbildningen. För detta talar också journalisternas varierande bakgrund. På samma sätt som för hela taltidningsverksamheten förutsätts särskilda medel för ända- målet.
SJF anser det angeläget att utbildningen sker vid journalisthögskolorna ellcri FOJO:s regi när det gäller fortbildningen. bl. a. eftersom taltidnings- redaktionen bör vara en integrerad del i tidningens övriga redaktionella verksamhet. Kurser för taltidningsjournalister har redan genomförts i FOJO:s regi. Behov av fortsatt sådan utbildning finns redan i dag, bl.a. därför att redigeringen av en taltidningsutgåva ställer höga krav på ny- hetsvärdering och textredigering samt på åskådlighet och begriplighet. SJF och TCO anser det viktigt att yrkesutbildningen omfattar taltidningsredak- törer både inom dagspress och inom landsting och kommuner.
Taltidningsfolket bekräftar behovet av utbildning för taltidningsjourna- lister. FOJO har på föreningens initiativ tidigare arrangerat kurser och har efter nya påstötningar visat intresse igen. Innehållet i ett utbildningspro- 65
Bilaga 2
gram torde vara av gemensamt värde oavsett på vilken typ av tidning en journalist arbetar. Fortbildningsbehovet på området bör därför lämpligen samordnas.
SIL anser att utbildningsinsatser behövs även inom lärarutbildningen. Datasystem med handikappanpassning som talsyntes och punktskrifts- display ordineras redan som tekniska hjälmedel både i skolan och hemma. Skolan behöver utveckla både läromedel och metodik för datorstödd un- dervisning. Bland läromedlen har dagstidningar en framskjuten plats. Med RATS-metoden får läshandikappade samma möjligheter som övriga elever att arbeta med dagstidningar i skolan. Skolan bör således få möjligheter att prenumerera på taltidningar på samma villkor som föreslås för målgrup- pen.
6. Stödets administration Kommitténs förslag om ett särskilt beslutsorgan för taltidningsverksamhe- ten med kanslifunktionerna förlagda till presstödsnämndens kansli biträds av Handikappinstitutet. TPB. presstödsnämnden, statskontoret. RR V, kommunförbundet. TCO. SJF. TU. A-pressen och SRF. Presstödsnämnden anser det ytterst angeläget att stödet till radio- och kassettidningar klart åtskils från stödet till dagspressen. Nämnden noterar med tillfredsställelse att kommittén betonat vikten av att de båda formerna hålls isär. Med tanke på att båda stödformerna berör dagspressen och att nämnden har en betydande kunskap och erfarenhet av statligt stöd till dagstidningar har nämnden ingen erinran mot att ansvara för kanslifunktio- nerna. Nämnden finner ockSå sammansättningen 'av det föreslagna besluts- organet vara väl avvägt. . Statskontoret och RRV efterlyser kostnadsberäkningar för stödets admi- nistration. Statskontoret noterar att det inte heller finns någon samlad redovisning av de tänkta framtida uppgifterna för beslutsorganet utöver själva bidragsfördelningen eller hur kraven på administrationen kan kom- ma att utvecklas i takt med en utbyggnad av taltidningsvefksamheten. Det är därför svårt att ta ställning till resursbehoven på såväl kort som längre sikt. ' TU understryker att förslaget inte får leda till att verksamheten samman- blandas med presstödet, vars syfte är ett helt annat. TU föreslår av samma skäl att ordet "stöd" till taltidningsutgivning utmönstras och ersätts med begrepp som '"nettokostnadstäckning" eller dylikt som inte för tanken till ett stöd för tidningsutgivning i allmänhet. SJF anser att förbundet bör vara representerat i beslutsorganet. bl. a. för att de anställdas synpunkter på verksamheten skall kunna tas till vara. SRF anser att beslutsorganet måste ta ett mycket aktivt ansvar för att förmå tidningsföretagen att ge ut talversioner. Det aktiva och engagerade arbete kommittén hittills bedrivit måste'fortsättas. SRF anser det också vara en utmärkt lösning att fördelningsorganet och televerket radio samar- betar i upphandlings- och produktfrågor. Det är helt nödvändigt att upp- handlingen bötjar redan innevarande budgetår, eftersom frågan inte är om utbyggnad skall ske. utan i vilken takt den skall genomföras och det därför är viktigt att fördelningsorganet hela tiden ligger steget före så att det finns tillräckligt många utrustningar.
InnehåH
Propositionen ................................................ 1 Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... 1 Propositionens lagförslag ...................................... 2 Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 17 mars 1988 . . . 3 1 Inledning ................................................. 3 2 Bakgrund ................................................. 4 2.1 Principiella utgångspunkter ............................. 4 2.2 Frågans tidigare behandling ............................. 4 3 Taltidningskommitténs verksamhet .......................... 6 3.1 Synskadades informationssituation ....................... 6 3.2 Bidragsverksamheten .................................. 7 3.3 Distributionsfrågor ..................................... 9 3.3.1 lnlästa radiotidningar ............................. 9 3.3.2 Radiotidningar enligt den s. k. RAPS/RATS-metoden . 10 3.3.3 Val mellan olika distributionsformer ................ 11 3.4 Kalkyler och kostnadsanalyser .......................... 12 3.5 Utbyggnadsmöjligheter ................................. 13 3.5.1 Modeller ........................................ 13 3.5.2 Kostnader för olika alternativ ...................... 14 4 Mina allmänna överväganden ............................... 14 5 Utbyggnad av verksamheten ................................ 21 6 Utgivningsformer .......................................... 23 7 Urval och prioriteringar .................................... 25 8 Vissa särskilda frågor ...................................... 27 8.1 Målgrupp ............................................. 27 8.2 Rätten att teckna abonnemang ........................... 28 8.3 Prenumerationspriset ................................... 29 8.4 Annonser ............................................. 30 8.5 Upphovsrätt .......................................... 31 8.6 Arkivfrågor ........................................... 32 9 Stödets administration ..................................... 33 10 Sändningskapacitet och tillståndsgivning .................... '. 34 10.1 Tillgänglig kapacitet i eternäten för radiotidningar ......... 34 10.2 Tillstånd att sända radiotidningar och återkallelse av sådana tillstånd .............................................. 37 11 Frågor om teknik och utveckling ............................ 39 1 1.1 Mottagarutrustningar .................................. 39 11.2 Utvecklingsmöjligheter ............... ' ................. 40 11.3 Vidgad användning av RAPS/RATS-tekniken ............ 41 12 Utbildning och marknadsföring .............................. 42 12.1 Journalistutbildning ................................... 42 12.2 Abonnentutbildning ................................... 43 12.3 Marknadsföring ....................................... 45 13 Kostnader och finansiering ................................. 46 13.1 Bidragsnormer ....................................... 46 13.2 Finansiering .......................................... 48 14 Övrigt .................................................... 49 15 Hemställan ................................ . .............. 50 16 Anslagsberäkningar för budgetåret 1988/89 .................... 50 17 Beslut .................................................... 52
.67
Bilaga 1 Taltidningskommitténs sammanfattning av sitt betänkande (Ds U 1987: 6) Radio- och kassetttidningar — slutsatser och rekommendationer . . . . . . . ............................ Bilaga 2 Sammanställning av remissyttranden över taltidningskom- mitténs betänkande (Ds U 1987: 6) Radio- och kassettidning- ar — slutsatser och rekommendationer ..................
Norstedts Tryckeri, Stockholm 1986
1.11 LA
58